Tråkiga nyheter för Kollmats – och roliga för Glas

I kväll skulle landslaget ha spelat sin första tävlingsmatch för året. Som bekant är matchen mot Ungern uppskjuten, och ingen vet när den kan spelas.

Förbundskapten Peter Gerhardsson är nu permitterad, och det kan bli ett riktigt tråkigt år för förbundskaptenen. I dag sa nämligen Fifas vice ordförande Victor Montagliani från Kanada att det riskerar att bli ett år utan någon mer landslagsfotboll.

Om man skall hinna spela klart alla ligor och internationella klubbturneringar finns det alltså en uppenbar risk att landslagen får kliva åt sidan.

Nästan samtidigt som jag läste om Montaglianis utspel såg jag att Kina har samlat sitt landslag för att förbereda sig för OS-kval mot Sydkorea. Det kan bli ett ganska långt läger…

Apropå landslagsfotboll såg jag att Nilla Fischer var besviken över att hon inte kom med till Algarve cup tidigare i år. Den besvikelsen gjorde mig lite glad.

Den visar att Fischer fortfarande har drivet att spela landskamper, även av träningsmodell. Och en frisk och motiverad Fischer är fortfarande en stor tillgång för ett svenskt landslag.

Hanna Glas

En annan landslagsback, Hanna Glas, har i dag tecknat ett spännande avtal med Bayern München, där hon blir lagkamrat med Amanda Ilestedt. Trots att Glas tillbringat stora delar av den senaste säsonger på PSG:s bänk säger hennes agent att högerbacken får en miljonlön i nya klubben. Agenten tror därmed att Glas blir den bäst betalda svenska försvarsspelaren genom tiderna. Spännande.

Hanna Glas är tydligen för övrigt en person med förutsättningar att klara sig bra på en öde ö. I varje fall var det just Glas av landslagsspelarna som Magdalena Eriksson helst hade tagit med sig till en öde ö när Eriksson svarade på läsarfrågor på Aftonbladet. Däremot verkar det inte vara någon bra idé att ta med Kosovare Asllani på vildmarksäventyr…

Det var en parentes. Tillbaka till mer fotbollskopplade nyheter. I dag gjorde Stina Blackstenius sin första träning med Göteborg. Stjärnforwarden ville inte prata om skiljedomen som tog henne till västkusten.

Blackstenius vill inte prata om tvisten

Och faktum är ju att Blackstenius övergång hamnar i bakvattnet i dag när det gäller Göteborgsnyheter. För dagens stora nyhet är en riktigt tråkigt sådan – mittbacken Beata Kollmats är korsbandsskadad och har därmed spelat klart det här året.

Beata Kollmats

Det är en riktigt tung smäll för Göteborg. Med Blackstenius ankomst kände jag att Göteborg började närma sig Rosengård. Men dagens besked innebär att Göteborg backat jämfört med läget för två veckor sedan.

Jag bedömer alltså Kollmats skada som ett större bakslag än vad värvningen av Blackstenius är en tillgång. Kollmats gjorde en supersäsong i fjol, och var en av damallsvenskans allra bästa mittbackar. Hon och Taylor Leach var ett otroligt stabilt mittlås. Nu kommer ingen av dem att spela i år, vilket skapar stora frågetecken för Göteborgs mittförsvar.

I nuläget är Emma Berglund och Emma Kullberg de enda utpräglade mittbackarna i Göteborgs trupp. Visst finns både Catrine Johansson och Filippa Curmark som kan spela på positionen. Det hindrar dock inte att det just nu är ett stort frågetecken för Göteborgs mittförsvar.

Och att Rosengård fortsatt får räkna med ett stort favoritskap inför den damallsvenska säsong som vi inte vet när den kan dra igång.

Till helgen skall det i alla fall äntligen gå att se damfotboll på tv igen. Det är Aftonbladet som sänder den träningsturnering som kallas Stockholm Challenge och avgörs de kommande helgerna mellan fyra av huvudstadens elitlag.

På lördag 16.00 drar det i gång med prestigematch mellan de båda tippade topplagen i elitettan Hammarby och AIK. Och på söndag 15.00 är det Djurgården och BP som gör upp. Matcherna kan ses av pluskunder.

Här är helgens tv-guide

I morgon sparkas den svenska tävlingssäsongen i gång med Svenska cupens gruppspel. Det här är på många sätt den första riktigt heta damfotbollshelgen 2020. Utöver den svenska premiären får vi även njuta av ett par internationella godbitar. Här är helgens tv-guide:

Fredag:
19.15, Viasat Sport: Wolfsburg–Turbine Potsdam i Frauen-Bundesliga.

Lördag:
13.00, Viaplay: SGS Essen–Hoffenheim i Frauen-Bundesliga.
16.00, Sportkanalen: AIK–Djurgården i Svenska cupen.

Söndag:
14.00, Viaplay: Bayern München–SC Sand i Frauen-Bundesliga.
14.15, Viaplay:  Lyon–Montpellier i D1 Feminine.
15.00, Viasat Sport: Manchester City–Chelsea i WSL.

För egen del är jag i tjänst, vilket innebär att det inte lär bli speciellt mycket tid till att se de här matcherna på ett koncentrerat sätt.

Hade jag varit ledig hade jag gärna varit på Valhalla på söndag 15.00. För jag tycker att mötet Göteborg–Linköping ur svensk synpunkt är helgens klart hetaste. Och jag tycker att det är synd att det inte är den som tv-sänds.

Den tv-sända matchen AIK–Djurgården är förstås inte ointressant. Det är ju förstås ett derby, det är även ett möte mellan botten av damallsvenskan och toppen av elitettan. Dessutom känns AIK i alla fall på pappret som lite starkare än i fjol, medan Djurgården känns sämre. Men spontant är jag ändå minst lika nyfiken på resultaten i matcherna Eskilstuna–Umeå, Piteå–Uppsala, Växjö–Vittsjö och Mallbacken–Kif Örebro.

Utanför Sveriges gränser är det spännande matcher både i Frankrike och England. Tyvärr krockar ju delvis godbitarna Lyon–Montpellier och Manchester City–Chelsea på söndag. Och då är det rimligt att välja den engelska seriefinalen.

För det är mycket troligt att WSL avgörs på söndag. Vinnaren i mötet mellan Manchester City och Chelsea har i alla fall väldigt goda chanser att även ta hem ligaguldet. Det är sista inbördes mötet mellan de tre stora i WSL. Efter söndagens match har alltså City, Chelsea och Arsenal avverkat alla sina inbördes matcher.

City leder ligan med en poängs marginal för Chelsea. Men Manchesterklubben har en match mer spelad än konkurrenten. Så det är Chelsea som känns som den största vinnaren vid ett kryss.

Chelsea vann första mötet med 2–1, och svenskklubben kommer in i seriefinalen med nio raka segrar, varav fem i ligan. City har ”bara” tre raka segrar.

Apropå City kommer de att få möta Leicester City i FA-cupens kvartsfinal. Leicester är mittenlag i andradivisionen, och de stor för en liten skräll i går när de slog ut tabellfyran i WSL, Reading, efter förlängning.

Reading har en hel hög landslagsspelare i truppen, bland annat tre norska. Så man förstår glädjen hos Leicesters spelare efter slutsignalen.

I Frankrike är det i praktiken redan kört för Montpellier att ta en Champions Leagueplats. Men Marija Banusic:s gäng är ett av de lag som har potential att skaka suveräna Lyon. Så det franska toppmötet känns också spännande.

Montpellier har för övrigt nyligen gjort klart med den 17-åriga australiska talangen Mary Fowler. En spännande värvning.

Grattis Umeå – och Jitex – och Alingsås

För någon timma sedan blev Umeå IK återigen en damallsvensk förening. Först tog man en fin 2–0-seger borta mot Uppsala, sedan gick resultaten rätt väg – och drygt 1000 dagar efter degraderingen är UIK tillbaka i finrummet. Stort grattis.

Det var Hammarby som sparkade upp Umeå genom att vinna med 2–1 mot AIK. Det innebär att Bajen tog ett stort steg mot en omedelbar återkomst till damallsvenskan. Laget har fyra poängs marginal till Uppsala med två omgångar kvar att spela. Dock möts de i sista omgången. Så Hammarby måste vinna borta mot BP på lördag – annars blir det en avgörande match mot Uppsala i slutomgången.

I botten vann Mallbacken samtidigt som Asarum förlorade. Därmed är det nu 100 procent klart att Asarum, Borgeby och Sundsvall åker ur.

I dag blev det klart att två av ersättarna heter Jitex och Alingsås FC United. Jitex vann totalt med 7–0 mot Dösjöbro efter 3–0-seger i dagens bortamöte. Och Alingsås vann med de 2–0 de hade med sig från bortamatchen mot Älvsjö AIK. Dagens retur blev nämligen mållös.

I damallsvenskan vann Göteborg med 2–1 i Piteå, vilket skjuter upp Rosengårds guldfirande med minst en dag. Det stärker även göteborgarnas chanser att spela i Champions League även nästa år.

Från den matchen noterade jag att Emma Berglund startade – och byttes ut mitt i den första halvleken.

Och Djurgården stärkte sina chanser att hålla sig kvar i damallsvenskan. Man vann måstematchen mot Kungsbacka med 3–0, men är kvar på nedflyttningsplats, en poäng bakom LB07.

Jag har inte sett mer av dagens matcher än de sista tio minuterna från Djurgården–Kungsbacka. Och det som gjorde störst intryck – jag vet inte om det berodde på bildkvaliteten – var underlaget på Stadion. Det såg inte det minsta inbjudande ut, utan fick mig att tänka på grönmålad lera.

 

Damallsvenskt avgörande – och magasin

Helgens aktiviteter har redan dragit i gång. Under tiden jag skrivit på det här inlägget har jag spanat på Köln–Wolfsburg på Viaplay. En match där Fridolina Rolfö byttes in i paus, och således fick göra ligadebut för Linköping Södra.

I början av den andra halvleken spelade nämligen Wolfsburg med hela fyra före detta LFC-spelare på planen; Hedvig Lindahl, Claudia Neto, Rolfö och Pernille Harder. Under den perioden var det närmast uppvisningsfotboll.

Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl

Rolfö gjorde ett piggt inhopp, och satte nästan 4–0. Hon missade nämligen bollen, men hon störde ändå Kölnmålvakten så mycket att det blev självmål. Det stod 3–0 i paus, och slutade med 5–0-seger för Wolfsburg, som nu har sex raka segrar.

Tillagt i efterhand: Jag ser att Rolfö trots allt har bokförts för målet på tyska förbundets hemsida. Men det såg som sagt inte ut som att hon träffade bollen, så det borde i efterhand justeras till självmål.

Två av de tre lag som står på tolv poäng, Hoffenheim och Bayern München, möts under lördagen i en intressant match.

I kvällens match gjorde för övrigt Sara Björk Gunnarsdottir två mål. Hon har även skickat en hälsning till de blivande svenska mästarinnorna:

Vi står ju inför en av de mer intressanta damallsvenska omgångarna på många år. Mötet Växjö–Kif Örebro känns avslaget, men i övrigt finns det stor laddning i samtliga matcher.

Det troliga är ju att Rosengård får fira guld i helgen. Frågan är bara vilken dag. Jag tror faktiskt att det blir redan på lördagseftermiddagen.

För om Göteborg inte vinner i Piteå är ju saken klar. Nu är det ju förstås alltid kul att vinna SM-guld, men att göra det framför tv:n, dagen innan egen match, är nog det sämsta sättet som finns. Så jag gissar att det är med blandade känslor som Rosengårdsfolket följer Piteå–Göteborg under lördagseftermiddagen.

Piteå borta är ju en väldigt tuff uppgift för Göteborg. Piteå är svårslaget i år, laget har bara tre förluster i damallsvenskan, och bara en av de har kommit på hemmaplan.

I hemmalaget är det frågetecken för Madelen Janogy. Min känsla i tisdags var att hon inte spelar den här matchen. En nyhet från Piteå är att skadedrabbade Elin Bragnum lämnar klubben.

I Göteborg är dagens nyhet att duon Emma Berglund och Pauline Hammarlund är aktuell för spel igen. Frågan är vilken form de har. Klart är ju att göteborgarna kommer till spel utan de båda viktiga ledarna Beata Kollmats (avstängd) och Elin Rubensson (hjärnskakning). Rubensson har för övrigt fått ett bakslag, och riskerar att ha spelat klart den här säsongen.

Om Piteå tar poäng av Göteborg tappar söndagens match mellan Rosengård och Linköping mycket av sin laddning. Men om Göteborg tar en trepoängare tvingar man Rosengård att vinna mot LFC – om Malmöklubben vill fira guld den här veckan.

Hos Rosengård finns det frågetecken för landslagstrion Zecira Musovic, Caroline Seger och Anna Anvegård, som ju samtliga lämnade landslagssamlingen med skador.

Från LFC kom det tidigare rapporter om att Nilla Fischer var redo för comeback efter hennes hälskada. Fast det senaste budet är att hon nu har ont i ett knä, och trots allt inte kommer att spela.

Corren hade för övrigt en riktigt intressant intervju med Olof Unogård i dag. Där säger han att det känns som att det är dags för ett omtag – att bygga om laget med mer framtidsfokus. I ett tillägg säger han så här om årets lagbygge:

”Så här i efterhand kanske det var mer problematiskt än vi trodde att ha två så liknande forwardstyper (Mimmi Larsson och Stina Blackstenius) i samma lag.”

Det är ju något jag också varit inne på här i bloggen. Den spontana reaktionen på uttalandet är ju för övrigt att det troliga är att Mimmi Larsson spelar någon annanstans nästa år.

Om hur Kosovare Asllani såg på det spelsystem som Unogård hade under tidig säsong säger tränaren så här:

”I början försökte med ett 4–2–2–2-system, men hade inte typerna som krävdes i övrigt. Sen hade vi, det kan man väl säga nu, en Kosovare Asllani som var ett åskmoln över sin roll. Ska vi leva med den situationen månad in och månad ut?”

Han får även frågan om för varför han valt det spelsätt man har, där man spelat i gång bollen, vilket har gjort att laget blivit väldigt känsligt för hög press från motståndarna.

”Vi hade kunnat skriva lycka till på bollen, skicka den långt varje gång på två av seriens snabbaste forwards och se vad som händer. Men när jag rekryterades var det ingen fotboll som LFC ville står för och inte jag heller.”

Det känns som att det kan hända ganska mycket i LFC:s trupp i vinter. Det blir spännande att följa.

Det blir även spännande att följa söndagens skållheta Skånederby mellan Vittsjö och Kristianstad. Lagen ligger ju trea och fyra i serien och är i högsta grad med i kampen om den andra Champions Leagueplatsen.

Än mer spännande är lördagens måstematch för Djurgården, hemma mot Kungsbacka. Det vilar en jätteok på djurgårdsspelarnas axlar inför avspark. Orkar de bära den tyngden? Djurgården har ju bara tagit en poäng på de elva senaste omgångarna. Vårens möte med Kungsbacka slutade dock med Djurgårdsvinst efter sent segermål av Olivia Schough.

Djurgårdens motståndare i kampen för nytt kontrakt är LB07. De spelar på söndag, borta mot formstarka Eskilstuna. Det känns inte som att det är en match där LB tar några poäng. Samtidigt har LB fyra raka kryss med sig till Sörmland, så Malmöklubben har varit svårslagen på sistone.

LB har fyra poäng upp med tre matcher kvar att spela. Efter den här omgången har Djurgården kvar hemmamatch mot Piteå och bortamöte med Vittsjö. För LB återstår bortamatch mot Linköping och hemmamatch mot Göteborg. Båda lagen har alltså en väldigt tuff avslutning på serien.

Ett av Djurgårdens stjärnförvärv inför den här säsongen är Hanna Folkesson. Hon har även en huvudroll i det damfotbollsmagasin som nyligen startades på obosdamallsvenskan.se. Det heter 3femme2 och det har hittills gjorts tre avsnitt. Jag har sett hela de två senaste och delar av det första, och tycker att programmet är riktigt sevärt.

Jag reagerade negativt när jag hörde programledare Björn Johnson kalla Faith Ikidi för Fejt Mika-ell och att Ogonna Chikvidi nickade in ett mål för Djurgården. Men den negativiteten försvann snabbt. Johnson kommer att lära sig att uttala namnen efterhand, och hans studiokompisar Folkesson, Louise Schillgard och Lisa Ek har kunnande som gör att det blir bra. Inte minst gillade jag den delen i slutet av det andra avsnittet där Schillgard berättar om sin tid i Espanyol. Man hittar programmen här.

Folkesson har sett rätt bekymrad ut när bottenstriden har kommit på tal. Och det slog mig att hon ju faktiskt har ganska jobbiga erfarenheter av damallsvenska bottenstrider. 31-åringen åkte ut med Umeå Södra 2008, hon åkte även ur med AIK både 2010 och 2012 samt med Umeå 2016. Det riskerar alltså bli Folkessons femte nedflyttning med fjärde klubben. Jobbigt.

I Stockholm spelas det även en annan riktigt spännande match under lördagseftermiddagen. Det är ju derby och tillika toppmöte i elitettan mellan Hammarby och AIK.

Precis som det är en hyperintressant omgång i damallsvenskan kan vi vara framme vid avgörandets ögonblick i den näst högsta serien. Segrar för Umeå mot Uppsala och Hammarby i Stockholmsderbyt skulle innebära att UIK är klart för uppflyttning och att Hammarby är väldigt nära.

Men vid segrar för Uppsala och AIK väntar ett riktigt rysarslut i serien. På AIK:s hemsida kan man läsa mer om hur upplösningen i elitettan ser ut.

Noterbart i övrigt från helgens båda toppmatcher är att sittplatsbiljetterna är slutsålda till Stockholmsderbyt. Det ser ut att bli storpublik, och kul är att Aftonbladet gått in och sänder matchen på sin hemsida.

I helgen får vi även tre nya elitettanklubbar. Under lördagen är det Alingsås–Älvsjö (står 2–0) och Dösjöbro–Jitex (står 0–4) och på söndagen är det Bollstanäs–Sunnanå (står 3–2).

Dags för en koll på vad som är på gång utanför Sveriges gränser. Helgens internationella höjdare är Londonderbyt Chelsea–Arsenal, som spelas på söndag. Det är också en av de matcher som går att se på svensk tv i helgen. Här är en liten tv-guide:

Lördag:
13.00 på Viaplay, Hoffenheim–Bayern München
13.45 på Sportkanalen, Piteå–Göteborg

Söndag:
13.30 på Viaplay, Tottenham–Manchester United
14.00 på Viasat Fotboll, Turbine Potsdam–Freiburg
16.00 på SVT1, Rosengård–Linköping
16.00 på Viaplay, Chelsea–Arsenal

I övrigt i helgen spelas sista omgången i amerikanska NWSL. Där är det redan klart att North Carolina vinner grundserien och att Chicago Red Stars kommer tvåa. De båda lagen får därmed hemmamatcher i semifinalerna.

Klart är också att Portland och Seattle kommer att spela slutspel. Portland behöver ta en poäng hemma mot Washington Spirit för att säkra tredjeplatsen. Fyran Seattle är två poäng och nio mål bakom Thorns inför slutomgången. Seattle avslutar borta mot jumbon Orlando.

Noterbart är att alla matcher spelas natten mot söndag, men att de har olika avsparkstider. När det är avspark för Portland är Seattles match redan färdigspelad, så Thorns kommer att veta om man måste ta poäng eller inte.

Det största samtalsämnet i amerikansk klubbfotboll för tillfället är dock inte slutspelet. Utan det är om tidernas skyttedrottning Sam Kerr kommer att sticka till Europa efter säsongen. Kerr skulle tjäna klart mer i ett europeiskt topplag än hon gör i Chicago. Och visst hade det varit kul att få se världens bästa målskytt i en europeisk liga?

 

Slutligen en liten tillbakablick på det landslagfönster som precis har slagit igen. Från det noteras att allt fler länder visar sig på den högsta nivån, vilket är kul.

Det är ju exempelvis klart att ett lag av Kenya och Zambia kommer att ha två chanser att kvala in till OS. Afrika har ju 1,5 platser, och vinnaren av mötet mellan de två nationerna får först spela om en OS-plats i den afrikansk kvalfinalen. Skulle det bli förlust där har man en andra chans i playoffmöte med Chile.

Den lilla ögruppen Saint Kitts & Nevis är inte riktigt lika nära en OS-plats som Kenya och Zambia. Men nationen som ungefär samma befolkningsmängd som Borlänge och Hässleholm (drygt 50 000 invånare) är i alla fall klar för det nordamerikanska slutkvalet till OS.

I det karibiska förkvalet skrällde Saint Kitts & Nevis och vann sin grupp efter seger med hela 4–1 i gruppfinalen på bortaplan mot favoriten Trinidad och Tobago.

Trinidad och Tobago var ju snubblande nära att kvala in till VM i Kanada. Då avgjorde Ecuador nationernas playoffmöte på övertid. Våren 2016 tog sig sedan Trinidad och Tobago till avgörande möte med USA om en OS-plats i Brasilien. Där blev det storstryk, men Trinidad hade i två turneringar i rad visat att man var på gång.

Drygt tre år senare blev man alltså utslaget av Saint Kitts & Nevis. Man kan nog slå fast att Trinidad och Tobago inte är på gång längre…

Utöver Saint Kitts & Nevis kvalade Jamaica, Haiti, Costa Rica och Panama in till det nordamerikanska slutkvalet. Dit var USA, Kanada och Mexiko direktkvalade.

De tre direktkvalade samt Costa Rica har varit med i alla de fyra tidigare slutspelen i Nordamerikas OS-kval. För Jamaica, Haiti och Panama är det andra gången medan Saint Kitts & Nevis debuterar. Slutspelet avgörs i februari nästa år. Det troliga är förstås att USA och Kanada tar de två OS-platserna.

Noterbart från förkvalet var att Jamaica- och Bordeauxstjärnan Khadija Shaw gjorde nio mål på tre matcher, och är nu uppe på 40 landslagsmål på 27 landskamper – ett hyfsat facit för en 22-åring…

Shaw har redan slagit jamaicanskt målrekord. En annan spelare som slog nationsrekord i landslagsmål tidigare i veckan var Sverigebekanta Linda Sällström. Hon gjorde fyra mål mot Albanien, nådde upp på totalt 43 och passerade därmed Laura Österberg Kalmari, som slutade på 41.

 

Rakt igenom favoritsegrar i cupen

Under onsdagen har den tredje cupomgången spelats färdigt. Och det blev en omgång med bara bortasegrar – alltså rakt igenom favoritsegrar.

Klart är att elva eller tolv av nästa års damallsvenska lag kommer att spela cupgruppspel i vinter. Det är bara Hammarby som är utslaget av alla kandidater till spel i högsta serien nästa år. Både Kungsbacka, Djurgården och LB07 vann sina matcher, det gjorde även Umeå, Uppsala och AIK.

En match som stack ut i dag var Halmia–LB07. Där fick hemmalaget straff redan i fjärde minuten. Samtidigt blev Rebecka Persson målchansutvisad. Efter 90 minuter var det 1–1 i matchen, vilket innebar förlängning – och att LB fick spela 116 minuter med tio spelare. Malmöklubben vann till slut med 3–1 – men det lär ju ha varit en seger som kostade kraft.

Frågan är om det kraftprovet sitter kvar i benen i lördagens Skånederby mot formstarka Kristianstad.

Frågan är också om LB07 spelar cupgruppspel efter årsskiftet som LB07 eller som Malmö FF. Under onsdagen har MFF meddelat att frågan skall diskuteras på två medlemsmöten de kommande veckorna.

Ett av de mötena hålls på tisdag. Den dagen är det även ett medlemsmöte i Borås om huruvida Bergdalens IK skall överlämna sin plats i division I till Föreningen Damfotboll Elit i Borås, eller Borås FC som den elitsatsande klubben är tänkt att heta. Noterbart är att Bergdalens styrelse föreslår att man skall släppa platsen till Borås FC. Vi får se hur medlemmarna ställer sig.

Slutligen noteras att förbundet nu annonserar efter ny landslagschef för ungdomslandslagen. Det är Lilie Persson som skall ersättas. Hon blev ju som bekant till slut assisterande förbundskapten till Pia Sundhage i Brasilien.

Edgren sköt in talangfabriken i toppstriden igen

Elisabet Gunnarsdottir och Marcus Lantz

För knappt fyra veckor sedan föll Kristianstad på Valhalla IP med 2–0 mot Göteborg. Efter matchen sa Kristianstadstränaren Elisabet Gunnarsdottir till mig att hennes lag var borta från kampen om andraplatsen. Hon lade till:

”I varje fall nu. Men man vet aldrig vad som händer i den här jämna serien.”

I det läget var Kristianstad 7,5 poäng bakom tvåan Göteborg. Sedan dess har Gunnarsdottirs lag tagit full poäng och gjort 8–0 på tre matcher. I dag blev det 5–0 i KDFF-derbyt mot Kungsbacka DFF efter att Amanda Edgren gjort fyra av målen.

Amanda Edgren

I kväll är man uppe på tredje plats – bara ett mål ifrån den där åtråvärda andraplatsen. Beroende på hur det går för Vittsjö och Göteborg i morgon kommer man som mest vara tre poäng bakom tabelltvåan.

Fem omgångar återstår för Kristianstad, i dem möter man:

LB07 (b)
Piteå (h)
Vittsjö (b)
Eskilstuna (b)
Rosengård (h)

Det är ett tufft, men spännande schema. Derbyt mot Vittsjö den 13 oktober kan bli en riktig höjdare. I kväll är det ju nämligen tre gånger Skåne i toppen av damallsvenskan. Om Rosengård vinner i Göteborg i morgon står det sig även efter färdigspelad omgång.

Skåne dominerar i tabellen. Och som ni kanske minns skrev jag för fyra veckor sedan om att Skåne även dominerar när det gäller talangutveckling.

I den genomgången hade Kristianstad sju egna produkter i olika europeiska högstaligor. I dag fick en åttonde debutera – 16-åriga Alice Nordenberg byttes in med sju minuter kvar att spela. Listan ser därmed numera ut så här:

Evelina Duljan
Alice Nilsson
Alice Nordenberg
Alice Rosenkvist
Moa Olsson
Kajsa Törnkvist
Johanna Andersson, nu i Vittsjö
Julia Molin, nu i italienska Sassuolo

I det där inlägget om talangutveckling skrev jag om hur Kristianstads DFF jobbar. Två saker som jag gillade i klubbens upplägg var dels Johanna B Rasmussen:s anställning, dels deras internmatcher elva mot elva.

I samband med att Kristianstad var i Göteborg passade jag på att fördjupa mig lite kring de punkterna genom att dels prata med Rasmussen själv, dels genom att prata med egna KDFF-produkten Kajsa Törnkvist.

Kajsa Törnkvist

Den 18-åriga juniorlandslagsspelaren Törnkvist har Kristianstadsklubben Nosaby IF som moderklubb. När hon var 13 år gick hela hennes flicklag i Nosaby över till KDFF. Sedan dess har Törnkvist jobbat sig upp i klubben. Hon började träna med A-laget när hon var 15 år och blev uppflyttad året efter. I år har hon startat såväl tio matcher i damallsvenskan, åtta matcher i elitettan som cupfinalen.

”Jag vill stanna här så länge som möjligt i alla fall.”

Den här säsongen har de unga spelarna i Kristianstad alltså fått in Johanna B Rasmussen som stöd. Törnkvist säger så här om det:

”Johanna betyder väldigt mycket. Hon lägger extra tid på oss så att vi kan utvecklas, och komma in i klubben. Hon hjälper oss att analysera matcherna, vad vi gör och vad vi kan göra bättre. På träningarna kollar hon vad vi behöver förbättra. Det kan vara teknik eller något taktiskt.”

Och internmatcherna på onsdagar uppskattar hon, och hon minns första gången hon fick vara med.

”Det var när jag var 15 – det året jag började träna med A-laget. Det är bra, det är många unga spelare som får chansen på de träningarna.”

Johanna B Rasmussen

Så till Rasmussen. Hon beskriver själv sin roll i KDFF så här:

”Som chefstränare har man den stora bilden, och kanske inte alltid tid att titta på alla smådetaljer. Då kan jag ta rollen att ha lite mer fokus på den individuella biten. Om spelarna mår bra, är slitna, om de inte fattar taktiken, eller vad det kan tänkas vara. Det kanske inte alltid är så att man vågar fråga chefstränaren. Då kan de fråga mig. … Om någon kommer tillbaka från skada kan de komma till mig och säga att ‘Nu är jag faktiskt trött’. Jag hjälper dem att lära känna sina kroppar. … Det kan vara taktiskt, tekniskt eller kroppen – det viktiga är att hela människan mår bra.”

Hon har verkligen ingen vanlig roll i damallsvenskan. Rasmussen själv har inte upplevt att någon haft just den här typen av roll i de klubbar hon varit i:

”Nej, inte så. Först och främst tycker jag att det är väldigt spännande att vi försöker få in så många unga spelare i laget – vi satsar på våra ungdomar. Men de är kanske inte mogna att ta alla beslut själva. Så jag skall försöka ge dem all hjälp de kan få i övergången till seniorfotboll, till att bli mogna. Ju mer hjälp man kan ge dem med det, desto snabbare utvecklar de sig och blir redo för att spela matcher.”

”Det är mycket som jag vet nu genom min egen karriär som jag kan vidarebefordra till dem. Jag har själv varit där, och känner igen hur det är, om man är blyg, om man kör för hårt och behöver hålla igen. Det är mycket min egen erfarenhet som jag tror kan vara bra för dem.”

Om du backar bandet till när du var 15–16 år, hade du då velat ha hjälp av någon som dig?

”Ja, jättegärna. Det är inte alla som kan ta in all information. Vi har väldigt unga spelare, vid 14–15 kanske du inte kan ta in allt. Men ju fler gånger du hör saker – får du höra saker vid 13, 14, 15, 16, 17 och 18 års ålder är det alltid något som sätter sig. Då har man ändå hjälpt dem att kanske ta plats i ett A-lag, och kanske även lärt dem att säga ifrån i vanliga livet.”

I Norge satsar förbundet och deras motsvarighet till EFD stora pengar på att anställa utvecklingschefer i tolv elitklubbar. Den typen av tjänst som Rasmussen har i KDFF betalas alltså från centralt håll i vårt västra grannland.

”Jag såg det. Jag jobbar ju som assisterande till A-laget också, så jag har ju alla spelare, även om jag har mest fokus på de unga. Det är ju där man kan få in mest information, kanske kan öka med flest procent. Jag tycker att det är roligt, och hoppas att de också känner att de får med sig någonting. Jag ser det lite som att, precis som man har en sjukgymnast som kanske kan göra så att man får tillgång till en–två spelare mer, kan jag göra så att vi får en, två eller tre spelare till som är mer redo att spela matcher. Det behöver vi, vi har ett ungt lag och många spelare som tar plats.”

Slutligen bad jag Rasmussen säga några ord om Kajsa Törnkvist och de andra KDFF-talangerna som visat framfötterna i år:

”Det är det som är kul. Det är inte så att vi funderar över om vi skall slänga in Kajsa eller inte för att hon bara är 17. Vi vågar för att vi vet att våra talanger kan. De visar på träning och ute på planen. De kommer själva och frågar hur de skall äta, hur de skall göra olika saker. Det är den miljön vi vill ha. Vi försöker ge så mycket information som möjligt. Sedan skall de lära sig att använda den så att de kanske kan bli A-lagsspelare redan när de är 16–17 år. Det är häftigt när det funkar. Vi har fått ut mycket av många samtidigt i år. Det är kul.”

Under söndagen är det toppmöte mellan Göteborg och Rosengård. Jag har ju kritiserat Göteborg för bristfällig talangutveckling.

Några av klubbens ledare påtalade dock för mig härom veckan att klubben just nu har ungdomslag hela vägen från fotbollsskolan. Men de har det inte i eget namn.

Göteborg FC har ju nämligen ett avtal med IFK Göteborg om att Blåvitts talanger skall slussas vidare till KGFC när de når sådan nivå att de är redo för F19-allsvenskan. Och det är via Blåvitt som KGFC fått upp Evelyn Ijeh i seniortruppen.

Evelyn Ijeh

Det är förstås bra att man söker vägar att jobba med talangutveckling. Men jag kommer inte att tillgodoräkna Göteborg FC den ungdomsverksamhet som IFK Göteborg bedriver.

Det om damallsvenskan. Det har spelats diverse intressanta matcher i andra serier i dag. I elitettan klev Uppsala upp på damallsvensk plats via 1–0-seger mot AIK. Det är ett resultat som gör att AIK:s chanser att spela i högsta serien nästa år har sjunkit dramatiskt. Laget är fem poäng från andraplatsen med fem omgångar kvar, vilket blir väldigt svårt att ta in.

För Uppsala pekar det däremot uppåt. Laget har sex raka segrar (sju om man räknar med cupen) och står inför en otroligt intressant avslutning av serien. Som av en tillfällighet spelar Uppsala borta mot Hammarby i allra sista omgången. Blir det en helt avgörande match om en damallsvensk plats i slutomgången?

I botten vände BP 0–1 till 2–1-seger mot Lidköping. Därmed har stockholmarna nu åtta poängs marginal ner till Asarum på nedflyttningsplats. För blekingarna är det lite av sista chansen i morgon mot Hammarby.

I Spanien kan Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson sova lite lugnare den kommande veckan. Duon gjorde varsitt mål när Tacon vann med 3–0 i hemmapremiären mot Huelva. Jakobsson rundade målvakten och rullade in 1–0-målet i den första halvleken.

Jakobsson stod även för inlägget till 2–0-målet och i i matchens slutskede stod hon för en fin frispelning till Asllani. Den senare avslutade hur iskallt och läckert som helst. Ett riktigt sevärt mål.

Skönt för Tacon att få vinna direkt efter förra veckans 9–1-förlust i Barcelona. Dagens motståndare klarade sig kvar på målskillnad i våras, och är ett lag som Tacon bör ha bakom sig i sluttabellen.

I Frankrike leder Bordeaux en haltande tabell efter 1–0-seger mot Montpellier i mötet mellan de främsta utmanarna till toppduon Lyon och PSG. Claire Lavogez gjorde segermålet.

Slutligen avgjordes sannolikt norska toppserien i dag. Tvåan Sandviken föll hemma mot trean Vålerenga med 4–3 efter segermål av Kameruns landslagsforward Ajara Nchout. Därmed leder LSK nu serien med tre poängs marginal trots att laget har två matcher mindre spelade än de båda jagande lagen.

Allt talar för att guldet hamnar i LSK för sjätte året i rad och sjunde året av åtta.

 

Tar Malmö FF över LB07?

Inlägget uppdaterat med senaste nytt kring MFF och LB07, fler tv-matcher och rättelse kring seedade lag i Champions League. 

Torsdagens stora svenska damfotbollsnyhet var uppgiften om att det skall föras samtal om att Malmö FF skall ta över LB07:s damallsvenska lag.

Jag trodde nog att det var Rosengård som låg närmast till hands för ett samarbete med MFF på damsidan, då ju FCR är MFF:s gamla damlag.

Spontant känns det ju intressant med både MFF och Rosengård på högsta elitnivå. Och inte minst låter det ju vansinnigt spännande med att ha två så drivna talangfabriker i samma stad. Både MFF och Rosengård är ju väldigt bra på att fostra elitspelare.

Vi får se vart det här tar vägen.

Under fredagsförmiddagen har Sydsvenskan skrivit att det är bekräftat att det blir någon form av samarbete mellan MFF och LB07. Mer skall presenteras på en presskonferens klockan 14.00.

Fotbollsmässigt spelades det fem Champions League-matcher under torsdagen. Bortalagen vann i fyra av matcherna, medan det blev kryss mellan Anderlecht och BIIK Kazygurt.

Här lurades jag först av att Fiorentina och Arsenal har bytt hemmamatch, och i en tidigare version av det här inlägget skrev jag att det fanns en chans/risk att samtliga sextondelsfinaler skulle vinnas av de seedade lagen.

Något som knappast ger vatten på kvarnen för oss som gnällt på seedningsupplägget.

Men Arsenal lär ju i alla fall gå vidare, så minst ett oseedat lag kommer att avancera.

Det var ingen stor svenskdag. Stephanie Öhrström var bänkad till förmån för Francesca Durante när Fiorentina föll med hela 4–0 hemma mot Arsenal. Där gjorde Vivianne Miedema två av målen.

Även Hanna Glas fick sitta och titta på när hennes lag spelade. Glas fick dock se sitt PSG vinna med hela 7–0 borta mot portugisiska Braga. Där stod Marie-Antoinette Katoto för tre av målen och Jordyn Huitema för två.

För Annahita Zamanian har säsongen börjat tungt. Hon satt på bänken utan att få speltid i helgens ligamatch mot Metz. I övrigt har hon inte ens ingått i matchtruppen till tävlingsmatcherna.

Under torsdagen var det även toppmöte i amerikanska NWSL. Där satt Julia Spetsmark på bänken hela matchen när hennes North Carolina Courage vann med förkrossande 6–0 borta mot tidigare serieledarna Portland Thorns.

Det verkar ha varit gräsligt dålig inställning från Portlandspelarna när matchen hade glidit dem ur händerna. Se bara på vilket obefintligt hemjobb huvuddelen av lagets spelare gör vid gästernas 5–0-mål.

Därmed är det dags att blicka framåt mot helgen. För svensk del är det söndag 15.00 som är tiden som gäller. Då är det ju nämligen ett avgörande läge både i toppen och botten av damallsvenskan. Då spelas ju nämligen matcherna Göteborg–Rosengård och Djurgården–LB07 parallellt.

Det är matcher där jag håller Rosengård och Djurgården som favoriter. Även om Göteborg stod upp bra mot Bayern München och borde ha fått lite självförtroende av sin insats så måste den matchen ha slitit på laget. Därav Rosengårds favoritskap, även om matchen spelas i Göteborg.

Samtidigt är det en måstematch för Göteborg. Känslan är att KGFC måste ta tre poäng för att ha kvar chansen på SM-guldet. Vid förlust är guldhoppet helt ute, men även vid kryss känns det svårt att nå förstaplatsen.

Och i botten är det en absolut måstematch för Djurgården. Vid förlust talar väldigt mycket för att man får börja om i elitettan nästa år. Jag tror att stockholmarna tar sig samman och kniper en efterlängtad trepoängare.

Men redan i kväll drar damallsvenskans 17:e omgång i gång. Den gör det med matchen Linköping–Eskilstuna klockan 18.30. Den matchen är ju också spännande med tanke på LFC:s svaga insats senast och Eskilstunas fina höstform.

I kväll kan man även se Frauen-Bundesliga på svensk tv. Matchen Köln–Turbine Potsdam visas på Viasat Fotboll med start 19.15.

I morgon lördag hittar jag inga tv-matcher. Däremot har vi en högintressant toppmatch i elitettan när trean Uppsala tar emot fyran AIK – avspark 15.00. Ett av lagen kommer att ligga på damallsvensk plats efter slutsignalen. Där kommer det att ligga kvar åtminstone till söndag då Hammarby spelar borta mot Asarum.

Under lördagen blir det även intressant att se hur det går för Tacon i deras hemmapremiär mot Huelva (avspark 18.00). Madridklubben lär ju vara extremt revanschsugen efter fiaskostarten i ligan.

Det är ju värt att notera att Tacon faktiskt värvat ett par defensiva toppspelare, men att varken Daiane eller Thaisa var med i premiären. De lär behövas, och nu har man ju även fått in en tredje meriterad försvarsspelare i Växjöförvärvet Osinachi Ohale. Ohale borde vara spelklar till matchen. Frågan är om de båda brasilianska affischnamnen är det?

Lördagen innehåller även ett intressant toppmöte i den franska ligan, Bordeaux–Montpellier, samt fyra matcher i premiäromgången i den italienska ligan. Där känns svenskmötet Juventus–Empoli klockan 20.45 som lördagens mest intressanta. Omgångens toppmatch spelas annars på söndag, nämligen mötet Roma–Milan.

Under söndagen visas en hel del damfotboll på svensk tv. 13.00 visar Sportkanalen matchen mellan damallsvenskans två positiva överraskningar, Vittsjö-Kif Örebro. 13.30 sänder Viaplay WSL-matchen Reading–Manchester City och 14.00 visar samma kanal tyska ligamatchen Bayern München–Leverkusen.

15.00 visar SVT damallsvenska toppmötet Göteborg–Rosengård och 16.30 är det fransk ligamatch, Lyon–Fleury, på Viasat Sport.

Turistvisum – en het potatis i elitettan

I dag hettar det till kring elitettan. Det handlar om hur vissa klubbar kringgår proffsreglerna genom att ta in utländska spelare på turistvisum. Fotbollskanalen har gjort en väldigt gedigen och intressant genomgång.

Här är huvudtexten där bland annat Assi och Asarum pekas ut för att kringgå proffsreglerna. Hos Asarum känns det som ett systematiskt arbetssätt.

Här är en uppföljningsartikel där klubbarna anklagar varandra.

AIK:s tränare Caroline Sjöblom säger så här om ämnet:

”Jag blir irriterad av att flera klubbar låtsas göra det korrekt men fifflar. Det handlar om skattepengar. Det handlar om att arbetstillstånd skall fungera, men det följs ju inte. Ursäkten är att man inte hade spelat på den här nivån annars, ja men då skall man inte spela på den här nivån. Man kan inte låna sig tid genom turistvisum. Då får man använda juniorer och ligga i en annan division.”

Här är en genomgång där alla klubbar i elitettan får chansen att uttala sig om att ta in spelare på turistvisum.

Och här är en artikel om hur förbundet ser på saken.

Viktiga segrar för Göteborg och Linköping

I dag har vi avskrivit två av fjolårets fyra medaljlag från kampen om nästa års Champions Leauge-platser. Kristianstad föll i Göteborg och Piteå tappade två poäng i Eskilstuna. Därmed har de båda lagen nu 7,5 respektive 8,5 poäng upp till Göteborg på andraplatsen.

Det känns som ett för långt avstånd, speciellt som det är många lag att passera. Efter Kristianstads 2–0-förlust i Göteborg konstaterade också Kristianstadstränaren Elisabet Gunnarsdottir att hennes lag var borta från kampen om andraplatsen.

”I varje fall nu. Men man vet aldrig vad som händer i den här jämna serien.”

Däremot hänger Linköping med. Laget tog en nödvändig livlina när man vann toppmötet mot Vittsjö med 2–1. Östgötskorna är därmed fyra poäng bakom Göteborg. Göteborg i sin tur är i dagsläget bara en poäng bakom Rosengård. Fast det kan växa till fyra på tisdag. Och på lördag möts Göteborg och Linköping i en riktig sexpoängsmatch. Där kan LFC återigen på allvar blanda sig i striden om andraplatsen. De kan också spela en avgörande roll i striden om SM-guldet.

För tillfället känns det ju nämligen som att Göteborg är det enda rimliga hotet mot guld för Rosengård. Men göteborgskorna får inte förlora speciellt många fler poäng än man redan har gjort. Man lär definitivt inte ha råd med en massa poängförluster på hemmaplan.

Matchen på lördag spelas på gräs på Gamla Ullevi. I dag var det däremot konstgräs och Valhalla som gällde för Göteborg. I frånvaro av Pauline Hammarlund testade tränare Marcus Lantz att spela med Rebecka Blomqvist som ensam forward. Dessutom flyttade han fram Julia Zigiotti Olme ett halvsteg, så att hon var ett slags tia.

Jag skulle säga att Göteborg från start spelade 4–5–1 eller 4–4–1–1 i försvar och något som skulle kunna beskrivas som 2–3–4–1 i anfall.

Även om Kristianstadstränare Gunnarsdottir tyckte att hennes lag redan från start hade problem med Göteborgs starka högerkant skulle jag säga att det inte direkt blixtrade om Göteborg med det nya spelsystemet. Jag hade 1–0 i klara målchanser till hemmalaget efter 27 minuter. Dessutom hade båda lagen så långt haft varsin halvchans.

Hemmalaget blev faktiskt väldigt mycket bättre när Taylor Leach tvingades av med skada i just 27:e minuten. Då bytte Lantz in Karin Lundin på topp och återgick till det spelsätt som Göteborg haft under större delen av säsongen.

På bara några minuter skapade Göteborg en jättechans samt två straffsituationer. Till Elisabet Gunnarsdottirs stora frustration…

”Det var inte straff.”

…valde domare Sara Persson att blåsa för den andra straffsituationen, där Emma Koivisto stoppades av Josefin Harrysson. Jag håller med om att straffen inte var solklar, men jag tycker inte heller att domslutet var helt galet.

Elin Rubensson satte snyggt straffen i krysset med tio minuter kvar av den första halvleken. Och ganska exakt tio minuter in i den andra kom 2–0. Det var ett litet mästerverk. Dels stod Filippa Curmark för en väldigt precis passning, dels gjorde Rebecka Blomqvist en härligt vältajmad löpning.

Fri med Brett Maron gjorde Blomqvist inget misstag. Ibland tycker jag att den damallsvenska skyttedrottningen har för små marginaler i sina avslut, vilket gör att de ofta går utanför. Men den här gången hade Blomqvist tvärtom väldigt god marginal i sitt avslut.

I det skedet hade jag 5–1 i klara målchanser till Göteborg. Där kändes det som att Göteborg hade full kontroll. På slutet lyfte dock Kristianstad sitt spel, och man skapade också flera fina chanser att reducera. Till slut vann Göteborg målchanserna med 6–5, och matchen med 2–0.

Dock var det ju oroande för laget att mittback Leech skadades. I dag fanns varken Emma Berglund eller Emma Pennsäter med i matchtruppen. Berglund sa till mig att hon närmar sig spel, men det kändes inte som att hon gör comeback redan på lördag.

Stor matchvinnare i Linköpings 2–1-seger mot Vittsjö var Frida Maanum. Norskan var en av få bra LFC-spelare i onsdagens förlust i Kungsbacka. Och i dag stod hon först för en läcker assist till Lina Hurtig vid 1–0. Dock verkar inte LFC:s matchsekreterare ha tillgång till damallsvenskan.tv, för Maanums fina assist är officiellt tillskriven Elin Landström. Och i 82:a minuten placerade Maanum snyggt in segermålet. Ett otroligt viktigt mål för Linköping.

I ett regnigt Eskilstuna kunde Felicia Rogic göra sitt enklaste mål för året när hon gav hemmalaget ledningen. Cajsa Andersson kom ut helt fel på en långboll och Rogic blev helt ensam med det tomma målet. På övertid kvitterade Julia Karlernäs på nick. Kryss var ett resultat som inte gynnade något av lagen.

I elitettan vann alla de tre topplagen Hammarby, AIK och Uppsala sina bortamatcher i dag. Därmed är Bajen nya serieledare, och både AIK och Uppsala har nu närkontakt med båda lagen på damallsvensk plats.

I Tyskland höll Hedvig Lindahl nollan i sin debut i Frauen-Bundesliga. Wolfsburg vann hemma mot SC Sand med 1–0 efter segermål av Pernille Harder.

I en träningsmatch vann PSG med 4–0 mot Juventus efter bland annat två mål av kanadensiska jättetalangen Jordyn Huitema. Jag hade inte möjlighet att se matchen, men noterade att Lisa Ek hörde Linda Sembrant styra Juventus backlinje.

Nu talar ju resultatet för att Sembrant inte hade så stor framgång. Men den bild man fått av att det är hon som styr landslagets försvarsspel försvagades ju knappast av det här:

Slutligen noterar jag att en ny brasiliansk mittback kopplas till CD Tacon/Real Madrid, nämligen Monica Hickmann. Vi får se om den uppgiften är korrekt.

Jaja. När jag ändå är inne på Tacon/Real Madrid kan det ju vara läge att även lägga upp den här länken med Sofia Jakobsson:s ribbskott från förra helgens träningsmatch. Jakobsson ser ut att ha konserverat VM-formen.

Utöka damallsvenskan för talangernas skull

I går tog jag ett grepp kring talangutvecklingen inom svensk damfotboll. Som bekant är jag positiv till att utöka damallsvenskan. Ett av huvudskälen är just att jag tror att det skulle vara väldigt bra för talangutvecklingen.

Två lag till i damallsvenskan skulle innebära att ytterligare 15–20 svenska spelare får chansen till speltid i varje omgång. Och fyra nya lag skulle varje vecka innebära damallsvensk speltid för 30–40 svenska talanger.

I nuläget tycker jag kanske inte att vi är redo för en utökning hela vägen till 16 lag. Men jag är övertygad om att vi har tillräckligt med bra spelare för att klara 14 lag. Den övertygelsen bygger bland annat på att de flesta nykomlingarna från elitettan har klarat sig väldigt bra. Ännu så länge är ju faktiskt IFK Kalmar den enda nykomling från elitettan som har slutat sist i damallsvenskan. Så en utökning med två lag tror jag att vi hade klarat direkt. Och ger man det fem–sex år går det nog att öka antalet lag till 16.

Många av de damallsvenska tränarna efterlyser fler tävlingsmatcher. Ett av förslagen för att förlänga säsongen är att minska antalet lag i damallsvenskan och istället öka antalet inbördes matcher till tre eller fyra. Alltså antingen minska till tio lag och mötas tre gånger, vilket innebär 27 omgångar. Eller minska till åtta lag och mötas fyra gånger – 28 omgångar.

En som under året har argumenterat för åtta lag i damallsvenskan är Correns David Eidhammer. Han motiverar sitt förslag med att det är för stor klasskillnad i damallsvenskan, och att det blir fler jämna och ovissa matcher med färre lag.

”På herrsidan är bredden bra och toppen sämre. På damsidan är toppen bra och bredden sämre. Då borde även seriesystemen anpassas till det.
Om varje match nu kan göras mer intressant, oviss och kvalitetsrik tycker jag att man borde snegla åt det hållet. Även om fyra matcher mot varje lag kan tyckas mycket så måste det bara vara bättre för de Europasatsande lagen att möta varandra än att ha kvar lag som Limhamn Bunkeflo och Kungsbacka.”

Det positiva med lösningarna med färre lag är ju att det skulle spetsa till toppen. Däremot skulle det vara förödande för talangutvecklingen. Det skulle ju nämligen innebära plats för ett färre antal spelare i högsta serien. Och när det blir plats för färre spelare brukar det vara de unga talangerna som blir de stora förlorarna. Speciellt eftersom det riskerar att bli färre mittenlag. Mittenlag har lättast att släppa fram talanger, då de varken kämpar för kontraktet eller för guldet.

Som bekant är chansen tyvärr närmast obefintlig att våra toppklubbar skall kunna ta upp kampen i Champions League med de stora herrfotbollsklubbarna i övriga Europa. Det finns helt enkelt inte tillräcklig ekonomi i svensk fotboll för att klara den konkurrensen.

Därför är det bättre att lägga fokus på hur vi skall kunna ha bästa möjliga landslag. Och jag är övertygad om att vårt landslag skulle gynnas av att ge fler spelare möjlighet att spela i damallsvenskan, inte färre.

Ett annat argument mot utökning av damallsvenskan är att det skulle innebära sämre ekonomi för lagen eftersom fler klubbar skulle dela på de gemensamma medlen. Och kortsiktigt finns förstås den risken. Men långsiktigt borde det finnas förutsättningar att öka de gemensamma medlen eftersom chansen finns att damallsvenskan kan nå ut till fler delar av landet.

I fredags kom för övrigt den spännande nyheten att damallsvenskan från nu och tre år framåt skall nå ut till Mexiko. Jag måste säga att det är intressant att mexikansk tv är intresserad av att sända damallsvenska matcher. Det är ändå en indikation på att intresset för damfotboll på högsta nivå ökar. EDF:s Linda Wijkström kommenterade nyheten så här:

”Det är ett kvittot på att ligan är en stark liga, sen finns det en ekonomisk uppsida i det, men det är inga stora revolutionerande summor.”

15.00 i eftermiddag visar mexikansk tv när mitt goda exempel för talangutveckling, Kristianstads DFF, gästar ett av de dåliga, Göteborg FC.

Det är dels en repris på cupfinalen, dels lite av en måstematch för KDFF. När jag träffade Kristianstadstränaren Elisabet Gunnarsdottir i Kungsbacka för några veckor sedan nämnde hon att hon inte behöver fundera på att motivera spelarna till Göteborg borta. Revanschlusten efter den snöpliga förlusten i cupfinalen är nämligen fortfarande så stor att det jobbet går av sig själv.

Det är upplagt för en jämn match, eftersom båda lagen har visat god form i de senaste omgångarna. Jag håller Göteborg som knapp favorit, men skulle helgardera om jag skulle tippa på matchen. För KDFF får det inte bli förlust, för då börjar avståndet upp till Champions Leagueplats bli väldigt långt.

Två timmar efter Göteborg–KDFF spelas söndagens kanske allra hetaste match. Då tar Linköping emot Vittsjö i en match hemmalaget behöver vinna för att på allvar hålla sig kvar i striden om andraplatsen. Manager Olof Unogård är också inne på den linjen i en artikel i Corren:

”Det är trots allt rätt mycket kvar även efter det, men lite så är det. Marginalerna krymper och vi får inte trampa så mycket mer snett nu.”

LFC lär vara extremt revanschsuget efter den tunga förlusten i Kungsbacka i onsdags. Dock ser det ut som att hemmalaget får klara sig utan hälskadade Nilla Fischer även i den här matchen. Det är även fortsatt frågetecken för Mimmi Larsson, som har problem med höften.

Närmast efter Rosengård är Vittsjö seriens näst formstarkaste lag. Man hållit nollan i fem raka matcher och har tagit elva poäng på de matcherna. Vittsjö tog fyra poäng av LFC i fjolårets serie och vann årets hemmamatch med 2–0. Även det här är en match jag skulle ha helgarderat.

Söndagens tredje match är Eskilstuna–Piteå. Där skulle faktiskt United passera Piteå i tabellen vid seger. Norrbottningarna har haft väldigt svårt med målskyttet på sistone. Totalt har man 4–3 i målskillnad på de fem senaste matcherna. Tre av de fem målen gjordes i hemmamatchen mot Eskilstuna.

Piteå har haft lätt för United de senaste åren. Eskilstunas senaste seger mot mästarlaget kom i slutet av augusti 2014. Sedan dess har Piteå vunnit nio av elva möten med Eskilstuna, varav två efter straffläggning. Piteå är alltså favorit i den här matchen.

Apropå Piteå meddelade i går en av klubbens svenska mästarinnor att hon avslutar karriären. Det handlar om Jocelyn Blankenship som ju värvades som ersättare till Josefin Johansson.

Den amerikanska mittfältaren hade en stor dag när Piteå tog SM-guldet i höstas. I guldmatchen mot Växjö blev hon tvåmålsskytt. Vad jag kan hitta blev det också hennes sista match. Hon har varit klubblös under våren och väljer nu att satsa på den civila karriären.

Jocelyn Blankenship

Under tisdagen fortsätter omgången med Växjö–Rosengård och LB07–Kungsbacka. I den första matchen är Rosengård storfavorit. I våras vann Malmöklubben med 5–0 mot VDFF, och sedan dess har man ju värvat Växjös två största stjärnor.

På förhand känns det ödesmättade bottenmötet mellan LB och Kungsbacka betydligt mycket intressantare. Det är en match som kan sluta precis hur som helst. Som jag skrev häromdagen har vinnaren i den här matchen viss chans att hålla sig kvar i damallsvenskan. Förloraren känns däremot borta. Och skulle det bli kryss är båda lagen förlorare.

Omgång 14 avslutas på onsdag med Djurgården–Kif Örebro. Djurgården är tillsammans med LB07 det enda lag som inte tagit en enda poäng under de fem senaste omgångarna. Målskillnaden under de matcherna är 4–15. En av förlusterna under den här perioden var 1–3 mot just Kif Örebro. Nykomlingen får därmed räknas som favorit i den här matchen.

Temwa Chawinga

I elitettan föll serieledande Umeå igår med 1–0 borta mot Kvarnsveden. Segerskytt blev förstås skyttedrottningen Temwa Chawinga. Var hamnar hon nästa år? Borlängelagets seger innebär att det kan tajta till sig rejält i tabelltoppen i dag. Då har den jagande trion Hammarby, AIK och Uppsala bortamatcher mot Borgeby, Asarum och Assi. Dessutom är det en sexpoängsmatch vid nedflyttningsstrecket mellan Morön och BP.

I går tog Mallbacken ett stort steg mot nytt kontrakt genom 2–1-seger borta mot Lidköping. Värmländskornas seger innebär att laget nu har nio poäng ner till strecket.

Tittar vi utanför Sveriges gränser är det premiäromgång i tyska Frauen-Bundesliga den här helgen. Tyvärr har det tyska förbundet slutat att sända matcher på DFB-tv, vilket minskar chansen att se matcherna från Sverige.

Under lördagen spelade Amanda Ilestedt hela matchen när Bayern München vann med 3–1 borta mot Freiburg. I dag är det premiär för Hedvig Lindahl och Wolfsburg.

Allt talar för att det just är mellan de båda svensklagen som guldstriden skall stå. Jag håller Wolfsburg som favoriter eftersom mästarlaget har flest matchvinnare.

I natt 01.30 är det final mellan North Carolina Courage och Lyon i det inofficiella världsmästerskapet för klubblag. Och i kväll 23.00 är det bronsmatch mellan Atletico Madrid och Manchester City. Semifinalerna direktsändes på ICC:s facebooksida så det bör finnas god chans för att även placeringsmatcherna går att se där.

14.00 skall man kunna se träningsmatchen mellan svensklagen Juventus och PSG på den här länken.

Slutligen har ju norska spelare varit populära under sommaren. Den senaste att lämna toppserien för en av de stora ligorna ute i Europa är mittbacken Cecilie Kvamme från IL Sandviken.

Bergenklubben har för övrigt en svensk tränare i Patrik Hansson. Han var assisterande tränare till Nanne Bergstrand i Hammarbys herrlag men lämnade samtidigt som Bergstrand efter säsongen 2016.

Hanssons lag hade med två spelare i den norska VM-truppen. Båda har nu på kort tid lämnat klubben för engelska WSL. Först gick mittfältaren Amalie Eikeland till Reading och nu alltså mittback Kvamme till West Ham. De tappen bör innebära att Sandvikens chanser att haka på i guldstriden försämras betydligt. Efter tolv omgångar ligger laget trea i toppserien, bara fyra poäng efter ledande LSK.

Innan jag sätter punkt tänkte jag nämna ytterligare en övergång. Det är den före detta franska landslagsspelaren Marie-Laure Delie som väljer att fortsätta karriären i Spanien och mittenklubben Madrid CFF.

Tankar om talangutveckling

Hanna Bennison

I vintras, efter att Linköpings FC valde att lägga ner sitt F19-lag, blev det en het diskussion här i bloggen om talangutveckling. Som ni kanske minns tyckte jag att LFC borde skämmas över nedläggningen, något som väckte känslor.

Nu efter VM känns det som att det kan vara läge att ta upp ämnet talangutveckling igen. Med tanke på utvecklingen i övriga världen känns det ganska givet att den svenska talangutvecklingen måste vara av yttersta världsklass framöver om vi fortsatt skall kunna ta medalj i varannat världsmästerskap.

Innan jag går vidare skall jag precisera vad jag menar med talangutveckling, eftersom begreppet tidigare har missförståtts. Talangutveckling avser den del av utbildningen där klubbar förbereder barn/ungdomar för senioridrott. Det handlar alltså om den verksamhet som en klubb gör med unga spelare (upp till och med juniorålder) utanför sin seniortrupp.

I Norge har talangutvecklingen stått i centrum efter VM. Bara dagar efter att det norska landslaget hade åkt ur VM presenterades en satsning där förbundet och den norska motsvarigheten till EFD ger tolv elitklubbar pengar till att anställa varsin utbildningschef.

Den norska satsningen känns väldigt bra, även om det framförts kritik om att utbildningscheferna inte är speciellt väl spridda över landet.

Jag hoppas att förbundet och EFD kan göra en liknande satsning i Sverige. Det hade definitivt behövts. Min uppfattning är att svensk flickfotboll ligger ganska långt efter svensk pojkfotboll både när det gäller ledarnivå och scouting. Det sägs ju ibland att pojkar tränas för att bli bra medan man satsar på tjejer först när de redan är bra.

Jag är av den bestämda åsikten att de klubbar som erbjuder bäst tränare på ungdomssidan också är de klubbar som över tid kommer att få fram flest toppspelare.

Jag anser att elitklubbarna har en väldigt viktig roll att fylla här, och var nyfiken på att se hur de damallsvenska klubbarna har lyckats med sin talangutveckling. Därför kollade jag vilka som har flest egna produkter i vår högsta serie i år.

Egen produkt brukar man traditionellt i Sverige kalla en spelare som fått sin första spelarlicens i en klubb. Sin första spelarlicens får man den 1 april det år man fyller 15. Man kan alltså således ha en moderklubb och vara egen produkt i en annan klubb.

Jag tittade i de damallsvenska lagens trupper, samt på våra utlandsproffs. Här är en lista:

Djurgårdens IF – 3

Irma Helin
Tilde Lindwall
Julia Walentowicz

Eskilstuna United – 2

Cornelia Baldi Sundelius
Elin Rombing, utlånad till Kif Örebro

Göteborg FC – 0

Ingen

Kristianstads DFF – 7

Evelina Duljan
Alice Nilsson
Moa Olsson
Alice Rosenkvist
Kajsa Törnkvist
Johanna Andersson, nu i Vittsjö
Julia Molin, nu i italienska Sassuolo

Kungsbacka DFF – 0+2

Ingen egen

Däremot tog man över Tölö IF:s plats i seriesystemet. Och egna produkter i Tölö är:
Klara Andrup och Fridolina Rolfö, nu i Wolfsburg.

LB07 – 6

Elisa Lang Nilsson
Saga Ollerstam
Emma Paulsson
Sophie Sundqvist
Nellie Lilja
Emma Pennsäter, numera i Göteborg

Linköpings FC – 0

Ingen

Piteå IF – 2

Ronja Aronsson
Linnea Selberg

Rosengård – 9

Ebba Wieder
Edina Filekovic
Malin Levenstad
Hanna Bennison

Matilda Eriksson Kristell

Andrea Thorisson, nu i LB07
Nathalie Hoff Persson, nu i LB07
Linnea Svensson, nu i Kif Örebro (utlånad till Bröndby)
Alexandra Benediktsson, nu i Vittsjö

Vittsjö – 1

Nilla Fischer, nu i Linköping

Växjö – 2+2

Alexandra Jonasson
Elin Nilsson

Växjö DFF tog över Hovshagas plats i seriesystemet. Egna produkter i Hovshaga är: Elin Karlsson och Nellie Karlsson.

Kif Örebro – 3

Sejde Abrahamsson
Ellen Karlsson
Lisa Dahlkvist, nu i Eskilstuna

Noterbart är att samtliga de nio damallsvenska klubbar som har en bred ungdomsverksamhet har lyckats fostra minst varsin spelare som i år spelar på högsta elitnivå. Det måste jag säga är överraskande bra. Utan att ha närgranskat herrallsvenskan kan jag inte tänka mig att klubbarnas ungdomsverksamhet där visar lika bra resultat när det gäller egna produkter.

Det är också värt att notera att tre skånska klubbar har lyckats klart bäst med att få fram egna produkter. Siffrorna är så tydliga att man nog kan säga att den bästa utvecklingsmiljön i Sverige finns i Skåne, och framför allt i Malmö.

Men antalet egna produkter ger förstås inte hela bilden, utan är mer att se som en indikation. Det finns ju självklart andra sätt att räkna. Elitfotbollens utbildningsorgan Tipselit brukar varje år betygsätta alla elitklubbarnas talangverksamhet. I årets certifiering fick AIK högst betyg på damsidan. AIK har sex egna produkter i damallsvenskan i år, nämligen Malin Diaz, Loreta Kullashi, Elin Bragnum, Jennie Nordin, Sandra Lindkvist och Angel Mukasa.

Elin Bragnum

Även FC Rosengård och Umeå IK placerades i högsta nivån, nivå 5. Emma Kullberg är en UIK-produkt som ju nyss blev uttagen i landslaget.

I botten av Tipselits certifiering finns Kungsbacka och Göteborg, som båda placerades i nivå 1. Eller, allra längst ner i botten fanns Mallbacken som inte ens hade tillräckligt med poäng för att ens nå nivå 1. Trots det tycker jag att Mallbacken skall ha beröm för sin verksamhet. Klubben har ju ett väldigt besvärligt geografiskt läge, men har ändå sju lag i sin ungdomsverksamhet. Det är betydligt fler än många andra elitklubbar.

De två damallsvenska klubbarna på Västkusten har exempelvis bara två lag vardera. Utöver sina damallsvenska lag har Göteborg i år ett F19- och Kungsbacka ett F17-lag. När det gäller antal lag är ju Linköpings FC allra sämst i år – de har bara ett A-lag.

Personligen tycker jag att det är problematiskt för svensk damfotboll som helhet att vi har flera toppklubbar som över tid har nonchalerat ungdomsverksamheten. På många sätt är det ju faktiskt elitklubbarna som har bäst förutsättningar att bedriva en högkvalitativ ungdomsverksamhet. En orsak till att elitklubbarna har nått eliten är ju att de har ett större kunnande än andra klubbar.

Hur gör man då för att fostra elitspelare?

Det finns förstås ingen standardformel som ger svar på den frågan. Men som jag ser det finns det ändå några punkter som är grunden för en bra utvecklingsmiljö. Spelarna bör erbjudas:

1. Duktiga ledare.
2. Möjlighet att hela tiden ha vettiga utmaningar, så att man kan ta sig framåt steg för steg.
3. Kunna känna hopp.

När det gäller ledarbiten handlar mycket om att så långt som möjligt försöka undvika att kasta in föräldrar, och i stället satsa på att ha välutbildade ledare utan koppling till spelarna. Och det är viktigt att man har utbildade ledare redan i ganska tidig ålder.

Härom året hjälpte jag en meriterad ungdomsledare att skriva en bok om spelarutbildning. Han tryckte hårt på att barn är som mest läraktiga när de är 10–12 år, vilket innebär att det är i den åldern grunden läggs. Alltså är det en stor fördel om barnen i den åldern har ledare som kan lära ut så mycket som möjligt.

Punkt två handlar om att det skall finnas möjlighet för spelarna att hela tiden ha rimliga utmaningar. Det är väldigt positivt om man kan erbjuda så många utvecklingssteg som möjligt. De allra största talangerna kan ta flera steg på kort tid, men många andra behöver ta sig framåt steg för steg. Om stegen blir för höga är det lätt att spelarna känner hopplöshet och ger upp.

Ett skäl till att det är viktigt att kunna ta så många steg som möjligt i samma klubb är att många spelare är hemmakära och helst inte vill flytta på sig. De vill helst varken byta lag eller ort.

Som exempel har vi i min hemstad Borås alla steg upp till och med den övre halvan av division I. Men det är ju inte tillräckligt för de största talangerna, för de kan ju redan vara redo för ettan som 15- eller 16-åringar. Så det är ingen klockren utvecklingsmiljö för elitspelare.

Ett annat exempel är Linköping. Där saknar man flera steg på vägen, i och med att det inte finns några lag mellan division II och toppen av damallsvenskan. Och det är ju ett vansinnigt långt steg att gå direkt från tvåan till en storklubb. Så i Linköping erbjuds inte heller unga talanger någon idealisk utvecklingsmiljö.

Slutligen hoppet. Att spelarna tidigt får känna hopp om att de kan bli elitspelare verkar vara extra viktigt inom damfotbollen. I princip alla våra landslagsspelare, och en stor majoritet av spelarna i damallsvenskan, har tidigt varit uttagna i olika flicklandslag.

Det skulle ju kunna bero på att förbundet är fullständigt fantastiskt på att hitta rätt talanger redan i tidig ålder. Eller så kan det bero på att de stora talanger som inte når landslaget i de tidiga tonåren tappar hoppet och ger upp.

Här är det intressant med en jämförelse med herrfotbollen. Där är det mycket vanligare att spelare når A-landslaget utan att ha varit med i de yngre pojklandslagen. Zlatan Ibrahimovic kom inte in i något landslag förrän han fyllt 18 år, och vår meste landslagsman inom herrfotbollen, Anders Svensson, gjorde sin första landskamp alla kategorier i U21 som 20-åring.

Jag har tittat på hur det ser ut i våra A-landslag nu. Där noteras att hela 13 av årets 23 VM-spelare hade varit med i flicklandslaget redan från början. Ytterligare nio kom med inom två år. Bara Jennifer Falk har nått landslaget efter 17 års ålder. Falk gjorde sin första landskamp i U23 som 22-åring.

Som bekant är F15 numera det yngsta flicklandslaget. Den första F15-landskampen spelades 2006, för spelare födda 1991. För spelare födda 1984–90 var F16 yngst, och för Hedvig Lindahl (född 1983) var F17 det yngsta flicklandslaget.

Här är listan över när en mängd landslagsaktuella spelare gjorde sin första landskamp:

Från början:
Hedvig Lindahl (F17)
Nilla Fischer (F16)
Caroline Seger (F16)
Linda Sembrant (F16)
Kosovare Asllani (F16)
Sofia Jakobsson (F16)
Elin Rubensson (F15)
Jonna Andersson (F15)
Magdalena Eriksson (F15)
Mimmi Larsson (F15)
Julia Roddar (F15)
Fridolina Rolfö (F15)
Julia Zigiotti Olme (F15)

Mia Carlsson (F16)
Hanna Folkesson (F16)
Julia Spetsmark (F16)
Filippa Angeldahl (F15)
Ronja Aronsson (F15)
Marija Banusic (F15)
Anna Oskarsson (F15)
Nina Jakobsson (F15)
Nellie Karlsson (F15)

Inom två år:
Stina Blackstenius (F16)
Anna Anvegård (F16)
Nathalie Björn (F16)
Hanna Glas (F16)
Lina Hurtig (F16)
Amanda Ilestedt (F16)
Madelen Janogy (F17)
Zecira Musovic (F16)
Olivia Schough (F16)

Pauline Hammarlund (F16)
Julia Karlernäs (F17)
Emma Kullberg (F17)
Jessica Samuelsson (F17)
Emma Berglund (F18)

Längre omvägar:
Jennifer Falk, Sandra Adolfsson, Cajsa Andersson och Amanda Edgren.

Den som sticker ut är Sandra Adolfsson, som gjorde sin landslagsdebut som 30-åring och som debuterade i damallsvenskan som 24-åring. Men hennes väg till eliten är verkligen ett stort undantag inom damfotbollen.

En annan som tagit en lång väg till blågult är Cajsa Andersson, som gjorde sin landslagsdebut i U23 som 23-åring och som debuterade i A-landslaget som 26-åring.

För att få en jämförelse kollade jag även herrlandslagets VM-trupp från i fjol:

Inga pojklandskamper alls:
Robin Olsen. Debut som 25-åring.
Andreas Granqvist. Debut i U21.
Jimmy Durmaz. Debut i U21
Gustav Svensson. Debut i U21.

P19: Marcus Berg, Mikael Lustig, Martin Olsson, Emil Forsberg

P17: Karl-Johan Johnsson, Kristoffer Nordfeldt, Viktor Claesson, Filip Helander, Pontus Jansson, Emil Krafth, Victor Nilsson Lindelöf, Oscar Hiljemark, Marcus Rohdén, Isaac Kiese Thelin, Ola Toivonen,

P15: Sebastian Larsson, Ludvig Augustinsson, John Guidetti, Albin Ekdal,

Medan 13 av damernas VM-spelare var med i landslagsverksamheten redan från början är alltså fyra motsvarande siffra för herrarna. Ganska stor skillnad.

Hur kan man då förklara de skillnaderna?

En är ju att det finns fler fotbollsspelande pojkar, vilket gör att det är svårare att hitta talangerna på ett tidigt stadium.

En annan är att elitklubbarna på damsidan ofta har ganska dålig scouting. Framför allt minskar kollen på närområdets talanger om klubbarna saknar egna ungdomslag. Följden blir att elitklubbarna mest tittar på landslagen, och riskerar att missa de oslipade diamanterna.

En tredje faktor kan handla om uppmuntran. Min erfarenhet är att tjejer behöver mer bekräftelse än killar, alltså att tjejer i allmänhet har sämre självförtroende. Ofta fattar inte ens de allra bästa tjejerna hur bra de är. Däremot tror även ganska dåliga killar högt upp i åldrarna att de är blivande världsstjärnor. De tjejer som inte når landslagen i tidig ålder behöver alltså få andra typer av uppmuntran för att fortsätta sin satsning.

KDFF tackar publiken

Som noterades ovan är de damallsvenska klubbarna från Skåne framgångsrika när det gäller att få upp egna produkter. Exempelvis är ju Sveriges just nu två största talanger Hanna Bennison och Evelina Duljan egna produkter från Rosengård respektive Kristianstad. Det känns inte som någon slump.

Både Bennison och Duljan kom till sina nuvarande klubbar i tolvårsåldern. Det är intressant att dagens största talanger är fostrade inom damfotbollen. Tidigare har ofta de tjejer som nått längst spelat pojkfotboll i yngre år. Och för tjejer i mindre klubbar tror jag fortfarande att pojklagsspåret är en bra väg till elitfotbollen.

Men flera elitklubbar erbjuder alltså numera högklassig utbildning. Kristianstad (en ort med drygt 80 000 invånare) har nu med hela fyra spelare – varav två egna produkter – i det F18-landslag som skall spela trenationsturnering om knappt två veckor. Imponerande.

När Kristianstad var i Kungsbacka för några veckor sedan pratade jag talangutveckling med både tränare Elisabet Gunnarsdottir och lagkaptenen och tillika egna produkten Alice Nilsson.

Som parentes noteras att klubben har fostrat tre spelare som under året varit lagkaptener på högsta nivå. Utöver Nilsson har ju även Kristianstadsfostrade Johanna Andersson (Vittsjö) och Julia Molin (Verona) varit lagkaptener i sina klubbar.

KDFF jobbar stenhårt för att få upp ännu fler egna produkter i damallsvenskan. Man arbetar delvis efter isländsk modell, en modell som bland annat bygger på att man har välutbildade tränare för sina ungdomar. I Kristianstads DFF har alla flicklag från tolv års ålder och uppåt utbildade tränare.

Både Nilsson och Gunnarsdottir konstaterar att det var för fyra–fem år sedan klubben verkligen tog tag i spelarutbildningen. Därför finns det luckor i de äldre flicklagen. Men från och med laget för spelare födda 2007 och senare fullständigt vimlar av talang.

Elisabet Gunnarsdottir och Alice Nilsson

Gunnarsdottir sa för övrigt att jag borde åka på en studieresa till klubben om jag verkligen vill få grepp om hur de jobbar. Men kanske att det snarare är ett gäng andra svenska elitklubbar som bör göra den där studieresan. För Kristianstads modell är definitivt värd att inspireras av.

Gunnarsdottir berättade att klubbens ungdomssatsning tog fart när man slutade tänka kortsiktigt, och började förbereda sig för en ny verklighet:

”När det kommer in övergångssummor i damfotbollen skall vi vara redo.”

Faktum är att klubben i år sänkte sin lönebudget för A-truppen med 200 000 kronor jämfört med fjolåret. Orsaken var att man ville få utrymme att anställa Johanna Rasmussen, så att hon skulle kunna ta ansvar för de yngre spelarna. Enligt Gunnarsdottir behövdes det:

”För jag är inte bra på det.”

Rasmussen är nu lite av en mentor för ett tiotal yngre spelare. Hennes jobb känns ungefär som de utvecklingsansvariga som man nu skall anställa i tolv norska klubbar.

En sak Kristianstad har jobbat med under några år är att man spelar matcher elva mot elva på fullplan en gång i veckan, oftast onsdagar. Självklart går det inte att genomföra sådana matcher varje vecka under säsong, men man försöker klämma in aktiviteten så ofta det går.

I matcherna startar klubbens 22 för dagen bästa spelare. När man har spelare på landslagsuppdrag kan det vara ganska många unga spelare som får spela med och mot klubbens damallsvenska spelare. Tränare Gunnarsdottir förklarade att flera spelare i klubbens A-trupp inledningsvis var frågande till de där onsdagsmatcherna, där de kunde få spela med och mot 13–14-åringar.

”Spelarna undrade vad det skulle vara bra för. Jag svarade att det är så här vi jobbar nu, det är bara att acceptera.”

I början var många av de yngre spelare inte redo för att möta landslagsspelare. Men antalet har sakta men säkert ökat, och nu är det en morot för de unga att få chansen spela med A-laget på onsdagarna.

Kristianstads DFF är alltså ett föredöme, och Kristianstad som ort verkar vara en väldigt bra utvecklingsmiljö.

Mindre bra föredömen är de två damallsvenska klubbar som helt saknar egna produkter, alltså Göteborg FC och Linköpings FC. Det är två klubbar som i sin nuvarande skepnad aldrig har haft någon ungdomssektion – eller akademi som det numera ofta kallas.

Noterbart är att Göteborg och Linköping också är två kommuner som under 2000-talet sett till befolkning varit klart underrepresenterade vad gäller elitspelare inom damfotbollen.

Tittar man på SCB:s befolkningssiffror från 2018 är det här landets tio största kommuner:

  1. Stockholm – 949 761
  2. Göteborg – 564 039
  3. Malmö – 333 633
  4. Uppsala – 219 914
  5. Linköping – 158 520
  6. Örebro – 150 291
  7. Västerås – 150 134
  8. Helsingborg – 143 304
  9. Norrköping – 140 927
  10. Jönköping – 137 481

Tittar vi på A-landslaget har ingen spelare som är uppvuxen i Göteborgs eller Linköpings kommuner spelat några landskamper i år. Göteborgaren Jennifer Falk ingick i VM-truppen, men hon har ännu så länge inte fått debutera i Peter Gerhardsson:s lag.

Faktum är alltså att göteborgare och Linköpingsbor har varit underrepresenterade på elitnivå i flera år – trots att två av landets allra bästa klubbar finns i de kommunerna. Det finns anledning att fundera över varför det varit så.

Som motsats har Uppsala inte haft något lag i damallsvenskan sedan 2008. Ändå kommer två VM-spelare därifrån, Linda Sembrant och Nathalie Björn. Och ytterligare ett antal landslagsaktuella eller damallsvenska spelare är ursprungligen från Uppsala: Marija Banusic, Emma Holmgren, Filippa Angeldahl, Fanny Andersson och Malin Winberg. Det kan säkert finnas fler. Det här skapar hur som helst en bild av att Uppsala är en bra utvecklingsmiljö.

Nathalie Björn

I Uppsala finns alla steg till och med elitettan, vilket ger förutsättningar för talanger att ta sig upp i elitfotbollen. Och spelar man i elitettan har man bra chans att bli upptäckt av bättre lag. Dessutom ligger Uppsala nära Stockholm, där det oftast finns åtminstone något damallsvenskt lag. Det går alltså för en Uppsalabo att nå damallsvenskan utan att behöva flytta på sig.

Det går självklart även i Göteborg och Linköping. Fast där saknas ofta ett eller flera mellansteg. KGFC och LFC är traditionellt damallsvenska topplag, vilket gör det mycket svårt för unga talanger att ta plats. Och blir du fast på bänken ökar risken för att ge upp.

Dessutom värvar toppklubbarna de största talangerna från hela landet. Du har ofta varit tvungen att vara någon av landets allra största talanger för att bli värvad till KGFC eller LFC.

Risken är att även de största lokala talangerna tappar hoppet när de ser sig passerade av spelare från andra delar av landet. Som jag ser det har LFC och KGFC stängt dörren till elitfotbollen för unga tjejer från det egna närområdet genom att inte ha ungdomsverksamhet.

Jag tror alltså att LFC och KGFC är skyldiga till att talanger från Linköpings och Göteborgs kommuner är underrepresenterade på elitnivå.

I Malmö eller Kristianstad finns större chanser för unga tjejer att känna hopp. Där kan unga tjejer se hur en kompis, någon på skolan, eller någon som man spelat mot sedan F10 gör bra ifrån sig i Rosengård, LB eller KDFF. Då blir det lättare att känna: ”Kan hon bli elitspelare så kan jag också”.

I Göteborgsområdet har Jitex länge haft en bra ungdomsverksamhet. När Jitex har varit ett elitlag har klubben varit ett bra mellansteg för västsvenska talanger. Jitex var ju exempelvis nämnda Jennifer Falks väg in i elitfotbollen. Och nu händer det något spännande i Göteborgsområdet genom att herrfotbollsklubben IFK Göteborg har byggt upp en bra akademi på flicksidan. Bland annat har Hanna Andersson och Evelyn Ijeh gått via Blåvitt till damallsvenskan.

Här är det dags att sätta punkt för det här inlägget, som redan är väldigt långt. Men det här att herrfotbollsklubbar kommer in och spelar en allt större roll för utbildningen av damfotbollsspelare är ett väldigt intressant ämne, väl värt att fundera mer kring i ett framtida inlägg.

 

Silly season och Champions League

Vid midnatt på tisdag stänger det svenska transferfönstret för den här sommaren. De flesta damallsvenska klubbarna passade på att göra sina justeringar under VM-uppehållet, så jag räknar inte med att det blir speciellt många nya övergångar de här sista dagarna.

I dag har jag dock uppdaterat och fräschat till silly seasonsidan. I arbetet med den upptäckte jag flera förändringar i LB07:s trupp som jag inte hört talas om tidigare. Bland annat har Eveliina Parikka lämnat för HJK.

LB07 är verkligen genomuselt på att nå ut med information i etablerade, eller sociala medier. Däremot uppdaterar man truppen på sin hemsida bra, så kollar man in den lite då och då kan man ibland upptäcka att någon spelare är borta, eller att någon ny har tillkommit.

Torsdagens största svenska transfernyhet var att Emma Lundh lämnar Vittsjö för elitettan och sin ungdomsklubb, BP.

Den näst största svenska transfernyheten var att Göteborg inte skall värva några fler spelare. I början av VM-uppehållet pratades det om tre sommarförvärv. Och någon vecka efter att Emma Berglund hade värvats hörde jag att en spelare till var på väg in. Men nu förklarar tränare Marcus Lantz att man istället kommer att flytta upp spelare från egna led.

I den länkade GP-artikeln står det för övrigt att Evelyn Ijeh är permanent uppflyttad. Jag är lite osäker där. Hon har ju ingått i matchtrupperna på sistone, men hon finns inte med i A-truppen på klubbens annars väluppdaterade hemsida. Fast det kan ju bara vara en miss, precis som FC Rosengård har missat att ta med Anam Imo i sin spelartrupp.

Med start i kväll drar den andra halvan av damallsvenskan igång. Det spelas bara en match i dag, den mellan nian Växjö och tian Djurgården. Växjö får räknas som favoriter med tanke på att de tagit sju poäng på de tre senaste omgångarna, medan Djurgården kammat noll. Men stockholmarna vann vårmötet med 3–0 så det finns ändå anledning att gardera.

Övriga fem matcher i omgången spelas i morgon lördag. De på pappret mest intressanta är sexpoängsmatcherna Kif Örebro–Piteå och Linköping–Kristianstad. I båda de matcherna behöver bortalaget vinna för att inte riskera att hamna fem–sex poäng från Champions Leagueplats. Jag håller Piteå och Linköping som knappa favoriter, då båda lagen sett allt bättre ut på sistone.

I övrigt är Vittsjö, Göteborg och Rosengård klara favoriter på hemmaplan mot LB07, Kungsbacka respektive Eskilstuna. För övrigt är det ett litet lurigt upplägg på årets serie. Oftast brukar man antingen vända den, så att samma lag möts både i omgång 11 och 12. Eller så gör man så att de lag som möttes i omgång 1 också möts i höstens första omgång.

I årets damallsvenska är det däremot lite både och. Göteborg–Kungsbacka, Rosengård–Eskilstuna och Örebro–Piteå är lag som möttes även i första omgången, medan Vittsjö–LB07 möts två gånger i rad.

I elitettan drar 17:e omgången i gång i kväll med västerbottniskt derby mellan Umeå och Morön. UIK leder serien med tre poäng efter att Lova Lundin nickat in det här segermålet på övertid senast mot BP:

I övrigt har tvåan Hammarby och trean AIK hemmamatcher mot sjätteplacerade Assi och sjundeplacerade Lidköping, medan Uppsala tar emot tolvan BP. I botten är det ett viktigt möte mellan tian Mallbacken och elvan Asarum.

Från elitettan till Champions League. Årets turnering drog i gång i onsdags, och fortsätter i morgon. Jag skummade igenom laguppställningarna för de 40 lag som deltar och gjorde lite noteringar. Norska LSK vann som väntat mot nordirländska Linfield.

Det mest anmärkningsvärda i 4–0-segern var att den tidigare EM-finalisten Cathrine Dekkerhus byttes in i 62:a minuten. Det var nämligen comeback efter cirka två års skadefrånvaro.

Cathrine Dekkerhus

En annan typ av comeback stod finländska PK-35 Vantaa för. Laget kom i 2–0-underläge mot estniska Flora Tallinn i början av den andra halvleken. Reduceringen kom i 56:e minuten, kvitteringen i 86:e – och så vann PK-35 på ett självmål på övertid.

Jag kan inte historiken fullt ut, men PK-35 Vantaa borde vara det första andradivisionslaget någonsin i Champions League. Och som division II-klubb är man ännu obesegrad i turneringen. Fast risken är att första förlusten kommer i morgon mot kazakiska mästarlaget BIIK Kazygurt.

Många av klubbarna har rakt igenom inhemska spelare. Men man noterar också en och annan småsatsningar här och där i Europa. Lite oväntat hade exempelvis albanska Vllaznia fyra amerikanskor i sin startelva i 3–1-segern mot irländska Wexford Youth.

Några bekanta spelare dök upp i oväntade miljöer. Den thailändska VM-spelaren Miranda Nild spelar exempelvis för litauiska Gintra-Universitetas och den tidigare Vittsjö- och Mallbackenspelaren Nkem Ezurike håller numer till i israeliska Asa Tel-Aviv.

Omgångens stormatch var portugiska mästarinnorna Sporting Braga mot österrikiska tvåan Sturm Graz. Där vann Braga en regnig match med 2–0, bland annat efter mål av fjolårets Kalmarspelare Shade Pratt.

 

Utöver Pratt hittade jag även den venezuelanska jättetalangen Daniuska Rodriguez, som hunnit bli 20 år, samt den nigerianska VM-spelaren Chinaza Uchendo hos de portugisiska mästarinnorna.

De spelar för övrigt gruppfinal i morgon mot Apollon Limassol med svenska Matilda Abramo. Skånskan byttes in efter 60 minuter när de cypriotiska mästarinnorna vann med 10–0 mot lettiska Riga FS. Här är några bilder som jag fått inskickade som visar Abramo i onsdagens match:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Noterbart var att Apollon bara hade en cypriotisk spelare i startelvan. Däremot fanns där tre amerikanska, två engelska och två grekiska.

Första gruppomgångens spelare var den 34-åriga georgiska forwarden Gulnara Gabelia. Hon gjorde fem mål, bland annat ett äkta hattrick på fem minuter, för tidigare nämnda BIIK Kazugurt från Kazakstan när laget vann med 9–0 mot EBS/Skala från Färöarna.

Det som var extra anmärkningsvärt var att Gabelia gjorde alla sin fem mål i den första halvleken, och skytteligaledaren blev sedan utbytt i paus.

 

Tre lag som går in i Champions Leagues sextondelsfinal fick se sig besegrade av Montpellier i en fyrnationsturnering i Frankrike. Marija Banusic:s lag vann nämligen finalen mot PSG efter straffläggning. Det blev 1–1 i själva matchen. Sedan lyckades Montpellier göra mål på fyra av sex straffar, medan PSG bara satt hälften av sina sex.

Trots att det var en träningsturnering noteras att Montpelliers spelare verkade väldigt nöjda med att vinna mot PSG:

Banusic startade för Montpellier i finalen, men ser ut att ha bytts ut i paus i underläge med 1–0, för hon ingick i den elva som startade den andra halvleken. Hos PSG startade Hanna Glas, medan Annahita Zamanian byttes in i slutminuterna.

I tredjeprismatchen vann Bayern München med förkrossande 5–0 mot Chelsea. Hos Bayern spelade svenska Ali Riley hela matchen, medan Amanda Ilestedt byttes ut i minut 74.

Chelsea ser ut att ha startat med starkast möjliga lag. Bland annat spelade trion Magdalena Eriksson, Millie Bright och Maria Thorisdottir i backlinjen.

Transferfönstret stänger på olika dagar i olika länder i Europa. Det engelska fönstret stängde redan i går. Innan stängning hann Reading värva den norska VM-spelaren Amalie Eikeland från Sandviken. Toppseriespelare har varit heta på marknaden i det här fönstret.

Apropå England noteras trevliga nyheter för de som är intresserade av att följa WSL i vinter. Samtliga matcher skall tv-sändas, och det trevligaste är att det är både gratis och att det inte skall vara geoblockat.

I Italien är fönstret öppet ytterligare ett tag. Det hindrade inte Fiorentina för att presentera Lisa De Vanna som nyförvärv under torsdagen. Klubben har haft en bra vecka. I fredags fick de nämligen italienska VM-spelaren och tillika ”Violas” lagkapten Alia Guagni att förlänga sitt kontrakt.

Guagni uppgavs vara väldigt nära att skriva på för spanska svensklaget CD Tacon/Real Madrid, men 31-åringen valde till slut att stanna i Florens, där hon spelat hela sin karriär. En anledning till att hon inte flyttade på sig sägs vara att Fiorentinas klubbpresident ringde henne och bad henne stanna.

Veckans tråkiga nyhet kommer från USA och NWSL, där Orlandobacken Toni Pressley har drabbats av bröstcancer. Hon är redan opererad, och uppmanar via sitt Twitterkonto folk att inte tycka synd om henne.

Slutligen lite mer resultat. I Cosafa-mästerskapet är det nu finalklart. Zambia vann torsdagens första semifinal med klara 4–0 mot Botswana. Därmed tog sig Shepolopolo, som Zambias landslag kallas, för första gången till final i Cosafa Womens Cup.

Motståndaren och värdnationen Sydafrika har däremot spelat i alla de sex tidigare finalerna. Fem gånger har de vunnit, och Banyana Banyana måste räknas som storfavorit till att ta en sjätte titel på söndag. I sin semifinal vann Sydafrika med 3–1 mot Zimbabwe.

Succédebut för Helmvall

Det blev svensk succédebut i norska toppserien i dag. Den före detta Assispelaren Emelie Helmvall avgjorde nämligen bottenmötet mellan Fart och Stabaek.

Helmvall satte matchens enda mål på den norska VM-målvakten Ingrid Hjelmseth i den 15:e minuten. Det ledde till Farts första seger för säsongen, en seger som gör att laget nu har fyra poäng ner till Stabaek på jumboplatsen.

Dock är läget fortsatt jobbigt för Fart. Efter att jag skrivit det här inlägget uppmärksammades jag på att de två sist placerade lagen åker ur toppserien i år, och tian får kvala för att försöka hålla sig kvar. Eftersom Avaldesnes vann mot Arna-Björnar med 2–1 är det fortsatt sex poäng upp till kvalplats för Fart. Man har även sex poäng upp till fast mark.

Det spelades ju även en seriefinal i Norge, och där blev det också bara ett mål. Tameka Yallop blev segerskytt för tvåan Klepp borta mot serieledande LSK. Det kanske är på gång ett tronskifte i Norge. LSK har vunnit toppserien fem år i rad, och leder fortfarande med fyra poängs marginal. Men Klepp har en match mindre spelad och LSK har ett par riktigt tunga tapp på spelarsidan nu i sommar.

Man har ju släppt ut de båda nyckelspelarna i landslaget Ingrid Syrstad Engen och Guro Reiten till Wolfsburg respektive Chelsea.

Guro Reiten

I dag har det även varit premiär i den danska ligan. Där fick Linnea Svensson hoppa in sista elva minuterna när Bröndby vann med hela 6–1 mot Nordsjälland. Sverigebekanta Nicoline Sörensen gjorde tre av målen.

Sörensens mål var inte i rad. Däremot blev det ett äkta hattrick på elva minuter i elitettan. Det var Uppsalas Cassandra Korhonen som 5–1, 6–1 och 7–1 i slutet av 7–1-segern mot Borgeby. Dagens skräll var att Mallbacken vann hemma mot AIK med 2–1, ett resultat som förbättrar värmländskornas situation i botten. Och som innebär att AIK föll ner under det damallsvenska strecket.

I damallsvenskan spelas det fem matcher under söndagen. Där har bland annat Kungsbacka absolut sista chansen i bottenstriden. Laget tar emot Växjö, som ligger åtta poäng före. Det försprånget måste minskas till fem – annars är Kungsbacka i praktiken redan klart för nedflyttning efter halva serien. Den matchen har avspark 15.00.

Två timmar tidigare startar högintressanta toppmötet mellan Linköping och Göteborg. Det känns som att det är väldigt bra läge för LFC att vinna och tillfoga göteborgskorna deras första förlust för året. Och samtidigt ta revansch för överkörningen i cupen i vintras.

Faktum är att Göteborg är uppe i 20 raka tävlingsmatcher utan förlust. Men laget känns formsvagt, sannolikt mycket beroende på skador och sjukdomar. Mot Piteå i onsdags hade Göteborg stora problem på mittfältet, som ju annars brukar vara deras styrka.

Elin Rubensson

Då saknade man viktiga Elin Rubensson, som drabbats av kristallsjukan. Hon missar även söndagens match, vilket är ett tungt avbräck. I onsdags saknades även löpstarka ytterbacken Natalia Kuikka till följd av en känning i låret, något som också är kostsamt för ett Göteborg FC med tunn trupp.

Mot Piteå slutade Göteborg efter ett tag att spela via mittfältet och gick över till att slå långt mot sina duktiga forwards. Det blir spännande att se hur de kommer att spela mot LFC. Även om östgötarna har brister i snabbhet i backlinjen bör laget alltså bör ha bra segerchanser.

14.00 är det avspark på Kristianstad fotbollsarena mellan KDFF och Kif Örebro. Det är en match skånskorna måste vinna om man skall ha minsta chans att haka på i toppstriden. Det troliga är ju att Rosengård vinner mot Djurgården på måndag. Det skulle i så fall innebära att FCR bara tappat nio poäng under våren.

Just nio poäng var exakt vad Piteå tappade både på våren och hösten i fjol. Det är alltså rimligt att tro att det lag som tar guld i år kommer att tappa kring 18 poäng. Och att man helst inte skall ge bort så många fler poäng än 20 om man vill spela i Champions League nästa år. Kristianstad har redan tappat 15 poäng i år och har således givit bort alla marginaler.

Två andra lag som givit bort sina marginaler är Piteå och Eskilstuna. De båda möts i Piteå 15.00. Eskilstuna har full poäng och noll insläppta mål efter VM-uppehållet. Piteå har ingen seger efter VM, men känns ändå på uppgång.

Laget tog poäng i Linköping, trots att de laddade upp med att sitta 14–15 timmar i buss. För övrigt berättade tränare Stellan Carlsson att beskedet om den inställda flygningen kom efter att laget samlats för att åka till flygplatsen. Och redan ungefär en timme senare hade man en buss som kunde köra laget de drygt 100 milen till Linköping. Bra jobbat.

Bra jobbade Piteå alltså även på planen på Valhalla. Där vann man mittfältet, och jag tyckte att de var närmast segern – jag hade 8–5 i målchanser till Piteå. Noterbart var att flera av chanserna kom på den långa hörna mot Julia Karlernäs som man hade så stora framgångar med i fjol.

Tränare Carlsson trodde för övrigt att det kommer att vara fortsätt jämnt och ovisst i serien. Men hans lag har redan tappat 14 poäng, och har alltså inte råd med speciellt många fler poängtapp om man skall hänga med i guldstriden. Carlsson hoppades att hans lag skulle få lite flyt, och i så fall skulle det kunna bli flera segrar i rad – som i fjol.

För Piteå är knappast sämre i år än man var i fjol. Däremot är det klart att alla lag är 100-procentigt laddade när de ställs mot mästarlaget. Dessutom sa Carlsson att han uppfattar det som att damallsvenskan blir bättre och bättre. Att det är betydligt fler bra lag nu än för några år sedan, och att det inte längre finns några lätta matcher.

Jag konstaterade då att våra topplag inte hävdar sig på samma sätt i Champions League längre. Carlsson trodde dock inte att det berodde på att de svenska topplagen hade blivit sämre, utan att det är topplagen nere på kontinenten som blivit väsentligt bättre. Intressant.

Söndagens sista match är ett Skånederby mellan LB07 och Vittsjö. Malmöklubben har haft lätt för Vittsjö. 2017 vann lagen varsin match och i fjol vann LB båda de inbördes matcherna, något som ledde till att Vittsjös damallsvenska status var rejält hotad inför slutomgångarna.

Nu kommer Vittsjö till Limhamns IP som stora favoriter. En seger skulle innebära att Vittsjö är garanterat att ligga på medaljplats efter halva serien. Det var det inte många som trodde inför avspark.

På måndag avslutas alltså den elfte omgången med att vårens stora besvikelse Djurgården tar emot serieledande Rosengård. Sett till de senaste omgångarna talar allt för bortaseger i den matchen. Det faktum att Rosengård har 13 segrar och ett kryss på 14 matcher mot stockholmarna under 2010-talet minskar inte direkt serieledarnas favoritskap.

Men innan den damallsvenska omgången har avspark är det toppmatch i USA:s NWSL i kväll 22.00. Då spelar tvåan North Carolina Courage – Julia Spetsmark:s lag – mot femman Washington Spirit i en viktig drabbning vid slutspelsstrecket. Inför avspark är tabelläget så här:

1) Portland         14   +12    26
2) NC Courage   14   +14   25
3) Chicago         14     +5    23
4) Seattle           14     –2    23
————————————-
5) Washington   13     +6     21

Alla matcher i NWSL ser man på ligans hemsida. Det är bara att klicka in på matchen när den börjat, så kommer sändningen upp. Spetsmark börjar på bänken.

I de Panamerikanska spelen blev det 2–2 mellan Colombia och Mexiko i den avgörande matchen om vilket av lagen som skulle gå till semifinal. Mexikanskorna var tvungna att vinna för att avancera, men hamnade tidigt i 2–0-underläge.

För Mexiko är det här ett nytt bakslag. Landet har haft framgångar på ungdomsnivå på senare år, men A-landslaget lyckas inte. Man missade oväntat i VM-kvalet och nu blir man alltså utslaget redan i gruppspelet i den här turneringen. Det trots att man kom till spel med ett namnkunnigt lag.

Nyss vann Paraguay med 3–1 mot Jamaica, ett resultat som innebär att Paraguay lite överraskande blir gruppsegrare. Man ställs i semifinal mot tvåan i den andra gruppen – där Argentina och Costa Rica spelar gruppfinal i natt, svensk tid.

I Cosafa-mästerskapet i Sydafrika är nu två av tre gruppomgångar spelade. Där har värdnationen och Zambia skaffat sig väldigt bra lägen att få spela semifinal. Det troliga är att de får sällskap av två av Botswana, Zimbabwe och Swaziland.

 

Guide till påskhelgens höjdare

Under påskaftonen har den italienska ligan avgjorts. Och där fick vi alltså en svensk guldhjältinna.

Påskens stora damfotbollsdag är dock påskdagen. Då spelas två mycket intressanta matcher i damallsvenskan. Men då spelas framför allt två andra matcher med svenskintresse – de första mötena av Champions Leagues semifinaler.

Självklart börjar jag min framåtblick med en guide till de båda godbitarna. Och som vanligt gäller tipset dubbelmötet:

17.00: Olympique Lyonnais–Chelsea

Tips: 92–8
Tv/Stream: Sänds i Chelseas app.

Här är Lyon superfavoriter. Laget har visat grym form på sistone och har den senaste månaden mosat både Wolfsburg (6–3 över två matcher) och PSG (5–0 i seriefinalen).

Det franska storlaget har en högst realistisk chans att ta hem en trippel i år; ligan, cupen och Champions League. Den här säsongen har man spridit ut sitt målskytte på fler spelare än de senaste åren. I ligan ser toppen av den interna skytteligan ut så här:

1) Ada Stolsmo Hegerberg 19
2) Eugenie Le Sommer 12
3) Dzsenifer Marozsan 10
4) Amel Majri 9
5) Wendie Renard 7

Intressant, och imponerande att backarna Majri och Renard alltså totalt har gjort 16 mål. Noterbart också att just vänsterback Majri leder den interna skytteligan i Champions League med fyra mål och ett assist. Hegerberg är två med fyra mål.

Det troliga är att Lyon vinner med ett par måls marginal på hemmaplan, och sedan kan åka till London och ligga på kontring.

För Chelsea är Champions League sista chansen att rädda en säsong där laget bara kommit nära. Man åkte ut i semifinal mot Manchester City i ligacupen, man åkte nyligen ut i semifinal mot Manchester City även i FA-cupen och man förstörde sina chanser i ligan redan tidigt i höstas. Chanserna att ta sig till höstens Champions League via ligan är borta sedan några veckor tillbaka.

Det troliga är alltså att man även faller i semifinal i Champions League. För att man skall kunna skrälla mot Lyon krävs att alla Chelseaspelare presterar på sitt absoluta max i båda matcherna. Då måste målvakten storspela och forwards vara kliniska när chanserna dyker upp.

Målvakt är sannolikt tyska Ann-Katrin Berger. Tyskan har varit förstamålvakt på sistone, vilket förvånat mig. Jag tycker att Hedvig Lindahl är Chelseas klart mest pålitliga målvakt. Berger kastade ju in en boll i eget mål i kvartsfinalen mot PSG. Ett sådant grovt misstag har jag inte sett Lindahl göra på flera år.

Men vad jag kan se har inte Lindahl vaktat Chelseas mål sedan den 10 februari. Det verkar ju ganska klart att Londonklubben inte tänker satsa på svenskan, och därmed har satt henne på bänken.

Däremot talar det mesta för att både Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelar från start. Eriksson nämns av många som Chelseas genomgående bästa spelare den här säsongen.

18.00 Bayern München–FC Barcelona

Tips: 52–48
Tv/Stream: Sänds av Barca på Youtube.

Om Lyon är megafavorit i den första semifinalen känns det betydligt mycket mer ovisst i den andra. Normalt skall Bayern München vara en nivå vassare än Barcelona.

Men Bayerns har vacklat ganska rejält den senaste tiden. Samtidigt som Fridolina Rolfö varit i grym målform har laget gjort rätt svaga resultat. Man fick ju exempelvis bara 1–1 borta mot Slavia Prag.

Och i de tre senaste matcherna har det blivit 0–4 mot Wolfsburg i cupen samt kryss både mot Essen och Sand i ligan. Inga klockrena resultat att ta med sig in i en semifinal mot ett formstarkt Barca.

Sedan folkfesten borta mot Atletico Madrid den 17 mars har Barca radat upp sju raka segrar och målskillnaden 23–0.

Trots att man har skickliga spelare som Patri Guijarro och Asisat Oshoala på skadelistan känns sannolikheten att ett spansk lag skall nå final som större än någonsin tidigare.

Toni Duggan resonerade lite kring det på dagens presskonferens:

Som hon säger väntar en retur inför minst 10 000 åskådare i Barcelona. Och Barca har visat att man lyfter sig när man spelar inför storpublik. Det är alltså sannolikt bäst för Bayern att skaffa sig en bra ledning redan i morgon. Helst skall förstår även det tyska storlaget hålla nollan på hemmaplan.

Hos Barca är Duggan en av nyckelspelarna. Lieke Martens är en annan. Inför matchen har just Duggan och Kheira Hamraoui gjort en genomgång av truppen, där de parat ihop alla spelare med lämpliga emojis.

En annan Barcaspelare är den nederländska mittbacken Stefanie van der Gragt. Hon har tidigare spelat just i Bayern München, och går här igenom sina gamla lagkompisar, och tippar även Bayerns startelva i morgondagens match:

Inför semifinalerna leder Pernille Harder skytteligan i turneringen med sex mål och ett mål. De bästa målskyttarna av de som är kvar i turneringen är Chelseas Fran Kirby med fem mål och tre assist, samt nämnda Lyonduon Majri och Hegerberg med fyra. På tre mål står bland annat Duggan, Bayerns nederländska duo Lineth Beerensteyn och Jill Roord samt Chelseas Drew Spence. Där finns även Linköpings Frida Maanum.

I övrigt under påskdagen kan Arsenal ta ett mycket stort steg mot ligatiteln i England. Vid vinst mot Everton leder Arsenal ligan med fyra poängs marginal inför de två sista omgångarna.

Och så var det de två hyperintressanta matcherna i damallsvenskan. Först tar Göteborg emot Eskilstuna klockan 15.00. Göteborg skall visa att man motsvarar de många guldtipsen, och Eskilstuna skall försöka ta revansch på den oturliga förlusten senast mot Rosengård.

Göteborg är favorit, men Eskilstuna kändes rätt stabilt i defensiven senast. Så det här blir ett spännande test på göteborgarnas offensiv.

En timme senare startar omgångens allra mest spännande match. Det är Skånederby mellan två av mina tänkbara guldlag; Rosengård och Kristianstad. När lagen möttes just på Malmö IP i Svenska cupens gruppspel vann Kristianstad med 2–2. Nu vill Rosengård självklart ha revansch.

Tränare Jonas Eidevall säger att det är helt upp till hans eget lag om det blir vinst eller inte. Kanske är det så. Kanske inte. Det känns som att årets upplaga av Kristianstad kan ha tillräcklig anfallskraft för att kunna ställa till det för alla lag. Så även ifall Rosengård får räknas som favoriter hade jag garderat upp den här matchen.

För övrigt gillar jag att Rosengård gör ett klipp med en minuts uppsnack. Det är precis lagom. Sådana vill man gärna se fler, även från andra klubbar.

På annandagen rullar den andra omgången vidare. Då spelas matcherna Växjö–Piteå, Vittsjö–Kungsbacka, LB07–Kif Örebro samt Djurgården–Linköping. Då får vi se om Växjös genomklappning i onsdags var en tillfällighet och om Vittsjö har kapacitet att bli ett skrällag i årets serie. Då får vi även se något som känns som en tidig måstematch för LB07.

Avslutningsvis blir det en mycket intressant match mellan Djurgården och Linköping. Djurgården behöver poäng för att komma in i serien, och vi får se om LFC kan fortsätta vara lika effektivt som i premiären.

Utöver de damallsvenska matcherna spelas det tre i elitettan på annandagen. En av matcherna är Stockholmsderbyt mellan AIK och Hammarby. En match som känns som en tidig toppmatch.

Bra svenskdag runtom i Europa

När jag börjar skriva det här inlägget firar Spanien att man är tidernas första Europamästarinnor i futsal.

Spanjorskorna vann finalen mot Portugal i Portugal med 4–0. Hemmalaget var tydligt påverkat av stunden och den underbara stämningen i hallen i Gondomar i regionen Porto sjönk ganska tidigt. Ett par grova portugisiska misstag gav Spanien en tidig 3–0-ledning.

I den andra halvleken var det ett helt annat Portugal, och hemmalaget borde ha gjort ett par mål, vilket hade fått liv i finalen igen. Fast Spaniens målvakt Silvia Aguete storspelade och blev lite av matchhjälte.

I bronsmatchen vann Ryssland efter straffläggning mot Ukraina.

Apropå Spanien har det spelats semifinaler i Copa de la Reina i dag. Där visade Atletico Madrid att det inte är en tillfällighet att man leder ligan. Atletico vann nämligen med 2–0 mot Barcelona, vilket innebär att Barca riskerar att bli utan titel det här året. Båda Madridlagets mål gjordes av brasilianska forwarden Ludmila da Silva.

I finalen väntar Real Sociedad som vann sin semifinal mot Sevilla med 3–1. Den spelades inför fantastiska 18 731 åskådare. I kvartsfinalen var det ju Athletic Club från Bilbao som lockade jättepublik. Det är tydligt att stora matcher i Baskien drar mycket folk. Kul.

Därmed är jag färdig med nyheter från den Iberiska halvön, och gör ett svep genom övriga Europa. Det var på många sätt en bra svenskdag.

I Frankrike fanns både Emma Berglund och Hanna Glas med i PSG:s startelva när Parislaget vann med 4–0 i derbyt mot Fleury 91. Båda svenskorna spelade alla 90 minuter, för Berglund var det första matchen sedan i december. Kul.

PSG leder ligan med en poäng och en match mer spelad än Lyon. De båda möts i Lyon den 13 april i det som kan bli en helt avgörande seriefinal.

I England var det åttondelsfinaler i FA-cupen i helgen. Där blev Jonna Andersson dagens svenska spelare. Hon drog in det här kanonmålet när Chelsea vann med 3–0 i derbyt mot Arsenal.

På ljudet låter det som att Chelsea kör klippet på sänkt hastighet. Så det var helt klart en bomb med skön båge som Mjölbys stolthet skickade i väg till 2–0. Matchens första mål gjordes av Beth England.

Även i Tyskland fick vi svenska målskyttar. Både Nilla Fischer och inhoppande Fridolina Rolfö gjorde nämligen mål när Bayern München vann seriefinalen mot Wolfsburg med 4–2. Höjdpunkter finns på den här länken.

Fischer gjorde faktiskt mål både framåt och bakåt. Faktum var att två av Bayerns mål var självmål. Båda var dock oturliga, då både Sara Björk Gunnarsdottir och Fischer träffades av bollar och knappast kan lastas för baklängesmålen.

Manuela Zinsberger

Fischers mål framåt kom vid 0–3 och var starten på en Wolfsburgsanstormning som var nära att ge en poäng. För vid 2–3 hade Wolfsburg dels ett stolpskott, dels en dubbelchans som Bayernmålvakten Manuela Zinsberger gjorde två fantastiska räddningar på.

Rolfös mål betydde 4–2. Hon byttes in sista halvtimman och drog även upp anfallet som gav 3–0-målet.

Matchens sågs av 2155 åskådare, vilket är bra i München, men nog borde en sådan här match ha större publik än så?

Tittar vi på tabelltoppen har Bayern och Wolfsburg nu lika många poäng – Wolfsburg leder på målskillnad med nio måls marginal. För fyra omgångar sedan var Bayern sju poäng bakom, och det kändes som att guldstriden var avgjord. Nu lever den i högsta grad.

Däremot försvann nog Turbine Potsdams möjlighet att ta en Champions Leagueplats i dag. Laget tappade en 3–1-ledning till 3–3 borta mot Frankfurt – vilket innebär att Amanda Ilestedt:s lag nu är sju poäng bakom de båda topplagen. Ilestedt ingick för övrigt inte i matchtruppen den här veckan heller. Någon som vet vad det är med henne?

Apropå Tyskland skrev jag ju i ett inlägg nyligen om att jag satt och tittade på när Bibiana Steinhaus dömde Augsburg–Bayern München i herrarnas Bundesliga. Om jag hade suttit framför en tv i Iran hade jag inte fått se matchen till slut. Iransk tv bröt nämligen sin sändning eftersom det var en kvinna på planen. Tragiskt.

Det spelades en toppmatch även i Italien i dag. Där gjorde Barbara Bonansea båda målen för Juventus, som vann med 2–0 mot Milan. Därmed tappar Milan mark i guldstriden. Juve leder nu en poäng före Fiorentina och fem före Milan. Petronella Ekroth satt för övrigt kvar på bänken under hela toppmatchen.

Det här blir sannolikt mitt sista inlägg på ett litet tag, jag skall nämligen en sväng till Seefeld för att bevaka Skid-VM. Och jag räknar inte med att ha så mycket bloggtid den närmaste dryga veckan.

Så vad passar bättre att avsluta det här inlägget än med en liten genomgång av läget i svenska cupen?

Där blev Piteå i dag i praktiken klart för semifinal. Inför slutomgången om tre veckor leder de svenska mästarinnorna sin grupp med tre poäng och nio måls marginal. Vem tror att Hammarby vinner mot Piteå? Och vem tror att AIK eller Hammarby kan ta in den skillnaden i målskillnad?

I den andra norrgruppen får vi däremot en ren gruppfinal mellan Eskilstuna och Djurgården, där Eskilstuna tar sig vidare på kryss. Det blir tre riktigt kul matcher där om tre veckor. Utöver nämnd match är det ju även gruppfinaler i söder i form av Göteborg–Linköping och Rosengård–Kristianstad. Jag känner att alla de tre matcherna är öppna på förhand.

Noterbart från dagens matcher är att Kif Örebro återigen föll med 4–0 mot damallsvenskt motstånd. Den här gången mot Djurgården. Närkingarna ser ut att få en jobbig comebacksäsong i högsta serien. Känslan har ju länge varit att det är de båda nykomlingarna samt LB07 som kommer att få kämpa för nytt kontrakt i år. Den känslan har inte förändrats.

Jag hann se lite grand av Stockholmsderbyt Hammarby–AIK. Där var publiksiffran på cirka 700 personer det mest glädjande för hemmalaget. AIK vann nämligen med 3–0, och det kändes helt i sin ordning. Om inte Bajen har mer att komma med lär laget få väldigt svårt att göra en snabb återkomst till damallsvenskan.

Emilia Brodin

Apropå Stockholmslagen hade jag missat den här poddintervjun med Emilia Brodin. Där framgår att hon som tidigast gör damallsvensk comeback i Djurgården i höst. För det är Djurgården hon tänker att spela för, trots att hon numera är kontraktslös.