Umeå IK vann intressant SM-final

I dag har det spelats en på många sätt hyperintressant SM-final. Det handlade om F17, och stod mellan det nya och det gamla. Mellan klassisk herrelit och klassisk damelit. Det var IFK Göteborg som tog emot Umeå IK, och efter 90 minuter var det 1–1 – alltså oavgjort mellan det nya och det gamla.

Jag såg bara fem–sju minuter i slutet av den ordinarie tiden. Och då såg Blåvitt starkare ut. Jag tyckte att UIK gick på knäna, och gissade att Göteborg skulle vinna i förlängningen. Så blev det inte, utan Monica Jusu Bah satte istället två mål för Umeå som vann med 3–1.

Den klassiska damfotbollsklubben UIK vann alltså SM-guldet. Man gjorde det efter att ha slagit AIK i semifinal och Blåvitt i final.

Intressant och anmärkningsvärt att en division IV-klubb är i final i F17-SM. Nu har Blåvitt i och för sig säkrat avancemanget till division III, men de har ju spelat i fyran i år.

Precis som för många andra herrelitklubbar återstår att se hur mycket IFK kommer att satsa på sitt damlag. Men även om de skulle välja att låta handbromsen ligga i på seniornivå är det förstås otroligt bra och viktigt för damfotbollen i Göteborgsregionen att det nu börjar komma klubbar som verkligen satsar seriöst på sin akademiverksamhet.

Tidigare skulle jag säga att Jitex var den enda klubb i Göteborgsregionen med en riktigt stabil och bra flickakademi. På pojksidan har det däremot vimlat med möjligheter för unga talanger. Men nu börjar det alltså även dyka upp fler vägar till eliten för talangfulla Göteborgstjejer. Det är självklart väldigt positivt.

Positivt är även bästa ordet att beskriva Umeås talangverksamhet. Klubbarna i den västerbottniska residensstaden gör verkligen ett kanonjobb med att ta fram talanger som sedan förädlas till elitspelare i UIK. Nu står alltså en ny kull talanger och knackar på dörren.

Frågan är ju bara vilken division Umeå spelar i nästa säsong. Klubbens damallsvenska kontrakt är som bekant rejält hotat. Dock brukar klubbar med en så stabil ungdomsverksamhet som UIK alltid komma tillbaka. Så även om en nedflyttning alltid är jobbig behöver det inte vara totalt förödande för Umeå om man inte skulle klara sig kvar i höst.

I dag har Hammarby tagit ett jättekliv mot damallsvensk status till 2021. 3–0-segern borta mot Morön innebär att Bajen har åtta poäng upp med tre omgångar kvar. Det kan förstås inte det formstarka Stockholmslaget tappa.

I botten tog Lidköping sista halmstrået genom att vinna med 3–0 mot Sunnanå. Därmed är västgötskorna en poäng under strecket med tre svåra matcher kvar att spela.

Innan jag lämnar elitettan finns här ett par tweets med AIK-glädje från igår:

Internationellt har dagens huvudnyheter handlat om coronaviruset. Två av de landskamper som var planerade att spelas på tisdag är inställda.

Dels har den intressanta träningsmatchen Tyskland–England strukits till följd av covid-fall i den engelska ledarstaben.

Det blir inte eller någon EM-kvalmatch mellan Estland och Slovenien på tisdag. Enligt källan nedan skall 22 slovenska spelare ha testats positivt för covid 19. Jag har inte sett någon bekräftelse på den anmärkningsvärda uppgiften. Men klart är att matchen har skjutits upp.

I fredags dansade sig de regerande Europamästarinnorna till 2022 års EM-slutspel.

På tisdag kan även Sverige dansa sig till England. Seger mot Island innebär säkrad gruppseger och då även säkrad EM-biljett. Även om det nya isländska laget visade sig ha kvalitet och tyngd i fasta situationer bör Sverige vinna på tisdag.

Vad jag kan hitta har inte vårt landslag tappat poäng i en tävlingsmatch på hemmaplan sedan förlusten mot Tyskland i EM-semifinalen 2013. Och varför bryta den sviten på tisdag?

Vi har spelat hemma mot Island sex gånger tidigare. Facit är fem segrar med totalt 19–0 samt en 2–2-match från VM-kvalet 2005. Eftersom det är inbördes möte som gäller vore inte 2–2 några bra resultat. Men jag tycker som sagt att vi bör vara tillräckligt bra för att vinna matchen.

Det börjar för övrigt dra ihop sig på allvar i EM-kvalet. Utöver gruppfinalen Sverige–Island spelas ytterligare ett antal avgörande EM-kvalmatcher under tisdagen. Jag tänker på Finland–Skottland, Wales–Norge, Italien–Danmark, Belarus–Nordirland och Österrike–Frankrike.

 

Grattis AIK – tillbaka i damallsvenskan

I dag har AIK säkrat en plats i damallsvenskan 2021. Stort grattis till det. Man gjorde det via 5–1-seger mot Bollstanäs – AIK:s 21:a trepoängare på 23 omgångar.

Det är ett imponerande facit. Och en imponerande jämnhet. I fjol tippade jag AIK som vinnare av elitettan. Då föll laget på att man var alldeles för ojämnt i sina prestationer. I år har det alltså sett helt annorlunda ut. Så här långt har AIK vunnit flest matcher, förlorat minst samt gjort flest mål och släppt in minst.

När det gäller antalet gjorda mål kan Hammarby passera i morgon. Det hindrar dock inte att AIK varit seriens klart bästa lag, och att det är logiskt att det är just Gnaget som är först att säkra uppflyttning.

Det som återstår för AIK det här året är att se om de kan sätta nytt poängrekord i elitettan. Det nuvarande rekordet har Växjö DFF från 2017. Då vann småländskorna på 69 poäng och målskillnaden 83–17. Året dessförinnan vann Kvarnsveden och LB07 båda på 66 poäng.

Nu står AIK på 63 poäng och 66–16 med tre matcher kvar. I de tre omgångarna har man två matcher mot Lidköping och en mot Bollstanäs. Solnaklubben behöver alltså sju poäng till för att slå rekord.

När serien är färdigspelad blir det spännande att se hur AIK satsar. Ännu så länge har ingen svensk herrelitklubb gjort en riktig damfotbollssatsning a la storlagen på kontinenten. Tyvärr tror jag inte att AIK blir den första, utan att vi får vänta fem–sex år på en sådan satsning. Alltså till när Malmö FF kommer upp i högsta serien.

I morgon kan Hammarby ta ett jättekliv mot den andra damallsvenska platsen. Med fyra omgångar kvar har Bajen fem poäng ner till Morön. Just Morön står för motståndet i Skellefteå 14.00. Tar Bajen poäng är man väldigt nära damallsvensk status.

Bajen har för övrigt ett otroligt konstigt schema i de fyra sista omgångarna. Där väntar två matcher vardera mot Morön och Älvsjö AIK.

I morgon 10.00 på samma arena i Skellefteå som toppmötet är det också en riktig sista chansen-match i botten när Sunnanå tar emot Lidköping. Sunnanå är i princip redan klart för nedflyttning. Bara vid maximala tolv poäng på de återstående matcherna har man en liten chans att hänga kvar. Även om Lidköping har fem fler poäng än Sunnanå måste nog västgötarna vinna i morgon om man skall ha chans att klara sig kvar.

Lidköping är nämligen ytterligare ett lag med otroligt konstigt program i de avslutande omgångarna. I förra omgången mötte man Sunnanå hemma. I morgon möter man Sunnanå borta. Och efter morgondagens bortamatch spelar man mot AIK borta innan man avslutar med hemmamatcher mot BP och AIK.

Apropå alla konstiga spelscheman känns det som att Älvsjö kan klara sig kvar på att man hade lyckan att få möta Sunnanå två gånger innan västerbottningarna fick in alla utländska förstärkningar, medan Lidköping har båda sina möten med Sunnanå efter att Skellefteklubben förstärkt.

När jag ändå är inne på uppflyttningar är det läge att gratulera trion IFK Norrköping, Sundsvalls DFF och Borgeby IK. Det är ju nämligen de tre klubbar som kvalat in till nästa års upplaga av elitettan.

Sundsvall och Borgeby kom sist respektive näst sist förra året, men gör den starka prestationen att omedelbart återvända till elitfotbollen. För IFK Norrköping är det däremot premiär i näst högsta serien. Även här blir det förstås intressant att se hur herrfotbollsklubbens satsning kommer att se ut.

 

Dansk supersub, Hanna Glas, straffsituationer och bröllop

Onsdagens semifinal i Champions League blir ett helfranskt möte mellan Olympique Lyonnais och PSG. Alltså en repris av förrförra helgens franska cupfinal.

De båda franska klubbarna vann sina kvartsfinaler med 2–1. Medan PSG imponerade när de körde över Arsenal såg Lyon ovanligt blekt och tandlöst ut. Det känns således som att onsdagens drabbning kan bli väldigt intressant.

I fredagens kvartsfinaler fastnade jag vid norska mittfältare. Totalt i de fyra kvartsfinalerna är det svårt att inte titta åt ett annat grannland. Det har nämligen varit två festkvällar för danska forwards.

I går gjorde ju Pernille Harder fyra mål för Wolfsburg. I dag hoppade Signe Bruun in och avgjorde för PSG. Den 1 juli i fjol opererades Bruun för en korsbandsskada. Efter cirka 15 månaders bortavaro har hon gjort en makalös återkomst.

I dag gjorde Bruun sitt tredje fina inhopp efter skadefrånvaron. Först byttes hon in och avgjorde cupsemifinalen mot Bordeaux för ett par veckor sedan. Och sedan byttes hon in för att lägga straff i cupfinalen – en straff hon satte. Och i kväll kom hon in 74:e minuten istället för Ramona Bachmann. Tre minuter senare stötte Bruun in det matchavgörande 2–1-målet.

Hon gjorde det framspelad av Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto. Den duon var matchens giganter. PSG var minst en klass bättre än Arsenal. Det var 22–4 i avslut varav 9–2 på mål.

Dessutom var Arsenals mål från Beth Mead offside. Det är egentligen ofattbart att man inte har VAR redan från kvartsfinalerna. Nu skall videodomarupplägget bara användas i finalen, vilket innebär att domarna tvingas ställa om arbetssättet till sista matchen. Det hade väl varit bättre att köra med VAR och samma arbetssätt hela vägen?

I Arsenal kändes det som att Kim Little var den enda som riktigt hade lyckats hitta en rimlig form. Londonklubben lyckades aldrig få till någon riktig kvitteringspress på slutet som oroade Tiane Endler och hennes försvar. PSG:s seger var alltså fullständigt odiskutabel. Och nu väntar alltså nytt prestigemöte med Lyon.

De mötena brukar Lyon vinna på ett eller annat sätt. De fem senaste åren har lagen mötts 18 gånger. Nio gånger har Lyon vunnit under ordinarie tid. Sju gånger har det blivit kryss. Fyra av de oavgjorda matcherna har gått till straffläggning – och Lyon har vunnit alla fyra. Totalt alltså 13 segrar för Lyon.

PSG har således bara två segrar, båda med 1–0. Dels i franska cupen 2018, dels i ligan i december 2016. Utifrån det här bör alltså PSG vinna under ordinarie tid på onsdag.

Faktum är att det inte känns omöjligt. För jag kände inte igen Lyon i kväll. Ingen av lagets stjärnor spelade på sin högsta nivå. Den första halvleken var helt jämn, och egentligen helt utan målchanser. Bayern München stod upp väldigt bra i 40 minuter.

Sedan gjorde målvakt Laura Benkarth en jättetavla, kom ut snett och bjöd Lyon på ett ledningsmål. Nikita Parris nickade in bollen i det tomma målet innan hon blev rammad av Benkarth. Målvakten fick gult kort. Personligen tycker jag att det borde ha varit röda kanter på det där kortet.

Efter paus gjorde Amel Majri 2–0 på frispark, och det borde varit avgjort. Men det var det inte. Sara Björk Gunnarsdottir styrde in en frispark från Carolin Simon i eget mål till 2–1, och på slutet hade Sydney Lohmann ett ribbskott.

Bayern gjorde en kanoninsats och var spelmässigt minst lika bra som Lyon. Om det inte varit för Benkarths miss…

Utöver att inga av stjärnorna glänste var det oroande för Lyon att man tidigt tvingades byta ut Amandine Henry, samt att storstjärnan Dzsenifer Marozsan inte kom in i matchen.

Lyon har förstås trots allt ett jättestort mentalt övertag inför onsdag. Men efter den jämna cupfinalen och dagens insatser borde PSG i alla fall känna att de har chansen.

I Bayern spelade Hanna Glas de första 80 minuterna. Hon byttes sedan mot Amanda Ilestedt. Glas spelade högerback i en fyrbackslinje. Hon klarade defensiven bra, och hade ett par riktigt fina inlägg.

Hanna Glas

Till Sverige och damallsvenskan. Där vann Umeå dagens match borta mot Piteå med 2–1. Bakom siffrorna ryms en hel del dramatik, inte minst när det gäller straffsituationer.

Piteå ställde upp 5–4–1 och startade lysande. De elva första minuterna var riktigt bra. Piteå ägde bollen och skapade två kanonchanser, som båda räddades fint av en storspelande Tove Enblom.

I tolfte minuten fick Umeå straff. Jag skriver fick, för min uppfattning är att domare Joel Bäckström gjorde fel.

Nu är bilderna på Sportbladet Play inte jättetydliga. Kanalens kamerapersonal är allmänt dålig med zoomen, vilket gör att man får en dålig bild av situationer i straffområdet.

Klart är att Sejde Abrahamsson styrde upp bollen på sin egen arm. Men regel 12 i regelboken säger att det normalt inte skall vara bestraffningsbar hands om man styr bollen på egen arm. Undantagen är om handsen är medveten, om armen är i onaturlig ställning eller ovanför skulderhöjd. Av vad jag sett tycker jag inte att något av de undantagen stämmer in på situationen.

Trots det tilldömdes Umeå straffen. Och Therese Simonsson satte den säkert. Det var 0–1 – och Piteå föll ihop. Resten av halvleken var Umeås. Lova Lundin forcerade in 0–2, och det kunde även blivit 0–3 när Emma Åberg-Zingmark hade fritt läge i 41:a minuten.

I paus gjorde Piteå lite justeringar. Man gick tillbaka till 4–4–2 och tog över. Till slut hade jag 7–3 i klara målchanser till hemmalaget. Man skulle också ha haft en straff. Nikolina Lundin Lundström hade sin arm ovanför skulderhöjd när hon tog med hands i minut 58. Det såg dock inte domare Bäckström, som därmed kom att avgöra matchen.

Astrid Larsson gjorde ett snyggt reduceringsmål på volley efter att Madelen Janogy kommit runt på vänsterkanten. Men totalt sett börjar det bli lite krisstämpel på Piteå. Det ras man drabbades av efter att ha kommit i underläge var riktigt illavarslande.

Madelen Janogy

Illavarslande är även det faktum att man inte har tagit någon hemmaseger på sex försök. Samt att avståndet ner till nedflyttningsstrecket fortsatt bara är två poäng.

Umeå däremot lyfter i tabellen. Nu är man uppe på femte plats och har sköna fem poängs marginal ner till nedflyttning. Man har fortsatt en del problem i luftrummet i eget straffområde. Men i dag var Tove Enblom lysande och räddade ett par riktigt fina Pitenickar.

I morgon är det fem matcher med den tidiga seriefinalen mellan Rosengård och Göteborg som höjdpunkt. Förutsättningar inför den matchen skrev jag i förra inlägget.

Söndagens sista match är Växjö–Linköping och startar 19.00. Enligt en artikel i Corren beror den sena avsparkstiden på att klubbarna var oense om speltiden, och att förbundet gick in och medlade.

LFC-tränaren Olof Unogård kommenterar det hela så här i artikeln:

”Tydligen är det spelare som ska på bröllop på lördagen, så de ville spela fredag istället. Med tanke på det intensiva spelschemat som varit så tackade vi nej till det och det blev söndag istället. Vi får väl se i vilket skick deras spelare är i, det känns lite oproffsigt.”

I artikeln framgår också att båda LFC:s nyförvärv är redo för spel i matchen. Correns tips är att Yuka Momiki startar medan Rachel Hill börjar på bänken. Hos Växjö är viktiga Jennie Nordin avstängd. Dessutom missade Antonia Göransson fredagens träning på grund av sjukdom. Plus att lagkapten Emmi Alanen klev av träningen med misstänkt lårkaka.

Jennie Nordin

I elitettan har det hänt grejer i veckan. Både Kvarnsveden och Sandviken har bytt ut sina tränare. Och även i Kalmar är det ändring på tränarsidan, där en av deras två tränare har hoppat av. Kalmar har även drabbats av en korsbandsskada i form av viktiga Maja Träff Williams.

För Kvarnsveden gav inte tränarbytet någon omedelbar effekt. Laget föll med 2–0 hemma mot Morön. Däremot fick Sandviken utdelning på sitt tränarbyte. Gästrikarna vann sexpoängsmatchen i Lidköping med 2–0 och är nu ovanför strecket med tre poäng ner till LFK under.

Kalmar gjorde en helt okej insats borta mot serieledande AIK. Men Solnalaget vann med 3–2 och håller undan i toppen. Alla matchens mål kom i den första halvleken.

Jag såg stora delar av matchen som innehöll två snygga Kalmarmål från Mimmi Asperot och flera straffsituationer. Kalmar skulle ha haft straff direkt, men fick det inte.

Istället var det AIK som fick straff efter tolv minuter. Det är inte jättebra tv-bilder, men min känsla var att Linnea Svensson tog boll och inte spelare, och att AIK-straffen således var feldömd. Däremot skulle Adelisa Grabus haft straff i 58:e minuten, då hon fälldes när hon var på gång att runda Kalmars målvakt.

Är då AIK ett lag som skulle hålla i damallsvenskan? Det är förstås svårt att svara på. Men känslan är att de nog kan göra det med rätt förstärkningar. Det kändes som att de har ett genomtänkt grundspel, och många bollskickliga spelare.

De ställde upp 4–3–3 med Matilda Rosqvist, Grabus och Rosa Kafaji i anfallet. Många av anfallen gick via pigga Rosqvist på högersidan. Defensivt hade de ganska god kontroll under hela den andra halvleken.

Utöver Sandviken får man nog säga att just AIK och Morön var omgångens stora vinnare. Hammarby fick nämligen bara 1–1 i den svåra bortamatchen mot Mallbacken på Strandvallen. Därmed har numera AIK en marginal på sex poäng och Morön har fyra poäng ner till trean Bajen.

I övrigt vann Alingsås med klara 3–0 hemma mot Bollstanäs och Jitex med 4–1 borta mot Älvsjö och BP med 5–1 hemma mot Sunnanå.

De resultaten gör att Alingsås nu glider allt längre bort från bottenstriden. Dessutom tar sig Jitex och BP närmare Hammarby igen. De har numera bara tre respektive fyra poäng upp till tredjeplatsen.

Trio till Kristianstad – Wiegman till England

Under fredagen presenterades fyra nya spelare till damallsvenskan. Och i dag meddelade Göteborg att de lånar ut amerikanska backen Annika Schmidt till Sunnanå. Det borde ha varit de sista truppjusteringarna inför de tolv återstående omgångarna. Så nu vet vi vilka spelare det är som skall göra upp i höst.

Alla fredagens fyra nyförvärv gjordes av klubbar på medaljplats. Fyran Linköping hämtade hem en forward i Rachel Hill, medan Kristianstad värvade tre spelare med defensiva kvaliteter i Lauren Barnes, Hailie Mace och Franziska Jaser.

Jag måste säga att det förvånade mig att LFC plockade in två forwards under det här fönstret. En offensiv spelare var rimligt att ta in, men den andra borde väl ha varit en mittback? Nu har LFC en rätt framtung trupp med sju forwards, men bara sex backar.

Kristianstads värvningar känns mer rimliga. Det är tre spelare som alla kan spela i backlinjen, men där fjolårets Rosengårdsspelare Hailie Mace även är användbar som forward. Mace har vi alltså sett i Sverige tidigare.

De båda andra är nya ansikten i svensk damfotboll. Jaser är ett oskrivet kort. Hon har gjort kring 20 landskamper för Tyskland på ungdomssidan, och fick göra två inhopp i Bayern München som 18-åring, Sedan var hon en säsong på college, innan hon kom hem till Freiburg, där hon inte lyckades få någon speltid. De senaste fyra åren har 24-åringen spelat i schweiziska FC Basel.

Om Jaser är oskriven har 31-åriga Lauren Barnes en lång och fin meritlista. Hon är försvarsklippa i OL Reign (det lag som tidigare hette Seattle Reign) sedan 2013, och har dubblerat med spel i Australiens W-league för de två olika Melbourneklubbarna. Hon ingick i USA:s landslagstrupp vid She Believes cup 2016, men fick aldrig chansen att debutera. Barnes känns precis som den försvarsgeneral som KDFF sökt efter.

Apropå nyförvärven. Jag vet inte om det beror på att jag är journalist, men man är ju lite intresserad av hur klubbarna kommunicerar sina nyheter.

LFC tycks bara ha gått ut med pressreleaser, en för vardera spelare. På twitter lyckades de skriva fel förnamn på sitt japanska stjärnförvärv.

Kristianstad valde att samla till presskonferens för att samtidigt presentera alla sina tre nya spelare. Det finns förstås fördelar med båda uppläggen. Men det optimala är förstås både och.

Kristianstad sände för övrigt sin presskonferens på Facebook. Det gillar man, även om det som tv-produktion betecknat var undermåligt. De hade ingen mikrofon och befann sig i en för ändåmålet mycket dålig lokal med eko och mycket bakgrundsljud. Dessutom lyckades man inte få igång sändning i tid, så vi som såg den fick gissa vilka spelare det var som presenterades. Men det är ju bra att testa sig fram, och nästa gång gör man säkert många saker bättre.

En notering jag gjort är att klubbarna i allmänhet är väldigt dåliga på bilder. Har man den nya spelaren på plats finns det ett värde både för klubb och media att klubben drar på spelaren en matchtröja och knäpper ett par bilder för fri publicering som man sedan bifogar pressreleasen.

Det om spelarpresentationer. På måndag kväll når vi halvtidspaus i damallsvenskan. Det är ju väldigt jämnt på många håll, och vi har flera intressanta matcher framför oss. I elfte omgången är mötet mellan lagen på nedflyttningsplats, Växjö och Vittsjö, den mest intressanta. De båda lagen möts för övrigt redan igen i 13:e omgången. Alltså två gånger på tre omgångar.

Vinnaren mellan Vittsjö och Växjö har bra chans att tillbringa seriens halvtidspaus ovanför nedflyttningsstrecket. För inte tar väl Djurgården poäng mot Rosengård?

För tips av matcherna i elfte omgången hänvisar jag till bloggen damfotboll.org. En match i omgången visas på SVT, det är Eskilstuna–Piteå. En match där Madelen Janogy skall vara redo för comeback.

Under lördagen hände det saker i elitettan. Det jämnade ut sig både i toppen och botten. I toppen åkte AIK på första förlusten när man föll med 1–0 i derbyt mot BP. Och i botten  tog Sunnanå sina första poäng genom 3–0-seger i måstematchen mot Kvarnsveden. I övrigt vann Morön toppmötet med Kalmar med 2–0 och Jitex slog Mallbacken med 1–0.

Sunnanå startade för övrigt dagens match med fyra sommarvärvningar och fyra lånespelare från Umeå. Man hade alltså bara tre spelare i startelvan som man hade i träning så sent som för ett par veckor sedan.

Det var alltså knappast ett samtränat lag Sunnanå spelade med. Egentligen är det ju långt ifrån den arbetsro och kontinuitet man vill ha. Men trots all röra i Sunnanå är laget nu med i serien på allvar.

Däremot ser det otroligt mörkt ut för Kvarnsveden. Bara sju gjorda mål på elva matcher talar för att det kan bli division I nästa år.

Även om Jitex och BP fortsatt har viss toppkänning så känns det numera som att det är mellan AIK, Morön och Hammarby som kampen om de allsvenska platserna kommer att stå.

Jag såg andra halvleken av Moröns segermatch i dag. Där spelade laget en ganska enkel fotboll. Enkel, men effektiv. Så fort de fick bollen sökte de sina snabba forwards Hayley Dowd och Katrina Guillou. De har även duktiga kantspelare i Christine Tjärnlund och Ellen Schampi. Den senare har en väldigt fin vänsterfot.

Morön startade med dansk målvakt och fem amerikanska utespelare. Lagets djupledshot är såpass bra att det absolut kan sluta topp två. Morön måste vara ett väldigt jobbigt lag att möta.

Kollar vi internationellt föll svensklaget LSK i dag i norska toppserien borta mot Avaldsnes. Därmed kommer Rosenborg eller Vålerenga gå upp i serieledning i morgon.

I dag tog Røa sina första poäng för året genom 1–0-seger borta mot Klepp. Røas tränare Geir Nordby blev assisterande tränare i klubben 1997 och chefstränare 2006. För två veckor sedan nådde han upp i 600 matcher som Røatränare. Makalöst.

I träningsmatcher ute på kontinenten gjorde Amanda Ilestedt och Marija Banusic varsitt mål.

Veckans största internationella nyhet är att Nederländernas förbundskapten Sarina Wiegman byter jobb och land efter OS. Hon är nämligen Phil Neville:s efterträdare som Englands förbundskapten.

Wiegman har ju lett Nederländerna till EM-guld på hemmaplan 2017 och VM-final i fjol. Nästa EM går i England, så hon skulle kunna vinna EM-guld på hemmaplan två gånger i rad…

Jag har för övrigt stort förtroende för Wiegman. Hon verkar vara en lysande tränare. Dock är ju frågan om hon inte får lite väl kort tid på sig för att bygga ett engelskt guldlag.

Från fredag (den 21 augusti) till söndagen den 30 augusti avgörs slutspelet i Champions League i norra Spanien. Som jag tidigare berättat har Atletico Madrid fått in coronafall i truppen. Nu har även mästarlaget Lyon fått ett coronafall. Den drabbade är målvakten Lola Gallardo, som man rekryterade från just Atletico. Ännu finns det dock inga signaler om att slutspelet skall vara i fara.

Apropå slutspelet i Champions League, så skall man kunna se det på svensk tv på Viasat. Kul.

Så spelas FA-cupen klart

I England meddelades i helgen att FA-cupen kommer att spelas klart i höst. Man var framme vid kvartsfinaler när säsongen avbröts av coronaskäl.

Nu är tanken att man skall spela de tre sista omgångarna i upptakten av nästa säsong. Kvartsfinalerna Arsenal–Tottenham, Everton–Chelsea, Brighton&Hove–Birmingham och Leicester City–Manchester City spelas 26–27 september, semifinalerna går helgen samma vecka alltså 30 september eller 1 oktober. Slutligen spelas finalen på Wembley lördagen den 31 oktober.

Det anmärkningsvärda med att cupen spelas klart är ju att de åtta kvarvarande lagen får spela med nya trupper. Bland annat värvade Tottenham i helgen Birminghamduon Rachel Williams och Kerys Harrop till Tottenham.

Utan att ha någon inblick i läget i Birmingham känns det som att laget håller på att falla sönder. Man tappade flera bärande spelare förra sommaren, och höll sig till slut kvar i WSL med en poängs marginal.

Den här sommaren har man tappat ytterligare åtta spelare, varav ett flertal bärande. Lagkapten Harrop exempelvis har på många sätt personifierat Birmingham City Women. Hon började spela i klubben som åttaåring, och har gjort 20 år i klubben när hon nu lämnar.

Utöver tappen till Tottenham har man tappat engelska landslagsspelaren Lucy Staniforth till Manchester United och skotska landslagsspelaren Chloe Arthur till Aston Villa.

På inkontot har Birmingham ännu så länge inte ett enda nyförvärv. Det känns som att klubben som bara var två poäng bakom Chelsea säsongen 2018/19 riskerar att rasa genom divisionerna.

Totalt sett har det varit en rätt händelsefattig dag i damfotbollsvärlden. Men även en sådan dag noterar jag att det skrivs mer om svensk damfotboll än det gjort tidigare under den här bloggens dryga nio år.

Både Aftonbladet, TT och Fotbollskanalen har lyft sin damfotbollsbevakning rejält. I Aftonbladets fall är det ju förstås kopplat till att man sänder damallsvenskan. Men det gör ju inte den ökade bevakningen mindre rolig.

På bloggfronten är som bekant Hattrick och damallsvenskan.org de andra två större damfotbollsbloggarna. Jag tar gärna emot tips på fler bloggar. En jag då och då kikar in på är SSK-bloggen, där man skriver om klassiska Sunnanå SK.

I dag har jag även noterat att Mia Eriksson skriver en hel del om svensk damfotboll på engelska på sajten Vavel. Hon gör bland annat en och annan intervju med våra utlandsproffs.

Apropå utlandsproffs kom Mimmi Löfwenius med i veckans lag i norska toppserien.

Även om det varit lugnt i dag är det här en väldigt intressant vecka i damallsvenskan. Först spelas omgång sju på onsdag och torsdag, och sedan avgörs åttonde omgången på söndag och måndag.

Det är omgångar som innehåller flera spännande toppmöten. Men även ett par väldigt intressanta matcher i botten. På onsdag tar exempelvis jumbon Vittsjö emot skrällaget Uppsala på Vittsjö idrottspark. Det är en riktig sexpoängsmatch. Hemmaseger och Vittsjö får lite andrum samtidigt som Uppsala dras ner i bottenträsket på allvar. Bortaseger och Vittsjö är riktigt illa ute.

Och på torsdag spelas ytterligare två sexpoängsmatcher. Matchen Växjö–Umeå känns hyperviktig i botten. Och så är det ju tidig seriefinal mellan Göteborg och Rosengård på Valhalla IP. Kring den matchen har Rosengårds Erling Nilsson utfärdat ett löfte på klubbens hemsida:

”Jag lovar att det kommer att bli fotbollspropaganda.”

Och det är ju förstås något att se fram emot.

Omgång 6 – Den upp-och-ner-vända världen

Inlägget korrigerat angående övergångssummor.

Inför den sjätte omgången skrev jag ett långt inlägg som framför alla handlade om hur mycket bättre Göteborg hade varit i anfallsväg än Rosengård under de fem första matcherna.

I sjätte omgången blev det upp-och-ner-vända världen.

Då fick vi se hur otroligt bra Rosengård är när de får utrymme. Och vi fick en glimt av vilka brister som finns i Göteborg.

Rosengårds storspel avhandlades i förra inlägget. Ett tillägg där är att det sannolikt finns många lag som är tacksamma mot Kif Örebro. Nu är ju alla varnade för vad som kan hända om man ger Rosengård ytor.

I dag mötte Göteborg det lag som spelat lägst av alla i serien, Uppsala. Ett fint mål av Pauline Hammarlund gav Göteborg arbetsro redan efter 1.45. Hammarlund lyfte även in 2–0-målet i 58:e minuten.

Göteborg vann, gick upp i serieledning – och Jennifer Falk höll nollan för fjärde matchen i rad. Den här gången fick Falk dessutom göra en kanonräddning, det på ett fint skott från Cornelia Kapocs i 38:e minuten.

Det var helt klart en säker seger. Ändå tyckte jag inte att jag kände igen Göteborg. Det där varierade och snabba anfallsspelet fanns inte där.

Ibland är det ju så att man inte fattar hur viktig någon är förrän den saknas. Och i dag saknade Göteborg både Vilde Bøe Risa och Emma Koivisto. Här kanske någon kommer med invändningen att Koivisto visst spelade. Och det gjorde hon, fast ändå var hon saknad.

Koivsito var nämligen back i dag, och det som saknades var hennes löpningar på högerkanten. Där vikarierade 16-åriga Hanna Wijk. Hon är en stor talang, och gjorde en stabil insats. Men hon springer mindre än Koivisto, vilket innebär att det Göteborg får ett mindre rörligt spel.

Framför allt saknades dock Bøe Risa. Filippa Curmark och Filippa Angeldahl är duktiga mittfältare. Men de har inte samma höga kvalitet i passningarna och inte lika fint spelsinne som norskan. Därför blev Göteborgs spel i dag lite långsammare, lite mer förutsägbar, vilket i sin tur ledde till att man inte kom till lika klara målchanser som vanligt.

I huvudsak fick man förlita sig till distansskott. Och visst hade man flera riktigt fina sådana. Saken var bara den att Emma Holmgren är en så bra målvakt att det inte räcker med fina skott, det måste vara bättre än så för att bli mål.

Min snabbanalys av dagens match är att Göteborg är otroligt beroende av Bøe Risa för att kunna spela sitt spel fullt ut. Enligt den här GP-artikeln skall lagledningen ha valt att lämna norskan hemma i dag. Om det bara var av viloskäl, eller om det finns skadeproblem med i bilden är oklart.

Klart är däremot att Göteborg möter Rosengård i en tidig seriefinal på torsdag 19.00. Och i omgångarna efter ställs Göteborg mot Linköping och Piteå. I de matcherna kommer man att behöva Bøe Risa.

Att vara så beroende av en spelare på en bärande position är förstås en svaghet. Jag skulle säga att Rosengård inte har samma problem på någon position, utan att Malmöklubben på så sätt har större bredd. Så det blir otroligt viktigt för Göteborg att hålla Bøe Risa frisk.

Till den spännande seriefinalen kommer Göteborg inte bara som serieledare. Man är numera också det enda obesegrade laget i serien.

I går åkte Linköping på sitt första nederlag. Man gjorde det mot tidigare nästjumbon Umeå. Och i lördagens tidiga match var det Piteås tur att tappa nollan i förlustkolumnen. Man gjorde det via 1–0-förlust mot tidigare jumbon Växjö.

Det var alltså även upp-och-ner-vända världen i de här båda matcherna. Obesegrade topplag föll mot segerlösa lag på nedflyttningsplats.

Inför matchen i Piteå hade hemmatränaren Stellan Carlsson roterat friskt i sin elva. Bland annat fick Caroline Frykgård göra allsvensk debut i målet. Men framför allt hade Carlsson skapat helt nya kanter. Till höger spelade Cailin Michie och Vilma Koivisto och till vänster Sofia Wännerdahl och Astrid Larsson.

Det är ett vågspel att förändra så mycket i laget. Och det var på kanterna, speciellt högersidan, som Piteå kom att förlora matchen. I lagets möte med Linköping noterade jag att man hade väldigt svårt i sitt högerförsvar. Det gällde även i den första halvleken i dag.

Efter 15.10 gjorde Växjö matchens enda mål. Inspelet kom just från Piteås högerkant, alltså Växjös vänstersida. Amanda Johnsson Haahr kombinerade med Nellie Karlsson. Den senare slog ett fint inspel snett inåt bakåt till målskytt Jennie Nordin. Avslutet var distinkt och välplacerat. Frykgård kunde inte göra något.

I halvtid var Växjös ledning helt i sin ordning. Som jag skrev i mitt inlägg inför omgången saknar Piteå djupledshot. Växjö hanterade det genom att kliva upp och sätta rejäl press. Följden blev att Piteå länge hade jättesvårt att få till något spel.

Halvvägs hade Piteå bara skapat lägen i samband med fasta situationer. I paus gjorde tränare Carlsson ett par byten, som förbättrade spelkvaliteten. För parallellt med att Växjös press avtog blev det alltmer Piteås. Egentligen var det bara hemmalaget från minut 55.

Även om det blev förlust för Piteå måste jag säga att jag beundrar Stellan Carlssons matchning av sitt lag. Trots underläge följde han den plan han hade på förhand. Exempelvis tog han ut Ellen Lövqvist i paus. Och han tvekade inte att ersätta Nina Jakobsson med orutinerade Cajsa Hedlund efter 60 minuter.

Många andra tränare hade förlitat sig till sina erfarna spelare i kvitteringsjakten. Genom sitt lag att coacha laget visar Stellan Carlsson förtroende även för nya, orutinerade spelare. Det är något jag gillar.

Det var dock stjärnorna Fernanda Da Silva och Josefin Johansson som var närmast att sätta dit den kvittering Piteå hade varit förtjänt av.

Växjö behöver dock inte skämmas över segern. De gjorde en utmärkt första halvlek, och kämpade sedan hem segern efter paus. Det syntes på Växjöspelarna att det var tre extremt efterlängtade poäng. Det var förstås också väldigt skönt att få hålla nollan.

Dagens seger innebär att Växjö nu har kontakt med alla mittenlag. Man är kvar på nedflyttningsplats, men har nu bara fyra poäng till femteplatsen.

För Piteå väntar nu tre matcher som kommer att avgöra om laget är ett topp- eller mittenlag. I de kommande omgångarna väntar nämligen Kristianstad, Rosengård och Göteborg.

Och kanske att Piteå kan få in ett djupledshot. Madelen Janogy rapporteras nämligen vara redo att börja träna igen. Och enligt agenten väljer hon mellan Piteå och Linköping. Om man snackar behov så är Piteå den av de klubbarna som mest skriker efter en spelare med hennes kvaliteter.

Det lag som Växjö passerade i botten är Vittsjö. Skånskorna föll tungt i Eskilstuna. Jag hade den matchen på min andra skärm, men kan inte säga att jag kollade koncentrerat.

Men känslan var att Vittsjö mycket väl kunde ha varit ledning i paus, medan Eskilstuna sedan tog över helt efter paus. En intressant situation inträffade efter 5.30. Ebba Wieder slog en frispark i ribban, och returen gick i mål.

Dock blåste domare Lovisa Johansson frispark för Eskilstuna. Jag hade gärna velat ha en annan vinkel också. Men av det jag ser är Johansson fel ut. Jag ser nämligen ingen ojusthet, bara två spelare som kämpar om en retur.

Domare Johansson har ännu sämre möjlighet att se situationen, men verkar ändå hur säker som helst när hon blåser frispark för det försvarande laget. Hon kan ha rätt. Men känslan är tyvärr att det är en sådan där feg avblåsning som försvarande lag i princip alltid får med sig i lite oklara situationer i straffområdet.

Vittsjö hade behövt ett tidigt ledningsmål. Nu kom de istället i underläge, fick de jaga – och börjar hamna i en krissituation. Visst har de kvar att möta alla bottenkonkurrenter, men det kommer att vara press på laget när de går in i de matcherna.

För Eskilstuna var det tre sköna poäng som gör att laget nu närmar sig topplagen. Man har fem poäng upp till Linköping på tredjeplatsen. Loreta Kullashi gjorde Uniteds första mål, därmed leder hon nu skytteligan i eget majestät på sex fullträffar.

En tråkigare Eskilstunanyhet kom tidigare i veckan. Det var inte korsbandet för Emma Engström, men tyvärr en annan allvarlig knäskada. Engström är redan opererad, och har spelat klart för det här året.

I dagens sista match fick vi se ett riktigt kanonmål. Djurgårdens Fanny Lång har redan tidigare visat att hon har en fantastiskt bra vänsterfot. I dag visade hon det igen, med eftertryck:

Målet betydde 1–0 mot Kristianstad. Som vanligt när skånskorna spelar blev det massor av mål. Djurgården gick fram till 3–0, och jag antecknade att Kristianstad inte har lyckats ersätta Sif Atladottir. Det är jättehål efter henne i defensiven.

Däremot har årets Kristianstad en unik förmåga att skapa tryck på motståndarna i slutet av matcherna. I dag varade trycket i en hel halvlek, och ledde till poäng – 3–3. Kristianstad har makalösa målskillnaden 12–15 efter sex omgångar.

Det innebär att lagets snittsiffror är 2–2,5 – här snackar vi målgaranti…

I elitettan tappade Hammarby poäng igen. BP nådde 2–2, vilket gör att AIK nu har fyra poäng ner till tredjeplatsen med en match mindre spelad. Den matchen går i morgon mot tabelljumbon Sunnanå.

AIK har verkligen skaffat sig ett tidigt drömläge. Efter åtta omgångar ligger Morön på den andra damallsvenska platsen. Skelleftelaget är seriens stora, positiva överraskning.

Känslan är att det är mellan AIK, Morön och Hammarby det kommer att stå i höst. Möjligen att Kalmar och BP kan utmana. Jitex ligger i och för sig fyra, men efter raka förluster mot Sandviken och Bollstanäs tror jag att Mölndalslaget har gjort sitt i toppen för den här gången.

Apropå BP hade jag missat att de har värvat hem tidigare Schweizproffset Mathilda Johansson Prakt. Det låter som ett bra tillskott.

I botten vann Älvsjö igen, vilket innebär att de tagit sju av nio poäng i de tre senaste omgångarna. Älvsjö överraskar positivt.

Däremot är Lidköping och Kvarnsveden stora besvikelser. Båda lagen står på varsin seger och ligger under nedflyttningsstrecket. I nuläget känns det som att det är de båda lagen samt Sandviken som löper störst risk att följa med Sunnanå ner i ettan. För Sunnanå måste väl åka ner?

Slutligen en liten internationell utblick. I Norge leder Rosenborg toppserien, men LSK kan passera om de vinner söndagens match mot Klepp med två måls marginal.

När Lyn vann med 1–0 i dag mot Kolbotn bjöd Camilla Linberg på det här matchavgörande konstnumret.

Vi har haft en svensk tränare i toppserien. Men det har vi inte längre. I veckan har nämligen Patrik Hansson fått slut som tränare i Sandviken. Han och spelarna har tydligen olika uppfattning om hur laget skall spela.

Som bekant är det ovanligt med övergångspengar inom damfotbollen. Därför känns det anmärkningsvärt när franska tidningen L’Equipe uppger att Everton kommer att köpa Montpelliers forward Valerie Gauvin för ungefär en miljon kronor.

I en tidigare version av det här inlägget spekulerade jag här i att det skulle kunna vara den högsta övergångssumman hittills inom damfotbollen. Men det är det inte. När Kvarnsveden sålde Tabitha Chawinga fick klubben drygt 1,5 miljoner. Jag vet inte om det finns några ännu större affärer. Mer detaljerad info kring Kvarnsvedens försäljning av Chawinga finns i kommentarsfältet.

Gauvin förväntas skriva på ett treårskontrakt med Everton.

Slutligen till USA där det är final i NWSL Challenge cup klockan 18.30 på söndagseftermiddagen. Kan Rachel Daly motivera sina lagkompisar i Houston Dash tillräckligt för att ta hem titeln?

Apropå USA såg jag i dag en livesändning på Instagram där Serena Williams och Natalie Portman pratade om deras inblandning i det som ännu så länge heter Angel City FC. Det stod ganska klart att framför allt Williams inte är någon fotbollsexpert, och att det är hennes man som dragit in henne i projektet.

Men hon verkade i alla fall tycka att det skulle bli spännande. Det skall som sagt bli väldigt spännande att se vart den stjärnspäckade satsningen i Los Angeles bär.

Ny kris i Kungsbacka – och ett nyhetssvep

Personligen är jag fortfarande kvar i Blenheim på andra sidan jordklotet. Jag är inne på tredje övertidsperioden på den semester som skulle ha varit slut för mer än två veckor sedan. Det börjar bli extremt segt nu.

Härifrån noterar jag att det händer lite på hemmaplan. Det intressantaste händer på västkusten. Där skall Kungsbacka DFF ha ett extra årsmöte i nästa vecka. Mötet handlar om föreningens framtid. Alternativen tycks vara nedläggning eller att satsa på klubbens F17-lag. Läs mer här.

Väljer man att satsa på F17-laget är alternativen dels att låta talangerna spela i elitettan, dels att dra sig ur näst högsta serien och göra en nystart.

Personligen tycker jag att valet att dra sig ur elitettan och göra en nystart i lägre serie känns som det mest rimliga. Risken är att ett F17-lag förlorar varenda match i elitettan, och det är inte så speciellt utvecklande. Dessutom är det väldigt dyrt eftersom elitettan är en serie med många långa resor.

Om Kungsbacka drar sig ur är frågan om det finns någon ersättare i elitettan, eller om serien får spelas med 13 lag i år. Första reserv är klassiska Sunnanå SK från Skellefteå. Klarar de av att få ihop ekonomi och spelartrupp för näst högsta serien på kort varsel?

Om Sunnanå tackar nej är Dösjöbro andra reserv. Det är ju den klubb som tappat hela sitt lag till Malmö FF. Dösjöbro lär knappast vilja spela i elitettan i år.

Assi har alltså redan dragit sig ur elitettan. Kungsbacka är väldigt nära att göra det, och ett av reservlagen är inte aktuellt för någon plats i elitfotbollen. Tre av Sveriges 29 högst rankade lag 2019 saknar förutsättningar för att bedriva elitverksamhet i år.

Det är förstås ett undantagsår, men det är också ett faktum att det är jobbigt att hitta klubbar som vågar, vill och kan göra elitsatsningar inom damfotbollen.

Det här väcker återigen frågan om att Svenska fotbollförbundet måste hitta sätt att förenkla för de damfotbollsklubbar som vill elitsatsa – och inte stoppa dem.

Som jag tidigare berättat stoppade förbundets tävlingskommitté för en tid sedan en elitsatsning i Borås, där Bergdalens IK:s damlag försökte bryta sig loss. Satsningen stoppades trots att Bergdalens styrelse var tydlig med att den inte vill ha ett elitlag i klubben, och att styrelsen därmed välkomnade att klubbens damlag (nu i division I) flyttades till en separat elitförening.

Förbundet stoppade satsningen eftersom man inte tyckte att elitsatsningen tog tillräckligt ansvar för Bergdalens flickfotboll. Men den ville ju Bergdalen ha kvar under sina vingar.

Det är bra att förbundet bryr sig om ungdomsfotboll. Men det blir bara löjligt när man får bryta ut damlag och göra elitsatsningar i föreningar som misskött sin flickfotboll, medan man försvårar för föreningar som har bra flickverksamhet.

När det gäller fallet Kungsbacka DFF är det ju inget nytt att klubben står på stupkanten och balanserar. I den utsatta positionen har man befunnits i rätt många år, fast tidigare har det varit av ekonomiska skäl. Nu är krisen orsakad av spelarbrist.

Det känns ju lite paradoxalt att spelarna har stannat under hela den period som klubben varit ett luftslott. Den tid där man lovat mer än man kunnat hålla, och sedan fått bryta eller skriva ner kontrakten. Men när klubben äntligen sanerat och fått ordning på sin ekonomi vill inte spelarna längre vara med.

Noterbart också att en mycket stor andel av spelarna från fjolårets damallsvenska trupp har flyttat till andra klubbar i elitettan. Bara Ida Strömblad (Uppsala) och Moa Öhman (Kif Örebro) blir kvar i damallsvenskan. Dessutom sticker duon Linda Nyman (Inter) och Sara Nilsson (Florentia) till den italienska ligan.

Här är en listning över KDFF-spelare som går till andra klubbar i elitettan: Klara Andrup (Hammarby), Mimmi Asperot och Klara Rybrink (IFK Kalmar), Hanna Boubezari, Emilia Hjertberg och Ida Pettersson (alla Lidköping), Karolina Bucaro Stenman (Brommapojkarna), Rebecca Cameras (Alingsås FC), Jenny Danielsson (AIK), Anna Larsson (Jitex) och Hanna Spets (Kvarnsveden).

Sara Nilsson blir alltså Italienproffs, vilket innebär att vi nu har svenska spelare i sex av den italienska ligans tolv klubbar. Ligan i Italien ligger fortfarande en bit bakom damallsvenskan. Min bedömning är exempelvis att Rosengård fortfarande är något bättre än Juventus. Samt att damallsvenskan är betydligt jämnare än Serie A Femminile.

Juventus har bara tappat poäng i sju matcher på 2,5 säsonger. Rosengård tappade poäng i åtta matcher förra året.

Apropå utlandsproffs heter vårt senaste sådana Mathilda Johansson Prakt. Hon lämnar IFK Kalmar för ett halvårskontrakt med Lugano i Schweiz. Förra säsongen tog Lugano 49 poäng på 28 omgångar och kvalade in till Champions League. Den här säsongen har laget startat katastrofalt dåligt. Efter 13 omgångar ligger man klart sist med bara fyra inspelade poäng. Kan Johansson Prakt hjälpa till att lyfta krislaget?

IFK Kalmar spelade för övrigt träningsmatch i helgen. Man föll med 2–0 mot Kristianstad. Det är en match man i princip inte kan läsa något om. På Kristianstads hemsida går det att se resultatet samt vilken trupp KDFF mönstrade. Men i övrigt är det noll information. (Tillagt i efterhand: Det visade sig vara ett felaktigt påstående. Kolla kommentarer nedan.)

Jag tycker att det minsta man kan kräva av elitklubbar är att de redovisar startelva, byten, målskyttar och tid för målen i sina träningsmatcher. Tyvärr lär knappt någon av våra elitklubbar klara av att redovisa den grundinformationen i alla deras träningsmatcher.

På lördag spelar Kristianstad ny träningsmatch. Då väntar ett spännande möte med Malmö FF – det är premiär för den klubb som alltså värvat sönder Dösjöbro. Mer om hur det gick till går att läsa här. Spännande för övrigt att spelarna erbjudits treårskontrakt. Det innebär att de får vara med i fyran, trean och tvåan. När MFF är uppe i ettan lär det huvudsakligen vara andra spelare.

Dösjöbro ser i alla fall ut att komma till spel i år. Det gör däremot inte Sjömarkens IF, som fått se huvuddelen av sin startelva gå till Elfsborg i division IV. I fjol åkte Sjömarken ur ettan. Det blir inget spel i tvåan i år, för i förra veckan kände sig klubbledningen tvingad att ta beslut om att lägga ner sitt seniorlag.

Sedan mitt förra inlägg har jag även noterat att några spelare tvingas sluta. Internationellt har tyska OS-guldmedaljören Tabea Kemme tvingats tacka för sig till följd av upprepade skador.

Även engelska Eniola Aluko har valt att avsluta sin karriär.

Huruvida Irma Helin lägger av helt eller inte känns inte solklart. Däremot är det klart att Helin inte kommer att spela i damallsvenskan i år. Det är ett tungt avbräck för Djurgården, framför allt eftersom Helin varit en av de viktigare kulturbärarna i laget.

Med henne utanför truppen blir det extra viktigt för klubbledningen att behålla Mia Jalkerud, som ännu inte förlängt sitt kontrakt. Djurgården har däremot gjort en intressant värvning. De har knutit upp Sydafrikas framtidsnamn Linda Motlhalo på ett tvåårskontrakt. Henne blir det spännande att följa i damallsvenskan.

Både för Kemme och Helin är det skador som spökar. Jag har faktiskt inte hunnit läsa den här artikeln om korsbandsskador. Men jag har sett att den fått många lovord, så jag länkar till den obesett. Det är ju ett väldigt spännande ämne.

Så några internationella övergångar. Hayley Raso, som jag skrev om i förra inlägget, lämnar W-league för Everton.

Även den före detta Eskilstunaspelaren Chloe Logarzo går från W-league till engelska WSL. Hon har skrivit på för Bristol City.

En tredje spelare som lämnar Australiens liga innan avgörandet är irländska affischnamnet Denise O’Sullivan. Hennes låneavtal har gått ut, och hon kan inte hjälpa Western Sydney Wanderers i slutspelet.

För sin proffssatsning har Celtic valt en spansk huvudtränare med erfarenhet från assistentjobb både hos Evertons och Southamptons herrlag.

I Ryssland startar storklubben Zenit St Petersburg damlag med ambitionen att bli ett ryskt topplag.

Slutligen ett överraskande resultat. I uppladdningen inför det nordamerikanska OS-kvalet spelade Kanada och Haiti 1–1. Oavsett vad Kanada kom med för uppställning är det högst uppseendeväckande att Haiti kan klara av att stå upp mot en av världsdelens stora damfotbollsmakter.

 

Stäng av Viggosdottir resten av säsongen

Det var en glödhet damallsvensk helg. Tyvärr hade jag inte möjlighet att se en enda av de många spännande matcherna. Först under sen söndagskväll hann jag börja kika på höjdpunkter från de olika matcherna.

Jag började med Rosengård–Linköping, och blev nästan omedelbart helt otroligt upprörd.

Det var situationen vid Linköpings 1–0-mål, där Glodis Perla Viggosdottir körde över Mimmi Larsson, som satte mina känslor i svall. Det kan vara det fulaste jag någonsin sett i damallsvenskan. Jag har sökt i minnet, men kan faktiskt inte komma på något fulare.

Jag trodde möjligen att jag överreagerade när jag såg smällen första gången. Men faktum är att det inte blir ett dugg bättre när jag nu sett om situationen flera gånger. Som jag ser det är det en totalt ansvarslös axeltackling mot en oförberedd motståndares huvud.

Viggosdottir tar sats i tre–fyra steg och kommer med fart in i duellen. Hon är jättesen och har ingen som helst chans på bollen när hon hoppar mot Larssons huvud. Det blir inte bättre av att Larsson precis har nickat, och därmed är i ett läge där hon varken kan se sin omgivning eller skydda sitt huvud. Viggosdottir gör inte heller någon som helst ansats att försöka mildra smällen, tvärtom hoppar hon alltså in med axeln först.

För mig är det ett mörkrött kort – och många matchers avstängning. För Pernilla Larsson var det ingenting. Nu syns domaren inte i bild hela tiden, men av det jag kan se finns det inget som tyder på att hon tycker att det har hänt något anmärkningsvärt.

Jag hoppas verkligen att domare Larsson var skymd, och inte såg kollisionen. För om hon såg smällen undrar jag hur hon motiverar att inte dela ut något kort för en tackling av det här slaget.

Om domare Larsson var skymd så hoppas jag att hon har sett situationen i efterhand, insett att hon missat årets mest solklara utvisning, och skickat en anmälan till disciplinnämnden. För enligt mitt sätt att se det är det enda rätta att Glodis Perla Viggosdottir stängs av resten av säsongen. Det är däremot inte ett dugg rimligt att hon går helt ostraffad från en sådan ansvarslös tackling.

Tyvärr nonchaleras ofta våld mot huvud inom fotbollen – det av såväl domare som förbund. Men även av spelare. Vad jag kan se från tv-bilderna är det ingen i LFC som är på domare Larsson och kräver att Viggosdottir skall åka ut. Det är i sig anmärkningsvärt. Jag lovar att det däremot hade blivit liv om isländskan tacklat mot fötterna med dubbarna före.

Inom ishockeyn har man insett hur farligt det är med tacklingar mot huvud, och börjat dela ut långa straff för sånt som Viggosdottir gjorde sig skyldig till. Och då har de ändå hjälm i hockeyn.

Inom fotbollen ses däremot oftast sena tacklingar i markhöjd som betydligt allvarligare än våld mot huvudet. Jag är definitivt ingen vän av fula tacklingar mot fötter eller smalben. Men ben läker oftast ihop. Hjärnan är betydligt mer svårläkt.

Faktum är att jag tycker att det är högst tveksamt att Mimmi Larsson spelade vidare efter sitt första mål i går. Vi har sett alldeles för många exempel på spelare som fortsatt spela efter hjärnskakningar. Den som vill ha exempel kan ju alltid googla på hur Lotta Schelin:s karriär tog slut. Fast just på den här fronten tycker jag ändå att det sker förbättringar. Allt fler spelare byts ut och får behandling enligt hjärntrappan. Det är ju få matchläkare som vågar chansa med spelarnas huvuden.

Rent sportsligt tycker jag alltså att Rosengård borde ha spelat i numerärt underläge under hela andra halvleken. Nu slapp man det, och kunde till slut rädda en viktig poäng. En poäng som kan bli guld värd.

Helgens omgång innebar dock inte att vi blivit speciellt mycket klokare på hur damallsvenskan skall sluta. Rosengård leder med sex poäng och elva mål och är fortsatt snubblande nära mästerskapet. Men det är inte klart.

Göteborg är kvar som tvåa, och har nu säkrat en medalj* – precis som Rosengård. I övrigt är det så jämnt att sjuan Piteå fortfarande är med i medaljkampen.

*Inlägget är uppdaterat: Tänkte först inte på att fyran och femman möts, och att Göteborg därmed som sämst kan bli bronsmedaljörer. 

Trean Vittsjö behöver en poäng till för att på egen hand spela hem klubbens första medalj någonsin. Det skulle kunna bli de stora silvermedaljerna – och en Champions Leagueplats. Fast det är helt klart fördel Göteborg i kampen om andraplatsen.

Eskilstuna har nu klättrat så högt att de är uppe på den fjärde och sista pallplatsen. United är tvåa i hösttabellen, bara en poäng bakom Rosengård. För Eskilstuna väntar närmast ”bronsmatch” mot femman Kristianstad. Seger där, och Uniteds medalj är klar.

Apropå Eskilstuna hade man ju gärna velat att det här inlägget skulle fokusera på det fantastiska mål som Sonia Okobi gjorde mot LB07. Det är helt klart en kandidat till årets mål i damallsvenskan.

För LB07 var det ett riktigt tungt mål, ett mål som innebär att Malmöklubben har en poängs marginal ner till Djurgården. Stockholmarna har bättre målskillnad, och känslan är att LB nog åtminstone behöver tre poäng till för att hålla sig kvar.

Till helgen spelar LB i Linköping, medan Djurgården har hemmamatch mot Piteå. Med tanke på de regerande mästarinnornas ovana att kryssa sig fram känns det inte orimligt med Djurgårdspoäng på söndag.

En sak som blev helt klar i helgen var att Kungsbacka åker ur damallsvenskan. Nu återstår att se hur långt de faller. Om de ej beviljas elitlicens flyttas de ju hela vägen ner i division I. Vi får alltså vänta och se om Västsverige får tre eller fyra lag i elitettan nästa år. Klara är ju Lidköping, Jitex och Alingsås.

Under söndagen fick vi även gratulera Bollstanäs från Upplands Väsby till spel i elitettan 2020. Laget vann båda kvalmatcherna mot Sunnanå med 3–2, vilket totalt innebar 6–4.

Om Kungsbacka flyttas ner till ettan skall ju ett lag till få plats i elitettan. Och här är jag lite osäker på om Sunnanå eller Älvsjö räknas som bästa förlorare. Jag tror dock att det är Älvsjö, även om Sunnanås totalförlust på 4–6 ju är bättre än Älvsjös på 0–2. Men Älvsjö kryssade ju i en match, vilket gör att de bör gå före på fler poäng.

Innan jag lämnar svenska nyheter noteras att den tidigare Växjötränaren Pierre Persson fått ett nytt tränaruppdrag. Han skall leda IFÖ Bromölla i division I. Det är en klubb som bland annat har fostrat Göteborgstränaren Marcus Lantz.

Dags för en internationell koll. Den måste jag bara inleda med att hylla Portland Thorns, och deras publik. I helgen hade man sista hemmamatchen för året. Det kom 24 521 åskådare. Därmed är Thorns det första damlag i världen att gå genom en säsong med ett publiksnitt på över 20 000 personer. Fantastiskt bra.

Totalt sågs alltså Thorns hemmamatcher av 241 181 åskådare. Det innebar ett snitt på 20 098.

Det innebär också att Thorns slår sig in på topp tio-listan över de fotbollslag i USA som har bäst hemmasnitt. Det är alltså bara nio herrlag som har högre snitt. Ett av dem är lokalkollegan Portland Timbers, som slutade på ett snitt av 25 218 i år.

I slutspelet får Portland ingen hemmamatch. I söndagens semifinal spelar laget borta mot Chicago Red Stars, medan den andra semifinalen går mellan Julia Spetsmark:s North Carolina Courage och Seattle Reign. Finalen går i Cary, North Carolina den 27 oktober.

I Europa var Chelseas derbyseger mot Arsenal helgens stora match. Både Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade hela matchen i 2–1-segern. Det var mästarinnorna Arsenals första poängförlust för säsongen. Det innebär att Manchester City nu är enda fullpoängare i WSL, de är två poäng före Chelsea och tre före Arsenal. Reading har en match mindre spelad, och de klättrar upp jämsides med Arsenal vid seger i hängmatchen.

Svenska målskyttar i Europa i helgen var Linda Sembrant, Mia Persson, Emelie Johansson – och Fridolina Rolfö. Som jag skrev i det här inlägget tror jag att det var ett självmål, och att Rolfö aldrig rörde bollen. Men hon är i alla fall bokförd för ett mål på tyska förbundets hemsida. För mer info kring våra utlandsproffs insatser i helgen hittar du Fotbollskanalens svenskkoll här.

Damallsvenskt avgörande – och magasin

Helgens aktiviteter har redan dragit i gång. Under tiden jag skrivit på det här inlägget har jag spanat på Köln–Wolfsburg på Viaplay. En match där Fridolina Rolfö byttes in i paus, och således fick göra ligadebut för Linköping Södra.

I början av den andra halvleken spelade nämligen Wolfsburg med hela fyra före detta LFC-spelare på planen; Hedvig Lindahl, Claudia Neto, Rolfö och Pernille Harder. Under den perioden var det närmast uppvisningsfotboll.

Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl

Rolfö gjorde ett piggt inhopp, och satte nästan 4–0. Hon missade nämligen bollen, men hon störde ändå Kölnmålvakten så mycket att det blev självmål. Det stod 3–0 i paus, och slutade med 5–0-seger för Wolfsburg, som nu har sex raka segrar.

Tillagt i efterhand: Jag ser att Rolfö trots allt har bokförts för målet på tyska förbundets hemsida. Men det såg som sagt inte ut som att hon träffade bollen, så det borde i efterhand justeras till självmål.

Två av de tre lag som står på tolv poäng, Hoffenheim och Bayern München, möts under lördagen i en intressant match.

I kvällens match gjorde för övrigt Sara Björk Gunnarsdottir två mål. Hon har även skickat en hälsning till de blivande svenska mästarinnorna:

Vi står ju inför en av de mer intressanta damallsvenska omgångarna på många år. Mötet Växjö–Kif Örebro känns avslaget, men i övrigt finns det stor laddning i samtliga matcher.

Det troliga är ju att Rosengård får fira guld i helgen. Frågan är bara vilken dag. Jag tror faktiskt att det blir redan på lördagseftermiddagen.

För om Göteborg inte vinner i Piteå är ju saken klar. Nu är det ju förstås alltid kul att vinna SM-guld, men att göra det framför tv:n, dagen innan egen match, är nog det sämsta sättet som finns. Så jag gissar att det är med blandade känslor som Rosengårdsfolket följer Piteå–Göteborg under lördagseftermiddagen.

Piteå borta är ju en väldigt tuff uppgift för Göteborg. Piteå är svårslaget i år, laget har bara tre förluster i damallsvenskan, och bara en av de har kommit på hemmaplan.

I hemmalaget är det frågetecken för Madelen Janogy. Min känsla i tisdags var att hon inte spelar den här matchen. En nyhet från Piteå är att skadedrabbade Elin Bragnum lämnar klubben.

I Göteborg är dagens nyhet att duon Emma Berglund och Pauline Hammarlund är aktuell för spel igen. Frågan är vilken form de har. Klart är ju att göteborgarna kommer till spel utan de båda viktiga ledarna Beata Kollmats (avstängd) och Elin Rubensson (hjärnskakning). Rubensson har för övrigt fått ett bakslag, och riskerar att ha spelat klart den här säsongen.

Om Piteå tar poäng av Göteborg tappar söndagens match mellan Rosengård och Linköping mycket av sin laddning. Men om Göteborg tar en trepoängare tvingar man Rosengård att vinna mot LFC – om Malmöklubben vill fira guld den här veckan.

Hos Rosengård finns det frågetecken för landslagstrion Zecira Musovic, Caroline Seger och Anna Anvegård, som ju samtliga lämnade landslagssamlingen med skador.

Från LFC kom det tidigare rapporter om att Nilla Fischer var redo för comeback efter hennes hälskada. Fast det senaste budet är att hon nu har ont i ett knä, och trots allt inte kommer att spela.

Corren hade för övrigt en riktigt intressant intervju med Olof Unogård i dag. Där säger han att det känns som att det är dags för ett omtag – att bygga om laget med mer framtidsfokus. I ett tillägg säger han så här om årets lagbygge:

”Så här i efterhand kanske det var mer problematiskt än vi trodde att ha två så liknande forwardstyper (Mimmi Larsson och Stina Blackstenius) i samma lag.”

Det är ju något jag också varit inne på här i bloggen. Den spontana reaktionen på uttalandet är ju för övrigt att det troliga är att Mimmi Larsson spelar någon annanstans nästa år.

Om hur Kosovare Asllani såg på det spelsystem som Unogård hade under tidig säsong säger tränaren så här:

”I början försökte med ett 4–2–2–2-system, men hade inte typerna som krävdes i övrigt. Sen hade vi, det kan man väl säga nu, en Kosovare Asllani som var ett åskmoln över sin roll. Ska vi leva med den situationen månad in och månad ut?”

Han får även frågan om för varför han valt det spelsätt man har, där man spelat i gång bollen, vilket har gjort att laget blivit väldigt känsligt för hög press från motståndarna.

”Vi hade kunnat skriva lycka till på bollen, skicka den långt varje gång på två av seriens snabbaste forwards och se vad som händer. Men när jag rekryterades var det ingen fotboll som LFC ville står för och inte jag heller.”

Det känns som att det kan hända ganska mycket i LFC:s trupp i vinter. Det blir spännande att följa.

Det blir även spännande att följa söndagens skållheta Skånederby mellan Vittsjö och Kristianstad. Lagen ligger ju trea och fyra i serien och är i högsta grad med i kampen om den andra Champions Leagueplatsen.

Än mer spännande är lördagens måstematch för Djurgården, hemma mot Kungsbacka. Det vilar en jätteok på djurgårdsspelarnas axlar inför avspark. Orkar de bära den tyngden? Djurgården har ju bara tagit en poäng på de elva senaste omgångarna. Vårens möte med Kungsbacka slutade dock med Djurgårdsvinst efter sent segermål av Olivia Schough.

Djurgårdens motståndare i kampen för nytt kontrakt är LB07. De spelar på söndag, borta mot formstarka Eskilstuna. Det känns inte som att det är en match där LB tar några poäng. Samtidigt har LB fyra raka kryss med sig till Sörmland, så Malmöklubben har varit svårslagen på sistone.

LB har fyra poäng upp med tre matcher kvar att spela. Efter den här omgången har Djurgården kvar hemmamatch mot Piteå och bortamöte med Vittsjö. För LB återstår bortamatch mot Linköping och hemmamatch mot Göteborg. Båda lagen har alltså en väldigt tuff avslutning på serien.

Ett av Djurgårdens stjärnförvärv inför den här säsongen är Hanna Folkesson. Hon har även en huvudroll i det damfotbollsmagasin som nyligen startades på obosdamallsvenskan.se. Det heter 3femme2 och det har hittills gjorts tre avsnitt. Jag har sett hela de två senaste och delar av det första, och tycker att programmet är riktigt sevärt.

Jag reagerade negativt när jag hörde programledare Björn Johnson kalla Faith Ikidi för Fejt Mika-ell och att Ogonna Chikvidi nickade in ett mål för Djurgården. Men den negativiteten försvann snabbt. Johnson kommer att lära sig att uttala namnen efterhand, och hans studiokompisar Folkesson, Louise Schillgard och Lisa Ek har kunnande som gör att det blir bra. Inte minst gillade jag den delen i slutet av det andra avsnittet där Schillgard berättar om sin tid i Espanyol. Man hittar programmen här.

Folkesson har sett rätt bekymrad ut när bottenstriden har kommit på tal. Och det slog mig att hon ju faktiskt har ganska jobbiga erfarenheter av damallsvenska bottenstrider. 31-åringen åkte ut med Umeå Södra 2008, hon åkte även ur med AIK både 2010 och 2012 samt med Umeå 2016. Det riskerar alltså bli Folkessons femte nedflyttning med fjärde klubben. Jobbigt.

I Stockholm spelas det även en annan riktigt spännande match under lördagseftermiddagen. Det är ju derby och tillika toppmöte i elitettan mellan Hammarby och AIK.

Precis som det är en hyperintressant omgång i damallsvenskan kan vi vara framme vid avgörandets ögonblick i den näst högsta serien. Segrar för Umeå mot Uppsala och Hammarby i Stockholmsderbyt skulle innebära att UIK är klart för uppflyttning och att Hammarby är väldigt nära.

Men vid segrar för Uppsala och AIK väntar ett riktigt rysarslut i serien. På AIK:s hemsida kan man läsa mer om hur upplösningen i elitettan ser ut.

Noterbart i övrigt från helgens båda toppmatcher är att sittplatsbiljetterna är slutsålda till Stockholmsderbyt. Det ser ut att bli storpublik, och kul är att Aftonbladet gått in och sänder matchen på sin hemsida.

I helgen får vi även tre nya elitettanklubbar. Under lördagen är det Alingsås–Älvsjö (står 2–0) och Dösjöbro–Jitex (står 0–4) och på söndagen är det Bollstanäs–Sunnanå (står 3–2).

Dags för en koll på vad som är på gång utanför Sveriges gränser. Helgens internationella höjdare är Londonderbyt Chelsea–Arsenal, som spelas på söndag. Det är också en av de matcher som går att se på svensk tv i helgen. Här är en liten tv-guide:

Lördag:
13.00 på Viaplay, Hoffenheim–Bayern München
13.45 på Sportkanalen, Piteå–Göteborg

Söndag:
13.30 på Viaplay, Tottenham–Manchester United
14.00 på Viasat Fotboll, Turbine Potsdam–Freiburg
16.00 på SVT1, Rosengård–Linköping
16.00 på Viaplay, Chelsea–Arsenal

I övrigt i helgen spelas sista omgången i amerikanska NWSL. Där är det redan klart att North Carolina vinner grundserien och att Chicago Red Stars kommer tvåa. De båda lagen får därmed hemmamatcher i semifinalerna.

Klart är också att Portland och Seattle kommer att spela slutspel. Portland behöver ta en poäng hemma mot Washington Spirit för att säkra tredjeplatsen. Fyran Seattle är två poäng och nio mål bakom Thorns inför slutomgången. Seattle avslutar borta mot jumbon Orlando.

Noterbart är att alla matcher spelas natten mot söndag, men att de har olika avsparkstider. När det är avspark för Portland är Seattles match redan färdigspelad, så Thorns kommer att veta om man måste ta poäng eller inte.

Det största samtalsämnet i amerikansk klubbfotboll för tillfället är dock inte slutspelet. Utan det är om tidernas skyttedrottning Sam Kerr kommer att sticka till Europa efter säsongen. Kerr skulle tjäna klart mer i ett europeiskt topplag än hon gör i Chicago. Och visst hade det varit kul att få se världens bästa målskytt i en europeisk liga?

 

Slutligen en liten tillbakablick på det landslagfönster som precis har slagit igen. Från det noteras att allt fler länder visar sig på den högsta nivån, vilket är kul.

Det är ju exempelvis klart att ett lag av Kenya och Zambia kommer att ha två chanser att kvala in till OS. Afrika har ju 1,5 platser, och vinnaren av mötet mellan de två nationerna får först spela om en OS-plats i den afrikansk kvalfinalen. Skulle det bli förlust där har man en andra chans i playoffmöte med Chile.

Den lilla ögruppen Saint Kitts & Nevis är inte riktigt lika nära en OS-plats som Kenya och Zambia. Men nationen som ungefär samma befolkningsmängd som Borlänge och Hässleholm (drygt 50 000 invånare) är i alla fall klar för det nordamerikanska slutkvalet till OS.

I det karibiska förkvalet skrällde Saint Kitts & Nevis och vann sin grupp efter seger med hela 4–1 i gruppfinalen på bortaplan mot favoriten Trinidad och Tobago.

Trinidad och Tobago var ju snubblande nära att kvala in till VM i Kanada. Då avgjorde Ecuador nationernas playoffmöte på övertid. Våren 2016 tog sig sedan Trinidad och Tobago till avgörande möte med USA om en OS-plats i Brasilien. Där blev det storstryk, men Trinidad hade i två turneringar i rad visat att man var på gång.

Drygt tre år senare blev man alltså utslaget av Saint Kitts & Nevis. Man kan nog slå fast att Trinidad och Tobago inte är på gång längre…

Utöver Saint Kitts & Nevis kvalade Jamaica, Haiti, Costa Rica och Panama in till det nordamerikanska slutkvalet. Dit var USA, Kanada och Mexiko direktkvalade.

De tre direktkvalade samt Costa Rica har varit med i alla de fyra tidigare slutspelen i Nordamerikas OS-kval. För Jamaica, Haiti och Panama är det andra gången medan Saint Kitts & Nevis debuterar. Slutspelet avgörs i februari nästa år. Det troliga är förstås att USA och Kanada tar de två OS-platserna.

Noterbart från förkvalet var att Jamaica- och Bordeauxstjärnan Khadija Shaw gjorde nio mål på tre matcher, och är nu uppe på 40 landslagsmål på 27 landskamper – ett hyfsat facit för en 22-åring…

Shaw har redan slagit jamaicanskt målrekord. En annan spelare som slog nationsrekord i landslagsmål tidigare i veckan var Sverigebekanta Linda Sällström. Hon gjorde fyra mål mot Albanien, nådde upp på totalt 43 och passerade därmed Laura Österberg Kalmari, som slutade på 41.

 

Rosengård närmar sig guldet

I dag har FC Rosengård tagit ytterligare tre steg mot SM-guldet. Det blev nämligen till slut tre poäng borta mot tabelljumbon Kungsbacka. Fast Kungsbacka stod emot länge, och föll bara med 2–1 mot de blivande svenska mästarinnorna.

Jag skriver de blivande svenska mästarinnorna. Det är ju inte riktigt avgjort ännu, men det känns ändå som att det just är det – avgjort.

Det är ju så att de jagande lagen har fyra omgångar kvar. Vittsjö kan som mest få 46 poäng, Göteborg 45 och Kristianstad 44. Rosengård står på 44 och har klart bättre målskillnad än de tre lag som skulle kunna gå ikapp. Sannolikheten är ju minimal att Rosengård förlorar tre raka samtidigt som något av de jagande lagen går rent.

Det är inte 100 procent avgjort att Kungsbacka åker ut heller. Men efter att LB07 spelat 1–1 mot Växjö är hallänningarna nio poäng och 24 poäng bakom LB – så i praktiken är det klart att Kungsbacka åker ut.

Frågan är hur många divisioner de flyttas ned. I dag fick jag nämligen lära mig från Kungsbackahåll att klubben riskerar att åka ur två divisioner. Om man inte beviljas elitlicens flyttas man nämligen ner till division I.

Det där regelverket är ju för övrigt både logiskt och ologiskt på samma gång. Logiken är att utebliven elitlicens innebär tvångsnedflyttning en division. Och åker man då samtidigt ur en division rent sportsligt blir det fall 1+1 division.

Det ologiska är att lagen i elitettan inte behöver ha elitlicens. Så i praktiken skulle Kungsbacka på grund av utebliven elitlicens flyttas ner från en division som inte omfattas av elitlicensen. Det innebär också att uppflyttning till damallsvenskan är ett vansinnigt vågspel för klubbar med svajig ekonomi. Vill man ha det så?

Kungsbackas ordförande Johan Johqvist hävdade dock att klubben i nuläget ser ut att fixa ekonomin. Man har plus på kontot nu, och om inget oförutsett händer skall man ha det även vid årsskiftet. Det är klubbens stora välgörare, Gunnar Sivertsen – vd för företaget Fraktpartner, som återigen öppnat den egna plånboken och räddat klubben.

Han hjälpte till med likviditeten tidigare i somras, och har nu gjort en ny ekonomisk insats. Sivertsen förklarade i GP i juli varför han hjälper Kungsbacka med ekonomin:

”Jag vill hjälpa till att vända något som drivits lite galet till att styra upp det. Vissa faktorer har pekat i rätt riktning på sista tiden och jag har goda förhoppningar om att vi kan lösa detta.”

Jag var alltså i Varberg och kollade in Rosengård i dag. Laget visade kanske inte upp något guldspel. Men det blev ett guldresultat, och det lyste av lättnad kring Malmöklubbens spelare och ledare efter slutsignalen.

Däremot såg inte de motståndare som satt på läktaren speciellt nöjda ut med resultatet. På läktaren fanns nämligen stora delar av Göteborgs trupp, samt Djurgårdens Olivia Schough. Den sistnämnda var väl sannolikt nöjd med att Kungsbacka förlorade. Däremot är hon inte ha jublat över LB07:s poäng.

Det skiljer ju nu nämligen nu fyra poäng mellan LB och Djurgården i kampen kring nedflyttningsstrecket. Och det kunde ha varit två till. På Påskbergsvallens läktare hade jag på matchen från Limhamns IP på datorn och kikade med jämna mellanrum på den matchen. Jag noterade att LB hade en nick i kryssribban i den andra halvleken. Där var ett andra hemmamål inte många centimetrar borta.

I elitettan noteras att Uppsala tappade mark i toppen. Man ledde borta mot Lidköping. Men två mål på tre minuter från Sandra Lagerbratt vände matchen i hemmafavör. Samtidigt avgjorde Hammarby på övertid till 3–2-seger borta mot Mallbacken. Segerskytt var Filippa Graneld, som gjorde ett mål som kan bli väldigt viktigt i Bajens kamp för en omedelbar damallsvensk comeback.

I division I fick vi två nya seriesegrare i dag. Sunnanå vann den norra serien och Jitex vann den mellersta Götalandsserien. Blir det fjärde gången gillt för Jitex i kvalet mot elitettan? Mölndalslaget har ju kvalat utan lycka de tre senaste åren. Sedan tidigare har ju Älvsjö AIK och Alingsås FC United säkrat sina seriesegrare. De två sista division I-serierna spelas klart under söndagen.

Kullberg, AIK, Kukkonen och F17-VM

Emma Kullberg

I dag har Kungsbacka DFF presenterat sin första spelarnyhet under silly season, och den handlar om att rutinerade Emma Kullberg lämnar klubben.

Det känns verkligen inte som någon bra start på klubbens lagbygge inför damallsvenskan. När jag såg laget i höstens seriefinal mot Kif Örebro skrev jag bland annat så här:

”Den första halvtimmen var jag imponerad av Kungsbacka. Laget spelade rejält i defensiven och hade fart och kvalitet i anfallen. Så långt var det klasskillnad. Det tog inte många minuter att se vilket lyft Emma Kullberg är för hemmalaget. Från sin position som släpande innermittfältare styrde hon hela Kungsbackas lag.”

I övrigt när det gäller Kungsbacka hade klubben bland annat Pitemålvakten Moa Öhman på provspel i helgen.

Så till Kungsbackas seriekonkurrent den gångna säsongen, AIK. Från Solnaklubben berättas att rutinerade forwarden Sarah Storck ställer in skorna i förrådet.

I slutet av den förra veckan meddelade även AIK vilka som skall träna laget kommande säsong. Det blir Robert Svanström och Caroline Sjöblom som tar över efter Pierre Gallo. Sjöblom spelade bland annat för Åland United och Djurgården. Senast har hon varit tränare för Tyresö FF samt spelarutvecklare i Stockholms Fotbollförbund. Nu tar alltså ålänningen steget upp i elitettan.

En annan före detta spelare från Finland som i dagarna tagit på sig ett tränaruppdrag i någon av våra högre divisioner är Annika Kukkonen. Hon tar över Sunnanå SK i division I, vilket är lite av en utmaning. Den tidigare toppklubben är ju numera bara tvåa hemma i Skellefteå efter Morön. Sunnanå åkte ur damallsvenskan 2013 och ur elitettan 2016. Klubben tog dock SM-brons i F16-klassen i år och har alltså bra talangverksamhet. Är Kukkonen kvinnan att ta klubben tillbaka till eliten?

Så till Frankrike. I förra inlägget undrade jag vad som hänt med Emma Berglund. Genom er läsare (tack) har jag i dag blivit varse att hon drabbats av en sträckning/bristning i vaden, men att hon skall vara tillbaka i träning.

I gårdagens möte i Australiens W-league mellan Sydney FC och Melbourne Victory gjorde det före detta Linköpingsforwarden Natasha Dowie alla gästernas mål i 3–2-segern. Dowie delar ledningen i skytteligan med Perthduon Sam Kerr och Alyssa Mautz.

Trots Dowies tre mål är det ändå comebackande Sydneystjärnan Alanna Kennedy:s 2–3-reducering som var mest sevärt:

Från sevärt till läsvärt. I dag har Aftonbladet långläsning om Göteborgs 17-åriga talang Evelyn Ijeh.

Och när jag ändå kommit in på 17-åringar känns det ju bra att avsluta inlägget med lite tankar kring U17-VM. Där står det klart att vi kommer att få nya världsmästare. Det är det sjätte F17-VM:et som just nu spelas. Av de fem tidigare turneringarna har fyra vunnits av lag från Asien. Den femte tog Frankrike hem. Asien har även stått för sju av de tio finallagen.

Ingen final har tidigare spelats utan asiatisk representation. Men så blir det i år. För nu återstår Mexiko, Kanada, Spanien och Nya Zeeland i turneringen. Vi har alltså kvar två nordamerikanska, ett europeiskt och ett lag från Oceanien.

Den mest rutinerade nationen av de kvarvarande är Spanien som tidigare har tagit ett silver och två brons. Man har alltså chans på sin fjärde medalj på sex turneringar.

Spanjorskorna känns i det här läget som storfavoriter. Laget vann EM-slutspelet i våras och är obesegrat hittills i VM. I semifinalen ställs man dessutom mot uppstickaren Nya Zeeland. Bra läge för Spanien alltså.

Nordamerika har säkrat en medalj eftersom Kanada och Mexiko möts i semifinalen. Det gjorde lagen även i Nordamerikanska mästerskapen tidigare i år. Då vann Mexiko för att sedan förlora finalen mot USA.

Sent i går kväll svensk tid slog Kanada ut Tyskland med 1–0. Jag satt och kollade på matchen som avgjordes på ett sent mål från Kanadas storstjärna Jordyn Huitema.

De första 80 minuterna hade Huitema varit rent usel. Hon såg kantig och otajmad ut och var inte vän med bollen. Den enda nytta hon hade gjort så långt var att hon hade varit nere i eget straffområde och nickat undan några tyska hörnor.

Men när chansen kom visade Huitema klass. Och det var nog ingen slump att det var hon som sköt Kanada till landets första U17-VM-semifinal någonsin.

Det var en intressant match, där Kanada hade mest boll medan Tyskland spelade på kontring.

Jag har flera gånger tidigare berättat om att jag noterat att Kanadas ungdomslag blir alltmer spelförande, och innehåller alltfler bolltrygga spelare. I den här upplagen imponerades jag av det centrala mittfältet med bolltrygga Caitlin Shaw, defensivt skickliga Wayny-Natasha Balata Nguenign samt löpstarka 16-åringen Lara Kazandjian. Dessutom ser 15-åriga mittbacken Jade Rose väldigt spännande ut.

Tyskland har däremot en rätt profillös årgång. Det enda som riktigt stack ut var Bayern Münchenmittfältaren Vanessa Fudalla:s vänsterfot. Med den slog hon fina frisparkar och hörnor. Möjligen kan även målvakten Wiebke Willebrand från Gütersloh ett namn för framtiden. Hon testades inte så mycket att jag kunde bilda mig någon riktig uppfattning.

Semifinalerna spelas på onsdag.

 

Kif Örebro är tillbaka – grattis

I eftermiddags blev det helt klart vilka tolv lag som spelar i damallsvenskan 2019 samt vilka 14 lag som spelar i elitettan.

Det blev ju nämligen som väntat Kif Örebro som tog den tolfte och sista platsen i högsta serien. På tredje försöket säkrade man avancemanget. Och den här gången var det aldrig något snack.

View this post on Instagram

OBOS DAMALLSVENSKAN 2019!!!!!!!!!!

A post shared by KIF Örebro DFF (@kif_orebro) on

Borta mot Västerås BK 30 var det 3–0-ledning redan efter 25 minuter. Det slutade med 4–0-seger, vilket innebar att Kif Örebro blev tvåa med två poäng mer än trean Lidköping. Freja Olofsson visade vägen med sitt 1–0-mål.

Freja Olofsson

Det blev även klart att Ljusdal tvingas kliva ner i division I. För att Ljusdal skulle kunna passera Asarum krävdes att man tog in tre poäng och sju mål i sista omgången. Ljusdal gjorde sitt i sista omgången och vann med hela 7–0 hemma mot Mallbacken.

Det krävdes ju då också att Asarum skulle förlora mot Kvarnsveden. Men den matchen slutade 0–0, vilket innebär att Asarum tog den 14:e och sista platsen i elitettan 2019. Dock noteras att Kvarnsveden hade en ramträff i slutminuterna, så Asarum levde farligt.

Det blev alltså bara en säsong i elitettan för Kif Örebro. När det för ganska exakt ett år sedan blev klart att klubben åkte ner i näst högsta serien skrev jag det här inlägget om att klubben haft alldeles för stor genomströmning både på ledar- och spelarsidan på senare år.

Sedan dess har man haft ännu större genomströmning. När nedflyttningen blev klar den 30 oktober i fjol hade man följande startelva: Carola SöbergHanne Gråhns, Emelie Andersson, Marina Petterson Engström, Freja OlofssonJulia Spetsmark, Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Michelle de JonghJenny Hjohlman, Emma Jansson. In byttes Frida Svensson och Marie Hammarström-Liljesson.

Frida Abrahamsson

Det Örebrolag som i dag säkrade återkomsten bestod av följande spelare: Mimmi Paulsson-FeboFrida Abrahamsson, Maja Regnås, Felicia EdgrenLejla Basic, Ellen Karlsson, Olofsson, Emma LindénAddison Steiner, Svensson, Courtney Strode. In byttes Rebecka Holm, Jonna Dahlberg och Sara Lilja Vidlund.

Addison Steiner

Som synes är det ett helt nytt lag som går upp. Bara två spelare från fjolårets match spelade i dag. Dock finns ju fortfarande Hanne Gråhns och Emelie Andersson kvar i truppen, även om de bara spelat elva respektive tre matcher i år.

Fjolårets namnkunniga Örebro hade problem i mittförsvaret. Årets lag har jag bara sett en gång, i seriefinalen mot Kungsbacka. Då imponerade inte närkingarna, men de fick ändå till slut oavgjort.

Känslan är att det behövs en handfull nyförvärv inför nästa säsong om inte den här sejouren i högsta serien skall bli ettårig. Fast nu släpper jag framtiden för den här gången, och avslutar delen om elitettan med att återigen skicka ett grattis till Kif Örebro.

Apropå gratulationer har jag hittat ännu fler sådana till Piteå och därmed uppdaterat det här inlägget.

I dag har det även korats svenska mästarinnor. Det var AIK som vann det sista F16-SM:et efter finalseger med hela 8–1 mot Jitex. I bronsmatchen vann Sunnanå med 4–3 efter förlängning mot IFK Örby.

Den här helgen har jag haft fokus väldigt hårt riktat mot de inhemska matcherna. Jag har dock noterat tre svenskmål i de stora ligorna. Stina Blackstenius gjorde Montpelliers mål i gårdagens 1–1-match mot Lille.

I dag har Fridolina Rolfö gjort sitt första ligamål för hösten, hon gjorde det när Bayern München vann toppmötet borta mot Essen med 2–0. Även i England har det blivit svenskmål. Där cyklade Magdalena Eriksson in Chelseas segermål mot Liverpool:

UWCL och läget i våra tre högsta divisioner

Det blev inga fler skrällar i Champions Leagues sextondelsfinaler, utan torsdagens matcher slutade som förväntat.

Utöver att Manchester City och Atletico Madrid drabbade samman tycker jag att det var en väldigt bra lottning, vilket innebär att samtliga de 16 lag som är kvar hade hamnat på topp 20 om jag rankat lagen inför turneringsstart.

måndag 13.00 lottas åttondelarna, och för de svenska lagen gäller att Rosengård kan ställas mot följande lag:

Slavia Prag, FC Zürich, Glasgow City, LSK Kvinner, Atlético Madrid, Fiorentina och Ajax.

Här är Atletico den riktiga nitlotten. Mot övriga lag kommer Rosengård att vara ganska klara favoriter. Som jag konstaterade i det förra inlägget spelas den första åttondelsfinalen bara några dagar innan Rosengårds damallsvenska hemmamatch mot Piteå. För Malmöklubben känns det således viktigt att få börja på hemmaplan i Champions League, för att minimera slitaget inför den match som kan komma att avgöra damallsvenskan.

För Linköping ser listan över tänkbara motståndaren i åttondelsfinal ut så här:

Lyon, Wolfsburg, Paris Saint-Germain, Barcelona, Bayern München, Chelsea och Bröndby.

Här är Bröndby den enda lottningen där LFC har riktigt goda chanser att gå vidare. Mot samtliga övriga lag krävs det en ganska rejäl skräll om det östgötska laget skall kunna ta sig vidare. Fast kanske, kanske att det skulle kunna gå att slå ut Bayern München också. Bayern har visat sig ha svaga nerver i Champions League, och har flera gånger åkt ut på tidigt stadium.

Orsaken till att LFC riskerar att ställas mot storlagen direkt i andra rundan är ju förstås att laget inte har tillräckligt bra rankingpoäng. Och apropå ranking har det i dag presenterats en ny världsranking för landslag. På den avancerar Sverige två placeringar från elfte till nionde.

Det är förstås segrarna mot Ukraina hemma och framför allt Danmark borta i VM-kvalet som gjort att vårt landslag klivit uppåt på listan.

Vår rankingpoäng, 1964, är den högsta vi haft under Peter Gerhardsson:s tid som förbundskapten. När han tog över var Sverige rankat på elfte plats med 1934 poäng.

Noterbart i övrigt att England klättrar förbi Frankrike och därmed återigen är näst högst rankade europeiska lag bakom Tyskland.

Därmed lämnar vi den internationella scenen för ett tag, och ser fram emot den damallsvenska omgång som avgörs i helgen. Det är den 19:e omgången, och tillika den sista innan det blir ett två veckor långt landslagsuppehåll.

De tre topplagen spelar alla på söndag, och jag skulle säga att de har olika svårt motstånd. För trean Göteborg väntar en på pappret väldigt lätt match. Det är nämligen superjumbon Kalmar som kommer till Göteborg 15.00 på söndag. Det måste bara bli tre Göteborgspoäng.

När det gäller Göteborg glömde jag att skriva om det förra helgen, men i allt förlustelände gjorde ju faktiskt Pauline Hammarlund comeback senast. Kanske att hon kan bli den joker som kan föra tillbaka Göteborg in i guldkampen på allvar?

Pauline Hammarlund

Lätt match för Göteborg alltså. För tabelltvåan Rosengård väntar bortamöte med Vittsjö, avspark 15.00 på söndag. Det måste nog kategoriseras som en lurig uppgift. Inte minst efter att Vittsjö förra helgen på allvar drogs ner i nedflyttningskampen.

Om LB07 vinner hemma mot Växjö under lördagen – något som inte är omöjligt då Växjö resultatmässigt sett kandiderar till seriens allra mest ojämna lag – är LB ikapp Vittsjö poängmässigt. Och då LB har kvar att möta Kalmar ökar pressen rejält på Vittsjö.

Det är alltid svårt att möta lag som kämpar för sin existens. Och även om Rosengård imponerade i söndags, och är klar favorit så är det inte självklart med seger.

Piteå firar

För serieledande Piteå väntar en riktigt svår match. Ett allt starkare Linköping kommer ju nämligen på besök. Det är ett motstånd Piteå historiskt sett har haft väldigt svårt mot. I och för sig har man vunnit de två senaste mötena – båda i Linköping, men jag skulle ändå ha helgarderat den här matchen på tipset.

Apropå tips så ringde TT upp mig tidigare i veckan och bad mig tippa guldstriden. Den artikeln går att läsa här.

I elitettan har Kif Örebro i kväll tagit ytterligare ett steg mot en omedelbar återkomst till damallsvenskan. Närkingarna vann med 2–1 mot Uppsala och sätter därmed press på Lidköping och Kvarnsveden närmast under uppflyttningsstrecket.

Örebro har 48 poäng och en match mer spelad än Lidköping på 41 och Kvarnsveden på 39. Både Lidköping och Kvarnsveden spelar under lördagen. För västgötarna väntar ett riktigt lurigt bortamöte med svårspelade Mallbacken, medan Kvarnsveden tar emot nedflyttningshotade Västerås.

Jämsides med Kif Örebro på 48 poäng finns även Kungsbacka. Hallänningarna tar emot Ljusdal på söndag. För Kungsbacka pågår inte bara en kamp om poäng och uppflyttning. Man går även en tuff kamp för att få ihop ekonomin.

Av det jag hört om klubbens minst sagt svaga ekonomi kan det absolut finnas skäl att inte ge Kungsbacka elitlicens. Den kampen kan bli lika intressant i höst som kampen om de två främsta placeringarna i serien.

I dag tänkte jag även ta en liten koll på division I. Delvis för att jag själv i kväll var och kikade på när Bergdalen med meriterade duon Linnea Liljegärd och Therese Björck i startelvan besegrade IFK Värnamo med 2–0.

Therese Björck

Men jag tänkte även passa på att gå igenom vilka klubbar som är på väg upp mot elitettan. Det är ju som bekant sex division I-serier, där seriesegrarna paras ihop två och två i ett kvalspel.

Läget just nu är så här:

Division I Norrland: Morön har 17 raka segrar, målskillnaden 64–6 och är klara seriesegrare. Skellefteklubben har därmed ordnat till ett tronskifte i staden. Tidigare storheten Sunnanå är nämligen bara tvåa i serien, 19 poäng bakom.

Susanne Nilsson

Morön har en meriterad målvakt i Susanne Åberg, tidigare Nilsson. Kristianstadsprodukten har tidigare spelat i damallsvenskan för Göteborg, AIK och Sunnanå. 26-åringen har även spelat ett antal landskamper för Serbien.

Noterbart i serien också att två lag har dragit sig ur. Tråkigt.

Division I norra Svealand: Duktiga ungdomsklubben Bollstanäs är nästan lika överlägset som Morön. Stockholmsklubben har 19 segrar och ett kryss på 20 matcher, samt målskillnaden 112–11. I Bollstanäs har för övrigt spelare som Linda Fagerström och Julia Zigiotti Olme fostrats.

Julia Zigiotti Olme

Division I södra Svealand: Även här vinner en duktig ungdomsklubb. Brommapojkarna säkrade seriesegern förra helgen. Laget har en förlust och två kryss på 20 omgångar, och leder med sju poäng före Sätra.

För BP spelar en några tidigare AIK-spelare med damallsvenska meriter i form av Daniella Novakovic, Elin Sjölander samt den bosniska landslagsspelaren Eldina Ahmic.

Eldina Ahmic

Trea i tabellen ligger för övrigt 2012 års svenska mästarinnor, Tyresö FF. Just Tyresö har varit hett nyhetsstoff i dag sedan de presenterat Victoria Sandell, tidigare Svensson, som ny tränare. En spännande utnämning.

Division I mellersta Götaland: Här lutar det åt att det blir klassiska Jitex som vinner. Den lilavita Mölndalsklubben, som ju faktiskt har varit Victoria Sandells klubbadress, leder med tre poäng före IFK Norrköping med två omgångar kvar att spela. Jitex har kvar att möta de båda bottenlagen Eksjö och Mariestad och lär inte tappa seriesegern, även om Norrköping har bättre målskillnad.

Sarah Mellouk

I Jitex lag är Sarah Mellouk ett välbekant namn. Jitex har för övrigt vunnit sin division I-serie både 2016 och 2017 utan att gå upp. Tredje gången gillt i år?

Division I norra Götaland: Här är det ytterligare en talangfabrik som tar hem spelet. IK Rössö Uddevalla är nämligen klara seriesegrare. Rössö är bland annat moderklubb för Göteborgs skyttedrottning Rebecka Blomqvist.

Under året har Rössö fått hem två talanger från just Göteborg; Irvina Bajramovic och Victoria Bergquist. Kanske kan de båda leda Uddevallaklubben upp i elitettan?

Division I södra Götaland: Här har Borgeby från Bjärred mellan Landskrona, Lund och Malmö sprungit igenom serien. Man har 18 segrar och två förluster på 20 omgångar och leder med 13 poängs marginal.

I Borgebys trupp finns bland annat Michaela Johnsson, som gjorde fyra mål för LB07 i damallsvenskan i fjol.

Anna Welin och Michaela Johnsson

Det var en genomgång av de tre högsta svenska divisionerna. En kort koll av helgens höjdpunkter utanför Sveriges gränser startar förstås i Tyskland.

Där är det gigantmöte mellan Wolfsburg och Bayern München på söndag 14.00. Båda klubbarna är dessutom fullpoängare efter två omgångar. Det konstiga är att den matchen inte TV-sänds på DFB-tv. Där visas i stället helgens klassikermöte mellan Potsdam och Frankfurt, 14.00 på lördagen. Se den matchen här.

I Frankrike spelas inga toppmöten. Men klart är att Montpellier måste börja samla trepoängare. De spelar borta mot Soyaux under lördagseftermiddagen.

I England är mötet mellan fullpoängaren Birmingham och trean Manchester City helgens hetast. Sedan undrar man ju förstås om svensklaget Chelsea skall spräcka nollan när de ställs mot Amanda Nildén:s Brighton. Mästarinnorna Chelsea har ju inlett serien med tre raka 0–0-matcher.

Slutligen en nyhet med både Englands- och Linköpingskoppling. I veckan har nämligen vårens damallsvenska måldrottning, Natasha Dowie, hittat en ny klubb. Eller snarare nygammal.

30-åringen har nämligen skrivit på för Melbourne Victory de två kommande säsongerna i Australiens W-league. Hon har redan gjort tre säsonger i klubben. Under dem har hon spelat 31 matcher och gjort 18 mål.

En kombinerad fram- och tillbakablick

Det har blivit hög tid att sammanfatta det landslagsuppehåll som löpt över delar av de två senaste veckorna. Men först en liten koll på vad som händer i helgen.

Det är en rätt lugn lördag, med få matcher i toppligorna. Ett undantag är Bayern München–Duisburg som sänds på aktuell länk klockan 14.00. I övrigt händer det mest intressanta i andraligorna under lördagen. Jag tänker dels på att avgörandet närmar sig i elitettan, dels på att matchen Everton–Bristol City kan bli helt avgörande för vilken av klubbarna som går upp i högsta engelska ligan.

I elitettan säkrar Hammarby en omedelbar återkomst till damallsvenskan om Stockholmslaget tar fler poäng än Växjö i morgon. Annars kommer kampen leva in i slutomgången. I den näst sist omgången åker Hammarby till ett Sundsvall där hemmalaget slåss för nytt kontrakt, medan Växjö besöker formstarka Kungsbacka.

I botten blir det antingen QBIK eller Sundsvall som följer med Älta och Sunnanå ner i division I. Läget är rätt dystert för QBIK som är tre poäng bakom Sundsvall och har två svåra matcher kvar; LB07 borta och Hovås Billdal hemma.

Det om lördagen, nu till söndagens matcher. Och det är då det händer, bland annat är det full omgång i damallsvenskan. Men även några intressanta toppmatcher utomlands, som:

14.00: Wolfsburg–Frankfurt.
14.00 Stabaek–LSK – LSK kan säkra ligaguldet.
15.00 PSG–Montpellier.

Men det är förstås damallsvenskan som står i mitt fokus, och i första hand är det ju bottenstriden som är intressant. Där startar Umeå–Göteborg och Kvarnsveden–Kristianstad 14.00 medan Mallbacken–Linköping drar igång en timme senare.

Alla de tre bottenlagen slår ur rejält underläge på söndag. I våras hade jag givit Kristianstad bra poängchans i Borlänge, men i höst har Kvarnsveden varit så starkt att hemmalaget får räknas som rätt stora favoriter. Noterbart är ju att Tabitha Chawinga varit glödhet sedan klubben förstärkte sin offensiv. Forwarden från Malawi har gjort mål i de fem senaste allsvenska matcherna och är nu uppe på tredje plats i den damallsvenska skytteligan. Starkt.

Jobbigast läge har trots allt Mallbacken, men laget har långt ifrån givit upp. Här kan man höra hur Julia Karlernäs ser på klubbens chanser att hänga kvar i högsta serien.

I övrigt från damallsvenskan noteras ett par viktiga kontraktsförlängningar. Mest anmärkningsvärt är väl att Lisa Dahlkvist blir kvar i Örebro även över 2017 års säsong.

Även Kvarnsveden är i full gång med att förlänga med sina nyckelspelare. I går blev det klart att sommarvärvningen från Ghana, Elizabeth Addo, stannar i Borlängeklubben i ytterligare två säsonger. Kvarnsveden har ju sedan tidigare gjort klart med Chawinga för 2017. Man jobbar även på att behålla amerikanskorna Tiffany Weimer och Megan Toohey. Dessutom har man nu besök av slovenska landslagsspelaren Lara Ivanuša.

I övrigt på spelarfronten väntas Stina Blackstenius lämna besked om sin fotbollsframtid under den närmaste veckan. Det blir ju ett högst intressant besked.

Blackstenius är ju för övrigt en av de svenska spelare som snart åker till Papua Nya Guinea för F20-VM. Trupperna börjar presenteras en efter en till mästerskapet, hela den svenska finns här. Den innehåller som bekant varken spelare från Rosengård eller Eskilstuna.

Tyvärr är det fler lag än Sverige som saknar bärande spelare. När Kanadas trupp presenterades fanns tyvärr inte storstjärnan Jessie Fleming med. Även Tyskland saknar sitt stora affischnamn, Pauline Bremer. Tyskorna har även drabbats av ett tungt avbräck då Leverkusens Nina Ehegötz dragit av korsbandet och missar såväl F20-VM som resten av säsongen.

Apropå F20-VM har vi en svensk huvuddomare med där också, Sara Persson. Henne träffade jag för en intervju i går. Den går att läsa här.

Innan det är dags för att gå igenom alla landskamper snubblade jag över en alarmerande text i DT, Dalarnas Tidningar. Den handlar om att juniorfotbollen snart är död i Dalarna, framför allt på flicksidan. Bland annat står det att:

”I flickornas F17-serie anmäldes elva lag inför seriepremiär, men bara fem fullföljde till sista omgången.”

Det var verkligen ingen rolig läsning.

Det var väldigt mycket roligare för damfotbollen i Portugal i tisdags. Då kvalade landslaget som 16:e och sista lag in till nästa års EM-slutspel. Fast det satt riktigt hårt åt i playoffmötet med Rumänien.

Båda matcherna slutade 0–0 efter 90 minuter. Och utan att ha sett tisdagens returmatch i Rumänien kan man nog slå fast att det var två jämnstarka lag som drabbade samman. Det var nämligen 14–14 i avslut, 6–6 i avslut mot mål och 10–8 i hörnor.

I förlängningen kom äntligen målen – ett åt vardera håll. Det innebär alltså att Portugal tar EM-platsen, på fler bortamål. Här ser man Portugals avgörande mål och lite firande på slutsignalen:

Utöver playoffmatchen mot EM har det spelats flera intressanta vänskapslandskamper de senaste dagarna. I en av dem drabbade två av de tre största guldfavoriterna, England och Frankrike, samman. Det mötet slutade 0–0:

Eftersom England inte var med i OS är det lätt att glömma bort fjolårets VM-bronslag. Men de har varit starkt hela det senaste året, och i tisdags vann man borta mot ett allt bättre Spanien med 2–1. Det var spanjorskornas första förlust sedan fjolårets VM och första hemmaförlust sedan januari 2014.

Även Nederländerna är ett lag som blir allt starkare. Minns hur nära det var att de snodde vår OS-plats i våras. Den senaste veckan har de har spelat två matcher. Det blev 4–2-förlust mot Tyskland och så krossade man Skottland med hela 7–0.

Skotskorna saknade i och för sig Kim Little. Men framför allt saknade man defensiv stabilitet. Faktum är ju att det skotska målvakts- och backlinjespelet stundtals var upprörande dåligt…

Ytterligare ett lag på frammarsch är Belgien. Under landslagsfönstret har man slagit Ryssland i två matcher, 3–0 och 3–1. De båda lagen finns i den lägsta lottningspotten när EM lottas den 8 november. Det känns väl ganska självklart att man hellre möter ryskorna än belgiskorna.

Höjdpunkter från de båda matcherna finns här:

Danmark och Island var i Kina för en fyrnationsturnering som även innehöll värdnationen och Uzbekistan. Det sistnämnda landet har inte gjort sig känt som någon stor damfotbollsnation, och föll också i alla tre matcherna. Men det blev bara 1–2 mot danskorna och 0–1 mot isländskorna, så Uzbekistan kanske är på gång att flytta fram sina positioner.

Kina vann turneringen på sju poäng, en före Danmark och tre före Island. Kinas segermål i den informella finalen (1–0-seger mot danskorna) gjordes av skickliga speluppläggaren Ren Guixin – alltså hon som missade OS på grund av en lårskada.

Slutligen till USA, där Jill Ellis nybygge tog två fyramålssegrar mot Schweiz, båda gångerna efter att det varit oavgjort i paus. Den första matchen slutade 4–0:

Och den andra matchen slutade 5–1:

Den bästa nyheten kring damfotbollen i USA är ändå inte de där resultaten, utan den här. Alltså uppgiften om att det verkar kunna sluta bra för Lauren Holiday, som nyligen genomgått en operation för hjärntumör.

Smått och gott från upptaktsträffen

I dag har jag suttit framför datorn och kollat damallsvenskan.tv:s sändning från den damallsvenska upptaktsträffen. För er som missade begivenheten kommer här en resumé.

Först kan man konstatera att Pia Sundhage inte lyckas speciellt bra med att få de damallsvenska klubbarna att placera landslagsspelarna på ”rätt position” i laget. Vi känner ju sedan tidigare till att Magdalena Ericsson spelar mittback i Linköping och att Elin Rubensson numera är central mittfältare i Göteborg. I dag visade det sig dessutom att Olivia Schough skall spela på mittfältet i Eskilstuna i år.

En av de viktigaste sakerna på upptaktsträffen är ju tipsen. När det gäller guldtipset inträffade något konstigt, det blev två olika mästarlag. Det arrangerades nämligen två olika tips av vilka som blir svenska mästarinnor 2016, ett före lagpresentationerna och ett efter.

Det före föll ut så här:
1) Rosengård 55,6 %
2) Linköping   37,0 %
3) Eskilstuna och Göteborg 3,7 % vardera

Vi tipset efter lagpresentationerna uppfattade jag inte procenttalen för alla lag som fick röster, men toppen var i alla fall:
1) Linköping    52,8 %
2) Rosengård  37,7 %

Hur den där växlingen gick till kan man ju fundera över. Klart är att både Rosengård och Linköping kan kalla sig för upptaktsträffens guldfavoriter.

Ett annat tips gällde vem som vinner skytteligan. Här är toppen av den omröstningen:
1) Pernille Harder          46,5 %
2) Olivia Schough          11,6 %
3) Tabitha Chawinga       9,3 %
3) Pauline Hammarlund  9,3 %
5) Gaelle Enganamouit   7,0 %
6) Natasa Andonova       4,7 %
6) Jenny Hjohlman          4,7 %

Noterbart var att Stina Blackstenius inte var valbar. Jag förvånas också över att Enganamouit bara fick 7,0 procent av rösterna. Hon har nämligen min röst.

När bästa nyförvärven skulle rankas hamnade däremot Kamerunforwarden i topp. Den röstningen slutade så här:
1) Gaelle Enganamouit    27,3 %
2) Katrin Schmidt         22,7 %
3) Pauline Hammarlund  18,2 %
3) Emilia Appelqvist     18,2 %
5) Lieke Martens            6,8 %

Man tippade även vilket lag som vinner elitettan. Där föll tipsen så här:
1) Hammarby       46,5 %
2) LB 07               18,6 %
3) IFK Kalmar         7,0 %4) Hovås/Billdal, AIK, Sunnanå och Växjö, alla 4,7 %

I övrigt tyckte jag att bildkvaliteten på damallsvenskan.tv var utmärkt, medan ljudet var lite svagt. Hanna Marklund är nästan alltid lysande, dagens insats var inget undantag. I dag hade hon sällskap av Emelie Ölander på scenen. Ölander är underhållande och skötte sin uppgift på ett bra sätt.

Jag gillade även att man i år tog en spelarbild, och inte bara en tränarbild med en massa män på. Huvudpersonerna i damallsvenskan är ju trots allt kvinnor.