En riktig maktdemonstration av Lyon

Europas bästa lag säsongen 2018/19 heter samma sak som det gjorde även 2015/16, 2016/17 och 2017/18 – alltså Olympique Lyonnais.

I några av de där tidigare finalerna har den franska superklubben varit illa ute. Och inför dagens final skrev jag att:

”Jag tror inte på någon överkörning.”

Men oj vad fel jag hade. Lyon var flera klasser för stora för Barcelona den här kvällen. När Toni Duggan sköt utanför i ett bra läge i fjärde minuten tänkte jag att det där var just den typ av läge som en underdog som Barca behöver göra mål på för att ha chansen att vinna titeln.

Några minuter senare hade den uppfattningen stärkts. För Lyon var nämligen närmast 100-procentigt under den första halvtimman. Hemmaspelaren Dzsenifer Marozsan gjorde 1–0 minuten senare på fransyskornas första målchans.

Och strax efter satte Ada Hegerberg 2–0. Båda de målen kom efter fint förspel från Shanice van de Sanden på högerkanten. Reynald Pedros har i princip delat på speltiden i lika stora delar den här säsongen mellan van de Sanden och Delphine Cascarino på högerkanten.

Den här gången föll valet på nederländskan – vilket var ett succédrag. Jag skulle nämligen säga att det var just van de Sanden som vann matchen åt Lyon.

Ja, jag vet att Ada Hegerberg stod för ett äkta hattrick på 21 minuter. 3–0 och 4–0 kom på framspelningar från Amel Majri och Lucy Bronze. Men jag känner ändå att det var van de Sanden som var den stora skillnaden mellan lagen. Barcelona hängde helt enkelt inte med på sin vänsterkant.

I den andra halvleken hade Barca flera 100-procentiga målchanser innan inhopparen Asisat Oshoala, fint framspelad av Lieke Martens, satte tröstmålet fram till 4–1.

Just Martens och Alexia Putellas hade varsin superchans som kanske kunde ha givit lite nerv åt en final som kändes avgjord efter en halvtimma. Till slut vann Lyon med 4–1 i mål och 11–2 i avslut mot mål.

Det är bara att buga och gratulera tidernas bästa damfotbollslag. För den här finalen var en riktig maktdemonstration.

Ada Hegerbergs hattrick innebär för övrigt att hon nu vid 23 års ålder är uppe på fjärdeplatsen i tidernas skytteliga för Champions League. Norskan har gjort 44 mål. Framför sig har hon Anja Mittag på 51, Conny Pohlers på 48 och Marta på 46.

En mycket jämnare final spelades under fredagseftermiddagen i F17-EM. Där vann Tyskland guldet efter straffläggning mot Nederländerna. Det var en rätt udda straffläggning där båda lagen satte sina två första straffar. Sedan brändes sju raka, innan Tysklands Mieke Schiemann avgjorde genom att skicka upp bollen i krysset.

En spelare att hålla ögonen på är Nederländernas Nikita Tromp som gjorde mål i finalen och totalt nådde upp till sex mål i slutspelet – och totalt 18 under den här upplagan av U17-EM. Det är tangerat rekord med landsmaninnan Vivianne Miedema.

Tromp gjorde dessutom nio mål i fjol, vilket innebär att hon är bäst genom tiderna i U17-EM-sammanhang med 27 mål. Där är Miedema tvåa på 20 och Elin Rubensson delar tredjeplatsen med 15.

I kväll har en betydligt mycket äldre måldrottning än Tromp tagit ytterligare ett steg närmare världsrekordet. Christine Sinclair gjorde nämligen ett mål och ett assist när Kanada vann med 3–0 mot Mexiko i kanadensiskornas sista landskamp innan avresan mot VM.

Därmed står nu Sinclair på 181 landslagsmål – bara tre ifrån Abby Wambach:s världsrekord. Slås rekordet i Frankrike?

Nu är det dags att sätta punkt. I morgon är en annan dag. Då påbörjas den sista damallsvenska omgången inför VM-uppehållet med toppmötet Vittsjö–Piteå. Det blir riktigt spännande.

Guide till Champions Leaguefinalen

Här är en guide till lördagens stora match, finalen i Champions League:

Final i UEFA Women’s Champions League 2018/19
Lördag den 18 maj 18.00:
Olympique Lyonnais–FC Barcelona

Plats: Ferencvaros Stadion, Budapest, Ungern
Domare: Anastasia Pustovoitova, Ryssland. Assisterande domare: Ekaterina Kurochkina, Ryssland och Petruta Iugulescu, Rumänien. Fjärdedomare: Katalin Kulcsár, Ungern.

Katalin Kulcar

TV: TV6 17.30.
Tips: 80–20
Lagens tidigare möten i tävlingssammanhang:
28/3 2018, Champions League: Barca–Lyon 0–1
22/3 2018, Champions League: Lyon–Barca 2–1
Totalt: Lyon har inte förlorat mot Barca. Fransyskorna vann båda matcherna med uddamålet när lagen möttes i kvartsfinal i fjol.

Troliga startelvor:
Lyon: 16 Sarah Bouhaddi – 2 Lucy Bronze, 3 Wendie Renard (kapten), 29 Griedge Mbock Bathy, 7 Amel Majri– 6 Amandine Henry, 24 Jessica Fishlock – 20 Delphine Cascarino, 10 Dzsenifer Marozsán, 9 Eugénie Le Sommer– 14 Ada Stolsmo Hegerberg. Tränare: Reynald Pedros.

Barcelona: 1 Sandra Panos – 8 Marta Torrejon, 17 Andrea Pereira, 4 Mapi Leon, 15 Leila Ouahabi – 9 Mariona Caldentey, 6 Vicky Losada, 11 Alexia Putellas – 16 Toni Duggan, 20 Asisat Oshoala, 22 Lieke Martens. Tränare: Lluis Cortés.

Kommentar: För fantastiska Lyon handlar det om att avsluta en perfekt säsong. Det här är Lyons match nummer 36 under 2018/19. Hittills har man 32 segrar, tre kryss och noll förluster.

Laget har vunnit ligan och cupen – nu kan man ta trippeln för tredje året av fyra. Både 2016 och 2017 gjorde man det, medan man fick nöja sig med en dubbel i fjol. Då föll man i franska cupfinalen.

För Barcelona handlar lördagens final om att rädda en misslyckad säsong. Laget missade både ligatiteln och cupfinalen. Men en Champions Leagueseger skulle innebära att de misslyckandena är glömda.

Det är dock Lyon som är jättefavorit i den här finalen. Den franska mästarklubben har tre raka Champions League-titlar, fem totalt, och gör sin åttonde final på 2010-talet.

Lagen möttes i kvartsfinal i fjol. Då var det jämnt, även om Lyon vann båda matcherna. Så jag tror inte på någon överkörning. Det är två lag med liknande spelstil som möts. Barca vill ha stort bollinnehav, men det vill även Lyon.

I det franska storlaget har tyska speluppläggaren Dzsenifer Marozsán hemmaplan i Budapest – hennes pappa var ungersk landslagsman och hon föddes i Budapest. Det är alltså en speciellt final för henne.

Det är även en speciell match för lagkapten Wendie Renard, som sätter nytt rekord. Inför finalen står nämligen både hon och Camille Abily på 81 Champions Leaguematcher. Men i och med finalen blir Renard den som spelat flesta matcher av alla i turneringen.

Wendie Renard

På den officiella presskonferensen sa den 28-åriga mittbacken så här:

”Jag är stolt över vad jag gjort – en liten tjej från Antillerna har nått långt. Det blir en speciell match, men jag kommer bara att njuta av den om den slutar med seger.”

Lyon har alltså gått igenom hela säsongen utan förlust. På 35 matcher har man bara släppt in tolv mål.

Barca förlorade sin första sextondelsfinal i Champions League med 3–1 borta mot Biik Kazygurt från Kazakstan. Sedan dess har man hållit nollan genom hela turneringen – i sju raka matcher. Varken Glasgow City, LSK Kvinner eller Bayern München har lyckats få hål på det katalanska storlaget. Det är ett högt betyg till målvakt Sandra Panos och hennes försvar.

Sandra Panos

Tittar vi på laguppställningarna tror jag att jag att de ovan ligger nära hur det blir. Lyon startade med Selma Bacha istället för Fishlock i andra semifinalen. Och de hade Shanice van de Sanden istället för Cascarino i franska cupfinalen. Men gissningsvis får talangfulla Bacha och snabba van de Sanden börja på bänken nu. Den senare gjorde ju för övrigt ett succéinhopp i förra årets final. Repris i år?

För Barca är viktiga bollhållaren Kheira Hamraoui avstängd. Och jag gissar att målfarliga Asisat Oshoala får chansen i startelvan. Frågan är om även Aitana Bonmati skall in. I så fall blir det nog Toni Duggan eller Mariona Caldentey som hamnar på bänken.

Mariona Caldentey

Tyvärr är Patri Guijarro skadad. Den stora talangen fyllde 21 år i dag, men får inte fira med Champions Leaguefinal. Sannolikt kommer hon inte heller att kunna spela i VM. Tråkigt för Barca och Spanien, för Patri är tänkt att vara den stora speldirigenten under många år framöver.

Samtidigt med Champions Leaguefinalen spelas engelska FA-cupfinalen för herrar. Där har Manchester City chansen att ta en historisk trippel. Fast bara historisk på herrsidan, något Pep Guardiola har bra koll på:

Ingen svensk i Champions Leaguefinalen

Söndagens semifinaler i Champions League slutade med förluster för svensklagen. Därmed får vi i år en final helt utan svenskintresse. Det är första gången sedan 2009 det inte är en enda svensk spelare i finallagen.

Jag hade på en massa matcher under söndagen, men vet inte om jag såg någon av dem speciellt noga. Det blev mest att man tittade upp när kommentatorn höjde rösten.

I mötet Barcelona–Bayern München fick vi den matchbild jag trodde det skulle blivit i första matchen i München. Alltså ett Bayern som pressade på och radade upp målchanser.

Vid 0–0 hade Melanie Leupolz årets hårdaste ribbskott. Hemmamålvakten Sandra Panos gjorde flera fina räddningar både före och efter ledningsmålet.

Barcas segermål kom på straff genom Mariona Caldentey efter att Gina Lewandowski dragit ner Lieke Martens. Det innebar att Bayern behövde göra två mål för att gå vidare på bortamålsregeln.

Och chanser saknades inte. Jag tycker att klippet från Barca-tv ovan är lite missvisande. För som jag minns det hade Bayern klart fler öppna chanser. Bland annat sköt Sara Däbritz utanför från mycket nära håll. Skall man vända semifinaler i Champions League har man inte råd att missa sådana chanser.

För Bayern blev det lite tröst att söndagens ligaresultat innebär att andraplatsen är säkrad – klubben får alltså en ny chans i höst.

Men det blev Barcelona som vann semifinalen med totalt 2–0 och fick fira ett historiskt avancemang. Barca blir ju den första spanska klubben någonsin i Champions Leaguefinal.

I finalen väntar Olympique Lyonnais. Inför 4670 åskådare i London tog sig Lyon till sin fjärde raka final. Söndagens match slutade 1–1, vilket innebär att Lyon vann mot Chelsea med totalt 3–2. Fast det satt rätt hårt åt för den franska superklubben.

Lyon fick ett tidigt ledningsmål, ett turligt sådant från Eugenie Le Sommer. Hennes avslut hade nog nämligen gått en bit utanför om det inte styrt på Maren Mjelde och in i mål.

Chelsea kvitterade på en underbar frispark från sydkoreanska mittfältsstjärnan Ji So-Yun. Ett Chelseamål till hade inneburit förlängning. Och det fanns chanser, bland annat ett skott insidan av stolpen från Karen Carney och en volley från nära håll från Millie Bright.

Men Lyon vann och spelar final. Chelsea kan summera en säsong där man kommit nära, men inte nått final någonstans. Och klubbens nästa chans att nå Champions Leaguefinal ligger ett par år framåt. Laget får nämligen inte spela turneringen i höst.

För Chelsea startade Magdalena Eriksson och Jonna Andersson. Hedvig Lindahl satt på bänken. Hon gjorde det för sista gången på hemmaplan. För under måndagsmorgonen meddelade vår landslagsmålvakt den väntade nyheten att hon lämnar Londonklubben efter 4,5 år.

Vi får se vart det bär för Lindahl. Jag tycker att hon borde vara intressant för de flesta storklubbar. Jag har inte sett henne göra några stora misstag det senaste året.

När vi ändå är i England så är det dags att gratulera Arsenal. Laget säkrade nämligen ligaguldet i söndags. Efter sju år i skymundan av Chelsea och Manchester City är Englands genom tiderna mest framgångsrika damfotbollsklubb tillbaka på tronen.

Man säkrade guldet via 4–0-seger mot Brighton, och de tre första målen är i högsta grad sevärda. Det är helt enkelt tre riktiga guldmål.

Skyttedrottningen Vivianne Miedema bombade in 1–0-målet och hade den fina assisten till 2–0. För henne blev det en dubbel guldkväll.

Efter matchen prisades hon som ligans bästa spelare vid PFA-galan, alltså av den engelska spelarorganisationen.

Vid samma gala blev Manchester Citys mittfältsstjärna Georgia Stanway korad till ligans bästa unga spelare.

Så till Sverige. I damallsvenskan vann FC Rosengård stort på lördagen. På söndagen vilade förstås Malmöklubben, ändå kändes den även som söndagens vinnare. Alla tänkta huvudkonkurrenter om guldet tappade ju nämligen poäng.

Vittsjö vann mot Linköping med 2–0 på en mjuk och blöt gräsplan. Det var ingen tvekan om att hemmalaget bemästrade det svåra underlaget bäst. LFC har det fortsatt tungt på egen planhalva.

Fast av det jag såg från matchen kändes det nog ändå som att domaren hade det nog allra tuffast. I och för sig bidrog vätan till att skapa svåra situationer. Men jag upplevde det som att det silades mygg och svaldes kameler.

Vittsjös seger var dock hur rättvis som helst. Hemmalaget verkade ha större vilja, och Linköping var inte lika vasst och effektivt som i de två första omgångarna.

Några mil från Vittsjö spelade sedan tänkta topplagen Kristianstad och Göteborg 2–2. Även där avgjordes matchen på ett blött gräs.

Göteborg hade rört om lite i startelvan, möjligen för att spara spelare till den cupfinal aktuella lag emellan som avgörs i morgon, den 1 maj.

En av de nya spelarna i elvan var Emma Pennsäter, som drog på sig en till synes onödig straff vid 1–0-ledning. Straffen gav hemmalaget energi, och några minuter senare var det 2–1.

Göteborg fixade en poäng i en spelmässigt sett ganska medioker toppmatch. Göteborgstränaren Marcus Lantz var inte nådig i SVT efteråt. Han sa:

”Sämre än så här kan vi inte spela i alla fall.”

Han ansåg att passningsspelet var under all kritik, och var inte nöjd med något. Han ville inte heller skylla på underlaget.

I morgondagens cupfinal blir det konstgräs. Matchen har ju flyttats från Gamla Ullevi till Valhalla. Konstgräs är ett underlag som borde passa Göteborg bäst. Jag håller därmed hemmalaget som favoriter till 60–40 i finalen. Men Kristianstad är ett tungt lag att möta, så jag hade nog helgarderat om jag tippat matchen.

Slutligen vann Växjö med 1–0 i Eskilstuna inför 1198 åskådare. Matchens enda mål kom tidigt, efter att Halimatu Ayinde tappat bollen i eget straffområde, och Emmi Alanen skickat upp den i nättaket.

Sett till matchbilden kändes kryss egentligen som det mest logiska resultatet. Men givetvis skönt med en bortaseger för det Växjölag som ju tog huvuddelen av sina poäng på Myresjöhus arena i fjol.

Efter nästan tre spelade omgångar är Rosengård nu ensamt om full poäng, och man har tre poängs lucka i tabelltoppen. Piteå har chansen att gå upp på sju poäng och ta hand om andraplatsen om man vinner den hängmatch man fick i och med att LB07 inte tog sig upp till Norrbotten i lördags. I botten är fortsatt Kungsbacka och LB07 utan poäng.

I dag har EFD meddelat hur de certifierat elitklubbarnas talangutveckling. Där vinner AIK ganska klart före Rosengård och Umeå. De tre klubbarna får högsta betyg.

Noterbart är att Linköping, som ju numera bara har ett damlag, får högre poäng än Kungsbacka och Göteborg. Antar att LFC riskerar att tappa lite till nästa år.

Till Italien, där Petronella Ekroth slog till igen i söndags. Hon visade vägen till cupseger för Juventus genom att nicka in 1–0-målet i cupfinalen mot Fiorentina. Juventus vann till slut med 2–1. Otroligt imponerande av Ekroth att kliva fram i de allra viktigaste matcherna.

Det är för övrigt cupfinalstider. Den svenska och den tyska avgörs under onsdagen. I Tyskland är det Wolfsburg och Freiburg som möts. Och till helgen spelar Manchester City och West Ham engelsk FA-cupfinal på Wembley.

Slutligen till USA, där Sverigebekantingen Christen Press gjorde ett läckert mål i helgen. Det är bara att njuta och imponeras av hur hon vänder och tar emot bollen i samma aktion.

Guide till påskhelgens höjdare

Under påskaftonen har den italienska ligan avgjorts. Och där fick vi alltså en svensk guldhjältinna.

Påskens stora damfotbollsdag är dock påskdagen. Då spelas två mycket intressanta matcher i damallsvenskan. Men då spelas framför allt två andra matcher med svenskintresse – de första mötena av Champions Leagues semifinaler.

Självklart börjar jag min framåtblick med en guide till de båda godbitarna. Och som vanligt gäller tipset dubbelmötet:

17.00: Olympique Lyonnais–Chelsea

Tips: 92–8
Tv/Stream: Sänds i Chelseas app.

Här är Lyon superfavoriter. Laget har visat grym form på sistone och har den senaste månaden mosat både Wolfsburg (6–3 över två matcher) och PSG (5–0 i seriefinalen).

Det franska storlaget har en högst realistisk chans att ta hem en trippel i år; ligan, cupen och Champions League. Den här säsongen har man spridit ut sitt målskytte på fler spelare än de senaste åren. I ligan ser toppen av den interna skytteligan ut så här:

1) Ada Stolsmo Hegerberg 19
2) Eugenie Le Sommer 12
3) Dzsenifer Marozsan 10
4) Amel Majri 9
5) Wendie Renard 7

Intressant, och imponerande att backarna Majri och Renard alltså totalt har gjort 16 mål. Noterbart också att just vänsterback Majri leder den interna skytteligan i Champions League med fyra mål och ett assist. Hegerberg är två med fyra mål.

Det troliga är att Lyon vinner med ett par måls marginal på hemmaplan, och sedan kan åka till London och ligga på kontring.

För Chelsea är Champions League sista chansen att rädda en säsong där laget bara kommit nära. Man åkte ut i semifinal mot Manchester City i ligacupen, man åkte nyligen ut i semifinal mot Manchester City även i FA-cupen och man förstörde sina chanser i ligan redan tidigt i höstas. Chanserna att ta sig till höstens Champions League via ligan är borta sedan några veckor tillbaka.

Det troliga är alltså att man även faller i semifinal i Champions League. För att man skall kunna skrälla mot Lyon krävs att alla Chelseaspelare presterar på sitt absoluta max i båda matcherna. Då måste målvakten storspela och forwards vara kliniska när chanserna dyker upp.

Målvakt är sannolikt tyska Ann-Katrin Berger. Tyskan har varit förstamålvakt på sistone, vilket förvånat mig. Jag tycker att Hedvig Lindahl är Chelseas klart mest pålitliga målvakt. Berger kastade ju in en boll i eget mål i kvartsfinalen mot PSG. Ett sådant grovt misstag har jag inte sett Lindahl göra på flera år.

Men vad jag kan se har inte Lindahl vaktat Chelseas mål sedan den 10 februari. Det verkar ju ganska klart att Londonklubben inte tänker satsa på svenskan, och därmed har satt henne på bänken.

Däremot talar det mesta för att både Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelar från start. Eriksson nämns av många som Chelseas genomgående bästa spelare den här säsongen.

18.00 Bayern München–FC Barcelona

Tips: 52–48
Tv/Stream: Sänds av Barca på Youtube.

Om Lyon är megafavorit i den första semifinalen känns det betydligt mycket mer ovisst i den andra. Normalt skall Bayern München vara en nivå vassare än Barcelona.

Men Bayerns har vacklat ganska rejält den senaste tiden. Samtidigt som Fridolina Rolfö varit i grym målform har laget gjort rätt svaga resultat. Man fick ju exempelvis bara 1–1 borta mot Slavia Prag.

Och i de tre senaste matcherna har det blivit 0–4 mot Wolfsburg i cupen samt kryss både mot Essen och Sand i ligan. Inga klockrena resultat att ta med sig in i en semifinal mot ett formstarkt Barca.

Sedan folkfesten borta mot Atletico Madrid den 17 mars har Barca radat upp sju raka segrar och målskillnaden 23–0.

Trots att man har skickliga spelare som Patri Guijarro och Asisat Oshoala på skadelistan känns sannolikheten att ett spansk lag skall nå final som större än någonsin tidigare.

Toni Duggan resonerade lite kring det på dagens presskonferens:

Som hon säger väntar en retur inför minst 10 000 åskådare i Barcelona. Och Barca har visat att man lyfter sig när man spelar inför storpublik. Det är alltså sannolikt bäst för Bayern att skaffa sig en bra ledning redan i morgon. Helst skall förstår även det tyska storlaget hålla nollan på hemmaplan.

Hos Barca är Duggan en av nyckelspelarna. Lieke Martens är en annan. Inför matchen har just Duggan och Kheira Hamraoui gjort en genomgång av truppen, där de parat ihop alla spelare med lämpliga emojis.

En annan Barcaspelare är den nederländska mittbacken Stefanie van der Gragt. Hon har tidigare spelat just i Bayern München, och går här igenom sina gamla lagkompisar, och tippar även Bayerns startelva i morgondagens match:

Inför semifinalerna leder Pernille Harder skytteligan i turneringen med sex mål och ett mål. De bästa målskyttarna av de som är kvar i turneringen är Chelseas Fran Kirby med fem mål och tre assist, samt nämnda Lyonduon Majri och Hegerberg med fyra. På tre mål står bland annat Duggan, Bayerns nederländska duo Lineth Beerensteyn och Jill Roord samt Chelseas Drew Spence. Där finns även Linköpings Frida Maanum.

I övrigt under påskdagen kan Arsenal ta ett mycket stort steg mot ligatiteln i England. Vid vinst mot Everton leder Arsenal ligan med fyra poängs marginal inför de två sista omgångarna.

Och så var det de två hyperintressanta matcherna i damallsvenskan. Först tar Göteborg emot Eskilstuna klockan 15.00. Göteborg skall visa att man motsvarar de många guldtipsen, och Eskilstuna skall försöka ta revansch på den oturliga förlusten senast mot Rosengård.

Göteborg är favorit, men Eskilstuna kändes rätt stabilt i defensiven senast. Så det här blir ett spännande test på göteborgarnas offensiv.

En timme senare startar omgångens allra mest spännande match. Det är Skånederby mellan två av mina tänkbara guldlag; Rosengård och Kristianstad. När lagen möttes just på Malmö IP i Svenska cupens gruppspel vann Kristianstad med 2–2. Nu vill Rosengård självklart ha revansch.

Tränare Jonas Eidevall säger att det är helt upp till hans eget lag om det blir vinst eller inte. Kanske är det så. Kanske inte. Det känns som att årets upplaga av Kristianstad kan ha tillräcklig anfallskraft för att kunna ställa till det för alla lag. Så även ifall Rosengård får räknas som favoriter hade jag garderat upp den här matchen.

För övrigt gillar jag att Rosengård gör ett klipp med en minuts uppsnack. Det är precis lagom. Sådana vill man gärna se fler, även från andra klubbar.

På annandagen rullar den andra omgången vidare. Då spelas matcherna Växjö–Piteå, Vittsjö–Kungsbacka, LB07–Kif Örebro samt Djurgården–Linköping. Då får vi se om Växjös genomklappning i onsdags var en tillfällighet och om Vittsjö har kapacitet att bli ett skrällag i årets serie. Då får vi även se något som känns som en tidig måstematch för LB07.

Avslutningsvis blir det en mycket intressant match mellan Djurgården och Linköping. Djurgården behöver poäng för att komma in i serien, och vi får se om LFC kan fortsätta vara lika effektivt som i premiären.

Utöver de damallsvenska matcherna spelas det tre i elitettan på annandagen. En av matcherna är Stockholmsderbyt mellan AIK och Hammarby. En match som känns som en tidig toppmatch.

Glas skadad och Nederländerna mot VM

Dagens landslagsnyhet är att Hanna Glas missar helgens bortalandskamp i England. Det är för övrigt en match som sänds på Cmore Live 14.30 på söndag.

Det öppnar därmed för comeback i startelvan för Jessica Samuelsson. En annan högst tänkbar lösning är ju att spela Nathalie Björn som högerback. Jag gissar att Samuelssons hälsoläge avgör vilket av alternativen som Peter Gerhardsson väljer.

I övrigt i kväll har Nederländerna tagit ett stort steg mot VM. Inför 23 750 åskådare i Utrecht – nytt publikrekord för en VM-kvalmatch i Europa – gjorde Sherida Spitse, Lieke Martens och Vivianne Miedema varsitt mål i den andra halvleken. Trion såg därmed till att Europamästarinnorna åker till Schweiz med 3–0 i bagaget.

Det har hänt att lag tappat en 3–0-ledning på bortaplan, men inte så ofta. Jag ger Nederländerna minst 95–5 i odds inför returen.

Noterbart var att Loes Geurts återigen är förstamålvakt i Nederländerna. Efter att inte ha stått en minut i gruppspelet har den formstarka Göteborgsmålvakten nu spelat alla tre playoffmatcherna.

I går spelades för övrigt några träningslandskamper. Sveriges motståndare i helgen, England, vann med 3–0 borta mot Österrike efter att de båda debutanterna Chioma Ubogagu och Georgia Stanway gjort var sitt mål och Rachel Daly styrt in det tredje.

Och i Portugal vann USA med 1–0, ett resultat som innebär att amerikanskorna är fortsatt obesegrade under 2018. Jessica McDonald gjorde sitt första landslagsmål och blev segerskytt när den 17:e segern för året bärgades. Dessutom har man två kryss.

USA avslutar sitt landslagsår i Skottland på tisdag. Torsdagens seger var för övrigt en milstolpe i amerikansk damfotboll. Det var nämligen landslagets seger nummer 500. Den togs inför svaga 980 åskådare i Estoril.

Internationell utblick: Darrande topplag och avbrutet mästerskap

Hammarby leder damallsvenskan. Och nu är även deras tyngsta nyförvärv på plats. Australiens Elise Kellond-Knight, som kommit med i allstarlaget i de två senaste VM-slutspelen, har dessutom hunnit ge sin första intervju om sitt korttidskontrakt i Stockholm.

Med det har det blivit dags för en internationell utblick från de senaste dagarna. Det största har förstås varit semifinalerna i Champions League.

Där lyckades Manchester City avsluta Lyons segersvit. Inför söndagens 0–0-matchpå Academy Stadium i Manchester hade Lyon 28 raka segrar i tävlingsmatcher den här säsongen.

City blev således första laget att såväl nolla som snuva Lyon på poäng sedan fjolårets final i Champions League, då ju Lyon–PSG blev just 0–0. Jag har inte sett något klipp med höjdpunkter, men noterar att det totalt var 24–5 i avslut till Lyon, men bara 6–3 i avslut mot mål. Om någon är intresserad av att se hela matchen, där Julia Spetsmark blev kvar på bänken, finns den här:

City är för övrigt dessutom senaste lag att besegra Lyon. Man vann ju borta i fjolårets semifinal med 1–0 den 29 april i fjol. Då hade dock Lyon vunnit med 3–1 i England, vilket räckte för avancemang totalt sett. Jag hade Lyon som favoriter till 90–10 inför dubbelmötet. Lyon är fortsatt favoriter, men jag sänker oddsen till 70–30 nu.

I den andra semifinalen såg jag Wolfsburg som favoriter till 60–40 mot Chelsea inför söndagens möte. Efter att tyskorna vann i London med 3–1 har självklart deras favoritskap ökat. Nu skulle jag säga att det är 90–10.

Även från den här matchen saknar jag klipp med höjdpunkter, däremot går den att se i sin helhet här:

Om vi tar svenskkollen först så spelade trion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Nilla Fischer hela matchen. Jonna Andersson fick ta plats på läktaren eftersom hon redan har spelat Champions League för Linköping den här säsongen.

Annars startade det ju otroligt bra för Chelsea. Redan i tredje minuten drog Fran Kirby upp ett anfall på högerkanten och spelade in bollen till Ji So-Yun. Sydkoreanskan vände bort Sara Björk Gunnarsdottir och placerade in ledningsmålet i bortre hörnet.

Björk Gunnarsdottir fick sin revansch en kvart senare. Hon tryckte sig in framför Magdalena Eriksson och kunde nicka in Lara Dickenmann:s fina inlägg i tomt mål till 1–1.

Wolfsburgs ledningsmål kom i den 42:a minuten och var ett självmål från Millie Bright. Mittbacken som gjorde mer eller mindre klara självmål i samtliga Englands tre matcher i She Believes Cup tidigare i vår har verkligen haft missflyt med styrningar i eget straffområde den här våren.

1–3-målet i 67:e minuten var ett riktigt konstnummer av Dickenmann. Otroligt starkt av schweiziskan att hinna ställa om kroppen till den volleyn efter att inlägget skarvats.

Båda returerna spelas på söndag.

Apropå Chelsea blev Fran Kirby på måndagen första spelare att ta emot PFA:s nya pris till årets bästa spelare i England. PFA är ju spelarnas egen organisation, så det är alltså spelarna som röstat fram Kirby.

I en intervju med Kirby såg jag att hon kommenterade priset med att:

”Det känns skönt att veta att motståndarna inte blir arga över att jag gör mål på dem lite då och då…”

Här är en annan, färsk intervju med henne:

Dags för ett litet ligasvep. Och vad passar bättre än att börja i just England. Där har Arsenal nu spelat båda sina hängmatcher i WSL, och sannolikt försvann guldchansen när man spelade 0–0 borta mot tabelljumbon Yeovil i lördags. Yeovil har på 14 omgångar inte lyckats göra ett enda ligamål. Men två kryss har man nu fått till.

Dagens 3–0-seger mot Liverpool var klen tröst, då Arsenal hade behövt sex poäng för att riktigt skugga toppduon Chelsea och Manchester City. Nu ser tabelltoppen ut så här:

Chelsea               14      35–  9     32
Manchester City  13      36–13     29
Arsenal                14      28–13     28

WSL avgörs över 18 omgångar. I dag gjorde för övrigt Jordan Nobbs två mål för Arsenal, hennes 50:e och 51:a för Londonlaget.

Jordan Nobbs

Arsenal är inte det enda topplag som darrade i de europeiska toppligorna i helgen. I Frankrike var det svensklaget Montpellier som tappade två otroligt viktiga poäng genom att spela 0–0 borta mot Bordeaux.

Fast det kunde ha blivit förlust. Bordeaux slog nämligen en straff stolpe och ut, en straff de fått sedan Linda Sembrant fått bollen på handen.

Sembrant och Sofia Jakobsson spelade hela matchen, medan Stina Blackstenius blev utbytt i 65:e minuten hos Montpellier.

Poängförlusten innebär sannolikt att Montpellier tappade chansen att spela Champions League i höst. Nu är det i princip bara är ett mirakel som kan göra att kustlaget passerar PSG i tabelltoppen:

Lyon              18      88–  4     54
PSG              18      51–11     46
Montpellier    19      57–21     44

PSG måste tappa minst fem poäng på sina fyra sista matcher för att Montpellier skall kunna passera. Där möter Emma Berglund:s lag Fleury och Lyon hemma samt Bordeaux och Soyaux borta.

Så till Tyskland, där Bayern München mycket oväntat spelade 0–0 hemma mot tabelljumbon Jena. Resultatet innebär att Freiburg återigen är uppe jämsides med Bayern.

Det innebär också att Wolfsburg nu leder ligan med två poäng trots att man har två matcher färre spelade. Fridolina Rolfö spelade hela matchen för Bayern, en match som sågs av blott 433 åskådare.

I klassikermötet mellan Potsdam och Frankfurt vann Amanda Ilestedt:s lag på ett snyggt frisparksmål från Svenja Huth:

Ilestedt spelade hela matchen. Och segern innebär att Potsdam plötsligt bara är två poäng bakom Bayern och Freiburg i kampen om den åtråvärda andraplatsen.

Wolfsburg   15   40–  6    40
Bayern        17   44–11    38
Freiburg      17   40–11    38
Potsdam     17   38–11    36

I Italien inträffade det ovaliga att de båda topplagen Juventus och Brescia förlorade i samma omgång. Tidigare hade de bara förlorat mot varandra. Men nu föll Juventus borta mot Stephanie Öhrström:s Fiorentina med 2–1 och Brescia föll hemma mot Mozzanica med 3–2. Med tre omgångar kvar att spela ser det fortfarande ut att bli skiljematch om guldet, då Juve och Brescia står kvar på samma poäng.

I botten har Julia Molin och Verona fått lite andrum i kampen om nytt kontrakt. Man har nu sju poäng ner till Zaccaria på kvalplats. Just Zaccaria och Sassuolo är tänkbara motståndare för Jenny Hjohlman i kvalet. Hennes CF Florentia vann i helgen med 12–1 mot Luchese och är därmed klara seriesegrare i andraligan, vilket innebär kval mot högsta divisionen.

Så till Spanien där topplagen Atletico och Barca vann i helgen. Atletico leder fortsatt med en poäng med tre omgångar kvar att spela.

Det är dock inte deras matcher som hamnar i mitt fokus, utan från den spanska ligan vill jag hellre passa på att hylla den här fantastiska tunneln från teknikern Jessica Silva:

Slutligen till Nordamerika och NWSL, där North Carolinas Merritt Mathias drog i väg den här bomben i helgen:

Från Nordamerika kommer också tråkiga nyheter. Kontinentens U17-mästerskap avbröts i söndags på grund av det osäkra säkerhetsläget i arrangörslandet Nicaragua.

I aktuellt U17-mästerskap mönstrade Kanada en stark trupp där A-landslagsspelaren Jordyn Huitema ingick. Kanada meddelade i går att deras trupp hade kommit hem oskadd.

Från det där U17-mästerskapet har jag kollat lite höjdpunkter. Och i Haitis lag kände jag igen ett av namnen, Melchie Dumornay.

Hon imponerade på mig i det nordamerikanska U20-mästerskapet tidigare i år, en mittfältare med ett fantastiskt bra skott och bra huvudspel. När jag kollade upp Dumornay visade det sig att hon är född den 17 oktober 2003 – hon är alltså bara 14 år.

Där snackar vi supertalang.

Slutligen har BBC nominerat de fem kandidaterna till deras pris till världens bästa bästa spelare.

Lucy Bronze, Pernille Harder, Sam Kerr, Dzsenifer Marozsan och Lieke Martens är en rätt stark kvintett.

Regelfundering, världslaget, Press och självmål

Under helgen fick vi klart med de fyra semifinallagen i Svenska cupen. Det blev Linköping, Rosengård, Eskilstuna och Djurgården. 13.30 på måndagen lottas det vilka som möter vilka till helgen. Lottningen direktsänds här.

Rosengård och Eskilstuna blev de två bästa gruppsegrarna och kan inte mötas. De kommer att ha hemmamatcher i semifinalerna.

Tillagt i efterhand: Semifinalerna lottades till Eskilstuna–Linköping och Rosengård–Djurgården. Vinnaren av Rosengård och Djurgården lottades att ha hemmamatch i finalen.

I de fyra gruppfinalerna blev det segrar för Eskilstuna (med 2–0 mot Kvarnsveden) och Rosengård (med 3–2 mot Kristianstad), medan Djurgården (1–1 borta mot Piteå) och Linköping (1–1 hemma mot Göteborg) gick vidare på kryss.

Det var dramatik i Arcushallen i Luleå på söndagskvällen när Djurgården kvitterade i fjärde övertidsminuten, och därmed slog ut Piteå.

När det gäller matchen mellan LFC och Göteborg har det varit lite eftersnack till hur rimligt det var att Linköping kunde avancera på kryss. Båda lagen slutade ju egentligen på exakt samma tabellrad, och spelade alltså oavgjort i inbördes möte. Linköping vann dock gruppen på bättre placering i damallsvenskan i fjol.

Med tanke på att förutsättningarna var klara innan avspark, och att klubbarna hade haft chansen att ha synpunkter innan reglerna spikades finns det inte så mycket att säga om att Linköping står som gruppsegrare. Däremot är det värt att diskutera upplägget till framtida cupupplagor.

För är det verkligen rimligt att lag som Linköping får flera olika fördelar i cupen för att de var ett topplag i damallsvenskan förra året? Det är ju inte ens samma turnering.

I reglerna för cupens gruppspel står det nämligen att:

1) Fyra lag av 16 seedas. Övriga tolv lottas in geografiskt i grupperna.

2) De fyra seedade lagen får två hemmamatcher vardera. Det är får även det lag som är lägst seedat i varje grupp. Däremot får det andra- och det tredjeseedade laget bara en hemmamatch.

3) Om två, tre eller fyra lag hamnar på exakt samma tabellrad och dessutom har lika i inbördes möte placeras det lag som lyckades bäst i damallsvenskan i fjol högst.

I alla de här tre punkterna hade alltså Linköping fördel gentemot Göteborg. LFC var ett av de fyra seedade lagen, vilket gjorde att man hade två hemmamatcher i gruppspelet, medan Göteborg var andraseedat och bara fick en hemmamatch.

LFC fick dessutom den avgörande matchen mot Göteborg på hemmaplan, och man kunde där spela på kryss eftersom man tog guld förra året, och därmed hade högre ranking.

Personligen tycker jag att LFC här har fått några fördelar för mycket på gamla meriter. När det gäller att särskilja lag som noterats för exakt samma tabellrad finns det flera framkomliga vägar att gå. Eftersom Linköping och Göteborg möttes i den sista omgången hade det ju lätt gått att avgöra gruppsegern via straffläggning.

Det hade ju förstås förutsatt att straffläggning var inskrivet i reglerna, vilket jag hoppas att det blir till nästa år. I de flesta gruppmatcher i kvalspel genomför man ju straffläggning om ifall det skulle bli lika. Samma sak borde införas i cupspelet, både för herrar och damer. Då hade vi sluppit att Linköpings damer och IFK Göteborgs herrar avancerat på ranking.

Om fler än två lag är inblandade kan det ju bli så att även straffarna blir lika. Då tycker jag att man skall ta till Fifas upplägg, där man sorterar efter fair play. Ifall Svenska Fotbollförbundet gjort som Fifa skulle Göteborg ha vunnit gruppen. De drog nämligen inte på sin några kort i gruppspelet, medan LFC ådrog sig en varning.

Under punkten 6.2 i tävlingsbestämmelserna till hösten borde det stå att placering i gruppspelet avgörs utifrån:

1) Flest poäng
2) Bäst målskillnad
3) Flest gjorda mål
4) Inbördes resultat
5) Inbördes straffläggning
6) Fair play
7) Högst ranking

Det om regler. Nu till själva matcherna. Jag hade på Linköping–Göteborg och Rosengård–Kristianstad på datorskärmar bredvid varandra. Mitt fokus var klart oftast riktat mot den förstnämnda matchen.

Det allmänna intrycket från Linköping Arena var att LFC såg väldigt svagt ut. Nu får man förstås väga in att Linköping hade haft fler spelare iväg på landslagsuppdrag än Göteborg samt att LFC i startelvan saknade viktiga pjäser som Maja Kildemoes, Lina Hurtig och nyligen värvade Natasha Dowie.

Klart är att de lär behövas. För stundtals blev faktiskt Linköping utspelat av Göteborg. Framför allt var det klasskillnad under de första 30 minuterna. Under den perioden hade Linköping det väldigt jobbigt i djupled.

Offensivt saknade mästarlaget helt djupledshot, vilket passade Göteborgs backlinje utmärkt. Defensivt blev Linköpings mittbackar gång på gång ifrånsprungna av Rebecka Blomqvist. Hon hade tre rena frilägen de första 28 minuterna. Ett av dem ledde till mål. Även om LFC ryckte upp sig lite sista kvarten kändes 0–1 i underkant i paus.

Rebecka Blomqvist

Inte heller i den andra halvleken hade LFC något anfallsspel att tala om. Dock bjöds man på ett mycket billigt mål när Beata Kollmats ställde sina försvarskamrater genom att lättvindigt släppa ett inlägg förbi sig. Bollen nådde Elin Landström som kunde trycka in kvitteringen.

Resten av matchen hade LFC trots allt hyfsad kontroll. Man valde att falla otroligt tidigt med hela backlinjen varje gång man kunde frukta att en djupledsboll var på gång. Det gjorde att man inte åkte på några fler frilägen. Men det ledde samtidigt också till att man inte orkade få till något anfallsspel.

Totalt sett i matchen var Göteborg det spelmässigt bättre laget, men LFC gjorde vad man behövde för att gå vidare. Dock lär LFC behöva höja sig ganska många snäpp om man skall ha minsta chans mot Manchester City om 1,5 veckor.

I hemmalaget var Hilda Carlén den överlägset bästa spelaren. Hon räddade mästarinnornas semifinalplats. Hon Göteborg imponerades jag återigen av Emma Koivisto, som framför allt var väldigt bra före paus, och av Taylor Leech. I den första halvleken utmärkte sig även målskytt Blomqvist.

När det gäller Rosengårds 3–2-seger mot Kristianstad är Anja Mittag spelaren att hylla. När jag såg Rosengård mot Qviding för några veckor sedan tyckte jag att tyskan såg ut att vara ungefär lika seg som i höstas. Men under söndagen såg hon vassare ut än på länge.

Hennes 2–1-mål är ju dessutom riktigt fotbollsgodis.

Under söndagen möttes för övrigt de båda damallsvenska nykomlingarna i en träningsmatch. Där vann Växjö med 3–0 mot Kalmar efter två mål och ett assist från Anna Anvegård. Se höjdpunkter från matchen här.

En nyhet som skulle kunna röra Sverige är den att Christen Press har tackat nej till Houston Dash och tros komma att spela sin klubbfotboll utanför USA i år. Saken är ju den att transferfönstren är stängda till alla större ligor utan den svenska och den norska. Press har ju spelat i Göteborg tidigare. Favorit i repris?

Christen Press

En favorit i repris blev det för Nilla Fischer när hon kom med i Fifpros världslag för andra året i rad. I det lag som presenterades på den internationella kvinnodagen fanns även en andra svensk spelare, nämligen Hedvig Lindahl. Kul.

Här är hela laget:

Målvakt:
Hedvig Lindahl (Sverige – Chelsea FC)

Hedvig Lindahl

Backar:
Lucy Bronze (England – Olympique Lyonnais)
Nilla Fischer (Sverige – VfL Wolfsburg)
Wendie Renard (Frankrike – Olympique Lyonnais)
Irene Paredes (Spanien – PSG)

Irene Paredes

Mittfältare:
Camille Abily (Frankrike – Olympique Lyonnais)
Dzsenifer Marozsán (Tyskland – Olympique Lyonnais)
Marta Vieira da Silva (Brasilien – Orlando Pride)

Marta

Forwards:
Pernille Harder (Danmark – VfL Wolfsburg)
Lieke Martens (Nederländerna – FC Barcelona)
Alex Morgan (USA – Orlando Pride)

Pernille Harder

Noterbart alltså att Sverige och Frankrike var enda länderna att få med fler än en spelare i laget. För svensk del var ju inte fjolåret något toppår. Och jag hade ju inte med någon svensk spelare i mitt världslag.

Men det ligger ofta en liten fördröjning i de här priserna och utnämningarna. Eftersom det sänds minimalt med damfotboll på tv har spelare och experter inte sett tillräckligt mycket, utan man går ofta på hur bra spelarna var i de senaste mästerskapen, eller vilken roll de har i sina lag.

Här är det intressant att varken Lindahl eller Fischer lyckades speciellt bra i fjolårets EM-slutspel. Jag hade till och med underkänt snittbetyg på Fischer. Dock har ju båda varit stabila och väldigt bra över tid de senaste åren, så på det sättet var utnämningarna både kul och klart välförtjänta.

Det var tredje gången Fifpro tog ut ett världslag. Här är de två tidigare:

2015:

Hope Solo Meghan Klingenberg, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Julie Ertz (då Johnston) – Amandine Henry, Carli Lloyd, Aya Miyama Anja Mittag, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer.

2016:

Hope Solo – Leonie Maier, Wendie Renard, Nilla Fischer, Ali Krieger – Dzsenifer Marozsan, Carli Lloyd, Marta Vieira da Silva – Alex Morgan, Ada Stolsmo Hegerberg, Eugenie Le Sommer.

Så till helgens internationella matcher. Det var spelledigt både i England och Tyskland. I Frankrike har Lyon och Montpellier vunnit sina matcher, medan PSG spelar Parisderby i kväll.

Både Linda Sembrant och Sofia Jakobsson spelade hela matchen när Montpellier vann med 3–1 borta mot Guingamp. Jakobsson satte dessutom 3–1-målet, hennes femte mål för säsongen. Noterbart i Lyons 5–0-seger mot Soyaux var att Ada Hegerberg var tillbaka efter två månaders skadefrånvaro. Och som alltid numera gjorde norskan mål. Hon satte sin 22:a fullträff på 14 ligamatcher.

I Spanien var det seriefinal mellan Barcelona och Atletico Madrid. Den slutade 1–1, vilket innebär att de regerande mästarinnorna Atletico leder med en poängs marginal med åtta omgångar kvar att spela. Storsatsande och stjärnspäckade Barca har inte vunnit på de två senaste säsongerna och kan alltså gå miste om titeln för tredje året i rad.

Atletico tog ledningen när Sonia Bermudez utnyttjade att landslagsmålvakten Sandra Panos missbedömde en långpassning. Barca kvitterade på straff genom Andressa Alves i början av den andra halvleken.

Slutligen en liten tillbakablick på förra veckans She Believes Cup. Där vann USA finalen med 1–0 mot England.

Jag har ju förutspått att USA skall tappa i kvalitet framöver. Jag backar inte från den spådomen, men kanske ändå att amerikanskorna kan komma att klamra sig fast vid positionen som världsetta några år till.

England är kanske den främsta utmanaren för tillfället, då Tyskland står och stampar med försvarsproblem.

I She Believes Cup hade i och för sig även England lite trubbel i de bakre leden. USA:s segermål i finalen var ett engelskt självmål, där tre engelska spelare var sist på bollen. Och faktum var att England gjorde självmål i alla sina tre matcher, och alla tre gångerna var mittbacken Mille Bright inblandad.

Först styrde hon in ett skott från Frankrikes Gaetane Thiney med ryggen…

…sedan hann hon inte undan på returen från Hasret Kayici:s skott, och…

…i finalen var det Bright som ställde till det för Karen Bardsley så att Megan Rapinoe:s inlägg gick i mål. Självmålet skrevs på Bardsley, men jag tycker nog ändå man kan säga att Bright gjorde tre självmål i turneringen. I varje fall 2,5…

Trots det var Bright inte den mest olyckliga spelaren i det engelska laget under veckan i USA. Det var i stället den före detta Göteborgs- och Rosengårdsspelaren Anita Asante. Knappt en kvart in i sin landslagscomeback åkte hon nämligen på en knäskada.

Det visade sig vara korsbandet. Därmed är Asante sannolikt borta från fotboll under resten av 2018. Förstås en vansinnigt tråkig nyhet.