Bilder från VM 2019

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hade förstås med mig kameran till Frankrike. Men det blev inte riktigt så många bilder som jag hade tänkt mig. Dels för att Sveriges träningar sällan var öppna, och det inte kändes värt att åka till dem för att se 15 minuter.

Men även för att pressplatserna oftast var placerade väldigt högt upp, vilket gjorde att det var svårt att ta bra bilder med min något begränsade utrustning. Här är ändå ett gäng bilder. Håll till godo.

Imponerande England vidare till semifinal

England har två matcher kvar i VM, medan Norge har spelat klart. Torsdagens kvartsfinal blev totalt sett en ganska enkel match för engelskorna.

Jag och många med mig trodde på god norsk skrällchans i Le Havre. Men det var egentligen aldrig nära. När Norge hade sitt första avslut mot mål var det redan 3–0 till England.

3–0 blev också slutresultatet. Det trots att Norge hade flera 100-procentiga chanser på slutet – och trots att England hade en straff. Men Ingrid Hjelmseth fick avsluta sin karriär med en fin straffräddning mot Nikita Parris. Noterbart är att Parris därmed har två straffmissar i turneringen.

Ingrid Hjelmseth

Skönt för Hjelmseth, som väl borde ha hunnit får upp armarna på Lucy Bronze:s kanonskott till 3–0. Men nu blev alltså den fina straffräddningen slutpunkten på veteranmålvaktens långa och framgångsrika karriär.

Norge har totalt sett gjort en bra turnering. I kväll orkade inte laget. Men åldersstrukturen i truppen är sådan att norskorna bör kunna vara ännu bättre i EM om två år. Frågan är om laget leds av Martin Sjögren då. Han har sedan ett tag tillbaka flyttat hem till Linköping, och jag har hört att han har lite sug att testa på herrfotbollen också.

Sjögren har gjort ett bra jobb i Norge. Det var ett spelande Norge vi såg i VM, ett välspelande Norge. Och bärande spelare som Ingrid Syrstad Engen, Vilde Böe Risa, Guro Reiten och Caroline Graham Hansen är alla under 25 år. I backlinjen är åldern lite högre, men försvarsgeneralen Maren Mjelde är 29, vilket gör att hon bör ha flera mästerskap kvar.

Norge har gjort flera bra matcher i VM. Men mot England räckte man inte till. Engelskorna var verkligen imponerande starka. De har nu fem raka segrar, och känns absolut inte chanslöst varken mot USA eller Frankrike i Lyon på tisdag.

Engelskorna släppte in ett mål mot Skottland i VM-premiären. Men sedan dess har man nu fyra raka nollor, och man har verkligen varvat upp allt eftersom. 2–1 mot Skottland och 1–0 mot Argentina var inte resultat som skrämde de andra guldkandidaterna. Men sedan har det blivit 2–0 mot Japan, och 3–0 både mot Kamerun och Norge – resultat som visar att Phil Neville:s lag är på rätt väg.

Ellen White

Inte minst har man fått igång Ellen White:s målskytte. Hon är nu uppe i fem mål i turneringen, alltså delad skytteligaledning med Sam Kerr och Alex Morgan. På förhand var White en högoddsare som vinnare av skytteligan. Men nu känns det fullt möjligt att hon skall vinna. Hon ser glödhet ut.

För England väntar alltså antingen Frankrike eller USA i semifinalen. Mot båda motstånden har engelskorna gjort bra resultat i senaste matcherna. USA mötte man senast i mars. Då blev det 2–2, ett resultat som grundlade Englands totalseger i She Believes cup.

Även kring Frankrike borde England känna sköna vibbar. Lagen möttes i kvartsfinal i EM för två år sedan. Då vann engelskorna med 1–0 efter segermål av Jodie Taylor. Även om det totalt sett är fördel för fransyskorna i lagens sju möten de senaste fem åren, så var det England som vann senast – och det med stora siffror. I fjolårets She Believes Cup blev det nämligen engelskt 4–1.

England kommer inte att räknas som favorit i sin semifinal, men laget kommer absolut att ha chansen att nå den final som spelas nästa söndag.

I och med dagens seger har man även gjort så att Storbritannien, eller Team GB som det brukar kallas, är väldigt nära OS. Till det laget kan man addera spelare som Jordan Nobbs, Kim Little, Erin Cuthbert, Claire Emslie och inte minst Jess Fishlock. Storbritannien kan få ihop ett riktigt intressant lag till OS.

VM-tipset, sista gruppomgången

I dag drar den tredje och sista gruppomgången igång med fyra matcher. 18.00 är det först grupp B, och sedan 21.00 även grupp A som skall färdigspelas. Här är förutsättningarna, samt mina uppskattningar för veckans återstående matcher:

B: Sydafrika–Tyskland 5–10–85
B: Kina–Spanien 25–50–25

Tyskland   2–0  6
Spanien    3–2  3
———-
Kina         1–1  3
———-
Sydafrika  1–4  0

Tyskland är redan klart för åttondelsfinal från målfattiga grupp B. Laget säkrar gruppsegern vid en poäng mot Sydafrika. Sydafrika däremot måste vinna mot Tyskland – helst med ett par måls marginal,  samtidigt som matchen Spanien–Kina får en segrare.

Det känns inte som en jättevild gissning att tyskorna kommer att vila flera av sina ordinarie spelare i slutomgången.

Både Spanien och Kina avancerar på kryss. Troligen går båda lagen vidare även om det skulle bli seger för något av lagen, men det är inte helt säkert.

Noterbart här är att grupptvåan blir motståndare till gruppsegraren i Sveriges grupp (USA eller Sverige) i åttondelsfinal.

A: Nigeria–Frankrike 5–20–75
A: Sydkorea–Norge 10–25–65

Frankrike    6–1   6
Norge         4–2   3
—————–
Nigeria        2–3   3
—————–
Sydkorea    0–6   0

Frankrike är klart för åttondelsfinal. Man säkrar gruppsegern vid en poäng mot Nigeria. Oavgjort skulle för övrigt passa båda lagen, då det innebär att Nigeria går till slutspel.

Precis som för Tyskland är det inte en jättevild gissning att tro att Frankrike väljer att vila flera av sina ordinarie spelare.

För Norge gäller att man behöver vinna sin match för att säkra andraplatsen i gruppen. Man har chans att bli gruppsegrare, men då måste man ha hjälp av Nigeria.

Emilie Haavi

Tråkiga nyheter från det norska lägret är att Emilie Haavi har dragit av korsbandet på träning, och därmed har åkt hem. För henne väntar minst nio månaders rehabilitering.

För Sydkorea är läget ganska dystert. Det krävs nog en storseger mot Norge för att det skall kunna bli avancemang.

C: Italien–Brasilien 45–30–25
C: Jamaica–Australien 1–4–95

Italien       7–1   6
Brasilien   5–3   3
—————–
Australien 4–4   3
—————–
Jamaica   0–8   0

Här är det som väntat väldigt jämnt, och det kan bli dramatik i kampen om gruppsegern. Trion Italien, Brasilien och Australien kan alla fortfarande hamna på placeringarna ett, två eller tre. Det finns således väldigt många varianter på hur det kan sluta. Jag nöjer mig med vad som gäller för gruppsegern.

Italien vinner gruppen om de tar poäng mot Brasilien. Italien vinner också vid uddamålsförlust – om Australien samtidigt vinner med mindre än fem måls marginal mot Jamaica.

Brasilien vinner gruppen om de vinner med minst två måls marginal mot Italien, samtidigt som Australien vinner med max ett måls större marginal. Alltså, om Brasilien vinner med två mål för Australien max vinna med tre. Och om Brasilien vinner med fem mål får Australien max vinna med sex.

Noterbart kring Brasilien är att Formiga är avstängd.

För att Australien skall kunna vinna gruppen krävs hjälp av Brasilien, plus att man måste vinna med minst fyra måls marginal mot Jamaica – helst fem eller sex. Noterbart är att om Australien vinner med fem måls marginal mot Jamaica blir The Matildas sämst tvåa i gruppen – oavsett resultat i den andra matchen.

Jamaica kan inte vinna gruppen. Laget har faktiskt en teoretisk chans att bli grupptvåa – men den är just bara teoretisk. Med tanke på den dåliga målskillnaden har laget i praktiken obefintlig chans att gå vidare. Först måste man ju bli minst grupptrea. Det lättaste sättet att bli det är att gå förbi Australien. För det krävs seger med minst fyra måls marginal. Det räcker för tredjeplatsen – men det är långt ifrån säkert att det är tillräckligt för avancemang. Sannolikt krävs seger med sju–åtta måls marginal för att Jamaica skall få spela åttondelsfinal.

D: Skottland–Argentina 60–10–30
D: Japan–England 20–40–40

England     3–1   6
Japan        2–1   4
—————
Argentina   0–1   1
—————
Skottland   2–4   0

England och Japan är båda klara för åttondelsfinal. De gör upp om segern i målfattiga grupp D. England tar hem gruppen om de tar poäng. Japan blir gruppsegrare vid vinst.

England kan sämst bli tvåa, men Japan riskerar tredjeplatsen om de förlorar samtidigt som Argentina vinner mot Skottland – och att en av matcherna slutar med tvåmålsseger. Frågan är hur hårt de båda slutspelsklara lagen går för gruppsegern. Det känns som att det kan bli aktuellt att vila spelare.

Argentina går vidare till åttondelsfinal vid seger mot Skottland. Om Japan samtidigt förlorar mot England kan alltså Argentina till och med bli grupptvåa – vilket vore en megaskräll.

För Skottland gäller det att ta tredjeplatsen, och för det krävs seger mot Argentina. För att gå vidare behöver man dessutom ju bli bland de fyra bästa treorna. Det kan räcka med uddamålsseger, men ju större segermarginal, desto större chans till avancemang.

Noterbart är att risken är stor att både Argentina och Skottland är utslagna vid kryss. Det skulle således kunna bli riktig ”raggarfotboll” på slutet, om matchen då har ett oavgjort resultat.

E: Kamerun–Nya Zeeland 45–10–45
E: Nederländerna–Kanada 28–40–32

Nederländerna   4–1   6
Kanada              3–0   6
————————
Kamerun           1–4    0
————————
Nya Zeeland      0–3   0

Nederländerna och Kanada har redan säkrat sitt avancemang till åttondelsfinalerna. De blir antingen etta eller tvåa i gruppen, och gör upp i en ren gruppfinal.

Nederländerna vinner gruppen om de tar poäng. Kanada måste vinna för att bli gruppetta. Noterbart är att tvåan möter tvåan i Sveriges grupp i åttondelsfinal – alltså antingen USA eller Sverige.

Kamerun och Nya Zeeland gör upp om tredjeplatsen. Vinnaren i mötet har hyfsad chans att bli bland de fyra bästa grupptvåorna. Men även här gäller att ju större segermarginal, desto större chans till avancemang.

Klart är att kryss innebär att båda lagen är utslagna. Så precis som mellan Skottland och Argentina kan det bli en udda avslutning på matchen om det fortfarande är oavgjort i slutskedet.

F: Sverige–USA 10–30–60
F: Thailand–Chile 10–10–80

USA        16–0   6
Sverige      7–1   6
—————
Chile          0–5   0
—————
Thailand   1–18   0

Grupp F är den sista gruppen att slutspelas. Det innebär att lagen här vet vilka förutsättningar som gäller – både vilket motstånd som väntar i åttondelsfinaler och vad som gäller för att kunna bli en av de fyra bästa treorna.

Klart är att USA och Sverige kommer att spela åttondelsfinal. De gör upp om första- och andraplatsen i gruppen. USA blir gruppsegrare om de tar poäng mot Sverige. Sverige måste vinna gruppfinalen för att bli etta i gruppen.

För Chile och Thailand gäller att bästa chansen att gå till åttondelsfinal är om de båda matcherna Skottland–Argentina och Nya Zeeland–Kamerun slutar oavgjort. Då går vinnaren mellan Chile och Thailand vidare.

Chile har dock hyfsad chans att ta sig vidare ändå. Vinner laget med några måls marginal mot Thailand bör det kunna räcka för att kvala in till åttondelsfinal.

För Thailand som har genomusel målskillnad gäller däremot att slutspelshoppet i praktiken är borta om någon av treorna i grupp D eller E når upp i tre poäng.

Sammanfattningsvis noteras att Skottland är det enda europeiska laget som på allvar riskerar att missa åttondelsfinal. Just Skottland är också det enda europeiska lag som förlorat mot icke-europeiskt motstånd. I matcherna mellan Europa och övriga kontinenter är det 11–1.

Noterbart också att bara en av 24 matcher har slutat oavgjord – skrällen Japan–Argentina 0–0.

Försvarsspel, straffar och uteblivna straffar

Vi börjar kunna räkna in slutspelslagen. Inför dagens spel var bara Tyskland 100-procentigt klart för åttondelsfinal. Nu vet vi att de får sällskap av bland annat Frankrike, Italien och England.

Japan är med sina fyra poäng väldigt nära säkrat avancemang. Troligen kan de räkna in slutspelsplatsen redan innan de spelar avslutningsmatchen mot England.

Just England vann kvällens sista match med 1–0 mot Argentina. England imponerade i den första halvleken i premiären mot Skottland. I de övriga tre halvlekarna har laget däremot sett rätt beskedligt ut.

Jordan Nobbs

Med Jordan Nobbs knäskadad har man egentligen bara en kreatör, och hon – Fran Kirby – har inte fått spelet att stämma i de tre senaste halvlekarna. Chelseastjärnan låg dock bakom kvällens snygga segermål.

Hon släppte ut bollen perfekt till Beth Mead på vänsterkanten. Mead följde upp med ett inspel av högsta världsklass. Bollen gick bakom Argentinas backlinje och fram till en helt fristånde Jodie Taylor med grym precision. Skönt för Taylor att bli matchvinnare, hon hade inte gjort mål i landslaget på över ett år.

England vann alltså, men det var Argentina som imponerade på mig i kväll. Laget visade att den hållna nollan mot Japan inte var någon tillfällighet. Det Argentina som hade 0–10 i Copa America i fjol på två matcher mot Brasilien (2x 0–3) och en mot Chile (0–4) har utvecklats enormt under det senaste året.

Jag såg att tränargurun Raymond Verheijen härom dagen fullständigt slaktade nivån på de tränare som uppträder i VM.

Men Argentinas förbundskapten Carlos Borello skall ha stort beröm för hur han har utvecklat sitt lag, och hur han får det att spela efter sina resurser. Man agerar aggressivt, på och ibland över gränsen till det tillåtna. Det kan kännas destruktivt, men jag kan inte se att Argentina hade gjort bättre resultat på något annat sätt.

Och mot England hade man dessutom en bra målvakt. Mot Japan tyckte jag att rutinerade Vanina Correa kändes som en säkerhetsrisk. Mot England briljerade Correa med flera fina räddningar – bland annat tog hon en straff från Nikita Parris.

För Argentina gäller nu att laget med 99-procentig säkerhet avancerar till slutspel vid seger i avslutningsmatchen mot Skottland. Det blir förresten en betydligt intressantare och öppnare match än jag på förhand hade tänkt mig.

Jag tänker då mest på utgången, för rent spelmässigt är ju kanske inte ordet öppen det som bäst kategoriserat Argentinas båda matcher.

Både Japan och England har haft vansinnigt svårt att komma till målchanser mot Argentina. Noterbart här är att Sveriges assisterande förbundskapten Magnus Wikman var lite sur efter premiärsegern mot Chile. Han tycker att landslaget har fått för hård kritik för att man skapar för lite målchanser.

På ett sätt håller jag med Wikman. Det är absolut inte lätt att skapa målchanser på beställning. Samtidigt tycker jag att det är befogat med kritik mot Sveriges anfallsspel den senaste tiden.

Jag fattade exempelvis inte varför man inte tog varje chans att flytta upp våra mest nickstarka spelare på fasta situationer mot Chile, för att sedan lyfta in bollar i straffområdet. Jag tycker inte heller att kvaliteten på just de fasta situationerna har varit så bra som man blivit van vid. Där finns stor förbättringspotential.

Tillbaka till dagens matcher. Först ut var Japan–Skottland 2–1. Det var en match där Japan var det klart bättre laget i 60 minuter, medan Skottland för andra matchen i rad växte in i det och stod för en fin slutforcering.

 

 

Japanskorna hade många chanser i början, och kunde ha haft en större ledning än 2–0. Samtidigt var 1–0 ett mål där skotska mittbacken Jennifer Beattie hade kunnat rädda, om hon varit lite modigare. Men mittbacken både vände sig bort och duckade istället för att stå kvar och försöka stoppa Mana Iwabuchi:s målskott.

Och 2–0 var en billig straff. Jag säger inte att den var feldömd, för Rachel Corsie tog tag i axeln på Yuika Sugasawa, vilket gör det möjligt att blåsa straff. Men Corsies tilltag såg inte ut att vara speciellt hårt, det var snarare den typen av kontakt som domarna brukar släppa i minst 99 procent av fallen.

Straffar var för övrigt samtalsämnet i eftermiddags. Vid 2–0 såg det nämligen ut som att Skottland borde ha haft straff för hands på högerbacken Risa Shimizu. Den situationen såg betydligt mycket klarare ut än den japanska straffen. Men det verkar som att inte VAR-rummet konsulterades kring den japanska handsen – vilket känns väldigt konstigt. Att det var konstigt tyckte för övrigt även skotskorna.

På slutet reducerade inhopparen Lana Clelland, men närmare kom inte Skottland. Känslan är ändå att laget bör ha god chans till avancemang om man vinner sin avslutningsmatch mot Argentina. Tre poäng och max ett minusmål i målskillnad bör räcka.

För Japan känns alltså avancemanget nästan klart. Frågan är bara vilken position i gruppens sluttabell som japanskorna kommer att få.

Ett lag som i praktiken är borta från slutspel är Jamaica. I och med dagens 5–0-förlust mot ett imponerande starkt Italien krävs nämligen att Reggae Girlz vinner stort mot Australien i sista matchen. Sannolikt kommer det att krävas en 5–0-seger för att Jamaica skall kunna bli trea i grupp C. Och det kommer förstås inte att hända. Jamaica kommer överhuvud taget inte att vinna mot The Matildas. Men det hade varit kul om reggeaflickorna i alla fall fick göra ett mål i VM.

Mot Italien gav man bort en väldigt onödig straff ganska tidigt i matchen, något lag som Jamaica inte har råd med på den här nivån.

Själva straffen finns det anledning att diskutera. Den räddades först av Jamaicas mycket talangfulla målvakt, 19-åriga Sydney Schneider. VAR visade dock att Schneider var en decimeter framför mållinjen när Cristiana Girelli slog till bollen – vilket gjorde att italienskan fick en chans till. Och då gjorde hon mål.

Jag tycker att det var korrekt att straffen fick slås om. Schneider bröt mot reglerna genom att vara för långt fram. Däremot reagerade jag över att Jamaicamålvakten varnades för sitt övertramp. Det tyckte jag var ett alldeles för hårt straff. Det kanske är rätt, men i så fall är ju risken överhängande att många lag kommer att tvingas ställa utespelare i målet vid straffläggningar framöver. För hur ofta sker det inte att målvakterna trampar över vid straffar?

Jamaica är alltså i praktiken utslaget. Italien är däremot klart för åttondelsfinal redan inför avslutningsmatchen mot Brasilien. Där har man dessutom råd att förlora med uddamålet, och ändå hålla brasilianskorna bakom sig i tabellen. Om det även räcker till gruppseger är beroende av vad matchen Australien–Jamaica slutar.

I premiären var det Barbara Bonansea som briljerade, och gjorde två mål. I dag blev Cristiana Girelli tremålsskytt och inhopparen Aurora Galli satte två. Italienskorna visar på fin offensiv bredd.

I morgon väntar två matcher från grupp E. De spelas enligt följande:

15.00: Nederländerna–Kamerun

21.00: Kanada–Nya Zeeland

Bonansea, VAR – och engelsk uppvisning

Då har jag också hunnit se det brittiska derbyt. Jag hade lite att göra efter matchen Italien–Australien, vilket gjorde att jag fick välja bort Brasilien–Jamaica, och se England–Skottland i efterhand.

Om vi tar dagens tre matcher i turordning så känns det alltmer som att Australiens förbundsledning har förstört en gyllene generations möjligheter att nå VM-framgångar. För det Australien som spelar nu är inte alls lika bra som det vi såg förra våren.

Däremot är Barbara Bonansea en riktig toppspelare. Hon fixade tre italienska poäng genom att nicka in segermålet i femte övertidsminuten. Hon gjorde även lagets första mål i 2–1-segern, plus ytterligare ett mål, där hon var några centimeter offside.

Segermålet var lite av en bjudning från Lydia Williams, som kom ut helt snett på en inläggsfrispark. Hade Australiens målvakt varit kvar på linjen skulle hon sannolikt kunnat rädda nicken rätt enkelt.

Den italienska segern innebär att Bonansea och de andra redan nu kan börja planera för åttondelsfinal. För Australien känns det däremot betydligt knivigare. Matchen mot Brasilien i andra gruppomgången har plötsligt lite måstekaraktär.

Jag räknar med att Australien slår Jamaica i sista matchen, men avancerar man som grupptrea väntar en gruppvinnare i åttondelsfinal – och då kan The Matildas få åka hem klart tidigare än planerat.

Italien spelade smart, och utnyttjade framgångsrikt brister i Australiens spel. The Matildas spelar med hög press, och trycker då upp sin backlinje högt. Laget är således sårbart i djupled. Det syntes tydligt i genrepet mot Nederländerna. Och det syntes även i dag.

Australien har en ambition att försöka spela sig fram genom planen. Det är i grunden en bra ambition, men det är ju inte bra när man tappar boll i tidig uppspelsfas. Jag såg laget skänka bort ett par mål till Chile i höstas genom att tappa boll i uppspelsfas på egen planhalva. I dag bjöd man Bonansea på 1–1-målet genom just ett slarvigt bolltapp i uppspelsfas. Där måste Australien skärpa till sig om laget skall vara en riktig utmanare i den här turneringen.

I matchen reagerade jag för övrigt över hur domarna missbrukade VAR. Det kan inte vara nödvändigt att hålla på att spela 10–15 sekunder efter en fullständigt solklar offside. Jag förstår att man låter spelet löpa när det är så små marginaler, som vid Bonanseas offsidemål. Men det måste gå att få tidigare avblåsningar när det handlar om en eller flera meters offside.

Jag är en för övrigt en vän av VAR. Jag är också en vän av en övergång till effektiv speltid i fotbollen. Och jag tycker verkligen att introduktionen av VAR framöver måste leda till effektiv speltid. För tänk exempelvis på hur mycket matchtid som försvann på videogranskningar i matchen Italien–Australien. Tid som domaren inte tycks göra extra tillägg för. Diskussionen om effektiv speltid kan det finnas anledning att återkomma till senare.

I och med Italiens seger blev det europeiska segrar i alla de fem första VM-matcherna. I den sjätte kunde vi inte få någon europeisk trepoängare. Det var ju Brasilien och Jamaica som drabbade samman.

Jag har inte sett matchen, men jag har sett att Cristiane har kvar målkänslan. Det är förstås otroligt viktigt för Brasilien om laget tänker gå längre än åttondelsfinal i den här turneringen.

Jag såg också Brasilien få straff på rätt tveksamma grunder. Det här är väl ändå inte en bestraffningsbar hands?

Straffen räddade Jamaicas 19-åriga målvakt Sydney Schneider. Den USA-födda jättetalangen fick massor av beröm av Radiosporten för sin insats. Kul med nya talanger som kliver fram direkt när de får chansen i de stora sammanhangen.

Slutligen har jag alltså sett den första matchen i grupp D – England–Skottland 2–1 – i efterhand.

Det var en lite svängig match. De första tolv minuterna tyckte jag att Skottland såg spännande ut. Sedan slog Fran Kirby ett inlägg via Nicola Docherty:s vänsterhand. Det blev straff, en straff Nikita Parris skickade upp i nättaket.

Efter målet spelade England fullständigt lysande, med hög fart både på bollen och på benen. Jag har inte sett England så bra på länge. Man spelade fullständigt ut skotskorna, och 2–0 i paus kändes i underkant.

I den andra halvleken gjorde Skottland ett par byten som jämnade ut matchen. Och när Claire Emslie reducerade kändes det inte omöjligt att det skulle bli delad poäng – det återstod ju hela tolv minuter, och England hade tappat flytet.

Till slut blev det ändå tre rättvisa engelska poäng. Jag hade 6–3 i klara målchanser till engelskorna. I den första halvleken var lagets högerkant med Lucy Bronze och Parris lysande, det var även Kirby. I den andra halvleken försvann alla de tre ur matchbilden, vilket är lite illavarslande för England. Det var kanske den första halvlekens höga tempo som tog krafter i värmen i Nice.

Bästa engelska spelare över 90 minuter tycker jag Kheira Walsh var. Jag har knappt sett henne spela tidigare. Men hon imponerade genom att hela tiden vara spelbar, och genom att lösa situationerna både med lugn och precision. Jag hade nog trott att Jade Moore var självskriven som engelska balansspelare. Men Walsh visade i kväll att hon också är en högklassig kandidat till jobbet.

Dags att blicka framåt. Under måndagen spelas bara två matcher. Det enligt följande:

18.00 Argentina–Japan, grupp D

21.00 Kanada–Kamerun, grupp E

Den stora VM-guiden – grupp D

Det är två grupper som sparkas i gång under söndagen. Tidigare har jag presenterat lagen i  grupp C. Men det spelas även en match i grupp D.

I den gruppen vi har en het kandidat till titeln VM:s sämsta lag – Argentina. Vi har även två brittiska lag och ett ombyggt Japan. Här är bloggens stora genomgång av grupp D:

England

England

Världsranking: 3

Guldchans: 15–20 procent.

Nyckelspelare: Fran Kirby. Chelseas tekniska spelgeni bär huvudrollen i Englands anfallsspel. Hon skall stå för kreativiteten. Kirby berättade för övrigt nyligen om hur det var att förlora sin mamma i tidig ålder. Den gripande berättelsen går att se här:

Spelare med Sverigekoppling: Karen Bardsley har spelat för Linköping och Jodie Taylor för Göteborg.

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Carly Telford – Lucy Bronze, Steph Houghton, Abbie McManus, Alex Greenwood – Lucy Staniforth, Kheira Walsh – Nikita Parris, Fran Kirby, Toni Duggan – Jodie Taylor.

Kommentar: England har tagit brons i lagets två senaste mästerskap. I VM 2015 var det en stor framgång, medan det var mer väntat i EM 2017.

Det hade kunnat bli ännu bättre nu, för det engelska laget är bra. Men jag är rädd att knäskadan på viktiga kreatören Jordan Nobbs kan bli kostsam för Lionesses – som laget kallas. Just kreatörer är lite av en bristvara i England, och med Nobbs på läktaren blir pressen väldigt stor på att Fran Kirby skall prestera.

Samtidigt försvåras läget för Kirby, eftersom det är mycket lättare för motståndarna att rikta in sitt försvarsspel mot en speluppläggare än mot två.

Annars blir det spännande att se hur Phil Neville agerar i sitt första världsmästerskap. Hittills har han rullat vilt i startelvan. Det har i princip aldrig varit samma elva två matcher i rad. Vi får se om han kör samma upplägg i VM.

Jämfört med den elva som mycket överraskande föll med 1–0 mot Nya Zeeland i genrepet gissar jag att trion Jill Scott, Jade Moore och Millie Bright får chansen i VM-premiären mot Skottland stället för Staniforth, Walsh och McManus. Kanske även att Neville satsar på Ellen White som forward. I den rollen har nämligen Jodie Taylor nu gått mållös av planen i åtta raka landskamper. Samtidigt behöver nog England få igång Taylors målskytte om det skall bli någon VM-succé.

Utöver Fran Kirby skulle jag säga att målvakten Karen Bardsley är en nyckelspelare. Det känns lite som att England står och faller med den skadeförföljda Manchester Citymålvakten. Jag vet att många tycker att Carly Telford är bra. Men jag måste säga att jag inte är så imponerad av Telford. Jag tycker att hon är svag i luftrummet, och den retur hon släppte vid Nya Zeelands segermål i genrepet ingår inte i målvaktsspel av internationell klass.

Minns ni förresten hur England åkte ur det förra världsmästerskapet? Det var ju mittbacken Laura Bassett som gjorde ett oturligt självmål på övertid av semifinalen mot Japan. Det var en match där England var det klart bättre laget. Men där Japan vann med 2–1 utan att ha ett enda avslut mot mål i själva spelet. Man vann på en feldömd straff och på Bassetts grymma självmål.

Orsaken till att jag tar upp det där målet är att Laura Bassett härom dagen meddelade att hon avslutar sin karriär. I sitt ”avskedsbrev” skriver den 35-åriga mittbacken om hur stolt hon är över hur hon hanterade det där otroligt jobbiga självmålet. Hon blev ju dock inte lottlös i Kanada. England vann ju bronsmatchen mot Tyskland några dagar efter semifinalförlusten.

Tillbaka till årets VM. Där kan det vara läge att poängtera att turneringen även gäller som OS-kval för Europa. De tre bäst placerade europeiska lagen får åka till Japan nästa sommar. För fyra år sedan deltog inte Storbritannien i OS-fotbollen. Det kommer de däremot att göra nästa år – om de kvalar in.

Och det är just England som kvalar för Storbritanniens skull. Skottland räknas alltså inte in i kvalet, även om deras spelare kommer att vara aktuella för Team GB om det blir OS-spel nästa år.

Mitt tips är att England fixar en OS-plats, att laget återigen går till semifinal – och kommer hem med bronsmedaljer. Med Jordan Nobbs i laget hade det blivit minst ett snäpp bättre än så.

Sofia Jakobsson jagar Kim Little

Skottland

Världsranking: 20

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Kim Little – speluppläggare och målskytt i ett. Det finns inget VM-lag där inte Arsenalstjärnan hade platsat.

Spelare med Sverigekoppling: Fiona Brown (Rosengård) och Shannon Lynn (Vittsjö) spelar i damallsvenskan. Dessutom har Lee Alexander (Mallbacken), Hayley Lauder (Mallbacken och Vittsjö) och Jane Ross (Vittsjö) spelat i vår högsta serie.

Startelva i genrepet (4–4–1–1): Lee Alexander – Kirsty Smith, Rachel Corsie, Jennifer Beattie, Nicola Docherty – Lisa Evans, Kim Little, Caroline Weir, Claire Emslie – Erin Cuthbert – Jane Ross.

Kommentar: Äntligen får fantastiska Kim Little spela ett mästerskap för sitt Skottland. 28-åringen har varit med i ett mästerskap – hon spelade ju OS 2012 för Storbritannien. Men när Skottland tog sig till sitt första mästerskapsslutspel – fjolårets EM – drog storstjärnan av korsbandet, och fick följa spelet från sidan.

Under EM var för övrigt Skottland extremt skadedrabbat. Man saknade även Lizzie Arnot, Jennifer Beattie och Emma Mitchell. Och i öppningsmatchen mot England skadades även Jane Ross.

För ett lag med tunn topp var det förstås förödande. Trots att skotskorna inledde EM med ett 6–0-ras mot England och förlust mot ett svagt Portugal var Skottland mycket nära avancemang. Man tog nämligen en fin seger mot Spanien i avslutningsmatchen och var till slut bara ett mål från kvartsfinal.

Nu är Skottland två år bättre, och två år friskare. Och laget känns faktiskt som en liten outsider i det här mästerskapet. Skottland har nämligen en stark startelva, med kapacitet att ställa till det för alla motståndare.

Framför allt har man en högklassklassig anfallslinje med Little, Ross och Erin Cuthbert. Den sistnämnda är en personlig favorit. För två år sedan blev hon Skottlands första målskytt någonsin i ett mästerskap. Nu är hon 20 år och spelar en huvudroll i såväl Chelseas som Skottlands offensiv. Ihop med Little och målfarliga Ross kan Cuthbert ställa till problem för alla försvar i VM.

På centralt mittfält har Caroline Weir fina kvaliteter, bland annat som frisparksskytt. Och på kanterna har skotskorna fart med Lisa Evans, Arnott och Claire Emslie. Den sistnämnda gjorde övrigt nyligen klart med Orlando Pride.

Även i sitt andra stora mästerskap ställs Skottland mot storasyster England i öppningsmatchen. Den här gången kommer det inte att bli 6–0. I mitt tips gav jag skotskorna 40 procents chans att ta poäng i den matchen.

De har ännu större chans mot Japan och skall bara vinna mot svaga Argentina. Jag tror absolut att Skottland kommer att ta sig vidare till åttondelsfinal, minst som en av de bästa grupptreorna. I åttondelen kan man bli en jobbig motståndare för vilket lag som helst. De har absolut skrällpotential. Men det troliga är ändå att Skottland åker hem efter fyra spelade matcher.

Nadeshiko

Japan

Världsranking: 7

Guldchans: 1–5 procent

Nyckelspelare: Saki Kumagai – Guldhjältinnan från 2011 har ett mycket bra passningsspel och är väldigt viktig för laget i uppspelsfas.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–4–2): Ayaka Yamashita – Risa Shimizu, Saki Kumagai, Moeka Minami, Aya Sameshima – Emi Nakajima, Nana Ichise, Hina Sugita, Yui Hasegawa – Kumi Yokoyama, Yuka Momiki.

Kommentar: Japan har spelat i de två senaste VM-finalerna. För fyra år sedan hade man flyt på vägen fram. Sedan dess har laget byggts om.

Det Japan som kommer till Frankrike är ett intressant och väldigt spelskickligt lag. Däremot finns stora frågetecken för den offensiva tyngden. Sedan den tidigare ungdomsförbundskaptenen Asaka Takakura fick uppgiften att föryngra landslaget har man spelat 18 matcher mot motstånd på världsrankingens topp tio. På de 18 matcherna har man tre segrar, fyra kryss och elva förluster.

Japans tekniska lag har helt enkelt vägt för lätt mot toppmotstånd. Därför skall vi inte räkna med någon ny finalplats för Nadeshiko – som landslaget kallas. Personligen ser jag det som en framgång för laget om det tar sig till kvartsfinal.

I laget finns flera riktigt spännande spelare. 20-åriga mittbacken Moeka Minami var exempelvis lagkapten i det japanska lag som vann U20-VM i fjol. 22-åriga Yui Hasegawa är kortvuxen, men ändå en stor spelare. Hennes touch och blick för spelet håller hög klass. Sannolikt kommer mycket av Japans anfallsspel att starta på kanterna, hos Hasegawa och Emi Nakajima.

En annan kortvuxen spelare med central roll är den tekniska, centrala mittfältaren Hina Sugita. Men just längden kan bli ett japanskt problem.

I såväl VM 2011 som 2015 och i OS 2012 hade japanskorna flera nickstarka spelare i Homare Sawa, Azusa Iwashimizu, Mizuho Sakaguchi och Yuki Nagasato. Dessutom hade man en fantastisk hörn- och frisparksläggare i Aya Miyama. Av de fem är bara Sakaguchi med i årets trupp, och hon är långt ifrån säker på en plats i startelvan.

Fasta situationer kan således bli ett stort problem i båda riktningar för Japan. Jag räknar ändå med att japanskorna tar sig till åttondelsfinal. Sannolikt räcker det ju med att vräka in mål på svaga Argentina för att ta en slutspelsplats. I utslagsmatcherna har Japan chans mot alla lag, och med jackpot kan man ta sig hela vägen. Men jag tror ändå att det tar slut i åttondels- eller kvartsfinal.

 

Argentina

Världsranking: 37

Guldchans: Mindre än promillechans.

Nyckelspelare: Sole Jaimes. Forwarden som värvades till Lyon vid årsskiftet måste vara i absolut toppform om Argentina skall ha minsta chans att ens göra något mål i VM.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Solana Pereyra – Adriana Sachs, Augustina Barroso Basualdo, Aldana Cometti, Eliana Stabile – Vanesa Santana, Ruth Bravo – Mariana Larroquette, Estefania Banini, Maria Bonsegundo – Soledad Jaimes.

Kommentar: Argentina skall vara chanslöst. Laget är sannolikt det sämsta i turneringen. Huvudkonkurrent till titeln sämst i VM är Thailand.

Argentina är ett av de många länder som bara har landslag i samband med mästerskap. Det argentinska laget spelade bara en enda landskamp mellan sommaren 2015 och april 2017.

Lagets affischnamn är kreativa Estefania Banini, med flertalet år i USA och Spanien bakom sig, och forwarden Soledad Jaimes, som värvades till Lyon i vintras. Jaimes visade vägen till VM genom att göra fem mål i Copa America i fjol. Där kom laget på tredje plats vilket innebar att man fick spela playoff mot den nordamerikanska fyran Panama. Där vann Argentina med totalt 5–1 över två matcher.

Utöver Jaimes gjorde Banini och Florencia Bonsegundo tre mål vardera i Copa America. Banini och Bonsegundo spelar båda i Spanien. Det gör även backarna Aldana Cometti, Augustina Barroso Basualdo och Ruth Bravo samt mittfältaren Mariela Coronel och forwarden Yael Oviedo.

Huvuddelen av spelarna är dock hemmabaserade. Och efter VM-avancemanget har tyvärr inte förbundet givit sitt landslag speciellt bra förutsättningar under uppladdningen. Vad jag kan hitta har de bara spelat fyra landskamper sedan november. Tre av de var i en fyrnationsturnering i Australien mot Sydkorea, Nya Zeeland och Australien. Där blev Argentina mållöst efter förluster med 5–0, 2–0 och 3–0.

Senast Argentina spelade VM var 2007. Då kom man allra sist med noll poäng och målskillnaden 1–18. Från den truppen är målvakten Vanina Correa även med i årets VM-trupp.

Jag räknar med att Argentina lämnar även det här världsmästerskapet utan poäng. Deras huvudmål måste nog i första hand vara att göra något mål – samt att undvika att även den här gången bli sist i hela mästerskapet.

 

Seger, Schough, Champions Leaguefinal och sponsorer

I går fick vi den glada nyheten att Champions Leaguefinalen om två år spelas på Gamla Ullevi.

Jättekul med en final i Sverige, men nog är det väl lite defensivt med Gamla Ullevi? Där tar man bara in 15000 åskådare på matcher i Europaspelet. Borde man inte ha satsat på att fylla stora Ullevi i stället?

Dagens nyheter handlar om landslaget, och om att Caroline Seger och Olivia Schough är skadade och missar morgondagens VM-genrep mot Sydkorea. Tråkigt med skador i det här skedet, och oroande med Seger. Vi har ju ingen klockren ersättare till henne i den mer defensiva rollen på mittfältet.

Sannolikt får nu Nathalie Björn chansen att visa upp sig som Segers ersättare. Och skall man vara positiv så är det ju bra att Björn får så mycket tid som möjlig på sig att spela in sig i den för hennes ovana rollen. Seger kan ju missa matcher även på VM.

I övrigt är vi inne i en genrepsperiod inför VM. Kul här att flera matcher sänds på svensk tv, även sådana utan svenskt deltagande. Något sådant har man aldrig upplevt tidigare.

I förrgår sändes Skottlands genrep mot Jamaica på Viasat. Det var en match som skotskorna vann med 3–2 inför en rekordpublik av 18 555 på Hamden Park.

Det var första gången damlandslaget fick spela på den skotska nationalarenan. Och för Caroline Weir gick en barndomsdröm i uppfyllelse.

Och visst hade Weir många skäl att fira det här fina målet med att glida på knäna:

Tisdagens bomb stod Erin Cuthbert för.

Skotskorna vann alltså genrepet. Men Jamaica visade att laget har flyttat fram sina positioner rejält sedan fjolårets VM-kval. Sedan dess har man bland annat värvat fjolårets Vittsjöspelare Tiffany Cameron från Kanada. Cameron har jamaicanskt påbrå, och hade bara spelat träningslandskamper för Kanada. Därmed gick det att skriva över henne.

Jamaica har även värvat den före detta amerikanska U17-landslagsspelaren Havana Solaun. 26-åringen, som spelar sin klubbfotboll i norska Klepp, kunde välja att spela för USA, Kuba eller Jamaica. Valet faller alltså på det sistnämnda.

Så sent som vid lottningen såg jag Jamaica som VM:s klart sämsta lag. Den uppfattningen är numera ändrad. Sämst är Argentina och näst sämst är Thailand. Jamaica kan däremot vara en ganska otrevlig motståndare.

Förutsatt att skyttedrottningen Khadija ”Bunny” Shaw kan spela – vilket inte är säkert. Det har ju visat sig att Shaw inte bara gör mål mot blåbärsnationer. Utan att hon är en riktig klasspelare, som garanterat kommer att vara ett hett villebråd på transfermarknaden efter VM.

Shaw kommer från riktigt svåra uppväxtförhållanden. Hon skall ha förlorat fyra bröder, varav tre i gängstrider. Själv har 22-åringen tagit sig bort från slummen. Nyligen tog hon examen från University of Tennessee. I fjol utsågs hon till årets spelare av engelska tidningen The Guardian. Hennes fantastiska historia går att läsa här.

Hon har alltså även visat sig vara en fantastisk spelare. Shaw gjorde båda Jamaicas mål mot Skottland, och hennes målsnitt i landslaget ligger på över 1,4 mål per match. Och hon gör sina mål med båda fötterna.

Dock blev Shaw nedsparkad i den andra halvleken, och skadade fotleden. Därmed sjönk plötsligt Jamaicas VM-chanser ganska rejält. Vi får verkligen hoppas att Shaw snabbt blir återställd, för man vill ju självklart ha så många profiler som möjligt på plan i Frankrike.

I dag är det dags för nästa VM-genrep på Viasat Sport Premium. 17.45 visas matchen mellan Tyskland och Sveriges premiärmotståndare Chile. Det blir riktigt spännande att se hur Tiane Endler och hennes försvar kan stå emot ett allt starkare tyskt lag.

I morgon är det Sverige–Sydkorea 18.45 som sänds av TV12 och av Cmore.

På lördag är det massor av damfotboll på tv. 13.45 visar Sportkanalen U23-landslagets match mot Kina och 14.00 sänder Viasat Sport Premium VM-genrepet mellan England och Nya Zeeland. Och 18.15 är det nästa VM-genrep, då sänds Nederländerna–Australien på Viasat Fotboll. Däremot sänds inte Thailands genrep mot Belgien, en match som också spelas på lördag.

Slutligen på söndag 20.00 är det Norge–Sydafrika på Viasat Sport Premium. Visst är det fantastiskt att kunna se så många bra matcher utan att behöva leta fulstreamar?

Det händer ju positiva saker kring damfotbollen varje dag för tillfället. Nu innan VM passar nationella sponsorer på att uppmärksamma lagen. I Sverige har vi bland annat sett Ica göra en insamling till flickfotboll och Coca-Cola hjälpa till att göra statyer av fyra landslagsspelare.

I Spanien fick landslagsspelarna under gårdagen varsin trevlig överraskning från sponsorn Seat. Det här klippet är så kallad måbra-tv.

Här ser man vilka känslor en sponsor ännu så länge kan få inom damfotbollen. Jag har svårt att se att spelarna i det spanska herrlandslaget hade visat lika härliga känslor om de fått varsin Seat…

Apropå herr- och damlandslag laddar de franska nu upp gemensamt på förbundets anläggning i Clairefontaine. Även U21-herrarna är med. Frankrikes damer spelar för övrigt sitt genrep i morgon 21.00 mot Kina.

Det görs väldigt många bra inslag och reportage om damfotboll för tillfället. Många av dem handlar om kamp. Här är en bra fransk film på det temat:

Innan jag sätter punkt blir det lite ligafotboll. Jag ser hur ni som skriver i Forum Elitettan ofta är frustrerade över domarinsatserna.

Det är man garanterat även i Cork City efter den här slutsignalen i helgens match mot Wexford Youths i den irländska ligan. Wexford vann med 2–1 sedan slutsignalen kommit väldigt lägligt för laget…