Vändningar, Askungesaga och publikfiasko

I mitt tips av damallsvenskan skrev jag att det kändes svårare än på många år att tippa serien. Med tolv matcher och två omgångar spelade har jag ingen anledning att ändra den uppfattningen.

Tvärtom känns det som att jag gjorde det lätt för mig och delade upp serien i fler delar än jag borde ha gjort. För så här långt är det bara två saker man kan känna sig säker på – och det är att Rosengård kommer att slåss om guldet och att IFK Kalmar kommer att få kämpa för att hänga kvar.

Övriga tio lag är rätt svårbedömda. Helgens omgång kännetecknades av svängiga matcher. I tre matcher hade ett lag (Göteborg, Kristianstad och Linköping) till synes klara grepp. Som bekant tog inget av de lagen en trepoängare.

Om vi börjar med den minst omskrivna matchen, Skånederbyt på Malmö IP, så tappade Kristianstad ledningar med 2–0 och 3–1 till 3–3. LB:s upphämtning från 1–3 till 3–3 kom efter två riktiga klassmål.

Först vred Anna Welin läckert in en frispark, sedan bjöd Elisa Lang Nilsson på en volley i den högre skolan. Det kanske inte är så snyggt att det kan bli en kandidat till årets mål, men svårighetsgraden där hon rör sig i en riktning och skjuter i en annan är väldigt hög.

I den matchen finns även en liten Askungen-saga. Jag kan erkänna att jag för ett år sedan inte hade någon koll på Therese Ivarsson. Inför fjolårets säsong hade den snart 29-åriga mittbacken gjort fyra mål på knappt 80 damallsvenska matcher.

Framför allt under hösten i fjol reagerade jag över hur bra Ivarsson var på offensiva fasta situationer. Hon gjorde också fem mål på sina 22 damallsvenska matcher under 2017. I år har hon tagit ännu ett kliv. Ivarsson gjorde tre mål i Kristianstads genrep och ett i premiären mot Vittsjö.

Det gjorde att Elisabet Gunnarsdottir flyttade upp Ivarsson i anfallet i lördags. Mittbacken tackade för förtroendet genom att göra två nya mål – och nu leder Ivarsson skytteligan med tre fullträffar.

Självklart är Ivarsson inne i en sådan där period av flyt som man ibland kan komma in i. Men jag vägrar att kalla hennes målskytte för en tillfällighet. För som jag ser det är Ivarsson just nu den damallsvenska spelare som är allra bäst på att röra sig i offensivt straffområde vid fasta situationer. Hon håller helt klart hög internationell klass på den fronten.

Så till Göteborg där hemmalaget fick smaka på sin egen medicin från premiäromgången. Jag hade på matchen parallellt med att jag jobbade, vilket gjorde att jag bara såg fragment. Men det jag såg var att Göteborg kändes en klass bättre än Hammarby före paus, ungefär som Rosengård gjorde mot Göteborg i premiären.

Göteborgs 1–0-ledning efter 45 minuter kändes som i underkant. Då bjöd Hammarby på en favorit i repris. För precis som i fjol vann Bajen den andra halvleken på Valhalla med 3–0. I fjol lång man under med 3–0 i halvtid, och fick således bara en poäng. I år visade man effektivitet och gjorde i princip mål på alla sina chanser – och fick med sig tre poäng hem till Stockholm.

Hammarbys effektivitet med sju mål på två omgångar imponerar. Men jag är inte helt säker på att den kommer att hålla i sig. Därmed tror jag att Bajen får passa på att njuta av serieledningen så länge det håller i sig.

Tillbaka till Skåne, där Vittsjö skrällde till rejält. För när Marija Banusic gjorde 0–2 på Vittsjö IP från straffpunkten var det inget som talade för en vändning.

Visst hade Vittsjö haft ett bättre grundspel än Linköping under de första 23 minuterna. Men att de svenska mästarinnorna skulle tappa en tvåmålsledning trodde jag inte på. Speciellt inte som Linköping hade varit hypereffektivt och gjort mål på sina två första målchanser i matchen. Och med 2–0 i ryggen trodde jag att LFC skulle kontra sönder Vittsjö.

Banusics 0–1 är ju värt ett eget kapitel. Efter en kort hörna vred hon med vänsterfoten in bollen hur snyggt som helst vid bortre stolpen. Ett klassmål.

Men det skulle alltså vända. På bloggen Hattrick läser jag att LFC-tränaren Marcus Walfridson upplevde det som att hans lag hade fin kontroll före paus.

”Vi har inte lika mycket boll men fin kontroll i första halvlek. I andra halvlek tappade vi boll för mycket. Vi måste se oss själva i spegeln och utvärdera vad vi höll på med.”

Det är möjligt att han kände så. Men jag hade 4–4 i klara målchanser, och medan LFC i princip inte hade några fler anfall så var Vittsjös forwardsduo Linda Sällström/Hannah Wilkinson nära att rinna igenom vid ett par tillfällen redan före paus.

Frilägena kom istället efter sidbytet. Till slut var Vittsjös seger snarast i underkant. Utöver sina tre mål hade man fyra bollar i målramen, plus ytterligare flera vassa chanser. Totalt stannade min räkning av klara målchanser på 11–6 till Vittsjö, med reservation för att jag kan ha missat några på grund av de ganska omfattande bildstörningarna på damallsvenskan.tv efter paus.

Jag har flera gånger skrivit om bristen på snabbhet i LFC:s backlinje. Den var återigen tydlig. Men, och det är ett stort MEN. Jag skulle säga att LFC förlorade matchen högre upp i planen.

Vittsjö tilläts ju nämligen att mata in precisa bollar bakom LFC:s backlinje. Där måste forwards och framför allt mittfältare göra ett mycket bättre jobb. Det är ju hopplöst att spela i en backlinje när motståndarna hela tiden får tid att sikta in djupledsbollarna.

Som jag ser det vann Johanna Andersson och Michelle de Jongh kampen om det centrala mittfältet på knockout mot Filippa Angeldahl och Emma Lennartsson, delvis på grund av att Vittsjöduon hade bättre hjälp av sina forwards. Visst saknar LFC Kosovare Asllani där i mitten, men räcker det med att hon kommer tillbaka för att man skall börja vinna bollar centralt? Jag kan inte säga att jag känner mig helt säker på det. Det är många bitar som behöver falla på plats i tränare Walfridsons lagbygge om LFC skall bli en seriös guldkandidat den här säsongen.

Och det är ju faktiskt värt att notera att Vittsjö trots allt saknade sin kanske allra bästa spelare i konsten att servera djupledspassningar, Emmi Alanen. Vittsjö står på fyra poäng, trots två svåra öppningsmatcher och skador på nyckelspelarna Sandra Adolfsson och Alanen – det är imponerande.

Jag tippade laget på åttonde plats. Men då hade jag inte räknat med att Wilkinson skulle vara så bra. Hittills har laget visat att man har kapacitet för den övre halvan, och kanske mer än så. Den spelmässiga insatsen i söndags var helt klart av medaljklass.

I söndags tog Piteå sin andra raka seger genom att vinna i Eskilstuna, där United är fortsatt poänglöst, och under nedflyttningsstrecket. Den matchen har jag bara sett höjdpunkterna från, vilket gör att jag inte kan bedöma lagens insatser.

Jag har inte heller sett mer än höjdpunkter från Kalmar–Rosengård. Men där sa ju resultatet 0–4 det mesta. Dock kan Rosengårds seger bli dyrköpt, då Anja Mittag tvingades kliva av med något slags knäskada. För Rosengårds och framför allt Mittags skull får vi hoppas att det inte är något allvarligt.

Kalmar ligger sist i tabellen med noll poäng och 1–6 i målskillnad. Den andra nykomlingen Växjö DFF har också bara gjort ett mål. Men man har tre poäng efter en imponerande seger mot Djurgården.

Jag tyckte ju att Stockholmslaget imponerade stort i premiäromgången. I Växjö nådde man inte samma höjder. Det skall sägas att det här var en match som jag bara följde sporadiskt. Men jag upplevde att Djurgården var bättre och hade rätt bra kontroll en bit in i den andra halvleken.

Ändå kändes inte Växjös seger orättvis. Laget visade återigen att man har kapacitet att hamna högre upp i tabellen än den tiondeplats som jag tippat dem på. Växjö är en pigg nykomling – rent sportsigt.

Publikt gjorde däremot Kalmar en mycket bättre premiär än Växjö. Men efter publiksuccén i premiäromgången kom damallsvenskan ner på jorden i den andra omgången. De lysande undantagen var förstås Kalmar, där 1 398 personer hade tagit sig till Gröndals IP, samt pålitliga Eskilstuna.

Även om LB07 hade den sämsta publiksiffran (genomusla 228) är det siffran i Växjö som jag tycker är den största besvikelsen.

Visst låg Växjös hemmapremiär bara någon timma innan stadens hockeystolthet Lakers spelade SM-final. Men 446 är en av de allra sämsta premiärsiffrorna en damallsvensk nykomling har haft i modern tid. Siffran är till och med lägre än vad laget hade i sin hemmapremiär i elitettan i fjol. Tråkigt. Vi får hoppas att intresset för damallsvenskan ökar i Växjö nu sedan hockeyguldet är i hamn.

Jag ville för övrigt kolla exakt hur bra Kalmars siffra står sig, och hur dålig Växjös är. Sedan säsongen 2003 finns alla publiksiffror i damallsvenskan på svenskfotboll.se. Jag gick igenom vad alla de 33 nykomlingarna från 2003 och framåt har haft för premiärpublik. Här är hela listan:

1) Linköpings FC, 2004 –        5 502
2) Piteå IF, 2011 –                   2 470
3) Piteå IF, 2009 –                   2 243
4) Kristianstads DFF, 2008 –   2 225
5) QBIK, 2005 –                     2 036
6) Eskilstuna United, 2014 –  1 853
7) Hammarby, 2015 –            1 619
8) Falköpings KIK, 2007 –      1 404
9) IFK Kalmar, 2018 –          1 398
10) AIK, 2007 –                     1 363
11) Själevads IK, 2004 –        1 318
12) Vittsjö GIK, 2012 –           1 271
13) Bälinge IF, 2006 –            1 248
14) Karlslunds IF, 2003 –        1 225
15) Dalsjöfors Goif, 2011 –     1 031
16) Östers IF, 2003 –                985
17) Kvarnsveden, 2016 –         911
18) Djurgårdens IF, 2016 –       821
19) AIK, 2005 –                        813
20) Hammarby IF, 2017 –         683
21) Stattena IF, 2003 –             663
22) Mallbackens IF, 2015 –       660
23) Mallbackens IF, 2013 –       652
24) Stattena IF, 2009 –             645
25) Sunnanå SK, 2013 –          625
26) Jitex BK, 2006 –                 550
27) AIK, 2014 –                         513
28) Jitex BK, 2010 –                 504
29) LB07, 2017 –                      485
30) Tyresö FF, 2010 –                450
31) Växjö DFF, 2018 –             446
32) Umeå Södra FF, 2008 –      342
33) AIK, 2012 –                         307

Alla lag i botten av den här listan, utom Växjö, kommer från orter som redan hade minst ett lag i damallsvenskan. Tidigare var Sunnanås 625 åskådare sämsta publiksiffran på en ort som inte haft damallsvensk fotboll året innan. Nu tar Växjö över den bottennoteringen med rätt stor marginal.

Jag hade tänkt att även ha med en internationell genomgång i det här inlägget. Men den får vänta. Jag avslutar istället med att konstatera att tabellerna för våra två högsta serier ser ganska lika ut vad gäller poängfördelning efter två omgångar.

Precis som i damallsvenskan har elitettan exempelvis två fullpoängare i Kif Örebro och Kungsbacka och två nollpoängare i Assi och Mallbacken. Huruvida det är en indikation på hur det kommer att sluta återstår att se. Kungsbackas 3–2-seger mot Kvarnsveden, där man likt VIttsjö vände tvåmålsunderläge, är i vart fall en signal om att Kungsbacka verkar ha som plan att vara med och kämpa i toppen.

Målfyrverkeri av Lloyd, Schüller och Usme – plus lite upptaktsträff

I dag har det varit damallsvensk upptaktsträff i Stockholm. Där utnämndes FC Rosengård även i år till stora guldfavoriter.

Malmöklubben fick 64,3 procent av tipsen, vilket bland annat väckte känslor hos Linköpings nyförvärv Natasha Dowie.

”Jag blev lite förolämpad när jag såg det. Jag skickade en bild på omröstningen till resten av laget ‘om ni behöver lite extra motivation, så här tycker folk om oss'”

Linköping fick 21,4 procent av tipsen och Göteborg fick 7,1 procent. Ströröster även till Djurgården, LB07 och Hammarby.

Jag vet inte om det är ett glädjande besked för Dowie och alla Linköpingsfans, men förra året var Rosengård ännu större favoriter på upptaktsträffen. Då fick Malmöklubben 73,7 procent av rösterna, medan Linköping bara fick 17,5 procent. Och då gick det ju ganska bra för LFC…

Personligen hade jag svårt att koncentrerat följa upptaktsträffen. Jag kan alltså inte sätta något betyg på tillställningen, men det jag såg tyckte jag var ok. Fast jag noterar att alla inte var nöjda.

För övrigt håller jag på att jobba på mitt eget damallsvenska tips. Och det är inte utan att man har en del våndor, för det känns verkligen inte lättippat i år. Men någon gång i slutet av veckan skall jag presentera tipset.

Den damallsvenska upptaktsträffen hölls ju mitt i ett landslagsfönster. I dag har det spelats två matcher i Sveriges VM-kvalgrupp. Jag hörde Peter Gerhardsson säga på upptaktsträffen att den assisterande förbundskaptenen Magnus Wikman bodde i samma hotellkorridor som det danska laget inför kvällens match mellan Danmark och Ukraina.

I kväll fick Wikman se sina rumsgrannar komma undan med andan i halsgropen. Danmark vann nämligen bara matchen med 1–0. Och segermålet dröjde ända till den 79:e minuten. Då var det Sanne Troelsgaard som frälste det danska laget.

Sanne Troelsgaard

I övrigt i den svenska gruppen vann Ungern bottenmötet med Kroatien med 3–1. För svensk del återstår ju först hemmamatch mot Kroatien. Därefter väntar dubbelmöten med Ukraina innan gruppspelet avslutas med gruppfinal mot Danmark. Dagens resultat visar dock att matcherna mot Ukraina kan bli luriga historier.

Som jag berättade i det förra inlägget spelas det flera spännande VM-kvalmatcher i morgon. I helgen var det bara en intressant match.

Där blev det 4–0-seger för Tyskland mot Tjeckien. Det var Horst Hrubesch:s första match som ansvarig för det tyska landslaget. Han valde att spela talangen Lea Schüller som forward. Det var andra gången 20-åringen från Essen fick chansen i den tyska startelvan. Och det är synd att säga annat än att hon tog chansen. Schüller gjorde nämligen alla de fyra tyska målen.

Tyskland har saknat en utpräglad måltjuv sedan Celia Sasic lade av. Kanske kan Schüller vara den målgörare man letat efter?

I morgon avgörs det om Sveriges F19-landslag eller Nederländernas får spela EM-slutspel. Lagen möttes i fredags, och det såg länge ut som att det svenska laget skulle ha ett kanonläge. Men en sen nederländsk kvittering gjorde att utgångsläget numera tyvärr ser rätt halvdant ut för svensk del. Fast sett till höjdpunkterna från matchen var 1–1 knappast orättvist.

Sverige och Nederländerna har båda fyra poäng, men det nederländska laget har fem måls bättre målskillnad. Sverige lär behöva ösa in mål mot Slovenien, eller få hjälp av en ungersk poäng mot Nederländerna.

Apropå Nederländerna skrev jag i det förra inlägget om Vivianne Miedema:s fantastiska prestation att nå upp till 50 landslagsmål redan innan hon fyller 22 år. Hon debuterade i landslaget i slutet av september 2013.

En som tog mycket längre tid på sig att nå 50, men som har haft högre tempo på målskyttet i målskyttet än Miedema de senaste åren är Carli Lloyd. Hon nådde 50 landslagsmål i början av april 2014. Nästan exakt fyra år senare kom hon i natt upp i 100.

Hennes mål i 6–2-segern mot Mexiko var ett av det lättare – en nick från en meter. Men 50 mål på fyra år är förstås grymt bra av snart 36-åriga Lloyd.

USA–Mexiko var en träningsmatch där Alex Morgan gjorde två av målen. Morgan var sannolikt världens bästa forward 2012 – ett år då hon gjorde makalösa 28 landslagsmål. Det året fick Morgan pris som USA:s bästa spelare, medan lagkompisen Abby Wambach utnämndes till bäst i världen…

Sedan dess har Morgan haft det rätt tufft, bland annat till följd av många småskador. Men nu verkar hon vara på väg tillbaka på allvar. Morgan blev tvåmålsskytt för andra landskampen i rad och har gjort tolv mål på sina tretton senaste landskamper. Totalt är hon uppe i 85, och närmar sig den där magiska 100-gränsen.

Med Lloyd ingår nu 16 spelare i 100-klubben. Kanske kan Morgan blir nästa medlem?

En spelare som verkligen vräkt in mål de senaste dagarna är Colombias Maria Catalina Usme. Hon inledde det Sydamerikanska mästerskapet med att göra fyra mål i 7–0-segern mot Uruguay. Sedan gjorde hon Colombias enda mål i 1–1-matchen mot Chile. Och i natt gjorde hon de tre första när Colombia vann nyckelmatchen mot Paraguay med hela 5–1. Totalt åtta mål från Usme på tre matcher alltså.

Nattens resultat innebär att det troligen blir just Colombia och Chile som går vidare från grupp A. I grupp B lär Brasilien ta ena platsen. Argentina och Venezuela ligger närmast den andra.

Apropå Brasilien hade de uppvisning mot Ecuador i går. Matchen slutade 8–0, och bland annat var det sista målet en riktig godbit:

I det Asiatiska mästerskapet har Kina vunnit två raka matcher, i dag blev det 3–0 mot Filippinerna. Kina är som väntat klart både för semifinal och för VM i Frankrike.

I den andra matchen i grupp A vann Thailand med hela 6–1 mot Jordanien. På torsdag gör Thailand och Filippinerna upp om den andra VM- och semifinalplatsen i gruppen.

Grupp B fick en intressant start när storfavoriten Australien inledde med en mållös match mot Sydkorea. Sett till klippet nedan var det The Matildas som förde matchen, dock utan att lyckas skapa speciellt många målchanser.

Med tanke på att även Japan ingår i gruppen finns det förutsättningar att gruppen blir en riktig rysare. Japan vann för övrigt sin öppningsmatch mot Vietnam med klara 4–0.

Tillbaka till Australien – och damallsvenskan. I går presenterade Hammarby nämligen Australiens spelskickliga Elise Kellond-Knight som nyförvärv för den damallsvenska vårsäsongen.

Därmed kan alla Hammarbyspelare känns sig säkra på att hålla vattenflaskorna i rätt riktning under våren…

27-åriga Kellond-Knight har betydligt fler styrkor än bara vätskelangning. Hon har en mycket duktig spelare, utrustad med en vänsterfot som är ett fint vapen på fasta situationer.

Hon är mångsidig, och har kommit med i VM:s allstarlag två gånger. 2011 gjorde hon det som vänsterback och 2015 som defensiv innermittfältare. På senare år har hon huvudsakligen spelat på mittfältet, men nu ser det ut som att hon spelar vänsterback igen i de Asiatiska mästerskapen.

 

En sensationellt bra prestation

Damallsvenskan avslutade tidigare i dag med en extremt avslagen omgång. Så avslagen att det som mest var 453 personer på någon av de sex matcherna. Tråkigt.

De båda storlagen Linköping och Rosengård valde att spela med B-lag, något som självklart inte heller hjälper intresset för serien. Samtidigt är det lätt att förstå att båda klubbarna prioriterar Champions League nu när damallsvenskan redan var avgjord.

I och med dagens urusla publiksiffror hamnar det slutgiltiga publiksnittet för serien på 809 personer. Totalt sågs matcherna av 106 791 personer. Det är bara cirka 800 färre än 2016.

Linköping har ju som bekant sedan länge säkrat guldet, och vi har vinkat adjö till Kif Örebro och Kvarnsveden. Dagens resultat innebär att Piteå blir bästa lag under höstsäsongen, man är även det lag som släppt in minst mål i serien med 20 – tre färre än Rosengård.

Noterbart att Göteborg, som låg sist under EM-uppehållet och som var nedflyttningshotat så sent som inför näst sista omgången, till slut tog fler poäng än Rosengård under seriens elva sista omgångar.

Noterbart också att Malin Levenstad under sina sex matcher som huvudansvarig tränare i Malmöklubben bara lyckades få ihop åtta poäng. Det torde vara det sämsta poängsnitt någonsin för en tränare i Rosengård, inklusive klubbens tidigare skepnader.

Tabitha Chawinga

Apropå rekord avslutade Tabitha Chawinga säsongen med att göra ytterligare ett mål. Hon vinner därmed skytteligan på fantastiska 26 mål. Det är tangerat den bästa noteringen sedan damallsvenskan blev en proffsliga, lika många som Lotta Schelin gjorde 2007.

Fast med den lilla skillnaden att Schelin gjorde sina 26 mål för ett lag som tog medalj, medan Chawinga gjorde dem för ett lag som åkte ut. Chawinga stod dessutom rakt igenom för spelmål, medan Schelin även gjorde något eller några från straffpunkten.

Jag såg någon försöka sänka Chawingas prestation genom att skriva att hon gjort sina mål mot svaga motståndare. Det stämmer inte. I och med att Chawinga i dag även satte ett mål på Kristianstad har Malawispelaren gjort mål mot alla damallsvenska motståndare under året. Hon har bland annat gjort två mål vardera mot LFC och Rosengård, tre mot tabelltrean Eskilstuna och två mot bronsmedaljörerna Piteå.

Det har alltså inte spelat någon roll vilka försvarsspelare som Tabitha Chawinga har ställts mot. Hennes prestation är helt enkelt alltså sensationellt bra. Man undrar hur många mål hon kunnat göra om hon spelat för något av topplagen. 40? 50?

Det känns väldigt tråkigt att hon nu ser ut att försvinna till den anonyma, men penningstarka kinesiska ligan.

Apropå det är vi ju i och med att slutsignalerna ljöd nu inne i silly season för alla lag utom LFC och Rosengård. De kommer in i den galna säsongen fullt ut efter kommande veckas åttondelsfinaler i Champions League. Räkna med att det kommer att hända mycket i många lag.

Det blir sydostsvenskan 2018 – grattis IFK Kalmar

Kalmar vann just med 6–3 mot Assi. Därmed spelar IFK Kalmar för första gången någonsin i damallsvenskan 2018.

Och därmed är det klart att vi får en damallsvenska med väldig slagsida åt sydost. Halva serien är ju därmed lag från Skåne och Småland. Det enda laget från Västsverige blir Göteborg och det enda norrlaget är Piteå. I övrigt är det ”östlag” i form av Linköping, Eskilstuna, Hammarby och Djurgården.

På ett sätt är det förstås tråkigt med sådan slagsida på serien – och på svensk damfotboll, men sånt här går ju i vågor. Backar vi bandet till 2011 hade ju Skåne och Småland bara två lag i damallsvenskan, medan Västsverige hade tre och Norrland två.

Nu har alltså Västsverige och Norrland tappat rejält, framför allt Västsverige. Det ser man även i elitettan. För i dag blev det klart att Holmalund gör Hovås Billdal ner i division 1, vilket gör att Västsverige som alltså hade tre allsvenska lag 2011 nästa år bara har två lag i de två högsta divisionerna – Göteborg och Kungsbacka. Eller 2,5 då ju Falkenberg och Böljan är lite av gränsland mellan Syd- och Västsverige.

Men skönt för de damallsvenska lagen från sydöstra Sverige som lär kunna komma undan med väldigt låga resekostnader. IFK Kalmar får nästan hälften så långa resor i allsvenskan nästa år som de haft i elitettan i år. Jobbigare för Piteå som bara har långa bortaresor. Fast så har det ju redan varit i år. Det om geografisk fördelning.

Kalmar går till allsvenskan för att de har en vass offensiv med 31-målsskytten Amanda Fredriksson i spetsen. Men medan uppflyttningsfesten pågår på Gröndals IP inför 2097 åskådare tänker jag nu kasta in lite smolk i glädjebägaren.

När klubbledningen i morgon vaknar som damallsvenska ledare måste de nog förstärka laget rejält. För även om jag bara har sett IFK Kalmar i två tv-matcher under året räcker det att kolla tabellen för att inse att laget rent sportsligt sett inte verkar vara stabilt nog för högsta serien.

Man har ju alltså släppt in 41 mål i elitettan på 26 matcher. Även om det bara är 22 matcher i damallsvenskan kan man nog räkna med att man får lägga på minst 50 procent i högsta serien, där lagen är väldigt mycket vassare än i elitettan.

Och släpper man in 60 mål kommer man bara att spela i högsta divisionen i ett år. Kalmar behöver alltså bygga ett nytt försvar om man skall ha en chans. Jag kan spelarna för dåligt för att peka ut exakt var svagheterna finns. Men det kan ju handla om förstärkningar vad gäller såväl målvakt, backar som defensiva mittfältare.

Några av de nya behöver vara nickstarka. En av många stora skillnader mellan elitettan och damallsvenskan är klassen på huvudspelet. Kalmar såg skärrat ut mot Assi när det kom in inlägg. Det kommer att bli ännu tuffare i allsvenskan.

Men skall man ändå vara lite positiv så har ju nykomlingarna klarat sig väldigt bra sedan elitettan startade. Av de åtta senaste nykomlingarna har sju klarade sig kvar, de enda som åkt ut var Hammarby 2015.

Så kanske att kontringar på Fredriksson och Valerie Carlson. Leda till nytt kontrakt. Skyttedrottningen Fredriksson har känt på allsvenskan en gång tidigare, med Jitex 2013. Då gjorde hon två matcher från start och 13 inhopp. Då blev det inga mål, och de gånger jag såg henne upplevde jag att hon var snabb, men att hon inte räckte till rent fysiskt. Men Fredriksson känns som en klart bättre spelare nu, så det blir spännande att följa henne 2018.

Det blir även spännande att följa var Kalmar skall spela. Gröndal är inte godkänt för spel. Så utöver att klubbledningen behöver förstärka lagets försvar måste man även kämpa så att man har en hemmaplan. För om jag förstått saken rätt vill man inte flytta in i Kalmar FF:s högborg, Guldfågeln Arena.

Mycket att kämpa med framöver alltså. Men i kväll hoppas jag att alla i IFK Kalmar släpper framtiden och passar på att fira. Man måste ju tillåta sig att njuta av framgången också.

 

Smällar för Kaneryd, Linköping, Samuelsson och Kvarnsveden

 

Johanna Rytting Kaneryd

Dagens vansinnigt tråkiga damfotbollsnyhet är att Johanna Rytting Kaneryd har dragit av korsbandet. Det inträffade dagen efter att hon skrivit på för Rosengård, vilket var samma dag som hon presenterades för klubben.

Rytting Kaneryd har tidigare haft en korsbandsskada i vänsterknät. Och det är samma knä som drabbats nu igen. FC Rosengård skriver på sin hemsida att hon blir borta minst sex månader. Jag skulle nog snarare tippa på att hon blir borta mellan nio månader och ett år. Som tidigast skulle det innebära att hon kan spela för sin nya klubb nästa höstsäsong. Men risken finns att hela 2018 är förlorat.

Det här är ju verkligen otroligt tråkigt för Rytting Kaneryd, och man lider enormt med henne. Det är även ett stort bakslag för Rosengård som måste ut och värva ytterligare minst en kreativ mittfältare till nästa säsong.

Apropå Rosengård och mittfältare har Nellie Lilja från LB07 skrivit på ett tvåårskontrakt i dag. Ytterligare en intressant värvning.

Det om dagens händelser. Nu till en genomgång av helgens händelser. Jag har haft fullt fokus på herrfotboll under hela helgen, och har inte hunnit se någon damfotboll. Nu i kväll har jag dock kollat igenom en hel hög med klipp med höjdpunkter.

Sportsligt sett är det ju bottenstriden som har varit i fokus. Men jag börjar ändå genomgången av helgen med toppen, och damallsvenskans mest anmärkningsvärda resultat på många, många år.

Inför den 20:e omgången förra helgen hade inget hemmalag förlorat med fler än tre måls marginal i årets damallsvenska. Då inträffade ju det sensationella att Eskilstuna förlorade med hela 5–1 mot nästjumbon Göteborg, trots att United tog ledningen i den andra halvleken.

I lördags åkte Eskilstuna till Linköping, där de svenska mästarinnorna skulle firas av sin hemmapublik. Personligen tillbringade jag min lördagseftermiddag i Åtvidaberg. På vägen stannade jag och åt i just Linköping. Vid bordet bredvid satt det två Eskilstunasupportrar. Vi pratade lite, och det slutade med att jag önskade dem lycka till. De svarade: ”Det lär behövas”.

Ingen av oss kunde väl ana att Eskilstuna några timmar senare hade tagit årets i särklass största bortaseger i damallsvenskan – hela 6–0 mot de svenska mästarinnorna.

Tyvärr är det ju ett resultat som ger damallsvenskan dålig reklam. Ett resultat som spontant gjorde att man undrade om LFC-spelarna hade druckit för mycket champagne under guldfirandet.

Samtidigt vet man att vissa lag ibland kan falla ihop totalt. Och LFC är ett sådant lag, ett lag som haft en ful ovana att rasa ihop en gång per år. Fjolåret var ett undantag, i övrigt har vi ju 0–5 i Malmö i sista omgången 2015, 0–4 hemma mot Örebro 2014, 0–4 i Malmö 2013 och 0–6 i Göteborg 2012. Men de flesta rasen från tidigare år har skett på bortaplan.

Det här var LFC:s största ras på hemmaplan i en tävlingsmatch på minst tolv år. Det är extremt dålig reklam när man skall försöka sälja in sitt SM-guld. Och det är bara att hoppas att alla inblandade skäms.

Visst fick Lisa Lantz en katastrofstart, och bjöd på de två första målen. Men ett topplag där spelarna har bra karaktär tillåter sig inte att bli förnedrade i sin hemmaborg.

Matchens stora spelare var Loreta Kullashi, en spelare som snart lär banka på porten till Peter Gerhardsson:s landslag. Hon visade ju exempelvis väldigt hög klass när hon utnyttjade Lantz misstag vid 0–2-målet.

För LFC är det match i Prag i Champions League på onsdag, alltså en bra chans till snabb revansch. Tyvärr har ingen svensk tv-kanal valt att sända varken LFC:s eller Rosengårds bortamatcher. Vansinnigt tråkigt.

I Rosengård är ordföranden väldigt besviken på tv-cheferna. Och det har han ju anledning att vara. Det här är ju för övrigt samma visa som man hört vid i princip varje UWCL-omgång de senaste åren. Frågan är hur man kan paketera turneringen för att få någon tv-kanal att hugga. Den som har lösningen lär bli rejält hyllad i damfotbollsvärlden.

Den här gången räddas vi intresserade tittare av att Chelsea–Rosengård kommer sändas av Chelsea på Youtube. När det gäller Sparta Prag–LFC kan den komma att sändas av Corren. Där är inget klart ännu. Däremot är det klart att Corren sänder returen i Linköping.

Tillbaka till damallsvenskan. Medan Linköping den kunna komma över helgens smäll är det värre i Borlänge, där Kvarnsveden har spelat sin sista damallsvenska match för den här gången.

Kvarnsvedens IK

Som opartisk betraktare hade jag gärna sett att spänningen levt ändå in i slutomgången. Men jag förstår att supportrar till Göteborg, Hammarby och Vittsjö har lite annan syn på den saken. De klubbarna är det ju numera anledning att gratulera till nytt kontrakt.

Kvarnsvedens 3–1-förlust mot Rosengård i lördags innebar ju att Hammarby hade klarat kontraktet, samt att Vittsjö och Göteborg hade chansen att göra det redan i omgång 21.

Hannah Wilkinson blev Vittsjös hjältinna när hon fixade poäng mot Örebro på övertid i lördags. Och igår frälste Adelina Engman sitt Göteborg med ett drömmål på volley mot Djurgården.

Medan klipp på instatstorys visar väldigt trevlig stämning i Göteborgs omklädningsrum i går eftermiddag var det depp i Borlänge.

Kvarnsveden har alltså tagit 19 poäng – en summa som räckt till nytt kontrakt de allra flesta säsonger. Men i år har det ju varit så jämnt att det krävts högre poäng än vanligt.

Och då har Kvarnsveden fallit på sitt svaga försvarsspel, och framför allt på att man haft en för dålig backlinje. Man drabbades av tunga smällar tidigt i våras, när först mittbacken och lagkaptenen Denise Sundberg drog av korsbandet, och sedan även tänkta förstamålvakten Lina Lundqvist gjorde samma sak.

Dock var det inte på vårens insatser som Kvarnsveden åkte ut, utan på höstens – där man bara har vunnit en match.

Tabitha Chawinga

Det som gör Kvarnsveden unikt är att man har vräkt in mål framåt. Exempelvis har skyttedrottningen Tabitha Chawinga stått för en bragd. Hon spelar alltså i ett lag som åker ur serien. Ändå har hon gjort flest spelmål av alla i damallsvenskan sedan serien lämnade amatörstadiet.

Det var ju först efter den svenska VM-succén 2003 som vi fick helprofessionella spelare i damallsvenskan. Sedan dess är de tre bästa noteringarna:

2017: 25 mål, Tabitha Chawinga, Kvarnsveden (0 straffar – och en match kvar)
2010: 25 mål, Manon Melis, Malmö (1 straff)
2007: 26 mål, Lotta Schelin, Göteborg (minst 1 straff – statistiken på svenskfotboll.se från 2007 är inte komplett)

Chawingas 25 spelmål i serien är verkligen en makalöst bra prestation. I Kristianstad på söndag kan hon även passera Schelin.

Chawinga har som bekant kontrakt även över nästa år, vilket gör att Kvarnsveden kommer att få en bra grundplåt för att finansiera en snabb återkomst när de säljer henne. För hon kan ju inte bli kvar. Hon var ju redan för bra för elitettan 2015, och hon lär ju inte ha blivit sämre. (Tillagt i efterhand: Kontraktet ser ut att brytas vid nedflyttning. Se kommentarerna nedan)

Elizabeth Addo

Borlängeklubben lär ju utöver Chawinga tappa ytterligare några spelare. Bland annat har ju LFC länge uppgetts ha ögonen på duktiga Elizabeth Addo. Och Julia Roddar och Lova Lundin borde vara två andra spelare som är högintressanta för andra damallsvenska klubbar. Dessutom har ju tränare Jonas Björkgren ryktats vara aktuell för Eskilstuna.

Jonas Björkgren

Även om Örebro ligger en bra bit efter övriga lag i tabellen känns det som att det är två ovanligt starka lag som åker ur vår högsta serie i år. Det gör ju att det återigen känns aktuellt att ta upp den fråga som aktualiserats av både Pär Lagerström i det här inlägget och Jonas Eidevall en bit in i det här inlägget.

Pär Lagerström

Alltså frågan om utökning av antalet lag i damallsvenskan. Rent sportsligt ställer jag mig bakom ett sådant förslag. I år hade det absolut gått att få ihop en stark damallsvenska med både 14 och 16 lag.

Nackdelen här är ju att det kommer att bli dyrare med fler resor samt ännu mer slitsamt för de toppklubbar som kombinerar damallsvenskt spel med Champions League. Men rent sportsligt tror jag att svensk damfotboll hade gynnats av en utökning.

Göteborg och Hammarby är alltså två av de tre lag som säkrade kontraktet i helgen. De är även numera damallsvenskans två mest formstarka lag. Båda är obesegrade i de fem senaste omgångarna, och de har även tagit flest poäng: Göteborg har elva, Hammarby har nio medan trion Linköping, Rosengård och Piteå alla har tagit åtta på de fem senaste matcherna.

Med tanke på hur olika lag har hoppat rent formmässigt i höst roade jag mig med att räkna ut den damallsvenska hösttabellen efter tio av elva omgångar. Den ser ut så här:

(Tillagt i efterhand: Ser nu att bloggen Hattrick också har räknat ut samma tabell i kväll. Ibland tänker vi likadant… )

Piteå                16–10   18
Linköping         17–14   18
Rosengård       21–13   17
Eskilstuna        19–13   15
Göteborg         14–10   15
Djurgården       16–15   15
Hammarby       13–  9   14
Kristianstad      14–13   14
Vittsjö               11–10   12
LB07                  8–18   10
Kvarnsveden    15–19     8
Örebro              11–29     3

Det är alltså vansinnigt jämnt i höst. Åtta lag inom fyra poäng i toppen, och bara Örebro som är riktigt avsågat. Av hösttabellen kan man konstatera att medan guldstriden i praktiken avgjordes i våras, har nedflyttningsstriden avgjorts under hösten.

Minns att det såg ut så här i bottenstriden efter halva serien:

Kvarnsveden   24–30    11
Vittsjö             12–18     11
Hammarby     13–17     10
——————————-
Örebro            10–17     10
Göteborg        16–31       9

* Kampen om den sista damallsvenska platsen till 2018 är däremot inte avgjord. Däremot försvann skrällaget Assi ur kampen i går när man föll på hemmaplan mot Växjö med 3–2. Gästernas tre mål ser du här:

Därmed är det klart att antingen IFK Kalmar eller AIK spelar i damallsvenskan 2018. Det är fördel Kalmar, som är tre poäng före. Därmed räcker det med en Kalmarpoäng hemma mot Assi på söndag för att IFK Kalmar skall gå upp.

AIK spelar hemma mot Holmalund, i omgångens allra mest laddade match. Båda lagen har ju nämligen enormt mycket att spela för – men ingen av dem har sitt öde i egna händer.

Holmalund har ju trillat ner under nedflyttningsstrecket, med nio måls sämre målskillnad än Böljan. Det är stor fördel för Falkenbergsklubben, som avslutar hemma mot nedflyttningsklara Östersund.

Om Holmalund flyttas ned innebär det en mardrömsstart för den nya damfotbollssatsningen i Alingsås – den som skall kallas Alingsås FC. Överhuvud taget har det varit ett uselt år för västsvensk damfotboll med Göteborg FC i damallsvensk bottenstrid och risk att både Holmalund och Hovås Billdal åker ur elitettan. Dessutom misslyckades Jitex med att kvala sig upp.

* Så till England där det visade sig att Jessica Samuelsson drabbades av en värre fotskada mot Ungern i Borås än man hade trott.

Hon har opererats i dag, och risken är att Arsenalspelaren är borta i ett halvår. Därmed är två kantspelare borta ur landslagstruppen inför landskampen med Frankrike i slutet av november. Peter Gerhardsson lär få fundera lite över hur hans landslag skall möta snabba, franska anfallsspelare.

* Apropå England och Arsenal, så gjorde Fara Williams ett spektakulärt mål för Reading när man vann med 2–1 mot just Arsenal i i WSL Cup i helgen. Se själv:

* Så till Frankrike där PSG stärkte sina aktier i kampen om en Champions Leagueplats. Emma Berglund:s lag vann mot svensklaget Montpellier med 3–1, vilket gör att PSG nu är fyra poäng före Montpellier i tabellen.

* Slutligen till Tyskland, där Frauen-Bundesliga numera leds av uppstickaren Freiburg. Jag kan inte säga att jag är så säker på att de kommer att hålla hela vägen. Men Freiburg har verkligen ett ungt och otroligt intressant lag.

Man vann lördagens seriefinal mot Wolfsburg med 1–0 efter segermål från 18-åriga Giulia Gwinn. Det var Gwinns femte mål, vilket gör att hon delar andraplatsen i skytteligan med 23-åriga klubbkompisen Lina Magull.

Närmast bakom dem med fyra mål finns ytterligare en Freiburgtalang, den ännu 16-åriga Klara Bühl (född den 7 december 2000). Gwinn och Bühl är långt ifrån de enda tonåringarna som får speltid i obesegrade Freiburg, som nu leder tabellen med en poäng före Bayern München och tre poäng före Wolfsburg och Frankfurt. Utöver Freiburg är Turbine Potsdam enda obesegrade laget i ligan. Men Amanda Ilestedt:s gäng har för många kryss och är trots noll förluster redan åtta poäng från serieledning.

Pernille Harder

Ledaren av den tyska skytteligan är för övrigt Wolfsburgs Pernille Harder, som gjort sex mål. Men hon lämnade alltså Freiburg mållös. Så höjdpunkter från seriefinalen här.

Sett till länkat klipp ser Wolfsburg ut att ha haft ett rejält tryck mot Freiburgmålvakten Laura Benkarth i den andra halvleken. Och Freiburg hade tur, för Nilla Fischer:s lag verkar ha fått ett till synes korrekt mål bortdömt på slutet. För nog ser det ut som att Ewa Pajor befinner sig bakom bollen när Sara Björk Gunnarsdottir spelar fram?

Tankar om att Kif Örebro åker ur

Djurgården vann i kväll i Örebro med 3–0, ett resultat som innebär att stockholmarna har en god chans att sluta trea i årets serie.

Man är nu femma med två poäng upp till Eskilstuna och fyra mål upp till Piteå. För Djurgården återstår bortamatch mot Göteborg och hemmamatch mot just Piteå. Med tanke på att Eskilstuna har kvar en resa till Linköping kan sex Djurgårdspoäng räcka till litet silver.

Men ok då, huvudnyheten kring dagens resultat är förstås att Kif Örebro bara har damallsvensk status i ytterligare två matcher. Sedan blir det att bygga om truppen för elitettan.

Skall man ge en anledning till att den klubb som spelade i Champions League för två år sedan nu åker ner i elitettan är det just alla ombyggen.

Sarah Michael

I sista omgången 2014 säkrade Kif Örebro de stora silvermedaljerna via 2–0-seger hemma mot Eskilstuna. Närkingarnas startelva såg ut så här: Stephanie LabbéSusanna Lehtinen, Marina Pettersson Engström, Eve-Marie Nault, Elin MagnussonLucie Martinkova, Irena Martinkova, Annika Kukkonen, Ogonna ChukwudiSanna Talonen, Sarah Michael. Laget leddes av prisade tränaren Rickard Nilsson.

Hanna Folkesson

Redan till 2015 tappade man flera av spelarna i 2014 års startelva. Men på förhand såg ersättarna spännande ut. Tvillingarna Martinkova ersattes exempelvis av duon Hanna Folkesson och Lisa Dahlkvist. Men Folkesson drog av korsbandet inför seriestart, och gjorde inte en enda match för Örebro. Och Dahlkvist stack till PSG på sommaren.

När Kif Örebro på hösten spelade 1–1 hemma (5976 åskådare) och 0–0 borta mot just PSG i Champions League stod alltså lagets stora prestigevärvning på motsatt planhalva. Trots att laget var brandskattat blev det en femteplacering i damallsvenskan 2015.

Men fallet skulle fortsätta. Efter PSG-matcherna slutade tränare Nilsson, under vintern blev Kif även av med traditionsbärare som Elin Magnusson, Marina Pettersson Engström, Susanna Lehtinen och Sanna Talonen. Plus att Sarah Michael missade hela den damallsvenska säsongen 2016 till följd av en korsbandsskada.

Sanna Talonen

Följden av alla förändringar blev att laget var rejält indraget i nedflyttningsstriden under våren. Men trots att man var på uppgång, och tog åtta poäng på de fyra sista omgångarna innan OS-uppehållet, fick nye tränaren Giorgos Papachristou lämna under sommaren. I det läget hade Örebro 14 poäng, och låg fem poäng över nedflyttningsstrecket.

Officiellt uppgavs att det dels var ekonomiska skäl, dels en organisationsförändring som låg bakom. Dock hade klubben ekonomi nog att värva hem Lisa Dahlkvist igen dagarna innan tränarbytet.

Ny tränare blev Martin Skogman. Under hans ledning tog Örebro nio poäng på säsongens tio sista omgångar. Med totalt 23 poäng slutade man på åttondeplatsen, med god marginal ner till nedflyttningsstrecket.

I vintras väntade nya ommöbleringar i truppen. Tanken var att Kif Örebro skulle spela helsvenskt under 2017. Så har det också varit, med ett undantag. I somras värvade man in amerikanska målvakten Nora Abolins som reserv till Carola Söberg. Abolins har spelat en halvlek i årets allsvenska.

Men trots att Örebro har använt hela nio spelare som var uttagna i landslagstrupper under Pia Sundhage har laget inte räckt till.

När nedflyttningsplatsen i kväll blev klar såg startelvan ut så här: Söberg – Hanne Gråhns, Emelie Andersson, Petterson Engström, Freja OlofssonJulia Spetsmark, Dahlkvist, Fanny Andersson, Michelle de JonghJenny Hjohlman, Emma Jansson.

Marie Hammarström

In byttes Frida Svensson och comebackande Marie Hammarström-Liljesson. Av de 13 som spelade i kväll fanns alltså bara Pettersson Engström kvar från startelvan i sista omgången för tre år sedan. Det är verkligen en otroligt stor omsättning på spelare.

En andra spelare från den där 2014-elvan ledde laget. I dag gjorde ju Elin Magnusson sin första match som damallsvensk tränare.

Martin Skogman fick som bekant lämna efter 6–1-förlusten mot Hammarby senast. Hans facit på på 29 damallsvenska omgångar som Örebrotränare blev 21 poäng.

Jag har förvånats över att han inte valde att ändra i sitt mittförsvar, för jag tycker att man tappat många poäng på brister i mittlåset. Jag noterar att Magnusson tycks hålla med, för hon testade ju ett nytt mittförsvar i dag. Sett till höjdpunkterna från damallsvenskan.tv blev det dock ingen förbättring.

I övrigt är jag inte man att säga hur mycket som hängt på tränaren och hur mycket som berott på spelarna. Men klart är att ett lag med så många landslagsaktuella spelare borde klara av att hänga kvar i damallsvenskan.

Spontant kan man nog hävda att Sundhage har övervärderat några av spelarna. Samtidigt tycker jag att Örebro har flera väldigt intressanta spelare i truppen. Spelare som borde kunna göra väldigt mycket bättre resultat än de gjort.

Lisa Dahlkvist

Personligen har jag exempelvis trott mycket på Michelle de Jongh, och jag hoppas fortfarande på henne. Men i år har det tyvärr inte lyft ett dugg för mittfältaren.

En annan spelare som haft det tungt är Dahlkvist. Jag hörde henne på radion för en stund sedan. Där gjorde hon klart att hon inte spelar i elitettan nästa år.

Det blir intressant att se var hon hamnar. Personligen tycker jag att hon borde kunna bli en bra mittback. Hon har en bra speluppfattning, och när hon får tid har hon väldigt bra spelvändningar. Och som mittback har man oftast lite mer tid med bollen än som central mittfältare.

Dahlkvist lär inte bli den enda som lämnar Örebro. De spelare som fortfarande drömmer om landslaget bör ju spela i damallsvenskan.

Under sina 15 raka säsonger i damallsvenskan har Kif Örebro byggt en damfotbollstradition i Närke. En tradition som bör vara en tillgång i det här läget. Å andra sidan finns en liknande tradition i Umeå, och som bekant blev UIK söndervärvat i vintras.

Örebro lär som sagt också få bygga om laget igen i vinter. Här gäller det för klubbledningen att både visa fingertoppskänsla och vara handlingskraftig, att snabbt visa att man har som mål att omgående återvända till hösta serien. I så fall kan sejouren i näst högsta serien bli kortvarig.

* I övrigt i dag har Rosengård förlängt kontraktet med Zecira Musovic fram till och med 2020. Enligt den här långa intervjun kommer både Erin McLeod och Ella Masar McLeod att lämna Malmöklubben. Den förstnämnda har inte erbjudits nytt kontrakt, medan Masar McLeod sägs välja att flytta till ny europeisk klubbadress.

Enligt den här artikeln i Sydsvenskan är det även osäkert med Anita Asante:s framtid i Rosengård. Även om det är på en annan nivå än i Örebro krävs det nu fingertoppskänsla även från Rosengårds klubbledning. För två raka andraplatser utan att ens vara nära guldet är inte godkänt i Malmö.

 

Blytunga förluster för Kvarnsveden och Örebro

Kring 14.40 i dag jublades det i Örebro, Göteborg, Vittsjö, på Söder i Stockholm – och i Malmö. Då gjorde nämligen Mia Persson LB07:s segermål mot Kvarnsveden.

En dryg halvtimme senare jublades det ännu mer på Söder, medan Örebro plötsligt hade väldigt lätt att hålla sig för skratt när baklängesmålen rasade in ett efter ett.

Det mål som föll vid 14.40 (i den 86:e matchminuten) innebär att LB07 kan planera fullt ut för damallsvenskan även 2018. Det innebär också att Kvarnsveden däremot ligger farligt nära elitettan. Det insåg också lagets spelare och ledare. För det var väldigt tomma blickar hos Jonas Björkgren och hans spelare när slutsignalen ljöd drygt sju minuter senare.

Med en trepoängare i dag hade Kvarnsveden satt en vansinnigt tuff press på Göteborg inför de kommande omgångarna. Nu blev det inte så, utan istället kan det bli så att Kvarnsveden kommer att vara tvunget att vinna en av de två kommande matcherna mot Rosengård och Linköping för att ha en bra chans till nytt kontrakt.

I dagens två sena matcher vann Hammarby och tog sig upp på 22 poäng, medan Vittsjö fick kryss och nu har 21. Därmed höjdes de båda lagens chanser att hänga kvar med flera procent.

Helt klara är de inte ännu. Men i nuläget talar det mesta för att två av Kvarnsveden, Göteborg och Örebro spelar i elitettan nästa år. Och med tanke på hur uselt Örebro spelade i dag ger jag inte dem mer än en procents chans att hänga kvar.

Lisa Dahlkvist såg ju knappast hoppfull ut i intervjun efter 6–1-förlusten mot Hammarby. Hon sa att hon blir sur av att titta på tabellen, och att hon nästan blev ännu surare att få veta att Kvarnsveden hade förlorat i Malmö. Fast det skall hon vara väldigt glad för. Om Kvarnsveden hade vunnit skulle nämligen Örebro i praktiken vara klart för elitettan redan nu.

Klara för elitettan har i dag Lidköpings FK och Asarums IF blivit. Grattis till båda. I morgon får de sällskap upp av Ljusdals IF eller Notvikens IK. Där är det fördel Ljusdal, som vann i Luleå med 2–0 förra helgen.

Apropå elitettan har AIK just besegrat Uppsala med 1–0. Därmed är AIK numera bara en poäng bakom Assi på allsvensk plats, och det är tre omgångar kvar att spela. Även IFK Kalmar är med i kampen. Assi är enda laget som har avgörandet i egna händer, ändå tycker jag att AIK har bäst utgångsläge.

När det gäller Assi var jag nog lite trött i går kväll, för jag glömde att skriva med några spaningar jag gjorde angående laget och klubben. När jag kollade ledarstaben kände jag igen lagets fystränare, Joakim Abrahamsson. Han har en bakgrund som förbundskapten på skidor, och blev ju bland annat utnämnd till Årets ledare i svensk idrott året 2010. Han borde ju ha förutsättningar att se till att laget blir konditionsstarkt.

En annan spaning gällde lagets innermittfält. När jag kollar in för mig helt nya lag brukar jag inte titta på laguppställningen förrän en stund in i matchen. Jag vill nämligen få en första bild av laget och spelarna utan alltför många förutfattade meningar.

När det gäller Assi visste jag ju att Fernanda da Silva var lagets bästa målskytt. Och man vet ju hur målskyttar från Brasilien är – alltså tekniska och huvudsakligen fokuserade på anfallsspel.

Ganska tidigt i matchen började jag fundera över om da Silva verkligen var med. Ingen av Assis forwards såg ju speciellt ”brasiliansk” ut. Efter en koll i laguppställningen visade det sig att da Silva var en av de stenhårt arbetande innermittfältarna. Av den här artikeln att döma har det inte alltid varit så.

Bredvid sig på Assis innermittfält har da Silva lagkaptenen Lina Henriksson, som verkligen agerade som en riktig ledare på planen. Henriksson styrde hela tiden vilsna lagkompisar till rätt positioner, och såg därmed till att styra Assis utmärkta lagspel. Har man sådana spelare i centrallinjen har man också förutsättningar för att göra väldigt bra resultat.