Kort om första gruppomgången

En fjärdedel av EM-turneringen är spelad, och alla lag har visat upp sig varsin gång. För och främst kan man notera att det var väldigt jämnt och målfattigt i grupperna A, B och C, medan det som väntat var ganska stor skillnad mellan topp- och bottenlagen i grupp D.

Jag har ju tidigare konstaterat att de flesta lag har börjat lära sig försvarsspel, vilket gör att antalet målfester numera har minskat rätt rejält.

Jag tänkte ge mig på en kort sammanfattning av det vi hittills har fått se. Här är första omgångens…

…bästa lag: Nederländerna och England. Att engelskorna skulle vara bra, det visste jag. Men att Nederländerna höll så hög klass, det var en positiv överraskning som kan bli negativ. Negativ i den bemärkelsen att det ju nämligen kan bli vårt svenska lag som kan komma att ställas mot de orange lejonhonorna i kvartsfinal.

…trögstartade storlag: Både Tyskland och Frankrike hackade i gång sina motorer. När det gäller fransyskorna har spelet hackat i tre raka matcher nu. Börjar det smyga sig in lite osäkerhet i laget, tro? Men man blir inte Europamästare på att imponera i gruppspelet. Det är i utslagningsmatcherna som tyskor och fransyskor skall visa sin klass.

…positiva överraskningar: Nederländerna är nämnda. Därför får det i första hand bli Ryssland och Island under den här vinjetten. Jag trodde inte att ryskorna skulle vara nära att ta poäng i EM. Men efter första omgången leder de grupp B före Tyskland och Sverige. Det var ett helt annat ryskt lag i EM-premiären än det svenskorna krossade i Algarve. Och även om Island förlorade med 1–0 mot Frankrike var ”The Dottirs” mycket starkare och stabilare än jag hade trott. Kul att se.

…svenska utropstecken: En hållen nolla mot Tyskland. Vi har ju nått ett par oavgjorda resultat i tyskkamper genom åren (och sedan ändå förlorat i förlängning). Det är däremot mer sällan som vi håller nollan mot tyskorna. Det här var blott fjärde gången någonsin. Så den väl genomförda försvarsinsatsen i Breda lär har gjort att det defensiva självförtroendet växte ytterligare. Det är förstås viktigt.

…kryss: Sverige–Tyskland 0–0 är enda matchen hittills som slutat oavgjord. Noterbart var även att det var oavgjort, 91–91 i passningar till fel adress. Däremot var det långt ifrån oavgjort i passningar till rätt adress. Där vann Tyskland med förkrossande 465–267. Det innebär att Sverige hade en passningsprocent på 74,6 medan tyskorna hade 84,6. Där har Sverige något att jobba på, samtidigt som det viktigaste inte är att ha bollen mest – utan att använda bollen bäst.

…snyggaste mål: Jordan Nobbs 5–0-volley mot Skottland.

…bästa spelare: Jag satt och funderade över den rubriken inför England–Skottland. Jag tänkte att det kanske får bli någon i Nederländerna, exempelvis Jackie Groenen. Men hon får se sig besegrad. Omgångens spelare blir förstås Jodie Taylor, som byttes ut efter 59 minuter i matchen England–Skottland. På den tiden hann hon bli första tremålsskytt i en EM-match på drygt 20 år.

Slutligen några ord om de 15 minuter vi i media fick se från dagens svenska träning. Alla såg ut att träna för fullt, och det roligaste som hände var när Lilie Persson fick fylla ut en kvadrat, och Pia Sundhage omgående gav henne smeknamnet Morozova.

Skön poäng i premiären

Det blev en blytung, svensk poäng i EM-premiären. Nu kan det ju faktiskt räcka med seger mot Ryssland för avancemang till kvartsfinal.

Det svenska laget var lite darrigare efter paus, men totalt sett tyckte jag att det gjorde en väldigt bra insats, defensivt sett. Passningsspelet höll väl inte den nivå man hade hoppats. Men man kan ju inte få allt. Det här var ju den bästa svenska mästerskapspremiären på evigheter.

Jag räknade till 3–1 till tyskorna i högklassiga målchanser. Den svenska skapade Stina Blackstenius på egen hand. Hon stärkte väl sina aktier?

Jag har just lämnat spelarbetyg till BT. Jag satte två fyror, de gick till Linda Sembrant och Hedvig Lindahl. Men glädjande också att man fick chansen att dela ut en trea till tidigare ifrågasatta Jonna Andersson. Defensivt sett gjorde hon absolut sin bästa landskamp hittills.

Någon längre analys finns det inte tid för nu. Mycket tidigt i morgon bitti rullar bilen mot Nederländerna. Nästa inlägg kommer att skrivas där nerifrån.

En bra svensk halvlek

Sveriges första 45 minuter i EM är bra. Bra för att vi hade rätt god kontroll under större delen av halvleken.

Det såg i och för sig lite darrigt ut inledningsvis, men Tyskland har bara haft en riktig målchans, den kom på ett konstigt anfall där Hedvig Lindahl gjorde två bra ingripanden.

Positivt att vänsterförsvaret med Linda Sembrant och Jonna Andersson har varit bra så här långt.

På minuskontot är att vi själva bara har haft en halvchans, Sembrants nick på den enda riktiga hörna vi haft. Bristen ligger i att vi har för dålig passningskvalitet i den så kallade ”sista tredjedelen”.

En annan brist är hörnorna. Vi har haft fem, och fyra av dem har varit uselt levererade.

Men totalt sett, alltså ändå positivt. Ett kryss vore förstås ett kanonresultat, speciellt som Ryssland skrällvann mot Italien med 2–1 tidigare i dag.

Fortsätter det här får jag snart avgå som tippare. För Ryssland skulle ju inte ta några poäng…

Lottning som skapar möjligheter

Grupp B: Tyskland, Sverige, Italien och Ryssland.

Vår öppningsmatch blir mot tyskorna i Breda den 17 juli – det är på många sätt en intressant lottning. Det innebär ju att vi vid avancemang inte kommer att kunna möta Tyskland förrän i finalen.

För Tyskland är självklart stor guldfavorit, inte bara för att de tog OS-guld i år utan mest för att de varit helt överlägsna i Europa under drygt 20 års tid. Tyskland har ju exempelvis hela sex raka EM-guld.

Italien och Ryssland är två lag som vi skall slå. Det känns som att båda nationerna är på nedgång. Vi möter Ryssland i andra matchen, den 21 juli i Deventer. Ryskorna kryssade både mot Turkiet och Ungern i kvalet, och man föll nyligen klart i två matcher mot Belgien.

Gruppspelet avslutas mot Italien i Doetinchem den 25 juli. Italien är det lilla hotet mot en svensk kvartsfinalplats. Italienskorna kom tvåa bakom Schweiz i sin kvalgrupp och är rätt stabila på nivån under topplagen. Men det var länge sedan de fixade att rubba någon av toppnationerna.

I förra inlägget önskade jag just att vi skulle placeras i grupp B ihop med Tyskland, så på många sätt fick jag som jag ville i lottningen. Den utfördes för övrigt av Nadine Kessler, med hjälp av Sverigebekanta Manon Melis, som tidigare under dagen meddelade att hon avslutar sin karriär. Grattis till en fin karriär.

Manon Melis

Manon Melis

I sin helhet föll lottningen ut så här:

A: Nederländerna, Norge, Danmark och Belgien. Den klart jämnaste gruppen på förhand.
C: Frankrike, Schweiz, Island och Österrike. Kan bli hårt om andraplatsen.
D: England, Spanien, Skottland och Portugal. Superlottning för England och Spanien.

Om lagen följer seedningen får vi följande slutspelträd:

A1–B2, Nederländerna–Sverige
D1–C2, England–Schweiz

B1–A2, Tyskland–Norge
C1–D2, Frankrike–Spanien

Det slutspelsträdet vore förstås en jackpot för svensk del. Så det är bara att hoppas att seedningen håller…

Matchguide till VM-finalen 2015

Två matcher återstår av VM. Bronsmatchen och finalen. Jag tänkte inte göra någon längre guide till kvällens drabbning i Edmonton. Den guide jag bjuder på till den matchen finns i slutet av det här inlägget.

Fokus här hamnar istället på finalen, det är ju den man ser fram emot nu, även om det finns förutsättningar för att bli en trevlig historia även i kväll.

Som jag skrev efter semifinalerna tycker jag att USA är stora favoriter i Vancouver. Det enda som egentligen talar för Japans Nadeshiko är att ingen av amerikanskorna har vunnit ett VM och att de således kan bli nervösa. Här är min guide till VM-finalen 2015:

Arena: BC Place i Vancouver.

Matchstart: natten mot måndag 01.00 (16.00 på söndag lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 23.45 i morgon.
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina.
Odds: 60–40 i amerikansk favör. USA är klara favoriter – hade det inte varit final hade jag satt högre odds. Mitt tips i BT är 2–0 till amerikanskorna efter mål av Alex Morgan och Carli Lloyd. Med ett tidigt amerikanskt mål kan det bli större siffror än så. Men om amerikanskorna inte får hål och det börjar närma sig slutet av andra halvlek, då växer Japans möjligheter för varje minut.

Trolig startelva, Japan: Ayumi Kaihori – Saori Ariyoshi, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Nahomi Kawasumi, Mizuho Sakaguchi, Rumi Utsugi, Aya Miyama – Yuki Ogimi och Shinobu Ohno.
Trolig startelva, USA: Hope Solo – Ali Krieger, Julie Johnston, Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg – Tobin Heath, Morgan Brian, Lauren Holiday, Megan Rapinoe – Carli Lloyd – Alex Morgan.

Det här är den tredje raka stora internationella finalen i rad där USA och Japan ställs mot varandra. Det är förstås ingen slump.

Tvärtom har vi en final mellan de båda lag som lett utvecklingen inom damfotbollen på senare tid. Japan har lett den tekniskt och taktiskt medan USA har lett den på så många andra plan, inte minst intressemässigt.

Visst är det kort avstånd mellan USA och Kanada, men ingen kan få mig att tro att exempelvis Sverige hade haft ett sådant makalöst stöd om VM gått i Norge eller Danmark. Jag har sett uppgifter om att var tredje biljett i VM har köpts av amerikaner. Det var fantastiskt att få se hur unga tjejer och barnfamiljer från USA har åkt land och rike runt i Kanada för att stödja Alex Morgan och de andra.

Finalen lär bli den mest sedda fotbollsmatchen i USA någonsin, sett till tittarsiffror på tv. På plats i Vancouver kommer bland annat vicepresidenten Joe Biden att vara. President Barack Obama har också engagerat sig i laget, han har gjort det såtillvida att han har twittrat ut gratulationer efter segrarna i slutspelsmatcherna. Damfotboll engagerar alltså i USA. Däremot kommer alltså inte Sepp Blatter att finnas på plats.

Vancouver ligger ju väldigt nära amerikanska ”soccercitys” som Seattle och Portland. Räkna alltså med att USA kommer att ha ett massivt stöd från läktarna. Men det är bara en av de saker som talar för USA.

Spelmässigt känns det amerikanska laget som minst en klass bättre än de japanska. Båda är välorganiserade och starka på fasta situationer. Japan har med tur och skicklighet tagit sig till final på den ”svaga” halvan som Fifa skapade för Kanada. USA har tagit sig fram på den svåra halvan med alla topplag. De har dessutom imponerat mer och mer för varje match.

I semifinalen uppträdde USA som ett blivande mästarlag. Äntligen hade de ett lag med både god defensiv balans och offensiv tyngd. När Morgan Brian spelar centralt har man en naturlig defensiv innermittfältare samtidigt som Lauren Holiday blir befriad från den defensiva tvångströjan.

Holiday har inte fått visa sina stora offensiva kvaliteter tidigare i VM. Men mot Tyskland hade hon större frihet, med följden att vi fick se ett antal läckra passningar – inte minst ett antal spektakulära spelvändningar. Känslan är att Holiday blir en nyckelspelare i finalen.

Det blir även Alex Morgan. Även om hon inte gjorde något mål skapade Morgan jättemycket. Lotta Schelin borde ta och åka över till Vancouver och se hur Morgan rör sig. För Morgan klarar av att vara ensam och övergiven forward men ändå äga en hel fyrbackslinje.
Hon gör det för att hon har en bra förmåga att läsa av var uppspel och rensningar kommer att hamna. Hon är dessutom smart nog att hela tiden utmana backlinjens svagaste kort. Gissningsvis kommer hon ofta att löpa in på ytan bakom offensivt lagda Saki Kumagai.

USA:s största tillgång hittills i VM är dock försvarsspelet i allmänhet och backlinjen i synnerhet. Hope Solo har nu hållit nollan i över åtta timmar och ännu starkare är att hon bara behövt göra tolv räddningar på hela turneringen, varav flera av dem kom den första halvtimmen. USA släpper alltså till väldigt få målchanser. Och då har de ändå mött lag som Sverige, Nigeria, Australien och Tyskland. Mittbacken Becky Sauerbrunn är otroligt stabil och viktig. Hon gör inget stort väsen av sig i form av flashiga glidtacklingar eller så. Men är det någon som sett henne göra ett misstag i VM?

Japan förmådde i princip inte att skapa något mot England. Jag har väldigt svårt att se hur de skall lyckas dyrka upp USA:s ramstarka försvar. Mark Sampson hade gjort sin läxa och visade hur man håller ihop laget och stressar sönder Japans anfallsspel. Jill Ellis och Tony Gustavsson såg förstås och lärde. Japan kommer alltså att få det ännu jobbigare i anfallsuppbyggnaden än mot England.

För USA är mycket vassare i kontringsspelet än England. USA har bättre passningskvalitet och straffar misstag på ett mycket mer skoningslöst sätt än engelskorna gjorde.
Norio Sasaki är duktig taktiskt sett och han har sagt att hans lag inte kommer att vara nervöst utan kommer att våga spela ut. Och att det kommer att våga spela framåt. Jag har stor respekt för Sasaki. Men tror alltså ändå inte att hans lag kommer att vinna.

Även om Japan har sex raka uddamålssegrar i bagaget är det enda som jag tycker talar för laget att USA skulle kunna drabbas av finalfrossa. Ingen av de amerikanska spelare som Ellis använder i sin startelva har ju trots allt varit med och blivit världsmästare. Det har däremot de flesta japanska.

Och faktum är ju att USA var ännu större guldfavoriter 2011 än de är nu. Minns ni förresten finalen från 2011?

Jag gör det väl. Då satt jag på Commerzbank Stadion i Frankfurt och såg dramat live. Det var en fantastisk match där USA var väldigt mycket bättre spelmässigt sett, men där det verkade vara förutbestämt att Japan skulle vinna.

När Aya Miyama utnyttjade amerikanska försvarsnerver och gjorde 1–1-målet i slutskedet av ordinarie tid hade jag 10–0 i riktigt klara målchanser till USA. 10–0. Japan gjorde alltså mål på sitt första riktigt farliga avslut. Den typen av effektivitet lär Japan behöva även den här gången.
Faktum är förresten att USA hade en rätt darrig backlinje för fyra år sedan. Då levde laget fullt ut på sin offensiv. Den här gången skall japanskorna inte förlita sig på att man får så generösa gåvor från amerikanska backar.

Jag kollade för övrigt hur startelvorna såg ut för fyra år sedan. Japan lär ha tre ändringar, medan USA har sex nya spelare, varav tre backar och flera positionsbyten:

Japan 2011: Kaihori – Yukari Kinga, Iwashimizu, Kumagai, Sameshima – Sakaguchi, Homare Sawa – Ohno, Kawasumi, Miyama – Kozue Ando.
USA 2011: Solo – Krieger, Rachel Buehler, Christie Rampone, Amy LePeilbetHeather O’Reilly, Shannon Boxx, Lloyd, Rapinoe – Abby Wambach och Holiday.

Jag minns också hur Abby Wambach vägrade prata om matchbilden i mixade zonen efteråt. Hur hon var en grymt stor förlorare. Hon sa så här:

”Japan vann matchen, Japan är världsmästare – och de är förtjänta av det.”

Wambach lär inte starta i finalen. Men hon lär komma in – och hon lär inte kliva av BC Place matta förrän USA har vunnit. Det här är sannolikt hennes sista VM-match så räkna med att hon kommer att elda på sina lagkompisar med alla energi hon kan finna.
Wambach spelade ju en huvudroll 2011. Hon såg ut att bli matchhjälte, men blev lite av syndabock. Det var ju hon som styrde Homare Sawa:s klack i förlängningens slutminuter och gjorde så att Hope Solo inte kunde rädda. Wambach agerade alltså olycksfågel och orsakade att det blev straffläggning. Där satte dock den amerikanska forwardsstjärnan sin straff – något hennes lagkompisar hade väldigt svårt att kopiera.

I grunden är ju Wambach ändå en vinnare. Det är även Hope Solo, Carli Lloyd, Megan Rapinoe och Alex Morgan. Sannolikt skall även Julie Johnston in i vinnargänget. Med så många vinnare på planen kommer Japan få komma upp med något alldeles exceptionellt för att kunna kontra.

Fast det är ju ”fel” lag som har vunnit de båda tidigare finalerna mellan USA och Japan. Japanskorna var spelmässigt bättre i OS-finalen 2012. Då hade jag 8–6 till Japan i målchanser. Dessutom skulle Japan ha haft en straff för hands vid underläge 1–0. Den missade dock domaren Bibiana Steinhaus. Vi får verkligen hoppas att det inte blir en dålig domarinsats som avgör VM. Sådana har vi ju haft för många av.

Bland annat hjälptes ju USA till final av en sådan. Vid närmare betraktande så har även jag kommit fram till att Alex Morgan stoppades utanför straffområdet när USA fick straff. Dessutom borde ju Julie Johnston ha blivit utvisad i samband med den tyska straffen.

Domarfrågan finns det anledning att återkomma till. Men förhoppningsvis alltså inte direkt efter finalen…

När det gäller laguppställningarna tror jag alltså på att båda lagen spelar som i semifinalerna. Det känns inte som någon vågad gissning, även om legendarerna Wambach och Sawa säkert ligger på för att ingå i startelvorna.

Det om läget inför finalen. Här är även en liten lägeskoll inför bronsmatchen:

Arena: Commonwealth Stadium i Edmonton.

Matchstart: i kväll 22.00 (14.00 lokal tid)
TV/Stream: TV4 direktsänder, sändningen startar 21.20.
Domare: Ri Hyang Ok, Nordkorea.
Odds: 55–45 i tysk favör. Tyskland förlorar nästan aldrig en mästerskapsmatch mot europeiskt motstånd. Jag tippar tysk seger med 3–2.

Även här känns det troligt att det blir ganska lika startelvor som i semifinalerna. Dock händer det ju att coacher ger några trotjänare som nött mycket bänk chansen i bronsmatcherna.

Här är jag dock skeptisk till att det blir så. De flesta tyskorna har ju ingen VM-medalj och de lär gärna vilja få med sig en hem. Och för England skulle ju en tredjeplats vara en jätteframgång.

Jag tror alltså ändå på tyskorna. Även om de har behövt resa för att ta sig till Edmonton har de haft en dag mer på sig att ladda om. Och med tanke på det grymma sätt som England föll mot Japan så är frågan om engelskorna har orkat resa sig och ladda om.

Dock blir man ju glad när man läser att Laura Bassett har givit klartecken till spel. Visst vore det väl en solskenshistoria om hon fick avgöra i kväll? I rätt mål alltså.

Här är förresten en känslomässigt jobbig radiointervju med Bassett och här är en lika känslomässig tv-intervju:

För Tyskland är Lena Lotzen och Dzsenifer Marozsan borta. Tyskland har ändå en så bred trupp att man bör kunna klara det här. Frågan är dock hur Annike Krahn klarar Jodie Taylor. Krahn hade ju en mardrömsdag i semifinalen, på sin födelsedag – europeisk tid. Kanske att mittbacken får fler skäl att fira efter bronsmatchen.

Slutligen tror jag alltså att det är den amerikanska nationalsången som kommer att ljuda efter finalen. Antagligen en vackrare version än den här med Ariane Hingst:

Tråkiga matcher i VM-kvalet

Sverige har spelat sin sista landskamp för året. Det innebär dock inte att VM-kvalet har tagit vinterlov ännu.

Det spelas nämligen nio matcher i helgen och fyra på onsdag/torsdag. Bland annat spelar de troliga VM-länderna Frankrike, Tyskland och Spanien dubbelt. Fast ändå känns knappt någon av de 13 matcherna speciellt intressant. Topplagen har nämligen högst överkomligt motstånd.

Anja Mittag

Anja Mittag

Exempelvis ställs tyskorna mot Slovakien och Kroatien. Kuriosa där är att Malmös Anja Mittag står på 99 landskamper, och troligen kommer att göra sin hundrade den kommande veckan.

Några av matcherna sänds på tv i respektive länder. Spanien–Rumänien (lördag 11.45) går att se på den här länken, Slovakien–Tyskland finns här och Bulgarien–Frankrike (lördag 18.00) på den här. Hittar jag fler länkar lägger jag upp dem här.

* Helgens mest intressanta match är inte någon VM-kvalmatch, utan den norska cupfinalen. Där ställs storfavoriterna Stabaek mot svensklaget Avaldsnes med Freja Hellenberg och Mia Jalkerud. Även om Avaldsnes gjort en stark höst är oddsen 90–10 för att ligamästarinnorna Stabaek tar en dubbel. Matchen sänds på NRK med start 16.00.

Katie Fraine

Katie Fraine

* I övrigt är silly season inne i en intensiv period. I dag presenterade Linköping ersättaren till Sofia Lundgren. Det blir Katie Fraine som är LFC:s nya förstemålvakt. Det känns som en stabil värvning.

I övrigt i dag har Kristianstad förlängt med Marija Banusic. Det förekom ju för ett tag sedan uppgifter om att talangen var aktuell för Tyresö. Men känslan är att det här var ett klokt beslut av Banusic, som kan behöva något år till innan hon tar klivet över till någon av de riktigt stora klubbarna.

Prinz dubbel målskytt i avskedsmatchen

Igår tog Birgit Prinz långa karriär slut. Den gjorde det på bästa sätt, för Tysklands största stjärna genom tiderna gjorde mål för båda lagen när det tyska landslaget besegrade hennes klubb FFC Frankfurt med 6–3.

Här är höjdpunkter från matchen, som sågs av hela 6543 åskådare i Frankfurt.

Och för er som förstår tyska är här ett inslag med röster om Prinz. Eller snarare hyllningar av Prinz. Och förstås är Prinz egen kommentar till matchen med. Och ja, hon tyckte att avtackningen var fantastisk…

Apropå röster om Prinz på tyska, finns det fler här – fast i skriven form.

Och slutligen ett sammandrag i bilder från Prinz kappsäck fylld med tunga meriter från det tyska landslaget. Hon stannade på 214 kamper och 128. För hennes mål från igår räknades förstås inte – det var ju en inofficiell landskamp.