I kväll har jag varit på Bravida Arena och sett Häcken besegra Djurgården med 4–1 i dagens damallsvenska toppmöte.
Det var en intressant match, där jag tror att Djurgården är rätt nöjda med hur det såg ut i 74,5 minuter, alltså fram till hemmalagets 3–1-mål.
Det var ett tag sedan jag senast såg Häcken på plats. Då handlade det om Champions League, och ett Häcken som hade hög internationell kvalitet på sitt anfallsspel.
I kväll satt jag länge och undrade vart det där vassa, och effektiva Häcken har tagit vägen. För under den första halvleken tyckte jag att hemmalaget underpresterade rätt rejält. Mina anteckningar om hemmalagets anfallsspel handlade om stillastående spelare samt lösa och ofta ”duffade” passningar, som dessutom ganska ofta kom på fel fot, eller i alla fall några decimeter fel.
Följden blev att Djurgården hela tiden hann ställa upp åtta–nio spelare utanför eget straffområde. Och skall man lyckas spela sig igenom en buss måste passningar och löpningar vara av högsta kvalitet. Det var inte Häckens.
I paus hade hemmalaget, trots ett ganska stort övertag i bollinnehav, bara 2–1 i avslut på mål. Visst hade man haft chanser att göra både ett och två mål. Men när avsluten inte går innanför ramen går det inte att vara nöjd. Och det värsta för hemmalaget var att man lät Djurgården sticka upp och skapa flera rätt bra chanser.
På många sätt var det ju just Djurgården som förstörde Häckens gulddrömmar förra året. Stockholmslaget vann då båda lagens inbördes möten med 1–0, och framför allt hemmasegern i mitten av september var en riktigt fet käftsmäll för Häcken.
I paus i kväll satt jag och tänkte att det inte alls hade varit konstigt med 1–0-ledning för djurgårdarna. Det var länge sedan jag såg laget så piggt och vasst som i kväll. Inte minst hade man spets på kanterna. Tove Almqvist såg riktigt het ut på högersidan, och Stinalisa Johansson har fart till vänster.
Efter paus visade Häcken både högre fart och bättre passningskvalitet. Anna Sandberg gjorde 1–0 när hon transporterade bollen cirka 40 meter innan hon smällde in bollen i mål med ett stenhårt skott. Det var ett fint mål. Jag hörde att Radiosportens Christian Olsson kallade det ett ”skott i krysset”. Men det var det ju definitivt inte.
Visst tycks uttrycket ”krysset” ha förändrats sedan målen blivit djupare, men för mig är krysset precis där stolpen möter ribban. Och bollen får inte vara mer än en decimeter från respektive del av målramen för att det skall vara ett ”skott i krysset”. Sandbergs skott gick in ungefär en halvmeter under ribban, mitt emellan stolparna. Alltså inte i krysset, men snyggt ändå.
Efter det målet borde Häcken ha punkterat matchen. Man hade flera fina anfall. Jag gjorde en anteckning om att Clarissa Larisey visade upp en närmast extrem oförmåga att göra mål. Hon gör ett grymt arbete, och kommer till bra lägen. Men avsluten är minst sagt trubbiga.
En annan anteckning handlade om att Anna Sandberg hade direkt usla inspel. Hon förstörde flera fina hemmaanfall genom att grovt missa ganska enkla passningar in i straffområdet. Att hon måste nöta inlägg och inspel om hon skall bli landslagets nästa vänsterback. För på internationell nivå får man inte så många chanser. En stund senare lade jag till att det är bättre att hon skjuter när hon kommer runt på kanten.
Sandberg svarade genom att skjuta nästa gång hon kom fram. Då blev det 2–1 till hemmalaget. För minuten innan hade Alexsandra Lobanova kvitterat på ett fint distansskott.
Därefter hade Djurgården en rätt bra period. Men gästerna vek ner sig när Rosa Kafaji gjorde 3–1. Målet kom på en snabb kontring, och föregicks av en situation där domare Sandra Almkvist först pekade på hörna, men sedan ändrade sig till inspark. Jennifer Falk tog chansen och slog en långpassning till Felicia Schröder.
Sedan gick det fort. Plötsligt fick jag se ett exempel det snabba och högkvalitativa anfallsspel som Häcken hade i vinterns Champions League. Det var trion Schröder, Matilda Nildén och Kafaji som snyggt kombinerade sig fram mot ett Djurgården som inte kommit i ordning efter situationen där man trodde att man skulle få hörna.
Jag såg att gästernas tränare Marcelo Fernandez var ute och svingade i SVT efter det inträffade. I efterspelet till målet fick nämligen Matilda Plan gult kort för olämpligt uppträdande. Fernandez sa:
”Vi är flera som efterfrågar en bättre kommunikation. Det finns en lättkränkhet nu, och det tror jag inte för damfotbollen framåt.”
Personligen tycker jag att fotbollen har alldeles för mycket kommunikation kring domslut. Alldeles för mycket. I många andra sporter är det i princip nolltolerans mot protester mot domslut. Säger en spelare eller ledare något så åker den ut. I fotboll är det inte ovanligt att fem–sex spelare tillåts omringa domaren utan att något händer.
Enligt min uppfattning skall inte fotbollen ha mer kommunikation kring domslut, utan mindre. Samtidigt förstår jag spelarnas frustration. För domare Almkvist hade rätt svårt att vinka åt rätt håll vid både inkast och hörnsituationer.
Det slutade alltså 4–1. Det sista målet gjorde Nildén på ett friläge som uppstod när Kafaji släppte bollen förbi sig och fick hela djurgårdsförsvarets uppmärksamhet. Jag som har Kafaji i mitt Fantasylag tycker förstås att det borde ha varit assistpoäng på den aktionen. Ett snyggare förarbete får man leta efter.
Det var första gången i år som Häcken gjorde fyra mål på en halvlek. Kanske var det den islossning som laget behövde?
Efter tio omgångar är man sju poäng bakom ledande Rosengård. I fjol var det Häcken som ledde efter tio omgångar. Då hade man tappat fem poäng. I år har man bara tappat två fler, men är alltså ändå rejält distanserade.
Jag noterar för övrigt att bloggarkollega Rainer anser att damallsvenskan redan är avgjord, och nu kräver att Rosengårdssupportrar skall ”erkänna att deras favoritlag kommer att vinna Damallsvenskan helt ohotad”. Visst är Rosengård för tillfället i en klass för sig. Men ”erkänna” är ju dels helt fel uttryck. Man kan inte erkänna något som inte har hänt. Dels är det ju fortfarande 16 omgångar kvar att spela, och väldigt mycket kan fortfarande hända.
Inte minst är det ju ett sju veckor långt sommaruppehåll som kan ställa till det. Lag som har flyt i spelet vill inte ha några uppehåll – de vill bara spela på. Under uppehåll kan det ju nämligen hända en hel del som förändrar situationen.
Fråga bara Häcken, som i fjol ledde damallsvenskan med sju poängs marginal inför VM-uppehållet. Då var det bara nio omgångar kvar att spela. Det var ett alltså ett bättre läge än det Rosengård har nu. Men ett tränarbyte ställde till det, och Häckens försprång försvann på tre svaga omgångar.
Tillagt i efterhand. Apropå det här med skott i krysset hörde jag begreppet nämnas på Viaplay i samband med tre av Linköpings mål mot Piteå. Det var också fina mål, men inget satt i krysset. Den straff som Cathinka Tandberg enligt kommentatorn ”trycker upp i vänsterkrysset” var ju exempelvis ett hårt skott nästan mitt i målet.
En blogg om internationell damfotboll 
Apropå domarstandarden; den är för låg i Damallsvenskan. I princip i varje match irriterar jag mig på domaren, och det är faktiskt inte någonting jag vanligtvis ägnar tid åt. Lag som gnäller på domaren brukar i regel bara vilja flytta fokus från sin egen prestation. Men i Damallsvenskan har de ofta en poäng i sin kritik.
Däremot har du, Johan, helt rätt i att spelarnas och tränarnas gnällande borde beivras hårdare. Men åtminstone en lagkapten ska kunna ha dialog med domaren utan att hela tiden mötas av ett gult kort, som tydligen är Almkvists favoritsätt att kommunicera.
Jag håller med om standarden. Och om att Almkvist rätt ofta ger intrycket av att inte veta vad hon håller på med.
Men det var sex eller sju Djurgårdenspelare runt henne. Flera av dem sprang drygt 20 meter för att protestera.
Man ser sedan hur Almkvist just låter lagkaptenen ta hand om kommunikationen. Domaren skickar bort övriga djurgårdare, men kallar till sig Plan.
Man kan tycka att lagkaptenen därmed bör slippa kort, men man hör ju inte vad som sägs och det syns att Plan är rätt upprörd. På tv-sändningen hör man dessutom hur det vrålas från bänken under Häckens kontring.
Personligen hade jag varnat varenda en som rusat fram. Om det hade varit basket, handboll, rugby, ishockey och en mängd andra sporter hade det sannolikt blivit betydligt hårdare straff än två gula kort.
I de sporterna har domaren betydligt högre status. Där har du med stor sannolikhet spelat klart i matchen om du rusar mot domaren.
Det stora problemet här är att den här typen av agerande snabbt sprids ner i lägre divisioner, och till ungdomsfotbollen. Och gör att det blir svårt att hitta domare. För vem vill mötas av hysteriska utfall och rop varje gång man gör ett litet misstag?
Jag säger ju att jag håller med dig vad gäller gnället.
Då är vi överens.
Men du er ikke ked af at kalde en nylig situationen en dommer skandale uden ordentlig indsigt i dommerens muligheder. Kulcar står tæt på, men situationen (boldsiden) bliver afskærmet af begge spilleres overkrop/hofte for dommeren synsvinkel, så jeg tror ikke at Kulcar kan se hvad der præcist sker og kan derfor ikke dømme noget. Der er klart straffe, men situationer som denne ned mod baglinje er netop typisk i både dommerens og linjevogternes blinde/dårlige vinkler (havde den ene linjevogter stået i denne sidehalvdel var sagen en anden). Man indførte netop 2 ekstra måldommere for år tilbage for at afhjælpe bl.a. dette, men for fremtiden er det vel VAR som skal hjælpe til.
I fodbold er der mange sådanne situationer ved indkast og hjørne/målspark. Måske skulle mulighederne for hurtig i gang sætning benyttes – 6-8 spillere ude af position giver jo en oplagt mulighed.
Ja, det var en otroligt dålig insats av Kulcar. Hon stod tre meter från situationen, med fri sikt. Visst är hon på ”fel” sida, men hon reagerar spontant med att döma inspark.
Alltså måste hon se att Angeldahl tar bollen. Domaren kan inte heller undvika att se att Ziu riktar en spark mot Angeldahl. Ändå ser det inte ut som att Kulcar ens funderar på straff. Det tycker jag nog man kan kalla en domarskandal. Det är lika dåligt som att missa öppet mål på liggande boll från fem meter.
Men visst, dåliga domslut innebär inte att man får göra vad som helst mot domaren. Det finns nog de som tycker att jag passerar en gräns när jag kallar det domarskandal. Personligen tycker jag att man måste få vara kritisk mot domare. Däremot finns det inget försvar för hat eller hot.
Har ni glömt straffsituationen från Irland–Sverige går den för övrigt att se här.
det här med domarfrågan är och kommer väl alltid att vara ett återkommande ämne. De bästa kvinnliga domarna skall givetvis döma i damallsvenskan men även få chansen i herrallsvenskan om de uppnår den standarden. Det stora problemet med domarna inom damallsvenskan tycker jag är att det är alldeles för många direkt avgörande domslut som blir fel, det förekommer givetvis även inom herrfotbollen men inte lika frekvent. Sen får vi inte glömma att det finns ett betydligt större antal herrdomare, så det blir ju mycket enklare att hitta de domarna som löser sina uppgifter på ett bra sätt. Det kanske tar ett par år till sen får vi hoppas att diskussionen mellan herr och dam domarna är utagerad. Tycker det finns ett lysande exempel inom handbollen där de franska tvillingarna alltid (oftast) löser sina uppdrag på ett exemplariskt sätt och ifrågasätts sällan för sin insats i VM och OS turneringarna. Sen håller jag med om att gnäll och provokationer mot domarna skall bestraffas hårdare.
Valde att kika på Vittsjö mot Hammarby igår och även om det inte blev något målkalas var det ett bra Bajen som spelade ut Vittsjö rejält första halvtimmen. Dock blev det endast ett mål på den starka perioden (ett drömskott av Ellen Wangerheim – i matchminut 1 – som var knappt men klart i mål via ribban). Jonna Andersson var en fröjd att skåda. Jag har klagat på hennes defensiv i landslaget, men här var det bara offensiv och finurliga passningar av toppkvalitet. Hon hade Julie Blackstad framför sig (på Anna Jøsendals position) medan Jøsendals ersättare Vilde Hasund låg centralt med Smilla Vallotto. Detta gjorde att Smilla Holmberg tog hand om hela högerkanten på egen hand och att innermittfältaren – och tidigare högerbacken – Thea Sørbo täckte upp som en extra högerback vid behov.
I slutet av första halvlek fick Vittsjö bättre grepp om Hammarby. Man hade också ett friläge för Linda Sällström där Vittsjöveteranen dessvärre tog en dålig sista touch och bollen stack iväg ner till Tamminen i målet. Det är ju så med knappa ledningar, så länge det andra laget har kontakt lever matchen i allra högsta grad.
I andra halvlek kom regnet och med regnet ändrades matchens karaktär. Hammarby fortsatte visserligen att skapa chanser (tror det var tre ramträffar och flera bra lägen i övrigt till slut), men när underlaget blev halkigt vågade Vittsjö ligga nära sina motspelare och spela mer fysiskt. Det var stundtals riktigt grinigt där ett par intressanta situationer uppstod när bollen redan hade spelats iväg. Även om Vittsjö hade mer spel i andra, var känslan att de inte riktigt hade kvalitet att vända matchen (trots ett offensivt trippelbyte i 78:e minuten). I slutet avgjordes istället matchen efter mål av Wangerheim på en hörnvariant (hörnläggare: Holmberg).
Jag känner att Hammarby är ganska nära att knäcka koden för det offensiva spelet. Idag skapade man mycket chanser, men det fattades kvalitet i avsluten (undantaget målen givetvis). Blackstad och Vallotto måste bli kyligare när chanserna dyker upp. Bollen måste inte alltid sitta högt – ett lågt skott vid stolproten räcker gott. Jag tycker också att det saknas en högre offensiv växel att lägga in vid behov (som man hade hade med Hamano och Janogy), men det kanske kommer. Avslutningsvis, även om Stina Lennartsson är nära comeback efter skada hoppas jag att Smilla Holmberg får fortsätta som högerback/wingback. Hon utmanades fysiskt några gånger mot Vittsjö, men löpvilligheten och inläggsfoten är redan av hög allsvensk klass.
Efter första halvlek var bollinnehavet 71-29 till Hammarby (enligt livescore) och gissningsvis var det 90-10 första halvtimman. Vittsjö hade knappt en passning innan de tappade bollen. Makalös press, men fruktansvärt trubbigt anfall från grönvitt.
Jag tyckte ändå Bajen kom till ett antal lägen mot ett lågt försvar, vilket inte alltid är så lätt. Men jag tror de kan behöva värva en anfallare om de inte får tillbaka Klara Folkesson snart. Ett galet rykte i veckan är att Hammarby ska vara ett alternativ för Fran Kirby (senast i Chelsea), men då ingår också partnern Maren Mjelde i paketet. Känns kanske inte så troligt.
Var tror vi att Kosse hamnar då? Kan inte ge några pengar tillbaka på USA, va?
Lågt odds på USA för Asllani som haft sin sämsta säsong på väldigt länge. Kanske någonsin som senior….
Hennes givna plats i landslaget och som lagkapten bör ifrågasättas. Men PG håller gärna fast vid ”gamla namn”.
Låga odds betyder hög sannolikhet. Men du kanske menar höga odds?