Om Johan Rydén

Johan Rydén, sportjournalist som var på plats i Tyskland och bevakade VM i fotboll för damer 2011 för Borås Tidning. Finns även på twitter, @Johan_Ryden

Medaljerna är klara – och tung söndag för svensklag

Vi börjar närma oss upplösningen i damallsvenska 2018. Under helgen klarnade några saker. Numera vet vi att det blir Piteå, Rosengård, Göteborg och Kristianstad som tar medaljerna samt att det numera bara är tre lag som riskerar att följa med Kalmar ner i elitettan.

I toppen inträffade det för andra omgången i rad att alla de fyra topplagen tog tre poäng. Det kommer inte att inträffa någon mer gång, för i slutomgångarna är det inbördes möten mellan topplagen.

Jag hann kolla rätt mycket på söndagens matcher, och utifrån det ligger favoritskapet tungt på Rosengård inför måndagens seriefinal. Malmölaget imponerade nämligen när man vann hur säkert som helst i kluriga hemmamatchen mot Hammarby.

Två timmar tidigare hade Piteå däremot sett långt ifrån imponerande ut i Kalmar. Serieledarna tog en högst krampaktig 2–1-seger. Piteå hade väldigt svårt att få precision i passningarna, och det blev lite väl mycket långt på chans. Faktum var att lagets spel bara var marginellt bättre än damallsvenskan.tv:s kommentator – och han var tyvärr riktigt dålig.

Så utifrån helgens prestationer är alltså Rosengård storfavoriter på måndag. Men så enkelt är det ju inte. I Kalmar kunde Piteå i princip bara förlora. Allt annat än tre poäng hade varit ett fiasko. I Malmö kommer andra faktorer in i bilden.

Det blir verkligen en hyperintressant match på måndag. Men mer om den när vi kommer närmare avspark.

Redan på lördag möts de båda andra medaljörerna när Kristianstad tar emot Göteborg. Medan Göteborg fortfarande har en liten guldchans kvar kan KDFF som bäst sluta tvåa. Men i Kristianstad verkar redan en säkrad fjärdeplats vara lite som att ta guld.

Kristianstad visade styrka genom att vinna med 4–2 trots att man tidigt var i underläge med 2–0 mot LB07.

När LB gjorde två snabba samtidigt som Vittsjö kom i underläge på Stockholms stadion kände jag att Vittsjö var mer än halvvägs ner i elitettan. Men Kristianstads vändning räddade grannarna – åtminstone tillfälligt.

För om man i nuläget skall tippa vilket lag som följer med Kalmar ner i andradivisionen är det svårt att få förbi formsvaga Vittsjö.

Djurgårdens seger innebär att laget i praktiken har säkrat sitt kontrakt. Därmed är det bara Hammarby, Vittsjö och LB07 kvar i nedflyttningsstriden. För Bajen känns det lämpligt att vinna i Växjö på lördag – annars kan hemmamatchen mot Vittsjö i sista omgången bli en riktig ångestmatch.

Trots att Växjö föll med 4–0 mot Göteborg säkrade även nykomlingen i praktiken sitt kontrakt. Sex poäng och 16 mål skall ju inte LB kunna ta in på två omgångar.

I elitettan kan Örebro säkra sin damallsvenska återkomst på onsdag, när laget gästar AIK.

I natt fick vi två nya VM-lag. Som väntat vann USA och Kanada lätt sina semifinaler i det nordamerikanska mästerskapet. Kanada behövde i och för sig 43 minuter innan fantastiska Christine Sinclair kunde spräcka nollan på ett reservbetonat Panama.

Till slut vann kanadensiskorna med klara 7–0 – och Sinclair tog ytterligare två steg mot världsrekordet i landslagsmål. Hon är nu uppe i 177 – sju färre än Abby Wambach.

USA avgjorde tidigt mot Jamaica, och kunde byta ut nyckelspelare i paus. Amerikanskorna imponerar verkligen igen den här hösten. Efter några tunga år börjar Jill Ellis och Tony Gustavsson hitta rätt i sitt lagbygge.

Fortsätter amerikanskorna på den inslagna vägen samt slipper skador så blir de stora guldfavoriter i Frankrike nästa år. För det var länge sedan man såg USA så stabilt och bra som de varit i höst. Frågan är om laget ens var så här bra när man vann VM-guldet 2015.

Nästa spelare att nå upp till 100 landslagsmål lär bli Alex Morgan. Mot Jamaica gjorde hon sitt 95:e och 96:e. Hon har gjort dem på 150 landskamper – starkt.

På onsdag klockan 23.00 svensk tid gör Panama och Jamaica upp om den tredje nordamerikanska platsen. Panama valde alltså att vila nyckelspelare mot Kanada för att satsa allt på Jamaicamatchen. Vi får se om det var ett segerrecept?

Två lag som inte har funnit segerrecepten i höst är svensklagen Montpellier och Chelsea.

Montpellier föll igen, den här gången med 2–1 borta mot Lyon. Sofia Jakobsson var enda svenska spelare i startelvan, och hon byttes ut i 80:e minuten. Linda Sembrant ingick inte i matchtruppen, och Stina Blackstenius blev kvar på bänken hela matchen.

För Lyon gjorde Jess Fishlock sitt första mål i sin andra match i klubben.

För det andra svensklaget i D1 Feminine gick det bättre. I förra inlägget hade jag inte koll på vilka svenska spelare som fick speltid för PSG i 3–1-segern mot Metz. Nu vet jag att Hanna Glas spelade hela matchen, Annahita Zamanian hoppade in sista tolv minuterna och att Emma Berglund fick se matchen från läktaren.

I England åkte svensklaget Chelsea på en riktig stjärnsmäll i derbyt mot Arsenal. The Gunners – där Jessica Samuelsson spelade sista fyra minuterna – vann med förkrossande 5–0 efter två mål vardera av Jordan Nobbs och Vivianne Miedema, och ett från Kim Little.

Trots att Chelsea har en match mer spelad är man sex poäng bakom Arsenal. För Chelsea spelade Magdalena Eriksson hela matchen och Jonna Andersson de första 59 minuterna. Däremot satt Hedvig Lindahl på bänken hela matchen.

När Everton och Brighton spelade 3–3 fick Amanda Nildén göra sin WSL-debut. BP-produkten hoppade in i paus för Brighton.

Apropå BP tog de ett stort steg mot elitettan genom att vinna med 2–0 borta mot Rössö i Uddevalla. Även Morön står med ena benet i elitettan. Laget vann med 3–2 i Stockholm mot Bollstanäs, ett bra resultat att ha med sig till hemmareturen.

I Kina föll Beijing med 1–0 mot topplaget Jiangsu. Svensklaget har bara nio poäng på tolv omgångar och ligger på sjätte plats i tabellen.

Slutligen till Tyskland där Wolfsburg numera är enda laget med noll insläppta mål. Kristine Minde gjorde två mål när Werder Bremen besegrades med 3–0 på bortaplan. Nilla Fischer spelade hela matchen. Hon var enda svensk som spelade i tyska ligan i helgen, men Amanda Ilestedt satt åtminstone med på bänken när Potsdam föll med 3–2 borta mot Essen.

Kungsbacka till damallsvenskan – grattis

Kungsbacka DFF vann med 6–2 i Västerås och är klart för damallsvenskan 2019. Grattis.

Det här är självklart bra för damfotbollen i västra Sverige, som totalt sett har känts underrepresenterad inom elitfotbollen i år. Personligen gillar jag det också, för det innebär ju att jag får fler damallsvenska matcher inom rimligt avstånd nästa år.

Uppflyttningen är lite oväntad eftersom klubben tappade tre av sina intressantaste spelare inför seriestart när Josefine Rybrink gick till Kristianstad, Ida Strömblad gick till Kalmar och Cornelia Kapocs till Ljusdal. Dessutom tappade man målvakten Fanny Lund och skyttedrottningen Karin Lundin under sommaren.

Jag har sett Kungsbacka en gång i år, det var i den tidiga seriefinalen mot Kif Örebro för två månader sedan. Då skrev jag bland annat så här:

”Den första halvtimmen var jag imponerad av Kungsbacka. Laget spelade rejält i defensiven och hade fart och kvalitet i anfallen. Så långt var det klasskillnad. Det tog inte många minuter att se vilket lyft Emma Kullberg är för hemmalaget. Från sin position som släpande innermittfältare styrde hon hela Kungsbackas lag.”

Sett till den halvtimmen är Kungsbacka en spännande nykomling i högsta serien. Inte minst var Kullberg klasser bättre än jag sett henne innan. Hon ledde verkligen laget.

Emma Kullberg

Övriga 60 minuter var dock inte lika imponerande, och känslan är att klubben skulle behöva minst fyra toppförvärv. En målvakt, en mittback, en central mittfältare och en forward.

Fast sannolikt finns det inga pengar till mer än någon enstaka ny toppspelare. För tyvärr är det omöjligt att skriva om Kungsbacka DFF utan att det blir ett längre avsnitt om ekonomi.

För om det hade funnits elitlicens i elitettan skulle nog knappast Kungsbacka spela i damallsvenskan 2019. Då hade det varit rimligare att klubben redan tappat sin elitlicens och blivit tvångsnedflyttad.

Kungsbacka har ju nämligen haft minussiffror på ekonomin sedan 2016. Jag vet inte den exakta situationen i nuläget, men den beskrevs som kris för en månad sedan och i slutet av juni var läget akut. I den här artikeln berättas om inställda löner till spelare och ledare samt att klubben behövde få in ungefär en halv miljon innan årsskiftet för att överleva.

Artikeln avslutas med att Christer Björkroth i klubbledningen får frågan om damallsvenskan.

”Det är vår dröm men vi kan inte gå upp med ett negativt kapital. Nu behöver vi allt stöd vi kan hitta. Bara att fler folk kommer till Tingbergsvallen och kollar när vi spelar hjälper oss rejält. Jag hoppas hela Kungsbacka vill stötta oss och damfotbollen.

Vad händer om ni inte får in pengarna?

Jag vågar inte ens tänka på det. Vill det sig illa så är det slutet för KDFF.”

Och i den här artikeln från när tränare Jamal El Moussaoui hoppade av i juli framgår att han hade informerats om att pengarna var slut redan innan seriestart. Vad jag har hört är El Moussaoui långt ifrån den enda som inte fått lön, klubben skall fortfarande ha ganska stora skulder till gamla spelare. Jag har även hört obekräftade uppgifter om att de haft svårt att ta sig till bortamatcher eftersom inga bussbolag har velat köra dem.

I somras kunde man även läsa om klubbens vanskliga läge i en krönika i Kungsbacka-Posten av min tidigare chef och kollega på Borås Tidning, Janne Hansson.

Förra hösten stod jag och pratade med just Hansson på Tingbergsvallen i samband med en Kungsbackamatch. Då kom en man fram som sade sig ha lösningen på klubbens ekonomi. Han och någon kollega hade nämligen skapat ett företag som skulle fixa stora sponsorer åt Kungsbacka och andra klubbar i Västsverige. Men inte heller det tycks ha hjälpt.

Kanske är det istället så att klubben tvingas använda de pengar de kommer att få från EFD till att betala av sina gamla skulder. Därmed får man hoppas att företagen i välmående Kungsbacka kommun öppnar sina plånböcker nu när man för första gången har ett eget lag i högsta fotbollsdivisionen.

Och det gäller nog för klubben att agera snabbt. Det är nu i svallet från avancemangets glädjevågor som det finns som störst möjlighet att jobba ihop en budget. Det är även nu man måste jobba på ett skapa ett intresse bland befolkningen i en kommun som hellre åker till Göteborg för att roa sig än stannar i hemkommunen.

Publikintresset i elitettan har också varit högst begränsat. Kungsbacka har ett snitt på 293 personer i år. Fast faktum är att fler än hälften av åskådarna är från en match, den mot Mallbacken nu i höst som lockade 1 882 till Tingbergsvallen.

På övriga matcher har snittet legat under 150 personer. Bland annat var jag en av 98 betalande åskådare på toppmötet mot Örebro i augusti. Det är alltså uppenbar risk att Kungsbacka kommer att tvingas till en lågbudgetsatsning i högsta serien nästa år.

Men innan dess skall klubben förstås fira sin största framgång hittills. Framför allt gläds man idag med duon Lina Gerhardsson och Mimmi Asperot som tillhört klubben ända sedan grundandet.

Lina Gerhardsson

Mimmi Asperot

Kungsbacka ser ut att få med sig Kif Örebro upp i högsta serien. Addison Steiner gjorde målet när närkingarna vann med 1–0 borta mot Kvarnsveden. Därmed behöver Örebro tre poäng på de tre matcher man har kvar att spela. Och det kommer Kif att klara.

Addison Steiner

I botten tog Ljusdal tre blytunga poäng genom 2–0-seger hemma mot Umeå. Segern tar hälsingarna upp över nedflyttningsstrecket.

Ljusdal kan alltså spela i näst högsta serien även 2019. Det gör nog däremot inte Jitex BK. Det mesta talar nämligen numera för att Mölndalsklubben inte går upp i år heller. Borgeby vann nämligen första kvalmötet med 3–0, vilket innebär brant uppförsbacke för Jitex inför nästa veckas hemmaretur.

Ett avancemang för Borgeby skulle antagligen passa som handen i handsken för FC Rosengård som har efterlyst en klubb i närområdet som man skulle kunna låna ut unga talanger till. Rosengård har ju bland annat ett spännande gäng 02:or som kanske hade mått bra av ett år i elitettan?

I dagens damallsvenska match säkrade Eskilstuna sitt kontrakt i högsta serien. Man vann med 1–0 mot Linköping efter att Sonia Okobi nickat in segermålet på hörna. Därmed ser inte mästarinnorna ut att ta medalj, vilket är något som inte hänt tidigare under damallsvenskans historia.

Nästa uppgift för LFC blir hemmamöte med PSG på onsdag. Det franska storlaget laddade upp för den drabbningen genom att vinna med 3–1 borta mot Metz efter underläge i paus. Storlöftet Marie-Antoinette Katoto gjorde alla tre målen i den andra halvleken – alltså ett tvättäkta hattrick.

Därmed går Katoto upp i skytteligaledning med sju fullträffar. Inte bra för Linköping att PSG:s måldrottning har hittat storformen. Tyvärr har jag inga uppgifter om vilka svenska spelare som fick speltid i PSG i dag.

Tillbaka till Kungsbacka. Kommunens bästa spelare heter Fridolina Rolfö. Hon är dock fortsatt skadad och ingick inte i Bayern Münchens matchtrupp i dag när laget vann med 2–1 mot Hoffenheim.

Till Norge, där suveränerna LSK var riktigt illa ute i dagens semifinal av norska cupen. Laget som vunnit alla 19 matcher i toppserien, och sedan länge är klara mästarinnor, låg under med 3–0 mot Röa i paus. Men LSK reste sig och vann efter straffläggning – eller straffekonk som de säger i vårt västra grannland.

I Italien höll Stephanie Öhrström nollan när Fiorentina vann den italienska supercupfinalen med 1–0 mot Juventus. Ilaria Mauro gjorde matchens enda mål.

Ilaria Mauro

Slutligen en fråga apropå inget. Någon som vet vad som hände med Wang Fei som ju LB07 värvade i somras?

Lite av varje inför en spännande helg

Vi står inför en spännande helg i damallsvenskan. Men innan jag dyker ner i vår inhemska fotboll blir det några ord om det pågående VM-kvalet.

I nuläget är 15 av 24 VM-nationer klara. Natten mot måndag får vi två till, och natten mot torsdag ytterligare ett. Med allra största sannolikhet heter de nationer som kvalar in natten mot måndag USA och Kanada.

De lagen är precis så överlägsna i det Nordamerikanska mästerskapet som man kunde förvänta sig. USA har 18–0 på sin tre matcher och Kanada har 17–1.

För Kanada gjorde för övrigt Christine Sinclair i natt sitt 175:e landslagsmål. Därmed har den fantastiska kanadensiskan nio mål upp till att tangera Abby Wambach:s världsrekord. Om inte 35-åriga Sinclair drabbas av någon allvarlig skada bör hon ta över rekordet under nästa år.

Sinclairs mål nummer 175 kom när Costa Rica besegrades med 3–1, vilket gör att Las Ticas är borta från nästa års VM-slutspel. Faktum är att nattens resultat var sådana att Costa Rica inte hade tagit en semifinalplats ens om de fått kryss mot Jamaica i början av veckan.

Nu blir det USA–Jamaica och Kanada–Panama i semifinalerna. Vinnarna tar varsin VM-plats. Det gör även vinnaren av nästa veckas bronsmatch. Dessutom får förloraren ytterligare en chans via playoff mot Argentina i november.

Således har nu Panama och Jamaica tre chanser vardera att kvala in till VM. Samtidigt som det är kul att damfotbollen breddas och man gillar skrällag, så känns det väldigt tråkigt att nationer som just Panama och Jamaica skall gå vidare på Mexikos och Costa Ricas bekostnad.

För kollar man Panamas världsranking noteras att det här är ett landslag som bara återuppstår var fjärde år till de olika VM-kvalen. Mellan kvalen skiter Panama fullständigt i damfotboll. Samma sak gäller Jamaica. På så sätt hade det varit betydligt mycket bättre för damfotbollen att länder som faktiskt bryr sig, som Mexiko och Costa Rica hade fått spela VM.

Men vi får väl hoppas att den här chansen innebär att förbunden i Panama och Jamaica börjar bry sig om sina damlandslag.

Emma Berglund

Därmed är det dags att kolla lite på vad som väntar inom helgens klubbfotboll. Jag börjar i Frankrike, för i eftermiddag kom Radiosporten med den trevliga nyheten att Emma Berglund är uttagen i PSG:s matchtrupp till lördagens bortamöte med Metz.

Helgens match i D1 Feminine är annars söndagens match mellan Lyon och Montpellier – en match som är svensklagets allra sista chans att rädda säsongen.

I engelska WSL är det ett spännande svenskmöte och tillika Londonderby mellan Chelsea och serieledande Arsenal. Det är en match Chelsea absolut inte för förlora om de skall hänga med The Gunners i tabelltoppen.

I Tyskland kändes det lite som att luften gick ur Frauen-Bundesliga när Wolfsburg vann med 6–0 mot Bayern München i förra omgången. Wolfsburg och Freiburg har för övrigt inte släppt in mål ännu efter tre omgångar.

På söndag skall Nilla Fischer:s lag till Bremen för att möta Werder, medan tabelltvåan Freiburg tar emot Duisburg.

Luften har däremot inte på något sätt gått ur damallsvenskan, utan där lever ju spänningen i högsta grad både i toppen och botten.

Om vi börjar i botten är det söndagens möte mellan Djurgården och Vittsjö som är helgens riktiga ångestmöte. En match som känns öppen. Historiskt sett har Vittsjö 3–1 i inbördes segrar, men alla skånskornas viktorior har tagits på hemmaplan. På stadion har Vittsjö ännu så länge inga segrar.

Övriga bottenlag ställs mot topplag. LB07 skall till Kristianstad medan Hammarby skall till Malmö. LB har vaknat i elfte timman, men behöver sannolikt vinna två matcher till. I Kristianstad slår man ur underläge, Malmöklubben har inte vunnit mot KDFF någon gång i damallsvenskan, och hemmalaget har också varit formstarkt på sistone.

Hammarby är självklart inte heller favoriter mot Rosengård. Men jag tror ändå att det här är en match Malmöklubben är lite rädd för. Bajen har ju nämligen vunnit lagens tre senaste möten, alla med uddamålet. Hammarby har således varit Rosengårds så kallade boogieteam de senaste åren.

Och då Rosengårds match startar efter att Piteå har spelat klart i Kalmar kan pressen vara tung på hemmaspelarnas axlar.

För Piteå skall ju bara vinna på Gröndals IP. Och just det är väl det enda svåra med den här matchen, att alla förväntar sig att serieledarna skall åka till Småland och hämta tre enkla poäng.

Däremot är det väl ingen som tror att Göteborg bara kan åka till Småland och hämta hem en trea. Växjö är ju en betydligt mycket trixigare motståndare än Kalmar. Växjö är även ett väldigt ojämnt och svårtippat lag. Men eftersom de gjorde en svag insats senast är det väl inte omöjligt att Anna Anvegård med lagkamrater kommer att tvinga Göteborg att prestera på sin absoluta topp om Göteborgs guldhopp skall leva in i nästa vecka.

Lördagens enda damallsvenska match, Linköping–Eskilstuna, är så nära ett mittenmöte man kan komma i vår högsta serie. Det skriver jag trots att jag ju räknade in United i bottenstriden efter förra omgången. Då skrev jag att en poäng till kan räcka och att tre garanterat räcker.

De tre poängen kan komma på Linköping Arena. Där vann United i fjol med förkrossande 6–0. Jag skulle inte tippa på sådana siffror under lördagen, men bortaseger känns inte omöjligt. LFC kommer ju till spel utan ordinarie målvakten Stephanie Labbé, som ju är med Kanadas landslag, och korsbandsskadade Johanna Rasmussen.

På nyhetsfronten har mittbacken Taylor Leach förlängt sitt kontrakt med Göteborg så att det löper över säsongen 2019. En annan mittback som har förlängt sitt kontrakt är Glodis Perla Viggosdottir som blir kvar i Rosengård även över säsongen 2020.

En annan aktuell damallsvensk nyhet, fast med elitettantouch, är att Kalmar givit duon Martin Sjöstrand och Joakim Lindén Johansson uppdraget att leda laget tillbaka till högsta serien.

Under lördagen kan Kungsbacka DFF uppnå damallsvensk status. Det gör halläningarna om de tar poäng borta mot Västerås BK30 eller om Kvarnsveden tappar poäng i helgens toppmöte, hemma mot Kif Örebro. Det är för övrigt en match Kvarnsveden bara måste vinna om de skall ha kvar en rimlig chans att kunna återvända till damallsvenskan direkt.

Slutligen drar kvalet till elitettan igång i helgen. Under lördagen spelar Borgeby–Jitex och på söndag är det första mötena mellan Rössö–BP och Bollstanäs–Morön. Må bästa lag vinna. Fast egentligen tycker jag att det här kvalet inte borde finnas. Jag tycker att seriesegrare skall gå upp en division.

Det hindrar inte att jag håller en extra tumme för Jitex. Inte för att jag har något emot Borgeby, utan för att det är tredje året i rad som Mölndalsklubben har vunnit sin division I-serie. Det vore verkligen grymt om de inte går upp i år heller.

Superskräll av orutinerat Panama

I natt svensk tid inträffade en riktig megaskräll i det nordamerikanska VM-kvalet.

Precis när klockan blev 01.00 svensk tid gräts det glädjetårar bland Panamas spelare. Och det kom tårar av besvikelse från Mexikos. Panamas Canaleras hade nämligen slagit ut Mexiko.

Panama är ett landslag där jag inför den här kvällen inte kände till en enda spelare. Jag har i och för sig läst att landet har startat ett ligaspel för damer, men tog ändå för givet att Mexiko skulle vinna lagens inbördes möte och ta sig till semifinal.

Mexiko är på stark frammarsch. Landet har en ny liga (Liga MX Femenil) med höga publiksiffror och deras ungdomslandslag har de senaste åren varit jämnstarka eller till och med bättre än USA:s.

När jag kom hem från jobbet satte jag på matchen, fast utan avsikt att kolla på den. Men när jag såg att det fortfarande var 0–0 i slutminuterna av den första halvleken blev jag lite nyfiken. Panama hade ju bättre målskillnad än Mexiko, och gick vidare på kryss.

Det blev ännu mer intressant när Mexiko fick straff på övertid i den första halvleken, där man totalt även hade tre ramträffar. Straffen slog av den spanska ligans skyttedrottning Charlyn Corral – och räddades av Panamas 17-åriga målvakt, Yenith Bailey.

I paus googlade jag Bailey, och noterade att hon hade hyllats av både motståndare och experter efter 5–0-förlusten mot USA.

Bailey och det mållösa resultatet gjorde mig lite nyfiken, och jag gav den andra halvleken en chans. Det ångrar jag inte, för redan i den andra minuten tog Panama sensationellt ledningen genom Karla Riley. Och precis efter hade de även ett stolpskott för 2–0.

Med pressen på favoriterna att göra minst två mål slutade mexikanskorna att passa runt bollen, vilket de brukar vara duktiga på. De började istället sparka boll, vilket passade Panama väl. Visst fick Bailey visa klass några gånger, och hon är verkligen en oslipad diamant. Men Mexiko skapade totalt sett inte så mycket som de borde.

Och i 85:e minuten slog blixten ner igen. Inhopparen Lineth Cedeno gjorde 2–0 för Panama.

Några minuter senare var skrällen ett faktum. Mexiko missar VM 2019, vilket förstås är förödande för mexikansk damfotboll.

Det roliga här är ju att damfotbollsvärlden växer. Nu talar det mesta för att vi får en direkt avgörande match om Nordamerikas tredje VM-plats mellan Panama och Jamaica. Och förloraren där får en extra chans i playoff mot Argentina senare i höst.

Innan jag går och lägger mig några korta nyheter med svensk koppling. Dels såg jag att Hannah Wilkinson är korsbandsskadad igen. Det är förstås en väldig dålig nyhet för ett Vittsjö som kämpar för kontraktet. Värst är det förstås för Wilkinson själv, som sannolikt missar nästa års VM-slutspel. Det går i och för sig att ta sig tillbaka till spel på nio månader, men det brukar ju tyvärr behövas lite längre tid än så.

Wilkinson skadade sig när Vittsjö åkte ur Svenska cupen mot Jitex förra veckan. Apropå cupen har Kristianstad, LB07 och Växjö tagit sig vidare till gruppspel de senaste dagarna.

När jag häromdagen skrev om spelare födda på 2000-talet och ställde frågan om vilken svensk 2000-talist som blir först att nå A-landslaget hade jag tänkt att haka på konstaterandet att vårt F18/00-landslag förlorade mot Slovenien i sista EM-kvalmatchen. Fast det föll bort då.

Men slovenskorna vann i Vittsjö med 1–0, ett resultat som antyder att F18/00-landslaget inte är någon av våra bättre årgångar. Tyvärr har det varit rätt blekt sedan 97:orna. Vi får hoppas att det är vassare kullar på gång.

Slutligen konstaterar jag att vi har fått vårt första futsalproffs. Det är Boråstjejen Nanna Jansson, som senast har spelat sin fotboll i Böljan, som har skrivit på för det italienska Serie A-laget Olimpus Roma. Kul.

Svensk förlust, 00:or och skräll av Jamaica

Sverige föll alltså med 1–0 mot Italien i kväll. Jag har sett hela den första halvleken koncentrerat och de första 25 minuterna av den andra halvleken okoncentrerat.

Det jag såg av den andra halvleken var att Sverige startade mycket bra och radade upp kanonlägen. När man bara satt och väntade på målet kom det också – fast för Italien.

Det var ett mål av den billigare modellen, ett mål som tillkom efter ett mindre lyckat ingripande från Zecira Musovic. Efter målet tappade Sverige greppet om matchen, samtidigt som Italien fick en del energi. Av det hörde på Radiosporten från slutminuterna fick Sverige aldrig riktigt tillbaka den energi man hade i början av den andra halvleken.

Jag har spelat in matchen och återkommer med fler synpunkter när jag har sett den andra halvleken koncentrerat.

I övrigt i kväll blev det som väntat Nederländerna och Schweiz som tog sig vidare till final i Europas VM-playoff. Nederländerna vann med 2–1 mot Danmark i Viborg, och avancerar därmed med totalt 4–1. Schweiz spelade 1–1 hemma mot Belgien och tog finalplatsen med totalt 3–3 och fler bortamål.

Samtidigt som jag tycker att det är synd att spelare som Pernille Harder och Nadia Nadim missar VM kan jag inte undvika att tycka att det trots allt är korrekt att danskorna missar mästerskapet. Ni som följer den här bloggen vet ju att jag tycker att laget borde ha missat chansen att nå VM redan när de lämnade walkover mot Sverige förra hösten. Jag tycker nämligen att danskorna fick ett för lindrigt straff, och att lag som lämnar walkover inte har i mästerskap att göra.

I playoffinalen är Nederländerna klara favoriter, delvis eftersom Schweiz inte har imponerat på sistone. Jag ger Lieke Martens och hennes lagkompisar 80–20 i odds att ta en VM-plats. Noterbart är ju för övrigt att Nederländerna tog sig till VM 2015 just genom playoff. Då besegrade man Italien med totalt 3–2 i finalen.

I övrigt i kväll har Frankrike vunnit med klara 6–0 mot Kamerun och så har England och Australien spelat 1–1. England är ju för övrigt Sveriges sista motståndare för året. I mötet med England startade Australien med tre spelare födda på 2000-talet; Ellie Carpenter, Princess Ibini och Amy Sayer.

Undra vem som blir den första spelaren född på 2000-talet att starta i det svenska A-landslaget?

När Kanada i natt i praktiken säkrade sin semifinalplats i de nordamerikanska mästerskapen använde man också tre spelare födda på 2000-talet, fast bara två av den ingick i startelvan – Julia Grosso och Jordyn Huitema. Den senare gjorde för övrigt fyra av målen när svaga Kuba krossades med 12–0. Den fjärde 00:an i det kanadensiska laget var Emma Regan.

I natt fick vi också en riktig skräll i det nordamerikanska kvalet när Jamaica vann med 1–0 mot ett Costa Rica med stjärnor som Shirley Cruz och Raquel Rodriguez. På klippet nedan ser det ju ut som att costaricanskorna blev blåsta på en korrekt kvittering av domaren.

Det är inte omöjligt Costa Rica där även blev blåst på chansen att kvala in till VM. För nu måste laget sannolikt vinna mot Kanada för att ha kvar chansen att sluta före Jamaica i gruppen.

Halvtid i Cremona

Det är mållöst i paus i Cremona. Italien var bäst inledningsvis, och hade en bra målchans redan i första matchminuten.

De första 15–20 minuterna hade Sverige väldigt svårt att få till något spel. Det syntes tydligt att det var en ny backlinje, och att de inte var samtrimmade.

När Italiens press tappade i intensitet blev det tydligt att hemmalaget står väldigt högt med laget, och att det finns jätteytor bakom deras backlinje.

Vad jag kan minnas har inte Sverige haft ett enda avslut mot mål. Trots det har jag räknat till tre bra svenska målchanser, alla med Sofia Jakobsson i huvudrollen. Först var hon mycket nära att servera Stina Blackstenius ett inspel. Sedan blev Jakobsson frispelad av Kosovare Asllani, där var dock Montpellierforwarden för seg med bollen, och skottet täcktes ut till hörna. På hörnan fick Jakobsson nästa läge. Men helt ensam på bakre ytan sköt hon över.

På övertid gjorde sedan Blackstenius mål, fast hon bedömdes vara offside.

Trots att det svenska passningsspelet har varit långt ifrån briljant är det ändå en klart godkänd insats. Framför såg det bra ut de sista 25 minuterna, och jag har 3–1 i målchanser och 5–0 i hörnor till Sverige. Nu ser jag att Cmore har 6–1 i avslut till Italien, fast bara ett av dem har alltså varit farligt.

Personligen har jag sen träning i kväll, vilket gör att jag inte kommer att kunna se klart matchen. Slutrapporten dröjer således lite.

I övrigt i kväll noteras att Danmark fick en drömstart med 1–0-ledning redan i femte minuten hemma mot Nederländerna. Nadia Nadim satte ledningsmålet på straff. Dock blev den danska glädjen kortvarig, för redan i sjunde minuten kom kvitteringen.

Det står fortsatt 1–1 tio minuter in i den andra halvleken. I och med att det blev 2–0 i Breda måste danskorna vinna med tre måls marginal. Blir svårt.

Den andra playoffmatchen, den mellan Schweiz och Belgien har precis börjat. Den matchen direktsänds på det schweiziska förbundets hemsida. Länk här.

 

Dagens startelva – och analys av segern mot Norge

Förbundskapten Peter Gerhardsson har just offentliggjort de elva spelare som startar borta mot Italien i Cremona, samt på TV12 och Cmore Fotboll. Avspark är 18.15.

Zecira Musovic

Som väntat gör Gerhardsson massor av byten jämfört med den elva han startade med i Helsingborg senast. Bland är det byte på målvaktssidan i och med att Zecira Musovic får chansen. De enda spelare som är kvar från Norgeelvan är Montpellierduon Linda Sembrant och Sofia Jakobsson.

Noterbart även att man ser ut att byta spelsystem till det mellanting mellan 3–4–3 och 3–5–2 man ofta möter mot offensivt starka lag. Här är hela elvan: Musovic – Nathalie Björn, Sembrant, Sandra AdolfssonAnna Oskarsson, Elin Rubensson, Julia Roddar, Jonna Andersson – Jakobsson, Stina Blackstenius, Kosovare Asllani.

Sandra Adolfsson

Det innebär att trion Cajsa Andersson, Julia Zigiotti Olme och Nina Jakobsson är de enda spelarna som är med i Italien som inte får starta under den här samlingen.

I övrigt har det varit en grå och trist hösttisdag här i Borås. Jag har roat mig med att kolla torsdagens landskamp mellan Sverige och Norge. Här är mina noteringar från den matchen:

Första halvlek:

10 min: Norge inleder med fin press, får Sverige att slå massor av felpass. Trots flera farliga svenska bolltapp lyckas dock inte norskorna skapa mer än en halvchans. Det känns dock väldigt oroligt. Norge kontrollerar matchen.

13: 1–0 Olivia Schough. Ett mål som kommer ur inget. Eller snarare ur ett omotiverat felpass från Frida Maanum. LFC-norskan slår en passning hemåt i blindo. Mimmi Larsson tar kampen och jobbar fram bollen till Schough.

Sedan gör Göteborgsmittfältaren ett kanonjobb och håller undan den norska mittbacken Kristine Leine innan avslutet. Vad jag kan minnas är det här målet Schoughs bästa enskilda prestation i landslaget.

25: Efter målet får Sverige kontroll på matchen. Dock är passningsspelet fortsatt för dåligt, så det svenska laget är inte ens nära att komma till målchanser.

32: 2–0 Självmål. Till slut kommer det en svensk målchans ur spelövertaget. Också det här målet bygger delvis på misstag av norskorna. Tre norska backar gör nämligen missar innan bollen hamnar i nät.

Dock starkt och effektivt av Sverige att ha gjort två mål på två chanser.

37: Maanum skjuter i ribban.

45: Sverige skapar ytterligare två bra målchanser i slutet av halvleken. Först är Schough nära att styra in ett inspel från Sofia Jakobsson och sedan får Anna Anvegård inte till skottet när hon får öppet läge från nära håll. Totalt alltså 2–0 i mål och 4–1 i målchanser till Sverige.

Det bästa med halvleken är just det – att det är 2–0 i mål och 4–1 i målchanser till Sverige. För varken övertaget i mål eller målchanser känns motiverat sett till spelkvalitet.

I paus funderar jag på om Sverige lyckats spela igenom det norska mittfältet en enda gång i uppspelsfas. Jag kan i alla fall inte minnas något sådant uppspel. Avsaknaden beror både på dålig fart på det svenska passningsspelet och på att Norge är duktigt på att hålla ihop sitt mittfält i försvaret. En tredje faktor är nog att Peter Gerhardsson inför matchen sa att Sverige i skulle spela mycket runt det norska laget. Jag antar dock att det inte betydde att Sverige bara skulle spela utanför det norska mittfältet.

Däremot har norskorna flera gånger spelat igenom det svenska mittfältet. Det beror delvis på att Norge har några spelartyper som Sverige saknar. Dels har de en naturlig uppspelspunkt i forwarden Isabell Herlovsen. Vi har ingen forward som är lika bra på att göra sig spelbar i uppspelsfas, i varje fall inte i den här truppen.

För Fridolina Rolfö har ju den typen av egenskaper. Man hoppas även att Anvegård skall kunna bli en naturlig uppspelspunkt framöver.

Utöver Herlovsen har Norge väldigt spelskickliga yttermittfältare som gärna smyger in centralt, bakom det svenska mittfältet. Både Caroline Graham Hansen och Guro Reiten är skickliga på att ta sig in i planen och kombinera med Herlovsen.

Just spelskickliga yttermittfältare är en bristvara i svensk damfotboll. Lina Hurtig är väl egentligen den enda som håller internationell klass.

Totalt sett en halvlek där Norge visat fler intressanta spelmässiga kvaliteter än Sverige, men där svenskorna ändå leder med 2–0.

Andra halvlek:

56: Isabell Herlovsens andra 100-procentiga målchans på mindre än en minut. 2–0 står sig dock.

Återigen har Norge startat halvleken bäst. Sverige har inte varit nära ett bra anfall i halvleken.

61: Sverige byter ut Julia Karlernäs och Mimmi Larsson och sätter in Elin Rubensson och Stina Blackstenius.

65: Rubensson slår ett inlägg mot Schough. Sveriges första anfall efter paus.

68: Nya byten. Jakobsson och Anvegård ger plats för debutanten Julia Zigiotti Olme och Kosovare Asllani.

75: Sverige är bättre nu. Känns rejälare. Har också kommit upp i tre–fyra halvchanser i halvleken.

80: Publiksiffran meddelas: 2639 i Helsingborg. Ej godkänt.

85: 2–1. Herlovsen efter ett fint anfall uppdraget av planens bästa spelare; Caroline Graham Hansen.

Slut: 2–1 (2–0) i mål, 4–5 (4–1) i klara målchanser. Kortfattat kan man säga att svensk kraft  vann mot norsk teknik.

Det svenska passningsspelet är tyvärr en bra bit ifrån internationell klass. Det tar både för lång tid, och är för många passningar som inte sitter på mottagarens fot. Norskorna hade ett mycket bättre passningsspel. Faktum är att det var klasskillnad i norsk favör vad gäller passningarna.

När det gäller spelarkritik tycker jag att Olivia Schough var dagens bästa svenska spelare. Hon var den enda som spelade på toppen av sin förmåga, det var ingen annan i närheten av.

Lite spänd var man ju förstås på de båda spelare som debuterade från start. Kort sagt kan man säg att ingen av dem hade någon kanondag. Julia Karlernäs spelade 60 minuter, men fick inte utrymme att använda sina styrkor, utan hamnade ofta felvänd och hade flera farliga bolltapp. Hon och Caroline Seger hade det rätt tufft på centralt mittfält, då norskorna pressade dem hårt. Ett bra nickläge noterades på Karlernäs, som dock inte fick träff på bollen.

Jag hörde för övrigt att Seger prisades på arenan som matchens lirare. Det antar jag har att göra med att hon är från Helsingborg, för personligen tyckte jag inte att hon gjorde någon speciellt bra insats. Hon hade fler felpass än man är van vid att se.

Anna Anvegård hade det också tufft. Sverige hade ju som sagt väldigt svårt att hitta centrala uppspel, vilket gjorde att forwards hade svårt att komma in i matchen. Jag ger Växjöforwarden godkänt, men inte mer. Kanske för övrigt att jag hellre hade sett henne testas som spets, och inte som tia. Det är ju allra högst upp hon spelar i Växjö och således där hon är mest bekväm.

Tittar vi på Norge så imponerade de på mig. Martin Sjögren har ett väldigt spännande norskt lag på gång. Framför allt gillar jag det spelskickliga mittfältet. Kantspelarna är nämnda, men även innermittfältet är duktigt.

När jag träffade Sjögren i somras pratade han sig varm för duon Ingrid Syrstad Engen (20 år) och Frida Maanum (19 år) – och jag kan förstå varför. Där här Norge ett riktigt spännande innermittfält.

Jag kollade för övrigt statusen på PSG:s Andrine Hegerberg. Där gjorde Sjögren klart att orsaken till att hon inte är med är att hon inte platsar. Och när man ser Engen och Maanum förstår jag den uttagningen.