I mitt inlägg tidigare i dag lyckades jag ju glömma att skriva om gårdagskvällens sensationella bytesövergång i USA:s liga NWSL.
Där bytte nämligen Seattle Reign och bort Sydney Leroux och Amanda Frisbie till Western New York Flash mot Abby Wambach, Amber Brooks och Flash:s förstaval i nästa års draft.
Sydney Leroux
Eftersom Wambach har sagt att hon inte tänker spela i år och att hon dessutom funderar på att avsluta sin karriär utomlands känns det som att Reign kanske aldrig kommer att få så stor nytta av forwardsstjärnan.
Å andra sidan tyckte jag inte att Leroux imponerade de gånger jag såg Seattle ifjol heller. Faktum är att Leroux känns som en rätt begränsad spelare som kommer allt längre ifrån startelvan i landslaget. Även om Leroux förstås har varit med och vunnit ett OS-guld börjar jag faktiskt fundera på om hon verkligen gjorde rätt som valde borta Kanada. I det kanadensiska laget hade hon varit en given stjärna och nyckelspelare.
Skall hon bli det i USA:s landslag måste hon ta flera steg de kommande åren. För det hon visat det senaste året räcker bara till en plats långt ut på bänken. Att hon bara fått spela 44 minuter i år beror delvis på skada, men även på att Alex Morgan är tillbaka och att både Amy Rodriguez och Christen Press för tillfället tycks stå högre i kurs hos Jill Ellis.
* Det har spelats två cupsemifinaler i Sverige i dag. Jitex vann planenligt mot Mariebo och Pernille Harder blev fyramålsskytt när Linköping gjorde hela 5–0 på Vittsjö. Kvartsfinalerna spelas därmed enligt följande: Djurgården–Rosengård, Jitex–Umeå, Örebro–Piteå och Hovås Billdal–Linköping. Det bör bli Rosengård, Umeå, Örebro och Linköping i semifinal. På förhand är Piteå det enda större hotet mot det tipset.
* I morgon är det heta cupsemifinaler i Tyskland. 15.30 möts Frankfurt och Potsdam i en hyperintressant drabbning och en timme senare är det Freiburg som tar emot Wolfsburg. Det kan alltså mycket väl bli Frankfurt och Wolfsburg i final här också.
Frankfurt–Potsdam skall gå att se på den här länken. Förhoppningsvis är den inte geoblockad.
I dag står det klart att Storbritannien inte kommer att ha några fotbollslag i nästa års OS. England vill, men Skottland och Wales säger nej.
Det är självklart tråkigt för de engelska spelarna, men kanske framför allt för den walesiska mittfältsstjärnan Jessica Fishlock som här sannolikt går miste om sin största chans till spel i ett stort mästerskap.
Som jag ser det hade det i ett brittiskt lag utöver de engelska spelarna sannolikt bara funnits plats för Fishlock, Kim Little och troligen även Lisa Evans.
Kim Little
För svensk del är ju dock det här ett positivt besked eftersom det ökar våra chanser att få en plats i Rio de Janeiro nästa år. Det europeiska upplägget är ju för övrigt så vansinnigt dåligt utformat så att VM gäller som kvalturnering till OS. Det blir således ett kval där seedningen blir högst haltande och där utomstående lag spelar stora roller.
I det förra kvalet var det ju nämligen Japan som slog ut Tyskland och Australien som skickade ut Norge. Det är ett upplägg som inte känns rimligt. Men vi står där i år igen.
Personligen hade jag tyckt att det varit mycket mer sportsligt rättvist om man spelat ett europeiskt OS-kval i stället för Algarve cup nästa vår. Men så blir det nu inte.
Som grädde på moset när det gäller OS har Uefa återigen gjort fiaskoartade förhandlingar när fördelningen av platser genomförts. Europa får bara med tre lag, samtidigt som Oceanien har ett och Afrika och Sydamerika två vardera. Det känns förstås inte rimligt sett till styrkeförhållanden. Men tyvärr är det ju alldeles för mycket geografisk kvotering i de här frågorna.
Sett till världsrankning skulle startfältet i nästa års OS se ut så här:
Värd (1): Brasilien (7) – är redan klara.
Sydamerika (1): Colombia (28) – är redan inkvalade.
Oceanien (1): Nya Zeeland (17).
Afrika (2): Nigeria (33) och Ghana (52).
Concacaf (2): USA (2) och Kanada (delad 8).
Asien (2): Japan (4) och Nordkorea (delad 8).
Europa (3): Tyskland (1), Frankrike (3) och Sverige (5).
I bästa fall kommer alltså lag 17, 28, 33 och 52 att få plats. Europa har nio lag som ligger högre på världsrankningen än lag 17, vi har 17 lag som ligger före lag 28 och så vidare.
Sett till rankningen är sex av världens tolv bästa nationer från Europa, ändå har vi alltså bara tre platser. Jag tycker att en mer rimlig fördelning av platserna hade varit:
1: Värd
0,5: Sydamerika
0,5: Oceanien
1,5: Afrika
2: Concacaf
2: Asien
4,5: Europa
Det innebär playoffmatcher mellan Colombia och Oceaniens lag samt mellan Afrikas tvåa och Europas femma.
Jag hade även en fundering på playoffplats mellan Asiens trea och Concacafs tvåa, men har efter lång tvekan valt bort den.
Hursomhelst blir kampen om OS-platserna en viktig del för de europeiska lagen i sommar. I den kampen har Sverige fått en tuff lottning. Det lär ju behövas att man minst når kvartsfinal för att bli en av de tre bäst placerade lagen från Europa. Och skulle gruppspelet i VM mot all förmodan till 100 procent följa världsrankningen får vi följande slutspelsträd:
Kina–Schweiz
USA–Sydkorea
Tyskland–Holland
Frankrike–Spanien
Brasilien–Sverige
Japan–Mexiko
Norge–England
Kanada–Australien
I ett sådant upplägg är det bara att hålla alla svenskar att krama tummarna för Kina och England…
I dag presenteradesSteffi Jones som ny tysk förbundskapten efter Silvia Neid. Valet av Jones är anmärkningsvärt. Än mer udda är att hon tillträder först om 1,5 år.
Neid sitter nämligen kvar till september nästa år, alltså över VM och ett eventuellt OS. Det här upplägget känns väldigt konstigt. Eller vad säger ni? Jag såg att vissa damfotbollstyckare i Tyskland undrade om det var ett två dagar för tidigt aprilskämt.
Valet av Steffi Jones är kanske inte ett skämt, men också udda. Hon är ju i högsta grad en viktig person inom tysk damfotboll, men har ingen tränarerfarenhet. Att välja en totalt oerfaren tränare som förbundskapten känns lite som ett vågspel, speciellt när det finns andra fullgoda kandidater som Maren Meinert och Ralf Kellermann. Personligen trodde jag att det var upplagt för juniorlandslagskaptenen Meinert att ta över. Men hon var tydligen inte intresserad av jobbet (se länk i kommentatorsfältet).
Här är för övrigt ett tv-klipp där nyheten om förbundskaptensbytet presenteras, bland annat förekommer tyske förbundsbasen Wolfgang Niersbach i klippet. Här kan jag vara fel ut, men min bild är att Niersbach är mycket mer aktiv på att profilera damfotbollen i sitt land än vad exempelvis Karl-Erik Nilsson är.
När vi ändå är i Tyskland är här en länk med målen från helgens matcher i Frauen-Bundesliga.
* Som följd av mitt inlägg om att Uefa väljer fel väg för Champions League har det blivit en intressant debatt med flera deltagare. Kul med frågor som engagerar. Mitt inlägg var ju inriktat på det sportsliga delen, inte den i dagarna så omdiskuterade ekonomiska. Angående den delen har EFD skickat ett brev till Uefa. Bra. För det är självklart viktigt att damfotbollens organisationer agerar och visar var man står i olika frågor.
* Till något annat spännande kring damfotbollen. Jag tar ju ibland upp det bristande engagemanget kring de svenska toppklubbarna. I dag läste jag en intressant artikel om Umeå IK:s betydelse för staden Umeå.
Tyvärr är artikeln bara öppen för läsning i några timmar till, så snabba på. Kortfattat handlar den i alla fall om att många orter är hårt förknippade med sina fotbollslag, men Umeå är enda större orten där det inte handlar om ett herrfotbollslag utan ett damfotbollslag. Kul.
Umeå sticker för övrigt ut överhuvud taget när det gäller elitidrott för damer. I förra veckan hade jag en PLUS-låst artikelserie i Borås Tidning som byggde på en jämförelse av damidrotten i 25 av landets större kommuner. Umeå vann den jämförelsen överlägset, något man kan läsa om på den här länken – men tyvärr bara om man är BT-prenumerant.
Mitt fokus i går var hårt på Champions League. På kvällen säkrade dock Lyon sin nionde raka ligatitel i Frankrike. Man har alltså vunnit varje titel sedan 2007 – imponerande.
Egentligen gratulerade jag ju Lotta Schelin och hennes lagkamrater redan när de i praktiken säkrade guldet genom att besegra PSG i seriefinalen för ett par veckor sedan. Men det är läge för en ny gratulation nu när guldet även är 100-procentigt klart.
I går vann man med 6–0 borta mot Rodez efter två mål vardera av Eugenie Le Sommer och Camille Abily. Schelin spelade hela matchen men gick mållös av planen och är nu bara ett mål före glödheta Le Sommer i skytteligan. Två omgångar återstår och även Ada Stolsmo Hegerberg som är fyra mål bakom Schelin har väl en teoretisk chans att bli fransk skyttedrottning.
* I Champions League fixade inhoppande Kosovare Asllani en straff när PSG i går kväll vann med säkra 5–0 (totalt 7–0) mot Glasgow. I dag såg jag stora delar av Frankfurts 7–0-triumf mot Bristol, ett resultat som innebär att tyskorna avancerade med totalt 12–0. Det var precis så överlägset som siffrorna avslöjar.
Semifinalerna spelas alltså mellan Wolfsburg–PSG och Frankfurt–Bröndby. De båda tyska lagen har hemmaplan i första mötena 18/19 april. En vecka senare har vi sannolikt klart med en heltysk final på tysk mark. PSG har kanske 35-procentig chans mot ett skadedrabbat Wolfsburg medan Bröndbys chanser mot Frankfurt är under tio procent.
* Faktum är att Frankfurt och Wolfsburg kan mötas i två finalmatcher på kort tid. Lagen möts ju även i sista ligaomgången i Tyskland. Där gick Bayern München i dag upp i serieledning genom 2–1-seger borta mot nedflyttningshotade SC Sand. Det mest intressanta därifrån utöver resultatet var att tyska landslagsspelaren Lena Lotzen gjorde comeback efter skada genom ett kortare inhopp.
Lena Lotzen
Potsdam besegrade tillika nedflyttningshotade Duisburg med 1–0 efter att målet kommit på självmål i samband med en frispark från Natasa Andonova. Makedonskan skall för övrigt lämna Potsdam efter säsongen. Någon ny klubbadress har jag dock inte sett. Däremot såg jag delar av dagens match, den borde ha slutat med större segersiffror för ett överlägset med uddlöst Turbinelag.
Dagens resultat innebär att Bayern fortfarande har en reell guldchans och Potsdam har kvar sin lilla, lilla chans att få spela WCL till hösten.
* I Italien var det svenskmöte och seriefinal i går. Maria Karlsson och Brescia vann med 4–2 mot Stephanie Öhrström och Verona. Men det är Verona som leder serien med en poängs marginal med fem omgångar kvar att spela.
* I dag har det även varit ligapremiärer i Japan, England och Norge. Den klart mest intressanta matchen i Nadeshiko League var den mellan mästarinnorna Urawa Reds och de senaste årens japanska storlag Inac Kobe Leonessa. Där såg 3878 åskådare i Saitama Kobe vinna med 3–2 efter att legendaren Homare Sawa gjort sitt lags tredje mål i 90:e minuten.
Homare Sawa
I England tjuvstartade WSL redan i onsdags med att de två senaste årens mästarinnor Liverpool överraskande föll hemma mot nykomlingen Sunderland. I dag var det dags för svensklaget Chelsea, som även är min guldfavorit, att kliva in i matchen. De vann borta mot Notts Co med 2–1 efter två mål av Gemma Davison. Hedvig Lindahl spelade hela matchen medan Marija Banusic bara fick ett par minuters inhopp.
Slutligen till Norge där Toppserien drog igång med ett förmodat toppmöte mellan de regerande mästarinnorna från Lilleström och fjolårstvåan Stabaek. LSK, med Mimmi Löfwenius i startelvan, vann med 1–0 efter segermål av Isabell Herlovsen just innan halvtidsvilan. Spelare 12 har skrivit ett längre referat från matchen.
* Så slutligen till lite inhemsk fotboll. Det har ju faktiskt spelats tävlingsmatcher i Sverige också i helgen. I går sköt Sanna Talonen vidare Kif Örebro i Svenska cupen. Finskan som tackat nej till landslaget i år gjorde båda målen när Kif vann med 2–0 borta mot Kvarnsveden.
Sanna Talonen
I dag följde Umeå och Piteå med Kif till kvartsfinalerna. Piteå vann efter straffläggning i Eskilstuna, inför blott 212 åskådare. Därifrån kunde jag genom Elena Sadiku:s utmärkta twitterrapportering notera att de tre sista straffarna missades. Eller snarare, den allra sista räddades av Hilda Carlén som därmed blev Piteås matchvinnare.
Jenny Hjohlman
Umeå behövde förlängning för att besegra AIK med 1–0. Där gjordes segermålet av Jenny Hjohlman i 104:e minuten. Utöver de tre lag som blivit kvartsfinalklara i helgen har tidigare Rosengård, Djurgården och Hovås Billdal säkrat platser. På tisdag avslutas kvartsfinalspelet med Mariebo–Jitex och Linköping–Vittsjö.
När semifinalerna spelas i WCL finns varken Linköping eller Rosengård med. Det är fjärde året av de senaste fem där vi står utan svensk representation – fast egentligen känns det som femte raka, för Tyresö räknas väl knappt?
Den här gången var det i alla fall riktigt nära. Tänk om Ramona Bachmann kommit rätt till bollen vid hörnan i 94:e – då hade vi fått uppleva ett fotbollsmirakel.
Totalt sett var Wolfsburg bättre än Rosengård, inte minst i luftrummet. Alla dagens tyska mål var frukten av vunna nickdueller. Men om Bachmann hade gjort 4–3 i 94:e hade inte våra svenska mästarinnor behövt skämmas över segern, för det är tydligt att avståndet lagen emellan krymper.
Huruvida Linköping hade några lägen att avgöra i Köpenhamns södra förorter i dag har jag ingen aning om. Tyvärr var länken till DR1 geoblockad så jag har inte sett den matchen. Men om Rosengårds resultat mot Wolfsburg var positivt så måste Linköpings 1–1 i dag och 1–2 totalt mot Bröndby räknas som ett rejält misslyckande.
Östgötarna hade ju kanonläge att ta sig minst till semifinal. Även om de riktiga drömlotterna i kvartsfinalerna var de båda brittiska gängen tror jag inte att Martin Sjögren hade tvekat på att tacka ja om han inför lottningen hade erbjudits att få möta Bröndby.
I morgon smäller det för våra svenska lag i Champions League. Det finns ju trots allt hyfsade chanser att båda tar sig vidare till semifinal. Här är mina tankar inför kvartsfinalreturerna:
* Bröndby–Linköpings FC, står 1–0
Lördag 14.00
TV/Stream: Tv-sänds av danska DR. En länk finna i kommentarsfältet nedan.
Odds (dubbelmötet): 49–51
Kommentar: Jag hade 80–20 till Linköping inför dubbelmötet. Jag ser fortfarande LFC som favoriter, men numera med minsta möjliga marginal. Det stora frågetecknet i laget är ju målskyttet som man ju inte fått till varken mot Rosengård i supercupfinalen eller senast mot Bröndby. Nu blir det spel på vanligt gräs, vilket sannolikt innebär en mer kampbetonad match. Jag tror att LFC ta kampen bäst och vinner med 2–1 i Danmark.
* FC Rosengård–VfL Wolfsburg, står 1–1 Lördag 15.00
TV/Stream: Sänds av Tv4sport. För er som inte har kanalen finns en tysk steam här.
Odds (dubbelmötet): 49–51
Kommentar: Det var tydligen riktigt frostigt klimat mellan lagen på dagens presskonferens. Wolfsburg har ju fortfarande aldrig förlorat en match i Champions League, men nu är laget pressat. Bortamöte på konstgräs där man måste anfalla mot ett lag som kan kontra på spelare som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag är inget önskeläge för Nilla Fischer och hennes lag.
Men Wolfsburg har en vinnarkultur, något som gör att jag fortfarande håller tyskorna som knappa favoriter. Dock är det ändå frestande att sätta några kronor på Rosengårdsseger, för skrällchansen känns ju 49-procentig…
På spelarfronten tvingas Rosengård klara sig utan Line Röddik Hansen efter hjärnskakningen senast. Det bör innebära att man startar med samma lag som avslutade den första halvleken senast. För Wolfsburg blir det utöver alla skador även förstås att klara sig utan avstängda Caroline Graham Hansen.
* Paris Saint-Germain–Glasgow City, står 2–0
Lördag 19.00
TV/Stream: Här är en länk.
Odds (dubbelmötet): 99,99–0,01
Kommentar: Det här vinner PSG lätt, även om man inte vann lika klart på bortaplan som jag hade väntat mig.
* FFC Frankfurt–Bristol Academy, står 5–0
Söndag 12.00
TV/Stream: Sänds på svenska Eurosport 2.
Odds (dubbelmötet): 100–0
Kommentar: Det här är redan avgjort. Det var spel mot ett mål i England och det lär inte bli annorlunda i returen. Frankfurt är absolut en tänkbar slutvinnare av turneringen.
Bristol kom näst sist i WSL i fjol och bör lägga sitt fokus på att hänga kvar i ligan. Personligen tror jag dock att man kommer åka ur WSL i år, vilket gör att jag även tror att det här till klubbens sista Champions Leaguematch på mycket länge.
Fotnot. På söndag sänder även svenska Eurosport2 även Potsdam–Duisburg i Frauen-Bundesliga. Den sändningen inleds 14.00.
Nu har jag sett Uefas förslag till sportslig förändring av Women’s Champions League – och det blev en stor besvikelse.
De som har tagit beslutet om att utöka turneringen med fyra lag, tvåorna i de ligor som är rankade på platserna 9–12, har sannolikt ingen stor inblick i turneringen. Här hade man ju hoppats att i första hand toppligorna i Tyskland, Frankrike och Sverige skulle få fler platser för att öka turneringens sportsliga kvalitet.
Men Uefa vill tydligen inte erbjuda en produkt med bättre kvalitet utan man väljer i stället bara att försöka bredda toppskiktet. Personligen tycker jag inte att det ena borde utesluta det andra. Jag tycker att ett mer rimligt upplägg är att WCL består av:
* Fyra lag vardera från de tre högst rankade ligorna.
* Tre lag vardera från ligorna som är rankade 4–7.
* Två lag vardera från ligorna som är rankade 8–12.
* Ett lag vardera från övriga ligor.
För ju fler bra och välspelade matcher som erbjuds desto större chans måste det vara att sälja produkten. Som jag konstaterade häromdagen har Uefa stora problem med att sälja damfotbollen. På sidan 18 i bokslutet för säsongen 2013/14 kan man läsa att damfotbollens turneringar gjorde ett minus på 21,4 miljoner euro (ganska exakt 200 miljoner svenska kronor med dagens kurs) för den säsongen.
Att släppa in fler lag från länder från Norge, Österrike och Skottland i WCL lär inte hjälpa till att öka intresset för turneringen speciellt mycket.
Apropå intresse lyckades FC Rosengård få ett rejält kassatillskott vid den stödgala som arrangerades i måndags kväll. Enligt den här artikeln gav galan 2,2 miljoner kronor brutto. Det borde även kunna innebära en högst välkommen nettosumma till klubben. Trevligt.
I dag har Pia Sundhage tagit ut sin trupp till landskamperna mot Schweiz och Danmark i början av april. Eller, det var visst Lilie Persson som presenterade truppen.
Vilket som var det i stora drag samma trupp som var i Algarve cup. De förändringar som görs jämfört med ursprungstruppen till Algarve är att Fridolina Rolfö och Antonia Göransson får kliva åt sidan och ge plats åt Marija Banusic och Emilia Appelqvist.
Emilia Appelqvist
Banusic gjorde hattrick för Chelsea i cupen i helgen och verkar ha god form, däremot är jag tveksam till Appelqvist. Jag tycker att hon är en god damallsvensk spelare, men hon har knappast i en VM-trupp att göra. Tyvärr har Sundhage nu en handfull spelare i sin trupp som hon inte skulle ha någon nytta av i Kanada. Det är både oroande och tråkigt.
Jag har flera gånger skrivit att jag tycker att de fem–sex sista platserna i en mästerskapstrupp borde fördelas mellan spelare med spetskompetens och sådana som har framtiden för sig. Ett exempel på en sådan spetskompetens är Jenny Hjohlman:s snabbhet – den borde ta henne till VM.
När det gäller framtiden har Sundhage aldrig tänkt speciellt mycket på den. Hon ifrågasätter ibland varför inte fler flicklandslagsspelare får chansen i de damallsvenska lagen, men i hennes trupper är spelare under 23 år en bristvara.
Här kommer jag på ett naturligt sätt in på den sista matchen i Algarve, den mot Tyskland. Jag har ju inte kommenterat förlusten för knappt två veckor sedan.
I den matchen spelade Silvia Neid med tre 91:or (Almuth Schult, Tabea Kemme och Alexandra Popp), två 92:or (Dzsenifer Marozsán och Kathrin Hendrich), en 93:a (Jennifer Cramer), två 94:or (Melanie Leupolz och Lena Petermann) samt en 95:a (Sara Däbritz). Och då var ändå ordinarie 93:an Louisa Wensing skadad och kunde inte vara med. På skadelistan finns även en annan högaktuell 93:a, Lena Lotzen. Trots det var alltså fler än hälften av de 17 spelare Neid nyttjade 24 år eller yngre.
Bland Sveriges 13 spelare i matchen är det bara en, Elin Rubensson (1993), som är född 1991 eller senare. Med tanke på att Sverige vann F19-EM för tre år sedan borde det inte saknas svensk talang i aktuella åldrar. Det tycks dock vara betydligt mycket längre väg mellan ungdoms- och A-landslag i Sverige än i Tyskland.
I matchen var det tyska laget minst en klass bättre än det svenska. Framför allt väckte 2–1-förlusten i tredjeprismatchen en hel del frågor om svensk försvarsorganisation. Som jag ser det darrade alla i backlinjen i defensiven.
Jag räknade till 7–2 i tysk favör i riktigt heta målchanser, något som dels skvallrar om att Carola Söberg var klart bästa svenska spelare i matchen – dels om att de tyska segersiffrorna var i underkant. Söberg var glädjeämnet, kul att hon visade stabilitet i två matcher i rad. Och viktigt.
För mig heter för övrigt Sveriges tre VM-målvakter i nuläget Hedvig Lindahl, Söberg och just det, Zecira Musovic.
Tillbaka till försvarsspelet. Tyskorna kunde gång på gång spela längs marken mellan våra backar, framför allt matade de passningar mellan mittback och ytterback. Dessutom var det lätt att spela genom det glesa svenska mittfältet. Några gånger skar markpassningar genom både mittfält och backlinje – det är inte godkänt.
Sveriges lag kändes glest och dåligt organiserat, medan det tyska laget var kompakt och aggressivt. Hade man inte vetat bättre kunde man trott att det var Sverige som spelade med ett ungdomligt lag.
Matchen fick mig att undra om Sundhages idé om att odla ett mer passningsorienterat spel är rätt tänkt. Danska Eurosportexperten och tillika Koldingtränaren Lene Terp sa efter matchen i sin analys att:
”Ibland måste man koncentrera sig på det man är bra på och acceptera att andra är bättre på vissa saker.”
Rosengård släppte stoltheten i Wolfsburg och spelade efter sina resurser. Jag hade gärna sett att Sundhages landslag gjorde det ibland också. Inte minst i matchupptakterna där det ju ofta är rena hönsgården.
Nu vet vi ju att VM spelas på konstgräs och där biter inte den höga press Tyskland kör med på samma sätt som på lite studsigt portugisiskt vårgräs. Så vi kanske skall vänta lite med att såga Sundhages byte av spelstil helt och hållet. Klart är i alla fall att vårt lag hade svårt att skapa målchanser mot kvalificerat motstånd i Algarve.
Slutligen dock något positivt. Sveriges reduceringsmål mot tyskorna var ju fantastiskt. Det började hos Lina Nilsson nere i defensivt vänsterhörn. Nio passningar senare klackade Caroline Seger fram bollen till Lotta Schelin som sköt i stolpen. Returen nådde målskytten Sofia Jakobsson, som var sjunde svenska spelare i anfallet. Kan tjejerna prestera ett sånt här passningsspel även framöver behöver jag inte oroa mig över det passningsorienterade grundspelet…
Större delen av sekvensen, samt andra höjdpunkter från matchen finns på det här klippet:
Som bekant vann USA turneringen före Frankrike. Jag tycker nog ändå att fransyskorna känns som det starkaste laget för tillfället. Frankrike, USA och Tyskland är de tre lag som känns som de hetaste guldkandidaterna till sommarens VM.
Japan kan nog också vara med där uppe, men deras insats i Algarve väcker en del frågor. Samtidigt har Norio Sasaki visat känsla tidigare. Nu spelade han med två olika uppställningar, en gammal och en ung. Kanske blir det annorlunda i VM.
På Cypern fortsatte England att imponera. De vann finalen mot Kanada med 1–0. Kanske kan England vara redo för att utmana om medaljerna i sommar.
I går var det glädje i FC Rosengård efter en utmärkt genomförd match i Wolfsburg. I dag är det mer upprörda känslor efter att Uefa presenterat sin budget för kommande säsong.
Där uppges det bli stora ökningar i prispengar i herrarnas Champions League och Europa League, medan summorna kommer att ligga still för damernas Champions League. Det har fått Rosengårds vd Klas Tjebbes att höja rösten bland annat här och här. Han säger bland annat:
”Vi betalar pengar för att få spela i Champions League. Det är helt absurt.”
Och:
”Man kanske ska lägga ner damfotbollen”
Spontant känner man självklart med Tjebbes och med alla andra klubbar som går back på spel i Champions League. Visst känns det på ett sätt som en provocerande stor skillnad när man jämför vad herr- och damlagen får.
Men vi lever inte i en värld där millimeterrättvisa gäller. Världens bästa vissångare kan inte räkna med tillnärmelsevis samma inkomster som de 50 bästa pop-/rocksångarna och så vidare.
För massor av klubbar i en mängd olika sporter är det en verklighet att Europaspel är en kostnad, både på herr- och damsidan. Damfotbollen kan här skatta sig lycklig att herrfotbollen är så rik.
I morgon är det Uefa-kongress och siffrorna från säsongen 2013/14 presenteras. Har jag tolkat den ekonomiska rapporten från säsongen 2012/13 på rätt sätt är Women’s Champions League en ren förlustaffär för det Europeiska fotbollsförbundet. I sammanräkningen står det minus 11,2 miljoner euro, alltså cirka 100 miljoner kronor för Women’s competitions. Intäkterna från damfotbollen den säsongen låg på cirka 3 miljoner kronor medan kostnaderna var kring 100 miljoner.
Man kan fråga sig om det är rimligt att de som tävlar i något som går back skall kunna ställa krav på ekonomisk ersättning. I grunden tycker jag faktiskt inte det.
Men Uefa är ett rikt förbund och jag tycker ju att de borde ha råd att betala så mycket att de lag som tävlar i deras turneringar inte skall behöva gå back.
I slutänden är ändå knäckfrågan här att varken klubbar eller förbund klarar av att sälja produkten damfotboll. Innan man lyckas göra det får vi nog leva med att ersättningarna till damerna fortsätter att vara de smulor som faller från den rike fotbollsmannens bord.
Hade det varit så att damfotbollen skulle ha vunnit på att stå på egna ben och driva sina egna förbund tycker jag att man borde göra det omgående. Fast jag är rädd att man inte skulle ha råd att bryta sig loss från herrfotbollen. Tyvärr.
När det gäller Rosengård verkar det kunna bli miljonregn över klubben i kväll. Det arrangeras nämligen en sponsorsgala där 400 personer enligt den här artikeln har betalat 2000 kronor vardera bara för entrébiljetten. Positivt.
Fast det hade ju varit ännu trevligare om de 400 hade betalat 2000 kronor vardera för att se laget spela fotboll. Eller hur?
Slutligen hörde jag en bisats på SVT-sporten om att Women’s Champions League skulle innehålla fler lag till turneringen 2016/17. Jag har letat efter info om hur det skall se ut, dock utan framgång. Någon som har någon länk?
FC Rosengård gladde på många sätt i dag. 1–1 borta mot Wolfsburg är ett kanonresultat som gör att det är svenskt avancemang vid avspark på konstgräset i Malmö nästa helg.
Om det är det vi slutsignalen är mer oklart, men pressen är i alla fall hård på Wolfsburg, som måste göra mål. Hård press är ju något som de i och för sig har klarat av förr. Men nog känns det väl nu som att Rosengård ändå har 50-procentig chans till avancemang?
Jag har i skrivande stund bara sett den andra halvleken, en stark halvlek av Rosengård. Jag gillar att Markus Tilly tänkte taktiskt och syniskt och ställde upp en 5-3-2-uppställning från start. Jag gillar också Zecira Musovic som har alla förutsättningar att bli vår nästa stormålvakt – och att Tilly vågar släppa fram henne i så här stora matcher.
Något man också måste gilla var anfallet som Rosengård gjorde sitt mål på. Det var högsta klass från Amanda Ilestedt:s avancemang fram i planen, lyftning, nednicken från Ramona Bachmann till Anja Mittag, som i sin tur snyggt serverade Marta. Avslutningen var klinisk av Marta som i stora matcher visar vilken stor spelare hon fortfarande är.
Under den halvlek jag såg hade Rosengård totalt sett ganska god defensiv kontroll trots att det var 7–1 i hörnor och 4–1 i avslut mot mål i halvleken. Malmölaget hjälptes ju dock av ett domslut. För som jag ser det är utvisningen på Caroline Graham Hansen i 70:e minuten en rejäl domarmiss. Tyvärr är det för många sådana på högsta nivå inom damfotbollen. Alldeles för många.
Hur det såg ut i Linköping vet jag inte. Jag hörde delar av matchen på radio, men för små delar för att ha någon aning. Dock kan jag konstatera att jag inte hade trott att Bröndby skulle leda halvvägs in i dubbelmötet.
Dock är 0–1 det bästa förlustresultatet man kan drabbas av på hemmaplan, vilket gör att Linköping bör ha goda chanser att vända nästa vecka – även om det riskerar bli spel på ojämnt gräs då.
Det som oroar, utan att ha sett något av dagens match, är att LFC inte gjort mål i de två senaste matcherna. Samma LFC led ju av ganska extrem måltorka under några veckor i höstas – veckor som kostade deltagande i höstens Champions League. Vi får hoppas att min oro är obefogad.
De båda matcherna utan svenska lag är däremot avgjorda. Frankfurt avgjorde mot Bristol i går och PSG vann med 2–0 borta mot Glasgow i dag. Det vänder aldrig skotskorna på bortaplan.
Som jag skrev i förra inlägget är det förstås glädjande att Rosengårds match i kväll till slut tv-sänds i Sverige. Men, det är ju en match till i dag med ett svenskt lag på planen.
Även om jag just såg ett tv-inslag på Correns hemsida där det sades att Linköping skall möta Bröndby i en kvalmatch i Champions League är det ju faktiskt kvartsfinal. En kvartsfinal som inte går att se om man inte är på plats på arenan.
Det är ju faktiskt fiaskoartat. Det är i första hand ett stort misslyckande av Linköpings FC som inte lyckats få någon att göra en tv-produktion från matchen och sedan sälja den.
Men vidgar man bilden är det här förstås även ett fiasko för svensk damfotboll i stort. Den enda WCL-kvartsfinalen i helgen som inte går att se på något sätt utanför arenan är den som spelas i Sverige.
Det här avslöjar på ett skoningslöst sätt att svensk damfotboll fortfarande saknar ett tillräckligt marknadsvärde för att vara intressant för tv-kanalerna. Det är bara landslaget och i viss mån stjärnspäckade Rosengård som går att sälja.
Det om det. Kollar vi på det sportsliga ser det bra ut för LFC. Från det lag som gjorde en stark insats i supercupfinalen förra helgen tillkommer Charlotte Rohlin, Claudia Neto och Fridolina Rolfö. Den sistnämnda inleder enligt den här artikeln på bänken.
Som väntat vann Frankfurt hur enkelt som helst mot Bristol Academy i den första kvartsfinalen av Champions League. 5–0 i mål och 17–0 i avslut mot mål på bortaplan säger allt. Gissningsvis låg bollinnehavet på kring 75–25 i tysk favör.
Den enda spelaren i Bristol som imponerade var unga målvakten Mary Earps, som bland annat räddade en straff från Celia Sasic. Earps fick inte bort bollen vid Mandy Islacker:s 4–0-mål, i övrigt går inga av baklängesmålen att skylla på målvakten. Tvärtom räddade Earps sitt lag från en mycket större förlust.
När det gäller Frankfurt älskar jag att se hur en tredje spelare tydligt visar var hon vill ha bollen när två andra passar till varandra. Ett praktexempel var Veronica Boquete:s tidiga löpning vid 1–0-målet. Hon visade Sasic var bollen skulle slås redan innan Sasic hade fått bollen. Det är underbar speluppfattning.
Jag har inte hittat något klipp som visar hela sekvensen ännu. Det här är närmast.
Veronica Boquete
Så några ord om Bristol. Utan flyktade forwardsen Natasha Harding och Natalia Pablos Sanchon var laget helt utan anfallskraft. Men efter att ha läst lite om klubbens verksamhet i artiklar som den här och den här fick jag sympati för en klubb som verkligen fokuserar på att utbilda egna spelare.
Man har bland annat varit delaktig i utbildningen av duktiga Frankfurtmittfältaren Jessica Fishlock. Hon är för övrigt från Wales, precis som Harding och hela nio spelare i årets Bristoltrupp.
I fjol kom Bristol Academy näst sist i WSL1, den här säsongen är man dessutom enda laget i WSL:s högsta division som saknar samarbete med en proffsklubb på herrsidan. Bra jobbat, och på ett sätt kul att en sådan klubb kan nå kvartsfinal i Champions League.
Jag såg för övrigt matchen via fulstream. Det är ju så man som svensk måste jobba om man vill se matcherna i kvartsfinalserierna. Bara en av åtta matcher tv-sänds ju av någon svensk kanal. Det är förstås dödstråkigt, speciellt då det är svenskt deltagande i sex av matcherna.
Jag är inte insatt i turerna i det här tv-debaclet. Enligt det här blogginlägget har Eurosport sändningsrätten till morgondagens Rosengårdsmatch, och kan sända om de vill. Men de vill inte. Jag vet inte om det stämmer, jag kan bara konstatera att det är väldigt tråkigt för damfotbollen att matchen inte tv-sänds. Väldigt tråkigt.
Slutligen är tydligen Zecira Musovic krasslig, vilket skapar ett litet orosmoment inför Rosengårds hyperintressanta match i morgon.
I helgen är det äntligen dags för de första kvartsfinalerna i Champions League. Uefa har startat ett nytt, proffsigt och högst sevärt damfotbollsmagasin där man i första avsnittet kan se lite historik, flera svenska spelare, några svenskbekantingar och lite försnack inför kvartsfinalerna:
Jag tänkte även själv ge mina tankar inför kvartsfinalerna:
* Bristol Academy–FFC Frankfurt
Lördag 15.00
TV/Stream: Sänds på tyska Eurosport. Här är en länk.
Odds (dubbelmötet): 5–95
Kommentar: Allt talar för Frankfurt som är i ett avgörande skede i sin säsong medan WSL inleds nästa helg. Det stjärnspäckade Frankfurtlaget med bland annat Sverigebekanta Veronica Boquete bör vinna båda de här matcherna ganska klart mot ett anmärkningsvärt profillöst Bristollag.
* Linköpings FC–Bröndby
Söndag 14.00
TV/Stream: Ingen, vad jag vet. Man får förlita sig till Radiosporten i P4 och Uefas livescore.
Odds (dubbelmötet): 80–20
Kommentar: Linköping är storfavoriter här, inte minst eftersom de kanske till och med har matchens tre bästa danska spelare i sin uppställning. Bröndbys starkaste kort är Malmöbekanta Katrine Veje, som dock lämnar för Seattle Reign och NWSL till sommaren. LFC:s insats mot Rosengård i supercupfinalen förra helgen visade att laget har hittat en tidig formtopp, något som stärker min övertygelse om att vi får minst ett svenskt lag i semifinal.
* Glasgow City–Paris Saint-Germain
Söndag 17.05
TV/Stream: BBC Alba sänder. Här är en länk. Och här är en till.
Odds (dubbelmötet): 0,5–99,5
Kommentar: Missar PSG det här är det något av tidernas fiasko i en WCL-kvartsfinal. Glasgow har nämligen egentligen inte på den här nivån att göra. Skotskorna har några landslagsspelare som ex-damallsvenska Hayley Lauder i truppen, men inte några av de som bär Anna Signeul:s lag. PSG:s stjärnspäckade trupp har den största budgeten i europeisk damfotboll i år och kommer säkerligen att vinna båda mötena med Glasgow. Allt talar alltså för att Caroline Seger och Kosovare Asllani (som för övrigt har kul på youtubeklippet ovan) spelar semifinal senare i vår.
* VfL Wolfsburg–FC Rosengård
Söndag 18.00
TV/Stream: Sänds efter många om och men på svenska Eurosport.
Odds (dubbelmötet): 55–45
Kommentar: Wolfsburg har aldrig förlorat en match i Champions League. Men för varje match man vinner närmar man sig första nederlaget och 2–0-förlusten mot Potsdam i söndags visade att formen inte är alldeles på topp.
Även om Rosengård inte är i säsong är det här en utmärkt tid att möta Nilla Fischer och hennes kompisar. Det finns absolut svensk vinstchans här.
Därmed inte sagt att det blir lätt, inte alls. Rosengård måste spela taktiskt smart och stjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag måste prestera på sitt max. Dessutom vilar ett tungt ansvar på Zecira Musovic:s 18-åriga axlar. Den här artikeln gör mig dock hoppfull om att Musovic kan vara en stabil tonåring som klarar pressen. Wolfsburg är ju ett tungt lag att möta, de har inte minst flera riktigt nickstarka spelare som Fischer och Alexandra Popp att sikta mot vid fasta situationer.
Sedan mitt förra inlägg har det hänt flera intressanta saker i damfotbollsvärlden. Framför allt har Frankrike tilldelats VM 2019, ett ganska väntat – och bra beslut av Fifa.
Damfotbollen är på stor frammarsch i Frankrike, vilket gör att det kan bli stort intresse kring mästerskapet. Det hade det även kunnat bli om motkandidaten Sydkorea hade vunnit, men då OS går i Japan 2020 kändes det kanske inte rimligt med två mästerskap i rad i Asien. Det sagt även om Europa hade både VM 2011 och OS 2012.
Dock talar väl mycket för att VM 2023 kommer att spelas i Asien, sannolikt i Japan.
I dag hade Sverige (Umeå, Östersund, Linköping och Eskilstuna) tänkt att få fira värdskapet för U20-VM 2016. Men vårt lag får försöka kvala in på sportslig väg, för något oväntat gick mästerskapet till Oceanien och blåbärslandet i fotbollssammanhang, Papua Nya Guinea.
Det beslutet får man se som ett slags fotbollsmissionerande. Papua Nya Guinea är ju ett land som helt saknar idrottsmeriter och -kultur. Med knappt 7,5 miljoner invånare finns ju i alla fall ett befolkningsunderlag som borde räcka till.
En annan nyhet som kom häromdagen var att Abby Wambach väljer att inte spela någon ligafotboll i år. Hon skall satsa 100-procentigt på landslaget och VM.
Det är ett beslut som säkerligen glädjer Jill Ellis och det amerikanska landslaget på kort sikt. På längre sikt är det här däremot inget som gynnar varken USA:s landslag eller damfotbollen i stort. Uppgifter finns nämligen på att fler spelare funderar på att följa efter.
NWSL är en liga på frammarsch, men den behöver sina affischnamn för att behålla sin publik. Att de största stjärnorna inte tycker att ligaspelet är intressant nog är högst oroande. Här är det amerikanska systemet där förbundet betalar lönen till landslagsspelarna kontraproduktivt. Det innebär ju nämligen att spelarna har råd att hoppa över ligaspelet, det som skall bära sporten över tid. Oroväckande.
Publikmässigt hade för övrigt NWSL ett snitt under 2014 års grundserie på 4121. Sämst snitt hade Sky Blue med 1640 – en siffra som hade räckt till andra plats i damallsvenskans publikliga. Eskilstuna United som toppade vår publikliga med 1940 åskådare i fjol hade kommit näst sist i NWSL:s.
Så till lite sport. Wolfsburg och Frankfurt spelade sina matcher i den 18:e omgången av Frauen-Bundesliga redan i onsdags med segrar som facit. Därmed var det lite vinna eller försvinna i kvällens toppmöte mellan Bayern München och Turbine Potsdam.
Det blev Bayern som vann med 1–0, vilket innebär att München bör bli en av Tysklands två representanter i höstens Champions League. Deras kvarvarande program är såpass enkelt att man bör kunna ta full poäng och med full poäng har man god chans att ta hem guldet. Hade man inte tappat poäng mot nedflyttningshotade Duisburg i helgen skulle jag sagt att guldet redan med stor säkerhet hade varit vikt för Bayern. Nu talar det mesta för att ligan avgörs i Frankfurt i sista omgången, där FFC tar emot Wolfsburg. En match Frankfurt kan hjälpa Bayern till guld.
Dagens toppmöte inleddes lovande. Med Melanie Behringer som skicklig spindel i nätet rullade Bayern boll på ett riktigt snyggt sätt den första kvarten. Men efter att Tinja-Riikka Korpela bjudit Lisa Evans på ett världsläge som borde ha lett till 0–1 tappade hemmalaget sitt fina spel. Resten av matchen blev rätt kampinriktad på ett rätt dåligt underlag. Spelmässigt var Potsdam väl så bra som Bayern, men det var hemmalaget som hade flytet den här kvällen.
Vivianne Miedema gjorde en dragning för mycket i straffområdet och chansen såg ut att vara borta. Men på ett motlägg lyckades isländska Dagny Brynjarsdottir styra i segermålet bakom Potsdams duktiga kinesiska målvakt Fei Wang. Mycket turligt och extremt viktigt.
För Potsdams del försvann nog chansen att nå höstens Champions Leaguespel i kväll. De andra tre topplagen har lite för lätt program i de sista fyra omgångarna för att Bernd Schröder:s lag skall kunna passera två av dem.
En blogg om internationell damfotboll 