Alldeles nyss kom beskedet om att Boråslaget Bergdalens IK väljer att dra sig ur elitettan till följd av spelarbrist.
Det bör innebära att Häcken får frågan om att ta den vakanta platsen. Och gör man det så är min tolkning att det i nästa steg blir Mariebo IK som tillfrågas om att spela i division 1 södra.
Fridolina Rolfö fick diamantbollen 2022. Det kan inte ha behövts något längre jurymöte för att komma fram till det valet. För även om Rolfö inte fick till det i EM så kändes det här som ett självklart val.
Den omskolning från forward till back som Rolfö genomgått i Barcelona har lyfte upp henne till en världsklasspelare, men har försvårat arbetet för Peter Gerhardsson. I landslagets backlinje är ju redan konkurrensen stenhård, medan det är ont om kreativa anfallsspelare. Känslan är ju att Gerhardsson måste justera Rolfös arbetsbeskrivning för att få ut max av henne.
I övrigt blev det följande vinnare:
Årets målvakt – Jennifer Falk
Ett lite oväntat val eftersom det var Hedvig Lindahl som fick förtroendet i EM. Men kanske en signal om hur landslagsledningen ser på framtiden.
Årets back – Amanda Ilestedt
Hon har flyttats runt i landslagets backlinje. Men har haft en stabilitet som ändå gör att det här känns som en rimlig utmärkelse. Om man inte räknar Fridolina Rolfö som back, för det hade man ju absolut kunnat göra. Men det gör ju som bekant inte landslagsledningen – ännu.
Årets mittfältare – Kosovare Asllani
Asllani har burit den svenska offensiven på senare år, så hon är en högst rimlig vinnare. Sedan kan man förstås diskutera om hennes roll är mittfältare eller forward. Jag skulle nog säga att hon oftare är forward, inte minst försvarar hon ofta i en forwardsroll.
Årets forward – Fridolina Rolfö
Landslagsledningen räknar alltså Rolfö som forward. Men egentligen kunde hon väl ha nominerats även som årets back och årets mittfältare. För i Barcelona är hon ju något mellanting mellan back och yttermittfältare. Och i landslaget något mellanting mellan yttermittfältare och ytterforward. Men det hade kanske varit lite tråkigt om Rolfö blivit såväl årets back, mittfältare som forward.
Chansen till avancemang är sedan länge borta. Men 21.00 springer FC Rosengård ut på Camp Nou för att ta sig an FC Barcelona. Det får man väl ändå säga är en stor kväll för Malmöklubben.
Matchen ser du här med svensk kommentator:
Noterbart är att Teagan Micah inte kan spela utan att Angel Mukasa eller Somea Polozen kommer att få vakta målet. Mukasa var lite darrig senast mot Bayern München. Risken för darr känns minst lika stor på den stora arenan i Katalonien.
Det var tydligen fler än jag som angrep fotbollsförbundets toppskikt i går. I en intervju i tidningen Barometern gick IFK Kalmars sportchef Tommy Nyberg till tung attack.
Han fick frågan om varför många lag i damallsvenskan har stora ekonomiska problem. Svaret:
”En motfråga: var finns Svenska Fotbollförbundet i detta? Var finns de indignerade rösterna på att förutsättningarna inom damallsvenskan är som de är? Var finns de som står på barrikaderna och skriker att ‘så här ska vi inte ha det’, och ‘nu måste vi börja jobba för förutsättningar som innebär att damallsvenskan är på samma nivå som vårt landslag’. … Där är den stora, stora, stora skandalen.”
Och:
”Alltså, vi har ett förbund som har oerhört mycket pengar. Vi har människor som när det handlar om strålkastarljus jättegärna ställer sig upp och vill visa upp sig i samband med det. Dam-VM, stora matcher på Friends arena och Gamla Ullevi med 30 000 åskådare på läktaren. Men var finns de när allsvenskan spelar? Och när det inte fungerar och när människor inte kommer dit? Och när Eskilstuna tidigt deklarerar stora problem, när Umeå står och skriker och ber om hjälp för att klara av sin verksamhet? Var finns förbundsmänniskorna då?”
Och:
”Vi får hjälp av EFD (Elitfotboll Dam), och de är medvetna om problematiken. Men de är få och helt beroende av storebror. Var finns pamparna i Svenska Fotbollförbundet när man verkligen behöver hjälp? De är helt osynliga. Har ni sett dem? Har ni hört dem stå och beklaga att Eskilstuna inte får elitlicens? … Där måste vi rannsaka oss själva. Vad har vi för människor som bestämmer om svensk damfotboll. För just nu räcker det inte.”
Berättigade frågor och synpunkter. Självklart är det inte förbundets ansvar att sköta klubbarnas ekonomi. Men när landets högsta serie befinner sig i ett krisläge borde kanske de högst ansvariga göra något. Eller?
För övrigt skrev jag om den sportsliga situationen i det här inlägget. Det är snart två år gammalt, men det mesta är ändå fortsatt aktuellt. Bland annat noterar jag att förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand i ett svar hos Fotbollskanalen fortsatt gömmer sig bakom småprojekten ”Världsklass” och ”Semiprofessionell verksamhet”. Någon riktigt seriös damfotbollssatsning kan han däremot inte redovisa.
FC Rosengård föll i dag med 3–1 hemma mot Benfica. Därmed är fiaskot ett faktum. Damallsvenskan kommer att rasa som ett sänke på den europeiska ligarankingen.
Jag har varit otroligt naiv och trott att damallsvenskan skulle kunna ligga kvar topp sex–sju i Europa i flera år till. Men det är bara att inse att jag överskattat våra lag och spelare ganska rejält. För raset går i racerhastighet. Om två år är risken att damallsvenskan inte längre är rankat på topp 15 i Europa. Så dåliga resultat gör våra lag i Champions League.
I fjol var det Häcken som blev förnedrat i gruppspelet. I år är det Rosengård som blir överkört. I dag föll Malmöklubben med 3–1 hemma mot Portugals mästarlag.
Det skall sägas att jag bara såg de första 45 minuterna av matchen Rosengård–Benfica. Men det jag såg var klasskillnad. När Rosengård gjorde fem–sju bra minuter i mitten av halvleken, och turligt lyckades ta ledningen var det en stöld. Benfica hade varit bättre på det mesta, och att portugisiskorna vände före paus var helt logiskt sett till matchbilden.
Vid båda målen utnyttjade Benfica skoningslöst att Rosengård saknade den snabbhet i mittförsvaret som man måste ha på internationell nivå.
Från den andra halvleken har jag bara sett höjdpunkterna nedan. Men det började ju riktigt uselt för Rosengård med en vansinnespass från Fiona Brown rakt in i mitten som bäddade för Benficas 3–1-mål. Man kan även se att portugiserna blev bestulna på ett korrekt 4–1-mål.
Efter förra omgången skrev Zecira Musovic en krönika på Fotbollskanalen om att svensk klubbfotboll halkar efter. Hon avslutade med att konstatera att man nog måste förlika sig med att svenska klubblag inte längre har något att hämta i Europaspelet utan att man får nöja sig med att vara ett skyltfönster och jobba med utveckling.
Och på många sätt är det ju så. På tio år har damallsvenskan på många sätt gått från en allvarlig utmanare till titeln världens bästa liga till en dussinserie. Vi är många som sett utvecklingen komma, även om den alltså gått fortare än jag hade trott.
Varken förbundet eller EFD har brytt sig. Någon som hört Karl-Erik Nilsson säga ett enda ord om hur man kan bromsa fallet för de svenska damfotbollsklubbarna? Jag har då inte hört det.
Och jag har inte sett en enda slagkraftig åtgärd från Svff eller EFD för att stärka klubbfotbollen på damsidan under de här tio åren. Så det är nog som Musovic är inne på – redan för sent.
Medan övriga Europa flyttar fram sina positioner i expressfart backar damallsvenskan. Lagen i vår högsta serie är sämre i dag än de var för fem år sedan.
Och de usla resultaten i Champions League gör att det troliga bara tar något år innan Sverige har tappat två av de tre platser vi nu har.
Chansen att Rosengård skall ta några poäng mot Bayern München och Barcelona är närmast obefintlig. Det gör att Sverige i år får in 1,833 rankingpoäng. Det gör det här till den sämsta säsongen hittills.
Faktum är ju att det har gjort ont att se hur otillräckliga Häcken och Rosengård varit i Europaspelet de senaste åren. Men som sagt, förbund och EFD verkar inte bry sig.
I eftermiddag har Eskilstuna United meddelat på sin hemsida att klubben inte får elitlicens för 2023. Det kan knappast ha hunnit vinna laga kraft. Jag hittar inget på förbundets hemsida om överklaganstid. Men i nuläget ser det alltså ut som att IK Uppsala Fotboll trots allt kommer att spela i damallsvenskan nästa år, medan Eskilstuna flyttas ner i elitettan.
För Uppsala blir silly season ännu klurigare än den redan var. I och med att laget kvalade så kunde man inte starta sin silly season förrän tre veckor efter alla andra lag.
Nu är risken att Uppsala kommer att sväva i ovisshet om sin divisionstillhörighet i ytterligare några veckor. Något som förstås försvårar rekrytering av spelare.
En blogg om internationell damfotboll 