Lyon är tillbaka på tronen i Europa, och man är därmed också med mycket stor sannolikhet bäst i världen. Tidernas bästa klubb behövde bara ett år för att bygga om laget. Det är bara att lyfta på den hatt jag aldrig burit för Sonia Bompastor och hennes spelare.

När Lyon vann Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg i augusti 2020 startade man med följande spelare: Sarah Bouhaddi – Lucy Bronze, Kadeisha Buchanan, Wendie Renard, Sakina Karchaoui – Sara Björk Gunnarsdottir, Saki Kumagai – Delphine Cascarino, Dzsenifer Marozsan, Amel Majri – Eugenie Le Sommer.

Det var ett lag som hackade sig fram till titeln. Det kändes som att Lyon var på väg neråt. Och det kände tydligen även klubbledningen. För man tog säsongen 2020/21 till att bygga om truppen och startelvan. I fjol åkte man ut i kvartsfinal, och man tappade ligatiteln till PSG.

Redan i höstas kände man dock att Lyon var på väg tillbaka. Och som man har klivit upp på Europatoppen igen. Det har inte varit någon autobahn. Man har gått på nitar, man föll med 3–0 mot PSG i franska cupen, och förlorade första kvartsfinalen mot Juventus.

I dagens final var nio spelare utbytta från det där segerlaget 2020. Visst är flera av de gamla kvar i klubben. Majri och Marozsan är exempelvis korsbandsskadade och Ada Hegerberg var korsbandsskadad 2020. Men vi ser ändå ett ombyggt och moderniserat Lyon: 

Cristiane Endler – Ellie Carpenter, Renard, Griedge Mbock Bathy, Salma Bacha – Lindsey Horan, Amandine Henry – Cascarino, Catarina Macario, Melvine Malard – Hegerberg.

Uppvisningen i dag var fantastisk. Under den första halvleken utnyttjade Lyon bristerna på Barcelonas försvarsspel på ett skoningslöst sätt. Amandine Henry gjorde ett makalöst 1–0-mål. Spontant tyckte jag att Barcamålvakten Sandra Panos var seg i sin reaktion. Men det var ju knappast någon målvaktstavla, utan mer ett makalöst bra skott.

Ada Hegerberg visade sedan att hon fortsatt är som bäst när det gäller som mest. Hennes position när hon backade lite, skaffade sig en fri yta och nickade in 2–0 var fantastisk. Sedan serverade hon Catarina Macario öppet mål till 3–0 när Irene Paredes bjöd på Lyons tredje mål. Macario blev för övrigt första amerikanska landslagsspelaren att göra mål i en Champions Leaguefinal. Lite oväntat att det skulle dröja ända till 2022.

Den första halvleken var en enda lång manifestation för damfotboll. Lyon visade vilken sanslöst hög nivå som krävs för att vinna internationella titlar. Barca som gått genom säsongen obesegrat (utöver ett betydelselöst nederlag i returen mot Wolfsburg) fick en lektion. Enda perioden laget lyckades komma till målchanser var när man spelade i numerärt överläge eftersom Ellie Carpenter låg skadad.

Carpenters skada såg för övrigt väldigt oroande ut. När hon försökte kliva åter in i spelet vek sig hennes knä. Det där luktade tyvärr korsbandsskada lång väg. Skadan gjorde ont i min kropp, för jag kände igen skeendet från när mitt korsband gick av. Men förhoppningsvis är mitt luktsinne dåligt, och Carpenters knä helt.

Lyon klarade dock av att hantera en tidig skada. Man satte in Kadeisha Buchanan i mittförsvaret och flyttade ut Mbock Bathy som högerback. Buchanans säsong startade för övrigt med OS-guld med Kanada. Nu ser det ut som att hon avslutar med Champions Leauge- och ligaseger. Hyfsat.

Efter paus var matchen inte lika fantastisk. Den var fortsatt intensiv och intressant. Men tyvärr tog Lyons spelare alla chanser att ligga kvar och vrida sig. Det var en typ av maskning som vi aldrig såg inom damfotbollen för några år sedan, men som kommit när pengarna ökat. Tråkigt.

Inom herrfotbollen har Fifa låtit maskningen gå alldeles för långt. Jag hoppas man agerar innan även damfotbollen förstörs. Personligen ser jag effektiv speltid som enda lösningen. Någon som sett maskning i basket eller ishockey?

Barca fick sig alltså en lektion. Kanske att det kunde ha blivit en vändning om Patri Guijarros vakna lobbförsök från mittlinjen hade gått under i stället för i ribban.

Jag såg matchen på SVT, och håller med kommentatorerna Chris Härenstam och Markus Johannesson om att det var ett konstigt byte när Fridolina Rolfö tvingades kliva av. Jag tycker att svenskan var en av Barcas allra bästa spelare och borde ha varit kvar på planen matchen ut.

Barca hade lyckats bättre på sin vänster- än högerkant. Ändå lät man rätt misslyckade Caroline Graham Hansen vara kvar, medan Rolfö fick lämna plats åt Claudia Pina när Barca gick ner på trebackslinje.

Men det är ju tydligt att Rolfö inte lyckats nå den status i laget som Graham Hansen har. Och även de tre stjärnorna på mittfältet Patri, Aitana Bonmati och Alexia Putellas hade sannolikt för hög status för att bli utbytta. Men jag tycker att Rolfö var bättre än alla de fyra högstatusstjärnorna när det gäller att skapa målchanser.

Slutligen hade vi tidigare under dagen en liten diskussion om hur man uttalar spelarnamn. Jag skall inte sätta mig på några höga hästar och säga att jag är felfri. Tvärtom har jag hamnat i läget när jag kommenterat matcher att jag plötsligt ställs inför ett namn jag inte har en aning om hur det uttalas.

Men det rimliga är ju då att tänka att tyska Stefanie Sanders uttalar sig namn på tyska, och inte på engelska. Men det kan ju blev fel ändå, något som retar kunniga tittare. När man vet att Lindsey Horan uttalar sitt efternamn He-rann hajar man ju till varje gång det sägs exempelvis Horr-änn eller Horr-ann. Eller när Brasilienfödda amerikanskan Mack-a-rio uttalas Mäck-ä-rio.

19.00 startar finalen i Champions League mellan mesta mästarinnorna Lyon och regerande mästarinnorna Barcelona.

Vi har en svensk i de båda startelvorna, och det är som väntat Fridolina Rolfö på vänsterbacksplats i Barca. I förra årets final var det just på vänsterkanten som Barca hade lekstuga.

Då bestod kanten av Leila Ouahabi som back bakom en formstark Lieke Martens. Nu är det Rolfö som skall backa upp Mariona Caldentey.

Rolfö står inför en defensiv utmaning i blixtsnabba Delphine Cascarino. Hemma i ligan har Rolfö mest fått koncentrera sitt backspel på hur man jobbar offensivt. Nu kommer hon säkerligen även att testas defensivt.

Trots att Barca aldrig har vunnit mot Lyon håller jag det spanska storlaget som knapp favorit till 55–45.

Dagens match sänds i Sverige på SVT2, eller på nätet via DAZN:

Barca startar så här: 1 Sandra Panos – 8 Marta Torrejon, 2 Irene Paredes, 4 Mapi Leon, 16 Fridolina Rolfö – 14 Aitana Bonmati, 12 Patri Guijarro, 11 Alexia Putellas – 7 Caroline Graham Hansen, 10 Jennifer Hermoso, 9 Mariona Caldentey. Tränare: Jonatan Giráldez.

Lyons starelva är formerad så här: 1 Cristiane Endler – 12 Ellie Carpenter, 3 Wendie Renard, 29 Griedge Mbock Bathy, 4 Salma Bacha – 26 Lindsey Horan, 6 Amandine Henry – 20 Delphine Cascarino, 13 Catarina Macario, 28 Melvine Malard – 14 Ada Hegerberg. Coach: Sonia Bompastor.

Rosengård vann kvällens damallsvenska toppmöte borta mot Eskilstuna med klara 3–0. Malmölaget är därmed fortsatt obesegrat, och kommer minst att ligga kvar i serieledning till söndag eftermiddag.

Jag kom hem och satte mig framför tv:n i slutminuterna av den första halvleken. Bland det första jag hörde var expertkommentator Petronella Ekroth säga att Rosengård inte fick till det sista i offensiven under den första halvleken.

När jag såg statistiken på noll avslut mot mål och noll hörnor fick jag känslan av att serieledarna möjligen hade haft större problem än så under de första 45 minuterna.

Efter paus etablerade man dock ett ganska rejält tryck mot hemmalaget, och ledningsmålet kom logiskt i 61:a minuten. Inhoppare Stefanie Sanders slog in en retur efter fint förarbete från Caroline Seger och Olivia Schough. Matchen avgjordes när duktiga Emma Berglund nickade in en hörna från Jelena Cankovic, och på övertid bjöd även Eskilstuna på ett självmål när Katie Fraine såg ut att tro att en nickstyrning från Matilda Plan skulle gå utanför målet.

På pappret var det en kassaskåpssäker seger för FC Rosengård. Och som sagt, man hade bra tryck efter paus. Men det innebär inte jag är imponerad. Tvärtom tycker jag tyvärr att det jag såg av toppmatchen var rätt dåligt.

Faktum är att det jag har sett av Rosengård hittills den här säsongen inte har varit så bra som jag hade förväntat mig. Tvärtom tycker jag att spelet hackar en del. Även i den andra halvleken i dag var det ganska många passningar som hamnade en halvmeter bakom mottagaren, vilket höll nere tempot.

Det är möjligt att jag romantiserar kvaliteten på tidigare års damallsvenskor. Men när jag kollar matcher upplever jag att årets serie håller klart sämre kvalitet än damallsvenskan gjort på väldigt många år.

Dagens match var den första i den tionde omgången. Övriga sex matcher är spridda över tre dagar. Den på förhand mest intressanta är nog ändå morgondagens bottenmöte mellan trettondeplacerade IFK Kalmar och elvan Umeå IK. UIK har här chansen att skapa sig lite andrum i botten.

Omgången avslutas på måndag kväll med Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby. Fredagens tråkiga nyhet kommer från bortalaget i derbyt. Hammarby har nämligen meddelat att klubbens jättetalang Ellen Wangerheim är korsbandsskadad och därmed har spelat klart det här året.

Wangerheims skada är förstås otroligt tråkig före henne själv, och för Hammarby. Men det är även ett jättestort tapp för det F19/03-landslag som skall spela EM-slutspel i sommar. Tidigare i veckan drabbades det landslaget av ett annat avbräck när det konstaterades att Växjös Nesrin Akgün har en spricka i ena foten, vilket leder till gips i minst sex veckor.

I dag spelade Rosengård och Kristianstad 1–1, vilket innebär att vi nästan är en tredjedel in i damallsvenskan. Det har spelats åtta av 26 omgångar, och tabellen ser på många sätt ut ungefär som väntat. Det är Rosengård närmast före Häcken i toppen och de tre nykomlingarna återfinns bland de fyra sista lagen.

Kollar vi positiva överraskningar är det väl framför allt Piteå som ligger betydligt högre än vad man placerades i de flesta tips. Norrbottningarna återfinns på femte plats, trots att man förlorat de två senaste matcherna. Även Linköping har startat positivt, och Djurgården har överraskat genom att vinna fyra raka matcher efter att han inlett med fyra raka förluster.

Kollar vi lag som presterat sämre än väntat är det väl framför allt AIK man tänker på. Laget ligger sist med tre poäng och har i veckan bytt ut hela lagledningen. För AIK väntar närmast måstematch mot nästjumbon BP på måndag.

Men även tian Hammarby och sjuan Kristianstad ligger på betydligt sämre placeringar än väntat. Dock är det jämnt i mittenskiktet, och lagen har bara sex respektive fyra poäng upp till Champions Leagueplats.

Kristianstad tog alltså en poäng i Malmö i kväll. Jag såg matchens sista 60 minuter. Där noterade jag ett spelande KDFF som dock bjöd rätt friskt ibland. Rosengårds ledningsmål kom exempelvis efter ett farligt bolltapp från Tilda Persson följt av en riktigt svag rensning från Alice Nilsson.

I ett läge där den efterkloka säger att hon borde ha slagit ut bollen till hörna slog Nilsson en yttersida som Bea Sprung kunde ta hand om centralt, precis utanför straffområdet. Sprung petade bollen till Sofie Bredgaard, som snyggt placerade in bollen i mål med sin vänsterfot.

Efter paus ägde Rosengård matchen, delvis genom att pressa Kristianstad till misstag i uppspelsfas. Vid ett bolltapp från Gabrielle Carle lobbade Olivia Schough i ribban. Det kändes som att mästarlag gick mot seger. KDFF hade en del boll, men spelade mest runt i backlinjen och hade svårt att ta sig till egna chanser.

Dock bjöd Rosengårds målvakt Teagan Micah på 1,5 målchans. Vid den hon var ensam bjudare räddade Emma Berglund. Men på en hörna i slutminuterna kunde ingen utespelare hjälpa Micah, utan Delaney Baie Pridham forcerade in kvitteringen efter att Rosengårdsmålvakten inte lyckats få bort bollen från målområdet.

Dock tycker jag alltså att fler spelare än Micah är ansvariga för den bjudningen. Det var en väldigt fin slagen hörna från Emma Petrovic. En hård och flack boll som precis gick över de spelare som befann sig framför den första stolpen. Där fanns rutinerade Rosengårdstrion Katrine Veje, Jelena Cankovic och Caroline Seger. Däremot stod ingen på insidan om stolpen, vilket öppnade för målet.

Ett tungt poängtapp för Rosengård och en energigivande poäng till Kristianstad. För Rosengård var det ju dock ett glädjeämne att Cankovic kunde spela en halvlek. Hon blir förstås en jättetillgång när hon är tillbaka i fullt matchtempo.

Medan Rosengård alltså har sitt offensiva spelgeni på väg tillbaka är det lite oro hos tabelltvåan Häcken. I går tvingades landslagsmålvakten Jennifer Falk kliva av mötet med Kif Örebro på ett tidigt stadium. Dessutom rapporteras Pauline Hammarlund ha fått bakslag, vilket tvingar henne till en ny period av rehabiliteringsträning.

Söndag och måndag spelas den nionde omgången av damallsvenskan. Utöver bottenmötet AIK–BP finns det anledning att kolla lite extra på matchen Hammarby–Kristianstad, alltså mötet mellan två av de lag som underpresterat under serieupptakten.

Kollar vi utomlands börjar de stora ligorna vara avgjorda runt om i Europa. Vi har fått svenska ligavinnare i Italien, Spanien, Tyskland och England.

Jag följde avslutningsdramat i WSL i söndags. Där var Arsenal uppe i serieledning under två perioder, men två drömmål från Sam Kerr gjorde att Chelsea till slut kunde försvara sin ligatitel.

Under söndagen kan Chelsea ta en dubbel. Med avspark 15.30 spelar man nämligen FA-cupfinal mot Manchester City. Det är även fransk cupfinal på söndag. 18.15 spelar PSG mot skrällaget Yzeure Allier, som ligger trea i franska andraligan. Allt annat än en titel till PSG vore förstås en otrolig knall.

I ligan lär det ju däremot inte bli någon försvarad titel för PSG. Där leder Lyon med fem poängs marginal med två omgångar kvar att spela.

Slutligen noteras att det pratas mycket om positiva publiksiffror runt om i Europa. Och visst har det varit flera höga siffror under våren. Men det har handlat om happenings med fri entré, eller starkt sänkta priser, huvudsakligen i Champions League.

Däremot är det inte lätt att hitta någora publiksnitt i Europas olika ligor. I engelska WSL finns det ett ambitiöst Twitterkonto som sammanställer siffrorna. Och vardagssiffrorna gör ju inte att man är så imponerad att man trillar av stolen.

Utan att ha hittat några siffror tror jag inte att snitten i Spanien, Frankrike eller Italien är markant bättre än det sågade publiksnittet i damallsvenskan. I tyska Frauen-Bundesliga är det bara två lag som har snitt på över 1000 personer med en omgång kvar att spela. Totalt ligger snittet i Tyskland på 745. I damallsvenskan ligger det på drygt 930.

Den liga i världen som har allra bäst publiksnitt är tveklöst den amerikanska, NWSL. Där lyder den sämsta publiksiffran hittills i år på 3 028 personer. Vi är i och för sig bara två omgångar in i serien. Men siffrorna är ändå imponerande. Fyra av de tio spelade matcherna har setts av över 10 000 personer.

AIK är första damallsvenska klubb i år att sparka sin tränare. Man nöjer sig inte med tränare Maiju Ruotsalainen, utan även sportchef Anne Mäkinen och assisterande tränare Scott Swainston får gå.

Jag hade hört rykten om att det har pyrt ett tag i truppen kring både träningsupplägget och ledarskapet. Samt att flera spelare hade tröttnat och inte längre ville vara med.

Under måndagsmorgonen meddelades att en av dem, Johanna Lindell, lämnar klubben. Någon timme senare fick alltså lagledningen också lämna.

Med tanke på att man redan har klart med en ny organisation kan vi nog vara rätt säkra på att resultatet i söndagens Stockholmsderby inte påverkade AIK-ledningens beslut, utan att ledarbytet varit klart redan innan Djurgårdsmatchen.

AIK kommer från och med nu tränas av duon Jesper Björk och Nebojša Novaković. De får Michael Nilsson som assisterande tränare. Någon fast, ny sportchef på damsidan är inte klar, men Herish Sadi fungerar som tf sportchef fram till och med sommaruppehållet.

Derbyt mot Djurgården slutade som bekant med en 4–2-förlust för AIK. Jag såg slutminuterna och fick se riktig dramatik på slutet. Inför de 998 åskådarna var Jenny Danielsson ytterst nära att kvittera till 3–3 i första övertidsminuten. Hennes skott räddades av Kelsey Daugherty upp i ribban och sedan hann nog Djurgårdsmålvakten fånga bollen innan den passerade mållinjen.

Jag skriver nog eftersom det inte går att se säkert på tv-bilderna. Men känslan är att domarna gjorde rätt som inte blåste mål. Några minuter senare fick Djurgården en straff som Lova Lundin satte till 4–2. Som jag har uppfattat handsregeln var det en feldömd straff som domare Sara Wiinikka tilldelade Djurgården.

Enligt IFAB:s ”Laws of the Game” skall man få stödja sig mot arm/hand för att inte slå i bakhuvudet när man slänger sig och täcker skott utan att det blir hands om bollen träffar stödjearmen. Dock får man inte låta armen vara kvar i marken speciellt länge.

Men som jag ser det har inte Sara Nordin armen i marken för lång tid. Tvärtom anstränger hon ju sig för att dra undan armen – se situationen 2.18 in i det här klippet. Således är min tolkning att det inte borde ha blivit straff. Men jag är bara en hyfsat regelkunnig lekman. Det hade varit spännande att höra hur någon riktig regelexpert ser på straffsituationen.

I går hade Eskilstuna-Kuriren tråkiga, svarta rubriker om Eskilstuna United. De lyder: ”United i ekonomisk knipa – spelare fick inte ut sin lön.”

I den pluslåsta artikeln på ekurien står det bland annat:

”Tidningen kan nu avslöja att flera spelare inte fått ut sin lön som planerat. I stället har utbetalningarna dröjt och varit försenade för flera spelare i truppen den senaste tiden.”

Och:

”Redan i februari kunde tidningen berätta att Eskilstuna United drar in 14,5 miljoner kronor genom sponsring och företagsförsäljning, näst mest pengar av alla damidrottsföreningar i Sverige. Ändå hade klubben ett minus i eget kapital och upprättat ett periodiserat bokslut två år i rad när elitlicensen varit i fara.”

Att inte kunna betala ut lönerna är förstås allvarligt. På den egna hemsidan skriver United att man behöver se över sin organisation.

Det här är självklart väldigt tråkiga nyheter. För några år sedan var det larm om ekonomiska problem var och varannan månad, inte minst i klubbar som Kristianstad, Örebro och Linköping. Men de senaste åren har det tack och lov varit lugnt vad gäller larm om ebb i kassan. Känslan är att klubbarna varit bättre på att anpassa mun efter matsäck.

Men nu är alltså Eskilstuna drabbat. Och att klubben bara haft ett publiksnitt på 787 under upptakten av damallsvenskan hjälper förstås inte heller. Backar vi bandet några år var ju Eskilstuna en pålitlig publikmagnet. Sista säsongen innan pandemin (2019) snittade man exempelvis 1326 åskådare.

Vi är redan en bit in i en glödhet damfotbollshelg. Under fredagskvällen var det damallsvenskt toppmöte i Göteborg. Häcken vann med 2–0 mot Linköping efter att Johanna Rytting Kaneryd och Elin Rubensson gjort varsitt snyggt mål.

Jag hade trott att jag skulle hinna se den andra halvleken på jobbet. Men jag hade missat att matchen började 18.00, så det blev tyvärr inte så mycket sett. Men i efterhand har jag sett de läckra målen, samt det röda kortet.

För i minut 70 såg Nilla Fischer rött. Hon slog efter Stine Larsen, och som jag ser det var utvisningen solklar. Det ser ut som att det är fjärdedomaren Sara Persson som uppmärksammar huvuddomaren Eva Svärdsudd på förseelsen.

På reprisen ser det ut som att slaget inte träffar. Trots det känner jag att domarna tog ett högst rimligt beslut. Man får inte slå efter motståndare. Fischer protesterade högljutt. Men hon är så erfaren att hon ju borde veta att hon gick över gränsen.

Häckens seger innebär att Göteborgslaget är i serieledning, åtminstone i knappt två dygn. På söndag spelas övriga sex matcher i den sjunde omgången. De två lag som kan passera Häcken är Rosengård och Piteå. FCR skall till Umeå och PIF tar emot Eskilstuna.

Dessutom är det Stockholmsderby mellan AIK och Djurgården. När de båda klubbarna möttes i herrallsvenskan för någon vecka sedan kom 41 407 åskådare till Friends. Vi får se hur många som kommer till Skytteholm på söndag.

I veckan har de damallsvenska publiksiffrorna varit uppe till debatt. Radiosporten noterade att det slås publikrekord runt om i världen, men att bara två av de damallsvenska klubbarna har ett fyrsiffrigt snitt. Bland annat får just AIK och Djurgården lite passningar om bristande engagemang.

Till en serie med ännu lägre publikintresse – elitettan. Där skall jag under lördagen kolla in nykomlingsmötet Bergdalen–Bromölla. Men den på pappret intressantaste matchen spelas drygt tre mil nordväst om Borås Arena. På Mjörnvallen tar nämligen trean Alingsås FC United emot tvåan Växjö DFF. Är de båda topplagen fortsatt obesegrade när klockan slår 17.00 under lördagen?

Jag håller Växjö som favorit. Men Alingsås känns både stabilt och svårslaget, så det här är en match som jag hade helgarderat om den varit med på stryktipset.

Utanför Sveriges gränser spelas också flera spännande matcher i helgen. Vi kommer att få veta vilka som blir engelska mästarinnor. Och troligen kommer även ligamästarinnorna i Tyskland att koras på söndag. 16.00 spelar Wolfsburg borta mot Carl Zeiss Jena. Vid seger kan Rebecka Blomqvist och hennes klubbkompisar hålla guldfest med en omgång kvar att spela.

I England spelas sista omgången av WSL på söndag 13.00. En Londonklubb med svenska inslag kommer att få hålla guldfest under lördagskvällen. Det troliga är att det blir Chelsea med Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Zecira Musovic som får fira. De leder med en poängs marginal före Arsenal inför avgörandet.

Dock har Chelsea en rätt lurig avslutningsmatch. Man tar emot tabellfyran Manchester United United hemma på Kingsmeadow. Samtidigt spelar Arsenal borta mot West Ham.

I Arsenal har Jonas Eidevall förlängt sitt kontrakt med två år. Han skrev på samtidigt som herrlagets Mikel Arteta, en snygg gest från klubben.

I veckan har vårt landslag fått en ny EM-motståndare. Som väntat sparkades Ryssland ut ur sommarens EM-slutspel till följd av kriget i Ukraina. Istället för ryskorna kommer Portugal in i Sveriges grupp.

Rent sportsligt känns det som en försämring för svensk del. Vårt lag är förstås storfavorit även mot Portugal. Men känslan är ändå att det portugisiska laget är mer svårspelat än det ryska. Vid mötet i Algarve cup i våras blev det till slut en snygg svensk 4–0-seger. Men det var 0–0 i paus, och under den första halvleken hade Portugal några vassa kontringar.

Slutligen några ord om debatten här i bloggen. Det har nyligen hänt att en skribent har bett om att få en enligt mig harmlös kommentar avpublicerad till följd av att många tryckt på tumme ner.

Tyvärr har det blivit allt vanligare att ni klickar på den tumme som pekar nedåt. Jag har kollat om jag kan ta bort tummarna, men vet inte hur man gör. Så länge de finns kvar uppmanar jag er att argumentera mot de inlägg/kommentarer man inte håller med om. Det är betydligt mer rakryggat än att klicka på tumme ner.