Tränaren lämnar Göteborg – som ser ut att bli BK Häcken

Inlägget uppdaterat – Häcken kallar till extra årsmöte

Göteborg FC fyller nyhetsflödet för tillfället. På några minuter har vi först fått veta att succétränaren Jörgen Ericson slutar som A-lagstränare. Sedan berättar Aftonbladet att det skall vara klart att BK Häcken kommer att ta över det svenska mästarlaget.

När det gäller Ericsons avhopp kan jag inte säga att jag är speciellt överraskad. Det har viskats om att Ericson och Mats Gren har haft samarbetsproblem. Man har ju exempelvis aldrig sett dem ihop på intervjuer. Starkt ändå att kunna lotsa ett lag till SM-guld trots samarbetsproblem.

Ericson lämnar dock inte klubben. Han skall vara kvar på ungdomssidan. Frågan är ju då vad klubben kommer att heta.

Enligt Aftonbladet är det alltså klart att det blir BK Häcken som tar över klubben. Samtidigt lämnar Peter Bronsman klubbledningen. Häcken känns som en naturlig och bra lösning. Klubben har ju både ekonomiska muskler och en modern träningsanläggning.

Det framgår inte av texten vad som händer med Häckens nuvarande damlag. Men jag antar att man gör som FC Rosengård gjorde. Alltså att damelitlaget ligger i en egen förening, vilket gör att Häckens division II-lag kan spela kvar som ett slags farmarlag.

Tillagt i efterhand: Häcken kallar till extra årsmöte i frågan. Styrelsens förslag går att läsa genom den här länken.

Beskedet: Göteborg FC spelar vidare

Häckens bomb var att Alexander Jeremejeff återvänder till klubben… Det var alltså inte damfotbollskopplat.

Men samtidigt som den ”bomben” briserade gick Kopparbergs Göteborg FC ut på sin hemsida med att man kör vidare, samt att satsningen kanske utökas till nästa år. Man skriver att man har överraskats av den stora viljan att finna lösningar för att behålla en elitverksamhet för damfotbollen i Göteborg.

Däremot tycks man inte ha ändrat uppfattningen som att klubben behöver integreras i en herrelitklubb. Men någon sådan lösning tycks inte ligga klar. Man skriver: 

”Som vi tidigare meddelat kommer projektet att starta upp tjej- och damfotboll i Göteborg, som har varat i 17 år, nu att gå in i fas två. Genom att ha en intention till ett nära samarbete med en etablerad förening hoppas vi kunna ge damfotbollen i vårt område de bästa förutsättningarna att utvecklas under lång tid”

Personligen fattar jag inte ett dugg mer av den här soppan efter att ha läst den här texten. Jag tycker fortsatt att Göteborg FC:s ledning har gjort bort sig, och numera har ett förtroendekapital som ligger på minus. Men skönt för damfotbollen i Västsverige att klubben har ett elitlag även nästa år.

Bomb från BK Häcken

BK Häcken har i sociala medier gått ut med att de skall släppa en bomb klockan 12.00. Det passar bra i tid, med tanke på att Göteborgs spelare, ledare och ordförande skulle påbörja ett möte klockan 10.00.

Häcken är ju den enda herrelitklubb i Göteborg som ekonomiskt kan klara av att finansiera en satsning av Kopparbergs Göteborg FC:s storlek. Häcken är även den göteborgska herrelitklubb som kommit längst på damsidan. Deras damlag spelar i tvåan kommande säsong.

Det är alltså möjligt att den twist jag funderade kring i går trots allt blir verklig. Alltså att Bronsman under de tolv dagarna däremellan hade jobbat på att överlåta elitlaget till en annan klubb. Samt att man trodde att det var lättast att få medlemmarna i den klubben att acceptera övertagandet om man ”räddade” ett nedlagt damlag. 

 

Nya turer – Göteborg räddas av sponsorer?

Under kvällen är det nya turer i den absurda soppan kring Kopparbergs Göteborg FC. Nu verkar det som att elitlaget trots allt kan räddas av sponsorer.

Det är Expressen som har uppgifter som säger att tränare Mats Gren skall ha skickat ut ett sms till spelartruppen där han meddelar att ”allt kommer att lösa sig”. Enligt tidningen är spelare och ledare kallade till ett möte med ordförande Peter Bronsman i morgon klockan 10.00.

Vad sponsorerna har bidragit med är oklart. I går nämndes ju inte ekonomi som någon stötestenen i det här. Om de inte erbjuder sig att bygga en träningsanläggning av Manchester City-mått…

Tidigare i kväll har för övrigt Örgryte IS efter ett extrainsatt styrelsemöte meddelat att de inte är intresserat av att ta över KGFC:s elitlag. På sin hemsida skriver Öis:

”Eftersom det är kort om tid finns det tyvärr inte möjlighet att utreda frågan på ett grundligt sätt. Utöver en grundlig utredning ska frågan även behandlas på ett årsmöte och medlemmarna har beslutanderätt. I dagsläget finns det tyvärr inget vi kan bidra med för att säkerställa att Göteborg som stad har en representant som spelar allsvensk fotboll i Göteborg under 2021.”

Nu kanske det ordnar sig ändå, vilket ju på många sätt är skönt.

Det senaste 1,5 dygnen har man ju vänt och vridit på det här absurda beskedet som ordförande Bronsman kom med i går.

Ju mer man tänker på det, desto absurdare blir det förresten. Tänk er att man satsar en bra bit över 100 miljoner kronor på att fotbollstjejer i Göteborgsregionen skall ha något att drömma om.

Efter 20 år har man nått sitt mål. Laget man byggt upp har vunnit SM-guld och är klart för kval till det nya gruppspel som införs i Champions League nästa år.

Unga och talangfulla västsvenska fotbollstjejer drömmer inte om IFK Göteborg, Häcken, Öis, Gais eller Elfsborg. De drömmer om att få spela för ett svartklätt gäng som håller till på Valhalla IP.

Vad gör man då?

Jo, då raserar man allt på mindre än en timma. I stället för att fortsätta väcka unga tjejers drömmar sänder man ut ett budskap som säger att ingen damelitsatsning är starkare än att den kan krossas på några minuter.

Absurt är bara förnamnet.

Det blir inte bättre av att man bjuder på en mängd tankevurpor i försöken att motivera nedläggningen. Jag tog ju upp några exempel på feltänk i förra inlägget.

En tankevurpa som inte nämndes där är att styrelsen ju hade tänkt att driva vidare Kopparbergs Göteborg FC med bara ett F19- och ett F17-lag. Det var ett upplägg som de där fyra styrelsemedlemmarna knappast hade funderat så mycket kring.

För vilka spelare vill spela i F19 eller F17 i en förening där man inte har någon framtid?

Jag såg att GP i dag kollade hur spelare i KGFC:s F19-lag ställde sig till det upplägg Peter Bronsman presenterade igår. I artikeln säger 17-åriga Alice Söndergaard:

”Jag spelar ju i U19 för att få en framtid i A-laget. Jag kommer inte spela i ett lag där man inte kan ta sig någonstans.”

Det tror jag är ett resonemang som delas av i princip alla andra talanger med elitambition. Om elitlaget skulle läggas ner kan alltså KGFC lika gärna också lägga ner sina båda juniorlag.

Men nu verkar alltså elitverksamheten kunna drivas vidare på något sätt. I morgon lär vi få veta hur. 

Om det är i nuvarande skepnad har styrelsen en gigantisk förtroendekris att hantera. GP:s ekonomikrönikör Torbjörn Isacson skriver i dag:

”En styrelse i ett börsbolag som agerat på liknande sätt hade omedelbart avsatts och inte fått några nya uppdrag.”

Det borde vara likadant i Kopparbergs Göteborg FC. För det är ju knappast attraktivt för spelare och ledare att skriva kontrakt med en klubb som när som helst riskerar att läggas ner.

Karlernäs till Sevilla – ett bra miljöombyte

Silly season rullar vidare i oförminskad hastighet. De senaste dagarna har det hänt mycket kring Piteå. Den största nyheten är väl trots allt att Julia Karlernäs väljer att fortsätta karriären i södra Spanien.

Julia Karlernäs

Hennes nya klubb är spanska mittenlaget Sevilla FC, vilket gör att vi nu har fyra svenska spelare i Liga Iberdrola – fem om man räknar svenska medborgaren Rita Chikwelu.

Det känns som att den spanska ligan är på frammarsch. Spanien har ju haft väldigt bra flicklandslag i mer än tio år, något som ju till slut även måste märkas på ligans kvalitet. 

Utan att ha någon riktig koll på Sevilla tror jag att det här är ett bra miljöombyte för Karlernäs. Som jag ser det fattas det både lite kvalitet i passningsspelet och lite hastighet på beslutsfattandet för att 27-åringen från Torsby skall bli en stabil landslagsspelare.

I spansk fotboll är just passningsskicklighet och snabbt beslutsfattande två viktiga ingredienser. Kan Karlernäs ta ett par steg på de fronterna är hon garanterat hyperintressant för Peter Gerhardsson i framtiden. Fysiken har hon, och ett högklassigt luftspel har hon också.

Apropå högklassigt så har den engelska tidningen The Guardian i dag presenterat vinnaren av deras lista över världens bästa spelare under 2020. Vinnare blev Chelseas danska stjärna Pernille Harder närmast före Arsenals måldrottning Vivianne Miedema.

Hela listan över världens 100 bästa spelare finns här. På den har åtta svenska spelare slagit sig in enligt följande:

25) Magdalena Eriksson
35) Kosovare Asllani
64) Caroline Seger
69) Sofia Jakobsson
78) Nilla Fischer
81) Hanna Glas
85) Anna Anvegård
99) Pauline Hammarlund

Några svenska spelare kan man se i aktion i helgen på svensk tv. Under lördagen spelar Montpellier, där Marija Banusic blev segerskytt i förra omgången. Hon byttes in med en halvtimma kvar och gjorde snyggt 2–1-målet i 3–1-segern mot Issy. Målet går att se fyra minuter in i det här klippet: 

Banusic har spelat i sex av Montpelliers tio matcher – två gånger har svenskan fått starta. Annars har Banusic haft det jobbigt sedan hon lämnade Linköping. Under hela 2019 och våren 2020 spelade hon inte en enda ligamatch från start för Montpellier. Totalt blev det sex inhopp på sammanlagt 51 minuter.

Men i höst har det alltså ljusnat. Det har blivit tre mål på 243 spelminuter, och äntligen alltså två matcher i startelvan. Lördagens möte med Bordeaux är en nyckelmatch i kampen om Frankrikes tredje plats i Champions League. Inför avspark ligger Bordeaux en poäng före fyran Montpellier.

På söndag spelar Lotta Ökvist:s Manchester United. Ökvist har bara spelat 111 minuter i ligan för serieledarna i höst. Och vänsterbacken rapporteras ju vara på väg hemåt, så man skall kanske inte förvänta sig att hon får någon speltid mot Reading.

Däremot är det större hopp om svensk speltid när Bayern München åker till Frankfurt på söndag. Här är helgens tv-guide:

Lördag
15.15: Franska D1 Feminine, Bordeaux–Montpellier på Viaplay.

Söndag
13.30: WSL, Reading–Manchester United på Viasat Fotboll och Viaplay.
14.00: Frauen-Bundesliga, Eintracht Frankfurt–Bayern München på Viaplay.
15.30: WSL, Manchester City–Arsenal på Viasat Fotboll och Viaplay.

 

Rätt vinnare i skånsk duell gynnar Skåne – och Sverige

Både Mia Persson och Stephanie Öhrström kommer från orter några mil öster om Malmö. Persson är uppvuxen i Sjöbo och Öhrström i Trelleborg.

Nu spelar duon för Slavia Prag respektive Fiorentina. Och duellen mellan de båda känns väldigt avgörande för Rosengårds öde i Champions League.

Om Öhrströms Fiorentina vinner dubbelmötet blir nämligen Rosengård seedat i åttondelsfinalerna, vilket betydligt ökar chanserna till kvartsfinalspel. Om Persson och Slavia går vidare blir Rosengård istället oseedat i nästa omgång. Och då är risken uppenbar att man får en väldigt tuff lottning.

Under torsdagen spelade Fiorentina och Slavia i Florens. Det slutade 2–2 sedan Persson skickat in Prags första mål bakom Öhrström.

Resultatet innebär att Fiorentina i princip behöver vinna nästa veckas returmatch i Tjeckien för att avancera.

Och som sagt, det är betydelsefullt för Rosengård. Men det är även betydelsefullt för svensk damfotboll. För våra lag håller på att rasa på klubbrankingen. Den rankingen bygger på resultat de senaste fem åren. 

För svensk del är trenden en väldigt tråkig läsning. Varje år byter vi bra resultat mot sämre. Exempelvis kommer resultaten i 2021 års turnering att ersätta de från 2016. Och då hade vi ett lag i kvarts- och ett i åttondelsfinal. Det känns ju knappast som att våra rankingpoäng kommer att förbättras det här året – om inte Rosengård blir seedat i nästa omgång.

Här är facit de senaste åren:

2015: Både Rosengård och Linköping gick till kvartsfinal.
2016: Rosengård gick till kvartsfinal, Kif Örebro åkte ut i åttondelsfinal.
2017: Rosengård gick till kvartsfinal, Eskilstuna åkte ut i åttondelsfinal.
2018: Linköping gick till kvartsfinal, Rosengård åkte ut i åttondelsfinal.
2019: Både Rosengård och Linköping åkte ut i åttondelsfinal.
2020: Både Göteborg och Piteå åkte ut i sextondelsfinal.
2021: ?

Jag läser ofta folk som tycker att det är roligt att Göteborg redan i första omgången lottades mot Bayern ifjol, och mot City i år. Roligt eftersom det är bra matcher och trevliga utmaningar.

Personligen tycker jag inte att det är roligt alls med sådan lottning. Jag tycker istället att det är roligt om damallsvenskan kan ha så många lag som möjligt i Champions League. Och ju sämre ranking vi får, desto färre lag.

Fortsätter våra representanter att åka ur turneringen på ett tidigt stadium får vi sannolikt inte njuta av att ha tre lag i turneringen speciellt många gånger. Därför finns det anledning för alla svenskar att hoppas att våra representanter går så långt det bara går att komma.

Därför håller jag tummarna för Trelleborgs Öhrström, och inte för Sjöbos Persson.

Apropå Skåne och Rosengård har klubben i dag presenterat Emma Berglund som nyförvärv. Återigen har Malmöklubben gjort ett bättre arbete kring kontraktsskrivandet än Göteborg.

Mästarklubben sade ju nämligen tidigt upp Berglunds kontrakt, för att sedan ångra sig. Men då var det för sent.

Innan jag sätter punkt noterar jag att det inte blev något nordiskt Champions Leaguemöte mellan Vålerenga och Brøndby i kväll. Norska myndigheter satte det danska laget i coronakarantän efter att en spelare från det danska laget testats positivt efter måndagens träning. Det är oklart när lagen kan mötas, och om man i så fall börjar med matchen i Köpenhamn.

För Vålerenga väntar närmast nu i stället cupfinal mot LSK på söndag.

Här är Rosengård överlägset bättre än Göteborg

Ni som följt bloggen på sistone vet att jag har tonat ner Göteborgs chanser mot Manchester City rätt rejält de senaste veckorna.

Göteborg svarade genom att rivstarta hemmamötet – och ta ledningen redan efter 2.01.

Ute på vänsterkanten slog Anna Csiki en fråck tunnel på världsbacken Lucy Bronze. Sedan serverade ungerskan ett fint inspel till Pauline Hammarlund. Ellie Robuck räddade närskottet, men var chanslös på Vilde Bøe Risa:s retur.

1–0 – och drömstart. Det engelska storlaget var chockat i ungefär en kvart. Sedan blev det mer och mer City. Och till slut lyste det 1–2 på resultattavlan.

Det är siffror det inte går att snacka bort. Det engelska storlaget var tyvärr bättre på det mesta. Om inte Jennifer Falk hade storspelat skulle det blivit betydligt större segersiffror. Avsluten på mål blev exempelvis 2–11.

Göteborg försökte spela sitt vanliga spel. Och inledningsvis såg det alltså bra ut. Man hade 1–0 och fick även ett par fina kontringslägen. Tyvärr sprang Stina Blackstenius eller Pauline Hammarlund offside de gånger det fanns stora ytor att kontra på.

Ju längre tiden gick, desto massivare blev Citys grepp om matchen. När Georgia Stanway snyggt satte kvitteringen via stolpen hade City redan haft två ramträffar. Gästernas första mål kom för övrigt efter att Göteborg inte haft tillräcklig kvalitet centralt. Blackstenius slog ett studsigt tillbakaspel som Bøe Risa inte lyckades få kontroll på. Istället fick Caroline Weir en fot på bollen, och kunde peta fram den till målskytten.

Även vid segermålet bar förarbetet Weirs signatur. Skotskan stod för en känslig lyftning inne i straffområdet med Sam Mewis som adressat. Och amerikanskan kunde nicka in 1–2 från nära håll. 

På förhand hade Göteborg sagt att man inte skulle anpassa sig efter City. Men ett par minuter in i den andra halvleken gav man upp sitt vanliga 3–5–2-spel och körde 4–4–2 med Filippa Curmark bredvid Emma Kullberg i mittförsvaret. Bytet av spelsystem var framtvingat efter att City gång på gång hittat ytor utanför Göteborgs trebackslinje.

Nu måste Göteborg göra minst två mål i returen på bortaplan. De hoppfulla minns ju förstås att laget föll med just 2–1 hemma mot Bayern München i fjol. Då var man snubblande nära att vända på bortaplan.

Tyvärr är känslan att bara en rejäl underskattning från Citys sida kan rädda Göteborg. Jag hoppas förstås att jag har fel. Men jag skulle bli väldigt förvånad om de svenska mästarinnorna spelar åttondelsfinal nästa år.

Inte minst som Stina Blackstenius fortsätter att ha tveksam form. En Blackstenius med självförtroende hade varit ett bra kontringsvapen i Manchester. Men klarar hon av att hitta storformen på en vecka?

Rosengård kan däremot börja planera för åttondelsfinal. Laget ledde med 5–0 efter 28 minuter i Tiblisi, och vann med 7–0. Man kommer att kunna spela av hemmareturen lugnt och tryggt.

Noterbart i Rosengård var att Sofie Svava spelade från start. Precis som Rebecka Blomqvist har ju Svava skrivit på för Wolfsburg. Men Rosengård verkar vara överlägset Göteborg i förhandlingsrummen.

Medan Blomqvist redan är i Tyskland och tränar har alltså Svava fortsatt kontrakt med Malmöklubben. Många svenska klubbar skriver ju spelarkontrakt som går ut den sista november. Det är något som spelarfacket ogillar skarpt, och som nyligen profilerna Lisa Dahlkvist och Johanna Frisk gick ”till attack” mot i deras gemensamma podd.

Orsaken till irritationen över den typen av kontrakt är ju förstås att spelarna inte har någon chans att få betalt för december månad. De kan ju inte gå över till en ny klubb förrän efter årsskiftet.

De kronor Göteborg sparat på att skriva kontrakt som löpte ut i november har man förlorat i sportslig slagstyrka. Med bästa möjliga lag tror jag att Göteborg hade kunnat ge City en riktigt bra match i det här dubbelmötet. Men utan en handfull nyckelspelare saknades det både löpstyrka och kvalitet i dag. Tråkigt.

För Rosengård blir det viktigaste i nästa vecka att något av de åtta högre rankade lagen åker ut. I dagens tolv matcher var det tre oseedade lag som vann. Sparta Prag slog Glasgow med 2–1, ukraniska Zhytlobud–2 vann med samma siffror mot Biik Kazygurt och St Pölten vann med 2–0 mot FC Zürich. Tyvärr är inget av de lagen högre rankat än Rosengård.

Ett tag var det på gång en jätteskräll i Turin. Juventus ledde med 2–1 mot Lyon i paus, bland annat efter ett mål av Lina Hurtig. Men Lyon vände till 3–2-seger och är förstås jättefavorit till att på hemmaplan säkra segern i dubbelmötet.

Rosengårds hopp är, som jag skrev i går, i första hand Fiorentina mot Slavia Prag. Och i andra hand är det Göteborg mot Manchester City. Så gissningsvis finns det även viss besvikelse i Malmö över att Göteborg skrivit ett antal kontrakt som visade sig vara en månad för korta.

Utökad damallsvenska – och Frankrike till EM

Det har varit en spännande damfotbollsfredag. På svensk mark är förstås den stora grejen att Svenska fotbollförbundets representantskap beslutade att utöka damallsvenskan till 14 lag. Som ni vet tycker jag att det är ett väldigt bra beslut.

De flesta har också delat min uppfattning. De som varit kritiska har oroat sig kring tillgången på spelare, ekonomi, kvalitet och diverse andra saker.

Jag tror faktiskt inte att några större problem. Jag tror varken att AIK eller Hammarby hade blivit slagpåse i årets damallsvenska. Som jag ser det hade vi alltså haft 14 slagkraftiga lag redan i år.

Sedan är det självklart att vi vissa år kommer att ha lag som inte håller måttet. Men det har ju varit samma sak i tolvlagsupplägget – så det är inget nytt.

Ekonomiskt innebär ju utökningen på kort sikt att de damallsvenska lagen för mindre andel av den gemensamma kakan. Men på längre sikt är jag övertygad om att det istället är en ekonomisk plusfaktor att fler kommer att få ta del av vår högsta serie.

Och spelartillgången tror jag inte heller blir något stort problem. Som det är nu lägger många spelare av för tidigt. Utan att ha något statistiskt belägg vågar jag slå fast att de som har möjlighet att spela i damallsvenskan håller på längre – och ju fler som får spela i damallsvenskan, desto fler som kommer att förlänga sina karriärer.

Det har även spelats ett antal viktiga landskamper i dag. Frankrike har säkrat sina EM-biljetter via 3–0-seger mot Österrike.

Det franska landslaget har skakats av inre stridigheter sedan förra landslagsfönstret där man bland annat kryssade mot just österrikiskorna. Då hade förbundskapten Corinne Diacre bland annat valt att ställa Amandine Henry utanför truppen, något som skapat motsättningar mellan Diacre och flera Lyonstjärnor. Inte minst bjöd Henry på en rejäl sågning.

I dag var Henry tillbaka i startelvan, och bar dessutom kaptensbindeln. Det svänger snabbt i fransk damfotboll.

En annan viktig EM-kvalseger togs av Portugal hemma mot Skottland. Portugisiskorna vann med 1–0 och tog ett litet kliv mot England, samtidigt som de satte väldig press på skotskorna. De senare måste sannolikt gå rent de sista tre omgångarna för att ha en chans att få spela EM-slutspel 2022.

Här är en genomgång grupp för grupp:

Grupp A: Här är Nederländerna klart för slutspel. De regerande Europamästarinnorna föll för övrigt med 2–0 i en träningsmatch mot de regerande världsmästarinnorna USA under fredagskvällen.

Det är även klart att Ryssland tar andraplatsen. Ryskorna har kvar ett bortamöte med Turkiet. Inför den matchen har man 15 poäng i jämförelsetabellen.

Grupp B: Här har det ännu inte spelats någon match med betydelse för EM-platserna i det här fönstret. Danmark är EM-klart, men har inte säkrat gruppsegern. Däremot är det klart att danskorna kommer att bli en av de bästa tvåorna om de skulle bli just tvåa.

På tisdag kan Italien skaffa sig ett drömläge på gruppsegern, om de vinner med tre mål i Danmark. Italienskorna har även kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Just nu har Italien 15 poäng i jämförelsetabellen mellan grupptvåorna.

Grupp C: Norge har redan säkrat både gruppseger och EM-plats.

Nordirland stärkte i dag sina aktier i kampen om andraplatsen genom att hemmabesegra Belarus med 3–2. Om Nordirland även vinner avslutningsmatchen mot Färöarna – då blir det playoff för Nordirland.

Om nordirländskorna skulle bomma segern mot Färöarna kan Wales sno den andraplats som kommer att innebära playoff. Grupptvåan här kommer nämligen att stanna på 11–14 poäng.

Grupp D: Spanien krossade i dag Moldavien med hela 10–0 och tog över gruppledningen. Spanjorskorna behöver två poäng på de två återstående matcherna (mot Azerbajdzjan och Polen) för att säkra gruppsegern.

Även om Polen ligger tvåa en poäng före trean Tjeckien är det tjeckisk fördel i kampen om andraplatsen. Polen har nämligen kvar en bortamatch mot Spanien, medan tjeckiskorna har kvar ena mötet med Moldavien. Tjeckien hamnar sannolikt på 16 poäng i jämförelsetabellen. Polen kan komma upp på 17, men då måste de alltså vinna mot Spanien i sista omgången.

Grupp E: Portugals 1–0-seger mot Skottland innebär att Portugal och Finland ligger jämsides på 13 poäng vardera i toppen av tabellen. Skottland är fyra poäng bakom.

Tre omgångar återstår att spela i den här gruppen. De omgångarna innehåller tre toppmöten; Finland–Portugal, Skottland–Portugal och Skottland–Finland.

Med tanke på att skotskorna möter sina huvudmotståndare på hemmaplan har man alltså kvar chansen att få spela EM-slutspel. Här är det svårt att sia om poäng för grupptvåan. Det kan bli allt från 16–20.

Grupp F: Sverige möter ju Slovakien på tisdag. Men som bekant är vårt landslag redan EM-klart.

Island säkrade andraplatsen i går genom att vinna mot Slovakien. Island står på 16 poäng inför den avslutande bortamatchen mot Ungern. Mycket talar alltså för att isländskorna når upp till 19 poäng i jämförelsetabellen.

Grupp G: Här tog alltså Frankrike i dag hem gruppsegern. Österrike kommer att bli tvåa. De står på 16 poäng inför tisdagens avslutande hemmamatch mot Serbien. Seger där ger bra chans till en direktplats.

Grupp H: Här möts Belgien och Schweiz i en ren gruppfinal på tisdag. Inför avspark leder schweiziskorna på 19 poäng, en fler än belgiskorna. Således är det klart att grupptvåan här antingen slutar på 18 eller 19 poäng.

Grupp I: Här är Tyskland redan EM-klart. Bakom dem ligger Irland tvåa med en omgång kvar att spela. Trots att Ukraina är en poäng bakom är det fördel för ukrainskorna i kampen om andraplatsen.

Ukraina har nämligen kvar en hemmamatch mot Montenegro, medan irländskorna skall ta emot Tyskland. Ukraina kan som mest komma upp i 15 poäng, medan Irland slutar på 16 om de vinner mot tyskorna.

Gissningsvis ser det fortsatt ut som att de tre bästa grupptvåorna kommer att komma från grupperna B, F och G. Det innebär alltså att Danmark/Italien, Island och Österrike skulle bli bästa grupptvåor.

Det innebär i sin tur att vi skulle få följande lag till playoff i april nästa år:
* Ryssland
* Nordirland/Wales/Belarus
* Tjeckien/Polen
* Finland/Portugal/Skottland
* Schweiz/Belgien
* Ukraina/Irland

 

 

 

En ovanlig gala med rimliga vinnare

I kväll har Aftonbladet arrangerat tidernas första gala med 100-procentigt fokus på damallsvenskan.

Aftonbladet håller förstås inte SVT- eller TV4-kvalitet i sina tv-produktioner. Galan startade exempelvis tio minuter efter utsatt tid, och det var en del strul med de inslag som spelades upp. Men totalt sett tycker jag ändå att det var en klart sevärd gala.

Jag antar att SVT och TV4 vill försöka göra sina galor ”folkliga” genom att ha underhållning och ofta programledare som inte jobbar med sport till vardags. Det tycker jag ofta gör galorna onödigt sega.

Dagens gala handlade rakt igenom om damallsvenskan, och det funkade alldeles utmärkt att dela ut priser utan att ha musik mellan utdelningarna. Anna Rydén – nej, vi är inte släkt – har varit utmärkt i rollen som Aftonbladets damfotbollsankare genom hela säsongen. Och hon avslutade med att göra en stark insats som programledare för galan.

I det inlägg där jag sammanfattade årets damallsvenska listade jag följande spelare som årets bästa:

Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Vilde Bøe Risa
Forward: Anna Anvegård

När jag gjorde den där genomgången hade jag inte sett den korrekta statistiken för damallsvenskan, alltså den som förs av Jared Burzynski. Men när jag såg att Pauline Hammarlund slutade på tolv mål och tio assist, då svängde jag över till att ge min röst till årets forward till Hammarlund. Att göra 22 poäng utan att lägga frisparkar eller hörnor är är en väldigt bra notering.

 

På galan utropades följande vinnare:

Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Therese Sessy Åsland
Forward: Pauline Hammarlund
MVP: Olivia Schough
Tränare: Elisabet Gunnarsdottir
Årets genombrott: Emma Östlund
Årets mål: Fanny Lång
Sportbladets specialpris: Elisabet Gunnarsdottir

Med tanke på att Vilde Bøe Risa missade stora delar av säsongen på grund av skada köper jag att hennes landsmaninna Åsland blev årets mittfältare.

De två priserna till Elisabet Gunnarsdottir känns klockrena. I tränarkategorien hade för övrigt även de två andra kandidaterna varit värdiga vinnare. Värdiga vinnare är även Emma Östlund som årets genombrott och Fanny Lång för årets mål:

Slutligen fick Olivia Schough priset som årets MVP. Det tycker jag däremot att man kan diskutera. MVP är ju ett internationellt uttryck. Och internationellt går MVP-priser till den som varit allra bäst i ligan. Och på så sätt är inte Schough en värdig vinnare. För hon har inte varit damallsvenskans bästa spelare.

Men i damallsvenskan har MVP-priset i stället flera gånger gått till den spelare som varit viktigast för sitt lag. På de grunderna fick Filippa Angeldahl priset 2017, och därför fick Schough priset i år. Och med den motiveringen köper jag Schough som vinnare – för hon var väldigt viktig för Djurgården.

Men personligen tycker jag att MVP-priset skall gå till ligans bästa spelare. Alltså borde det gått till Vilde Bøe Risa…

På väg mot en ny världsordning?

Det är upp och ner i damfotbollsvärlden. I varje fall är det oväntade serieledare i alla de tre största ligorna i Europa.

I England har Chelsea, Manchester City och Arsenal dominerat WSL i flera år. Efter en tredjedel av den pågående serien är det dock Manchester United som leder. Och utöver de fyra nämnda lagen ingår även Everton i guldstriden.

I Tyskland såg vi förra helgen ett tänkbart maktskifte. Bayern München leder nu Frauen-Bundesliga med två poängs marginal, trots att de har en match mindre spelat än de senaste årens suverän, Wolfsburg.

Bayern är fullpoängare och vann lagens inbördes möte med i sammanhanget förkrossande 4–1. Jag såg Wolfsburg vinna med 3–0 mot Eintracht Frankfurt i kväll. Även om Wolfsburg var det bättre laget, var det inte gamla vanliga Wolfsburg jag fick se.

Borta var boll- och passningstrygga Wolfsburg. Det var inget ”skräckinjagande” topplag jag såg i kväll. Tvärtom var det ett lag med problem på massor av positioner. Bland annat såg inte norska toppforwarden Karina Saævik ut att vara redo uppgiften. Eller så lider hon av dåligt självförtroende efter en säsong i PSG med bara 197 minuters speltid. Hur som helst hade Sævik väldiga problem med bollkontrollen. Kanske att det är rätt tid för Rebecka Blomqvist att ansluta till den tyska mästarklubben – om uppgifterna om hennes övergång stämmer.

Fridolina Rolfö hade inte heller någon av sina bättre kvällar. Bland annat missade hon öppet mål från två meter i början av matchen. Den danska kommentatorn kallade det den värsta miss han sett under sina 28 år. Så illa tyckte jag nog inte att det var, för bollen kom lite oväntat. Men visst – nog borde Rolfö blivit målskytt.

Maktskifte i Tyskland alltså. Och kanske även i Frankrike.

I kväll såg jag nämligen PSG vinna mot Lyon med 1–0. Det är ju högst ovanligt att Lyon förlorar en match. De tidigare gånger jag sett dem förlora har de alltid ägt spelet, men blivit sönderkontrade.

Så var det inte i dag. Utan PSG vann fullt rättvist. Det var en ytterst chansfattig match. Så chansfattig att Lyon faktiskt inte hade en enda 100-procentig målchans. Och i själva spelet var det länge PSG som dikterade villkoren.

När Lyon började närma sig målet var i princip alltid suveräna Irene Paredes i vägen. Den spanska mittbacken gjorde alltså en tiostjärnig insats.

Tråkigt för PSG var att segerskytten Marie-Antoinette Katoto haltade av. Vi får hoppas att det var en lindrigare skada än det först såg ut att vara. Just Katoto och Kadidatou Diani var suveräna i offensiven. Man förstår att Lyon försökte köpa Diani i somras.

Nu leder PSG franska ligan en poäng före Lyon. Det är definitivt för tidigt att räkna ut de senaste 14 årens franska mästarlag. Men dagens match indikerade att PSG åtminstone är uppe jämsides.

Läget i EM-kvalet

Tisdagen var en stor kvaldag i Europa. Sverige, Norge och Danmark säkrade platser i EM-slutspelet 2022. Tidigare var arrangörslandet England samt Tyskland och Nederländerna klara. Det återstår således tio platser att kämpa om.

Sent under tisdagskvällen stod Österrike för en stark insats när man gjorde som i EM-slutspelet 2017, alltså kryssade mot Frankrike. Då blev det 1–1. Den här gången slutade det 0–0, vilket gör att det lag av Österrike och Frankrike som förlorar returen bör ha en god chans att kvala in som bästa tvåa.

Jag gick nyligen igenom läget grupp för grupp. Här är en uppdaterad genomgång:

Grupp A: Här är alltså Nederländerna klart för slutspel. Och under tisdagen blev det även klart att Ryssland tar andraplatsen. De har inbördes på Slovenien, som kan komma upp på samma poäng. Min gissning om att ryskorna kommer att få tillgodoräkna sig 18 poäng i jämförelsen med de andra grupptvåorna kvarstår. Återstår för ryskorna är hemmamatch mot Kosovo och bortamöte med Turiket. Inför de matcherna har man tolv poäng i jämförelsetabellen.

Grupp B: Danmark vann med starka 3–1 borta mot Italien under tisdagen och är därmed klart för EM-slutspelet. Danskorna har full poäng med bara en match kvar att spela – hemmamötet med italienskorna. Även om Danmark fortfarande kan bli grupptvåa är alltså EM-platsen säkrad. Orsaken är att Danmarks 21 poäng i jämförelsetabellen är såpass bra att de minst garanterar att laget går in bland de tre bästa tvåorna.

Italienskorna kommer också sämst sluta tvåa. De behöver vinna med tre mål i Danmark för att sno gruppsegern. Italien har även kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Just nu har Italien 15 poäng i jämförelsetabellen. Mitt tips om att tvåan i den här gruppen kommer att ta med sig 18, 19 eller 21 poäng till jämförelsen mellan grupperna känns fortsatt mycket realistiskt.

Grupp C: Martin Sjögren:s Norge bortaslog under tisdagen Wales och säkrade samtidigt både gruppseger och EM-plats. Samtidigt kan man ha sparkat bort walesiskorna från chansen att kvala in.

Fortfarande har såväl Wales, Nordirland som Belarus chansen att ta andraplatsen. Men efter att Nordirland under tisdagen bortabesegrat Belarus med 1–0 känns det numera som klar fördel för nordirlänskorna i kampen. Om de vinner sina två återstående matcher, hemma mot Belarus och Färöarna – då blir det playoff för Nordirland.

Även för Belarus gäller att laget har saken i egna händer. Segrar i de tre sista omgångarna, och Belarus går till playoff. Men Belarus har betydligt svårare schema, nämligen bortamöten med Norge, Nordirland och Wales.

Grupp D: Tabellen leds av Polen, men det är ändå stor fördel Spanien. Spanjorskorna är en poäng bakom med två matcher färre spelat. Det mesta talar för spansk gruppseger.

Andraplatsen står då mellan Tjeckien och Polen om andraplatsen. Eftersom Polen har kvar att möta Spanien, medan tjeckiskorna stöter på Moldavien i sista omgången lutar det åt tjeckisk andraplats. Tjeckien hamnar sannolikt på 16 poäng i jämförelsetabellen. Polen kan komma upp på 17, men då måste man vinna mot Spanien i sista omgången.

Grupp E: Här förbättrade Finland sina EM-aktier betydligt under tisdagen. 1–0-segern hemma mot Skottland tog upp finlänskorna i tabelltopp. Mycket återstår dock av gruppen, där det står mellan Finland, Skottland och Portugal.

Grupp F: Sverige har vunnit gruppen redan innan bortamötet med Slovakien. Det är klar fördel Island i kampen om andraplatsen, men även Slovakien har chansen att bli tvåa.

Om slovakiskorna tar sex poäng på sina båda återstående hemmamatcher mot Island och Sverige, samt att segern mot isländskorna är större än 1–0 – då tar Slovakien andraplatsen på 16 poäng. Mitt tips är däremot att Island blir tvåa på 19 poäng.

Grupp G: Här spelade alltså Frankrike och Österrike 0–0 i första mötet. Därmed står båda lagen på 16 poäng med två matcher kvar att spela. Tisdagens kryss innebär att hoppet om EM släcktes för Serbien. Med två omgångar kvar där topplagen skall mötas ytterligare en gång står det klart att grupptvåan här kommer att sluta inom intervallet 16–20 poäng.

Noterbart är att varken fransyskor eller österrikare har släppt in något mål hittills i EM-kvalet.

Grupp H: Här möts Belgien och Schweiz i en ren gruppfinal i sista omgången. Inför avspark leder schweiziskorna på 19 poäng, en fler än belgiskorna. Således är det klart att grupptvåan här antingen slutar på 18 eller 19 poäng.

Grupp I: Här blev alltså Tyskland klart för slutspel i fredags. Bakom dem ligger Irland tvåa med en omgång kvar att spela. Trots att Ukraina är en poäng bakom är det fördel för ukrainskorna i kampen om andraplatsen. Ukraina kan som mest komma upp i 15 poäng, medan Irland slutar på 16 om de vinner mot tyskorna.

Gissningsvis kommer de tre bästa grupptvåorna från grupperna B, F och G. Det innebär alltså att Danmark/Italien, Island och Frankrike/Österrike skulle bli bästa grupptvåor.

Det innebär i sin tur att vi skulle få följande lag till playoff i april nästa år:
* Ryssland
* Nordirland/Wales/Belarus
* Tjeckien/Polen
* Finland/Portugal/Skottland
* Schweiz/Belgien
* Ukraina/Irland

Då lägger vi EM 2022 till den fina mästerskapssviten

Sverige fortsätter att kvala in till alla stora mästerskap. I dag har vi lagt till EM 2022 till den fantastiska svit av mästerskap som vi är ensamma om i Europa.

Ledorden bakom 2–0 mot Island var stabilitet och kvalitet. Vårt landslag är väldigt stabilt, och har nu noterat 24–0 på fyra hemmamatcher i EM-kvalet.

Bakom ordet kvalitet tänker jag mycket på passningsspelet. Under coronatider görs alla intervjuer efter landskamper på podium. Därmed tog det rekordlång tid innan mina kollegor kunde börja skriva sina artiklar. Sista kvinna klev av podiet 21.50.

Jag skulle bara göra betyg och krönika, vilket gjorde att jag kunde tjuvstarta – och hade lämnat mina texter långt innan podieintervjuerna var över.

Jag hann höra några av intervjuerna. Och jag noterade att förbundskapten Peter Gerhardsson pratade om ett målmedvetet arbete med lagets taktiska passningsspel, något som gjort att spelarna fått större självförtroende att spela sig ur situationerna.

Och lagkapten Caroline Seger drog till med följande guldcitat:

”Kul att Sverige också börjar spela riktig fotboll.”

Hon förklarade att med riktig fotboll menar hon en fotboll där man kan hålla i bollen en stund, alltså där det inte bara handlar om att kontra och bara slå en till två passningar inom laget.

”Den här fotbollen är mycket roligare för en innermittfältare, man är delaktig istället för att bara se bollen flyga över huvudet hela tiden.”

Apropå Seger så sa Islands Glodis Perla Viggosdottir att hon tycker att Seger fortsatt är en av världens bästa innermittfältare.

”Hon är kanske en sådan spelare man inte uppskattar förrän man spelar med henne.”

Viggosdottir menade att Seger ställer höga krav på sig själv och sina medspelare, vilket höjer de lag hon spelar i.

Vi i media fick se att Seger även ställer höga krav på hur journalister uppträder. DN:s utsände fick telefon när lagkaptenen satt på podiet. Hon var snabb med att säga:

”Lägg på. Lägg på”

När det gäller matchen skulle jag sätta betyg på de svenska spelarna. Det slutade med nio treor och två tvåor. Min uppfattning på plats var alltså att det svenska laget var väldigt jämnt. Den prestation som utmärkte sig den här tisdagen på Gamla Ullevi var ju förstås Olivia Schough:s 2–0-mål.

Jag har ofta varit kritisk mot att Schough varit med i landslagstruppen. Den här gången fanns det inget att invända mot uttagningen. Och Djurgårdskaptenen tog vara på chansen på bästa sätt. Hon strålar för tillfället av självförtroende. Kan hon fortsätta hålla den här nivån är hon i landslaget för att stanna.

Det var för övrigt en stor nordisk dag i EM-kvalet. Både Norge och Danmark säkrade också sina platser till mästerskapet 2022. Och Finland tog ett stort steg i rätt riktning via 1–0-seger mot Skottland. Det känns troligt att det blir fem nordiska länder i nästa EM-slutspel.

Avgörandets stund närmar sig

I dag kan damallsvenskan i praktiken avgöras. 15.00 spelar Rosengård på Vittsjö idrottspark. När lagen möttes i premiären fick Malmölaget med sig en högst turlig 1–0-seger.

Efter att ha inlett matchen starkt tappade nämligen Rosengård sitt spel och när Vittsjö gjorde det matchavgörande självmålet talade det mesta för 0–0. I dag har Rosengård inte råd med något tapp. Malmöklubbens enda chans på guldet är att ta tolv poäng på de fyra matcher som är kvar.

I mitt förra inlägg frågade jag er om hjälp med att berätta om vad som hänt under de tre omgångar där jag varit i damfotbollsskugga. Tre omgångar där Rosengård gått från givna svenska mästare till lika givna förlorare. För i Malmö innebär en andraplats att man är en förlorare.

Ni bjöd på bra analyser – tack för dem. De pekade i allmänhet på en desperation och i viss mån självblindhet från Rosengårds sida. När man gnäller på att man ställs mot motståndare som spelar försvarsinriktat har man dålig förståelse för modern fotboll.

För storlag är det vardag att möta lågt stående motståndare. Om man inte kan hantera ett sådant motstånd bör man gå till sig själv och fundera på varför. Att bli arg på motståndaren ger absolut inget. Eller. Det ger ju tips till kommande motståndare hur man kan få topplaget ur balans…

Den här säsongen har Göteborg varit överlägset bäst i damallsvenskan på att slå hål på lågt stående motståndare. Det har man för att Göteborg också är det lag som skapar klart flest målchanser. Utan att ha sett de senaste omgångarna gissar jag att Rosengårds bristande löpvilja på mittfältet kan bli lagets fall. Göteborg har framför allt mer löpvilja på sina centrala spelare, vilket innebär att man har fler spelare i straffområdet när chanserna dyker upp. Och det finns ett starkt samband mellan antal spelare i straffområdet och antal mål.

För Rosengård kan faktiskt avsaknaden av lagets enda riktigt löpvilliga innermittfältare, Hanna Bennison, ha blivit mer avgörande än den borde.

Men i dag spelar alltså Rosengård med kniven mot strupen i Vittsjö 15.00. En timma senare tar Göteborg emot Kif Örebro på Valhalla. Göteborg har guldet i sina egna händer, och vid seger i dag ger jag göteborgarna över 90 procents chans på guldet. För då har man marginaler in i de tre avslutande omgångar som innebär möten med Växjö (b), Linköping (b) och Vittsjö (h).

Poängtapp i dag kombinerat med Rosengårdsvinst skulle däremot göra var och en av de där tre avslutande matcherna till rätt skrämmande historier för Göteborg. Skrämmande eftersom var och en då har potential att bli matchen som gör att guldet går upp i sand.

Till dagens match kommer dock Göteborg med stort självförtroende. Jennifer Falk har hållit nollan i sina sju senaste matcher – fem i damallsvenskan, en i cupen och en i EM-kvalet. Senast hon släppte in ett mål var i förlusten mot Kristianstad den 29 augusti.

Och framåt har Göteborg den stabila segerraden 3–0, 3–0, 3–0, 2–0 och 3–0 på sina fem senaste damallsvenska matcher. Göteborg är således jättefavorit mot Örebro. Men det är värt att komma ihåg att Kif trivdes väldigt bra på Valhalla i fjol. Närkingarna vann med 4–2 i en träningsmatch och det blev 0–0 i damallsvenskan. Så kanske, kanske, kanske att Örebro kan hjälpa Rosengård i guldstriden inför de tre sista omgångarna.

Vad är det som händer?

Den senaste månaden har jag tyvärr haft väldigt dålig koll på all damfotboll. Fokus har legat på annat. Men personligen kunde jag andas ut i början av förra veckan. Då var plötsligt spänsten i steget tillbaka igen efter nästan 3,5 månader av kraftlöshet.

Förhoppningsvis kan jag snart vara ikapp med allt som fått skjutas upp under sjukdomstiden, vilket gör att jag kan ta upp bloggandet på allvar igen.

Men nu tänkte jag skicka ett par frågor till er. Normalt brukar jag försöka analysera skeenden och komma med analyser. Men på sistone har jag knappt sett något av damallsvenskan.

När jag tvingades släppa greppet ledde Rosengård med två poäng, och verkade till synes ostoppbart. Nu är det fyra omgångar kvar, och plötsligt har Göteborg en fyrapoängsledning. Jag har inte sett någon av de lagens tre senaste omgångar. Men jag undrar, vad är det som hänt? Har Rosengård rasat ihop?

I botten är jag inte lika frågande. Där skickade väl för övrigt Göteborg ner Uppsala i elitettan i dag. Vilket som blir det andra nedflyttningslaget känns mer ovisst. Fem lag är i farozonen. Jag har sett Växjös fantastiska förvandling efter att Maria Nilsson blev ensam tränare. I nuläget känns det som att Växjö faktiskt klarar sig.

Istället känns det som att det blir ett norrlag som gör Uppsala sällskap ner i andradivisionen. Umeå har bara en poäng på de fem senaste omgångarna och börjar vara riktigt illa ute. Och käftsmällen från i fredags då UIK ledde med 2–1 mot Vittsjö efter 90 minuter kan bli tung att resa sig från. Skåningarna gjorde ju två mål på tilläggstid, och vann.

Det var för övrigt en av få matcher jag sett den senaste månaden. Och sett till spelet var Vittsjös seger hur rättvis som helst. Likväl är det otroligt jobbigt att tappa 2–1 till 2–3 på övertid. Umeå är alltså illa ute.

Umeå är illa ute. Allra värst är dock läget för Piteå. I veckan åkte man ur cupen via 4–3-förlust mot Morön. Och i dag åkte man på en blytung 1–0-förlust i Växjö. Sett till höjdpunkter och matchstatistik var smålänningarna det klart bättre laget.

Jag har dock inte sett någon av dagens matcher. Senast jag kollade in Piteå kändes laget på uppgång. Nu ser det riktigt mörkt ut. Man är under strecket, och schemat för de fyra sista omgångarna ser långt ifrån lätt ut. Frågan jag ställer mig, vad har hänt med Piteå?

I elitettan återstår sex omgångar, och AIK är otroligt nära damallsvenskan. Med tanke på att de jagande lagen skall mötas inbördes två gånger är avståndet när till tredjeplatsen i realiteten mer än åtta poäng.

I kampen om andraplatsen är Hammarby nu förbi Morön. Men de båda skall alltså mötas två gånger framöver. Det känns fortsatt som att de båda matcherna blir väldigt avgörande.

I botten kommer tre av Älvsjö, Lidköping, Kvarnsveden, Sandviken och Sunnanå åka ut. Där känns det nästintill omöjligt att tippa utgången.

Vilka som kommer att ersätta de tre lag som åker ut får vi veta i nästa vecka. I helgen slutade kvalmatcherna mot elitettan så här:

Sundsvalls DFF–Notviken 1–0
Rössö Uddevalla–IFK Norrköping 0–2
Borgeby–Mariebo 0–0

Av de lagen har jag sett Jönköpingsklubben Mariebo. Jag kommenterade deras avslutningsmatch i grundserien för BT-tv. Då såg jag ett 4–3–3-lag med ett väldigt starkt mittfält. På det mittfältet utmärkte sig rutinerade Madeleine Tegström med både stor bolltrygghet och fin förmåga att hitta fria ytor. Mariebo såg starkt ut.