Cajsa Andersson – premiäromgångens hjältinna

Cajsa Andersson

Fredag, lördag och söndag var det damallsvensk premiär. Omgångens stora hjältinna heter Cajsa Andersson.

Eller. Premiären var ju bara på papper. Alla matcher är ju sedan länge uppskjutna. Men att helgens stora hjältinna inom svensk damfotboll heter Cajsa Andersson är däremot sanning.

Den landslagsmeriterade Linköpingsmålvakten har nämligen lagt målvaktshandskarna åt sidan och istället dragit på sig arbetshandskarna. Hon är en av de som ryckt in som resurs åt sjukvården under coronapandemin. Jag säger som Hedvig Lindahl: Respekt.

Våra landslagsmålvakter är för övrigt fantastiska förebilder i den nuvarande situationen. Zecira Musovic skrev i helgen en utmärkt krönika på temat att fotbollen bör släppa den egoistiska, ekonomiska paniken och istället hitta sätt där man verkligen bidrar. Musovic nämnde inte kollega Andersson, men Linköpingsmålvakten är förstås ett utmärkt exempel på en fotbollsförebild som verkligen gör skillnad.

Jag skrev i helgen en krönika i Borås Tidning på temat att många fotbollsspelare har iklätt sig skurkroller under coronakrisen. Jag syftade på utländska superstjärnor, som visar närmast grotesk girighet i kristider. Jag syftade på spelare i Barcelona och på spelare i den engelska ligan. Och jag syftade förstås bara på män.

Det är ju skämskudde när exempelvis Wayne Rooney hävdar att vissa Premier Leaguespelare inte har råd med en 30-procentig lönesänkning under ett år.

”En spelare kanske säger ‘Jag har råd att sänka min lön med 30 procent’ medan en annan kanske säger ‘Jag har bara råd att gå ned 5 procent'”

Rooney pratar alltså om spelare i en liga där spelarna i snitt har en årslön på cirka 35 miljoner kronor. En liga där det inte finns en enda spelare som inte kan leva ett riktigt gott liv även vid en 50-procentig lönesänkning.

I brist på matcher att skriva om har de engelska herrspelarnas girighet har varit helgens stora, internationella fotbollsnyhet. I stängda Norge verkar desperationen efter matcher vara extrem. Under söndagskvällen toppade nämligen stora Verdens Gang sin sportsajt med nyheten att en norsk fotbollsspelare har spelat en träningsmatch i Sverige i helgen.

Verdens Gang den 5 april 2020

Det handlar om Piteås nya målvakt Guro Pettersen, som vaktade lagets mål när man besegrade Morön med 4–1.

PIteås seger var en av få träningsmatcher på elitnivå den här helgen, alltså den helg när våra två högsta serier skulle ha haft premiär. Ett skäl till de få matcherna kan ha varit förra veckans alla turer kring huruvida man verkligen skall spela träningsmatcher eller inte i rådande situation.

Riksidrottsförbundet gör ju tolkningen att man inte skall spela några seniormatcher i lagidrott. Fotbollförbundet gör en annan tolkning, och bland fotbollens distriktsförbund är det bara ungefär hälften som tillåter träningsmatcher.

På Folkhälsoinstitutets hemsida finns nu instruktioner kring träningmatcher. Instruktioner som kommenteras så här av statsepidemiolog Anders Tegnell:

”Vi är medvetna om att gränsen mellan träningar och matcher kan vara svår att dra. Att spela träningsmatcher är okej så länge rekommendationer uppfylls och att antalet personer på och omkring planen begränsas till 50 personer.”

Notera att det maximalt får vara 50 personer på och omkring planen. Det är alltså numera i princip förbjudet med publik på träningsmatcher. Det blir ju inte många platser över upp till 50 personer efter att domare, spelare och ledare räknats in.

Det här kan knappast Göteborg FC ha tänkt på när de uppmanade folk att komma och titta deras F19-lags 4–3-förlust mot Qviding.

Utöver maxgränsen för närvarande personer gäller följande råd för idrotten:

  • Undvika närkontakt mellan idrottsutövare
  • Om möjligt hålla träningar och andra idrottsaktiviteter utomhus
  • Skjuta upp matcher, tävlingar och cuper
  • Undvika onödiga resor i samband med idrottsutövande

Rosengårds tränare Jonas Eidevall ifrågasätter med rätta hur det är möjligt att spela fotbollsmatcher utan närkontakt mellan idrottsutövare.

Visst känns det som att både Svenska fotbollförbundet och Folkhälsomyndigheten borde förtydliga sig lite mer?

Stiltje och permitteringar

Vi är sannolikt inne i den tråkigaste perioden inom internationell damfotboll på 15–20 år. Det finns väldigt lite sport att rapportera om.

Däremot händer det saker på andra fronter. Kopparbergs Göteborg FC och Kif Örebro har valt att permittera spelare och personal. Och bland annat Umeå IK, Linköpings FC och FC Rosengård ligger i startgroparna för att permittera. Det skulle inte förvåna mig om alla damallsvenska klubbar snart har tagit till åtgärden.

Coronaviruset ställer till det. Jag tycker att det är bra att föreningarna genom de här korttidspermitteringarnas får hjälp att betala lönerna under den här svåra perioden. De damallsvenska spelarna och ledarna lever ju knappast några lyxliv.

Däremot ställer jag mig undrande till att välbetalda herrallsvenska stjärnor kan 26 000 kronor i månaden betalade av staten under den här permitteringen. Det känns ju faktiskt absurt när snittlönen för sjuksköterskor ligger på 36 700 kronor och för undersköterskor på 26 380 kronor i månaden.

Under den kommande tiden kommer alltså permitterade herrfotbollsstjärnor kunna få lika stor del av våra skattepengar som de undersköterskor som riskerar sin hälsa för att rädda coronapatienternas liv. Absurt var ordet.

Fotbollsmässigt har det varit en del träningsmatcher den senaste veckan. Känslan är ju dock att de här matcherna känns rätt ointressanta med tanke på att det är minst 1,5 månader tills vi får se tävlingsfotboll igen. Men vem tror egentligen på att vi får se några cupmatcher i maj? Jag gör det som bekant inte. Jag tror fortsatt inte på elitfotboll före midsommar. I varje fall inte om man tänker sig att ha publik på matcherna.

Vad var det då för träningsmatcher i helgen? Både Örebro och Linköping spelade mot pojklag. Kif förlorade sin match mot Örebro SK med 4–0. Höjdpunkter därifrån finns här. LFC däremot vann med 2–1 mot Linköping City P16. Bilder här:

I annan match spelade Umeå IK 1–1 mot Morön. Ett resultat som Morön lär vara nöjdast med. Men det är som sagt långt till tävlingsfotboll, så man vet inte hur mycket det olika lagen testar.

Här nere i Västsverige var det stiltje på elitfronten i helgen. Göteborg har tagit ledigt, Alingsås lättar lite på träningen och Jitex hade spelledigt. Det ryktas dock om att det kan bli någon form av träningsturnering mellan de västsvenska lagen framöver. Precis som man skall ha i Stockholmsområdet och i Norrland.

Men i nuläget finns det inte många matcher att bevaka i landet. Något som verkar göra spelbolagen desperata. I helgen gick det att spela på träningsmatcher mellan division IV-lag i Boråsområdet, något som känns fullständigt vansinnigt.

Mitt division IV-lag hade träningsmatch i går. Vi slapp att vara med på spelbolagens listor, däremot dömdes matchen av Sara Persson, vilket var kul för tjejerna. På vår nivå är det sällsynt att matcherna döms av professionella domare. Men att Persson har tid att döma träningsmatcher mellan division IV-lag är ju ytterligare en signal om hur utbudet av elitfotboll ser ut för tillfället.

 

Bråk om Blackstenius – och flyttat OS

Inlägget uppdaterat med beskedet om att ettan spelas som enkelserie

Efter några dagars nyhetstorka till följd av coronaviruset har det hettat till rejält i dag. Först sköts OS upp, troligen till 2021.

Och i kväll kom nyheten om att Göteborg och Linköping slåss om Stina Blackstenius. Båda klubbarna verkar anse att de har rätt till att ha forwardsstjärnan i sina lag – och frågan har gått till skiljenämnd. Något som förbundet bekräftar i en kommentar till Aftonbladet.

Enligt uppgifter till Aftonbladet skall Göteborg ha ansett sig vara överens med Linköping. Något LFC har en annan uppfattning om. Olof Unogård säger att Blackstenius har ett löpande kontrakt över den här säsongen, och:

”Vi räknar med att hon kan fullfölja och sen hoppas jag att hon kan bli kvar i Linköping längre än så eftersom hon är från trakten.”

Det här är ju en högst intressant, och ovanlig dispyt. Jag kan inte minnas när det senast hände – om det har hänt – att två damallsvenska klubbar gick till skiljenämnd om en spelare. Kanske att det hände på den tiden när det fanns ettårsfall inom svensk fotboll. Fast som sagt, jag kan inte minnas något fall.

Och frågan är hur Stina Blackstenius påverkas av att eventuellt bli tvingad kvar i LFC mot sin vilja. Om det kan vi bara spekulera.

Sedan mitt förra inlägg har vi även fått se en spännande värvning, som är godkänd och klar. Det är Kristianstad som värvar den före detta Hammarbyspelaren, och tillika australiska landslagsspelaren Elise Kellond-Knight. Hon har redan anslutit till klubben.

Kristianstad har även skrivit ett treårskontrakt med den hyperspännande talangen Mathilde Janzen. Hon är född 2005 och kom med i Tysklands F15-landslag redan förra året. Nu under våren har hon debuterat i KDFF:s A-lag. Och känslan är att vi ganska snart får läsa betydligt mer om Janzen.

Tillbaka till Göteborg, som har varit rubriklaget nummer ett i svensk damfotboll den senaste tiden. I dag har vi kunnat läsa att Rebecka Blomqvist har haft en riktigt jobbig vinter. I december fick hon besked om att hon drabbats av cancer. Som väl är skall hon nu vara fri från sjukdomen.

Göteborg har även utmärkt sig genom att klubben önskat göra korttidspermitteringar av sin spelartrupp. Gissar att det finns ganska många fler klubbar som kan få det kämpigt med spelarlönerna här framöver.

En tråkig nyhet från tidigare i dag är att Växjös Elin Karlsson dragit korsbandet, och därmed har spelat färdigt 2020.

I väntan på att tävlingssäsongen drar i gång har det skapats en träningsserie i Svealand. Där gör Hammarby, BP, Djurgården, AIK, Uppsala och Eskilstuna upp. Det kanske kan vara läge för liknande upplägg i Skåne och i Västsverige?

Under onsdagen får vi för övrigt besked från förbundet om huruvida division I kommer att spelas som planerat – eller skjutas upp. Det skulle vara högst överraskande om inte divisionen skjuts upp.

Tillagt i efterhand: Beskedet blev att division I både skjuts upp till midsommartid, och att divisionens sex serier är tänkta att spelas som enkelserier. Det känns både som ett rimligt och vettigt beslut. Svenska fotbollförbundet rekommenderade dessutom distrikten att göra samma upplägg för alla lägre serier – alltså skjuta fram starten till midsommartid, och göra om dem till enkelserier.

Tittar vi internationellt kom tidigare i dag det högst väntade beskedet att OS skjuts upp. Några nya datum har inte givits, men det troliga är att spelen kommer att arrangeras nästa sommar, och att EM spelas sommaren 2022. Huruvida det är bra eller dåligt för svensk del är omöjligt att veta.

Fast det är klart, det är risk att vi har ett målvaktsdilemma, om inte Hedvig Lindahl satsar vidare. Ännu har jag inte sett någon kommentar från henne om hur framtiden ser ut.

Klart är att dagens besked är bra för damfotbollen. För i går meddelade både Kanada och Australien att de skulle ha bojkottat OS, om det avgjorts i år. Därmed skulle turneringen ha tappat två starka lag, som hade kvalat in.

I övrigt noteras att Chelsea värvat tyska landslagsmittfältaren Melanie Leupolz från Bayern München. Det är förstås ytterligare en signal om att WSL är på väg att flytta fram sina positioner, medan Frauen-Bundesliga sakta men säkert tappar mark i den internationella konkurrensen.

Apropå Bayern har lagets slovakiska spelare Dominika Skorvankova för nionde gången utnämnts till årets spelare i hemlandet.

I Norge skulle det ha varit seriepremiär i norska toppserien i lördags. Av självklara skäl är starten uppskjuten, och flera lag har permitterat sina spelare. Reglerna är sådana att permitterade spelare är fria att lämna efter 14 dagar. Det finns alltså risk för spelarkaos i norsk fotboll.

Noterbart är också att flera norska toppspelare väljer att skänka delar av sin lön till coronadrbbade. Bland de som skänker tio procent av lönen finns Wolfsburgs Ingrid Syrstad Engen och Barcelonas Caroline Graham Hansen.

Slutligen lite fotboll. För i lördags morse satte jag klockan för att kolla finalen av Australiens W-league. Det blev en jämn och tät match som tyvärr avgjordes på målvaktstavla. Och på domarmiss.

Melbourne City tog hem titeln via 1–0-seger mot Sydney FC. Segermålet gjordes av vänsterbacken Steph Catley. Men det var ett skott som Sydneys målvakt Aubrey Bledsoe absolut borde ha kunnat styra undan. Tråkigt med ett sådant avgörande, inte minst med tanke på att Bledsoe i övrigt var väldigt bra.

Tyvärr blev även domarinsatsen avgörande. I slutet av den första halvleken tog bollen på målskytt Catleys arm inne i Melbournes straffområde. Armen var över skulderhöjd, vilket innebär att man skall döma straff. Det gjorde dock inte domaren – vilket alltså innebär att Sydney FC gick miste om en straff.

 

Superskrällen – Zambia är klart för OS

Zambia vann nyss med 2–1 mot Kamerun – ett resultat som innebär att det blir Zambia som tar Afrikas OS-plats. Kommentatorn på den Facebookstream som jag hittade utbrast följande vid slutsignalen:

”History is made. History is made. This is amazing.”

Och det är lätt att förstå honom. Det finns tio andra afrikanska nationer före Zamiba på världsrankingen. Och Zambia har aldrig tagit medalj i de Afrikanska mästerskapen. Faktum är att de har kvalat in tre gånger, och på dem bara vunnit en slutspelsmatch.

Men om det blir en OS-turnering i sommar skall alltså det lag som kallas Shepolopolo eller The Copper Queens vara med.

För Kamerun finns det fortfarande en chans att kvala in. De får nu spela playoff i april mot Chile. Det känns som ett vidöppet playoff.

Men Zambia vann alltså dagens retur, man gjorde det med 2–1, vilket totalt innebar 4–4 och avancemang på bortaplan.

Zambia tog ledningen tidigt, och när man även gjorde 2–0 i slutet av den första halvleken utbrast kommentatorn.

”Tokyo – Here we come”

Under hela den andra halvleken räknade han ner hur många minuter som återstod innan Zambia kunde boka OS-biljetterna. Och även om det var en konstig match, utan mittfältsspel kändes länge som att Zambia faktiskt hade full kontroll.

Hemmaspelarna maskade framgångsrikt, och Kamerun hade väldigt svårt att få till något spel. I minut 92 kom reduceringen, som gjorde att Kamerun bara var ett mål från OS. Då var det tre minuter kvar av tilläggstiden, vilket indikerade att det kunde ha blivit nervöst på slutet. Men Zambia lyckades maska bort de där tre minuterna, och nu firar de gultröjade ett högst oväntat avancemang.

För vem hade trott att Zambia skulle ta hem det här?

Jag trodde att det i första hand skulle stå mellan Nigeria, Kamerun och Sydafrika, med Ghana och Elfenbenskusten som utmanare. Zimbabwe och Mali var två andra länder som möjligen skulle kunna gå långt i kvalet. Men Zambia hade jag inte trott på.

Vid en koll noterar jag att Zambia faktiskt kryssade mot Sydafrika i det senaste Afrikanska mästerskapet, det som spelades 2018. Men att man slutade trea i sin grupp efter 4–0-förlust mot Nigeria. Zambia har alltså haft något på gång.

Framför allt har Zambia 19-åriga Barbra Banda som känns som en blivande världsspelare. Hon var inte med i Afrikanska mästerskapen 2018. Om hon varit det kanske man mer hade förstått hur bra Zambia är. För det var på många sätt hon som tog Zambia till OS. Hon gjorde båda målen i bortamatchen och låg även bakom det mesta i dag.

På klippet nedan kan man se att Banda även är en duktig boxare, samt att hon tagit medalj i Gothia cup.

Kort om förlusten mot Danmark – och länk till Zambia–Kamerun

Inlägget uppdaterat med länk till Danmark–Belgien, avspark 18.30

I kväll 21.00 (sänds på SVT 24) spelar Sverige sista matchen i Algarve cup. Portugal står för motståndet och det handlar om att undvika sistaplatsen i gruppen. Även om portugisiskorna är på frammarsch är det ett landslag som Sverige skall vinna mot.

Hittills har vårt landslag inkasserat två uddamålsförluster i turneringen i Portugal. 0–1 mot Tyskland var ju svårt att snacka bort, sett till målchanser och matchbild. Lördagens placeringsmatch mot Danmark förtjänade väl dock att få ett bättre resultat än 1–2.

Jag har inte haft möjlighet att se den matchen förrän i dag. Den var väl kanske lite bättre än vad man kan förvänta sig när man både byter tio spelare i startelvan och går från fyr- till trebackslinje. Framför allt fanns det en del positivt att ta med från den första halvleken.

Så långt var det 1–0-ledning efter att Lina Hurtig gjort ett fint mål. Hurtig var en av lördagens plusvarianter. Hittills i Algarve har hon överglänst Fridolina Rolfö rätt rejält. Rolfö var ju faktiskt en stor besvikelse i matchen mot Tyskland, medan Hurtig såg väldigt pigg ut och var inblandad i det mesta i chansväg mot Danmark.

När jag ändå är inne på plusvarianter så tycker jag även att Mimmi Larsson har varit vår bästa toppforward i turneringen och Jessica Samuelsson vår bästa högerback. De gjorde bra insatser mot danskorna.

En fjärde spelare värd att nämna är Filippa Angeldahl. Jag måste erkänna att jag av temposkäl varit lite skeptisk till att ha med henne i landslaget. Men lördagens insats var riktigt lovande.

Det blir spännande att se hur Peter Gerhardsson ställer upp sitt lag i kväll. Apropå Gerhardsson fick han och hans medhjälpare mycket beröm av Caroline Seger i en TV4-intervju i går.

I skrivande stund pågår returen i Afrikas OS-playoff. I slutet av den första halvleken leder Zambia med 1–0 hemma mot Kamerun. Eftersom förra veckans möte i Kamerun slutade 3–2 är det just nu Zambia som har OS-platsen på fler gjorda bortamål. Se matchen här:

Tillagt i efterhand. Matchen om femte pris i Algarve, Danmark–Belgien har avspark 18.30. Den skall gå att se på det danska landslagets Facebooksida.

Göteborg, Zambia och Vietnam

I morgon är det dags för landslaget att spela match igen. Det är Danmark som svarar för motståndet, och det mesta talar för att Peter Gerhardsson kommer att byta ut i princip hela startelvan från Tysklandsmatchen.

Det innebär således att lördagens match (avspark 15.30, visas i SVT2) blir ett test av ett helt annat slag. Det handlar mest om att visa upp sig för spelare utanför ordinarie startelva. Problemet med den här typen av tester är att det är svårt att visa upp sig från sin bästa sida i en helt ny omgivning. Så vi får se om det blir ett test av värde.

De matcher av riktigt värde som har spelats de senaste dagarna är OS-kvalplayoffet i Afrika och Asien. Jag har sett lite av båda matcherna, och framför allt var Kamerun–Zambia en häftig upplevelse.

Där såg jag sista 20 minuterna. När jag började kolla på matchen stod det 1–1. När domaren blåste av hade Kamerun vunnit med 3–2.

De 20 minuterna jag såg var otroligt underhållande. Det var nämligen en match utan mittfältsspel, där lagen bytte anfall med varandra.

För 1,5 år sedan hade Kamerun besegrat Zambia med 7–0 i en träningsmatch. Det fick mig att tro att Kamerun skulle kunna vinna det här dubbelmötet ganska bra. Kamerun visade ju god klass i VM i fjol, och de flesta otämjbara lejoninnorna är kvar från i fjol. Dessutom är ju Kameruns trupp meriterad, de har ett tiotal utlandsproffs.

I Zambia kunde jag inte ett enda namn inför gårdagens match. En koll på Wikipedia gjorde gällande att laget som kallas Shepolopolo har tre utlandsproffs, varav 19-åriga Barbra Banda är det stora namnet. Hon har nyss värvats från spanska Logrono till Shanghai i den kinesiska ligan.

I Logrono har Banda gjort 15 mål på 28 ligamatcher. Som jämförelse är Sofia Jakobsson uppe i sju mål på 20 spanska ligamatcher. Och Kosovare Asllani har gjort fem mål på 17 matcher. Barbra Banda är verkligen ett namn att lägga på minnet.

Hon gjorde båda Zambias mål, och såg verkligen intressant ut. Det känns rimligt att tro att hon kommer att spela i någon riktig storklubb framöver. Det känns också rimligt att tro att det blir en riktigt intressant retur i Zambia på tisdag.

För bara någon dag sedan var min känsla att Zambia skulle vara chanslöst. Nu tror jag plötsligt att laget har ganska god chans att kvala in till OS. Skulle de förlora mot Kamerun har man ju även en andra chans i form av playoff mot Chile i april.

I Asien avgjordes däremot veckas playoffmöte redan i första matchen. Australien besegrade Vietnam med 5–0, vilket gör att returen på onsdag (klockan 12.00 svensk tid) i Vietnam blir en transportsträcka.

I Vietnams lag var alla spelare hemmabaserade. Lagkaptenen Huynh Nhu såg ut att vara redo för större ligor, kanske även 18-åriga Tran Thi Phuong Thao, som hade ett skott i ribban i slutet av matchen.

Australien var tveklöst det bättre laget, och siffrorna går inte att snacka bort. Vietnam var dock inte ofarligt i sina kontringar, och Australien hade lite hjälp av att matchen dömdes av en svag domare.

Hayley Raso stod för en ful filmning som domaren gick på. Det ledde till den straff som Sam Kerr gjorde 5–0 på. Och Chloe Logarzo delade ut en armbåge som borde ha varit rött kort, men som domaren tydligen inte såg.

Innan det blir en rejäl resultatgenomgång noterar jag att Göteborg FC i år inte kommer att ha någon riktig hemmaplan. De tänker flytta runt på tre olika hemmaplaner i allsvenskan, Valhalla, Gamla Ullevi och (stora) Ullevi.

Ordförande Peter Bronsman säger så här i GP-länken ovan:

”Vad gäller planer är vi nog den lyckligaste klubben i världen.”

Personligen skulle jag nog säga att man är som lyckligast om man har en hemmaplan där man är väl inspelad och har ett bra publiktryck. Således borde Portland Thorns vara den lyckligaste klubben i världen…

Så till veckans landskampsresultat, och till helgens matcher. Utöver Sveriges 1–0-förlust mot Tyskland gick det på följande sätt i kvartsfinalerna i Algarve cup:
Danmark–Norge 1–2
Nya Zeeland–Belgien 7–6 efter straffar, 1–1 ordinarie tid
Portugal–Italien 1–2

Semifinalerna spelas under lördagen, enligt följande:
17.30 Tyskland–Norge
21.00 Nya Zealand–Italien

Spelet om femte plats börjar också under lördagen:
14.30: Sverige–Danmark, sänds på SVT
17.00: Belgien–Portugal

I fyrnationsturneringen i Frankrike, Tournoi de France, blev det bara ett mål i första gruppomgången:

Frankrike–Kanada 1–0
Det franska segermålet var en fin frispark från Vivane Asseyi:

Nederländerna–Brasilien 0–0

Där spelas andra gruppomgången under lördagen, enligt följande:
19.00: Kanada–Nederländerna
21.00: Frankrike–Brasilien

I Pinatar cup i Spanien gick det så här i första gruppomgången:

Nordirland–Island 0–1

Ukraina–Skottland 0–3

Under lördagen spelas:
15.00: Skottland–Island
19.00: Ukraina–Nordirland

I Turkiet, som startar i dag. Där spelar följande lag:
9.00: Ungern–Biik Kazygurt
13.00: Rumänien–Hongkong
14.00: Chile–Ghana

Kenya–Nordirland B 2–0
Kenya

Här har vi följande matcher under lördagen:
9.00: Hongkong–Ungern
13.00: Biik Kazygurt–Rumänien
14.00: Kenya–Chile
16.00: Nordirland B–Ghana

Mötet mellan Kenya och Chile kan ge en liten föraning på hur det kommer att gå i det OS-playoff som spelas i april mellan Chile och Afrikas tvåa.

I She Believes Cup tog Spanien och USA varsin seger i den första gruppomgången:

Spanien–Japan 3–1

USA–England 2–0
Här gjorde Christen Press 1–0-målet, ett mål som måste anses vara ett litet mästerverk:

USA:s andra mål gjordes av en viss Carli Lloyd:

Här spelas andra gruppomgången på söndag enligt följande:
19.15: Japan–England
22.00: USA–Spanien
Kvällsmatchen blir alltså lite av en final.

När Cypern cup startade fick vi följande resultat:
Kroatien–Mexiko 1–1

Tjeckien–Finland 1–1
Här gjorde finskorna båda målen. Det som satt i rätt målbur gjordes av Eskilstunas Kaisa Collin.

Även här är nästa omgång på söndag. Då spelas följande matcher:
13.00: Finland–Kroatien
18.00: Mexiko–Slovakien

I det europeiska EM-kvalet vann Irland med 1–0 mot Grekland i den match som varit av intresse för topplaceringarna i de olika grupperna. I övrigt noteras att Malta tog sin första EM-kvalseger någonsin genom att slå Georgien med 2–1.

Hittar jag några länkar till de olika matcherna så kommer jag att lägga in dem i det här inlägget. I kväll man man se de båda avgörande kvalmatcherna i Nord- och Mellanamerikas mästerskap för U20. I semifinalerna möts USA–Dominikanska republiken och Mexiko–Haiti. Vinnarna spelar U20-VM senare i år. Matcherna startar i kväll 20.00 respektive 23.00 och går att se på de här länkarna:

Lite tankar efter 1–0-förlusten mot Tyskland

Då har även jag sett Sverige–Tyskland 0–1. En match där det fattades mycket i offensiv kvalitet från svensk sida. Trots många bra omställningslägen lyckades vår startelva inte skapa en enda målchans.

Den officiella statistiken sa 46–54 (35–65) i bollinnehav och 5–12 (0–9) i avslut, varav 1–3 (0–3) i avslut mot mål och 0–2 (0–1) i avslut i målställning. Min räkning av kvalificerade målchanser sa 2–7 (0–6).

Totalt sett var den tyska segern alltså odiskutabel. Men Sverige borde nog ha fått en straff i 86:e minuten, så en straffläggning var inte jättelångt borta.

I den första halvleken hade Sverige noll avslut, och man skapade således inte en enda målchans. Däremot räknade jag till sex tyska. Och det var 65–35 i tysk favör i bollinnehav.

Ändå tycker jag att Sverige hade ett bra presspel. Det var egentligen bara en gång som man gick bort sig. Då var det Hanna Glas som hamnade fel i position och blev bolltittare – vilket ledde till det anfallet där Svenja Huth sköt i stolpen.

Men oftast var den svenska pressen bra, och man hade flera bollvinster i bra ytor, vilket borde ha lett till målchanser. Tyvärr var både bolltouch och passningar alldeles för dåligt utförda i de här omställningslägena. Den som syndade mest var Stina Blackstenius – hon tappade bort flera goda kontringslägen genom dålig touch. Blackstenius är möjligen förlåten eftersom hon var en av tre utespelare i den svenska startelvan som inte är i säsong.

Men mot lag som Tyskland måste man ta de få chanser som dyker upp. Då har man inte råd med en förstatouch där bollen drar iväg okontrollerat.

I den första halvleken lyckades tyskorna också hålla Sverige utanför sig. I uppställt spel fick vårt landslag i princip inte in några bollar till Kosovare Asllani. Och det är ju hon som skall vara hjärnan i vårt anfallsspel.

I den andra halvleken såg man direkt hur de svenska spelarna sökte Asllani i ett mycket tidigare skede i uppspelsfasen, vilket gav positivt resultat. Tyskland hann inte täcka bort vår tia, och då blev hon mycket mer delaktig i spelet. Kanske även att Asllani droppade några meter längre bak, vilket gjorde henne lättare att nå med instick.

Med Asllani mer delaktig kunde Sverige flytta fram laget ganska många meter och dessutom öka bollinnehavet rejält. Den bristfälliga kvaliteten i offensiva aktioner, i andra halvlek huvudsakligen passningar, följde dock med ända till slutsignal.

I minut 64, när lagen började göra alla sina byten, hade Sverige fortfarande varken haft någon målchans eller något avslut mot tyskt mål. Vår startelva lyckades alltså inte skapa någonting alls. 0–7 i målchanser och 0–1 i mål för startelvan är ju tyvärr långt ifrån godkänt.

Det var först med sex–sju minuter kvar som Sverige verkligen började hota kring tyskt straffområde. Den första riktiga målchansen kom i minut 86, när Sofia Jakobsson vältes av Julia Gwinn, i något som ju mycket väl kunde ha blivit svensk straff.

På övertid var Jakobsson fri till höger i straffområdet, men valde att försöka passa när hon borde ha skjutit. Så nära mål måste man vara 100 procent säker på passningen om man skall välja det alternativet. Finns det minsta osäkerhet kring passningen måste man välja att gå på avslut.

Jakobsson var ändå en av de spelare som såg riktigt pigg ut. Annars var det faktiskt inhopparna Jessica Samuelsson, Madelen Janogy och Mimmi Larsson som fick dagens största plus. De kom in och fick bättre tyngt i det svenska anfallsspelet.

Den som stärkte sin aktier allra mest den här onsdagen var nog ändå Anna Anvegård. Nu tänker ni att hon ju inte är med i Portugal. Det stämmer. Men avsaknaden av en forward med fin bolltouch var väldigt tydlig. Med Anvegård på planen tror jag att Sverige hade skapat ganska många målchanser, framför allt i den andra halvleken.

Hanna Bennison då? Hennes första landskamp från start var varken succé eller fiasko. Hon gjorde en okej insats, men utmärkte sig inte.

För svensk del väntar nu spel om femte plats. Närmast väntar Danmark på lördag klockan 15.30. Då lär Peter Gerhardsson mönstra en helt annan startelva än han gjorde i går.