I dag kan damallsvenskan i praktiken avgöras. 15.00 spelar Rosengård på Vittsjö idrottspark. När lagen möttes i premiären fick Malmölaget med sig en högst turlig 1–0-seger.

Efter att ha inlett matchen starkt tappade nämligen Rosengård sitt spel och när Vittsjö gjorde det matchavgörande självmålet talade det mesta för 0–0. I dag har Rosengård inte råd med något tapp. Malmöklubbens enda chans på guldet är att ta tolv poäng på de fyra matcher som är kvar.

I mitt förra inlägg frågade jag er om hjälp med att berätta om vad som hänt under de tre omgångar där jag varit i damfotbollsskugga. Tre omgångar där Rosengård gått från givna svenska mästare till lika givna förlorare. För i Malmö innebär en andraplats att man är en förlorare.

Ni bjöd på bra analyser – tack för dem. De pekade i allmänhet på en desperation och i viss mån självblindhet från Rosengårds sida. När man gnäller på att man ställs mot motståndare som spelar försvarsinriktat har man dålig förståelse för modern fotboll.

För storlag är det vardag att möta lågt stående motståndare. Om man inte kan hantera ett sådant motstånd bör man gå till sig själv och fundera på varför. Att bli arg på motståndaren ger absolut inget. Eller. Det ger ju tips till kommande motståndare hur man kan få topplaget ur balans…

Den här säsongen har Göteborg varit överlägset bäst i damallsvenskan på att slå hål på lågt stående motståndare. Det har man för att Göteborg också är det lag som skapar klart flest målchanser. Utan att ha sett de senaste omgångarna gissar jag att Rosengårds bristande löpvilja på mittfältet kan bli lagets fall. Göteborg har framför allt mer löpvilja på sina centrala spelare, vilket innebär att man har fler spelare i straffområdet när chanserna dyker upp. Och det finns ett starkt samband mellan antal spelare i straffområdet och antal mål.

För Rosengård kan faktiskt avsaknaden av lagets enda riktigt löpvilliga innermittfältare, Hanna Bennison, ha blivit mer avgörande än den borde.

Men i dag spelar alltså Rosengård med kniven mot strupen i Vittsjö 15.00. En timma senare tar Göteborg emot Kif Örebro på Valhalla. Göteborg har guldet i sina egna händer, och vid seger i dag ger jag göteborgarna över 90 procents chans på guldet. För då har man marginaler in i de tre avslutande omgångar som innebär möten med Växjö (b), Linköping (b) och Vittsjö (h).

Poängtapp i dag kombinerat med Rosengårdsvinst skulle däremot göra var och en av de där tre avslutande matcherna till rätt skrämmande historier för Göteborg. Skrämmande eftersom var och en då har potential att bli matchen som gör att guldet går upp i sand.

Till dagens match kommer dock Göteborg med stort självförtroende. Jennifer Falk har hållit nollan i sina sju senaste matcher – fem i damallsvenskan, en i cupen och en i EM-kvalet. Senast hon släppte in ett mål var i förlusten mot Kristianstad den 29 augusti.

Och framåt har Göteborg den stabila segerraden 3–0, 3–0, 3–0, 2–0 och 3–0 på sina fem senaste damallsvenska matcher. Göteborg är således jättefavorit mot Örebro. Men det är värt att komma ihåg att Kif trivdes väldigt bra på Valhalla i fjol. Närkingarna vann med 4–2 i en träningsmatch och det blev 0–0 i damallsvenskan. Så kanske, kanske, kanske att Örebro kan hjälpa Rosengård i guldstriden inför de tre sista omgångarna.

Den senaste månaden har jag tyvärr haft väldigt dålig koll på all damfotboll. Fokus har legat på annat. Men personligen kunde jag andas ut i början av förra veckan. Då var plötsligt spänsten i steget tillbaka igen efter nästan 3,5 månader av kraftlöshet.

Förhoppningsvis kan jag snart vara ikapp med allt som fått skjutas upp under sjukdomstiden, vilket gör att jag kan ta upp bloggandet på allvar igen.

Men nu tänkte jag skicka ett par frågor till er. Normalt brukar jag försöka analysera skeenden och komma med analyser. Men på sistone har jag knappt sett något av damallsvenskan.

När jag tvingades släppa greppet ledde Rosengård med två poäng, och verkade till synes ostoppbart. Nu är det fyra omgångar kvar, och plötsligt har Göteborg en fyrapoängsledning. Jag har inte sett någon av de lagens tre senaste omgångar. Men jag undrar, vad är det som hänt? Har Rosengård rasat ihop?

I botten är jag inte lika frågande. Där skickade väl för övrigt Göteborg ner Uppsala i elitettan i dag. Vilket som blir det andra nedflyttningslaget känns mer ovisst. Fem lag är i farozonen. Jag har sett Växjös fantastiska förvandling efter att Maria Nilsson blev ensam tränare. I nuläget känns det som att Växjö faktiskt klarar sig.

Istället känns det som att det blir ett norrlag som gör Uppsala sällskap ner i andradivisionen. Umeå har bara en poäng på de fem senaste omgångarna och börjar vara riktigt illa ute. Och käftsmällen från i fredags då UIK ledde med 2–1 mot Vittsjö efter 90 minuter kan bli tung att resa sig från. Skåningarna gjorde ju två mål på tilläggstid, och vann.

Det var för övrigt en av få matcher jag sett den senaste månaden. Och sett till spelet var Vittsjös seger hur rättvis som helst. Likväl är det otroligt jobbigt att tappa 2–1 till 2–3 på övertid. Umeå är alltså illa ute.

Umeå är illa ute. Allra värst är dock läget för Piteå. I veckan åkte man ur cupen via 4–3-förlust mot Morön. Och i dag åkte man på en blytung 1–0-förlust i Växjö. Sett till höjdpunkter och matchstatistik var smålänningarna det klart bättre laget.

Jag har dock inte sett någon av dagens matcher. Senast jag kollade in Piteå kändes laget på uppgång. Nu ser det riktigt mörkt ut. Man är under strecket, och schemat för de fyra sista omgångarna ser långt ifrån lätt ut. Frågan jag ställer mig, vad har hänt med Piteå?

I elitettan återstår sex omgångar, och AIK är otroligt nära damallsvenskan. Med tanke på att de jagande lagen skall mötas inbördes två gånger är avståndet när till tredjeplatsen i realiteten mer än åtta poäng.

I kampen om andraplatsen är Hammarby nu förbi Morön. Men de båda skall alltså mötas två gånger framöver. Det känns fortsatt som att de båda matcherna blir väldigt avgörande.

I botten kommer tre av Älvsjö, Lidköping, Kvarnsveden, Sandviken och Sunnanå åka ut. Där känns det nästintill omöjligt att tippa utgången.

Vilka som kommer att ersätta de tre lag som åker ut får vi veta i nästa vecka. I helgen slutade kvalmatcherna mot elitettan så här:

Sundsvalls DFF–Notviken 1–0
Rössö Uddevalla–IFK Norrköping 0–2
Borgeby–Mariebo 0–0

Av de lagen har jag sett Jönköpingsklubben Mariebo. Jag kommenterade deras avslutningsmatch i grundserien för BT-tv. Då såg jag ett 4–3–3-lag med ett väldigt starkt mittfält. På det mittfältet utmärkte sig rutinerade Madeleine Tegström med både stor bolltrygghet och fin förmåga att hitta fria ytor. Mariebo såg starkt ut.

I dag har det spelats en match i damallsvenskan. Växjö vann lite överraskande med 2–1 mot Kristianstad efter tidiga mål av Amanda Johnsson Haahr och Ria Öling och en likaså tidig reducering av Therese Åsland. Alla målen kom inom matchens åtta första minuter.

Även om det var lite överraskande var det inte orättvist. Växjö känns som ett helt annat lag sedan tränare Maria Nilsson bytt till ett mer traditionellt 4–4–2. Småländskorna har både en större stabilitet och en vassare spets.

Resultatet innebär att Växjö tagit sju poäng på tre omgångar och att man därmed klättrar över nedflyttningsstrecket för första gången sedan åttonde omgången. Resultatet innebär också att mer än halva serien återigen är indraget i striden för att hålla sig kvar.

Växjö är nu uppe på 15 poäng, och har kvartetten Kif Örebro, Umeå, Djurgården och Piteå inom räckhåll. Man har dessutom Eskilstuna bakom sig. Vem hade trott att Eskilstuna skulle vara så illa ute efter två tredjedelar av serien?

I dag har vi även sett Hammarby ta ännu ett steg mot damallsvenskt kontrakt 2021. Man vann prestigederbyt mot AIK med 2–1, vilket alltmer talar för att det blir just nämnda lag som tar de båda damallsvenska platserna i elitettan.

Morön har i och för sig också fortfarande saken i egna händer. Men Skellefteklubben har bara tre poäng på de fyra senaste omgångarna och känns just nu som det klart svagaste laget av de tre i toppen.

Apropå svag så har jag varit det ett bra tag. Det rejält minskade antalet inlägg här i bloggen den senaste tiden hänger inte på minskad ambitionsnivå, utan på svajig hälsa.

Faktum är att jag inte har varit frisk sedan midsommar. Efter många om och men är nu diagnosen att jag haft covid, och att jag fortfarande lider av sviterna av det.

Under juli och augusti var jag fast i hemmet, och bloggen var den terapi jag orkade med. Nu börjar jag bli allt bättre, och har jobbat ett tag, den senaste veckan på ordinarie schema. Kraften i kroppen är dock inte tillbaka fullt ut ännu, utan jag har fått prioritera bort en del aktiviteter för att orka jobba. En av dem har varit bloggandet. Men jag kämpar på, och när orken blir bättre blir det även bättre fart på bloggen igen.

Här vill jag även passa på att tacka för värmande kommentarer när jag för två veckor sedan, utan att nämna skälet, berättade att tid och energi för tillfället inte räckte för bloggande.

Island–Sverige 1–1 är ett resultat som kan ta båda lagen i till EM-slutspel. Personligen såg jag bara de sista 35 minuterna. Under den perioden blev man knappast imponerad av det svenska laget.

Tvärtom darrade svenskorna och stod för flera bjudningar. Lina Hurtig bjöd värst när hon totalt missbedömde ett långt inkast, och därmed hjälpte Island att göra 1–1. En miss som man inte får göra på internationell nivå.

Efter matchen ser jag att även domaren gjorde en otroligt grov miss. För nog borde väl Island ha fått sig tillgodoräknat ett kvitteringsmål redan i den första halvleken? Av det jag sett visade tyvärr inte Zecira Musovic den trygghet och stabilitet som jag förväntar mig av en landslagsmålvakt. Men jag har som sagt bara sett 35 minuter.

Många frågetecken alltså. Men som sagt, resultatet innebär att både Sverige och Island är väldigt nära EM-slutspelet. De tre bästa grupptvåorna får ju nämligen också EM-biljetter. Och sex poäng på de tre matcherna mot Lettland (h), Island (h) och Slovakien (b) bör räcka för att minst bli en av de där bästa grupptvåorna.

I botten av damallsvenskan fortsätter Växjö att ha förtvivlat svårt att göra mål. I dag kan tabelljumbon dock glädjas åt att man även höll nollan bakåt – vilket innebar en välkommen poäng efter fem raka förluster.

Jag kollade matchen mot Kif Örebro okoncentrerat. Men av det jag såg var det Växjö som skapade mest. En gång fick man också in bollen i mål – men då var Ini-Abasi Umotong i klar offsideposition.

Trots poängen kan knappast Växjö jubla över dagens match. Det är ju hemma på arenan som ingen vet vad den heter som laget brukar ta sina poäng. Och i hemmamöten med mittenlag behöver det trilla in trepoängare.

Kif Örebro kommer allt närmare ett 100-procentigt säkrat damallsvenskt kontrakt. Laget har en god grundstabilitet och har haft poängchans in i slutsekunderna i alla matcher utan den mot Rosengård.

I dag saknade närkingarna viktiga Emma Östlund. Jag hörde ingen diagons på Östlunds skada. Någon som vet hur det är med backtalangen?

Apropå skador tvingades både Örebros Heidi Kollanen och Växjös Amanda Johnsson Haahr bryta matchen till följd av skador. Tråkigt. Hoppas det inte var något allvarligt med dem.

Den 14:e omgången i damallsvenska fortsätter med tre matcher under lördagen och två på söndag. Bland annat skall Göteborg ta emot Eskilstuna och Rosengård skall ta emot Djurgården. Det är två möten som slutade med kryss första gången lagen möttes den här säsongen.

Therese Ivarsson

En som har spelat klart för i år är Kristianstads målfarliga back Therese Ivarsson. Hon går nämligen på mammaledighet – grattis. Det förklarar ju ytterligare varför KDFF plockade in hela tre nya backar precis innan transferfönstret stängde.

I helgens omgång i elitettan har vi hyperintressanta Stockholmsderbyt BP–Hammarby. BP blandade sig i kampen om de damallsvenska platserna förra veckan. Klarar de av att klamra sig fast i den kampen?

I helgen startar kampen om ligagulden i Frankrike, Tyskland och England. I den franska ligan är förstås Lyon storfavorit även i år. Det trots att laget är lite svagare än det varit de senaste åren.

Bland annat tackade ju världens bästa ytterback, Lucy Bronze, för sig efter segern i Champions League.

Och Ada Hegerberg var inte så nära comeback som efter sin korsbandsoperation som det först uppgavs. Tvärtom har norskan även opererats för en stressfraktur vilket innebär förlängd frånvaro.

Som vanligt utmanas Lyon i första hand av PSG, ett Parislag som ser väldigt spännande ut i år. Dock har ju PSG haft otroligt svårt att matcha Lyons jämnhet de senaste 14 åren. Känslan är alltså att man inte klarar det i år heller.

I våras var Bordeaux trea och Montpellier fyra i den avbrutna ligan. Det är tråkigt, men tyvärr måste tipset vara just att Bordeaux tar den tredje platsen till Champions League, medan Marija Banusic:s klubb får slåss med Paris FC om fjärdplatsen.

I engelska WSL är tipsen inte lika självklara. Där finns tre lag med guldkapacitet i Chelsea, Manchester City och Arsenal samt ytterligare fyra lag i Manchester United, Reading, Everton och Tottenham med tillräcklig styrka för att skrälla till någon gång ibland.

Efter att ha värvat Pernille Harder ser jag trots allt svensklaget Chelsea som storfavorit till guldet. Jag håller Manchester City som tvåa och Arsenal som trea. Jag tror att Arsenal har högre toppkapacitet än City, men att Manchesterlaget kommer att vara stabilare över tid.

Även om det alltså finns ytterligare fyra kapabla lag i serien tror jag alltså att det kommer att handla om de senaste årens tre stora klubbar. I botten tror jag att före detta storklubben Birmingham City åker ur. Det är ett lag som tappat massor av toppspelare de två senaste somrarna.

Redan i den första omgången har vi ett riktigt spännande svenskmöte när Chelsea tar emot Manchester United på söndag.

Slutligen är det alltså även premiär i tyska Frauen-Bundesliga den här helgen. Eller. Där har redan Wolfsburg (utan Fridolina Rolfö) vunnit mot Essen med 3–0 i kvällens premiär. Där gjorde Lena Oberdorf två mål.

Trots den fina starten för Wolfsburg kan det kanske vara dags för ett tronskifte i Tyskland. Mitt guldtips faller nämligen på Bayern München, något jag bygger på det som Bayern och Wolfsburg visade upp i Champions League.

Wolfsburg känns lite stukat, inte minst sedan den offensiva speluppläggaren Harder valt att flytta till London. Det blir mycket intressant att se hur man tänkt ersätta danskan, för det är inte lätt att ersätta någon som gjort 68 ligamål på 3,5 säsonger.

Förhandstipset att ta den tredje Champions Leagueplatsen blir Hoffenheim, som var stabilt förra säsongen och har fått behålla de flesta nyckelspelarna. Bakom de tre topplagen blir det spännande att se vad som händer med Frankfurt sedan klassiska damfotbollsklubben FFC gått upp i stora herrfotbollsklubben Eintracht.

WSL, D1 Feminine och Frauen-Bundesliga ser vi även den här vintern på Viasat. Premiärhelgen visas följande matcher på svensk tv, nämligen:

(Fredag 19.15: Wolfsburg–Essen, Frauen-Bundesliga på Viasat Sport Premium och Viaplay)

Lördag
* 15.30: Aston Villa–Manchester City, WSL på Viasat Sport Premium och Viaplay.

Söndag
* 13.30: Arsenal–Reading, WSL på Viasat Fotboll och Viaplay.
* 14.00: Bayern München–SC Sand, Frauen-Bundesliga på Viasat Sport Premium och Viaplay.
* 15.30: Chelsea–Manchester United, WSL på Viasat Fotboll och Viaplay.
* 17.00: Lyon–Paris FC, D1 Feminine på Viaplay.

Vi står inför en helg med spännande omgångar både i damallsvenskan och elitettan.

Innan jag tar en liten titt på det som väntar i matchväg tänkte jag puffa lite för den ledarenkät om korsbandsskador som bloggkollega Håkan Magnusson gjort på sin blogg damfotboll.org. Det är intressant att läsa hur de olika ledarna ser på frågan.

Personligen tror jag att risken för korsbandsskador är allra störst när man förändrar belastningen. Det gäller framför allt på försäsong, både i upptakten av träningen och när man börjar gå in i matchperioder efter att bara ha tränat. I år hade vi ett par sådana övergångsperioder från träning till match, vilket har ökat riskerna rätt rejält.

En annan riskfaktor är slitna spelare. Sådana borde vi inte ha så många ännu, utan det är nog framåt slutet av säsongen som vi tyvärr riskerar att få se en ökning av allvarliga knäskador igen.

Det om skador. Nu till helgens matcher. Det slumpar sig så att till helgens damallsvenska omgång har man dragit ett streck mitt i tabellen och fått inbördes möten mellan de sex lagen på övre halvan och således även inbördes möten mellan de sex lagen på undre halvan.

När jag ändå tittar på tabellen är det en intressant notering att det faktiskt bara är de tre topplagen som har plusmålskillnad. Av övriga nio lag har Uppsala noll (13–13) medan resten står på minus. Det är förstås ytterligare en fingervisning om att de tre topplagen har varit klart starkast så här långt. Det är även en fingervisning om att vi inte har något riktigt stryklag i år. För med ett sådant hade lagen i mitten haft chansen att fixa till sin målskillnad.

Omgång nio tjuvstartar i kväll med mötet mellan skrällaget på den övre halvan, Uppsala, och guldfavoriterna Rosengård. Här är förstås gästerna megafavoriter. Men det skall bli spännande att se hur Rosengård hanterar Uppsalas låga försvar.

Malmölaget har som bekant inte gillat att möta lågt stående motståndare. Mot sådana har Rosengård tappat både tempo och kreativitet och i stor utsträckning blivit bolltrampare. Nu såg vi för mästarlaget väldigt positiva tendenser första 25–30 minuterna senast mot ett lågt Piteå.

Ändå skulle jag säga att Uppsala borde vara svårare att slå hål på. De är nämligen både vana vid och bekväma med att ha ett lågt försvar. De har ju ställt upp sin låga 5–2–1–2-uppställning i varje match.

Uppsala har fått bra utdelning på sin taktik. Så länge man inte får hål på dem är de nämligen ett otäckt lag att möta. För de är bra på att kontra, och dessutom är laget starkt på fasta situationer. Så det gäller att vara disciplinerad när man möter nykomlingen.

Övriga fem matcher spelas i morgon. På övre halvan är det Piteå–Göteborg och Linköping–Kristianstad. Göteborg är förstås klar favorit i Norrbotten. Det blir spännande att se hur Piteå hanterar matchen rent taktiskt. Piteå har haft det jobbigt i defensiven på kanterna, och kanterna är ju som bekant Göteborgs stora styrka. Så tränare Stellan Carlsson får tänka till lite kring hur hans lag skall ta sig an serieledarna.

Stellan Carlsson och Fernanda Da Silva.

Apropå serieledarna har Vavel här en färsk intervju med Göteborgs senaste nyförvärv, Brianne Folds.

Helgens match i toppen är sexpoängsmötet på Linköping Arena. Här har Kristianstad chansen att minska gapet upp till Champions Leagueplats. Och LFC har chansen att öka det.

Det blir intressant att se vad det blir för matchbild mellan ett försvarsstarkt LFC och ett målglatt KDFF. Även om vi fortfarande är tidigt på säsongen är jag tveksam till om Kristianstad har råd att förlora den här matchen, om man skall nå sitt mål om topp tre. Mycket i potten alltså.

Enligt Corren kommer Frida Maanum sannolikt spela, medan Olga Ahtinen tvingas stå över. Vi får se hur Olof Unogård formerar sitt mittfält utifrån de förutsättningarna.

Frida Maanum

LFC gick ju i veckan miste om chansen att få hem Madelen Janogy. I en annan artikel i Corren berättar Unogård att klubben fortsatt håller ögonen öppna efter nyförvärv. Folkus ligger på en spelare som både kan spela på mittfältet och som forward. Som väntat finns det många spelare från USA och Kanada på marknaden. Så det lär nog dyka upp ett par till därifrån innan transferfönstret stänger på tisdag.

De tre matcherna på undre halvan är Umeå–Vittsjö, Djurgården–Kif Örebro och Eskilstuna–Växjö. Här är ju jumbomötet i Umeå högintressant. Trots att båda två lagen ligger under nedflyttningsstrecket får man beteckna båda som formstarka. Umeå har tre raka utan förlust och Vittsjö har två raka trepoängare. Nu kommer vinnaren att ta det efterlängtade klivet upp över strecket.

Känslan är att Umeås spelstil borde passa kontringsstarka Vittsjö bra. Men UIK har visat klass på sistone, och skall inte underskattas.

De båda andra matcherna står mellan lag som alla har åtta poäng efter åtta omgångar. I båda fallen handlar det om att skapa marginal neråt. Faktum är att förlorarna riskerar att åka ner på den förhatliga elfteplatsen.

I mötet Djurgården–Kif Örebro håller jag hemmalaget som knapp favorit. Djurgården har tagit alla sina åtta poäng hemma på stadion, där laget är obesegrat ännu i år. Kif Örebro har tre raka förluster med sig till Stockholm. Tre förluster som säkert på olika sätt har sugit lite självförtroende ur truppen. Att få med sig minst en poäng hem till Närke vore definitivt önskvärd.

Slutligen då Eskilstunas möte med Växjö. Gästerna har tagit sju poäng på de tre senaste omgångarna. Det gör dem till det formstarkaste laget ihop med toppgängen Göteborg och Rosengård, som båda också tagit just sju av de nio senaste poängen.

Växjö har förtvivlat svårt att göra mål. Det har bara blivit fem på åtta matcher, av vilka tre har kommit på straffar. Fler spelmål står således högt på önskelistan för småländskorna.

En annan sak som står på Växjös önskelista är tydligen att man skall kalla deras hemmaplan för Växjö Arena, och inte Visma Arena. Vad jag förstått skall det ligga en liten konflikt mellan Östers IF och Växjö DFF bakom det här. Men intressant att man vill att arenan skall ha olika namn beroende på vilka som spelar där.

Nu är det ju match i Eskilstuna, där arenan heter Tunavallen oavsett vilka som spelar där. Hemmalaget United har en vinst och fyra förluster på sina fem senaste matcher. Laget som efter tre omgångar såg ut som en tänkbar utmanare i guldstriden är nu nere i bottenträsket på allvar.

Jag skrev efter Uniteds förlust mot Uppsala att det är andra raka året som laget står på åtta poäng efter åtta omgångar. Det var korrekt, men faktum är att det här till och med är tredje året i rad som Eskilstuna stått för en riktigt svag start.

2018 hade man ju bara sju poäng efter åtta omgångar och hade hunnit byta tränare från Jonas Björkgren till Magnus ”Munken” Karlsson. Det året låg man faktiskt fortfarande kvar under nedflyttningsstrecket efter tolv omgångar.

Det är tydligt att tränare Karlsson inte har klarat av att knäcka gåtan om hur hans Eskilstuna skall undvika tröga seriestarter. I fjol började man klättringen uppåt i tabellen i nionde omgången. Och jag håller Eskilstuna som ganska klar favorit i den här matchen. Så kanske att man kan få till en repris i år.

I elitettan har jag utropat fem lag som kandidater till de två damallsvenska platserna. Fyra av dem möts inbördes under lördagen. Först tar fullpoängaren AIK 14.00 emot fyran Jitex. Mölndalsklubben är väl den av de fem som jag tror minst på. Och gissningen är att Jitex måste ta poäng i den här matchen om man fortsatt skall ha kontakt med det damallsvenska strecket.

En timme efter avspark på Skytteholm spelar femman IFK Kalmar måstematch hemma på Gröndal mot trean Hammarby. Det är returmöte mellan mina två förhandsfavoriter till att gå upp. När lagen möttes på Hammarby IP i den andra omgången tyckte jag länge att Kalmar var det starkare laget. Men ett bollskickligt Bajen lyckades till slut vinna. Vid Bajenvinst i morgon blir det väldigt svårt för Kalmar att ta sig upp i allsvenskan.

Det femte topplaget är Morön. Tabelltvåan spelar på söndag borta mot Älvsjö AIK. Jag har noterat att Älvsjö har spelat sina senaste hemmamatcher på Hammarby IP. Men nu är man tillbaka på Älvsjö IP igen. Kan det hjälpa laget till en skräll?

I botten är Sandviken–Alingsås omgångens på förhand intressantaste match. Det handlar om match mellan de två lag som ligger närmast ovanför nedflyttningsstrecket. En match där Alingsås har chansen att skapa lite andrum neråt, medan Sandviken kan få riktig kontakt med lagen som ligger ovanför i tabellen.

Även det här är ett returmöte. Den 1 juli på Mjörnvallen vann Alingsås med 3–0. Det är för övrigt västgötarnas senaste seger. Sedan dess har man två kryss och tre förluster. Låt vara att förlusterna kommit mot svåra motståndare som Hammarby, AIK och Kalmar.

Det är 0–0 i paus i toppmötet på Valhalla. Spelmässigt är det stort övertag för gästande Rosengård.

Jag har räknat till 4–0 i klara målchanser för gästerna. Tre av de chanserna har Anna Anvegård haft. Och det är så bra chanser att man kan kräva att en landslagsspelare gör minst ett mål på dem.

Först fick hon öppet mål vid bortre stolpen efter en hörna. Då darrade den annars så bollskickliga skyttedrottningen till, och fick bara iväg ett benskyddsskott.

Andra chansen var ett mönsteranfall som Anvegård avslutade i stolpen och ut. Och i 36:e minuten var plötsligt Anvegård helt fri i mitten bara sju–åtta meter från målet. Vänsterskottet gick dock rakt på Jennifer Falk.

Det var Rosengårds halvlek. Kanske för att Göteborg har ett tungt avbräck. Hemmalaget hade lyckats mörka att Vilde Bøe Risa har en bristning i ena framlåret och inte kan spela. Närmast otroligt svagt att inte GP lyckades berätta det inför matchen. Bøe Risa var ju hemma från matchen i Uppsala. Det borde vara självklart att kolla norskans status.

Inte minst som Bøe Risa är ett otroligt tungt avbräck för Göteborg. Ett avbräck som gjorde att jag tyckte att Rosengård gick in i den här matchen som favoriter till 60–40.

I början var det mer än 60–40 till gästerna. De första 20 minuterna förmådde inte Göteborg att ta sig över mittlinjen många gånger. Sedan mattades Rosengårds press, och Göteborg fick lite mer tid att hålla i bollen.

Rosengård hade dock fortsatt koll, och Göteborg har alltså inte skapat en enda riktig målchans. Det närmaste var när Zecira Musovic släppte en farlig retur på ett skott från Pauline Hammarlund. Där var dock inte Stina Blackstenius på hugget, vilket gjorde att Musovic hann först till returen. Om Blackstenius hade gått på retur från början hade hon fått ett öppet mål.

Men det är 7–4 i avslut och 6–0 i hörnor till Rosengård i paus. Nu bänkar vi oss för andra halvlek.

I Växjö leder för övrigt Umeå med 1–0. Kayla Braffet slog in bollen i tomt mål efter att Lova Lundin snappat upp en målvaktsretur. Jag hade ett litet öga på den matchen. Och det var i princip 100 procent Växjö i 16 minuter. Sedan gjorde Umeå mål…

I går fick vi veta hur elitfotbollen fördelar sin andel av de krispengar som Riksidrottsförbundet (RF) fått av regeringen. Totalt har idrotten fått 500 miljoner kronor i krisstöd.

Av dem gick 76,4 miljoner kronor till elitfotboll. Och som vanligt blev damfotbollen lidande. RF gav nämligen mer än de borde till herrfotbollen. Att herrfotbollen får mest är ju naturligt. Men att herrarna fick så stor andel som de fick (95,35 procent) är ju tyvärr både tråkigt och upprörande.

Hur mycket borde då damfotbollen ha fått? Jag gick till de senaste ekonomiska analyserna av elitfotbollen för att hitta svar. De ekonomiska analyserna för 2019 är bara klara för herrallsvenskan. För att få jämförbara siffror angående omsättning för elitserierna är det här därför 2018 års siffror:

Allsvenskan, herr    1 869 800 000 kronor
Superettan, herr        394 500 000 kronor
Allsvenskan, dam      118 287 000 kronor
Elitettan, dam              48 328 000 kronor

Det är en totalsumma på 2,43 miljarder kronor. Av dem står damserierna för 166,6 miljoner, vilket är 6,85 procent.

Krisstödet fördelades så här:

Allsvenskan, herr      65 149 000 kronor
Superettan, herr         7 738 000 kronor
Allsvenskan, dam       2 108 000 kronor
Elitettan, dam             1 447 000 kronor

Totalt fick elitserierna 76,4 miljoner kronor. Av dem har damfotbollen fått 3,55 miljoner, vilket är 4,65 procent.

Framför allt är det damallsvenskan som har fått alldeles för lite utifrån omsättning. Damallsvenskan stod för närmare fem procent av elitfotbollens omsättning 2018. Men vår högsta damfotbollsserie fick bara 2,75 procent av krisstödet.

Det är riktigt svagt av RF, och definitivt något som Svenska Fotbollförbundet både borde ha påtalat – och försökt få justerat.

Det är ju både tråkigt och beklagligt att damfotbollen alltid skall bli lidande.

Men faktum är att det som är riktigt absurt i fördelningen av krisstöd är hur damfotbollen delat upp de pengar man fått.

Herrfotbollen har valt att dela sina pengar efter en genomtänkt modell framtagen av Sef – Svensk elitfotboll. Där får klubbarna först en grundsumma efter vilken division de spelar i. Sedan har resten av pengarna delats upp efter omsättning och publikintresse.

I damfotbollen har EFD valt minsta motståndets lag. Man delar ut pengar efter vad klubbarna sökt. De som ropat högst, och kommit med de mest orimliga ansökningarna har också fått mest.

Följden är att AIK i elitettan är den damfotbollsklubb som får mest. De får 507 560 kronor – mer än alla klubbar i damallsvenskan. Exempelvis får damallsvenska Växjö DFF 17 845 kronor.

Jag hoppas verkligen att jag missar något här. Ni som fattar varför AIK förtjänar 28,4 gånger mer pengar än Växjö i coronastöd måste förklara för mig. Det är alltså nästan 30 gånger mer.

Personligen ser jag inga som helst skäl till att AIK skall ha drabbats hårdare av coronapandemin än andra damelitklubbar. Men som sagt, jag kanske missar något här.

Klart är att jag i alla fall inte missar något vad gäller publikintresset. AIK drog i fjol totalt 4500 åskådare på 13 hemmamatcher. Med det var man på 14:e plats av de 26 elitklubbarna när det gäller den totala publiksiffran. En av de klubbar som hade mer publik i fjol är för övrigt Växjö DFF.

Noterbart här är att EFD är elitklubbarnas organisation. Kan verkligen Växjö ha varit med och accepterat den här fullständigt absurda uppdelningen? Kan det överhuvud taget ha varit någon som tänkt när man delade upp pengarna?

Det om ekonomi. När jag ändå är i gång kan jag passa på att göra ett litet nyhetssvep. I kväll är det dags att utse nästa VM-arrangör. I måndags kom nyheten att Japan drar sig ur kampen om arrangörsskapet.

Således är det bara två kandidater kvar. Dels samarbetet Australien/Nya Zeeland, dels Colombia. Samarbetet i Oceanien har varit storfavorit, men i går uppmanade Uefa-representanter de europeiska länderna att rösta på Colombia.

Försnacket nu är att det blir Afrika som avgör. Det finns många afrikanska länder, och således även många röster. Så det kanske blir spännande i kväll.

Klart är att damfotbollen i Colombia behöver en kick. Brist på pengar gör att landets liga riskerar att läggas ner efter bara tre säsonger.

I USA blir det ju en speciallösning på ligaspelet i år. Men redan innan avspark har den turnering som startas i Salt Lake City i helgen drabbats av ett tungt bakslag.

Sex spelare i, och fyra personer runt, laget Orlando Pride har testat positivt för covid-19. Följden är att laget inte kommer till spel i den månadslånga turneringen.

Dessutom har flera landslagsstjärnor, bland annat Christen Press och Tobin Heath, valt att stå över turneringen. Det är verkligen inget bra för amerikansk klubbfotboll.

I Europa flyttar Lyon åter fram positionerna. De tycks ju alltså få behålla Sarah Bouhaddi och Dzsenifer Marozsan. Nu är det även klart att de har knutit upp Montpelliers landslagsspelare Sakina Karchaoui. Vänsterbacken har uppgetts vara på väg till Chelsea, men hamnar nu alltså i den franska storklubben.

På temat övergångar har den tidigare Rosengårdsspelaren Lisa-Marie Utland valt att flytta hem till Norge igen. Hon har skrivit på för nya damfotbollsklubben Rosenborg. Spännande.

Jag avslutar i Sverige. I tisdags kom det tråkiga beskedet man befarade. Tove Almqvist är korsbandsskadad och missar hela den här säsongen. Man lider både med henne och med Vittsjö, som tappar en nyckelspelare.

Almqvist saknades naturligtvis i Vittsjös genrep mot Göteborg. Det vann göteborgarna med 3–0. Ytterligare ett styrkebesked från Göteborg, som dessutom fått två bra nyheter den här veckan.

Först förlängde nyckelspelaren Vilde Böe Risa sitt kontrakt att gälla hela året. Sedan skrev man tvåårskontrakt med amerikanska talangen Bri Folds. Folds blir spelklar när sommarfönstret öppnar.