Janogy, Linköping, Ballon d’Or, Chawinga och UWCL

Madelen Janogy

Madelen Janogy har bestämt sig för att det är dags att lämna Piteå och damallsvenskan. Det dröjde några fler år än jag gissade innan hon fick sitt genombrott.

Jag trodde att det skulle ske redan 2016, men på svensk mark hände det i fjol. Och i år har hon även visat att hon håller på internationell nivå. Det är således fullt logiskt att Falköpingsprodukten nu provar sina vingar utomlands.

Frågan är bara var hon hamnar. Enligt agent Maria Karlsson De Cecco har Janogy tackat nej till Juventus och Birgmingham. I Juve hade hon fått svenskt sällskap i form av Linda Sambrant, samt sannolikt fått vara med och vinna en ligatitel till. Juventus är ju nämligen obesegrat, och man kommer att leda den italienska ligan med minst fem poäng när alla lag spelat nio omgångar.

Birmingham hade varit ett rätt bra klubbval, om Janogy flyttat förra säsongen. Då var nämligen det blåvita laget ett toppgäng. Nu är Birmingham däremot riktigt svagt, och man kan förstå att klubben letar vassa forwards för att lyfta ur nedflyttningsstriden.

Härom veckan kikade jag nämligen på matchen Birmingham–Chelsea. Jag hade faktiskt missat hur brandskattat Birmingham har blivit, och trodde att jag skulle få se Chelsea mot ett svårslaget motstånd. Men så var det inte alls.

I våras slutade Chelsea och Birmingham trea och fyra i WSL med 42 respektive 40 poäng. Under sommaren har klubbarna dock tagit helt olika riktningar. Medan Chelsea både har breddat och stärkt sitt lag har Birmingham alltså tappat massor av toppspelare.

Bland annat är alla lagets fyra bästa målskyttar från förra säsongen borta. Namnmässigt är förstås Ellen White det tyngsta tappet – hon gjorde sex mål på åtta ligamatcher förra säsongen. Den här säsongen har Birmingham totalt gjort tre mål på sju ligamatcher.

Mot Chelsea släppte de in sex, trots att jag tyckte att Chelsea gjorde en rätt blek insats. Totalt sett var det en rätt dålig match, med riktigt svagt passningsspel – framför allt från Birmingham. Hos dem var landslagsmittfältaren Lucy Staniforth den enda klasspelaren.

En annan spännande spelare i Birmingham är 16-åriga Freya Gregory, som fått göra några inhopp. Hon är dock inte redo att bära något lag i WSL.

Det blev en lång utläggning om Birmingham. Men jag hoppas att det framgår att jag tycker att det är rätt av Janogy att välja bort WSL-klubben.

För Piteå börjar det se lite jobbigt ut. Man har tappat flera etablerade spelare, och ännu inte plockat in några namnkunniga nyförvärv. När kommer det första?

De senaste dagarnas debatt på svensk mark har annars handlat om Linköping och Olof Unogård. Jag har ingen inblick i hur det sett ut och låtit på träningar och i omklädningsrum i LFC. Men utifrån det jag sett och läst tycker jag att Unogård är värd att få en chans till.

Jag läste att Rainer Fussgänger på sin blogg kallar LFC för ett av sorgebarnen under silly season. Nu är ju inte östgötarna klara med sitt lag- och truppbygge ännu. Men som jag ser det har LFC hittills gjort en helt ok silly season, och jag tycker att man håller på att bygga ett betydligt mer välkomponerat lag till 2020 än man har haft i år.

Det var ju ganska solklart att LFC var tvunget att ändra på något. Och att behålla den trupp man haft i år tror jag hade varit dömt att misslyckas. Man behövde således byta bort en hel del spelare.

En gissning är att man gärna hade haft kvar Emma Holmgren och Mimmi Larsson, som ihop med Frida Maanum varit LFC:s bästa spelare i år. Fast i Larssons fall kändes det som att det bara fanns plats för en av henne och Stina Blackstenius. Och då Blackstenius har löpande kontrakt över nästa år var det svårt att behålla Larsson. När det gäller Holmgren behöver inte tappet bli speciellt tungt, då Cajsa Andersson är en utmärkt ersättare.

Men övriga spelare som lämnar LFC ville klubben knappast ha kvar. Trion Anna Oskarsson, Filippa Angeldahl och Anna Rakel Petursdottir har haft riktigt svaga säsonger, och gissningsvis kostade de mer än de presterade. Och Dajan Hashemi fick lida av värvningarna av Larsson och Blackstenius.

Jag noterar att agent Michael Kallbäck, som företräder Oskarsson, Angeldahl och Hashemi, i ett par omgångar spytt galla över LFC. Det är väl bra med agenter som står bakom sina spelare. Men jag hade väntat till mina spelare gjort succé i sina nya klubbar. För Oskarsson och Angeldahl har ju knappast presterat på den nivå man förväntar sig av spelare som förväntas konkurrera om landslagsplatser.

När jag kollade den officiella statistiken över Linköpings säsong, noterade jag för övrigt att Lina Hurtig både spelat, och startat samtliga 22 matcher i damallsvenskan i år. Det är första gången i hennes annars rätt skadekantade karriär hon kunnat spela en full säsong. Och det trots att hon var i väg på VM, och inte fick någon längre semester.

Det om LFC. I dag har jag kollat in det franska toppmötet PSG–Montpellier. Det skulle även ha kunnat vara ett svenskmöte, men Hanna Glas och Marija Banusic blev kvar på varsin bänk hela matchen.

PSG var det något bättre laget, men matchen slutade 1–1, ett resultat som Lyon och Bordeaux jublade mest åt. I morgon når D1 Feminine halvtid i och med matchen mellan ledarna Lyon och jumbon Metz. Allt talar för att Lyon kommer att vinna den matchen och därmed ha ett fempoängsförsprång efter halva serien.

Det innebär att Lyon är det enda laget som har guldet i egna händer. Och med tanke på hur sällan Lyon tappar poäng har jag väldigt svårt att se att ligaguldet skall glida dem ur händerna.

Noterbart kring dagens match var att PSG var så missnöjt med 1–1 att de skickade upp målvakten Cristiane Endler på en hörna i 94:e minuten. Chilenskan vann faktiskt duellen, men hennes nick förlängdes över av Kadidiatou Diani.

Noterbart i övrigt från D1 Feminine är att tyska storstjärnan Dzsenifer Marozsan står på sju mål och elva assist efter tio spelade matcher. Det är en makalöst imponerande siffra, och då har hennes Lyon alltså kvar att möta ligans sämsta lag.

För mig är Marozsan definitivt topp tre när det gäller världens bästa spelare. De andra två är Sam Kerr och troligen också Tabitha Chawinga. Jag skriver troligen om den före detta Kvarnsvedenspelaren, eftersom jag knappt sett henne sedan hon lämnade damallsvenskan. Men det faktum att hon dels ledde sitt Jiangsu Suning till fyra titlar i Kina, och dels hur överlägsen hon var i Asiens Champions League häromveckan, så tror jag att hon hör hemma väldigt högt upp på listan över världens bästa spelare.

Det första asiatiska klubbmästerskapet vanns för övrigt av japanska NTV Beleza närmast före Chawingas klubb.

Eftersom Chawinga ju varken syns i stora mästerskap eller europeiska klubbturneringar, glöms hon lätt bort när priserna till världens bästa skall delas ut. En som prisats i veckan är Saki Kumagai. Japanskan utsågs till Asiens bästa spelare:

När Ballon d’Or delades ut i början av veckan var prispallen:

1) Megan Rapinoe
2) Lucy Bronze
3) Alex Morgan

Rapinoe vinner ju på grund av hennes insatser i VM. Hon har ju för övrigt knappt spelat något under resten av året. Jag tycker att VM skall vara viktigt i sådana här omröstningar. Men jag tycker knappast att VM skall vara det enda man tar hänsyn till. För det finns ju speciella priser till turneringens bästa spelare.

När det gäller Bronze är hon bra, men Marozsan brukar ju alltid prisas som Lyons och franska ligans bästa spelare. Så jag har svårt att placera Bronze före tyskan. Juryn hade dock Marozsan först på elfte plats. På delat 16:e fanns för övrigt Nilla Fischer och Kosovare Asllani, och på 19:e kom Sofia Jakobsson.

I veckan har även engelska The Guardian presenterat sin lista över världens 100 bästa spelare. Där såg pallen ut så här:

1) Sam Kerr
2) Lucy Bronze
3) Megan Rapinoe

Här vann alltså Kerr, vilket jag tycker känns rimligt. Hon var för övrigt sjua i Ballon d’Or. The Guardian hade Marozsan på plats 13.

Sexa kom för övrigt Vivianne Miedema, som stod för makalösa sex mål och fyra assist när Arsenal vann med 11–1 mot Bristol förra helgen. Och då blev hon ändå utbytt i 79:e minuten…

På The Guardians lista kom Tabitha Chawinga på plats 95. Som ni förstår tycker jag att det är en rätt rejäl undervärdering. Svenska spelare på listan var:

33) Nilla Fischer
35) Kosovare Asllani
44) Hedvig Lindahl
51) Sofia Jakobsson
56) Caroline Seger
69) Stina Blackstenius
77) Magdalena Eriksson
82) Fridolina Rolfö
91) Hanna Glas

En svensk VM-spelare som stod utanför listan är Amanda Ilestedt. Hon nickade in Bayern Münchens matchavgörande 2–0-mål i går mot Freiburg. Det var Ilestedts första ligamål för Bayern. Jag hann se delar av matchen, och tyckte att svenskan gjorde en utmärkt defensiv insats.

Innan jag sätter punkt för det här inlägget är det läge att säga några ord om det nya format för Champions League som presenterades i veckan. Första ordet är förstås: Äntligen.

Den närmaste förändringen för svensk del är att klubbarna slåss lagen om tre platser i Champions League i nästa års damallsvenska.

Utöver att de sex bästa ligorna får med ett tredje lag så kommer det att bli gruppspel för 16 lag. De fördelas i fyra grupper om fyra lag vardera. Utöver årets turnering har Sverige alltid haft minst en klubb bland de 16 bästa. Så även om det är fler bra lag att konkurrera med borde vi ha goda chanser att åtminstone få med något lag till gruppspelet varje år den närmaste tiden.

Framför allt kommer det lag som vinner SM-guld nästa höst ha stor chans att nå gruppspelet. Kvalet är nämligen delat i två, eller tre delar beroende på hur man räknar.

1) Fyra lag är direktkvalade. Det handlar om de regerande mästarna samt ligavinnarna i de tre största ligorna – just nu Tyskland, Frankrike och England.

2) Mästarvägen – sju platser. Här placeras samtliga övriga mästarlag. Kvalet spelas i två omgångar. Mästarna från ligorna som är rankade 4–6 är seedade och går in i andra omgången. I nuläget handlar det om mästarna från Spanien, Sverige och Tjeckien. Det svenska mästarlaget är alltså bara ett dubbelmöte från gruppspel. Och man kommer att få möta mästarlag från mindre ligor.

3) Ligavägen – fem platser. Den här vägen är det väldigt mycket tuffare för svenska lag att kvala in till gruppspelet. Mest eftersom man riskerar väldigt mycket tuffare motstånd än via mästarvägen. Kvalet är uppdelat i två omgångar. Först en utslagsturnering, sedan playoffmatcher. Tvåorna i ligorna 1–6 är seedade och går in i playoffomgången. I nuläget behöver alltså tvåan i damallsvenskan ”bara” vinna ett dubbelmöte för att gå till gruppspel.

Alla treor och tvåorna i ligorna som är rankade sjua och neråt måste spela den inledande utslagsturneringen där fyra gruppvinnare går vidare till playoffomgången.

Spontant tycker jag att upplägget känns bra. Lag från tio olika länder kommer att få plats i gruppspelet, och de bästa länderna har chansen att få med tre lag till gruppspelet. Det är bra.

 

Mimmi Larsson till Rosengård

I dag på morgonen fick vi svaret på vart Mimmi Larsson var på väg. Hon flyttar söderut, men kanske inte så långt som man trodde, utan bara cirka 35 mil fågelvägen – till Malmö och FC Rosengård.

För Linköping var det ett problem att ha både Larsson och Stina Blackstenius, eftersom de är lite för lika i spelstilen. Jag tyckte att Larsson var den bättre av de två under året, men Blackstenius hade löpande kontrakt så det verkar ha varit ganska klart att det var hon som skulle bli kvar. För LFC ligger fokus nu på att försöka skaffa en ny högerforward.

För Rosengård och Jonas Eidevall blir det angenäma problem att formera en anfallslinje. Klart är att Rosengård kommer att ha en väldigt stark bänk – om de inte drabbas av en massa skador.

Om vi tänker att de fortsätter med de 3–5–2 eller 5–3–2 som Rosengård använde sig av i fjol så har de ju i första hand Caroline Seger, Sanne Troelsgaard, Hanna Bennison och Jelena Cankovic på de tre innermittfältsrollerna.

På kanterna har de Jessica Samuelsson, Fiona Brown, Johanna Rytting Kaneryd och Sofia Svava. Kaneryd är ju även användbar centralt. Och som forwards har man Larsson, Anna Anvegård och lovande Anam Imo.

Rosengård är inte bara det regerande mästarlaget – man känns som en självklar guldfavorit även 2020.

Utöver prestigevärvningen av Mimmi Larsson har man gjort en spännande rekrytering av Patrick Winqvist som ny assisterande tränare till Eidevall. Winqvist var mannen som tog upp Trelleborgs FF i herrallsvenskan 2018. Och det får anses vara en prestigevärvning att en damallsvensk klubb kan knyta åt sig en tidigare herrallsvensk tränare som assistent.

Jag minns Winqvist mest för att han stod och coachade i kortärmad piké i råkyla i kvalmatcherna på senhösten 2017.

Rosengård känns alltså i nuläget som solklar guldfavorit inför 2020. Som det ser ut just nu är utmanarna i första hand Göteborg, Vittsjö, Eskilstuna och Linköping.

Bland de lagen väntar man ju på att få veta vem som skall träna Göteborg. Det har varit väldigt tyst om den frågan ända sedan Marcus Lantz lämnade. Jag har inte sett minsta spekulation i GP.

På spelarsidan finns det fortfarande en ganska lång lista med intressanta namn som ännu inte förlängt/hittat ny klubb. På den listan har vi bland annat Rita Chikwelu, Lisa Dahlkvist, Felicia Rogic, Hanna Folkesson, Mia Jalkerud, Julia Spetsmark, Madelen Janogy och Heather Williams.

En som har hittat en ny klubb är Emma Holmgren. Hon presenterades i går av Uppsala. Det är en väldigt bra värvning av nykomlingen, för det är otroligt viktigt att ha en stabil målvakt om man skall kunna hålla sig kvar i högsta serien. Och dels är ju Holmgren från Uppsala, dels passar hon bra in i åldersstrukturen i Uppsalas trupp.

Djurgården gör stora förändringar i sin trupp

Tidigare i dag kom Djurgården med en liten genomgång av läget i den damallsvenska truppen.

I slutet av texten meddelades att sextetten Wilma Sjöholm, Petronella Ekroth, Jennifer Pelley, Alexandra Lindberg, Ogonna Chukwudi och Hanna Folkesson kommer att lämna. Det blir således en stor ansiktsförändring av Djurgårdens damallsvenska trupp.

Att några av de här spelarna skulle lämna var knappast oväntat. Men det förvånade ändå att trion Ekroth, Chukwudi och Folkesson var med. Alla har varit tänkta nyckelspelare, och att alla tre nu lämnar, eller tvingas lämna, är ett tydligt tecken på att Djurgården är på väg att bygga om sitt lag. Det skall bli intressant att se vilka nya spelare som kommer in i stället.

Helgens tv-guide – och Asiens Champions League

Inlägget uppdaterat med länkar till matcherna i Asiens Champions League.

Det har blivit ganska mycket debatterande kring Malmö FF:s årsmötesbeslut från i tisdags här i bloggen. Det finns anledning att återkomma till både MFF och andra herrallsvenska klubbars damfotbollsprojekt i kommande inlägg.

Nu tänkte jag bara komma med en vägledning till hur man från Sverige kan se helgens damfotboll runtom i världen.

I kväll är det ett tänkbart tyskt toppmöte, när Bayer Leverkusen tar emot Wolfsburg. Häromveckan hade jag lite kontakt med Antonia Göransson i Leverkusen. Hon jobbar på, och verkar vara vid gott mod. Förhoppningsvis får hon snart lite mer speltid i Leverkusen.

På pappret är det inte så många matcher som känns spännande på förhand i de europeiska ligorna den här helgen. Söndagens tyska ligamöte mellan trean Bayern München och fyran Essen känns som helgens intressantaste. Både de nämnda matcherna från Tyskland sänds på Viasat.

Rent sportsligt får vi faktiskt vända oss till Asien för att hitta veckans mest spännande matcher. Där är man nämligen igång med en historisk Champions Leagueturnering. Där möts mästarlagen från Japan, Kina och Sydkorea samt grundseriesegrarna från Australien.

Där har vi hittills noterat följande resultat:

NTV Beleza–Jiangsu Suning Ladies 1–1

Melbourne Victory–Incheon Hyundai Steel Red Angels 0–4

Jiangsu Suning Ladies–Melbourne Victory 1–1

Incheon Hyundai Steel Red Angels–NTV Beleza 0–2

Tabellen leds alltså av de japanska mästarinnorna NTV Beleza på fyra poäng. Av vad jag sett och hört från mästerskapet är Tabitha Chawinga totalt dominant i matcherna. Men den före detta damallsvenska skyttedrottningen glöms allt som oftast bort i diskussioner om vem som är världens bästa spelare.

I morgon avgörs sista omgången, och vi får se vilka som blir Asiens allra första Champions Leaguemästarinnor. Det skall gå att se matcherna på Youtube med start 04.00 (Melbourne–Beleza) och 07.15 (Jiangsu–Incehon) svensk tid.

Här är länkar till respektive match:

Det här inlägget kommer för övrigt att uppdateras när/om jag hittar länkar till andra matcher. Bland annat brukar det gå att hitta länkar till matcher från den spanska ligan.

Här är i alla fall listan över de matcher som tv-sänds i Sverige:

Fredag
19.15, Viasat Sport, Bayer Leverkusen–Wolfsburg

Söndag
13.30, Viasat Fotboll, Arsenal–Bristol City
14.00, Viasat Sport, Bayern München–SGS Essen
16.00, Viasat Sport, West Ham–Manchester United

 

Här är helgens tv-guide

Inlägget uppdaterat med länk till spanskt toppmöte

Helgens höjdare är den tyska seriefinalen mellan Wolfsburg och Bayern München i morgon. Lagen möttes i cupen förra helgen, en match Wolfsburg vann med 3–1. Men man gjorde det inte utan besvär. Som synes av klippet nedan gjorde Hedvig Lindahl avgörande räddningar i 2–1-ledning.

Lindahls position som förstamålvakt i Wolfsburg har ju för övrigt stärkts under veckan, då nyheten kom om att tyska landslagsmålvakten Almuth Schult är gravid. Här är det på sin plats med ett grattis både till Lindahl och till Schult.

I den där cupmatchen gjorde för övrigt Fridolina Rolfö comeback efter hennes senaste skada. Hon spelade den sista halvtimmen på sin gamla hemmaplan. Även Amanda Ilestedt byttes in i matchen – hon spelade de sista 23 minuterna för Bayern.

Morgondagens ligamatch känns som Bayerns sista chans att utmana i guldstriden. Ilestedts lag har redan tappat sex poäng genom förluster mot Leverkusen och Hoffenheim. Wolfsburg har däremot gått rent. Om Bayern tänker ta guld är det troligaste att man måste vinna båda ligamatcherna mot Wolfsburg.

Klart är att Bayern absolut inte har råd att förlora i morgon. Nio poäng tar de knappast in på Wolfsburg under de sista tolv omgångarna, inte ens om de går rent. Värt att veta här är att Wolfsburg bara tappade totalt sju poäng förra säsongen. Och säsongerna dessförinnan tappade man tio respektive tolv poäng.

Utöver Tyskland är det ligaomgångar i både England och Frankrike i helgen, dock utan toppmatcher. I England har det spelats cupmatcher under onsdags- och torsdagskvällen. Noterbart därifrån att Amanda Nildén gjorde ledningsmålet när Brighton vann mot London Bees med 5–0.

WSL Continental Tyres Cup inleds ju med gruppspel. I det gruppspelet återstår nu en omgång, och Brighton har goda möjligheter att ta sig vidare till kvartsfinal. Det enda laget som helt säkrat en slutspelsplats är Chelsea.

Här är de matcher som sänds i Sverige i helgen:

Fredag
19.15, Viasat Fotboll, Frankfurt–Hoffenheim

Lördag
13.00, Viaplay, Wolfsburg–Bayern München
15.30, Viaplay, Stade de Reims–PSG

Söndag
13.30, Viaplay, Bristol City–Manchester City
14.00, Viaplay, Turbine Potsdam–Duisburg
15.45, Tv3 Sport, Birmingham City–Chelsea

Och den spanska toppmatchen Barcelona–Deportivo La Coruna går att se på den här länken. Där är det avspark söndag 12.00.

Utanför tv-sändningarna har vi även en högintressant match i Norge i helgen. Där avslutas säsongen traditionsenligt med cupfinal. Den spelas i morgon 16.00 mellan ettan och tvåan i toppserien, LSK och Vålerenga.

LSK har vunnit toppserien sex år i rad. Fyra av de åren har man vunnit dubbeln, bland annat i fjol. Blir det en femte dubbel i år? Eller tar Vålerenga sin första, stora titel?

Vålerenga har gjort en satsning, och andraplatsen i toppserien är klubbens klart bästa placering hittills. Ännu så länge är klubben alltså utan titlar. Man var i cupfinal även 2017, men föll då mot Avaldsnes.

Hektisk period med flera publikrekord

Vi är inne i en rätt hektisk period – både för mig personligen och för vår svenska silly season.

De senaste dagarna har vi bland annat sett Ebba Wieder byta skånsk klubb, Linköping byta förstamålvakt och AIK:s skyttedrottning hamna i Umeå.

Jag har ett fulltecknat schema den här veckan och hinner inte komma med några djupare analyser eller kommentarer, utan hänvisar nyhetsflödet till silly seasonsidan – som jag kommer att försöka hålla uppdaterad.

Självklart hade det även känts bra att lite djupare kunna kommentera nyheterna om Assis urdragning samt om att även IFK Göteborg startar damlag i division IV.

En notering kring det senare är att att nästa års hetaste damfotbollsderby kan komma att spelas i Göteborgsfyran mellan Blåvitt och Örgryte. Göteborgsposten spekulerar till och med om att det svenska publikrekordet för damfotboll på klubbnivå (9413 på Linköping–Umeå 2008) kan slås i aktuellt gärdsgårdsseriederby.

Om Göteborgs Fotbollförbund är taktiskt lägger de båda Blåvitt–Öis-derbyna i division IV under landslagsuppehåll på herrsidan. För då ökar ju möjligheten att locka herrfotbollssupportrar till matcherna.

Även Svenska Fotbollförbundet bör vara betydligt mer genomtänkt när de väljer vilka matcher i damallsvenskan och elitettan som läggs under herrarnas landslagsuppehåll. I helgen slogs publikrekord på damfotboll i Frankrike, England och Brasilien – mycket för att man passade på att lägga toppmatcher när herrfotbollspubliken var ”ledig”.

Två godbitar på svensk tv i helgen

I dag har Australiens W-league tjuvstartat med matchen Western Sydney Wanderers–Adelaide 2–1, efter segermål på övertid.

Som vanligt består W-league huvudsakligen av australiska och amerikanska spelare.

I år får ju ligan för första gången klara sig utan superstjärnan Sam Kerr. Hon debuterade i Perth Glory redan som 15-åring under ligans premiärsäsong (2008/09), och har hunnit upp i totalt 70 mål.

Bland de största profilerna i årets liga finns i stället en trio spelare från NWSL-mästarinnorna North Carolina Courage. Amerikanskorna Lynn Williams och Kristen Hamilton samt irländska Denise O’Sullivan finns alla i torsdagsmorgonens vinnarlag Western Sydney Wanderers. Varken Williams eller O’Sullivan spelade dock i premiären.

I Canberra United finns amerikanska Katie Stangel samt norska Elise Thorsnes, i Melbourne City finns japanska veteranen Yukari Kinga och den tidigare LFC-spelaren Natasha Dowie är utländsk profil i Melbourne Victory. Hos Sydney FC är Sofia Huerta med meriter från det amerikanska landslaget största utländska namn och hos Adelaide noteras att årets LFC-flopp, Julia Ashley finns med i truppen. Den australiska ligan drar i gång på allvar på söndag.

W-league i all ära. Det här är en helg som innehåller två riktiga godbitar på europeisk mark. På lördag har vi nämligen både Bayern München–Wolfsburg i tyska cupen samt franska toppmötet Lyon–PSG. Även i England spelas en spännande toppmatch. På söndag tar nämligen Chelsea emot Manchester United. Två av de här matcherna går att se på svensk tv. Här är en tv-guide till helgens damfotboll:

Lördag:
17.30 på Viasat Sport Premium: Lyon–PSG

Söndag:
13.30 på Viasat Sport Premium: Manchester City–West Ham
15.00 på Viasat Fotboll: Chelsea–Manchester United
16.00 på Viasat Sport Premium: Tottenham–Arsenal
16.00 på Viaplay: Liverpool–Everton

Det går alltså att se fyra engelska ligamatcher på söndag. Jag såg för övrigt att det engelska fotbollsförbundet gör en extra satsning på WSL den här helgen, eftersom det är landslagsuppehåll i de högsta herrligorna. Något för Svenska fotbollförbundet att lära av.