Sarina Wiegman och Martina Voss-Tecklenburg har släppt sina startelvor. Och det var 22 väntade namn. Wiegman startar med samma spelare som hon gjort i alla de fem tidigare matcherna. Och Voss-Tecklenburg kör med exakt samma spelare som i semifinalen.
England saknar ingen spelare, utan har tillgång till hela truppen. I det tyska laget finns däremot en tom plats på bänken. Covidsjuka Klara Bühl är fortsatt utanför matchtruppen.
Noterbar i övrigt är att Lea Schüller tidigare i dag utnämndes till årets spelare i Tyskland – det är deras motsvarighet till Diamantbollen. Schüller startade EM-premiären, men åkte ur startelvan när hon fick covid. In kom Alexandra Popp, som har vräkt in mål. När Schüller kommit tillbaka i matchtruppen har hon därför blivit sittande på bänken.
De spelare som startar för England i EM är: Mary Earps – Lucy Bronze, Millie Bright, Leah Williamson, Rachel Daly – Georgia Stanway, Keira Walsh – Beth Mead, Fran Kirby, Lauren Hemp – Ellen White.
Och Tysklands finalelva är: Merle Frohms – Giulia Gwinn, Kathrin Hendrich, Marina Hegering, Felicitas Rauch – Lena Oberdorf – Svenja Huth, Sara Däbritz, Lina Magull, Jule Brand – Alexandra Popp.
Båda EM-finalisterna har alltså kvinnliga förbundskaptener. Det innebär att vi för sjunde gången i rad får ett EM-guldlag som leds av en kvinna. Senaste man att leda ett lag till EM-guld i damernas turnering heter Gero Bisanz – han vann med Tyskland 1995.
1997: Tina Theune (Tyskland) 2001: Tina Theune (Tyskland) 2005: Tina Theune (Tyskland) 2009: Silvia Neid (Tyskland) 2013: Silvia Neid (Tyskland) 2017: Sarina Wiegman (Nederländerna) 2022: ?
Numera har även Sydamerika fått en världsdelsmästare som leds av en kvinna. Hon heter Pia Sundhage och är svensk. I sin stab har hon även haft Lilie Persson och Anders Johansson som assisterande förbundskaptener.
Svenskledda Brasilien vann nämligen nattens final i Copa America med 1–0 inför drygt 28 000 åskådare i colombianska Bucaramanga. Jag satte klockan för att se matchen, men lyckades inte hålla mig vaken. Så jag har inte jättemånga observationer att dela med mig av.
Men jag hade i alla fall ögonen öppna när Debinha blev fälld och fick en solklar straff som hon själv satte i mål. Ett mål som gör att Pia Sundhage nu har vunnit mästerskap i tre världsdelar. Unikt. I Europa vann hon som spelare och i både Nord- och Sydamerika som ledare.
Alexandra Popp blev tungan på vågen när laget Tyskland vann en jämn drabbning mot individualisterna i Frankrike.
Just när jag skriver det här hör jag Daniel Nannskog prata om att Frankrike saknade Marie-Antoinette Katoto, som han säger: ”Deras stora målskytt”.
Jo, Katoto är en utmärkt avslutare, lagets bästa. Men. Så länge Katoto var med hade Frankrike en given uppspelspunkt. Hon var fantastisk på att skarva ut bollar på högerkanten till klubbkompisen i PSG, Kadidatou Diani.
Med Katoto på planen fick Diani bollar i steget bakom motståndarnas backlinje. Utan Katoto har Diani fått gå ner och hämta bollar i höjd med motståndarnas mittfält, och hon har fått ta emot dem stillastående. Så det var inte bara Katoto som försvann med hennes korsbandsskada, utan hela anfallsspelet på högerkanten.
Totalt sett i onsdagens semifinal tycker jag att Tyskland var det något bättre laget. Matchen var länge stängd. Men den öppnades sista sex minuterna efter att Alexandra Popp vräkt sig fram och gjort ett läckert volleymåll till tysk ledning.
Frankrike fick lite turligt en kvittering i slutminuten när Dianis stolpskott tog i ryggen på målvakt Merle Frohms och gick in. I slutminuten av nionde halvleken sprack därmed Frohms nolla i turneringen.
I den andra halvleken var det först tysk kontroll. Sedan gjorde Frankrike några bra byten och fick energi. Lyons vänsterback Selma Bacha har i den här turneringen varit lite som den där välkända fågeln i Kalle Anka på julafton – hon har dykt upp överallt.
Med Bachas och Clara Mateo:s entré fick Frankrike plötsligt energi. Och det var fransk dominans när Popp återigen slog till. Hon flög fram när hon nickade in segermålet. Popps kraft, vilja och beslutsamhet i straffområdet tog Tyskland till final.
Frankrike tog ingen medalj den här gången heller. Nu har de varit i semifinal i såväl VM, OS som EM utan att ta medalj. När bryter man den förbannelsen?
Tyskland däremot möter England på Wembley på söndag 18.00. När vi inte kan få Sverige i finalen så är det väl ändå en liten drömfinal. En match som på förhand skulle kunna sluta hur som helst. Det är verkligen otroligt svårtippat.
Det spelas ytterligare en stor final på söndag, där värdnationen är ena parten. 02.00 på morgonen ställs Colombia mot Brasilien i det Sydamerikanska mästerskapet Copa America. Pia Sundhage:s lag tog sig till finalen genom att vinna med 2–0 mot Paraguay i nattens semifinal.
Därmed är Colombia och Brasilien inte bara klara för final. De har även kvalat in till såväl VM som OS. Kvalet till Paris-OS 2024 är sjukt på många sätt. I och med att mästerskapet går i Frankrike har det franska landslaget en direktplats.
Utöver Frankrike kvalar de europeiska lagen nästa år om två platser i OS. Två. Det är ju absurt. I Sydamerika finns det bara totalt tio lag. De tio kvalar också om två OS-platser.
Tre matcher återstår av EM-slutspelet 2022. Och när det nu har varit två dagar utan matcher har jag så smått börjar fundera över hur ett allstarlag kan komma att se ut.
Inför turneringen tog jag ju ut ett lag med de spelare som jag trodde skulle komma med i EM:s allstarlag. Det hade formationen 4–2–3–1 och såg ut så här:
När jag tog ut laget var ju även Alexia Putellas, Spanien/Barcelona med. Men när hon drog korsbandet dagen innan premiären bytte jag ut henne mot Aitana Bonmati.
När jag nu går igenom turneringen lag för lag får tre av spelarna och förbundskaptenen förnyat förtroende. Övriga åtta spelare är utbytta.
Det är ju tre rätt avgörande matcher kvar, så det kan bli ändringar på flera positioner. Förhoppningsvis kliven någon svensk spelare fram och gör sig aktuell för ett allstarlag.
I morgon är det som bekant Sverige–England. Utgångsläget borde passa det svenska laget bra. I princip alla tror på ett engelskt lag som har ganska stor press på sig. Kan Sverige stå emot den tidiga anstormning som lär komma så förbättras det svenska oddsen för varje minut.
Och kollar vi de båda lagens resultat hittills i turneringen är de faktiskt mer likvärdiga än man först tänker. England har mött lag som är rankade 21, 11, 47 och 7 i världen, och vunnit tre och kryssat i en. Sverige har också vunnit tre och noterat ett kryss, det efter möten med lag med världsrankingen 4, 30, 20 och 19.
England lever mycket på ett riktigt vasst kantspel. Kanske att det kan få Sverige att spelar med tre mittbackar i morgon. I varje fall är min känsla att det blir så. Vi får se om min känsla är riktig.
Innan den första EM-semifinalen spelas skall det avgöras en semifinal i mästerskapet i Sydamerika. I natt 02.00 visas Colombia–Argentina på Viaplay.
Frankrike är klart för sin första EM-semifinal. Men det krävdes en straff i förlängning för att vinna mot ett rätt blekt Nederländerna.
Frankrike dominerade totalt i den första halvleken. Och man skapade mest även i resten av matchen. Totalt slutade avsluten 31–9, varav 11–1 i avslut mot mål.
Nederländerna åt sig in i matchen rent spelmässigt. Och när Grace Geyoro nickade utanför helt tomt mål i 87:e minuten trodde jag kanske att de franska nerverna skulle sänka de blåklädda.
När Dominque Janssen kom snett in i en duell med Kadidiatou Diani i förlängningen gick VAR in och fixade en solklar fransk straff. Riktigt svagt av domare Ivana Martinčić från Kroatien att inte se den straffen direkt.
Högerbacken Eve Perisset hade inga franska nerver när hon klev fram och slog in straffen. Duktiga Daphne van Domselaar gjorde en kanonmatch, och gick även åt rätt håll på Perissets straff. Men bollen gick in, och Frankrike vann till slut hur rättvist som helst.
Nu har Frankrike övervunnit förbannelsen att vinna en EM-kvartsfinal. Fast det finns fler förbannelser att övervinna. Frankrikes A-landslag har fortsatt aldrig vunnit en mästerskapsmedalj. De gånger i VM och OS som de har tagit sig förbi kvartsfinalen har de förlorat både semifinal och bronsmatch.
Nu väntar Tyskland i semifinalen, ett Tyskland som har visat en effektivitet som Frankrike saknade i kväll. Tyskland har dessutom fyra raka nollor med sig till semifinalen. Frankrike höll nollan i dag, men har släppt in mål i de andra tre matcherna. Jag håller Tyskland som favorit mot ett franskt lag som känns som ett medgångsgäng.
När det gäller Nederländerna var det inte deras turnering. De har störts av massor med skador och sjukdomar. Storstjärnan Vivanne Miedema såg rätt blek ut i dagens match. Att hon drabbades av covid kan ha kostat dyrt för det nederländska laget.
På en annan tv-skärm har jag kollat på den Afrikanska mästerskapsfinalen. Där vann Sydafrika mot värdnationen Marocko med 2–1 efter två mål från den före detta Morön-anfallaren Hildah Magaia. Jag kan inte säga att jag hade jättemycket fokus på den matchen. Men av det jag såg så var Sydafrika det bättre laget, och vann rättvist.
Det var Sydafrikas första titel efter att tidigare åkt på hela fem finalförluster. Stort grattis Banyana Banyana.
Glädjande var att det var jättemycket folk på läktarna i Rabat. Mindre glädjande att de hela tiden riktade laserstrålar mot de sydafrikanska spelarna. Sådan skit behöver vi inte få in i damfotbollen.
Det här blir ett kort inlägg. Men för er som har Viaplay så sänds finalen i Afrikanska mästerskapen mellan Marocko och Sydafrika där. Avspark är nu 22.00.
Djurgårdens Linda Motlhalo finns som väntat med i den sydafrikanska startelvan.
Tyskland gör England sällskap i semifinalen. Den tyska nollan höll igen, men den var i fara. Österrike hade två stolp- och en ribbträff.
Det är numera sex lag som är kvar i EM. Fem av dem var guldkandidater på förhand – och så är ju även skrällgänget Belgien kvar.
I morgon blir det hemresa för Österrike. Men de österrikiska spelarna kan åka hem med högburna huvuden. Laget har toppat formen till EM-slutspelet – igen.
I dag var de det bättre laget i 15–20 minuter i båda halvlekarna. Och Marina Georgieva, Sarah Puntigam och Barbara Dunst hade alltså varsin ramträff. Georgieva vid 0–0 och Puntigam och Dunst vid 1–0.
Det var en intressant match mellan två lag som spelade fin press. Fast man gjorde det på två väldigt olika sätt. Tyskland går upp och kör ett närmast extremt man-man. Österrike spelar en zon där man ofta lämnar sitt 4–1–4–1 och hamnar i julgransformationen 4–3–2–1, en variant av press där man framgångsrikt stänger de centrala ytorna.
På många sätt var det en ganska jämn match. Men det var den tyska pressen som fällde avgörandet. Samt att Österrike envisades med att spela igång insparkarna, trots att man hade stora problem med att spela sig förbi den tyska pressen.
Jag räknade till 7–3 (2–1) i 100-procentiga målchanser i tysk favör. Tre av de tyska chanserna kom på misslyckade uppspel från den österrikiska målvakten Manuela Zinsberger – bland annat båda målen.
Manuela Zinsberger
1–0 kom i 25:e minuten efter att Zinsberger hade blivit stressad av Alexandra Popp och slagit ett missriktat uppspel. I andraläget missbedömde Carina Wenninger situationen och tappade bollen till Klara Bühl. Hon serverade med hjälp av en överhoppning från Popp ett öppet mål till Lina Magull.
Det andra målet kom i 90:e minuten när Popp blockade ett uppspel från Zinsberger så att bollen studsade in i det tomma målet. Popp har därmed gjort mål i alla fyra EM-matcherna.
Som uppstickare får man inte bjuda på enkla mål. Det gjorde Österrike i dag, därför åker de hem i morgon.
Tyskland spelar vidare. De har ännu inte släppt in något mål, men gjort elva framåt. Även om inte spelet alltid flyter perfekt imponerar laget med grym stabilitet. En annan sak som gör att man måste hålla tyskorna som tunga utmanare om guldet är stämningen i truppen. Den verkar vara fantastiskt bra. Spelarna har verkligen kul ihop.
I dagens TV-sändning såg man hur lagkompisarna på bänken kärleksfullt småmobbade Klara Bühl när hennes missade öppna mål visades på storbildsskärmen. Bühl tycks även hålla i dansen i omklädningsrummet.
The new group photo for the @DFB_Frauen WhatsApp chat 🙈
England vann nyss en fantastisk fotbollsmatch mot Spanien med 2–1 efter förlängning. Det var på alla sätt bra för mästerskapet. Och för att ge sig in i en debatt som var het tidigare i veckan, det var även bra för damfotbollen.
Om det var bra för Sverige återstår att se. Vinnaren i fredagens möte med Belgien ställs ju nämligen mot England i semifinal. Strax mer om läget i den svenska truppen. Men bara sekunder innan Jonas Eidevall i TV4:s sändning sa att Spanien passar Sverige bäst skickade jag ett sms till en kompis på temat att jag tror att England passar Sverige bäst.
Jag motiverar med att vårt landslag brukar ha det svårt mot bollskickliga lag som Japan. Spanien har vi inte mött på 20 år, så man kan bara gissa hur en sådan drabbning skulle se ut. England har vi däremot mött med facit på två segrar och ett kryss sedan 2017.
Sarina Wiegman
Nu är å andra sidan årets England det bästa man sett, de har hemmaplan samt magiska Sarina Wiegman som förbundskapten. Så England kommer att vara favorit i semifinalen, vilket motstånd de än skulle ställas mot.
Men tillbaka till dagens match. Den var otroligt intressant rent taktiskt. Länge var det fördel Spanien och Jorge Vilda i det taktiska spelet. Han valde att spela Real Madrids forward Olga Carmona som vänsterback, vilket var ett genidrag. Snabba Carmona stängde kanten, och fick Beth Mead utbytt.
I paus gjorde Vilda dessutom ett byte på högerkanten, där han satte in en annat Real Madridforward, nämligen Athenea del Castillo. Hon fick omgående ett jätteövertag på Englands vänsterback, forwarden Rachel Daly.
Det var just Athenea som låg bakom det spanska ledningsmålet när hon i minut 54 snurrade upp Daly och spelade in till en fri Esther Gonzales. I det läget såg Spanien starkast ut i en stängd och chansfattig match. Faktum är jag inte antecknade en enda målchans före paus.
Men England och Sarina Wiegman hade motdrag. Hon gjorde sina tre första offensiva byten i 58:e respektive 64:e minuterna. Då fick tunga namn som Hemp, Ellen White och Fran Kirby ge plats åt Chloe Kelly, Alessia Russo och Ella Toone.
I 82:a kom nästa anfallsdrag från Wiegman. Då bytte hon ut Daly och satte in Alex Greenwood. Samtidigt flyttades Millie Bright upp som forward. Och man gick över på 3–2–3–2 med oerhört nickstarka duon Bright och Russo på topp.
Det tog bara två minuter efter det draget, sedan vann Russo en nickduell mot Irene Paredes och nickade ner till Toone – som tryckte in kvitteringen. Wiegman fick alltså utdelning både på sina byten och på formationsförändringen.
Det går att diskutera Russos arbete i duellen med Parades. Manchester Unitedforwarden lade tidigt sin ena arm över spanjorskans axel och kunde på så sätt komma högre. Det var väldigt upprört i det spanska lägret över att målet godkändes. Och jag kan förstå det, för man får inte ta spjärn mot en motståndare som Russo gjorde.
Samtidigt lade domare Stephanie Frappart ribban väldigt högt vad gäller det fysiska i matchen. Så ur den synvinkeln var det kanske under den ribba som gällde.
Det var oavgjort efter 90 minuter. Det kanske man inte skulle vara helt chockad över. Det blev ju 0–0 när lagen möttes i England i våras.
In i förlängningen hade Wiegman en mer anfallsinriktad elva på planen, medan Vilda hade en defensiv. Det fällde avgörandet. Georgia Stanway smällde in ett distansskott i den 95:e minuten, vilket skulle bli avgörande.
Vilda gjorde dock sitt för att nå en kvittering. Han bytte in Real Sociedads forward Amaiur Sarriegi och på slutet lyfte han upp Paredes som forward. Men Wiegman och England vann alltså.
För Spanien är alltså EM över. Tidigare under våren var det många som räknade laget som guldfavorit. Men de senaste dagarna har laget varit helt uträknat ur gulddiskussionen. Spanien visade dock i dag vilket bra lag man är även utan sin storstjärna.
Spanien fick som alla vet Alexia Putellas korsbandsskadad dagen innan mästerskapet. Dessutom fick man stryka skyttedrottningen Jennifer Heromoso och talangen och tillika nya Barcelonaspelaren Salma Paralluelo tätt inpå turneringen.
🔴 OFICIAL I Salma Paralluelo abandona la concentración de la Selección Absoluta Femenina.
— Selección Española Femenina de Fútbol (@SEFutbolFem) June 29, 2022
Just Paralluelos namn får mig lätt att sväva iväg lite. Den löpstarka 18-åringen (född den 13 november 2003) imponerade på mig när jag såg henne på Borås Arena i kvalet till F17-EM i mars 2019.
När jag såg Paralluelo tänkte jag direkt att det var ett namn att lägga på minnet. Att hon dessutom var friidrottare och hade satt spanskt rekord i åldersklassen med 53.50 på 400 meter och hade fått springa i Inomhus-EM för seniorer var liksom lök på laxen.
När jag nu har kollat upp henne igen noterar jag att hon vann två guld på Ungdoms-OS i friidrott 2019. Hennes personrekord på 400 meter häck är för övrigt 57.43 vilket var världens bästa tid för en U18-löpare det året.
Från friidrott till svenska sjukdomsfall är det en bit. Men för svensk del har det varit en riktigt dålig dag. Vi fick veta att det är Hanna Glas och Emma Kullberg som drabbats av covid. Men vi fick även veta att ytterligare tre spelare är krassliga i form av Jonna Andersson, Hanna Bennison och Jennifer Falk.
Det är illa nog att båda ytterbackarna och första mittfältsersättaren saknas. Men vad värre är, det är två dygn till avspark mot Belgien och fler kan insjukna. Dessutom innebär det här förstås en stor oro i truppen. Plötsligt börjar jag få skräckkänslor kring fredagens match. En match jag tidigare var 100 procent säker på att Sverige skulle vinna.
Med den negativa tanken släpper jag Sverige för i dag. Eller. Jag har lite bilder från Båstadslägret som jag inte hade hunnit ta fram att bjuda på. Här är ett litet bildspel:
Fridolina Rolfö
Caroline Seger och Victoria Sandell
Amanda Nildén
Filippa Angeldal
Stina Blackstenius
Magnus Wikman
Håkan Sjöstrand
Magdalena Eriksson
Linda Sembrant
Amanda Ilestedt
Jonna Andersson
Elin Rubensson
Rebecka Blomqvist
Johanna Rytting Kaneryd
Amanda Nildén och Victoria Sandell
Kosovare Asllani
Fridolina Rolfö
Sofia Jakobsson
Stina Blackstenius
Jennifer Falk
Hedvig Lindahl
Rebecka Blomqvist
Olivia Schough
Filippa Angeldal
Stina Blackstenius
Zecira Musovic
Lina Hurtig
Tråkiga covidnyheter från det svenska lägret alltså. Bättre från det nederländska, där Vivianne Miedema nu är frisk och tillbaka i träning igen.
Däremot tråkiga nyheter kring Lieke Martens. Det förra Europamästerskapets drottning är fotskadad och har spelat klart i EM. Tråkigt för både Nederländerna och för EM-turneringen. Det orange laget har verkligen varit otursförföljt i turneringen.
Lieke Martens heeft tijdens de wedstrijd tegen Zwitserland een voetblessure opgelopen. Uit nader onderzoek is gebleken dat het voor haar niet meer mogelijk is om nog in actie te komen tijdens dit EK. Heel veel sterkte Lieke. 🧡https://t.co/0E8xFMM9J8
Till Norge där Martin Sjögren och Anders Jacobsson har tvingats lämna över ansvaret för landslaget. Det var väl på många sätt rimlig med tanke på att förbundskapten Sjögren och assistent Jacobsson bär det yttersta ansvaret för det norska EM-fiaskot.
Deras situation blev förstås extra jobbig med tanke på att de hade ett tidigare EM-fiasko på kontot. Samtidigt undrar jag lite över hur det norska förbundet gick till väga. Det känns som att man föll för den lynchmobb som har krävt Sjögrens huvud på ett fat.
Jeg synes så synd på de norske spillerne. Aldri vært borti en trener som hemmer mer potensialet til et lag enn det vi ser her. En varslet katastrofe. Nå kom også 1-0 til Østerrike. Fortjent.
Martin Sjøgren må være ferdig i jobben som norsk landslagsjef i løpet av morgendagen. Hvis ikke så gjør ikke ledelsen i Fotballforbundet jobben sin da resultatene taler for seg selv. #Sjøgrenout
— Norske utenlandsproffer (@Norskeproffer) July 15, 2022
Fiaskoen er et faktum. For andre gang under Martin Sjögren. Dessverre ingen stor overraskelse, men dette overlever han selvsagt ikke, og dette er konsekvensen av at kontrakten ble forlenget etter 0-7 mot Nederland for ett år siden. Farvel!
Sjøgren fired! Should have been done after the last fiasco of a European Championship, and we've tossed away another Euros with a good generation. But it's easy to be a hindsight merchant. Hopefully they build something positive to the upcoming WC.
The Norwegian National Coach, Martin Sjögren,has been fired by the Norwegian Football Association!
After their 0-8 defeat vs England and early exit at the #WEURO2022 this was unavoidable – praise to the FA for action
Ps! It’s said it was “agreed”. But the coach wanted to stay.
— Jan Aage Fjørtoft 🏳️🌈 🇳🇴 💛💙 (@JanAageFjortoft) July 19, 2022
Jag tycker alltid att man skall fundera igenom stora beslut, och gärna göra en rejäl utvärdering innan man bestämmer sig. Det är mycket möjligt att en sådan utvärdering hade kommit fram till att sparken var den enda utvägen. Men nog kommer väl spelarna väldigt billigt undan i det här?
Visst är Sjögren huvudansvarig för misslyckad taktik och val av spelare. Men det var inga juniorer man skickade till England, det var ett antal världsstjärnor. Världsstjärnor som visade riktigt usel karaktär. Det var ju inte Sjögren och Jacobsson som föll som ett korthus mot England. Eller som verkade vettskrämda och gjorde en sorgligt energilös insats mot Österrike.
När jag såg Norge i de två sista matcherna tyckte jag att avsaknaden av ledarskap på planen var minst lika alarmerande som avsaknaden av byten från tränarhåll. Det känns som att den nya förbundskaptenen står inför en stor utmaning att bygga ett karaktärsstarkt Norge.
Men det finns kanske ett antal starka karaktärer som Sjögren valt bort?
Kollar vi Sjögrens 5,5 år på jobbet är mycket som det var när han började. Då låg Norge elva på världsrankingen. Nu ligger Norge elva på världsrankingen. Fast de faller kanske någon plats till nästa rankinglista.
När Sjögren tog över var det kaos i landslaget. Efter att ha spelat bra i VM 2015, men åkt ut mot England i en åttondelsfinal där det norska laget var spelmässigt bäst, bytte man förbundskapten från Even Pellerud till Roger Finfjord. Våren 2016 var sedan Norge riktigt dåligt i det OS-kval som spelades i Nederländerna. Det kval som Sverige vann.
Och på hösten 2016 fick Finfjord gå. I december presenterades Linköpings svenska guldtränare som ersättare. Utöver två EM-fiaskon tog Sjögren Norge till kvartsfinal i VM 2019. Då var Norge bra, men tunt. Han har även givit laget bra utgångsläge i VM-kvalet.
Norge leder grupp F med tre poäng före Belgien med två omgångar kvar att spela. För övrigt vann man med 4–0 i det första inbördes mötet med belgiskorna, vilket gör att Belgien måste vinna med minst fyra måls marginal den 2 september för att ha avgörandet i egna händer i slutomgången. Då möter Norge för övrigt Albanien.
Utöver två EM-fiaskon kommer nog tyvärr Sjögren mest att bli ihågkommen för att Ada Hegerberg stod utanför landslaget under större delen av hans förbundskaptenstid.
Att de båda EM-misslyckandena kom med Hegerberg i laget är för övrigt värt att fundera över. Trodde lagkompisarna att Lyonstjärnan skulle fixa allt själv? Eller varför var de bättre när hon inte var med?
Allra sist är det värt att ta några ord om damallsvenskans silly season. I dag presenterade Häcken Anna Anvegård som nyförvärv. Hittills har det kommit hem fler namnkunniga spelare till damallsvenskan än vad som lämnat den här sommaren. Håller utflyttartrenden på att brytas? Eller är det här fönstret ett undantag?
EM är framme vid kvartsfinaler, och det är således hög tid att analysera Sveriges avslutningsmatch i gruppspelet, den fina 5–0-segern mot Portugal.
Inför avspark var vi många som hade funderingar över de svenska insatserna i de två första matcherna. Inte för att fyra poäng var ett dåligt utfall mot Nederländerna och Schweiz, utan för att de spelmässiga prestationerna hade varit ojämna. Framför allt var det ganska mycket som inte stämde i 2–1-segern mot Schweiz.
När förbundskapten Peter Gerhardsson skulle sätta sig och ta ut sin startelva mot Portugal fanns inte lagkapten Caroline Seger med bland de uttagningsbara. Något som säkerligen skapade lite huvudbry, eftersom truppen inte innehåller någon självklar backup till Seger i sexa-rollen.
Gerhardsson har dock haft för vana att spela mittbacken Nathalie Björn i positionen när Seger inte har varit tillgänglig. Så blev det även den här gången.
I premiären föll valet på tre mittbackar och en 3–4–2–1-uppställning. Mot Schweiz var Gerhardsson tillbaka i den 4–4–1–1 som han oftast använder. Dock hade han lite andra egenskaper i elvan än det brukar vara. Istället för att ha en djupledslöpare som högerytter spelade han Lina Hurtig där, och hon vill gärna ha boll på kropp. Mot Schweiz valde han även en mer tillbakadragen vänsterback än han brukar i Magdalena Eriksson.
Mot Portugal var det återigen 4–4–1–1. Och nu var det tillbaka i de vanliga valen av roller, alltså en djupledsgående högerytter och en offensiv vänsterback i Johanna Rytting Kaneryd respektive Jonna Andersson.
Johanna Rytting Kaneryd
Båda hade dessutom viktiga roller i det som var tänkt att avgöra matchen för svensk del, de fasta situationerna. Rytting Kaneryd skulle utmana på kanten och på så sätt skaffa högerhörnor. Och Andersson skulle slå dem.
Apropå Andersson och hörnor berättade Gerhardsson på den officiella presskonferensen dagen innan matchen att när Jonna blev hörnläggare så ringde han upp Emma Hayes i Chelsea och frågade om inte Jonna kunde få träna lite extra på hörnor. Utfallet blev så bra att hon började slå hörnor från höger även i Chelsea. Ett tv-klipp från presskonferensen finns här.
I sin helhet såg den svenska startelvan mot Portugal ut så här:
Det var alltså samma backlinje och centrala mittfält som i EM-genrepet mot Brasilien, en match jag analyserade i det här inlägget. Då hade Sverige det jobbigt med Brasiliens omställningar. Eftersom Portugal precis som Brasilien har snabba forwards fanns det anledning att kolla lite extra på hur Sverige agerade när Portugal vann bollen.
I Portugals lag noterades att förbundskapten Francisco Neto valde att byta målvakt. 23-åriga Ines Pereira från Servette i den schweiziska ligan hade stått i de två första matcherna. Hon är dock bara 168 centimeter lång. Nu satsade Neto istället på Patricia Morais från Sporting Clube de Portugal. Hon är sju år äldre och tio centimeter längre än Pereira.
Dessutom fanns Benficas 19-åriga talang Kika Nazareth med i startelvan för första gången i mästerskapet. Det är en spelare med hög högstanivå, men som också har ganska låg lägstanivå. Jag hade ganska stora förväntningar på henne när jag såg henne mot Häcken på Bravida i vintras. Men då blev jag besviken, hon var inte så bra som jag hade tänkt mig.
Förutsättningarna för matchen var totalt sett ganska långt ifrån solklara eftersom det fanns så många olika varianter på utfall. Men två saker var säkra. Dels att Sverige var klart vid kvartsfinal vid poäng. Dels att Portugal var tvunget att vinna för att kunna gå vidare.
Sverige–Portugal Period 1: 1–15 minuter: 0–0 i mål 2–0 i målchanser 0–0 i hörnor
Sverige rivstartade verkligen matchen. Trots att man slog bort bollen på avsparken kunde Kosovare Asllani fått straff redan efter 41 sekunder. Hon bröt själv en missriktad passning från målvakt Morais och tog sig sedan runt på högerkanten. Inlägget hamnade hos Fridolina Rolfö, som på andra försöket frispelade Asllani till höger i straffområdet.
Asllani valde att ta emot på första tillslaget, något som gjorde att den portugisiska vänsterbacken Ana Borges hann kliva in mellan svenskan och bollen. När Asllani sedan skulle avsluta på sitt andra tillslag sparkade hon på Borges och föll.
Spontant tyckte jag att det var solklar straff. Men efter att ha sett repriserna flera gånger ser jag att Borges faktiskt petar till bollen när hon kliver in framför Asllani och därmed får räknas som bollförare när Kosse skjuter. Således var det korrekt av både domare Stephanie Frappart (Frankrike) och hennes VAR-assistent.
Situationen visar på det som annars lysande Asllani gjorde mindre bra i matchen – avsluten. Det brukar heta att en vass avslutare på internationell nivå bara använder ett tillslag i straffområdet. Asllani vill gärna ha minst två. Och här kostade det sannolikt ett mål. För målet var tomt framför henne när hon fick bollen.
Efter 3.12 kom nästa 100-procentiga svenska målchans. Jonna Andersson vann en andraboll på offensiv planhalva och spelade Asllani, som tog emot med högern, lade bollen till rätta och frispelade sedan Johanna Rytting Kaneryd med vänstern.
Rytting Kaneryd blev stressad i avslutsläget och kastade sig mot bollen. Därmed gick skottet rakt på målvakt Morais.
Hanna Glas
I femte minuten hade Sverige återigen ett lovande högeranfall, där det var nära att bli farligt. Det började med att Hanna Glas kom på överlapp på högerkanten. Det var andra överlappen från Glas i matchupptakten. Mot Schweiz såg man knappt en enda svensk överlapp på 90 minuter. En väldigt positiv start från det svenska laget.
Mindre lovande för Portugal. Efter 6.45 stod lagkapten Dolores Silva framåtlutad på sina knän. När tv-kamerorna zoomade in henne såg man att hon spydde.
Det svenska flytet i spelet kom dock av sig här. Och det blev inte bättre efter 9.34 när Jonna Andersson blev liggande efter en löpduell med tidigare klubbkompisen Jessica Silva.
När matchklockan nådde 15 minuter hade det varit rätt hafsigt en stund. Sverige hade dock kontroll.
Det sista anfallet under första kvarten kom på vänstersidan och avslutades med att Jonna Andersson slog ett löst och missriktat inspel.
Just inspelen är för övrigt en detalj där det svenska laget har ganska stor förbättringspotential. Både i den här matchen, och i turneringen som helhet. Utöver Andersson hade Asllani haft ett löst inspel som rullade till målvakten under första kvarten.
Om man inte har en given adress för sitt inspel tycker jag att man skall skjuta in bollen framför mål. Det hårda inspelet får gärna vara någon decimeter högt, och slår mot ytan mellan målvakt och backlinje. Då kan forwards springa in i bollen. Och det är svårt för motståndarna att försvara sig mot, kan lätt bli självmål. Det är mycket bättre än att slå en bredsida och hoppas att bollen skall gå igenom motståndarnas försvar.
Sammanfattningsvis gick de första 15 minuterna klart till ett Sverige som hade fått till kantspelet på båda sidor. Lovande.
Sverige–Portugal Period 2: 16–30 minuter: 1–0 i mål, totalt 1–0 1–1 i målchanser, totalt 3–1 2–1 i hörnor, totalt 2–1
Tidigt i den andra kvarten fick Kika Nazareth vända upp mellan Sveriges backlinje och mittfält efter ett inkast. Hon spelade ut till Portugals vänsterkant, från vilket man slog in ett inlägg som Magdalena Eriksson rensade till matchens första hörna.
Den slog Portugals bästa spelare enligt min uppfattning, Benficamittfältaren Andreia Norton. Och den blev farlig. Hedvig Lindahl kom inte helt rätt till bollen, utan styrde den mot kanten. Där stod mittbacken Carole Costa, och gjorde precis det jag skrev om tidigare. Alltså sköt in sitt inspel i ytan mellan målvakt och försvarare.
Den här gången gick bollen rakt igenom till inspark. Men Portugal visade här att man kan sticka upp. Lite oroande också att det kändes som bristfällig kommunikation i det svenska försvaret, då Magdalena Eriksson hade kunnat nicka undan hörnan i förstaläget.
I anfallet efter hörnan fick Eriksson matchens första gula kort. Hon fick det efter slarvigt svenskt passningsspel i uppspelsfas. Amanda Ilestedt slog först en dålig passning till Eriksson, som i sin tur spelade rakt på en portugisisk mittfältare. Det gjorde att Eriksson i nästa läge tvingades fälla Kika Nazareth.
Portugal hade här fyra bra minuter. Sedan fick Sverige lite lugn i spelet igen. Då bet man sig fast på högerkanten, fick flera inkast innan Asllani tog sig runt och kom till inspel. Den här gången slog hon det halvhårt, snett bakåt. Det gick rakt mot Tatiana Pinto, som dock missade rensningen. Nathalie Björn fick skottläge, och det halvdana skottet täcktes ut till Sveriges första hörna.
Jonna Andersson
Hörnan från vänster slog Jonna Andersson med utmärkt precision in i målområdet. Patricia Morais kom högst, men vågade inte hålla bollen. Hennes undanfösning hamnade perfekt för Filippa Angeldal som styrde in Sveriges ledningsmål med höger bredsida. 1–0 efter 20.48.
Otroligt skönt för Sverige att få hyfsat tidig utdelning. Och otroligt jobbigt för Portugal att släppa in mål på första defensiva hörnan.
Strax efter målet blev det vattenpaus. I det läget var det 50–50 i bollinnehav.
När spelet återupptogs följde några minuter med svenskt bollinnehav. De avslutades med att Asllani klackade loss Angeldal på högerkanten. Det halvhårda inspelet styrdes ut till Sveriges andra hörna, även den här från höger.
Den fick samma förlopp som den första, med skillnaden att det var portugisiska försvarare som var först på andrabollen.
Det sista som hände innan matchklockan nådde 30 var att Rytting Kaneryd stoppade en portugisisk kontring genom att sätta dubbarna i Catarina Amado:s högerfot. Svenskan fick gult kort, medan Amado tvingades byta till följd av smällen. Hon ersattes av Sportings Joana Marchao.
Efter 30 minuter var Sverige återigen i kontroll.
Sverige–Portugal Period 3: 31–45 minuter: 2–0 i mål, totalt 3–0 5–0 i målchanser, totalt 8–1 3–0 i hörnor, totalt 5–1
Den första halvlekens först kvart inleddes med ett 4,5 minuter långt skadeavbrott för att Amado skulle behandlas och bäras av planen.
När spelet återupptogs med portugisisk frispark vann Sverige bollen och kunde kontra. Det var ett drömläge tre mot två med nyss varnade Johanna Rytting Kaneryd som bollförare centralt. Hon stod dock för ett ganska tydligt felval, precis som hon hade gjort i ett bra kontringsläge på högerkanten tolv minuter tidigare.
Den här gången hade hon Asllani till vänster och Blackstenius till höger. Både de portugisiska backarna hade blicken på Blackstenius. Det hade även Rytting Kaneryd, som slog två passningar åt höger när det var rent till vänster. Följden blev att superläget rann ut i sanden.
De två nästföljande minuterna var dock riktigt bra från Sveriges högerkant, med tre fina anfall. Det sista slutade med att Rytting Kaneryd tog sig förbi två motståndare, men stoppades av en tredje vid målområdeslinjen, precis när hon skulle avsluta.
Det var svensk kontroll. Men när klockan just hade passerat 39 minuter stack Portugal upp. Det svenska innermittfältet blev överspelat, och Kika Nazareth kunde ganska ostörd komma rättvänd mot Sveriges backllinje. Hon valde ett utspel till höger, och anfallet avslutades av att Diana Silva sköt ett ganska löst volleyskott, som Hedvig Lindahl inte hade några probilem att rädda. Det var faktiskt bara matchens fjärde avslut mot mål, de var jämnt fördelade mellan lagen.
Defensivt hade annars det svenska innermittfältet utan Caroline Seger klarat sig bra. Offensivt hade däremot inte Filippa Angeldal varit lika delaktig i uppspelsfas som hon brukar. Nathalie Björn hade vunnit mycket i luften. Men hon hade inte erbjudit mittbackarna den hjälp i uppspelsfasen som Seger brukar göra. Det såg flera gånger ut som att hon var ganska osäker på var hon skulle befinna sig när Sverige hade boll i backlinjen.
Nathalie Björn
Men efter 41.30 var Björn bra placerad. Då kom nämligen Sveriges i särklass snyggaste anfall i matchen. Efter ett inkast tog Magdalena Eriksson fram bollen några meter innan hon passade in till Björn i mitten. Hon tog emot med höger och passade vidare till Asllani med vänstern. Asllani frispelade Blackstenius med en läcker klack. Stina var iskall och satte bollen i bortre hörnet. Tyvärr var Blackstenius en meter offside, så målet godkändes inte.
Men nu hade Sverige fått tryck. Precis när matchklockan nådde 43 minuter sparkade Jessica Silva ner Asllani så att Sverige fick frispark precis utanför straffområdeslinjen i högerläge. Asllani och Jonna Andersson hade en liten diskussion innan Andersson sprang in i mitten.
Jag reagerade på hur långt fram den svenska andravågen ställde sig. Det gjorde däremot inte Portugal, som glömde bort att kolla vad som fanns bakom den där andravågen. Där fanns Angeldal, som fick passningen perfekt, och drog in sitt andra mål för dagen. En snygg variant till 2–0 när matchklockan visade 44.02.
Jonna Andersson gjorde en fin insats för varianten genom att screena bort Dolores Silva från förstaytan. Först trodde jag att screenen var helt avgörande för varianten. Men efter att ha sett några repriser tror jag kanske inte att Silva hade hunnit ut för att störa Angeldal.
Målet kollades av VAR för att se om offsidestående svenska spelare skymde sikten för målvakten. Men det bedömdes vara ett okej mål.
I samband med målfiranden meddelades att det var hela sju tilläggsminuter. Strax innan halva den tilläggstiden var spelad slog Jonna Andersson ett inlägg som via portugisisk försvarare hamnade hos Asllani. Helt fri vid straffpunkten använde hon två tillslag – och sköt över.
Noterbart är att Portugal i det här skedet verkade längta efter att få halvtidsvila. Efter 50.08 plockade målvakt Morais ett inlägg från Asllani. Hon höll sedan bollen i hela 25 sekunder innan hon slog en lång utspark.
Utsparken hamnade hos Nathalie Björn, och några sekunder senare var Rytting Kaneryd fri igen. Även den här gången kom hon lite för nära målvakt Morais, som räddade till hörna.
På Jonna Andersson:s hörna blev det 3–0. Målet bokfördes som självmål av mittbacken Carole Costa efter 55+6.25.
Det VAR-granskades, och här blev jag faktiskt lite förvånad över att VAR-rummet släppte en tröjdragning från Amanda Ilestedt. Hon drog Costa i tröjan precis innan nicktillfället, något som helt klart bidrog till att den portugisiska mittbacken kom snett till bollen. Jag hade inte godkänt det målet om jag varit domare. Men som svensk var det ju bara att tacka och ta emot.
Amanda Ilestedt
Den svenska avslutningen av halvleken var högklassig med två mål plus ett läckert offsidemål. Det allra mest glädjande utöver målen var förstås att det kantspel som lyste med sin frånvaro mot Schweiz hade varit lysande i halvleken.
När domare Frappart blåste för halvtidsvila kändes det klart att Sverige skulle spela kvartsfinal. Det fanns liksom inte på kartan att ett fysiskt underlägset Portugal skulle kunna göra fyra mål under den andra halvleken.
Den stora frågan var nu om Sverige skulle vinna gruppen, eller bli tvåa. Det var gruppledning i paus eftersom Nederländerna–Schweiz stod 0–0.
Sverige–Portugal Period 4: 46–60 minuter: 1–0 i mål, totalt 4–0 6–0 i målchanser, totalt 14–1 1–0 i hörnor, totalt 6–1 Svenska byten: Magdalena Eriksson och Johanna Rytting Kaneryd ut i minut 54. Linda Sembrant och Olivia Schough in.
Sverige kopplade ett tidigt grepp om spelet. När Stina Blackstenius efter 49.10 frispelades från vänsterläge av Jonna Andersson hade forwarden redan varit nära två frilägen i halvleken. När hon väl kom igenom räddade Morais fint med vänsterknät. Det blev en hörna, som Amanda Ilestedt nickade över från nära håll.
När Diana Gomez sedan fick bollen på armen i 52:a minuten var det dags för en ny fast situation – straff. Den satte Asllani snyggt invid stolpen. Det var 4–0 efter 53.06. Då passade Peter Gerhardsson på att byta ut den varnade duon Eriksson och Rytting Kaneryd. Det blev raka byten mot Sembrant och Schough.
Sverige fortsatte att rada upp kanonchanser. Asllani, Blackstenius och Rolfö hade varsin 100-procentig målchans innan den andra halvlekens första kvart avslutades med vad man trodde var ett 5–0-mål. Stina Blackstenius styrde in bollen med huvudet efter att Amanda Ilestedt först nickat en inläggsfrispark.
Det visade sig dock att Blackstenius hade lite för mycket muskelmassa på högeraxeln, för hon bedömdes vara offside med sisådär en centimeters marginal.
Trots att målet inte godkändes var det här 15 väldigt bra svenska minuter, med avslappnat och vasst anfallsspel. De svenska spelarna hade roligt i värmen i Leigh.
Sverige–Portugal Period 5: 61–75 minuter: 0–0 i mål, totalt 4–0 1–1 i målchanser, totalt 15–2 1–0 i hörnor, totalt 7–1 Svenska byten: Filippa Angeldal och Fridolina Rolfö ut i minut 71. Hanna Bennison och Lina Hurtig in.
Kvarten inleddes med att polackerna i VAR-rummet behövde tre minuter för att fastställa offsiden på Blackstenius. Strax efter den VAR-pausen avtog intensiteten i det svenska anfallsspelet.
Plötsligt kunde Portugal hålla i bollen i flera minuter. Det var dock Sverige som stack upp och hade de farligaste lägena. Farligast var ett vänsterskott från inhoppare Schough.
Totalt sett en ganska avslagen kvart i en avgjord match.
Sverige–Portugal Period 6: 76–90 minuter: 1–0 i mål, totalt 5–0 1–1 i målchanser, totalt 16–3 0–1 i hörnor, totalt 7–2 Svenskt byte: Nathalie Björn ut i minut 78. Elin Rubensson in.
I början av slutkvarten fick Andreia Norton ett bra skottläge från nära håll. Skottet gick dock utanför i det som var Portugals bästa chans i matchen.
I den 30-gradiga värmen var matchen annars väldigt avslagen i det här skedet. Det hände in mycket förrän övertiden. Då fick Stina Blackstenius äntligen göra ett godkänt mål.
Hon drog själv upp anfallet genom att vända upp och spela ut till Schough på högerkanten. Schough hittade tillbaka till Blackstenius som ur vänsterläge tog ett par steg in i mitten och smällde in matchens sista mål effter 90+0.23.
Stina Blackstenius
Förstås väldigt skönt för Blackstenius att få göra mål. Hon brukar vara de stora matchernas spelare, och nu är hon igång. För hon var bra i den här matchen.
Bäst var dock Kosovare Asllani, som jag alltså gav en femma i betyg. Asllani var inblandad i otroligt mycket. Hon var inte felfri, men det var verkligen inte långt ifrån.
Positivt i segern var förstås att Sverige fick göra fem mål, och att man fick igång ett kantspel på båda sidor. Man fick däremot inte rättvända spelare centralt lika många gånger som man fått tidigare. Det hängde dock sannolikt ihop med att Portugal var väldigt centrerat i försvarsspelet.
Det är även Belgien som nu väntar i kvartsfinalen. Kantspelet kommer alltså att bli viktigt även då. Och fasta situationer är alltid viktiga. Vi skall dock inte förvänta oss att det blir fyra mål på fasta i någon mer match i det här mästerskapet.
Inför matchen skrev jag att jag skulle kolla lite extra på hur Sverige agerade när Portugal vann bollen. Jag tycker att det totalt sett såg bra ut, att återerövringspressen satt som den skulle och att Portugal inte fick komma rättvända mot backlinjen mer än någon enstaka gång.
Det blev alltså gruppseger efter att Nederländerna till slut vunnit med 4–1 mot Schweiz i en match där Schweiz länge var det bättre laget. Och i går kväll stod det alltså klart att Belgien blev tvåa i grupp D.
Belgien är ett lag Sverige skall slå minst nio gånger av tio. Det största hotet mot svensk semifinal är att covid-smittan sprider sig ytterligare i truppen. Två fall klarar man i en kvartsfinal. Men det får inte bli fler, eller långvarigt.
Tråkigt nog sprider sig smittan i mästerskapet. I dag har det meddelats att England har fått in sjukdomen i truppen igen. Ellen White var ju sjuk inför EM och förbundskapten Sarina Wiegman under förra matchen. Nu är det reservmålvakten Hanna Hampton som har drabbats.
England goalkeeper Hannah Hampton has tested positive for COVID-19.
Under tidig tisdagsmorgon, svensk tid, var det final i de Nordamerikanska mästerskapen. De regerande världsmästarinnorna från USA mötte de regerande olympiska mästarinnorna från Kanada.
Lagen möttes j semifinal i fjolårets OS-turnering. Då vann Kanada med 1–0 på en straff i 75:e minuten. Nu var det USA som vann med 1–0 på en straff i 78:e. En onödig straff som inhopparen Alysha Chapman orsakade genom att springa ner Rose Lavelle när amerikanskan var på väg ut ur straffområdet.
Alex Morgan visade rutin och kyla när hon placerade dig målet som gjorde USA till Nordamerikanska mästarinnor för nionde gången. Kanada har vunnit två gånger.
Det var två lag som är vana att mötas som drabbade samman i Mexiko. Kanada kom till spel med en till nio elftedelar likadan startelva som i OS-finalen mot Sverige för ett år sedan.
Skillnaderna var att Kailen Sheridan vaktade målet i stället för Stepanie Labbé, som ju avslutat sin karriär. Samt att Jayde Riviere spelade som vänsterback istället för Allysha Chapman.
Utöver de två spelarbytena hade man ändrat både i formation och spelarnas positioner. I OS spelade man 4–4–2 med mittfältsdiamant, där Desiree Scott var sexa. Nu var det ett 4–4–2 med ett ganska rakt mittfält. Dessutom hade man Janine Beckie och Nichelle Prince som centrala forwards i OS-finalen. Nu var de båda kantspelare, medan Jessie Fleming och Christine Sinclair bildade anfallspar. Istället för att ha snabbhet centralt hade man nu valt att satsa på snabbhet på kanterna.
Hos USA var det 4–3–3 som gällde med följande spelare: Alyssa Naeher – Sofia Huerta, Alanna Cook, Becky Sauerbrunn, EmilyFox – Rose Lavelle (Taylor Kornieck, 90+3), Andi Sullivan, Lindsey Horan – Sophia Smith (Midge Purce, 89), Alex Morgan (Naomi Girma, 89) och Mallory Pugh (Trinity Rodman, 89).
Det var USA som rivstartade genom att rada upp målchanser under sju–åtta minuter. Kanada hade det så långt riktigt jobbigt. Men när USA hade sprungit av sig var Kanada det mer bollskickliga laget, vilket gjorde att de olympiska mästarinnorna växte in i matchen.
Anfallsmässigt sökte sig Kanada inledningsvis gärna ut på vänsterkanten där kvicka Nichelle Prince tidigt fick ett övertag på USA:s högerback, den omskolade forwarden Sofia Huerta.
Även om Kanada hade ganska mycket boll var det hela tiden USA som skapade mest. Kailen Sheridan gjorde ett par utmärkta räddningar. Men oftast behövde hon inte rädda eftersom avsluten hade en tendens att gå utanför målramen.
När straffen kom stod matchen och vägde. På slutet flyttade Kanada upp nickstarka Vanessa Gilles som forward och fick ett rätt bra tryck. Men totalt sett vann USA rättvist. I bronsmatchen vann Jamaica efter förlängning mot Costa Rica.
Därmed är ett av världsdelsmästerskapen avslutat. Ett annat är framme vid final, nämligen det Afrikanska mästerskapet. Där blir det final mellan Sydafrika och värdnationen Marocko. De senare skrällde sig till final genom att besegra Nigeria efter straffläggning.
Hela 45 562 åskådare kunde jubla när Rosella Ayane satte den avgörande straffen för Marocko. Det är den högsta publiksiffra som någon gång noterats i Afrika. Kul att intresset för damfotbollen ökar även på den afrikanska kontinenten. Och kul att Marocko är med på banan.
När Sydafrika vann sin semifinal med 1–0 mot Zambia blev Linda Motlhalo stor matchvinnare i fjärde övertidsminuten. Djurgårdens mittfältare blev fälld. Och efter en stunds VAR-koll kom domarna fram till att det var inne i straffområdet. Motlhalo slog sedan själv straffen som tog Sydafrika till finalen.
Det börjar även dra ihop sig i Sydamerikas mästerskap. Med total fyra gruppspelsmatcher kvar har Brasilien tre raka segrar och är klart för semifinal. I deras grupp möts Argentina och Venezuela i en helt avgörande match om den andra semifinalplatsen.
I den andra gruppen har Colombia full poäng. Men de har kvar att möta Chile, och vid chilensk seger i den matchen skulle det faktiskt kunna bli Paraguay och Chile som tar semifinalplatserna.
Viaplay sänder en del matcher från mästerskapet. Närmast både Brasilien–Peru och Argentina–Venezuela klockan 02.00 natten mot fredag.
I Sydamerika spelar man utöver titeln även om tre direktplatser till nästa års VM, samt om två platser i den interkontinentala playoffturneringen.
Belgien vann med 1–0 mot Italien samtidigt som Frankrike och Island spelade 1–1. Därmed lämnar Island turneringen obesegrat. Belgien däremot spelar kvartsfinal mot Sverige 21.00 i Leigh på fredag.
Inför turneringen gav jag det belgiska laget 25 procents chans att nå kvartsfinal, men bara två procent att ta sig till semi. Nu har förstås deras semifinalodds höjts några procentenheter. Men Sverige är förstås ändå gigantisk favorit. Typ 90–10. Kanske ännu mer.
Belgien är ett land vi sällan möter. Historiskt har länderna stött på varandra i två EM-kval- och två VM-kvalmatcher. Alla fyra har slutat med svensk seger. Den senaste var dock 2009, så de lag som möttes då har väldigt liten likhet med de som skall mötas på fredag.
I dag valde jag att kolla Frankrike–Island, så jag kan inte bedöma dagens belgiska insats. Däremot såg jag Belgien både mot Frankrike och i stora delar av matchen mot Island.
I båda matcherna räddade den belgiska målvakten Nicky Evard straffar. Faktum är att jag tycker att Island var det näst bästa laget i gruppen. Isländskorna borde ha vunnit mot Belgien, och hade jättechanser att även vinna mot Italien.
I dag gjorde Island en heroisk insats i en väldigt konstig match. Lyons Melvine Malard gav Frankrike ledningen bara efter några sekunder. Islands kvittering satte Dagny Brynjarsdottir på en VAR-straff i minut 112. Då var det i praktiken klart att Island var utslaget. Så även om fansen jublade så satt förbundskaptenen och var besviken.
Målvakt Evard har varit en nyckel för det belgiska avancemanget. Det har även de namnkunniga spelarna Tessa Wullaert, Tina De Caigny och Lyons Janice Cayman. Trion har klivit fram och visat hög klass. I dag var det De Caigny som gjorde målet.
Senaste mot Frankrike blev Cayman målskytt på assist från Wullaert. Just Wullaert är lite speciell. 29-åringen har spelat både för Wolfsburg- och Manchester City. Men för två år sedan valde hon att flytta hem till Belgien och Anderlecht. På två säsonger i den inhemska ligan har hon lett laget till två ligaguld genom att göra 79 mål och 58 assists på 57 matcher. Hyfsat.
Tidigare i sommar meddelade den snabb djupledslöparen att hon lämnar för den nederländska ligan, och nykomlingen Fortuna Sittard. Nog borde hon kunna spela i en betydligt bättre liga?
På fredag spelar hon i en bättre omgivning. Då ställs hon alltså mot Sverige i EM-kvartsfinal.
Det är tydligt att man inte skall få vara lugn och nöjd speciellt länge i det här mästerskapet. För någon timme sedan meddelade det svenska lägret i England att man fått in covid i truppen.
Vid en pressträff alldeles nyss meddelades att det handlar om två spelare och en ledare, och att de ha isolerats.
Tre potentiella fall i svenska EM-truppen. Två spelare och en ledare. De är antigen-testade och nu isolerade. Nu väntar pcr-test. pic.twitter.com/LYv3NG9yWt
Med tanke på att det är extremvärme på gång och landslaget inte har AC på sina hotellrum kan jag tänka mig väldigt många roligare saker än att ligga isolerad i ett bastuvarmt hotellrum.
Vilka spelare det handlar om har inte meddelats, men det lär väl bli offentligt ganska snart. Oavsett vilka är det här förstås ett stort orosmoment för hela truppen med fyra dagar till kvartsfinal.
Det är ju ganska många lag som har drabbats av covid under mästerskapet. På rak arm kan jag komma på Österrike (Laura Wienroither och Katharina Naschenweng), Italien (Valentina Cernoia), Tyskland (Lea Schüller), Nederländerna (Jackie Gronen och Vivianne Miedema), Finland (Tinja-Riikka Korpela), England (Ellen White innan turneringen och förbundskapten Sarina Wiegman) och nu Sverige. Groenen och Wienroither har kommit tillbaka i spel. Även Schüller rapporteras vara friskskriven.
Germany‘s Lea Schüller tested negative and recovered from COVID. She will undergo cardiological examinations next. It‘s unclear if she will be available for the Austria game on Thursday though, she will join the team only if she‘s really fit. #WEURO2022https://t.co/sV0wvmPi8q
Sverige har presenterat sin startelva till den match mot Portugal som känns som en åttondelsfinal. Från den elva som startade förra matchen saknas Caroline Seger och Lina Hurtig. In har Jonna Andersson och Johanna Rytting Kaneryd kommit.
Nathalie Björn är uppflyttad och tar Segers roll som sexa. Det innebär att Sverige tappar rätt mycket i uppspelen eftersom Björns högerfot är Sveriges bästa i uppspelsfas. Varken Amanda Ilestedt eller Magdalena Eriksson är nära att ha så bra uppspel som Björn.
Det blir alltså samma backlinje och centrala mittfält som i genrepet mot Brasilien. Och då hade Sverige det jobbigt med Brasiliens omställningar. Portugal är ett lag som spelar ganska likt Brasilien, så vi får hoppas att det svenska laget har lärt sig av Brasilienmatchen.
Att Jonna Andersson kommer in känns givet av flera skäl. Dels för att hon väl varit den enda svenska spelare som verkligen toppat formen till EM, och kommer att bidraga till förbättrat kantspel på vänsterkanten. Dels för att hennes hörnor och frisparkar från höger kan bli väldigt viktiga i dag.
Portugal är svagt på fasta situationer, exempelvis gjorde Sverige tre av fyra mål på fasta i lagens inbördes möte i Algarve cup i vintras.
Just fasta situationer har varit en svensk paradgren i över tio år. Men som signaturen Alexander påtalade i kommentatorsfältet i går så har utdelningen varit betydligt sämre de senaste två åren än vad vi är vana vid.
I EM-kvalet gjordes hela 21 av Sveriges 40 mål i samband med fasta situationer. På åtta matcher gjorde landslaget alltså 19 spelmål. I det pågående VM-kvalet har Sverige gjort 27 mål på sju matcher. Nio av målen har kommit på fasta, medan 18 år spelmål. Åtta av de nio målen från fasta situationer har dessutom kommit mot svaga Georgien.
En stor anledning till att landslaget har spelat jämnare matcher det senaste året än man gjorde för ett par år sedan är alltså att antalet mål på fasta situationer har minskat. För antalet spelmål är ju ganska konstant.
I kväll är det upp till bevis, både på fasta och i själva spelet.
Jag skrev ju i min analys av Schweizmatchen att jag har saknat Sofia Jakobsson i de senaste matcherna. Hon startar inte i dag heller. Men jag får in Johanna Rytting Kaneryd, som alltid varit en personlig favorit. Hon får se till att sätta fart på den svenska högerkanten, och gärna ordna lite hörnor.
Spanien blev femte laget att boka sin plats i slutspelsträdet. Laget vann med 1–0 mot Danmark utan att imponera så där jättemycket.
Eller. Spanien imponerar genom sin fantastiska bolltrygghet, och alla spelares förmåga att hålla i bollen. Men bollinnehav tillhör inte de avgörande punkterna i fotboll. Fotboll handlar om att göra mål, samt att förhindra motståndarna från att göra mål.
Nu sitter Hammarbytränaren Pablo Pinones-Arce i SVT och säger att Spanien har bäst statistik i turneringen på att få in bollar i offensivt straffområde. Ändå har man alltså bara lyckats göra två spelmål. Det är inte vad man förväntar från ett lag som nämndes som en av de största guldkandidaterna inför mästerskapet. Här bör man kanske även nämna att laget också har gjort två mål på fasta situationer.
Dagens bestående minne är ändå vilka ytor som finns bakom bollskickliga Mapi Leon i det spanska mittförsvaret. Det hade de danska spionerna sett, och i 30 minuter gjorde det danska laget en taktiskt sett mycket bra match. Man kom till tre 100-procentiga målchanser, medan det spanska laget så långt mest trampade vatten.
Efter 20 minuter var det exempelvis 3–0 i avslut till Danmark, trots att Spanien hade haft bollen typ 90 procent av tiden. Tyvärr för våra nordiska grannar gick chanserna till spelare som saknade den rätta touchen.
Men för dansk del fanns det många glädjeämnen. Pernille Harder var lysande, hon satte stundtals hela den spanska backlinjen i arbete på egen hand. Det var kul att se Harder.
Inför mästerskapet hade jag sett fram emot att få se Kathrine Kühl. I dag visade 19-åringen spansk bollbehandling. Hon hade också en fin frispelning av Harder.
Det danska laget kan åka hem med höga huvuden. Man gav det verkligen ett seriöst försök, och visade en karaktär och arbetsmoral som det norska laget bara kan drömma om. Det spanska målet i dagens match kom när man gjorde ett försök till slutforcering.
Spanien ställs nu mot England. Där blir värdnationen jättefavorit. Det spanska laget har problem i defensiven. Och med tanke på vilken fart det engelska laget har på kanterna så kommer Spaniens defensiv att sättas på jättestora prov.
Slutspelsträdet ser nu ut så här:
England–Spanien Vinnare grupp C–Tvåan grupp D
Tyskland–Österrike Frankrike–Tvåan grupp C
I går kom nyheten att Marie-Antoinette Katoto har spelat klart i EM. Ett enormt stort avbräck för Frankrike. Så stort att jag plötsligt känner att det inte gör så mycket om Sverige kommer tvåa i gruppen.
Frankrike med Katoto hade varit en guldkandidat. Frankrike utan Katoto är ett lag utan både sin bästa uppspelspunkt och sin vassaste avslutare.
Från det svenska lägret har dagens huvudnyhet varit att Caroline Seger har en skadekänning. Det vore ett jättestort avbräck om hon inte kunde spela mot Portugal. När jag var nere i Båstad på förlägret tränade laget på försvar vid fasta situationer, och Seger var den som hördes, den som styrde. Det ledarskapet hon visade är verkligen inte lätt att ersätta.
Och frågan är vem som skall ersätta. Ett alternativ är förstås att flytta upp Nathalie Björn som sexa, som man gjorde i genrepet mot Brasilien. Fast då tappar backlinjen sin mest passningsskickliga spelare.
Nyss konstaterade Nazanin Vasegpanah i SVT att Amanda Ilestedt och Magdalena Eriksson har brister i uppspelen. Jag håller med. Björn och Linda Sembrant har betydligt bättre passningsfötter. Därför vill man gärna ha Björn i mittförsvaret.
Jag ser flera andra som tycker att Peter Gerhardsson skall spela Hanna Bennison och Filippa Angeldal på centralt mittfält. Jag är tveksam till att spela 19-åriga Bennison som sexa. Det är en väldigt ansvarsfull roll, som man sällan ger till så unga spelare. Visst klarar ett år äldre Lena Oberdorf det i Tyskland, men hon är van vid att spela som sexa. Det är inte Bennison.
Det blir inte lättare av att Angeldal har ganska betydande brister i defensiven. Den som skall spela bredvid henne måste ta ett stort defensivt ansvar mot ett Portugal som är kontringsskickligt.
Det är en match Sverige skall vinna. Men om Portugal tillåts komma in bakom det svenska mittfältet är den givna svenska kvartsfinalplatsen definitivt i fara.
För vid förlust lär Sverige åka ut. Om förlusten är med två måls marginal eller större är det 100-procentigt klart att det blir hemresa på måndag. Så prio ett för svensk del är att ta den poäng som leder till slutspelet.
Härom dagen började jag för övrigt lista alla möjliga utgångar i den vidöppna
Det har blivit dags för den stora analysen av Sveriges andra match i EM-slutspelet, den 2–1-segern mot Schweiz.
Sverige hade en okej insats från premiären i ryggen. Noterbart också att Sverige kom till matchen med en 31 matcher och 28 månader lång svit utan förluster under ordinarie speltid. Senast Peter Gerhardsson:s lag förlorade en match under ordinarie tid var mot Danmark i Algarve cup den 7 mars 2020.
Peter Gerhardsson
Det här svenska laget är alltså väldigt svårslaget. Däremot har Gerhardssons lag svårt att vinna med stora siffror. På de tolv matcher landslaget spelat sedan fjolårets OS-succé har man fördelat målgörandet på följande sätt:
1 mål: Fem gånger – Slovakien (b, VM-kval), Irland (b, VM-kval), Italien (n, Algarve cup), Irland (h, VM-kval) och Nederländerna (n, EM), 2 mål: Två gånger – Skottland (b, vänskap) och Finland (h, VM-kval), 3 mål: Två gånger – Slovakien (h, VM-kval) och Brasilien (h, vänskap) 4 mål: Två gånger – Georgien (h, VM-kval) och Portugal (b, Algarve cup) 15 mål: En gång – Georgien (b, VM-kval).
Som synes är det inte vanligt att landslaget vräker in mål. Och just vräka in mål var det som Sverige förväntades göra mot ett formsvagt Schweiz.
Det rödvita alplandet hade inte vunnit en landskamp sedan november i fjol, då man tog en 7–0-seger mot svaga Litauen. De sju matcher man hade spelat i år upp mot mötet med Sverige hade slutat med tre kryss och fyra förluster. Bland kryssen fanns en träningsmatch mot Nordirland och 1–1 mot Rumänien i VM-kvalet.
Dessutom hade Schweiz haft magsjuka i truppen dagarna innan avspark. Man hade bland annat ställt in måndagens träning. Och under tisdagsträningen var det flera spelare som joggade istället för att delta i fotbollsverksamheten.
Schweiz taktiskt sluge förbundskapten Nils Nielsen – han som tog Danmark till EM-final för fem år sedan – sa inför matchen att Sverige hade varit 90-procentiga favoriter innan magsjukan. Nu var favoritskapet ännu högre.
Och visst, det är verkligen långt ifrån optimalt att ha magsjuka i truppen. Det som dock inte var sagt kring magsjukan var hur många av de åtta spelare som hade drabbats som var startspelare. Alltså hur hårt mageländet hade slagit mot de som var tänkta att spela.
När laguppställningarna kom noterades att nickstarka mittbacken Rahel Kiwic saknades från Schweiz möte med Portugal. Hon var ersatt i mittförsvaret av Hoffenheims Luana Bühler.
För svensk del valde Gerhardsson att ställa en fyrbackslinje på benen. Anmärkningsvärt var att Magdalena Eriksson var utflyttad som vänsterback. Det är en position där hon inte har varit speciellt lyckad under de senaste åren. Bland annat hade hon problem där under fjolårets OS-turnering.
Magdalena Eriksson och Jonna Andersson
Tydligen hade Jonna Andersson problem med kramp på något sätt, vilket gjorde att hon fick vila. Och kanske att man spelade Eriksson som vänsterback framför Amanda Nildén för att Schweiz har nickstarka Ana-Maria Crnogorcevic på den kanten.
Crnogorcevic är stark i luftrummet. Och visst har hon Barcelona som klubbadress. Men jag är ändå tveksam till om Sverige verkligen skall behöver anpassa sitt lag efter henne. Hon är ingen spelare som gör saker på egen hand, som exempelvis Ramona Bachmann kan göra.
Ana Maria Crnogorcevic
Två andra noteringar i Sveriges startelva var att Stina Blackstenius var tillbaka som toppforward, samt att Gerhardsson varken valde Sofia Jakobsson eller Johanna Rytting Kaneryd på högerkanten. I stället flyttades Lina Hurtig ut som högerytter.
Totalt ställde Sverige en mycket nickstark elva på planen. Var det möjligen tänkt att bombardera Schweiz med inlägg?
Så här såg elvan ut i sin helhet: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Nathalie Björn, Magdalena Eriksson – Lina Hurtig, Filippa Angeldahl, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.
En notering till innan vi går in på själva matchen. Under uppsnacket på SVT bjöd Australiens förbundskapten Tony Gustavsson på en lite oväntad hyllning av Kosovare Asllani. Han berättade att The Matildas under scoutingen av Sverige inför och under fjolårets OS-turnering hade märkt att Asllani är nyckeln i det svenska försvarsspelet, samt att han tyckte att hon var Sveriges bästa försvarsspelare i OS.
Normalt brukar det ju heta att Caroline Seger:s ledarskap och Stina Blackstenius start av pressen är nycklarna i Sveriges försvarsspel. Men intressant att få en annan ingångsvinkel på det. Och jag har också noterat att Asllani är väldigt bra på att vrida på huvudet för att läsa av spelplanen, och sedan välja en position där hon skär bort motståndarnas centrala uppspel.
Sverige–Schweiz Period 1: 1–15 minuter: 0–0 i mål 0–0 i målchanser 0–0 i hörnor
När matchen började sprang Blackstenius och Asllani omgående upp och satte hög press på Schweiz. Faktum är att de sex första minuterna spelades på schweizisk planhalva.
Det såg rätt lovande ut från svensk sida. Bland annat hade man en snabb spelvändning efter 2.15 som kunde ha blivit något. Det var Filippa Angeldal som spelade över till Fridolina Rolfö, som i sin tur sökte Blackstenius i djupled.
Stina Blackstenius
Första gången Schweiz kom till ett riktigt anfall pekade den spanska domaren Marta Huerta De Aza på straffpunkten. Magdalena Eriksson hade inlett okej som vänsterback, och bland annat vunnit första nickduellen mot Crnogorcevic.
Efter 8.40 gick hon dock in riskabelt i en duell med Noelle Maritz. Den spontana känslan från tv-bilderna var att Eriksson dock träffade bollen, vilket en stund senare bekräftades av VAR. Eriksson och Sverige kom undan.
Efter VAR-avbrottet avtog den svenska pressen något i intensitet. När matchklockan nådde 15 minuter var ändå känslan att det här var Sveriges match, samt att målchanserna inte var så långt borta.
Sverige–Schweiz Period 2: 16–30 minuter: 0–0 i mål, totalt 0–0 1–0 i målchanser, totalt 1–0 2–0 i hörnor, totalt 2–0
Redan i den andra kvartens första minut skrek Sverige på straff. Magdalena Eriksson slog en fin djupledsboll till Stina Blackstenius på vänsterkanten. Först såg det ut som att Blackstenius skulle kunna bli helt fri, men hennes förstatouch blev för dålig, och Viola Calligaris kom ikapp.
Bollen passades istället till Asllani, som sköt ett skott som tog högt upp på armen på vänsterbacken Eseosa Aigbogun. Domaren friade, och det tycker jag var ett korrekt domslut.
Efter 18.40 konstaterade SVT:s Markus Johannesson att han upplevde det som att Sverige uppträdde stressat. Att spelarna för tidigt försökte slå avgörande passningar. Det känns som en klockren analys. Sverige hade ofta bollen i bra ytor, men väntade inte på rätt läge för anfallspassningarna.
En signal om att det var stressat kom efter 20.25 när Caroline Seger klev upp i press på vänsterkanten. Hennes rop till Rolfö och Blackstenius hördes genom tv-rutan: ”Gå. Kom igen.”
Under den här perioden kom Sverige till två hörnor och ett par inläggsfrisparkar. Alla slogs av Asllani och var okej slagna, men inte mer än så. Okej är inte tillräckligt, för i ett EM krävs det oftast att bollarna kommer in perfekt. De båda högerhörnorna landade exempelvis i en yta där det är lättare att försvara än anfalla. Det är tveksamt om det var tänkt så.
Efter 27.30 skapade Sverige äntligen en målchans. Hanna Glas klev fram och vann bollen, som sedan via Angeldal och Blackstenius lite slumpartat hamnade hos Rolfö. Hon gick mot vänster och avlossade bössan från nära håll. Dock kastade sig Calligaris och täckte i sista stund.
Rolfö sprang Ikapp bollen, vände in och slog matchens första riktigt bra inlägg. Hon gjorde det mot bortre stolpen, där Hurtig fick ett kanonläge från nära håll. Volleyträffen var dock inte bra nog och Luana Bühler kunde rensa.
Med tanke på att minst 25 av de 30 minuterna har tillbringats på offensiv planhalva är det inte godkänt att bara ha kommit till ett riktigt bra inlägg. Speciellt inte med tanke på att Sverige har ett så nickstarkt lag.
Det finns även annat som kan förbättras, som kvaliteten på enkla passningar. Den andra kvarten avslutas exempelvis med att Hanna Glas kastar ett inkast rakt till en ensam schweizare.
Hanna Glas
En annan tydlig indikation på att Sverige har uppträtt stressat är att det är 51–49 i bollinnehav till Schweiz, trots att de knappt varit över mittlinjen. Sverige har inte tagit chansen att tvinga schweiziskorna att springa utan boll.
Totalt sett är det dock fortsatt total svensk kontroll. Schweiz har inte varit nära att komma till ett avslut under första halvtimmen.
Sverige–Schweiz Period 3: 31–45 minuter: 0–0 i mål, totalt 0–0 0–1 i målchanser, totalt 1–1 2–0 i hörnor, totalt 2–0
Matchklockan visade 31.20 när matchens första riktiga superchans dök upp. Det var Magdalena Eriksson som missade en passning till Nathalie Björn, och istället frispelade Ramona Bachmann.
Bachmann var helt fri med en hel planhalva framför sig. Hennes förstatouch tog dock bollen bort från målet, något som gör att hon fick sämre vinkel, och att Björn kunde komma ikapp precis efter att Bachmann kommit in i straffområdet. Bachmanns skott bromsas sedan av Björn så mycket att det till slut blir en enkel räddning för Hedvig Lindahl.
Efter den schweiziska målchansen följde tio minuter med riktigt dålig svensk kvalitet på offensiv planhalva. Anfall där Sverige inte ens var nära att komma till avslut. De fem bästa svenska anfallen avslutades med inlägg bakom mål från Asllani, inlägg bakom mål från Rolfö, missriktad frispark från Asllani, fall för Blackstenius och att Hurtig drog på sig en frispark.
Precis när klockan når 45.00 har Sverige sin bästa anfallsuppbyggnad under den här kvarten. Björn spelar förbi Schweiz press till Asllani och sedan hittar Eriksson in till en rättvänd Rolfö mitt framför mål. Rolfö söker dock lucka för eget skott, trycks ut mot vänsterkanten och det blir inget av ett bra läge.
Totalt är det 15 riktigt dåliga minuter från svensk del. Det är mycket som saknas, inte minst en högerkant. Det skapas absolut ingenting där ute från Hanna Glas och Lina Hurtig.
Tony Gustavsson
Sverige hade behövt hota från högerkanten, inte minst eftersom Schweiz har valt att försöka stänga av Caroline Seger i uppspelsfasen. I SVT:s paussnack kallar Tony Gustavsson det för att Schweiz har punktmarkerat Seger. Det stämmer väl inte med det jag såg. För mig är punktmarkering att någon följer Seger hela tiden. Det var det ingen som gjorde. Men visst turades de centrala schweiziska spelarna om att störa Seger. Oftast föll jobbet på Sandy Maendly.
Taktiskt gick den första halvleken till Schweiz och Nielsen, även om de varken förmått skapa något av egen kraft eller knappt haft något spel på offensiv planhalva.
Sverige–Schweiz Period 4: 46–60 minuter: 1–1 i mål, totalt 1–1 2–1 i målchanser, totalt 3–2 0–0 i hörnor, totalt 2–0
Redan 55 sekunder in i halvleken kommer Fridolina Rolfö till avslut ganska rakt framifrån. Skottet, avlossat i obalans, gick utanför men var ändå en bra start på halvleken. Det var viktigt med ett anfall som faktiskt avslutades av ett avslut. Det var för övrigt Caroline Seger som startade anfallet med en diagonal passning till Asllani, sedan stod Hanna Glas för inspelet till Rolfö.
Från Schweiz sida är det tydligt att de har pratat om att sänka tempot ytterligare i matchen. När de rödklädda får tre inkast på kort tid i minuterna 47 och 48 står Noelle Maritz med bollen i händerna i drygt tio sekunder per gång.
Effekten blir att matchtempot ganska tidigt sjunker. Men det blixtrar till när Filippa Angeldal tio meter in på egen planhalva vänder bort en motståndare och sätter in bollen bakom Schweiz backlinje mot en fri Blackstenius.
Förstatouchen blir inte klockren, utan Blackstenius tappar både lite fart och vinkel. Men hon kommer ändå till ett bra avslut, som Gaelle Thalmann gör en jättefin räddning på. Matchens klart bästa målchans så här långt.
Fridolina Rolfö
Drygt en minut senare är inte Thalmann nära att rädda. Då placerar nämligen Fridolina Rolfö säkert in det svenska ledningsmålet i en stor lucka bredvid den schweiziska målvakten. Det är ett fint anfall som startar med att Caroline Seger vinner bollen från Coumba Sow sju–åtta meter in på svensk planhalva.
Filippa Angeldal tar över och passar med sitt andra tillslag längs marken fram till Blackstenius. Forwarden tar emot med högern på första tillslaget och släpper hem till Asllani med vänstern på andra. Asllani använder bara ett tillslag när hon med höger bredsida frispelar Rolfö på vänsterkanten.
Det syns i ansiktena på de svenska spelarna att spänningsnivån sjönk när målet kom. Dock kunde de inte andas ut speciellt länge. Bollen hann bara vara i spel i 32 sekunder efter 1–0-målet förrän det var 1–1.
Schweiz kvittering kom på en spelvändning från Lia Välti ut mot Ana-Maria Crnogorcevic på Schweiz högerkant. Magdalena Eriksson var på väg upp i press, men valde att falla ifrån för att inte släppa ytan bakom sig.
Crnogorcevic kunde avancera och sätta ett inlägg mot Geraldine Reuteler framför mål. Hedvig Lindahl blev passiv i sin utrusning eftersom hon var på väg att krocka med Amanda Ilestedt. Undanboxningen blev kort, och gick rakt ut i planen. Där var Ramona Bachmann, som visade hög klass när hon stenhårt satte bollen i bortre hörnet. Avslutet var skoningslöst.
Ramona Bachmann
Det var alltså ett misstag från Lindahl som kostade ett baklängesmål. Det är för övrigt fjärde landskampen i rad som Sverige släpper in ett mål. Direkt efter OS var det svenska försvarsspelet otroligt bra. Landslaget släppte bara in ett mål på de sex landskamper man spelade mellan OS-finalen och årsskiftet.
På de sex senaste landskamperna har man däremot bara hållit nollan mot odugliga Georgien. Det är lite illavarslande, även om man fortsatt inte har släppt fler ett ett mål i någon match sedan OS-mötet med Australien den 24 juli i fjol.
Schweiz gjorde bara ett mål. Men efter det fick de plötsligt en offensiv energi som inte hade synts tidigare i matchen. I 58:e minuten kom exempelvis Bachmann mellan Seger och Angeldal och stod för ett försök till instick som Hanna Glas fick sträcka ut för att kunna bryta.
När matchklockan tickade upp på 60 minuter stod matchen och vägde. Trots att Sverige hade haft bättre offensiv skärpa än före paus var Schweiz plötsligt med på banan.
Sverige–Schweiz Period 5: 61–75 minuter: 0–0 i mål, totalt 1–1 1–1 i målchanser, totalt 4–3 1–1 i hörnor, totalt 3–1 Svenska byten: I 68:e minuten gick Filippa Angeldal och Lina Hurtig ut. De ersattes av Johanna Rytting-Kaneryd och Hanna Bennison.
Den här kvarten inleddes med lite ställningskrig. Det första konstruktiva anfallet var ett högeranfall i 65:e minuten där Hurtigs inspel togs bort av Maritz precis innan det nådde Asllani. Bara sekunder senare hittade Eriksson in till Blackstenius, som vände och sköt över.
Det tog alltså tio minuter efter kvitteringen för Sverige att återta kommandot. I det skedet kom även de två första svenska bytena, plus att Ramona Bachmann började halta. Det visade sig vara så illa att den schweiziska stjärnan tvingades till byte i 72:a minuten. Därmed tappade Schweiz sitt bästa offensiva hot.
När Bachmann behandlades och Schweiz var i numerärt underläge bjöds Stina Blackstenius på en superchans. Gaelle Thalmann plockade ett inlägg, men tappade bollen när hon landade efter att ha kolliderat med lagkamrat Bühler.
Plötsligt hade Blackstenius öppet mål. Yttersidan räddades dock av Viola Calligaris precis framför mållinjen. På alla sätt en 100-procentig målchans.
En stund senare fick Sverige sin tredje och sista hörna i matchen. Den slog Asllani alldeles för lågt. Däremot blev det riktigt farligt på Schweiz första hörna. Nyss inbytta Fabienne Humm skarvade vid första ytan och vid bakre stolpen kom Coumba Sow. Den senares nick från nära håll träffade dock Nathalie Björn, som hade orsakat hörnan med ett felpass. Nu kunde hon även rensa, och avstyra farligheten.
Med kvarten kvar att spela stod matchen fortsatt och vägde. Sverige kändes fortsatt som det klart bättre laget, men hade vansinnigt svårt att komma till målchanser.
Sverige–Schweiz Period 6: 76–90 minuter: 1–0 i mål, slut 2–1 3–0 i målchanser, slut 7–3 0–1 i hörnor, slut 3–2 Svenskt byte: I 79:e minuten gick Stina Blackstenius ut. Hon ersattes av Rebecka Blomqvist.
Matchens sista kvart inleddes med ett nästan tre minuter långt svenskt anfall som mer påminde om handboll än om fotboll. Schweiz stod lågt, och Sverige spelade runt och sökte luckor.
Den långa sekvensen avslutades med att Kosovare Asllani blev nedtryckt några meter in på offensiv planhalva, och fick frispark. Innan frisparken slogs bytte Sverige in Rebecka Blomqvist. Hon fick uppleva segermålet från första parkett.
Asllani lyfte in frisparken mot straffområdet. Det var hennes bästa leverans vid en fast situation i matchen. Det var en schweizisk spelare som fick huvudet på bollen. Bollen damp dock ner vid straffområdeslinjen, där Rytting Kaneryd var hetast. Häckenstjärnan slog tunnel på Sow när hon stötte fram bollen till Rolfö.
Rolfö sökte sig bakåt in på en fri yta med högern och passade sedan med vänster utsida till Hanna Bennison parallellt med straffområdeslinen. 19-åringen sprang efter bollen några meter. Sedan vred hon tillbaka skottet mot första stolpen. En riktigt fin prestation med hög svårighetsgrad.
Bennisons första landslagsmål var inte bara snyggt, det var även matchavgörande.
Men det var långt ifrån det sista som hände i matchen. Vid Schweiz andra hörna blev det dramatiskt. Den kom i 84:e minuten och slogs bakåt mot Lia Välti. Den tvåfotade Arsenalmittfältaren kolliderade med Rytting Kaneryd precis vid straffområdeslinjen. Schweiz vädjade till domaren, som dock inte reagerade.
Spontant kände jag att det nog borde ha varit röd frispark, bara decimeter från straff. Men efter matchen tyckte inte SVT:s regelexpert Jonas Eriksson att det var något att blåsa för. Domaren gick alltså på Erikssons linje.
Däremot borde den spanska domaren ha blåst ytterligare några sekunder senare när Nathalie Björn sparkade ner inhopparen Sandrine Mauron. Även där var det farligt nära straffområdeslinjen. Reprisbilderna är inte klockrena, men sparken ser ut att träffa Mauron precis utanför linjen. Trots sparken blev det inte ens frispark. Här hade Sverige verkligen marginalerna med sig två gånger på kort tid.
Men domaren, och VAR-rummet hade inte jobbat klart där. Efter 87.12 rullade Rebecka Blomqvist snyggt in 3–1 framspelad av Seger, Rolfö och Rytting Kaneryd. Eller. Det borde ha varit 3–1, men målet dömdes felaktigt bort för offside.
Det gick förstås inte att med blotta ögat att se att Blomqvist var på rätt sida. Men som jag tidigare berättat reagerade jag spontant när jag såg VAR-bilden. Domaren hade dragit offsidelinjen från fel punkt. Blomqvists röda linje gick genom bollen, vilket ju innebär att hon är på rätt sida.
Jag gjorde en skärmdump och twittrade ut att VAR-rummet hade gjort ett grovt misstag. I några timmar var jag ändå lite osäker på om jag hade missuppfattat något. Det var ju ingen annan som hade noterat samma sak som jag. Ingen som sade någon om det på SVT, TV4 eller på någon av de större nyhetssajterna.
Det här är en feldragen VAR-linje. Den skall dras från bollen i det här läget, inte från den schweiziska backen. Det borde alltså ha varit 3–1. pic.twitter.com/a1tYBdGyiX
Men någon timme efter matchen vaknade Expressen, och dagen efter sågade Jonas Eriksson VAR-domaren skoningslöst i SVT:
”Här skulle det ha blivit 3–1. Det här är ett dåligt beslut. … Här sitter man och kollar på en repris, men kan inte de faktiska reglerna. Det här är en snickare som inte kan slå i en spik eller en bankman som inte kan räkna. Det här är dåligt. Här borde Svenska fotbollförbundet få en ursäkt, en upprättelse.”
Rebecka Blomqvist gjorde ytterligare ett mål som dömdes bort för offside. Den gången var hon dock klart på fel sida, så det domslutet är inte så mycket att diskutera. Offsidemålet kom exakt tre minuter in på övertiden.
Passningen stod Rolfö för. Hon hade chansen att sätta bollen till Blomqvist klart tidigare, och då hade nog Wolfsburganfallaren fått tillgodräkna sig ett mål. Men när passningen dröjde hann både Blomqvist och Asllani hamna på fel sida om den schweiziska backlinjen.
Kosovare Asllani
I sjätte övertidsminuten hade även Asllani en bra chans. Men det blev ”bara” 2–1. Det viktigaste var förstås att tre poäng kom in på kontot. Och det går ju att imponeras att det var den 32:a raka matchen utan förlust för Peter Gerhardssons landslag. Men eftersnacket har inte handlat om en viktig seger, utan om det hackande anfallsspelet.
Det är rimligt, för inte heller spelarna var ju nöjda med insatsen. Samtidigt är det en mästerskapsmatch, där poängen har högsta prioritet. Jag våndades lite kring vilken nivå jag skulle lägga mig på när jag satte mina spelarbetyg i Borås Tidning.
Jag hamnade till slut på ett snitt på 2,08 – vilket är godkänt, men inte mer. Oftast brukar man minst hamna kring 2,5 vid segrar. Men nu blev det ett snittbetyg som laget även skulle kunna få vid en förlust. Jag hade fyra spelare som fick treor – Angeldal, Rolfö, Bennison och Rytting Kaneryd. Och jag underkände trion Glas, Hurtig och Eriksson.
Det var ingen bra prestation. Och framför allt borde förbundskaptenerna vara lite bekymrade över hur det har sett ut på högerkanten. Det brukar vara den sida där Sverige anfaller mest, och ofta även bäst. Men det har sett riktigt blekt ut till höger så här långt i EM. Tyvärr har Hanna Glas varit svag i offensiven. Hennes inlägg och inspel har varit väldigt långt ifrån den klass man vill se. Men inte heller Hurtig kom rätt mot Schweiz.
Faktum är att jag de här senaste dagarna har funderat en del över både vad det var som gjorde att Sverige var så starkt i OS för ett år sedan, och vad det är som gör att laget har gjort sämre resultat det senaste året.
En sak är ju förstås att laget, utöver korsbandsskadade Linda Sembrant, var friskt och skadefritt. Samt att flera spelare prickade en samtidig formtopp lagom till avspark i Japan.
En annan faktor är förstås att ju högre man hamnar på rankingen, desto bättre scoutad får man räkna med att man blir. De flesta europeiska förbundskaptenerna satt framför tv-apparaterna i fjol och hade gott om tid att specialstudera det svenska spelet under OS-turneringen.
Vi vet alla hur viktiga Caroline Seger och Kosovare Asllani är för det svenska spelet. Det är ju således inte någon överraskning om andra länder har kommit fram till att de just behöver störa de båda för att även störa Sverige.
En tredje faktor är högerkanten. När Sverige var som bäst i början av OS-turneringen var Sofia Jakobsson fullständigt lysande. När hennes form dalade under turneringen blev det svenska anfallsspelet också sämre.
Sofia Jakobsson
Tyvärr har jag inte sett henne speciellt bra sedan OS-gruppspelet för ett år sedan. Hennes självförtroende har varit sargat. När hon är i svag form sprider hon bollar, och har väldigt svårt att slå bra inlägg. Därför har jag tyckt att hon borde bänkas.
Men jag börjar vända i den frågan. För varje match där hon inte är med blir hennes betydelse alltmer tydlig för mig. Klart är att vi inte har några andra liknande djupledslöpare, alltså spelare som hela tiden ligger på rulle för att få bollen bakom motståndarnas backlinje.
Med Jakobsson på planen måste motståndarnas backar hela tiden vara beredda att falla. Något som skapar ytor för Rolfö och Asllani i den så kallade spelyta 2 – ytan mellan motståndarnas backlinje och mittfält. Dessutom skapar Jakobsson hörnor, något som brukar vara en svensk styrka. De matcher där landslaget har svårt att spela sig till målchanser brukar man istället kunna skapa på hörnor eller inläggsfrisparkar.
Mot Schweiz lyckades Sverige bara få tre hörnor, vilket är lite när man spelar huvuddelen av matchen på offensiv planhalva. Dessutom var kvaliteten på hörnorna och inläggsfrisparkarna för dålig. Om man skall satsa på en nickstark startelva är det bra om några av spelarna klarar av att slå vettiga inlägg.
Söndag 18.00 avgörs det om Sverige får spela kvartsfinal. Det krävs poäng mot Portugal för att säkra avancemanget på egen hand. Just mot Portugal vann landslaget med 4–0 i Algarve cup i våras.
Det var mållöst i paus, och minns jag rätt var jag frustrerad över svaga avslut i den första halvleken. Sedan vann Sverige på fina hörnor. Tre av målen gjordes nämligen i samband med hörnor – alla från höger, slagna med vänsterfoten av Amanda Nildén.
Portugal är svagt på fasta situationer, så vi får väl hoppas att de svenska spelarna har bättre precision i inläggen under söndagskvällen än de hade i onsdags.
Avslutningsvis noterar jag att många av er är bekymrade över den svenska starten på EM, och tvivlar på om det går att få ordning på spelet. Det blir självklart inte lätt att vända en hackig trend. Men i VM 2019 var starten på turneringen inte heller speciellt imponerande.
I öppningsmatchen mot Chile tog det lång tid, och en åskpaus, innan målen kom. Mot ett svagt Thailand var det i och för sig tidigt avgjort, men det blixtrade inte om det svenska laget. Sedan spelade man med bänken mot USA. Det var en ok svensk insats, dock utan att laget någon gång var nära poäng.
I åttondelsfinalen hade sedan Kanada ett jättegrepp om den första halvleken. Men i den andra vände det med ett läckert kontringsmål och en minnesvärd straffräddning från Hedvig Lindahl. Och tre år senare minns vi inte den hackiga starten, utan Hedvigs superräddning, segern mot Tyskland, hur nära det var i semifinalen – och Nilla Fischer:s bronsvinnande nickräddning på mållinjen mot England.
Den 25 juli var jag i Deventer och upplevde ett av norsk damfotbolls allra tyngsta ögonblick. Martin Sjögren:s lag förlorade mot Danmark med 1–0 och åkte ur EM 2017 utan vare sig att göra mål eller ta poäng.
Martin Sjögren
Den svenske förbundskaptenen såg gammal och tärd ut på presskonferensen, och efter matchen grät sig Ada Hegerberg ur landslaget. Det var ett fiasko som norsk damfotboll aldrig tidigare upplevt.
Nu har norsk damfotboll upplevt ett ännu värre fiasko. Norge fick kanonlottning i EM, och inledde med att imponera stort mot Nordirland. Det pratades till och med om att laget skulle kunna utmana om guldet.
Sedan fick det norska laget pyspunka, och man lämnar England som gigantiska förlorare. På tv-bilderna ser Ada Hegerberg gråtfärdig ut den här gången också. Och Martin Sjögren kan nog planera för sitt avskedstal till laget. För inte får han väl vara kvar efter det här?
För det var en otroligt blek insats det norska laget gjorde i kväll. Norge började i och för sig med två bra minuter. Men sedan tillhörde matchen Österrike. Laura Feiersinger sköt i ribban innan Nicole Billa snyggt nickade in Verena Hanshaw:s väl avvägda inlägg till 1–0.
Norge hade absolut ingenting före paus. Redan efter sex minuter konstaterade TV4:s expertkommentator, tillika Arsenaltränaren Jonas Eidevall att de norska spelarna körde alibiarbete i presspelet. De tog sig hela tiden några några meter ifrån sina motståndare, men var inte ända framme och störde.
Jag såg att Ada Hegerberg försökte mana på sina lagkompisar. Men Caroline Graham Hansen var så svag att jag närmast är chockad. Jag hade med henne i mitt allstarlag inför mästerskapet. Hon är inte nära att komma med efter. Om man inte lyckas offensivt kan man åtminstone jobba defensivt. Men Graham Hansen sprang mest och tittade på.
Caroline Graham Hansen
Även Hegerberg var för övrigt med i det där allstarlaget. Inte heller hon är nära att komma med i EM:s allstarlag efter turneringen.
Däremot finns det flera österrikiska spelare som man kan tänka sig att ta med. För även den här gången är Österrike EM:s stora skrällag.Nu bär jag inte hatt. Men om jag hade gjort det skulle jag ha lyft på den och samtidigt bugat inför Irene Fuhrmann:s. Ett lag som lyfter sig en hel hög nivåer när det blir mästerskap.
2017 kom de mer eller mindre från ingenstans och var en straffläggning från att gå till EM-final. Sedan dess har Österrike haft det tufft. Man kryssade i och för sig mot Frankrike i EM-kvalet 2020. Men i övrigt har inte laget gjort några resultat mot lag på världsrankingens topp 15 under fem år.
Men så blir det ett nytt EM-slutspel, och plötsligt är Österrike uppe och slåss i Europatoppen igen. Imponerande. Man gjorde en riktigt stark insats mot England i premiären, vann hyfsat säkert mot Nordirland och vann fullt rättvist med 1–0 mot Norge. Österrike tar andraplatsen fullt välförtjänt. Nu ställs de mot Tyskland i kvartsfinal. Det blir spännande att se Tysklands offensiv mot Österrikes fina försvarsspel.
I kväll hade Österrike länge full kontroll. Det dröjde ändå till 64:e minuten innan Norge fick lite offensiv energi. Då kom 21-åriga Celin Bizet Ildhusøy in med löpvilja. Men även den energikicken kom av sig. Det var först de sista tio minuterna som det blev riktigt liv i det norska laget.
Det här var Österrikes match. Laget hade 9–0 i avslut mot mål och 6–0 i hörnor när Norge skapade sin första hörna. Det första avslutet mot mål kom efter 88.50. Det avlossades av Bizet Ildhusøy, och räddades via ribban av Manuela Zinsberger. På övertid fick Arsanalmålvakten även rädda ett närskott från Ada Hegerberg.
Det var 9–0 i avslut mot mål och 6–0 i hörnor när Norge fick sin
Men Martin Sjögren kan nog packa sin väska och förbereda hemflytt från Norge. För inte kan han väl överleva det här fiaskot? Han ser för övrigt gråtfärdig ut i den intervju som TV4 sänder.
I det betydelselösa brittiska derbyt vann England med 5–0 mot Nordirland. Noterbart från den matchen var att Sarina Wiegman struntade i att vila spelare. Hon körde startelvan igen.
Nog för att hon gick hårt på elva spelare under sin tid i Nederländerna. Men i England har hon ju betydligt bredare spelarunderlag att välja ifrån. Men hon vill väl kanske låta startspelarna spela ihop sig och få självförtroende.
Om vi lämnar Europa lite för att kolla övriga världsdelsmästerskap så blir det som väntat USA och Kanada som möts i finalen i det nordamerikanska mästerskapet. Båda lagen vann sina semifinaler med flera måls marginal.
I Afrika har vi nu fått fram fyra semifinalister, och tillika fyra nya VM-lag till nästa års mästerskap. Det blir Zambia, Marocko, Nigeria och Sydafrika som tar de afrikanska direktplatserna.
En blogg om internationell damfotboll 