En dag på jobbet

Sverige gjorde vad de skulle mot Thailand. Jag tycker att de första 20 minuterna var väldigt bra – och det räckte. För redan efter de 20 minuterna var matchen avgjord, och resten blev en enda lång transportsträcka fram till 5–1-seger.

Just nu leder USA med 3–0 mot Chile, vilket innebär att allt talar för att Sverige, USA och Japan kommer att säkra sina platser i åttondelsfinalerna i dag.

På torsdag börjar VM för svensk del. Då väntar USA i en match som sannolikt står mellan två ganska dåliga platser i slutspelsträdet. Men mer om det framöver. Nu skall jag lämna Allianz Riviera Stadion för att få lite mat i magen.

Dagbok i Frankrike, dag 1

Då är även jag på plats i Frankrike. Det var avresa från Borås redan 04.00 i morse, och jag var framme i Nice vid 20-snåret. Jag hann med middag och en kort promenad sta

Därmed har det bara blivit sporadiskt tittande på gårdagens och dagens matcher.

Jag såg nästan hela Nigerias fina 2–0-vinst mot Sydkorea och stora delar av Frankrike–Norge 2–1 i går.

Av Tyskland–Spanien 1–0 har jag bara sett det här:

I dag har jag bara hunnit med den andra halvleken av Kina–Sydafrika 1–0. Jag försökte se Australien–Brasilien 3–2 på tåget, men gav upp efter tio minuter. Då hade jag bara hunnit se cirka 30 sekunder av fotboll.

Tar vi det kort match för match så bytte Nigeria bytte målvakt, det kändes som ett bra beslut. Kanske det avgörande. I övrigt i den match undrade jag över vad som hände i Desiree Oparanozie:s huvud vid 1–0-målet. Vilka drivkrafter får en att försöka ta bollen med handen i ett sådant läge?

Kuriosa i övrigt är att det var första gången i VM-historien ett afrikanskt lag vann sin match i den andra gruppomgången. Nigeria hur nu ett hyfsat bra läge att gå vidare. Dock känns det inte säkert att det kommer att räcka med tre poäng för att bli en av de bästa treorna. Kanske att Nigeria behöver en poäng till?

I gårdagens andra match vann Tyskland, vilket innebär att tyskorna går mot gruppseger. Det innebär också att det troligen blir Tyskland i en eventuell kvartsfinal för tvåan i Sveriges grupp.

I grupp A går Frankrike mot gruppseger. Det innebär att det troligen blir fransyskorna i eventuell kvartsfinal för vinnaren av Sveriges grupp.

I Frankrikes 2–1-seger fick vi se ett förbluffande självmål av Wendie Renard. Jag har inte hämtat mig från chocken ännu.

Det har för övrigt varit några riktigt intressanta domslut de senaste dagarna. Först valde den argentinska domaren att fria mästerskapets klaraste straff – den när en thailändsk back satte knät i sidan på USA:s Lindsey Horan. USA klarade sig bra utan den straffen, de båda andra riktigt omdiskuterade domsluten har däremot blivit avgörande.

Jag tänker förstås på Frankrikes straff mot Norge. Den tror jag inte att Norge hade fått. Domare Bibiana Steinhaus hade inte heller en tanke på att döma straff när hon såg situationen live. Hon ändrade sig efter påtryckningar. Jag tycker att hon borde ha gått på sin intuition.

Och så hade vi flera domslut i Australien–Brasilien. Brasilianskorna fick straff när Letitia Santos föll i duell med Elise Kellond-Knight. Det var en liten tröjdragning, så visst det går att döma straff.

Australien fick däremot inte straff när Tameka Yallop föll i en motsvarande situation mot Thaisa en stund tidigare. I stället backade domaren fegt bandet ett moment och blåste frispark för hands på Yallop. Som jag ser det kan inte den handsen bedömas vara bestraffningsbar. Eller jo, det kunde den ju. Men det borde ha varit straff.

Och så var det Australiens segermål. Det var ett självmål från Brasiliens mittback Monica Hickmann – ett självmål framtvingat av att Sam Kerr befann sig i offsideposition. Jag tror att den nya tolkningen av regelboken säger att domaren gjorde rätt som godkände målet. Personligen tycker jag att den regeltolkningen är felaktig, eftersom jag anser att Australien hade nytta av att Kerr befann sig offside. Och jag tycker inte att man skall kunna ha nytta av att stå offside.

Marta gjorde för övrigt mål på straffen, hennes 16:e VM-mål totalt. Hon blev samtidigt den första spelare att göra mål i fem olika VM-slutspel. Den senare noteringen kan Christine Sinclair tangera – om hon gör något mål i den här turneringen.

Topplistan över VM-mål genom tiderna finns för övrigt här.

En annan intressant notering var att Brasilien i dag fick en fin svit bruten. Laget höll nollan i gruppspelet såväl i VM 2007, 2011 som 2015, plus att man höll nollan i årets premiär. Men efter tio raka gruppspelsnollor blev det nu tre baklängesmål på en gång.

Kinas seger mot Sydafrika gör att Kina är nära åttondelsfinal, medan Sydafrika kan packa sina väskor för hemresa direkt efter den avslutande gruppomgången.

Nu är det dags att säga god natt, för det här har varit en väldigt lång dag.

Där kom den oroande skrällen

VM:s fjärde dag bjöds det verkligen inte på något sprakande målkalas. Det borde vara tidernas mest målfattiga VM-dag.

På de sju första VM-turneringarna har det nämligen bara varit sex 0–0-matcher. Nu fick vi bara ett mål på två matcher. Kanadas 1–0-seger mot Kamerun var både väntad och helt i sin ordning.

Det afrikanska laget skapade bara en riktigt bra chans på hela matchen, det var en nick på hörna från Claudine Meffometou. I övrigt stod Kamerun för en rätt primitiv fotboll, där laget backade hem och slog chansbollar mot snabba Gabrielle Onguéné.

Noterbart var att Kamerun bara slog 101 passningar till rätt adress, alltså bara drygt en passning per minut. Kanada gjorde inte heller någon kanonmatch, men hade ändå en handfull högkaratiga målchanser, gjorde ett mål – och slog 469 passningar till rätt adress.

Noterbart också att Kanada använde just det spelsätt som Sverige brukar använda i matcher vi skall föra, alltså 4–4–1–1 i försvar och 4–2–3–1 i anfall. De lät Christine Sinclair ta Stina Blackstenius roll och Jessie Fleming spelade i Kosovare Asllani:s.

Tidigare under dagen kom VM:s största skräll. Inför avspark gav jag Argentina tio procents chans att ta poäng mot Japan. Det blev 0–0 och argentinska glädjetårar.

Den 35-åriga målvakten Vanina Correa såg riktigt tagen ut efter att ha hållit nollan i en VM-match. Just Correa spelade VM för Argentina både 2003 och 2007. I premiären 2007 släppte hon in elva mål mot Tyskland. Sedan dess har hon slutat med fotbollen, blivit mamma till tvillingar, och nyligen övertalats till comeback. I dag höll hon nollan mot 2015 års VM-finalister Japan. Klart att hon hade anledning att jubla.

Dock skall det sägas att Correa inte imponerade speciellt mycket. Tvärtom såg veteranen rätt fumlig ut. Men det spelade ingen roll mot ett otroligt svagt japanskt lag.

Argentina spelade efter sina resurser. De parkerade bussen utanför eget straffområde, och gjorde det tajt centralt i planen.

Japan däremot gjorde en extremt svag insats. Laget slog 585 passningar till rätt adress, men lyckades bara få till tre avslut mot mål – och skapade bara två målchanser.

I mitt anteckningsblock kallade jag japanskorna för bolltrampare. Större delen av matchen spelade de en extremt statisk fotboll. Det var lösa passningar till närmast stående medspelare. Det fanns nämligen sällan någon medspelare i rörelse att passa till.

Det verkade dessutom vara förbud mot snabba anfall. När japanskorna vann bollen väntade de varje gång snällt på att Argentinas alla spelare skulle packa ihop sig i sin buss.

Trots att Argentina lämnade stora ytor på kanterna försökte sig japanskorna hela tiden på smånätta kombinationer centralt i planen. Men där var det stängt.

Japan var en jättebesvikelse. Jag trodde absolut att laget skulle vara bättre än så här. Men förbundskapten Asako Takakura såg inte ut att ha något recept på hur man tar sig förbi en parkerad buss.

Personligen undrade jag rätt mycket över den trupp som Takakura tagit ut. Det här kändes som en match som var perfekt för duon Yuki Nagasato och Nahomi Kawasumi. Nagasato är ju otroligt smart på att agera i och kring straffområdet, medan Kawasumi har ett utmärkt inläggsspel. Men de båda världsmästarna har inte ingått i Takakuras lagbygge, utan är nu i USA och spelar ligafotboll.

Takakura har satsat på små, kvicka spelare i offensiven. Det funkade inte mot Argentina. Vi får se hur det funkar mot Skottland och England. Japanskorna måste ju troligen vinna en av de två matcherna. Jag har nämligen svårt att tro att det räcker med två poäng för att gå till åttondelsfinal.

Det mållösa resultatet är för övrigt lätt oroande även för svensk del. Chile är ju nämligen ett bättre lag än Argentina. Och den argentinska poängen kan säkert ge positiv energi även till chilenskorna.

I deras genrep valde ju Chile också att parkera bussen. Och då föll de bara med 2–0 mot Tyskland.

Oron minskar ju inte direkt när man även tänker på att Sverige bara har gjort fem mål på de fem senaste landskamperna. Ett mot Portugal, noll mot Kanada, ett mot Tyskland, två mot Österrike och ett mot Sydkorea. Men vi får ju hoppas att Fridolina Rolfö kan sparka igång den svenska offensiven i morgon. Och att Magdalena Eriksson hittar precisionen i sina hörnor och inläggsfrisparkar. För på fasta situationer är Chile sårbart.

Här är tisdagens spelschema:

15.00: Nya Zeeland–Nederländerna, grupp E.

18.00: Sverige–Chile, grupp F.

21.00: USA–Thailand, grupp F.

Massor av läsvärt material inför VM

VM närmar sig med stormsteg. På fredag 21.00 spelas öppningsmatchen mellan Frankrike och Sydkorea. Och redan på onsdag åker den svenska truppen ner till Frankrike.

De senaste dagarna har det publicerats en hel del bra VM-material. Ni som gillar att läsa på engelska bör ha koll på den här länken till The Guardians VM-material och den här länken till damfotbollssajten All White Kit.

Båda kvällstidningarna erbjuder matigt införmaterial på svenska. Expressen kom ut med sin VM-bilaga i slutet av förra veckan. Aftonbladets VM-bibel kommer i morgon.

Ni som kollar noga på skärmdumparna i Aftonbladets bilaga noterar att jag är en av de som jobbat fram materialet. Jag har hjälpt till med betygsättning på alla lagdelar samt med kommentarer om lagen. Känslan, utan att ha sett den färdiga produkten, är att bilagan har blivit riktigt bra.

På svenska rekommenderas även Fotbollsmagasinet Offside, både på nätet och i tidningsform.

Jag hoppas att även hinna få ihop lite VM-material här i bloggen under veckan som kommer. Vi får se hur mycket tid jag kan skrapa ihop.

 

Ett genrep utan starkaste elvan

Jag sitter i solen på Gamla Ullevi och väntar in matchstart i genrepet. Utöver Caroline Seger och Olivia Schough saknas tyvärr även Nilla Fischer och Fridolina Rolfö i startelvan.

Sverige ställer upp så här i dag: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Nathalie Björn, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Som jag konstaterade i går är det bra för Nathalie Björn att få träna i den centrala mittfältsrollen. Men det är synd att vi inte får ett genrep där vårt lag kan ställa upp med allra starkaste elvan.

Jag antar att laguttagningen beror på att Fischer och Rolfö inte anses vara 100-procentiga. Därmed får vi inte heller i dag svaret på hur Peter Gerhardsson rankar kvartetten Blackstenius, Jakobsson, Rolfö och Hurtig.

Det man är mest intresserad av i kväll är ju hur Sverige klarar anfallsspelet. För det kommer att bli mycket anfallsspel i de två första VM-matcherna.

Premiärmotståndaren Chile visade i går att laget kan försvara bra. I april släppte chilenskorna in sex mål mot Nederländerna redan i den första halvleken. Då blev det 7–0-förlust sedan tidigare Göteborgsspelaren Danielle van de Donk gjort fyra mål.

Mot Nederländerna var det underläge för La Roja Femenina nästan innan matchen hade börjat. van de Donk gjorde 1–0 efter 1.09. Men i det tuffa VM-genrepet borta mot Tyskland såg Chiles försvarsspel riktigt bra ut.

Tyskorna vann bara med 2–0 efter ett hörnmål av Alex Popp och efter att Carolin Simon misslyckats så bra med ett inlägg att det gick in i krysset. De båda tyska målen går att se här.

Visst hade tyskorna chanser att göra fler mål. Men det var ändå trångt i Chiles straffområde. Chilenskorna gick inte lika högt i sitt försvarsspel som mot Nederländerna. Då lämnade man massor av ytor. Mot Tyskland var det däremot mer av att man hade parkerat bussen vid eget straffområde.

Offensivt hade Chile egentligen bara en målchans, och den var en gåva från Almuth Schult. Men genrepet visade att det inte är helt enkelt att låsa upp Chiles försvarsspel.

Chile ställde för övrigt upp med följande lag (4–5–1): Christiane EndlerSu Helen Galaz, Carla Guerrero (Yessenia Lopez, 46), Camila Saez, Rocio SotoDaniela Zamora, Karen Araya, Yanara Aedo, Francisca Lara, Rosario Balmaceda (Yessenia Huenteo, 90+3) – Maria José Urrutia (Maria José Rojas, 57).

Tyskland körde med en väldigt offensiv uppställning i genrepet. Man började med yttermittfältaren Giulia Gwinn som högerback och i paus tog man ut en mittback (Marina Hegering) och satte in en central mittfältare (Lena Oberdorf). Så här såg laget ut (4–2–3–1): Schult – Gwinn (Turid Knaak, 72), Hegering (Oberdorf, 46), Sara Doorsoun, Simon – Melanie Leupolz (Lina Magull, 60), Sara Däbritz (Lena Goessling, 60) – Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan (Klara Bühl, 71), Lea Schüller (Linda Dallmann, 46) – Popp.

Förvänta er inga skrällar i VM-truppen

I morgon 18.20 (direktsänt på TV4) presenterar Peter Gerhardsson som första mästerskapstrupp någonsin. Det kunde har varit väldigt spännande, men faktum är att jag känner mig rätt säker på hur truppen kommer att se ut.

I ett inlägg i måndags skrev bloggarkollegan Rainer Fussgänger att han tror att den svenska VM-truppen kommer att se ur så här:

Jennifer Falk

Målvakter: Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Jennifer Falk.

Backar: Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Amanda Ilestedt, Jonna Andersson, Hanna Glas, Mia Carlsson och Nathalie Björn.

Mittfältare/forwards: Caroline Seger, Olivia Schough, Kosovare Asllani, Lina Hurtig, Anna Anvegård, Madelene Janogy, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson och Julia Zigiotti Olme.

Jag tror att Rainer kan vara helt rätt ute. Det största frågetecknet gäller den sista målvaktsplatsen. Där är Cajsa Andersson alternativet, men jag tror nog som Rainer – att Gerhardsson väljer Falk.

Bland backarna är det väl bara frågetecken för Nathalie Björns vadskada. Men vad jag förstått skall den inte vara värre än att hon skall kunna spela VM om en månad.

Hanna Folkesson

Bland mittfältare och forwards tror jag att Hanna Folkesson har varit uppe till ganska het diskussion. Inte minst sedan både Björn och Caroline Seger haft skadeproblem. Och alternativen på den defensiva mittfältspositionen är ju inte jättemånga i truppen. Men om Björn och Seger är ok tror jag alltså att Folkesson lämnas utanför.

Övriga spelare som varit nära, men som knappast kommer med är: Sandra Adolfsson, Anna Oskarsson, Filippa Angeldahl, Julia Karlernäs och Julia Roddar. Det handlar om spelare som varit uttagna i årets trupper – vilket jag tror är en förutsättning att komma med. Min bild är att Gerhardsson inte kommer att chansa med spelare han inte haft inne och testat under året.

Jag har fått frågan om hur min VM-trupp hade sett ut. Det är en bra fråga, som jag kan säga att jag inte lagt jättemycket tid vid.

Men spontant skulle man kunna säga att min trupp i princip hade sett ut som Gerhardssons. Där jag hade tagit en rejäl funderare är målvaktssidan. Jag tycker inte att Zecira Musovic har imponerat under våren, och håller inte henne som given. Så bakom Hedvig Lindahl hade jag tagit två av Falk, Andersson, Musovic och Emma Holmgren. Vilka två varierar från vecka till vecka. Det är fyra jämna målvakter, och verkligen inget lätt beslut att välja ut två.

På backsidan vet jag inte hur det är med Emma Berglund:s hälsa. Är hon frisk hade jag i alla fall funderat på att ta in henne istället för Mia Carlsson.

Bland mittfältare och forwards hade jag plockat in Michelle de Jongh istället för Olivia Schough. Sedan hade jag gärna velat ha med Rebecka Blomqvist också. Fast där vet jag inte hur det skulle gå till. För jag vill inte ta bort någon av de andra som är uttagna.

Här är det värt att notera att Gerhardsson vid sin senaste truppresentation konstaterade att spelarna längst ut på bänken i huvudsak är med för att vara avbytare. Alltså behöver de spelarna vara bra på att var just avbytare. Alltså glada och stöttande, även om de inte får speltid. Det är värt att notera när man funderar över vilka man vill ha som spelare 18–23.

Tittar vi på Gerhardssons trupp är den första tanken att det saknas unga talanger. Det mesta talar för att den yngsta spelaren kommer att vara född 1997. Jämför man med de andra länderna i världstoppen är det rätt gammalt. I princip alla andra presenterade VM-trupper innehåller yngre spelare.

Tyvärr är det en signal om att Sverige haft ett par riktigt dåliga år på ungdomssidan. Den enda spelare född 1998 eller senare som varit nära en landslagsplats är Loreta Kullashi, och hon känns ju tyvärr inte det minsta VM-aktuell den här våren.

I går presenterade två av de hetaste medaljkandidaterna sina VM-trupper; Australien och Tyskland. De lagen hade två spelare vardera födda på 2000-talet. I Australien är 19-åriga Ellie Carpenter (född 2000) ordinarie sedan ett par år tillbaka. Och 16-åriga Mary Fowler (född 2003) är en megatalang. Modigt ändå av nya förbundskaptenen Ante Milicic att ta med en så ung spelare.

Här är hela Australiens trupp:

Målvakter: 1) Lydia Williams, 12) Teagan Micah och 18) Mackenzie Arnold.

Backar (7): 2) Gema Simon, 4) Clare Polkinghorne, 5) Laura Alleway, 7) Steph Catley, 14) Alanna Kennedy, 21) Ellie Carpenter och 23) Teigen Allen.

Mittfältare (8): 3) Aivi Luik, 6) Chloe Logarzo, 8) Elise Kellond-Knight, 10) Emily van Egmond, 13) Tameka Yallop, 16) Hayley Raso, 17) Mary Fowler, 19) Katrina Gorry.

Forwards (4): 9) Caitlin Foord, 11) Lisa De Vanna, 15) Emily Gielnik och 20) Sam Kerr.

Sex av de 23 spelarna i truppen har tidigare haft klubbadresser i Sverige. Jag tänker på Lydia Williams, Chloe Logarzo, Aivi Luik, Elise Kellond-Knight, Lisa De Vanna och Tameka Yallop (tidigare Tameka Butt).

Storstjärnan är förstås Sam Kerr, en spelare som jag för tillfället rankar som topp tre i världen.

Den mest namnkunniga spelaren som står utanför truppen är Houston Dashspelaren Kyah Simon, som kämpat med att komma tillbaka från en fotskada. Men som inte kommit i tillräcklig form för att få Milicics förtroende.

När den tyska truppen presenterades ställdes Simone Laudehr utanför, vilket fick henne att tacka för sig i landslaget. Jag har inte sett någon liknade reaktion från Simon. I varje fall inte ännu.

Petningen av Laudehr var inte oväntad. Hon har inte ingått i landslaget sedan vikarien Horst Hrubesch påbörjade en föryngring förra våren. Och sedan dess har inte Tyskland förlorat, vilket förstås inte förbättrat Laudehrs chanser.

Bland de spelare som kom med i Martina Voss-Tecklenburg:s trupp märks talangerna Klara Bühl (född 2000) och Lena Oberdorf (född 2001).

Noterbart är att Essen fick med fem spelare, en fler än Wolfsburg och en färre än Bayern München.

Här är hela truppen:

Målvakter (3): Almuth Schult, Laura Benkarth och Merle Frohms.

Backar (7): Carolin Simon, Kathrin Hendrich, Leonie Maier, Marina Hegering, Lena Goessling, Sara Doorsoun och Johanna Elsig.

Mittfältare/forwards (13): Giulia Gwinn, Lena Oberdorf, Lea Schüller, Linda Dallmann, Turid Knaak, Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan, Alexandra Popp, Sara Däbritz, Verena Schweers, Melanie Leupolz, Lina Magull och Klara Bühl.

Det tyska laget har för övrigt spelat in en video som väckt uppmärksamhet. En video där man gör upp med en del av de fördomar som förföljt damfotbollen genom åren:

Nu under onsdagseftermiddagen har även Skottland släppt sin VM-trupp. Den innehåller en hel hög Sverigebekanta spelare. Ni ser den nedan. Jag återkommer med fler kommentarer kring den senare.

Otroligt spännande damfotbollskväll

I dag händer något ovanligt. Vi har nämligen en damallsvensk omgång där alla sex matcherna spelas samtidigt. Det brukar numera i princip bara inträffa i den allra sista omgången, då det ju är obligatoriskt med parallell avsparkstid.

Det är dessutom en otroligt spännande omgång. Om jag på förhand tyckte att den förra var rätt tråkig, är det tvärtom nu. Alla sex matcherna känns hyperintressanta.

Tyvärr skall jag jobba på herrfotboll i kväll, och kommer således inte att kunna se någon av godbitarna. Skulle jag valt en match hade jag börjat kolla Kristianstad–Linköping. Där får inte KDFF förlora, om laget skall ha hyfsat tätkontakt under VM-uppehållet. Helst bör man vinna.

För serieledande Linköping är det lite upp till bevis. Laget har vunnit fyra matcher utan att ha uppvisat något speciellt imponerande lagspel. Det är förstås en stor styrka att vinna även när inte allt klaffar. Men nu i de två sista matcherna innan uppehållet får LFC två riktigt bra värdemätare. För efter kvällens match i Kristianstad skall LFC också möta Rosengård på måndag.

Även Rosengård står inför två riktiga värdemätare. I kväll tar man emot mästarinnorna från Piteå, och på måndag skall man alltså till Linköping Arena. Efter en väldigt stark start har Malmöklubben nu bara en poäng på de två senaste matcherna.

Piteå är inne i en period med Skånefokus. I kväll spelar man på Malmö IP och på söndag på Vittsjö IP. Dessutom möter man LB07 hemma nästa torsdag. Och senast vann man mot Kristianstad.

Minns ni att Piteå förlorade båda matcherna mot tre lag förra året. Det var KDFF, Rosengård och Vittsjö. Alltså de tre lag man har på rad nu. Senast bröt man trenden mot Kristianstad. Förmår man bryta trenderna även mot FCR och Vittsjö?

Vittsjö spelar på Stockholms stadion i kväll. De har fått en bra start på serien med tio poäng på fem omgångar, och har chansen att haka på rejält i toppen. Motståndarna Djurgården däremot har startat svagt, och är bara ett mål över nedflyttningsstrecket. Jag tyckte att DIF såg spännande ut under försäsongen, där man vann sin grupp i cupen och pressade Göteborg till förlängning i semifinalen. Men sedan serien startade har stockholmarna haft det tungt. Bland annat är man poänglöst på hemmaplan, trots att Stadion är något extra för en djurgårdare.

Ett lag som var extremt hemmastarkt i fjol är Växjö. Då tog man 21 av sina 29 poäng på Myresjöhus Arena. I år har man inlett med två hemmakryss. I dag kommer obesegrade Göteborg på besök. Lagen möttes i cupen i vintras. Då vann Göteborg hemma med 1–0 efter segermål av Julia Zigiotti Olme. Förmår Växjö att ta revansch?

På Tunavallen tar United emot skrällaget Kif Örebro. Med hjälp av sitt snabba omställningsspel har Kif samlat ihop nio poäng, och nykomlingarna har faktiskt häng på topplagen. Eskilstuna har däremot öppnat svagt. Bara två gjorda mål på fem matcher är faktiskt färre än man hade gjort efter fyra omgångar i fjol – då man sparkade tränaren Jonas Björkgren. United står nu på fyra poäng, vilket är precis lika många – eller få – som under fjolårets katastrofstart. Känslan är att en seger i kvällens match är otroligt viktigt för Eskilstuna. Annars är risken stor att man ligger på nedflyttningsplats när man åker till Kristianstad på söndag.

För i omgångens sista match möts de båda lagen som ligger under nedflyttningsstrecket. LB07 kommer till matchen stärkt av den fina segern i derbyt mot Rosengård. Och Kungsbacka kommer med färska nigerianska nyförvärvet Josephine Chukwunonye. Lagen möttes på försäsongen. Då vann Kungsbacka med klara 4–0. Gissa om man drömmer om en repris nu… Med tanke på helgens omgång får LB07 räknas som favorit. Samtidigt är det stor skillnad på att ligga på kontring mot ett topplag och på att möta en bottenkonkurrent.