I dag har det spelats ligamatcher bland annat i England och Tyskland.

I England spelade Magdalena Eriksson en huvudroll då hon via ribban nickade in matchens enda mål när Chelsea vann med 1–0 borta mot Everton.

Uppgifter från England säger att Ramona Bachmann låg bakom målet. Först fälldes hon och fick frispark, sedan slog Bachmann frisparken till Eriksson – som stod för resten.

Eriksson spelade för övrigt hela matchen, vilket även Jonna Andersson gjorde. Däremot ingick inte Hedvig Lindahl i matchtruppen.

Chelsea har spelat 14 matcher och leder WSL med tre poäng och tre mål före Manchester City, som dock bara har spelat 13 matcher. De senare vann också i kväll, 3–0 blev det hemma mot Sunderland, vilket alltså innebär att laget kom två mål närmare Chelsea i guldstriden.

Även trean Arsenal har guldchans. Efter dagens 3–1-seger mot Reading är Arsenal fortsatt åtta poäng bakom Chelsea. Arsenal har dock två matcher mindre spelade.

De senaste dagarnas snackis i engelsk damfotboll har rört Millwall Lionesses i andraligan WSL 2. Laget, som ligger tvåa i tabellen, är konkurshotat och riskerar att inte kunna fullfölja serien.

Det har startats en crowdfunding för laget, den har i skrivande stund givit cirka 130 000 svenska kronor.

Laget är obesegrat i 14 månader. Men i kväll var det nära att den sviten bröts. Hemma mot Aston Villa kom Millwall i underläge i 81:a minuten. Men man hann kvittera och på övertid fick man även till ett segermål.

Det har även spelats två matcher i tyska Frauen-Bundesliga i kväll. I toppmötet vann Turbine Potsdam hemma mot Freiburg med 1–0. Amanda Ilestedt spelade hela matchen.

Resultatet innebär att Potsdam tog sista halmstrået att nå den där andraplatsen som innebär Champions Leaguespel till hösten, samtidigt som Freiburg missade chansen att passera Bayern München i kampen om samma plats. Med sex omgångar kvar att spela är Bayern två poäng före Freiburg som i sin tur är två poäng före Potsdam.

Slutligen har det kommit en ny Europaranking. Där ligger Sverige så långt ner som på sjunde plats, bland annat bakom Spanien och Schweiz. Noterbart är att Nederländerna toppar, medan ”den eviga ettan” Tyskland har rasat till fjärde plats.

Jag har tidigare inte haft klart för mig vad det är som skiljer Fifas världsranking, där Sverige är femte bästa europeiska lag, mot Uefas Europaranking. Men nu vet jag.

Uefa räknar endast tävlingsmatcher, alltså bara kval till mästerskap och matcher i mästerskapen slutspel, medan Fifa räknar in alla officiella landskamper. Som exempel räknas Algarve räknas således inte på Europarankingen, men på världsrankingen.

Det är måndagskväll, vi har just fått ett nytt VM-lag – grattis Sydkorea – och premiäromgången i damallsvenskan är nu avslutad.

Om vi börjar i Jordanien så vann Sydkorea som väntat mot Fiiippinerna i matchen om femte pris i det Asiatiska mästerskapet. En match som också gällde Asiens femte och sista VM-match. Slutresultatet blev 5–0, och Sydkorea gör därmed Frankrike, Kina, Thailand, Australien och Japan sällskap i nästa års VM-slutspel.

Så till dagens damallsvenska match. Om mitt tips skall slå in var det ju dessutom en otroligt tidig seriefinal mellan min etta Rosengård och min tvåa Göteborg.

Först till publiksiffra. Bara 800 personer hade sökt sig till Malmö IP i kväll. Det är ju tyvärr en svag siffra på en så intressant premiärmatch. Vad jag kan se finns det inget att skylla på. Alltså, matchen verkar inte ha konkurrerat med någon annan elitidrott i Malmö i kväll. Och vad jag förstått har Sydsvenskan pumpat rejält inför seriestart.

Otroligt tråkigt att det är våra två storlag som hade sämst publiksiffror under premiäromgången.

Så till matchen, som slutade 1–1. Rent spelmässigt bör Jonas Eidevall vara nöjdare med matchen än Marcus Lantz. På den damallsvenska upptaktsträffen pratade Eidevalls assistent Malin Levenstad om att Rosengård låg långt framme i sitt lagbygge, längre fram än man normalt gör i april.

Och visst såg vi mycket av det. Jag hade 9–2 i klara målchanser till Rosengård, och den officiella hörnstatistiken sa 13–0. Fast där vill jag minnas att Göteborg hade en hörna i den andra halvleken, och man skapade en man inte hann slå i slutet av den första 45-minutaren. Vilket som var det Rosengård som ägde matchen.

Och om Malmölaget hade varit lite vassare i avsluten skulle säkert Eidevall ha varit väldigt nöjd med dagen. Nu gjorde ingen Rosengårdsspelare mål i kväll, och jag kan därför istället tänka mig att Eidevall trots allt är lite fundersam.

För när vi är inne på statistik så vann ju Loes Guerts den inbördes kampen med min tippade skytteligavinnare Anja Mittag med 5–0. Mittag såg pigg ut i spelet, men brände såväl en straff som två frilägen – det har man inte råd med.

När det gäller straffen såg den väldigt billig ut på tv-bilderna. Kameran var i och för sig långt ifrån situationen och vinkeln var dålig. Så jag kan ha missat något. Men det är en boll Fiona Brown inte har en chans att nå fram på, och det ser ut som att Emma Koivisto har tagit sig förbi skotskan och bara täcker.

Apropå straffsituationer vet jag att många brukar anklaga Mittag för att falla lätt i straffområdet. De fick absolut inte någon vatten på sin kvarn efter 7.30 då Mittag mer eller mindre körde tio meter häck i Göteborgs straffområde. Två eller tre gånger i samma anfall kunde hon lätt ha fixat straff, men hon kämpade sig till slut fram till sitt första friläge med Geurts.

I en annan inbördes kamp på den andra ändan av planen vann Christen Press mot Zecira Musovic med 1–0. När amerikanskan äntligen fick sitt läge visade hon att hon verkligen fortfarande håller världsklass. Först tempoväxlade hon sig förbi Glodis Perla Viggosdottir, sedan stötte Press bollen förbi Musovic.

Det var i 76:e minuten, Göteborgs andra målchans och inte ett dugg rättvisande sett till matchbilden. Det var ändå inte helt ologiskt. För i det skedet hade Rosengård bränt så många chanser att man lite satt och väntade på att Göteborg också skulle få ett läge.

I Göteborg verkade Marcus Lantz ha som taktik att inte fastna i Rosengårds höga press. Därför slog Göteborg väldigt många och tidiga chansbollar i djupled under matchupptakten. Tanken var inte så dum, men utfallet blev väl inte klockrent. För följden blev att gästerna knappt hade bollen under kontroll under de första 20 minuterna. Även om det blev lite bättre efter hand hittade inte Göteborg något anfallsspel under hela den första halvleken.

Det som Lantz och övriga i Göteborgsledningen framför allt skall glädjas över i dagens match var lagets kampvilja. Det var länge sedan jag såg Göteborg jobba så stenhårt. Det var också otroligt nära att räcka till tre poäng. Det krävdes ett självmål från Taylor Leach i 89:e minuten för att få hål på Loes Geurts.

I och med kvällens match har alltså alla lag spelat varsin match i damallsvenskan. Den första omgången var precis så jämn som man trott och hoppats. Den gav två kryss, tre uddamålssegrar och en tvåmålsseger. 21 spännande omgångar återstår.

I dag har det spelats två matcher i den damallsvenska premiäromgången. Något som varit väldigt glädjande hittills är publikintresset.

I fjol sågs de sex matcherna i den första omgången av totalt 5 368 åskådare. Redan efter lördagens tre matcher var årets siffra uppe i 4 920. Och i den fjärde matchen kom också den fjärde fyrsiffriga publiksiffran, när Piteå–Kalmar lockade 1 018 personer.

Först i femte matchen fick vi en siffra under tusen, det var mästarlaget Linköping som bara lyckades få 511 personer till Linköping Arena för mötet med Växjö DFF. Hursom helst är fjolårets totalsiffra i premiäromgången redan passerad med råge, och visst känns det rimligt med även en fyrsiffrig publiksiffra i Malmö i morgon?

Jag såg Piteå–Kalmar 2–1 på damallsvenskan.tv och hann med att delvis se inledningen av LFC–Växjö 1–0 innan jag skulle iväg på egen match. Fotbollsmässigt noterade jag att alla dagens fyra lag ställde upp enligt uppställningen 3–4–3. Det verkar vara årets melodi i damallsvenskan.

Det mest anmärkningsvärda här var ju att LFC alltså hade valt att byta från fyr- till trebackslinje lagom till premiären. Visst gav tränare Marcus Walfridson en hint om det redan på upptaktsträffen. Men jag har inte hört att man testat det under försäsongen. Eller det kanske de har? Någon som vet?

Det lilla jag hann se av Linköping–Växjö såg jag två lag med offensiv övervikt. Två lag som är bra när man har bollen i offensiva positioner, men darrar rejält när motståndarna är i anfall. Båda lagen vann sina serier på ett övertygande sätt i fjol. Men det märktes vilket lag som vann den högsta serien. För Linköping var både knappt men klart vassare i offensiven, och stabilare i defensiven.

Frida Boriero

Någon mer ingående analys av matchen kan jag inte komma med eftersom jag såg för lite. Men i Växjö noterade jag att Frida Boriero har förutsättningar att bli en profil i damallsvenskan. Det är för övrigt något jag knappast är överraskad över. Hon har imponerat på mig tidigare.

Söndagens första match vann alltså Piteå med 2–1 mot Kalmar. Hemmalaget var klart bättre och vann rättvist. Fast man blev ändå inte speciellt imponerad av Piteå. Framför allt reagerade jag över att deras forwardstrio uppträdde rätt styltigt.

Norska nyförvärvet Andrea Norheim såg stundtals lite vilsen ut, men slutade ändå på ett mål och en fixad straff. Både Madelen Janogy och Nina Jakobsson var duktiga individuellt, men de tre hade väldigt svårt att hitta samarbeten. Det blev mest individuella ruscher. Där har Piteåledningen rätt mycket att utveckla. För känslan är att de tre kan bli vassa om de jobbar mer tillsammans.

Defensivt är Piteå alltid stabilt, och dagens match var inget undantag.

Kalmar var lite bättre än jag hade förväntat mig. Den nya amerikanskan Shade Pratt ser ut att vara en utmärkt kontringsspelare, något nykomlingen mår bra av. Dessutom såg Tove Enblom väldigt stabil ut. Jag skulle nog säga att hon var allra bäst på planen. Om hon kan fortsätta att agera så stabilt och säkert kan kanske Kalmar överraska i en del matcher.

I elitettan vann Kvarnsveden mötet med Assi med 3–1 efter två mål av Temwa Chawinga. Uppsala vann med hela 5–0 mot Böljan, medan min seriefavorit AIK föll hemma mot Umeå med 2–0. Slutligen blev nykomlingsmötet mellan Ljusdal och Lidköping oavgjort, 3–3.

Det om dagens matcher på svensk mark. I de Asiatiska och Sydamerikanska mästerskapen har det varit vila i helgen. De respektive slutspelen drar igång tisdag och måndag. Marta bjöd dock på ett sevärt mål från gruppspelet, som jag inte kan låta bli att bjuda på. Kroppsfinten går inte av för hackor.

Ute i Europa har det huvudsakligen varit cuphelg. I Tyskland blir det svenskmöte i finalen av DFB-pokal. Nilla Fischer och Wolfsburg vann nämligen sin semifinal med 4–1 mot Essen. Där gjorde Pernille Harder 2 samt Caroline Graham Hansen och Sara Björk Gunnarsdottir varsitt mål. Alltså tre nordiska målskyttar som samtliga spelat i damallsvenskan. Bäst på planen var tydligen dock polska Ewa Pajor som stod för assisten till Wolfsburgs tre första mål.

I finalen ställs Wolfsburg mot Fridolina Rolfö och Bayern München. De vann med 3–1 mot Amanda Ilestedt:s Turbine Potsdam.

I England kan det också bli ett svenskmöte i finalen av FA-cupen. Det blir nämligen Londonderby mellan Arsenal och Chelsea på Wembley om några veckor. I Arsenal är inte Jessica Samuelsson tillbaka i spel ännu. Hon fick se sina lagkamrater besegra Everton med 2–1 i dagens semifinal. Segermålet nickade den tidigare Eskilstunabacken Louise Quinn in på övertid.

3 048 åskådare såg Chelsea besegra Manchester City med 2–0 i den andra semifinalen. Båda målen gjordes av skickliga Fran Kirby. Här är 2–0:

Hos Chelsea spelade svensktrion Hedvig Lindahl, Magdalena Eriksson och Jonna Andersson från start, och vad jag kan se blev ingen av dem utbytt.

I Frankrike var det kvartsfinaler i franska cupen. Där blev både Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius målskyttar när Montpeller vann borta mot Brest med 4–0. Jakobsson inledde målskyttet i den 41:a minuten, medan Blackstenius gjorde 3–0-målet i den andra halvleken. Övriga lag till semifinal blev Lyon, PSG och Soyaux.

Så till några länder där det varit ligaomgång i helgen. I Norge gjorde Mimmi Löfwenius sitt första ligamål efter sin mammaledighet. Det betydde 2–0-ledning för Lyon borta mot Klepp. Dock tappade Oslolaget i matchens slutskede. Klepp kvitterade i 90:e och fick till ett segermål i 95:e.

I Italien har Juventus nu förlorat en match. Brescia vann seriefinalen i Turin med 2–1, vilket innebär att båda lagen nu står på 51 poäng efter 18 omgångar. Jag vet inte om målskillnad eller inbördes möte räknas först i Italien. Klart är att Juventus vinner det inbördes mötet med 5–2 eftersom de vann lagens första möte med 4–0.

Även när det gäller målskillnad har Turinlaget ett försprång, där på tio mål. Fyra omgångar återstår.

I Spanien vann de båda topplagen Atletico Madrid och Barcelona i helgen, vilket innebär att Atletico fortsatt leder tabellen med en poängs marginal. Även här återstår fyra omgångar att spela.

Slutligen till USA där det var riktig storpublik på Utah Royals första hemmamatch. Hela 19 203 åskådare såg det nya NWSL-laget förlora sin absoluta hemmapremiär med 1–0 mot Chicago Red Stars.

Om alla åskådare kom för själva matchen är lite oklart. Nationalsången sjöngs nämligen av artisten Rachel Platten, som även bjöd publiken på en konsert efter matchen. Den typen av dubbelarrangemang är rätt ovanliga, men kan kanske vara något att fundera på för olika idrottsarrangörer.

Platten är väl för övrigt mest känd för att hon likt många idrottsföreningar har en egen kampsång.

Tre av årets 132 damallsvenska matcher är spelade. Jag följde premiärmatcherna via damallsvenskan.tv där jag hoppade mellan matcherna.

Jag fick se två Stockholmssegrar och ett kryss i Skånederbyt. Från dagen är jag klart mest imponerad av Djurgården. Utöver lite darr i matchens absoluta slutskede tyckte jag att stockholmarna hade närmast total kontroll under  2–1–segern mot Eskilstuna. Båda målen gjordes för övrigt av Sheila van den Bulk, som var defensiv mittfältare i den här matchen.

Sheila van den Bulk

Det skall sägas direkt att Eskilstuna var lite brandskattat. Framför allt saknade man sina båda mittbackar Brianne Reed och Vaila Barsley, med följden att Hanna Glas och Matilda Plan fick bilda mittlås. Med Glas som mittback tappade man förstås även i kantspelet.

Men skador tillhör spelet, och som jag var inne på i mitt tips och tillika långa analys av de damallsvenska lagen så har de lagen som är minst skadekänsliga stora chanser till topplaceringar i år.

I dag var Djurgården alltså väldigt bra. Laget såg väldigt bolltryggt och passningsskickligt ut. Så redan nu, några timmar efter att jag släppte mitt tips, börjar jag undra om jag inte återigen har undervärderat blåränderna. Kan de hålla den här nivån även framöver blir de väldigt svårslagna.

I Skånederbyt kändes Kristianstad som det klart starkaste laget under den första halvleken. Efter paus såg jag inte lika koncentrerat, men då upplevde jag det som att Vittsjö lyfte sig rejält och gjorde sig förtjänt av den premiärpoäng man fick via 1–1.

En spelare som imponerade på mig var Kristianstads mittback Therese Ivarsson. Och det är inte mittbacksjobbet som imponerade, utan hennes förmåga att röra sig i offensivt straffområde. Där brukar backar vara kraftfulla, men oftast lite sega. Ivarsson är kraftfull, men hon är långt ifrån seg.

Tvärtom utklassade hon i dag alla forwards när det gäller att vara på hugget och läsa av situationerna. Ett av flera exempel var när hon gjorde 1–0-målet i andravåg efter hörna. Där var hon den enda spelaren som var riktigt på tå och som tidigt såg vad som var på gång att hända. Således kunde hon vara först på Rita Chikwelu:s nick, trots att Ivarsson befann sig långt bak i straffområdet när bollen gick mot nigerianskan.

Och det där var inte enda gången Ivarsson kom till avslut i offensivt straffområde. I princip vid varje fast situation hamnade hon i händelsernas centrum. Kul att se.

Hammarby–LB07 var nog den match jag såg minst av. Där upplevde jag att LB hade ett stort övertag i bollinnehav den första halvtimmen, dock utan att skapa några riktigt vassa målchanser.

Hammarby däremot hade bra spets, och utnyttjade sina chanser väl. Slutresultatet 4–2 vittnar om det. Här hade jag tänkt att skriva något om antalet avslut i respektive riktning. Men det är ingen idé. För tyvärr fortsätter statistiken från damallsvenskan att vara ren skit.

I år verkar inte mål räknas som skott på mål. Från matchen Djurgården–Eskilstuna kan man nämligen läsa att det blev 1–2 i avslut mot mål. Man undrar hur Djurgården kunde vinna med 2–1 om de bara fick till ett avslut mot mål.

Och under de första 20 minuterna av Hammarby–LB07 såg jag Mia Persson och Anna Welin skjuta över och Rakel Hönnudottir misslyckas med ett inlägg. Alla tre bokfördes som avslut mot mål för LB07, och gav därmed Emma Holmgren tre väldigt enkla räddningar i målvaktsligan. Om det var så Hammarby förde sin statistik även förra året är det inte konstigt att Holmgren fick högst räddningsprocent av alla målvakter.

I andra riktningen bokfördes inte alls det ribbskott som Julia Zigiotti Olme avlossade innan 1–0-målet som avslut. Däremot fick Zigiotti Olme med rätta assist för att Frida Sjöberg forcerade in returen.

Men visst är det tråkigt att man inte kan ta den officiella damallsvenska statistiken på allvar?

I elitettan vann Kungsbacka borta mot nykomlingen Asarum med 3–2. Samma slutsiffror noterades till Västerås BK 30:s fördel när man vände 2–1-underläge mot Mallbacken. I Örebro vann Kif med 3–1 mot Sundsvall efter två mål av Adelisa Grabus.