Det blev tre svenska poäng via 1–0-seger borta mot Irland. Det var en seger som bottnade i stabilitet – och lite flyt. Jag räknade bara till tre 100-procentiga svenska målchanser. Segermålet var ett minst sagt turligt självmål.

Men defensivt är vårt landslag väldigt stabilt. Nollan håller efter tre matcher, och motståndarna har knappt förmått skapa några chanser. I dag räknade jag inte till någon 100-procentig chans för Irland.

Totalt sett var det väl i sin ordning med en svensk 1–0-seger. Men man är inte van vid att vårt svenska landslag maskar mot motståndare av Irlands kaliber. För på slutet var det just maskning det handlade om. Det tog väldigt lång tid vid de svenska hörnorna.

Och det var ju faktiskt ett lite uppstressat svenskt lag när Irland började pumpa höga chansbollar mot Louise Quinn på slutet.

I det svenska laget var Filippa Angeldahl bäst under den första halvleken. Hon var inte lika tongivande efter paus, då var det istället mittbackarna Amanda Ilestedt och Magdalena Eriksson som hamnade i fokus.

Hos Irland visade Arsenalspelaren Katie McCabe att hon är en riktig klasspelare. För mig var hon matchens lirare.

Däremot var det riktigt dåliga domare. Schweiziska trion med huvuddomare Deborah Anex och assistenterna Emilie Aubry och Rahel Hasler var långt ifrån internationell klass. Det var flera felaktiga offsidevinkningar, flera feldömda hörnor och ett antal hårresande domslut. Bland annat var det ju ofattbart att inte Louise Quinn fick frispark i slutminuten när Nilla Fischer flög in i ryggen på irländskan.

En halvlek spelad i Dublin. Sverige leder högst turligt med 1–0 i en match vårt landslag kontrollerar utan att komma till speciellt många målchanser. Utöver målet har jag bara noterat ett distansskott från Filippa Angeldahl som en 100-procentig målchans.

I övrigt har vårt landslag haft mycket boll, men bara kommit till nästanlägen. Målet kom efter att Angeldahl snyggt spelat loss Stina Blackstenius på vänsterkanten. Den sistnämnda sköt ett halvdant skott som skulle ha gått utanför, om det inte ändrat riktning på Louise Quinn och smitit in vid ena stolpen.

Otroligt oturligt för hemmalaget, som har gjort en bra halvlek efter de förutsättningar som Irland har. Men härligt för Sverige som får lite arbetsro efter paus.

Det är ju för övrigt nämnda Filippa Angeldahl som spelar i Seger-rollen, alltså som släpande central mittfältare. Offensivt är det klockrent. Angeldahl håller uppe bolltempot bra, och är bättre än Caroline Seger på att hitta in till medspelare på ytan framför motståndarna backlinje. Angeldahl har också legat bakom de flesta fina svenska anfallen.

Defensivt är det ju däremot en liten chanstagning att ha Angeldahl i en defensivt viktig roll. Hon är en svag försvarsspelare, och hon har sett direkt vilsen ut flera gånger. Bland annat var hon både felplacerad och passiv när Irland fick sin enda hörna så här långt. Sverige har för övrigt haft fem hörnor.

TT hade rätt i sin laguppställning, det blir Hanna Bennison som går in på Caroline Seger:s position. När det svenska laget nyss släpptes såg startelvan ut så här:

Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Filippa Angeldahl, Bennison, Lina Hurtig – Fridolina Rolfö – Stina Blackstenius.

Jag trodde ju att Peter Gerhardsson skulle spela Nathalie Björn i ”Seger-rollen”, men Björn har ju varit skadad, står utanför matchtruppen – och är således tydligen inte redo för spel.

Det är förstås kul med att supertalangen Bennison får chansen från start i en tävlingsmatch. Men tyvärr tycker jag att det är i fel roll. Det är troligt att Irland kommer att spela ett energifyllt kontringsspel i kväll. Det irländska laget har flera snabba och löpstarka spelare att kontra på.

En av Caroline Seger:s bästa egenskaper är att hon är väldigt bra i kontringsskyddet. Hon står oftast i en position där hon antingen bryter bollen, eller ser till att motståndarna måste bromsa sin kontring.

Hanna Bennison är en annan typ av spelare, mer löpstark och tvåvägs än Seger. Med Bennison och Angeldahl känner jag oro för kontringsskyddet. Hoppas att den oron är obefogad.

Som jag var inne på i en uppdatering av förra inlägget saknas ju även Kosovare Asllani i den svenska truppen. Det är en minst lika stor anledning till oro som Segers frånvaro, det är ju kring Asllani som väldigt mycket av det svenska anfallsspelet utgår.

Vi får se om Fridolina Rolfö löser Asllani-rollen bättre den här gången än vid förra landslagssamlingen. Det är för övrigt fler än jag som känner lite oro inför kvällens VM-kvalmatch:

Den timman som återstår fram till avspark kan man antingen avnjuta futsallandslagets andra EM-kvalmatch, den sänds på Cmore och går mot Slovakien. Det blev tyvärr 3–2-förlust mot Italien i går, vilket innebär att det svenska lagets chanser att nå EM-slutspelet är minimala.

Eller så kan man kolla in U23-landslagets träningsmatch mot Belgien, som spelas på en vattensjuk plan i Hässleholm. Förbundet sänder matchen här. Det är 0–0 i paus, och jag måste säga att jag blev lite förvånad över att förbundet har valt en kommentator med begränsade kunskaper om damfotboll.

I den första halvleken fick jag veta att Loreta Kullashi har haft en mycket stor roll i Rosengårds SM-guld med sina 18 matcher, fyra mål och tre assist. Vi får se vad jag får lära mig under den andra halvleken.

I kväll 20.00 på SVT spelar Sverige VM-kvalmatch borta mot Irland. Det är en match som man faktiskt kan vara lite lätt orolig för.

Normalt brukar vårt landslag vara väldigt bra på att vinna de här matcherna mot lägre rankat motstånd. Det är sällan riktigt vackra segrar, men det är stabilt.

De två första VM-kvalmatcherna mot Slovakien (1–0-seger) och Georgien (4–0-seger) var två sådana matcher som vi snarare vann på stabilitet än på ett blixtrande vackert spel.

Nu måste vårt landslag höja sig ett par snäpp jämfört med förra samlingen. För i kväll väntar en betydligt tuffare motståndare än Slovakien och Georgien. Irland är i och för sig bara rankat på plats 33 i världen, men det är ändå en otäck motståndare.

Det är också så att vi saknar både Caroline Seger, som ju varit i sitt livs form under det här året, och offensiva nyckelspelaren Kosovare Asllani.

Det innebär att Peter Gerhardsson får göra om lite på de centrala positionerna, något som kan skapa en viss oro. Jag ser att TT tror på ett tremannamittfält med Filippa Angeldahl, Hanna Bennison och Fridolina Rolfö. Samt att Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius och Lina Hurtig bildar anfallstrio.

Utan att ha sett eller hört något från träningarna är min gissning att Gerhardsson sätter upp Nathalie Björn i Segers roll, förutsatt att Björn är i speldugligt skick. Sedan är det ju rimligt att antingen Rolfö eller Hurtig får ta hand om Asllanis roll.

Vad är det då Sverige skall se upp med i kväll?

Irland saknar den jämnhet som tar laget till stora mästerskap. Men man har en rätt hög högstanivå, och framför allt kan man skaka på pappret bättre motståndare på hemmaplan.

Till kvällens match kommer man med riktigt gott självförtroende efter att ha vunnit mot Australien med 3–2 för exakt en månad sedan.

Kollar vi på spelarmaterialet håller i princip alla de irländska spelarna till i engelska WSL, eller så har de spelat där. Det är alltså spelare som är vana vid att spela matcher i högt tempo.

Det namn som lyser lite extra är North Carolina Courage-mittfältaren Denise O’Sullivan. Hon är en internationell toppspelare som sällan får de stora rubrikerna utanför NWSL. Men i den nordamerikanska ligan har hon mycket hög status. När spelarna själva röstade fram årets lag i NWSL efter säsongen 2019 fanns O’Sullivan med. Hon är både en smart speluppläggare och löpstark bollvinnare.

På mittfältet finns också löpstarka kantspelaren Katie McCabe, en spelare som oftast finns med i startelvan i Arsenal. McCabe har bra inlägg med sin känsliga vänsterfot, och hon brukar få slå en del hörnor och inläggsfrisparkar i det irländska landslaget.

Ofta siktar hon mot nickstarka mittbacken Louise Quinn. Hennes styrka i luftrummet känner vi väl till efter hennes fyra starka säsonger i Eskilstuna United. En fjärde namnkunnig spelare i det irländska laget är den 34-åriga mittbacken Niamh Fahey, med sex säsonger Arsenal och tre i Chelsea på meritlistan.

Slutligen har Irland ett spännande framtidsnamn i blixtsnabba 21-åringen Heather Payne. Hon pluggar på college på Florida State, och har därmed hamnat lite i skymundan. Men hon är ett väldigt vasst vapen i kontringsspelet, alltså en spelare vår svenska backlinje måste se upp med i kväll.

Det rimliga är trots allt att Sverige vinner kvällens match med två måls marginal. Men som sagt, det här är en match man kan vara lite lätt orolig för.

I dag har FC Rosengård firat SM-guld i ett snötäckt Piteå. Det var lite oväntat, för även om Häcken har hackat på sistone så räknade man ju inte med att det tidigare mästarlaget skulle tappa poäng mot AIK.

Nu blev det 0–0 i Solna, och Rosengård fick fira utan guldhattar på bortaplan. När jag såg Häcken–Rosengård för två veckor sedan trodde jag knappast att det skulle vara guldfest redan nu. Tvärtom funderade man på om Malmöklubben var på väg in i en oktobersvacka a la i fjol.

Det visade sig att det var Häcken som var på väg in i en oktobersvacka. Utöver det där nämnda toppmötet, och en cupsemifinal i våras, så har FC Rosengård varit Sveriges bästa lag från början till slut i år.

Det nya mästarlaget har visat en imponerande jämnhet, och på de tolv omgångarna fram till OS-uppehållet släppte man bara in två mål. Efter OS bytte man målvakt och delar av backlinjen, då tappade man lite i defensiv stabilitet. Det har blivit sju insläppta på de åtta omgångar som spelats sedan dess.

Det som varit klubbens segerrecept är dock den offensiva effektiviteten. I fjol hade man svårt att slå hål på låga försvar. Den biten har man klarat betydligt bättre i år – därför vinner man guldet.

När jag pratade med den ena guldtränare, Jonas Eidevall, efter 28 poäng på de tio första omgångarna så menade han att mycket av förklaringen till lagets bättre effektivitet berodde dels på de stabila defensiva spelarna, dels på en förbättrad återerövringspress.

2020 vann man antingen bollen riktigt högt eller riktigt lågt. I år gjorde man även många bollvinster vid mittplan, vilket gav bra kontringschanser mot försvar som inte hunnit samla sig.

Den starka våren är det som lagt grunden för Rosengårds guld. Efter tio omgångar ledde Rosengård med åtta poäng. Nu har man sju poängs försprång med två omgångar kvar.

Trots tränarbyte från Eidevall till Renee Slegers och trots att flera namnkunniga spelare lämnade efter OS har Rosengård hållit undan.

Det är således bara att lyfta på den fiktiva hatten och gratulera FC Rosengård till ett mycket välförtjänt SM-guld.

Det har nästan gått en vecka sedan förra inlägget. Det har varit en vecka där vi fått ett nytt damallsvenskt lag, ett nytt lag till etlitettan och där Rosengård tagit ett stort steg mot SM-guldet.

Vi börjar väl med att gratulera Umeå IK till avancemanget till damallsvenskan. Det har aldrig varit någon diskussion, UIK har från första sparken legat i toppen av elitettan. Så uppflyttningen känns självklar. Det känns också som att UIK den här gången kan vara redo för att ta steget att återigen bli ett etablerat lag i damallsvenskan.

Nästa år är det ju två lag mer i högsta serien, och på så sätt lättare att hålla sig kvar. Och den erfarenhet Umeå skaffade sig i fjol har man säkerligen stor nytta av.

I kväll har Uppsala vunnit mot BP med 3–1, ett resultat som dels öppnar för IFK Kalmar, och som dels bjuder tillbaka Morön och Lidköping in i kampen om en damallsvensk plats.

Innan dagens seger hade Uppsala bara tagit tre poäng på fem matcher och trillat ner till fjärdeplatsen. Nu går man förbi BP på målskillnad, och vinnaren i söndagens möte mellan Morön och Lidköping kommer bara att vara tre poäng bakom. Förutsatt att det blir en vinnare i det mötet. Blir det kryss spelar lagen bort varandra ur kampen om en plats på topp tre.

IFK Kalmar är nu otroligt nära damallsvensk återkomst. Man har fyra poäng ner till tredjeplatsen med fyra matcher kvar att spela. Noterbart här att trean Uppsala och fyran BP bara har tre matcher kvar.

Kalmar är alltså på väg uppåt. För deras småländska kollegor i Växjö bär det däremot neråt. Sedan förra inlägget har Växjö dels lyckats vinna en damallsvensk match, dels blivit klart för nedflyttning.

Det vi förstått ett tag är nu faktum. Växjö DFF spelar i elitettan 2022. Nu är det en utmaning för klubbledningen att försöka behålla så många av nyckelspelarna som möjligt.

Tung vecka för Växjö alltså. Det har även varit en väldigt tung vecka för BK Häcken FF. Dels tappade man två poäng i damallsvenskan via 0–0 hemma mot Vittsjö – ett resultat som med största sannolikhet innebär att guldet hamnar i Malmö.

Dels gjorde Häcken en riktigt svag insats i Champions League i går. Eller. Jag skall erkänna att jag inte har sett hela matchen, och således inte kan bedöma hela insatsen. Men jag kollade på första kvarten, och det gjorde ont.

Det var ju 2–0 på Bayern München efter elva minuter. Och det tyska mästarlaget kunde faktiskt ha gjort ytterligare ett par mål under den första kvarten. Det är möjligt att jag övervärderar våra svenska lag. Men jag tycker inte att Häcken skall behöva vara så naivt och dåligt som laget var i början av matchen i München.

Vårt svenska mästarlag startade med sju spelare som finns med i Peter Gerhardsson:s senaste landslagstrupp, två danska landslagsspelare och ytterligare två spelare som varit med i landslagstruppen för Sverige. Ändå slog man lösa tremeterspassningar i sidled på egen planhalva i matchupptakten.

Nu skall man ju aldrig slå lösa tremeterspassningar i sidled på egen planhalva. Men att spela med hög risktagning i början av halvlekar mot internationella topplag, det är en självmordstaktik. Tyvärr gjorde Häcken just det mot Lyon förra veckan, och det var ännu värre i München i går.

I övrigt har tyvärr gruppspelet i Champions League ännu så länge varit rätt tråkigt. Det är helt enkelt lite för stor skillnad mellan lagen. De åtta matcherna i andra gruppomgången fick följande resultat: 5–0, 5–0, 5–0, 2–1, 4–0, 4–0, 5–0 och 2–0. Den jämna matchen var Juventus–Chelsea, en match som Londonklubben vann hur rättvist som helst, men där man också såg att Chelsea har rätt stora problem i defensiven.

Tillbaka till damallsvenskan. Där har FC Rosengård alltså på alla sätt ett guldläge. Man leder med fem poäng med tre omgångar kvar. Det innebär att det blir guldfest redan på söndag om man vinner i Piteå på söndag samtidigt som Häcken tappar poäng i Solna. Det troliga är väl kanske att guldfesten dröjer någon vecka, men guldfest i Malmö lär det bli.

I Stockholm var det publikfest i söndags. Det nya svenska rekordet för klubbmatcher lyder på 18 537 – ett värdigt rekord. Frågan är hur länge det står sig. Det känns ju som att alla som var där fick mersmak, och kanske att det kan bli ännu fler på något av nästa års Stockholmsderbyn.

Det nya svenska publikrekordet gav för övrigt eko internationellt. Många av de matcher där det varit fullsatta läktare runtom i Europa har haft mer eller mindre fri entré. Det är inte många lag i Europa som har den här typen av siffror i vanliga ligamatcher.

Exempelvis har Bayern München riktigt usla siffror på sina hemmamatcher. Det var bara 688 personer på torsdagens Champions Leaguemöte med Häcken. Och glädjande nog var de hejarop jag hörde i sändningen huvudsakligen hyllningar av Hisingen.

Slutligen är det läge att gratulera Maja Göthberg som blivit finländsk mästare med sitt Kups. Grattis.

Det är ny helg, och vi kommer att komma ännu lite närmare avgörandet i både damallsvenskan och elitettan. I morgon kommer vi med största sannolikhet även få ett nytt publikrekord för svensk klubbfotboll på damsidan.

Jag kritiserar ibland de som lägger det damallsvenska schemat för ogenomtänkta avsparkstider. I dag har vi exempelvis en match i Örebro som är svår att se för dem som även vill se herrlandslagets VM-kvalmatch mot Kosovo.

Men det är förstås helt rätt tänkt att lägga ett Stockholmsderby en helg där de herrallsvenska lagen är spellediga. Kan det bli 20 000 på Tele2 i morgon?

Annars har vi ju faktiskt fått en guldstrid efter Häckens seger mot Rosengård förra helgen. I den striden har just Häcken en lurig hemmamatch i dag 15.00 mot ett Vittsjö som är rätt formstarkt. Med tanke på att Häcken hade en urladdning med Rosengård och Lyon lördag och tisdag så känns det här alltså som en rätt farlig match.

Från Häcken kom i går positiva nyheter i form av att Stina Blackstenius har förlängt sitt kontrakt över hela gruppspelet i Champions League. Som ni förstått tycker jag att det var ett bra beslut.

Häcken kunde i går även meddela att Blackstenius är en av 20 nominerade till årets Ballon d’Or. Kul.

En timme innan Häcken–Vittsjö sparkas matchen Rosengård–Linköping igång. Där är det rimliga att hemmalaget tar en säker seger mot ett LFC som sakta men säkert rasar genom tabellen. Man skall dock ha i bakhuvudet att det brukar vara jämnt mellan Rosengård och Linköping. Utöver fjolårets 7–1-match har det bara varit kryss eller uddamålssegrar de senaste fyra åren.

Faktum är för övrigt att både Rosengård och Häcken redan är klara för kval mot Champions League nästa höst. I morgon har vi matchen som kan avgöra kampen om den tredje Champions Leagueplatsen. Då tar nämligen fyran Kristianstad emot trean Eskilstuna. Vid bortaseger i den matchen är United väldigt nära den där tredjeplatsen.

United har för övrigt gjort klart med sina nya tränare inför 2022. Det handlar om Fredrik Bernhardsson och Elena Sadiku. Jag hade först uppfattat det som att de hade delat ledarskap, men läser på länken ovan att Bernhardsson är huvudtränare.

Sadiku kommer alltså tillbaka till svensk fotboll efter en sväng i Danmark och Fortuna Hjørring. En annan svensk tränare som är utomlands är Johanna Almgren. Hon presenterades igår av norska LSK Kvinner, där hon skall ingå i tränarteamet.

Så till elitettan. Där är det alldeles strax avspark i hyperspännande toppmötet Umeå–BP. Vinner Umeå kan de säkra avancemanget tillbaka till damallsvenskan. 14.00 är det nämligen lurig bortamatch för Uppsala i Lidköping. Tappar Uppsala poäng samtidigt som UIK vinner är Umeå klart för högsta serien.

Internationellt är helgens höjdpunkter ett Manchesterderby 14.30 i eftermiddag, Bayern München–Hoffenheim i dag 18.00 och Arsenal–Everton i morgon 16.00. Alla de matcherna visas på Viaplay.

För egen del skall jag nu åka till Alingsås för att kommentera den rena seriefinalen i division 2 norra Götaland. Alingsås KIK tar emot Sveriges äldsta damlag, IK Frisco från Herrljunga i sista omgången. Förutsättningarna är enkla, ett av lagen spelar i division 1 nästa år. Skall bli kul.

Vi fick uppleva en riktigt jämn och spännande match i premiäromgången av Champions Leagues grupp D. Det handlade dock inte om den match som utspelade sig på Hisingen, utan om den som gick i Lissabon.

Där skrällde sig Benfica till en fin poäng mot Bayern München. Matchen slutade 0–0, och den period jag såg visade det portugisiska mästarlaget väldigt fina försvarskvaliteter. De fick Bayern att mest rulla runt i backlinjen, utan att verka ha något riktig idé för hur man skulle ta sig till målchanser.

När lottningen kom varnade jag för Benfica. Jag skrev att Häcken i första hand måste ha fokus på att ”vinna de båda matcherna mot Benfica, något som känns långt ifrån säkert”. Jag vill minnas att jag fick mothugg, och att Lissabonlaget ansågs vara en munsbit för de tre andra lagen.

Men öppningsmatchen visar något annat. För det är långt ifrån varje dag Bayern München tappar poäng. Och när det tyska mästarlaget väl tappar poäng är det i princip alltid mot riktigt bra motstånd. Det finns således anledning att hissa varningsflagg för Benfica i det här gruppspelet.

Vilken flagg man bör hissa för Häcken är mer oklart. Jag var Bravida Arena (som i dag hette Hisingen Arena) under tisdagskvällen. Hela 4104 personer hade tagit sig dit i regnet, och på twitter utnämnde jag hejaklacken till bäst i hemmalägret. Klacken höll igång konstant under hela matchen. Inte ens när Lyon gjorde sina två mål på klacksidan tystnade de. Imponerande.

Imponerade gjorde även Lyon. De vann hur säkert som helst med 3–0, och man kunde ta det väldigt lugnt under de sista 40 minuterna.

På presskonferensen efter matchen menade tre Häckenspelare (Jennifer Falk, Emma Kullberg och Stina Blackstenius) och tränare Mats Gren att man hade mycket att ta med sig, samt att man gjorde en bra första halvlek.

I princip håller jag med. I paus levde fortfarande matchen, även om man anade att Lyon hade en växel till att lägga in. Det gjorde den franska storklubben i början av den andra halvleken, vilket ledde till två snabba mål – och game over. Där dog matchen, och på slutet var Ada Hegerberg:s inhopp det klart roligaste.

Men vi tar det från början. Jag tänkte att jag går igenom matchen utifrån de anteckningar jag gjorde på plats.

3.53: Slarvig passning av felvänd Julia Zigiotti Olme. Bjöd Lyon på ett jättebra lobbläge. Jennifer Falk var på sin vakt och hann hem. 0–1 i målchanser.

5.03: Nära att Kadeisha Buchanan gör självmål på ett fint inspel från Elin Rubensson. 1–1 i målchanser. Zigiotti har sedan ett hyfsat volleyläge på den efterföljande hörnan. Bra offensiv start från Häcken.

9.23: 0–1 Melvine Malard. Från början är det egentligen inte en målchans, utan det kommer från ett ofarligt inkast. När Emma Kullberg skall rensa bort bollen träffar hon Zigiotti i ryggen. I nästa läge missbedömer Kullberg bollen, och Danielle van de Donk hinner emellan. Nederländskan blir helt fri till höger, och serverar Malard öppet mål.

Vaket av Lyon, men ett mål man som underdog inte får släppa in om man skall kunna skaka ett europeiskt storlag som Lyon.

I målfirandet sprang Signe Bruun och vänsterbacken Selma Bacha och hämtade en matchtröja som de lagt bakom Falks mål. I firandet samlades laget och Bacha höll upp Amel Majri:s tröja för att visa att laget tänker på stjärnan som tydligen drog sönder knät i senaste ligaomgången.

18: Häcken har flera gånger tappat bollen centralt i uppbyggnadsfas på egen planhalva. Läge att börja spela runt, eller över Lyons press.

21: När Falk rullar igång insparkarna sätter Lyons forwards stenhård press. Häcken är nära bolltapp i eget straffområde. Man måste väl börja slå insparkarna långt nu?

21.00: Fin räddning av Falk på ett vänsterskott från Catarina Macario. 1–3 i målchanser.

25.20: Lyon bjuder på en smart uppspelsvariant. Defensiva innermittfältaren Damaris Egurrola lyfter en hög boll mot van de Donk, som nickskarvar in bakom Häckens vänsterförsvar. Där löper blixtsnabba Delphine Cascarino in i ytan.

Häckens vänsterförsvar har en jobbig uppgift mot Cascarino och Ellie Carpenter. När även van de Donk drar sig åt höger går Häckenförsvaret lite vilse.

26: Häcken slår en lång inspark. Man har insett att det varit ett för stort risktagande att rulla igång insparkarna. Bra.

34.25: Friläge för Stina Blackstenius. Tiane Endler kommer ut och räddar. 2–3 i målchanser.

När man minskat risktagandet på egen planhalva har Häcken blivit mycket bättre. Anfallet som leder till friläget är snyggt. Det börjar med att Häcken pressar fram ett misstag i Lyons uppspel. Mille Gejl vinner bollen, och spelar hem till Rubensson. Hon i sin tur lyfter mot centralt placerade Stine Larsen. Danskan frispelar i sin tur Blackstenius med en mästerlig bröstning. Ett anfall värt att bli mål…

46.30: Fransk dubbelchans på övertid. Först räddar Falk ett friläge från Malard, sedan tippar Falk returen från Signe Bruun i ribban. 2–4 i målchanser i paus. Och 0–1.

Totalt sett alltså en bra halvlek från Häcken. Man spelade lite naivt i början, vilket också kostade ett baklängesmål. Men när man minskade risktagningen blev det bättre, och utöver den där dubbelchansen på övertid släppte inte Häcken till några öppna lägen under halvlekens andra hälft.

Paus: Ada Hegerberg värmer lite extra. Skall hon trots allt spela? Inför matchen trodde jag inte på det, när övriga spelare värmde kollektivt körde nämligen Hegerberg själv med en fystränare.

Andra halvleken:

47.02: 0–2 Catarina Macario. Lyon rivstartar halvleken och spelar sig centralt genom Häckens press. Bollen går sedan ut på Lyons vänsterkant, där Bacha överlappar och lyfter in bollen. Lyon har då tre spelare vid målområdeslinjen i Häckens straffområde. Häckenförsvaret är stressat, och i andraläget nickar Luna Gewitz bollen rakt ut i planen. Macario står vid straffpunkten och tackar och tar emot.

52.18: 0–3 Självmål av Stine Larsen. Efter ett nytt snabbt Lyonanfall blir det hörna från höger. Lyon packar in fem spelare i Häckens målområde. När bollen kommer in lutar sig Larsen in framför Buchanan och råkar nicka bollen rakt in i eget mål.

Häcken har fått en riktig mardrömsstart på halvleken. Klacken verkar dock inte bry sig, utan den kör bara på. Det är inte tyst en sekund i samband med bortamålen.

71.05: Ada Hegerberg har värmt hårt ihop med Perle Morroni och Laurine Baga. Nu får norskan en björnkram av fystränaren, sedan joggar hon mot bänken. Hon skall verkligen spela.

Framför mig på pressläktaren sitter tre norska reportrar. De börjar knappa på sina mobiltelefoner. Det här måste omgående rapporteras hem till Norge. Själv rapporterar jag på twitter…

78.25: Ada Hegerberg är tillbaka. Det är en stor internationell damfotbollsnyhet. Hon får en kram vardera av tränarna Camille Abily och Sonia Bompastor innan hon springer in på planen.

Den manlige matchspeakern kallar henne Hagerberg till de norska reportrarnas förtjusning. Speaker nummer två klarar storstjärnans namn betydligt bättre.

87: Damaris Egurrola får gult kort. Jag har inte sett spanjorskan spela tidigare, men är imponerad. Hon är väldigt bra, enligt min uppfattning bäst i Lyon. Strax innan varningen ropas publiksiffran 4104 ut. En bra siffra i oktoberregn.

Matchen slutar 0–3. Jag har inte bokfört en enda målchans efter självmålet. Det blir alltså 2–6 i målchanser.

Efteråt på den franska presskonferensen imponerar manager Sonia Bompastor, bland annat genom att hjälpa tolken med översättning till engelska. Men även genom sin hyllning av Hegerberg. Bompastor avslöjar att norskan under sin skadefrånvaro tänkt tanken att karriären skulle kunna vara över.

Kanske är det därför som Hegerberg gråter när hon träffar familj, Lotta Schelin och klubbpresident Aulas precis framför pressläktaren efter slutsignalen.

Det lilla jag såg av DAZN:s (uttalas tydligen ungefär Dasson) sändning såg bra ut. Som synes ovan hade man även ett matigt klipp med höjdpunkter. Dock tycker man väl att Hegerbergs återkomst borde ha platsat i ett 7,5 minuter långt klipp. Eller hur?

För Häcken gäller det alltså att slipa bort naiviteten till nästa match, den borta mot Bayern i nästa vecka. Tyskorna kommer att vara lite pressade inför den matchen eftersom de tappade två oväntade poäng i Portugal. Kan Häcken hålla emot ett tag så kanske Bayern kan bli nervöst.

För Häcken gäller också förstås att se till att man får med sig hela truppen till alla matcher. Stina Blackstenius sa på presskonferensen att det är jätteroligt att spela den här typen av matcher. Skall man tolka det som en signal om att hon även vill vara med i de tre sista?

I den andra gruppen som inleddes under tisdagen blev det två storsegrar. Först vann Hoffenheim med hela 5–0 mot danska Køge, siffror som utifrån det här klippet kunde varit betydligt större:

Och sedan visade Barcelona att de inte tänker ge bort sin mästartitel i första taget. Man vann med klara 4–1 mot Arsenal, trots att man kostade på sig att bränna en straff på övertid på övertiden. Eller, det var ju faktiskt Manuela Zinsberger som gjorde en fin räddning på Alexia Putellas straff.

För Jonas Eidevall fick alltså segersviten ett abrupt slut. Engelska lag har uppenbarligen inte knäckt koden om hur man möter spanskt motstånd. Vi får se om den trenden står sig över hela vinterns turnering.

I morgon 18.45 går BK Häcken FF in i Champions Leagues gruppspel. Man gör det genom att ta emot Europas allra bästa lag under den senaste tioårsperioden – Olympique Lyonnais.

Det sägs som bekant att det är avspark för det första gruppspelet någonsin i Women’s Champions League. Och det är ju både sant och falskt.

Sant eftersom det inte har varit gruppspel under den period där turneringen hetat just Women’s Champions League, alltså sedan hösten 2009. Men innan dess, när namnet på damernas Champions League istället var Uefa Women’s Cup, var det ju faktiskt gruppspel.

Hösten 2008 vann Umeå sin grupp i Women’s Cup. Precis som nu var det fyra fyrlagsgrupper, där ettan och tvåan gick till kvartsfinal. Umeå ställdes mot Arsenal i sin kvartsfinal – och vann med totalt 8–3. 16 lag i gruppspel är alltså inget nytt i damernas mästarturnering, även om det framställs så.

Nytt är däremot att alla matcher sänds – och att de går att se gratis. De som sänder är DAZN, och man gör det på Youtube. På den blå länken finns länkar till alla matcher. Häcken–Lyon ser du här:

Parallellt med Häckens match spelas Hoffenheim–Køge. Och med avspark 21.00 är det sedan dags för Benfica–Bayern München – och tisdagens höjdare: Barcelona–Arsenal.

Hittills har ju Jonas Eidevall gjort supersuccé i Arsenal. Det har blivit nio segrar på nio tävlingsmatcher, bland annat har man vunnit med 5–0 mot Manchester City och 3–2 mot Chelsea. Nu ställs Eidevalls lag mot svårast möjliga motstånd, det europeiska mästarlaget Barcelona. Intressant.

Tisdagens mest intressanta match för oss svenskar är ju dock ändå Häckens möte med Lyon. Det blir väldigt spännande att se om Göteborgslaget kan göra något åt det franska topplaget.

Häcken har ju förstås stort självförtroende efter lördagens starka seger mot FC Rosengård. Samtidigt noteras en ganska rejäl oro inom truppen. Tre bärande spelare (Stina Blackstenius, Julia Zigiotti-Olme och Emma Kullberg) har alltså inte ställt upp på att förlänga sina kontrakt över andra halvan av gruppspelet.

Personligen fattar jag ingenting. Jag fattade inte heller något när spelare lämnade Kopparbergs Göteborg mitt i Champions League förra hösten.

För mig är det att svika sina lagkompisar att inte spela klart säsongen när man ändå inte får spela för någon annan klubb förrän efter nyår. Jag hade skämts, och inte kunnat med att se mina lagkompisar i ögonen om jag hade lämnat laget i mitten av november.

Eller. Jag hade inte lämnat laget i mitten av november.

Jag har alltid tyckt att det är självklart att man gör allt för det lag man representerar. Aktuella spelare tycks däremot sätta jaget före laget. Det tycker jag är beklagligt. Och faktum är att jag hade varit tveksam till att värva den typen av egoistiska spelare om jag varit sportchef i någon större klubb. Nu lär jag ju dock aldrig bli det…

När det gäller kontrakt så har jag obekräftade uppgifter om att Häcken och Mats Gren ännu inte förhandlat om förlängning. Mästartränarens kontrakt löper ju ut i höst.

Även om Lyon numera är mindre stjärnspäckat än laget var för två år sedan så är det franska topplaget jättefavorit i morgon. Jag gissar att Lyon stundtals kommer att sätta en jättepress på Häcken, vilket innebär ett stort test på Göteborgslagets förmåga att spela sig ur stressade situationer.

Det blir även ett test på Häckens försvarsspel. I damallsvenskan brukar laget pressa sönder motståndet. Någon annan typ av försvarsspel behöver man nästan aldrig ägna sig åt. Och när man behöver det brukar några mindre misstag inte bli så kostsamma. Mot Lyon riskerar varje misstag kosta baklängesmål. Vi får hoppas att Häcken slipper sådana lärdomar.

Tittar vi på Lyons lag ser det alltså inte lika starkt ut som det gjorde som våren 2019. Men man har inlett hösten starkt. Efter att man förlorade ligaguldet till PSG i våras har man byggt om i startelvan. Tidigare försvarsstjärnan Sonia Bompastor är manager, och i 4–1-segern mot Bordeaux i lördags ställde hon upp sitt lag så här:

4–3–3: Tiane Endler – Ellie Carpenter, Kadeisha Buchanan, Grace Mbock Bathy, Perle Morroni – Danielle van de Donk, Amandine Henry, Amel Majri – Delphine Cascarino, Catarina Macario, Melvine Malard.

Med i truppen till Göteborg finns även en viss Ada Hegerberg. Norskan gjorde sin senaste match den 19 januari i fjol. Kanske, kanske att hon kan vara redo för ett kortare inhopp i morgon?

Hegerbergs målskytte har varit saknat i Lyon det senaste året. Gissningsvis kommer hon dock att behöva en ganska lång acklimatiseringsperiod innan hon kan prestera som hon gjorde förr. Jag har hört det sägas att den tid man behöver för att komma tillbaka till full kapacitet är lika lång som själva skadefrånvaron. I Hegerbergs fall skulle det i så fall ta drygt 20 månader att hitta tillbaka till toppformen.

I Lyons elva finns aggressiva mittfältaren Danielle van de Donk, som ju hade Göteborg som hemadress 2015. Där finns också världens bästa målvakt – Tiane Endler – och en urstark backlinje.

Framåt har man rejält med fart, framför allt hos Delphine Cascarino på högerkanten. Lotta Ökvist kommer att få det hett om öronen. Jag gissar även att Lyon var på plats i lördags och såg att Elin Rubensson gärna vill ha en hög position, vilket innebär att hon lämnar en stor lucka bakom sig. Den luckan får inte bli för stor.

Lyon har som sagt inlett hösten väldigt starkt. Mina odds för tisdagens match är 3–7–90 – alltså rejäl fransk övervikt.

Innan jag sätter punkt så kan det vara läge med några ord om söndagens båda damallsvenska matcher. Där tog Eskilstuna ett stort steg på Champions Leaguekval. 3–1-segern mot Djurgården samtidigt som Hammarby kryssade mot Piteå innebär att United nu är sex poäng före Kristianstad och sju före Bajen. Matchen Kristianstad–Eskilstuna på söndag kan bli avgörande för vilket lag som blir trea.

En timme efter avspark på Kristianstad fotbollsarena blir det nytt publikrekord i svensk damfotboll. Hammarby har nu sålt över 13000 biljetter till derbyt mot AIK.

Häcken vann med 2–0 mot Rosengård i en dyngsur tillställning på Hisingen i eftermiddags. Därmed har vi plötsligt fått en riktigt het guldstrid i årets damallsvenska.

Med fyra omgångar kvar är nu Rosengårds serieledning nere i tre poäng och ett mål. Och om Häcken klarar av att parallellt hantera både damallsvenskan och Champions League kan det bli riktigt spännande framöver.

I eftermiddags var jag en av 2814 åskådare som satt i regnet på Bravida arena och kollade in toppmötet mellan just Häcken och Rosengård. En bit ifrån mig på läktaren såg jag avstängda Sanne Troelsgaard och skadade duon Mimmi Larsson och Fiona Brown. Framför mig blev Jelena Cankovic kvar på bänken i 90 minuter.

Lägg till att Rosengård i somras tappade Stephanie Labbé, Glodis Perla Viggosdottir, Nathalie Björn, Hanna Bennison och Anna Anvegård. Sju av de nio startade när Rosengård körde över Häcken med 2–0 den 27 juni, de andra två hoppade in.

Då gjorde Häcken en stark start, sedan tog Rosengård över – och vann till slut hur säkert som helst.

I dag såg det helt annorlunda ut. Eller. Även om det var väldigt andra förutsättningar mellan lagen såg den första halvleken ut ungefär som senast.

Häcken startade bäst och kontrollerade matchen. Rosengård hade svårt att ta sig över mittlinjen Efter 13 minuter var det heta diskussioner på planen mellan Emma Berglund, Caroline Seger och ytterligare några Rosengårdsspelare.

Efter den där diskussionen fick Rosengård bättre defensiv kontroll. Och Stefanie Sanders började suga in lite bollar, vilket gjorde att Malmölaget började få innehav även på offensiv planhalva. Seger, Berglund och de andra Rosengårdsspelarna fick även hjälp av planen, som blev allt mer svårhanterad för varje regndroppe som föll. Och det handlade om många droppar.

I paus hade lagen haft varsin boll i stolpen, och det kändes vidöppet.

Efter paus var det bara Häcken – och en massa vatten – på planen. Hemmalaget löste gåtan om hur man hanterar en vattensjuk plan, och till slut hade jag 7–1 i klara målchanser i Göteborgsfavör.

Slutresultatet 2–0 var således helt i sin ordning. Och för Rosengårds skull hoppas jag att tränare Renee Slegers menade nästa match när hon sa att Larsson och Cankovic snart skall vara tillbaka i spel.

Det var ju nämligen otrolig skillnad mellan det Rosengård jag såg före OS och det jag såg i dag. Otrolig. Det var jätteskillnad i den offensiva spetsen. Men framför allt skulle jag säga att det är i de bakre leden som Malmöklubben tappat.

Teagan Micah är långt ifrån lika stabil och säker som Stephanie Labbé. Micah var i och för sig chanslös på de båda målen, men jag tyckte inte att hon spred den känsla av säkerhet som en backlinje behöver känna för att kunna prestera på topp.

Även i backlinjen har stabiliteten minskat. Högerbacken Bianca Schmidt känns väldigt långt ifrån den nivå hon en gång har haft. Ändå var det till vänster som Rosengård var som mest sårbart. Gudrun Arnardottir visade tidig osäkerhet i matchen mot Stina Blackstenius genom att falla och ta rejält djup, och på så sätt ställa sina kollegor i backlinjen.

När Arnardottir senare vågade hålla linjen var anfall på ytan bakom henne Häckens bästa taktik. Isländskan var också olycklig vid båda Häckens mål. Jag lyssnade på henne efter matchen, och då ansåg hon att hon skulle ha haft frispark vid det första målet.

Jag har kollat igenom situationen i efterhand, och har inte sett något som styrker det isländskan säger. Nu har jag i och för sig inte tillgång till några bilder som visar hela sekvensen med Blackstenius och Arnardottir. Men från det jag har sett ser jag inget som skulle berättiga till Rosengårdsfrispark.

Och om vi vänder på det, alltså om Arnardottir varit i ryggen på Blackstenius, och det hade blivit straff – då hade sannolikt Arnardottir varit fly förbannad.

Utanför Arnardottir, på vänsterbacken, spelade Katrine Veje. Hon blev rejält uppsnurrad av Johanna Rytting Kaneryd vid 2–0-målet. Där såg man att Veje är omskolad forward, och att hon fortsatt är bättre i offensivt straffområde än i eget.

Fanns det då inte något positivt hos Rosengård? Jo, Caroline Seger var lysande på centralt mittfält. Och så gillade jag inhopparen Bea Sprung. 16-åringen kom in med både respektlöshet och stor arbetsvilja. Det skall bli väldigt spännande att se hennes utveckling.

I nuläget känns det faktiskt som att Häcken har ett bra läge. I fjol tappade Rosengård kommandot i damallsvenskan på fem matcher från och med den 27 september till och med den 17 oktober. På de fem matcherna tog man bara sex poäng.

Nu är vi inne i samma period. Rosengård kryssade mot Kristianstad den 26 september och föll i dag mot Häcken. Som tur är för Malmöklubben har man bara två matcher kvar under oktober, Linköping och Piteå. Häcken skall spela fem matcher till i oktober, nästa på tisdag mot Lyon.

Utöver toppmötet hade vi även ett bottenmöte i dag. Där vann AIK med 1–0 mot Växjö efter att Jenny Danielsson skickat upp segerbollen i krysset. Därmed kan AIK börja planera för damallsvenskan 2022. Däremot har småländskorna numera bara teoretiska chanser att hålla sig kvar. Med fyra matcher kvar att spela är man tio poäng bakom Piteå och elva bakom AIK. Det är redan sagt, men får sägas en gång till: Växjö spelar i elitettan nästa år.

Men Småland kan ändå få ett lag i damallsvenskan. I dag vann Umeå mot Uppsala samtidigt som Kalmar och BP tog varsin trepoängare. Med fem omgångar kvar har Kalmar nu fyra poäng ner till fyran Uppsala – ett bra utgångsläge.

Umeå har förstås ett ännu bättre läge. Man har tolv poäng och 29 mål ner till Uppsala. Inom två veckor kommer UIK att kunna fira damallsvensk comeback. Noterbart i dag för övrigt att Umeå kom i underläge i minut 80. Men junioren Lisa Björk kvitterade två minuter senare, och veteranen Lisa Dahlkvist avgjorde på övertid.

Tillbaka till damallsvenskan. Där vann Vittsjö i dag med hela 3–0 mot Linköping. Medan Vittsjö avancerade till femteplatsen fortsätter LFC att sjunka som ett sänke. Man är nu bara en poäng före det Kif Örebro som i dag stod för en stark återkomst. Man var under med 2–0 i paus borta mot Kristianstad, men kom tillbaka och Jenna Hellstrom kvitterade till 2–2 i 93:e.

KDFF:s poängförlust ger ett bra utgångsläge för Eskilstuna och Hammarby inför deras söndagsmatcher.

Förra helgens vinnare var Djurgården och Örebro. De största förlorarna var nog Häcken och Linköping – trots att de tog var sin poäng.

Häcken tappade två poäng borta mot Växjö. Först tänkte jag att göteborgarnas guldchans gick upp i rök där. Man hade dock lyckan att även Rosengård tappade två poäng i omgång 17, vilket gör att avståndet på sex poäng mellan ettan och tvåan återstår.

För Linköping innebär krysset mot Eskilstuna att det fortsatt skiljer sju poäng mellan lagen, och att det lär krävas maximala 15 poäng på de fem återstående omgångarna för att LFC skall kunna nå sitt mål om Champions League 2022.

Med tanke på att man bara har vunnit två av de 13 senaste matcherna är det ju inget som talar för fem raka segrar. Läget ljusnar ju inte direkt när man ser att en av de där fem matcherna är Rosengård borta nästa helg. Även nu i helgen har man en tuff bortamatch – i Vittsjö i morgon 15.00.

I förra inlägget gjorde jag en liten jämförelse mellan årets och fjolårets LFC. Efter krysset hemma mot Eskilstuna kan LFC inte längre nå upp i fjolårets poängskörd – 39 poäng.

Det blev en liten diskussion om LFC i kommentarsfältet på förra inlägget. När jag kollar på den trupp som LFC startade fjolårets säsong med, och jämför med det lag som startade årets är nog faktiskt min uppfattning att årets lag är något starkare än fjolårets.

Däremot hade LFC ett betydligt starkare lag i avslutningen av fjolårets seriespel än man har nu. En stor anledning till det är förstås att Frida Maanum nu har lämnat. När hon lämnade efter tio omgångar låg LFC femma på 16 poäng, vilket är exakt samma poängskörd som man hade efter tio omgångar i fjol.

Utan Maanum har dock Linköping rasat samman. Nu ligger man sexa på 22 poäng. Det har alltså bara blivit sex poäng på de sju omgångar som laget spelat utan den norska storstjärnan. Man kan definitivt säga att LFC i princip sålde sin chans på Champions Leaguekval när man släppte Maanum till Arsenal.

Nu är det klar fördel Eskilstuna i kampen om den där tredjeplatsen. Man har fyra poängs marginal till Kristianstad, fem till Hammarby och sju till LFC och Vittsjö. Ett kanonläge med fem omgångar kvar att spela.

Dock skall det konstateras att United har ett rätt tufft program i de där fem omgångarna. Man möter i tur och ordning:

• Djurgården, hemma
• Kristianstad, borta
• Kif Örebro, hemma
• FC Rosengård, borta
• Häcken, hemma

Matchen i Kristianstad kan bli väldigt avgörande. Trots att man är fyra poäng bakom har faktiskt KDFF ett helt okej utgångsläge i den där kampen om tredjeplatsen. Deras avslutning ser ut så här:

• Kif Örebro, hemma
• Eskilstuna, hemma
• Djurgården, borta
• Växjö, hemma
• Piteå, borta

Även Hammarby har ett hyfsat läge. Även om Bajen har hackat lite i höstupptakten så har man avverkat alla matcher om de fyra lag som ligger framför i tabellen. Spelschemat ser inte omöjligt ut…

• Piteå, hemma
• AIK, hemma
• Vittsjö, borta
• Linköping, hemma
• Växjö, borta

…och så har Bajen sina fans i ryggen. Det är nu sålt fler än 10 000 biljetter till nästa söndags hemmaderby mot AIK. Kul med lite folkfester nu i seriens slutspurt.

Inför nästa söndags Stockholmsderby ser toppen av den damallsvenska publikligan ut så här:

1. 9413 – Linköpings FC–Umeå IK, den 3 september 2008
2. 8907 – Umeå IK–Djurgården/Älvsjö, den 13 juni 2004
3. 7825 – FC Rosengård–LB07, den 30 augusti 2017

Men innan dess skall vi alltså har en otroligt intressant omgång nu i helgen. Otroligt intressant eftersom vi både har toppmötet mellan tvåan Häcken och ettan Rosengård och bottenmötet mellan elvan AIK och tolvan Växjö att se fram emot.

Jag har ju redan slagit fast att Växjö kommer att åka ur. Men det är inte matematiskt klart, och en Växjöseger i morgon (13.00) kanske kan skapa lite spänning. Klart är att det är absolut sista chansen för Växjö, som bara måste vinna. Inför avspark är det åtta poängs skillnad mellan lagen.

Inför toppmötet är det alltså sex poäng upp för Rosengård. Även här är det en måstematch för det lag som ligger bakom. Om Rosengård vinner är guldet i praktiken klart. Nio poäng tappar inte Rosengård på fyra omgångar.

Kryss känns inte heller som något bra alternativ för Häcken, utan det krävs seger i morgon för att guldstriden skall leva in i seriens slutomgångar.

För Häcken är det roliga dagar som väntar. Utöver morgondagens damallsvenska toppmöte väntar hemmamatch mot Lyon i Champions League på tisdag.

Utöver matcherna i topp och botten har vi Kristianstad–Kif Örebro och Vittsjö–Linköping under lördagen. Och under söndagen väntar Eskilstuna–Djurgården och Hammarby–Piteå.

I elitettan återstår sex omgångar. Umeå har nu 9,5 poäng ner till fjärdeplatsen. Om ett par veckor kan vi gratulera västerbottningarna till att återigen ha damallsvensk status. Kampen om de andra två platserna är desto hårdare. Just nu är läget:

2) Kalmar, 40 poäng, +13
3) Uppsala 39 poäng, +20
––––––––––––––––––––––
4) BP 39 poäng, +16
5) Morön 33 poäng, +16
6) Lidköping 33 poäng, +4

Jag skriver med Morön och Lidköping eftersom de har kvar en teoretisk chans. Men i båda fallen lär det krävas maximala 18 poäng.

Det troliga är ju ändå att Kalmar, Uppsala och BP gör upp om två platser i damallsvenskan. I morgon är det toppmöte Uppsala–Umeå, medan Kalmar skall till Bollstanäs och BP tar emot Sundsvall.

I botten har Borgeby vunnit två raka matcher och därmed närmat sig Norrköping. Nu skiljer det sex poäng, och skåningarna har kvar att möta både Bollstanäs och Norrköping. Det kanske trots alla kan bli lite spänning i botten.

Slutligen till helgens tv-guide:

Fredag
18.30: Kolding–AaB i danska Gjensidige Kvindeliga, sänds på Viaplay.
19.15: Köln–Bayern München i tyska Frauen-Bundesliga, sänds på Viaplay.

Lördag
12.30: Chelsea–Brighton i engelska WSL, sänds på Viasat Football och Viaplay.
13.00: Freiburg–Wolfsburg i tyska Frauen-Bundesliga, sänds på Viasat Sport1 och Viaplay.
13.15: AGF–Nordsjælland i danska Gjensidige Kvindeliga, sänds på Viaplay.
14.30: Roma–Juventus i italienska Serie A Femminile, sänds på Viaplay.
15.15: Køge–Fortuna Hjørring i danska Gjensidige Kvindeliga, sänds på Viaplay.
16.00: Hoffenheim–Frankfurt i tyska Frauen-Bundesliga, sänds på Viaplay.
18.15: Aston Villa–Arsenal i engelska WSL, sänds på Viaplay.

Söndag
12.30: Napoli–Milan i italienska Serie A Femminile, sänds på Viasat Sport1 och Viaplay.
14.00: Brøndby–FC THY Thisted i danska Gjensidige Kvindeliga, sänds på Viaplay.
15.00: Eskilstuna–Djurgården i damallsvenskan, sänds på SVT.
16.15: Madrid CFF–Atletico Madrid i spanska Liga Iberdrola, sänds på Viaplay
19.45: Birmingham–Manchester United i engelska WSL, sänds på Viaplay.

Landslagsuppehållet är över och i helgen spelas den 17:e omgången av damallsvenskan. I dag är det således sex omgångar kvar att spela – 18 poäng att slåss om.

Om vi skall få en riktigt het guldstrid måste Häcken sannolikt gå rent i resten av matcherna. Rosengård har ju bara tappat fyra poäng fram till nu, och måste tappa ytterligare minst sex för att guldet skall stanna i Göteborg.

En av de matcher där Malmöklubben skulle kunna tappa poäng är söndagens mot Kristianstad. En annan väldigt viktig match är Linköping–Eskilstuna. Det är sannolikt LFC:s sista chans att haka på i kampen om tredjeplatsen. Inför avspark har östgötarna sju poäng upp till Eskilstuna. Med tanke på att det bara är 15 poäng kvar att spela om efter söndagens match får inte avståndet öka – det måste minskas.

Noterbart när det gäller LFC är att laget tog 39 poäng i fjol, vilket innebär ett snitt på 1,77 poäng per match. Det var tydligen inte tillräckligt, för klubbledningen sparkade ju tränarduon Olof Unogård och William Strömberg efter säsongen.

I år har LFC tagit 21 poäng på 16 omgångar – ett snitt på 1,31 per match. Om man tar full poäng i de sex återstående omgångarna når man upp till fjolårets notering. Men det är ju inte något som talar för det. Laget har bara två segrar på de tolv senaste damallsvenska matcherna. Tvärtom känns det som stor risk att vi snart får stämpla fiasko på Linköpings insats det här året. Inte minst med tanke på att man inför avspark kallade sig för utmanare om guldet.

Under lördagen spelas intressanta Stockholmsderbyt Djurgården–Hammarby och matchen Växjö–Häcken. Djurgården är sex poäng bakom Bajen, och är vid vinst således inte chanslöst på att vinna titeln ”bäst i huvudstaden”. Under söndagen noteras också Piteå–Vittsjö och Kif Örebro–AIK.

I elitettan är vi framme vid omgång 20 av 26. Umeå har 9,5 poäng ner till BP på fjärdeplatsen, och står således med ena benet i damallsvenskan 2022.

De två andra uppstigningsplatserna står mellan kvartetten Uppsala, Kalmar, BP och Morön. Efter lördagens match mellan Morön och Kalmar kan kvartetten ha minskat till en trio. Om Morön förlorar kommer Skelleftelaget att minst ha sex poäng upp till trean, ett avstånd som inte blir lätt att ta igen på sex omgångar.

I övrigt i helgen kan man under lördagen på Viaplay njuta av Barcelona–Valencia (12.00), Everton–Birmingham (12.30), Fortuna Hjørring–HB Køge (12.45), Milan–Sassuolo (14.30) och Nordsjælland–AGF (16.00). Och under söndagen sänder kanalen AaB–Kolding (13.00), engelska prestigematchen Manchester United–Chelsea (13.30), Sampdoria–Pomigliano (14.30), FC THY Thisted–Brøndby (15.00) och som avslutning den riktiga höjdaren Arsenal–Manchester City (19.45).

Jag skrev i förra inlägget att det rimliga var att tro att Sveriges skulle besegra Slovakien med en marginal mellan fem och åtta mål, att det skulle vara så stor skillnad mellan lagen.

Det blev 1–0, ett resultat som är bra såtillvida att det innebär att Sverige vann och tog alla de tre poängen. Det var även ett resultat som går bra i harmoni med tidigare svenska kvalstarter. Så här har det gått i premiären i de fyra senaste kvalen:

VM 2015: Polen (h) 2–0
EM 2017: Moldavien (b) 3–0
VM 2019: Kroatien (b) 2–0
EM 2022: Lettland (b) 4–1

I alla fall har det varit ganska krampaktiga segrar mot svagt motstånd. Moldavien, Kroatien och Lettland är ju faktiskt rent usla lag, och ett par av de här matcherna har faktiskt levt ända in i slutkvarten. Polen och Slovakien är klart bättre än de andra tre, men ändå en bra bit ifrån mästerskapsnivå.

Resultatmässigt var 1–0 inget vidare. Sett till prestationen var det ändå okej, framför allt defensivt. Jag räknade till 8–0 i klara målchanser, slovakiskorna hade några halvlägen, men alltså ingen målchans som jag räknade som 100-procentig.

Offensivt skapade Sverige inledningsvis chanserna på defensiven. Slovakien rullade igång insparkarna, men hade otroligt svårt att hantera den höga svenska pressen. Det var just på en slovakisk inspark som Lina Hurtig bröt bollen och stod sedan för det fina förarbetet till Fridolina Rolfö:s segermål.

Sveriges problem låg i det uppställda anfallsspelet. Det var bättre än i de där fyra andra premiärerna som nämnts. Men det blev ändå ganska enhanda, vårt lag hade väldigt svårt att spela sig genom Slovakiens försvar. Det innebar att vi hamnade utanför ett samlat motståndarlag, ofta på vänsterkanten. Väl där saknades det lite kvalitet och skärpa i de avgörande passningarna för att göra fler mål.

Men poängen trillade in. Och på tisdag blir det tre till. Georgien är ett riktigt uselt lag, ett av Europas sämsta. Där bara måste det blir fler än fem svenska mål.

I övrigt har resultaten i det europeiska VM-kvalet ännu så länge i stor utsträckning följt förhandstipsen. Två skrällar har vi dock fått se, en rätt stor. Då tänker jag på att Nederländerna spelade oavgjort, 1–1, hemma mot Tjeckien. Tjeckien har sakta men säkert flyttat fram sina positioner, och missade nästa års EM-slutspel efter straffläggning i playoff mot Schweiz.

Tjeckien kryssade också mot Kanada i en träningsmatch inför OS. Men i tävlingssammanhang bör kryss borta mot världsfyran Nederländerna vara Tjeckiens främsta framgång hittills.

Den andra skrällen var Polen–Belgien 1–1. Fast den var inte så stor. Polskorna har likt tjeckiskorna flyttat fram sina positioner, och Belgien ligger bara tio platser högre på världsrankingen.

Till slut några ord om min fråga i förra inlägget. Frågan löd:

Jag kan faktiskt inte komma på någon svensk spelare som ställt sig utanför landslaget. Kan ni?

Jag fick svar med några exempel på svenska spelare som tackat nej till olika landslagssamlingar, eller -turneringar. Malin Diaz (EM 2017), Marija Banusic (OS 2016), Stephanie Öhrström (EM 2017) och Nilla Fischer (OS 2021) är några exempel. I alla fallen handlade det i princip om breddspelare som inte var tänkta för startelvan och av olika skäl inte kunde/ville vara med.

Även Emma Berglund och Elin Ekblom nämndes, men där har jag inte hittat några uppgifter på när eller hur. Möjligen att Ekblom ställde sig utanför landslaget under en längre period. I övrigt har jag fortfarande inga exempel på spelare som bojkottat det svenska landslaget.

17.30 är det avspark i VM-kvalet för svensk del. På TV6 eller Viaplay kan man se bortamatchen mot Slovakien.

För egen del har jag haft lite svårt att tända till på det här landslagsfönstret. Jag antar att det missade OS-guldet fortsatt sitter som en tagg i sidan. Jag hör att alltfler spelare börja prata om att de vann ett silver i Tokyo. För egen del tror jag att jag alltid kommer att se det som att Sverige förlorade ett guld.

Förbundskapten Peter Gerhardsson har flera gånger sagt att dagens match är det första steget mot ett nytt OS-guld, och det är ju helt korrekt. För att nå OS måste man ju först ta sig till VM. Trots det känns inte det här kvalet glödhett just nu. Kanske hänger det på att det är Slovakien och Georgien som väntar i det här fönstret, och att det skall handla om två stora och säkra svenska segrar.

För den här typen av matcher blir ju alltid svenska segrar. Backar vi bandet några år vann vårt landslag dock bara bortamatcher mot lag som Slovakien med max tre måls marginal. Under Gerhardsson har vi blivit bättre och bättre på att göra mål på den här typen av motstånd, och när lagen i fjol möttes i Trnava i EM-kvalet blev det 6–0 i svensk favör.

Det rimliga är att tro att den svenska segern i dag hamnar på en marginal mellan fem och åtta mål. Så stor skillnad skall det vara på lagen. Förutsatt att spelarna har lättare att tända till på matchen än jag har.

Annars startade det europeiska VM-kvalet redan i går. Då tog som väntat Danmark, Spanien och Norge klara segrar. Däremot fick vi en skräll i Turkiet, där hemmalaget nådde 1–1 mot ett allt bättre Portugal.

Gårdagens spelare var den 20-åriga Sociedadforwarden Amaiur Sarriegi Isasa, som i sin tävlingsdebut för det spanska landslaget gjorde hela fyra mål. Andra spelare som utmärkte sig under premiärdagen var norska tremålsskyttarna Caroline Graham Hansen och Lisa Marie Karlseng Utland samt danska tvåmålsskyttarna Signe Bruun och Pernille Harder.

Norge vann för övrigt med 10–0 mot Armenien i går. Och i dag har det norska förbundet förlängt kontrakten för sina svenska förbundskaptener Martin Sjögren och Anders Jacobson.

Apropå Norge blev jag nyligen intervjuad av en norsk journalist, bland annat fick jag frågan om varför Sverige har dragit ifrån Norge de senaste åren. En av de punkter jag framhöll var att alla svenska spelare i princip alltid har velat vara med i landslaget, medan Norge ofta har haft bråk och bojkotter. Sedan blev jag osäker.

Men jag kan faktiskt inte komma på någon svensk spelare som ställt sig utanför landslaget. Kan ni?

Slutligen kom det upp en intressant fråga i förra inläggets kommentatorsfält om flicklag i pojkserier. Det är helt klart ett ämne för ett framtida inlägg.