Tankar efter Göteborg–Linköping 1–1

Göteborg och Linköping spelade oavgjort på Gamla Ullevi tidigare i dag. 1–1 är ett resultat som troligen gladde alla lag i serien, utan de två som spelade.

Eller. Med tanke på hur matchen såg ut borde även Göteborg glädjas över att ha fått med sig en poäng. Jag var på plats på Gamla Ullevi och räknade till 9–3 i klara målchanser till Linköping.

Jag har många gånger skrivit att jag inte har sett LFC spela bra fotboll i år. I dag imponerade dock östgötarna. Inte för att laget spelade en sådan där blixtrande vacker passningsfotboll som man gjorde under 2016, och ibland även under 2017. Den typen av spel klarar helt enkelt inte dagens LFC-lag. Det hade krävts spelare som Pernille Harder och Fridolina Rolfö i anfallet, Magdalena Eriksson eller Janni Arnth i backlinjen och en Claudia Neto däremellan.

Dagens LFC spelar en helt annan typ av fotboll. Kanske att jag har varit orättvis mot laget tidigare i år, sannolikt för att jag ser 2016 års upplaga framför mig när jag tänker LFC. Tidigare i år har jag mest sett brister i Linköpings spel, jag har framför allt anmärkt på kvaliteten i uppspelsfas och på bristen på snabbhet i backlinjen. Jag såg de problemen i dag också.

Men jag såg också att laget var medvetet om dem, och att man under huvuddelen av matchen lyckades styra spelet så att man istället fick visa sina styrkor – i form av ett bra presspel, en vass anfallstrio samt bra kvalitet på fasta situationer.

Linköping inledde matchen klart bäst, och satte bra press på hemmalaget första 8.55. Offensivt spelade man 3–4–3, medan man föll ned i en fembackslinje i defensiven, och utgick ifrån en blandning mellan 5–4–1 och 5–2–3. Ofta klev man högt i sin press.

Det finns dock en fara med det när man har en långsam backlinje. Det blev tydligt efter 8.55, då Anna Rakel Petursdottir tvingades ta en varning för att hon inte hängde med Julia Zigiotti i djupled.

Under en period efter den situationen darrade LFC lite och Göteborg hade flera bra lägen att spela i djupled, dock utan att hitta de rätta passningarna. Även om Göteborg inte hade haft en enda riktigt bra målchans innan sitt ledningsmål tyckte jag inte att det var ologiskt när det kom i 20:e minuten.

Från närmare 30 meter skruvade Elin Rubensson snyggt in en frispark. Bollen gick in just under ribban. Skottet var dock inte speciellt hårt, och jag satt och funderade över om inte Emma Holmgren bör vara närmare den typen av skott om hon skall kunna bli landslagsmålvakt. Faktum är att jag fortfarande inte har bestämt mig.

Däremot har jag bestämt mig för att jag tycker att Zigiotti inte borde ha fått den där frisparken. Det såg billigt ut på plats, och jag ser ingen bestraffningsbar förseelse på tv-reprisen heller. Där hade Göteborg tur med domslutet.

På plats upplevde jag spontant att Göteborg även hade tur med domslutet en dryg minut senare, när Beata Kollmats – dagens bästa hemmaspelare – drog ner Mimmi Larsson. Jag upplevde det som att det borde varit målchansutvisning. Men domare Sara Persson gav istället Kollmats frisparken.

Och reprisen gav Persson rätt. Larsson drog i Göteborgsbackens byxor innan Kollmats slet ner Linköpingsforwarden.

Strax efter målet började Linköping återigen hitta mer rätt i sitt spel. Man fick bättre bett i sin press igen, och man höll Göteborg ifrån lägen att spela in bakom backlinjen.

När LFC fick fram bollen till sin anfallstrio blev det ofta farligt. Halvlekens sista kvart hade jag 0–3 i klara målchanser. Totalt var det 1–4 i paus – Göteborgs 1–0-ledning var alltså knappast rättvis.

Göteborg spelade för övrigt 4–4–2 med Zigiotti som forward bredvid Rebecka Blomqvist. Det innebär att man återigen körde med Vilde Böe Risa och Filippa Curmark på centralt mittfält, en duo som jag tycker är lite för lika i spelsättet för att funka perfekt ihop. Det var i och för sig den bästa match jag sett Curmark göra i en mer offensiv roll, men jag kände ändå att offrade några av Zigiottis bästa egenskaper när de körde henne som forward.

Den andra halvleken var egentligen en kopia av den första. Linköping inledde med sju–åtta bra minuter. Sedan var Göteborg nära att rinna igenom i djupled, men Emma Holmgren var vaket långt ute och agerade extraback.

Efter det kom en period där Göteborg hotade i djupled bakom LFC:s backlinje. Där hade Zigiotti och Rubensson varsin kanonchans att göra 2–0.

Det blev istället Stina Blackstenius som gjorde matchens nästa – och sista mål. Hon gjorde det på nick efter att ha vunnit en duell mot Emma Pennsäter. På slutet hade LFC tre väldigt bra chanser att avgöra matchen. Mimmi Larsson kan inte sova gott i natt med tanke på vilka superlägen hon brände.

Den sista chansen kom på hörna och gick till lagkapten Emma Lennartsson. Hennes nick från nära håll gick dock utanför. Och efteråt deppade LFC-spelarna. Även om de klättrade upp på tredje plats i tabellen är det fortsatt fyra poäng och tio mål upp till den viktiga andraplatsen. Det är förstås inte omöjligt att ta in på sju omgångar, men det hade förstås underlättat om man fått med sig de tre poäng från Gamla Ullevi som man var värda.

Efteråt pratade jag med Stina Blackstenius. Hon betonade att det var poängen man var ute efter den här lördagen.

”Absolut. Det är lite tungt. Vi hade kunnat haft tre poäng i dag sett till våra chanser. Det var ju faktiskt ganska klara chanser. För egen del känner jag att jag kunde ha förvaltat mina lägen lite bättre. Det är klart att man grämer sig över det.”

Fast rent spelmässigt var prestationen en av lagets bästa i år – kanske den allra bästa.

”Ja, jag tycker att vi har höjt oss spelmässigt och skapar betydligt mycket fler chanser i matcherna än vi har gjort tidigare. Jag tycker också att Lina och Mimmi har kommit in lite mer centralt i banan vilket har gjort att vi har fått ut lite mer av varandra. Vi har kunnat hjälpa varandra på fler sätt. Men vi har höjt oss som lag. Det har blivit bättre hela vägen, ända nerifrån. Det hade varit viktigt för känslan i laget om vi även hade fått utveckling i form av vinster – inte bara i prestation.”

Hur ser du på din egen säsong?

”Det har varit en ganska lång säsong som började i juli förra året. Det har varit väldigt många matcher. När jag står här nu är det klart att jag önskar att jag hade fått ut mer av mitt spel den här säsongen. Men jag vet om min bakgrund och att det har varit en lång säsong. Jag får någonstans försöka sätta rimliga krav på mig själv, även om jag vanligtvis brukar vilja sätta dem väldigt högt. Jag tycker i många matcher att det varit som i dag, att jag kommit till bra lägen men inte riktigt kunnat sätta dit dem. Och det straffar sig lite.”

Ni har väl inte gett upp?

”Självklart inte. Det är inget läge att göra det, utan det är matcher kvar att spela.”

Tankar inför EM-kvalet?

”Spännande så klart att börja på något nytt efter den VM-resan som vi hade. Det är alltid kul att samlas med landslaget, och möta ihop både spelare och ledare. Det är en positiv känsla efter VM.”

Är det svårt att ladda om efter VM?

”Nej, det skulle jag inte säga. Utan det ger mer energi, och de här matcherna är otroligt viktiga om vi skall kunna se fram emot ett EM. Och så ligger det ett OS redan nästa sommar.”

Några platser från mig på pressläktaren satt assisterande tränaren i Bayern München. Han förklarade efteråt att hans lag måste räknas som klara favoriter mot Göteborg. Sedan sa han att han inte fick citeras i media, alla kommentarer från Bayern München måste nämligen godkännas av klubben.

Jag kan inte säga att jag jublar över den där typen av censur och nedtystning som dominerar europeisk herrfotboll. Härom veckan var Liverpools P16-lag i Borås för att spela två träningsmatcher. Men spelarna fick inte uttala sig i media. Här har vi föreningar och klubbledningar som tar sig själva på lite för stort allvar.

Tillgängligheten och närheten har varit en a damfotbollens styrkor. Men hur länge till?

I övrigt i dag noteras att Eskilstuna sparkade Kungsbacka ännu närmare elitettan. Och i elitettan tappade Hammarby två poäng hemma mot Kvarnsveden. Samtidigt vann Uppsala med 7–0 mot Sundsvall efter tre mål av lagets skyttedrottning Cassandra Korhonen. 21-åringen är därmed uppe som tvåa i skytteligan med 18 mål på lika många matcher.

Apropå elitettan och talanger råkade jag snubbla över det inlägg med elitettans 15 största talanger som Maja Wijkström, då Johansson, hjälpte mig med våren 2016. Det har varit rätt bra utveckling på flera av spelarna på den listan.

Växjö nollade Rosengård – LB vann ödesmatchen

Jag har inte haft tid att se några matcher i kväll. Men jag noterar att Växjö har tagit en skrällpoäng hemma mot serieledande Rosengård och att LB07 vann ångestmötet mot Kungsbacka med 2–0.

På förhand var det väl egentligen inget som talade för att Växjö skulle hålla nollan mot Rosengård. När lagen möttes i Malmö för 30 dagar sedan vann FCR med klara 5–0. Sedan dess har man dessutom värvat Anna Anvegård från Växjö.

Anvegård ingick inte i Rosengårds matchtrupp. Det gjorde däremot Rosengårds andra Växjövärvning den här sommaren, Jelena Cankovic.

När jag pratade med tränare Maria Nilsson och sportchef Frida Andersson efter Växjös seger i Kungsbacka sa Andersson att Växjö tippas som förlorare i varenda match i år, men att laget är väldigt bra hemma. Och visst låg det något i det. Växjö har bara förlorat en av sju hemmamatcher, det var mot Göteborg. Lagets problem är att man haft lite svårt att göra mål, och därmed bara vunnit två hemmamatcher.

Nu tog alltså Växjö en poäng som sannolikt fick stora delar av serien att jubla. Med åtta omgångar kvar att spela har numera två lag, Rosengård och Göteborg, guldet i egna händer. Men även Vittsjö, Linköping och Kif Örebro fick i kväll lite större vittring på kronprinsessan Victorias pokal.

Och till helgen är det ett par hyperintressanta matcher i Göteborg–Linköping och Piteå–Rosengård.

I botten väcktes hoppet om nytt kontrakt på allvar för LB07. Malmöklubben vann med 2–0 mot Kungsbacka, ett resultat som innebär att bara ett mirakel kan rädda halläningarna kvar i högsta serien. LB däremot har numera bara två poäng upp till nedflyttningsstrecket.

Kungsbacka skrällde – Rosengårds lucka växte

I dag åkte jag till Varberg för att se den på förhand mest ointressanta matchen i den 13:e omgången. För känslan var ju att Linköping ganska enkelt skulle avfärda tabelljumbon Kungsbacka.

Dock var jag lite nyfiken på att få se LFC live. Rapporterna från Östergötland har ju skvallrat om att laget börjat få bitarna att falla på plats.

Fast det var inte speciellt roligt att se Linköping den här onsdagskvällen. Laget kom ut energi- och viljelöst, det kändes nästan som att man räknade med att man bara skulle åka till Påskbergsvallen och hämta hem poängen.

Manager Olof Unogård var också otroligt besviken över hur hans lag agerade de första 30 minuterna. Framför allt klagade han på närmast obefintligt återerövringsspel. Sedan konstaterade han att den utvisning laget åkte på i 31:a minuten närmast var logisk, sett till hur laget uppträtt så långt.

Unogård valde att starta med kvintetten Emma Holmgren, Nilla Fischer, Elin Landström, Frida Maanum och Mimmi Larsson på bänken. Jag frågade honom om det var orsakat av skavanker, eller om han medvetet valde att gå runt på många spelare. Han svarade:

”Nilla Fischer och Mimmi Larsson har skavanker. Övriga handlade om rotation. Med facit på hand ångrar man det beslutet. Men det är inte helt enkelt. Det finns risker med att rotera. Men det finns också risker med att spela med samma elva i alla matcher. Vi har 16+2 i truppen, och det är ett tätt spelschema i höst. Vi roterade mot LB07, och då gick det bra.”

Unogård konstaterade också att hans lag mött Kungsbacka två gånger tidigare i år, och att det blivit 2–1-seger båda gångerna. Så LFC visste att det inte skulle bli någon lätt match. Det blev 2–1 den här gången också. Men det var Kungsbacka som vann – och tog sin historiska, första seger i damallsvenskan.

Sara Nilsson

Stor matchvinnare blev Sara Nilsson som var inblandad i väldigt mycket positivt i hemmalaget, bland annat den matchavgörande situationen i 31:a minuten.

På en crosspassning från Malin Fors tog Nilsson med sig bollen med låret, samtidigt som hon blev nersprungen av LFC-backen Linn Bogren. Domare Sara Persson tvekade aldrig, utan dömde målchansutvisning på Bogren.

På presskonferensen kommenterade manager Unogård utvisningen som hårt dömd, men inte felaktig. Det var absolut synd om Bogren, men jag tycker att domare Persson tog ett korrekt beslut. Sara Nilsson hade kanske aldrig bollen under god kontroll, men hon hade varit helt fri om hon inte blivit nedsprungen.

Utvisningen präglade förstås de återstående 60 minuterna plus tillägg. LFC gick ner på 3–4–1–1 med Lina Hurtig som släpande forward bakom Stina Blackstenius. Blackstenius var för övrigt pigg. Jag fick klart bättre vibbar kring henne i den här matchen än vad jag fått när jag sett henne på tv.

I paus bytte Unogård in Maanum, något som såg ut att bli ett succébyte. Norskan satte nämligen Linköpings ledningsmål i minut 48. Den första kvarten i den andra halvleken var LFC bra. Då kändes det som att laget skulle kunna vinna ganska säkert, trots att man spelade i numerärt underläge.

Men sista halvtimman såg man att gästerna blev allt tröttare, och föll allt längre hemåt. Kungsbacka spelade smart, och bytte kant mycket, vilket gjorde att LFC fick springa en hel del och jaga boll. Även om Kungsbacka inte skapade så jättemycket var känslan att laget skulle få åtminstone ett par kvitteringschanser på slutet. Så om inte LFC kontrade in även ett 2–0-mål kunde det bli hemmapoäng.

Det blev tre. Först kvitterade Sara Nilsson i 89:e minuten. Hon högg pardonlöst när inbytta isländskan Anna Rakel Petursdottir misslyckades med att ta bort ett inlägg. Och där Elin Landström märkligt nog sprang mot hörnflaggan istället för att hjälpa sin lagkompis.

Kungsbacka firade rejält efter kvitteringen. Samtidigt förstod man direkt att laget inte var nöjt med en poäng, utan att man gick för tre. För man slog sig inte till ro, utan fortsatte att anfalla.

I 92:a minuten gav det resultat. Återigen var det Sara Nilsson som var framme. Framspelningen stod Elin Landström för. Hon försökte sig på en brytning mot Mimmi Asperot till vänster om LFC:s straffområde, men det ville sig inte bättre för Linköpingsbacken än att hon petade in bollen rakt in i eget straffområde. Nilsson var först på bollen, och sköt direkt.

Skottet var inte märkvärdigt, men Matilda Haglund lyckades ändå inte styra undan det. Inför matchen höjde jag Linköpingsmålvakten till kollegorna på pressläktaren. Fast det var inte rätt dag att lyfta Haglund, för hon hade det tungt från början. Och medan hemmaspelarna firade vilt efter slutsignalen satt Haglund kvar länge, lutad mot sin vänsterstolpe.

Manager Unogård var noga med att poängtera att man både vinner och förlorar som ett lag. Och även om det var misstag som låg bakom baklängesmålen var det ändå den lagmässiga insatsen den första halvtimmen som var huvudorsaken till förlusten. Där håller jag med.

Tråkigt för Linköping, som därmed tappade mark i toppstriden. Avståndet upp till Rosengård är numera åtta poäng och 16 mål. Just nu finns det inget som talar för att LFC skall kunna ta in det. Man får nog i första hand inrikta sig på kampen om andraplatsen. Och där spelar man två otroligt viktiga matcher de kommande tio dagarna. Närmast väntar ju trean Vittsjö hemma på söndag. Och nästa lördag är det bortamatch mot nya tvåan Göteborg.

För Kungsbackaspelarna var det som att en sten föll från deras hjärtan. Tränare Stefan Olofsson konstaterade att laget firade som om det vunnit SM-guld. Och huvuddelen av de 249 åskådarna dröjde sig kvar en stund för att fira den historiska trepoängaren med sitt hemmalag.

Eftersom Djurgården förlorade igen är Kungsbacka nu ”bara” fem poäng från säker mark. Nästa omgång skall Kungsbacka till Malmö för att möta LB07 i ett otroligt viktigt bottenmöte. Vinnaren där har viss chans att hålla sig kvar. Förloraren känns däremot borta. Och skulle det bli kryss känns båda lagen som förlorare.

För övrigt håller jag fortfarande LB07:s seger mot Rosengård i våras som årets största skräll i damallsvenskan. Dagens match i Varberg var den näst största.

I dag höll LB emot storasyster FCR i en halvlek. Efter paus gjorde Rosengård tre mål, och drygade ut serieledningen till fyra poäng. Nyförvärvet Anna Anvegård började på bänken, men byttes in och nickade in 3–0-målet i slutminuten.

Noterbart är att Rosengårds tränare Jonas Eidevall i dag till Radiosporten hintade om att man kanske kommer att sälja/släppa någon av sina fyra forwards de kommande veckorna.

”Det är en extremt tuff konkurrens just nu med fyra renodlade forwards. Transferfönstret är öppet lite längre i Europa på sina håll och det kan kanske kommer hända något mer på någon spelare.”

Spontant borde väl skytteligatvåan Lisa Marie Utland vara den som kan tänkas ha flest blickar på sig.

I Piteå spelade mästarlaget 0–0 mot tidigare tabelltvåan Vittsjö. Därmed kan vi avskriva Piteå från guldracet. Och det skall även mycket till om man skall kunna ta andraplatsen. Det är sex poäng upp till Göteborg, och många lag att passera.

Vittsjö däremot fortsätter att imponera. Laget höll sin nionde nolla för säsongen, och den femte i rad. Laget tappade en placering, men är fortsatt i högsta grad med i kampen om topplaceringarna.

Det är även Göteborg, som vann med 3–0 i Örebro. Det var klara siffror. Samtidigt kändes det som att Göteborg hade lite flyt. Hemmalaget vann hörnorna med 9–2, och efter exakt 43 minuter tycker jag att Örebro skulle ha haft en straff. Då var nämligen Jennifer Falk snett ute mot Heather Williams i utkanten av straffområdet. Jag tycker att det är ganska klart att Falk fällde Williams. Det tyckte däremot tydligen inte domare Ulrica Löv.

Göteborgs ledningsmål från Elin Rubensson var för övrigt ett riktigt fint skott – kanske en kandidat till årets hårdaste mål i serien.

Göteborg tog tre poäng, men fick samtidigt ett riktigt tungt besked. Strax innan avspark meddelades nämligen att Pauline Hammarlund är skadad igen. Hon tvingas till en knäoperation, och är borta i två–tre månader.

Därmed missar hon både den damallsvenska slutspurten och höstens omgångar i Champions League. Skadan kunde verkligen inte komma sämre, alltså precis när transferfönstret stängde. Göteborg kan alltså inte värva någon ersättare.

I övrigt i dag vann Kristianstad med 3–1 mot Växjö och Eskilstuna med 4–2 mot Djurgården. När stockholmarna spelar nästa match, på onsdag hemma mot Örebro, kan lagets avstånd ner till nedflyttningsstrecket ha sjunkit till två poäng. Det börjar alltmer bli läge att sätta en krisstämpel på Djurgården.

Däremot kan man stämpla succé på Felicia Rogic. Hon har gjort fem mål på de fem senaste omgångarna, och löpningen hon gör innan dagens segermål är verkligen högklassig. Innan hon slår in bollen springer hon cirka 75 meter från eget straffområde. Dessutom orkar hon med en tempoväxling på slutet. Otroligt starkt att orka det i 83:e minuten.

Sprudlande ånglok – och mer Anvegård

”Rosengård går starkt när konkurrenterna slår varandra, men Linköping och Vittsjö hakar på guldstriden; E-Tunas vinnande ånglok tog rast uppe i norr – Växjö verkar istället ha tagit över växeln; LB07 och Kungsbacka alltmer avlägsna efter halva säsongen spelad – Djurgården enda koppling mellan seriehalvorna.

Omgång 12 väntar runt hörnet – halva loppet återstår av OBOS Damallsvenskan! Vi har ständiga utmanare i toppen, och avgörande poäng på spel för de som halkat efter i varje match. Inte konstigt att alla vinner över alla.”

Nej, jag har inte drabbats av sinnesförvirring. Den kursiverade texten ovanför är inte skriven av mig. Den är faktiskt hämtad från damallsvenskans officiella hemsida. Det är inledningen av uppsnacket inför förra omgången, det så kallade Matchbladet.

Jag har ju kritiserat förbundet och EFD för närmast total passivitet efter VM-bronset. Fast jag har varit lite fel ute. Förbundet gjorde tydligen lite reklam för nästa hemmalandskamp vid firandet i Göteborg efter bronset. Och EFD har ju faktiskt sjösatt en ny hemsida för damallsvenskan.

Men det är för lite. Man borde ha haft bättre planering för hur man skulle hantera en eventuell VM-succé. Och man skulle ha agerat direkt. Nu börjar det nästan redan vara för sent.

Det var bra med en ny hemsida för damallsvenskan. Det är däremot mindre bra att den innehåller närmast oläsliga texter. Någon förresten som har hört talas om ett sprudlande ånglok? Enligt det där Matchbladet som jag citerade först i inlägget tog tydligen Eskilstuna ett sådant där sprudlande ånglok till Piteå. Men loket kom hem tomhänt. Och utan växel, för den har tydligen Växjö tagit över. Glasklart, eller hur?

I morgon är det dags för omgång 13. Får vi läsa en lika ”spännande” införtext på obosdamallsvenskan.se då?

Omgångens toppmöten är Kif Örebro–Göteborg och Piteå–Vittsjö. I båda matcherna hade jag haft kryss som utgångstecken, med tvåan som första gardering. Visst är det så att Piteå måste vinna för att inte helt tappa kontakten med den yttersta tabelltoppen. Men VIttsjö är i kanonform och har dessutom fyra raka utan förlust mot norrbottningarna.

Kristianstad–Växjö och Eskilstuna–Djurgården är två mittenmatcher där jag hade utgått från en etta, men gärna garderat med kryss. Däremot är det en supersäker tvåa på Kungsbacka–Linköping. LFC har varit bra på att vinna mot lagen i botten.

Slutligen blir det ju väldigt spännande att följa Malmöderbyt och framför allt Anna Anvegård:s debut för Rosengård.

I Smålands-Posten tippar krönikör Dan Magnusson för övrigt att Växjö fått en halv miljon kronor för sitt forwardsess. I tidningen framgår också att Växjö inte hade råd att behålla Anvegård. Sportchef Frida Andersson säger:

”Jag skulle ljuga om jag sa att det känns bra att sälja Anna, men med tanke på vår ekonomiska situation hade vi knappast något val.”

Man hade inte heller råd att värva någon ersättare, utan man väljer i stället att bredda truppen med fyra spelare från egna division I-laget Växjö DFF Akademi. Det handlar om backarna Emma Jeppsson och Agnes Jelander, mittfältaren Tyra Håkansson samt forwarden Mimmi Strömgren.

Det händer för övrigt mycket i Växjö DFF. Till helgen är det extrainsatt årsmöte, där valberedningen föreslår att man skall välja in fem nya styrelseledamöter.

Den ordförande som valdes i april avgick i juni, och han som valdes som styrelsens sportsligt ansvarige lämnade i princip posten innan han hade tillträtt. Så det behövs nya krafter i klubbledningen.

Under tisdagen blev ytterligare nio lag klara för Champions Leagues sextondelsfinaler. Det handlade om Breidablik (Island), Mitrovica (Kosovo), Hibernian (Skottland), Minsk (Vitryssland), ŽFK Spartak Subotica (Serbien), BIIK-Kazygurt (Kazakstan), Anderlecht (Belgien), Twente (Nederländerna) and Vllaznia (Albanien). Portugisiska Braga säkrade ju sin gruppseger redan i lördags. De här lagen lottas på fredag in i slutspelet ihop med bland annat Piteå och Göteborg.

Läckra Växjömål – och försvunna spelare

Växjö gjorde två riktigt läckra mål när den damallsvenska höstsäsongen drog igång. Växjö vann mot Djurgården med 2–1, vilket innebär att småländskorna passerar Eskilstuna och kliver upp på niondeplatsen.

Jag tittade på matchen från och till. Av det jag såg var Växjös seger helt i sin ordning. Hemmalaget hade det mesta av spelet och skapade mest.

Och lagets båda mål var alltså riktiga godbitar. Det första gjordes av finländska Ria Öling. Efter att bollen hade studsat ifrån sommarförvärvet lite i mottagningen gjorde hon en skottfint i den högre skolan. Djurgårdens båda mittbackar Petronella Ekroth och Alexandra Lindberg rusade bort sig av finten. Duon var och köpte korv när en fri Öling snyggt placerade in bollen i bortre burgaveln.

Det andra gjordes av Anna Anvegård. VM-bronsmedaljören visade hög klass när hon tog emot en millimeterpassning från Signe Holt Andersen med första tillslaget och satte upp bollen i bortre krysset med det andra.

Segern innebär alltså att Växjö klättrar en placering i tabellen. Men framför allt innebär de tre poängen att avståndet ner till nedflyttningsstrecket nu har vuxit till elva poäng. Det bör innebära att Växjö spelar i damallsvenskan även 2020 – förutsatt att man klarar elitlicensen.

För Djurgården var det fjärde raka förlusten. Möjligen kan laget glädjas åt att man numera har tre målskyttar under årets damallsvenska säsong. Isländska Ingibjörg Sigurdardottir stod nämligen för lagets kvitteringsmål i slutet av den första halvleken.

Några poäng blev det däremot inte. Därmed har Stockholmsklubben fortsatt bara fem poängs marginal till LB07 under nedflyttningsstrecket. Och Djurgården fortsätter att vara säsongens stora missräkning i vår högsta serie.

I vår näst högsta serie utökade Umeå i kväll sin serieledning. Det blev 4–1 i det västerbottniska mötet med Morön. Därmed har UIK i nuläget sju poäng ner till det damallsvenska strecket. Fast man har också en match mer spelad än de tre lag som närmast skuggar i tabelltoppen.

Det var dagens matcher. Nu till dagens nyheter där en misslyckad tysk reklamkampanj har varit dagens snackis. Det tyska förbundet började tidigare i dag göra reklam för Frauen-Bundesliga med sloganen ”Saknade sedan den 29 juni”.

Tanken var förstås att det var den 29 juni som stjärnorna i det tyska landslaget åkte ur VM. Problemet var bara det att samma datum försvann även den schweiziska landslagsforwarden Florijana Ismaili efter att ha dykt i Comosjön. Hon hittades död på botten av sjön några dagar senare. Den tyska kampanjen väckte starka känslor i Schweiz och drogs tillbaka efter bara någon timme.

I eländet var det ändå bra av tyska förbundet att göra ett försök marknadsföra sin högsta serie. Som signaturen Svenneberka skrev i en kommentar till förra inlägget har varken vårt svenska förbund eller elitfotbollens organisation EFD gjort någon ansträngning för att marknadsföra svensk damfotboll efter VM. De ansvariga har väl förstås semester och när de vaknar har chansen gått förlorad.

Man undrar ju exempelvis hur EM-kvalmatchen mot Slovakien den 8 oktober marknadsfördes i Göteborg när landslaget firades efter VM-bronset. Sålde man biljetter? Gjordes det överhuvud taget någon reklam till de 35 000 göteborgare som var på plats?

Jag påminner om att engelska förbundet FA har sålt över 50 000 biljetter till Englands hemmamöte med Tyskland den 9 november – alltså en månad efter Sverige–Slovakien.

Dagens transfernyhet är tysk. Det är nämligen vänsterbacken Carolin Simon som blev över när Lyon värvade Alex Greenwood. Simon väljer därför att fortsätta karriären i Bayern München, som ju vann mot Chelsea med 5–0 häromdagen. Då gjorde Lineth Beerensteyn för övrigt tre av målen.

En annan intressant övergång skedde på de brittiska öarna. Irlands yngsta landslagsspelare någonsin heter Tyler Toland. Dagen efter att mittfältaren fyllde 18 år värvades hon av Manchester City. Det blir väldigt spännande att följa hennes framfart.

I går, när jag gick igenom bloggens silly seasonsidor kollade jag lite på de spelare som inte hade klart med klubb i våras. Jag tänkte att skriva ett inlägg där jag tänkte ta er hjälp att får veta vad som hänt med spelare som försvunnit från de stora scenerna.

Nu kom dagens historia med den tyska efterlysningskampanjen och gjorde att den idén inte blev lika rolig. Men jag hade redan påbörjat inlägget, så jag kör.

Freja Olofsson

Den första spelare jag kollade upp var Freja Olofsson – en spelare jag gillade i Kif Örebro under den damallsvenska säsongen 2017. Jag hade alldeles missat att hon gick till Arna-Bjørnar i vintras. Jag hade också missat den tråkiga historien om hur hon byttes in i premiären i mars och fick bytas ut igen redan efter sju minuter. Sedan dess har hon inte spelat mer. Jag kan se i en artikel i NA att det handlade om en allvarlig skada, men inte mer än så. Ni som kan läsa NA får gärna berätta mer preciserat vad det var som hände med Olofsson.

Apropå hennes nya klubb Arna-Bjørnar såg jag den här anmärkningsvärda uppgiften om att lokalkonkurrenten IL Sandvikens trupp innehåller innehåller inte mindre än nio spelare med totalt 48 säsonger i Arna-Bjørnar bakom sig.

Tillbaka till spelare som inte jag hade sett uppgifter om ny klubb när jag stängde vinterns silly seasonsida. En som jag fortfarande inte har hittat någon ny klubb till är Emelie Andersson, som tidigare varit i Mallbacken och som i fjol spelade för Kif Örebro. Någon som vet vad som hänt med hennes karriär? Jag kan inte hitta några uppgifter om att hon skulle ha spelat i år.

Emelie Andersson

Andersson ingick ju i guldtruppen från F19-EM 2015. Där var även den tidigare Kif Örebro- och Hammarbyspelaren Linda Hallin. Jag såg att hon gjorde några matcher i division I för Södersnäckorna i fjol. Någon som vet vad som hänt med Hallins karriär? Har hon lagt av?

En annan spelare man ibland undrar lite över är Antonia Göransson. Det senaste man läst om henne var att hon i fjol hade en jobbig vår på bänken i Assi IF. Men jag har inte sett några uppgifter om att hon skulle ha lagt av. Samtidigt har jag inte sett hennes namn i någon matchtrupp på över 13 månader, så det finns väl ganska mycket som talar för att Göranssons karriär fick ett tråkigt avslut i Risögrund.

Slutligen en spelare som har kommit till rätta. Anam Imo finns nu nämligen med i spelartruppen på Rosengårds hemsida…

Många tummar hålls för Djurgården

I morgon spelas den sista matchen av damallsvenskans första halvlek. Och av de tio lag som spelade i dag kommer garanterat åtta att hålla sina tummar för Djurgården.

Inför stockholmarnas match mot serieledande Rosengård har det ju nämligen tajtats till rejält i toppen igen. I kväll är det tre poäng mellan första och sjunde plats, och det är fem lag inom en poäng i toppen.

I dag avancerade Linköping till andra plats genom 1–0-seger hemma mot Göteborg – gästernas första förlust på nästan tio månader. Vittsjö avancerade till tredje plats genom 3–0-seger i Malmö mot LB07. Och både Piteå och Kristianstad ser till att skugga topplagen genom tvåmålssegrar mot Eskilstuna respektive Örebro – Evelina Duljan och Nina Jakobsson blev tvåmålsskyttar i de båda matcherna.

Göteborg och Örebro är fyra och femma medan Piteå och KDFF finns på sjätte och sjunde plats. Alla de här lagen kommer att ligga tre–sex poäng efter täten i damallsvenskans halvtidspaus.

Själv åkte jag till Varberg och såg Kungsbacka i praktiken åka ur högsta serien. Växjö vann med 3–0 i en match som chansmässigt var jämnare än så, jag räknade till 9–5 i Växjöfavör i målchanser.

Men det var ändå på många sätt klasskillnad mellan lagen. Växjö var lite snabbare i tanken, deras passningar var lite hårdare och deras avslut distinktare – och betydligt mer välriktade.

En sekvens i början av matchen säger det mesta. Efter 5.30 tog sig Pernilla Milton förbi Växjömålvakten Erin McLeod till höger i straffområdet. Milton hade med sig Mimmi Asperot framför mål. Det var ett kanonläge för hemmalaget – ändå blev det aldrig farligt. Milton stod nämligen för ett vekt inspel rakt på en Växjöback.

Knappt 40 sekunder senare bröt Ria Öling ett Kungsbackauppspel och drev fram bollen cirka 25 meter innan hon slog en passning – möjligen via Signe Holst Andersen – till Emmi Alanen som löpte in i straffområdet på vänstersidan. Alanen tog emot och satte säkert ledningsmålet.

Så var det även under resten av matchen. Moa Öhman tvingades till klart fler kvalificerade räddningar än Erin McLeod. Och lite typiskt för ett lag i desperat behov av poäng så hade man även otur med domsluten.

Ett riktigt fint Kungsbackaanfall i 80:e minuten förstördes nämligen av domare Lovisa Johansson. Hemmalagets piggaste spelare Sara Nilsson var på väg att bli helt fri när hon fick en knuff av Sandra Lindkvist. Nilsson klarade dock av att få tillbaka balansen och var helt fri när Johansson blåste för frispark.

Utöver att Johansson var för snabb med pipan gav hon bara gult kort till Lindkvist. Det måste ha varit feta röda kanter på det kortet. Den situationen var dock inte matchavgörande. Det stod ju redan 3–0 till Växjö i det skedet.

Segern innebär att Växjö nu har åtta poäng ner till nedflyttningsstrecket. Smålänningarna lär hänga kvar. Däremot är Kungsbacka i praktiken klart för nedflyttning nu. Det kommer att krävas minst 15 poäng för att hänga kvar – sannolikt fler. Och inget talar för att Kungsbacka skall vinna minst hälften av de återstående matcherna.

Jag frågade för övrigt KDFF:s tränare Stefan Olofsson vad som talar för att hans lag spelar i damallsvenskan nästa år. Han svarade att de skall jobba vidare, men det kändes inte direkt som att han var övertygad om att Kungsbacka är i högsta divisionen även 2020.

Själv tänkte jag på ett citat som jag fick från Nanne Bergstrand när jag var grön som sportjournalist. Han tränade Oddevold i söderettan, och lagets läge i botten var minst sagt prekärt. På min fråga om han verkligen trodde att de skulle hänga kvar sa han:

”Större under har hänt – fast inte så ofta…”

Kungsbacka och LB07 är för övrigt de två lag som håller på Rosengård i morgon. Som det ser ut nu är ju stockholmarna den enda rimliga räddningsplankan för bottenlagen.

I dag tog även Umeå ytterligare ett steg mot damallsvensk comeback. Lova Lundin nickade in segermålet borta mot BP på övertid.

I övrigt har USA tjuvstartat sin segertour efter VM-guldet. Man gjorde det genom 3–0-seger mot Irland. Målen gjorde i den första halvleken av Tobin Heath, Lindsey Horan och Carli Lloyd. Den matchen innebar för övrigt att landslagsspelarna inte var med i helgens omgång av NWSL.

USA:s fotbollsförbund misshandlar verkligen sin liga. Det är ju synd om de klubbar som får spela avgörande matcher med halva B-lag. Washington Spirit har exempelvis inte så många spelare i USA:s VM-lag, men duon Rose Lavelle och Mel Pugh är lagets kreatörer. De saknades i går när laget föll med 1–0 mot North Carolina Courage – som återigen fick spela utan kvartetten Abby Dahlkemper, Crystal Dunn, Sam Mewis och Jessica MacDonald.

En som däremot var med i går är Julia Spetsmark. Hon byttes in i paus, och fick en assist när hon nickade fram till Debinha vid segermålet.

Illavarslande dock för Spetsmark att hon får börja på bänken även när fyra ordinarie spelare saknas.

Tidigt i morse spelade Argentina och Costa Rica 1–1 i gruppfinalen i Panamerikanska mästerskapen. Det innebär att Costa Rica vann grupp B på fler gjorda mål än argentinskorna. Costa Rica möter därmed Colombia i den ena semifinalen på onsdag. I den andra möts Paraguay och Argentina. Finalen spelas sedan natten mot lördag.

Slutligen är här ett klipp med Emelie Helmvall:s första mål i norska toppserien:

Allra sist en purfärsk transfernyhet. Manchester Uniteds lagkapten Alex Greenwood lämnar klubben. Hon köps av Lyon. Den franska storklubben har ju försökt värva Magdalena Eriksson som vänsterback. Nu blir det i stället Greenwood som skall ta kampen med Amel Majri och Selma Bacha.

Molin, toppserien, Argentina och Cosafa

Under fredagen har vi fått veta att Julia Molin fortsätter sin proffskarriär i Sassuolo Calcio. Därmed blir hon andra svenska spelaren i den italienska klubben.

Saga Fredriksson gjorde ju tre matcher för Sassuolo förra hösten innan hon valde att flytta hem till Sverige och avsluta fotbollskarriären. Sassuolo blir Molins tredje utländska klubb efter Apollon (Cypern) och Verona (Italien).

I dag har även elitettan haft återstart. Det slutade 1–1 mellan Morön och Assi. I elitettan har Hammarby i dag gjort klart med Helén Eke, som är spelklar efter sin andra korsbandsskada. Eke kan göra comeback i Sundsvall i morgon.

 

Under lördagen återstartar norska toppserien efter ett rekordlångt uppehåll. Det spelades en match förra lördagen. Men den senaste ordinarie omgången spelades den 19 maj.

i 2,5 månader har lagen nu laddat om. Och serien rivstartar med både seriefinal och bottenmöte. Seriefinalen går mellan obesegrade mästarlaget LSK och tvåan Klepp.

De lagen slutade för övrigt etta och tvåa i toppserien i fjol. Men trots att LSK nådde hela vägen till kvartsfinal i Champions League i våras har Norge bara en plats i årets turnering. Dessutom har den norska ligan tappat så mycket på rankingen att LSK måste kvala för att nå sextondelsfinal. Nästa veckan möter LSK därför Linfield, Anderlecht och grekiska PAOK i kvalet.

Tillbaka till toppserien. Lördagens bottenmöte går mellan Stabaek och FL Fart. Det är en match som även kan bli ett svenskmöte. För under sommaren har 19-åriga Zara Jönsson lämnat Halmstads BK i division II för att prova vingarna i Stabaek. Och Emelie Helmvall har gått från Assi i elitettan till Fart.

En sammanställning av sommarens övergångar i toppserien hittar du här. Innan jag lämnar Norge är det ju värt att nämna att hela 7 124 åskådare såg Vålerenga vinna en träningsmatch mot Manchester United i onsdags. Storpubliken på Ullevål fick se Kameruns VM-spelare Ajara Nchout göra tre av Oslolagets mål.

Dags att lämna Norden, för det pågår faktiskt två internationella mästerskap sedan några dagar tillbaka. Det handlar dels om Panamerikanska spelen i Lima, Peru, dels om Cosafa-mästerskapet i Sydafrika.

Panamerikanska spelen skulle kunna varit en riktigt spännande turnering. Det är nämligen tänkt som ett mästerskap mellan de bästa lagen från Nord- och Sydamerika. Men i årets upplaga finns inte de två bästa från respektive kontinent med. Således är varken USA, Kanada, Brasilien eller Chile på plats i Lima.

Bland de åtta deltagande lagen finns två VM-nationer, Argentina och Jamaica. Båda lagens uppladdning var minst sagt strulig. I Argentina var spelarna missnöjda med förbundskapten Carlos Borello:s uttagning.

Borello valde att peta flera bärande VM-spelare, bland annat lagkapten Estefania Banini och forwardsstjärnan Sole Jaimes. Han motiverade med att han vill ge fler spelare chansen att känna på spel i mästerskap. Fast petningen fick andra spelare att reagera, och ytterligare fyra VM-spelare valde att hoppa av turneringen, bland annat Florencia Bonsegundo.

Borellos lag har klarat sig bra trots strulet, och trots att man spelar utan de sju VM-spelarna. För man har vunnit både mot Peru och Panama. Mariana Laroquette har gjort tre av lagets fyra mål.

För Jamaica har det inte gått lika bra. Laget har två raka förluster och är redan utslaget. Inför mästerskapet gjorde som vanligt Jamaicas förbund minsta möjliga för sina Reggae Girlz. Återigen fick Bob Marleys dotter Cedella Marley gå in med egna pengar för att laget skulle kunna få en vettig uppladdning.

Alla lag har spelat två matcher vardera i gruppspelet. Argentina och Costa Rica har vunnit båda sina matcher i den ena gruppen och är klara för semifinal. I den andra står Colombia och Paraguay på fyra poäng och Mexiko på tre. Lite överraskande vann Paraguay med 2–1 mot Mexiko i onsdags. Det gör att Paraguay har väldigt bra chans att nå semifinalen. Mexiko däremot måste vinna mot Colombia i morgon för att avancera.

Till Cosafa, som är ett mästerskap för länder från Afrikas södra delar. Det är sjunde gången turneringen spelas. Av de sex första har Sydafrika vunnit fem och Zimbabwe ett.

I årets turnering gör tolv lag upp. De är fördelade på tre fyrlagsgrupper där där gruppsegrarna och bästa tvåan går till semifinal.

När hälften av lagen har spelet en gruppomgång och hälften bara en är det just Sydafrika och Zimbabwe som står på två raka segrar. Båda lagen vann sina matcher i dag.

Även Swaziland, Zambia och Botswana är utan poängförlust. Men de tre har alltså bara spelat en match.

xxx