Bilder av damallsvenskan 2019 – andra delen

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som jag berättade i förra veckan har jag ju närmare 400 opublicerade bilder från fjolårets damallsvenska. Nyligen släppte jag de 130 första bilderna. Här kommer andra inlägget av tre. Här är således 130 bilder till. Håll till godo.

Halvtid: Mållöst, men Rosengård leder på poäng

Det är 0–0 i paus i toppmötet på Valhalla. Spelmässigt är det stort övertag för gästande Rosengård.

Jag har räknat till 4–0 i klara målchanser för gästerna. Tre av de chanserna har Anna Anvegård haft. Och det är så bra chanser att man kan kräva att en landslagsspelare gör minst ett mål på dem.

Först fick hon öppet mål vid bortre stolpen efter en hörna. Då darrade den annars så bollskickliga skyttedrottningen till, och fick bara iväg ett benskyddsskott.

Andra chansen var ett mönsteranfall som Anvegård avslutade i stolpen och ut. Och i 36:e minuten var plötsligt Anvegård helt fri i mitten bara sju–åtta meter från målet. Vänsterskottet gick dock rakt på Jennifer Falk.

Det var Rosengårds halvlek. Kanske för att Göteborg har ett tungt avbräck. Hemmalaget hade lyckats mörka att Vilde Bøe Risa har en bristning i ena framlåret och inte kan spela. Närmast otroligt svagt att inte GP lyckades berätta det inför matchen. Bøe Risa var ju hemma från matchen i Uppsala. Det borde vara självklart att kolla norskans status.

Inte minst som Bøe Risa är ett otroligt tungt avbräck för Göteborg. Ett avbräck som gjorde att jag tyckte att Rosengård gick in i den här matchen som favoriter till 60–40.

I början var det mer än 60–40 till gästerna. De första 20 minuterna förmådde inte Göteborg att ta sig över mittlinjen många gånger. Sedan mattades Rosengårds press, och Göteborg fick lite mer tid att hålla i bollen.

Rosengård hade dock fortsatt koll, och Göteborg har alltså inte skapat en enda riktig målchans. Det närmaste var när Zecira Musovic släppte en farlig retur på ett skott från Pauline Hammarlund. Där var dock inte Stina Blackstenius på hugget, vilket gjorde att Musovic hann först till returen. Om Blackstenius hade gått på retur från början hade hon fått ett öppet mål.

Men det är 7–4 i avslut och 6–0 i hörnor till Rosengård i paus. Nu bänkar vi oss för andra halvlek.

I Växjö leder för övrigt Umeå med 1–0. Kayla Braffet slog in bollen i tomt mål efter att Lova Lundin snappat upp en målvaktsretur. Jag hade ett litet öga på den matchen. Och det var i princip 100 procent Växjö i 16 minuter. Sedan gjorde Umeå mål…

Hyllning av Michaela Hermansson

AIK vann i dag med 2–0 mot Mallbacken och rusar mot damallsvenskan. Ja, jag vet att det är tidigt, att avstånden inte är jättestora och att en formsvacka kan kosta mycket.

Men sju raka segrar imponerar. Målskillnaden 18–2 också. I upptakten av serien har AIK både varit vassast framåt och stabilast bakåt. Det är således ingen slump att man kommer att ha minst fem poäng ner till strecket när den sjunde omgången av elitettan är färdigspelad.

Den här omgången innehöll några oväntade resultat. Största skrällen var att Kvarnsveden tog poäng hemma mot Hammarby. Näst största vara att Sandviken reste sig från 8–0-smällen senast mot Hammarby och vann med 2–1 mot tidigare serietrean Jitex.

En tredje skräll stod Älvsjö AIK för. Inför dagen hade man bara tagit poäng mot poänglösa seriejumbon Sunnanå. I dag tog Älvsjö en fin pinne hemma mot IFK Kalmar.

Ni minns kanske att jag tippade Kalmar på allsvensk plats. Det är som sagt tidigt. Men känslan är att när serien börjar sätta sig så kommer småländskorna snarare att vara ett mittenlag än en damallsvensk kandidat.

Frågan är när serien kommer att börja sätta sig. Spelschemat är ju faktiskt väldigt konstigt. Redan efter sex omgångar hade ju Älvsjö–Sunnanå, Kvarnsveden–Jitex samt AIK–Alingsås redan spelat båda sina inbördes matcher.

Det om serien. Det här inlägget skall framför allt vara en hyllning av en vänsterback som inte spelat en enda minut den här helgen – Michaela Hermansson.

Ni kanske undrar: Michaela vem?

Jag har varken träffat Michaela Hermansson, eller sett henne spela live. Ändå är jag full av beundran för Kvarnsvedens 30-åriga vänsterback. I en tid där det sägs att klubbkänsla inte längre existerar är hon klubbkänslan personifierad.

Hermansson är uppvuxen i Kvarnsveden, som är en stadsdel i Borlänge. Och hon bor nu med sin familj i Kvarnsveden – bara ett par hundra meter från idrottsplatsen.

Hon började spela fotboll i Kvarnsvedens IK som sex- eller sjuåring. Hon gjorde A-lagsdebut som 14-åring. Och i Kvarnsvedens IK har hon blivit kvar i 23 eller 24 år, med ett par korta avbrott.

Hon var mammaledig 2014. Och sedan försökte hon lägga av efter säsongen 2016. Men det gick inte så bra för Kvarnsveden i damallsvenskan utan henne. Så redan i maj 2017 gjorde hon comeback för att försöka rädda sitt älskade lag kvar i damallsvenskan.

Hon gjorde ett nytt försök att lägga av efter förra säsongen. I år är hon egentligen assisterande F19-tränare i klubben. Men vem dök upp i startelvan till segermatchen mot Älvsjö för två veckor sedan?

Jodå, Michaela Hermansson har gjort comeback igen. I dag satt hon på bänken under hela 0–0-matchen mot Hammarby. Visst måste man väl älska den lojaliteten?

I den här fyra år gamla intervjun i Dala-demokraten säger hon:

”Jag har aldrig haft en tanke att spela någon annanstans.”

Då skall man veta att hon var med i flick- och juniorlandslag i yngre åldrar, vilket bör ha gjort att hon fått större klubbars blick på sig. 2006 varierade hon tydligen mellan positionerna vänsterback och forward. På senare år har hon varierat mellan vänsterback och vänster yttermittfältare.

Jag läste en artikel om hennes klubbkänsla förra hösten, och var på gång att skriva den här hyllningen. Men något kom mellan, och nästa gång hennes namn dök upp hade hon slutat. Men nu när jag såg hennes namn i Kvarnsvedens laguppställning igen var det hög tid.

Michaela Hermansson sticker ut. Men hon är inte den enda elitspelaren som varit sin klubb trogen hela karriären. En annan riktig trotjänare är Kristianstads DFF:s Alice Nilsson. Hon började spela i Kristianstad som åttaåring, och 18 år senare är hon lagkapten i den enda klubb hon representerat.

Alice Nilsson

En tredje spelare man lätt kommer att tänka på under vinjetten lojala trotjänare är Frida Broström. Hon kom till Mallbacken som 19-åring, och gör nu sin 18:e raka säsong i den lilla värmländska fotbollsmetropolen. Imponerande.

Frida Broström

Kom gärna med förslag på andra trotjänare värda att lyfta fram. Ett typexempel som lagt av är ju Charlotte Rohlin. Hon bytte aldrig bytte under sin karriär – även om hennes moderklubb bytte skepnad.

Innan jag sätter punkt och koncentrerar mig på den tredje kvartsfinalen i NWSL Challenge cup noterar jag att det har spelats 18 matcher i den turneringen. Och lag läser att det redan har blivit fem allvarliga knäskador. Det är alltså i fler serier än damallsvenskan som det blir fler skador än vanligt i år.

Janogy bryter kontraktet med Wolfsburg

Madelen Janogy

Precis nu klickade det till i mejlboxen. Det var ett pressmeddelande som säger att VM-bronsmedaljören Madelen Janogy bryter sitt kontrakt med tyska mästarklubben Wolfsburg.

I pressmeddelande säger hon:

”Jag är ledsen att behöva lämna Wolfsburg, men i den här situationen är det rätt sak för mig rent personligt. Jag är tacksam för de stöd klubben har givit mig. Sättet Wolfsburg har hanterat min situation och det stöd de givit visar vilken fin och professionell klubb det är.”

Var Janogy fortsätter sin karriär framgår inte.

Även Hedvig Lindahl är ju på väg bort från den tyska mästarklubben, som avslutar sin säsong med cupfinal till helgen. Därmed är Fridolina Rolfö snart enda svenska i Wolfsburg.

Noterbart i övrigt är att i dag spelar Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson även officiellt för Real Madrid. Från och med i dag tar nämligen Real över CD Tacons damsatsning.

Större damallsvensk bevakning än tidigare

Med bara ett par timmar till avspark kan det vara läge att notera att vi nått nya höjder när det gäller uppsnacket inför damallsvenskan.

Jag har aldrig varit med om att det skrivits så mycket och gjorts så många tv- och radioinslag. Gissar att det är en faktor att många andra sporter mer eller mindre ligger nere, vilket ger redaktionerna mer utrymme.

Men tror ändå att grunden till ökningen är dels Aftonbladets tv-satsning som även lett till fler artiklar, dels Fotbollskanalens ökade intresse för damfotboll. Det är två medier som många andra tittar mot och tar efter.

Jag har exempelvis aldrig tidigare sett så många damfotbollsartiklar i TT-flödet. Vår största nyhetsbyrå har verkligen pumpat ut införgrejer under veckan. Jag har inte hunnit läsa allt, men här är några texter som rekommenderas:

* Här är en krönika av Kristoffer Bergström i Aftonbladet som innehåller ett par fina historier om Caroline Seger och Thomas Mårtensson.

* På Fotbollskanalen har Hanna Marklund kommenterat alla lagen. Man har också en informativ och läsvärd enkät med alla tränare.

* TT berättar om Piteås nya målvakt Guro Pettersen som haft tolv hjärnskakningar i karriären.

* Aftonbladet har även gjort en hel del intressanta tv-inslag inför serien. Bland annat gillar jag den här intervjun med Jonas Eidevall, där han ställs mot ett påstående att Göteborg har en bredare trupp än Rosengård.

Det var några av många exempel.

I förra inlägget tippade jag serien. Flera av er har kommit in mer era tips. Jag välkomnar fler, det är roligt att se hur man ser på serien i olika delar av landet. Så gå till förra inlägget och skriv in ditt tips i kommentarsfältet. Det är kul att jämföra efteråt.

Slutligen har några önskat fler svar om fördelningen av coronapengar. Jag har sett några artiklar som ger vissa svar. Aftonbladet kollade AIK:s och Växjös ansökningar. Artikeln ger dock inga svar på varför förbundet med EFD:s godkännande fördelade så snett.

Personligen tycker jag inte att AIK:s dröm om svenskt publikrekord borde ha gett så bra utdelning. Laget har aldrig tidigare lyckats locka någon större publik till sina matcher. Jag hade nog tyckt att de fått visa minst en gång att deras dröm var realistiskt. För det finns många andra klubbar som också drömmer om att spela inför storpublik.

Apropå EFD så har de gått ut på sin hemsida med synpunkter på fördelningen av RF-pengarna. De nämner dock inte med ett enda ord hur de kunde godkänna det valda upplägget av de pengar som damfotbollen fått. Det tycker jag att EFD bör förklara offentiligt.

I den här informativa artikeln på Fotbollskanalen säger förbundsbas Karl-Erik Nilsson att EFD anser att det använda upplägget blev ”mest schysst”. EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek förekommer i artikeln. Han skyller på ont om tid och resursbrist, och skickar sedan vidare ärendet till styrelsen. Det förstår jag att han gör, för personligen tycker jag att Sefs modell för herrfotbollen är mer än tusen gånger schystare än damfotbollens…

Absurd fördelning av regeringens krisstöd

I går fick vi veta hur elitfotbollen fördelar sin andel av de krispengar som Riksidrottsförbundet (RF) fått av regeringen. Totalt har idrotten fått 500 miljoner kronor i krisstöd.

Av dem gick 76,4 miljoner kronor till elitfotboll. Och som vanligt blev damfotbollen lidande. RF gav nämligen mer än de borde till herrfotbollen. Att herrfotbollen får mest är ju naturligt. Men att herrarna fick så stor andel som de fick (95,35 procent) är ju tyvärr både tråkigt och upprörande.

Hur mycket borde då damfotbollen ha fått? Jag gick till de senaste ekonomiska analyserna av elitfotbollen för att hitta svar. De ekonomiska analyserna för 2019 är bara klara för herrallsvenskan. För att få jämförbara siffror angående omsättning för elitserierna är det här därför 2018 års siffror:

Allsvenskan, herr    1 869 800 000 kronor
Superettan, herr        394 500 000 kronor
Allsvenskan, dam      118 287 000 kronor
Elitettan, dam              48 328 000 kronor

Det är en totalsumma på 2,43 miljarder kronor. Av dem står damserierna för 166,6 miljoner, vilket är 6,85 procent.

Krisstödet fördelades så här:

Allsvenskan, herr      65 149 000 kronor
Superettan, herr         7 738 000 kronor
Allsvenskan, dam       2 108 000 kronor
Elitettan, dam             1 447 000 kronor

Totalt fick elitserierna 76,4 miljoner kronor. Av dem har damfotbollen fått 3,55 miljoner, vilket är 4,65 procent.

Framför allt är det damallsvenskan som har fått alldeles för lite utifrån omsättning. Damallsvenskan stod för närmare fem procent av elitfotbollens omsättning 2018. Men vår högsta damfotbollsserie fick bara 2,75 procent av krisstödet.

Det är riktigt svagt av RF, och definitivt något som Svenska Fotbollförbundet både borde ha påtalat – och försökt få justerat.

Det är ju både tråkigt och beklagligt att damfotbollen alltid skall bli lidande.

Men faktum är att det som är riktigt absurt i fördelningen av krisstöd är hur damfotbollen delat upp de pengar man fått.

Herrfotbollen har valt att dela sina pengar efter en genomtänkt modell framtagen av Sef – Svensk elitfotboll. Där får klubbarna först en grundsumma efter vilken division de spelar i. Sedan har resten av pengarna delats upp efter omsättning och publikintresse.

I damfotbollen har EFD valt minsta motståndets lag. Man delar ut pengar efter vad klubbarna sökt. De som ropat högst, och kommit med de mest orimliga ansökningarna har också fått mest.

Följden är att AIK i elitettan är den damfotbollsklubb som får mest. De får 507 560 kronor – mer än alla klubbar i damallsvenskan. Exempelvis får damallsvenska Växjö DFF 17 845 kronor.

Jag hoppas verkligen att jag missar något här. Ni som fattar varför AIK förtjänar 28,4 gånger mer pengar än Växjö i coronastöd måste förklara för mig. Det är alltså nästan 30 gånger mer.

Personligen ser jag inga som helst skäl till att AIK skall ha drabbats hårdare av coronapandemin än andra damelitklubbar. Men som sagt, jag kanske missar något här.

Klart är att jag i alla fall inte missar något vad gäller publikintresset. AIK drog i fjol totalt 4500 åskådare på 13 hemmamatcher. Med det var man på 14:e plats av de 26 elitklubbarna när det gäller den totala publiksiffran. En av de klubbar som hade mer publik i fjol är för övrigt Växjö DFF.

Noterbart här är att EFD är elitklubbarnas organisation. Kan verkligen Växjö ha varit med och accepterat den här fullständigt absurda uppdelningen? Kan det överhuvud taget ha varit någon som tänkt när man delade upp pengarna?

Det om ekonomi. När jag ändå är i gång kan jag passa på att göra ett litet nyhetssvep. I kväll är det dags att utse nästa VM-arrangör. I måndags kom nyheten att Japan drar sig ur kampen om arrangörsskapet.

Således är det bara två kandidater kvar. Dels samarbetet Australien/Nya Zeeland, dels Colombia. Samarbetet i Oceanien har varit storfavorit, men i går uppmanade Uefa-representanter de europeiska länderna att rösta på Colombia.

Försnacket nu är att det blir Afrika som avgör. Det finns många afrikanska länder, och således även många röster. Så det kanske blir spännande i kväll.

Klart är att damfotbollen i Colombia behöver en kick. Brist på pengar gör att landets liga riskerar att läggas ner efter bara tre säsonger.

I USA blir det ju en speciallösning på ligaspelet i år. Men redan innan avspark har den turnering som startas i Salt Lake City i helgen drabbats av ett tungt bakslag.

Sex spelare i, och fyra personer runt, laget Orlando Pride har testat positivt för covid-19. Följden är att laget inte kommer till spel i den månadslånga turneringen.

Dessutom har flera landslagsstjärnor, bland annat Christen Press och Tobin Heath, valt att stå över turneringen. Det är verkligen inget bra för amerikansk klubbfotboll.

I Europa flyttar Lyon åter fram positionerna. De tycks ju alltså få behålla Sarah Bouhaddi och Dzsenifer Marozsan. Nu är det även klart att de har knutit upp Montpelliers landslagsspelare Sakina Karchaoui. Vänsterbacken har uppgetts vara på väg till Chelsea, men hamnar nu alltså i den franska storklubben.

På temat övergångar har den tidigare Rosengårdsspelaren Lisa-Marie Utland valt att flytta hem till Norge igen. Hon har skrivit på för nya damfotbollsklubben Rosenborg. Spännande.

Jag avslutar i Sverige. I tisdags kom det tråkiga beskedet man befarade. Tove Almqvist är korsbandsskadad och missar hela den här säsongen. Man lider både med henne och med Vittsjö, som tappar en nyckelspelare.

Almqvist saknades naturligtvis i Vittsjös genrep mot Göteborg. Det vann göteborgarna med 3–0. Ytterligare ett styrkebesked från Göteborg, som dessutom fått två bra nyheter den här veckan.

Först förlängde nyckelspelaren Vilde Böe Risa sitt kontrakt att gälla hela året. Sedan skrev man tvåårskontrakt med amerikanska talangen Bri Folds. Folds blir spelklar när sommarfönstret öppnar.

Styrkebesked av Göteborg – och ett internationellt svep

Det har gått drygt två veckor sedan mitt senaste vanliga blogginlägg. Två otroligt intensiva jobbveckor. Veckor där jag inte haft många minuter till att följa utvecklingen i den internationella damfotbollen. Jag har varit både sportchef, krönikör och redaktör för en bilaga med lokalfotboll.

I torsdags lugnade det sig dock. Och jag hann se intressanta träningsmatchen Göteborg–Rosengård på GP-tv. Den första halvleken såg jag ganska okoncentrerat, den andra koncentrerat.

Som bekant har Rosengård hela tiden haft mitt guldtips. Men nu känner jag att det finns anledning att överväga en ändring. För det var överkörning.

Göteborg gjorde mål direkt, och sedan var egentligen frågan bara hur stort man skulle vinna. Det slutade 2–0, vilket snarast var i underkant. De svenska mästarinnorna från Malmö uppträdde överraskande blekt. Utöver två bra lägen för Anam Imo samt en straffsituation för Mimmi Larsson fanns det inte mycket positivt att ta med sig, rent anfallsmässigt. Jag gissar att Jonas Eidevall har haft sina funderingar under midsommarhelgen.

Mimmi Larsson

En anledning till Rosengårds svaga insats ligger förstås i avsaknaden av en viktig, central trio. Caroline Seger har problem med en vadskada, och har inte spelat någon av Rosengårds båda matcher efter coronauppehållet. Och både Hanna Bennison och Jelena Cankovic åkte på fotledsskador i 3–0-segern mot Växjö i söndags.

Gemensamt för både Göteborg och Rosengård är att lagen har tunna bänkar. Det är något lagen delvis har åtgärdat under veckan. Rosengård plockade hem tidigare guldhjälten Katrine Veje från Arsenal, en återvändare som skall bli spännande att följa i damallsvenskan.

Katrine Veje

Göteborg har breddat sin trupp genom att värva två eller tre mindre namnkunniga spelare. Klara är amerikanska backen Annika Schmidt och ungerska mittfältaren Anna Csiki. Dessutom skall amerikanska mittfältaren Brianne Folds ha fått ett kontraktsförslag, men där är inte övergången bekräftad ännu.

Alla de här tre spelarna är oskrivna kort. Csiki och Folds gjorde korta inhopp mot Rosengård, och såg båda intressanta ut. Folds har spelat U23-landskamper för USA, vilket förstås är lovande men inte garanterar succé i Europa.

Folds har för övrigt varit veckans riktigt heta potatis i svensk damfotboll. Det var nämligen Linköping som betalade för hennes flygresa och uppehälle i Sverige. Men mitt under provspelet i LFC stack hon till Göteborg – vilket har fått Olof Unogård att se rött. Till Aftonbladet berättar han att LFC konfronterade Folds med uppgifter om att hon smitit till Göteborg:

”Då kröp det fram att så var fallet. Då bestämde vi oss för att avbryta allt samarbete med båda två. Även om inget är klart med någon annan klubb så går det emot allt vi står för. Det var omöjligt att slutföra provspelet. Hon bor på ett hotell som vi ombesörjer och åker för att träna med en annan förening. Det är respektlöst och oprofessionellt,”

Senare har Folds bett om ursäkt, och hennes agent har tagit på sig skulden för det inträffade.

Trots det är det ju lätt att inse att klubbledningarna i Göteborg och Linköping inte är bästa vänner för tillfället. Först Stina Blackstenius övergång och nu Brianne Folds-affären.

Göteborg såg alltså väldigt starkt ut i torsdags, trots att Blackstenius satt på läktaren. En notering var att Evelyn Ijeh såg betydligt mycket bättre ut än tidigare. Jag har tyckt att hon sett rätt valpig ut när hon fått speltid, men nu tyckte jag att det såg ut som att 18-åringen (fyller 19 i augusti) har mognat. Bra för Göteborg som förstås behöver ha en riktigt bred trupp när man skall dubblera med Champions Leaguespel i höst.

Evelyn Ijeh

När det gäller Linköping har klubben rapporterat att en knäskada gör att Lina Hurtig missar upptakten av damallsvenskan. Det är förstås ytterligare ett tungt avbräck för lagets offensiv. Under vintern tappade man ju både Mimmi Larsson och Stina Blackstenius.

Man fyller nu luckorna med två nigerianska VM-spelare i Chinaza Uchendu och Uchenna Kanu. Det är två spännande nytillskott. LFC är väldigt svårtippat i år. Klart är att laget vann sitt genrep med 3–1 mot Kif Örebro. Från den matchen rapporterades att en tredje nigerianska, Ebere Orji, så väldigt pigg ut. Höjdpunkterna visar också två fina mål från Frida Maanum samt att Örebro skapade väldigt många bra chanser.

En av LFC:s båda senaste nyförvärv spelade senast i den portugisiska ligan. Därifrån har även Djurgården nyligen värvat. Stockholmsklubben har plockat in den tidigare Vittsjöforwarden Hannah Wilkinson från Sporting i Lissabon.

Apropå spelare som lämnar Portugal så gör även Julia Spetsmark det. Hon har istället skrivit på för franska FC Fleury 91.

Fleury tycks för övrigt göra en liten satsning. Den senaste tiden har man även presetenterat den australiska landslagsbacken Emma Checker och den norska landslagsmittfältaren Anja Sönstevold.

När jag ändå är inne på svenskar i utlandet noteras att den tidigare LFC-tränare Kim Björkegren har en ny klubb. Han tar över Cyperns storklubb Apollon Nicosia Ladies.

Tillbaka till inhemsk fotboll. En tråkig damallsvensk nyhet kom nyligen från Kristianstad. Där har nämligen målvakten Moa Olsson drabbats av en korsbandsskada, vilket innebär att hon inte spelar något i årets seriespel.

Moa Olsson

Just Kristianstad vann förra helgen med 2–1 mot Vittsjö. Då hämtades Tove Almqvist med ambulans efter att ha skadat ena knät. Hur illa skadad hon är har vi inte fått veta. Vi håller tummarna för att Almqvist snart kan spela igen.

Innan jag lämnar damallsvenskan noterar jag att Aftonbladet numera har offentliggjort hur deras upplägg för tv-sändningarna från vår högsta serie kommer att se ut. Ett månadsabonnemang kostar 179 kronor. Men väljer man ett abonnemang som täcker hela säsongen blir kostnaden istället 159 kronor per månad. Enstaka matcher kostar 129 kronor. Det är alltså betydligt billigare än att se elitettan på Expressen.

I veckan blev det för övrigt även klart att på SVT sänder 14 toppmatcher från damallsvenskan.

Så till elitettan. En sak hann jag ju faktiskt uppdatera på bollen under de två senaste veckorna. Och det var att jag skapade ett nytt Forum Elitettan för att ni som deltar i debatten där skall slippa att skrolla för långt. Om kommentarerna fortsätter att dugga så tätt som de gjort den senaste veckan kanske det kommer att behövas fler forum den här säsongen. Kul.

Mindre kul är nyheten att fjolårets Elitettanklubb Asarum med mycket kort varsel har dragit sig ur division I. Det här med att klubbar i eller just under elitfotbollen måste lägga ner när de åker ur en division är ett av damfotbollens stora problem. Ett problem som inte är helt lätt att lösa.

Rent fotbollsmässigt inleddes årets upplaga av elitettan med en riktig smällkaramell. AIK premiärslog storfavoriten Hammarby med hela 4–1. Från det länkade klippet med höjdpunkter ser det ut som att Hammarby hade flest chanser, men att AIK var hypereffektivt.

Klipp med höjdpunkter finns för övrigt från de flesta (alla?) matcherna här. Höjdpunkterna kan man åtnjuta gratis.

Apropå Hammarby har laget redan ställts mot de två lag som jag på förhand såg som de främsta utmanarna. I torsdags kväll såg jag Bajens hemmapremiär mot IFK Kalmar. Det var en match där Kalmar kändes fysiskt överlägset, och där Bajen mest spelade runt.

Jag imponerades av det passningsspel som Alice Carlsson stod för. Hon spelade gång på gång förbi Kalmars förstapress. Men där saknade Hammarby både kreativitet och tyngd. Man kom liksom ingenvart, det var nästan så att man undrade om man inte tränat på hur man skall komma till målchanser.

Efter 75 minuter tyckte jag att IFK Kalmar hade varit det bättre laget, det lag som hade mest tanke bakom sitt spel. Men Hammarby lyckades vinna med 2–1, och har sådan skicklighet i laget att man skall ha bra chans ta en damallsvensk plats. Men laget kändes klart tunnare än jag trott, och jag kan inte säga att jag är riktigt lika säker som jag var för en vecka sedan.

I en haltande tabell är det utmanarlagen Morön och Mallbacken som har sex poäng. Skellefteklubben Morön har tagit sina båda segrar på bortaplan. Man visade styrka genom att vända 3–1-underläge till seger mot Jitex i premiären. Och spelmässigt var det tydligen betydligt mycket större skillnad mot BP än bara de 2–1 som blev resultatet i torsdagens match. Morön känns intressant.

Den andra omgången av elitettan spelas färdigt under söndagen. Damallsvenskan börjar först på lördag. Innan dess skall vi få veta vart man skall åka om man vill se VM 2023 på plats.

Sedan Brasilien nyligen dragit tillbaka sin kandidatur återstår nu bara tre alternativ.

Av dem har Fifa givit Australien/Nya Zeeland högst betyg. Japan är dock inte långt efter, medan Colombia borde vara chanslöst.

Vi skulle ju ha haft U17-EM i Halland tidigare i år. Den turnering som skulle ha spelats 9–22 maj sköts förstås upp på grund av corona. Sverige har dock fått frågan om vi vill arrangera turneringen i oktober i stället. Då skulle det handla om direktutslagning för att få fram de tre lag som skall spela VM för F17/03-landslag i Indien.

Sedan förra inlägget har Wolfsburg säkrat det tyska ligaguldet. Så numera kan Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö titulera sig tyska mästarinnor. Grattis till det. Madelen Janogy spelade inget i ligan, men skall förstås också nämnas här.

Trots guldet kan man inte säga att återstarten av Frauen-Bundesliga varit en svensk succé. Fridolina Rolfö fick en kanonstart, men är nu skadad.

Av våra övriga fyra Tysklandsproffs är det bara Amanda Ilestedt som har fått speltid, och det i form av två inhopp. Hedvig Lindahl har sett alla Wolfsburgs matcher från bänken. Antonia Göransson har inte ingått i Leverkusens matchtrupp till de sex spelade matcherna, fyra i ligan och två i cupen. Och slutligen är ju Madelen Janogy hemma i Sverige och försöker komma i mental balans.

I tyska cupen är det för övrigt klart för final mellan Wolfsburg och Essen. Efter att Wolfsburg slagit ut ligatvåan Bayern München i åttondelsfinal har man haft en väldigt lätt väg fram. Man har ställts mot andradivisionslagen Gütersloh och Bielefeld i de senaste omgångarna. Men mot Essen kanske det kan bli tuffare.

Känslan är att Essen faktsikt har en liten, liten chans att skaka storfavoriten. Det trots att segrar mot ligamästarinnorna från staden vid Autostadt är inte vardagsmat för Essen. Den senaste segern mot Wolfsburg kom i september 2010. Dock blev det 0–0 mellan lagen i ligamötet i december 2018, så helt väck skall alltså inte Essen vara. Finalen spelas den 4 juli.

För Essens jättetalang Lena Oberdorf blir det en speciell final.

För övrigt kommer Champions League 2019/20 att spelas klart. Fast kvarts-, semi- och final kommer att spelas som utslagsturnering i San Sebastian och Bilbao i Baskien, Spanien.

Turneringen avgörs 21–30 augusti. Och spelas enligt följande:

21–22 augusti, kvartsfinaler:

Atlético Madrid–Barcelona
Lyon–Bayern München
Glasgow City–Wolfsburg
Arsenal–Paris Saint-Germain

25–26 augusti, semifinaler:

1: Arsenal/Paris – Lyon/Bayern
2: Glasgow/Wolfsburg – Atlético/Barcelona

Finalen går den 30 augusti. Vilka matcher som spelas i vilken stad är ännu inte offentliggjort.

Utöver den tyska ligan har även den danska dragit igång. Man har redan hunnit fyra omgångar, och i midsommardagens omgång fanns Linnea Svensson med i Bröndbys startelva. Det blev 4–0-seger mot Århus, och Bröndby har tagit full poäng efter coronauppehållet.

I Italien blir det ingen återstart. Där är ligan avbruten, och man delar inte ut något guld. Juventus med Linda Sembrant hade kanonläge när serien bröts. Det räckte alltså dock inte för att utses till guldmedaljörer.

Till Kanada där man kommer att byta förbundskapten. Danske Kenneth Heiner-Møller väljer nämligen att flytta hem till Danmark och ta ett förbundsjobb. Vem som leder Kanada i nästa års OS-turnering – om det blir någon – är ännu oklart.

Till Frankrike där vårens mest omtalade övergång inte tycks bli av. Det var ju sagt att Lyon skulle tappa både målvakten Sarah Bouhaddi och speluppläggaren Dzsenifer Marozsan till den amerikanska ligan – eller till den engelska. Nu tycks båda ha ändrat sig och de skall enligt uppgift istället skriva nya långtidskontrakt med Lyon.

Slutligen är Haiti ett land som är på frammarsch inom damfotbollen. Från önationen kommer dock väldigt tråkiga nyheter – förbundspresidenten Yves Jean-Bart skall ha tvingat till sig sex med spelare på landslagets träningsanläggning. Han är nu avstängd av Fifa i 90 dagar under utredningen. Visar uppgifterna sig vara rätt bör han även få tillbringa en tid bakom lås och bom.

xxx

Rubensson, Janogy – och klart för avspark

Inlägget uppdaterat med korrekt skytteliga i Tyskland.

Under fredagsmorgonen gav Folkhälsomyndigheten (FHM) klartecken för vuxen utomhusidrott från och med den 14 juni – förutsatt att gällande restriktioner följs.

Det innebär bland annat att man inte får ha publik på matcherna, samt att lagen inte få resa längre än två timmar.

När det gäller reserestriktionen gjordes undantag för elitidrottare som lever på sin idrott. För dem räknas resorna som nödvändiga för yrkesutövning.

I svensk fotboll finns krav på spelaravtal i herrarnas tre högsta divisioner, och i damallsvenskan. Egentligen kan man alltså inte anse att spelarna i elitettan lever på sin idrott. Men eftersom den serien räknas som elitfotboll gäller undantaget från reserestriktionerna även för elitettan.

Därmed blir det som jag killgissade i början av den pågående pandemin – premiärer kring midsommar. Elitettan skall starta den 14 juni och damallsvenskan knappt två veckor senare. För lagen i elitettan blir det seriepremiär utan att de får spela någon träningsmatch innan.

Även om man funderar lite över resorna för lag som Piteå, Morön och Sunnanå så överskuggas frågetecknen just nu av det faktum att serierna faktiskt snart skall vara igång.

Fast frågan är vilka serier som kommer igång. Framför allt undrar jag vad som händer med division I? På fredagens ”vanliga” presskonferens med FHM var statsepidemiolog Anders Tegnell väldigt tydlig med att ingen amatöridrott hade fått undantag från tvåtimmarsrestriktionen.

Division I för damer kan ju inte räknas som proffs. Och i tre av de sex division I-serierna är det avstånd som vida överstiger två timmars restid. I Norrlandsettan är ganska många resor över gränsen. Har jag räknat rätt kan exempelvis inte IFK Östersund eller Ope spela några andra matcher än det inbördes derbyt.

Och i norra Svealandsettan ingår Sundsvalls DFF, ett lag som har närmare fyra timmar till motståndarna i Stockholmsområdet. Sundsvall lär inte heller kunna spela många matcher. Och norra Götalandsettan ligger Torsby illa till. De har nästan fyra timmar till såväl Göteborg (GDFF och Qviding) som till Herrljunga (IK Friscopojkarna).

Det blir intressant att se hur förbundet kan lösa den här problematiken.

Utöver beskedet från FHM bjöd fredagens på två andra heta svenska damfotbollsnyheter. Först meddelade Elin Rubensson att hon tar mammaledigt, vilket gör FC Rosengård till ännu större guldfavoriter än de var tidigare.

Stort grattis förstås till Rubensson med make. Men hos Göteborg lämnar landslagsmittfältaren ett stort hål på mittfältet. En tvåvägsmittfältare av hennes slag ersätter man inte hur lätt som helst.

Eftersom man nyligen även tappat Beata Kollmats till följd av en korsbandsskada består Göteborgs trupp numera bara av 15 utespelare. Det känns väldigt tunt under en säsong som riskerar att ställa väldigt höga fysiska krav på lag och spelare.

På seneftermiddagen kom även nyheten att Madelen Janogy har tagit timeout från fotbollen till följd av mental ohälsa. Otroligt tråkigt förstås. Det är bara att hoppas att hon får ordning på saker och ting och snart kan vara tillbaka på fotbollsplanen igen.

Janogy är en person det är lätt att tycka om, så väldigt vänlig och trevlig. Jag gjorde en längre intervju med henne under landslagets VM-förberedelser i Båstad i fjol. När jag skulle lämna spelarhotellet mötte jag henne i foajén. Då sa hon: ”Lycka till”. Jag fick förklara att det var hon som skulle spela VM, inte jag…

När Janogys klubb Wolfsburg i dag återstartade Frauen-Bundesliga hemma mot Köln satt Falköpings stolthet hemma i Sverige.

I Tyskland satt Hedvig Lindahl på bänken. Jag kan inte läsa hela den här artikeln, men rubriken tyder ju på att Wolfsburgs tränare Stephan Lerch anser att Friederike Abt just nu är en näslängd före svenskan i konkurrensen. Om tränaren gör den bedömningen förklarar det ju också varför Lindahl inte kommer att bli kvar i klubben.

En svenska fick i alla fall starta i Wolfsburgs 4–0-seger. Det var Fridolina Rolfö, som noterades för två assist under de 70 minuter hon spelade. Matchen gick att se på DFB-tv. Jag hann bara se några minuter, och hann inte bilda mig någon uppfattning. Men matchen finns att se här.

1.56 in i sändningen är det höjdpunkter. Där får man se Rolfö slå fina inlägg både till Svenja Huth (2–0) och Alexandra Popp (3–0). Övriga två mål gjordes av Pernille Harder, som nu är uppe på 24 ligamål den här säsongen. Hon leder skytteligan med nio måls marginal till trion Lara Prasnikar (Potsdam), Nicole Billa (Hoffenheim) och Lea Schüller (Essen).

Cajsa Andersson – premiäromgångens hjältinna

Cajsa Andersson

Fredag, lördag och söndag var det damallsvensk premiär. Omgångens stora hjältinna heter Cajsa Andersson.

Eller. Premiären var ju bara på papper. Alla matcher är ju sedan länge uppskjutna. Men att helgens stora hjältinna inom svensk damfotboll heter Cajsa Andersson är däremot sanning.

Den landslagsmeriterade Linköpingsmålvakten har nämligen lagt målvaktshandskarna åt sidan och istället dragit på sig arbetshandskarna. Hon är en av de som ryckt in som resurs åt sjukvården under coronapandemin. Jag säger som Hedvig Lindahl: Respekt.

Våra landslagsmålvakter är för övrigt fantastiska förebilder i den nuvarande situationen. Zecira Musovic skrev i helgen en utmärkt krönika på temat att fotbollen bör släppa den egoistiska, ekonomiska paniken och istället hitta sätt där man verkligen bidrar. Musovic nämnde inte kollega Andersson, men Linköpingsmålvakten är förstås ett utmärkt exempel på en fotbollsförebild som verkligen gör skillnad.

Jag skrev i helgen en krönika i Borås Tidning på temat att många fotbollsspelare har iklätt sig skurkroller under coronakrisen. Jag syftade på utländska superstjärnor, som visar närmast grotesk girighet i kristider. Jag syftade på spelare i Barcelona och på spelare i den engelska ligan. Och jag syftade förstås bara på män.

Det är ju skämskudde när exempelvis Wayne Rooney hävdar att vissa Premier Leaguespelare inte har råd med en 30-procentig lönesänkning under ett år.

”En spelare kanske säger ‘Jag har råd att sänka min lön med 30 procent’ medan en annan kanske säger ‘Jag har bara råd att gå ned 5 procent'”

Rooney pratar alltså om spelare i en liga där spelarna i snitt har en årslön på cirka 35 miljoner kronor. En liga där det inte finns en enda spelare som inte kan leva ett riktigt gott liv även vid en 50-procentig lönesänkning.

I brist på matcher att skriva om har de engelska herrspelarnas girighet har varit helgens stora, internationella fotbollsnyhet. I stängda Norge verkar desperationen efter matcher vara extrem. Under söndagskvällen toppade nämligen stora Verdens Gang sin sportsajt med nyheten att en norsk fotbollsspelare har spelat en träningsmatch i Sverige i helgen.

Verdens Gang den 5 april 2020

Det handlar om Piteås nya målvakt Guro Pettersen, som vaktade lagets mål när man besegrade Morön med 4–1.

PIteås seger var en av få träningsmatcher på elitnivå den här helgen, alltså den helg när våra två högsta serier skulle ha haft premiär. Ett skäl till de få matcherna kan ha varit förra veckans alla turer kring huruvida man verkligen skall spela träningsmatcher eller inte i rådande situation.

Riksidrottsförbundet gör ju tolkningen att man inte skall spela några seniormatcher i lagidrott. Fotbollförbundet gör en annan tolkning, och bland fotbollens distriktsförbund är det bara ungefär hälften som tillåter träningsmatcher.

På Folkhälsoinstitutets hemsida finns nu instruktioner kring träningmatcher. Instruktioner som kommenteras så här av statsepidemiolog Anders Tegnell:

”Vi är medvetna om att gränsen mellan träningar och matcher kan vara svår att dra. Att spela träningsmatcher är okej så länge rekommendationer uppfylls och att antalet personer på och omkring planen begränsas till 50 personer.”

Notera att det maximalt får vara 50 personer på och omkring planen. Det är alltså numera i princip förbjudet med publik på träningsmatcher. Det blir ju inte många platser över upp till 50 personer efter att domare, spelare och ledare räknats in.

Det här kan knappast Göteborg FC ha tänkt på när de uppmanade folk att komma och titta deras F19-lags 4–3-förlust mot Qviding.

Utöver maxgränsen för närvarande personer gäller följande råd för idrotten:

  • Undvika närkontakt mellan idrottsutövare
  • Om möjligt hålla träningar och andra idrottsaktiviteter utomhus
  • Skjuta upp matcher, tävlingar och cuper
  • Undvika onödiga resor i samband med idrottsutövande

Rosengårds tränare Jonas Eidevall ifrågasätter med rätta hur det är möjligt att spela fotbollsmatcher utan närkontakt mellan idrottsutövare.

Visst känns det som att både Svenska fotbollförbundet och Folkhälsomyndigheten borde förtydliga sig lite mer?

Stiltje och permitteringar

Vi är sannolikt inne i den tråkigaste perioden inom internationell damfotboll på 15–20 år. Det finns väldigt lite sport att rapportera om.

Däremot händer det saker på andra fronter. Kopparbergs Göteborg FC och Kif Örebro har valt att permittera spelare och personal. Och bland annat Umeå IK, Linköpings FC och FC Rosengård ligger i startgroparna för att permittera. Det skulle inte förvåna mig om alla damallsvenska klubbar snart har tagit till åtgärden.

Coronaviruset ställer till det. Jag tycker att det är bra att föreningarna genom de här korttidspermitteringarnas får hjälp att betala lönerna under den här svåra perioden. De damallsvenska spelarna och ledarna lever ju knappast några lyxliv.

Däremot ställer jag mig undrande till att välbetalda herrallsvenska stjärnor kan 26 000 kronor i månaden betalade av staten under den här permitteringen. Det känns ju faktiskt absurt när snittlönen för sjuksköterskor ligger på 36 700 kronor och för undersköterskor på 26 380 kronor i månaden.

Under den kommande tiden kommer alltså permitterade herrfotbollsstjärnor kunna få lika stor del av våra skattepengar som de undersköterskor som riskerar sin hälsa för att rädda coronapatienternas liv. Absurt var ordet.

Fotbollsmässigt har det varit en del träningsmatcher den senaste veckan. Känslan är ju dock att de här matcherna känns rätt ointressanta med tanke på att det är minst 1,5 månader tills vi får se tävlingsfotboll igen. Men vem tror egentligen på att vi får se några cupmatcher i maj? Jag gör det som bekant inte. Jag tror fortsatt inte på elitfotboll före midsommar. I varje fall inte om man tänker sig att ha publik på matcherna.

Vad var det då för träningsmatcher i helgen? Både Örebro och Linköping spelade mot pojklag. Kif förlorade sin match mot Örebro SK med 4–0. Höjdpunkter därifrån finns här. LFC däremot vann med 2–1 mot Linköping City P16. Bilder här:

I annan match spelade Umeå IK 1–1 mot Morön. Ett resultat som Morön lär vara nöjdast med. Men det är som sagt långt till tävlingsfotboll, så man vet inte hur mycket det olika lagen testar.

Här nere i Västsverige var det stiltje på elitfronten i helgen. Göteborg har tagit ledigt, Alingsås lättar lite på träningen och Jitex hade spelledigt. Det ryktas dock om att det kan bli någon form av träningsturnering mellan de västsvenska lagen framöver. Precis som man skall ha i Stockholmsområdet och i Norrland.

Men i nuläget finns det inte många matcher att bevaka i landet. Något som verkar göra spelbolagen desperata. I helgen gick det att spela på träningsmatcher mellan division IV-lag i Boråsområdet, något som känns fullständigt vansinnigt.

Mitt division IV-lag hade träningsmatch i går. Vi slapp att vara med på spelbolagens listor, däremot dömdes matchen av Sara Persson, vilket var kul för tjejerna. På vår nivå är det sällsynt att matcherna döms av professionella domare. Men att Persson har tid att döma träningsmatcher mellan division IV-lag är ju ytterligare en signal om hur utbudet av elitfotboll ser ut för tillfället.

 

Bråk om Blackstenius – och flyttat OS

Inlägget uppdaterat med beskedet om att ettan spelas som enkelserie

Efter några dagars nyhetstorka till följd av coronaviruset har det hettat till rejält i dag. Först sköts OS upp, troligen till 2021.

Och i kväll kom nyheten om att Göteborg och Linköping slåss om Stina Blackstenius. Båda klubbarna verkar anse att de har rätt till att ha forwardsstjärnan i sina lag – och frågan har gått till skiljenämnd. Något som förbundet bekräftar i en kommentar till Aftonbladet.

Enligt uppgifter till Aftonbladet skall Göteborg ha ansett sig vara överens med Linköping. Något LFC har en annan uppfattning om. Olof Unogård säger att Blackstenius har ett löpande kontrakt över den här säsongen, och:

”Vi räknar med att hon kan fullfölja och sen hoppas jag att hon kan bli kvar i Linköping längre än så eftersom hon är från trakten.”

Det här är ju en högst intressant, och ovanlig dispyt. Jag kan inte minnas när det senast hände – om det har hänt – att två damallsvenska klubbar gick till skiljenämnd om en spelare. Kanske att det hände på den tiden när det fanns ettårsfall inom svensk fotboll. Fast som sagt, jag kan inte minnas något fall.

Och frågan är hur Stina Blackstenius påverkas av att eventuellt bli tvingad kvar i LFC mot sin vilja. Om det kan vi bara spekulera.

Sedan mitt förra inlägg har vi även fått se en spännande värvning, som är godkänd och klar. Det är Kristianstad som värvar den före detta Hammarbyspelaren, och tillika australiska landslagsspelaren Elise Kellond-Knight. Hon har redan anslutit till klubben.

Kristianstad har även skrivit ett treårskontrakt med den hyperspännande talangen Mathilde Janzen. Hon är född 2005 och kom med i Tysklands F15-landslag redan förra året. Nu under våren har hon debuterat i KDFF:s A-lag. Och känslan är att vi ganska snart får läsa betydligt mer om Janzen.

Tillbaka till Göteborg, som har varit rubriklaget nummer ett i svensk damfotboll den senaste tiden. I dag har vi kunnat läsa att Rebecka Blomqvist har haft en riktigt jobbig vinter. I december fick hon besked om att hon drabbats av cancer. Som väl är skall hon nu vara fri från sjukdomen.

Göteborg har även utmärkt sig genom att klubben önskat göra korttidspermitteringar av sin spelartrupp. Gissar att det finns ganska många fler klubbar som kan få det kämpigt med spelarlönerna här framöver.

En tråkig nyhet från tidigare i dag är att Växjös Elin Karlsson dragit korsbandet, och därmed har spelat färdigt 2020.

I väntan på att tävlingssäsongen drar i gång har det skapats en träningsserie i Svealand. Där gör Hammarby, BP, Djurgården, AIK, Uppsala och Eskilstuna upp. Det kanske kan vara läge för liknande upplägg i Skåne och i Västsverige?

Under onsdagen får vi för övrigt besked från förbundet om huruvida division I kommer att spelas som planerat – eller skjutas upp. Det skulle vara högst överraskande om inte divisionen skjuts upp.

Tillagt i efterhand: Beskedet blev att division I både skjuts upp till midsommartid, och att divisionens sex serier är tänkta att spelas som enkelserier. Det känns både som ett rimligt och vettigt beslut. Svenska fotbollförbundet rekommenderade dessutom distrikten att göra samma upplägg för alla lägre serier – alltså skjuta fram starten till midsommartid, och göra om dem till enkelserier.

Tittar vi internationellt kom tidigare i dag det högst väntade beskedet att OS skjuts upp. Några nya datum har inte givits, men det troliga är att spelen kommer att arrangeras nästa sommar, och att EM spelas sommaren 2022. Huruvida det är bra eller dåligt för svensk del är omöjligt att veta.

Fast det är klart, det är risk att vi har ett målvaktsdilemma, om inte Hedvig Lindahl satsar vidare. Ännu har jag inte sett någon kommentar från henne om hur framtiden ser ut.

Klart är att dagens besked är bra för damfotbollen. För i går meddelade både Kanada och Australien att de skulle ha bojkottat OS, om det avgjorts i år. Därmed skulle turneringen ha tappat två starka lag, som hade kvalat in.

I övrigt noteras att Chelsea värvat tyska landslagsmittfältaren Melanie Leupolz från Bayern München. Det är förstås ytterligare en signal om att WSL är på väg att flytta fram sina positioner, medan Frauen-Bundesliga sakta men säkert tappar mark i den internationella konkurrensen.

Apropå Bayern har lagets slovakiska spelare Dominika Skorvankova för nionde gången utnämnts till årets spelare i hemlandet.

I Norge skulle det ha varit seriepremiär i norska toppserien i lördags. Av självklara skäl är starten uppskjuten, och flera lag har permitterat sina spelare. Reglerna är sådana att permitterade spelare är fria att lämna efter 14 dagar. Det finns alltså risk för spelarkaos i norsk fotboll.

Noterbart är också att flera norska toppspelare väljer att skänka delar av sin lön till coronadrbbade. Bland de som skänker tio procent av lönen finns Wolfsburgs Ingrid Syrstad Engen och Barcelonas Caroline Graham Hansen.

Slutligen lite fotboll. För i lördags morse satte jag klockan för att kolla finalen av Australiens W-league. Det blev en jämn och tät match som tyvärr avgjordes på målvaktstavla. Och på domarmiss.

Melbourne City tog hem titeln via 1–0-seger mot Sydney FC. Segermålet gjordes av vänsterbacken Steph Catley. Men det var ett skott som Sydneys målvakt Aubrey Bledsoe absolut borde ha kunnat styra undan. Tråkigt med ett sådant avgörande, inte minst med tanke på att Bledsoe i övrigt var väldigt bra.

Tyvärr blev även domarinsatsen avgörande. I slutet av den första halvleken tog bollen på målskytt Catleys arm inne i Melbournes straffområde. Armen var över skulderhöjd, vilket innebär att man skall döma straff. Det gjorde dock inte domaren – vilket alltså innebär att Sydney FC gick miste om en straff.

 

Superskrällen – Zambia är klart för OS

Zambia vann nyss med 2–1 mot Kamerun – ett resultat som innebär att det blir Zambia som tar Afrikas OS-plats. Kommentatorn på den Facebookstream som jag hittade utbrast följande vid slutsignalen:

”History is made. History is made. This is amazing.”

Och det är lätt att förstå honom. Det finns tio andra afrikanska nationer före Zamiba på världsrankingen. Och Zambia har aldrig tagit medalj i de Afrikanska mästerskapen. Faktum är att de har kvalat in tre gånger, och på dem bara vunnit en slutspelsmatch.

Men om det blir en OS-turnering i sommar skall alltså det lag som kallas Shepolopolo eller The Copper Queens vara med.

För Kamerun finns det fortfarande en chans att kvala in. De får nu spela playoff i april mot Chile. Det känns som ett vidöppet playoff.

Men Zambia vann alltså dagens retur, man gjorde det med 2–1, vilket totalt innebar 4–4 och avancemang på bortaplan.

Zambia tog ledningen tidigt, och när man även gjorde 2–0 i slutet av den första halvleken utbrast kommentatorn.

”Tokyo – Here we come”

Under hela den andra halvleken räknade han ner hur många minuter som återstod innan Zambia kunde boka OS-biljetterna. Och även om det var en konstig match, utan mittfältsspel kändes länge som att Zambia faktiskt hade full kontroll.

Hemmaspelarna maskade framgångsrikt, och Kamerun hade väldigt svårt att få till något spel. I minut 92 kom reduceringen, som gjorde att Kamerun bara var ett mål från OS. Då var det tre minuter kvar av tilläggstiden, vilket indikerade att det kunde ha blivit nervöst på slutet. Men Zambia lyckades maska bort de där tre minuterna, och nu firar de gultröjade ett högst oväntat avancemang.

För vem hade trott att Zambia skulle ta hem det här?

Jag trodde att det i första hand skulle stå mellan Nigeria, Kamerun och Sydafrika, med Ghana och Elfenbenskusten som utmanare. Zimbabwe och Mali var två andra länder som möjligen skulle kunna gå långt i kvalet. Men Zambia hade jag inte trott på.

Vid en koll noterar jag att Zambia faktiskt kryssade mot Sydafrika i det senaste Afrikanska mästerskapet, det som spelades 2018. Men att man slutade trea i sin grupp efter 4–0-förlust mot Nigeria. Zambia har alltså haft något på gång.

Framför allt har Zambia 19-åriga Barbra Banda som känns som en blivande världsspelare. Hon var inte med i Afrikanska mästerskapen 2018. Om hon varit det kanske man mer hade förstått hur bra Zambia är. För det var på många sätt hon som tog Zambia till OS. Hon gjorde båda målen i bortamatchen och låg även bakom det mesta i dag.

På klippet nedan kan man se att Banda även är en duktig boxare, samt att hon tagit medalj i Gothia cup.

Kort om förlusten mot Danmark – och länk till Zambia–Kamerun

Inlägget uppdaterat med länk till Danmark–Belgien, avspark 18.30

I kväll 21.00 (sänds på SVT 24) spelar Sverige sista matchen i Algarve cup. Portugal står för motståndet och det handlar om att undvika sistaplatsen i gruppen. Även om portugisiskorna är på frammarsch är det ett landslag som Sverige skall vinna mot.

Hittills har vårt landslag inkasserat två uddamålsförluster i turneringen i Portugal. 0–1 mot Tyskland var ju svårt att snacka bort, sett till målchanser och matchbild. Lördagens placeringsmatch mot Danmark förtjänade väl dock att få ett bättre resultat än 1–2.

Jag har inte haft möjlighet att se den matchen förrän i dag. Den var väl kanske lite bättre än vad man kan förvänta sig när man både byter tio spelare i startelvan och går från fyr- till trebackslinje. Framför allt fanns det en del positivt att ta med från den första halvleken.

Så långt var det 1–0-ledning efter att Lina Hurtig gjort ett fint mål. Hurtig var en av lördagens plusvarianter. Hittills i Algarve har hon överglänst Fridolina Rolfö rätt rejält. Rolfö var ju faktiskt en stor besvikelse i matchen mot Tyskland, medan Hurtig såg väldigt pigg ut och var inblandad i det mesta i chansväg mot Danmark.

När jag ändå är inne på plusvarianter så tycker jag även att Mimmi Larsson har varit vår bästa toppforward i turneringen och Jessica Samuelsson vår bästa högerback. De gjorde bra insatser mot danskorna.

En fjärde spelare värd att nämna är Filippa Angeldahl. Jag måste erkänna att jag av temposkäl varit lite skeptisk till att ha med henne i landslaget. Men lördagens insats var riktigt lovande.

Det blir spännande att se hur Peter Gerhardsson ställer upp sitt lag i kväll. Apropå Gerhardsson fick han och hans medhjälpare mycket beröm av Caroline Seger i en TV4-intervju i går.

I skrivande stund pågår returen i Afrikas OS-playoff. I slutet av den första halvleken leder Zambia med 1–0 hemma mot Kamerun. Eftersom förra veckans möte i Kamerun slutade 3–2 är det just nu Zambia som har OS-platsen på fler gjorda bortamål. Se matchen här:

Tillagt i efterhand. Matchen om femte pris i Algarve, Danmark–Belgien har avspark 18.30. Den skall gå att se på det danska landslagets Facebooksida.

Göteborg, Zambia och Vietnam

I morgon är det dags för landslaget att spela match igen. Det är Danmark som svarar för motståndet, och det mesta talar för att Peter Gerhardsson kommer att byta ut i princip hela startelvan från Tysklandsmatchen.

Det innebär således att lördagens match (avspark 15.30, visas i SVT2) blir ett test av ett helt annat slag. Det handlar mest om att visa upp sig för spelare utanför ordinarie startelva. Problemet med den här typen av tester är att det är svårt att visa upp sig från sin bästa sida i en helt ny omgivning. Så vi får se om det blir ett test av värde.

De matcher av riktigt värde som har spelats de senaste dagarna är OS-kvalplayoffet i Afrika och Asien. Jag har sett lite av båda matcherna, och framför allt var Kamerun–Zambia en häftig upplevelse.

Där såg jag sista 20 minuterna. När jag började kolla på matchen stod det 1–1. När domaren blåste av hade Kamerun vunnit med 3–2.

De 20 minuterna jag såg var otroligt underhållande. Det var nämligen en match utan mittfältsspel, där lagen bytte anfall med varandra.

För 1,5 år sedan hade Kamerun besegrat Zambia med 7–0 i en träningsmatch. Det fick mig att tro att Kamerun skulle kunna vinna det här dubbelmötet ganska bra. Kamerun visade ju god klass i VM i fjol, och de flesta otämjbara lejoninnorna är kvar från i fjol. Dessutom är ju Kameruns trupp meriterad, de har ett tiotal utlandsproffs.

I Zambia kunde jag inte ett enda namn inför gårdagens match. En koll på Wikipedia gjorde gällande att laget som kallas Shepolopolo har tre utlandsproffs, varav 19-åriga Barbra Banda är det stora namnet. Hon har nyss värvats från spanska Logrono till Shanghai i den kinesiska ligan.

I Logrono har Banda gjort 15 mål på 28 ligamatcher. Som jämförelse är Sofia Jakobsson uppe i sju mål på 20 spanska ligamatcher. Och Kosovare Asllani har gjort fem mål på 17 matcher. Barbra Banda är verkligen ett namn att lägga på minnet.

Hon gjorde båda Zambias mål, och såg verkligen intressant ut. Det känns rimligt att tro att hon kommer att spela i någon riktig storklubb framöver. Det känns också rimligt att tro att det blir en riktigt intressant retur i Zambia på tisdag.

För bara någon dag sedan var min känsla att Zambia skulle vara chanslöst. Nu tror jag plötsligt att laget har ganska god chans att kvala in till OS. Skulle de förlora mot Kamerun har man ju även en andra chans i form av playoff mot Chile i april.

I Asien avgjordes däremot veckas playoffmöte redan i första matchen. Australien besegrade Vietnam med 5–0, vilket gör att returen på onsdag (klockan 12.00 svensk tid) i Vietnam blir en transportsträcka.

I Vietnams lag var alla spelare hemmabaserade. Lagkaptenen Huynh Nhu såg ut att vara redo för större ligor, kanske även 18-åriga Tran Thi Phuong Thao, som hade ett skott i ribban i slutet av matchen.

Australien var tveklöst det bättre laget, och siffrorna går inte att snacka bort. Vietnam var dock inte ofarligt i sina kontringar, och Australien hade lite hjälp av att matchen dömdes av en svag domare.

Hayley Raso stod för en ful filmning som domaren gick på. Det ledde till den straff som Sam Kerr gjorde 5–0 på. Och Chloe Logarzo delade ut en armbåge som borde ha varit rött kort, men som domaren tydligen inte såg.

Innan det blir en rejäl resultatgenomgång noterar jag att Göteborg FC i år inte kommer att ha någon riktig hemmaplan. De tänker flytta runt på tre olika hemmaplaner i allsvenskan, Valhalla, Gamla Ullevi och (stora) Ullevi.

Ordförande Peter Bronsman säger så här i GP-länken ovan:

”Vad gäller planer är vi nog den lyckligaste klubben i världen.”

Personligen skulle jag nog säga att man är som lyckligast om man har en hemmaplan där man är väl inspelad och har ett bra publiktryck. Således borde Portland Thorns vara den lyckligaste klubben i världen…

Så till veckans landskampsresultat, och till helgens matcher. Utöver Sveriges 1–0-förlust mot Tyskland gick det på följande sätt i kvartsfinalerna i Algarve cup:
Danmark–Norge 1–2
Nya Zeeland–Belgien 7–6 efter straffar, 1–1 ordinarie tid
Portugal–Italien 1–2

Semifinalerna spelas under lördagen, enligt följande:
17.30 Tyskland–Norge
21.00 Nya Zealand–Italien

Spelet om femte plats börjar också under lördagen:
14.30: Sverige–Danmark, sänds på SVT
17.00: Belgien–Portugal

I fyrnationsturneringen i Frankrike, Tournoi de France, blev det bara ett mål i första gruppomgången:

Frankrike–Kanada 1–0
Det franska segermålet var en fin frispark från Vivane Asseyi:

Nederländerna–Brasilien 0–0

Där spelas andra gruppomgången under lördagen, enligt följande:
19.00: Kanada–Nederländerna
21.00: Frankrike–Brasilien

I Pinatar cup i Spanien gick det så här i första gruppomgången:

Nordirland–Island 0–1

Ukraina–Skottland 0–3

Under lördagen spelas:
15.00: Skottland–Island
19.00: Ukraina–Nordirland

I Turkiet, som startar i dag. Där spelar följande lag:
9.00: Ungern–Biik Kazygurt
13.00: Rumänien–Hongkong
14.00: Chile–Ghana

Kenya–Nordirland B 2–0
Kenya

Här har vi följande matcher under lördagen:
9.00: Hongkong–Ungern
13.00: Biik Kazygurt–Rumänien
14.00: Kenya–Chile
16.00: Nordirland B–Ghana

Mötet mellan Kenya och Chile kan ge en liten föraning på hur det kommer att gå i det OS-playoff som spelas i april mellan Chile och Afrikas tvåa.

I She Believes Cup tog Spanien och USA varsin seger i den första gruppomgången:

Spanien–Japan 3–1

USA–England 2–0
Här gjorde Christen Press 1–0-målet, ett mål som måste anses vara ett litet mästerverk:

USA:s andra mål gjordes av en viss Carli Lloyd:

Här spelas andra gruppomgången på söndag enligt följande:
19.15: Japan–England
22.00: USA–Spanien
Kvällsmatchen blir alltså lite av en final.

När Cypern cup startade fick vi följande resultat:
Kroatien–Mexiko 1–1

Tjeckien–Finland 1–1
Här gjorde finskorna båda målen. Det som satt i rätt målbur gjordes av Eskilstunas Kaisa Collin.

Även här är nästa omgång på söndag. Då spelas följande matcher:
13.00: Finland–Kroatien
18.00: Mexiko–Slovakien

I det europeiska EM-kvalet vann Irland med 1–0 mot Grekland i den match som varit av intresse för topplaceringarna i de olika grupperna. I övrigt noteras att Malta tog sin första EM-kvalseger någonsin genom att slå Georgien med 2–1.

Hittar jag några länkar till de olika matcherna så kommer jag att lägga in dem i det här inlägget. I kväll man man se de båda avgörande kvalmatcherna i Nord- och Mellanamerikas mästerskap för U20. I semifinalerna möts USA–Dominikanska republiken och Mexiko–Haiti. Vinnarna spelar U20-VM senare i år. Matcherna startar i kväll 20.00 respektive 23.00 och går att se på de här länkarna:

Lite tankar efter 1–0-förlusten mot Tyskland

Då har även jag sett Sverige–Tyskland 0–1. En match där det fattades mycket i offensiv kvalitet från svensk sida. Trots många bra omställningslägen lyckades vår startelva inte skapa en enda målchans.

Den officiella statistiken sa 46–54 (35–65) i bollinnehav och 5–12 (0–9) i avslut, varav 1–3 (0–3) i avslut mot mål och 0–2 (0–1) i avslut i målställning. Min räkning av kvalificerade målchanser sa 2–7 (0–6).

Totalt sett var den tyska segern alltså odiskutabel. Men Sverige borde nog ha fått en straff i 86:e minuten, så en straffläggning var inte jättelångt borta.

I den första halvleken hade Sverige noll avslut, och man skapade således inte en enda målchans. Däremot räknade jag till sex tyska. Och det var 65–35 i tysk favör i bollinnehav.

Ändå tycker jag att Sverige hade ett bra presspel. Det var egentligen bara en gång som man gick bort sig. Då var det Hanna Glas som hamnade fel i position och blev bolltittare – vilket ledde till det anfallet där Svenja Huth sköt i stolpen.

Men oftast var den svenska pressen bra, och man hade flera bollvinster i bra ytor, vilket borde ha lett till målchanser. Tyvärr var både bolltouch och passningar alldeles för dåligt utförda i de här omställningslägena. Den som syndade mest var Stina Blackstenius – hon tappade bort flera goda kontringslägen genom dålig touch. Blackstenius är möjligen förlåten eftersom hon var en av tre utespelare i den svenska startelvan som inte är i säsong.

Men mot lag som Tyskland måste man ta de få chanser som dyker upp. Då har man inte råd med en förstatouch där bollen drar iväg okontrollerat.

I den första halvleken lyckades tyskorna också hålla Sverige utanför sig. I uppställt spel fick vårt landslag i princip inte in några bollar till Kosovare Asllani. Och det är ju hon som skall vara hjärnan i vårt anfallsspel.

I den andra halvleken såg man direkt hur de svenska spelarna sökte Asllani i ett mycket tidigare skede i uppspelsfasen, vilket gav positivt resultat. Tyskland hann inte täcka bort vår tia, och då blev hon mycket mer delaktig i spelet. Kanske även att Asllani droppade några meter längre bak, vilket gjorde henne lättare att nå med instick.

Med Asllani mer delaktig kunde Sverige flytta fram laget ganska många meter och dessutom öka bollinnehavet rejält. Den bristfälliga kvaliteten i offensiva aktioner, i andra halvlek huvudsakligen passningar, följde dock med ända till slutsignal.

I minut 64, när lagen började göra alla sina byten, hade Sverige fortfarande varken haft någon målchans eller något avslut mot tyskt mål. Vår startelva lyckades alltså inte skapa någonting alls. 0–7 i målchanser och 0–1 i mål för startelvan är ju tyvärr långt ifrån godkänt.

Det var först med sex–sju minuter kvar som Sverige verkligen började hota kring tyskt straffområde. Den första riktiga målchansen kom i minut 86, när Sofia Jakobsson vältes av Julia Gwinn, i något som ju mycket väl kunde ha blivit svensk straff.

På övertid var Jakobsson fri till höger i straffområdet, men valde att försöka passa när hon borde ha skjutit. Så nära mål måste man vara 100 procent säker på passningen om man skall välja det alternativet. Finns det minsta osäkerhet kring passningen måste man välja att gå på avslut.

Jakobsson var ändå en av de spelare som såg riktigt pigg ut. Annars var det faktiskt inhopparna Jessica Samuelsson, Madelen Janogy och Mimmi Larsson som fick dagens största plus. De kom in och fick bättre tyngt i det svenska anfallsspelet.

Den som stärkte sin aktier allra mest den här onsdagen var nog ändå Anna Anvegård. Nu tänker ni att hon ju inte är med i Portugal. Det stämmer. Men avsaknaden av en forward med fin bolltouch var väldigt tydlig. Med Anvegård på planen tror jag att Sverige hade skapat ganska många målchanser, framför allt i den andra halvleken.

Hanna Bennison då? Hennes första landskamp från start var varken succé eller fiasko. Hon gjorde en okej insats, men utmärkte sig inte.

För svensk del väntar nu spel om femte plats. Närmast väntar Danmark på lördag klockan 15.30. Då lär Peter Gerhardsson mönstra en helt annan startelva än han gjorde i går.