Startelvan mot Sydafrika

Med en timme till avspark (TV12, 13.00) har Peter Gerhardsson presenterat sin första startelva för året. Den ser ut så här:

Hilda Carlén – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Kosovare Asllani, Caroline Seger, Lina Hurtig – Olivia Schough, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson.

I verkligheten kommer det ju sannolikt bli mer 4-2-3-1 i anfall och 4-4-1-1 i försvar. Gissar att det blir Hurtig som får tia-rollen.

Sveriges startelva i EM-kvartsfinalen.

Om man jämför dagens elva med den på bilden, som var Pia Sundhage:s sista, så är ju halva laget av olika skäl utbytt. Och det tycker jag är väldigt bra. Det är ju första matchen för året, och ett bra läge att testa lite nytt.

Det är på andra sidan Atlanten det händer

I morgon, söndag klockan 13.00 startar det svenska damfotbollsåret på riktigt. Då ställs vårt landslag mot Sydafrika i en match som sänds av TV12.

Landslaget har ju varit samlat under hela veckan. Dock har man inte fått många rapporter från Sydafrika. Det är knappast något stort svenskt mediafölje där och bevakar laget. Och förbundet har ju inte heller direkt fyllt sin hemsida med rapporter.

Även om den inofficiella matchen i torsdags spelades bakom stängda dörrar borde man väl åtminstone kunna lägga upp klipp med målen. Det brukar USA göra när deras damer spelar inofficiella matcher.

Den svenska startelvan släppts inte förrän 11.45 på matchdagen, och det känns knappast aktuellt att spekulera i vilka spelare Peter Gerhardsson tänker ställa upp med. En intressant sak blir att se om han kör vidare med 4–4–1–1 eller om det blir 3–5–2, som han ställde upp mot Frankrike.

Apropå Sverige och landslag har det meddelats i veckan att vi nu får ett damlandslag i futsal. Kul.

Sportsligt sett här det här en väldigt tråkig vecka i Europa. Det är ju landslagsuppehåll i alla större ligor, och de landskamper som spelas är ju huvudsakligen testmatcher.

I en sådan vann Spanien tidigare i dag mot Europamästarinnorna från Nederländerna med 2–0. Och i går vann Norge med 3–0 mot Skottland.

Den här typen av träningsmatcher får dock sällan någon större nerv. Den nerv som funnits i veckan har gjort det på andra sidan Atlanten. Där pågår intressanta U20-mästerskap både i Nord- och Sydamerika.

Mer om de mästerskapen strax, men först till NWSL, där det varit massor av dramatik i veckan. Dels var det College draft i torsdags, där Washington Spirit hade första valet, och det föll på den amerikanska landslagsspelaren Andi Sullivan.

Som 13:e val valde Sky Blue målvakten Casey Murphy. Det var antagligen inget klubbval Murphy själv var så nöjd med. Hon skrev nämligen på för Montpellier redan dagen efter draften.

Intressant är att det inte bara är nordamerikanska spelare som draftas. Bland annat valde Seattle Reign den spanska EM-spelaren Celia Jimenez Delgado.

Celia Jimenez

Det om draften. De värvningar som dragit de stora rubrikerna kom redan innan draften. Som uppvärmning värvades Diana Matheson från Seattle till nya Utah Royals.

Och sedan presenterades en flyttkarusell där tre klubbar och tre världstjärnor var inblandade. Christen Press lämnade Chicago Red Stars och gick till Houston Dash. I stället fick Chicago duon Sam Kerr och Nikki Stanton från Sky Blue. Och New Jerseyklubben Sky Blue hämtade samtidigt in trion Carli Lloyd, Janine Beckie och Jen Hoy.

Press, Kerr och Lloyd i samma affär alltså. Nog händer det saker i NWSL även under lågsäsong…

Det händer även otroliga saker i det Nord- och Mellanamerikanska U20-mästerskapet. Det påbörjades i torsdags, och alla matcherna sänds på Concacafs youtubesida (med start 21.00 och 23.30). Där är Concacaf betydligt bättre än Uefa, för man brukar ju inte kunna få se alla matcher från U19-EM.

Hursomhelst råkade jag titta några minuter på torsdagens match mellan Haiti och värdnationen Trinidad&Tobago. Min första reaktion var att det inte såg ut att finnas en enda fotbollsspelare på planen.

Sedan hamnade bollen hos Nerilia Mondesir. Haitis stortalang fyllde nyligen 19 år. Om jag kollat rätt hade Haiti inte vunnit en enda match i ett Concacaf U20-slutspel innan hon gjorde entré. I förra slutspelet vann man en match, då gjorde Mondesir två av målen.

I torsdags vände man 0–2 till 3–2-seger efter att Mondesir gjort alla tre målen.

Och alldeles nyss vann Haiti igen. Det blev 3–2 mot Costa Rica, ett resultat som lär ta Haiti till en högst sensationell semifinal. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.

I övrigt har Kanada och USA vunnit sina inledningsmatcher. Båda länderna saknar sina toppnamn i aktuell åldersgrupp. Kanada saknar Jessie Fleming och Deanne Rose medan USA saknar Mallory Pugh. Däremot flyger USA ner Tierna Davidson efter att A-landslaget spelat mot Danmark.

Det finns trots det flera A-landslagsmeriterade spelare i båda trupperna. Hos Kanada gjorde supertalangen Jordyn Huitema (7 A-landskamper) två mål och ett assist i öppningssegern med 3–1 mot Costa Rica. Och Gabrielle Carle (9 A-landskamper) gjorde det tredje målet.

Jag såg en kort stund av USA:s 2–0-seger mot Nicaragua, och jag kan knappast säga att jag blev imponerad. USA:s lag såg fysiskt ut, men nivån på speluppfattningen var låg. Amerikanskorna fastnade exempelvis i princip varje gång i nicaraguas offsidefällor.

Det lär väl till slut bli USA och Kanada som tar sig till U20-VM – om inte Mexiko kan skrälla. För Haiti lär knappast klara av att skaka någon av de stora nationerna. Haiti lär vara nöjt med att ha vunnit två matcher.

I Sydamerikas U20-mästerskap är tre av de lagen i finalgruppspelet klara. Det är Brasilien, Paraguay och Colombia. Det fjärde laget blir sannolikt ett av Venezuela och Chile, även om både Uruguay och Bolivia också har chansen.

De senaste åren har Venezuela varit uppe både jämsides och förbi  Brasilien i de Sydamerikanska ungdomsmästerskapen. Men i det pågående har Brasilien hittills varit klart starkast. Kanske att de håller på att få lite ordning på talangutvecklingen igen?

 

Ny tråkig timeout – och Dahlkvist till Eskilstuna

Stellan Carlsson

På många sätt tycker jag att Piteå hade varit det lag som lyckats bäst under silly season. I varje fall fram till i dag.

Då kom nämligen beskedet om att Stellan Carlsson tar timeout från jobbet som tränare i Piteå IF. Och det är ju ingen tvekan om annat än att Carlsson är den store regissören bakom PIF:s framgångar de senaste åren.

Det framgår inte på klubbens hemsida hur lång tid timeouten kan handla om, alltså om det är dagar, månader eller år. Däremot skriver Piteå-Tidningen att Carlssons tidigare assisterande tränare Andreas Johansson skulle kunna vara aktuell som inhoppare. Om det går att lösa skulle de ju förstås borga för fortsatt kontinuitet i lagbygget.

Lisa Dahlkvist

Tvärtemot Piteå har Eskilstuna United haft en tung silly season. Men i dag kom nyheten att Lisa Dahlkvist skrivit på ett tvåårskontrakt med klubben.

Även om Dahlkvist sannolikt missar huvuddelen av våren och dessutom hade ett väldigt tungt 2017 så borde det vara en väldigt bra värvning. 30-åringen är garanterat revanschsugen efter att ha åkt ur landslaget.

I övrigt är det en rätt lugn damfotbollshelg som väntar. Helgens höjdpunkt är på förhand semifinalen i engelska WSL cup mellan svensklagen Chelsea och Manchester City. City har 15 segrar på 15 matcher den här säsongen. Frågan är förstås om Chelsea klarar av att bryta den sviten.

I övrigt rullar W-league i Australien vidare. Där skrällvann jumbon Adelaide i morse svensk tid borta mot tabelltvåan Newcastle med 2–1. Den landslagsmeriterade amerikanskan Danielle Colaprico visade vägen genom det här fina frisparksmålet:

Det har för övrigt varit en rätt intensiv silly seasonperiod i NWSL den senaste tiden. Collegedraften närmar ju sig, och klubbarna håller på att positionera sig inför den. Nya Utah Royals håller dessutom på att bygga sitt lag. Som ett led där värvade de nyligen landslagsbacken Kelley O’Hara.

En annan landslagsspelare som byter klubb är Allie Long. Hon lämnar mästarlaget Portland Thorns och går till ”arvfienden” Seattle Reign. Därmed har Thorns tappat två högklassiga centrala mittfältare i Long och Amandine Henry. I stället har man tagit in Brasiliens innermittfältare Andressinha samt även Australiens  snabba kantspelare Caitlin Foord.

Det största samtalsämnet i nordamerikansk damfotboll den senaste veckan är ändå fortsatt John Herdman:s byte från Kanadas dam- till herrlandslag. Bland annat har Christine Sinclair klargjort hur hon fick beskedet:

Slutligen kom i dag också besked om det svenska landslagets Sydafrikaturné. Sydafrikas förbund hade ju gått ut med att det handlade om två matcher, medan Sverige bara berättat om en.

Sanningen är att det är 1,5. Det är nämligen en officiell landskamp nästa söndag, precis som utannonserats. Men redan på torsdag möts lagen en första gång bakom stängda dörrar. Enligt TT är det:

”Ingen landskamp i officiell mening och lagen möts i formatet 3×30 minuter med fria byten. Sydafrika tog initiativet till det ovanliga landskampsupplägget.”

Ny tråkig nyhet – Petra Andersson tar timeout

Petra Andersson

I kväll meddelade Eskilstuna United på sin hemsida att Petra Andersson tar timeout från fotbollen på obestämd tid.

Det innebär ytterligare ett tungt tapp för klubben, som ju redan tidigare tappat tunga kvintetten Malin Diaz, Ingrid Schjelderup, Nathalie Björn, Fiona Brown och Olivia Schough sedan förra förra säsongen.

Beskedet är tråkigt, dels eftersom svensk damfotboll behöver alla talangfulla spelare man kan få. Dels för att Andersson ju i högsta grad fanns med i Peter Gerhardsson:s landslagsfunderingar. Hon var ju en av de uttagna mittfältarna i Gerhardssons premiärtrupp.

En glädjande nyhet är däremot att en tidigare landslagsaktuell spelare gör comeback efter mammaledighet. Det är irrationella Mimmi Löfwenius som skrivit på för Lyn. Kul.

Tråkiga nyheter – Berglund korsbandsskadad

Emma Berglund

Vid lunchtid i dag kom det tråkiga beskedet att Emma Berglund är korsbandsskadad. Det innebär att säsongen är över för PSG-backen.

Det var i helgens cupmatch mot Lille som olyckan var framme. Korsbandsskador kommer ju alltid olämpligt. Så även i Berglunds fall. Efter att ha stått och stampat en ganska lång period tyckte jag att hon såg väldigt bra ut under senhösten.

Att hon tagit en av de tre centrala backplatserna i PSG stärker den bilden. Hon spelade full tid i elva av tolv ligamatcher före jul. Berglunds fina form ledde ju bland annat till att den 33-åriga franska landslagsveteranen Laura Georges först förpassades till bänken, och sedan nyligen lämnade för Bayern München.

I och med Berglunds skada har PSG plötsligt bara två utpräglade mittbackar kvar i Erika och Irene Paredes. En trolig lösning blir att Grace Geyoro får ta den tredje mittbacksplatsen tills vidare. Men Geyoro är i första hand mittfältare, så gissningsvis behöver PSG nu värva en mittback till i det nu öppna transferfönstret.

I landslagstruppen till nästa veckas Sydafrikaresa blir det Linköpings Anna Oskarsson som ersätter Berglund. Den uttagningen överraskade mig en aning, för jag tycker att Oskarsson har en bit till landslagsklass. Men Peter Gerhardsson har tydligen sett mer i Linköpingsbacken än jag har gjort.

* Om Berglunds skada var en ytterst tråkig svensk nyhet, kan däremot engelsk damfotboll jubla i dag. Det engelska fotbollförbundet, FA, presenterade nämligen en jättesatsning på olika projekt.

Som jag fattat det kommer man bland annat att lägga drygt en halv miljard kronor över en sexårsperiod på damfotboll. Till 2020 skall det byggas 3 200 nya centrum för flickfotboll, och den engelska ligan, WSL, skall också få rejäl stöttning.

Det är en imponerande satsning som från FA. En satsning det svenska fotbollförbundet bara kan drömma om. Enligt det här är ju en halv miljard just vad förbundet inklusive sina bolag omsätter per år.

Schough – en kanonvärvning för Göteborg

Olivia Schough

I dag på seneftermiddagen presenterades Olivia Schough som nyförvärv av Kopparbergs Göteborg FC.

Ju mer jag tänker på det desto mer känner jag om att det var en av de allra bästa värvningarna Göteborg kunde göra. För Schough är precis den personlighet som KGFC  och damfotbollen i Västsverige har saknat – en färgstark marknadsförare av sporten.

Göteborgs trupp har ju varit sällsynt grå de senaste åren. Så grå att lokalpressen i Göteborg i princip har slutat skriva om damfotboll. Men med Schough får man den profil som saknats.

På förhand har jag betydligt större förväntningar på henne vid sidan av planen än på. Men hon bör även kunna bidraga med en hel del energi på planen till ett lag där spelarna har haft ganska lätt att börja hänga med huvudena.

En annan viktig värvning gjordes i går av laget på motsatt sida av Sverige, IFK Kalmar. Jag hade tänkt få in kust-till-kustbanan på ett smart sätt här. Men så smart blev det väl inte…

Däremot blir det Ifeoma Dieke som får uppgiften att hålla ihop nykomlingens mittförsvar. Det är väl det som kallas ”en stor utmaning”.

För Kalmar kommer att vara rejält nederlagstippat inför damallsvenskan. Och lagets försvar kommer att utsättas för stora hållfasthetsprov. Men Dieke var en bra rekrytering. Kalmar har nu hittat både spännande målvakter och en bra mittback. Klokt värvat.

Ifeoma Dieke

Dieke har varit en viktig pjäs i Vittsjös försvar, där hon startat 62 av de 66 allsvenska omgångarna de senaste tre åren. I fjol släppte Vittsjö in 30 mål, klart minst av de fem bottenlagen. Hur tungt tapp det här är för det nordskånska laget återstår att se.

Apropå damallsvenskan lanserades Segerpotten under nyårshelgen. Det handlar om ett initiativ att ge de damallsvenska segrarna prispengar.

Initiativet är bra. Går det att få ihop en prispott är det naturligtvis välkommet för det lag som vinner. I nuläget har Segerpotten nått närmare 41 000 kronor. Det blir intressant att se hur mycket pengar det blir till slut.

Däremot reagerar jag på Caroline Seger:s ord om att det är konstigt att LFC inte fick någon segerpremie efter fjolårets SM-guld. För det är ju inte det minsta konstigt. Det finns ju nämligen inte många SM-guld som är kopplade till prispengar. Det är således konstigare med prispengar vid SM-seger än tvärtom.

När det gäller damfotboll och ekonomi har det kommit ett par positiva nyheter de senaste dagarna. En sådan är att Danmark har fått till ett tv-avtal för damlandslaget. DR har förvärvat rättigheterna fram till 2023. Det är första gången DBU kan sälja tv-rättigheter för damlandslaget. Hur mycket man säljer för framgår inte, bara att det är pengar inblandat.

När jag ändå är inne på Danmark kan det väl vara läge att njuta av den här fantastiska bollmottagningen och avslutningen från Pernille Harder. Det här målet skall naturligtvis läggas till på min lista över årets mål 2017. Det här är fotbollsgodis på högsta nivå:

Tillbaka till ekonomin. En annan positiv, ekonomisk nyhet kommer från Island. Där det framöver blir samma bonusar för landets herr- och damlandslag i fotboll.

Nu jublar spelare från hela världen över hur bra det är med jämställdhet. Och visst är det oftast bra. Men inte alltid. Personligen är jag mest intresserad av nivån på ersättningarna. Och den vet vi inget om, varken i Island eller Sverige.

För att faktum är att de allra flesta sporter i Sverige är jämställda såtillvida att idrottarna, oavsett kön, får noll kronor i ersättning när de är med i landslaget. De allra flesta idrottarna ställer upp på de villkoren, eftersom det är en ära att tävla på landslagsnivå. Om fotbollsförbundet strök alla bonusar och ersättningar för både herrar och damer skulle man plötsligt ha 100 procent jämställdhet mellan landslagen. Men hade det gjort damerna lyckligare?

Under hösten har jag för övrigt gjort ett stort arbete där jag kollat hur landslagsman och -kvinnor i ett antal idrotter finansierar sitt idrottande. Jag återkommer med en mer ingående genomgång vid ett senare tillfälle. Men jag kan ju avslöja att det inte tog lång tid att inse att fotbollsdamerna trots allt tillhör de idrottare som har det bäst förspänt i vårt land.

Det om det. TIllbaka till Island. En nyhet därifrån som både är bra och dålig är att Dagny Brynjarsdottir är gravid, och missar huvuddelen av säsongen 2018. Det är ju bara att gratulera henne, samtidigt som Island tappar en av sina allra viktigaste spelare i jakten på en VM-plats till nästa år.

Innan jag sätter punkt är det även läge att gratulera Asisat Oshoala – Afrikas bästa spelare 2017. Huruvida det är en korrekt utnämning eller inte kan jag inte uttala mig om. Oshoala har spelat i Kina under säsongen, och enligt Wikipedia gjort tolv mål där.

Jag har i inte sett några rapporter från den kinesiska ligan, och kan således inte bedöma hur bra Oshoala har varit. I Nigerias landslag har hon däremot inte uträttat något. Det spelade nämligen inte en enda landskamp under hela 2017.

Till Australien och ett litet kul klipp med världens tredje bästa spelare:

Slutligen tillbaka till Sverige. Först till Linköping där LFC tyvärr inte lyckades hitta någon kvinnlig tränare som kunde assistera Marcus Walfridson.

Och vidare till Malmö och FC Rosengårds första träning för året. En träning man sammanfattade i ett kort youtubeklipp.

Jag gillar den här typen av korta, men ändå informativa klipp. Hoppas FCR fortsätter att lägga upp sånt här. Och andra klubbar får gärna kopiera idéen.