Avgörandets stund närmar sig

I dag kan damallsvenskan i praktiken avgöras. 15.00 spelar Rosengård på Vittsjö idrottspark. När lagen möttes i premiären fick Malmölaget med sig en högst turlig 1–0-seger.

Efter att ha inlett matchen starkt tappade nämligen Rosengård sitt spel och när Vittsjö gjorde det matchavgörande självmålet talade det mesta för 0–0. I dag har Rosengård inte råd med något tapp. Malmöklubbens enda chans på guldet är att ta tolv poäng på de fyra matcher som är kvar.

I mitt förra inlägg frågade jag er om hjälp med att berätta om vad som hänt under de tre omgångar där jag varit i damfotbollsskugga. Tre omgångar där Rosengård gått från givna svenska mästare till lika givna förlorare. För i Malmö innebär en andraplats att man är en förlorare.

Ni bjöd på bra analyser – tack för dem. De pekade i allmänhet på en desperation och i viss mån självblindhet från Rosengårds sida. När man gnäller på att man ställs mot motståndare som spelar försvarsinriktat har man dålig förståelse för modern fotboll.

För storlag är det vardag att möta lågt stående motståndare. Om man inte kan hantera ett sådant motstånd bör man gå till sig själv och fundera på varför. Att bli arg på motståndaren ger absolut inget. Eller. Det ger ju tips till kommande motståndare hur man kan få topplaget ur balans…

Den här säsongen har Göteborg varit överlägset bäst i damallsvenskan på att slå hål på lågt stående motståndare. Det har man för att Göteborg också är det lag som skapar klart flest målchanser. Utan att ha sett de senaste omgångarna gissar jag att Rosengårds bristande löpvilja på mittfältet kan bli lagets fall. Göteborg har framför allt mer löpvilja på sina centrala spelare, vilket innebär att man har fler spelare i straffområdet när chanserna dyker upp. Och det finns ett starkt samband mellan antal spelare i straffområdet och antal mål.

För Rosengård kan faktiskt avsaknaden av lagets enda riktigt löpvilliga innermittfältare, Hanna Bennison, ha blivit mer avgörande än den borde.

Men i dag spelar alltså Rosengård med kniven mot strupen i Vittsjö 15.00. En timma senare tar Göteborg emot Kif Örebro på Valhalla. Göteborg har guldet i sina egna händer, och vid seger i dag ger jag göteborgarna över 90 procents chans på guldet. För då har man marginaler in i de tre avslutande omgångar som innebär möten med Växjö (b), Linköping (b) och Vittsjö (h).

Poängtapp i dag kombinerat med Rosengårdsvinst skulle däremot göra var och en av de där tre avslutande matcherna till rätt skrämmande historier för Göteborg. Skrämmande eftersom var och en då har potential att bli matchen som gör att guldet går upp i sand.

Till dagens match kommer dock Göteborg med stort självförtroende. Jennifer Falk har hållit nollan i sina sju senaste matcher – fem i damallsvenskan, en i cupen och en i EM-kvalet. Senast hon släppte in ett mål var i förlusten mot Kristianstad den 29 augusti.

Och framåt har Göteborg den stabila segerraden 3–0, 3–0, 3–0, 2–0 och 3–0 på sina fem senaste damallsvenska matcher. Göteborg är således jättefavorit mot Örebro. Men det är värt att komma ihåg att Kif trivdes väldigt bra på Valhalla i fjol. Närkingarna vann med 4–2 i en träningsmatch och det blev 0–0 i damallsvenskan. Så kanske, kanske, kanske att Örebro kan hjälpa Rosengård i guldstriden inför de tre sista omgångarna.

Vad är det som händer?

Den senaste månaden har jag tyvärr haft väldigt dålig koll på all damfotboll. Fokus har legat på annat. Men personligen kunde jag andas ut i början av förra veckan. Då var plötsligt spänsten i steget tillbaka igen efter nästan 3,5 månader av kraftlöshet.

Förhoppningsvis kan jag snart vara ikapp med allt som fått skjutas upp under sjukdomstiden, vilket gör att jag kan ta upp bloggandet på allvar igen.

Men nu tänkte jag skicka ett par frågor till er. Normalt brukar jag försöka analysera skeenden och komma med analyser. Men på sistone har jag knappt sett något av damallsvenskan.

När jag tvingades släppa greppet ledde Rosengård med två poäng, och verkade till synes ostoppbart. Nu är det fyra omgångar kvar, och plötsligt har Göteborg en fyrapoängsledning. Jag har inte sett någon av de lagens tre senaste omgångar. Men jag undrar, vad är det som hänt? Har Rosengård rasat ihop?

I botten är jag inte lika frågande. Där skickade väl för övrigt Göteborg ner Uppsala i elitettan i dag. Vilket som blir det andra nedflyttningslaget känns mer ovisst. Fem lag är i farozonen. Jag har sett Växjös fantastiska förvandling efter att Maria Nilsson blev ensam tränare. I nuläget känns det som att Växjö faktiskt klarar sig.

Istället känns det som att det blir ett norrlag som gör Uppsala sällskap ner i andradivisionen. Umeå har bara en poäng på de fem senaste omgångarna och börjar vara riktigt illa ute. Och käftsmällen från i fredags då UIK ledde med 2–1 mot Vittsjö efter 90 minuter kan bli tung att resa sig från. Skåningarna gjorde ju två mål på tilläggstid, och vann.

Det var för övrigt en av få matcher jag sett den senaste månaden. Och sett till spelet var Vittsjös seger hur rättvis som helst. Likväl är det otroligt jobbigt att tappa 2–1 till 2–3 på övertid. Umeå är alltså illa ute.

Umeå är illa ute. Allra värst är dock läget för Piteå. I veckan åkte man ur cupen via 4–3-förlust mot Morön. Och i dag åkte man på en blytung 1–0-förlust i Växjö. Sett till höjdpunkter och matchstatistik var smålänningarna det klart bättre laget.

Jag har dock inte sett någon av dagens matcher. Senast jag kollade in Piteå kändes laget på uppgång. Nu ser det riktigt mörkt ut. Man är under strecket, och schemat för de fyra sista omgångarna ser långt ifrån lätt ut. Frågan jag ställer mig, vad har hänt med Piteå?

I elitettan återstår sex omgångar, och AIK är otroligt nära damallsvenskan. Med tanke på att de jagande lagen skall mötas inbördes två gånger är avståndet när till tredjeplatsen i realiteten mer än åtta poäng.

I kampen om andraplatsen är Hammarby nu förbi Morön. Men de båda skall alltså mötas två gånger framöver. Det känns fortsatt som att de båda matcherna blir väldigt avgörande.

I botten kommer tre av Älvsjö, Lidköping, Kvarnsveden, Sandviken och Sunnanå åka ut. Där känns det nästintill omöjligt att tippa utgången.

Vilka som kommer att ersätta de tre lag som åker ut får vi veta i nästa vecka. I helgen slutade kvalmatcherna mot elitettan så här:

Sundsvalls DFF–Notviken 1–0
Rössö Uddevalla–IFK Norrköping 0–2
Borgeby–Mariebo 0–0

Av de lagen har jag sett Jönköpingsklubben Mariebo. Jag kommenterade deras avslutningsmatch i grundserien för BT-tv. Då såg jag ett 4–3–3-lag med ett väldigt starkt mittfält. På det mittfältet utmärkte sig rutinerade Madeleine Tegström med både stor bolltrygghet och fin förmåga att hitta fria ytor. Mariebo såg starkt ut.

Tony Gustavsson tar över Australien

Rose Lavelle och Tony Gustavsson

Australiens landslag, The Matildas, har stått utan förbundskapten sedan mitten av juli. I dag fick de en ersättare till Ante Milicic. Ersättaren heter Tony Gustavsson.

Kul att vi får alltfler svenska förbundskaptener runtom i världen. Och väldigt spännande att se vad Gustavsson kan göra med The Matildas. Det är ett landslag med stor potential, men också ett lag som jag tycker har stått stilla i utvecklingen i ett par år.

Om tre år står Australien som arrangör för VM-slutspelet. Då är stommen i landslaget i form av Alanna Kennedy, Sam Kerr, Caitlin Foord, Steph Catley och Katrina Gorry i den åldern att de bör stå på toppen av sina karriärer. Vi får se hur Tony Gustavsson kan få dem att prestera.

Växjö över strecket – Eskilstuna under

I dag har det spelats en match i damallsvenskan. Växjö vann lite överraskande med 2–1 mot Kristianstad efter tidiga mål av Amanda Johnsson Haahr och Ria Öling och en likaså tidig reducering av Therese Åsland. Alla målen kom inom matchens åtta första minuter.

Även om det var lite överraskande var det inte orättvist. Växjö känns som ett helt annat lag sedan tränare Maria Nilsson bytt till ett mer traditionellt 4–4–2. Småländskorna har både en större stabilitet och en vassare spets.

Resultatet innebär att Växjö tagit sju poäng på tre omgångar och att man därmed klättrar över nedflyttningsstrecket för första gången sedan åttonde omgången. Resultatet innebär också att mer än halva serien återigen är indraget i striden för att hålla sig kvar.

Växjö är nu uppe på 15 poäng, och har kvartetten Kif Örebro, Umeå, Djurgården och Piteå inom räckhåll. Man har dessutom Eskilstuna bakom sig. Vem hade trott att Eskilstuna skulle vara så illa ute efter två tredjedelar av serien?

I dag har vi även sett Hammarby ta ännu ett steg mot damallsvenskt kontrakt 2021. Man vann prestigederbyt mot AIK med 2–1, vilket alltmer talar för att det blir just nämnda lag som tar de båda damallsvenska platserna i elitettan.

Morön har i och för sig också fortfarande saken i egna händer. Men Skellefteklubben har bara tre poäng på de fyra senaste omgångarna och känns just nu som det klart svagaste laget av de tre i toppen.

Apropå svag så har jag varit det ett bra tag. Det rejält minskade antalet inlägg här i bloggen den senaste tiden hänger inte på minskad ambitionsnivå, utan på svajig hälsa.

Faktum är att jag inte har varit frisk sedan midsommar. Efter många om och men är nu diagnosen att jag haft covid, och att jag fortfarande lider av sviterna av det.

Under juli och augusti var jag fast i hemmet, och bloggen var den terapi jag orkade med. Nu börjar jag bli allt bättre, och har jobbat ett tag, den senaste veckan på ordinarie schema. Kraften i kroppen är dock inte tillbaka fullt ut ännu, utan jag har fått prioritera bort en del aktiviteter för att orka jobba. En av dem har varit bloggandet. Men jag kämpar på, och när orken blir bättre blir det även bättre fart på bloggen igen.

Här vill jag även passa på att tacka för värmande kommentarer när jag för två veckor sedan, utan att nämna skälet, berättade att tid och energi för tillfället inte räckte för bloggande.

Turlig poäng i Reykjavik

Island–Sverige 1–1 är ett resultat som kan ta båda lagen i till EM-slutspel. Personligen såg jag bara de sista 35 minuterna. Under den perioden blev man knappast imponerad av det svenska laget.

Tvärtom darrade svenskorna och stod för flera bjudningar. Lina Hurtig bjöd värst när hon totalt missbedömde ett långt inkast, och därmed hjälpte Island att göra 1–1. En miss som man inte får göra på internationell nivå.

Efter matchen ser jag att även domaren gjorde en otroligt grov miss. För nog borde väl Island ha fått sig tillgodoräknat ett kvitteringsmål redan i den första halvleken? Av det jag sett visade tyvärr inte Zecira Musovic den trygghet och stabilitet som jag förväntar mig av en landslagsmålvakt. Men jag har som sagt bara sett 35 minuter.

Många frågetecken alltså. Men som sagt, resultatet innebär att både Sverige och Island är väldigt nära EM-slutspelet. De tre bästa grupptvåorna får ju nämligen också EM-biljetter. Och sex poäng på de tre matcherna mot Lettland (h), Island (h) och Slovakien (b) bör räcka för att minst bli en av de där bästa grupptvåorna.

Skador, nya proffs – och Växjö har gjort mål

Det är en vecka sedan senaste inlägget. Jag är tillbaka på jobbet efter en sommar i lägenheten. Tid och energi har inte räckt till för bloggande den senaste veckan. Vi får se hur det blir den kommande tiden.

Den senaste omgången i damallsvenskan är också den jag sett klart minst av. Där vann som bekant de båda topplagen sina matcher med 3–0. Och det såg ut ungefär som det gjort tidigare i serien.

Ett Göteborg utan både Stina Blackstenius och krassliga Rebecka Blomqvist skapade som vanligt enormt många chanser. Men missade också gång på gång grovt. Exempelvis kostade man på sig att även bränna sin tredje straff den här säsongen.

Rosengård utan Mimmi Larsson gick också att känna igen på så sätt att när man väl fick hål på Djurgården så var det inget snack. Stockholmarna höll dock nollan mot serieledarna i tre raka halvlekar, vilket är starkt.

Men när väl Anna Anvegård bröt dödläget var det inget snack. Varje gång Rosengård har gjort matchens första mål har de också tagit tre poäng. Den här matchen var inget undantag.

Malmölaget har ju under säsongen kännetecknats av att skapa färre chanser än Göteborg, men att man är effektivare. Känslan är att man blir allt bättre på att komma till avslut. Bland annat avlossade Sanne Troelsgaard flera gånger bössan från distans. Två gånger träffade hon i ribbans underkant, och det ena skottet kan mycket väl ha studsat bakom mållinjen.

Distansskott har annars varit en bristvara hos Rosengård. Det är egentligen bara Hanna Bennison och Sofie Svava som tycks se det som naturligt att skjuta när man har bollen utanför straffområdet.

I övrigt vann Kristianstad, Linköping och Vittsjö sina matcher i omgången. Just de tre lagen återfanns också på placeringarna tre, fyra och fem inför omgång 15. Vittsjö är för övrigt enda laget som har fyra raka segrar.

Den 14:e omgångens tråkigaste nyhet hittade vi i Örebro. Serien har ju tyvärr drabbats av ytterligare en korsbandsskada. Den senaste att tvingas till ungefär ett års frånvaro är Kif Örebros finländska landslagsstjärna, Heidi Kollanen.

Självklart otroligt tråkigt för Kollanen och för Kif Örebro. Finländskan har varit väldigt bra i år, och ligger bakom många av närkingarnas mål. Som vanligt är det bara Jared Burzynski som vet hur många…

 

När vi ändå är inne på skador så har jag nåtts av nyheten att även Cypernproffset Matilda Abramo är korsbandsskadad och därmed missar hela den kommande säsongen. Abramo tillhör ju mästarlaget Apollon, som tränas av Kim Björkegren i år. Och som även har Filippa Wallén i truppen.

Knäskadad är även Hedvig Lindahl. Hon har opererats för menisken i dagarna, och ersätts av Uppsalas Emma Holmgren i EM-kvaltruppen.

 

Det innebär att det för första gången blir Zecira Musovic eller Jennifer Falk som får agera förstamålvakt i EM-kvalet. Känslan är väl att Peter Gerhardsson håller Rosengårdsmålvakten före. Återstår att se om känslan är rätt.

Utöver Lindahl har även Tysklandsproffsen Fridolina Rolfö och Hanna Glas kastat in handduken. De ersätts av Göteborgsduon Rebecka Blomqvist och Julia Roddar. Rolfös skada är för övrigt en hjärnskakning som hon ådrog sig i Champions Leaguefinalen. Hon spelade vidare efter smällen, vilket hon kanske inte borde ha gjort.

Rolfös lagkompis i Wolfsburg, den polska anfallsstjärnan Ewa Pajor, är också skadad. Hon har en knäskada som gör att hon har spelat klart under 2020.

 

Därmed har Wolfsburg på kort tid tappat sina två bästa målskyttar i Pernille Harder och Pajor. Frågan är hur storklubbens skall kunna ersätta den sylvassa duon. De båda har vunnit skytteligan i Frauen-Bundesliga varsin gång de senaste två säsongerna. Tillsammans har de gjort otroliga 85 ligamål på de två ligasäsonger.

På söndag väntar intressant bortamatch mot förra säsongens tabelltrea Hoffenheim. Där saknar Wolfsburg alltså även Rolfö. Hittills har inte Hoffenheim tagit en enda poäng på 14 försök mot mästarlaget från Autostadt. Känns väl som att Hoffenheim har hyfsad chans den här gången.

Vi har även en högintressant match i Frankrike på söndag. Då är det utmanarmöte mellan vårens trea Bordeaux och tvåa PSG. När de lagen möttes i cupsemifinal vann PSG en jämn match efter ett sent segermål. Klarar Bordeaux av att ta revansch?

När jag ändå är utomlands noteras att vi de senaste två dagarna har fått två nya utlandsproffs. Dels har Julia Molin presenterats för norska Avaldsnes. Dels har Skelleftetjejen Wilma Andersson, senast i Sandviken, skrivit på för schweiziska Lugano.

Det var ett litet nyhetssvep. I kväll har damallsvenskans 15:e omgång inletts med mötet Umeå–Växjö. Och vet ni vad? Växjö gjorde mål. Flera mål.

Småländskorna vann med 3–1 och tog därmed tre livsviktiga poäng i kampen för att hålla sig kvar i högsta serien. Segern innebär inte att Växjö klättrar över nedflyttningsstrecket. Men den innebär att laget passerar Uppsala och nu har Piteå och Eskilstuna inom två poäng framför sig.

Vem hade förresten trott att Piteå och Eskilstuna skulle återfinnas bland de fyra sista lagen efter 14 omgångar?

När det gäller Växjö har laget haft extrem måltorka mot alla lag utom just Umeå. På två matcher mot UIK har småländskorna gjort fem mål (och tagit fyra poäng). På 13 matcher mot övriga lag har man gjort fyra mål. Dagens seger innebär för övrigt att normalt hemmastarka Växjö har tagit lika många poäng på bortaplan som hemma på Myran.

Växjö kom för övrigt till spel med en mer traditionell 4–4–2-uppställning i dag. Ibland såg det ut som 4–2–3–1, men det känns väl som att man valt att stryka ett streck över det 3–1–4–2-system som man haft sedan förra sommaren.

Det är svårt att säga om det hängde på systemet. Men Växjö kändes i alla fall betydligt farligare i offensiven i dag än tidigare när jag sett laget.

Däremot vet jag inte om defensiven blivit så mycket stabilare. Utöver Therese Simonsson:s fina skott i krysset gjorde Umeå ytterligare två mål som blev bortdömda. Hemmalagets Monica Jusu Bah hade dessutom två frilägen på slutet. Så det hade inte varit orättvist om UIK fått med sig en poäng.

Nu har plötsligt sjundeplacerade Umeå två raka förluster, och bara sex poäng ner till nedflyttningsstrecket igen. Känslan är väl ändå att UIK kommer att klara kontraktet. Växjö har en väldigt mycket besvärligare situation. Även om dagens trepoängare gav laget härligt positiv energi in i landslagsuppehållet.

Kanske att Växjös öde avgörs på två matcher i mitten av oktober, då man första tar emot Piteå och sedan skall till Uppsala.

Just Piteå och Uppsala möts för övrigt i den här omgången, där alla övriga fem matcher spelas på söndag. 14.00 är det avspark i det ödesmättade möte som känns som helgens match i damallsvenskan. Ett möte mellan två lag som fullständigt skriker efter poäng.

Uppsala har sex raka förluster och har totalt bara tagit tre poäng på de tio senaste omgångarna. Piteå har fyra raka förluster och har bara tagit en poäng på de nio senaste omgångarna.

I toppen står både Rosengård och Göteborg inför svåra bortamatcher mot lag som inte släpper in speciellt många mål. Göteborg skall till Stockholms olympiastadion för att möta ett form- och alltmer försvarsstarkt Djurgården. Det är en match där jag hade garderat tvåan med ett kryss.

Rosengård skall till Behrn Arena för att möta Kif Örebro. Det är ingen självklar bortaseger, men man hade fått tippa ett väldigt stort system för att gardera tvåan på Rosengård.

Övriga två matcher på söndag är Linköping–Vittsjö och Kristianstad–Eskilstuna. Kristianstad är klar favorit i sin match, medan jag hade helgarderat matchen i Östergötland.

Slutligen en liten tv-guide till helgen:

Lördag:
18.15: West Ham–Arsenal i WSL, på Viaplay.

Söndag:
12.45: Bordeaux–PSG i D1 Feminine, på Viasat Fotboll och Viaplay.
13.30: Chelsea–Bristol City i WSL, på Viaplay.
14.00: Werder Bremen–Bayern München i Frauen-Bundesliga, på Viaplay.
14.00: Hoffenheim–Wolfsburg i Frauen-Bundesliga, på Viaplay och på DFB-tv.
15.00: Linköping–Vittsjö i damallsvenskan, på SVT.

I övrigt sänds ju som bekant alla damallsvenska matcher på Sportbladet Play och alla elitettanmatcher på Sportexpressen Play.

Mållöst i damallsvenskan och tre guldtips

I botten av damallsvenskan fortsätter Växjö att ha förtvivlat svårt att göra mål. I dag kan tabelljumbon dock glädjas åt att man även höll nollan bakåt – vilket innebar en välkommen poäng efter fem raka förluster.

Jag kollade matchen mot Kif Örebro okoncentrerat. Men av det jag såg var det Växjö som skapade mest. En gång fick man också in bollen i mål – men då var Ini-Abasi Umotong i klar offsideposition.

Trots poängen kan knappast Växjö jubla över dagens match. Det är ju hemma på arenan som ingen vet vad den heter som laget brukar ta sina poäng. Och i hemmamöten med mittenlag behöver det trilla in trepoängare.

Kif Örebro kommer allt närmare ett 100-procentigt säkrat damallsvenskt kontrakt. Laget har en god grundstabilitet och har haft poängchans in i slutsekunderna i alla matcher utan den mot Rosengård.

I dag saknade närkingarna viktiga Emma Östlund. Jag hörde ingen diagons på Östlunds skada. Någon som vet hur det är med backtalangen?

Apropå skador tvingades både Örebros Heidi Kollanen och Växjös Amanda Johnsson Haahr bryta matchen till följd av skador. Tråkigt. Hoppas det inte var något allvarligt med dem.

Den 14:e omgången i damallsvenska fortsätter med tre matcher under lördagen och två på söndag. Bland annat skall Göteborg ta emot Eskilstuna och Rosengård skall ta emot Djurgården. Det är två möten som slutade med kryss första gången lagen möttes den här säsongen.

Therese Ivarsson

En som har spelat klart för i år är Kristianstads målfarliga back Therese Ivarsson. Hon går nämligen på mammaledighet – grattis. Det förklarar ju ytterligare varför KDFF plockade in hela tre nya backar precis innan transferfönstret stängde.

I helgens omgång i elitettan har vi hyperintressanta Stockholmsderbyt BP–Hammarby. BP blandade sig i kampen om de damallsvenska platserna förra veckan. Klarar de av att klamra sig fast i den kampen?

I helgen startar kampen om ligagulden i Frankrike, Tyskland och England. I den franska ligan är förstås Lyon storfavorit även i år. Det trots att laget är lite svagare än det varit de senaste åren.

Bland annat tackade ju världens bästa ytterback, Lucy Bronze, för sig efter segern i Champions League.

Och Ada Hegerberg var inte så nära comeback som efter sin korsbandsoperation som det först uppgavs. Tvärtom har norskan även opererats för en stressfraktur vilket innebär förlängd frånvaro.

Som vanligt utmanas Lyon i första hand av PSG, ett Parislag som ser väldigt spännande ut i år. Dock har ju PSG haft otroligt svårt att matcha Lyons jämnhet de senaste 14 åren. Känslan är alltså att man inte klarar det i år heller.

I våras var Bordeaux trea och Montpellier fyra i den avbrutna ligan. Det är tråkigt, men tyvärr måste tipset vara just att Bordeaux tar den tredje platsen till Champions League, medan Marija Banusic:s klubb får slåss med Paris FC om fjärdplatsen.

I engelska WSL är tipsen inte lika självklara. Där finns tre lag med guldkapacitet i Chelsea, Manchester City och Arsenal samt ytterligare fyra lag i Manchester United, Reading, Everton och Tottenham med tillräcklig styrka för att skrälla till någon gång ibland.

Efter att ha värvat Pernille Harder ser jag trots allt svensklaget Chelsea som storfavorit till guldet. Jag håller Manchester City som tvåa och Arsenal som trea. Jag tror att Arsenal har högre toppkapacitet än City, men att Manchesterlaget kommer att vara stabilare över tid.

Även om det alltså finns ytterligare fyra kapabla lag i serien tror jag alltså att det kommer att handla om de senaste årens tre stora klubbar. I botten tror jag att före detta storklubben Birmingham City åker ur. Det är ett lag som tappat massor av toppspelare de två senaste somrarna.

Redan i den första omgången har vi ett riktigt spännande svenskmöte när Chelsea tar emot Manchester United på söndag.

Slutligen är det alltså även premiär i tyska Frauen-Bundesliga den här helgen. Eller. Där har redan Wolfsburg (utan Fridolina Rolfö) vunnit mot Essen med 3–0 i kvällens premiär. Där gjorde Lena Oberdorf två mål.

Trots den fina starten för Wolfsburg kan det kanske vara dags för ett tronskifte i Tyskland. Mitt guldtips faller nämligen på Bayern München, något jag bygger på det som Bayern och Wolfsburg visade upp i Champions League.

Wolfsburg känns lite stukat, inte minst sedan den offensiva speluppläggaren Harder valt att flytta till London. Det blir mycket intressant att se hur man tänkt ersätta danskan, för det är inte lätt att ersätta någon som gjort 68 ligamål på 3,5 säsonger.

Förhandstipset att ta den tredje Champions Leagueplatsen blir Hoffenheim, som var stabilt förra säsongen och har fått behålla de flesta nyckelspelarna. Bakom de tre topplagen blir det spännande att se vad som händer med Frankfurt sedan klassiska damfotbollsklubben FFC gått upp i stora herrfotbollsklubben Eintracht.

WSL, D1 Feminine och Frauen-Bundesliga ser vi även den här vintern på Viasat. Premiärhelgen visas följande matcher på svensk tv, nämligen:

(Fredag 19.15: Wolfsburg–Essen, Frauen-Bundesliga på Viasat Sport Premium och Viaplay)

Lördag
* 15.30: Aston Villa–Manchester City, WSL på Viasat Sport Premium och Viaplay.

Söndag
* 13.30: Arsenal–Reading, WSL på Viasat Fotboll och Viaplay.
* 14.00: Bayern München–SC Sand, Frauen-Bundesliga på Viasat Sport Premium och Viaplay.
* 15.30: Chelsea–Manchester United, WSL på Viasat Fotboll och Viaplay.
* 17.00: Lyon–Paris FC, D1 Feminine på Viaplay.

 

Tankar inför helgens omgångar

Vi står inför en helg med spännande omgångar både i damallsvenskan och elitettan.

Innan jag tar en liten titt på det som väntar i matchväg tänkte jag puffa lite för den ledarenkät om korsbandsskador som bloggkollega Håkan Magnusson gjort på sin blogg damfotboll.org. Det är intressant att läsa hur de olika ledarna ser på frågan.

Personligen tror jag att risken för korsbandsskador är allra störst när man förändrar belastningen. Det gäller framför allt på försäsong, både i upptakten av träningen och när man börjar gå in i matchperioder efter att bara ha tränat. I år hade vi ett par sådana övergångsperioder från träning till match, vilket har ökat riskerna rätt rejält.

En annan riskfaktor är slitna spelare. Sådana borde vi inte ha så många ännu, utan det är nog framåt slutet av säsongen som vi tyvärr riskerar att få se en ökning av allvarliga knäskador igen.

Det om skador. Nu till helgens matcher. Det slumpar sig så att till helgens damallsvenska omgång har man dragit ett streck mitt i tabellen och fått inbördes möten mellan de sex lagen på övre halvan och således även inbördes möten mellan de sex lagen på undre halvan.

När jag ändå tittar på tabellen är det en intressant notering att det faktiskt bara är de tre topplagen som har plusmålskillnad. Av övriga nio lag har Uppsala noll (13–13) medan resten står på minus. Det är förstås ytterligare en fingervisning om att de tre topplagen har varit klart starkast så här långt. Det är även en fingervisning om att vi inte har något riktigt stryklag i år. För med ett sådant hade lagen i mitten haft chansen att fixa till sin målskillnad.

Omgång nio tjuvstartar i kväll med mötet mellan skrällaget på den övre halvan, Uppsala, och guldfavoriterna Rosengård. Här är förstås gästerna megafavoriter. Men det skall bli spännande att se hur Rosengård hanterar Uppsalas låga försvar.

Malmölaget har som bekant inte gillat att möta lågt stående motståndare. Mot sådana har Rosengård tappat både tempo och kreativitet och i stor utsträckning blivit bolltrampare. Nu såg vi för mästarlaget väldigt positiva tendenser första 25–30 minuterna senast mot ett lågt Piteå.

Ändå skulle jag säga att Uppsala borde vara svårare att slå hål på. De är nämligen både vana vid och bekväma med att ha ett lågt försvar. De har ju ställt upp sin låga 5–2–1–2-uppställning i varje match.

Uppsala har fått bra utdelning på sin taktik. Så länge man inte får hål på dem är de nämligen ett otäckt lag att möta. För de är bra på att kontra, och dessutom är laget starkt på fasta situationer. Så det gäller att vara disciplinerad när man möter nykomlingen.

Övriga fem matcher spelas i morgon. På övre halvan är det Piteå–Göteborg och Linköping–Kristianstad. Göteborg är förstås klar favorit i Norrbotten. Det blir spännande att se hur Piteå hanterar matchen rent taktiskt. Piteå har haft det jobbigt i defensiven på kanterna, och kanterna är ju som bekant Göteborgs stora styrka. Så tränare Stellan Carlsson får tänka till lite kring hur hans lag skall ta sig an serieledarna.

Stellan Carlsson och Fernanda Da Silva.

Apropå serieledarna har Vavel här en färsk intervju med Göteborgs senaste nyförvärv, Brianne Folds.

Helgens match i toppen är sexpoängsmötet på Linköping Arena. Här har Kristianstad chansen att minska gapet upp till Champions Leagueplats. Och LFC har chansen att öka det.

Det blir intressant att se vad det blir för matchbild mellan ett försvarsstarkt LFC och ett målglatt KDFF. Även om vi fortfarande är tidigt på säsongen är jag tveksam till om Kristianstad har råd att förlora den här matchen, om man skall nå sitt mål om topp tre. Mycket i potten alltså.

Enligt Corren kommer Frida Maanum sannolikt spela, medan Olga Ahtinen tvingas stå över. Vi får se hur Olof Unogård formerar sitt mittfält utifrån de förutsättningarna.

Frida Maanum

LFC gick ju i veckan miste om chansen att få hem Madelen Janogy. I en annan artikel i Corren berättar Unogård att klubben fortsatt håller ögonen öppna efter nyförvärv. Folkus ligger på en spelare som både kan spela på mittfältet och som forward. Som väntat finns det många spelare från USA och Kanada på marknaden. Så det lär nog dyka upp ett par till därifrån innan transferfönstret stänger på tisdag.

De tre matcherna på undre halvan är Umeå–Vittsjö, Djurgården–Kif Örebro och Eskilstuna–Växjö. Här är ju jumbomötet i Umeå högintressant. Trots att båda två lagen ligger under nedflyttningsstrecket får man beteckna båda som formstarka. Umeå har tre raka utan förlust och Vittsjö har två raka trepoängare. Nu kommer vinnaren att ta det efterlängtade klivet upp över strecket.

Känslan är att Umeås spelstil borde passa kontringsstarka Vittsjö bra. Men UIK har visat klass på sistone, och skall inte underskattas.

De båda andra matcherna står mellan lag som alla har åtta poäng efter åtta omgångar. I båda fallen handlar det om att skapa marginal neråt. Faktum är att förlorarna riskerar att åka ner på den förhatliga elfteplatsen.

I mötet Djurgården–Kif Örebro håller jag hemmalaget som knapp favorit. Djurgården har tagit alla sina åtta poäng hemma på stadion, där laget är obesegrat ännu i år. Kif Örebro har tre raka förluster med sig till Stockholm. Tre förluster som säkert på olika sätt har sugit lite självförtroende ur truppen. Att få med sig minst en poäng hem till Närke vore definitivt önskvärd.

Slutligen då Eskilstunas möte med Växjö. Gästerna har tagit sju poäng på de tre senaste omgångarna. Det gör dem till det formstarkaste laget ihop med toppgängen Göteborg och Rosengård, som båda också tagit just sju av de nio senaste poängen.

Växjö har förtvivlat svårt att göra mål. Det har bara blivit fem på åtta matcher, av vilka tre har kommit på straffar. Fler spelmål står således högt på önskelistan för småländskorna.

En annan sak som står på Växjös önskelista är tydligen att man skall kalla deras hemmaplan för Växjö Arena, och inte Visma Arena. Vad jag förstått skall det ligga en liten konflikt mellan Östers IF och Växjö DFF bakom det här. Men intressant att man vill att arenan skall ha olika namn beroende på vilka som spelar där.

Nu är det ju match i Eskilstuna, där arenan heter Tunavallen oavsett vilka som spelar där. Hemmalaget United har en vinst och fyra förluster på sina fem senaste matcher. Laget som efter tre omgångar såg ut som en tänkbar utmanare i guldstriden är nu nere i bottenträsket på allvar.

Jag skrev efter Uniteds förlust mot Uppsala att det är andra raka året som laget står på åtta poäng efter åtta omgångar. Det var korrekt, men faktum är att det här till och med är tredje året i rad som Eskilstuna stått för en riktigt svag start.

2018 hade man ju bara sju poäng efter åtta omgångar och hade hunnit byta tränare från Jonas Björkgren till Magnus ”Munken” Karlsson. Det året låg man faktiskt fortfarande kvar under nedflyttningsstrecket efter tolv omgångar.

Det är tydligt att tränare Karlsson inte har klarat av att knäcka gåtan om hur hans Eskilstuna skall undvika tröga seriestarter. I fjol började man klättringen uppåt i tabellen i nionde omgången. Och jag håller Eskilstuna som ganska klar favorit i den här matchen. Så kanske att man kan få till en repris i år.

I elitettan har jag utropat fem lag som kandidater till de två damallsvenska platserna. Fyra av dem möts inbördes under lördagen. Först tar fullpoängaren AIK 14.00 emot fyran Jitex. Mölndalsklubben är väl den av de fem som jag tror minst på. Och gissningen är att Jitex måste ta poäng i den här matchen om man fortsatt skall ha kontakt med det damallsvenska strecket.

En timme efter avspark på Skytteholm spelar femman IFK Kalmar måstematch hemma på Gröndal mot trean Hammarby. Det är returmöte mellan mina två förhandsfavoriter till att gå upp. När lagen möttes på Hammarby IP i den andra omgången tyckte jag länge att Kalmar var det starkare laget. Men ett bollskickligt Bajen lyckades till slut vinna. Vid Bajenvinst i morgon blir det väldigt svårt för Kalmar att ta sig upp i allsvenskan.

Det femte topplaget är Morön. Tabelltvåan spelar på söndag borta mot Älvsjö AIK. Jag har noterat att Älvsjö har spelat sina senaste hemmamatcher på Hammarby IP. Men nu är man tillbaka på Älvsjö IP igen. Kan det hjälpa laget till en skräll?

I botten är Sandviken–Alingsås omgångens på förhand intressantaste match. Det handlar om match mellan de två lag som ligger närmast ovanför nedflyttningsstrecket. En match där Alingsås har chansen att skapa lite andrum neråt, medan Sandviken kan få riktig kontakt med lagen som ligger ovanför i tabellen.

Även det här är ett returmöte. Den 1 juli på Mjörnvallen vann Alingsås med 3–0. Det är för övrigt västgötarnas senaste seger. Sedan dess har man två kryss och tre förluster. Låt vara att förlusterna kommit mot svåra motståndare som Hammarby, AIK och Kalmar.

Halvtid: Mållöst, men Rosengård leder på poäng

Det är 0–0 i paus i toppmötet på Valhalla. Spelmässigt är det stort övertag för gästande Rosengård.

Jag har räknat till 4–0 i klara målchanser för gästerna. Tre av de chanserna har Anna Anvegård haft. Och det är så bra chanser att man kan kräva att en landslagsspelare gör minst ett mål på dem.

Först fick hon öppet mål vid bortre stolpen efter en hörna. Då darrade den annars så bollskickliga skyttedrottningen till, och fick bara iväg ett benskyddsskott.

Andra chansen var ett mönsteranfall som Anvegård avslutade i stolpen och ut. Och i 36:e minuten var plötsligt Anvegård helt fri i mitten bara sju–åtta meter från målet. Vänsterskottet gick dock rakt på Jennifer Falk.

Det var Rosengårds halvlek. Kanske för att Göteborg har ett tungt avbräck. Hemmalaget hade lyckats mörka att Vilde Bøe Risa har en bristning i ena framlåret och inte kan spela. Närmast otroligt svagt att inte GP lyckades berätta det inför matchen. Bøe Risa var ju hemma från matchen i Uppsala. Det borde vara självklart att kolla norskans status.

Inte minst som Bøe Risa är ett otroligt tungt avbräck för Göteborg. Ett avbräck som gjorde att jag tyckte att Rosengård gick in i den här matchen som favoriter till 60–40.

I början var det mer än 60–40 till gästerna. De första 20 minuterna förmådde inte Göteborg att ta sig över mittlinjen många gånger. Sedan mattades Rosengårds press, och Göteborg fick lite mer tid att hålla i bollen.

Rosengård hade dock fortsatt koll, och Göteborg har alltså inte skapat en enda riktig målchans. Det närmaste var när Zecira Musovic släppte en farlig retur på ett skott från Pauline Hammarlund. Där var dock inte Stina Blackstenius på hugget, vilket gjorde att Musovic hann först till returen. Om Blackstenius hade gått på retur från början hade hon fått ett öppet mål.

Men det är 7–4 i avslut och 6–0 i hörnor till Rosengård i paus. Nu bänkar vi oss för andra halvlek.

I Växjö leder för övrigt Umeå med 1–0. Kayla Braffet slog in bollen i tomt mål efter att Lova Lundin snappat upp en målvaktsretur. Jag hade ett litet öga på den matchen. Och det var i princip 100 procent Växjö i 16 minuter. Sedan gjorde Umeå mål…

Hyllning av Michaela Hermansson

AIK vann i dag med 2–0 mot Mallbacken och rusar mot damallsvenskan. Ja, jag vet att det är tidigt, att avstånden inte är jättestora och att en formsvacka kan kosta mycket.

Men sju raka segrar imponerar. Målskillnaden 18–2 också. I upptakten av serien har AIK både varit vassast framåt och stabilast bakåt. Det är således ingen slump att man kommer att ha minst fem poäng ner till strecket när den sjunde omgången av elitettan är färdigspelad.

Den här omgången innehöll några oväntade resultat. Största skrällen var att Kvarnsveden tog poäng hemma mot Hammarby. Näst största vara att Sandviken reste sig från 8–0-smällen senast mot Hammarby och vann med 2–1 mot tidigare serietrean Jitex.

En tredje skräll stod Älvsjö AIK för. Inför dagen hade man bara tagit poäng mot poänglösa seriejumbon Sunnanå. I dag tog Älvsjö en fin pinne hemma mot IFK Kalmar.

Ni minns kanske att jag tippade Kalmar på allsvensk plats. Det är som sagt tidigt. Men känslan är att när serien börjar sätta sig så kommer småländskorna snarare att vara ett mittenlag än en damallsvensk kandidat.

Frågan är när serien kommer att börja sätta sig. Spelschemat är ju faktiskt väldigt konstigt. Redan efter sex omgångar hade ju Älvsjö–Sunnanå, Kvarnsveden–Jitex samt AIK–Alingsås redan spelat båda sina inbördes matcher.

Det om serien. Det här inlägget skall framför allt vara en hyllning av en vänsterback som inte spelat en enda minut den här helgen – Michaela Hermansson.

Ni kanske undrar: Michaela vem?

Jag har varken träffat Michaela Hermansson, eller sett henne spela live. Ändå är jag full av beundran för Kvarnsvedens 30-åriga vänsterback. I en tid där det sägs att klubbkänsla inte längre existerar är hon klubbkänslan personifierad.

Hermansson är uppvuxen i Kvarnsveden, som är en stadsdel i Borlänge. Och hon bor nu med sin familj i Kvarnsveden – bara ett par hundra meter från idrottsplatsen.

Hon började spela fotboll i Kvarnsvedens IK som sex- eller sjuåring. Hon gjorde A-lagsdebut som 14-åring. Och i Kvarnsvedens IK har hon blivit kvar i 23 eller 24 år, med ett par korta avbrott.

Hon var mammaledig 2014. Och sedan försökte hon lägga av efter säsongen 2016. Men det gick inte så bra för Kvarnsveden i damallsvenskan utan henne. Så redan i maj 2017 gjorde hon comeback för att försöka rädda sitt älskade lag kvar i damallsvenskan.

Hon gjorde ett nytt försök att lägga av efter förra säsongen. I år är hon egentligen assisterande F19-tränare i klubben. Men vem dök upp i startelvan till segermatchen mot Älvsjö för två veckor sedan?

Jodå, Michaela Hermansson har gjort comeback igen. I dag satt hon på bänken under hela 0–0-matchen mot Hammarby. Visst måste man väl älska den lojaliteten?

I den här fyra år gamla intervjun i Dala-demokraten säger hon:

”Jag har aldrig haft en tanke att spela någon annanstans.”

Då skall man veta att hon var med i flick- och juniorlandslag i yngre åldrar, vilket bör ha gjort att hon fått större klubbars blick på sig. 2006 varierade hon tydligen mellan positionerna vänsterback och forward. På senare år har hon varierat mellan vänsterback och vänster yttermittfältare.

Jag läste en artikel om hennes klubbkänsla förra hösten, och var på gång att skriva den här hyllningen. Men något kom mellan, och nästa gång hennes namn dök upp hade hon slutat. Men nu när jag såg hennes namn i Kvarnsvedens laguppställning igen var det hög tid.

Michaela Hermansson sticker ut. Men hon är inte den enda elitspelaren som varit sin klubb trogen hela karriären. En annan riktig trotjänare är Kristianstads DFF:s Alice Nilsson. Hon började spela i Kristianstad som åttaåring, och 18 år senare är hon lagkapten i den enda klubb hon representerat.

Alice Nilsson

En tredje spelare man lätt kommer att tänka på under vinjetten lojala trotjänare är Frida Broström. Hon kom till Mallbacken som 19-åring, och gör nu sin 18:e raka säsong i den lilla värmländska fotbollsmetropolen. Imponerande.

Frida Broström

Kom gärna med förslag på andra trotjänare värda att lyfta fram. Ett typexempel som lagt av är ju Charlotte Rohlin. Hon bytte aldrig bytte under sin karriär – även om hennes moderklubb bytte skepnad.

Innan jag sätter punkt och koncentrerar mig på den tredje kvartsfinalen i NWSL Challenge cup noterar jag att det har spelats 18 matcher i den turneringen. Och lag läser att det redan har blivit fem allvarliga knäskador. Det är alltså i fler serier än damallsvenskan som det blir fler skador än vanligt i år.

Janogy bryter kontraktet med Wolfsburg

Madelen Janogy

Precis nu klickade det till i mejlboxen. Det var ett pressmeddelande som säger att VM-bronsmedaljören Madelen Janogy bryter sitt kontrakt med tyska mästarklubben Wolfsburg.

I pressmeddelande säger hon:

”Jag är ledsen att behöva lämna Wolfsburg, men i den här situationen är det rätt sak för mig rent personligt. Jag är tacksam för de stöd klubben har givit mig. Sättet Wolfsburg har hanterat min situation och det stöd de givit visar vilken fin och professionell klubb det är.”

Var Janogy fortsätter sin karriär framgår inte.

Även Hedvig Lindahl är ju på väg bort från den tyska mästarklubben, som avslutar sin säsong med cupfinal till helgen. Därmed är Fridolina Rolfö snart enda svenska i Wolfsburg.

Noterbart i övrigt är att i dag spelar Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson även officiellt för Real Madrid. Från och med i dag tar nämligen Real över CD Tacons damsatsning.

Större damallsvensk bevakning än tidigare

Med bara ett par timmar till avspark kan det vara läge att notera att vi nått nya höjder när det gäller uppsnacket inför damallsvenskan.

Jag har aldrig varit med om att det skrivits så mycket och gjorts så många tv- och radioinslag. Gissar att det är en faktor att många andra sporter mer eller mindre ligger nere, vilket ger redaktionerna mer utrymme.

Men tror ändå att grunden till ökningen är dels Aftonbladets tv-satsning som även lett till fler artiklar, dels Fotbollskanalens ökade intresse för damfotboll. Det är två medier som många andra tittar mot och tar efter.

Jag har exempelvis aldrig tidigare sett så många damfotbollsartiklar i TT-flödet. Vår största nyhetsbyrå har verkligen pumpat ut införgrejer under veckan. Jag har inte hunnit läsa allt, men här är några texter som rekommenderas:

* Här är en krönika av Kristoffer Bergström i Aftonbladet som innehåller ett par fina historier om Caroline Seger och Thomas Mårtensson.

* På Fotbollskanalen har Hanna Marklund kommenterat alla lagen. Man har också en informativ och läsvärd enkät med alla tränare.

* TT berättar om Piteås nya målvakt Guro Pettersen som haft tolv hjärnskakningar i karriären.

* Aftonbladet har även gjort en hel del intressanta tv-inslag inför serien. Bland annat gillar jag den här intervjun med Jonas Eidevall, där han ställs mot ett påstående att Göteborg har en bredare trupp än Rosengård.

Det var några av många exempel.

I förra inlägget tippade jag serien. Flera av er har kommit in mer era tips. Jag välkomnar fler, det är roligt att se hur man ser på serien i olika delar av landet. Så gå till förra inlägget och skriv in ditt tips i kommentarsfältet. Det är kul att jämföra efteråt.

Slutligen har några önskat fler svar om fördelningen av coronapengar. Jag har sett några artiklar som ger vissa svar. Aftonbladet kollade AIK:s och Växjös ansökningar. Artikeln ger dock inga svar på varför förbundet med EFD:s godkännande fördelade så snett.

Personligen tycker jag inte att AIK:s dröm om svenskt publikrekord borde ha gett så bra utdelning. Laget har aldrig tidigare lyckats locka någon större publik till sina matcher. Jag hade nog tyckt att de fått visa minst en gång att deras dröm var realistiskt. För det finns många andra klubbar som också drömmer om att spela inför storpublik.

Apropå EFD så har de gått ut på sin hemsida med synpunkter på fördelningen av RF-pengarna. De nämner dock inte med ett enda ord hur de kunde godkänna det valda upplägget av de pengar som damfotbollen fått. Det tycker jag att EFD bör förklara offentiligt.

I den här informativa artikeln på Fotbollskanalen säger förbundsbas Karl-Erik Nilsson att EFD anser att det använda upplägget blev ”mest schysst”. EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek förekommer i artikeln. Han skyller på ont om tid och resursbrist, och skickar sedan vidare ärendet till styrelsen. Det förstår jag att han gör, för personligen tycker jag att Sefs modell för herrfotbollen är mer än tusen gånger schystare än damfotbollens…

Absurd fördelning av regeringens krisstöd

I går fick vi veta hur elitfotbollen fördelar sin andel av de krispengar som Riksidrottsförbundet (RF) fått av regeringen. Totalt har idrotten fått 500 miljoner kronor i krisstöd.

Av dem gick 76,4 miljoner kronor till elitfotboll. Och som vanligt blev damfotbollen lidande. RF gav nämligen mer än de borde till herrfotbollen. Att herrfotbollen får mest är ju naturligt. Men att herrarna fick så stor andel som de fick (95,35 procent) är ju tyvärr både tråkigt och upprörande.

Hur mycket borde då damfotbollen ha fått? Jag gick till de senaste ekonomiska analyserna av elitfotbollen för att hitta svar. De ekonomiska analyserna för 2019 är bara klara för herrallsvenskan. För att få jämförbara siffror angående omsättning för elitserierna är det här därför 2018 års siffror:

Allsvenskan, herr    1 869 800 000 kronor
Superettan, herr        394 500 000 kronor
Allsvenskan, dam      118 287 000 kronor
Elitettan, dam              48 328 000 kronor

Det är en totalsumma på 2,43 miljarder kronor. Av dem står damserierna för 166,6 miljoner, vilket är 6,85 procent.

Krisstödet fördelades så här:

Allsvenskan, herr      65 149 000 kronor
Superettan, herr         7 738 000 kronor
Allsvenskan, dam       2 108 000 kronor
Elitettan, dam             1 447 000 kronor

Totalt fick elitserierna 76,4 miljoner kronor. Av dem har damfotbollen fått 3,55 miljoner, vilket är 4,65 procent.

Framför allt är det damallsvenskan som har fått alldeles för lite utifrån omsättning. Damallsvenskan stod för närmare fem procent av elitfotbollens omsättning 2018. Men vår högsta damfotbollsserie fick bara 2,75 procent av krisstödet.

Det är riktigt svagt av RF, och definitivt något som Svenska Fotbollförbundet både borde ha påtalat – och försökt få justerat.

Det är ju både tråkigt och beklagligt att damfotbollen alltid skall bli lidande.

Men faktum är att det som är riktigt absurt i fördelningen av krisstöd är hur damfotbollen delat upp de pengar man fått.

Herrfotbollen har valt att dela sina pengar efter en genomtänkt modell framtagen av Sef – Svensk elitfotboll. Där får klubbarna först en grundsumma efter vilken division de spelar i. Sedan har resten av pengarna delats upp efter omsättning och publikintresse.

I damfotbollen har EFD valt minsta motståndets lag. Man delar ut pengar efter vad klubbarna sökt. De som ropat högst, och kommit med de mest orimliga ansökningarna har också fått mest.

Följden är att AIK i elitettan är den damfotbollsklubb som får mest. De får 507 560 kronor – mer än alla klubbar i damallsvenskan. Exempelvis får damallsvenska Växjö DFF 17 845 kronor.

Jag hoppas verkligen att jag missar något här. Ni som fattar varför AIK förtjänar 28,4 gånger mer pengar än Växjö i coronastöd måste förklara för mig. Det är alltså nästan 30 gånger mer.

Personligen ser jag inga som helst skäl till att AIK skall ha drabbats hårdare av coronapandemin än andra damelitklubbar. Men som sagt, jag kanske missar något här.

Klart är att jag i alla fall inte missar något vad gäller publikintresset. AIK drog i fjol totalt 4500 åskådare på 13 hemmamatcher. Med det var man på 14:e plats av de 26 elitklubbarna när det gäller den totala publiksiffran. En av de klubbar som hade mer publik i fjol är för övrigt Växjö DFF.

Noterbart här är att EFD är elitklubbarnas organisation. Kan verkligen Växjö ha varit med och accepterat den här fullständigt absurda uppdelningen? Kan det överhuvud taget ha varit någon som tänkt när man delade upp pengarna?

Det om ekonomi. När jag ändå är i gång kan jag passa på att göra ett litet nyhetssvep. I kväll är det dags att utse nästa VM-arrangör. I måndags kom nyheten att Japan drar sig ur kampen om arrangörsskapet.

Således är det bara två kandidater kvar. Dels samarbetet Australien/Nya Zeeland, dels Colombia. Samarbetet i Oceanien har varit storfavorit, men i går uppmanade Uefa-representanter de europeiska länderna att rösta på Colombia.

Försnacket nu är att det blir Afrika som avgör. Det finns många afrikanska länder, och således även många röster. Så det kanske blir spännande i kväll.

Klart är att damfotbollen i Colombia behöver en kick. Brist på pengar gör att landets liga riskerar att läggas ner efter bara tre säsonger.

I USA blir det ju en speciallösning på ligaspelet i år. Men redan innan avspark har den turnering som startas i Salt Lake City i helgen drabbats av ett tungt bakslag.

Sex spelare i, och fyra personer runt, laget Orlando Pride har testat positivt för covid-19. Följden är att laget inte kommer till spel i den månadslånga turneringen.

Dessutom har flera landslagsstjärnor, bland annat Christen Press och Tobin Heath, valt att stå över turneringen. Det är verkligen inget bra för amerikansk klubbfotboll.

I Europa flyttar Lyon åter fram positionerna. De tycks ju alltså få behålla Sarah Bouhaddi och Dzsenifer Marozsan. Nu är det även klart att de har knutit upp Montpelliers landslagsspelare Sakina Karchaoui. Vänsterbacken har uppgetts vara på väg till Chelsea, men hamnar nu alltså i den franska storklubben.

På temat övergångar har den tidigare Rosengårdsspelaren Lisa-Marie Utland valt att flytta hem till Norge igen. Hon har skrivit på för nya damfotbollsklubben Rosenborg. Spännande.

Jag avslutar i Sverige. I tisdags kom det tråkiga beskedet man befarade. Tove Almqvist är korsbandsskadad och missar hela den här säsongen. Man lider både med henne och med Vittsjö, som tappar en nyckelspelare.

Almqvist saknades naturligtvis i Vittsjös genrep mot Göteborg. Det vann göteborgarna med 3–0. Ytterligare ett styrkebesked från Göteborg, som dessutom fått två bra nyheter den här veckan.

Först förlängde nyckelspelaren Vilde Böe Risa sitt kontrakt att gälla hela året. Sedan skrev man tvåårskontrakt med amerikanska talangen Bri Folds. Folds blir spelklar när sommarfönstret öppnar.

Styrkebesked av Göteborg – och ett internationellt svep

Det har gått drygt två veckor sedan mitt senaste vanliga blogginlägg. Två otroligt intensiva jobbveckor. Veckor där jag inte haft många minuter till att följa utvecklingen i den internationella damfotbollen. Jag har varit både sportchef, krönikör och redaktör för en bilaga med lokalfotboll.

I torsdags lugnade det sig dock. Och jag hann se intressanta träningsmatchen Göteborg–Rosengård på GP-tv. Den första halvleken såg jag ganska okoncentrerat, den andra koncentrerat.

Som bekant har Rosengård hela tiden haft mitt guldtips. Men nu känner jag att det finns anledning att överväga en ändring. För det var överkörning.

Göteborg gjorde mål direkt, och sedan var egentligen frågan bara hur stort man skulle vinna. Det slutade 2–0, vilket snarast var i underkant. De svenska mästarinnorna från Malmö uppträdde överraskande blekt. Utöver två bra lägen för Anam Imo samt en straffsituation för Mimmi Larsson fanns det inte mycket positivt att ta med sig, rent anfallsmässigt. Jag gissar att Jonas Eidevall har haft sina funderingar under midsommarhelgen.

Mimmi Larsson

En anledning till Rosengårds svaga insats ligger förstås i avsaknaden av en viktig, central trio. Caroline Seger har problem med en vadskada, och har inte spelat någon av Rosengårds båda matcher efter coronauppehållet. Och både Hanna Bennison och Jelena Cankovic åkte på fotledsskador i 3–0-segern mot Växjö i söndags.

Gemensamt för både Göteborg och Rosengård är att lagen har tunna bänkar. Det är något lagen delvis har åtgärdat under veckan. Rosengård plockade hem tidigare guldhjälten Katrine Veje från Arsenal, en återvändare som skall bli spännande att följa i damallsvenskan.

Katrine Veje

Göteborg har breddat sin trupp genom att värva två eller tre mindre namnkunniga spelare. Klara är amerikanska backen Annika Schmidt och ungerska mittfältaren Anna Csiki. Dessutom skall amerikanska mittfältaren Brianne Folds ha fått ett kontraktsförslag, men där är inte övergången bekräftad ännu.

Alla de här tre spelarna är oskrivna kort. Csiki och Folds gjorde korta inhopp mot Rosengård, och såg båda intressanta ut. Folds har spelat U23-landskamper för USA, vilket förstås är lovande men inte garanterar succé i Europa.

Folds har för övrigt varit veckans riktigt heta potatis i svensk damfotboll. Det var nämligen Linköping som betalade för hennes flygresa och uppehälle i Sverige. Men mitt under provspelet i LFC stack hon till Göteborg – vilket har fått Olof Unogård att se rött. Till Aftonbladet berättar han att LFC konfronterade Folds med uppgifter om att hon smitit till Göteborg:

”Då kröp det fram att så var fallet. Då bestämde vi oss för att avbryta allt samarbete med båda två. Även om inget är klart med någon annan klubb så går det emot allt vi står för. Det var omöjligt att slutföra provspelet. Hon bor på ett hotell som vi ombesörjer och åker för att träna med en annan förening. Det är respektlöst och oprofessionellt,”

Senare har Folds bett om ursäkt, och hennes agent har tagit på sig skulden för det inträffade.

Trots det är det ju lätt att inse att klubbledningarna i Göteborg och Linköping inte är bästa vänner för tillfället. Först Stina Blackstenius övergång och nu Brianne Folds-affären.

Göteborg såg alltså väldigt starkt ut i torsdags, trots att Blackstenius satt på läktaren. En notering var att Evelyn Ijeh såg betydligt mycket bättre ut än tidigare. Jag har tyckt att hon sett rätt valpig ut när hon fått speltid, men nu tyckte jag att det såg ut som att 18-åringen (fyller 19 i augusti) har mognat. Bra för Göteborg som förstås behöver ha en riktigt bred trupp när man skall dubblera med Champions Leaguespel i höst.

Evelyn Ijeh

När det gäller Linköping har klubben rapporterat att en knäskada gör att Lina Hurtig missar upptakten av damallsvenskan. Det är förstås ytterligare ett tungt avbräck för lagets offensiv. Under vintern tappade man ju både Mimmi Larsson och Stina Blackstenius.

Man fyller nu luckorna med två nigerianska VM-spelare i Chinaza Uchendu och Uchenna Kanu. Det är två spännande nytillskott. LFC är väldigt svårtippat i år. Klart är att laget vann sitt genrep med 3–1 mot Kif Örebro. Från den matchen rapporterades att en tredje nigerianska, Ebere Orji, så väldigt pigg ut. Höjdpunkterna visar också två fina mål från Frida Maanum samt att Örebro skapade väldigt många bra chanser.

En av LFC:s båda senaste nyförvärv spelade senast i den portugisiska ligan. Därifrån har även Djurgården nyligen värvat. Stockholmsklubben har plockat in den tidigare Vittsjöforwarden Hannah Wilkinson från Sporting i Lissabon.

Apropå spelare som lämnar Portugal så gör även Julia Spetsmark det. Hon har istället skrivit på för franska FC Fleury 91.

Fleury tycks för övrigt göra en liten satsning. Den senaste tiden har man även presetenterat den australiska landslagsbacken Emma Checker och den norska landslagsmittfältaren Anja Sönstevold.

När jag ändå är inne på svenskar i utlandet noteras att den tidigare LFC-tränare Kim Björkegren har en ny klubb. Han tar över Cyperns storklubb Apollon Nicosia Ladies.

Tillbaka till inhemsk fotboll. En tråkig damallsvensk nyhet kom nyligen från Kristianstad. Där har nämligen målvakten Moa Olsson drabbats av en korsbandsskada, vilket innebär att hon inte spelar något i årets seriespel.

Moa Olsson

Just Kristianstad vann förra helgen med 2–1 mot Vittsjö. Då hämtades Tove Almqvist med ambulans efter att ha skadat ena knät. Hur illa skadad hon är har vi inte fått veta. Vi håller tummarna för att Almqvist snart kan spela igen.

Innan jag lämnar damallsvenskan noterar jag att Aftonbladet numera har offentliggjort hur deras upplägg för tv-sändningarna från vår högsta serie kommer att se ut. Ett månadsabonnemang kostar 179 kronor. Men väljer man ett abonnemang som täcker hela säsongen blir kostnaden istället 159 kronor per månad. Enstaka matcher kostar 129 kronor. Det är alltså betydligt billigare än att se elitettan på Expressen.

I veckan blev det för övrigt även klart att på SVT sänder 14 toppmatcher från damallsvenskan.

Så till elitettan. En sak hann jag ju faktiskt uppdatera på bollen under de två senaste veckorna. Och det var att jag skapade ett nytt Forum Elitettan för att ni som deltar i debatten där skall slippa att skrolla för långt. Om kommentarerna fortsätter att dugga så tätt som de gjort den senaste veckan kanske det kommer att behövas fler forum den här säsongen. Kul.

Mindre kul är nyheten att fjolårets Elitettanklubb Asarum med mycket kort varsel har dragit sig ur division I. Det här med att klubbar i eller just under elitfotbollen måste lägga ner när de åker ur en division är ett av damfotbollens stora problem. Ett problem som inte är helt lätt att lösa.

Rent fotbollsmässigt inleddes årets upplaga av elitettan med en riktig smällkaramell. AIK premiärslog storfavoriten Hammarby med hela 4–1. Från det länkade klippet med höjdpunkter ser det ut som att Hammarby hade flest chanser, men att AIK var hypereffektivt.

Klipp med höjdpunkter finns för övrigt från de flesta (alla?) matcherna här. Höjdpunkterna kan man åtnjuta gratis.

Apropå Hammarby har laget redan ställts mot de två lag som jag på förhand såg som de främsta utmanarna. I torsdags kväll såg jag Bajens hemmapremiär mot IFK Kalmar. Det var en match där Kalmar kändes fysiskt överlägset, och där Bajen mest spelade runt.

Jag imponerades av det passningsspel som Alice Carlsson stod för. Hon spelade gång på gång förbi Kalmars förstapress. Men där saknade Hammarby både kreativitet och tyngd. Man kom liksom ingenvart, det var nästan så att man undrade om man inte tränat på hur man skall komma till målchanser.

Efter 75 minuter tyckte jag att IFK Kalmar hade varit det bättre laget, det lag som hade mest tanke bakom sitt spel. Men Hammarby lyckades vinna med 2–1, och har sådan skicklighet i laget att man skall ha bra chans ta en damallsvensk plats. Men laget kändes klart tunnare än jag trott, och jag kan inte säga att jag är riktigt lika säker som jag var för en vecka sedan.

I en haltande tabell är det utmanarlagen Morön och Mallbacken som har sex poäng. Skellefteklubben Morön har tagit sina båda segrar på bortaplan. Man visade styrka genom att vända 3–1-underläge till seger mot Jitex i premiären. Och spelmässigt var det tydligen betydligt mycket större skillnad mot BP än bara de 2–1 som blev resultatet i torsdagens match. Morön känns intressant.

Den andra omgången av elitettan spelas färdigt under söndagen. Damallsvenskan börjar först på lördag. Innan dess skall vi få veta vart man skall åka om man vill se VM 2023 på plats.

Sedan Brasilien nyligen dragit tillbaka sin kandidatur återstår nu bara tre alternativ.

Av dem har Fifa givit Australien/Nya Zeeland högst betyg. Japan är dock inte långt efter, medan Colombia borde vara chanslöst.

Vi skulle ju ha haft U17-EM i Halland tidigare i år. Den turnering som skulle ha spelats 9–22 maj sköts förstås upp på grund av corona. Sverige har dock fått frågan om vi vill arrangera turneringen i oktober i stället. Då skulle det handla om direktutslagning för att få fram de tre lag som skall spela VM för F17/03-landslag i Indien.

Sedan förra inlägget har Wolfsburg säkrat det tyska ligaguldet. Så numera kan Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö titulera sig tyska mästarinnor. Grattis till det. Madelen Janogy spelade inget i ligan, men skall förstås också nämnas här.

Trots guldet kan man inte säga att återstarten av Frauen-Bundesliga varit en svensk succé. Fridolina Rolfö fick en kanonstart, men är nu skadad.

Av våra övriga fyra Tysklandsproffs är det bara Amanda Ilestedt som har fått speltid, och det i form av två inhopp. Hedvig Lindahl har sett alla Wolfsburgs matcher från bänken. Antonia Göransson har inte ingått i Leverkusens matchtrupp till de sex spelade matcherna, fyra i ligan och två i cupen. Och slutligen är ju Madelen Janogy hemma i Sverige och försöker komma i mental balans.

I tyska cupen är det för övrigt klart för final mellan Wolfsburg och Essen. Efter att Wolfsburg slagit ut ligatvåan Bayern München i åttondelsfinal har man haft en väldigt lätt väg fram. Man har ställts mot andradivisionslagen Gütersloh och Bielefeld i de senaste omgångarna. Men mot Essen kanske det kan bli tuffare.

Känslan är att Essen faktsikt har en liten, liten chans att skaka storfavoriten. Det trots att segrar mot ligamästarinnorna från staden vid Autostadt är inte vardagsmat för Essen. Den senaste segern mot Wolfsburg kom i september 2010. Dock blev det 0–0 mellan lagen i ligamötet i december 2018, så helt väck skall alltså inte Essen vara. Finalen spelas den 4 juli.

För Essens jättetalang Lena Oberdorf blir det en speciell final.

För övrigt kommer Champions League 2019/20 att spelas klart. Fast kvarts-, semi- och final kommer att spelas som utslagsturnering i San Sebastian och Bilbao i Baskien, Spanien.

Turneringen avgörs 21–30 augusti. Och spelas enligt följande:

21–22 augusti, kvartsfinaler:

Atlético Madrid–Barcelona
Lyon–Bayern München
Glasgow City–Wolfsburg
Arsenal–Paris Saint-Germain

25–26 augusti, semifinaler:

1: Arsenal/Paris – Lyon/Bayern
2: Glasgow/Wolfsburg – Atlético/Barcelona

Finalen går den 30 augusti. Vilka matcher som spelas i vilken stad är ännu inte offentliggjort.

Utöver den tyska ligan har även den danska dragit igång. Man har redan hunnit fyra omgångar, och i midsommardagens omgång fanns Linnea Svensson med i Bröndbys startelva. Det blev 4–0-seger mot Århus, och Bröndby har tagit full poäng efter coronauppehållet.

I Italien blir det ingen återstart. Där är ligan avbruten, och man delar inte ut något guld. Juventus med Linda Sembrant hade kanonläge när serien bröts. Det räckte alltså dock inte för att utses till guldmedaljörer.

Till Kanada där man kommer att byta förbundskapten. Danske Kenneth Heiner-Møller väljer nämligen att flytta hem till Danmark och ta ett förbundsjobb. Vem som leder Kanada i nästa års OS-turnering – om det blir någon – är ännu oklart.

Till Frankrike där vårens mest omtalade övergång inte tycks bli av. Det var ju sagt att Lyon skulle tappa både målvakten Sarah Bouhaddi och speluppläggaren Dzsenifer Marozsan till den amerikanska ligan – eller till den engelska. Nu tycks båda ha ändrat sig och de skall enligt uppgift istället skriva nya långtidskontrakt med Lyon.

Slutligen är Haiti ett land som är på frammarsch inom damfotbollen. Från önationen kommer dock väldigt tråkiga nyheter – förbundspresidenten Yves Jean-Bart skall ha tvingat till sig sex med spelare på landslagets träningsanläggning. Han är nu avstängd av Fifa i 90 dagar under utredningen. Visar uppgifterna sig vara rätt bör han även få tillbringa en tid bakom lås och bom.

xxx

Rubensson, Janogy – och klart för avspark

Inlägget uppdaterat med korrekt skytteliga i Tyskland.

Under fredagsmorgonen gav Folkhälsomyndigheten (FHM) klartecken för vuxen utomhusidrott från och med den 14 juni – förutsatt att gällande restriktioner följs.

Det innebär bland annat att man inte får ha publik på matcherna, samt att lagen inte få resa längre än två timmar.

När det gäller reserestriktionen gjordes undantag för elitidrottare som lever på sin idrott. För dem räknas resorna som nödvändiga för yrkesutövning.

I svensk fotboll finns krav på spelaravtal i herrarnas tre högsta divisioner, och i damallsvenskan. Egentligen kan man alltså inte anse att spelarna i elitettan lever på sin idrott. Men eftersom den serien räknas som elitfotboll gäller undantaget från reserestriktionerna även för elitettan.

Därmed blir det som jag killgissade i början av den pågående pandemin – premiärer kring midsommar. Elitettan skall starta den 14 juni och damallsvenskan knappt två veckor senare. För lagen i elitettan blir det seriepremiär utan att de får spela någon träningsmatch innan.

Även om man funderar lite över resorna för lag som Piteå, Morön och Sunnanå så överskuggas frågetecknen just nu av det faktum att serierna faktiskt snart skall vara igång.

Fast frågan är vilka serier som kommer igång. Framför allt undrar jag vad som händer med division I? På fredagens ”vanliga” presskonferens med FHM var statsepidemiolog Anders Tegnell väldigt tydlig med att ingen amatöridrott hade fått undantag från tvåtimmarsrestriktionen.

Division I för damer kan ju inte räknas som proffs. Och i tre av de sex division I-serierna är det avstånd som vida överstiger två timmars restid. I Norrlandsettan är ganska många resor över gränsen. Har jag räknat rätt kan exempelvis inte IFK Östersund eller Ope spela några andra matcher än det inbördes derbyt.

Och i norra Svealandsettan ingår Sundsvalls DFF, ett lag som har närmare fyra timmar till motståndarna i Stockholmsområdet. Sundsvall lär inte heller kunna spela många matcher. Och norra Götalandsettan ligger Torsby illa till. De har nästan fyra timmar till såväl Göteborg (GDFF och Qviding) som till Herrljunga (IK Friscopojkarna).

Det blir intressant att se hur förbundet kan lösa den här problematiken.

Utöver beskedet från FHM bjöd fredagens på två andra heta svenska damfotbollsnyheter. Först meddelade Elin Rubensson att hon tar mammaledigt, vilket gör FC Rosengård till ännu större guldfavoriter än de var tidigare.

Stort grattis förstås till Rubensson med make. Men hos Göteborg lämnar landslagsmittfältaren ett stort hål på mittfältet. En tvåvägsmittfältare av hennes slag ersätter man inte hur lätt som helst.

Eftersom man nyligen även tappat Beata Kollmats till följd av en korsbandsskada består Göteborgs trupp numera bara av 15 utespelare. Det känns väldigt tunt under en säsong som riskerar att ställa väldigt höga fysiska krav på lag och spelare.

På seneftermiddagen kom även nyheten att Madelen Janogy har tagit timeout från fotbollen till följd av mental ohälsa. Otroligt tråkigt förstås. Det är bara att hoppas att hon får ordning på saker och ting och snart kan vara tillbaka på fotbollsplanen igen.

Janogy är en person det är lätt att tycka om, så väldigt vänlig och trevlig. Jag gjorde en längre intervju med henne under landslagets VM-förberedelser i Båstad i fjol. När jag skulle lämna spelarhotellet mötte jag henne i foajén. Då sa hon: ”Lycka till”. Jag fick förklara att det var hon som skulle spela VM, inte jag…

När Janogys klubb Wolfsburg i dag återstartade Frauen-Bundesliga hemma mot Köln satt Falköpings stolthet hemma i Sverige.

I Tyskland satt Hedvig Lindahl på bänken. Jag kan inte läsa hela den här artikeln, men rubriken tyder ju på att Wolfsburgs tränare Stephan Lerch anser att Friederike Abt just nu är en näslängd före svenskan i konkurrensen. Om tränaren gör den bedömningen förklarar det ju också varför Lindahl inte kommer att bli kvar i klubben.

En svenska fick i alla fall starta i Wolfsburgs 4–0-seger. Det var Fridolina Rolfö, som noterades för två assist under de 70 minuter hon spelade. Matchen gick att se på DFB-tv. Jag hann bara se några minuter, och hann inte bilda mig någon uppfattning. Men matchen finns att se här.

1.56 in i sändningen är det höjdpunkter. Där får man se Rolfö slå fina inlägg både till Svenja Huth (2–0) och Alexandra Popp (3–0). Övriga två mål gjordes av Pernille Harder, som nu är uppe på 24 ligamål den här säsongen. Hon leder skytteligan med nio måls marginal till trion Lara Prasnikar (Potsdam), Nicole Billa (Hoffenheim) och Lea Schüller (Essen).