Inlägget uppdaterat – Häcken kallar till extra årsmöte

Göteborg FC fyller nyhetsflödet för tillfället. På några minuter har vi först fått veta att succétränaren Jörgen Ericson slutar som A-lagstränare. Sedan berättar Aftonbladet att det skall vara klart att BK Häcken kommer att ta över det svenska mästarlaget.

När det gäller Ericsons avhopp kan jag inte säga att jag är speciellt överraskad. Det har viskats om att Ericson och Mats Gren har haft samarbetsproblem. Man har ju exempelvis aldrig sett dem ihop på intervjuer. Starkt ändå att kunna lotsa ett lag till SM-guld trots samarbetsproblem.

Ericson lämnar dock inte klubben. Han skall vara kvar på ungdomssidan. Frågan är ju då vad klubben kommer att heta.

Enligt Aftonbladet är det alltså klart att det blir BK Häcken som tar över klubben. Samtidigt lämnar Peter Bronsman klubbledningen. Häcken känns som en naturlig och bra lösning. Klubben har ju både ekonomiska muskler och en modern träningsanläggning.

Det framgår inte av texten vad som händer med Häckens nuvarande damlag. Men jag antar att man gör som FC Rosengård gjorde. Alltså att damelitlaget ligger i en egen förening, vilket gör att Häckens division II-lag kan spela kvar som ett slags farmarlag.

Tillagt i efterhand: Häcken kallar till extra årsmöte i frågan. Styrelsens förslag går att läsa genom den här länken.

Häckens bomb var att Alexander Jeremejeff återvänder till klubben… Det var alltså inte damfotbollskopplat.

Men samtidigt som den ”bomben” briserade gick Kopparbergs Göteborg FC ut på sin hemsida med att man kör vidare, samt att satsningen kanske utökas till nästa år. Man skriver att man har överraskats av den stora viljan att finna lösningar för att behålla en elitverksamhet för damfotbollen i Göteborg.

Däremot tycks man inte ha ändrat uppfattningen som att klubben behöver integreras i en herrelitklubb. Men någon sådan lösning tycks inte ligga klar. Man skriver: 

”Som vi tidigare meddelat kommer projektet att starta upp tjej- och damfotboll i Göteborg, som har varat i 17 år, nu att gå in i fas två. Genom att ha en intention till ett nära samarbete med en etablerad förening hoppas vi kunna ge damfotbollen i vårt område de bästa förutsättningarna att utvecklas under lång tid”

Personligen fattar jag inte ett dugg mer av den här soppan efter att ha läst den här texten. Jag tycker fortsatt att Göteborg FC:s ledning har gjort bort sig, och numera har ett förtroendekapital som ligger på minus. Men skönt för damfotbollen i Västsverige att klubben har ett elitlag även nästa år.

BK Häcken har i sociala medier gått ut med att de skall släppa en bomb klockan 12.00. Det passar bra i tid, med tanke på att Göteborgs spelare, ledare och ordförande skulle påbörja ett möte klockan 10.00.

Häcken är ju den enda herrelitklubb i Göteborg som ekonomiskt kan klara av att finansiera en satsning av Kopparbergs Göteborg FC:s storlek. Häcken är även den göteborgska herrelitklubb som kommit längst på damsidan. Deras damlag spelar i tvåan kommande säsong.

Det är alltså möjligt att den twist jag funderade kring i går trots allt blir verklig. Alltså att Bronsman under de tolv dagarna däremellan hade jobbat på att överlåta elitlaget till en annan klubb. Samt att man trodde att det var lättast att få medlemmarna i den klubben att acceptera övertagandet om man ”räddade” ett nedlagt damlag. 

Ni som följt bloggen på sistone vet att jag har tonat ner Göteborgs chanser mot Manchester City rätt rejält de senaste veckorna.

Göteborg svarade genom att rivstarta hemmamötet – och ta ledningen redan efter 2.01.

Ute på vänsterkanten slog Anna Csiki en fråck tunnel på världsbacken Lucy Bronze. Sedan serverade ungerskan ett fint inspel till Pauline Hammarlund. Ellie Robuck räddade närskottet, men var chanslös på Vilde Bøe Risa:s retur.

1–0 – och drömstart. Det engelska storlaget var chockat i ungefär en kvart. Sedan blev det mer och mer City. Och till slut lyste det 1–2 på resultattavlan.

Det är siffror det inte går att snacka bort. Det engelska storlaget var tyvärr bättre på det mesta. Om inte Jennifer Falk hade storspelat skulle det blivit betydligt större segersiffror. Avsluten på mål blev exempelvis 2–11.

Göteborg försökte spela sitt vanliga spel. Och inledningsvis såg det alltså bra ut. Man hade 1–0 och fick även ett par fina kontringslägen. Tyvärr sprang Stina Blackstenius eller Pauline Hammarlund offside de gånger det fanns stora ytor att kontra på.

Ju längre tiden gick, desto massivare blev Citys grepp om matchen. När Georgia Stanway snyggt satte kvitteringen via stolpen hade City redan haft två ramträffar. Gästernas första mål kom för övrigt efter att Göteborg inte haft tillräcklig kvalitet centralt. Blackstenius slog ett studsigt tillbakaspel som Bøe Risa inte lyckades få kontroll på. Istället fick Caroline Weir en fot på bollen, och kunde peta fram den till målskytten.

Även vid segermålet bar förarbetet Weirs signatur. Skotskan stod för en känslig lyftning inne i straffområdet med Sam Mewis som adressat. Och amerikanskan kunde nicka in 1–2 från nära håll. 

På förhand hade Göteborg sagt att man inte skulle anpassa sig efter City. Men ett par minuter in i den andra halvleken gav man upp sitt vanliga 3–5–2-spel och körde 4–4–2 med Filippa Curmark bredvid Emma Kullberg i mittförsvaret. Bytet av spelsystem var framtvingat efter att City gång på gång hittat ytor utanför Göteborgs trebackslinje.

Nu måste Göteborg göra minst två mål i returen på bortaplan. De hoppfulla minns ju förstås att laget föll med just 2–1 hemma mot Bayern München i fjol. Då var man snubblande nära att vända på bortaplan.

Tyvärr är känslan att bara en rejäl underskattning från Citys sida kan rädda Göteborg. Jag hoppas förstås att jag har fel. Men jag skulle bli väldigt förvånad om de svenska mästarinnorna spelar åttondelsfinal nästa år.

Inte minst som Stina Blackstenius fortsätter att ha tveksam form. En Blackstenius med självförtroende hade varit ett bra kontringsvapen i Manchester. Men klarar hon av att hitta storformen på en vecka?

Rosengård kan däremot börja planera för åttondelsfinal. Laget ledde med 5–0 efter 28 minuter i Tiblisi, och vann med 7–0. Man kommer att kunna spela av hemmareturen lugnt och tryggt.

Noterbart i Rosengård var att Sofie Svava spelade från start. Precis som Rebecka Blomqvist har ju Svava skrivit på för Wolfsburg. Men Rosengård verkar vara överlägset Göteborg i förhandlingsrummen.

Medan Blomqvist redan är i Tyskland och tränar har alltså Svava fortsatt kontrakt med Malmöklubben. Många svenska klubbar skriver ju spelarkontrakt som går ut den sista november. Det är något som spelarfacket ogillar skarpt, och som nyligen profilerna Lisa Dahlkvist och Johanna Frisk gick ”till attack” mot i deras gemensamma podd.

Orsaken till irritationen över den typen av kontrakt är ju förstås att spelarna inte har någon chans att få betalt för december månad. De kan ju inte gå över till en ny klubb förrän efter årsskiftet.

De kronor Göteborg sparat på att skriva kontrakt som löpte ut i november har man förlorat i sportslig slagstyrka. Med bästa möjliga lag tror jag att Göteborg hade kunnat ge City en riktigt bra match i det här dubbelmötet. Men utan en handfull nyckelspelare saknades det både löpstyrka och kvalitet i dag. Tråkigt.

För Rosengård blir det viktigaste i nästa vecka att något av de åtta högre rankade lagen åker ut. I dagens tolv matcher var det tre oseedade lag som vann. Sparta Prag slog Glasgow med 2–1, ukraniska Zhytlobud–2 vann med samma siffror mot Biik Kazygurt och St Pölten vann med 2–0 mot FC Zürich. Tyvärr är inget av de lagen högre rankat än Rosengård.

Ett tag var det på gång en jätteskräll i Turin. Juventus ledde med 2–1 mot Lyon i paus, bland annat efter ett mål av Lina Hurtig. Men Lyon vände till 3–2-seger och är förstås jättefavorit till att på hemmaplan säkra segern i dubbelmötet.

Rosengårds hopp är, som jag skrev i går, i första hand Fiorentina mot Slavia Prag. Och i andra hand är det Göteborg mot Manchester City. Så gissningsvis finns det även viss besvikelse i Malmö över att Göteborg skrivit ett antal kontrakt som visade sig vara en månad för korta.

I kväll har Aftonbladet arrangerat tidernas första gala med 100-procentigt fokus på damallsvenskan.

Aftonbladet håller förstås inte SVT- eller TV4-kvalitet i sina tv-produktioner. Galan startade exempelvis tio minuter efter utsatt tid, och det var en del strul med de inslag som spelades upp. Men totalt sett tycker jag ändå att det var en klart sevärd gala.

Jag antar att SVT och TV4 vill försöka göra sina galor ”folkliga” genom att ha underhållning och ofta programledare som inte jobbar med sport till vardags. Det tycker jag ofta gör galorna onödigt sega.

Dagens gala handlade rakt igenom om damallsvenskan, och det funkade alldeles utmärkt att dela ut priser utan att ha musik mellan utdelningarna. Anna Rydén – nej, vi är inte släkt – har varit utmärkt i rollen som Aftonbladets damfotbollsankare genom hela säsongen. Och hon avslutade med att göra en stark insats som programledare för galan.

I det inlägg där jag sammanfattade årets damallsvenska listade jag följande spelare som årets bästa:

Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Vilde Bøe Risa
Forward: Anna Anvegård

När jag gjorde den där genomgången hade jag inte sett den korrekta statistiken för damallsvenskan, alltså den som förs av Jared Burzynski. Men när jag såg att Pauline Hammarlund slutade på tolv mål och tio assist, då svängde jag över till att ge min röst till årets forward till Hammarlund. Att göra 22 poäng utan att lägga frisparkar eller hörnor är är en väldigt bra notering.

På galan utropades följande vinnare:

Målvakt: Jennifer Falk
Back: Natalia Kuikka
Mittfältare: Therese Sessy Åsland
Forward: Pauline Hammarlund
MVP: Olivia Schough
Tränare: Elisabet Gunnarsdottir
Årets genombrott: Emma Östlund
Årets mål: Fanny Lång
Sportbladets specialpris: Elisabet Gunnarsdottir

Med tanke på att Vilde Bøe Risa missade stora delar av säsongen på grund av skada köper jag att hennes landsmaninna Åsland blev årets mittfältare.

De två priserna till Elisabet Gunnarsdottir känns klockrena. I tränarkategorien hade för övrigt även de två andra kandidaterna varit värdiga vinnare. Värdiga vinnare är även Emma Östlund som årets genombrott och Fanny Lång för årets mål:

Slutligen fick Olivia Schough priset som årets MVP. Det tycker jag däremot att man kan diskutera. MVP är ju ett internationellt uttryck. Och internationellt går MVP-priser till den som varit allra bäst i ligan. Och på så sätt är inte Schough en värdig vinnare. För hon har inte varit damallsvenskans bästa spelare.

Men i damallsvenskan har MVP-priset i stället flera gånger gått till den spelare som varit viktigast för sitt lag. På de grunderna fick Filippa Angeldahl priset 2017, och därför fick Schough priset i år. Och med den motiveringen köper jag Schough som vinnare – för hon var väldigt viktig för Djurgården.

Men personligen tycker jag att MVP-priset skall gå till ligans bästa spelare. Alltså borde det gått till Vilde Bøe Risa…

Det är upp och ner i damfotbollsvärlden. I varje fall är det oväntade serieledare i alla de tre största ligorna i Europa.

I England har Chelsea, Manchester City och Arsenal dominerat WSL i flera år. Efter en tredjedel av den pågående serien är det dock Manchester United som leder. Och utöver de fyra nämnda lagen ingår även Everton i guldstriden.

I Tyskland såg vi förra helgen ett tänkbart maktskifte. Bayern München leder nu Frauen-Bundesliga med två poängs marginal, trots att de har en match mindre spelat än de senaste årens suverän, Wolfsburg.

Bayern är fullpoängare och vann lagens inbördes möte med i sammanhanget förkrossande 4–1. Jag såg Wolfsburg vinna med 3–0 mot Eintracht Frankfurt i kväll. Även om Wolfsburg var det bättre laget, var det inte gamla vanliga Wolfsburg jag fick se.

Borta var boll- och passningstrygga Wolfsburg. Det var inget ”skräckinjagande” topplag jag såg i kväll. Tvärtom var det ett lag med problem på massor av positioner. Bland annat såg inte norska toppforwarden Karina Saævik ut att vara redo uppgiften. Eller så lider hon av dåligt självförtroende efter en säsong i PSG med bara 197 minuters speltid. Hur som helst hade Sævik väldiga problem med bollkontrollen. Kanske att det är rätt tid för Rebecka Blomqvist att ansluta till den tyska mästarklubben – om uppgifterna om hennes övergång stämmer.

Fridolina Rolfö hade inte heller någon av sina bättre kvällar. Bland annat missade hon öppet mål från två meter i början av matchen. Den danska kommentatorn kallade det den värsta miss han sett under sina 28 år. Så illa tyckte jag nog inte att det var, för bollen kom lite oväntat. Men visst – nog borde Rolfö blivit målskytt.

Maktskifte i Tyskland alltså. Och kanske även i Frankrike.

I kväll såg jag nämligen PSG vinna mot Lyon med 1–0. Det är ju högst ovanligt att Lyon förlorar en match. De tidigare gånger jag sett dem förlora har de alltid ägt spelet, men blivit sönderkontrade.

Så var det inte i dag. Utan PSG vann fullt rättvist. Det var en ytterst chansfattig match. Så chansfattig att Lyon faktiskt inte hade en enda 100-procentig målchans. Och i själva spelet var det länge PSG som dikterade villkoren.

När Lyon började närma sig målet var i princip alltid suveräna Irene Paredes i vägen. Den spanska mittbacken gjorde alltså en tiostjärnig insats.

Tråkigt för PSG var att segerskytten Marie-Antoinette Katoto haltade av. Vi får hoppas att det var en lindrigare skada än det först såg ut att vara. Just Katoto och Kadidatou Diani var suveräna i offensiven. Man förstår att Lyon försökte köpa Diani i somras.

Nu leder PSG franska ligan en poäng före Lyon. Det är definitivt för tidigt att räkna ut de senaste 14 årens franska mästarlag. Men dagens match indikerade att PSG åtminstone är uppe jämsides.

Tisdagen var en stor kvaldag i Europa. Sverige, Norge och Danmark säkrade platser i EM-slutspelet 2022. Tidigare var arrangörslandet England samt Tyskland och Nederländerna klara. Det återstår således tio platser att kämpa om.

Sent under tisdagskvällen stod Österrike för en stark insats när man gjorde som i EM-slutspelet 2017, alltså kryssade mot Frankrike. Då blev det 1–1. Den här gången slutade det 0–0, vilket gör att det lag av Österrike och Frankrike som förlorar returen bör ha en god chans att kvala in som bästa tvåa.

Jag gick nyligen igenom läget grupp för grupp. Här är en uppdaterad genomgång:

Grupp A: Här är alltså Nederländerna klart för slutspel. Och under tisdagen blev det även klart att Ryssland tar andraplatsen. De har inbördes på Slovenien, som kan komma upp på samma poäng. Min gissning om att ryskorna kommer att få tillgodoräkna sig 18 poäng i jämförelsen med de andra grupptvåorna kvarstår. Återstår för ryskorna är hemmamatch mot Kosovo och bortamöte med Turiket. Inför de matcherna har man tolv poäng i jämförelsetabellen.

Grupp B: Danmark vann med starka 3–1 borta mot Italien under tisdagen och är därmed klart för EM-slutspelet. Danskorna har full poäng med bara en match kvar att spela – hemmamötet med italienskorna. Även om Danmark fortfarande kan bli grupptvåa är alltså EM-platsen säkrad. Orsaken är att Danmarks 21 poäng i jämförelsetabellen är såpass bra att de minst garanterar att laget går in bland de tre bästa tvåorna.

Italienskorna kommer också sämst sluta tvåa. De behöver vinna med tre mål i Danmark för att sno gruppsegern. Italien har även kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Just nu har Italien 15 poäng i jämförelsetabellen. Mitt tips om att tvåan i den här gruppen kommer att ta med sig 18, 19 eller 21 poäng till jämförelsen mellan grupperna känns fortsatt mycket realistiskt.

Grupp C: Martin Sjögren:s Norge bortaslog under tisdagen Wales och säkrade samtidigt både gruppseger och EM-plats. Samtidigt kan man ha sparkat bort walesiskorna från chansen att kvala in.

Fortfarande har såväl Wales, Nordirland som Belarus chansen att ta andraplatsen. Men efter att Nordirland under tisdagen bortabesegrat Belarus med 1–0 känns det numera som klar fördel för nordirlänskorna i kampen. Om de vinner sina två återstående matcher, hemma mot Belarus och Färöarna – då blir det playoff för Nordirland.

Även för Belarus gäller att laget har saken i egna händer. Segrar i de tre sista omgångarna, och Belarus går till playoff. Men Belarus har betydligt svårare schema, nämligen bortamöten med Norge, Nordirland och Wales.

Grupp D: Tabellen leds av Polen, men det är ändå stor fördel Spanien. Spanjorskorna är en poäng bakom med två matcher färre spelat. Det mesta talar för spansk gruppseger.

Andraplatsen står då mellan Tjeckien och Polen om andraplatsen. Eftersom Polen har kvar att möta Spanien, medan tjeckiskorna stöter på Moldavien i sista omgången lutar det åt tjeckisk andraplats. Tjeckien hamnar sannolikt på 16 poäng i jämförelsetabellen. Polen kan komma upp på 17, men då måste man vinna mot Spanien i sista omgången.

Grupp E: Här förbättrade Finland sina EM-aktier betydligt under tisdagen. 1–0-segern hemma mot Skottland tog upp finlänskorna i tabelltopp. Mycket återstår dock av gruppen, där det står mellan Finland, Skottland och Portugal.

Grupp F: Sverige har vunnit gruppen redan innan bortamötet med Slovakien. Det är klar fördel Island i kampen om andraplatsen, men även Slovakien har chansen att bli tvåa.

Om slovakiskorna tar sex poäng på sina båda återstående hemmamatcher mot Island och Sverige, samt att segern mot isländskorna är större än 1–0 – då tar Slovakien andraplatsen på 16 poäng. Mitt tips är däremot att Island blir tvåa på 19 poäng.

Grupp G: Här spelade alltså Frankrike och Österrike 0–0 i första mötet. Därmed står båda lagen på 16 poäng med två matcher kvar att spela. Tisdagens kryss innebär att hoppet om EM släcktes för Serbien. Med två omgångar kvar där topplagen skall mötas ytterligare en gång står det klart att grupptvåan här kommer att sluta inom intervallet 16–20 poäng.

Noterbart är att varken fransyskor eller österrikare har släppt in något mål hittills i EM-kvalet.

Grupp H: Här möts Belgien och Schweiz i en ren gruppfinal i sista omgången. Inför avspark leder schweiziskorna på 19 poäng, en fler än belgiskorna. Således är det klart att grupptvåan här antingen slutar på 18 eller 19 poäng.

Grupp I: Här blev alltså Tyskland klart för slutspel i fredags. Bakom dem ligger Irland tvåa med en omgång kvar att spela. Trots att Ukraina är en poäng bakom är det fördel för ukrainskorna i kampen om andraplatsen. Ukraina kan som mest komma upp i 15 poäng, medan Irland slutar på 16 om de vinner mot tyskorna.

Gissningsvis kommer de tre bästa grupptvåorna från grupperna B, F och G. Det innebär alltså att Danmark/Italien, Island och Frankrike/Österrike skulle bli bästa grupptvåor.

Det innebär i sin tur att vi skulle få följande lag till playoff i april nästa år:
* Ryssland
* Nordirland/Wales/Belarus
* Tjeckien/Polen
* Finland/Portugal/Skottland
* Schweiz/Belgien
* Ukraina/Irland

Sverige fortsätter att kvala in till alla stora mästerskap. I dag har vi lagt till EM 2022 till den fantastiska svit av mästerskap som vi är ensamma om i Europa.

Ledorden bakom 2–0 mot Island var stabilitet och kvalitet. Vårt landslag är väldigt stabilt, och har nu noterat 24–0 på fyra hemmamatcher i EM-kvalet.

Bakom ordet kvalitet tänker jag mycket på passningsspelet. Under coronatider görs alla intervjuer efter landskamper på podium. Därmed tog det rekordlång tid innan mina kollegor kunde börja skriva sina artiklar. Sista kvinna klev av podiet 21.50.

Jag skulle bara göra betyg och krönika, vilket gjorde att jag kunde tjuvstarta – och hade lämnat mina texter långt innan podieintervjuerna var över.

Jag hann höra några av intervjuerna. Och jag noterade att förbundskapten Peter Gerhardsson pratade om ett målmedvetet arbete med lagets taktiska passningsspel, något som gjort att spelarna fått större självförtroende att spela sig ur situationerna.

Och lagkapten Caroline Seger drog till med följande guldcitat:

”Kul att Sverige också börjar spela riktig fotboll.”

Hon förklarade att med riktig fotboll menar hon en fotboll där man kan hålla i bollen en stund, alltså där det inte bara handlar om att kontra och bara slå en till två passningar inom laget.

”Den här fotbollen är mycket roligare för en innermittfältare, man är delaktig istället för att bara se bollen flyga över huvudet hela tiden.”

Apropå Seger så sa Islands Glodis Perla Viggosdottir att hon tycker att Seger fortsatt är en av världens bästa innermittfältare.

”Hon är kanske en sådan spelare man inte uppskattar förrän man spelar med henne.”

Viggosdottir menade att Seger ställer höga krav på sig själv och sina medspelare, vilket höjer de lag hon spelar i.

Vi i media fick se att Seger även ställer höga krav på hur journalister uppträder. DN:s utsände fick telefon när lagkaptenen satt på podiet. Hon var snabb med att säga:

”Lägg på. Lägg på”

När det gäller matchen skulle jag sätta betyg på de svenska spelarna. Det slutade med nio treor och två tvåor. Min uppfattning på plats var alltså att det svenska laget var väldigt jämnt. Den prestation som utmärkte sig den här tisdagen på Gamla Ullevi var ju förstås Olivia Schough:s 2–0-mål.

Jag har ofta varit kritisk mot att Schough varit med i landslagstruppen. Den här gången fanns det inget att invända mot uttagningen. Och Djurgårdskaptenen tog vara på chansen på bästa sätt. Hon strålar för tillfället av självförtroende. Kan hon fortsätta hålla den här nivån är hon i landslaget för att stanna.

Det var för övrigt en stor nordisk dag i EM-kvalet. Både Norge och Danmark säkrade också sina platser till mästerskapet 2022. Och Finland tog ett stort steg i rätt riktning via 1–0-seger mot Skottland. Det känns troligt att det blir fem nordiska länder i nästa EM-slutspel.

En halvtimma till avspark i den avgörande EM-kvalmatchen på Gamla Ullevi. Peter Gerhardsson har valt att satsa på Jennifer Falk i målet och på Olivia Schough på kanten.

Här är laguppställningarna:

I dag kan damallsvenskan i praktiken avgöras. 15.00 spelar Rosengård på Vittsjö idrottspark. När lagen möttes i premiären fick Malmölaget med sig en högst turlig 1–0-seger.

Efter att ha inlett matchen starkt tappade nämligen Rosengård sitt spel och när Vittsjö gjorde det matchavgörande självmålet talade det mesta för 0–0. I dag har Rosengård inte råd med något tapp. Malmöklubbens enda chans på guldet är att ta tolv poäng på de fyra matcher som är kvar.

I mitt förra inlägg frågade jag er om hjälp med att berätta om vad som hänt under de tre omgångar där jag varit i damfotbollsskugga. Tre omgångar där Rosengård gått från givna svenska mästare till lika givna förlorare. För i Malmö innebär en andraplats att man är en förlorare.

Ni bjöd på bra analyser – tack för dem. De pekade i allmänhet på en desperation och i viss mån självblindhet från Rosengårds sida. När man gnäller på att man ställs mot motståndare som spelar försvarsinriktat har man dålig förståelse för modern fotboll.

För storlag är det vardag att möta lågt stående motståndare. Om man inte kan hantera ett sådant motstånd bör man gå till sig själv och fundera på varför. Att bli arg på motståndaren ger absolut inget. Eller. Det ger ju tips till kommande motståndare hur man kan få topplaget ur balans…

Den här säsongen har Göteborg varit överlägset bäst i damallsvenskan på att slå hål på lågt stående motståndare. Det har man för att Göteborg också är det lag som skapar klart flest målchanser. Utan att ha sett de senaste omgångarna gissar jag att Rosengårds bristande löpvilja på mittfältet kan bli lagets fall. Göteborg har framför allt mer löpvilja på sina centrala spelare, vilket innebär att man har fler spelare i straffområdet när chanserna dyker upp. Och det finns ett starkt samband mellan antal spelare i straffområdet och antal mål.

För Rosengård kan faktiskt avsaknaden av lagets enda riktigt löpvilliga innermittfältare, Hanna Bennison, ha blivit mer avgörande än den borde.

Men i dag spelar alltså Rosengård med kniven mot strupen i Vittsjö 15.00. En timma senare tar Göteborg emot Kif Örebro på Valhalla. Göteborg har guldet i sina egna händer, och vid seger i dag ger jag göteborgarna över 90 procents chans på guldet. För då har man marginaler in i de tre avslutande omgångar som innebär möten med Växjö (b), Linköping (b) och Vittsjö (h).

Poängtapp i dag kombinerat med Rosengårdsvinst skulle däremot göra var och en av de där tre avslutande matcherna till rätt skrämmande historier för Göteborg. Skrämmande eftersom var och en då har potential att bli matchen som gör att guldet går upp i sand.

Till dagens match kommer dock Göteborg med stort självförtroende. Jennifer Falk har hållit nollan i sina sju senaste matcher – fem i damallsvenskan, en i cupen och en i EM-kvalet. Senast hon släppte in ett mål var i förlusten mot Kristianstad den 29 augusti.

Och framåt har Göteborg den stabila segerraden 3–0, 3–0, 3–0, 2–0 och 3–0 på sina fem senaste damallsvenska matcher. Göteborg är således jättefavorit mot Örebro. Men det är värt att komma ihåg att Kif trivdes väldigt bra på Valhalla i fjol. Närkingarna vann med 4–2 i en träningsmatch och det blev 0–0 i damallsvenskan. Så kanske, kanske, kanske att Örebro kan hjälpa Rosengård i guldstriden inför de tre sista omgångarna.

Den senaste månaden har jag tyvärr haft väldigt dålig koll på all damfotboll. Fokus har legat på annat. Men personligen kunde jag andas ut i början av förra veckan. Då var plötsligt spänsten i steget tillbaka igen efter nästan 3,5 månader av kraftlöshet.

Förhoppningsvis kan jag snart vara ikapp med allt som fått skjutas upp under sjukdomstiden, vilket gör att jag kan ta upp bloggandet på allvar igen.

Men nu tänkte jag skicka ett par frågor till er. Normalt brukar jag försöka analysera skeenden och komma med analyser. Men på sistone har jag knappt sett något av damallsvenskan.

När jag tvingades släppa greppet ledde Rosengård med två poäng, och verkade till synes ostoppbart. Nu är det fyra omgångar kvar, och plötsligt har Göteborg en fyrapoängsledning. Jag har inte sett någon av de lagens tre senaste omgångar. Men jag undrar, vad är det som hänt? Har Rosengård rasat ihop?

I botten är jag inte lika frågande. Där skickade väl för övrigt Göteborg ner Uppsala i elitettan i dag. Vilket som blir det andra nedflyttningslaget känns mer ovisst. Fem lag är i farozonen. Jag har sett Växjös fantastiska förvandling efter att Maria Nilsson blev ensam tränare. I nuläget känns det som att Växjö faktiskt klarar sig.

Istället känns det som att det blir ett norrlag som gör Uppsala sällskap ner i andradivisionen. Umeå har bara en poäng på de fem senaste omgångarna och börjar vara riktigt illa ute. Och käftsmällen från i fredags då UIK ledde med 2–1 mot Vittsjö efter 90 minuter kan bli tung att resa sig från. Skåningarna gjorde ju två mål på tilläggstid, och vann.

Det var för övrigt en av få matcher jag sett den senaste månaden. Och sett till spelet var Vittsjös seger hur rättvis som helst. Likväl är det otroligt jobbigt att tappa 2–1 till 2–3 på övertid. Umeå är alltså illa ute.

Umeå är illa ute. Allra värst är dock läget för Piteå. I veckan åkte man ur cupen via 4–3-förlust mot Morön. Och i dag åkte man på en blytung 1–0-förlust i Växjö. Sett till höjdpunkter och matchstatistik var smålänningarna det klart bättre laget.

Jag har dock inte sett någon av dagens matcher. Senast jag kollade in Piteå kändes laget på uppgång. Nu ser det riktigt mörkt ut. Man är under strecket, och schemat för de fyra sista omgångarna ser långt ifrån lätt ut. Frågan jag ställer mig, vad har hänt med Piteå?

I elitettan återstår sex omgångar, och AIK är otroligt nära damallsvenskan. Med tanke på att de jagande lagen skall mötas inbördes två gånger är avståndet när till tredjeplatsen i realiteten mer än åtta poäng.

I kampen om andraplatsen är Hammarby nu förbi Morön. Men de båda skall alltså mötas två gånger framöver. Det känns fortsatt som att de båda matcherna blir väldigt avgörande.

I botten kommer tre av Älvsjö, Lidköping, Kvarnsveden, Sandviken och Sunnanå åka ut. Där känns det nästintill omöjligt att tippa utgången.

Vilka som kommer att ersätta de tre lag som åker ut får vi veta i nästa vecka. I helgen slutade kvalmatcherna mot elitettan så här:

Sundsvalls DFF–Notviken 1–0
Rössö Uddevalla–IFK Norrköping 0–2
Borgeby–Mariebo 0–0

Av de lagen har jag sett Jönköpingsklubben Mariebo. Jag kommenterade deras avslutningsmatch i grundserien för BT-tv. Då såg jag ett 4–3–3-lag med ett väldigt starkt mittfält. På det mittfältet utmärkte sig rutinerade Madeleine Tegström med både stor bolltrygghet och fin förmåga att hitta fria ytor. Mariebo såg starkt ut.