Ett land. Ett lag. 23 historier.

I går lade USA upp 23 tv-klipp med sina VM-spelare där de berättar om sin bakgrund. De kallar serien One Nation. One Team. 23 Stories.

Det handlar om cirka två minuter långa klipp där spelarna berättar om hur de hamnat där de gjort och hur de ser på sina roller i VM. Det är dessutom utmärkt marknadsföring av spelarna och laget.

Får vi se något liknande från den svenska truppen?

Det är alltså 23 klipp. Här är några exempel, först klippet med Christen Press där hon pratar om hur viktig hennes flytt till Göteborg har varit för hennes utveckling som fotbollsspelare:

Och här är klippet med Meghan Klingenberg där hon berättar om hur hon fått sin tuffhet:

Här berättar Abby Wambach om vad som drev henne som ung spelare på high school och hur finalförlusten vid VM i Tyskland 2011 har påverkat henne:

 

Jakobsson är en av de bästa i Frankrike

Lotta Schelin leder skytteligan i franska D1 Feminine inför de två sista omgångarna på fina 28 mål. Trots det är Lyons svenska superstjärna inte med bland de sex kandidaterna till säsongens bästa spelare i ligan som franska Eurosport tagit ut.

Där finns däremot tre av Schelins lagkamrater i Lyon; dels svenskans konkurrenter om skytteligatiteln Eugenie Le Sommer (27 mål) och Ada Stolsmo Hegerberg (24 mål) samt mittfältaren Amandine Henry. Där finns också PSG-duon Shirley Cruz och Fatmire Alushi – och så finns där en svensk.

Franska Eurosport anser nämligen lite överraskande att det är Sofia Jakobsson som är bästa svenska spelare i D1 Feminine den här säsongen. Personligen har jag av förklarliga skäl inte sett henne så mycket i ligan, men hon har ju sett pigg ut i landslaget under våren och Montpellierspelaren var ju väldigt bra i cupfinalen nyligen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

I ligan placerar sig Jakobsson för tillfället på nionde plats i skytteligan med sina tolv mål. Klart är att Montpellier är nöjd med henne, klubben har nyligen förlängt kontraktet att gälla även över nästa säsong.

Det är för övrigt fransk ligaomgång på söndag. Det mest spännande där är hur det skall gå i skytteligan, alltså många mål Lyons forwardstrio kan vräka in mot seriejumbon Arras.

Helgens höjdpunkt är ju annars morgondagens tyska cupfinal, Wolfsburg–Potsdam, med avspark 17.15. Jag håller Wolfsburg som favorit med 80–20 där – även om Potsdam har kunnat lägga full koncentration på cupen medan Wolfsburg fram till i söndags hade tredelat fokus. Cupfinalen skall gå att se på Sportschau, förhoppningsvis är inte sidan geoblockad.

Innan den tyska cupfinalen i morgon drar omgång 4 i damallsvenskan igång med Kif Örebro–Mallbacken, en match där Närkelaget borde få räkna in sin första trepoängare för säsongen.

Målfattigt – det är faktiskt positivt

Hammarby och Linköping avslutade den tredje omgången av damallsvenskan genom att spela 0–0 i dag. Det var den tredje mållösa matchen hittills i serien.

Man skulle kunna tycka att det är oroväckande med tanke på att fem matcher har slutat 1–0 samt att ytterligare fem drabbningar bara har innehållit två mål. Alltså har det blivit två mål eller färre i 13 av 18 matcher så här långt.

Och visst, på ett sätt är det ju tråkigt för publiken att det är målfattigt. Men för svensk damfotbolls utveckling är de allt tajtare försvaren en positiv sak. För när lagen blir bättre på att försvara sig ställer det högre krav på kvalitet och kreativitet i anfallsspelet.

Bara för några år sedan spelade lagen genomgående naivt i defensiven, då räckte det ofta att ha någon snabb spelare i laget som sprang rakt fram för att skapa målchanser.
På några få år har lag efter lag slipat till sin defensiv, vilket gör att det numera krävs smarta forwards för att lyckas i damallsvenskan. Det krävs forwards med förmåga att läsa spelet och backar och mittfältare som har större precision i sitt passningsspel. Det ställs dessutom högre krav på kvalitet och koncentration vid fasta situationer.

Det här är saker som vårt landslag kommer att ha nytta av framöver. För på högsta internationella nivå krävs det också ett smart anfallsspel för att nå framgångar.

Jag har inte haft tid att följa dagens match, men jag såg några höjdpunkter på SVT-sporten. Av de att döma borde Linköping ha vunnit. Men lagets oförmåga att göra mål fortsätter att kosta dem segrar.
För Hammarby är det här en extrapoäng som laget antagligen inte kalkylerat med. Sannolikt en poäng som ger laget rejält med självförtroende inför de två kommande matcherna, där man också ställs mot lag som tippats som topplag inför seriestart.

Det enda lag som öser in mål är Rosengård. De har 13–1 i målskillnad. Deras målvakt Zecira Musovic har alltså bara släppt in ett mål. Hennes stabilitet under våren har fått Pia Sundhage att hinta om att det kan bli tal om en plats i VM-truppen för 18-åringen. Musovic har en egen blogg, där hon tog emot Sundhages uttalande så här.

Apropå landslaget skrev Maja Johansson ett intressant inlägg på Damfotbollsbloggen i dag. Det handlar om landslagets brist på tyngd och är högst läsvärt.

PSG, Sjögran, Dahlkvist, tysk guldstrid och Kanadas VM-trupp

Det har gått drygt två dygn sedan PSG slog ut Wolfsburg ur Champions League. Jag har försökt att hitta längre sammandrag från matchen, men har inte varit speciellt framgångsrik.

Det här klippet från Uefa är det längsta jag hittat. På det ser man ju att det blev precis så tajt och spännande som man kunde förvänta sig på slutet. Den räddning PSG-målvakten Katarzyna Kiedrzynek gör på Vanessa Bernauer:s skott på slutet är ju riktigt svettig.

Vad jag förstått hade Wolfsburg fler bra chanser att göra det 3–1-mål som hade betytt avancemang. En chans som saknas i Uefa-klippet men som jag sett på en vine var när Babett Peter sköt över från nära håll på retur efter att Lena Goessling träffat ribban. Men den chansen kan ju inte ha varit i ställningen 1–2, för då var ju Peter utbytt.

Som jag ser det går PSG nu in i finalen som knappa favoriter. De har slagit ut Europas två bästa lag på vägen till Berlin och har en jättemöjlighet att ta klubbens första riktigt stora titel. Tråkigt för laget – och för henne själv förstås – att Caroline Seger är avstängd i finalen. Det gör att Kosovare Asllani blir enda svenska representant i årets Champions Leaguefinal.

Therese Sjögran

Therese Sjögran

* På hemmaplan är ju dagens nyhet att Therese Sjögran slutar efter VM för att bli sportchef i FC Rosengård. Det är ingen lätt uppgift att kliva rakt av planen in i styrelserummet. Mina spontana reaktioner var att det är kul för svensk damfotboll att Sjögran blir kvar i sporten, att det är kul för Sjögran att få den här chansen samt att jag hoppas för Rosengårds och Sjögrans skull att Erling Nilsson går vid hennes sida ett bra tag.

Jag minns när Stefan Andreasson gick rakt av planen för att bli sportchef i Elfsborg. Det tog flera år innan han och klubben hittade rätt. Bara för att man varit en stark ledare på planen och i omklädningsrummet blir man inte en framgångsrik sportchef över en natt. Med det sagt tror jag att Sjögran har goda förutsättningar att göra ett mycket gott jobb i Rosengård över tid.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

* Sjögran lär få dra ett tungt lass i det VM som nu bara är drygt 38 dygn bort. Att Lisa Dahlkvist fick lämna Örebros 1–1-match mot Piteå med nya skadeproblem är rejält oroande för vårt landslag. Även om Pia Sundhage aldrig skulle säga att hon är orolig så tror jag att hon kramar sina båda tummar stenhårt för att Dahlkvist skall vara 100-procentigt frisk och spelklar till VM-premiären.

För med Hanna Folkesson borta från turneringen skulle det vara väldigt tunt med aggressiva bollvinnare på vårt mittfält om även Dala försvann ur leken. Väldigt tunt. Och med tanke på att Sundhage har valt att spela med väldigt många offensiva spelare i sitt lag är behovet av någon duktig bollvinnare på centralt mittfält gigantiskt stort.

* I damallsvenskan avslutas den tredje omgången i morgon med Hammarby–Linköping, en match LFC måste vinna om laget skall kunna oroa Rosengård det minsta.

För övrigt har jag både i mitt förra inlägg och på Twitter konstaterat att Göteborg FC har en tunn trupp. Jag har fått svar som säger att även Rosengårds trupp är tunn. Och för spel på högsta internationella nivån stämmer det. Men för damallsvenskan känns det som att Rosengård har råd med ganska många skador.

I helgen möttes för övrigt Rosengård och Göteborg i F19-serien. Där vann Rosengård med 11–0 – siffror som säger det mesta om vilken av klubbarna som har bredast verksamhet.

* I Tyskland får vi den superavslutning som man drömt om. Söndagen den 10 maj klockan 14.00 gör Wolfsburg, Bayern München och Frankfurt upp om ligaguldet. De skiljer en poäng vardera mellan de tre guldkandidaterna.

Både obesegrade Bayern München (som tar emot Essen) och Champions Leaguefinalisten Frankfurt (som tar emot Wolfsburg) behöver hjälp för att kunna vinna guldet, men båda har sitt Champions League-öde i egna händer. Vinner de sina sista matcher spelar de i Champions League till hösten.

Ja, Frankfurt har ju faktiskt två chanser att ta Champions Leagueplatser. Skulle de förlora hemma mot Wolfsburg den 10 maj kan de ju kvala in genom att besegra PSG fyra dagar senare.

Wolfsburg har guldet i egna händer. Seger mot Frankfurkt och saken är klar. Men bortamatch mot Frankfurt är ju knappast den enklaste uppgift man kan ha. Innan ligan avgörs skall dock Wolfsburg spela cupfinal mot Potsdam. Den matchen går på fredag klockan 17.15. Där är die Wölfinnen stora favoriter mot ett Potsdam som gjort väldigt svaga resultat de senaste veckorna. I helgen fick man exempelvis bara 1–1 borta mot bottenlaget SC Sand.

Christen Press

Christen Press

* I USA är Christen Press och Crystal Dunn de hetaste spelarna i NWSL. Båda blev tvåmålsskyttar i helgen. Press har totalt gjort fyra mål, leder skytteligan och är i grym form. Hon måste vara högaktuell för en ordinarie forwardsplats i USA:s VM-lag.

Högerback Dunn spelar numera forward, har totalt gjort tre mål i ligan och är minst lika het som Press. Jag såg huvuddelen av Washington Spirits match i söndags natt och om USA har 20 utespelare som för tillfället är bättre än Crystal Dunn – då kommer amerikanskorna att jogga hem VM-guldet i sommar. Om förbundskapten Jill Ellis också sett Dunn den senaste tiden gissar jag att Ellis ångrar att hon inte tog med den allroundkunniga Washingtonspelaren till Kanada.

* Slutligen till just Kanada. Värdnationen presenterade sin VM-trupp i går. Den innehåller en mängd Sverigebekanta spelare. Noterbart är att bara en av truppens 23 spelare har sin klubbtillhörighet i hemlandet. Jämför det med Frankrike där samtliga 23 spelare håller till på hemmaplan.

Jag hade nog gissat att Janine Beckie skulle få plats i truppen, men istället blev för mig okända duon Selenia Iacchelli och Ashley Lawrence uttagen. Här är Kanadas VM-trupp i sin helhet:

Målvakter:
Stephanie Labbé (klubblös), Karina LeBlanc (Chicago Red Stars, USA) och Erin McLeod (Houston Dash, USA)

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

Backar:
Kadeisha Buchanan (West Virginia University, USA), Allysha Chapman och Lauren Sesselmann (Houston Dash, USA), Robyn Gayle, Carmelina Moscato, Marie-Eve Nault och Emily Zurrer (alla klubblösa) och Rhian Wilkinson (Portland Thorns FC, USA)

Emily Zurrer

Emily Zurrer

Mittfältare:
Jessie Fleming (London NorWest SC), Selenia Iacchelli och Sophie Schmidt (båda klubblösa), Kaylyn Kyle (Portland Thorns FC, USA), Ashley Lawrence (West Virginia University, USA), Diana Matheson (Washington Spirit, USA) och Desiree Scott (Notts County Ladies, England).

Forwards:
Josée Bélanger (klubblös), Jonelle Filigno (Sky Blue FC, USA), Adriana Leon och Melissa Tancredi (Chicago Red Stars, USA) och Christine Sinclair (Portland Thorns FC, USA).

Guide till PSG–Wolfsburg – och lite damallsvenska tankar

I dag har Frankfurt vräkt in sex nya mål på Bröndby, vunnit med totalt 13–0 och därmed raderat ut Umeås nio år gamla rekord över största semifinalmarginal i Champions League.

Höjdpunkter från första mötet finns här och från dagens finns här.

Dagens match var ju dock bara en transportsträcka. Det är i morgon 18.00 det blir riktigt intressant. Då är det retur mellan PSG och Wolfsburg, en match som på förhand känns som årets mest intressanta klubbmatch i Damfotbollseuropa.

PSG har med sig 2–0 till hemmamötet vilket innebär att Wolfsburg alltså måste vinna med två måls marginal i morgon för att gå vidare. Ja, inte med 2–0 då – för då blir det förlängning.

Sedan första matchen har Wolfsburg fått tillbaka Almuth Schult och Lena Goessling två spelare kommer att höja tryggheten i det tyska laget rejält. PSG är väldigt försvarsstarkt och på förhand håller jag nu fransyskorna som knappa favoriter, men bara med 51–49.

Wolfsburg har ju nämligen en makalös anfallskraft och gör tyskorna ett tidigt mål, då lär det bli riktig nerv i det här dubbelmötet. Wolfsburg är nere för räkning – men tyska lag ger aldrig upp förrän de är helt uträknade. Tyvärr kommer jag inte att kunna se morgondagens match, något som svider. Svider gör det även att matchen som ju är ett svenskmöte inte visas av någon svensk tv-kanal. Vi svenskar är hänvisade till streamar, som den här.

Innan jag drar mig tillbaka för ikväll tänkte jag även kommentera de damallsvenska matcher som spelats sedan mitt förra inlägg. Det är ju en makalös tur att Eskilstuna spelar i damallsvenskan, för annars hade publiksnittet sannolikt nått historiskt dåliga nivåer. I dag var 125 på Grimsta och såg AIK–Mallbacken och i går kom 246 till Vilans IP för att se Kristianstad köra över Göteborg. Tråkiga siffror.

Det är alltså Eskilstuna som bär upp publiksnittet. De hade 1085 när Umeå besegrades med 2–0 häromdagen. Det är också den match jag sett mest – typ 30 minuter koncentrerat och 60 minuter okoncentrerat – av i omgången. Det jag såg imponerade Eskilstuna med gott passningsspel. Laget känns riktigt intressant. Och gör man sådana mål som Olivia Schough, där bollen tar i båda stolparna och ribban innan den går in – då är laget inne i ett flyt. Just nu känns Eskilstuna som det lag som har bäst möjlighet att utmana urstarka Rosengård.

Malmölaget gjorde i dag som man gjort tidigare – man tog det lugnt i första halvlek bara för att köra över motståndet efter paus. 17 minuter in i andra halvlek var det 0–4 i Vittsjö. Då var det svårt att förstå hur det kunde ha varit 0–0 i halvtid.

Göteborg föll alltså i Kristianstad i går. Bakom siffrorna 3–1 döljer sig ett riktigt darrigt Göteborgsförsvar och ett vasst hemmaanfall. Visst fick man ett mål billigt bortdömt och Vilans IP har aldrig varit någon favoritplats för göteborgskorna, men totalt sett var laget ändå så blekt att det känns som att Göteborg nog har för tunn trupp och för få defensivt inriktade spelare för att bli ett riktigt topplag.

Slutligen till dagens måstematch mellan mina tippade nedflyttningslag, AIK och Mallbacken. Värmländskorna vann med 1–0 efter ett slumpartat mål. Jag såg inte jättemycket av matchen, men det jag såg tyckte jag ändå att Mallbacken hade ett bättre agerande i sitt försvarsspel än AIK. Även om AIK låg på styrde Mallbacken oftast hemmaspelarna till avslut ur dåliga vinklar.

Jennifer Falk

Jennifer Falk

De få gånger AIK fick klara chanser var Jennifer Falk på hugget. Just Falk unnar jag verkligen nollan och segern – hon har väntat i över 1,5 år på att få vara på den segrande sidan i en damallsvensk match. Resultatet ger lite arbetsro till Mallbacken. AIK däremot borde vara lite stressat nu. Noll gjorda mål på tre omgångar, där man dessutom mött tippade bottenlag som Umeå och Mallbacken – det är inget bra facit.

Väntad – och stark fransk VM-trupp

Vid lunchtid presenterades Frankrikes VM-trupp. Det blev rakt igenom väntade – och starka namn.

Det är definitivt Frankrikes bästa mästerskapstrupp någonsin och sannolikt även den 23-mannatrupp av alla till VM-slutspelet i Kanada där det finns störst talang.

Tidigare år har fransyskorna saknat viss spets, men med den form som Eugénie Le Sommer visat hela säsongen har man nu även en pålitlig målskytt.

Om de inte hade varit för att Frankrike drabbats av medaljfrossa i de fyra senaste stora mästerskapen skulle jag hållit truppen nedan som den självklara guldfavoriten. Nu har Frankrike en mental barriär att bestiga innan vi kan börja prata guld, vilket gör att det stora favoritskapet ändå hamnar på USA och Tyskland.

Kollar man namnen nedan så skulle jag säga att alla uttagna utespelare håller sådan klass att de nog hade gått in i en svensk startelva. Alla spelare är hemmabaserade, självfallet med tung dominans från Lyon (tio spelare) och PSG (sju). Totalt har bara fem klubbar lämnat spelare, utöver storklubbarna har Juvisy (fyra), Montpellier (en) och Guingamp (en) fått med representanter.

Här är truppen i sin helhet:

Målvakter:
Sarah Bouhaddi och Méline Gérard (Lyon) samt Céline Deville (Juvisy).

Backar:
Laure Boulleau, Sabrina Delannoy, Laura Georges och Jessica Houara d’Hommeaux (PSG), Wendie Renard och Amel Majri (Lyon), Griedge Mbock Bathy (Guingamp) och Annaïg Butel (Juvisy).
Mittfältare:
Camille Abily, Élise Bussaglia, Amandine Henry, Louisa Necib och Élodie Thomis (Lyon), Kenza Dali och Kheira Hamraoui (PSG) och Claire Lavogez (Montpellier).
Forwards:
Marie-Laure Delie (PSG), Kadidiatou Diani och Gaëtane Thiney (Juvisy) samt Le Sommer (Lyon).
Dessutom har förbundskapten Philippe Bergerôo tagit ut sju reseverver, nämligen:
Viviane Asseyi och Sandie Toletti (Montpellier), Charlotte Bilbault och Amandine Guérin (Soyaux), Aurélie Kaci (PSG), Clarisse Le Bihan (Guingamp) och Julie Soyer (Juvisy).

 

VM-genrep, cupkvartar, bottenmöte och tyskt gulddrama

Nyss kom beskedet om att det svenska VM-genrepet går mot Holland i Toronto den 30 maj. Det låter väl som en ok motståndare i sista matchen innan mästerskapet.

Innan dess skall en hel del damallsvenska matcher spelas. I dag drar tredje omgången igång med Eskilstuna–Umeå. Omgångens mest intressanta match går på lördag mellan AIK och Mallbacken, en match som känns blytung för kampen i seriens bottenskikt.

På söndag spelar Piteå och Kif Örebro i Piteå. De båda drabbade samman i Örebro i går. Där valde Piteå att ställa över stora delar av sin startelva vid sidan. Enligt matchrapporten på svenskfotboll.se var Hilda Carlén utespelare. Så illa var det dock inte, men Pitelaget var ändå chanslöst på Behrn Arena – där Lisa Dahlkvist var tillbaka i spel. Det var 5–0 redan i halvtid, och slutade 5–1.

Det borde innebära att Piteå har det mest utvilade laget till det damallsvenska mötet på söndag. Fast enligt länkad artikel ovan fick gästerna skador på både Josefin Johansson och Emilia Appelqvist. Är de båda innermittfältarna borta på söndag skulle det vara riktigt tunga avbräck för Piteå.

Utöver Örebro tog sig även Linköping vidare i cupen i går. Fast enligt rapporterna fick de jobba för att besegra Hovås/Billdal med 2–0. Kanske är det så att Hovås gör skäl för platsen som favorit till andraplatsen i elitettan bakom Djurgården. Nämnda Djurgården var för övrigt chanslöst i sitt cupmöted med Rosengård i tisdags.

Det är inte bara svenska lag som spelar dubbla matcher i veckorna för tillfället. De tuffaste programmen har de tyska topplagen Wolfsburg och Frankfurt. Båda spelade viktiga ligamatcher i går. I Wolfsburg var Almuth Schult och Lena Goessling tillbaka när Essen besegrades med 4–0. Även Frankfurt vann sin match i går med 4–0, vilket innebär att den tyska guldstriden kommer att avgöras i sista omgången.

På söndag vet vi om det är två eller tre lag som är med och slåss om titeln. Det borde vara tre, för inte tappar väl Bayern München poäng borta mot avsågade jumbon Herford?

Spontant tänker man att Wolfsburg missgynnas rätt rejält av att behöva spela dubbla matcher varje vecka, medan PSG bara har Champions League att tänka på. Att alla Wolfsburgs matcher dessutom har stor sportslig betydelse gör ju att Ralf Kellermann inte kan vila spelare på önskvärt sätt. Wolfsburgs spelschema talar alltså för PSG i final mot Frankfurt. Men nej, jag har inte på något sätt räknat bort Wolfsburg ännu. Får ett tyskt lag vittring brukar det vara svårt att stoppa.

Innan jag sätter punkt konstateras att den franska VM-truppen tas ut i dag. Undra om det blir några skrällar.

Slutligen kan de av er som tycker det är spännande att se hur bra Charlotte Rohlin är på att skjuta i ribban roa er med att se det här klippet:

 

Danmark och Polen väntar i EM-kvalet

Sverige lottades just in i grupp 4 i kvalet till EM i Holland 2017. Där väntar Danmark, Polen, Slovakien och Moldavien.

Det är förstås en grupp där Sverige bara skall ha problem med danskorna. Eftersom alla åtta gruppsegrare och de sex bästa tvåorna har direktplatser till slutspelet bör den svenska EM-platsen vara säkrad långt innan kvalet avslutas den 20 september 2016.

När seedningsgrupp 1 drogs som sista grupp såg grupp 6 svårast ut. Där fanns Schweiz, Tjeckien, Nordirland, och Georgien. Den nitlotten drog Italien.

De grupper som känns mest ovissa på förhand är grupp 2 och grupp 8. I tvåan spelar Spanien, Finland, Irland, Portugal och Montenegro och i åttan finns Norge, Österrike, Wales, Israel och Kazakstan.

Jag tänker inte spekulera mer kring kvalet. Seedningsgrupperna var väl valda och sannolikt kommer de två högst seedade lagen att avancera ur nästan varenda grupp. Det är just de två nämnda grupperna där skrällchansen är störst.

Idag finns det ingen mardrömslottning

Klockan 14.00 lottas kvalet till EM 2017 i Holland. Kvalet går att se live på uefa.com – och seedningsgrupperna går att läsa här.

Gruppsegrarna och alla grupptvåor utan en går till EM-slutspelet, något som gör att det inte finns någon lottning som skulle kunna vara så dålig att Sverige riskerar att missa EM-slutspelet.

Sverige är förstås i högsta seedningsgruppen, vilket innebär att vi inte kan möta Tyskland, Frankrike, Norge, England, Italien, Spanien eller Island.

I seedningsgrupp 2 är Schweiz, Danmark och kanske Ryssland de starkaste lagen. Svagast är Ukraina och Belgien.

I seedningsgrupp 3 heter starkaste lagen Irland och Tjeckien, medan Serbien och Ungern är svagast.

I grupp 4 och 5 är ett Portugal på frammarsch den enda lilla sportsliga nitlotten. Däremot innehåller de grupperna resemässiga nitlotter som Kazakstan och Georgien.

Från landslaget till damallsvenskan. TV-sändningarna är förstås grymt bra för oss som är intresserade. I lördags körde jag en vilodag efter en tuff vecka. Då var det perfekt att hoppa lite mellan de båda eftermiddagsmatcherna.

I Vittsjö var Kif Örebro något närmare segern, men 0–0 kändes ändå som ett logiskt resultat av det jag såg. Mitt fokus var trots allt lite större på matchen på Fryxellska skolan i Sunne.

Även om jag vet att damfotbollen med rätta kämpar för mer professionella förutsättningar kan jag inte låta bli att njuta lite av att en allsvensk match 2015 faktiskt kan spelas på ett ställe som just Fryxellska skolan. Några meter bakom ena målet passerade bilar på vad som såg ut att vara en landsväg och ytterligare några meter bakom radades ensilage-säckarna upp. Visst är det väl ändå lite charmigt?

Mitt fokus låg på Mallbacken och på deras eventuella möjligheter att hänga kvar. Det var tydligt att laget har bra organisation och även en viss offensiv spets, men i den här matchen man var lite för mjäkiga i och kring eget straffområde. Där har bottenlag inte råd att spela snyggt med små marginaler, utan det behövs fler rejäla rensningar.

Kan man spela lite rejälare har Mallbacken chansen att hänga kvar. På ett sätt är det ju lovande för värmländskorna att båda Eskilstunas mål kom i samband med hörnor. Det visar ju att man klarar av själva spelet på ett bra sätt och försvaret vid fasta situationer är ju något konkret att åtgärda.

Matchen gick alltså på Fryxellska skolan. Tyvärr var det en arena som mer än väl klarade de mycket svaga publiksiffror som noterades i den andra omgången av damallsvenskan. Det kom bara 677 och såg Rosengårds hemmapremiär mot Hammarby. Trots att den siffran känns som en besvikelse var den omgångens högsta.

Bottennappen fanns i studentstäderna. Pinsamma 128 personer såg Umeås första hemmamatch för säsongen och bara 312 såg Linköping besegra Kristianstad.
Umeå är verkligen ingen publikmagnet hittills i serien. Totalt har deras två matcher setts av 396 åskådare, en siffra som man helst hade sluppit i damallsvenskan.

Totalt när alla lag haft varsin hemmamatch ligger snittet på 753, klart lägre än fjolårets totalsnitt på 836. Fast innan jag målar fan på väggen skall jag även säga att andraomgångarna har varit svaga ur publiksynpunkt i flera år.

Ifjol var snittet i andra omgången så lågt som 362, något som ju faktiskt innebär att årets siffra på 490 är ett jättelyft. Även totalsnittet på 753 efter två omgångar är bättre än både 2014 och 2013 års siffror på 707 och 706.

Så även om jag reagerade över låga siffror i omgången och spontant funderade över om det var tv-sändningens fel är det inte läge att dra några slutsatser i det ämnet än på länge. Tvärtom lever ju faktiskt förhoppningen om att tv-sändningarna skall leda till ökat intresse för serien och med det högre publiksiffror.

* Slutligen konstateras att Frankfurt alltså slog Bröndby med 7–0 i första semifinalmötet i Champions League. Det får mig fundera över Linköpings insats i dubbelmötet med danskorna, samt på om inte nivåskillnaden mellan Frauen-Bundesliga och damallsvenskan bara blir större och större.

Visst var Rosengård nära mot Wolfsburg, men ett skadefritt Rosengård står ju i särklass i Sverige. Känslan är att övriga svenska klubbar tappar mark mot topplagen nere på kontinenten.

Drömmål av Jakobsson när Schelin avgjorde cupfinalen

Ett måltjuvsmål från Lotta Schelin betydde 2–1-seger mot Montpellier i franska cupfinalen och fixade fjärde raka dubbeln för Lyon.

Jag satt och kikade på den välspelade matchen i går kväll. Jag hade en bra stream, som bara strulade under en minut av de 90. Under den minuten lyckades jag dock missa segermålet. Tur då att Franska fotbollförbundet är snabba med att lägga upp höjdpunkter från sina matcher.

Schelins mål är behärskat och avgörande, men det är definitivt Sofia Jakobsson:s 1–0-mål man kommer att minnas från matchen. Den prestation hon gör är fantastisk. Att i hög fart röra sig bort från målet med en världsförsvarare innanför sig och ändå med full kraft få upp bollen i nättaket på det vis Jakobsson gör – det är definitivt världsklass:

Det var som synes stor skandinavisk prägel på den franska cupfinalen. Norska Ada Stolsmo Hegerberg fortsätter att visa härligt rörelsemönster inne i straffområdet. Hennes nickmål till 1–1 är också hög klass.

Skönt för Schelin att få sätta segermålet, hon får gärna kliva in i matchvinnarrollen på allvar nu under sommaren. Det är ju målskyttet som är hennes viktigaste arbetsuppgift. Fast ärligt talat var Lyons svenska forwardsstjärna rätt blek spelmässigt sett – hon var exempelvis klart sämsta svenska spelare i matchen.

Linda Sembrant, eller ”Tsembraa” som kommentatorn kallade henne, gjorde nämligen en mycket stabil insats i Montpelliers backlinje och Jakobsson var en av planens bästa spelare – kanske den allra bästa. Hon uppehöll stundtals Lyons backlinje på egen hand.

Nu var det en matchbild som passar Jakobsson bra, där det fanns stora ytor att jobba på bakom motståndarnas backlinje. Där är för övrigt Schelin och Jakobsson ju väldigt lika som forwards, båda är bäst i ett kontringsspel. Båda har snabbheten, men medan Jakobsson är mer löpstark och därmed gör större nytta i defensiven har Schelin en bättre bollbehandling och är säkrare i avsluten.

Med tanke på att även Kosovare Asllani gjorde en stark insats i går blir valet av forwardspar i VM en angenäm gåta för Pia Sundhage.

Slutligen gjordes det ett antal riktigt läckra mål i NWSL i natt. Jag rekommenderar speciellt en koll på Washingtons Christine Nairn:s frispark till 3–1 mot mästarna Kansas City. Mer perfekt i krysset än så kan man knappast skjuta en frispark. Trots att duktiga Nicole Barnhart står i det hörnet är hon chanslös. Godbiten finns 3,55 in i det här klippet:

Nu har Wolfsburg förlorat i Champions League

PSG vann med 2–0 i Wolfsburgs nya arena och det är bara för mig att erkänna, jag var helt fel ute i mitt tips om dagens Champions Leaguematch. Helt fel.

PSG var bättre än jag trott, mycket bättre. För damfotbollens skull är mitt dåliga tips en bra grej. Det skall ju helst inte gå att tvärsäkert förutspå resultaten. Utan det bästa är om sådana som jag misslyckas med att pricka in våra självsäkra tips med mycket jämna mellanrum.

I kväll är det alltså bara att lyfta på den hatt jag aldrig bär för ett PSG som gjorde en fantastisk insats – den bästa jag någonsin sett dem göra. Under den första halvleken sprang man sönder Wolfsburg och efter paus spelade man effektivt av matchen.

Nu blir det en riktigt intressant retur på söndag. Då får inte Ralf Kellermann coacha sitt lag eftersom han i dag blev uppvisad på läktaren av Pernilla Larsson. Coachfrågan blir en ingrediens i det hela som gör det ännu mer intressant.

I dag förlorade Kellermann coachmatchen mot Farid Benstiti på knockout. Visst har Kellermann för tillfället en väldigt skadedrabbad trupp och ganska få alternativ. Och visst var det ett stort minus för laget att man tvingades ställa 20-åriga reservmålvakten Merle Frohms i målet – hon var väldigt nervös i början och spred osäkerhet i sitt lag.

Men det skall inte ta ära från Benstiti och PSG som hade ett djupledsspel som jag aldrig förr sett dem använda sig av. Inledningsvis sprang de rakt igenom hemmalaget. Stor härförare var Shirley Cruz. Mittfältsstjärnan från Costa Rica slog genomskärande passningar och gjorde det andra målet på egen hand. Hon får sällan det erkännande hon borde ha, för i min värld är hon en av världens allra bästa spelare.

Hela PSG var förresten bra i dag. Det måste man vara om man skall vinna i Wolfsburg. Nu är det självklart fördel för Parislaget – inte minst mentalt. Men å andra sidan vet man ju att om Wolfsburg får minsta lilla vittring så kan de göra två–tre mål på kort tid. Så det här är inte avgjort ännu.

Avslutningsvis en kort svenskkoll. Kosovare Asllani inledde matchen lysande, men mattades något. Caroline Seger gjorde en mycket stabil insats, medan Nilla Fischer hade jobbigt med att hålla ihop sin backlinje i den första halvleken. Efter paus såg det bättre ut. De första två får starka treor medan det för Fischer blir en tvåa.

Slutligen domare Larsson – den svensk som det är svårast att betygsätta. Hade jag varit Wolfsburgsupporter hade jag antagligen öst dynga över vår VM-domare. Nu är jag svensk och konstaterar att det var en svårdömd match med mycket känslor.
Larsson hade inte hundraprocentigt grepp om händelserna, men förlorade inte heller kontrollen helt. Straffen som Sabrina Delannoy säkert satte till 1–0 kändes något billig, men inte helt feldömd. Å andra sidan kunde Larsson i konsekvensens namn blåst en liknande straff till Alexandra Popp i andra halvleken. Jag ger Larsson en tvåa, fast en mycket, mycket svag sådan.

Apropå svenskar på den internationella scenen är det strax dags för den franska cupfinalen. 21.00 drabbar svensklagen Montpellier och Lyon samman. Förhoppningsvis går matchen att se på den här länken.

Guide till semifinalerna i WCL

Om några timmar drar semifinalerna i Champions League igång med det härliga prestigemötet Wolfsburg–PSG. Jag håller tyskorna som ganska klara favoriter. Här är min guide till helgens semifinaler:

* VfL Wolfsburg–Paris Saint-Germain
I dag 18.00
TV/Stream: Ingen svensk TV-sändning. Men matchen sänds på tyska Eurosport – tydligen skall inte streamen vara geoblockad.
Odds (dubbelmötet): 65–35

Kommentar: Wolfsburg har fortfarande aldrig förlorat en match i Champions League. Förlusten kommer förr eller senare att komma, men inte ens om PSG skulle vinna en av semifinalerna tror jag att det blir franskt i finalen.

De tyska mästarinnorna har sådan tyngd och stabilitet att jag tror att de kommer att jobba sig igenom PSG:s starka defensiv. Wolfsburgs styrka är ju att man har ett inläggsspel som inget annat klubblag i världen. Alexandra Popp är en grymt stark måltavla, men även spelare som Martina Müller (som gör sin sista säsong), Yuki Ogimi, Vanessa Bernauer med fler är hot i luftrummet. Och vid fasta situationer har man ännu fler tänkbara måltavlor som sina inlägg, som lagkapten Nilla Fischer.

Trots att man har en skadedrabbad trupp känns Wolfsburg formstarkt för tillfället, och även om PSG är ett stabilt lag, saknas den snabbhet framåt som krävs för att hota Wolfsburgs stabila försvar. Förhoppningsvis lever dubbelmötet till nästa veckas retur, men jag känner mig inte alls säker på att det blir så. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger måste sannolikt göra sina två bästa matcher för året för att kunna skrälla.

* FFC Frankfurt–Bröndby IF
I morgon 14.00
TV/Stream: TV-sänds inte i Sverige. Hittar jag en länk läggs den upp här.
Odds (dubbelmötet): 90–10

Kommentar: Frankfurt har nyligen tvingats släppa Seattle-lånet Jessica Fishlock. Där tappar man många löpmeter på mittfältet. Dock har de tyska vicemästarinnorna såpass stark trupp att de bör kunna döda det här dubbelmötet redan på hemmaplan.

Jag såg i veckan att ett par av Bröndbyspelarna sa att de var övertygade om att laget kan skaka Frankfurt. Om det hade gällt en match hade jag hållit med, men nu skall den här semifinalen bli en rätt ensidig historia.

Göteborg gav Rosengård ännu bättre drömstart

Jag har precis kommit hem från en utflykt till Göteborg och Valhalla där FC Rosengårds damallsvenska drömöppning fortsatte.

Matchen mellan Göteborg och Piteå slutade nämligen 0–0 – ett logiskt resultat i en jämn match. Som jag ser det var Piteå närmast segern sett till spelet, samtidigt berövades Göteborg på minst en straff av en svag domare.

För som jag såg det från läktaren var det solklar straff när Adelina Engman hölls fast av en Piteåförsvarare (Emelie Lövgren?) i den första halvleken. Domare Annika Andric såg situationen men vinkade bort den. Det gjorde hon även i två situationer efter paus där det också osade Göteborgsstraff.

Tyvärr är domarstandarden i damallsvenskan inte alls på samma nivå som spelarna. I dag var exempelvis Andric sämst på planen.

Sett till spelet var dock inte Göteborg förtjänt av någon straff. Hemmalaget är skadedrabbat och saknade ett flertal spelare, bland annat nyförvärvet Elin Rubensson. Hemmalaget saknade tillräcklig kreativitet och löpvilja för att ta sig igenom Piteås välorganiserade lag.

Före paus var det bara Sara Lindén som hittade luckor i Piteåförsvaret. Tyvärr för hemmalaget var Lindén placerad långt ifrån spelet. Hon spelade på högerkanten och Göteborgs flesta uppspel gick mot Lieke Martens till vänster.

Men två gånger fick Lindén bollen centralt framför Piteås backlinje och hittade Engman i fina positioner. Första gången borde det ha varit straff, andra gången var finländskan fri – men sköt utanför.

Efter paus skapade Göteborg lite mer, men närmare än boll i ramen från Martens och ett skott just utanför från vikarierande vänsterbacken Sofia Skog kom man inte.

Piteå vann hörnorna med 8–2 och hade flest målchanser i båda halvlekarna. Pauline Hammarlund och Elin Johansson var hela tiden på hugget i kontringarna. Johanssons rappa steg var definitivt ett orosmoment för Göteborg.

Annars tänkte jag från början mest att jag skulle studera Piteås båda VM-aktuella spelare Hilda Carlén och Emilia Appelqvist. Carlén var inte lättbedömd. Göteborgs avslut var helt enkelt för dåliga för att sätta Pitemålvakten på några svårare prov.

När det gäller Appelqvist gjorde hon en stabil insats. Jag tycker dock att hennes mittfältskollega Josefin Johansson var bättre. Allra bäst i Piteå var Faith Ikidi – hon var grymt stabil.

Piteå visade i kväll att laget har kvalitet att slåss om den femteplats jag tippade dem på. Göteborg visade att de måste ha en skadefri trupp om de skall kunna hänga med i toppstriden.

I och med dagens resultat är Rosengård det enda av de fyra tippade topplagen som står på full poäng efter två omgångar. Risken finns att toppstriden är avgjord på ett mycket tidigt stadium. Kanske kan det här målet av Stina Blackstenius rädda damallsvenskan:

Som det känns nu är det Linköping som är det lag som möjligen skulle kunna hota Rosengård. Men då måste man få igång målskyttet på allvar.

I nuläget känns faktiskt VM som det enda riktiga hotet mot Rosengård. Malmöklubben har tunn trupp och många spelare som skall till Kanada. Tuffa spelscheman och skador skulle kunna ställa till det. Men får Rosengård vara skadefritt kommer de med mycket stor sannolikthet att vinna guldet.

Mästarlaget har spelat två matcher där de förlorat de första halvlekarna med totalt 1–0 och vunnit de andra med 9–0. Tänk hur det kommer att se ut när de börjar spela hela matcher…

Innan det är dags att sätta punkt tänkte jag rekommendera det här klippet från NWSL. Houston Dash satte en mikrofon på sin coach Randy Waldrum i premiären. Det är nytt inom fotbollen – och högst sevärt:

Dunn och Van Hollebeke petade i sista stund

USA:s förbundskapten Jill Ellis presenterade just sin VM-trupp. Det blir de 25 spelare som mötte Nya Zeeland nyligen, minus Crystal Dunn och Rachel Van Hollebeke.

Jag såg Dunn i NWSL häromdagen och imponerades av henne – då som forward. Att hon inte kommer med, men att Christie Rampone och Shannon Boxx känns lite udda. Speciellt eftersom Dunn är ung och användbar i en mängd olika positioner medan de båda veteranerna i nuläget är en bit ifrån startelvan.

Truppen i sin helhet:

Målvakter:
Hope Solo (Seattle Reign FC), Ashlyn Harris (Washington Spirit) och Alyssa Naeher (Boston Breakers).

Backar:
Lori Chalupny och Julie Johnston (Chicago Red Stars), Whitney Engen (Western NY Flash), Meghan Klingenberg (Houston Dash), Ali Krieger (Washington Spirit), Kelley O’Hara och Christie Rampone (Sky Blue FC) och Becky Sauerbrunn (FC Kansas City).

Mittfältare:
Shannon Boxx (Chicago Red Stars), Morgan Brian och Carli Lloyd (Houston Dash), Tobin Heath (Portland Thorns FC), Lauren Holiday (FC Kansas City), Heather O’Reilly (FC Kansas City) och Megan Rapinoe (Seattle Reign FC).

Forwards:
Sydney Leroux (WNY Flash), Alex Morgan (Portland Thorns FC), Christen Press (Chicago Red Stars), Amy Rodriguez (FC Kansas City) och Abby Wambach (klubblös, men tingad av Seattle Reign).

 

 

Korta inhopp i en mängd matcher

Den första helgen där man kunde se alla damallsvenska matcher på tv blev lite konstig för egen del. Jag gjorde nämligen korta inhopp i en mängd matcher, men såg inte någon hel.

Utöver damallsvenska matcher hann jag med några minuter av Mia Jalkerud:s sexmålsfyrverkeri borta mot Lidköping i elitettan och så ett par halvlekar i NWSL.

Rent spontant kändes de båda NWSL-matcherna mer underhållande än de damallsvenska jag såg, men det kan nog bero på att de damallsvenska lagen har bättre försvarsorganisation än de amerikanska, vilket gör NWSL-matcherna mer svängiga.

Oavsett måste den uppvisning Seattle Reigns fantastiska mittfält anfört av Kim Little, Jessica Fishlock och hattrickskytten Megan Rapinoe bjöd på mot Western New York Flash anses vara helgens behållning:

Att Fishlock lämnat Frankfurt redan innan semifinalerna i Champions League stärker för övrigt inte lagets chanser, varken i ligan eller mästarcupen. I helgen vann dock både Wolfsburg och Frankfurt sina hängmatcher i Frauen-Bundesliga, vilket innebär att Wolfsburg nu är serieledare en poäng före Bayern München och två före Frankfurt.

Tre omgångar återstår. Omgång 20 inleds för övrigt i morgon med matcher just för de tyska Champions Leaguelagen Wolfsburg och Frankfurt. De möter Herford och Freiburg och bör ta ytterligare varsin trepoängare.

Det om den tyska ligan. Mitt fokus i helgen låg förstås på damallsvenskan. Tyvärr missade jag lördagens tjuvstart och tillika nykomlingsmöte, men har sett det här klippet:

För Hammarby är det här förstås en kanonstart, precis den man behöver. Den riktiga värdemätaren på Söderbönorna kommer dock i Malmö i morgon.

När det gäller Mallbacken har jag förstått att de dels hade dubbla ribbskott i slutet av första halvleken samt att de missade en straff i den andra. Det antyder ju att värmländskorna var med i matchen. Dock har man inte råd att släppa in mål som Olga Ekblom:s inlägg till 2–1 om man skall hänga kvar.

I söndags såg jag en stund av Kristianstad–Umeå. Där blev det tydligt att Umeå har en väldigt tunn trupp och att laget är otroligt uddlöst utan Jenny Hjohlman och Lina Hurtig. Hurtig hoppade in och spelade en halvtimme i matchen, något som förvånade mig. Tränare Maria Bergkvist sa ju på upptaktsträffen i förra veckan att Hurtig den dagen gjorde sitt första 100-procentiga träningspass. Då känns det spontant väl bra att redan spela en halvtimma i damallsvenskan inom en vecka. Men det fanns kanske omständigheter som gjorde speltiden mer begriplig.

När det gäller Hjohlman är hon tydligen ledbandsskadad och borta i 2–4 veckor. Umetruppen är skadedrabbad, bland annat missar Jasmin Nejati hela säsongen till följd av ett avslitet korsband. Tråkigt.
Såvitt jag kan komma på är Nejati en av tre damallsvenska spelare som drabbats av korsbandsskador redan innan säsongsstart. Beata Kollmats i Göteborg och Hanna Folkesson i Örebro är de båda andra jag har koll på.

Jasmin Nejati

Jasmin Nejati

Jag såg några minuter av Piteå–Vittsjö. Den tid jag såg upplevde jag hemmalaget som starkare, men det var ju gästerna som fick med sig alla poängen.

Jag såg även några minuter i slutet av AIK–Göteborg. Där lyckades faktiskt AIK få lite tryck på gästerna i jakten på reducering. Kanske ändå att AIK har lite mer tyngd än jag trott på förhand.
På klippet ser vi Göteborgsmålen av Lieke Martens och Manon Melis, men först en godbit av Ramona Bachmann från Rosengårds match:

Slutligen då till Örebro–Rosengård. Där hade jag på hela matchen, men jag jobbade parallellt och kunde inte kolla speciellt koncentrerat. Det jag såg av Örebro var ett bra försvarsspel före paus samt en imponerande och väldigt lovande insats av unga Michelle De Jongh. Kan hon fortsätta på den nivån bör hon vara med i landslagsdiskussionen senast i höst. För den typen av centrala mittfältare har vi inte många av.

Rosengård var blekt före paus, men visade riktig mästarklass efter. De fick fart både på boll och ben och kunde ju faktiskt ha gjort sex–sju mål där. Imponerande.

En match jag inte såg något alls av var Eskilstuna–Linköping. Där fick 1308 åskådare se en liten skräll. LFC vann hörnorna med 10–1, men avsluten mot mål 2–3 och dessutom hade hemmalaget två ramträffar. LFC:s ineffektivitet fortsätter alltså.
Det är ju för tidigt att prata om ödesmatch i andra omgången, men skall Linköping ta upp kampen med Rosengård i år har man inte råd att även lämna morgondagens hemmapremiär mållöst. Premiärresultaten gör att LFC–Kristianstad känns som en riktigt intressant historia.

Hur var då TV4:s produktioner? De jag såg var bra, jag skulle nog till och med säga lite över förväntan. Kul. Det jag saknar är klipp med höjdpunkter från alla matcher, helst även ett sammanfattande klipp med alla omgångens mål – så som man kan i ligorna i Tyskland och Frankrike.

Apropå TV4 är här ett klipp med damallsvenska tips från alla kanalens damfotbollsexperter:

Slutligen tillbaka till USA och NWSL. Den damallsvenska premiäromgången lockade i snitt 1016 åskådare – kul. Totalt blev det 6097. Jämför det med världens mest publikdragande damlag, amerikanska Portland Thorns. De hade 13386 åskådare vid sin premiär mot Boston. Storpubliken fick se hemmalaget vinna med 4–1.

Intresset kring Thorns har fått engelska tidningen The Guardian att publicera det här reportaget som har titeln: ”Är Portland Thorns den första riktiga klubben inom damfotbollen?” Jag antar att de med första riktiga klubben menar att det är den första klubben som har riktig publikhausse kring alla hemmamatcher.

Ett lag som har en klack som kör tifon inför vissa matcher, som den i helgen. Visst är det underbart att se så välfyllda läktare i ligamatcher, som de här:

Intresset kring Portland Thorns ger verkligen framtidshopp för damfotbollen. Det gör för övrigt fler publiksiffror från första omgången i USA. I Houston var publiksiffran 6 012, i Kansas hade man 8 489 supportrar medan omgångens lägsta publik var låga 2 642 i Seattle. Jag skriver låga 2 642 trots att den siffran var mer än 1000 åskådare högre än den bästa damallsvenska premiärsiffran – 1619 från Hammarbys match på Tele2 Arena.

I damallsvenskan stod Kristianstad för det pinsamma bottennappet – bara 268 på en premiär är verkligen långt ifrån godkänt.