Månadsarkiv: mars 2013

Tuff påsksmäll för Göransson

Publicerad den av
Svara

Ojämna Bayern München ställde till med en påsksmäll i Frauen-Bundesliga. Hemma mot topplaget Turbine Potsdam gjorde Lena Lotzen båda målen när Bayern vann – och gav Wolfsburg riktigt guldläge.

För Antonia Göransson var det en dålig dag. Inte nog med att hon lämnade München som förlorare, hon blev även utbytt i mitten av den andra halvleken.

Jag såg den andra halvleken på DFB-tv, och kunde konstatera att München fick en drömstart på halvleken då Patricia Hanebeck efter bara 30 sekunder missade en rensning i eget straffområde, så att bollen via Alex Singer hamnade hos en helt fri Lena Lotzen.
Den tyska landslagsforwarden gjorde inget misstag. Och när hon även smällde in en vänster från distans till 2–0 i den 72:a minuten så avgjordes matchen helt. Höjdpunkter ser du här.

I och med dagens resultat leder nu Wolfsburg ligan med fyra poängs marginal till både Potsdam och Frankfurt. Det som gör att det trots allt kan bli en rafflande guldstrid är att ledarlaget har kvar båda huvudkonkurrenterna på bortaplan. Wolfsburg skall till Frankfurt den 28 april och till Potsdam den 5 maj.

* I Italien gjorde Maria Karlsson sitt tredje mål i årets ligaspel. Bardolino Verona fick dock bara 1–1 borta mot Mozzanica. Nu påverkar det inte jättemycket, då säsongen ju redan är körd sedan tidigare för Bardolino.
Trots att tvåan Tavagnacco också bara spelade 1–1, borta mot Napoli, så är Verona tolv poäng bakom Tavagnacco med fyra omgångar kvar – vilket innebär att Champions League knappt längre är teoretiskt möjligt.

* I Frankrike vann PSG med 3–0 mot Yzeure Allier efter mål av amerikanskorna Tobin Heath och Lindsey Horan samt av Sabrina Delannoy. Det innebär att Kosovare Asllani:s lag nu är fyra poäng bakom Lyon. Dock har serieledarna två matcher mindre spelade, och vinner man två av de fem sista matcherna är ligatiteln säkrad.
Den första av de två nödvändiga segrarna kan tas redan i morgon, då man ställs mot trean Montpellier på bortaplan.

* På svensk mark är måndagens supercupfinal mellan Tyresö och Göteborg helgens höjdpunkt. Då ställs Christen Press för första gången mot sin gamla klubb. Samma dag spelar även Piteå mot Umeå. I övrigt känns det lite som en mellanhelg på svensk mark.

Brist på invandrare i svensk damfotboll

Publicerad den av
11

Som kommentarer till mitt förra inlägg tog Calle och Fredrik upp bristen på invandrartjejer inom svensk damfotboll.

Den finns, och är påtaglig.

Jag vet, för jag forskade i ämnet i mitt examensarbete från journalisthögskolan. Då (1996) hade tre första eller andra generationens utomnordiska invandrare spelat i Sveriges A-landslag för damer. Tre på 23 år.

Jag tog åter upp ämnet i BT tio år senare, i juni 2006. Då gjorde jag ett paket med ett par artiklar, och ett par faktarutor – och upptäckte att siffran fortfarande var kvar på tre.

Nu har statistiken förbättrats en aning, bland annat genom Kosovare Asllani. Men det är ändå långt ifrån bra.

Hur som helst tänkte jag att någon kanske är intresserad av att läsa mina artiklar från 2006. Jag har därför klistrat in dem här:

Överingress:

I tisdags debuterade den 15-åriga Boråstjejen Jessy Sharro i svenska flicklandslaget.
Det var anmärkningsvärt av flera skäl. Dels för att hon fick spela med tjejer som är ett år äldre. Dels för att:
– Jag var den enda med utländsk bakgrund, säger hon.
Det var ingen slump.
Medan många första och andra generationens invandrare är stjärnor inom svensk elitidrott på herrsidan – inte minst inom fotbollen – så lyser invandrartjejerna med sin frånvaro.
Delvis beror det nog på att naturliga förebilder saknas.
Kanske kan Jessy Sharro – maj månads profil i Sjuhäradsidrotten – bli den kvinnliga motsvarighet till Zlatan Ibrahimovic som svensk damfotboll så hett eftertraktar.

Här är huvudtexten:

Zlatan, Henke och Teddy – svenska VM-stjärnor med utländskt påbrå.
Några motsvarigheter inom damfotbollen finns inte.
Svensk fotboll har nämligen inte lyckats fånga upp invandrartjejerna.

FOTBOLL BORÅS
– Som jag ser det är det en stor kulturell och samhällsfråga att alla som vill hålla på med fotboll skall få det, säger före detta förbundskaptenen Marika Domanski-Lyfors.

Hon är ansvarig för den svenska spelarutvecklingen på tjejsidan. Med en pappa från Polen är hon dessutom en av få med utländskt påbrå som slagit sig fram inom damfotbollen.

En av mycket få. I fjol spelade 150 tjejer landslagsfotboll i Sveriges olika flick- och damlag. Bara fem av dem hade utländskt påbrå.

Faktum är att bara tre tjejer med utomnordisk bakgrund någonsin har spelat i A-landslaget.

En av dem är Eva Zeikfalvy (ungerskt påbrå). Hon tror att en förändring är på gång.

– I Malmö – där jag bor – börjar man satsa mer på tjejfotboll i invandrartäta områden, säger hon.

Malmö FF:s spelare har till exempel gått runt i skolor i Rosengård. Där funkar herrlandslagets stjärnor som förebilder. Fast visst behövs det en tjej-Zlatan.
– Det kommer, säger Zeikfalvy – som dock medger att hon inte tänkt så mycket på problemet.

Mona Najib, allsvensk spelare i Bälinge, har däremot funderat mycket över avsaknaden på invandrartjejer i dam- och flicklandslagen.

– Det är synd, för det speglar inte det svenska samhället av idag, säger hon.

Najib har marockanska rötter, och tillsammans med klubbkompisarna Yolanda Odenyo (Kenya) och Nera Smajic (Bosnien) har hon åkt runt i skolor i Uppsala för att försöka integrera invandrartjejer i det svenska samhället genom idrotten.

– Vi hade en unik situation med tre invandrartjejer på allsvensk nivå här i Bälinge, förklarar hon.

Projektet kallas Yomone och har pågått i tre år.

– Det har varit positivt, och jag tror att vi har fått några tjejer att börja spela. Men jag skall vara ärlig och säga att det är ett svårt och tungt arbete. Jag tror inte att vi kommer att få någon explosion, säger Mona Najib.

Ett problem har varit att många invandrarfamiljer kommer från kulturer där tjejer inte aktiverar sig alls. Det finns inget förbud mot idrottande, men heller ingen stöttning.
För att visa för föräldrar hur mycket de själva kan vinna på att barn idrottar har Mona tagit med sig sin pappa till föräldramöten på skolor.

– Informationen tas emot lättare om han får berätta själv. Och en gång pratade han arabiska med flera föräldrar, det var bra för då raserade han en språkbarriär, säger Mona.

Fakta: Landslagstjejer med invandrarbakgrund under 2005
* A-landslaget:
Jane Törnqvist, Djurgården/Älvsjö
Ä U21-landslaget:
Nera Smajlic, Bälinge
Hodan Siid-Ahmed, AIK
* F19-landslaget:
Nazanin Vasaghpaneh, AIK
* F16-landslaget:
Kosovare Asllani, Vimmerby

I år har ingen tjej med invandrarbakgrund spelat i A-eller U21-landslaget. Nazanin Vasaghpaneh, Kosovare Asllani och så Dalsjöforstjejen Jessy Sharro (separat reportage) har däremot spelat i flicklandslagen.

Damlandslagsspelare med utländsk bakgrund genom tiderna
Elva spelare som är första eller andra generationens invandrare – minst en utländsk förälder – har spelat i det svenska A-landslaget på damsidan.
Åtta av dem har nordisk bakgrund – sju finländsk och en norsk. De med utomnordisk härkomst är:
Jane Törnqvist – mamma från Filippinerna
Eva Zeikfalvy – föräldrar från Ungern
Anika Bozicevic – föräldrar från Kroatien

Andratext:

2005 spelade Assyriska FF från Södertälje i herrarnas allsvenska. I år finns tolv invandrarlag högt upp i herrarnas seriesystem. Inom damfotbollen finns bara ett invandrarlag i hela Sverige – Assyriska Botkyrka, och de är jumbo i lägsta serien.

FOTBOLL STOCKHOLM
Inom damfotbollen är invandrarlag historiskt sett extremt sällsynta – och helt utan framgångar.

I fjol ställde tre klubbar upp i division fem, två i Östergötland och en i Stockholm. Bara Assyriska Botkyrka fullföljde seriespelet.

I år är just Assyriska Botkyrka Sveriges enda invandrarklubb på damsidan.

– Det är lite svårt att hålla tjejlag, det finns många problem. Invandrartjejerna är lite blyga, sedan är det emot mångas tradition. Men hos oss får de gärna spela, säger George Sargon Aydin i Assyriska Botkyrka.

Han var med och drog i gång ett damlag inom den assyriska kulturföreningen i Botkyrka utanför Stockholm. Truppen innehåller nu spelare av flera olika nationaliteter.

Det är tredje året de är med i en serie, och det har totalt blivit 16 poäng. I år står man på noll poäng och målskillnaden 0–40 efter fyra omgångar.

– Förlusterna gör inte så mycket. Det viktigaste för oss är att kunna behålla laget, och de spelar ju fortfarande…

Tomas Bengtsson på Stockholms Fotbollsförbund har sett hur invandrarklubbarna försöker starta flicklag, men att spelarna verkar lägga av när de kommer upp i tonåren.

– Upp till en viss ålder verkar det funka, även om det inte finns många invandrar-flicklag heller, säger han.

Noterbart är att stora distrikt som Skåne och Göteborg aldrig haft några dam-invandrarlag.

I Borås har iranska Pars IF ett damlag – som spelar basket. Basket är också en av mycket få sporter som lockar invandrartjejer.

Vad menar Sundhage egentligen?

Publicerad den av
10

Malmö och Göteborg föll med totalt 12–1 i fyra möten med Lyon och Juvisy i Champions League.

Efteråt började diskussionerna om vad som är fel i svensk damfotboll. På twitter har det redan bland annat diskuterat omläggning till höst/vår. Det känns inte som något bra förslag. I varje fall inte för att få bättre resultat i Champions League.

För Danmark som spelar höst/vår tvingas ändå ha tre månaders uppehåll från slutet av november till slutet av mars. Deras liga var inte heller i gång när de första Champions League-kvartsfinalerna spelades – de hade premiär förra helgen.

Tyskland som har kortare uppehåll än Danmark har i stället haft mängder med uppskjutna matcher i vinter, till följd av frusna planer.

En förutsättning för att vi ens skall ha en chans att kunna spela höst/vår måste vi ha uppvärmda konstgräsplaner på samtliga arenor.

Och vad skulle alla vintermatcher få för effekt på redan dåliga publiksiffror? Knappast någon positiv i alla fall.

En annan fråga som väckts är den om alla utländska spelare i serien. Det var Pia Sundhage som tog upp den till Sydsvenskan. Hon säger:

”Inget ont om Lotta Schelin, men jag har alltså henne och tre svenska försvarare att titta på när ett svenskt lag spelar i Champions League.”

Och:

”För fem–sex år sedan var det annorlunda i allsvenskan. Inte la svenska lag större delen av budgeten på utländska spelare då. När Umeå gjorde resultat och vann Champions League var det kanske med tre–fyra utländska spelare.”

Ni som följer den här bloggen vet att jag ser de internationella inslagen i damallsvenskan som något positivt. Senast skrev jag om det här.

Jag anser alltså att 60–70 utländska förstärkningar är en förutsättning för att vi skall kunna ha en slagkraftig damallsvenska. Sundhage nämner att det var bättre för fem–sex år sedan. Men var det verkligen det?

Jag gick ytterligare ett år tillbaka, till 2006. Då vann Umeå damallsvenskan utan förlust. På 22 omgångar vann vårt dåvarande storlag 21 matcher, och kryssade i en. Målskillnaden blev 74–11, och marginalen ner till tabelltvåan blev till slut förkrossande 21 poäng.

Under den damallsvenska säsongen använde Umeå sex utländska spelare, nämligen:

* Marta, Brasilien
* Elaine, Brasilien
* Lise Klaveness, Norge
* June Pedersen, Norge
* Sanna Valkonen, Finland
* Anne Mäkinen, Finland

Totalt får jag det till att 41 utländska spelare spelade i damallsvenskan 2006. Samtidigt noteras att samtliga de 32 spelare som gjorde A-landskamper för Sverige det året tillhörde svenska klubbar. Samma sak för samtliga de 30 U21-spelarna.

I nuläget innehåller damallsvenskan 66 utländska spelare. Å andra sidan har vi 15 utlandsproffs. Sedan dess är det alltså ett tiotal svenska spelare som ”förlorat” sin speltid.

Då 2006 minns jag att debatten i ganska stor utsträckning handlade om att minska ner antalet damallsvenska lag till åtta eller tio. Det var helt enkelt för stor skillnad mellan topp och botten.
Hade de förslagen gått igenom hade ännu färre svenska spelare fått speltid i damallsvenskan.

Och jag har svårt att se att det bara varit negativt för det svenska landslaget att spelare som Lotta Schelin, Antonia Göransson, Sara Thunebro, Sofia Jakobsson med fler har fått komma utomlands, och skaffa sig erfarenhet.

Som jag ser det går det inte både ha kakan, och äta den. Vi kan alltså inte ha en serie med rakt igenom svenska spelare, och tro att våra lag skall hålla högsta världsklass. Skall damallsvenskan kunna ligga kvar på topp sex av världens ligor så måste vi krydda med utlänningar.

Vad Sundhage är ute och fiskar efter förstår jag inte. Vill hon inte att hennes landslagsspelare skall få kämpa för sin speltid? Faktum är att jag tycker att flera av landslagsspelarna känns väl bekväma när man ser dem spela. Och att de borde tvingas träna hårdare än de gör.

När man tittade på hur Lyon agerade i går blev man däremot glad. Man hade vunnit med 5–0 hemma, och skulle bara åka till Malmö och säkra totalsegern. Trots det fuskade inte spelarna en millimeter i hemjobbet.
Varje gång Malmö ställde om till anfallsspel såg nio franska utespelare till att omgående hamna på försvarssida. Det fanns inga tendenser till bekvämlighet där. Bara Lotta Schelin låg kvar på mitten. Av sådan proffsighet byggs ett vinnande lag.

Med vass konkurrens i de damallsvenska klubbarna lär proffsigheten öka även här.

Dessutom är det väl så att Svenska Fotbollförbundet redan har hårdare regler än det Europeiska. För i damallsvenskan måste hälften av spelarna i varje matchtrupp vara svenska. I det europeiska cupspelet måste en tredjedel (sex av arton) av spelarna i varje matchtrupp vara inhemsk.

Hårdare än så tycker jag inte vi kan vara. För reglerna om fri rörlighet av arbetskraft mellan olika nationer är ju fantastisk. Att begränsa den mer än vi redan gjort känns nästan som ett slags rasism. Eller hur?

Schelin – en gåta för Sundhage

Publicerad den av
2
Lotta Schelin

Lotta Schelin

Inför 5–0-segern nere i Frankrike konstaterade Lotta Schelin i den här artikeln att Lyon är bättre än landslaget. Faktum är att Lyon kanske till och med är bättre än alla landslag, och således världens bästa lag alla kategorier.

För har man råd att hålla spelare som Megan Rapinoe på bänken – då har man ett väldigt starkt lag. Och det centrala mittfältet med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib är tveklöst starkare än USA:s. Men djupdykningen i det här ämnet får jag nog återkomma till. Det här inlägget skall nämligen handla om det svenska landslaget.

Storstjärna i Lyon är ju nämligen nämnda Lotta Schelin. Hon skiner ofta i sin franska klubbdress, och öser in mål. Däremot skiner hon tyvärr väldigt sällan i den svenska landslagsdräkten.

Efter dagens match pratade Schelin, Pia Sundhage och Malin Swedberg om ämnet i Tv4sport. Swedberg konstaterade helt riktigt att Schelin fungerar bättre i Lyon än i landslaget.

Sundhage svarade nyktert att landslaget inte har de spelartyper som krävs för att spela Lyons 4-2-3-1-system. Thomas Dennerby försökte ju med det i fjol, men efter OS gnällde till och med Schelin på spelsystemet.

Problemet är snarare att Schelin inte klarar av att ställa om från Lyons tekniska spel till landslagets mer fysiska. Kortfattat kan man säga att hon får bollen längs marken i klubblaget, och i luften i landslaget.

Och medan Schelin håller högsta världsklass när hon får bollen på marken, och kan komma rättvänd mot en backlinje, så är hon högst medelmåttig i luftrummet. Att hitta lösningarna som gör att Schelin får rätt bollar är en av de viktigaste gåtorna att lösa för Sundhage inför EM.

Som en parentes pratade Schelin också lite om sin tränare Patrice Lair i Tv4sport. Hon konstaterade att han gjort att alla spelare blivit rakt igenom professionella. Det är slut med lattjandet på träningar.

Den saken var inte svår att se i dag. Spelare som är proffsiga i allt de gör på träning blir även proffsiga i matcher. Jag tror att det finns rätt mycket att göra på den här fronten även i rätt många svenska klubbar.

Lyon är i en klass för sig

Publicerad den av
1

Jag har just återigen njutit av 90 minuters uppvisning av världens bästa lag. Med uppvisning menar jag inte att de bjudit på det man brukar kalla uppvisningsfotboll – inte alls.

Lyon bjöd på 2×90 minuters helgjuten fotboll i kvartsfinalmötet med LdB FC Malmö. Totalt 8–0 i dubbelmötet säger väl allt. De som hävdar att Malmö hängde med bra i början av matcherna har inte gått alla kurser i fotbollsutbildningen. De första tio minuterna var det i och för sig bra fart på hemmalaget, men Lyon var aldrig pressat.

Mot de allra flesta motstånd hade en sådan Malmöperiod resulterat i något eller några mål. Men vad många inte tänker på är att Lyon inte bara är högklassiga i offensiven – världens bästa lag har även ett underbart tätt försvarspel.

Det finns ett sådant lugn, och en sådan kvalitet i allt Lyon gör. Medan Malmö har ett gäng duktiga, offensiva lirare har Lyon tio tvåvägsspelare. Spelare som både har bättre bollbehandling än sina motståndare, och som dessutom gör ett 100-procentigt jobb i defensiven.

Sådant får mig att njuta – även vid matcher utan laddning. Lyon har helt enkelt en kvalitet som ligger på en helt annan nivå än vad våra svenska lag kan visa upp.

För Malmö är det bara att öka träningsdosen. I varje fall om laget tänker ta sig upp på Lyons nivå.

Det är för övrigt lätt att förstå att Lyon gjort att damfotbollen fått ett riktigt lyft i Frankrike. För laget är ju verkligen fantastiskt sevärt.

Och Lotta Schelin är kanske lagets allra största affischnamn. Henne återkommer jag till i ett senare inlägg. Men hon visade hög klass vid 1–0-målet. Megan Rapinoe fick sedan 2–0 som en ren gåva av den ena assisterande domaren. Skottet via ribban var ju nämligen inte nära att vara över mållinjen. Slutligen nickade Wendie Renard in på slutet.

Lyon gjorde lite som de ville. Trots 8–0 till fransyskorna kan Malmö faktiskt vinna damallsvenskan i år – alltså den serie som många här i Sverige i fjol ansåg vara världens bästa. Tränare Jonas Eidevall var just inne på det till Tv4sport:

”Kan vi ha den här arbetsinsatsen kommer vi att bli ruskigt svårslagna i år.”

De orden säger väl allt?

Thunebro till Tyresö

Publicerad den av
4
Sara Thunebro

Sara Thunebro

Dagens nyhet på transfermarknaden är att Sara Thunebro lämnar bänken hos FFC Frankfurt och fortsätter karriären hos svenska mästarinnorna Tyresö FF.

Det är i högsta bra för Thunebro, och för landslaget, eftersom det lär innebära ökad speltid. Hur bra det är för Tyresö återstår att se.
För enligt mitt sätt att se det var laget redan rejält starkt på ytterbacksplats med trion Meghan Klingenberg, Line Röddik Hansen och Annica Svensson. Däremot hade jag gärna sett att de stärkte upp mittförsvaret, där de har sina klart svagaste länkar.

Klart är väl att Thunebro kommer att få spela mer nu. Men frågan är hur Tyresös lag kommer att formeras. Rent spontant tycker jag att Röddik Hansen är en bättre spelare än Thunebro. Men danskan kanske kommer att få spela mittback – som hon gör i landslaget – fram tills Linda Sembrant är återställd från sin korsbandsskada.

Tyresö lär inte vara färdigvärvade ännu. De har ju sökt en till offensiv spelare. Och som bekant har ju Caroline Graham Hansen och Jennifer Hermoso provspelat under vintern.

* Under eftermiddagen har jag sett Wolfsburg bli det tredje laget i semifinal av Champions League. Bortamötet med ryska Rossiyanka var precis som Göteborgs match i går en ganska sömnig historia i över en timme.

Det blev lite roligare i Moskva på slutet, när Rossiyanka var tvungna att flytta fram. Fast det var tyskorna som var det starkare laget – och som gjorde målen. Två blev det, en nick från Conny Pohlers (71:a minuten) och ett härligt skott i krysset från Lena Goessling (88:e).

Därmed kan man redan nu slå fast att semifinalerna kommer att spelas så här: Lyon–Juvisy och Wolfsburg–Arsenal. Det blir alltså redan klart att det blir fransk representation i finalen för fjärde året i rad.

Nilsson börjar komma till insikt

Publicerad den av
Svara

Ett år efter att Torbjörn Nilsson utropade damallsvenskan som världens bästa liga börjar Göteborgstränaren komma till insikt.

Efter att i fjol ha åkt ut mot engelska Arsenal och i år mot franska Juvisy börjar Nilsson inse att han levt i en drömvärld. Till GP säger han:

”Om det här är Frankrikes fjärdelag så… Vi kanske får omvärdera det här att damallsvenskan är världens bästa liga. Övriga Europa kommer ju, och konkurrenssituationen blir svårare och svårare.”

Jag har sett att Nilsson fått kritik för hur Göteborg spelade i går. Nu såg jag inte den första matchen, men jag förstår att GFC blev rejält sårat i djupled där.
Känslan var att Nilsson och hans spelare var väldigt rädda för att låta Juvisy få ligga och kontra. Men att man sett att Juvisy började tröttna lite efter paus nere i Frankrike – och att taktiken var att sätta in stöten den sista halvtimmen.

Det var ett upplägg som kunde ha lett till en semifinal – om Cathrine Dyngvold hade gjort mål på sitt friläge. Jag har således egentligen inte någon större kritik mot taktiken. För känslan var ju nästan hela tiden att Juvisy var det bästa laget.
Det man kan ifrågasätta är valet av att starta med Jessica Landström istället för Dyngvold eller Olivia Schough.

Tillbaka vilken som är världens bästa liga. Många svenskar trodde verkligen att damallsvenskan var det i fjol. Jag minns att förbundsbasen Karl-Erik Nilsson sa så här under den damallsvenska upptaktsträffen i Göteborg:

”Visst är det väl häftigt att kunna säga att vi har världens bästa liga? För i år är det väl inget snack om det?”

Och när jag gick runt på nämnd upptaktsträff och ställde frågan om vilken liga som är bäst i världen fick jag nästan genomgående svaret att den serien har vi här i Sverige. Motiveringen var inte att vi hade de bästa lagen – utan för att damallsvenskan är jämnast. Det visade sig sedan att serien inte var ett dugg jämn – utan att två lag bara stack i väg.

Det bästa klubblaget i världen har vi inte, och det hade vi inte då heller. Det hette, och heter Lyon – om den saken råder ingen tvekan. Jag bedömer det som att det näst bästa laget för tillfället finns i Japan, och heter Inac Kobe Leonessa.

Men det är en bedömning, för det finns ingen bra ranking. På den aktuella Europarankingen leder fortfarande Turbine Potsdam, före Lyon. Men den är på många sätt missvisande, för den bygger bara på Womens Champions League. Det gör att exempelvis Bröndby ligger femma och Umeå tia.

Men efter att Lyon krossade Malmö med 5–0 förra veckan, och att vi nu inte har haft ett enda svenskt lag i semifinal i Champions League på tre raka säsonger börjar alltså de inblandade inse det vissa av oss sett länge. Vi är inte bäst.

Vi har tveklöst en av de bästa ligorna. Men vi har inte den bästa. Våra lag slår ur underläge mot tyskt och franskt motstånd.

Och ursäkten att vi inte är i säsong håller inte som ensam förklaring. Jag är medveten om att det är en fördel att vara i säsong. Men det är ingen förutsättning. För engelska WSL spelas precis som damallsvenskan vår-höst. Trots det går Arsenal minst till semifinal i Champions League varje år.
Och jag tror att WSL nu också är rankad före damallsvenskan – alltså att vi är nere på fjärde plats. Dock lyckas jag inte hitta den officiella ligarankingen. Någon av er kanske kan hjälpa till med en länk.

I kväll skall ju för övrigt Malmö försöka rädda lite av sin ära. Jag har sett att Malmölägret hävdar att den första matchen i Lyon var jämnare än siffrorna visade, och att det inte skiljer så mycket som 5–0 mellan lagen. Sånt är lätt att säga i efterhand.

Tyvärr tycker jag att känslan från start var att Lyon gjorde lite vad de ville. Men visst, om Malmö hade gjort mål på sin första målchans, och fått lite press på Lyon, då kunde det ha blivit en intressant match.

Det mest intressanta i kvällens match är om Malmö kan lyckas med sitt mål att sätta stopp för Lyons 110 matcher långa svit utan förlust under ordinarie tid. Mitt tips är att det inte kommer att lyckas.

Tungt slut för Göteborg

Publicerad den av
Svara

Som vanligt på onsdagar hade jag träning med mitt lag, vilket gjorde att jag inte kunde se Göteborgs match live.

Jag lyckades dock undvika att få veta vad det blev innan jag satte på inspelningen. Nu har jag tittat igenom matchen – och den blev väl inte så kul.

I 60 minuter var den tvärtom dötrist. Så långt spelade Juvisy föredömligt på sin 1–0-seger från Frankrike. Sedan gjorde Torbjörn Nilsson några byten och omstruktureringar, och fick fart på laget.

Jag såg att flera tidningar hade rubriker om att Nilsson bänkar en landslagsspelare. Men mer korrekt är ju att det är Pia Sundhage som har tagit en bänkspelare från Göteborg. För Olivia Schough har ju sällan ingått i Göteborgs startelva.
Men kanske är det dags för det nu. För både Schough och den andra inhopparen, norska Cathrine Dyngvold, kändes klart vassare än startspelaren Jessica Landström.

Riktig fart fick matchen när Yael Averbuch lyfte in Göteborgs 1–0-mål i 65:e minuten. I drygt tio minuter tappade fransyskorna den kontroll de hade haft på tillställningen. Och frispelad av duktiga Johanna Almgren hade Dyngvold kunnat fixa 2–0. Helt ensam med Juvisys ukrainska målvakt Iryna Zvarych stod dock norskan för ett genomuselt avslut.

Och strax efter blev det lite av ödets ironi. Almgren var som sagt väldigt bra – bättre än jag sett på över ett år. Ändå blev hon Göteborgs olycksfågel då hon missade en rensning i 77:e minuten. Efter lite turer hamnade bollen hos inhopparen Camille Catala – som slog in målet som sände Juvisy till semifinal.

Jag tippade ju att Catala skulle avgöra den första matchen. Där fick jag fel. Tyvärr var det ändå den franska landslagsspelaren som avgjorde dubbelmötet.

Skall man vara ärlig så kändes fransyskorna totalt sett bättre än Göteborg. Det var alltså en rättvis seger. För tillfället ligger fransk damfotboll ett snäpp före svensk.

Det lär dröja innan staden Göteborg har ett lag i Womens Champions League igen. För jag tror knappast att årets GFC kommer att slå sig in före Malmö eller Tyresö i årets upplaga av damallsvenskan.

Och frågan är om Göteborg som stad skall ha ett lag på den här nivån. För bara 911 åskådare på en kvartsfinal i Champions League är ju nämligen pinsamt uselt. Och framför allt tråkigt.

Blir det över 2000 åskådare?

Publicerad den av
3

I kväll och i morgon spelar Göteborg och Malmö kvartsfinaler på hemmaplan i Champions League.

I går fick jag frågan på twitter om jag tror att det kommer över 2000 åskådare på någon av matcherna. Mitt svar var nej. Faktum är att jag till och med är lite rädd att det skulle bli under 2000 totalt.

Fast så illa skall det väl ändå inte behöva bli? I fjol drog Göteborg 2150 åskådare hemma mot Arsenal i kvartsfinalen. Då var det dock just Arsenal – ett lag som har många svenska supportrar, och som därmed lockade lite extra.
Den hjälpen finns inte i år. Däremot har jag sett att GFC försöker fylla Valhalla genom att locka flicklag från Göteborgsregionen. Förhoppningsvis hjälper det till en siffra på över 1500.

Malmö är ju redan utslaget. Så utöver deras allra mest inbitna supportrar kan de bara räkna med publik som är nyfiken på att se världens bästa lag – Lyon. Det borde räcka till en fyrsiffrig siffra. Men 2000, det tror jag inte de når.

Att svenska toppklubbar inte lockar fler åskådare i stormatcher är förstås extremt tråkigt. Och det hänger ihop med engagemanget kring klubbarna.

I Göteborg är engagemanget genomuselt bland gemene man. Egentligen så uselt att staden inte har underlag för ett riktigt topplag. För GFC har nästan inga supportrar. När det är storpublik på Valhalla håller huvuddelen oftast på motståndaren – som oftast heter Marta…

Att skapa engagemang för lagen är en fråga klubbar med begränsade resurser har att brottas med. I Sverige är det få lag som har engagerade supportrar, som går på alla matcher. Och det är ännu färre klubbar som har egna hejaklackar.
Själv har jag inget facit på hur man går till väga för att få till det engagemang som behövs. Jag kan bara känna att jag saknar det ganska rejält.

Däremot känner jag att spelarna gör ett väldigt dåligt jobb på fronten. De borde försöka sätta sporten och matcherna på agendan i större utsträckning. Min uppfattning är att spelare från andra länder är bättre på att bära sin sport än de svenska.
Visst ligger vi före de flesta andra länderna ändå. Men dagens svenska spelare åker snålskjuts på tidigare generationers arbete. Däremot de brinner inte tillräckligt för att hjälpa till med att ta nästa steg.

Det finns anledning att ta upp den här frågan igen framöver. Nu behöver jag jobba lite.

Men först några ord om hur det går i kvartsfinalerna. Mina tips inför de första matcherna står kvar, alltså att Lyon, Juvisy, Arsenal och Wolfsburg bör klara det här.

Inför returerna har dock oddsen ändrats något. Så här ser jag på situationen nu:

Torres–Arsenal – står 1–3
Odds inför: 15–85. Odds nu: 35–65.
Spelas i dag 14.30 – har ingen uppgift om tv-sändning

Göteborg–Juvisy – står 0–1
Odds inför: 45–55. Odds nu: 40–60.
Spelas i dag 19.15 – sänds på Tv4sport

Rossiyanka–Wolfsburg – står 1–2
Odds inför: 2–98. Odds nu: 40–60.
Spelas i morgon 16.30 – sänds på tyska Eurosport

Malmö–Lyon – står 0–5
Odds inför: 10–90. Odds nu: 0,1–99,9
Spelas i morgon 19.15 – sänds på Tv4sport

* För övrigt såg jag en uppgift på twitter om att schweiziskan Sandra Betschart lämnar Sindelfingen i Frauen-Bundesliga för Sunnanå. Uppgiften är ännu obekräftad, och okommenterad. Men Norran har haft nyheten om att skadade Hanna Glas skall ersättas, så det låter högst möjligt att den före detta Kristianstadsbacken nu hamnar i Skellefteå.

Uppdatering i efterhand: Nu verkar Betschards övergång vara bekräftad.

Klart bättre betyg i år

Publicerad den av
6
Fotbollsbiblarna 2013

Fotbollsbiblarna 2013

Två fotbollsbiblar ligger vid sängkanten hemma. Jag har skumläst båda, men 400 sidor tar sin tid att ta sig igenom.

Damfotbollsdelen har jag dock kikat lite närmare på, för det tar ju inte så lång tid. Nu skulle jag kunnat attackera våra båda kvällstidningar för deras stora övervikt på herrfotboll. Men faktum är att jag känner att övervikten är berättigad i sammanhanget.

Antalet sidor om damallsvenskan i bilagorna är totalt sett oförändrat sedan i fjol. Då vann Aftonbladet med 11–6. I år har bladets segersiffror minskat till 9–8.
Man kan ju tycka att 17 av 400 sidor är en väldigt liten andel. Och 4,25 procent är ju bara en bråkdel, att jämföra med herrarnas näst högsta serie – superettan som har 34 sidor, alltså 8,5 procent.

Men tittar man på fjolårets publiksiffror, så lockade de tre serierna totalt 2 430 228 åskådare. Av dem stod damallsvenskan för 4,5 procent, och superettan för 24,2 procent.
Alltså har damallsvenskan ganska exakt det utrymme man förtjänar intressemässigt sett, medan superettan är förloraren i sammanhanget.

Det positiva i bilagorna när det gäller damallsvenskan är att båda tidningarna i år har satt betyg på samtliga spelare. Och betygen är satta med betydligt större kompetens än de var i fjol. Då hade bara Aftonbladet betygsättning – och den gav jag inga plus.

Aftonbladet ligger steget före även i år. Deras betygsättning känns nämligen klart mest genomarbetad, och kompetent.
Skalan under betygen känns dock helt fel. Där sägs fem plus stå för landslagsklass, och fyra plus för mycket bra allsvensk klass.

Tittar man sedan på de faktiska betygen så håller bara totalt fem spelare i damallsvenskan landslagsklass. Och ingen av dem är svensk.
Femman borde förstås stå för världsklass, och fyran för landslagsklass. Då hade betygsskalan känts helt rätt.

De fem spelare som får femmor är för övrigt Marta, Veronica Boquete, Ramona Bachmann, Anja Mittag och Manon Melis – alltså rakt igenom offensiva spelare.

I det här bilagorna blir det alltid några ”felaktiga” betyg. Jag har själv förstås inte koll på samtliga spelare i damallsvenskan, men här är några betyg som jag spontant känner har blivit för låga i Aftonbladet:

* Julia Wahlberg, Jitex                       1 – heter Wahlenberg i bilagan.
* Stina Blackstenius, Linköping          1
* Julia Karlenäs, Mallbacken             1
* Adelisa Grabus, Örebro                   1 – heter Granbus i bilagan
* Sara Björk Gunnarsdottir, Malmö     3
* Elin Rubensson, Malmö                   2

I Expressen har 33 spelare fått full poäng – alltså fem getingar. Det känns rimligt, om femman står för landslagsklass.
Fast utöver det känns det som ganska klart att betygsättare Marie Hallman har sämre koll på spelarna än vad Aftonbladets Alva Nilsson har.

I Expressen sätts även betyg på lagdel för lagdel. Hos Tyresö får backlinje och forwards fem plus, medan mittfältet bara får en fyra. Och då har ändå fyra Tyresömittfältare fått femmor, men bara en forward och tre backar kvitterar ut högsta betyg. Inte helt logiskt.

Totalt sett noterar jag att fem svenska målvakter får femmor, men ingen utländsk. Personligen ser jag Thora Helgadottir och Minna Meriluoto som två av seriens tre–fyra bästa burväktare.

Jag har också svårt att förstå att fem spelare i Malmö får betyget ett, medan Mallbacken har tre ettor och Linköping inte får någon etta alls.
Bland Malmös ettor reagerar jag speciellt över Yoreli Rincon och Sofia Anker-Kofoed – som jag definitivt hade givit högre betyg.

Att Mimmi Löfwenius (Jitex) får en etta, samt att Umeås landslagsaktuella duo Hanna Folkesson och Lina Hurtig bara får tvåor känns också helt snett.

Totalt sett ger jag dock högt betyg på kvällstidningarnas betygsättning i år. Bladet får en fyra, medan Expressen kämpar sig upp på en svag trea. Bra jobbat.

Bilder av Göteborg och LSK Kvinner

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har äntligen blivit dags att lägga upp de bilder jag tog från matchen mellan Göteborg och Lilleström (LSK Kvinner) förra helgen.

Jag hade ingen uppdaterad laguppställning från LSK, och känner inte igen så många av spelarna. Därför så vore jag tacksam om ni som känner igen spelarna rättar mig där jag eventuellt skrivit fel namn under någon bild.

Vero får stöd av Iniesta och Casillas

Publicerad den av
Svara
Veronica Boquete

Veronica Boquete ber om hjälp

Veronica Boquete vill få mer tid i din tv och på din dator. I varje fall som du spelar tv- eller dataspel. Tyresös spanska stjärna har nämligen startat en namninsamling för att få med damfotboll i EA Sports fotbollsspel.

Listan har redan drygt 45000 underskrifter. Och bland dem som signerat den finns herrfotbollsstjärnor som Barcelonas Andres Iniesta och Real Madrids Iker Casillas. Vill du också skriva under?

Då gör du det här. Vill du läsa lite mer om insamlingen kan man göra det här.

Mål av Fors, Asllani och Göransson

Publicerad den av
Svara

Det höll på att bli en riktig kanondag för Turbine Potsdam och Antonia Göransson. Laget vann säkert borta mot Bad Neuenahr med 3–0, och Göransson gjorde 2–0-målet. Yuki Ogimi och Genoveva Anonma var övriga målskyttar.

Samtidigt var Wolfsburg riktigt illa ute mot Freiburg. Tabellfyran ledde i halvtid med 1–0 sedan Juliane Maier förvaltat en straff på bästa sätt. Jag såg sedan den andra halvleken av matchen, och kunde konstatera att Wolfsburg inte alls har samma flyt spelet som de hade innan jul.
Freiburg, med tonårstalanger som Sara Däbritz och Melanie Leupolz samt snabba fransyskan Marina Makansa, stod upp väl.

Men Wolfsburg hade till slut marginalerna med sig. Först kvitterade Martina Müller i 65:e minuten, sedan avgjorde Conny Pohlers med en volley i 94:e. Därmed behåller Wolfsburg greppet om serieledningen. Då laget också är kvar så väl i tyska cupen som i Champions League, så kan man ta en fantastisk trippel. Men som sagt – det är inget jätteflyt i spelet för tillfället. Så just nu känns trippeln inte speciellt sannolik.

Utöver Potsdam och Wolfsburg är även Frankfurt i högsta grad med i striden om ligaguldet. Frankfurt vann i dag med 5–2 borta mot Gütersloh – och nej, Sara Thunebro fick ingen speltid i dag heller.

* I England gjorde Louise Fors ett straffmål för andra helgen i rad. Hon gav Liverpool ledningen med 1–0 mot Everton i WSL cup. Men Nikita Parris nickade in kvitteringen i 87:e minuten. Matchen slutade 1–1. För Sofia Jakobsson och Chelsea blev det ingen match. Vädret ställde till det.

* Kosovare Asllani visar att den fina målformen från Algarve cup håller i sig. Svenskan gjorde 2–0-målet när PSG slog ut lokalkonkurrenten Juvisy med just 2–0 ur franska cupen.

* I övrigt i världen så vann Inac Kobe Leonessa sin premiärmatch i Nadeshiko League. Inför 4012 åskådare blev det dock bara 2–1 mot Jef United, sedan amerikanskan Beverly Goebel-Yanez gjort båda Leonessas mål.

* I Italien tappade Brescia återigen poäng. Därmed står det helt klart att Torres och Tavagnacco kommer att spela i Champions League till hösten. Men först skall de göra upp om ligaguldet. Svensklaget Bardolino Verona vann för övrigt med hela 8–0 mot Grifo Perugia sedan Cristiana Girelli och Melania Gabbiadini gjort tre mål vardera.

* Så till de träningsmatcher med damallsvenskt intresse som spelats hittills i helgen. Piteå vann oväntat mot Tyresö med 2–1 i går. Men föll lika oväntat med 2–1 mot Sundsvall i dag. Nu har jag inte sett Piteås laguppställningar, men gissningsvis var de rätt reservbetonade i dag.

Umeå fortsätter att visa form. De följde upp segern mot Piteå i fredags med att även besegra rumänska mästarlaget Cluj med 1–0 i går.

I övrigt har Kristianstad vunnit med 1–0 mot Linköping, medan Jitex, Örebro, Sunnanå och Vittsjö har besegrat varsitt elitettanlag. Vittsjö vann med hela 8–0 mot Öster. Däremot misslyckades Mallbacken med att besegra Kvarnsveden. Matchen slutade 1–1.

Det händer i helgen

Publicerad den av
3

Efter kvällens mindre angenäma herrfotbollsupplevelse tänkte jag blicka fram mot helgens damfotboll runt om i världen.

* Det är bland annat premiärhelg i Japan. Mästarinnorna Inac Kobe Leonessa, som gick igenom fjolårets serie med 17 segrar och ett kryss på 18 omgångar, är förstås storfavoriter i år igen. Man har tappat Shinobu Ohno till Lyon, men har annars kvar alla fjolårets stjärnspelare i sin trupp.

Morgondagens premiär spelas hemma mot Jef United. För dem som är intresserade av alla spelarövergånger i Nadeshiko League går det att se dem på den här länken.

* I Frankrike är det cuphelg. Redan i åttondelsfinal drabbar två av Lyons främsta utmanare samman. I morgon 21.00 tar nämligen Kosovare Asllani och hennes PSG emot Göteborgs motståndare i Champions League, Juvisy.
Lyon spelar sin åttondelsfinal på söndag, hemma mot Soyauax. Det lär bli en rätt enkel match.

* I Tyskland ser det ännu så länge ut som att vädret kan tillåta en full ligaomgång på söndag. På DFB-tv ger de Freiburg–Wolfsburg klockan 14.00. Det är helt klart omgångens mest intressanta match. Övriga topplag spelar på bortaplan mot lag de skall kunna besegra.
Fast Antonia Göransson och de andra i Turbine Potsdam kan inte gå på halvfart om det skall få med sig alla poängen från målsnåla Bad Neuenahr. Apropå Potsdam skall Hegerbergsystrarna börja blogga här.

* I Danmark är det dags att återuppta 3F-ligan. Fyra omgångar återstår, och den stora kampen står om den fjärde och sista slutspelsplatsen. Fyra lag är inblandade, bland annat Emma Unkuri:s B1913.
Bäst läge har OB (19 poäng), följt av Taastrup (17), B1913 (16) och BSF (15). Unkuris lag spelar dock inte i helgen.

* I Italien får Torres vila under helgen, för att koncentrera sig på Champions League. Övriga topplag har på pappret överkomligt motstånd.

* I England är det cuphelg även den här helgen. Förra helgen handlade det om FA-cupen. Då blev Louise Fors målskytt från straffpunkten när Liverpool vann med 5–0 mot Aston Villa.
Däremot blev Sofia Jakobsson och Chelsea mållöst – och utslaget. Lincoln vann med 1–0 på hemmaplan. För Fors och Liverpool väntar nu bortamöte med Sunderland i kvartsfinalen på påskdagen.

Den här helgen är det premiär för WSL Cup, turneringen där WSL-lagen är uppdelade i två grupper om vardera fyra lag. Alla matcher spelas i morgon. Båda svensklagen återfinns i samma grupp. Liverpool inleder med derby mot Everton, medan Chelsea spelar borta mot Doncaster.

* På hemmaplan spelas en mängd träningsmatcher i helgen. Mest intressant är Norrporten cup i Sundsvall. Där har Tyresö besegrat Sundsvalls DFF med 3–0 (Line Röddik Hansen, Christen Press och Marta) i dag, och Umeå har slagit Piteå med 2–0 (Emma Berglund, straff och Lina Hurtig).
Tyresö verkar bli precis så starkt som man förväntat sig med Press i laget. Mästarinnorna slog ju nämligen Linköping med hela 5–0 tidigare i veckan. Då gjorde Press och Marta två mål vardera. Det femte stod Jennifer Egelryd för.

Superstjärnorna rasar efter konstgräschocken

Publicerad den av
Svara

Jag kunde inte låta bli att köra en kvällstidningsrubrik på det här inlägget. För även om den är lite hårddragen, så har den ändå bra täckning i verkligheten.

För efter att beskedet kom i går om att stora delar av VM 2015, bland annat finalen, kommer att spelas på konstgräs så kom det ganska snart upprörda inlägg på twitter från flera världsspelare.

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

Först ut var världens bästa spelare 2012, Abby Wambach:

”Männen skulle strejka om de tvingades spela på konstgräs.”

Och:

”Jag tycker att vi skall dra igång en protest mot Fifa, så att de inte låter VM spelas på konstgräs. Vilka är med mig?”

Hon fick omgående svar från Mexikos landslagsspelare Veronica Perez:

”Har du en penna jag kan få låna? #OrdnaGräs”

Någon timme senare var det USA:s bästa spelare 2012, Alex Morgan, som tog upp ämnet:

”En VM-final på konstgräs – vilket skam.”

I natt svensk tid hölls en så kallad #wsoccerchat, alltså ett slags frågestund om damfotboll på twitter, arrangerad av Chicago Red Stars Ella Masar och Göteborgs Yael Averbuch.

Yael Averbuch

Yael Averbuch

Averbuch skrev:

”Jag har fått frågor om att VM skall spelas på konstgräs. Jag är i högsta grad motståndare till det. Män på den nivån hade aldrig spelat på konstgräs.”

Och Masar följde upp med:

”Jag håller helt med Yael om konstgräset. Folk förstår inte hur det förändrar spelet, och påverkar kroppen. Det finns skäl till att de mest fantastiska arenorna i världen har gräs.”

Personligen kan jag tycka att påståendet att män inte skulle kunna tänka sig att spela VM på konstgräs inte är något bra argument i sammanhanget. Män behöver väl inte bilda norm?

Då är förändringen av spelet mer intressant. Men personligen har jag svårt att uppröras av att fotbollen i delar av världen flyttar till ett billigare, och mer lättskött underlag.

Enligt en kommentar från Ove Roos på mitt förra inlägg så fick det svenska landslaget svara på frågor från Fifa om konstgräs i VM i samband med Algarve cup. Och Sverige var positivt. Det förklarar ju också varför inga svenska spelare – i varje fall inte vad jag har sett – har twittrat upprört om VM och konstgräs ännu.