Fantastisk vår av LFC, botten av Göteborg

En match återstår innan damallsvenskan tar halvtidspaus. Efter kvällens fyra matcher kan vi dock slå fast att Linköping firar semester med en betryggande ledning.

LFC har verkligen gjort en fantastisk vårsäsong. De har väl inte kört över motståndarna i så många matcher, men de har ändå vunnit tio av elva matcher, vilket är makalöst bra.

I kväll vann man med 2–0 borta mot Eskilstuna efter tidiga mål av Tove Almqvist och Lina Hurtig, två spelare som missade EM-truppen med liten marginal.

Så mycket mer kan jag inte säga om den matchen, jag har nämligen just kommit hem från Valhalla i Göteborg, där jag såg vårens överraskningslag LB07 vinna stort mot vårens stora besvikelse, Kopparbergs Göteborg FC.

LB07 vann med 5–2 utan att göra någon superinsats. Det behövde de inte, de mötte ju damallsvenskans för tillfället klart sämsta lag. Göteborgsspelarna var så darriga i och kring eget straffområde att man satt och tyckte synd om dem.

Deppigt i Göteborg.

Man skall ju inte sparka på de som redan ligger, så jag utelämnar spelarkritik på Göteborg. Däremot rekommenderar jag klubbledningen att skaffa sig en stabil försvarsspelare med ledaregenskaper, för sådana saknades i kväll.

Inte minst tyckte jag att utespelarna borde skämmas för hur de tog hand om sin 15-åriga målvakt. Anna Larsson kan inte lastas för något av de tre första baklängesmålen. Däremot var hon snett ute på de två sista.

Men då lämnades hon ensam i sitt straffområde. Övriga tio spelare hade bråttom upp till mittlinjen. Det är möjligt att någon sa något uppmuntrande ord på vägen. Men jag tyckte tyvärr inte att det såg ut så. Jag tyckte att det såg ut som att 15-årigen bara fick se ryggar på sina lagkamrater. Så bygger man inte självförtroende hos en ung talang.

Till roligare saker. Alltså till LB07. Laget klättrade upp till fjärdeplatsen i tabellen, en placering de kommer att ha hela sommaren. Otroligt starkt gjort av ett lag som på pappret är rätt profilsvagt. LB står på 16 poäng, vilket innebär att man inte är 100-procentigt klart för spel även i nästa års allsvenska. Men man är nära. Bra jobbat.

Tittar man på tabellen är det jätteavstånd på medaljplats, och hypertajt där bakom. LFC leder med fem poäng till Rosengård, tio till trean Eskilstuna och 14 till fyran LB.

LB har alltså bronsmedalj i halvtid. Men man har bara sex poäng ner till nedflyttning och sju till jumboplats. Tajt var ordet.

Snabba svar på tal

I går funderade jag kring Jonas Björkgren:s uttalande om att Tabitha Chawinga är världens bästa forward. I natt presenterade sig flera motkandidater när fyra matcher spelades i NWSL.

Först gjorde formstarka Samantha Kerr sitt femte mål för säsongen på det här spektakulära sättet:

Cykelsparken förde tillfälligt upp Kerr i delad skytteligaledning. Men en stund senare gjorde Marta sitt sjätte mål för året och leder därmed skytteligan på egen hand. Marta och Kerr delar dessutom andraplatsen i assistligan på tre målpass vardera.

Martas mål finns 2,20 in i det här klippet. Precis innan finns repriser ur fler vinklar på Kerrs bicycleta.

Martas Orlando vann för övrigt matchen mot Kerrs Sky Blue med 3–2, ett resultat som gör att Orlando nu är tre poäng från slutspelsplats.

Den sista slutspelsplatsen hålls numera av Seattle Reign. De vann med 2–1 mot tabelltvåan Chicago efter två distinkta straffmål av Megan Rapinoe.

Trea ligger Portland, där Christine Sinclair i natt visade sin höga klass genom att göra två mål när Kansas City besegrades med 3–0. Sinclair ser som bekant ofta lite kantig ut. Men skenet bedrar. Hennes förstatouch med vänsterfoten och avslut med högerfoten vid 3–0-målet är exempelvis rent fotbollsgodis.

Hon gör det så snyggt att det inte ens ser speciellt märkvärdigt ut. Målet kommer 2.45 in i det här klippet:

North Carolina leder ligan och är det enda laget som man känner verkligen kommer att ta sig till slutspel.

Jag kikade några minuter på matchen mellan Orlando och Sky Blue. Det som fick mig att haja till mest utöver de fina målen var att Christie Rampone inte längre existerar. Den 42-åriga legendaren har återtagit sitt flicknamn och heter därmed Christie Pearce igen.

När jag ändå är inne på NWSL och starka insatser från världsstjärnor kan jag inte gå förbi det här skottet från den förra omgången. Carli Lloyd vet fortfarande hur man sätter en boll i krysset.

Örebro vann och tajtade till tabellen

Kif Örebro vann välförtjänt på Stockholms Stadion och lämnade samtidigt över jumboplatsen till Hammarby. Dessutom skickade man ner Göteborg under nedflyttningsstrecket.

Jag kan inte säga att jag sett Örebro speciellt mycket. Men det jag sett tycker jag att de har haft brister i mittförsvaret. Den spaningen var inte högaktuell i dag. Nu handlade det mer om bristande avslutningsförmåga. För Örebro borde ha gjort fler mål än två på Djurgården.

Efter en trög start klev bland annat Lisa Dahlkvist fram och visade EM-form. Målen gjordes dock av Fanny Andersson och Hanna Terry. Den senare på ett riktigt vådaskott i krysset från distans.

Hanna Terry

Julia Spetsmark var rätt pigg i Örebro. Men faktum är att jag hellre hade sett en joker som Johanna Rytting Kaneryd i EM-truppen. Djurgårdsspelaren känns mer som en spelare med kapacitet att förändra matchbilder på internationell nivå. Fast hon fick ju begränsat med speltid i höstens F20-VM, så det hade väl varit för bra om hon gått in i EM-truppen ett drygt halvår senare.

Julia Spetsmark

Örebros seger innebär också att mer än halva serien återigen är direkt inblandad i nedflyttningsstriden. Den damallsvenska tabellen är ju rätt udda. Exempelvis ligger LB07 på övre halvan trots att man har seriens sämsta målskillnad (–12), vilket är högst anmärkningsvärt.

–12 har även Göteborg, och om saker går som jag tänkt mig så sitter jag på Valhalla i morgon när just Göteborg och LB gör upp i en av flera intressanta matcher på den undre halvan.

Med tre poäng på Valhalla i morgon har LB07 skaffat sig drömläge att hålla sig kvar i högsta serien. Vid förlust kommer man bara ha tre poäng ner till nedflyttningsstrecket under sommaren.

Två andra sexpoängsmatcher i den här omgången spelas i morgon i Stockholm och på fredag i Borlänge, nämligen Hammarby–Vittsjö och Kvarnsveden–Kristianstad. Tippa matcherna är ju närmast lönlöst i år. Men ett hett tips är att Tabitha Chawinga kommer att göra mål, även om Kristianstad är ett av seriens mest målsnåla lag. KDFF har ju faktiskt plusmålskillnad, trots att de varit indraget i bottenstriden hela våren.

Är Chawinga världens bästa forward?

Hörde just ett kort inslag på P4 inför kvällens intervju med Tabitha Chawinga. I inslaget sa Kvarnsvedens tränare Jonas Björkgren att Chawinga för tillfället måste vara världens bästa forward.

Spontant hajar man ju till vid ett sådant påstående. Men efter lite fundering har jag kommit fram till att Björkgren nog har rätt. För vem skulle vara bättre?

Carli Lloyd har fått Fifas pris två år i rad, men var inte förtjänt av det för 2016, och borde inte vara någon kandidat alls för 2017 om hon inte höjer formen rejält i höst.

Ada Hegerberg vann priset som bästa spelaren i Europa för ett år sedan, men har inte nått lika höga höjder det senaste året. Eugenie Le Sommer och Alex Morgan var forwards i världslaget, och båda är bra, men jag skulle inte säga att någon av dem är bäst i världen för tillfället.

Tyskland har ingen riktig superforward för tillfället, utan lever på att man har många bra spelare. Likaså i Japan och England.

Christine Sinclair och Janine Beckie är vassa vapen i Kanada. Men är de bättre än vad Chawinga varit i vår? Knappast. Det har inte heller Australiens formstarka Sam Kerr.

Vi har förstås Marta, som briljerat i NWSL. Hon slog nästan 92 procent passningar till rätt adress i förrförra matchen, en makalös siffra för en poängspelare. Marta är alltså en het motkandidat. Hon är mer graciös och har bättre speluppfattning.

Fast som forward? Nej, jag tror inte att Marta hade fixat lika många mål i Kvarnsveden som Chawinga har gjort.

Vi har ju även Pernille Harder, som dominerade i damallsvenskan i fjol, och som var en jättesuccé i Wolfsburg. Harder är också en het motkandidat, kanske den allra hetaste. Fast jag tror inte heller att hon hade klarat av att bära Kvarnsveden som Chawinga har gjort.

Så snackar vi forward utifrån målskyttsperspektivet tror jag alltså att Björkgren har rätt. Tabitha Chawinga är nog för tillfället den vassaste målskytten i damfotbollsvärlden. Att listan över intresserade klubbar är jättelång är ett tecken på att fler delar den uppfattningen.

Chawinga kommer dock knappast att vinna några internationella priser för sin säsong. Dels har damallsvenskan tappat för mycket i rang, dels spelar hon inte för något landslag som syns i de stora mästerskapen.

Hon riskerar att hamna under radarn lite som Kim Little och Jess Fishlock. Den senare är en fantastisk spelare som sannolikt aldrig kommer att få spela något stort mästerskap. Wales är ju för dåligt.

I de klubblag hon spelar är hon däremot alltid bäst. I veckan var det en amerikansk damfotbollsexpert som nominerade Fishlock till titeln som den bästa spelaren totalt sett under 4,5 säsonger i NWSL.

Det var lite tankar om världens bästa spelare. Nu till Norge, som har presenterat sin EM-trupp. Den ser ut så här:

Det händer grejer i Rosengård

FC Rosengård i mars 2016

Spelmässigt verkar Rosengård ha fått upp flytet. Över de fem senaste omgångarna har Malmölaget tagit flest poäng i serien, 13. Det är en poäng mer än Linköping och fyra fler än LB07 och Djurgården.

Rosengård har dessutom hållit nollan i fyra av de fem matcherna, och verkar som sagt ha hittat rätt.

Därför kommer sommaruppehållet högt olämpligt för Rosengård. Inte minst eftersom det verkar bli en rejäl utseendeförändring på spelartruppen. Och vid stora förändringar är det inte ovanligt att det hackar lite innan man fått balans i elvan. Och med fem poängs avstånd upp till Linköping tål inte Rosengård mycket hackande.

Vad är det då som händer i Malmöklubben?

Klart är att Amanda Ilestedt lämnar för tyska Turbine Potsdam och att danska Sofie Junge Pedersen inte får förlängt kontrakt. De båda avtackades i går. Klart är också att Simone Boye Sörensen anländer ifrån Bröndby.

Emma Berglund

I dag avslöjades först den för klubben positiva nyheten att Anja Mittag förlängt sitt kontrakt med två år. Dessutom har Sydsvenskan kommit med två betydligt sämre nyheter för Rosengård. Dels att PSG vill köpa Emma Berglund, dels att Barcelona vill köpa Lieke Martens.

För Berglund skulle det kunna vara ett lyft att komma till den franska storklubben. Jag tycker inte att hennes utvecklingskurva har pekat åt rätt håll de senaste två åren. Kanske kan en flytt bidraga till ett välkommet lyft för mittbacken.

För Martens ser utvecklingskurvan mycket mer positiv ut. Det gör i sin tur att förlusten av den nederländska stjärna känns tyngst för klubben. Det innebär inte att det är bra att tappa halva backlinjen på en gång.

Rosengård tappade man ju även Marta precis innan avspark i damallsvenskan. Klubben situation börjar alltmer likna hur det ser ut i toppklubbar i exempelvis Nederländerna och Frankrike på herrsidan. Alltså att de får räkna med att de kan bli söndervärvade i varje övergångsfönster. Tråkigt.

Kanske kan det här avgöra den damallsvenska guldstriden. För nu talar ju det mesta för att den kommer att stå mellan Linköping och Rosengård – om det nu blir någon strid. LFC har ju varit väldigt stabilt. Östgötarna har inte vunnit med lika överlägsna siffror som i fjol, men de har i alla fall vunnit nio av tio matcher, vilket är mycket imponerande.

För Rosengård väntar en tuff bortamatch i Piteå innan EM-uppehållet. Den spelas på torsdag, samtidigt drabbar Eskilstuna och Linköping samman. Det är Eskilstunas chans att återigen ta sig in i guldstriden.

Den elfte omgången startar redan i morgon. Då tar formstarka Djurgården emot formsvaga jumbon Kif Örebro. Det rimliga tipset är en säker etta. Men i årets damallsvenska verkar det inte finnas så många säkra tips vid sidan av Linköping.

Ett annat säkert tips är att Tabitha Chawinga gör mål i varenda match. Och skall man tro Kvarnsvedens tränare Jonas Björkgren finns det hopp om att målfesten fortsätter året ut. Som jag skrev i förra inlägget, ta chansen ni som har möjligheten att se henne live innan hon flyttar söderut.

I elitettan det också ett bergsäkert tips – Växjö DFF. I dag vann fullpoängaren borta mot Uppsala med 4–0 efter två mål av skytteligaledaren Anna Anvegård, som dock själv bara trodde att hon gjort ett. Växjö kommer att ha minst sex poäng ner till strecket efter elva omgångar.

Det har även spelats en toppmatch i Norge i kväll. För andra gången på två veckor vann Lilleström med 1–0 mot en toppkonkurrent. I kväll var det Stabaek som föll. LSK leder med fem poängs marginal efter halva toppserien. I skytteligan är LSK:s Guro Reiten i topp med elva mål. Hon är tre före Röas Lisa-Marie Utland.

Slutligen höll jag på att glömma ytterligare en positiv sak från Malmö – publiksiffran på gårdagens derby. 3307 åskådare är årets hittills bästa siffra i damallsvenskan. Jag hade kanske hoppats på ännu fler, men över 3000 är ju ändå bra.

Tunga dagar för Hammarby

Det blev en tung midsommar för Hammarby, och speciellt för Elena Sadiku. Jag har aldrig träffat henne, men har ändå tänkt på henne flera gånger under helgen.

För det gjorde ont när jag såg hennes besked om att hon dragit på sig en ny knäskada, och att karriären är över. Så vansinnigt tråkigt.

To write this text with alot of tears going down on my cheeks is not easy. But I want you to know now that many people is asking so I dont have to retell this story. I'm still in a shock. Yesterday I went through my 5th surgery in 3 years in the same f*cking knee. After the surgery I woke up with a panic attack because I was so nervous about the answer. What is wrong, is IT over? The answer: my menicus was totally broken and unfortunately I have damaged my ACL aswell. Can't believe that I played 20 minutes after I got injured on the derby, did I know that maybe it was my last game? It's just so sad that I can't decide by myself, that all my injuries is giving me such a hard time. Why me? What this means, I don't know yet. I can't accept it, it's to hard. But, what I do know is that I'm a fighter. I've worked my ass off for 3 years to comeback to play soccer again. And I do know that my 8 years in @damallsvenskan has been the best time of my life and the toughest. I also know that after all these years I've learned alot from all the teams I've played in, and I've got amazing friends from @fcrosengard, the youth nationalteams, @kristianstadsdff, @eskilstunaunited and now my club @hammarby_fotboll. Im blessed for playing with all of you, blessed to become close friend with many of you, blessed for the support you have giving me and blessed that you gave me the time of my life. Thank you for being apart of who I am today, a better player and most important a better person. For all the fans, supporters especially @tuna12eskilstuna and @bajens_tjejtjusare, colleagues, PT-clients, people I've got to know from the cities I have lived in – thank you for bringing more joy into my life. Soccer is more than a game, it's all about love, loyalty, passion, patience, courage, dedication, setbacks, development, safety, family(team & supporters) and best of all it brings alot of happiness. Thank you to my family, doctor Stefan, physio @annicanasmark and specially mum and dad for supporting and helping me 24/7 to follow my dreams. And to my biggest love, soccer, I'll see you again. As a Player? Coach? Commentator? Agent? Physio? Who knows? I'm not going to give up ❤️

A post shared by Elena Sadiku 🇸🇪|🇦🇱 (@elenasadiku11) on

23-åriga Sadiku har visat engagemang och tålamod när hon gång på gång kämpat sig tillbaka från alla tidigare skador. Det är sådant engagemang och tålamod som damfotbollen som sport behöver väldigt mycket av för att kunna flytta fram positionerna. Därför är det förstås väldigt positivt att Sadiku lovar att inte släppa fotbollen.

I dag spelade lagkompisarna för henne, där hon låg i sjuksängen och väntade på operation.

Det gick inledningsvis väldigt bra för Hammarby borta mot Kvarnsveden. Man ledde med 3–0 efter tre hörnmål och befann sig en stund över nedflyttningsstrecket. Då var Göteborg under.

Men Kvarnsveden kom ikapp och fick med sig en poäng. Tabitha Chawinga gjorde två av målen och är nu uppe på 16. Med tanke på att storklubbarna står på kö för hennes underskrift, och att alltfler storklubbar satsar på sina damlag, undrar man ju om Chawinga har fler än en match kvar i Sverige. Passa på att se henne innan hon flyttar ner till kontinenten.

Göteborg var alltså under nedflyttningsstrecket i cirka en halvtimme i dag. Jag ser på bloggen Spelare 12 att det i kommentarsfältet förs en diskussion om Stefan Rehn:s insats som lagbyggare i Göteborg.

Stefan Rehn

Frågan känns berättigad. För det är ju knappast så att laget har tagit kliv i positiv riktning under hans tid som ansvarig. Tvärtom blir man ju bara svagare och svagare för varje år som går.

Häromåret var det missnöje bland de äldre spelarna, något jag skrev om här i bloggen – men som dementerades av klubben när frågan lyftes av GT/Expressen. Men klart är att flera av de äldre spelarna var missnöjda med hur Rehn skötte laget. Klart är även att Göteborg inte har kvar några äldre spelare längre. Det är alltså ingen slump.

Men trots att Stefan Rehn har väldigt mycket att bevisa som lagbyggare har ju klubben visat honom stort förtroende. Så hans jobb lär inte vara i fara.

I den damallsvenska toppstriden börjar tåget gå från Eskilstuna station. Från att ha imponerat stort under flera omgångar i rad har United hackat rejält de senaste veckorna. En poäng på tre omgångar håller inte om man skall vara med och slåss om guldet.

Det lilla jag såg av dagens match skall Eskilstuna dessutom vara otroligt tacksamt för att man fick poäng. För Kristianstad hade ett gäng riktigt bra lägen att göra fler mål. Men Emelie Lundberg gjorde ett par fina räddningar, och höll en klass som jag inte sett henne visa på länge. Kul.

Emelie Lundberg

Linköping däremot vann igen. LFC har nu åtta poängs försprång i toppen, vilket sätter rätt tung press på Rosengård inför morgondagens Malmöderby. Det är för övrigt en match som kan gå lite hur som helst. LB07 är ett sällsynt ojämnt lag. De skulle faktiskt kunna vinna. Samtidigt känns det som att det likaväl kan bli 7–0 till Rosengård.

Innan jag kopplar ner konstaterar jag att Växjö och AIK är de som jublar mest i elitettan den här omgången. Deras huvudkonkurrenter i toppstriden har ju nämligen alla kryssat. Kungsbacka tappade ju oväntade poäng i Hovås i torsdags och dagens resultatet från Kalix, Assi–Kalmar 1–1, gör ju att Växjö leder serien med tre poäng – trots att man har två matcher mindre spelade. Och AIK:s seger i Alingsås gör att Stockholmslaget kliver upp över strecket om man vinner sin hängmatch.

Sverige är historiskt dåligt

Glad midsommar på er alla.

I dag har Fifa släppt den senaste världsrankingen, och det är ingen vacker läsning. Den visar att vårt landslag är sämre än någonsin tidigare, eller i varje fall sedan världsrankingen startade 2003. Landslaget får nämligen såväl sin sämsta placering som sin sämsta rankingpoäng någonsin.

Sverige har nu 1956 rankingpoäng och är rankat som nionde lag i världen. Den tidigare bottennoteringen var från den 25 september 2015, då vi var åtta på 1970 poäng.

Pia Sundhage och Lotta Schelin

Innan Pia Sundhage tog över hade landslaget aldrig haft en sämre placering än sexa, och poängmässigt hade vi aldrig varit under 2000 poäng.

Det här bekräftar den bild man haft av Sundhage, att hon medaljmässigt sett har varit en otroligt framgångsrik svensk förbundskapten. Hon har verkligen sett till att vinna rätt matcher. Men sett till resultaten match för match har hon inget bra facit.

Jag jämförde hennes facit med föregångaren Thomas Dennerby:s i det här inlägget. Där kan man se att Dennerby både har bättre resultat i kvalmatcher till stora mästerskap och i gruppspelsmatcher, medan Sundhage är bättre på utslagsmatcher – trots att hon bara har vunnit en under ordinarie tid.

Offensiven har varit ett stort problem för henne under hela hennes tid som förbundskapten. Sundhage vill spela en offensiv fotboll, men har inte hittat rätt spelsystem till de spelare hon valt. För hon har som bekant matchat sina favoritspelare väldigt hårt, även i träningslandskamper.

Problematiken med anfallsspelet följer med in i Sundhages sista sommar som ansvarig för vårt landslag. Förhoppningsvis hittar hennes lag rätt i Nederländerna så att det blir en tredje medalj, och ett lyft på rankingen.

I toppen är USA tillbaka som världsetta, man passerar Tyskland med liten marginal. Frankrike är klar trea, medan fyran Kanada har liten marginal till femman England. Engelskorna har i sin tur rätt god marginal ner till trion Japan, Australien och Brasilien.

Nia är alltså Sverige. Nordkorea har tiondeplatsen, medan Norge hamnar närmast utanför topp tio. Sverige tappar tre placeringar sedan förra rankingen. Inget annat lag på topp 30 flyttar mer än en placering.