Fördjupade tankar om OS-truppen

Det är snart två dygn sedan Pia Sundhage presenterade sin OS-trupp. Det var som bekant en trupp med få skrällar, det finns ändå skäl att följa upp uttagningen.

Innan jag gör det tänkte jag passa på att berätta att jag fick mejl från förbundet i går. De tyckte att jag var fel ute i min kritik mot hur presentationen av truppen gick till. Och jag kan absolut hålla med om att några ordval i mitt inlägg var onödigt hårda. Jag borde ha sparat överorden till större missöden.

Det innebär inte att jag känner att jag var helt fel ute i min kritik. Inte alls. För när jag har surfat runt på landets större medier är det lätt att konstatera att presskonferensen fick minimalt genomslag. Det måste ha varit väldigt, väldigt länge sedan det skrevs så lite om en mästerskapstrupp. Bara en större tidning valde exempelvis att publicera en krönika om truppen, det var Sydsvenskan där Max Wiman uttryckte åsikten att truppen var framtung.

Wiman har förstås delvis rätt i det. Men bara delvis. Som jag ser det ligger bristerna i antalet klockrena defensiva alternativ på mittfältet. Wimans kritik om att det saknas mittbackar känns däremot direkt felaktig. 18-mannatruppen innehåller ju fyra spelare som är mittbackar till vardags, plus att Amanda Ilestedt är med som reserv. Och har jag fattat saken rätt kan man även under pågående turnering utan större problem byta in Ilestedt i truppen om någon blir skadad.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

När det gäller genomslag i media verkar det vara större från Lotta Schelin:s första träning med Rosengård, som just avslutats, än från Sundhages presskonferens. Nämnde Max Wiman har förresten redan producerat en krönika från träningen, den läser du här.

Tillbaka till OS-truppen. Jag tänkte gå igenom den den lagdel för lagdel:

Målvakter: Det är den klart tunnaste lagdelen, den där vi kan få riktigt stora problem. För fyra år sedan var jag lätt kritisk mot Hedvig Lindahl – det är jag inte längre. Hon har filat bort en del ojämnheter och är numera en stabil världsmålvakt. Hon är tveklöst den mest givna spelaren i startelvan.

Men. Tyvärr tror jag att det svenska hoppet står och faller med Lindahl. Skulle hon bli skadad är det nämligen vansinnigt tunt. Då känns det som att vi inte ens kan drömma om medalj. Men med en bra lottning i slutspelet och med Lindahl på topp finns det ändå viss medaljchans.

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Hilda Carlén och Emelie Lundberg är duktiga damallsvenska målvakter. Men båda är helt oprövade på internationell nivå, och min bild av dem är att de inte är redo för att spela i A-landslaget. Om Lindahl skadar sig och Carlén, som ju är första backup, får ta över kommer jag att vara orolig varje gång motståndarna slår in ett inlägg i Sveriges straffområde.

Personligen hade jag föredragit att Sundhage tagit med Sofia Lundgren och Jennifer Falk till Rio. Även om de båda också har vissa brister i luftrummet är Lundgren rutinerad och bättre rustad för internationell fotboll än de uttagna målvakterna. Falk tycker jag är det största framtidsnamnet på målvaktssidan just nu, hon leder ju dessutom den damallsvenska målvaktsligan överlägset.

Backar: Här ser det starkt ut. Visst finns det brister i snabbhet hos flera av de uttagna spelarna. Men med tanke på att landslaget har valt att backa lite och inleda försvarsspelet ganska lågt borde det inte bli något jätteproblem i det uppställda spelet. Däremot får vi se till att undvika att låta motståndarna komma till alltför många kontringar – för där kan vi vara sårbara.

Jag har inga synpunkter på de sex backar som är uttagna i 18-mannatruppen. Alla känns som rimliga val. Det är även rimligt att Ilestedt finns med bland reserverna. Däremot tycker jag att det finns anledning att ifrågasätta uttagningen av Hanne Gråhns. Ifrågasättandet sker inte utifrån Gråhns kapacitet – den har jag lite för dålig koll på för att ge en rättvis bedömning.

Men jag tycker att det är jättekonstigt att Sundhage väljer att plocka bort Lina Nilsson helt. Minns att Nilsson spelade från start i Sveriges senaste landskamp – mot Moldavien. Hon gjorde dessutom en kanonmatch. Ändå går Nilsson direkt från startelvan till att inte platsa bland 22 uttagna spelare.

Mittfältet: Bland de uttagna finns egentligen bara tre utpräglade, centrala mittfältare. Ändå tycker jag att Sundhage har gjort ett rätt bra val här. Det enda stora orosmomentet är väl egentligen Emilia Appelqvist:s hälsa. Skulle skadan göra sig påmind är Lisa Dahlkvist den enda utpräglade defensiva mittfältaren i truppen.

Emilia Appelqvist

Emilia Appelqvist

För mindre än ett år sedan var jag förresten kritisk till att man satsade så hårt på Appelqvist. Det är jag inte längre. Här är det bara att konstatera att förbundskaptenerna hade mer rätt än jag. Jag tycker nämligen att Djurgårdenmittfältaren den senaste tiden har visat att hon börjar växa in i landslagskostymen på allvar. Hon är en spelare som sällan får rubriker, men som gör mycket nytta. Jag gillar hennes spelstil mer och mer för varje gång jag ser henne spela.

I våras ville jag gärna att Michelle De Jongh och Katrin Schmidt skulle ha tagits med i OS-truppen. Men känslan är att De Jongh varit lite för ojämn under våren, hon känns således inte redo för att tas ut bland 22 spelare ännu. Och Schmidt verkar inte ha blivit svensk medborgare ännu. Henne går det alltså inte att ta med, även om hon skulle lyfta truppen.

Det blir intressant att se hur hårt Sundhage kommer att matcha Kosovare Asllani. Som jag ser det kommer Manchester City-spelaren att bli vansinnigt viktig för vårt anfallsspel. Däremot är hon ju långt ifrån lika nyttig i defensiven, vilket riskerar att skapa stora problem med balansen mot starka motståndare.

Pauline Hammarlund, Kosovare Asllani, Lina Nilsson och Magdalena Ericsson diskuterar

Pauline Hammarlund, Kosovare Asllani, Lina Nilsson och Magdalena Ericsson diskuterar

Forwards: Ni som följer den här bloggen vet att jag har haft massor av synpunkter om forwardsvalen det senaste året. Det har inte ändrats. Jag hade valt att ta med Pauline Hammarlund i 18-mannatruppen på Olivia Schough:s bekostnad. Faktum är att jag även tycker att Schoughs klubbkompis Mimmi Larsson borde gå före Schough i turordningen.

Det hindrar inte det faktum att Sundhage har en intressant forwardsbesättning. Det viktigaste nu är hur hon matchar dem. Ännu så länge känns det som att trion Schough, Schelin och Sofia Jakobsson kommer att vara förstavalet in i OS-turneringen.

Det är verkligen upp till bevis för de tre. Det är både upp till bevis för dem som grupp att visa att de klarar av att jobba ihop och individuellt att visa att de kan få till målskyttet.

Inte minst Schelin måste visa att hon är värd den höga status som hon har bland supportrar och i media. Hon måste visa att hon kan bära landslaget.

Det var lite tankar om OS-truppen. Det är drygt en månad till avspark och jag lär få anledning att återkomma i frågan några gånger innan dess.

* Så till lite nyheter från de senaste dagarna. I damallsvenskan är Eskilstunas värvning av Chloe Logarzo en av de stora sakerna. Logarzo är spelklar först efter OS, hon är alltså inte med i kväll när United är i Piteå för att försöka stärka greppet om tredjeplatsen i damallsvenskan.

Jag skall erkänna att jag inte har någon jättetydlig bild av Logarzo, även om jag såg Australien i några OS-kvalmatcher tidigare i år. Där spelade hon från start i alla de tre viktiga matcherna, vilket tyder på hög kvalitet.

Det tyder också på att hon bör vara med i den australiska OS-trupp som nomineras på måndag. Dock gissar jag att Logarzo tappar sin plats i The Matildas startelva nu när Sam Kerr är frisk och tillbaka.

Kerr gjorde för övrigt en supercomeback för sitt Sky Blue FC i NWSL i helgen. Hon byttes in i minut 64 – och gjorde mål på sin första touch efter ett halvårs skadefrånvaro.

* Internationellt sett är Barcelonas värvning av Andressa Alves det mest intressanta som hänt. Värvningen väcker frågan om Barca nu på allvar tänker börja utmana på internationell nivå även på damsidan. Det blir spännande att se klubbens kommande drag.

* Slutligen kan jag inte undanhålla den här underbara tunnel som Arsenals spanjorska Vicky Losada bjöd på i 5–1-segern mot Sunderland i helgen. Njut av läckerbiten här.

Stor dag på bloggen – firar femårsjubileum

Det här är en stor dag. I dag är det nämligen exakt fem år sedan den där heta dagen i BayArena i Leverkusen då jag beslöt mig för att starta den här bloggen.

Bloggare, fotad av Carl Sandin

Bild från BayArena till det första inlägget på den här bloggen.

Då var tanken att jag skulle blogga under VM på bt.se, bloggen skulle innehålla sånt som inte fick plats i tidningen. Och den skulle stängas ner efter att Sverige åkt ut och jag åkt hem.

Den 28 juni 2011 var för övrigt den dag då Sverige gick in i det där härliga succé-VM:et i Tyskland. Det var den dag som Colombia besegrades med 1–0. Några veckor senare åkte det svenska laget hem med VM-brons, och jag började avveckla bloggen.

Under hösten 2011 noterade jag dock att den vardagliga bevakningen av de 22 spelare jag hade följt på nära håll i Tyskland var under all kritik. Jag smög i gång bloggen igen efter några månader i dvala. Jag gjorde det i egen regi, fritt från min arbetsgivare. Och så har det rullat på sedan dess – även om bloggen lagts upp på bt.se igen vid stora mästerskap.

Det har rullat under en mycket längre tid än jag hade tänkt mig. Och jag har tagit upp massor av olika ämnen, framför allt de första åren. 2012 vände jag på massor av stenar. I det här inlägget på bloggens ettårsdag berättade jag utförligt om mig själv och om bloggens bakgrund. Jag skrev bland annat:

”Jag funderade på varför det saknades kritisk granskning. Jag kom fram till att Damfotbollssverige är ganska litet, att alla är kompisar med alla, och ingen vågar säga obehagliga sanningar. Eller ens ställa kritiska frågor.
Själv känner jag inte så många i Damfotbollssverige att jag behöver vara rädd för att förlora några vänner. Så de frågor jag har snubblat över under resans gång har jag lyft fram.”

Nu har det alltså gått ytterligare fyra år. Ibland är jag väldigt flitig, ibland har det varit lite luckor i bloggandet. Men på totalt 1827 dagar har jag med det här producerat 2014 inlägg, som fått totalt 2649 kommentarer.

Bloggen har haft drygt 805 300 sidvisningar och folk har klickat in från huvuddelen av världens länder. Ni är nu 64 personer som prenumererar på bloggen – flera av er har gjort det i flera år. Jag är både otroligt tacksam över att ha så trogna läsare, men också imponerad av att ni orkat läsa mina stundtals rätt gnälliga texter under så lång tid…

Under det senaste året bloggen fått en egen Facebooksida, där jag länkar till inläggen och lägger upp lite länkar.

Ännu så länge finns inga planer på att lägga ner bloggen, den kommer alltså att rulla vidare. Jag kan ju inte sluta innan jag passerat en miljon sidvisningar… Så bli inte förvånade om det blir ett sexårsinlägg om ett år.

Nu ska jag fira bloggen med att äta en sen middag. Vi hörs.

Väntad OS-trupp – men bottennapp av SvFF

Alldeles nyss presenterade Pia Sundhage de 18 spelare som skall spela i OS i Rio de Janeiro, och de fyra reserver som också får åka med.

Hon bjöd inte på någon överraskning bland de 18 – det var rakt igenom väntade namn. Däremot var det en skräll att Kif Örebros Hanne Gråhns kom med som en av de fyra reserverna. Hon gjorde det i första hand på bekostnad av Lina Nilsson, Josefin Johansson och Malin Diaz. Det tycker jag är en rätt konstig uttagning. Även om Gråhns är intressant hade jag föredragit någon av de två förstnämnda.

Personligen sitter jag dock mest och är förvånad över att Svenska Fotbollförbundet inte klarade av att få till någon sändning av trupputtagningen – inte ens på nätet. Det är helt enkelt riktigt dåligt. Ett bottennapp.

Tyvärr präglas vårt fotbollsförbund mest hela tiden av gubbar som tänker herrfotboll. Jämställdhetstänket är tyvärr högst begränsat.

Begränsad är även marknadsföringen av Sveriges bästa fotbollslandslag, damlandslaget. Det kan inte ha kostat mycket att sätta upp en kamera och streama uttagningen på svenskfotboll.se. Men så blev det inte. Antar att de inte tänkte på det. Eller att det räckte att köra presentationen inför unga talanger på elitflicklägret.

Jag tackar istället Aftonbladet och Emelie Fredriksson som liverapporterade från Halmstad, och gav mig möjlighet att följa uttagningen.

Men faktum är, när kvällstidningarna har bättre tänk kring damlandslaget än förbundet – då är det faktiskt rätt illa ställt på förbundskansliet.

Det om det. Tillbaka till truppen. Här är den i sin helhet:

Målvakter (2): Hedvig Lindahl och Hilda Carlén.

Backar (6): Jessica Samuelsson, Magdalena Ericsson, Jonna Andersson, Nilla Fischer, Linda Sembrant och Emma Berglund.

Mittfältare (5): Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani, Elin Rubensson och Emilia Appelqvist.

Forwards (5): Lotta Schelin, Sofia Jakobsson, Olivia Schough, Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö.

De klubbar som har med flest spelare är Linköping med fem och så är det två vardera från Rosengård och Montpellier.

De fyra reservna blev: Emelie Lundberg (mv), Hanne Gråhns, Amanda Ilestedt och Pauline Hammarlund.

Jackpot för spänningen i damallsvenskan

Resultaten i den tionde omgången har närmast inneburit en jackpot för alla de som vill ha maximal spänning på den damallsvenska tabellens nedre halva.

Umeå fick islossning och vann med 3–1 på Stockholms stadion. Jag såg en kort stund av matchen, och under den perioden var det Djurgården som kom i anfallsvåg på anfallsvåg. Dock utan att hitta rätt. Den officiella statistiken sa 19–3 i avslut på mål och 2–0 i avslut i målställning. Umeå gjorde dock alltså mål på alla de tre avsluten som gick inom ramen. Effektivitet…

Emilia Appelqvist kom in i halvtid för Djurgården, och satte hemmalagets reducering. Det bör ju innebära att hon är med i den OS-trupp som Pia Sundhage presenterar på tisdag.

Umeås seger innebär att laget nu bara har fyra poäng upp till Kif Örebro på sjunde plats i tabellen. Det har alltså tajtat till sig rejält i botten.

Örebro tog i dag en otroligt viktig trepoängare genom 1–0-seger borta mot Kvarnsveden. Sett till det länkade klippet var det inte välförtjänt sett till målchanserna, men det gäller ju att visa effektivitet när lägena kommer.

För Kvarnsveden var det en grymt tung förlust. Hemmaförluster mot bottenkonkurrenter brukar kosta.

Vittsjö är numera också på allvar indraget i bottenstriden. Dagens 1–0-förlust hemma mot Piteå innebär att det nordskånska laget nu bara är två poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Jag kollade matchen, och Vittsjö var rätt uddlöst. Även om de skapade chanser nog för att kunna få med sig minst en poäng satte de inte Hilda Carlén på mer än ett riktigt prov.

Jag kollade på stora delar av matchen, mest för att studera Carlén, som ju sannolikt blir Sundhages andraval på målvaktsposten på tisdag. Tyvärr sattes alltså inte Piteåmålvakten på så många svåra prov. Men positivt var att de ingripanden hon gjorde andades trygghet.

Däremot måste jag säga att jag tycker att hennes spel med fötterna borde kunna vara bättre. Hon förefaller nämligen vara både bolltrygg och ha ett fint tillslag – ändå har jag knappt sett henne slå ett enda långt uppspel med fötterna till rätt adress. Även när hon har tid att sikta skickar hon bollen rakt till motståndarnas backar, eller till inkast. Där finns stor förbättringspotential, inte minst med tanke på att hon hade minst ett tiotal sådana uppspel i dag.

På tisdag presenteras alltså OS-truppen. Sundhage har ju redan presenterat sin bruttotrupp, och känslan är att det inte ens är någon idé att spekulera. Det lär bli den trupp signaturen noone skrev i en kommentar till inlägget om bruttotruppen, sannolikt med de reserver jag svarade med då.

Om jag hade varit förbundskapten hade jag inte haft med Olivia Schough bland de 22 spelarna, men hon lär vara självskriven i Sundhages trupp. Dessutom hade jag haft Sofia Lundgren som andramålvakt, men eftersom hon inte är med i bruttotruppen blir det bara en randmarkering.

Det tråkiga är ju att Pauline Hammarlund lär hamna bland reserverna. Jag hade gärna sett henne som en av fem forwards i 18-mannatruppen.

Det om landslaget. Innan jag sätter punkt tänkte jag bjuda på en riktig godbit från Island – en kandidat till Årets mål 2016. Det är Sandra Stephany Mayor i Thor/KA som bjuder på en underbar cykelspark. Se och njut:

För er som är vakna när det här inlägget publiceras pågår en intressant match i NWSL, Orlando mot Portland. Två av seriens mer sevärda lag. Det var avspark 23.00. Du ser matchen här:

Tankar kring herr-EM:s påverkan på damfotbollen

Den senaste tiden har en stor del av fokuset av naturliga skäl varit riktat med herrfotboll, och Europamästerskapet i Frankrike.

Den här bloggen brukar ju inte ägnas åt herrfotboll, men mästerskapen är intressanta eftersom man där kan se trender som senare slår igenom i all fotboll – även damernas.

Vad är det då för trender som jag tycker mig ha sett hittills i Frankrike?

Det första man självklart kommer att tänka på är att det så här långt är lagens EM – inte de individuella stjärnornas. Så här långt har lag som bland annat Wales, Irland, Nordirland och förstås Island visat att man kan komma väldigt långt med ett hårt arbetande kollektiv i den moderna fotbollen.

Det har mer handlat om hjärta än om talang. Inget lag har tagit full poäng, utan de tippade storlagen har fått kämpa för att vinna mot de övriga.

I princip alla lag har jobbat hårt med försvarsspelet, det har genomgående varit tajt och disciplinerat. Det har gjorts 69 mål på 36 matcher, alltså ligger målsnittet på 1,92 – vilket är lågt. Det snittet innebär ett högt betyg på försvarsspelet, men ett lågt på anfallsspelet.

Det är ju inget nytt att det finns en koppling mellan pigga spelare och ett framgångsrikt försvarsspel. Och att risken för baklängesmål ökar ju tröttare spelarna blir. Men kopplingen har varit extra tydlig i det här mästerskapet. Av de 69 målen har 24 kommit i den första halvleken och 45 i den andra. Hela 16 av dem har fallit i slutet av matcherna, minut 85 eller senare. Och många av dem har gjorts av inbytta spelare.

När det gäller anfallsspelet har det inte tillåtits speciellt mycket djupledsspel. Huvuddelen av målen har kommit via inlägg, inspel eller distansskott.
När det gäller inlägg tycker jag mig se en trend att alltfler lag placerar vassa högerfötter till vänster och vassa vänsterfötter till höger för att kantspelarna skall skära in i planen och slå hårda, inåtskruvade inlägg mot bortre stolpen.

Dock måste jag säga att jag är besviken på kvaliteten på fasta situationer. Det har i och för sig gjorts några frisparksmål, men när det gäller hörnor och inläggsfrisparkar har utdelningen varit högst begränsad. En anledning är alla tröjdragningar.

Totalt sett tycker jag att domarna har skött sig utmärkt. Men medan känslan är att antalet filmningar har minskat så har inte sexdomarupplägget gjort att man kommit åt alla tröjdragningar.

Det var mina spaningar från herrfotbollens EM. Följdfrågan blir ju förstås vilka av de här sakerna som kommer att slå igenom inom damfotbollen framöver.

Här kan man ju förstås bara gissa. Men att även damlagens organisation och kvalitet i försvarsarbetet blir allt bättre ser vi redan. Den trenden märktes tydligt i Kanada-VM i fjol, och den märks i det pågående EM-kvalet. De sämre lagen har helt enkelt blivit klart bättre på att försvara sig.

Förr kom man väldigt långt på att bara ha ett vasst djupledsspel. Det räcker inte längre, något ju bland annat Sverige har fått erfara. Det förbättrade försvarsspelet ställer större krav på anfallsspelet. Inläggens betydelse ökar, vilket i sin tur gör att det krävs av forwards att de är bra i luftrummet. Av forwards krävs även smartare rörelsemönster i motståndarnas straffområde. Exempel på forwards som anpassat sig till de nya kraven inom damfotbollen är Ada Stolsmo Hegerberg och Vivianne Miedema.

På internationell nivå kommer det även att ställas allt högre krav på kvaliteten på spelarnas tillslag. Målvaktsspelet har förbättrats, vilket gör att det inte längre räcker med att kunna skjuta höga skott. Man måste kunna hantera kraft och skruv på ett bättre sätt. En spelare som behärskar det är exempelvis Dzsenifer Marozsan.

När det gäller sena mål är det något som också kommer att bli allt viktigare inom damfotbollen. Det har vi märkt på vårt svenska landslag. Jag har ju redan i flera inlägg konstaterat att Pia Sundhage:s ordinarie forwardsval inte gör speciellt många mål. Däremot är inhopparna betydligt effektivare.

Jag har ju ofta varit kritisk till Sundhages coachning, men man kan vända på det och konstatera att det även är väldigt viktigt att ha vassa och pigga spelare på planen i slutet av matcherna – och att Sundhage varit duktig på den punkten.

Det kommer nämligen även framöver att vara vansinnigt viktigt att göra bra byten, och ha pigga målskyttar på planen i slutet av matcherna. För svensk del kan jag spontant känna att en måltjuv som Lotta Schelin skulle kunna göra betydligt större nytta för landslaget om hon kom in från bänken. Hennes egenskaper är ju som bekant inte anpassade för samlade och pigga försvar.

Det var lite tankar kring herr-EM och damfotboll. Har ni synpunkter, eller egna spaningar välkomnas de. Nu till en genomgång av lite seriefotboll runt om i världen.

* Det spelades ju två viktiga matcher i damallsvenskan i torsdags. FC Rosengård vann med 1–0 i Eskilstuna efter segermål av Marta. Av klippet med höjdpunkter att döma var segern i sin ordning, även om Mimmi Larsson hade ett par makalöst bra chanser.

Det här var Sara Björk Gunnarsdottir:s sista match för Malmöklubben. Jag tror att hon och hennes inställning kommer att bli otroligt saknad. Det skall bli spännande att se hur laget påverkas av att tappa henne.

I botten tog Kristianstad en livsviktig trepoängare genom att vinna mot Mallbacken med 1–0. Ett resultat som gör att halva serien plötsligt är indraget i bottenstriden igen. Exempelvis är sjuan Vittsjö bara tre poäng över nedflyttningsstrecket nu.

Det är för övrigt väldigt oroligt i Vittsjö för tillfället. Det blev ju storstryk mot Linköping nyligen, och i veckan fick tränaren Håkan Magnusson sparken, viket innebär att laget skall ledas av Ingemar Nilsson i morgon. Som bekant är Thomas Mårtensson fortfarande sjukskriven, fast enligt länkad artikel skall han snart vara tillbaka.

* Så till USA. Jag kikar lite på NWSL med jämna mellanrum. Det är en väldigt öppen fotboll i ligan – en fotboll som bygger i väldigt liten grad bygger på taktik. Alla lag vill sätta hög press, har ett grundupplägg som bygger på man-man-spel och där inställning är viktigaste ingrediensen.

Eftersom det nu är sista helgen på länge som NWSL-lagen har tillgång till sina OS-spelare har jag försökt se lite mer av serien den senaste veckan. Men faktum är att det nästan har varit en chock att gå från extremt taktisk och välorganiserad EM-fotboll till oorganiserade NWSL-matcher.

Det blir liksom så extremt tydligt vilka enormt stora taktiska brister de amerikanska lagen och spelarna har. Och där är nog tur, för annars hade de ju sannolikt varit ännu mer överlägsna i de internationella mästerskapen.

Ett lag som hade behövt lära sig av taktiskt drillade lag som Island är NWSL:s enda svensklag, Boston Breakers. De har en riktig självmordstaktik, där de trycker upp laget högt utan att klara av att sätta tillräcklig press på motståndarna. Jag såg dem bli slaktade av Western New York Flash i natt. 7–1 slutade matchen – ett resultat i underkant.

Louise Schillgard spelade hela matchen för Boston. Men precis som i tidigare matcher där jag sett henne tycker jag att hon väger väldigt lätt. Man ser att hon har vilja och idéer, men hon får tyvärr ändå ut alldeles för lite.

Den NWSL-match som varit mest spännande i veckan var seriefinalen mellan Portland Thorns och Chicago Red Stars. Portland vann med 2–0, och känslan därifrån blev att Amandine Henry och Christine Sinclair är ett tänkbart framtida radarpar. Två smarta spelare i en liga som alltså annars präglas av rätt begränsad speluppfattning.

Däremot undrar man lite hur amerikanska landslagsbacken Julie Johnston tänkte innan 1–0-målet. Se höjdpunkter från matchen här:

* I Norge har man, så när som på en hängmatch, kommit halvvägs in i toppserien. I dag vänder serien genom att höstsäsongen drar i gång med bland annat matcherna Avaldsnes–Uraedd och Klepp–LSK.

Efter elva omgångar leder Avaldsnes på 28 poäng. De är två poäng före LSK, som dock har en match mindre spelad. För LSK har Mimmi Löfwenius gjort två mål på åtta matcher. Sju av de där matcherna har hon gjort som inhoppare.

Trean Kolbotn skuggar topplagen med sina 25 poäng. Där har Fanny Andersson startat alla elva matcherna, dock utan att göra något mål.

Vi har ytterligare några svenska spelare i toppserien. I Vålerenga har Jennie Nordin spelat full tid i alla elva matcherna och gjort ett mål. Kristin Carlsson har spelat två matcher för Röa.

Skytteligan toppas av LSK:s Isabell Herlovsen på tolv mål. Tvåa ligger Cecilie Pedersen från Avaldsnes med nio mål och trea Emilie Haavi, LSK, med sju.

* I England har WSL haft uppehåll. Men i dag återstartar ligan med matchen Arsenal–Sunderland. WSL:s tabell är konstigt haltande. Exempelvis har jumbon Doncaster Rovers Belles bara spelat tre matcher.

Ledande Manchester City har spelat sju matcher – och är ännu utan insläppt mål. Kosovare Asllani har startat alla sju matcherna (blivit utbytt fem gånger) och gjort ett mål.

Tvåan Chelsea är fyra poäng bakom, men har en match mindre spelad. Hedvig Lindahl har vaktat målet i alla sex matcherna.

Vi har ju ytterligare två svenskor i ligan. Emma Lundh har spelat sex matcher (tre från start) och gjort ett mål för Liverpool och Maja Krantz har spelat fyra matcher (tre från start) för Notts County. Liverpool är fyra med åtta poäng och Notts County är sexa med fyra poäng.

Tufft motstånd för Kristianstad

Om några timmar är det avspark för de två första matcherna i den tionde omgången av damallsvenskan. Dagens båda matcher känns väldigt viktiga.

I toppen är Rosengård på besök i Eskilstuna, vilket på pappret bör vara en av de tuffaste matcherna för året för de svenska mästarinnorna. På ett sätt bör det vara bra tajming för Rosengård att åka till Eskilstuna just nu. United har ju gjort svaga resultat på sistone – inklusive söndagens cupförlust har man tre raka utan seger.

Men de resultaten har ju delvis orsakats av skador och sjukdomar. Nu verkar det som att Unitedtruppen börjar bli frisk och hel igen, vilket gör att mötet mellan Sveriges båda representanter i höstens Champions League har chansen att kunna bli jämnt och intressant – även om grundtipset ändå är en säker Rosengårdsseger.

I Kristianstad spelas en minst lika intressant match, fast i andra ändan av tabellen. Där tar nästjumbon KDFF emot Mallbacken, som ligger tre poäng före. Hemmaseger tar KDFF förbi Mallbacken, och skickar ner Kif Örebro på nedflyttningsplats. Bortaseger ger Mallbacken lite andrum i nedflyttningsstrecket.

Apropå Kristianstad har klubben gjort klart med en intressant träningsmatch i juli. Det japanska fotbollsförbundet gick nämligen ut med nyheten i dag om att Japan skall möta Kristianstad på Vilans IP den 24 juli, tre dagar efter japanskornas möte med Pia Sundhage:s OS-lag i Kalmar.

Det lär bli en betydligt tuffare nöt för KDFF att knäcka än Mallbacken. Jag såg Japans nya landslag i första halvleken i första mötet med USA för några veckor sedan, och japanskorna imponerade enormt – med undantag för målvaktsspelet som var mycket svagt. Trots tre rätt billiga baklängesmål slutade matchen 3–3, se höjdpunkter här:

Ett lag som kan göra tre mål på försvarsstarka världsmästarna från USA innebär förstås ett vansinnigt tufft motstånd för ett damallsvenskt bottenlag. Men ändå kul för KDFF:s spelare att få chansen att mäta krafterna med de vice världs- och olympiska mästarinnorna.

Dahlkvist till Örebro – sommarens viktigaste värvning

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Kif Örebro har i dag presenterat Lisa Dahlkvist som förstärkning under hösten. Spontant känns det som att det kan vara sommarens allra viktigaste värvning i damallsvenskan. För jag har faktiskt svårt att se vad som kan slå den här värvningen.

Sannolikt kommer Dahlkvist ha otroligt mycket större påverkan på Örebros spel än sommarens andra storvärvning Lotta Schelin kommer ha på Rosengårds.

För formsvaga Örebro, som i högsta grad är indraget i nedflyttningsstriden, kommer Dahlkvist att bidraga med viktig tyngd på mittfältet.

Från ett annat lag i bottenstriden nås man i dag av mycket tråkiga nyheter. Den ekonomiska krisen i Kristianstads DFF är numera så akut att man fått säga upp klubbchefen Tina Hedberg. Illa – och tråkigt.

KDFF har verkligen jobbat i motvind under många år. Det är bara att hoppas att de kan lösa problemen.