I morgon är det dags för landslaget att spela match igen. Det är Danmark som svarar för motståndet, och det mesta talar för att Peter Gerhardsson kommer att byta ut i princip hela startelvan från Tysklandsmatchen.
Det innebär således att lördagens match (avspark 15.30, visas i SVT2) blir ett test av ett helt annat slag. Det handlar mest om att visa upp sig för spelare utanför ordinarie startelva. Problemet med den här typen av tester är att det är svårt att visa upp sig från sin bästa sida i en helt ny omgivning. Så vi får se om det blir ett test av värde.
De matcher av riktigt värde som har spelats de senaste dagarna är OS-kvalplayoffet i Afrika och Asien. Jag har sett lite av båda matcherna, och framför allt var Kamerun–Zambia en häftig upplevelse.
Där såg jag sista 20 minuterna. När jag började kolla på matchen stod det 1–1. När domaren blåste av hade Kamerun vunnit med 3–2.
De 20 minuterna jag såg var otroligt underhållande. Det var nämligen en match utan mittfältsspel, där lagen bytte anfall med varandra.
För 1,5 år sedan hade Kamerun besegrat Zambia med 7–0 i en träningsmatch. Det fick mig att tro att Kamerun skulle kunna vinna det här dubbelmötet ganska bra. Kamerun visade ju god klass i VM i fjol, och de flesta otämjbara lejoninnorna är kvar från i fjol. Dessutom är ju Kameruns trupp meriterad, de har ett tiotal utlandsproffs.
I Zambia kunde jag inte ett enda namn inför gårdagens match. En koll på Wikipedia gjorde gällande att laget som kallas Shepolopolo har tre utlandsproffs, varav 19-åriga Barbra Banda är det stora namnet. Hon har nyss värvats från spanska Logrono till Shanghai i den kinesiska ligan.
I Logrono har Banda gjort 15 mål på 28 ligamatcher. Som jämförelse är Sofia Jakobsson uppe i sju mål på 20 spanska ligamatcher. Och Kosovare Asllani har gjort fem mål på 17 matcher. Barbra Banda är verkligen ett namn att lägga på minnet.
Hon gjorde båda Zambias mål, och såg verkligen intressant ut. Det känns rimligt att tro att hon kommer att spela i någon riktig storklubb framöver. Det känns också rimligt att tro att det blir en riktigt intressant retur i Zambia på tisdag.
För bara någon dag sedan var min känsla att Zambia skulle vara chanslöst. Nu tror jag plötsligt att laget har ganska god chans att kvala in till OS. Skulle de förlora mot Kamerun har man ju även en andra chans i form av playoff mot Chile i april.
I Asien avgjordes däremot veckas playoffmöte redan i första matchen. Australien besegrade Vietnam med 5–0, vilket gör att returen på onsdag (klockan 12.00 svensk tid) i Vietnam blir en transportsträcka.
I Vietnams lag var alla spelare hemmabaserade. Lagkaptenen Huynh Nhu såg ut att vara redo för större ligor, kanske även 18-åriga Tran Thi Phuong Thao, som hade ett skott i ribban i slutet av matchen.
Australien var tveklöst det bättre laget, och siffrorna går inte att snacka bort. Vietnam var dock inte ofarligt i sina kontringar, och Australien hade lite hjälp av att matchen dömdes av en svag domare.
Hayley Raso stod för en ful filmning som domaren gick på. Det ledde till den straff som Sam Kerr gjorde 5–0 på. Och Chloe Logarzo delade ut en armbåge som borde ha varit rött kort, men som domaren tydligen inte såg.
Innan det blir en rejäl resultatgenomgång noterar jag att Göteborg FC i år inte kommer att ha någon riktig hemmaplan. De tänker flytta runt på tre olika hemmaplaner i allsvenskan, Valhalla, Gamla Ullevi och (stora) Ullevi.
Ordförande Peter Bronsman säger så här i GP-länken ovan:
”Vad gäller planer är vi nog den lyckligaste klubben i världen.”
Personligen skulle jag nog säga att man är som lyckligast om man har en hemmaplan där man är väl inspelad och har ett bra publiktryck. Således borde Portland Thorns vara den lyckligaste klubben i världen…
Så till veckans landskampsresultat, och till helgens matcher. Utöver Sveriges 1–0-förlust mot Tyskland gick det på följande sätt i kvartsfinalerna i Algarve cup: Danmark–Norge 1–2 Nya Zeeland–Belgien 7–6 efter straffar, 1–1 ordinarie tid Portugal–Italien 1–2
Semifinalerna spelas under lördagen, enligt följande:
17.30 Tyskland–Norge
21.00 Nya Zealand–Italien
Spelet om femte plats börjar också under lördagen:
14.30: Sverige–Danmark, sänds på SVT
17.00: Belgien–Portugal
I fyrnationsturneringen i Frankrike, Tournoi de France, blev det bara ett mål i första gruppomgången:
Frankrike–Kanada 1–0
Det franska segermålet var en fin frispark från Vivane Asseyi:
Även här är nästa omgång på söndag. Då spelas följande matcher:
13.00: Finland–Kroatien
18.00: Mexiko–Slovakien
I det europeiska EM-kvalet vann Irland med 1–0 mot Grekland i den match som varit av intresse för topplaceringarna i de olika grupperna. I övrigt noteras att Malta tog sin första EM-kvalseger någonsin genom att slå Georgien med 2–1.
Hittar jag några länkar till de olika matcherna så kommer jag att lägga in dem i det här inlägget. I kväll man man se de båda avgörande kvalmatcherna i Nord- och Mellanamerikas mästerskap för U20. I semifinalerna möts USA–Dominikanska republiken och Mexiko–Haiti. Vinnarna spelar U20-VM senare i år. Matcherna startar i kväll 20.00 respektive 23.00 och går att se på de här länkarna:
Personligen är jag fortfarande kvar i Blenheim på andra sidan jordklotet. Jag är inne på tredje övertidsperioden på den semester som skulle ha varit slut för mer än två veckor sedan. Det börjar bli extremt segt nu.
Härifrån noterar jag att det händer lite på hemmaplan. Det intressantaste händer på västkusten. Där skall Kungsbacka DFF ha ett extra årsmöte i nästa vecka. Mötet handlar om föreningens framtid. Alternativen tycks vara nedläggning eller att satsa på klubbens F17-lag. Läs mer här.
Väljer man att satsa på F17-laget är alternativen dels att låta talangerna spela i elitettan, dels att dra sig ur näst högsta serien och göra en nystart.
Personligen tycker jag att valet att dra sig ur elitettan och göra en nystart i lägre serie känns som det mest rimliga. Risken är att ett F17-lag förlorar varenda match i elitettan, och det är inte så speciellt utvecklande. Dessutom är det väldigt dyrt eftersom elitettan är en serie med många långa resor.
Om Kungsbacka drar sig ur är frågan om det finns någon ersättare i elitettan, eller om serien får spelas med 13 lag i år. Första reserv är klassiska Sunnanå SK från Skellefteå. Klarar de av att få ihop ekonomi och spelartrupp för näst högsta serien på kort varsel?
Om Sunnanå tackar nej är Dösjöbro andra reserv. Det är ju den klubb som tappat hela sitt lag till Malmö FF. Dösjöbro lär knappast vilja spela i elitettan i år.
Assi har alltså redan dragit sig ur elitettan. Kungsbacka är väldigt nära att göra det, och ett av reservlagen är inte aktuellt för någon plats i elitfotbollen. Tre av Sveriges 29 högst rankade lag 2019 saknar förutsättningar för att bedriva elitverksamhet i år.
Det är förstås ett undantagsår, men det är också ett faktum att det är jobbigt att hitta klubbar som vågar, vill och kan göra elitsatsningar inom damfotbollen.
Det här väcker återigen frågan om att Svenska fotbollförbundet måste hitta sätt att förenkla för de damfotbollsklubbar som vill elitsatsa – och inte stoppa dem.
Som jag tidigare berättat stoppade förbundets tävlingskommitté för en tid sedan en elitsatsning i Borås, där Bergdalens IK:s damlag försökte bryta sig loss. Satsningen stoppades trots att Bergdalens styrelse var tydlig med att den inte vill ha ett elitlag i klubben, och att styrelsen därmed välkomnade att klubbens damlag (nu i division I) flyttades till en separat elitförening.
Förbundet stoppade satsningen eftersom man inte tyckte att elitsatsningen tog tillräckligt ansvar för Bergdalens flickfotboll. Men den ville ju Bergdalen ha kvar under sina vingar.
Det är bra att förbundet bryr sig om ungdomsfotboll. Men det blir bara löjligt när man får bryta ut damlag och göra elitsatsningar i föreningar som misskött sin flickfotboll, medan man försvårar för föreningar som har bra flickverksamhet.
När det gäller fallet Kungsbacka DFF är det ju inget nytt att klubben står på stupkanten och balanserar. I den utsatta positionen har man befunnits i rätt många år, fast tidigare har det varit av ekonomiska skäl. Nu är krisen orsakad av spelarbrist.
Det känns ju lite paradoxalt att spelarna har stannat under hela den period som klubben varit ett luftslott. Den tid där man lovat mer än man kunnat hålla, och sedan fått bryta eller skriva ner kontrakten. Men när klubben äntligen sanerat och fått ordning på sin ekonomi vill inte spelarna längre vara med.
Noterbart också att en mycket stor andel av spelarna från fjolårets damallsvenska trupp har flyttat till andra klubbar i elitettan. Bara Ida Strömblad (Uppsala) och Moa Öhman (Kif Örebro) blir kvar i damallsvenskan. Dessutom sticker duon Linda Nyman (Inter) och Sara Nilsson (Florentia) till den italienska ligan.
Här är en listning över KDFF-spelare som går till andra klubbar i elitettan: Klara Andrup (Hammarby), Mimmi Asperot och Klara Rybrink (IFK Kalmar), Hanna Boubezari, Emilia Hjertberg och Ida Pettersson (alla Lidköping), Karolina Bucaro Stenman (Brommapojkarna), Rebecca Cameras (Alingsås FC), Jenny Danielsson (AIK), Anna Larsson (Jitex) och Hanna Spets (Kvarnsveden).
Sara Nilsson blir alltså Italienproffs, vilket innebär att vi nu har svenska spelare i sex av den italienska ligans tolv klubbar. Ligan i Italien ligger fortfarande en bit bakom damallsvenskan. Min bedömning är exempelvis att Rosengård fortfarande är något bättre än Juventus. Samt att damallsvenskan är betydligt jämnare än Serie A Femminile.
Juventus har bara tappat poäng i sju matcher på 2,5 säsonger. Rosengård tappade poäng i åtta matcher förra året.
Apropå utlandsproffs heter vårt senaste sådana Mathilda Johansson Prakt. Hon lämnar IFK Kalmar för ett halvårskontrakt med Lugano i Schweiz. Förra säsongen tog Lugano 49 poäng på 28 omgångar och kvalade in till Champions League. Den här säsongen har laget startat katastrofalt dåligt. Efter 13 omgångar ligger man klart sist med bara fyra inspelade poäng. Kan Johansson Prakt hjälpa till att lyfta krislaget?
IFK Kalmar spelade för övrigt träningsmatch i helgen. Man föll med 2–0 mot Kristianstad. Det är en match man i princip inte kan läsa något om. På Kristianstads hemsida går det att se resultatet samt vilken trupp KDFF mönstrade. Men i övrigt är det noll information. (Tillagt i efterhand: Det visade sig vara ett felaktigt påstående. Kolla kommentarer nedan.)
Jag tycker att det minsta man kan kräva av elitklubbar är att de redovisar startelva, byten, målskyttar och tid för målen i sina träningsmatcher. Tyvärr lär knappt någon av våra elitklubbar klara av att redovisa den grundinformationen i alla deras träningsmatcher.
På lördag spelar Kristianstad ny träningsmatch. Då väntar ett spännande möte med Malmö FF – det är premiär för den klubb som alltså värvat sönder Dösjöbro. Mer om hur det gick till går att läsa här. Spännande för övrigt att spelarna erbjudits treårskontrakt. Det innebär att de får vara med i fyran, trean och tvåan. När MFF är uppe i ettan lär det huvudsakligen vara andra spelare.
Dösjöbro ser i alla fall ut att komma till spel i år. Det gör däremot inte Sjömarkens IF, som fått se huvuddelen av sin startelva gå till Elfsborg i division IV. I fjol åkte Sjömarken ur ettan. Det blir inget spel i tvåan i år, för i förra veckan kände sig klubbledningen tvingad att ta beslut om att lägga ner sitt seniorlag.
Sedan mitt förra inlägg har jag även noterat att några spelare tvingas sluta. Internationellt har tyska OS-guldmedaljören Tabea Kemme tvingats tacka för sig till följd av upprepade skador.
Huruvida Irma Helin lägger av helt eller inte känns inte solklart. Däremot är det klart att Helin inte kommer att spela i damallsvenskan i år. Det är ett tungt avbräck för Djurgården, framför allt eftersom Helin varit en av de viktigare kulturbärarna i laget.
AVSLÖJAR: Irma Helin lägger ner fotbollskarriären – 25-åringen skriver i stället nytt kontrakt med Discovery som fotbollsexperthttps://t.co/uPrDjEe5cS
Med henne utanför truppen blir det extra viktigt för klubbledningen att behålla Mia Jalkerud, som ännu inte förlängt sitt kontrakt. Djurgården har däremot gjort en intressant värvning. De har knutit upp Sydafrikas framtidsnamn Linda Motlhalo på ett tvåårskontrakt. Henne blir det spännande att följa i damallsvenskan.
Både för Kemme och Helin är det skador som spökar. Jag har faktiskt inte hunnit läsa den här artikeln om korsbandsskador. Men jag har sett att den fått många lovord, så jag länkar till den obesett. Det är ju ett väldigt spännande ämne.
This is very good and interesting. By @SuzyWrack: Inside the push to stop female footballers suffering so many ACL injuries https://t.co/z6I1GP526F
Även den före detta Eskilstunaspelaren Chloe Logarzo går från W-league till engelska WSL. Hon har skrivit på för Bristol City.
📝OFFICIAL: Bristol City have confirmed the signing of Australian international Chloe Logarzo on an 18-month contract. The 25-year-old is the latest Aussie to join the FAWSL, joining teammates Sam Kerr, Hayley Raso and possibly Caitlin Foord. pic.twitter.com/EvLzDwi4Lu
En tredje spelare som lämnar Australiens liga innan avgörandet är irländska affischnamnet Denise O’Sullivan. Hennes låneavtal har gått ut, och hon kan inte hjälpa Western Sydney Wanderers i slutspelet.
Slutligen ett överraskande resultat. I uppladdningen inför det nordamerikanska OS-kvalet spelade Kanada och Haiti 1–1. Oavsett vad Kanada kom med för uppställning är det högst uppseendeväckande att Haiti kan klara av att stå upp mot en av världsdelens stora damfotbollsmakter.
#CANWNT played a training match against Haiti in Austin, Texas. The match served as a preparation for the upcoming Concacaf Women's Olympic qualifying tournament.#CWOQpic.twitter.com/f2rZJXRiFp
Under söndagen är det avspark i grupp C, den grupp där kampen om gruppsegern på förhand känns mest oviss. Det finns nämligen tre högst tänkbara gruppsegrare. Här är en genomgång av lagen i grupp C:
The Matildas
Australien
Världsranking: 6
Guldchans: 1–5 procent
Nyckelspelare: Sam Kerr. Måldrottningen är den som leder Australiens anfallsspel.
Spelare med Sverigekoppling: Kvintetten Elise Kellond-Knight (Hammarby), Lydia Williams (Piteå), Tameka Yallop (Mallbacken), Chloe Logarzo (Eskilstuna) och Lisa De Vanna (AIK och Linköping) har spelat i damallsvenskan.
Startelva i genrepet (4–3–3): Lydia Williams – Ellie Carpenter, Clare Polinghorne, Alanna Kennedy, Steph Catley – Tameka Yallop, Emily van Egmond, Chloe Logarzo – Hayley Raso, Sam Kerr, Caitlin Foord.
Kommentar: I höstas såg jag The Matildas som en högst rimlig världsmästare. Då tog man sju poäng i en fyrnationsturnering mot USA, Japan och Brasilien. Laget kändes då som en tung guldkandidat.
Men efter det kontroversiella tränarbytet i januari har min tro på The Matildas sjunkit ganska snabbt. Ni minns väl hur Alen Stajcic tvingades bort med hänvisning till två spelarenkäter? Stajcic själv hade inte gjort något olämpligt, men han var huvudansvarig för något som inte var konkretiserat.
Alen Stajcic
Spelarna sa sig inte förstå något. Och det hela var verkligen väldigt konstigt. Jag har fortfarande inte förstått varför förbundsledningen gick in och störde landslagets VM-uppladdning i ett så sent skede.
Klart är att man nu givit interimsförbundskaptenen Ante Milicic förtroendet över OS nästa år. Under Milicic har inte The Matildas imponerat.
Visst, laget vann alla tre matcher i fyrnationsturneringen på hemmaplan i månadsskiftet februari/mars. Där besegrades Nya Zeeland, Sydkorea och Argentina.
I de båda uppladdningsmatcherna mot toppnationerna USA och Nederländerna har det däremot gått sämre. 3–5 och 0–3 är inga resultat som ger laget självförtroende in i mästerskapet.
Jag såg genrepet, där man föll med 3–0 borta mot Nederländerna. Siffrorna var klart i överkant, för det var bara 7–6 (3–4) till Nederländerna i heta målchanser. Att komma till VM med åtta insläppta på två matcher är inte bra för självförtroendet i Australiens försvar.
Klart är att The Matildas är klart bättre i offensiven än i defensiven. Laget har ett vasst presspel. Fast de gånger motståndarna lyckas spela förbi förstapressen är Australien sårbart.
Som jag ser det har man god bredd på forwardssidan, medan man hade behövt fler passningsläggare på mittfältet. I genrepet hade viktiga mittfältarna Elise Kellond-Knight och Katrina Gorry skadekänningar. Med de på planen kan glödheta Sam Kerr få vettiga passningar. Det är ju Kerr som skall göra målen. Hon gör mål med båda fötterna och med huvudet. Hon gör mål i djupled och i straffområdet.
Men Kerr är inte bara en måltjuv. Hon kommer även att servera fina bollar till snabba kantspelare. Bland dem kommer nog Lisa De Vanna få omkring en halvtimma per match. Veteranen håller knappast för 90 minuter nu längre, men hon kan göra skillnad när hon kommer in från bänken.
Mitt tips är att Australien trots allt vinner grupp C. Sedan väntar åttondelsfinal mot en grupptrea – en match jag tror att Australien vinner. I kvartsfinal väntar sedan troligen ett av Kanada, Nederländerna eller Japan. Det är alltså inte omöjligt med en repris på genrepet redan i kvartsfinal.
Jag tror att The Matildas gör som 2007, 2011 och 2015 – åker hem efter kvartsfinalen. Fast laget har hög potential. Om bitarna faller på plats igen kan laget gå riktigt, riktigt långt.
Laura Alleway
Tillagt i efterhand: I sista stund har mittbacken Laura Allewaystrukits ut Australiens trupp på grund av skada. Hon ersätts i VM av Karly Roestbakken.
Marta
Brasilien
Världsranking: 10
Guldchans: 1–3 procent
Nyckelspelare: Marta Vieira da Silva. Inte lika dominant som för tio år sedan, men ändå spelaren som måste visa vägen för Brasilien.
Spelare med Sverigekoppling: Marta är svensk medborgare. Thaisa (Tyresö), Formiga (Malmö FF), Cristiane (Linköping) och målvakten Barbara (Sunnanå) har också spelat i damallsvenskan.
Kommentar: Sedan Brasilien vann Copa America i fjol har laget spelat elva landskamper. På dem har man noterat tio förluster. Och man har med sig nio raka nederlag i bagaget till Frankrike. Dessutom har man skadeproblem.
De som nämner Marta och company som en stor guldkandidat är inte speciellt insatta. Det var länge sedan Brasilien var en seriös guldkandidat i ett världsomspännande mästerskap. Att laget vinner Copa America varje gång beror mer på att övriga Sydamerika struntar totalt i damfotboll än på att Brasilien är starkt.
För inte heller i Brasilien bryr man sig speciellt mycket om sina fotbollsdamer – ett lag som för övrigt kallas Canarinhas. De tio senaste åren har därför landet undan för undan tappat mark.
Kollar man världsrankingen slutade landet på tredje plats perioden 2008–10. Alla åren 2011–13 var man fyra. Sedan dess har man pendlat upp och ner på platserna sju till tio. Nu har man tionde plats, och det är tyvärr inte mycket som talar för att Brasilien skall få något större lyft de kommande åren.
Tvärtom är risken att landet trillar ut från topp tio efter VM. Landet har nämligen gjort ganska svaga prestationer i ungdomsmästerskapen de senaste åren. Så påfyllningen underifrån är dålig.
Dessutom har laget drabbats hårt av skador. Mittbacken RafaelleSouza drabbades av en knäskada i höstas, och det var tidigt klart att hon skulle missa VM. På hennes plats har man spelat in rutinerade Erika. Men nu har även Erika skadat sig så illa att hon missar VM. Hon lämnade VM-truppen så sent som i går. Det innebär alltså att man tvingas göra om i mittförsvaret i allra sista stund.
#SeleçãoFeminina: Infelizmente, a zagueira Érika foi desconvocada por lesão. Daiane foi chamada para a vaga. Desejamos uma plena recuperação para a Érika e boa sorte para a nova convocada! ⚽️🇧🇷
Erika ersätts i VM av Daiane. I förra veckan tvingades man också till ett byte av spelare i 23-mannatruppen till följd av skada. Då var det den tidigare Tyresöbacken Fabiana som fick kasta in handduken till följd av en skada i högerbenet. Hon ersattes i truppen av Poliana.
Och tidigare under våren har tilltänkta startforwarden Bia Zaneratto (Beatriz) brutit benet. Hon är med i VM-truppen, men hon har knappast hunnit nå någon perfekt matchform. Illavarslande för ett land som numera har ganska få spelare av hög internationell klass.
Så här har det förresten gått i de världsomspännande seniormästerskapen sedan Brasilien spelade OS-final 2008:
VM 2011: Ut i kvartsfinal, efter straffläggning mot USA.
OS 2012: Ut i kvartsfinal mot Japan.
VM 2015: Ut i åttondelsfinal mot Australien.
OS 2016: På hemmaplan. Ut i semifinal, efter straffläggning mot Sverige. Förlust i bronsmatchen mot Kanada.
Under den senaste tioårsperioden är Brasilien medaljlöst i världsomspännande mästerskap – och då har man ändå haft hemmaplan i ett av dem.
Faktum är att det är samma nyckelspelare nu som det var i VM 2007 och OS 2008 – de två mästerskap där Brasilien har nått finalen. Det är Formiga som bär mittfältet och längst fram skall Marta servera Cristiane. Det är imponerande av trion att hänga kvar i världstoppen. Inte minst imponeras man av Formiga – som gör sitt sjunde VM. Det är otroligt bra gjort.
För Cristiane är läget dock osäkert. Hon har plågats av en muskelskada under våren, och går en kamp mot klockan för att bli spelklar i tid. Även Marta skall ha besvärats av en muskelskada inför VM.
I all kritik mot Brasiliens bristfälliga påfyllning underifrån skall jag konstatera att det finns en jackpotchans. Vi såg i OS 2016 att Brasilien kan göra bra matcher – om alla nyckelspelarna toppar formen samtidigt. Det gjorde de i början av den turneringen. Sedan åkte man på lite skador, och tappade snabbt i kvalitet.
Om Marta skall få jubla i Frankrike krävs alltså jackpot vad gäller formtoppningen. Men jag är skeptisk. Det känns exempelvis tveksamt om Cristiane kan göra sig själv rättvisa ens om hon hinner bli frisk.
Jag tror därför faktiskt att laget slutar trea i gruppen, men tar de poäng som krävs för att avancera. Det innebär att man ställs mot en gruppsegrare i åttondelsfinal. Efter den matchen tror jag att det blir hemresa.
Elena Linari
Italien
Världsranking: 15
Guldchans: 1 procent
Nyckelspelare: Barbara Bonansea – snabb kantspelare som ligger bakom mycket i den italienska offensiven.
Spelare med Sverigekoppling: Ingen
Startelva i genrepet (4–4–2): Laura Giuliani – Valentina Bergamaschi, Sara Gama, Elena Linari, Alia Guagni – Valentina Cernoia, Aurora Galli, Manuela Giugliano, Barbara Bonansea – Cristiana Girelli, Ilaria Mauro.
Kommentar: Efter ett premiärfiasko mot Ryssland var ett extremt skadedrabbat Italien starkt i EM 2017. Laget var först spelmässigt bäst i 2–1-förlusten mot Tyskland och vann sedan med 3–2 mot Sverige i avslutningsmatchen.
Trots att det blev hemresa redan efter gruppspelet kändes det som att Italien kanske kan vara redo för ett lyft igen efter ett antal tunga år. Den känslan finns kvar.
Det senaste året har laget bara två förluster (plus en efter straffar). Man har bland annat besegrat Sverige igen – 1–0 i höstas.
Efter EM har man fyllt på med trion Valentina Bergamaschi, Aurora Galli och Manuela Giugliano – tre spelare som är 21–22 år. Och det fortsätter att fylla på bra underifrån i Italien. Laget kan alltså se på framtiden med tillförsikt.
Nu kanske man inte är redo för medalj. Men jag tror ändå att laget kan ställa till det för många i Frankrike. Defensiven är stark, trots att viktiga Cecilia Salvai missar VM till följd av en korsbandsskada. Offensiv nyckelspelare är skickliga Barbara Bonansea, som brukar utgå från någon av kanterna – oftast från vänster. Hon är bra på att slå sin back, och hon kan både ta sig runt på kanten och skära in för skott. En svårläst spelare.
I genrepet besegrades Schweiz med 3–1 i förra veckan. Det var en match där italienskorna kämpade in de två första målen. Stjärnan Bonansea hade ett ribbskott och ett assist.
Det som talar emot Italien är att laget har ganska liten internationell erfarenhet. De flesta spelarna är hemmabaserade, och få av dem har spelat mer än ett mästerskap. Jag tror trots det att Italien tar andraplatsen i gruppen. Det innebär sannolikt åttondelsfinal mot Norge och kvartsfinal mot England. Det är två matcher italienskorna kan vinna. Men det rimliga är nog ändå att det tar slut i just åttondels- eller kvartsfinal.
Jamaica
Världsranking: 53
Guldchans: Inte ens promillenivå
Nyckelspelare: Khadija Shaw – hela VM-kvalets skyttedrottning är en kvalitetsforward med kapacitet att göra mål på egen hand mot de flesta försvaren.
Spelare med Sverigekoppling: Kanadafödda Tiffany Cameron spelade för Vittsjö i fjol. USA-födda backen Lauren Silver gjorde en höst i elitettan för Bollstanäs. Och tillika USA-födda Marlo Sweatman gjorde en halv säsong för Töcksfors IF i division I 2017.
Startelva i genrepet (4–3–3): Sydney Schneider – Dominique Bond-Flasza, Allyson Swaby, Konya Plummer, Daneisha Blackwood – Chantelle Swaby, Havana Solaun, Marlo Sweatman – Cheyna Williams, Khadija Shaw, Trudi Carter.
Kommentar: När Jamaica kvalade in till VM tyckte jag att det var ett bakslag för damfotbollen. Jamaica har ett förbund som struntar i damerna, vilket ju inte bör premieras. Dessutom kändes Jamaica som alldeles för dåligt för att kunna konkurrera i ett VM.
Jag tyckte att det var bättre om Mexiko, där det satsas på damfotbollen, hade tagit VM-platsen – även om det är charmigt med ett deltidslag som sponsras av Bob Marley:s dotter.
Jamaica spelade inte en enda landskamp under 2016 eller 2017. Och det var nära att man varken kom till spel i VM-kvalet inför 2015 eller årets turneringar. Båda gångerna hjälptes ”Reggae Girlz” ekonomiskt bland annat av Cedella Marley.
Men ju närmare VM vi kommit, desto positivare har jag blivit till Karibiens första deltagarland någonsin i ett fotbolls-VM för damer. Man har ju faktiskt laddat ganska seriöst inför sin VM-debut. Bland annat genom att värva in spelare med jamaicanskt påbrå.
Under våren har den tidigare Vittsjö-, och tillika den tidigare kanadensiska landslagsspelaren Tiffany Cameron bytt landslag. Hon hade bara spelat sex träningslandskamper för Kanada, vilket gör att hon fick byta landslag. I sista stund fick man även klart med Norgeproffset (Klepp) och den tidigare amerikanska U17-landslagsspelaren Havana Solaun. Den senare blir viktig på mittfältet.
Allra viktigast är dock hela VM-kvalets skyttedrottning, den 22-åriga Khadija Shaw. Jag har tidigare skrivit om hennes bakgrund. Hon har ett målsnitt i landslaget på drygt 1,4 mål per match.
Först trodde jag att hennes målproduktion helt skulle avta när hon inte längre ställdes mot svaga karibiska länder. Men Shaw har visat att hon kan göra saker på egen hand även mot bättre motstånd.
Med Shaw som trumfkort har Reggae Girlz visat att man inte är VM:s sämsta lag. Under våren har man vunnit två matcher mot Chile och kryssat mot Sydafrika. Där gjorde förstås Shaw målet:
Även i genrepet mot Skottland briljerade Shaw genom att göra två mål. Då blev det dock förlust med 3–2 – och Shaw haltade av vid ställningen 2–2. Klart är att hon måste vara på planen om Jamaica skall kunna skrälla till sig någon poäng i Frankrike.
Jamaica är det lägst rankade laget i turneringen, och ställs mot tre riktigt svåra motståndare. Det rimliga är således att Reggae Girlz åker hem utan några poäng.
Förhoppningsvis kan dock lagets VM-avancemang väcka förbundet. Nämnda Shaw är bara 22 år. Och i kvalet fick jag upp ögonen för en annan oslipad diamant i form av 17-åriga Jody Brown. Om förbundet satsar på tjejerna kan Jamaica vara ett lag att räkna med till VM 2023. Den här gången är man bara med för att se och lära.
I morgon 18.20 (direktsänt på TV4) presenterar Peter Gerhardsson som första mästerskapstrupp någonsin. Det kunde har varit väldigt spännande, men faktum är att jag känner mig rätt säker på hur truppen kommer att se ut.
I ett inlägg i måndags skrev bloggarkollegan Rainer Fussgänger att han tror att den svenska VM-truppen kommer att se ur så här:
Jennifer Falk
Målvakter: Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Jennifer Falk.
Backar: Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Amanda Ilestedt, Jonna Andersson, Hanna Glas, Mia Carlsson och Nathalie Björn.
Mittfältare/forwards: Caroline Seger, Olivia Schough, Kosovare Asllani, Lina Hurtig, Anna Anvegård, Madelene Janogy, Elin Rubensson, Fridolina Rolfö, Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson och Julia Zigiotti Olme.
Jag tror att Rainer kan vara helt rätt ute. Det största frågetecknet gäller den sista målvaktsplatsen. Där är Cajsa Andersson alternativet, men jag tror nog som Rainer – att Gerhardsson väljer Falk.
Bland backarna är det väl bara frågetecken för Nathalie Björns vadskada. Men vad jag förstått skall den inte vara värre än att hon skall kunna spela VM om en månad.
Hanna Folkesson
Bland mittfältare och forwards tror jag att Hanna Folkesson har varit uppe till ganska het diskussion. Inte minst sedan både Björn och Caroline Seger haft skadeproblem. Och alternativen på den defensiva mittfältspositionen är ju inte jättemånga i truppen. Men om Björn och Seger är ok tror jag alltså att Folkesson lämnas utanför.
Övriga spelare som varit nära, men som knappast kommer med är: Sandra Adolfsson, Anna Oskarsson, Filippa Angeldahl, Julia Karlernäs och Julia Roddar. Det handlar om spelare som varit uttagna i årets trupper – vilket jag tror är en förutsättning att komma med. Min bild är att Gerhardsson inte kommer att chansa med spelare han inte haft inne och testat under året.
Jag har fått frågan om hur min VM-trupp hade sett ut. Det är en bra fråga, som jag kan säga att jag inte lagt jättemycket tid vid.
Men spontant skulle man kunna säga att min trupp i princip hade sett ut som Gerhardssons. Där jag hade tagit en rejäl funderare är målvaktssidan. Jag tycker inte att Zecira Musovic har imponerat under våren, och håller inte henne som given. Så bakom Hedvig Lindahl hade jag tagit två av Falk, Andersson, Musovic och Emma Holmgren. Vilka två varierar från vecka till vecka. Det är fyra jämna målvakter, och verkligen inget lätt beslut att välja ut två.
På backsidan vet jag inte hur det är med Emma Berglund:s hälsa. Är hon frisk hade jag i alla fall funderat på att ta in henne istället för Mia Carlsson.
Bland mittfältare och forwards hade jag plockat in Michelle de Jongh istället för Olivia Schough. Sedan hade jag gärna velat ha med Rebecka Blomqvist också. Fast där vet jag inte hur det skulle gå till. För jag vill inte ta bort någon av de andra som är uttagna.
Här är det värt att notera att Gerhardsson vid sin senaste truppresentation konstaterade att spelarna längst ut på bänken i huvudsak är med för att vara avbytare. Alltså behöver de spelarna vara bra på att var just avbytare. Alltså glada och stöttande, även om de inte får speltid. Det är värt att notera när man funderar över vilka man vill ha som spelare 18–23.
Tittar vi på Gerhardssons trupp är den första tanken att det saknas unga talanger. Det mesta talar för att den yngsta spelaren kommer att vara född 1997. Jämför man med de andra länderna i världstoppen är det rätt gammalt. I princip alla andra presenterade VM-trupper innehåller yngre spelare.
Tyvärr är det en signal om att Sverige haft ett par riktigt dåliga år på ungdomssidan. Den enda spelare född 1998 eller senare som varit nära en landslagsplats är Loreta Kullashi, och hon känns ju tyvärr inte det minsta VM-aktuell den här våren.
I går presenterade två av de hetaste medaljkandidaterna sina VM-trupper; Australien och Tyskland. De lagen hade två spelare vardera födda på 2000-talet. I Australien är 19-åriga Ellie Carpenter (född 2000) ordinarie sedan ett par år tillbaka. Och 16-åriga Mary Fowler (född 2003) är en megatalang. Modigt ändå av nya förbundskaptenen Ante Milicic att ta med en så ung spelare.
Sex av de 23 spelarna i truppen har tidigare haft klubbadresser i Sverige. Jag tänker på Lydia Williams, Chloe Logarzo, Aivi Luik, Elise Kellond-Knight, Lisa De Vanna och Tameka Yallop (tidigare Tameka Butt).
Storstjärnan är förstås Sam Kerr, en spelare som jag för tillfället rankar som topp tre i världen.
Den mest namnkunniga spelaren som står utanför truppen är Houston Dashspelaren Kyah Simon, som kämpat med att komma tillbaka från en fotskada. Men som inte kommit i tillräcklig form för att få Milicics förtroende.
När den tyska truppen presenterades ställdes Simone Laudehr utanför, vilket fick henne att tacka för sig i landslaget. Jag har inte sett någon liknade reaktion från Simon. I varje fall inte ännu.
Petningen av Laudehr var inte oväntad. Hon har inte ingått i landslaget sedan vikarien Horst Hrubesch påbörjade en föryngring förra våren. Och sedan dess har inte Tyskland förlorat, vilket förstås inte förbättrat Laudehrs chanser.
Bland de spelare som kom med i Martina Voss-Tecklenburg:s trupp märks talangerna Klara Bühl (född 2000) och Lena Oberdorf (född 2001).
Noterbart är att Essen fick med fem spelare, en fler än Wolfsburg och en färre än Bayern München.
Det tyska laget har för övrigt spelat in en video som väckt uppmärksamhet. En video där man gör upp med en del av de fördomar som förföljt damfotbollen genom åren:
"We don't have balls. But we know how to use them!"
Nu under onsdagseftermiddagen har även Skottland släppt sin VM-trupp. Den innehåller en hel hög Sverigebekanta spelare. Ni ser den nedan. Jag återkommer med fler kommentarer kring den senare.
McCaskill nickade in 2–1 och sköt in 3–1 när Sydney vann med 4–2 mot Perth Glory i den mest målrika finalen hittills i W-leaguehistorien. Matchen sågs av 6127 åskådare på plats på Netstrata Jubilee Stadium i Sydney.
Det såg ut att kunna bli dramatiskt när Alyssa Mautz styrde in reduceringen efter hörna i 68:e minuten, men bara ett par minuter senare drog Chloe Logarzo in ett snyggt distansskott till 4–2.
Noterbart i Sydneys lag var att 19-åriga Princess Ibini hade förpassat veteranen Lisa De Vanna till bänken. 34-åringen fick dock hoppa in i 75:e minuten. I tv-sändningen från matchen diskuterades om De Vanna riskerade att ställas utanför Australiens VM-trupp. Kommentatorerna kom fram till att hon borde komma med eftersom hon fortfarande är en tillgång som inhoppare. Det lät som ett rimligt resonemang.
För övrigt har Australien ännu inte någon ny förbundskapten efter sparkade Alen Stajcic, och man skall spela turnering på hemmaplan redan om tio dagar.
Apropå veteraner verkar Japans förbundskapten Asako Takakura vara rätt bestämd i att hon inte skall ta tillbaka de båda världsmästarna Yuki Nagasato (31 år) och Nahomi Kawasumi (33 år) till landslaget. Båda gjorde stabila säsonger i NWSL i fjol, och Nagasato har även fått mycket beröm för sin insats i Australiens W-league i vinter. Men duon saknas i Japans trupp till Tournament of Nations som spelas i USA vid månadsskiftet.
Så till Portugal där söndagens historiska EM-final i futsal spelas mellan hemmalaget och Spanien. Sent i går kväll kikade jag på Portugals semifinal mot Ukraina och fick lära mig att Portugals stjärna heter Ana Sofia Gonçalves, och kallas Fifo. 18-åringen gjorde två av målen när Ukraina besegrades med 5–1.
Sverige åkte ur i andra kvalrundan, i den grupp som vanns av Ryssland. Vi spelade 2–2 mot det ryska lag som i går föll mot Spanien i den semifinal som vanns av Spanien med 5–0.
Vi är framme vid en helg där det internationella fokuset i första riktas mot Australien och Tyskland. I Australiens W-league är det stor final klockan 6.30 på lördagsmorgonen svensk tid, och i Tyskland är det stor seriefinal.
Men först till Australien där det är Sydney FC och Perth Glory som gör upp om årets mästartitel. De lagen kom trea och fyra i grundserien, båda på 19 poäng. De tog sig till slutspelet på bättre målskillnad än femman Melbourne City.
Sydney har en hemmabetonad trupp kryddad med fyra amerikanska spelare i målvakten Aubrey Bledsoe samt utespelarna Sofia Huerta, Danielle Colaprico och Savannah McCaskill. Men det är ändå bland hemmaspelarna lagets stjärnor finns.
Caitlin Foord
Snabba Caitlin Foord är lagets skyttedrottning med nio fullträffar. Hon prisades som bästa unga spelaren i VM 2011. Det är åtta år sedan, ändå har Foord bara hunnit bli 24 år. Hon flyttas runt ganska rejält i sina lag, jag skulle säga att hon lika ofta är ytterback, yttermittfältare och forward.
Andra Sydneyspelare som också är profiler i The Matildas är Alanna Kennedy, Chloe Logarzo, Princess Ibini och förstås rutinerade Lisa De Vanna.
I Perth är Samantha Kerr förstås lagets superstjärna. Hon är född och uppvuxen i just Perth och spelar alltså för sitt riktiga hemmalag. Kerr är 25 år och redan tidernas bästa målskytt både i W-league och i USA:s NWSL. Den här säsongen har det blivit 16 fullträffar på tolv matcher i Australiens högstaliga.
Även om Perths trupp liknar Sydneys så tillvida att man har fyra amerikanska spelare – Rachel Hill är väl den mest välkända av dem – så skulle jag säga att sett till namn är det Sydney som har bredden. Perth har Kerr, vilket inte är det sämsta.
Jag håller Sydney som favoriter, men hemmaplan har inte visat sig vara någon stor fördel när det gäller finaler i W-league. Tre av de fyra senaste har slutat med bortasegrar.
När jag hör namnen Foord och Kerr ihop kommer det upp en bild från ett hotell i tyska Augsburg i mitt huvud. Jag satt i lobbyn och skrev en text dagen efter att Sverige hade slagit ut Australien från VM 2011. Då kom tonåringarna Kerr, Foord och ytterligare någon och satte sig vid bordet bredvid. De hade sina samlaralbum framme, och diskuterade vilka bilder de saknade.
Jag tyckte att det där var så sött, och har ofta efteråt tänkt på att samlarbilderna på just Kerr och Foord har blivit betydligt mer åtråvärda för varje år som gått sedan 2011.
Apropå Augsburg hade jag på Bayernderbyt mellan just Augsburg och Bayern München i herrarnas Bundesliga på tv:n samtidigt som jag skrev det här inlägget. Den matchen dömdes av Bibiana Steinhaus, vilket förstås är kul.
Det antyder att hon inte dömer söndagens ”final” i Frauen-Bundesliga. För när den tyska ligan på allvar återstartar är det seriefinal direkt. Tabelltvåan Bayern München har tre poäng upp till serieledande Wolfsburg med nio omgångar kvar. Om Bayern skall kunna vinna ligan krävs nog seger hemma mot obesegrade Wölfinnen.
Även när man kollar in den tyska skytteligan är det mycket Bayern och Wolfsburg i toppen. Wolfsburgs Ewa Pajor leder på 15 mål. Hon jagas närmast av två Bayernspelare i Mandy Islacker på tolv och dagens födelsedagsbarn Sara Däbritz (24 år) på elva. På delad fjärdeplats med tio mål finns Wolfsburgs Pernille Harder och Essens Lea Schüller.
Det är inga toppmatcher i Frankrike den här helgen. Och i England är det FA-cuphelg. Där spelas det dock en riktigt spännande match, trots att cupen bara är framme i åttondelsfinal. Under söndagen väntar nämligen prestigederby mellan Chelsea och Arsenal.
Under helgen kommer vi även att få veta vilket lag som blir de historiskt första Europamästarinnorna i futsal. Tidernas första EM-slutspel pågår i Portugal. Spanien har säkrat en plats i söndagens final genom 5–0-seger mot Ryssland tidigare i kväll. Sent på fredagskvällen får vi veta om de ställs mot Portugal eller Ukraina i finalen. Den matchen visas här:
Apropå futsal var jag en kort sväng i Ulricehamn i söndags och tittade på lite USM-futsal. Där imponerades jag stort av F15-laget från skånska Södra Sandby. De hade rakt igenom bolltrygga spelare och hade faktiskt ett spel som jag inte ens sett några svenska seniorlag prestera. Kul.
Lite överraskad blev jag också när jag noterade att deras ena ledare var Otto Persson, alltså han som ledde LB07 i damallsvenskan i fjol. Det skall bli kul att följa Södra Sandbytjejernas framfart.
Genom futsalen landade vi alltså på hemmaplan. Här står det cupmatcher på schemat i helgen. Personligen har jag tänkt att göra en liten utflykt till Mölndal och Åbyvallen för att se derbyt mellan Jitex och Göteborg.
Fast egentligen tycker jag bara att en av helgens matcher känns riktigt het, sportsligt sett – och det är Linköping–Växjö. LFC har båda nyförvärven Julia Ashley och Stina Blackstenius spelklara, de ställs mot ett Växjö som borde vara lite stukat. Dels för att man inte gjort något mål ännu i år, dels för veckans nyhet om att Jelena Cankovic helst vill bort.
Vad gäller svenska cupens första gruppomgång blev tydligen det här långskottet från Ljusdals Matilda Wennberg omgångens mål:
OMGÅNGENS MÅL. Det gäller att passa på när målvakten är långt ute! Matilda Wennbergs mål från halva plan i Svenska Cupen! pic.twitter.com/yVYr6GQzoW
Det här målet från den senaste omgången av den spanska ligan sorterar vi också in under vinjetten fina långskott:
Just give the Goal of the Month Award to UDG Tenerife's @mjperezglez! ¡Qué golazo! Mari Jose scored twice tonight as her team beat Espanyol 2-1.pic.twitter.com/mpVZ7MVx9w
För övrigt rullar silly season vidare, fast numera i något lugnare takt. I dag har Kungsbacka presenterat ännu en finländsk värvning, i form av mittfältaren Linda Nyman från Honka.
Noterbart är att Kungsbacka den 30 december i fjol meddelade att man hade värvat finländska Sanna Porali. Den nyheten har man dock numera raderat, och hon finns inte med i truppförteckningen på klubbens hemsida. Sannolikt har det något hänt som man inte vill rapportera om.
Slutligen ett kul klipp. Har ni tid över i helgen är det bara att börja träna…
Det blev en händelserik lördag i Australien. På förmiddagen lokal tid meddelades alltså att förbundskapten Alen Stajcic hade fått sparken.
Där började det tidigt komma spekulationer om att sparkningen berodde på ett spelaruppror, vilket var fallet när hans företrädare Hesterine de Reus avskedades i april 2014.
Vid lunchtid höll sedan förbundsledningen en presskonferens där de skulle förklara varför Stajcic får lämna.
Vid presskonferensen framkom att det är två anonyma enkäter som ligger till grund för förbundets agerande. Det dementerades att det var ett spelaruppror som låg bakom, tvärtom hade ingen spelare kommit till förbundsledningen med krav på att byta ut Stajcic.
Orsaken till sparkningen uppges vara att enkäterna visat att det råder en dålig kultur kring landslaget. Förbundsledningen känner att de måste agera, och eftersom Stajcic är den högst ansvarige får han ta smällen. Samtidigt säger man att det inte nödvändigtvis var förbundskaptenen personligen som burit sig illa åt.
Vad det konkret handlade om för dålig kultur lämnades det inga svar på. Man hänvisade till att det ju handlade om anonyma undersökningar. Presskonferensen väcktes således minst lika många frågor som den gav svar.
Senare under lördagen har en handfull spelare via sociala medier uttryckt sin förvåning och besvikelse över förbundsledningens agerande. Längst gick Lisa De Vanna.
Men även Kyah Simon och Chloe Logarzo har uttryckt besvikelse över att Stajcic fått sparken. Storstjärnan Kerr har inte sagt eller skrivit något ännu, men som synes på bilden nedan har hon alltså valt att gilla Logarzos tweet, vilket kan tolkas som att Kerr också är förkrossad.
Reaktioner från tre landslagsspelare på att Stajcic sparkats.
Ingen av de nuvarande spelarna har ställt sig bakom beslutet, däremot har majoriteten valt att bemöta det med tystnad – vilket kan ses som att de i alla fall inte protesterat.
En före detta spelare jublar dock, nämligen Joanne Peters.
Wow, it’s really happened! 5 months is enough time to freshen up this playing group https://t.co/LcCC7Kt9Mq
Good to hear this is being investigated. He has reached his ceiling, play is too predictable and hasn’t evolved. Pushing players and injury plague needing inquiries as well. And that’s just an outsiders perspective. Well done @FFAhttps://t.co/rD6jVTmJEL
Enligt den här artikeln finns det en spricka mellan Stajcic och hans assistent Gary van Egmond. En spricka som även skall ha delat truppen. Personligen tycker jag att det är högst tveksamt att van Egmond ingår i landslagsledningen. Han är ju pappa till mittfältaren Emily van Egmond, och familjeband mellan spelare och ledare bör undvikas så långt det går.
Vi får se om det är den sprickan som sänkt Stajcic, eller om det är något annat. För det lär dyka upp nya saker i den här frågan de kommande dagarna.
Det är förståeligt att den 30-åriga finländskan vill testa spel nere på kontinenten efter drygt tio säsonger i Sverige. Och Paris FC känns som ett bra klubbval, även om laget har ganska många intressanta forwards.
Rutinerade Gaetane Thiney är affischnamnet, men även Camille Catala och Clara Mateo är spännande franska forwards. 27-åriga Catala spåddes en lysande karriär, men väntar ännu på sitt stora genombrott, medan 21-åriga Mateo var förstavalet som toppforward i det franska U20-landslag som spelade VM-final för två år sedan.
Det känns som en kul utmaning för Sällström, som med en så spelskicklig anfallspartner som Thiney borde ha goda förutsättningar att göra många mål i den franska ligan. Men för Vittsjö var det här sämsta möjliga nyhet.
”Vi vill inte hindra en spelare från att göra karriär, men det är klart att det känns lite jobbigt med tanke på var vi ligger.”
Hon säger även att det är tufft att hitta en stark ersättare.
”Rosengård jagar för fullt, Linköping jagar för fullt och vi jagar för fullt. Det är skittufft rent ut sagt. Vi har trådar ute, och bra spelare som ska provträna. Det är bara att jobba vidare, vi kan inte ge upp för att en spelare lämnar. Nu får andra spelare ta klivet upp”
I och med tappet känns Vittsjö som en högst tänkbar avstigningskandidat. Om man kan vara favorit till att åka ut är det nog den nordostskånska klubben som är det nu. Dessutom tappade Vittsjö Osinachi Ohaletill Växjö i helgen. Medan Sällström har spelat 90 minuter i alla elva vårmatcherna har Ohale däremot bara spelat sex av matcherna.
Apropå de där andra klubbarna som ordförande Nilsson nämner så verkar det dröja innan Linköping har klart med de forwards som klubben sagt att man skall värva. Med tanke på att det brukar ta några matcher att komma in i ett nytt lag känns det som att LFC får räkna med att förlita sig till sitt nuvarande manskap under de kommande tre–fyra matcherna.
Men på något sätt är det kanske rättvist att det är just Linköping och Vittsjö som möts i den damallsvenska omstarten på söndag, två lag som tappat sina måltjuvar under sommaren.
Kollar man listan över forwards som är tillgängliga på marknaden finns där Marie-Laure Delie, Jennifer Hermoso, Natasha Dowie och kanske även Nadia Nadim. Det här är en kvartett som lär vara så dyr att svenska klubbar har svårt att knyta upp dem. Men om de inte får kontrakt i någon toppklubb så kanske, kanske att det går att locka någon av dem till damallsvenskan.
Utöver Vittsjös båda tapp har det inte hänt så mycket på nyhetsfronten i Sverige sedan det förra inlägget. Däremot spelades de lite träningsmatcher i helgen. Här är resultaten:
LSK–Göteborg 3–3
Vittsjö–Rosengård 0–2
P18–Djurgården 0–4
Linköping–Eskilstuna 2–1
Piteå–Assi 3–0
Kristianstad–Vålerenga 0–1
Växjö–Bröndby 1–2
LB07–BSF 6–1
Tittar vi utanför Sveriges gränser har det hänt lite. På nyhetsfronten har väl sannolikt konflikten i Nya Zeelands landslag nått sin ände. I varje fall har förbundskapten Andreas Heraf nu till slut valt att avgå.
Fotbollsmässigt pågår Tournament of Nations, den sista omgången spelas natten mot fredag. I den andra omgången var Australien mycket nära att besegra USA.
The Matildas tog ledningen i 22:a minuten genom Chloe Logarzo efter att Lisa De Vanna gjort ett fantastiskt förarbete.
Först i den 90:e minuten kvitterade USA genom formstarka Lindsey Horan. På klippet finns även en fin tunnel från en annan formstark spelare, Tobin Heath. Den som drabbas av tunneln är för övrigt Hammarbys Elise Kellond-Knight.
Matchen slutade 1–1, och då både USA och Australien vann sina första matcher är det troligt att något av lagen kommer att vinna turneringen. Tabellen inför slutomgången ser ut så här:
USA 5–3 4
Australien 4–2 4
Brasilien 3–4 3
Japan 3–6 0
I USA:s 4–2-seger mot Japan gjorde Alex Morgan de tre första amerikanska målen, därmed har Morgan nu gjort 16 landslagsmål det senaste året – starkt. Här är två av de tre målen:
I Brasiliens 2–1-seger mot Japan slog Marta till med ett klassmål. Men den brasilianska svenskans fullträff hamnade ändå i skuggan av Beatriz fina 2–0-mål. Hennes förstatouch med yttersidan var högklassig. Även Japans tröstmål var snyggt.
I U19-EM klarade varken Norge eller Danmark av att nå finalen. Där blev det istället spansk 1–0-seger mot Tyskland.
Sett till klippet med höjdpunkter nedan var den spanska segern fullständigt odiskutabel. Spanjorskorna hade fyra ramträffar innan segermålet föll. Tyskland däremot verkar inte ha haft en enda målchans.
I de Centralamerikanska och karibiska spelen tog storfavoriten Mexiko hem spelet. Man vann finalen mot Costa Rica med 3–1 efter att alla de tre mexikanska målen kom inom ramen av fyra minuter i den andra halvleken.
I bronsmatchen vann Venezuela med 1–0 mot Trinidad och Tobago.
Slutligen till det försök till klubblags-VM som kallades International Champions Cup och avgjordes natten mot måndag. Där vann ett reservbetonat North Carolina Courage med 1–0 mot Lyon.
Jag såg matchen, där amerikanskorna inledde bra med fin press och vassa kontringar under de första 25–30 minuterna. Under den perioden föll också segermålet. Det var ovanligt nog annars så passningssäkra Saki Kumagai som slog bort en boll och öppnade för Lynn Williams att spela fram Heather O’Reilly.
Slutet av den första och hela den andra halvleken var det dock utspelning. Lyon lät inte North Carolina låna bollen. Trots att fransyskorna skapade minst en handfull 100-procentiga målchanser lyckades man dock inte kvittera. Man kom inte närmare än två bollar i målramen.
Efteråt firade amerikanskorna som om man verkligen hade vunnit ett VM. Man fick dessutom en rätt okej mottagning när man kom hem.
Tyvärr har jag svårt att känna någon VM-känsla av en turnering som spelas under ett amerikanskt landslagsfönster och under europeisk försäsong. Det hade varit roligare om den här turneringen spelades under tävlingssäsong, och med alla de bästa spelarna.
Det förra inlägget handlade mycket om kampen mellan traditionella damfotbollsklubbar och herrfotbollsklubbar med damfotboll på programmet.
Som av en tillfällighet är påskens höjdarmatch i världen just ett möte mellan den gamla och nya damfotbollsvärlden. Klockan 15.00 på påskdagen tar nämligen Turbine Potsdam, Europas just nu bästa traditionella damfotbollsklubb, emot Wolfsburg, som ju är en av de herrfotbollsklubbar som satsat hårdast på damfotboll under 2010-talet.
Utöver att det är en match mellan den gamla och nya damfotbollsvärlden är det såväl topp- som svenskmöte. Obesegrade Potsdam, med Amanda Ilestedt i laget, ligger på fjärde plats, fem poäng från en Champions Leagueplats och sju poäng från serieledningen.
Amanda Ilestedt
Nilla Fischer:s Wolfsburg är just det lag som ligger i tabelltoppen. Seger för varghonorna, som Wolfsburgs damer kallas, skulle innebära serieledning med fem poäng med sju omgångar kvar att spela.
För Potsdam är tre poäng nog ett måste om man skall ha med guldet att göra. Trots att laget alltså inte har förlorat någon av de 14 spelade matcherna har man halkat efter eftersom man noterat hela sex kryss. Nu behöver man segrar för att utmana på allvar. Potsdam tvingas avvara nyckelspelaren Tabea Kemme. Hon är knäskadad och riskerar missa större delen av vårsäsongen. Matchen direktsänds för övrigt på DFB-tv.
I England är helgens toppmatch Londonderbyt mellan Arsenal och Chelsea. Och i Frankrike spelar Montpellier måstematch hemma mot PSG i kampen om andraplatsen bakom Lyon. PSG vann hemmamatchen mot 3–1, vilket innebär att Montpellier helst skall vinna med större siffror om man vill ha chansen till Champions Leaguespel i höst.
Precis som svenskmötet i Tyskland spelas både Londonderbyt och den franska toppmatchen under påskdagen.
På svensk mark gör nu våra elitklubbar sina sista förberedelser inför seriestarten om två veckor. Det har spelats några träningsmatcher under helgen. Under långfredagen blev det 0–0 mellan Kristianstad och Växjö, medan Eskilstuna besegrade Brages P16 med 2–0.
Lisa Dahlkvist
Från Eskilstunas match noteras att Lisa Dahlkvist överraskande nog spelade den första halvleken. Jag hade fattat det som att Dahlkvist skulle missa stora delar av vårsäsongen till följd av en hälskada, men att hon redan är tillbaka i spel är förstås en bra nyhet för Eskilstuna.
Inför det första målet räknar jag till 17 passningar i rad inom laget innan Mimmi Larsson springer igenom och sätter bollen.
I dag har det varit Malmöderby mellan Rosengård och LB07. Där vann Rosengård med 2–1 efter att Anja Mittag gjort båda sitt lags mål och isländska nyförvärvet Rakel Hönnudottir reducerat för LB på slutet. Mittag tycks ha hittat tillbaka till målformen den här våren. Det är något som kan bli guld värt för Rosengård.
En som länge letat efter sin toppform är Antonia Göransson. För några veckor sedan presenterades hon som nyförvärv av Kungsbacka i elitettan. Men härom veckan var hon plötsligt i stället klar för seriekonkurrenten Assi.
Sofia Jakobsson och Antonia Göransson
Till GP förklarade Kungsbackas klubbchef att Göransson visst hade haft ett ettårskontrakt med klubben:
”Jo, men bara ett muntligt. Under tiden hon var här kunde hon knappt träna. Vi hade inte det tålamodet och bestämde oss för att förlita oss på den truppen vi har.”
Fallet Göransson är tråkigt. Våren 2013 var hon tveklöst den bästa svenska vänsterspelaren jag sett. Hon var dominant i Potsdam i Frauen-Bundesliga, kändes närmast outtröttlig längs kanten i ett 3–4–3-spel. Den säsongen gjorde hon dessutom fina åtta mål i den tyska ligan.
Inför EM 2013 hade jag Göransson som tänkbar kandidat för ett dreamteam. Hemma-EM blev dock ett fiasko. Göransson fick bära hundhuvudet för 1–1 mot Danmark, trots att det var Lotta Schelin och Kosovare Asllani som missade straffar.
Efter EM har hon bara startat en tävlingslandskamp, och det var som vänsterback mot Färöarna i VM-kvalet samma höst. Säsongen 2013/14 var svag. I slutet av den skrev jag att hon kanske skulle anlita en mental tränare. Och ett år senare kallade jag henne för ett mysterium. Det var inget mysterium – det var diabetes.
Jag har dålig koll på diabetes. Men jag hoppas verkligen att Göransson får ihop sjukdom, träning och självförtroende och återigen närmar sig sin toppnivå. För det gör lite ont att se en sådan megatalang kämpa i skymundan för att ta sig tillbaka.
Apropå elitettan meddelade Mittmedia och VK Media nyligen att de kommer att sända minst 60 matcher från vår näst högsta serie. De båda mediekoncernerna täcker ju totalt sex av seriens lag; KIF Örebro, Kvarnsvedens IK, Ljusdals IF, Sundsvalls DFF, Västerås BK 30 och Umeå IK.
Härom veckan debuterade Pia Sundhage i tävlingssammanhang som förbundskapten för Sveriges U17/01-landslag. Man kan väl kortfattat säga att det inte blev någon succé.
Sverige föll i två av tre matcher i EM-kvalet, och var aldrig nära någon plats i sommarens slutspel. Där gör följande lag upp om EM-titeln samt tre platser till senhöstens U17-VM i Uruguay: Litauen (värdnation), England, Tyskland, Italien, Nederländerna, Spanien, Polen och Finland.
Sverige föll mot både Finland och Frankrike i kvalet. Jag kollade och såg att vi har mött båda de lagen tidigare i den här årgången, och förlorat. Så motgången skall väl inte skyllas på Sundhage.
Men vi kan konstatera att det inte har gått speciellt bra för de svenska juniorlandslagen de senaste åren. Känslan är att vi är på väg att tappa mark inom flickfotbollen, vilket känns beklagligt.
Vi får vi hoppas att F19/99-landslaget kan vända trenden i deras förestående EM-kval. Med start på onsdag gör man upp med Ungern, Slovenien och Nederländerna om en plats i slutspelet. Det svenska 99-landslaget känns intressant, och har med Loreta Kullashi som affischnamn.
På seniorsidan är de Asiatiska mästerskapen den största nu aktuella tävlingen. Det mästerskapet, som även funkar som VM-kval, drar i gång i Jordanien på fredag. Där har favoriterna Japan och Australien lottats i samma grupp.
Mitt tips är att semifinalerna spelas enligt: Australien–Thailand och Japan–Kina och att Australien sedan slår japanskorna i finalen, samt att Sydkorea slår Jordanien om den femte och sista VM-platsen.
Australien och Thailand möttes för övrigt i en träningsmatch härom dagen. Den vann The Matildas med 5–0. Matchen går att se här nedan:
Målen kom i minuterna 6 (Alex Chidiac), 42 (Lisa De Vanna), 44 (Chloe Logarzo), 52 (De Vanna) samt 72 (Larissa Crummer).
Förra helgen drog både amerikanska NWSL och norska toppserien igång. I Norge har numera nedlagda bloggen Spelare12 under vintern lyft upp Vålerenga som en tänkbar guldkandidat.
I premiären visade dock de senaste årens norska suveräner LSK att de inte tänker släppa greppet om toppserien frivilligt till Vålerenga. LSK vann nämligen lagens inbördes möte med hela 5–0. Guro Reiten:s 5–0-mål från bara några meter in på offensiv planhalva är för övrigt en riktig godbit.
Nykomlingen Lyn vann sin premiärmatch med 2–1 mot Röa. Där gjorde Mimmi Löfwenius comeback, och spelade 90 minuter.
Hos Röa saknades Kristin Carlsson i matchtruppen, och i Kolbotns premiärtrupp saknades Sanna Svensson. Vad jag vet är det de tre svenska spelare som finns i årets toppserie, men jag kan inte säga att jag följt med speciellt noga i toppseriens silly season.
I NWSL har vi bara en svensk spelare i år. Det är Lotta Ökvist som efter många om och men till slut hamnade i Orlando Pride tillsammans med bland annat Marta och Alex Morgan. I Prides öppningsmatch mot nya Utah Royals blev Ökvist kvar på bänken hela matchen. Det slutade för övrigt 1–1.
Ökvist får en ny chans till debut i kväll, 21.30 svensk tid. Då spelar Pride borta mot Washington Spirit. För oss utanför USA skall matchen gå att se på ligans hemsida.
Upptakten i NWSL har totalt sett varit väldigt jämn. De fem matcher som har spelats har slutat i två uddamålssegrar och tre kryss. Som mest har det blivit tre mål i en match. Vi får väl se om det kan smälla lite mer i påskens matcher.
I år är det nio lag som kommer till spel i NWSL. Till nästa år pratas det däremot om utökning. Bland annat skall FC Barcelona vara på gång att skapa ett lag i Los Angeles ihop med den före detta superstjärnan i basket, Earvin ”Magic” Johnson. Visst låter väl det intressant?
Cadener Ser Radio in Barcelona has reported that Barça will join up with Magic Johnson to further promote an NWSL team to commence playing in 2019. The team will play in the LAFC stadium but will wear blaugrana colours. pic.twitter.com/TVmQFkC7ez
Det har gått en vecka sedan det förra inlägget. Det här blir lite av ett uppsamlingsheat av veckans nyheter.
Som tur är har Rainer och hans blogg Hattrick varit igång bra i veckan, och därmed stått för nyhetsrapporteringen. Det var ju en tråkig nyhet häromveckan när vi fick veta att bloggen Spelare 12 kommer att uppdateras mer sporadiskt framöver.
Det har varit bra när vi varit tre hyfsat aktiva bloggar, för då har vi kunnat turas om att leda nyhetsarbetet. Nu riskerar det att bli väldigt tunt i perioder. För det kommer fler veckor där jag inte hinner skriva något. Men vi får väl hoppas att Spelare 12 får mer bloggtid framöver igen. Eller att någon annan blogg kan kliva in och fylla tomrummet.
Vad har då hänt under den gångna veckan?
Danmark
Den stora nyheten är ju att den danska domen står kvar. Som ni redan vet tycker jag att det här är högst anmärkningsvärt och visar att Uefa inte tar damfotboll på allvar.
Jag tänker inte gå djupare in i frågan nu än att jag tycker att det är otroligt pinsamt för damfotbollen att man kan strunta i en match på landslagsnivå utan att få något straff. För nu kommer ju faktiskt Danmark undan utan att straffas.
Nu tänker säkert någon av er att ”de döms ju som förlorare”. Jo, det gör de. Men det är väl självklart att man förlorar en match man inte ställer upp i. Och att bötesbeloppet ligger på en nivå som troligen är lägre än vad det hade kostat att spela matchen.
Jag hoppas verkligen att Uefa kommer att se över straffet för walkover-matcher framöver. För det behöver skärpas rejält, så att vi slipper att se wo-matcher i framtiden.
Jag tyckte att det spred ett löjets skimmer över damfotbollen när Zimbabwe kunde spela OS 2016 trots att man hade lämnat walkover i det afrikanska kvalet. Nu kan vi alltså få ett liknande fall i Europa.
* Veckans näst största nyhet skulle ju kunna vara att bloggen årstakex.se under en vecka lyckades samla in hela 417 309 kronor till Hammarby damfotboll.
Nu har vi avslutat vår insamling. 417 309 kronor blev det. Vi är enormt tacksamma för allas uppslutning. Så vi har skrivit ETT TACK. Jag skulle uppskatta om ni läste det.https://t.co/xWiUMgSWxd
Det är förstås otroligt välkomna pengar för laget. Samtidigt som man bör se till att verksamheten går runt utan den här typen av tillskott är det ju kul att se kraften hos Hammarbys supportrar.
Fint initiativ av @arstakex och magisk uppslutning! Vore superkul att se majoriteten av alla som bidragit kontinuerligt på våra hemmamatcher också – där kommer den långsiktiga förändringen att ske på riktigt! #bajen
Det hade varit intressant att få veta hur många av välgörarna som ställde upp för damfotbollen och hur många som ställde upp för klubben Hammarby. För damlagets publikstöd brukar ju tyvärr inte vara speciellt bra.
I fjol sågs Hammarbys elva hemmamatcher i damallsvenskan av totalt 7800 åskådare. Om Bajens publikintäkter följer snittet bör de ha legat kring 300 000 i fjol. För intäkten per åskådare i damallsvenskan 2016 låg på 38 kronor.
Det är alltså troligt att Årstakex fixade mer pengar till Hammarby Damfotboll än vad laget fick in totalt i biljettintäkter under hela fjolåret. Bra jobbat.
Den kraft, kärlek o engagemang ni har skapt är så otroligt häftigt att få vara med om. TACK för det o ett extra tack till @pillyol@gullmarscorner o @annawester. Känner en otroligt stolthet att få dra på mig den grönvita tröjan o spela för er under 2018. Vi ses på Hammarby IP! 💚 pic.twitter.com/WHocl6pdAj
* I helgen har träningsmatchandet dragit igång på allvar. Jag har inte hunnit surfa runt och kolla laguppställningar, och utan att veta hur ordinarie olika lag har spelat är resultaten egentligen ganska ointressanta.
Klart är nog dock att IFK Kalmar kommer att slå rejält ur underläge i årets serie. Som det ser ut nu blir det svårt att inte tippa laget på den tolfte och sista platsen. För 1–8 mot Rosengård i första träningsmatchen skrämmer knappast slag på några av årets motståndare.
Här är några fler resultat från helgens matchande:
Djurgården–Linköping 1–1
Eskilstuna–Hammarby 2–1 – två mål av Loreta Kullashi.
Göteborg–Vålerenga 2–0
BSF–LB07 1–3 – två mål av Anna Welin.
Anna Welin
* I USA blev det helt klart att Boston Breakers drar sig ur ligan förra söndagen, och under veckan har övriga lag fått dela på Bostons spelartrupp.
I den specialdraft som genomfördes valdes Lotta Ökvist av Houston Dash, vilket innebär att hoppet om en säsong i NWSL lever vidare för Ökvist. Noterbart i övrigt var att Elizabeth Addo valdes av Seattle Reign. Det var lite överraskande för mig, för jag hade missat att hon var klar för Boston.
Feel for @mattbeard02, @tatsdowie and other players and staff. Confirmation that even in the US operating a pro women's league remains tough, especially for independent outfits. Long-term NWSL future probaaly involves all clubs linked to MLS – and similar with WSL https://t.co/T8I8j69SqT
* I England höll nya förbundskaptenen Phil Neville sin första stora presskonferens i veckan. Och rapporterna därifrån säger att han imponerade, och att han den här gången sa rätt saker.
My debut for @IndyFootball following Phil Neville's unveiling today as England Head Coach. Refuted claims that he sees job as a stepping stone and will encourage Manchester United to have a professional women's team.https://t.co/f4WzgB9SVq
* En som lämnar England är norska Andrine Stolsmo Hegerberg. Norskan byter Birmingham mot PSG. Storasyster Stolsmo Hegerberg är en spelare jag inte blir riktigt klok på. Hon har grym känsla, och en jättehög högstanivå.
Men lägstanivå är låg, och när hon spelade i Göteborg tyckte jag att hon var väldigt ojämn. Den uppfattningen har inte ändrats av de norska landskamper jag såg i fjol. Alltså ibland lysande, ibland riktigt dålig.
Andrine Stolsmo Hegerberg
Hegerberg är inte nöjd med hur hon har behandlats av landslagsledningen efter EM-fiaskot. Martin Sjögren har ju nämligen inte tagit med henne i sin trupp någon gång efter mästerskapet i Nederländerna.
Rent fotbollsmässigt tycker man att Hegerberg den äldre borde ingå i en norsk landslagstrupp. Hon borde ju nämligen vara utmärkt att ha som joker att kasta in, för hon kan förändra matchbilder.
* I Tyskland har Sara Björk Gunnarsdottir förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg. Det löper nu över 2020.
* Förra veckans hetaste ligamatch i Europa var förstås seriefinalen i engelska WSL mellan Chelsea och Manchester City. Det slutade 0–0, och utifrån höjdpunkterna nedan var Chelsea närmast segern.
Kul att Radiosporten rapporterade från den. De kunde berätta att Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson var de båda svenska spelare som fick speltid.
* Den här veckans match spelas i Frankrike redan under måndagskvällen (21.00). Då möts Lyon och Montpellier i ett toppmöte i D1 Feminine.
Montpellier är illa ute i kampen om en plats i höstens Champions League, och bör helst sno åt sig poäng i den här matchen. Men det lär inte bli lätt.
* Till Australien, där det numera är slutspelsklart i W-league. Det blir Brisbane Roar, Sydney FC, Newcastle Jets och Melbourne City som gör upp om mästerskapet kommande helger.
I Sydney spelar den före detta Eskilstunaspelaren Chloe Logarzo. Hon gjorde det här målet förra helgen:
Brisbane vann grundserien. Och skytteligan tog förstås glödheta Sam Kerr hem. Hon gjorde 13 mål på nio matcher för Perth Glory. Det innebär alltså att Kerr det senaste året har vunnit skyttligorna både i USA och Australien – och i båda fallen har hon spelat för klubbar som missat slutspelet. Det är verkligen otroligt starkt gjort.
Tvåa i skytteligan blev amerikanska Katie Stengel med tio mål för Newcastle. Norska Elise Thorsnes kom på delad femteplats med sex mål.
För 17-åriga Ellie Carpenter och Canberra United blir det inget slutspel. Men backtalangen som ju fick chansen för The Matildas redan i OS 2016 stod i alla fall för ett av årets finaste mål i W-league:
* Under veckan blev det även klart vilka 16 lag som spelar U20-VM i Frankrike senare i år. Redan vid förra inlägget hade Mexiko, USA och Haiti tagit platserna från Nord- och Mellanamerika. Dock var inte finalen spelad.
Där tippade jag att Mexiko skulle slå USA. Så blev det också, fast jag måste säga att jag tyckte USA i finalen gjorde sin bästa match i turneringen. Och att man sett till matchbilden nog borde ha vunnit.
Men det blev alltså Mexiko som drog längsta strået. Man gjorde det efter straffläggning.
I Mexikos lag utmärkte sig den nickstarka forwarden Katty Martinez, duktiga mittbacken Miriam Garcia samt snabba yttrarna Jacqueline (Lizbeth) Ovalle och Dayana Cazares. Dessutom hade man spelskickliga spelare på mittfältet. Känslan är att Mexiko kommer att flytta fram sina positioner framöver, mycket tack vare att man numera har en egen liga, vilket förstås gynnar unga talanger på uppgång.
I USA tyckte jag att de mest intressanta spelarna var mittfältspådrivaren Jaelin Howell – vars pappa tydligen har vunnit Super Bowl med Tampa, tekniska Sophia Smith, duktiga högerbacken Kiara Pickett, löpstarka mittfältaren Savannah DeMelo samt bolltrygga mittbacken Tierna Davidson. Däremot var affischnamnet Ashley Sanchez en stor besvikelse.
Eftersom matcherna låg på perfekt tid för mig, precis när jag slutade på jobbet, så såg jag många matcher. Något jag inte gillade var hur utbrett det var med tröjdragningar. Väldigt många spelare var riktigt duktiga på att hålla i motståndarnas tröjor. Tråkigt att det otyget är på väg in i damfotbollen.
De fyra sista lagen till U20-VM blev Ghana och Nigeria från Afrika samt Brasilien och Paraguay från Sydamerika.
Brasilien vann Sydamerikas U20-mästerskap i stor stil. Laget vann alla sina sju matcher och noterades för 30–1 i målskillnad. Kanske att Brasilien har något på gång igen?
Turneringens stora spelare var Brasiliens Geyse da Silva Ferieira, som gjorde tolv mål.
Colombias Angie Castaneda gjorde tio mål och blev tvåa i skytteligan. Turneringens stora namn på förhand var ju Venezuelas Deyna Castellanos. Ni minns väl att Fifa nominerade henne som en av världens tre bästa spelare alla kategorier förra året? Hon gjorde fyra mål i Sydamerikas U20-mästerskap. Det hindrar inte att fjärdeplacerade Venezuela var turneringens stora besvikelse.
Man vann bara två av sju matcher, och var aldrig nära en VM-plats. Med tanke på att Venezuela har kommit på fjärde plats i två raka U17-VM trodde man väl att landet skulle ha tillräckligt med talang för att kvala in till U20-VM.
Arrangemanget i Ecuador väckte ett och annat frågetecken. Bland annat lär den här hunden ha avbrutit matchen mellan Ecuador och Paraguay vid fyra tillfällen…
* Apropå Sydamerika har ju Colombia varit kontinentens tvåa bakom Brasilien på seniornivå under 2010-talet.
Satsningen i Colombia på landets damlandslag är dock långt ifrån helhjärtad. Det är tyvärr egentligen bara Brasilien som spelar vänskapsmatcher av de sydamerikanska lagen.
Men Colombia gjorde dock nyligen en ovanlig start utanför mästerskapen i en fyrnationsturnering i Kina. Där blev det kryss mot Thailand, seger mot Vietnam och slutligen förlust med 2–0 mot värdnationen i den avslutande matchen:
Kina vann turneringen på full poäng. Thailand blev tvåa på fyra poäng och bättre målskillnad än Thailand, medan Vietnam blev poänglös jumbo. Bland annat vann Kina med 4–0 mot Vietnam i öppningsmatchen:
I morgon 19.30 spelar Sverige mot Australien i Algarve cup. Det är en högst väntad svensk elva som har presenterats i kväll. Det är tråkigt att repetera exakt det som redan skrivits av bloggkollega Spelare 12, men det är sannolikt till tio elftedelar den elva som Pia Sundhage tänker använda i sommarens EM.
Det är bara Fridolina Rolfö som lär tillkomma – om hon är frisk. Gissningsvis kommer Rolfö att matchas sparsamt i Algarve, sannolikt blir det bara ett par inhopp.
Den elva som Sundhage sätter på benen i morgon är: Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Elin Rubensson, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius och Lotta Schelin.
Personligen är jag fortfarande inte övertygad om att Jonna Andersson är det bästa svaret på vänsterbacksgåtan. Men Mjölbyprodukten kanske kan ge mig de svaren jag vill ha nu i Portugal.
Stina Blackstenius, Jonna Andersson och Lisa Dahlkvist
Redan i första matchen lär hon sättas på prov rejält, för Australien brukar komma till spel med mycket snabba kantspelare. Australien är ett lag på snabb frammarsch. Vi spelade oavgjort 1–1 mot The Matildas i VM 2015, i en rätt tråkig match. Det var ett resultat som gynnade Australien bäst. De gick nämligen vidare som grupptvåa, medan vi fick sitta och bita på naglarna för att hoppas avancera som grupptrea.
I fjolårets OS åkte Australien ut på straffar mot Brasilien i kvartsfinalen. Vårt lag hade ju som bekant större framgång i sin strafftävling mot värdnationen några dagar senare.
Med tanke på att Australien saknar skadade duon Michelle Heyman och Chloe Logarzo, samt i morgon även avstängda stjärnan Katrina Gorry känns det här som en öppen match. Det är Gorry som är det riktigt tunga avbräcket för Australien, eftersom hon är lagets hjärna, en genial passningsspelare av en modell som det svenska laget saknar.
Katrina Gorry
Gorrys avstängning beror tydligen på en utvisning från OS-genrepet mot Brasilien i juli i fjol. Jag visste förresten inte att röda kort i träningsmatcher ledde till avstängningar på det här sättet. Trodde bara att det var grova röda kort i träningsmatcher som ledde till avstängning, och då avstängning som även gäller tävlingsmatcher. Men man lär sig alltid något nytt.
En annan nyhet som jag reagerade på i dag var att landslaget skall spela med citat på sina ryggar. Det tyckte jag faktiskt var en väldigt dålig nyhet, väldigt dålig. Visst är idrott på många sätt politik, men jag tycker ändå att ju mer man kan hålla isär idrotten och politiken, desto bättre. Men nu i Algarve skall tydligen Lotta Schelin spela med ett citat från partiledaren Gudrun Schyman på ryggen.
Även om citatet är rätt allmänt hållet…
”Se aldrig ned på någon om det inte är för att hjälpa henne upp.”
…känns det olämpligt att landslaget spelar med citat från politiker på sina tröjor. Jag tycker att man borde hålla borta alla typer av citat och budskap från matchtröjorna. För vem bestämmer vilka citat som är ok, var gränsen går? Tänk om någon velat ha ett citat från Jimmie Åkesson på ryggen, hade det varit ok?
Nyheten om budskapen på tröjorna kom i eftermiddags och var det första som skrevs om landslaget på förbundets hemsida under Algarveresan. Man har ny medieansvarig, men det verkar hittills tyvärr inte ha lett till något lyft på informationsflödet från förbundet. Där har man ganska mycket att lära från fler andra nationer, bland annat Frankrike:
För en stund sedan fick Hedvig Lindahl diamantbollen för andra året i rad. Det var både välförtjänt och väntat. Grattis.
Men dagens bästa gåva fick nog ändå landslaget. Och då tänker jag faktiskt inte i första hand på den fantastiskt fina hyllning som laget fick i Globen under Laleh:s Goliat:
Jag tänker på nyheten att Djurgårdens Katrin Schmidt äntligen verkar ha blivit svensk medborgare. Vi tycks alltså ha fått ytterligare en svensk mittfältare av toppklass. Härligt.
Katrin Schmidt
Schmidt ansökte om medborgarskap förra sommaren. Det verkar alltså har tagit drygt ett år innan tyskan blev svensk. I dag har nämligen vänner till Schmidt spridit nyheten på sociala medier. Schmidt är såpass bra att hon borde vara aktuell för startelvan direkt. Det blir således intressant att se hur Pia Sundhage tacklar det här när hon tar ut sin första trupp för 2016.
I övrigt i dag har Eskilstuna United offentliggjort att man värvat Hanna Glas från Umeå IK. Det är en högintressant värvning av klubben som i lördags meddelade att trion Elena Sadiku, Emma Jansson och Chloe Logarzo inte får förnyat förtroende.
Hanna Glas
Tillbaka till Fotbollsgalan. Där hade juryn gjort ovanligt bra val. Sex av mina åtta favoriter när jag gick igenom nomineringarna blev också vinnare, nämligen: Hedvig Lindahl (årets målvakt och diamantbollen), Linda Sembrant (årets back), Marta Vieira da Silva (årets mittfältare), Pernille Harder (årets forward) och Johanna Rytting Kaneryd (årets genombrott).
I två kategorier valde juryn annorlunda än jag. Men jag har verkligen inget emot att Harder korades till damallsvenskans viktigaste spelare och att Piteås Stellan Carlsson korades till bästa tränare. I båda de kategorierna tycker jag ju att alla tre kandidaterna hade varit värdiga vinnare.
Det om galan. Jag har haft det hektiskt ett tag. Men mellan alla aktiviteter har jag hunnit se ganska mycket av den högklassiska F20-VM-turneringen. Det har dock inte funnits tid att skriva ihop någon djupare analys. Men under veckan bör jag kunna hitta tid att både lista nya, potentiella världsstjärnor samt sammanfatta den svenska insatsen – som ju tyvärr blev en gigantisk besvikelse.
I går jobbade jag för övrigt på futsalturneringen Knallen cup i Borås. Dit hade Sara Lindén som avskedsföreställning tagit med ett riktigt starkt lag från Kopparbergs Göteborg FC, ett lag med spelare som Elin Rubensson, Jennifer Falk, Elin Landström och Adelina Engman. Ändå lyckades inte KGFC gå till final i det högklassiga startfältet, som även innehöll västsvenska storheter som Jitex, Hovås Billdal och Holmalund. Min text om KGFC och Holmalunds seger finns här. (Hoppas att länken funkar, och inte är inlåst. Den såg lite konstig ut.)
I cupen inträffade för övrigt att Bergdalens IK:s meriterade tränare Linnea Liljegärd sparkade ut alla sina egna spelare ur cupen. Hon spelar nämligen futsal med Falköpings Futsal, och var med när de slog ut både Bergdalens första- och andralag. Udda.
Slutligen blev LSK återigen norska cupmästare i helgen. Man vann mot Röa med 2–0 efter förlängning. Sett till klippet med höjdpunkter var LSK det klart bästa laget, och man borde ha vunnit under ordinarie tid. För nog är det en rejäl domartavla av Marte Sørø att döma bort Isabell Herlovsen:s mål i femte övertidsminuten:
På tisdag 18.00 spelar Sverige OS-semifinal mot Brasilien på Maracana. Tyvärr blir det utan OS-turneringens genomgående bästa svenska spelare. Det verkar nämligen vara en fraktur på Fridolina Rolfö:s fot. Det är naturligtvis vansinnigt tråkigt för den formstarka LFC-forwarden.
Fridolina Rolfö
Enligt fotbollsförbundets twitterkonto väntar en magnetkameraundersökning i dag för att exakt fastställa skadans art. Men vilket som verkar det färdigspelat för Rolfö i OS. Förbundet håller nämligen på att skriva in en reserv i 18-mannatruppen. Det borde ju vara Pauline Hammarlund som i så fall känns aktuell för spel i det svenska revanschmötet med Brasilien.
De vann med 7–6 efter straffsparksläggning mot Australien i natt. Det var 0–0 efter både full tid och förlängning i en svängig och rätt hafsig match som spelades i ett högt tempo.
Så öppet och böljande får nog inte spelet vara när Sverige möter Brasilien om vårt lag skall ha en bra chans att gå till final. Vi måste nog stänga ytor och spela på kontring, som mot USA.
Brasilien var det bättre laget under ordinarie tid. Efter 90 minuter hade de 58–42 i bollinnehav och 8–3 i avslut mot mål. De hade också en superchans i slutminuterna, men Lydia Williams stod kanske för OS mest svettiga räddning.
I straffläggningen satte båda lagen sina fyra första straffar. I femte omgången blev det riktigt dramatiskt. Först räddades Marta:s straff av Williams, och Rosengårdsstjärnan såg ut att vara på väg att bryta ihop. Det blev dessutom helt tyst på läktarna. På nästa straff kunde Katrina Gorry bli matchvinnare. Men Barbara gjorde en kanonräddning och höll Brasilien kvar i matchen.
De fem nästföljande straffarna blev mål. Men på den 16:e straffen föll avgörandet. Barbara gjorde en snygg enhandsräddning på Alanna Kennedy:s straff. Brasilien klart för semifinal.
Tre timmar efter Sveriges match på tisdag, alltså 21.00 spelas den andra semifinalen. Den går mellan Tyskland och skrällaget Kanada. Om någon sagt till mig för ett år sedan att det enda medaljlaget från London-OS som kommer att spela om medaljerna i Rio skulle vara Kanada hade jag nog inte tagit personen på allvar. Men där är vi nu.
John Herdman:s lag fortsätter att vara turneringens stora positiva överraskning. I natt kom fjärde raka segern när världstrean Frankrike besegrades med 1–0. Kanada gjorde ett riktigt snyggt segermål där Janine Beckie serverade Sophie Schmidt.
Frankrike fortsätter att vara det bästa laget som aldrig tagit en mästerskapsmedalj. Nattens match blev slutpunkten på karriären för Louisa Cadamuro, knappast det avslut hon ville ha.
Spelmässigt var fransyskorna lite bättre än Kanada, men man hade märkvärdigt svårt att få till bra avslut. Närmast kom man faktiskt när Christine Sinclair nickade i egen ribba. Och det bör noteras att Eugenie Le Sommer skulle ha haft straff i den första halvleken. Domaren struntade dock i att blåsa. Tråkigt att domarna klivit fram och tagit negativa huvudroller i kvartsfinalerna.
Apropå nämnda Sinclair. Hon grät glädjetårar efter slutsignalen. Hon som burit kanadensisk damfotboll på sina axlar i så många år har nu fått chansen att i slutet av karrirären få spela med en riktigt stark, ny generation. Stort.
Då har alla lag spelat varsin match i OS, och jag har sett minst en halvlek av varje match. Den bästa var helt klart Kanada–Australien och den sämsta matchen var tveklöst Sverige–Sydafrika.
Det lag som har imponerat mest är Frankrike närmast före Brasilien. USA och Kanada imponerade för övrigt också, fast på annat sätt. Här är lite mina tankar match för match:
Brasilien var bättre på det mesta. Jag tappade räkningen på målchanserna när det var 7–1 till Brasilien. Marta och hennes vänner
Jag såg den svenska Kinaspionen Thomas Dennerby på Tv3. Han var förvånad över att Kina slog långa utsparkar och inte försökte spela sig fram. Han konstaterade också precis som jag gjort att centala mittfältaren Ren Guixin:s skada är väldigt jobbig för det kinesiska laget.
En annan jobbig sak är att inte förbundskapten Bruno Bini har fått med fjolårets VM-målvakt Wang Fei på tåget. Fei är stabil i luftrummet, det kan man inte säga om nuvarande förstamålvaten Zhao Lina. Två av Brasiliens mål kom efter att Lina visat dålig tajming på inlägg.
— Womens Soccer United (@WomensSoccerUtd) August 3, 2016
Tillbaka till Brasilien. Laget kändes kusligt starkt i offensiven. De var löpstarka, snabba och matade fram bollar i djupled. Det kommer att bli jobbigt för den svenska backlinjen att möta Brasiliens offensiva spelare, speciellt om inte Jessica Samuelsson är i speldugligt skick. Röntgen visade att hon inte hade någon skelettskada, men det känns ändå högst osäkert om hon kan vara med redan på lördag igen.
Kollar vi in startelvorna så körde Kina till tio elftedelar med den elva jag gissade på i OS-guiden. Man valde att plocka in Yang Li på vänsterkanten och köra Wang Shanshan som toppforward, och således bänka Ma Xiaoxu. Just Wang Shanshan är en spelare som flyttats runt rätt mycket i det kinesiska laget. Ibland spelar hon på kanten, ibland som toppforward. Men så sent som förra våren var hon mittback. Hon har alltså många strängar på sin lyra.
När det gäller Brasiliens elva, trodde jag att förbundskapten Vadao skulle spela med den elva han hade i genrepet mot Australien. Men det visade sig att han balanserade laget klart mer defensivt i dag, och bytte fyra spelare från genrepet. Han plockade in Fabiana, Rafaelle, Formiga och Thaisa på bekostnad av Poliana, Erika, Debinha och Andressinha. Trots den mer defensiva balansen visade Brasilien alltså stora kvaliteter i offensiven. Andressa Alves 2-0-mål var en godbit, där Marta stod för ett fint förarbete.
Kanada–Australien 2–0
Premiärdagens lilla skräll var en väldigt bra match, en match där Kanada imponerade stort. Men så fick man också en kanonstart. Storstjärnan Christine Sinclair bröt en slarvig australisk passning redan efter 13–14 sekunder. Sinclair serverade Janine Beckie som gjorde tidernas snabbaste OS-mål. 19 sekunder visade matchuret när bollen gick i mål.
Efter 18 minuter fick mittbacken Shelina Zadorsky rött kort för målchansutvisning. Jag har inte sett situationen koncentrerat, men tyckte nog att det kändes som ett hårt rött kort.
De kommande 45 minuterna tyckte jag att Australien spelade riktigt bra, och man satt bara och väntade på kvitteringen. Men på slutet tappade The Matildas lite skärpa. Lydia Williams räddade en billigt dömd straff (Beckie) innan Sinclair punkterade matchen med sitt 2–0-mål. Där gjorde Williams en sämre insats…
Enligt klyschan brukar det ju heta att det är svårt att spela mot ett lag med tio spelare. Det är inte sant.
För något år sedan gick jag i genom hur det gått för alla de lag som drabbats av utvisningar i herrallsvenskan under året. Väldigt få av de lag som hade varit decimerade i mer än 15 minuter hade klarat att hålla tätt. Nästan lika få hade vunnit eller spelat oavgjort under den period de varit decimerade.
Det visade sig att det lag som hade en man mer nästan alltid vann den perioden. Att Kanada alltså klarade av att vinna med 1–0 under 72 minuters numerärt underläge är verkligen jätteimponerande. Mitt tips om australisk gruppseger kan ha gått åt skogen direkt här.
Kollar vi laguppställningarna förvånades jag av att Australien inledde med Steph Catley och Lisa De Vanna på bänken. Jag gissar att man tänkte spara duon. Men det var kanske inget klockrent beslut. In i stället för duon i startelvan kom Clare Polkinghorne och Eskilstunaförvärvet Chloe Logarzo.
Kanada gjorde ett byte jämfört med min tippade elva. De drog ner Diana Matheson på mittfältet på Sophie Schmidt:s bekostnad. In i elvan kom Örebroforwarden Melissa Tancredi. Den senare fick dock ge plats åt unga mittbacken Rebecca Quinn strax efter utvisningen.
Tyskland–Zimbabwe 6–1
Matchen började med att Simone Laudehr åkte på en riktigt ful tackling, som riskerar att ha avslutat hennes OS. Ofattbart att inte Lynett Mutokuto fick rött kort för det här.
Uddamålsunderläget stod sig dock inte så länge, utan tyskorna gjorde snabbt 3–1. Till slut blev det hela 6–1, alltså ungefär så stora siffror som man kunde befara på förhand. Melanie Behringer blev enda tvåmålsskytt.
I övrigt spelade Tyskland med exakt den elva som jag tippade i OS-guiden. Med tanke på motståndet var det svårt att bedöma den tyska insatsen.
USA–Nya Zeeland 2–0
USA rivstartade och skapade flera bra chanser i matchupptakten. Carli Lloyd:s 1–0-mål var därför logiskt. Efter det tappade dock amerikanskorna det offensiva flytet, och resten av den första halvleken var rätt jämn.
— Womens Soccer United (@WomensSoccerUtd) August 3, 2016
Den andra halvleken hann knappt börja förrän 2–0-målet kom. Den här gången var det Alex Morgan som slog till – USA:s två första mål kom alltså från lagets två mest pålitliga målskyttar. Viktigt.
— Womens Soccer United (@WomensSoccerUtd) August 3, 2016
Resten av matchen spelade USA av. Laget spelade ingen bländande fotboll, men imponerade genom att ha totalkontroll från första till sista minut. USA:s startelva stämde för övrigt till tio elftedelar med den jag hade i OS-guiden. Skillnaden var att Lindsey Horan fick ge plats för Allie Long.
När det gäller Nya Zeeland gjorde de en ok insats, som vanligt. Ferns har bara vunnit en av sina 24 matcher i stora mästerskap. Men man är ändå ett tufft lag att möta. De har rätt många kryss och de förlorar sällan med stora siffror. På sina fem senaste stora mästerskap (OS 2008, 2012 och 2016 samt VM 2011 och 2015) är det bara USA (4–0 2008, 2–0 2012 och 2–0 i dag) som besegrat dem med mer än uddamålet.
Frankrike–Colombia 4–0
Det här var fjolårets Frankrike igen. Det är inget dåligt omdöme, för jag tycker att fransyskorna var det lag som spelade vackrast fotboll i världen i fjol.
I år har jag inte sett Frankrike nå upp till samma höga nivå. Inte förrän i dag. För mötet med Colombia var en riktigt imponerande uppvisning, i varje fall i den första halvleken.
Fransyskorna fick en riktig drömstart när en colombiansk back styrde in Eugenie Le Sommer:s inspel redan i första minuten.
Frankrike startade för övrigt med precis den elva som jag gissade. Alla spelare var bra, men jag imponerades som vanligt extremt mycket av de båda mittbackarna Wendie Renard och Griedge Mbock Bathy, båda är så underbart passningsskickliga att det är en ren njutning att se dem.
Colombia då? Deras struliga uppladdning har säkert påverkat. Venezuela U20 är ju knappast ett motstånd som förbereder laget för att möta Frankrike. Det var även tydligt att Colombia saknade sina innermittfältare Yoreli Rincon och Daniela Montoya. Fast de hade fått spela grymt bra om de skulle stoppat Frankrike i dag.
Nästa omgång spelas på lördag. Då väntar tre riktigt intressanta matcher, nämligen Frankrike–USA, Tyskland–Australien och Brasilien–Sverige – det är verkligen något att se fram emot.
Under tidig måndagsförmiddag svensk tid presenterades en av de mest intressanta OS-trupperna, Australiens.
Förbundskapten Alen Stajcic:s unga lag har ju imponerat stort det senaste året och är ju numera uppe på femte plats på världsrankningen. Man är det bland annat efter att ha vunnit Asiens OS-kval på ett imponerande sätt. När jag rankade OS-lagen tidigare i år satte jag The Matildas som fjärde starkaste laget.
Australien producerar för tillfället massor av talanger, och man har inte tvekat på att lyfta upp de bästa unga spelarna i sitt A-landslag. Bland de 18 spelarna i årets OS-trupp återfinns bland annat supertalangen Ellie Carpenter. Hon är född den 28 april 2000 och fyllde alltså 16 år för drygt två månader sedan. Hon blir med stor sannolikhet enda spelaren i OS-turneringen som är född på 2000-talet.
Med i truppen finns även två damallsvenska spelare, dels Mallbackens Tameka Butt, dels Eskilstunas nyförvärv Chloe Logarzo. Där finns även två före detta damallsvenska spelare i form av Lydia Williams och Lisa De Vanna.
Lydia Williams
Truppens snittålder är 23,5. Det är väldigt ungt, inte minst om man jämför med Sveriges snittålder på 26,9. Det är för övrigt bara fyra av 18 spelare i Pia Sundhages trupp som är under Australiens snittålder (Magdalena Ericsson, Stina Blackstenius, Elin Rubensson och Fridolina Rolfö).
Här är Australiens trupp i sin helhet:
Målvakter: 1 Lydia Williams (Houston Dash, USA) och 18 Mackenzie Arnold (Perth Glory).
Backar: 4 Clare Polkinghorne (Brisbane Roar), 5 Laura Alleway (Orlando Pride, USA), 7 Stephanie Catley (Orlando Pride, USA), 9 Caitlin Foord (Perth Glory), 12 Ellie Carpenter (Western Sydney Wanderers) och 14 Alanna Kennedy (Western New York Flash, USA).
Forwards: 2 Larissa Crummer (Melbourne City FC), 11 Lisa De Vanna (Melbourne City FC), 15 Samantha Kerr (Sky Blue FC, USA), 16 Michelle Heyman (Canberra United) och 17 Kyah Simon (Boston Breakers, USA).
En blogg om internationell damfotboll 