Malmö FF:s budget: 17 miljoner 2024

Malmö FF har i dag haft medlemsmöte med information om det tänkta samgåendet med LB07.

Det är ett samgående som klubbens supporterklubb kommer att försöka stoppa – vilket är väldigt tråkigt för svensk damfotboll.

På dagens informationsmöte meddelade nämligen MFF att de har för avsikt att göra en ekonomisk satsning på damlaget på åtta miljoner kronor för nästa år, och att budgeten sedan är tänkt att ökas år för år fram till 2024, då man tänker vara uppe på 17 miljoner kronor.

Enligt länkad artikel från Sydsvenskan sa MFF:s vd Niclas Carlnén så här:

”Visionen är densamma som på herrsidan. Bäst i Sverige, ledande i Norden och etablerade i Europa.”

Med tanke på att flera damallsvenska klubbar nu ligger på spelarbudgetar på 2,5–4 miljoner kronor vore det förstås väldigt välkommet om MFF kom in på banan så fort som möjligt. Det känns solklart att svensk damfotboll mår väldigt mycket bättre av att ha MFF i damallsvenskan än i division IV nästa år.

Men det lär bli jämnt på det extrainsatta årsmötet.

 

Här i Borås skall Elfsborg börja i fyran till våren. Men det blir inte den enda nyheten i damfotbollen i Borås. För den grupp som drev på för att Elfsborg skulle starta i division I istället har i dag fått klartecken att ta över Bergdalens IK:s plats i tredjedivisionen. Vid ett extra årsmöte röstade Bergdalens medlemmar med stor majoritet för att släppa sitt damlag till den nya satsning som kommer att gå under namnet Borås FC.

Bergdalens tränare Linnea Liljegärd sa så här till BT efter beslutet:

”De är många som vill mycket hos oss, som har utvecklats, och som kan ta ytterligare kliv om de får rätt förutsättningar. Kan vi nu få till den här satsningen till något bra så ger vi unga tjejer något att sikta mot. Något som det varit på killsidan med Elfsborg, och nu också Norrby.”

Med både Borås FC och Elfsborg som nya krafter känns det som att 2020 kan bli ett spännande damfotbollsår i Borås.

 

Lång damallsvensk halvtidsrapport

Damallsvenskan 2019 har nått halvtid. Fast det blir inte tal om någon längre vila, redan på fredag sparkar den andra halvleken igång med matchen Växjö–Djurgården.

Det går alltså inte att hålla på bloggens halvtidsgenomgång. Så här är den. Först kan man ju slå fast att det har blivit precis så jämnt och spännande i toppen som jag trodde inför avspark. I mitt damallsvenska tips skrev jag så här:

”Jag känner att det finns fem–sex lag som har rimliga chanser att ta hem guldet. Och ytterligare några som kan sluta på medaljplats. Det är fler toppkandidater än det funnits på förhand på mycket länge. Kanske fler än någonsin tidigare.”

I halvtid lever det citatet i högsta grad. Det är fortsatt fem–sex lag som kan vinna guldet, och ytterligare några kan sluta på medaljplats.

Rosengård leder. Malmölaget har har en lucka på tre poäng och elva mål till Linköping. LFC i sin tur är bara ett mål före Vittsjö. Faktum är att det är större avstånd mellan ettan och tvåan än mellan tvåan och sjuan.

Jag skall strax stämma av hur den nuvarande tabellen stämmer överens med mitt tips. Men som ni säkert minns uppmanade jag även er läsare att tippa serien. I de tipsen noteras att bara en hade Rosengård som etta, medan flera har Linköping som tvåa.

Däremot har ingen trean Vittsjö högre än sjätte plats. Och det är inte heller någon av er som trodde på Örebro. De placerade ni som högst på plats nio – så på skrällagen är jag ännu så länge mest rätt, även om även jag har dem några placeringar för lågt.

I botten var i princip alla överens om att LB07 och Kungsbacka skulle åka ut, så där ligger nästan alla rätt. De avvikande tipsen var att två trodde att Kif Örebro skulle åka ur och en trodde att Vittsjö skulle göra det. Och de tipsen är ju inte längre rimliga.

Dags för en genomgång av de elva första omgångarna, lag för lag:

1) FC Rosengård
Ifjol: 3, Mitt tips: 2

Rosengård har spelat bäst, gjort flest mål och släppt in minst. Det är således logiskt att Malmöklubben även tagit flest poäng. Rosengård har helt klart varit vårens bästa lag. Man inledde stabilt, men det riktiga lyftet har kommit efter VM, där inte minst tillskottet av Jelena Cankovic givit laget extra styrka.

Rosengård vann ju även hösttabellen i fjol, och har således varit bra över tid. I mitt tips skrev jag att jag inte skulle bli ett dugg förvånad om 2019 var FC Rosengårds år i damallsvenskan. Men helt övertygad var jag inte.

”Hade det inte varit för att laget darrat i avgörande lägen skulle jag placerat dem överst.”

Nu ligger Rosengård överst. Det var darrigt i premiären i Eskilstuna, och man tappade lite fart i och med chockförlusten i Malmöderbyt. Men totalt sett har laget varit stabilt. Man har kryssat borta mot tvåan Linköping och trean Vittsjö samt hemma mot fyran Göteborg. Övriga sex matcher har varit klara segrar.

Framför allt har Rosengård varit starkt hemma på Malmö IP. Där har det blivit 13 poäng av 15 möjliga, och fina målskillnaden 20–4.

Det enda som talar emot att guldet hamnar i Skåne är det där att laget alltså flera gånger drabbats av stora darren när det kommit till avgörande lägen. Fast den här gången känns det som att det kommer att bära hela vägen. Visst är det väldigt jämnt i årets serie, men Rosengård känns lite vassare, lite bredare och stabilare än de andra topplagen. Jag tror faktiskt att Rosengård kommer att ligga kvar högst upp i tabellen hela vägen in i mål.

Hanna Bennison

Vårens utropstecken i laget, och hela serien, är 16-åriga Hanna Bennison. Hon har tillfört massor i form av energi och löpvilja till ett lag som tidigare riskerade att bli ganska statiskt i sitt anfallsspel. Bennison borde ligga väldigt nära att få chansen i A-landslaget. För övrigt noterade jag att hon inte var med i matchtruppen senast på grund av skada. Hoppas det inte är något allvarligt.

Tråkigast kring Rosengård är nog att Jessica Samuelsson inte har kunnat spela en enda minut hittills i damallsvenskan. Prestigeförvärvets skadeelände är otroligt tråkigt. Sedan hon skadade foten mot Ungern i oktober 2017 har hon bara fått ihop 186 spelminuter. Man kramar ju tummarna för att Samuelsson skall få ordning på kroppen så att hon snart kan vara tillbaka på planen.

2) Linköpings FC
I fjol: 5, Mitt tips: 6

I mitt tips skrev jag att:

”Om Unogård och Linköping får ut pusslet tidigt under våren kan det leda hela vägen till guldfest.”

Min känsla inför seriestart var att Linköping inte hade fått ihop laget. Den känslan har jag haft med mig hela vårsäsongen. Jag har nämligen inte sett LFC spela riktigt bra i någon match så här långt. Framför allt har man haft stora problem i uppspelsfasen.

Trots det har laget ändå hängt med i toppen. Och även om jag i nuläget tror rätt hårt på Rosengård så går det inte att räkna bort Linköping i guldstriden. Det är ju en väldig styrka att ligga tvåa, trots att man inte spelat bra. Och vad jag har förstått börjar spelet se allt bättre ut med det nya upplägget med tre mittbackar. Just nu ser jag LFC som första utmanare till Rosengård. Men med det jämna tabellläget är det fortfarande inte uteslutet att mitt tips om en sjätteplats kan gå in.

Våren har varit hackig för laget. Känslan är att tillskottet av Stina Blackstenius nästan innebar mest problem. Dels för att forwardsstjärnan ännu inte presterat på den nivå man hoppats. Dels för att det blev svårt för tränare Olof Unogård att skapa ett fungerande spelsystem.

Mimmi Larsson

Han valde till slut att bygga kring Kosovare Asllani. Det innebar att nyförvärvet Mimmi Larsson offrades och placerades på en kant. Trots det var Larsson inledningsvis den piggaste och bästa LFC-spelaren – i de första matcherna gjorde hon mål nästan varje gång hon fick bollen i straffområdet.

Däremot var Asllani en stor besvikelse i den skräddarsydda tiarollen. Hon gnällde på det mesta, och såg helst ut att vilja vara någon annanstans. Nu har Asllani stuckit till Madrid, och Unogård har bytt spelsystem.

Sedan Nilla Fischer anslöt kör Linköping med ett 3–4–3 som gränsar till 5–2–3 eftersom man oftast väljer backar på kanterna. Det har varit ett framgångsrecept. Efter den tunga förlusten i Eskilstuna har man tagit sju poäng och hållit tre raka nollor.

Målvakten Emma Holmgren har för övrigt varit vårens stora utropstecken i LFC. Hon har visat en bra stabilitet, och är en stor anledning till att laget ligger så högt som de ligger. Jag börjar alltmer tro att det faktiskt kan vara Holmgren som tar över i landslagsmålet efter Hedvig Lindahl.

Utöver guldstrid kämpar Linköping med ekonomin. Kanske att ett antal toppmöten i höst kan hjälpa klubbledningen att få positiva siffror i bokslutet.

3) Vittsjö GIK
I fjol: 9, Mitt tips: 5

Byn är bara ett mål från en Champions Leagueplats. Det har fått riksmedierna att en efter en göra besök i Nordöstra Skåne. Senast var det Radiosporten som uppmärksammade Vittsjös framfart.

Laget var svårbedömt inför avspark. Dels eftersom de inte hade nått gruppspelet i Svenska cupen, dels för att de spelade huvuddelen av sina träningsmatcher mot lag utanför damallsvenskan.

Vittsjö kom ändå in i årets serie med kontinuitet i startelvan och med en handfull spännande värvningar. Därför gick jag på en positiv magkänsla, och tippade dem som femma med kommentaren:

”Jag tror att Vittsjö blir årets överraskningslag.”

Tipset fick en del mothugg. Men ännu så länge är jag väldigt nöjd över att magkänslan sa att Vittsjö skulle hävda sig bra i årets serie.

Fjolårets svaghet var att man hade svårt att vinna mot bottenlagen. Där har man ryckt upp sig rejält genom att ta 16 av 18 poäng under våren. Inget annat lag har bättre facit mot det lagen på undre halvan.

Vittsjö är också lite oväntat seriens bästa bortalag. Det brukar ju heta att det är svårt att komma till Vittsjö Idrottspark. Och visst är elva av 18 hemmapoäng en okej utdelning, men tio bortapoäng på fem matcher – ett snitt på 2,0 poäng – är fullständigt lysande.

Dock skall det sägas att man huvudsakligen haft bortamatcher mot bottenlag, medan man mött toppkonkurrenter på Vittsjö IP.

Vittsjös framgångsrecept den här våren har varit en väldigt stabil defensiv. Tillsammans med Rosengård har Vittsjö släppt in minst mål av alla. Plumpen kom mot Göteborg, där man föll med 4–2. I den matchen saknades både viktiga ytterbacken CJ Bott och innermittfältaren Nellie Persson. I övrigt har Vittsjö aldrig släppt in mer än ett mål i matcherna. Och duktiga Sabrina D’Angelo står på sju hållna nollor – delat bäst i serien med Rosengårds Zecira Musovic.

Trots stabiliteten tror jag inte att tränare Thomas Mårtensson får sin dröm om Champions League förverkligad – i varje fall inte i år. Vittsjö har nämligen ett väldigt tufft program i höst. Där väntar sex bortamatcher, bland annat skall man till Piteå, Linköping, Göteborg och Malmö (Rosengård). Jag tror inte att Vittsjö kommer att rasa ihop, men det känns som att risken är uppenbar att man har fallit några placeringar i tabellen när vi gör bokslut i slutet av oktober.

Det är ju för övrigt oftast trotjänare Mårtensson som får äran för Vittsjös framgångar. Men jag har förstått att lagets andre tränare (man har ju delat ledarskap) Stefan Ekstrand har varit väldigt viktig för årets fina resultat. Ekstrand skall vara mannen bakom lagets fina offensiva spel.

På sistone har Tove Almqvist varit lysande i något slags fri roll. Men lagets stora utropstecken i offensiven är ändå Michelle De Jongh, som är seriens vassaste mittfältare med sex mål. Mariestadstjejen är en tvåvägsmittfältare som inte tvekar att gå på avslut när hon närmar sig straffområdet. Jag har länge väntat på att hon skall få sitt stora genombrott. Nu har det kommit, och jag hoppas att Peter Gerhardsson har med henne i den landslagstrupp han presenterar om en vecka.

4) Göteborg FC
I fjol: 2, Mitt tips: 1

Inför avspark tippade jag Göteborg som vinnare av damallsvenskan. Jag trodde att lagets spets skulle leda hela vägen till guld, samtidigt som jag oroades över den tunna truppen.

Och visst, lagets spets har lett till en titel, man blev ju cupmästarinnor. Dock vinner man inte guld i cuper, utan där vinner man pokaler. Och känslan nu är att Göteborg inte kommer att räcka hela vägen till guldet.

Man ledde serien med en poängs marginal under VM-uppehållet. Men sedan dess har laget sviktat rejält. Det har bara blivit fem poäng på fyra omgångar, medan Rosengård tagit tio. En orsak till svackan är den tunna truppen. Göteborg gick in i serien med glest befolkad bänk, och trots att man skall dubblera med spel i Champions League i höst har man bara gjort en sommarvärvning.

Det har i och för sig viskats om att det kan bli en spelare till. Men även om det skulle bli så är truppen fortsatt tunn. Framför allt finns det inte så mycket löpstyrka att plocka in från bänken.

Det har blivit väldigt påtagligt när både Natalia Kuikka och Elin Rubensson varit borta samtidigt. Göteborgs spel bygger på många löpningar, och med två av de allra mest löpvilliga spelarna på läktaren har Göteborg tappat många dimensioner i spelet.

När Göteborg är ordinarie tycker jag att de spelar den mest sevärda fotbollen i serien – då är laget värt betydligt större publik än de 888 gratisåskådare som man snittar hittills i år på Valhalla. Då är Göteborg rörligt och har ett väldigt fint passningsspel. Men utan Rubensson och Kuikka har laget blivit statiskt, med för många spelare som vill ha bollen på kropp.

Om Göteborg skall ha chansen att få spela Champions Leaguefinal på hemmaplan 2021 måste man hålla truppen skadefri under hösten. Det är fyra poäng och tolv mål upp till Rosengård, och tipset är att det kan krävas upp mot tio vinster i de elva återstående matcherna om Göteborg skall lyckas vinna guldet.

Noterbart är att Göteborg är obesegrat på hemmaplan, men att det ändå är i hemmaspelet som man tappat till Rosengård och Linköping. Malmöklubben har 13 poäng på fem matcher på Malmö IP och Linköping har 14 poäng på sex hemmamatcher. Göteborg däremot har bara tagit åtta poäng på fem matcher på Valhalla. Däremot är man näst bäst bakom Vittsjö på bortaplan med elva poäng på sex matcher (1,83).

Rebecka Blomqvist

Utropstecknen i Göteborg under våren är lagets båda forwards. Duon Rebecka Blomqvist och Pauline Hammarlund har gjort 14 mål, vilket gör dem till seriens överlägset vassaste anfallspar. 14 mål är exempelvis exakt lika många som Linköpings offensiva VM-kvartettet Asllani, Larsson, Blackstenius och Lina Hurtig har gjort tillsammans. Och då tycker jag ändå inte att Blomqvist/Hammarlund har varit kliniska den här våren. Blomqvist har exempelvis missat ett antal frilägen.

5) Kif Örebro
I fjol: Tvåa i elitettan, Mitt tips: 8

Om Vittsjö är vårens skrällag är Kif Örebro vårens superskräll. Ingen hade väl trott att nykomlingen bara skulle vara 1,5 poäng ifrån en Champions Leagueplats efter halva serien?

Jag har gått tittat på massor av damallsvenska tips, och överhuvud taget inte hittat någon som placerat Kif Örebro högre än på sjätte plats. Själv ligger jag bland de högre – och jag tippade alltså laget som åtta.

De flesta har Örebro som tia, men ganska många placerade även nykomlingen på nedflyttningsplats. Den missen hade jag nog också gjort om jag inte hade sett laget imponera stort i genrepet mot Göteborg.

Efter den segern trodde jag absolut att Örebro skulle hålla sig kvar. Men jag kunde inte drömma om att de skulle hänga med i guldstriden under elva omgångar, och ha ett poängsnitt som gör dem till en kandidat till tidernas bästa damallsvenska nykomling. Undra om de ens själva trott att det skulle gå så här bra?

Örebro värvade väldigt smart i vintras när de kompletterade en trupp med nio–tio lokala spelare genom att plocka in flera av elitettans största profiler. Inte minst har Emma Kullberg och Heather Williams varit två riktiga fullträffar.

Med många nya spelare i truppen, och flera som anslöt tätt inpå seriestart, provade sig tränare Stefan Ärnsved inledningsvis fram. Pusslet föll ut när Emma Kullberg placerades i mitten av trebackslinjen. Då hittade man en defensiv stabiltet, något som ledde till att man höll nollan i 561 minuter i rad före och efter VM-uppehållet.

Sara Lilja Vidlund

Offensivt är smarta Williams nyckelspelaren och nyckelordet är fart. Fart har man bland annat i form av Jenna Hellstrom och spännande junioren Sara Lilja Vidlund.

Örebro har varit väldigt hemmastarkt och tagit tolv av 15 poäng på Behrn Arena. Således är det en klar fördel för dem att ha sex hemmamatcher kvar.

Jag tror att Örebro även fortsatt kommer att vara en väldigt jobbig motståndare för alla lag. Och man har kapacitet att utmana om en plats på övre halvan. Men det rimliga är ändå att man tappar någon placering i höst.

6) Piteå IF
I fjol: 1, Mitt tips: 4

I fjol tog Piteå hem guldet genom att inte spela några oavgjorda matcher – och genom att dra på sig ytterst få skador. Man hade exempelvis 13 spelare som deltog i minst 20 matcher.

I år har Piteå redan fyra kryss, och bara tolv spelare har kvar chansen att nå upp i 20 matcher. Det har alltså inte flutit på lika smärtfritt i år som det gjorde i fjol. Och det hade väl egentligen ingen väntat heller.

Trots att Piteå har kvar hela fjolårets guldtrupp valde jag att tippa dem som fyra eftersom de som mästarlag genomgående skulle möta heltaggade motståndare. Samt att de kommer att få ett tuffare spelschema än de är vana vid.

Känslan är att Piteå nu är på väg att hitta toppformen. Spelet såg lovande ut mot Göteborg i onsdags, och man gjorde en imponerande vändning i söndags mot Eskilstuna. Men det väntar alltså en tuff höst med massor av matcher.

Möjligen vägs det tuffa schemat upp av att sex av de elva kvarvarande matcherna spelas på hemmaplan. PIF är fortsatt väldigt hemmastarkt, man har tagit tolv av 15 möjliga poäng på LF Arena. Och noterbart är att bland de sex hemmamatcher man har kvar finns möten med hela toppkvartetten Rosengård, Linköping, Vittsjö och Göteborg.

Piteå är inte chanslöst i guldstriden. Men det krävs att truppen är frisk, vilket den är nu, om man skall kunna avancera så många placeringar. Eftersom Rosengård känns starkt och sannolikt inte kommer att lägga bort jättemånga poäng kommer det nog krävas 30 höstpoäng av norrbottningarna för att kunna försvara sitt guld. Och det blir förstås vansinnigt svårt. I fjol tog man 24 poäng vardera på vår respektive höst.

Stellan Carlsson och Faith Ikidi

Tittar vi på utropstecken i Piteå tycker jag att nyförvärvet Fernanda Da Silva håller på att utvecklas till ett stort sådant. Det sägs att hennes spelstil för något år sedan inte föll tränare Stellan Carlsson i smaken. Men nu måste väl även han njuta av brasilianskans konstnummer. Den yttersidestunnel hon bjöd på i förarbetet till 1–1-målet i helgen är ju exempelvis en av vårens snyggaste aktioner i serien. Och hennes förmåga att spela sig ur trånga situationer bör kunna lyfta Piteås spel i höst.

7) Kristianstads DFF
I fjol: 4, Mitt tips: 3

Kristianstad såg väldigt starkt ut i våras. Bland annat tog man ju sig till cupfinal efter att ha slagit ut Rosengård och Piteå. I finalen föll man snöpligt på en sen straff mot Göteborg.

Lägg till fjolårets bronsmedalj till cupframgången, och jag trodde starkt på Elisabet Gunnarsdottir:s lag inför avspark. I mitt tips skrev jag:

”Fyra i fjol, och med en en trupp som känns ännu bättre än fjolårets.”

Truppen är bra, och man har nästan fördubblat sitt målskytte. Ifjol fick laget målskillnaden 30–26 över 22 omgångar. Nu har man gjort 24 mål under seriens första halva – näst flest i serien. Målskyttet har man spridit över många spelare. Seriens vassaste back, Therese Ivarsson är i klar ledning av interna skytteligan på fina sju mål.

Av de offensiva spelarna har ingen direkt öst in mål, utan alla har bidragit med ungefär lika många. Svava Ros Gudmundsdottir och Evelina Duljan har gjort tre mål var medan duon Amanda Edgren och Maja Bodin står på två.

I år är det inte offensiven som är problemet – utan den defensiva stabiliteten. Det började med att man åkte på en riktig käftsmäll borta mot Rosengård i andra omgången – 1–5. Totalt har man släppt in 16 mål efter halva serien. Det är överlägset flest av de sju lag som har chansen på Champions Leaguespel till nästa säsong.

Och defensiven hjälptes knappast av att viktiga Mia Carlsson drog på sig en jobbig knäskada under VM-uppehållet. De senaste matcherna har även Josefine Rybrink haft skadeproblem. Känslan nu är att defensiva nyckelspelaren Sif Atladottir måste göra en superhöst om Kristianstad skall kunna blanda sig i medaljstriden på allvar.

För som jag ser det är det medalj man i första hand får sikta in sig på. Champions League är inte heller helt omöjligt. Men guldet kan nog KDFF glömma. Jag tror nämligen inte att laget kan ta in sex poäng och 15 mål på Rosengård i höst.

Med tanke på både hur det sett ut under våren och skadesituationen känns det dock som att det rimliga är att Kristianstad slutar ungefär där man ligger nu – alltså i mitten.

Therese Ivarsson

Utropstecknet i KDFF är ju förstås skyttedrottningen Therese Ivarsson. Jag gillade inte hur hon filmade till sig en straff mot Växjö. Däremot älskar jag hennes tajming och offervilja på inlägg i offensivt straffområde. Visst ingår det fyra straffmål i hennes samling, men sju mål elva matcher är ändå otroligt bra för en back. Ivarsson har för övrigt redan satt personligt rekord. I fjol gjorde hon sex mål och i förfjol blev det fem. Når hon tvåsiffrigt i år?

8) Eskilstuna United

I fjol: 6, Mitt tips: 9

På den damallsvenska upptaktsträffen sa tränare Magnus Karlsson att kravbilden på laget är att sluta på den övre halvan – annars kommer han inte ha något jobb i höst.

Om det stämmer med verkligheten finns en uppenbar risk att Karlsson tvingas gå till arbetsförmedlingen om ett tag.

Hans lag har dock ryckt upp sig efter en svag start och tagit nio poäng efter VM-uppehållet.

Defensivt har det sett bra ut hela säsongen. Det väl inkörda upplägget med tre mittbackar fungerar, och laget har bara släppt in tio mål hittills – klart minst av lagen på undre halvan.

Innan VM var det offensiven som hackade. United gjorde då bara två mål på sju matcher och var rejält indraget i nedflyttningsstriden. Nu har man plötsligt tio poäng ner till elfteplatsen, och känslan är att laget inte behöver oroa sig för bottenstrid något mer.

Loreta Kullashi

Det som lyft laget efter VM är framför allt att Loreta Kullashi ser ut som en landslagsspelare igen. Hon borde absolut vara med i Gerhardssons funderingar inför tisdagens trupputtagning.

Även de båda nigerianska VM-spelarna Sonia Okobi och Halimatu Ayinde har sett riktigt bra ut i de senaste omgångarna. De har utvecklats till nyckelspelare och får tillsammans med Kullashi anses vara laget utropstecken. Jag kan väl även lägga till Felicia Rogic, som fått igång sitt målskytte rejält efter sitt namnbyte. Hon inledde med åtta mållösa matcher, men nu har den blixtsnabba forwarden gjort mål i de tre senaste matcherna.

Noterbart kring Halimatu Ayinde är att hennes namn är omkastat på förbundets hemsida. Där heter hon således Ayinde Halimatu. För någon vecka sedan fick jag ett mejl från en granne till henne som tyckte att det slarvades för mycket i media med hennes namn. Och det kan man ju tycka. Man kan även tycka att både förbundet och klubben borde skriva rätt för att underlätta för media. När United värvade nigerianskan presenterade man ju nämligen henne med fel namn.

Det var en parentes. United har fem poäng upp till övre halvan. Med det spel man visat på sistone är det inte omöjligt att klättra några placeringar. Fast mitt tips nu är att man slutar sjua eller åtta.

9) Växjö DFF

I fjol: 7, Mitt tips: 10

Laget har haft en riktigt strulig vår. Tänkta speluppläggaren Jelena Cankovic ville inte vara kvar. Jag hörde att hon i en intervju inför måndagens match i Stockholm dementerade att hon skulle ha försökt strejka sig bort från Växjö. Klart är att hon gjorde mer skada än nytta i våras.

Nye tränaren Henrik Larsson gav upp redan efter sju omgångar. Under VM-uppehållet tog duon Maria Nilsson och Magnus Olsson över. De blev Växjös fjärde tränarkonstellation på mindre än två år.

35-åriga Nilsson flyttades upp ett steg, hon var tidigare assisterande tränare till Larsson. Hon är före detta damallsvensk spelare i Göteborg, och har klassiska Skepplanda BTK som moderklubb. Jag skriver klassiska eftersom Skepplanda är en av två föreningar som har haft damlag hela tiden sedan 1969. Hennes kollega Magnus Olsson flyttades upp från att ha varit målvaktstränare.

Under sin tid som ansvarig hade Larsson ändrat i Växjös försvarsspel, och infört spel med fyrbackslinje. När Nilsson och Olsson tog över blev ett av deras första drag att återgå till den trebackslinje som Växjö kört med under några år.

Fast när jag pratade med Nilsson efter matchen i Kungsbacka i söndags tyckte hon inte att det var solklart att kalla det för trebackslinje, utan tyckte att man även skulle kunna kalla spelsystemet för 4–4–2.

Och visst. Mer preciserat spelar Växjö nu 3–1–4–2, där Jennie Nordin är ettan. Och hennes roll brukar man numera kalla balansspelare eller sexa. Men jag minns en period när man ofta spelade med en fyrbackslinje med en så kallad stötande mittback. Mittbackarna spelade alltså inte bredvid varandra, utan en låg framför den andra. Och Nordins roll liknar absolut den som de stötande mittbackarna hade.

Växjö har varierat väldigt i sina prestationer under säsongen. Bottennappen är två blytunga 5–0-förluster mot topplagen Rosengård och Linköping, samt en 3–0-förlust borta mot svaga Djurgården. Framför allt har man rasat ett par gånger på bortaplan, medan man bara har en hemmaförlust så här långt. Utöver förlusten i Stockholm har man dock vunnit rätt matcher. Det har alltså blivit segrar mot kollegorna på den undre halvan, Eskilstuna, LB07 och Kungsbacka.

Laget har haft problem med målskyttet. Av de tio målen har sex kommit mot de båda bottenlagen. Fjolårets skytteligatvåa Anna Anvegård hade måltorka innan VM, men har hittat alltmer rätt nu efter.

Anna Anvegård

Ett offensivt utropstecken hittar jag i spännande nyförvärvet Ria Öling. Det känns som att den snabba och löpstarka finländskan kommer att lyfta smålänningarnas anfallsspel i höst.

Klubbens mål är ju att spela i Champions League nästa år. För att ens ha chansen att nå det krävs maximala 33 poäng under resten av serien.

När jag tog upp den frågan med tränare Nilsson pekade hon på Frida Andersson som stod några meter bort. Sportchefen sa att hon inte tyckte att det var fullständigt omöjligt att Växjö skulle göra en kanonhöst och avancera till andraplatsen i tabellen.

Det kanske inte är omöjligt, men nästan. Jag har nämligen svårt att se att Växjö skall kunna avancera mer än maximalt en placering under hösten. Jag tycker att laget väger lite lättare än de åtta lag de har framför sig.

Däremot tror jag att man kan vara lugna för kontraktet efter söndagens seger i Kungsbacka. Avståndet till nedflyttningsplats är nu åtta poäng, och det skall man inte kunna tappa till LB07.

Sportchef Andersson sa för övrigt att hon aldrig har känt sig orolig över tabelläget. Däremot känner hon oro för ekonomin. Växjö är ju en av de klubbar som kämpar för att klara elitlicensen. Och klubben har haft för dåliga intäkter under året. Andersson sa att hon hållit sig inom budgeten för spelartruppen, men att man inte fått in så mycket pengar som man räknat med.

Bland annat är publikintresset uselt i Växjö. Klubben ligger ju på näst sista plats i publikligan med ett snitt på svaga 440 personer.

10) Djurgårdens IF

I fjol: 8, Mitt tips: 7

I fjol tog Djurgården bara nio poäng på bortaplan och var länge akut indraget i nedflyttningsstriden.

I år har man varit sämst på hemmaplan – bara tre poäng på sex matcher. Man har fem poäng ner till strecket, och riskerar att bli akut indraget i nedflyttningsstriden även i år.

Klart är att tränare Joel Riddez inte alls har fått ihop laget. Det är ju egentligen bara en turlig övertidsseger borta mot LB07 som är orsaken till att man inte ligger ännu värre till. I den matchen var Malmölaget bäst, och förtjänade segern.

Framför allt har Djurgården ett väldigt namnkunnigt mittfält där de flesta spelarna har varit och nosat på landslaget. Som jag ser det är dock lagets centrala mittfältare lite för lika i spelstilen. Alla vill ha bollen på kropp, ingen av dem är speciellt förtjust i att löpa i djupled.

Olivia Schough

Kanske är det också den bristande löpviljan på mittfältet som gör att Djurgården bara har två målskyttar efter elva spelade matcher. Det är endast Mia Jalkerud och Olivia Schough som hittat rätt hittills, de har å andra sidan gjort sex respektive fem mål – vilket är väldigt bra.

Men om Djurgården skall kunna avancera behöver man ha fler offensiva hot än duo Jalkerud/Schough. Jag noterade att Riddez spelade med tre mittbackar i senaste matchen. Då var det 5–3–2 i försvar och 3–1–4–2 i anfall. Det återstår att se om det var en tillfällig förändring eller om det är så Djurgården tänker spela framöver.

Det kan vara så att det är den nya assisterande tränaren Pierre Fondin som varit med och påverkat spelsättet. Han kommer ju närmast från Växjö, där han med framgång spelade med trebackslinje.

Mot Rosengård hjälpte det nya spelsättet inte så mycket. I de delar av matchen som jag kollat på var Malmölaget minst en klass bättre.

Djurgården kom på sjätte plats som nykomling 2016 och kopierade den placeringen även under Riddez första säsong, 2017. Men sedan dess har man bara blivit sämre och sämre. Delvis på grund av att man dragit på sig massor av tunga långtidsskador.

Vi får se om vändningen kan komma i höst. Jag tror ju att Djurgården håller sig kvar, laget är för bra för att åka ut. Men i nuläget måste man absolut titta mer neråt än uppåt i tabellen.

När det gäller utropstecken får det ju ändå bli duon Jalkerud och Schough. Utöver debutsäsongen har Jalkerud stabilt hamnat på fem till tio mål varje säsong hon spelat i damallsvenskan. Nu står hon på sex mål efter halva serien. Kan hon nå tvåsiffrigt för första gången?

11) LB07

I fjol: 10, Mitt tips: 12

LB07 har överraskat mig på ett positivt sätt. Laget har ett genomtänkt spelsätt och är helt enkelt bättre än jag trodde det skulle vara.

Inför avspark tippade jag ju Malmölaget på jumboplats, sannolikt lite beroende på att man torskade med hela 4–0 i en träningsmatch mot Kungsbacka på försäsongen. Jag sågade klubben:

”Damallsvenskan som produkt klarar sig bra utan klubbar som LB. Klubbar utan publikstöd och med tunn organisation.”

Däremot mår svensk damfotboll bra av klubbar som tar tillvara på och utvecklar lokala talanger. Och LB07:s trupp är väldigt hemmabetonad. Man har ju exempelvis använt fyra egna produkter i årets seriespel; Elisa Lang Nilsson, Saga Ollerstam, Sophie Sundqvist och Nellie Lilja. En egen produkt är som bekant en spelare som fått sin första spelarlicens i klubben – alltså en spelare som är i klubben på våren det år spelaren fyller 15 år.

Nellie Lilja

Vad jag kan hitta har även skånska kollegorna Rosengård och Kristianstad spelat fyra egna produkter i år. Men LB07 är alltså tangerat bäst i klassen på att plocka upp egna spelare. Det är berömvärt.

Efter en tung start med noll poäng på tre omgångar och 5–1-förlust mot Kristianstad i premiären stod LB för årets skräll i fjärde omgången – derbysegern mot Rosengård.

När jag har sett LB spela tycker jag som sagt att de har ett väl inarbetat och genomarbetat spel. Däremot saknas offensiv tyngd och spets. Utropstecknet Sophie Sundqvist har varit pigg och gjort fyra mål. Men hon har varit för ensam.

Om LB skall kunna klättra över nedflyttningsstrecket måste någon mer kliva fram i offensiven. Klubben hoppas förstås att sommarförvärven Olga Ahtinen och Dallas Dorosy skall spetsa till offensiven. Vi får se om duon lyckas.

Tipset är ändå att LB07 spelar i elitettan nästa år. Jag har nämligen svårt att tro att laget skall kunna ta fem poäng mer än Djurgården i höst.

12) Kungsbacka DFF
I fjol: Nykomling – vann elitettan, Mitt tips: 11

Det är tydligt att Kungsbacka inför seriestart inte fattade vad det innebär att spela i damallsvenskan.

Visst värvade de tolv nya spelare i våras, och har tagit in ytterligare en nu i sommar. Men på upptaktsträffen sa dåvarande tränaren Henrik Korhonen och målvakt Moa Öhman att laget hade ett spel för att kunna vinna varje match.

Jag hade sett laget i en träningsmatch och var tveksam. Jag tyckte då att de spelade ganska naivt. Korhonen fick inte heller vinna någon match innan han hoppade av. Och frågan är om Öhman får någon damallsvensk trepoängare med Kungsbacka. Det känns i alla fall inte så säkert att det kommer att ske i år.

Sara Nilsson

Moa Öhman har ändå gjort en stabil insats i målet. Tillsammans med löpstarka Sara Nilsson ser jag målvakten som Kungsbackas positiva utropstecken.

Allt talar alltså för att Kungsbacka spelar i elitettan nästa år. Det är utopiskt att tro att laget skall kunna ta in åtta poäng på Djurgården i höst. Det viktigaste för den halländska klubben nu är istället att få ihop ekonomin, så att man inte går i konkurs. Känslan är att man fått in en ansvarstagande styrelse som inte tänker fortsätta den ekonomiska misskötsel som präglat klubben under flera års tid.

Kan man klara ekonomin har man skaffat sig viktig rutin av spel på högsta nivå. Och man kommer ju att vara tvåa eller trea i Göteborgsregionen även nästa år, så man borde kunna få ihop en ganska slagkraftig trupp i elitettan. Även om det mesta talar för en sportsligt tung höst kan det finnas ett ljus vid horisonten för Kungsbacka.

Sammanfattning

Det är alltså fem–sex lag som ännu så länge har chansen att vinna guldet. De inbördes matcherna mellan de här sju lagen är därmed extra viktiga. Här är den inbördes vårtabellen mellan de sju topplagen:

Rosengård      13–3   12
Linköping          6–4    9
Vittsjö                7–5    8
Göteborg          9–8    7
Kif Örebro        5–10   7
Piteå                 3–7    6
Kristianstad     7–13    5

Notera att lagen har exakt samma inbördes ordning i den här tabellen som de har i den tabell där alla matcher är inräknade. I övrigt konstateras att Rosengård inte har någon förlust mot något annat topplag, medan Piteå saknar seger mot de fem lag som ligger före i tabellen.

En annan spännande sak är trenderna när det gäller spelsätt. Allt fler damallsvenska lag väljer att spela med tre mittbackar, oftast i något som både kan kallas 3–5–2 och 5–3–2. Piteå och Eskilstuna har gjort det länge, även om United ändrade till fyrbackslinje en period härom året. Även Rosengård och Örebro gick in i säsongen med trebackslinjer. Under VM-uppehållet bytte både Linköping och Växjö till spelsättet, och nu kanske även Djurgården tar steget. LB07 varierar lite, men körde med fembackslinje senast mot Vittsjö.

De lag som ligger kvar med fyrbackslinjer är Vittsjö, Göteborg och Kungsbacka. Även Kristianstad kör med fyrbackslinje, men har i omgångar de senaste åren använt sig av trebacksupplägget.

Vi ser alltså ut att ha ett läge där tre-/fembackslinje är vanligare i vår högsta serie än att köra med en klassisk fyrbackslinje.

Här är det ju lite intressant att jämföra med hur det såg ut i VM. Där var det ju 4–3–3, eller snarare 4–2–3–1 som dominerade. Alla åtta kvartsfinallag hade fyrbackslinjer, och alla de fyra lag som gick till semifinal formerade laget 4–2–3–1.

Inför VM varierade ju Peter Gerhardsson i landslaget. Han körde fyrbackslinje mot sämre lag, men bytte till tre mittbackar mot starkt motstånd. Det upplägget skrotades efter träningsmatchen mot Tyskland på Friends i våras. Och i VM var det fyrbackslinje som gällde, även om Gerhardsson bytte till fembackslinje i slutet av några matcher där landslaget hade en ledning att försvara.

Det blir spännande att se hur det här kommer att förändras framöver.

Skytteligan

2009 vann Linnea Liljegärd den damallsvenska skytteligan på 22 mål. De nio åren sedan dess har sju utländska spelare vunnit skytteligan. Anja Mittag vann tre gånger och Manon Melis två. Om ni inte får ihop matematiken beror det på att Melis delade segern med Margret Lara Vidarsdottir 2011.

I år kan det vara dags för en svensk segrare igen. Halvvägs är det nämligen 14 svenska spelare bland de 16 främsta. Dock är det norskt i delad ledning i form av Lisa Marie Utland. Hon har gjort åtta mål, lika många som fjolårstvåan Rebecka Blomqvist.

Lisa-Marie Karlseng Utland

Trea finns Therese Ivarsson på sju mål och på delad fjärdeplats med sex mål hittar vi trion Mia Jalkerud, Michelle De Jongh och Pauline Hammarlund.

Gör ni någon speciell reflektion när ni läser de svenska namnen i skytteligans topp?

Min första tanke är att det rakt igenom handlar om fel spelare. Alltså fel spelare för vår förbundskapten. Ingen av de fem bästa svenska målskyttarna har varit med i någon av Gerharhardssons trupper.

Det riktigt anmärkningsvärda här är att elva av de 13 mittfältare/forwards som ingick i VM-truppen spelar, eller har spelat i damallsvenskan i år. Och då räknar jag ändå Nathalie Björn som back. Räknar vi henne som mittfältare har vi eller har vi haft tolv av 14 offensiva VM-svenskar på hemmaplan.

Ingen av dem finns bland de fem bästa svenskarna i damallsvenskans skytteliga. De flesta av VM-anfallarna finns på platserna bakom. Madelen Janogy, Olivia Schough och Stina Blackstenius delar sjundeplatsen med fem mål vardera. Och Anna Anvegård, Lina Hurtig och Mimmi Larsson finns bland hela sju spelare som delar tiondeplatsen med fyra mål.

Tittar vi på övriga VM-mittfältare/forwards har Julia Zigiotti Olme (och Nathalie Björn) gjort två mål medan Julia Roddar, Caroline Seger och Kosovare Asllani har gjort varsitt. Däremot är Elin Rubensson hittills mållös i årets damallsvenska.

Med tanke på hur bra det gick för Sverige i VM går det ju inte att säga att Gerhardsson tog ut fel spelare. Däremot kan man nog slå fast att det är bra konkurrens om de offensiva positionerna i vårt landslag.

Assistligan

Här är det Anja Mittag i överlägsen ledning. Trots att hon bara spelade sex matcher har hon nästan dubbelt så många assist som tvåan.

Anja Mittag

Här skall det poängteras att jag förstås går efter Jared Burzynski:s assistliga. Den officiella är ju som bekant ett dåligt skämt eftersom varken förbundet eller EFD bryr sig om damallsvenskans statistik.

I Burzynskis statistik toppar Mittag med sju målpass. På det antalet kommer hon också att sluta eftersom hon ju numera spelar i Leipzig i Tyskland. På delad andraplats finns kvartetten Roddar, Blackstenius, Clara Markstedt och Svava Ros Gudmundsdottir.

Min gissning är ändå att det kan bli sexan Jelena Cankovic som tar hem segern till slut. Hon har imponerat stort sedan hon anslöt till Rosengård.

Därmed var den här långa halvtidsgenomgången klar. Om du orkar mer har även Håkan Magnusson skrivit en halvtidssummering på sin blogg, damallsvenskan.blogg.

Slutligen. Som ni säkert har noterat har jag inte lyckats pricka exakt rätt placering på något av de tolv lagen i mitt damallsvenska tips. Och mitt tips om att Anja Mittag skall vinna skytteligan är redan kört. Men jag har i alla fall fyra lag som bara är en placering fel, och kanske att ”det kan ordna till sig” för fler lag i höst. Och i skytteligan har ju fortfarande min tvåa Pauline Hammarlund chansen.

Nytt från elitettan i sammandrag

Det har ju spelats en del fotboll på hemmaplan den senaste månaden. Jag gjorde en liten genomgång för underfliken Forum Elitettan, men tänkte att den texten kanske också kan ligga som ett vanligt inlägg.

Ni som är intresserade av elitettan rekommenderar jag att gå in på underfliken och ta del av diskussionen. Eller allra helst bidraga med information om lagen. Det om det. Här är min senaste kommentar:

Under VM har jag bara följt elitettan sporadiskt. Något jag har reagerat över är att några matcher krockade med svenska VM-matcher, vilket känns väldigt onödigt och dessutom tyder att det är dålig planering i en del klubbar.

För publikintresset för vår näst högsta serie lär ju inte öka om intressanta matcher spelas samtidigt som Sverige spelar i VM.

Serien har passerat halvtid med två omgångar när den nu tar några veckors uppehåll. Under uppehållet har det tajtat till sig kring båda strecken. I toppen leder Umeå på 35 poäng, en före AIK och tre före Hammarby. I sista matchen innan uppehållet kryssade Umeå och Hammarby, 1–1 efter mål av Lova Lundin och Emma Jansson. Där var publiksiffran fina 1048 personer.

Umeå och AIK på allsvensk plats med elva omgångar kvar alltså. Men Hammarby skuggar, och jag räknar även in Uppsala i kampen om de två allsvenska platserna. Efter tolv omgångar var Uppsala faktiskt före AIK i tabellen. Men en svag avslutning av vårsäsongen, med bara två poäng på matcherna mot IFK Kalmar, BP och Morön, gör att Uppsala är fyra, sex poäng från allsvensk plats.

Uppsala är en klubb som inte gör så mycket väsen om sig. Det är även en klubb jag har väldigt dålig koll på. Men vid en snabb anblick gör IK Uppsala Fotboll ett väldigt bra intryck. Man imponeras ju av det faktum att man redan har elva kontrakterade spelare för nästa år, varav sex till och med har kontrakt över 2021. Det är ett bättre läge än många damallsvenska klubbar.

Truppen är dessutom ung och intressant. Ingen utespelare har fyllt 25 år, och bara sex är äldre än 20. Det känns som att Uppsala har en spännande långsiktighet i sin satsning, något som absolut kunna ta klubben upp i damallsvenskan inom tre år.

Ett extra plus till klubbens hemsida, som bland annat har välskrivna matchreferat.

Cornelia Kapocs

Innan jag lämnar Uppsala noterar jag att UNT har haft en artikel om att talangen Cornelia Kapocs skulle vara sondotter till ungerska legenden Ferenc Puskas. Den hade varit spännande att kunna läsa.

I övrigt i toppen noteras att Umeå har värvat Sara Mellouk från Jitex. Mellouk var ju ansedd som en supertalang, och gjorde redan som 15-åring sex matcher i ett starkt Rosengård. Sedan följde en jobbig tid för henne, och som 17-åring vägde hon 40 kilo. GP skrev i vintras om Mellouks tuffa kamp.

Sara Mellouk

Så till botten. Moröns seger mot Uppsala i sista våromgången gör att nedflyttningsstrecket går mellan Mallbacken och BP – två lag som båda står på 14 poäng. I fjol åkte Ljusdal ut på 25 poäng. Det lär krävas mer än så även i år.

För Sundsvall känns läget hopplöst. Laget har fyra poäng, och behöver vinna minst sju av de elva återstående matcherna för att ha chans att hänga kvar.

Övriga lag är med i matchen. Borgeby ligger näst sist på elva poäng och gör BP sällskap på nedflyttningsplats. Ovanför strecket är det jämnt. Mallbacken ligger över på två måls bättre målskillnad än BP. Framför dem ligger Morön och Asarum, båda på 16 poäng.

Det är i första hand de här fem klubbarna som riskerar nedflyttning. Fast avståndet är inte jättelångt till Kvarnsveden (20 poäng) och Lidköping (21).

Temwa Chawinga

Kvarnsveden har för övrigt gjort 32 mål hittills. 20 av dem har Temwa Chawinga gjort. Det känns som att hon är för bra för elitettan nu. Vilken klubb värvar stjärnan från Malawi?

Tvåa i skytteligan är AIK:s Therese Simonsson med 17 mål och trea är Moröns Hayley Dowd på 16 mål. De tre har en lucka till övriga.

Innan jag sätter punkt tänkte jag göra en kort genomgång av vilka lag som är aktuella för uppflyttning till nästa års elitettan. Som bekant är det ju tre av sex seriesegrare i division I som går upp. Vad jag kan se är det inte lottat vilka seriesegrar som kommer att ställas mot varandra i kvalet.

I Norrlandsserien leder klassiska Sunnanå SK med sju poängs marginal. Det skulle alltså kunna bli Skelleftederby mot Morön nästa år.

Vi skulle också kunna få ett Uppsaladerby. I norra Svealandsserien ligger nämligen Gamla Upsala bra med i toppen. De är tre poäng bakom serieledande Sandvikens IF. Även trean Bollstanäs har kvar chansen till serieseger, de ligger fyra poäng bakom Sandviken.

Hos serieledarna finns en spännande målskytt. 26-åriga Kramforstjejen Simone Edefall har gjort hela 24 mål på tolv matcher i sin första säsong för Sandviken.

I södra Svealandsserien ser klassiska Älvsjö AIK ut att gå mot seriesegern. Man har sju poäng ner till Telge United med nio omgångar kvar.

I norra Götalandsserien har Alingsås FC United skaffat sig en sjupoängsledning. Alingsås FC United är den nya klubb som bildades när damsektionen bröt sig ur Holmalunds IF när klubben åkte ur elitettan för två år sedan.

Mellersta Götalandsserien är mycket jämnare än de fyra tidigare. Där har fortfarande fem klubbar kvar chansen till serieseger. De senaste årens vinnare Jitex ligger två, tre poäng bakom serieledande IFK Norrköping. Jitex tappar alltså Mellouk, men har gjort klart med ett låneupplägg med Kungsbacka. Mölndalsklubben kan alltså låna in allsvenska spelare under hösten. Serieledande Norrköping har ett liknande upplägg med Linköping.

Linnea Liljegärd

Det talar för de båda topplagen i höst. Men Bergdalens IK med rutinerade trion Linnea Liljegärd, Sara Lindén och Therese Björck har bara fyra poäng upp till serieledning och både Mariebo IK och Onsala BK är bara sex poäng bakom. Det kan alltså hända mycket i den här serien.

Den allra jämnaste serien är den sydligaste. Där är fem lag inom två poäng med åtta eller nio omgångar kvar att spela. Hammenhög leder, och har en match mindre spelad. Men även Dösjöbro, Eskilsminne, Böljan och Färjestaden har fortsatt god segerchans.

Stinalisa Johansson

Här leds skytteligan av Böljans spännande F17-landslagsspelare Stinalisa Johansson. Noterbart är att seriesegrarna i den sydligaste serien lär ha bra chanser till uppflyttning. Det har spelats kval till elitettan i sex år nu. Fem gånger har vinnaren i den sydligaste serien gått upp.

Anvegård och Hurtig in i startelvan

I dag förväntas Sverige vinna med stora siffror mot Thailand. Och jag tror att det blir fyra–fem svenska mål.

Spännande är att Peter Gerhardsson gör två förändringar i anfallet. Anna Anvegård och Lina Hurtig kommer in i stället för Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson. Det är spännande, och borde innebära större chans till svenskt kombinationsspel. Uppställningen är som väntat den som är 4–4–1–1 i försvar och 4–3–3 i anfall.

Här är hela elvan: Hedvig LindahlHanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonFridolina Rolfö, Elin Rubensson, Caroline Seger, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Anna Anvegård.

Thailand gör tre byten från första matchen. De byter målvakt, så att Waraporn Boonsing kommer in, plus att de sätter in forwarden Pitsamai Sornsai och inhopparen från första matchen, Taneekarn Dangda. Ut går trion Sukanya Chor Charoenying, Waranuu Phetwiset och Sudarat Chuchuen.

Även om Thailand är svagt skulle jag bli förvånad om det blir jättemånga svenska mål. Faktum är ju att Sverige sällan vinner med mer än just fyra–fem måls marginal, inte ens mot riktigt dåligt motstånd.

Jag roade mig i går kväll att kolla igenom de största segrarna år för år under 2000-talet. Där sticker en match ut rejält – 17–0 mot Azerbajdzjan från Gamla Ullevi i juni 2010. I den matchen gjorde nuvarande division I-spelarna i Bergdalens IK, Linnea Liljegärd och Sara Lindén tre respektive två mål.

Sedan dess kan jag bara hitta att Sverige gjort fler än sex mål i en match – den mot Iran som Fifa ansåg vara inofficiell, men som verkar räknas som officiell av det svenska förbundet.

Tvåsiffrigt har vårt landslag bara gjort två gånger någonsin. Utöver Azerbajdzjan handlar det om en 10–0-seger mot Irland 1992.

Här är listan år för år:

2000: 7–0 mot Spanien (EM-kval).

2001: 8–1 mot Finland (EM-kval).

2002: 8–0 mot Polen.

2003: 8–0 mot Sydkorea.

2004: 5–1 mot Serbien/Montenegro (EM-kval).

2005: 6–0 mot Vitryssland (VM-kval).

2006: 6–0 mot Vitryssland (VM-kval)

2007: 7–0 i två matcher, mot Rumänien (EM-kval) och Ungern (EM-kval).

2008: 6–0 mot Ungern (EM-kval).

2009: 5–1 mot Norge.

2010: 17–0 mot Azerbajdzjan (VM-kval).

2011: 3–1 i två matcher, mot Danmark och Australien (VM).

2012: 4–1 i två matcher, mot Skottland och Sydafrika (OS).

2013: 6–1 mot Island.

2014: 5–0 mot Färöarna.

2015: 3–0 i fyra matcher, mot Finland, Kina, Moldavien (EM-kval) och Polen (EM-kval).

2016: 7–0 mot Iran (inofficiell match?). Annars 6–0 i två matcher, mot Skottland (inomhus) och Moldavien (EM-kval).

2017: 5–0 mot Ungern (VM-kval).

2018: 4–0 mot Kroatien (VM-kval).

2019: 4–1 mot Schweiz.

Slutligen så fortsätter det att hända saker i damallsvenskans silly season. I dag har Rosengård meddelat att man förlängt med Sanne Troelsgaard säsongen ut. En viktig förlängning. Dessutom har Växjö presenterat nya tränare – Maria Nilsson och Magnus Olsson med delat tränarskap. Det handlar om en intern lösning som jag inte kan bedöma, mer än att det är kul med ytterligare en kvinna som tränare i vår högsta serie.

 

UWCL och läget i våra tre högsta divisioner

Det blev inga fler skrällar i Champions Leagues sextondelsfinaler, utan torsdagens matcher slutade som förväntat.

Utöver att Manchester City och Atletico Madrid drabbade samman tycker jag att det var en väldigt bra lottning, vilket innebär att samtliga de 16 lag som är kvar hade hamnat på topp 20 om jag rankat lagen inför turneringsstart.

måndag 13.00 lottas åttondelarna, och för de svenska lagen gäller att Rosengård kan ställas mot följande lag:

Slavia Prag, FC Zürich, Glasgow City, LSK Kvinner, Atlético Madrid, Fiorentina och Ajax.

Här är Atletico den riktiga nitlotten. Mot övriga lag kommer Rosengård att vara ganska klara favoriter. Som jag konstaterade i det förra inlägget spelas den första åttondelsfinalen bara några dagar innan Rosengårds damallsvenska hemmamatch mot Piteå. För Malmöklubben känns det således viktigt att få börja på hemmaplan i Champions League, för att minimera slitaget inför den match som kan komma att avgöra damallsvenskan.

För Linköping ser listan över tänkbara motståndaren i åttondelsfinal ut så här:

Lyon, Wolfsburg, Paris Saint-Germain, Barcelona, Bayern München, Chelsea och Bröndby.

Här är Bröndby den enda lottningen där LFC har riktigt goda chanser att gå vidare. Mot samtliga övriga lag krävs det en ganska rejäl skräll om det östgötska laget skall kunna ta sig vidare. Fast kanske, kanske att det skulle kunna gå att slå ut Bayern München också. Bayern har visat sig ha svaga nerver i Champions League, och har flera gånger åkt ut på tidigt stadium.

Orsaken till att LFC riskerar att ställas mot storlagen direkt i andra rundan är ju förstås att laget inte har tillräckligt bra rankingpoäng. Och apropå ranking har det i dag presenterats en ny världsranking för landslag. På den avancerar Sverige två placeringar från elfte till nionde.

Det är förstås segrarna mot Ukraina hemma och framför allt Danmark borta i VM-kvalet som gjort att vårt landslag klivit uppåt på listan.

Vår rankingpoäng, 1964, är den högsta vi haft under Peter Gerhardsson:s tid som förbundskapten. När han tog över var Sverige rankat på elfte plats med 1934 poäng.

Noterbart i övrigt att England klättrar förbi Frankrike och därmed återigen är näst högst rankade europeiska lag bakom Tyskland.

Därmed lämnar vi den internationella scenen för ett tag, och ser fram emot den damallsvenska omgång som avgörs i helgen. Det är den 19:e omgången, och tillika den sista innan det blir ett två veckor långt landslagsuppehåll.

De tre topplagen spelar alla på söndag, och jag skulle säga att de har olika svårt motstånd. För trean Göteborg väntar en på pappret väldigt lätt match. Det är nämligen superjumbon Kalmar som kommer till Göteborg 15.00 på söndag. Det måste bara bli tre Göteborgspoäng.

När det gäller Göteborg glömde jag att skriva om det förra helgen, men i allt förlustelände gjorde ju faktiskt Pauline Hammarlund comeback senast. Kanske att hon kan bli den joker som kan föra tillbaka Göteborg in i guldkampen på allvar?

Pauline Hammarlund

Lätt match för Göteborg alltså. För tabelltvåan Rosengård väntar bortamöte med Vittsjö, avspark 15.00 på söndag. Det måste nog kategoriseras som en lurig uppgift. Inte minst efter att Vittsjö förra helgen på allvar drogs ner i nedflyttningskampen.

Om LB07 vinner hemma mot Växjö under lördagen – något som inte är omöjligt då Växjö resultatmässigt sett kandiderar till seriens allra mest ojämna lag – är LB ikapp Vittsjö poängmässigt. Och då LB har kvar att möta Kalmar ökar pressen rejält på Vittsjö.

Det är alltid svårt att möta lag som kämpar för sin existens. Och även om Rosengård imponerade i söndags, och är klar favorit så är det inte självklart med seger.

Piteå firar

För serieledande Piteå väntar en riktigt svår match. Ett allt starkare Linköping kommer ju nämligen på besök. Det är ett motstånd Piteå historiskt sett har haft väldigt svårt mot. I och för sig har man vunnit de två senaste mötena – båda i Linköping, men jag skulle ändå ha helgarderat den här matchen på tipset.

Apropå tips så ringde TT upp mig tidigare i veckan och bad mig tippa guldstriden. Den artikeln går att läsa här.

I elitettan har Kif Örebro i kväll tagit ytterligare ett steg mot en omedelbar återkomst till damallsvenskan. Närkingarna vann med 2–1 mot Uppsala och sätter därmed press på Lidköping och Kvarnsveden närmast under uppflyttningsstrecket.

Örebro har 48 poäng och en match mer spelad än Lidköping på 41 och Kvarnsveden på 39. Både Lidköping och Kvarnsveden spelar under lördagen. För västgötarna väntar ett riktigt lurigt bortamöte med svårspelade Mallbacken, medan Kvarnsveden tar emot nedflyttningshotade Västerås.

Jämsides med Kif Örebro på 48 poäng finns även Kungsbacka. Hallänningarna tar emot Ljusdal på söndag. För Kungsbacka pågår inte bara en kamp om poäng och uppflyttning. Man går även en tuff kamp för att få ihop ekonomin.

Av det jag hört om klubbens minst sagt svaga ekonomi kan det absolut finnas skäl att inte ge Kungsbacka elitlicens. Den kampen kan bli lika intressant i höst som kampen om de två främsta placeringarna i serien.

I dag tänkte jag även ta en liten koll på division I. Delvis för att jag själv i kväll var och kikade på när Bergdalen med meriterade duon Linnea Liljegärd och Therese Björck i startelvan besegrade IFK Värnamo med 2–0.

Therese Björck

Men jag tänkte även passa på att gå igenom vilka klubbar som är på väg upp mot elitettan. Det är ju som bekant sex division I-serier, där seriesegrarna paras ihop två och två i ett kvalspel.

Läget just nu är så här:

Division I Norrland: Morön har 17 raka segrar, målskillnaden 64–6 och är klara seriesegrare. Skellefteklubben har därmed ordnat till ett tronskifte i staden. Tidigare storheten Sunnanå är nämligen bara tvåa i serien, 19 poäng bakom.

Susanne Nilsson

Morön har en meriterad målvakt i Susanne Åberg, tidigare Nilsson. Kristianstadsprodukten har tidigare spelat i damallsvenskan för Göteborg, AIK och Sunnanå. 26-åringen har även spelat ett antal landskamper för Serbien.

Noterbart i serien också att två lag har dragit sig ur. Tråkigt.

Division I norra Svealand: Duktiga ungdomsklubben Bollstanäs är nästan lika överlägset som Morön. Stockholmsklubben har 19 segrar och ett kryss på 20 matcher, samt målskillnaden 112–11. I Bollstanäs har för övrigt spelare som Linda Fagerström och Julia Zigiotti Olme fostrats.

Julia Zigiotti Olme

Division I södra Svealand: Även här vinner en duktig ungdomsklubb. Brommapojkarna säkrade seriesegern förra helgen. Laget har en förlust och två kryss på 20 omgångar, och leder med sju poäng före Sätra.

För BP spelar en några tidigare AIK-spelare med damallsvenska meriter i form av Daniella Novakovic, Elin Sjölander samt den bosniska landslagsspelaren Eldina Ahmic.

Eldina Ahmic

Trea i tabellen ligger för övrigt 2012 års svenska mästarinnor, Tyresö FF. Just Tyresö har varit hett nyhetsstoff i dag sedan de presenterat Victoria Sandell, tidigare Svensson, som ny tränare. En spännande utnämning.

Division I mellersta Götaland: Här lutar det åt att det blir klassiska Jitex som vinner. Den lilavita Mölndalsklubben, som ju faktiskt har varit Victoria Sandells klubbadress, leder med tre poäng före IFK Norrköping med två omgångar kvar att spela. Jitex har kvar att möta de båda bottenlagen Eksjö och Mariestad och lär inte tappa seriesegern, även om Norrköping har bättre målskillnad.

Sarah Mellouk

I Jitex lag är Sarah Mellouk ett välbekant namn. Jitex har för övrigt vunnit sin division I-serie både 2016 och 2017 utan att gå upp. Tredje gången gillt i år?

Division I norra Götaland: Här är det ytterligare en talangfabrik som tar hem spelet. IK Rössö Uddevalla är nämligen klara seriesegrare. Rössö är bland annat moderklubb för Göteborgs skyttedrottning Rebecka Blomqvist.

Under året har Rössö fått hem två talanger från just Göteborg; Irvina Bajramovic och Victoria Bergquist. Kanske kan de båda leda Uddevallaklubben upp i elitettan?

Division I södra Götaland: Här har Borgeby från Bjärred mellan Landskrona, Lund och Malmö sprungit igenom serien. Man har 18 segrar och två förluster på 20 omgångar och leder med 13 poängs marginal.

I Borgebys trupp finns bland annat Michaela Johnsson, som gjorde fyra mål för LB07 i damallsvenskan i fjol.

Anna Welin och Michaela Johnsson

Det var en genomgång av de tre högsta svenska divisionerna. En kort koll av helgens höjdpunkter utanför Sveriges gränser startar förstås i Tyskland.

Där är det gigantmöte mellan Wolfsburg och Bayern München på söndag 14.00. Båda klubbarna är dessutom fullpoängare efter två omgångar. Det konstiga är att den matchen inte TV-sänds på DFB-tv. Där visas i stället helgens klassikermöte mellan Potsdam och Frankfurt, 14.00 på lördagen. Se den matchen här.

I Frankrike spelas inga toppmöten. Men klart är att Montpellier måste börja samla trepoängare. De spelar borta mot Soyaux under lördagseftermiddagen.

I England är mötet mellan fullpoängaren Birmingham och trean Manchester City helgens hetast. Sedan undrar man ju förstås om svensklaget Chelsea skall spräcka nollan när de ställs mot Amanda Nildén:s Brighton. Mästarinnorna Chelsea har ju inlett serien med tre raka 0–0-matcher.

Slutligen en nyhet med både Englands- och Linköpingskoppling. I veckan har nämligen vårens damallsvenska måldrottning, Natasha Dowie, hittat en ny klubb. Eller snarare nygammal.

30-åringen har nämligen skrivit på för Melbourne Victory de två kommande säsongerna i Australiens W-league. Hon har redan gjort tre säsonger i klubben. Under dem har hon spelat 31 matcher och gjort 18 mål.

Sundhage har fått en ny landslagsspelare

För en stund sedan fick Hedvig Lindahl diamantbollen för andra året i rad. Det var både välförtjänt och väntat. Grattis.

Men dagens bästa gåva fick nog ändå landslaget. Och då tänker jag faktiskt inte i första hand på den fantastiskt fina hyllning som laget fick i Globen under Laleh:s Goliat:

Jag tänker på nyheten att Djurgårdens Katrin Schmidt äntligen verkar ha blivit svensk medborgare. Vi tycks alltså ha fått ytterligare en svensk mittfältare av toppklass. Härligt.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Schmidt ansökte om medborgarskap förra sommaren. Det verkar alltså har tagit drygt ett år innan tyskan blev svensk. I dag har nämligen vänner till Schmidt spridit nyheten på sociala medier. Schmidt är såpass bra att hon borde vara aktuell för startelvan direkt. Det blir således intressant att se hur Pia Sundhage tacklar det här när hon tar ut sin första trupp för 2016.

I övrigt i dag har Eskilstuna United offentliggjort att man värvat Hanna Glas från Umeå IK. Det är en högintressant värvning av klubben som i lördags meddelade att trion Elena Sadiku, Emma Jansson och Chloe Logarzo inte får förnyat förtroende.

Hanna Glas

Hanna Glas

Tillbaka till Fotbollsgalan. Där hade juryn gjort ovanligt bra val. Sex av mina åtta favoriter när jag gick igenom nomineringarna blev också vinnare, nämligen: Hedvig Lindahl (årets målvakt och diamantbollen), Linda Sembrant (årets back), Marta Vieira da Silva (årets mittfältare), Pernille Harder (årets forward) och Johanna Rytting Kaneryd (årets genombrott).

I två kategorier valde juryn annorlunda än jag. Men jag har verkligen inget emot att Harder korades till damallsvenskans viktigaste spelare och att Piteås Stellan Carlsson korades till bästa tränare. I båda de kategorierna tycker jag ju att alla tre kandidaterna hade varit värdiga vinnare.

Det om galan. Jag har haft det hektiskt ett tag. Men mellan alla aktiviteter har jag hunnit se ganska mycket av den högklassiska F20-VM-turneringen. Det har dock inte funnits tid att skriva ihop någon djupare analys. Men under veckan bör jag kunna hitta tid att både lista nya, potentiella världsstjärnor samt sammanfatta den svenska insatsen – som ju tyvärr blev en gigantisk besvikelse.

I går jobbade jag för övrigt på futsalturneringen Knallen cup i Borås. Dit hade Sara Lindén som avskedsföreställning tagit med ett riktigt starkt lag från Kopparbergs Göteborg FC, ett lag med spelare som Elin Rubensson, Jennifer Falk, Elin Landström och Adelina Engman. Ändå lyckades inte KGFC gå till final i det högklassiga startfältet, som även innehöll västsvenska storheter som Jitex, Hovås Billdal och Holmalund. Min text om KGFC och Holmalunds seger finns här. (Hoppas att länken funkar, och inte är inlåst. Den såg lite konstig ut.)

I cupen inträffade för övrigt att Bergdalens IK:s meriterade tränare Linnea Liljegärd sparkade ut alla sina egna spelare ur cupen. Hon spelar nämligen futsal med Falköpings Futsal, och var med när de slog ut både Bergdalens första- och andralag. Udda.

Slutligen blev LSK återigen norska cupmästare i helgen. Man vann mot Röa med 2–0 efter förlängning. Sett till klippet med höjdpunkter var LSK det klart bästa laget, och man borde ha vunnit under ordinarie tid. För nog är det en rejäl domartavla av Marte Sørø att döma bort Isabell Herlovsen:s mål i femte övertidsminuten:

En mycket positiv tränartrend

I dag har vi fått se ytterligare ett bevis för att klasskillnaderna börjar bli ett stort problem i franska D1 Feminine. PSG vann nämligen borta mot årets överraskningslag, tabellfemman Soyaux, med hela 10–0.

Kosovare Asllani gjorde två mål och är PSG:s främsta målskytt den här säsongen med 13 fullträffar. Marie-Laure Delie knappade dock in rejält i den kampen genom att sätta fem bollar i dag och därmed lyfta till totalt elva. Även Caroline Seger gjorde mål i kväll, hennes sjunde.

Totalt sett är vi för tillfället inne i årets mest matchfattiga period i den internationella damfotbollen. Då blir det tillfälle att uppmärksamma andra saker. Något som glatt mig i vinter är den positiva tränartrend som noterats i landet.

Många före detta elitspelare har blivit tränare på hög eller låg nivå. Häromdagen presenterade division 2-laget Clemensnäs från Skellefteå den nigerianska legendaren Perpetua Nkwocha som ny tränare, troligen spelande sådan. Det klubbvalet borde innebära att svaret på min fråga om Nkwocha platsar i Nigerias VM-trupp blir ett nej.

Den senaste veckan har vi även läst om att Nazanin Vasanagpanah kommer att fungera som assisterande tränare i AIK.

Tidigare i vinter har Maria Bergkvist blivit huvudtränare i Umeå IK, Denise Reddy har blivit den som delar tränarjobbet i Vittsjö med Thomas Mårtensson och duon Johanna Almgren/Stina Segerström tränardebuterar som ansvariga för Kungsbacka DFF i elitettan. Har jag fattat rätt kommer Segerström att fungera som spelande assistent.

Johanna Almgren

Johanna Almgren

På lite lägre nivå kommer Linnea Liljegärd att vara spelande tränare i division 2-laget Bergdalen i Borås. Där spelar hon ihop med fjolårets tränare Rebecca Johnson, som även är ansvarig tränare för Elfsborgs nya flicksatsning.

Det känns som att jag nu har glömt någon jag borde ha med i den här uppräkningen. Oavsett är det bara positivt för svensk damfotboll att andelen kvinnor ökar bland landets elittränare. Jag hade uppe ämnet i ett omdiskuterat inlägg för knappt ett år sedan. Att vi skulle få en så snabb och positiv ökning hade jag inte vågat hoppas på.

Förhoppningsvis kan Bergkvist, Reddy, Almgren och de övriga sporra ytterligare före detta spelare att slå sig in på tränarbanan. Blir det så tror jag inte det skall behöva dröja speciellt länge innan någon kvinna tränar ett herrlag på elitnivå. Det skulle väl egentligen inte hjälpa damfotbollen sportsligt, men det skulle vara otroligt viktigt ur ett jämställdhetsperspektiv.

Tillagt i efterhand: Just efter att jag skickade i väg det här inlägget såg jag att även Kristin Hammarström kommer att ha en ledarfunktion i år, i division 1-laget Rynninge. Kul.

Skadad Rohlin och vasst Göteborg

Skadan på Charlotte Rohlin hamnar lätt i fokus när man går igenom gårdagens damallsvenska matcher.

Jag vet inte hur Pia Sundhage tänker i kampen mellan Rohlin och Emma Berglund. Men om Sundhage föredrar Berglund var ju Linköpingsbackens skada högst läglig. Nu ges ju nämligen Umeåkaptenen en utmärkt chans att åter bosätta sig i startelvan.

Nilla Fischer känns självskriven, och Linda Sembrant borde ligga efter Berglund och Rohlin, framför allt sett till snabbhet. Apropå Sembrant tycker jag att det skulle kunna vara intressant att testa henne i den defensiva mittfältsrollen. Jag tror att hon skulle kunna vara ett alternativ där, inte minst eftersom hon är bra att ha på planen genom sitt utmärkta huvudspel.

Tillbaka till Rohlin. Det är ännu oklart hur länge hon blir borta. Men det här uttalandet till Corren skapar säkert oro i LFC-leden:

”Jag hoppas inte att skadan är så allvarlig som den känns. Det drog till ordentligt i låret och det var omöjligt att fortsätta.”

Linköping har ju redan skador på flera tunga spelare, och i de kommande två matcherna väntar Göteborg (borta på söndag) och Rosengård (hemma den 1 maj). Det är förstås två riktiga nyckelmatcher om LFC skall hänga med i toppen. Känslan är att laget tvingas klara sig utan Rohlin i båda de matcherna.

I går blev det seger med 4–0 mot AIK. Det var 2–0 efter en dryg kvart, något som indikerar att hemmasegern var säker – även om det blev 10–12 i avslut.

Själv var jag på Valhalla och såg Göteborg FC köra över Kristianstads DFF med 3–1. Köra över gäller den första halvleken, där hemmaspelarna skapade mängder av klara chanser mot virriga gäster.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I paus satte jag ett jättestort frågetecken för Kristianstads försvarsspel. Så långt var lagdelarna väldigt raka, och backlinjen hade varken koll på ytorna framför eller bakom sig. För Göteborgs anfallsspelare var det rena julafton. De kunde dels utnyttja Manon Melis snabbhet bakom backlinjen, dels Sara Lindén:s och Andrine Hegerberg:s smartness i den stora ytan mellan KDFF:s backlinje och mittfält. Och så hade de ju Lieke Martens som dök upp både framför och bakom gästernas backar.

Lieke Martens

Lieke Martens

Martens måste vara topp tre av damallsvenskans bästa nyförvärv i år. Jag blev smått kär i hennes spelstil redan när jag såg henne i det holländska landslaget häromåret. Känslan är att hon utvecklats ytterligare sedan dess. Hon har en fantastisk grundteknik, och dessutom härlig fart. Och hennes 1–0-mål i går visade även fin känsla. Från vänsterläge placerade hon då läckert in bollen i bortre hörnet.
Jag tyckte mig dock notera ett ganska hett temperament. Gissningsvis är det ett tips till motståndarna att försöka få henne att lägga fokus på annat än själva spelet.

Göteborg borde ha gjort tre–fyra mål, och avgjort matchen redan före paus. Men oskärpa i kombination med vaket spel från Hedvig Lindahl höll nere siffrorna. De två målen som gjordes var dock snygga. Vid det andra serverade Lindén en fin passning till Melis, som var helt fri från straffpunkten.

Jubel över Martens 1-0-mål

Jubel över Martens 1-0-mål

Göteborg jublar över 2-0-målet

Göteborg jublar över 2-0-målet

Efter paus blev det en helt ny match. Då spelade Kristianstad mycket smartare i defensiven, och man ströp framgångsrikt Göteborgs anfallsvägar. Medicinen var att minska avståndet mellan lagdelarna, samt placera Sif Atladottir som ett slags mittfältslibero. Hon såg till att GFC inte längre fick tillgång till ytan mellan backlinje och mittfält.

Inledningsvis såg man att Göteborgs backlinje inte är samspelt. De stod nämligen för ett par missförstånd i uppbyggnadsspelet. Efter paus noterades även att mittförsvaret saknar extrem snabbhet. KDFF:s reducering kom sedan Johanna B Rasmussen och Susanne Moberg sprungit ifrån hemmaförsvaret.
Där vid 2–1 kändes det inte omöjligt att matchen faktiskt skulle kunna sluta med ett kryss.

Kristianstad har gjort 2-1

Kristianstad har gjort 2-1

Marlene Sjöberg gör 3-1

Marlene Sjöberg gör 3-1

Men Göteborg hade en växel till, och kunde avgöra på straff. Totalt sett var hemmasegern odiskutabel. Men Kristianstad blottade alltså vissa svagheter hos Göteborg efter paus.

Marija Banusic

Marija Banusic

Mycket av mitt fokus låg på att knäppa bilder på så många spelare som möjligt från de båda lagen. Därför var det svårt att detaljstudera så många spelare rent taktiskt och tekniskt. Men då och då lät jag blicken vila på Marija Banusic, som jag aldrig sett live förr. Och domen är att hon är en högintressant spelare. Bollbehandlingen är riktigt vass, och hon visade även fina kvaliteter i luftrummet.
Hon var placerad till höger på mittfältet, och där har hon en del kvar att lära i defensiven. Men hennes offensiva kvaliteter är så stora att de kompenserar de defensiva bristerna rätt rejält.

Det om gårdagens match på Valhalla. Göteborg känns som ett lag som skall vara med och slåss om Champions Leagueplatser i höst. Kanske till och med guldet. Man får en riktigt fin värdemätare på söndag, då alltså LFC kommer till Valhalla.

Gårdagens tredje match blev 0–0 mellan Umeå och Piteå. Vi har bara kommit två omgångar in i serien. Men känslan är ändå att jag har underskattat Piteå. De är nog bättre än jag trodde.

I dag spelas två matcher. En hyperintressant drabbning är den mellan Tyresö och Eskilstuna. Frågan är hur Tony Gustavsson matchar sin lätt sargade trupp. Vågar han spela Marta, Caroline Seger och Veronica Boquete med bara några dagar till Champions Leaguereturen mot Birgmingham? Om inte så är det skrällchans i kväll.

Även Rosengård–Örebro är en intressant match. Mästarinnorna borde vara rejält revanschsugna efter cupförlusten för några veckor sedan mot just Kif. Men med Ramona Bachmann däckad i vattkoppor kan Örebro bli en tuff nöt att knäcka. Den matchen skall för övrigt gå att se gratis på Tv4play och Fotbollskanalen. Avspark är 18.45.

Linköping–Göteborg, Tyresö, Kristianstad och världsbacken Fischer

Linköping slog ut regerande mästarinnorna Göteborg med 3–1 i Svenska cupen, och visade att vill vara första utmanare till toppduon Rosengård och Tyresö den här säsongen. Om nu Tyresö kommer att ha råd att vara ett topplag.

Jag har följt kvällens match via Göteborgs utmärkta direktrapportering på Twitter och Facebook. Enligt den var gästerna lite bättre i spelet i den första halvleken.
I LFC startade japanska nyförvärvet Aya Noguchi. Hon byttes dock ut i halvtid, och ersattes av Stina Blackstenius. En intervju med Noguchi, gjord innan matchen finns för övrigt här:

Under matchens sista halvtimme kom målen. LFC gjorde de tre första. Det var i tur och ordning Rene Slegers, Blackstenius och Emma Lennartsson. På övertid reducerade Manon Melis.

Apropå nyförvärv så bytte Göteborg in Sofia Skog i halvtid. Hon presenterades som nyförvärv tidigare i dag, och blir den fjärde spelaren som går från Jitex till GFC inför den här säsongen.

Noterbart kring dagens cupmatch var att den bara sågs av 137 åskådare. Det är verkligen ingen rolig siffra.

* Nu har damfotboll.com vaknat i Tyresöfallet. Dagens artikel om att EFD ger Tyresö sitt fulla stöd är intressant. Fast vad säger den egentligen? För när EFD:s tillförordnade generalsekreterare Anna Nilsson säger att:

”I dagsläget är det inte aktuellt att vidta några speciella åtgärder, utan EFD ger sitt fulla stöd till Tyresö precis som till alla andra föreningar som är anslutna.”

…skall det väl sättas i det ljus att Tyresö i dagsläget inte har brutit mot reglerna på ett sätt som motiverar några speciella åtgärder. Men på torsdag är det borgenärssammanträde, och startas därefter det ackordsförfarande som man pratat om – då är plötsligt läget ett helt annat.

Det blir intressant att höra vad EFD och Nilsson säger då. Hon konstaterar ju nämligen också att:

”Vi har ett regelverk att följa.”

* Tyresö är dock inte den enda föreningen i damallsvenskan som har problem med ekonomin. Jag skrev i går om att Kristianstad gick back med drygt en halv miljon kronor i fjol. Klubben står även utan ordförande, och sportchefen Henrik Nygren har förklarat för tränare Elisabet Gunnarsdottir att köpstopp gäller. Om allt det, och en skada på Linnea Liljegärd, går att läsa här.

* Till Tyskland. I morgon eftermiddag, 15.30 spelar landets båda Champions Leaguelag Wolfsburg och Turbine Potsdam sina matcher i veckans omgång av Frauen-Bundesliga. Wolfsburg ställs mot jumbon Sindelfingen, medan Potsdam har lurigt bortamöte med Duisburg.

Redan nu vid midnatt går det att se tysk fotboll på svensk tv. Då sänder nämligen Eurosport Tyskland–Ghana från F17-VM.

* Slutligen bara en liten fundering kring en sak Pia Sundhage sa till SVT vid gårdagens presskonferens. 7.00 in i det här klippet säger vår förbundskapten så här:

Nilla Fischer – hon kommer att bli en världsback.”

Kommer att bli? Fischer var i fjol den enda backen som nominerades till Ballon d’Or – det officiella priset till världens bästa spelare. Om hon inte redan är en världsback så måste väl Fifa anse att det inte finns några sådana för tillfället…

Moberg inledde säsongen med hattrick

I kväll inleddes den svenska tävlingssäsongen genom att Kristianstads DFF vann borta mot Hovås/Billdal i åttondelsfinal av Svenska cupen. Matchen slutade 6–1 efter tre mål av Susanne Moberg, två av Mia Carlsson och ett av Linnea Liljegärd.

Susanne Moberg

Susanne Moberg

I morgon är det ett av omgångens mest intressanta möten, när FC Rosengård tar emot Kif Örebro. Övriga matcher spelas efter landslagsuppehållet.

Redan i morgon spelar för övrigt U23-landslaget sin första match i La Manga. England svarar för motståndet klockan 18.00.

* Den enda tv-sända matchen i helgen är morgondagens tyska möte mellan Jena och Turbine Potsdam. Den sänds på DFB-tv med start 13.00. Där har Potsdam möjlighet att skapa en lucka ner till Wolfsburg i toppstriden.

På söndag avslutas sedan den tolfte omgången av Frauen-Bundesliga med två matcher, bland annat Frankfurt–Freiburg.

* I Frankrike har vi återigen en omgång där samtliga de fyra topplagen ställs mot lag längre ner i tabellen. Det mesta talar alltså för nya trepoängare för Lyon, PSG, Juvisy och Montpellier.

* Internationellt tillhör annars morgondagens lottning av U20-VM de mest intressanta sakerna i helgen. Bland annat skall Finland få sina motståndare. Lite info om turneringen finns här.

* Det har nyligen ryktats om att fjolårets Malmöspelare Yoreli Rincon skulle ansluta till Western New York Flash i NWSL i år. Det visade sig dock vara fel.
För i går gjorde Flash klart med Barcelonas lagkapten Vicky Losada, vilket nu innebär att laget har fyllt sin kvot om fyra utländska spelare.

* I dagens GP berättar man om att Gothia cup satsar stora pengar på att starta en elitflickklass för 17-åringar. Bland de klara lagen för premiäråret finns PSG, Bayer Leverkusen, Tyresö, Umeå IK och engelska klubbarna Bristol Academy och Birmingham City. Visst låter det här både kul och intressant?

* Apropå Gothia cup läste jag den här historien om hur Ryssland hittade en amerikanska i just den stora ungdomsturneringen i Göteborg. Amerikanskan Anastasiya Chevtchenko har ryska föräldrar, och debuterade i Rysslands A-landslag mot just USA nyligen.

Kris i Jitex – och i Borås

Det här är en kväll där det mesta handlar om herrfotboll. Och det är många frågor som ställs om det svenska herrlandslagets framtid.

Här tänker jag ställa en fråga om framtiden för svensk damfotbolls kanske allra mest klassiska klubb. För vad är det som händer i Jitex?

Jitex BK är klubben som ingen bryr sig om. De får minimalt med uppmärksamhet i GP och GT, de har ingen publik, och de är motarbetade av Mölndals kommun. De har dessutom dålig ekonomi, och man verkar tappa i princip hela sin startelva.

Stefan Rehn

Stefan Rehn

För sedan det blev klart att Stefan Rehn lämnar Mölndalsklubben för grannen Göteborg FC har det i princip bara varit negativa nyheter kring den sexfaldiga svenska mästarklubben.

Klart är att Fridolina Rolfö lämnar för Linköping samt att Annica Sjölund och Kathlene Fernström följer med Rehn till GFC.Klart är också att Frida Höglund slutar. Dessutom har jag nåtts av uppgifter om att Mimmi Löfwenius skall vara på väg att flytta till Norge, och LSK Kvinner.

Annica Sjölund och Sofia Karlsson.

Annica Sjölund och Sofia Karlsson.

Men eländet för Jitex stannar inte där. I söndags var det stor inomhusturnering – Knallen cup – här i Borås. I turneringen deltog Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK. I det senare laget ingick Jitexspelarna Höglund, Sofia Karlsson och Elin Sandgren. Och snacket gick att både Karlsson och Sandgren också är på gång att sluta. Sandgren förstärkte den bilden när hon skrev så här på twitter:

”Från och med idag ska jag bara hålla på med sporter där jag kan vinna SM-guld. #futsal #bandy

Minst sju ordinarie spelare är alltså på väg ut. Hur ser exempelvis Minna Meriluoto och Julia Wahlberg med fler på att stanna med tanke på flykten? Blir några spelare kvar? Hur skall Jitex kunna skaffa kompetenta ersättare utan pengar?

Det känns som att Jitex redan i praktiken är klart för elitettan 2015. Nu har jag dålig koll på kvaliteten på AIK och Eskilstuna, men nog har nykomlingarna här fått en jättechans att hänga kvar utan att behöva förstärka sina lag alltför mycket.

Läget i Jitex är riktigt tråkigt. Jämför man med konkurrenten Göteborg FC är det ju Jitex som har kulturen och den stora och framgångsrika ungdomsverksamheten.

Läget i Jitex får mig att tänka på ett ännu mer massivt mörker – det i min hemstad. För damfotbollen i Boråsområdet är sämre än någonsin. Den bygd som ett tag ledde utvecklingen svensk damfotboll genom klubbar som Öxabäcks IF och Kronängs IF och som fostrat spelare som Pia Sundhage, Victoria Sandell-Svensson och Anneli Andelén är alltså numera ett enda stort mörker.

I huvudkommunen Borås finns inget lag högre upp än division två. Och i kommunerna runtom finns två division 1-lag, IFK Örby och Nittorps IK. Det ger en verklighet där de stora talanger som kommer fram tvingas flytta på sig i tidig ålder. Eller till långpendling.

Situationen blev väldigt påtaglig under nämnda Knallen cup. Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK spelade alla semifinal. I samtliga lag fanns spelare fostrade i Boråsområdet.
GFC hade Sara Lindén på planen samt Johanna Almgren och Linnea Liljegärd i båset. Hovås/Billdal hade Nanna Jansson och Maria Andersson, medan Malin Fors inte kom till spel. Och i Torslanda spelade Sofia Karlsson, Linda Nöjd och Ellinor Ragnvaldsson.

Lägg till Italienproffset Maria Karlsson och AIK:s Jessy Sharro och vi har en hel elva med elitspelare från Boråsområdet. Men det räcker inte med att fostra talanger när kultur och engagemang saknas.

Så jämfört med problemen i Boråsområdet är krisen i Jitex inte speciellt stor.

Marie Hammarström

Marie Hammarström

* Slutligen så var Kristin och Marie Hammarström med i GFC:s lag i Knallen cup. Kanske gjorde landslagstvillingarna sin sista insats som fotbollsspelare i Fristads- respektive Boråshallen.
Mitt division fyra-lag delade för övrigt omklädningsrum med GFC. Det var inga problem att få Göteborgsspelarna att ställa upp på en gruppbild – något som gjorde dagen för mina spelare.

Bilden får mig att tänka på Marie Hammarströms hjälteinsats på Borås Arena efter Kif Örebros möte med Dalsjöfors 2011. Ni som följt bloggen länge har säkert sett hur hon efter matchen lärde bollflickorna hur man dansar landslagets VM-dans. Ni som inte sett klippet kan göra det via den här länken.
Det är verkligen ett klipp som gör att man kommer på gott humör. Och det kan ju behövas så här några timmar efter att Sverige missat nästa års herrfotbolls-VM.

Släkten är…

I dag finns bara ork för några korta noteringar. Den första rör eftermiddagens damallsvenska match, där Linnea Liljegärd sänkte sin förra, svenska klubb inför 347 åskådare.

Liljegärds chipplobb till 1–0 i tredje minuten var matchvinnande, även om Lorca van de Putte petade in slutresultatet 2–0 efter hörna just innan paus.

Segern innebär att Kristianstad med sina två raka trepoängare har avancerat från tionde till sjunde plats. Efter nio raka matcher med insläppta mål har man nu dessutom hållit nollan i två raka. Det känns säkert skönt för landslagsmålvakten Hedvig Lindahl.
Faktum är att KDFF:s 20 poäng sannolikt räcker för nytt kontrakt. Men för säkerhets skull bör nog skånskorna ta två–tre poäng till.

* I Norge åkte Malmös blivande motståndare i Champions League, LSK Kvinner, på en riktig smäll borta mot serietrean Arna Björnar. Hemma i Bergen vann Arna Björnar med hela 5–1 efter att 18-åriga Amalie Eikeland stått för ett äkta hattrick på 13 minuter i den andra halvleken.

Inför avspark hade inte LSK förlorat en enda tävlingsmatch sedan fjolårets bortamöte med just Arna Björnar. Det spelades den 29 september i fjol – alltså för nästan exakt ett år sedan. Jag antar att Malmö hade folk på plats, som lärde sig hur man bäst tar sig an LSK.

Kristin Carlsson

Kristin Carlsson

Även LSK:s konkurrent i guldstriden i toppserien tappade poäng. Inför 168 åskådare spelade Stabaek 0–0 i derbyt borta mot Vålerenga. För hemmalaget byttes Kristin Carlsson in i halvtid.
Men trots två tappade poäng utökade Stabaek sin serieledning med en. Man leder nu med fem, plus att man har bättre målskillnad. Fem omgångar återstår.

Göransson ny vänsterback?

Jag var fel ute i förra inlägget. Pia Sundhage inleder förändringsarbetet direkt i sin första trupp efter EM. Störst överraskning är nog trots allt att Antonia Göransson är uttagen som ytterback – utan att själv veta om det.

Till förbundets hemsida säger Sundhage:

”Vi behöver alternativ, det kommer att bli ett mission under de här två åren att hitta dom. Är man vänsterfotad, eller tvåfotad, och bekväm med boll är det intressant. Och Antonia har ju alla kvalitéer.”

Det blir ett intressant test. Men med tanke på att Potsdam oftast spelar 3-4-3 med man-man-markering i backlinjen lär hon inte kunna träna så mycket på backjobbet i ligaspelet.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

Från EM-truppen saknas Sofia Lundgren, Stina Segerström och Elin Magnusson. De ersätts av Malin Reuterwall, Hanna Folkesson och Marija Banusic. Folkesson var en uttagning man borde ha kunnat förutse, då hon missade EM på grund av skada.

Malin Reuterwall

Malin Reuterwall

Kul med Reuterwall och Banusic. Fast hur är det med den senares skadeproblem? Jag såg att hon byttes ut i 62:a minuten i dagens damallsvenska match.

Det blir för övrigt en naturlig övergång till just damallsvenskan. Där föll Kristianstad och Banusic i dag borta mot Linköping med 3–1 efter att Pernille Harder gjort de två sista målen för LFC och Renée Slegers det första. KDFF:s reducering stod Linnea Liljegärd för.

Kristianstads förlust innebär att laget kan petas ner under nedflyttningsstrecket i morgon. Då spelar nämligen Mallbacken borta mot Jitex i ett nervdallrande bottenmöte. Om Mölndalslaget tvingas ställa upp utan Minna Meriluoto och Annica Sjölund i morgon igen – då kan det mycket väl vara så att Elisabet Gunnarsdottir:s lag är näst sist om ett dygn.

I Skellefteå vann Tyresö med 8–0. Siffrorna var inte ett dugg missvisande, för skillnaden mellan lagen var ungefär så stor som de säger. Möjligen att Tyresö borde ha gjort några mål till. De åtta de gjorde ser du här:

Tre av målen gjordes av Christen Press, som därmed har gjort 20 i årets serie – även om hon bara står på 19 i officiella skytteligan.

Christen Press

Christen Press

På länken ovan ser man även att Ali Krieger stod för fyra assist. Fast i den officiella statistiken gick hon miste om ett av de där assisten. Sunnanås statistiker lyckades dock pricka in sju av åtta målpass, det är klart bättre än hur det ser ut på många andra damallsvenska arenor.

Om Sunnanå finns det inte mycket att säga mer än att laget verkligen är precis så dåligt som tabellen säger.

I dag kopplade Eskilstuna United för övrigt greppet om att bli det lag som ersätter Sunnanå i högsta serien. 2–0 hemma i seriefinalen mot AIK imponerar. Publiksiffran på 1622 imponerar ännu mer. Bara tre matcher i damallsvenskan har haft större publik i år.

Nu är LFC borta från toppstriden

Fotbollshelgen är över. Den har givit oss en tätare damallsvensk guldstrid, polisutryckning till en elitettanmatch och en hel del annat. Det här inlägget kommer huvudsakligen att inriktas på det där andra.

I dag spelades fyra damallsvenska matcher. Umeås 2–0-seger mot Linköping innebär att vårens överraskningslag LFC nu är helt borta från guldstriden, och att man sannolikt också kan glömma spel i nästa års Champions League. Det är ju nämligen åtta poäng upp till de båda topplagen, ett avstånd som man knappast kan ta in.

LFC hade för övrigt bara med sig 13 spelare till Umeå, och man saknade reservmålvakt. Det är alltså fler lag än Göteborg i damallsvenskan som har tunt med spelare. GFC hade för övrigt fem ersättare på laguppställningen i dagens 1–0-seger (mål av Olivia Schough) mot Mallbacken. En av dem var den assisterande tränaren Jane Törnqvist.

Jane Törnqvist

Jane Törnqvist

I och med segern skuggar Göteborg toppduon. Man är fyra poäng bakom. Men personligen har jag svårt att tro att GFC skall ha någon chans att haka på Tyresö och Malmö i höst. Det lär i alla fall inte gå om man inte hittar en fullgod ersättare till Jodie Taylor. Engelskan har för övrigt berättat i GT om sina skäl för avhoppet från GFC.

Själv såg jag Jitex och Vittsjö spela 0–0. Oavgjort var helt klart rättvist i en match där det dock borde ha blivit ett par mål. Det var 1–3 i skott i målställningen, men såg jag rätt så styrde Jitex utmärkta målvakt Minna Meriluoto två av de skotten i stolparna, vilket i så fall innebär att hon gick miste om två kanonräddningar i den officiella statistiken.

Minna Meriluoto

Minna Meriluoto

Meriluoto gjorde alltså ett par viktiga räddningar. På övertid var det dock Vittsjös målvakt Loes Geurts som stod för matchens kanske viktigaste parad när hon hindrade den frispelade inhopparen Sofia Andersson från att bli matchvinnare.

Spelare som imponerade på mig var Kendall Fletcher, Kirsty Yallop, Emma Sjödahl och Jane Ross hos gästerna samt Meriluoto, Sofia Karlsson, Julia Wahlberg och Fridolina Rolfö hos Jitex. Noterbart var att Annica Sjölund inte var ombytt. Ny skada?

Dagens fjärde match mellan Kristianstad och Örebro blev 2–2 efter att samtliga fyra mål fallit under matchens första 35 minuter. Marija Banusic låg bakom båda hemmamålen, utan att göra något av dem. Tvåmålsskytt blev däremot Sanna Talonen för Örebro.
Resultatet innebär att jag börjar tveka på om KDFF kommer att klara av att klättra upp på tabellens övre hälft. Noterbart här att nyförvärvet Linnea Liljegärd tvingades kliva av skadad redan efter 28 minuter. Hur illa det är har jag inga uppgifter på.

Omgångens näst viktigaste match spelas i morgon. Då är det ödesmatch på alla sätt för Sunnanå. Skall de ens ha kvar minst möjlighet att hänga kvar måste det bli tre poäng i norrderbyt borta mot nästjumbon Piteå.Det är förstås en nästan lika viktig match för Piteå i deras kamp för nytt damallsvenskt kontrakt.

Caroline Graham Hansen

Caroline Graham Hansen

* I Norge kan toppserien har avgjorts i går. Då tappade nämligen regerande mästarinnorna LSK (Lilleström) två poäng genom att spela 0–0 i Osloderbyt mot mittenlaget Vålerenga. Samtidigt vann Stabaek med 4–0 i sitt Osloderby mot Röa – bland annat efter ett mål av Tyresös nyförvärv Caroline Graham Hansen. Därmed leder Stabaek nu serien med fyra poängs marginal till LSK.

Med tanke på att Stabaek har ett kryss och tolv segrar på 13 matcher i år, och de flesta segrarna har varit med stor marginal, så har sannolikt inte LSK råd att ge bort några fler poäng om de skall kunna försvara sin titel.

* I England var det seriefinal i går. Där gjorde Louise Fors 1–1-målet på straff när Liverpool vann med 4–3 borta mot Bristol Academy. Resultatet öppnar för Arsenal, som nu kan gå upp i serieledning om de vinner sina tre hängmatcher.

Efter en svag start verkar nämligen Arsenal har fått upp farten rejält nu efter EM-uppehållet. I dag slog man Everton med hela 5–0, vilket innebär att man noterats för 12–0 på sina tre tävlingsmatcher i augusti månad. Det känns tveklöst som att det trots allt blir Arsenal som till slut står där med pokalen i år igen.

* I USA:s liga NWSL lyckades inget av de fyra slutspelklara lagen (Kansas City, Western New York, Portland och Sky Blue) vinna i helgen. Det är fortfarande helt öppet om de inbördes positionerna.

Så vilka som kommer att få hemmaplansfördel i semifinalerna, och vilka som kommer att mötas avgörs först i grundseriens sista omgång – som spelas nästa helg.

Damallsvensk omstart på bred front

I morgon startar damallsvenskan om på allvar. Fem matcher spelas, och Kristianstads hemmamöte med serieledande Tyresö är den på förhand mest intressanta drabbningen.

Inte minst då det har hänt mycket i de olika lagen under den senaste veckan. Jag har redovisat ett par nyheter i Tyresö tidigare. I går gjorde man även klart med Liverpools amerikanska mittback Whitney Engen, som ansluter efter säsongen i WSL.

Whitney Engen

Whitney Engen

Jag hörde Tony Gustavsson prata om värvningen, och om Tyresös satsning i radiosporten i går kväll. Han konstaterade att laget ju kan bli oseedat i Champions League, och således lottas mot Lyon eller Wolfsburg direkt i sextondelsfinalen. Och då måste man vara redo.

Och det är ju på mittbackssidan som Tyresö har varit i behov av förstärkning. Nu får man in Engen, samt att Linda Sembrant gjorde comeback i cupen i veckan – vilket ger bra förutsättningar för att kunna skaka även Europas två–tre främsta klubbar. När det gäller Sembrant kommer hon säkert att matchas in försiktigt. Men på lite sikt har Gustavsson flera toppmittbackar till sitt förfogande.

Hemmalaget Kristianstad har också förstärkt. De plockade i går in Linnea Liljegärd från Avaldsnes. Enligt den här artikeln skall Ljurhallas fotbollsstolthet spela central mittfältare i KDFF. Jag vet att hon spelade lite i den positionen i Rossiyanka i vintras, men det känns ändå som att hon är ett oskrivet kort som defensiv mittfältare. Men lite spännande låter det väl ändå?

Samtidigt bryter klubben med australiska Nicole Sykes, som bara startade fem matcher under våren.

Det skall bli intressant att se om Elisabet Gunnarsdottir har fått ordning på KDFF:s defensiv under EM-uppehållet. För offensivt stod sig laget starkt. Men en läckande defensiv gjorde dem ändå till lite av vårens besvikelse i serien. Nu blir det upp till bevis direkt.

I dag har det också presenterats ett intressant damallsvenskt nyförvärv. Det är Göteborg FC som har gjort klart med mittfältaren Andrine Stolsmo Hegerberg från Turbine Potsdam. Det är norska EM-forwarden Adas två år äldre syster.

Andrine är kanske inte samma megatalang som lillasyster. När jag såg henne i U20-VM i fjol tyckte jag att hon var lite temposvag, men jag noterade samtidigt ett fint spelsinne och en väldigt vass vänsterfot. GFC har ju redan Marie Hammarström som kan leverera högklassiga hörnor och frisparkar med vänstern. Nu har man ett riktigt vasst hot till i vänsterlägen…

Hegerberg dyker upp i Göteborg först på måndag, så hon är inte med mot Piteå i morgon. Den matchen måste GFC förstås vinna ändå om de tänker hänga med i kampen om en Champions Leagueplats. Och visst är man jättefavoriter, trots att Piteå under sommaren har breddat truppen med Annina Wede (Umeå) och Emilia Appelqvist (Tyresö).

I övrigt är det Jitex–Örebro, Mallbacken–Linköping och Umeå–Vittsjö i morgon. Noterbart är att Sofia Lundgren fortfarande är skadad, vilket gör att Lina Ringshamre får göra damallsvensk debut i morgon.

Den här omgången avslutas för övrigt med veckans tv-match, Malmö–Sunnanå på tisdag. Ettan på den matchen känns för övrigt som omgångens mest givna tipstecken, trots att Skelleftelaget skaffat ännu en nigerianska i Onome Ebi.