Etikettarkiv: Elitettan

Smällar av olika slag

Publicerad den av
17

Vi är två matcher in i den tredje omgången av damallsvenskan. Bakom oss har vi några dagar där flera lag åkt på smällar av olika slag.

Ett par av smällarna har varit i form av skador. Redan i förra veckan drabbades Växjö DFF av en riktigt tuff smäll när Violah Nambi vred av ena benet. Och det var tyvärr inget vanligt benbrott.

Skadan beskrivs som dubbla benbrott, och jag läste tidigare i veckan i Smålandsposten att första operationen inte blev lyckad, utan att Nambi fortfarande låg kvar på sjukhus sex dagar efter skadan.

Det är bara att hålla tummar och tår för att Nambi blir återställd, och kan komma tillbaka till fotbollsplanen.

I går var olyckan framme igen i Växjö. Fast då var det en Kristianstadsspelare som drabbades. Det såg inget bra ut när Sveindis Jane Jonsdottir skadade knät i segermatchen mot Växjö DFF.

Jag har inte läst några uppdaterade rapporter, men känslan var ju tyvärr att det kan ha varit en allvarlig knäskada. Vi får hoppas på att det kommer lugnande besked. För Jonsdottir hade ju inlett lysande, och varit en av den damallsvenska upptaktens allra största profiler.

I helgen drabbades damallsvenskan av sin första större covid-smäll när Piteå fick in sjukdomen i truppen. Laget har fått skjuta upp helgens match mot Linköping, men verkar vara redo för att möta Växjö nästa söndag.

Elitettan har drabbats ännu värre av covid. Först var det nykomlingen IFK Norrköping som tvingades skjuta upp två matcher. Och nu är även Borgeby drabbat.

Jag kan minnas fel, men jag har för mig att man inte behövde skjuta upp en enda match i damallsvenskan i fjol. Och att även elitettan klarade sig rätt bra.

I dag noterades även en sportslig smäll. Det var Kif Örebro som knockades i den andra halvleken borta mot Hammarby. Jag kastade ett öga då och då på matchen under den första halvleken. Då tyckte jag att det kändes rätt jämnt och öppet.

Därför blev jag lite överraskad när jag noterade att Bajen hade vräkt in fem mål i den andra halvleken och vunnit med 5–0. Självklart ett otroligt skönt resultat för nykomlingen som ju inledde med att möta de båda guldkandidaterna.

I elitettan ångar Umeå på. 5–0 i dag mot tippade topplaget Jitex var ett styrkebesked. 13–1 på tre omgångar är ett annat. Mycket överraskande återfinns just nu Älvsjö AIK på andra plats med sju poäng. I dag var man mycket nära att vinna på bortaplan mot Morön. Men Skelleftelaget kvitterade i femte tilläggsminuten.

Noterbart i elitettan är att skytteligan leds av 16-åriga Lisa Björk, som gjorde alla sina fyra mål på två inhopp på 27 respektive 22 minuter i de två första omgångarna. I dag fick Umeå stortalang för första gången spela från start – då blev hon mållös.

I morgon är en riktigt stor damfotbollsdag, en av årets allra största när det gäller klubbfotboll. Då avgörs ju de båda semifinalerna i Champions League. Dessutom spelas det ligamatcher i en mängd olika nationer.

På svensk mark har vi tre högintressanta drabbningar som alla startar 15.00. Stockholmsderbyt Djurgården–AIK är en riktigt bra värdemätare för båda lagen. Skall Djurgården slippa ifrån bottenträsket i år? Har AIK sådan spets att de kan skaka de etablerade lagen?

I de andra två matcherna gästar de båda guldkandidaterna varsitt lag som har som ambition att utmana om medaljer. Rosengård skall till Eskilstuna och Häcken skall till Vittsjö. Framför allt skall det bli väldigt spännande att se vad Eskilstuna kan göra i sin match. United har ju fått en bra start på den här säsongen.

För egen del går jag miste om söndagens damfotbollsgodis. Jag skall jobba på en basketrysare, den femte och avgörande kvartsfinalen mellan Borås och Nässjö. Matchen ligger så i tid att det inte lär bli utrymme för många sekunder damfotboll. Men jag välkomnar rapporter från alla godbitarna.

En pionjär har gått bort – och elitettan har fått en sponsor

Publicerad den av
24

Som ni säkert har märkt blev det inga inlägg under landslagsfönstret. 80 timmars arbete på nio dagar gjorde att det varken fanns ork eller utrymme för bloggande.

Men under de där 80 arbetstimmarna skrev jag om ett par stora damfotbollsnyheter som det finns anledning att ta upp även här. En tråkig, och en rolig.

Men allra först tänkte jag att vi skulle gå igenom de tävlingsmatcher som spelades under det där landslagsfönstret. Den allra viktigaste spelades förra fredagen mellan Finland och Portugal.

Där gjorde Linda Sällström som finländska spelare gör numera – hon avgjorde viktiga EM-kvalmatcher på övertid. Ni minns kanske hur Amanda Rantanen stack fram näsan mot Skottland för ett par månader sedan? Den här gången var matchklockan bara någon sekund från 90+3 när Sällström snyggt lobbsköt in matchens enda mål. Tv-kommentatorns glädje hjälper till att lyfta målet.

Det var inte bara ett mål som avgjorde matchen – det tog Finland till EM-slutspel. Förbundskapten Anna Signeul och en hel hög damallsvenska spelare hade således dubbel anledning att fira när slutsignalen ljöd.

Finland har haft cirka tio tunga år. Landslagets höjdpunkt var EM 2005 där man gick till EM-semifinal. Fyra år senare vid hemma-EM blev det kvartsfinal. Finländskorna kvalade in även till slutspelet i Sverige 2013. Där kryssade de mot Italien och Danmark, men föll med 5–0 mot Sverige på Gamla Ullevi. 

Men sedan dess har det varit mörker. I tre raka kval har man slutat trea i sin grupp. Lag som Österrike och Portugal har kört förbi. I kvalet till EM 2017 kom man bara trea bakom Spanien och just Portugal i gruppen. Nu fick Finland alltså revansch på portugisiskorna.

Utöver Finland har även Spanien, Österrike och Italien säkrat sina EM-platser den senaste veckan. Sedan tidigare var Belgien, Danmark, England, Frankrike, Island, Nederländerna, Norge, Sverige och Tyskland EM-klara.

De tre sista platserna kommer att fördelas i playoffspelet under perioden 7–13 april. Dit har Nordirland, Portugal, Ryssland, Schweiz, Tjeckien och Ukraina tagit sig. Vilka som möter vilka lottas på fredag, den 5 mars.

Så till den första av där nyheterna jag nämnde tidigare – den tråkiga. Det handlar om att Öxabäckspionjären Ebba Andersson har gått bort.

Ebba Andersson var lagkapten i Sveriges allra första landskamp, mot Finland i Mariehamn 1973. Samma år blev hon också första lagkapten att höja SM-bucklan.

Det var som bekant i lilla Öxabäck, en vägkorsning i skogarna mellan Borås och Varberg, som den moderna svenska damfotbollen sparkades igång. Ebba Andersson var inte en av initiativtagarna, men hon var med från första träningen och blev snabbt symbolen för Öxabäcks IF.

Det hade säkert att göra med hennes ålder – och med att media tyckte att det var roligt att hon var bondmora. Ebba hade fyllt 35 när damfotbollen blev en officiell sport till säsongen 1971. Och hon var 37 år och åtta månader när hon debuterade i landslaget. Hon har själv sagt i Borås Tidning:

”Jag var ju egentligen för gammal att spela i landslaget. Så någon mer match där blev det inte.”

Bara en landskamp alltså. Däremot blev det fler SM-guld än det där första officiella. Hon hade vunnit ett inofficiellt 1972, och 1975 var det dags igen.

SM-finalen Jakobsberg–Öxabäck det året är unik. Det är nämligen en av väldigt få gånger som kampen om SM-guldet har avgjorts efter straffläggning. Utan att ha dubbelkollat tror jag att det var första gången en SM-final avgjordes på straffar, herrfotboll inräknat. Ebba Andersson spelade en av huvudrollerna. Den andra spelade hennes dotter Mary Andersson.

Mary hade varit med och blivit svensk mästarinna redan som 13-åring 1973. 1975 vann hon sitt andra guld. Hon gjorde det med mammas hjälp. 15-åringen var nämligen en av de som missade från straffpunkten.

När jag ringde upp Mary förra helgen berättade hon om sina tårar i den där SM-finalen:

”Först grät man för att man hade missat sin straff, sedan av glädje för att mamma avgjorde.”

Mary sa också att Ebba gärna berättade den här historien om hur hon räddade sin dotter.

Här kan ni se straffläggningen som avslutades med den enda straff som Ebba Andersson någonsin slog. En guldstraff:

 

 

Som ni redan har förstått så drogs egentligen den officiella damfotbollen igång lite för sent för Ebba Anderssons skull. När hon var i sin bästa ålder fanns ingen damfotboll. Eller.

Trots att det inte fanns någon damfotboll hade Ebba faktiskt spelat under hela sitt liv. Älekulla IF drog igång inofficiella damträningar strax efter andra världskriget, och höll på en bit in på 1960-talet. Ebba var med från tidig ålder. Hon cyklade de åtta kilometerna från hemmet i Gunnarsjö för att vara med.

Sommaren 2018 hade Älekulla återträff för sitt damlag. Då var jag där och fick damerna att gå ut och slå ett par passningar. Ebba (vita byxor och blå tröja i det här klippet) var en av dem som tog chansen.

Ebba Andersson älskade fotbollen – och sitt Öxabäck. Hon spelade kvar i laget till och med 1977, men var fortfarande aktiv på lägre nivå vid 50 års ålder. Och hon missade knappt en Öxabäcksmatch under de 33 år som laget var igång.

Efter karriären på planen hjälpte hon till vid sidan, först som lagledare och sedan genom att baka och stå i kiosken. Och ända in i det sista tog Ebba alla chanser att se idolen Zlatan Ibrahimovic spela.

Hösten 2017 skrev jag att jag hoppades att Svenska Fotbollförbundet skulle ta chansen att ta upp Kerstin Larsson, Kerstin Johnson, Ebba och de andra pionjärerna från Öxabäck på Globens scen under Fotbollsgalan för en välförtjänt hyllning av kvinnorna som satte bollen i rullning.

Förbundet har inte tagit chansen. Och nu är det för sent att fira Ebba Andersson. Hon dog ju nämligen förra fredagen i en ålder av 85 år.

På den där Fotbollsgalan 2017 firade förbundet istället Pia Sundhage. Just Sundhage är ett föredöme när det gäller tillgänglighet. När jag höll på att skriva min minnesartikel om Ebba Andersson skickade jag i väg ett mejl till Sundhage för att kolla om hon ville dela med sig av något minne.

Jag skickade mejlet mindre än 24 timmar innan Brasilien skulle möta USA i She Believes cup. Trots det fick jag svar inom en timma. Sundhage skrev:

”Ebba. Jag har både spelat med och mot henne och jag kommer alltid att minnas henne som en ståtlig, skicklig och speciell kvinna – med varmt leende. Hon var Pionjären som personifierade damfotbollen och dess vagga belägen i Öxabäck.

Senast jag träffade Ebba var i Kinna när jag höll en föreläsning om ledarskap. Ebba ledde oss in i damfotbollens värld.”

USA vann för övrigt den där matchen med 2–0. Amerikanskorna vann turneringen på full poäng. Brasilien kom tvåa på sex poäng efter att ha besegrat Kanada med 2–0 i matchen om andraplatsen.

Argentina var fjärde laget i turneringen. De slutade sist utan poäng. Jag kikade lite på matchen Brasilien–Argentina, och hörde då hur de amerikanska kommentatorerna berättade om att Argentinas 18-åriga mittfältare Dalila Ippólito inte hade en aning om att man kunde bli proffs som tjej när hon togs ut till VM 2019.

Ippólito skall under VM ha blivit väldigt överraskad över hur stort intresse det var för damfotbollen i Europa. Och för henne. För nu är hon lagkamrat med Linda Sembrant och Lina Hurtig i Juventus.

Historien om Ippólito säger väl en del om damfotbollens status i Sydamerika.

I Kina har damfotbollen betydligt högre status. Men dagens tunga, internationella damfotbollsnyhet är att det kinesiska mästarlaget Jiangsu Suning LFC omgående avslutar all verksamhet.

Jag har inga detaljer kring det här. Men jag har förstått att ägarföretaget Suning Holdings Group lider av svåra ekonomiska problem. Företaget äger även 68,55 procent av italienska FC Inter, en andel man har försökt att sälja under början av året.

Nu verkar ekonomin vara så dålig att såväl herr-, dam- som ungdomslag läggs ner med omedelbar verkan. Jag har inte tillgång till någon aktuell laguppställning för Jiangsu Suning LFC. Men i höstas spelade bland annat Tabitha Chawinga och kinesiska landslagsmålvakten Peng Shimeng i laget.

Det var en tråkig, internationell nyhet. Men jag avslutar inlägget med något positivt – den positiva nyhet som jag skrev i BT om i förra veckan.

Det handlar om att Boråsföretaget Pulsen har gått in och sponsrat elitettan som så kallad presenting partner. Det bör innebära att även klubbarna i näst högsta divisionen kan få lite pengar i bidrag från EFD framöver.

Vd för Pulsenkoncernen är Jonus Bartholdson. Honom har jag koll på sedan länge. Vi gick i parallellklasser på gymnasiet. Jag har förlorat stort mot honom i tennis, och både vunnit och förlorat i fotboll. Bartholdson har fyra fotbollsspelande döttrar och känslan efter att ha suttit ner och pratat med honom är att han brinner för att hjälpa svensk damfotboll att utvecklas. Han säger:

 

”Vi går in med pengar – men det är vårt engagemang man måste få ut. Det är då det blir på riktigt. Nu vill jag prata med alla tränare och sportchefer i elitettan för att presentera Pulsen och ställa frågor till dem. Hur tänker ni? Vad vill ni ha ut av en partner som vi? Och vad är era utmaningar och problem?
Vi kommer inte att kunna adressera alla problem. Men vi gör det här över fem, eller kanske tio år, och då kommer man att kunna fundera över de här sakerna, och göra framsteg. Vi vill vara en partner som verkligen gör skillnad.”

Bartholdson säger också att han tänker använda sina nätverk för att se vad vilken samling han kan få för att utveckla damfotbollen. Det låter väl ändå lite lovande?

 

Tidigt tips – och några tv-matcher

Publicerad den av
9

Vad jag sett har ingen damallsvensk klubb spelat några matcher ännu i år. Men i veckan drar träningsmatchandet igång på allvar. Flera av er önskar tips både av damallsvenskan och elitettan utifrån hur lagen har hanterat silly season.

Det är verkligen inte lätt. Dels är det näst intill omöjligt att tippa innan man fått se lagen i matcher. Dels är inte silly season helt klar ännu. Flera klubbar väntar fortfarande in en eller två ytterligare spelare. Exempelvis måste Göteborg/Häcken nästan få ytterligare en handfull spelare om de skall kunna räknas som en konkurrensduglig guldkandidat.

Men jag kan i alla fall försöka skikta lagen utifrån dagens trupper. Och i nuläget måste Rosengård räknas som jättefavorit till att vinna guldet. Första utmanare är Kristianstad och kanske, kanske även Häcken. Men då måste de sistnämnda både bredda och spetsa truppen ytterligare. Ännu så länge ligger man klart minus i truppbygget.

Bakom de tre bedömer jag att ytterligare två–tre klubbar har chans på Champions Leagueplats, alltså topp tre. Och det är Linköping, Vittsjö – och kanske också Eskilstuna. De sistnämnda klarade ju kontraktet i höstas på målskillnad. Men de har värvat smart, exempelvis bör Emma Holmgren innebära många pluspoäng.

Emma Holmgren

Den undre halvan är vansinnigt svårtippad. Men känslan är att alla tre Stockholmsklubbarna, Växjö, Piteå och Örebro får kämpa för förnyat kontrakt. Piteå och Örebro är kanske de lag som är allra svårast att tippa. Båda är nybyggen vilket gör dem extremt svårbedömda, speciellt innan de spelat några matcher.

Växjö stod för en fantastisk höstspurt i fjol, och slutade på övre halvan. Men i vinter har man tappat flera nyckelspelare, vilket gör att småländskorna känns som en akut nedstigningskandidat. Kanske att jag hade haft dem som jumbo om jag lämnat ett tabelltips idag.

Eller. Jag hade nog ändå satt Djurgården som jumbo. Djurgården har räddat sig kvar i sista omgången två år i rad. Just nu har de bara en målvakt. Hon heter Elvira Björklund och är en helt oprövad junior – född 2004.

Men det är alltså väldigt svårtippat i botten. När damallsvenskan är över i höst kan som sagt även flera andra lag hamna på den enda nedflyttningsplatsen. Bland annat någon av Djurgårdens lokalkonkurrenter.

Känslan är ändå att de båda nykomlingarna är såpass bra att de har kapacitet att hålla sig kvar. En indikation på om det är så får vi kommande veckor när träningsturneringen Volkswagen Stockholm Challenge avgörs. Där möts BP–Djurgården (13.00) och AIK–Hammarby (16.00) i semifinaler på lördag. Sedan är det final och tredjeprismatch söndagen den 14 februari. Alla fyra matcherna skall visas på Sportbladet Play.

I elitettan känns nämnda BP som en kandidat till en av de tre damallsvenska platserna. I den kampen bör även Umeå, Uppsala och Kalmar vara med. Varningsflagg höjs också för Alingsås, Jitex och Mallbacken som alla skulle kunna vara med i toppen om de får en bra start.

I botten känns Lidköping och framför allt Sundsvall som givna avstigningskandidater. Det är ju bara två lag som åker ut i år. Kanske att det blir just LFK och SDFF? Även Borgeby, Bollstanäs och Älvsjö riskerar att husera i toppen.

De jag inte nämnt är Morön och Norrköping, som båda känns som mittenlag.

Därmed lämnar jag svensk mark. Söndagen har ju varit en dag där man kunnat njuta av damfotboll på tv från lunch till kväll.

Först ut var El Clasico, som blev den utklassning man kunnat förvänta sig. Det är ju precis så det har varit alla de gånger lagen mötts under de två säsonger Real Madrid varit med i damfotbollen. Den här gången vann Barcelona med 4–1 efter att domaren skänkt Real ett tröstmål genom att blåsa en helt felaktig straff på slutet.

Det var en match som Real inledde piggt med mycket bollinnehav. Trots det var det 3–0 i paus till Barca, och i princip avgjort. Orsaken var att gästande Real hade en fullständigt huvudlös taktik. De valde att trycka upp sin rätt långsamma backlinje högt, och lämna jätteytor till Barca.

En sådan taktik är högriskfotboll. Både vid 2–0 och 3–0 försökte en högt stående Barcabacklinje utan framgång ställa offside. Repriser visade att Barcaanfallarna var minst en meter på rätt sida vid båda målen.

Förra gången jag såg Real mot ett topplag, mot Atletico Madrid, kändes Real rätt stabilt i defensiven. Men den gången klev man inte lika högt som i dag. Känslan är att Real har rätt mycket att jobba med innan man är redo att slåss mot lagen i Europatoppen.

Den andra halvleken i dag blev rätt avslagen. Barca kändes nöjt med sin ledning, och Real hade inte kapacitet att skapa målchanser. Även mot Atletico var Real uddlöst. Man vill gärna på Rosengårdsmanér ha långa anfall där man håller i bollen centralt en stund innan man går till attack.

Och det känns tydligt att man inte klarar av det spelet mot topplagen. Det spelsättet funkar säkert mot sämre lag, men straffar sig vassa lag som Barca. Varken mot Atletico eller Barca har jag förstått hur Reals strategi ser ut kring hur de skall skapa målchanser mot starkt motstånd.

När man väl går framåt är det väldigt mycket långt på chans mot Sofia Jakobsson. Hon inledde piggt i dag, utan att komma till några riktiga målchanser. Hennes bästa läge kom i den andra halvleken då hon blev frispelad. Dock hann Mapi (Maria Pilar) Leon ikapp och kunde slå ut bollen till hörna. Trodde jag.

Men domaren missbedömde situationen helt. Hon gav Jakobsson straff, och dessutom fick Leon sitt andra gula kort. Tur att det redan stod 4–0 i det läget, för det är tråkigt när helgalna domslut blir avgörande.

Mapi Leon

Jakobsson spelade hela matchen. Däremot fick inte Kosovare Asllani någon speltid. Det är lite oklart om hon var petad, eller om hon hade någon lättare känning. Hon var i alla fall inte värre skadad än att hon var med i truppen, och sågs värma upp under den andra halvleken.

Asllani inledde säsongen lysande och ledde ett tag skytteligan. Nu är hon inne i en mycket tyngre period där hon bara gjort ett mål sedan den 21 november, det var mot Espanyol på luciadagen. De matcher där jag sett henne under den här perioden har hon varit direkt svag, så petning känns inte osannolikt.

Real fick för övrigt också en utvisning. Det var däremot solklart. Målvakten Misa (Maria Isabel Rodriguez) var långt utanför straffområdet när hon räddade ett friläge med vänsterhanden. Det innebär att laget får spela utan ordinarie målvakt mot Valencia nästa helg.

I övrigt i dag har Atletico och Madrid CFF vunnit sina matcher, vilket gör att kampen om Champions Leagueplatserna hårdnar.

Senare på dagen vann även Levante sin match borta mot La Coruna med 3–1, vilket gör att de förbättrar sitt läge. Den högst haltande tabelltoppen ser numera ut så här:

Barcelona         13   +70   39
Levante            16   +20   37
Real Madrid      16   +17   34
———————————-
Atletico Madrid 17   +16   34
Madrid CFF      17   +11   34
Real Sociedad  16   +11   30
Gran. Tenerife   15   +11   30

I dagens första engelska match var Tottenham det spelmässigt klart bättre laget än Chelsea i 20 minuter. Men medan Spurs avslut oftast gick utanför ramen var Chelsea närmast kliniskt.

Formstarka tyskan Melanie Leupolz drog in 1–0 på ett distansskott i minut 27. Elva minuter senare var det 3–0 och avgjort.

Jonna Andersson och Magdalena Eriksson spelade hela matchen, som till slut blev 4–0. Segern innebar att Chelsea fortsatt är i serieledning på bättre målskillnad än Manchester United.

Jonna Andersson

United vann nämligen den sena eftermiddagsmatchen mot Everton med 2–0 efter 2–0-ledning i paus. Det var en match jag bara såg ytterst sporadiskt. Men känslan är att United hade rätt bra kontroll efter paus, även om Everton såg rätt bra ut i andra halvleken.

Everton är för övrigt ett lag som har väldigt många riktigt starka spelare som Izzy Christiansen, Valerie Gauvin och numera även Jill Scott. Dock är deras trupp fortfarande lite för tunn för att kunna utmana topp fyra över tid.

Izzy Christiansen

För med drygt halva serien spelad har de fyra stora nu fått en lucka. Just nu känns Chelsea närmast ostoppbart. Men det finns inte plats för någon formsvacka om de skall hålla City, United och Arsenal bakom sig.

Onsdagen den 10 februari möter Chelsea för övrigt just tabellfyran Arsenal i ett glödhett Londonderby. Det är Gunners absolut sista chans att blanda sig i guldstriden.

 

Utökad damallsvenska, landslagstrupp och silly season

Publicerad den av
32

Vid lunchtid i dag berättade SVT att jag ser ut att bli bönhörd. Redan nästa vecka skall Svenska fotbollförbundets representantskap rösta om en utökning av damallsvenskan.

Enligt förslaget, som jag tycker låter utmärkt, skall vår högsta serie utökas till 14 lag redan till 2022. Det innebär att nästa år blir ett anpassningsår där bara ett lag kommer att åka ur damallsvenskan, medan tre lag kommer att gå upp från elitettan.

Det innebär inte minst ett bra läge för nykomlingarna AIK och Hammarby att etablera sig i högsta serien. Det innebär också ökade chanser för nedflyttade Umeå och Uppsala att få till en snabb återkomst till högsta nivån.

Från och med 2022 är tanken att två lag åker ur damallsvenskan, medan det lag som slutar på tolfte plats, alltså trea från slutet, får kvala mot trean i elitettan.

Som sagt, ett utmärkt förslag.

När jag startade den här bloggen för drygt nio år sedan tyckte jag att man skulle minska ner antalet lag i högsta serien. Men redan 2014, i det här inlägget, började jag svänga och de senaste fem åren har jag varit rätt övertygad om att utökning är den enda rätta vägen.

Med fler lag kommer fler unga svenska talanger få chansen att spela i högsta divisionen, vilket på sikt även kommer att stärka våra landslag.

Det där länkade inlägget från 2014 handlade för övrigt delvis om att damfotbollssituationen i Stockholmsområdet var historiskt dyster efter att Tyresö hade kollapsat. Damfotbollen i Stockholmsregionen har ju egentligen inte repat sig helt efter Tyresö, inte förrän nu.

Nästa år har Stockholm tre lag i damallsvenskan, och om man får drömma om ett förbättrat coronaläge kan i första hand derbyna bli riktiga folkfester. Det skulle kunna leda till ett jättelyft för damallsvenskan.

Men vågar man verkligen tro på att 2021 blir så väldigt mycket bättre i coronasynpunkt än 2020?

Det finns ju även fortfarande rätt stora frågetecken kring om det kommer att bli en OS-turnering i månadsskiftet juli/augusti nästa år.

Och om det blir en OS-turnering är det svårt att veta hur förberedelserna kommer att se ut. Därför tycker jag att det är rimligt att den landslagstrupp som Peter Gerhardsson tagit ut i dag i princip bara innehåller etablerade landslagsspelare.

Man kunde ju tänkt sig att det var ett utmärkt läge att testa nytt i en tävlingsmatch med begränsad betydelse. Men som sagt, med tanke på att det är omöjligt att veta hur mycket tid det går att få till förberedelser nästa år är det kanske bäst att köra med de som just nu är närmast en OS-trupp.

Jämfört med förra truppen utgår Julia Roddar, Julia Zigiotti Olme och Mimmi Larsson medan Emma Kullberg, Hanna Bennison och Fridolina Rolfö kommer tillbaka. EM-kvalmatchen mot Slovakien spelas den 1 december.

Innan jag sätter punkt påminner jag om att bloggen nu har en ny silly season-sida för vinterns alla övergångar och kontraktsförlängningar.

Dubbel bottendramatik – och ny korsbandsskada

Publicerad den av
3

Mitt i november bjuds vi på bottendramatik i dagarna två. I dag har vi fått veta vilka lag som åker ur elitettan.

Inför avspark var det fyra lag som kämpade om två platser i nästa års serie. De fyra var Älvsjö AIK, Lidköpings FK, Kvarnsvedens IK och Sandvikens IF. De låg i nämnd ordning med fallande poäng, 22, 21, 20 respektive 19.

En intressant detalj var att de fyra indragna lagen mötte de fyra som låg högst i tabellen. Man hade alltså ungefär jämbördigt motstånd.

Det blev en spännande lördagseftermiddag. Från start var det alltså Kvarnsveden och Sandviken som låg under strecket.

Men efter tio minuter tog Borlängeklubben ledningen borta mot IFK Kalmar. De var det Sandviken och Lidköping som befann sig på nedflyttningsplats.

Men Lidköping var bara under strecket i tre minuter. I den 13:e gjorde nämligen Hammarbys Emma Jansson 1–0 mot Älvsjö. Därmed var det Älvsjö och Sandviken som var nedflyttningslag i en stund.

Den stunden varade fram till minut 27, då Mimmi Asperot ur misstänkt offsideposition kvitterade till 1–1 för IFK Kalmar mot Kvarnsveden. Då var vi tillbaka i startläget – alltså Sandviken och Kvarnsveden under strecket.

De båda lagen blev kvar på bottenplatserna – och de spelar 2021 i division I. Spänningen höll dock i sig länge. I och med att Rosa Kafaji gav AIK ledningen mot Lidköping i första halvlekens slutminut var Sandviken bara ett mål från att kliva upp på fast mark.

Den situationen hade man ända fram till minut 79, då Rebekha O’Brian gav Morön ledningen på Jernvallen – och därmed sparkade ner Sandviken i division I. Två minuter tidigare hade Kalmars inhoppare Ofelia Medhammar via ribban gjort 3–1 till småländskorna och sänkt Kvarnsvedens hopp om nytt elitettankontrakt.

AIK:s seger i Lidköping innebär att Gnaget vinner serien och sätter poängrekord i elitettan med hela 72 av maximala 78 poäng. Det är verkligen otroligt imponerande. Hammarby slutar på 66 poäng, vilket också är väldigt imponerande. Det är här läge att återigen gratulera de båda Stockholmsklubbarna till fina säsonger – och avancemang till damallsvenskan.

Trean Morön slutade på 55 poäng – samma summa som Uppsala gick till damallsvenskan på i fjol. Även om jag tippade Morön så högt som femma får väl Skelleftelaget räknas till årets skrällgäng? För vem trodde att de skulle hänga med i toppstriden så länge som de gjorde?

Fyran Kalmar var däremot en besvikelse. Jag trodde de skulle ha potential att ta en damallsvensk plats. Men Kalmar var tidigt borta ur diskussionen. De har för övrigt redan bytt tränare inför nästa år. Det var redan klart att Joakim Lindén Johansson inte skulle fortsätta, men ha fick lämna redan inför dagens match. Nästa år tränas IFK Kalmar av norrmannen Frank Berntsen.

Femma kom Mallbacken, vilket känns som en logisk placering. Laget har en stark trupp, men var hårt skadedrabbat i seriens inledning.

På den övre halvan fick vi till slut också två nykomlingar. Jitex blev sexa och Alingsås kom sjua. Jag trodde just att de båda västsvenska nykomlingarna skulle vara de två starkaste av de sex nya lag vi hade i serien. De kom dock några placeringar högre än jag hade tippat.

Åtta och nia kom BP och Bollstanäs. Båda hade betryggande marginal ner till bottenlagen. BP skuggade länge topplagen, men orkade inte hålla farten i seriespurten.

Sedan är vi alltså nere där vi började – i nedflyttningsstriden. Till slut förlorade alla de fyra lag som låg kring strecket sina matcher i dag. Det innebar som jag redan berättat att Älvsjö AIK och Lidköping klarade sig på bekostnad av Kvarnsveden och Sandviken.

Älvsjös förnyade kontrakt ser jag som en positiv överraskning. Däremot är Lidköping och Kvarnsveden årets två riktiga flopplag. I fjol tog de 39 respektive 36 poäng. I år nådde de bara just över hälften, 21 respektive 20. Lidköping klarade sig dock kvar, medan Kvarnsveden får börja om i division I.

Att Sandviken och Sunnanå skulle åka ut var helt enligt förhandstipsen. Båda lagen kom in sent i serien, och hade inte riktiga möjligheter att bygga lag och ekonomi för elitettan. Dock starkt av Sandviken att ha kvar hoppet om nytt kontrakt in i seriens allra sista 15 minuter.

Därmed är elitettan 2020 slut. Nästa år ansluter Borgeby, Sundsvalls DFF, IFK Norrköping, IK Uppsala Fotboll och ytterligare ett lag till serien.

Vilket det laget blir får vi veta i morgon när damallsvenskan avgörs. Det står mellan Piteå, Djurgården och Umeå. Rent teoretiskt kan även Eskilstuna åka ut. Men det är som sagt rent teoretiskt. Skulle jag sätta odds på de inblandade lagens chanser att hålla sig kvar blir de oddsen:

Eskilstuna United – 99,999 procent
Piteå IF – 90 procent
Djurgårdens IF – 90 procent
Umeå IK – 20 procent

8) Eskilstuna har 23 poäng och –3 i målskillnad. De spelar hemma mot Umeå och säkrar kontraktet på egen hand om de tar poäng, eller förlorar med åtta måls marginal eller mindre. För att Eskilstuna skall åka ut krävs att de förlorar med nio mål eller mer, samtidigt som både Piteå och Djurgården vinner sina matcher.

9) Piteå har 22 poäng och –13 i målskillnad. De spelar borta mot Kif Örebro, och allt mesta talar för att det räcker med en poäng för att säkra kontraktet. För att 100-procentigt säkra kontraktet på egen hand måste man vinna. Men tar man poäng måste Umeå vinna sin match med sju eller åtta måls marginal för att peta ner Piteå på nedflyttningsplatsen.

Noterbart här är att Kif Örebro i går gick ut med den dödstråkiga nyheten att backen Maja Regnås blev 14:e spelaren i årets damallsvenska att dra av korsbandet. Det hände i matchen mot Vittsjö.

Maja Regnås

Det är andra gången Regnås är korsbandsskadad. Hon missade hela säsongen 2017. Hon är den andra eller tredje spelaren i Kif Örebro som skadar korsband under den här hösten. Den andra efter Heidi Kollanen om man bara räknar vanliga korsbandsskador (främre korsbandet). Och den tredje om man även räknar in ovanliga korsbandsskador (bakre korsbandet), vilket drabbade Cajsa Åkerberg.

Jag skriver så här eftersom jag nyligen fick lära mig från experthåll att Åkerbergs skada är annorlunda och således inte skall räknas med när vi sammanfattar alla årets korsbandsskador. Med Åkerberg hade det varit 15. Nu är det bara 14… 

Tillbaka till Piteå. De kan även hänga kvar vid kryss eller förlust – förutsatt att Eskilstuna tar poäng mot Umeå.

10) Djurgården har 21 poäng och –13 i målskillnad. De har hemmamatch mot redan nedflyttningsklara IK Uppsala Fotboll. Uppsala kommer till Stockholm med elva raka förluster – och rubriker om dålig stämning i klubben.

Det här är alltså en match Djurgården bör vinna. Och vinner de – då blir det tre Stockholmslag i damallsvenskan 2021.

Precis som Piteå så kan Djurgården även hålla sig kvar vid kryss eller förlust mot Uppsala om Eskilstuna samtidigt tar poäng mot Umeå.

11) Umeå har 20 poäng och –20 i målskillnad. De skall alltså till Eskilstuna – och på ett sätt är deras förutsättningar enkla. De måste ju nämligen vinna för att ens ha chansen att hålla sig kvar.

0–0-matchen mot Djurgården senast satte UIK i en otroligt prekär situation. Det jobbiga med situationen är ju att det långt ifrån är säkert att en seger i Eskilstuna räcker.

Om Piteå och Djurgården vinner sina matcher måste ju UIK vräka in mål och slå Eskilstuna med minst nio. I teorin har UIK det här i egna händer, eftersom det finns resultat där de klarar kontraktet på egen hand. Men i praktiken är UIK beroende av hjälp från Uppsala och/eller Örebro.

Mitt tips är att Piteå tar minst en poäng i Örebro samt att Djurgården gör sitt mot Uppsala. Enligt tipset skulle det alltså bli Umeå som spelar i elitettan nästa år.

Det är avspark 15.00 i morgon. Vid 17-snåret vet vi alltså vilka tolv lag som spelar i damallsvenskan 2021 och vilka 14 som spelar i elitettan. 

Vi vet även vilket skånskt lag som tar stora silvermedaljerna, och vilka som tar de små. Det mesta talar ju för att Rosengård blir tvåa. De har hemmamatch mot Växjö, och det räcker med en poäng för Malmöklubben. För Kristianstad avslutas serien med hemmamatch mot Linköping.

Slutligen spelas det en ”uppvisningsmatch” i Göteborg. Där möts klara guldmedaljörerna Göteborg och Vittsjö, som redan är klart för femteplaceringen. Noterbart kring Göteborg är att laget i går skrev tvåårskontrakt med de båda spelare som sannolikt haft bäst utveckling i år – Jennifer Falk och Filippa Curmark. Det är naturligtvis två viktiga förlängningar för mästarklubben.

Det spelas även väldigt kul matcher i både Tyskland och England i morgon, dock är det matcher som tråkigt nog krockar med det damallsvenska bottendramat. Men man hinner i alla fall se en halvlek av det tyska toppmötet Bayern München–Wolfsburg innan de damallsvenska matcherna startar.

Matchen mellan de båda tyska super- och tillika svensklagen startar 14.00 och går att se på Viasat Fotboll och Viaplay.

1,5 timmar senare, alltså 15.30, är det avspark i London i engelska toppmötet och tillika derbyt mellan Arsenal och Chelsea. Även den godbiten krockar alltså med den damallsvenska slutomgången.

Apropå Chelsea så förlängde lagkapten Magdalena Eriksson sitt kontrakt med klubben i förrgår. Det löper nu fram till sommaren 2023.

Grattis Kopparbergs Göteborg FC – Svenska mästarinnor 2020

Publicerad den av
8

Den klubb som hösten 1995 gick upp till damallsvenskan som Landvetter Idrottsflickor har äntligen nått hela vägen. Ja, det handlar om den klubb som fick Kopparbergs som namnsponsor och som 2004 flyttade in till centrala Göteborg och bytte namn till Kopparbergs Göteborg FC.

Jag använde ordet äntligen i första meningen eftersom KGFC varit nära flera gånger. Men det dröjde alltså till klockan 16.54 lördagen den 7 november 2020 innan det var dags för guldhjälmar för ett SM-guld.

Det är således också dags att skicka ett stort grattis till klubben för deras första SM-guld.

Det är ett högst välförtjänt firande som nu pågår i Linköping. Göteborg vann nämligen den svåra bortamatchen på Linköping Arena med förkrossande 7–0. Sju mot noll.

Det var stundtals uppvisning. Göteborg visade ingen guldfrossa. Tvärtom hade man extrem effektivitet när det behövdes som mest. Jag räknade inte målchanser i dag. Men när Natalia Kuikka gjorde 0–5 i minut 59 hade inte Göteborg missat många målchanser. Göteborg hade kunnat göra sju mål i många matcher i år. Men det dröjde till omgång 21.

Och det första guldet dröjde alltså till 2020.

Om vi blickar tillbaka lite så var ju Göteborg ett topplag flera år under Torbjörn Nilsson:s tid. När han lämnade efter säsongen 2013 hade klubben en svacka, där man byggde om sin trupp. Bland annat var man nära att åka ut 2017 under Stefan Rehn:s ledning.

Året efter kom Marcus Lantz och Jörgen Ericson och började jobba in ett vägvinnande spel. Laget var nära att nå hela vägen både 2018 och 2019. Och i år, när Lantz var utbytt mot Mats Gren, gick det vägen.

Årets trupp är otroligt stark och bra. Men mitt i firandet finns det frågetecken. På SportbladetPlay var expertkommentator Pär Lagerström nyfiken på hur långt det här laget skulle kunna nå i Champions League.

Tyvärr är det väl så att varken han eller någon annan kommer att få det svaret. För det är redan klart att Natalia Kuikka lämnar för Portland Thorns. Och Emma Berglund ryktas vara på gång till Rosengård. Hon som klubben först inte ville behålla, men sedan ändå vill ha kvar. Och Emily Sonnett är ju bara i Sverige på lån. Sedan har vi Vilde Bøe Risa som gärna vill ut i Europa. Är någon av dem kvar i klubben efter årsskiftet?

Tillagt i efterhand: Glömde ju här att det även uppgivits att Rebecka Blomqvist kan vara på väg bort. Hon har bland annat kopplats ihop med tyska storklubben Wolfsburg.

Men just nu är kanske inte är bästa ögonblicket att väcka frågetecken kring Göteborgs lag. Tvärtom är det nu läge att imponeras av hur årets lag agerat. Jag har tyckt att Göteborg spelat damallsvenskans finaste och roligaste fotboll de senaste tre åren. Nu har de svart på vitt att de också spelar den bästa fotbollen. Grattis.

I skrivande stund berättar de på SportbladetPlay att Jennifer Falk skall guldmålas efter att ha hållit nollan för 14:e gången den här säsongen. Välförtjänt. Och Emma Berglund berättar om lagets arbetsmoral, hur 100-procentigt alla tar sitt hemjobb. Det är förstås värt att nämna. Årets Göteborg är ett lag där man har stor löpvilja i båda riktningarna. Något som förstås är ett framgångsrecept.

Det finns självklart anledning att återkomma med fler analyser. Innan jag avrundar noterar jag att Växjö DFF spelar i damallsvenskan även 2021. Laget har imponerat stort i höst och vann måstematchen hemma mot Eskilstuna med 2–0. Grattis Växjö.

Det var för övrigt en före detta Göteborgsspelare som visade vägen. Amanda Johnsson Haahr satte det viktiga 1–0-målet. Det andra målet vill nog Emelie Lundberg helst glömma. Det var en av årets större målvaktstavlor.

Växjö håller sig alltså kvar. I dag har vi även fått veta att Vittsjö slutar på femte plats. Det efter 4–0-seger mot Kif Örebro. Med tanke på hur det såg ut i serieupptakten är det bra gjort av Vittsjö att ta en så fin placering.

Slutligen har Kristianstad i dag både säkrat en Champions Leagueplats och passerat Rosengård i tabellen. Man vann med 4–1 mot Uppsala. Grattis till KDFF till bästa placeringen någonsin. Man blir alltså sämst trea.

Kristianstads seger innebär att det nu är press på Rosengård inför morgondagens bortamöte med Piteå. Malmöklubben har knappast råd att förlora. För då är risken uppenbar att man inte ens blir bäst i Skåne i år.

Morgondagens fokus kommer dock i första hand vara riktat mot bottenstriden. En strid där det nu alltså är klart att det blir Umeå, Djurgården eller Piteå som följer med Uppsala ner i elitettan. Och Umeå och Djurgården möts ju i morgon.

I elitettan leder AIK med 6–1 mot Bollstanäs. Även om det är några minuter kvar kan vi gratulera Solnaklubben till säkrad serieseger. Tidigare under eftermiddagen har vi noterat blytunga segrar för Lidköping och Älvsjö i botten. Segrar som innebär att Kvarnsveden och Sandviken kommer att ligga under strecket inför slutomgången nästa lördag. Den där bottenstriden har förutsättningar att bli en rysare. Precis som damallsvenskans.

Grattis AIK – tillbaka i damallsvenskan

Publicerad den av
10

I dag har AIK säkrat en plats i damallsvenskan 2021. Stort grattis till det. Man gjorde det via 5–1-seger mot Bollstanäs – AIK:s 21:a trepoängare på 23 omgångar.

Det är ett imponerande facit. Och en imponerande jämnhet. I fjol tippade jag AIK som vinnare av elitettan. Då föll laget på att man var alldeles för ojämnt i sina prestationer. I år har det alltså sett helt annorlunda ut. Så här långt har AIK vunnit flest matcher, förlorat minst samt gjort flest mål och släppt in minst.

När det gäller antalet gjorda mål kan Hammarby passera i morgon. Det hindrar dock inte att AIK varit seriens klart bästa lag, och att det är logiskt att det är just Gnaget som är först att säkra uppflyttning.

Det som återstår för AIK det här året är att se om de kan sätta nytt poängrekord i elitettan. Det nuvarande rekordet har Växjö DFF från 2017. Då vann småländskorna på 69 poäng och målskillnaden 83–17. Året dessförinnan vann Kvarnsveden och LB07 båda på 66 poäng.

Nu står AIK på 63 poäng och 66–16 med tre matcher kvar. I de tre omgångarna har man två matcher mot Lidköping och en mot Bollstanäs. Solnaklubben behöver alltså sju poäng till för att slå rekord.

När serien är färdigspelad blir det spännande att se hur AIK satsar. Ännu så länge har ingen svensk herrelitklubb gjort en riktig damfotbollssatsning a la storlagen på kontinenten. Tyvärr tror jag inte att AIK blir den första, utan att vi får vänta fem–sex år på en sådan satsning. Alltså till när Malmö FF kommer upp i högsta serien.

I morgon kan Hammarby ta ett jättekliv mot den andra damallsvenska platsen. Med fyra omgångar kvar har Bajen fem poäng ner till Morön. Just Morön står för motståndet i Skellefteå 14.00. Tar Bajen poäng är man väldigt nära damallsvensk status.

Bajen har för övrigt ett otroligt konstigt schema i de fyra sista omgångarna. Där väntar två matcher vardera mot Morön och Älvsjö AIK.

I morgon 10.00 på samma arena i Skellefteå som toppmötet är det också en riktig sista chansen-match i botten när Sunnanå tar emot Lidköping. Sunnanå är i princip redan klart för nedflyttning. Bara vid maximala tolv poäng på de återstående matcherna har man en liten chans att hänga kvar. Även om Lidköping har fem fler poäng än Sunnanå måste nog västgötarna vinna i morgon om man skall ha chans att klara sig kvar.

Lidköping är nämligen ytterligare ett lag med otroligt konstigt program i de avslutande omgångarna. I förra omgången mötte man Sunnanå hemma. I morgon möter man Sunnanå borta. Och efter morgondagens bortamatch spelar man mot AIK borta innan man avslutar med hemmamatcher mot BP och AIK.

Apropå alla konstiga spelscheman känns det som att Älvsjö kan klara sig kvar på att man hade lyckan att få möta Sunnanå två gånger innan västerbottningarna fick in alla utländska förstärkningar, medan Lidköping har båda sina möten med Sunnanå efter att Skellefteklubben förstärkt.

När jag ändå är inne på uppflyttningar är det läge att gratulera trion IFK Norrköping, Sundsvalls DFF och Borgeby IK. Det är ju nämligen de tre klubbar som kvalat in till nästa års upplaga av elitettan.

Sundsvall och Borgeby kom sist respektive näst sist förra året, men gör den starka prestationen att omedelbart återvända till elitfotbollen. För IFK Norrköping är det däremot premiär i näst högsta serien. Även här blir det förstås intressant att se hur herrfotbollsklubbens satsning kommer att se ut.

 

Lyon för femte gången i rad

Publicerad den av
27

Fantastiska Lyon vann Champions League för femte året i rad. Tyvärr blev aldrig finalen mot Wolfsburg speciellt spännande. Fransyskorna vann med 3–1 i San Sebastian efter att ha haft kontroll större delen av matchen.

För kvartetten Sarah Bouhaddi, Wendie Renard, Amel Majri och Eugenie Le Sommer var det sjunde titeln i UWCL. Just Le Sommer vikarierade som toppforward, och gjorde också matchens första mål i minut 25.

Le Sommer fick slå in returen på ett eget skott. Bra gjort av fransyskan, men också väldigt passivt försvarsspel av Wolfsburg. Det märktes lite för tydligt att tyskorna inte är vana vid att spela försvarsspel i ligaspelet. För även när Saki Kumagai snyggt pricksköt in 2–0 med vänstern i 44:e minuten var det mot ett väldigt passivt Wolfsburgsförsvar.

Lyons tredje mål styrde Sara Björk Gunnarsdottir in i 88:e minuten på ett skott från Le Sommer. Då hade det i och för sig bara varit ett mål upp under en halvtimma. Men det kändes ändå inte speciellt spännande. Jag kan faktiskt inte minnas en enda riktigt bra kvitteringschans. Och Wolfsburgs mål var också lagets enda avslut på mål.

Fridolina Rolfö? Jo, hon spelade från start och gjorde en okej match i ett utklassat Wolfsburg. Bland annat var svenskan inblandad i reduceringen till 1–2 genom att slå ett bra inlägg.

Med cirka tio minuter kvar att spela fick Rolfö två smällar mot huvudet i samma duell. Först blev hon skallad av lagkompisen Alexandra Popp, sedan fick svenskan även Bouhaddis armar i huvudet. Rolfö låg ett tag. När hon reste sig hade hon tejpats vid vänster ögonbryn.

I damallsvenskan vann Rosengård med 2–1 borta mot Eskilstuna, vilket innebär att Malmölaget nu har 3,5 poängs ledning i tabelltoppen.

Dagens seger var inte någon av Rosengårds mer imponerande. Samtidigt är det ju imponerande att rada upp vinster som man gjort. Laget har nu åtta segrar och två kryss på de tio senaste omgångarna.

I dag gjorde Anna Anvegård båda målen, en signal om att hon kanske är på väg att hitta målformen lagom till höstsäsongen – precis som i fjol.

Eskilstunas mål gjorde Loreta Kullashi på straff. Apropå Kullashi var det en intressant situation i 85:e minuten där Kullashi fick Zecira Musovic:s knä i huvudet när Rosengårdsmålvakten boxade bort en hög boll. Situationen ledde inte till något domslut, och jag vet faktiskt inte var reglerna säger.

Men personligen tycker jag faktiskt att det borde vara straff – och dessutom utvisning på Rosengårdsmålvakten. Att sätta upp knät högt när man hoppar in i dueller är otroligt farligt, betydligt farligare än att gå in i en duell med dubbarna före. Ja, jag vet att målvakter ofta jobbar med höga knän. Men det gör det inte mindre farligt. Och Musovics smäll mot Kullashis huvud skulle kunna leda till men för livet.

Zecira Musovic

I de två tidiga matcherna tog Vittsjö och Djurgården varsin viktig hemmaseger. Båda står på 16 poäng och är väldigt nära nytt damallsvenskt kontrakt. Jag har nämligen svårt att tro att Uppsala eller Växjö når över 20 poäng.

De förlorande lagen var Piteå och just Växjö. Båda är fast i bottenträsket. Som det ser ut nu tycker jag att det mesta talar för att Uppsala och Växjö åker ut. Den eventuella räddningsplanka som finns är just Piteå, som uppträder helt utan självförtroende.

I dag hade i och för sig Piteå bättre kvalitet på sina fasta situationer, vilket kan vara lagets räddningsplanka ut ur formsvackan. Dock visade Djurgården härlig kampvilja i defensiven och höll tätt för tredje gången i rad, trots att det var kaos på flera Piteåhörnor.

I elitettan hände det grejer. AIK tog ett jättekliv mot damallsvenskan 2021 genom att vinna med 2–0 i Skellefteå mot Sunnanå samtidigt som Morön föll med hela 4–0 hemma mot BP och Hammarby föll med 3–1 hemma mot Alingsås.

Därmed har AIK nu nio poäng ner till det damallsvenska strecket. De är i och för sig tolv omgångar kvar. Men nio poäng är mycket. Och eftersom lagen bakom skall mötas inbördes har AIK råd att tappa nio poäng på de där tolv omgångarna – och ändå vara säkert på att spela i damallsvenskan nästa år.

Känslan är att AIK tar den ena platsen. Och att Morön, Hammarby och BP gör upp om den andra platsen. Just det, i dag blandade BP sig i toppstriden på allvar.

Gielnik lyfte Vittsjö över strecket – och ny domarskandal

Publicerad den av
14

Inlägget uppdaterat med klipp på ett högst tveksamt mål från elitettan

Två matcher återstår av första halvan av damallsvenskan. I dag fick vi veta att det blir Kristianstad som gör Göteborg och Rosengård sällskap på Champions Leagueplatserna i paus.

Vi fick också veta att det blir Växjö och antingen Djurgården eller Uppsala som firar halvtid på nedflyttningsplats.

För mig var Växjö–Vittsjö dagens huvudmatch. Vittsjö vann med 2–0 efter att Emily Gielnik gjort ett tidigt och ett sent mål. Det tidiga var ett friläge där hon kallt och rutinerat inte stressade upp sig utan använde all tillgänglig tid för att komma till bästa möjliga avslut. Det sena målet var en hård nick från nära håll efter ett fint inlägg från Clara Markstedt.

Det var en rätt dålig fotbollsmatch, där det fanns ganska mycket mer att kräva av passningsspelet. Men för Vittsjö spelar det inte någon större roll. Man vann och passerade trion Uppsala, Djurgården och Växjö. Även om Vittsjö långt ifrån gjorde någon stormatch i dag är känslan att de snart har lämnat nedflyttningsstriden.

För Växjö lär det däremot bli kamp för kontraktet säsongen ut. Framför allt måste man hitta en bättre offensiv. För fem gjorda mål på elva matcher är för dåligt.

Linköping vann med 3–1 mot Uppsala. Det gör att upplänningarna riskerar att trilla ner under strecket i morgon. Trots det tycker jag att Uppsala får godkänt för den första halvan av serien. Uppsalas trupp är tveklöst den minst meriterade i serien, och således också den man kan ha minst krav på. att laget troligen håller sig på fast mark efter elva omgångar är starkt.

Efter tre raka förluster ställde Linköping idag upp med ett 3–5–2 där Ronja Aronsson, Lina Hurtig och Sofie Bredgaard spelade på centralt mittfält och där Alva Selerud och Uchenna Kanu var forwards. Det gav tre poäng, och bara två poäng upp till Champions Leagueplats efter halva serien.

I Eskilstuna vann hemmalaget en jämn match mot Piteå med 2–0. Gästernas målvakt Guro Pettersen bjöd på det matchavgörande 1–0-målet. Efter fem omgångar, när jag gick igenom de fyra topplagens anfallssätt, var Piteå med i guldstriden. Sedan dess har laget tagit en poäng på sex matcher – och nu är man farligt nära nedflyttningsstriden.

Dagens glädjeämne för Piteå var förstås att Madelen Janogy var tillbaka i damallsvenskan. Hon spelade en kvart. Det tråkiga utöver förlusten var att Josefin Johansson tvingades kliva av skadad efter en smäll i 80:e minuten. För övrigt kunde väl Johansson ha fått straff i den situationen?

Eskilstuna och Kif Örebro står på 14 poäng och är väl därmed det närmaste mittenlag vi kommer i tabellen. United avslutade en ojämn vår med seger. En vår där man halkat efter medaljlagen trots att man tagit poäng av de båda seriesuveränerna. En vår där Loreta Kullashi varit lagets stora stjärna. Hon gjorde sitt nionde mål i dag och har stått för halva lagets målskörd.

Dagens sista match vann Kristianstad med 2–1 i Örebro. Av det jag såg kunde Kif mycket väl fått med sig en poäng. Men KDFF är starkt nu. Efter inledande förluster mot Göteborg och Rosengård har Kristianstad nio raka utan förlust. Och på de senaste fem matcherna har det blivit fina 13 poäng.

Noterbart är att Kristianstad redan har klarat av bortamatcherna mot samtliga övriga lag som just nu återfinns på tabellens övre halva. Spelschemat är således helt klart en sak som talar för att KDFF skall ta en Champions Leagueplats. En annan sak som talar för Elisabet Gunnarsdottir:s lag är att man nu får in tre backar.

Ihop med Umeå och Uppsala är Örebro det lag som överraskat mig mest. Jag tippade dem på nionde plats, och skrev att det var frestande att sätta Örebro på nedflyttningsplats. Jag är glad att jag satte laget ovanför strecket.

För Kif 2020 har visat sig vara ett både stabilt och svårslaget lag. Utöver ett taktiskt debacle mot Rosengård har Kif varit med i samtliga matcher ända in i slutminuterna. Av de fem förlusterna är fyra med uddamålet.

I morgon avslutas den vårsäsong som kanske snarare borde kallas sommarsäsong med matcherna Göteborg–Umeå och Djurgården–Rosengård. Då kan vi fullt ut halvtidssummera topp- och bottenstrid.

I elitettan tog Älvsjö i dag ett stort steg mot nytt kontrakt genom 2–1-seger i sexpoängsmatchen mot Sandviken. Alingsås var också på väg mot en blytung 2–1-seger, men Lidköpings Sandra Lagerbratt kvitterade i 96:e minuten av de närmare 110 som matchen pågick.

Resultatet gör att Lidköping är över nedflyttningsstrecket efter elva omgångar – men bara på bättre målskillnad än Sandviken. Alingsås ligger på tionde plats, sju poäng ovanför strecket.

Lidköping skall för övrigt tacka domaren Helena Ögren för dagens poäng. För det här målet borde ju förstås aldrig ha godkänts. Men taktiskt att skicka in en motståndarback i målvakten så att man får tomt mål… Orsaken till de 20 tilläggsminuterna var att Alingsåsmålvakten Amanda Nordberg fick hämtas med ambulans efter det här målet.

Trio till Kristianstad – Wiegman till England

Publicerad den av
9

Under fredagen presenterades fyra nya spelare till damallsvenskan. Och i dag meddelade Göteborg att de lånar ut amerikanska backen Annika Schmidt till Sunnanå. Det borde ha varit de sista truppjusteringarna inför de tolv återstående omgångarna. Så nu vet vi vilka spelare det är som skall göra upp i höst.

Alla fredagens fyra nyförvärv gjordes av klubbar på medaljplats. Fyran Linköping hämtade hem en forward i Rachel Hill, medan Kristianstad värvade tre spelare med defensiva kvaliteter i Lauren Barnes, Hailie Mace och Franziska Jaser.

Jag måste säga att det förvånade mig att LFC plockade in två forwards under det här fönstret. En offensiv spelare var rimligt att ta in, men den andra borde väl ha varit en mittback? Nu har LFC en rätt framtung trupp med sju forwards, men bara sex backar.

Kristianstads värvningar känns mer rimliga. Det är tre spelare som alla kan spela i backlinjen, men där fjolårets Rosengårdsspelare Hailie Mace även är användbar som forward. Mace har vi alltså sett i Sverige tidigare.

De båda andra är nya ansikten i svensk damfotboll. Jaser är ett oskrivet kort. Hon har gjort kring 20 landskamper för Tyskland på ungdomssidan, och fick göra två inhopp i Bayern München som 18-åring, Sedan var hon en säsong på college, innan hon kom hem till Freiburg, där hon inte lyckades få någon speltid. De senaste fyra åren har 24-åringen spelat i schweiziska FC Basel.

Om Jaser är oskriven har 31-åriga Lauren Barnes en lång och fin meritlista. Hon är försvarsklippa i OL Reign (det lag som tidigare hette Seattle Reign) sedan 2013, och har dubblerat med spel i Australiens W-league för de två olika Melbourneklubbarna. Hon ingick i USA:s landslagstrupp vid She Believes cup 2016, men fick aldrig chansen att debutera. Barnes känns precis som den försvarsgeneral som KDFF sökt efter.

Apropå nyförvärven. Jag vet inte om det beror på att jag är journalist, men man är ju lite intresserad av hur klubbarna kommunicerar sina nyheter.

LFC tycks bara ha gått ut med pressreleaser, en för vardera spelare. På twitter lyckades de skriva fel förnamn på sitt japanska stjärnförvärv.

Kristianstad valde att samla till presskonferens för att samtidigt presentera alla sina tre nya spelare. Det finns förstås fördelar med båda uppläggen. Men det optimala är förstås både och.

Kristianstad sände för övrigt sin presskonferens på Facebook. Det gillar man, även om det som tv-produktion betecknat var undermåligt. De hade ingen mikrofon och befann sig i en för ändåmålet mycket dålig lokal med eko och mycket bakgrundsljud. Dessutom lyckades man inte få igång sändning i tid, så vi som såg den fick gissa vilka spelare det var som presenterades. Men det är ju bra att testa sig fram, och nästa gång gör man säkert många saker bättre.

En notering jag gjort är att klubbarna i allmänhet är väldigt dåliga på bilder. Har man den nya spelaren på plats finns det ett värde både för klubb och media att klubben drar på spelaren en matchtröja och knäpper ett par bilder för fri publicering som man sedan bifogar pressreleasen.

Det om spelarpresentationer. På måndag kväll når vi halvtidspaus i damallsvenskan. Det är ju väldigt jämnt på många håll, och vi har flera intressanta matcher framför oss. I elfte omgången är mötet mellan lagen på nedflyttningsplats, Växjö och Vittsjö, den mest intressanta. De båda lagen möts för övrigt redan igen i 13:e omgången. Alltså två gånger på tre omgångar.

Vinnaren mellan Vittsjö och Växjö har bra chans att tillbringa seriens halvtidspaus ovanför nedflyttningsstrecket. För inte tar väl Djurgården poäng mot Rosengård?

För tips av matcherna i elfte omgången hänvisar jag till bloggen damfotboll.org. En match i omgången visas på SVT, det är Eskilstuna–Piteå. En match där Madelen Janogy skall vara redo för comeback.

Under lördagen hände det saker i elitettan. Det jämnade ut sig både i toppen och botten. I toppen åkte AIK på första förlusten när man föll med 1–0 i derbyt mot BP. Och i botten  tog Sunnanå sina första poäng genom 3–0-seger i måstematchen mot Kvarnsveden. I övrigt vann Morön toppmötet med Kalmar med 2–0 och Jitex slog Mallbacken med 1–0.

Sunnanå startade för övrigt dagens match med fyra sommarvärvningar och fyra lånespelare från Umeå. Man hade alltså bara tre spelare i startelvan som man hade i träning så sent som för ett par veckor sedan.

Det var alltså knappast ett samtränat lag Sunnanå spelade med. Egentligen är det ju långt ifrån den arbetsro och kontinuitet man vill ha. Men trots all röra i Sunnanå är laget nu med i serien på allvar.

Däremot ser det otroligt mörkt ut för Kvarnsveden. Bara sju gjorda mål på elva matcher talar för att det kan bli division I nästa år.

Även om Jitex och BP fortsatt har viss toppkänning så känns det numera som att det är mellan AIK, Morön och Hammarby som kampen om de allsvenska platserna kommer att stå.

Jag såg andra halvleken av Moröns segermatch i dag. Där spelade laget en ganska enkel fotboll. Enkel, men effektiv. Så fort de fick bollen sökte de sina snabba forwards Hayley Dowd och Katrina Guillou. De har även duktiga kantspelare i Christine Tjärnlund och Ellen Schampi. Den senare har en väldigt fin vänsterfot.

Morön startade med dansk målvakt och fem amerikanska utespelare. Lagets djupledshot är såpass bra att det absolut kan sluta topp två. Morön måste vara ett väldigt jobbigt lag att möta.

Kollar vi internationellt föll svensklaget LSK i dag i norska toppserien borta mot Avaldsnes. Därmed kommer Rosenborg eller Vålerenga gå upp i serieledning i morgon.

I dag tog Røa sina första poäng för året genom 1–0-seger borta mot Klepp. Røas tränare Geir Nordby blev assisterande tränare i klubben 1997 och chefstränare 2006. För två veckor sedan nådde han upp i 600 matcher som Røatränare. Makalöst.

I träningsmatcher ute på kontinenten gjorde Amanda Ilestedt och Marija Banusic varsitt mål.

Veckans största internationella nyhet är att Nederländernas förbundskapten Sarina Wiegman byter jobb och land efter OS. Hon är nämligen Phil Neville:s efterträdare som Englands förbundskapten.

Wiegman har ju lett Nederländerna till EM-guld på hemmaplan 2017 och VM-final i fjol. Nästa EM går i England, så hon skulle kunna vinna EM-guld på hemmaplan två gånger i rad…

Jag har för övrigt stort förtroende för Wiegman. Hon verkar vara en lysande tränare. Dock är ju frågan om hon inte får lite väl kort tid på sig för att bygga ett engelskt guldlag.

Från fredag (den 21 augusti) till söndagen den 30 augusti avgörs slutspelet i Champions League i norra Spanien. Som jag tidigare berättat har Atletico Madrid fått in coronafall i truppen. Nu har även mästarlaget Lyon fått ett coronafall. Den drabbade är målvakten Lola Gallardo, som man rekryterade från just Atletico. Ännu finns det dock inga signaler om att slutspelet skall vara i fara.

Apropå slutspelet i Champions League, så skall man kunna se det på svensk tv på Viasat. Kul.

Maktdemonstration, taktisk triumf – och otäck skada

Publicerad den av
24

Det har varit en händelserik damallsvensk lördag. I toppen är Göteborg tillbaka i serieledning. Laget gav bästa möjliga svar på Rosengårds imponerande 9–1-seger från Uppsala. I dag var det Göteborg som stod för en maktdemonstration i Piteå. 5–1-segern var snarast i underkant.

I övrigt blev det segrar för Umeå, Örebro, Eskilstuna och Kristianstad, samt tyvärr en riktigt otäck skada på Kristianstads Mia Carlsson. Men vi tar det i tur och ordning.

Det här var en damallsvensk lördag som startade väldigt stelt. I varje fall för oss som satt och tittade på Sportbladet Play. Inledningsvis var det stillbilder från Piteå, och försnacket från Umeå kunde jag inte se alls.

Det var ändå matchen i Umeå som jag fick igång först, precis efter matchstart. De frusna bilderna från mötet Piteå–Göteborg tinade upp så att det blev rörligt strax efter att Rebecka Blomqvist hade placerat in 0–1 i närmaste krysset.

Rebecka Blomqvist

Den här dagen gick det för övrigt återigen att se en match på dator och en på mobil, vilket ju faktiskt det minsta man kan begära. Jag tycker ju att man även bör kunna se två matcher samtidigt på olika datorer, fast det har inte gått den här omgången.

Min första huvudmatch var den i Piteå, där Göteborg valde att starta med alla sina tre forwardsstjärnor. Rebecka Blomqvist hade i en släpande roll – precis som hon var i slutet av matchen mot Linköping – bakom Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund.

Det innebar att Julia Zigiotti fick ta ett halvsteg bakåt i planen medan Filippa Angeldahl hamnade på bänken. Det känns som en betydligt bättre mittfältslösning för Göteborg som redan från start kändes betydligt mycket vassare i offensiven än man gjort i de första halvlekarna mot Rosengård och Linköping.

Angeldahl har inlett debutsäsongen i Göteborg stabilt utan att glänsa. Jag tycker att det blir lite för mycket sidled från henne. I den roll hon har vill man se lite mer offensiva initiativ.

Precis som jag skrev inför omgången så har Piteå haft det jobbigt med att försvara på kanterna, vilket kändes som ett stort problem inför matchen då ju kantspelet är Göteborgs stora styrka. Det märktes från start. Piteå hade väldigt jobbigt i sitt vänsterförsvar. Därifrån kom 0–1 och ytterligare flera fina lägen redan första kvarten.

Sedan flyttade Stellan Carlsson över Josefin Johansson till vänstersidan. Det hjälpte något, men inte bättre än att även 0–2 kom från Göteborgs högersida. Det var faktiskt en storspelande Guro Pettersen som höll nere siffrorna före paus. 0–4 hade absolut inte varit missvisande.

Piteås enda målchans före paus var slumpartad, när Nina Jakobsson träffades av en rensning. Man hade nog behövt för ett mål där för att få känna lite vittring. Och man hade definitivt behövt få mål på Josefin Johanssons chans i 52:a minuten. Avslutet gick dock i stolpen, och sju minuter senare gjorde istället Hammarlund 0–3.

Pauline Hammarlund

Resten av matchen spelade Göteborg av snyggt. Hammarlund och Blomqvist blev tvåmålsskyttar. Blomqvist hade dessutom ett assist.  Det måste vara svårt att hålla henne på bänken framöver.

På övertid kunde Julia Karlernäs göra ett tröstmål när Jennifer Falk kom lite snett på ett inlägg. Men det ändrar inte det faktum att det totalt sett var klasskillnad mellan lagen.

I Umeå var det jämnt med lite plus för Vittsjö före paus. Hemmalaget UIK var aldrig ofarligt och kom också till ett par 100-procentiga målchanser under de första 45. Efter paus var hemmalaget det klart bättre laget, och man tog till slut en stark 3–0-seger.

Här gjorde Tove Enblom två riktigt fina räddningar i 2–0-ledning. Umeås målvakter har haft det tufft i serieupptakten. Kul för Enblom att få agera lite matchvinnare. Kul också att 17-åriga Monica Jusu Bah fick göra mål. Hon ser riktigt rapp och intressant ut – ett framtidsnamn. Segern ger Umeå lite tillfälligt andrum.

För Vittsjö var det en riktigt tung förlust. Framför allt har man väldiga problem i backlinjen. Gissningsvis kommer man att presentera två defensivt inriktade spelare de kommande dagarna, varav minst en bör vara mittback.

Jag valde bort de första halvlekarna i de båda matcher som startade 15.00. I Eskilstuna var det redan 3–0 i paus, vilket gjorde att matchen på stadion blev huvudmatch i den andra halvleken. Där ledde Örebro med 1–0 efter 45 minuter.

Båda matcherna blev mållösa efter paus. Tre sköna poäng vardera till Eskilstuna och Örebro alltså. Och i båda fallen känns det som att det var högst rättvist. För Eskilstuna gjorde Loreta Kullashi två nya mål, vilket gör att hon är uppe i åtta mål och återigen är ensam ledare i skytteligan. Segern gör också att Eskilstuna avancerar två placeringar till den femte.

Loreta Kullashi

I Stockholm höll Djurgården bollen på Örebros planhalva i halvlekens första 25–30 minuter, dock utan att komma till målchanser. När man trodde att hemmalaget skulle öka trycket och sätta in en rejäl sista anstormning var det istället gästerna som tog över.

Örebro kontrollerade sista kvarten och kunde ha gjort ett par mål till. Bland annat hade Karin Lundin en kanon i ribban och inhopparen Frida Skogman tvingade hemmamålvakten Kathrine Østergaard Larsen till en kanonräddning.

Tre rättvisa poäng till Örebro, som får lite andrum – om man nu kan prata om det i en tabell där det skiljer fyra poäng mellan femte och tolfte plats? Djurgården däremot åkte på första hemmaförlusten och är numera bara över nedflyttningsstrecket på målskillnad. Under det där strecket ligger numera Växjö och Vittsjö.

I Linköping chockade gästerna Kristianstad på flera sätt. Dels med ledningsmål redan i fjärde minuten. Ett fint anfall avslutades av Therese Sessy Åsland. Men Cajsa Andersson, som hade fått chansen i hemmamålet, borde väl ändå ha tagit det skottet? Tidigare landslagsaktuella Andersson har inlett säsongen svajigt, och känns nu som ganska klar tvåa bakom Matilda Haglund.

Matilda Haglund

Den reaktionssnabba och spelskickliga 23-åringen från Järpås i Lidköpings kommun har sett väldigt bra ut i år. Jag har varit nära att berömma henne flera gånger tidigare, men det har fallit bort. Nu saknades hon i Linköpings mål i matchupptakten.

Det var 0–3 i paus. Utöver det första målet går det inte att lasta Cajsa Andersson. LFC körde totalfast i ett ombyggt Kristianstad. Skånskorna hade en nykomponerad trebacklinje med Alice Nilsson, Eveliina Summanen och Mia Carlsson. I försvar spelade man 5–1–3–1 med fokus på att stänga mitten. Och det lyckades lysande.

Linköping vill gärna spela centralt, och fastnade gång på gång i Kristianstads fälla. Man kan kalla det en taktisk triumf från tränare Elisabet Gunnarsdottir. Therese Sessy Åsland hade fantastiska 45 minuter och följde upp 1–0-målet med två läckra assist till Amanda Edgren och Svava Ros Gudmundsdottir.

Elisabet Gunnarsdottir

2–0 var ett fantastiskt mål. Både Åslands läckra passning och Edgrens två toucher var mästerliga. I paus hade jag 5–1 i heta målchanser till Kristianstad. Den officiella statistiken visade 3–0 i hörnor till Linköping men hela 8–1 i avslut på mål till gästerna.

Linköpings drag att ha Nilla Fischer centralt med ansvar för att ta hand om snabba Gudmundsdottir var ingen succé. Landslagsbackens svaghet i löpduellerna avslöjades där skoningslöst. Vid isländskans 3–0-mål agerade Fischer väldigt passivt och gav inte Cajsa Andersson nödvändig hjälp.

Kristianstad kunde dock inte jubla fullt ut i paus. Man åkte nämligen på en riktigt otäck skada på Mia Carlsson. Hennes vänsterfot hängde på ett sätt som tyvärr skapade känslan av fraktur och en riktigt lång frånvaro.

Bilden på Carlssons hängande fot var dagens riktiga skräckupplevelse. Det är bara att hålla alla tummar och tår för Carlsson.

Mia Carlsson

Den andra halvleken hade Linköping bollen utan att komma till speciellt många chanser. Den bästa hade Ebere Orji redan i 47:e minuten. Hennes nick i stolpen hade behövt bli mål för att LFC skulle kunna vända. En reducering där kunde ha ändrat på saker, för Kristianstad såg tröttkört ut ganska tidigt i den andra halvleken. Man orkade inte alls löpa lika mycket i offensiven, utan fastnade oftast på egen planhalva.

Men Kristianstad orkade ändå hålla emot. Skånskorna höll första nollan för säsongen och är nu bara en poäng bakom Linköping i tabellen. Ett LFC som skall till Malmö för att möta Rosengård på onsdag. Samtidigt tar KDFF emot Växjö.

Mia Carlssons skada svider förstås för Kristianstad. På övertid var jag rädd för en ny skada. Ebere Orji stod för en ful aktion när hon knuffade in Alice Nilsson i Brett Maron. Målvakten var i luften när smällen kom, och landningen var inte snygg. Jag var rädd för en ny knäskada, men Maron reste sig och spelade ut matchen. Hoppas att det gick bra med Maron.

Brett Maron

Orji fick gult kort, vilket jag tycker är helt riktigt. Den där typen av smällar mot målvakter som är i luften och har händerna på bollen är farliga, och bör stävjas. Jag minns att Mimmi Larsson hade två sådana mot Jennifer Falk i toppmötet med Göteborg utan åtgärd.

En rolig grej på övertid var att 15-åriga Mathilde Janzen fick ett par minuter på planen. Supertalangen som spelar sin landslagsfotboll för Tyskland är en riktigt spännande spelare. Jag hade hoppats få se henne några minuter till. Men kul ändå att hon nu fått göra sin damallsvenska debut.

I elitettan är det numera bara tre lag kvar i toppstriden. Hammarby vann nämligen i Kalmar med 2–1. Kalmar var det lite bättre laget före paus, och ledde rättvist med 1–0 halvvägs.

Efter paus var det Hammarbys match. Man rullade upp Kalmarförsvaret två gånger första tolv minuterna och gjorde två fina mål – Emma Jansson och Emma Westin målskyttar. Sedan hade Bajen bra kontroll fram till övertiden. Då exploderade Kalmar och hade tre fina kvitteringschanser i samband med hörnor, bland annat en nick i ribban från Tabby Tindell.

Kalmar hade nog behövt få in en kvittering där. För nu krävs det väldigt mycket om småländskorna skall kunna sluta topp två i år. Dels måste man för egen del rada upp segrar. Samtidigt måste man hoppas att två lag i trion AIK, Morön och Hammarby drabbas av rejäla svackor.

Även Jitex tappade mark i toppen. Mölndalslaget tog ledningen borta mot AIK. Men Solnaklubben vände till 4–2-seger, och kommer allt närmare damallsvenskan.

I mitten och botten tog BP och Alingsås viktiga segrar. Som det ser ut nu är det tre av Sandviken, Lidköping, Kvarnsveden och Sunnanå som kommer att åka ur.

Apropå näst högsta divisionen. I Forum elitettan har jag i dag skrivit om tre nyförvärv i serien.

Statistisk genomgång av två toppstrider

Publicerad den av
1

Vi är nu både en tredjedel in i damallsvenskan och elitettan. Inspirerad av Fotbollskanalens Statistikbloggen angående herrfotboll har jag kollat på lite statistik kring våra högsta serier.

Avsikten var att kartlägga vilka lag som har kvar chansen på guldet, Champions Leagueplats och på uppflyttning till damallsvenskan.

Jag valde att kolla på de senaste tio säsongerna där det varit tolv lag i damallsvenskan. Det innebär alla säsonger sedan 2009 utöver 2014, då det ju bara var elva lag som slutförde serien. Och jag har förstås kollat på alla sju elitettansäsonger.

Men först damallsvenskan. Och först en koll på vad som brukar krävas för att nå toppositionerna.

Vinnarna av SM-guldet har under perioden 2009–19 haft 48–62 poäng enligt följande fördelning: 48-48-49-49-51-51-55-55-59-62. Medianen går alltså vid 51 poäng och snittet ligger på 52,7.

Vinnarna av de stora silvermedaljerna (tvåorna) har haft 42–55 poäng enligt följande fördelning: 42-45-47-48-48-48-48-50-52-55. Medianen således 48 poäng och snittet ligger på 48,3.

De lag som kommit trea och fått lilla silvermedaljen har haft 38–46 poäng enligt följande fördelning: 38-38-39-40-41-44-45-45-45-46. Medianen går mellan 41 och 44, alltså 42,5. Och snittet ligger på 42,1.

Slutligen har bronsmedaljörerna tagit 33–45 poäng enligt följande fördelning: 33-36-37-38-38-39-40-43-44-45. Medianen blir 38,5 och snittet ligger på 39,3.

Vilka slutsatser i årets damallsvenska kan man då dra utifrån de här?

Egentligen inga alls. Det är 45 poäng kvar att spela om, och rent teoretiskt kan fortfarande alla lag nå minst 49 poäng, vilket skulle kunna räcka till guld.

Mer intressant är att kolla på hur det sett ut efter sju omgångar. Och då noteras att det blivande guldlaget har legat på mellan 15 och 21 poäng efter sju omgångar. I år leder Göteborg på 17 poäng, vilket skulle kunna antyda att årets guldnivå kommer att hamna kring snittet, alltså just över 50 poäng.

Noterbart också att hälften av åren har det lag som varit i tabelltopp efter sju omgångar också vunnit guldet. Fyra gånger har tvåan vunnit och en gång har trean tagit guldet. Lag på plats fyra eller lägre har således inte tagit något guld.

Av de fem blivande guldlag som legat två eller trea efter sju omgångar har två haft samma poäng som ledaren och två varit en poäng bakom. Ett guldlag har varit två poäng bakom – Linköping 2009.

Det har alltså krävts att man legat topp tre, samt att man varit inom två poäng från serieledning efter sju omgångar. Utifrån det kan man dra slutsatsen att bara tre lag har kvar en rimlig chans att vinna SM-guldet, och att det är Göteborg, Rosengård och Linköping. Övriga nio är i princip redan borta.

I guldstriderna har det alltså inte blivit några större omkastningar från omgång sju till omgång 22. I årets damallsvenskan skall det delas ut tre platser till nästa års Champions League. Och i kampen om att komma topp tre har det däremot blivit ganska stora omkastningar.

Dock skall noteras att av de 20 lag som legat etta eller tvåa efter sju omgångar har 19 slutat på topp tre. Serieledarna har alltid löst en topp tre-plats medan tvåorna gjort det i nio av tio fall. Bara Linköping 2015 föll från andra till fjärde plats.

Utifrån det bör ju Göteborg och Rosengård ha väldigt goda chanser att ta varsin plats i Champions League 2021/22.

Den tredje platsen är däremot betydligt mer öppen. I bara fyra av tio fall har det tredjeplacerade laget efter sju omgångar också slutat topp tre.

Här har det tvärtom varit ganska stora omkastningar. 2012 låg exempelvis Linköping på nionde plats efter sju omgångar, hela åtta poäng bakom trean. Men LFC lyfte sig i de sista 15 omgångarna, där man tog 32 poäng. Det gjorde att man avancerade till en slutlig tredjeplats.

Och 2015 stod Piteå för en liknande prestation. Norrbottningarna var sjua, sex poäng bakom topp tre, efter sju omgångar. Man tog dock 36 poäng på de sista 15 omgångarna och avancerade till tredjeplatsen.

Utifrån hur det sett ut de tio senaste åren kan således inte nuvarande trean Linköping känna sig tryggt på att sluta topp tre. De lag som finns inom åtta poäng bakom LFC, och som således har kvar chansen till en Champions Leagueplats är Piteå, Kristianstad, Eskilstuna, Djurgården och Kif Örebro.

Just Örebro har för övrigt presenterat ett intressant nyförvärv i dag. Det är 25-åriga och 14-faldiga kanadensiska landslagsspelaren Lindsey Agnew som lånas in från amerikanska storlaget North Carolina Courage. Hon är i första hand en offensiv kantspelare eller forward.

I dagarna har även Växjö stärkt upp sin offensiv. Småländskorna har skrivit ett 1,5 år långt kontrakt med den i Birmingham uppväxta nigerianskan Ini-Abasi Umotong. Hon är forward, och även det känns helt klart som ett spännande namn.

Agnew är inte spelklar till Örebros hemmamatch mot Vittsjö i morgon. Däremot bör Umotong kunna debutera för Växjö i morgon hemma mot Djurgården. Det är två matcher som Örebro och Djurgården bör vinna om de skall ha chansen att ta in de där åtta poängen de ligger bakom Linköping.

I övrigt i morgon har vi Kristianstad–Umeå och Rosengård–Piteå, matcher där de skånska hemmalagen är ganska klara favoriter.

I dag har det spelats fem matcher i den nionde omgången av elitettan. Även om det fattas en match innan alla lag har spelat nio matcher så har alla de lag som rent statistiskt har kvar en rimlig chans till uppflyttning spelat i omgången.

Det blev segrar för AIK, Morön, Hammarby, Jitex och IFK Kalmar. Och det är just mellan de fem lagen det kommer att stå.

Under de sju tidigare åren som elitettan har funnit har de två lag som gått upp legat på placeringarna ett till fyra efter nio omgångar.

Faktum är att fyran efter omgång nio har tagit sig upp på slutlig topp två vid tre av sju säsonger. Den största klättringen stod IK Uppsala Fotboll för i fjol. Efter nio omgångar hade fyran IKUF fem poäng upp till damallsvensk plats. I sluttabellen blev man tvåa, en poäng före trean Hammarby.

Kollar man poängskörden kan man se att de lag som haft 23 poäng eller fler efter nio omgångar också har tagit en damallsvensk plats. Det talar således för att AIK spelar i högsta serien nästa år.

Tvåa i årets elitettan ligger ju Morön med 22 poäng. En lite udda notering här är att fyra lag tidigare har stått på 22 poäng efter nio omgångar. Bara ett av dem har lyckats ta sig upp i allsvenskan.

I fjol ledde exempelvis Hammarby elitettan på just 22 poäng när en tredjedel av serien var spelad. Och de slutade som bekant trea. Även Kvarnsveden 2014 och Assi 2017 har varit topp två på 22 poäng efter nio omgångar utan att orka stå distansen ut.

Däremot har hela fem lag som stått på 20 poäng efter nio matcher lyckats ta damallsvenska platser. Senast gjorde både Kungsbacka och Örebro det 2018. Det skulle ju kunna tala för Hammarby som står på 20 poäng nu – och som hade just 20 poäng efter nio omgångar senast de gick upp i damallsvenskan, 2016.

När det gäller poängkrav för att sluta topp två i elitettan noteras att det lägsta något lag lyckats gå upp med är 54 poäng. Det var Hammarby 2014.

Treorna har haft följande poäng de sju åren: 47-52-52-53-54-55-56. Når man upp över 56 poäng har man således en bra chans att sluta topp två.

Nu är det 17 omgångar kvar, alltså 51 poäng att spela om.

I dagens omgång kikade jag lite på mötet Sunnanå–IFK Kalmar 0–4. Kalmar såg bra ut i dag. Men det beror ju rätt mycket på motståndet. För Sunnanå såg verkligen inte bra ut.

Skelleftelagets defensiv var verkligen inte av elitklass. Ofta prioriterade hemmaspelarna att bevaka yta framför motståndare i eget straffområde. Och det är sällan något framgångsrecept. Många agerade bolltittare och det såg väldigt passivt ut.

Allt är dock inte mörker i tabelljumbon. Amerikanska nyförvärvet Caroline Murray är en riktigt bra kantspelare. Även forwarden Ebba Grenholm ser spännande ut. Men de båda är alldeles för ensamma.

I Kalmar tänkte jag studera vänstermittbacken Kajsa Lang lite extra noga. Hon skrev bara ett halvårskontrakt med Kalmar eftersom hon tänkte börja plugga på college i höst. Men i coronatider släpper inte USA in några nya studenter, så Lang blir kvar i Sverige. Då har Kif Örebro visat seriöst intresse för backen.

Offensivt såg Lang bra ut. Hennes långa inkast är ett spännande vapen. Det var dock ingen bra match att studera henne närmare, för Sunnanå satte inte henne på några svårare defensiva problem.

19-åriga Lang är en ung talang. En ännu yngre talang är Moröns Tuva Skoog. Hon hoppade in och gjorde 4–1-målet när Morön vann med 6–1 borta mot Bollstanäs i dag. Skoog debuterade i elitettan redan i fjol. Det är anmärkningsvärt med tanke på att hon är född 2005. Har vi några fler spelare födda 2004 eller 2005 i näst högsta divisionen?

I morgon avslutas alltså den nionde omgången av elitettan med matchen Älvsjö–Alingsås. Det är en match som för båda lagen handlar om att skapa marginal till bottenträsket. Där nere gör Sandviken, Lidköping och Kvarnsveden nu Sunnanå sällskap.

Houston – We can hear you

Publicerad den av
Svara

Houston Dash har vunnit sin första titel. Skrällaget vann finalen av NWSL Challenge cup med 2–0 mot Chicago Red Stars.

Dash grundades 2013 och gjorde sin första NWSL-säsong året därpå. Man har aldrig tagit sig till ett ”riktigt” slutspel, utan bästa tabellplaceringen är femte från 2015.

I fjol kom man på sjunde plats av nio lag, vilket gjorde att det knappast var någon som nämnde Houstonklubben som tänkbar segrare inför den här månadslånga turneringen i Utah.

Man vann bara en match i grundserien. Men när slutspelet började var Houston superstabilt. Man släppte inte in ett enda mål i kvarts-, semi- eller final. Och nyss fick lagkapten Rachel Daly höja glaspokalen.

Just Daly vann skytteligan och blev även korad till turneringens bästa spelare, MVP.

I finalen var det Kristie Mewis som visade vägen genom att ordna en straff redan efter 3.30. Straffen satte den tidigare Kristianstadsmittfältaren Sophie Schmidt hur säkert som helst.

En otroligt viktig spelare i Houston var säkra målvakten Jane Campbell. Hon är bäst i NWSL på att rädda straffar, något som blev avgörande i kvartsfinalen. I finalen gjorde Campbell ett misstag i 14:e minuten, men Savannah McCaskill lyckades inte förvalta det läget hon fick, utan träffade stolpen.

Chicago försökte flytta fram på slutet. Då kontrade Houston. Och i första övertidsminuten frispelades Shea Groom av Daly. Groom rundade Alyssa Naeher och rullade in bollen i tomt mål. Strax efter bröt segerjublet ut i Houston.

Jag har sett en hel del av slutspelet. Och även om Daly var bra och stod för avgörande insatser var jag mest imponerad av en annan Houstonspelare, nämligen snabba, kanadensiska kantspelaren Nichelle Prince.

Jag tycker inte riktigt att det har lyft när jag sett henne tidigare. Men i den här turneringen imponerade hon stort. Hon hade inte bara fart, utan visade även utmärkt teknik.  Motståndarnas vänsterbackar lär ha drömt mardrömmar om Prince efter matcherna mot Houston.

Finalen kan ha varit den sista matchen som spelas i NWSL i år. Ännu så länge finns det inga besked om någon mer verksamhet. Skulle det vara så att damfotbollen i USA tar vinterlov redan nu så känns det troligt att amerikanska spelare gärna vill komma över till Europa i vinter. Får vi se några i damallsvenskan?

På svensk mark har vi i dag sett AIK dra ifrån i toppen av elitettan. Man vann mot Sunnanå med 3–2 och har därmed full poäng efter åtta omgångar. AIK är verkligen laget att slå i vår näst högsta division.

Dagens svensk hittar vi dock i Norge. Där gjorde Mimmi Löfwenius två mål när LSK gick upp i serieledning. Löfwenius är en spelare som jag följde på nära håll i början av hennes karriär. Hon gjorde ju en säsong i Boråsklubben Dalsjöfors.

Då trodde jag att Löfwenius skulle kunna bli landslagsspelare. Hon är teknisk, målfarlig och väldigt irrationell och sevärd – en spelare som det händer saker kring. Inte minst utmärker hon sig genom att alltid bli extremt glad när hon gör mål.

Hon fick ju åka med som reserv till Kanada 2015. Men sedan har två graviditeter gjort att hon inte känts aktuell. Men kanske att hon kan vara ett namn för Peter Gerhardsson i höst – om det nu blir någon landslagsfotboll det här året.

I dag mot Klepp gjorde Löfwenius 2–0 och 3–0. Hennes andra mål är ett riktigt klassavslut och ses 2.00 in i klippet nedan. Löfwenius första mål kommer efter 1.35.

I och med dagens två mål står Mimmi Löfwenius nu på tre mål efter fyra omgångar.

Hyllning av Michaela Hermansson

Publicerad den av
3

AIK vann i dag med 2–0 mot Mallbacken och rusar mot damallsvenskan. Ja, jag vet att det är tidigt, att avstånden inte är jättestora och att en formsvacka kan kosta mycket.

Men sju raka segrar imponerar. Målskillnaden 18–2 också. I upptakten av serien har AIK både varit vassast framåt och stabilast bakåt. Det är således ingen slump att man kommer att ha minst fem poäng ner till strecket när den sjunde omgången av elitettan är färdigspelad.

Den här omgången innehöll några oväntade resultat. Största skrällen var att Kvarnsveden tog poäng hemma mot Hammarby. Näst största vara att Sandviken reste sig från 8–0-smällen senast mot Hammarby och vann med 2–1 mot tidigare serietrean Jitex.

En tredje skräll stod Älvsjö AIK för. Inför dagen hade man bara tagit poäng mot poänglösa seriejumbon Sunnanå. I dag tog Älvsjö en fin pinne hemma mot IFK Kalmar.

Ni minns kanske att jag tippade Kalmar på allsvensk plats. Det är som sagt tidigt. Men känslan är att när serien börjar sätta sig så kommer småländskorna snarare att vara ett mittenlag än en damallsvensk kandidat.

Frågan är när serien kommer att börja sätta sig. Spelschemat är ju faktiskt väldigt konstigt. Redan efter sex omgångar hade ju Älvsjö–Sunnanå, Kvarnsveden–Jitex samt AIK–Alingsås redan spelat båda sina inbördes matcher.

Det om serien. Det här inlägget skall framför allt vara en hyllning av en vänsterback som inte spelat en enda minut den här helgen – Michaela Hermansson.

Ni kanske undrar: Michaela vem?

Jag har varken träffat Michaela Hermansson, eller sett henne spela live. Ändå är jag full av beundran för Kvarnsvedens 30-åriga vänsterback. I en tid där det sägs att klubbkänsla inte längre existerar är hon klubbkänslan personifierad.

Hermansson är uppvuxen i Kvarnsveden, som är en stadsdel i Borlänge. Och hon bor nu med sin familj i Kvarnsveden – bara ett par hundra meter från idrottsplatsen.

Hon började spela fotboll i Kvarnsvedens IK som sex- eller sjuåring. Hon gjorde A-lagsdebut som 14-åring. Och i Kvarnsvedens IK har hon blivit kvar i 23 eller 24 år, med ett par korta avbrott.

Hon var mammaledig 2014. Och sedan försökte hon lägga av efter säsongen 2016. Men det gick inte så bra för Kvarnsveden i damallsvenskan utan henne. Så redan i maj 2017 gjorde hon comeback för att försöka rädda sitt älskade lag kvar i damallsvenskan.

Hon gjorde ett nytt försök att lägga av efter förra säsongen. I år är hon egentligen assisterande F19-tränare i klubben. Men vem dök upp i startelvan till segermatchen mot Älvsjö för två veckor sedan?

Jodå, Michaela Hermansson har gjort comeback igen. I dag satt hon på bänken under hela 0–0-matchen mot Hammarby. Visst måste man väl älska den lojaliteten?

I den här fyra år gamla intervjun i Dala-demokraten säger hon:

”Jag har aldrig haft en tanke att spela någon annanstans.”

Då skall man veta att hon var med i flick- och juniorlandslag i yngre åldrar, vilket bör ha gjort att hon fått större klubbars blick på sig. 2006 varierade hon tydligen mellan positionerna vänsterback och forward. På senare år har hon varierat mellan vänsterback och vänster yttermittfältare.

Jag läste en artikel om hennes klubbkänsla förra hösten, och var på gång att skriva den här hyllningen. Men något kom mellan, och nästa gång hennes namn dök upp hade hon slutat. Men nu när jag såg hennes namn i Kvarnsvedens laguppställning igen var det hög tid.

Michaela Hermansson sticker ut. Men hon är inte den enda elitspelaren som varit sin klubb trogen hela karriären. En annan riktig trotjänare är Kristianstads DFF:s Alice Nilsson. Hon började spela i Kristianstad som åttaåring, och 18 år senare är hon lagkapten i den enda klubb hon representerat.

Alice Nilsson

En tredje spelare man lätt kommer att tänka på under vinjetten lojala trotjänare är Frida Broström. Hon kom till Mallbacken som 19-åring, och gör nu sin 18:e raka säsong i den lilla värmländska fotbollsmetropolen. Imponerande.

Frida Broström

Kom gärna med förslag på andra trotjänare värda att lyfta fram. Ett typexempel som lagt av är ju Charlotte Rohlin. Hon bytte aldrig bytte under sin karriär – även om hennes moderklubb bytte skepnad.

Innan jag sätter punkt och koncentrerar mig på den tredje kvartsfinalen i NWSL Challenge cup noterar jag att det har spelats 18 matcher i den turneringen. Och lag läser att det redan har blivit fem allvarliga knäskador. Det är alltså i fler serier än damallsvenskan som det blir fler skador än vanligt i år.

Eckerstrom bakom årets skräll

Publicerad den av
1

Jag är fortsatt fast i min lägenhet. Under fredagskvällen fanns det inte så mycket fotboll att se på.

Jag försökte titta på Røa–LSK (slutade 1–5) i toppserien. Jag såg att både Cathrine Dahlström och Mimmi Löfwenius startade för de norska mästarinnorna. Men det var krångligare än jag tänkt mig att se norsk tv från Sverige.

När jag gav upp att få se en norsk match upptäckte jag att det var kvartsfinal i det udda amerikanska mästerskap som kallas NWSL Challenge cup. Matcherna går att se från Sverige på Twitch tv. Och jag fick se en riktigt jätteskräll.

Som jag tidigare berättat består årets NWSL av en turnering som avgörs under en månad i trakterna kring Salt Lake City i Utah. Eftersom Orlando Pride hade för många coronasmittade spelare fick inte de komma till spel. Följden blev att åtta lag gör upp om titeln.

Placeringarna i den fyra omgångar korta grundserien låg till grund för vilka lag som skulle mötas i kvartsfinal. I den första ställdes grundseriens segrarlag North Carolina Courage mot jumbon Portland Thorns.

Det var stundtals spel mot ett mål. Men det hjälpte inte. Portland gjorde mål på en av sina två målchanser – Morgan Weaver fint framspelad av Raquel Rodriguez – och hade en storspelande målvakt i Britt Eckerstrom.

Den 27-åriga målvakten med det svenskklingande namnet gjorde en supermatch och höll nollan. Det blev 1–0 till Portland. Mästarlaget North Carolina Courage som varit USA:s bästa lag de senaste åren är utslaget. Deras säsong blev bara fem matcher.

För Portland väntar semifinal på onsdag 18.30 svensk tid. De möter segraren mellan Houston Dash och Utah Royals. De båda möts 04.00 i natt.

Lördag 18.30 spelar Washington Spirit mot Sky Blue FC och 04.00 natten mot söndag drabbar OL Reign och Chicago Red Stars samman. Matcherna går alltså att se här.

När jag ändå håller på att skriva kan jag väl även göra ett litet internationellt nyhetssvep. Först noteras att Everton blir nästa klubbadress för den före detta Rosengårds- och Linköpingsspelaren Nicoline Sørensen.

En annan dansk spelare som flyttar till samma stad är Amalie Thestrup. Hon har skrivit på för Liverpool. Som ni kanske minns blev ju Liverpool nedflyttat till andradivisionen efter att WSL avbrutits.

Ytterligare en nordisk spelare som flyttar till England är finländska Nora Heroum som lämnar AC Milan för Brighton & Hove Albion.

När vi ändå är i England noteras den intressanta nyheten att en majoritet av klubbarna i WSL är emot att herrligan Premier League skall ta över driften av WSL. De flesta klubbarna ser helst att WSL drivs oberoende av herrfotbollen.

Det är ju faktiskt intressant med tanke på att det huvudsakligen är lag från etablerade herrfotbollsklubbar som spelar i WSL. Och med tanke på att WSL på många sätt fått sitt lyft genom pengar från herrfotbollen.

Men klubbarna i damligan är rädda att man alltid skall komma i andra hand om WSL drivs av Premier League.

Apropå ligor som funderar över framtiden så är fotbollsfolket bekymrat i Australien. En efter en sticker de inhemska landslagsstjärnorna till Europa, vilket innebär att de får svårt att komma hem och spela i W-league under vintern.

Risken är uppenbar att det vi i vinter får se den svagaste upplagan hittills av W-league. Inte bra för intresset med tre år till att VM skall spelas i just Australien.

För ett par veckor sedan föll SGS Essen efter straffläggning mot Wolfsburg i den tyska cupfinalen. Det var sista matchen med gänget för en stor del av affischnamnen i Essens startelva.

Redan innan cupfinalen var det klart att Lena Oberdorf skulle gå till Wolfsburg, att duon Lea Schüller och Marina Hegering skulle till Bayern München och att Nina Brüggemann fortsätter karriären i Bayer Leverkusen.

Nu har nästa spelare lämnat Essen. Det är tyska landslagsforwarden Turid Knaak som blir klubbkompis med Hedvig Lindahl i Atletico Madrid.

Knaak har kombinerat landslagsfotboll med jobb som forskningsassistent vid universitetet i Köln. Hon forskar kring hur barn med inlärningsproblem klarar av att skriva.

När vi är inne på fascinerande tyska forwards så är det dags att en gång för alla tacka Anja Mittag för hennes insatser på fotbollsplanen. Forwardsstjärnan som tillbringat åtta år av sin karriär i damallsvenskan meddelade häromdagen att karriären nu definitivt är över.

Det var en liten internationell genomgång. På hemmaplan den här helgen är det fokus på elitettan under lördagen och på damallsvenskan på söndagen. Elitettan har börjat sätta sig. Och årets stora skrällgäng tycks vara Jitex. Laget har radat upp fem raka segrar efter en uddamålsförlust mot Morön i premiären. Jitex tycks vara ett lag för toppen.

AIK leder fortsatt på full pong. Solnaklubben tar i helgen emot Mallbacken. Apropå AIK har deras 16-åriga talang Piyatida Somkumpee gjort årets mål i svensk elitfotboll hittills. Hennes segermål från 1–0-segern mot Alingsås förra helgen hade varit värt en repris i slow motion…

I damallsvenskan känns Linköping–Eskilstuna och Vittsjö–Piteå som de två mest intressanta matcherna i den femte omgången. Tyvärr spelas de exakt samtidigt, så man tvingas välja. Hanna Marklund pratar för övrigt upp omgången här: