Eckerstrom bakom årets skräll

Jag är fortsatt fast i min lägenhet. Under fredagskvällen fanns det inte så mycket fotboll att se på.

Jag försökte titta på Røa–LSK (slutade 1–5) i toppserien. Jag såg att både Cathrine Dahlström och Mimmi Löfwenius startade för de norska mästarinnorna. Men det var krångligare än jag tänkt mig att se norsk tv från Sverige.

När jag gav upp att få se en norsk match upptäckte jag att det var kvartsfinal i det udda amerikanska mästerskap som kallas NWSL Challenge cup. Matcherna går att se från Sverige på Twitch tv. Och jag fick se en riktigt jätteskräll.

Som jag tidigare berättat består årets NWSL av en turnering som avgörs under en månad i trakterna kring Salt Lake City i Utah. Eftersom Orlando Pride hade för många coronasmittade spelare fick inte de komma till spel. Följden blev att åtta lag gör upp om titeln.

Placeringarna i den fyra omgångar korta grundserien låg till grund för vilka lag som skulle mötas i kvartsfinal. I den första ställdes grundseriens segrarlag North Carolina Courage mot jumbon Portland Thorns.

Det var stundtals spel mot ett mål. Men det hjälpte inte. Portland gjorde mål på en av sina två målchanser – Morgan Weaver fint framspelad av Raquel Rodriguez – och hade en storspelande målvakt i Britt Eckerstrom.

Den 27-åriga målvakten med det svenskklingande namnet gjorde en supermatch och höll nollan. Det blev 1–0 till Portland. Mästarlaget North Carolina Courage som varit USA:s bästa lag de senaste åren är utslaget. Deras säsong blev bara fem matcher.

För Portland väntar semifinal på onsdag 18.30 svensk tid. De möter segraren mellan Houston Dash och Utah Royals. De båda möts 04.00 i natt.

Lördag 18.30 spelar Washington Spirit mot Sky Blue FC och 04.00 natten mot söndag drabbar OL Reign och Chicago Red Stars samman. Matcherna går alltså att se här.

När jag ändå håller på att skriva kan jag väl även göra ett litet internationellt nyhetssvep. Först noteras att Everton blir nästa klubbadress för den före detta Rosengårds- och Linköpingsspelaren Nicoline Sørensen.

En annan dansk spelare som flyttar till samma stad är Amalie Thestrup. Hon har skrivit på för Liverpool. Som ni kanske minns blev ju Liverpool nedflyttat till andradivisionen efter att WSL avbrutits.

Ytterligare en nordisk spelare som flyttar till England är finländska Nora Heroum som lämnar AC Milan för Brighton & Hove Albion.

När vi ändå är i England noteras den intressanta nyheten att en majoritet av klubbarna i WSL är emot att herrligan Premier League skall ta över driften av WSL. De flesta klubbarna ser helst att WSL drivs oberoende av herrfotbollen.

Det är ju faktiskt intressant med tanke på att det huvudsakligen är lag från etablerade herrfotbollsklubbar som spelar i WSL. Och med tanke på att WSL på många sätt fått sitt lyft genom pengar från herrfotbollen.

Men klubbarna i damligan är rädda att man alltid skall komma i andra hand om WSL drivs av Premier League.

Apropå ligor som funderar över framtiden så är fotbollsfolket bekymrat i Australien. En efter en sticker de inhemska landslagsstjärnorna till Europa, vilket innebär att de får svårt att komma hem och spela i W-league under vintern.

Risken är uppenbar att det vi i vinter får se den svagaste upplagan hittills av W-league. Inte bra för intresset med tre år till att VM skall spelas i just Australien.

För ett par veckor sedan föll SGS Essen efter straffläggning mot Wolfsburg i den tyska cupfinalen. Det var sista matchen med gänget för en stor del av affischnamnen i Essens startelva.

Redan innan cupfinalen var det klart att Lena Oberdorf skulle gå till Wolfsburg, att duon Lea Schüller och Marina Hegering skulle till Bayern München och att Nina Brüggemann fortsätter karriären i Bayer Leverkusen.

Nu har nästa spelare lämnat Essen. Det är tyska landslagsforwarden Turid Knaak som blir klubbkompis med Hedvig Lindahl i Atletico Madrid.

Knaak har kombinerat landslagsfotboll med jobb som forskningsassistent vid universitetet i Köln. Hon forskar kring hur barn med inlärningsproblem klarar av att skriva.

När vi är inne på fascinerande tyska forwards så är det dags att en gång för alla tacka Anja Mittag för hennes insatser på fotbollsplanen. Forwardsstjärnan som tillbringat åtta år av sin karriär i damallsvenskan meddelade häromdagen att karriären nu definitivt är över.

Det var en liten internationell genomgång. På hemmaplan den här helgen är det fokus på elitettan under lördagen och på damallsvenskan på söndagen. Elitettan har börjat sätta sig. Och årets stora skrällgäng tycks vara Jitex. Laget har radat upp fem raka segrar efter en uddamålsförlust mot Morön i premiären. Jitex tycks vara ett lag för toppen.

AIK leder fortsatt på full pong. Solnaklubben tar i helgen emot Mallbacken. Apropå AIK har deras 16-åriga talang Piyatida Somkumpee gjort årets mål i svensk elitfotboll hittills. Hennes segermål från 1–0-segern mot Alingsås förra helgen hade varit värt en repris i slow motion…

I damallsvenskan känns Linköping–Eskilstuna och Vittsjö–Piteå som de två mest intressanta matcherna i den femte omgången. Tyvärr spelas de exakt samtidigt, så man tvingas välja. Hanna Marklund pratar för övrigt upp omgången här:

Biljetter, Berglund, Riley, Eriksson och drömmål

I dag har biljetterna släppts till landskampen mot Tyskland på Friends Arena den 6 april. Kanske en tänkbar julklapp?

Vid en liten koll på vad som har hänt i damfotbollsvärlden den senaste tiden kan man väl kanske säga att Emma Berglund gav sig själv en tidig julklapp i helgen.

Hon var nämligen inte bara tillbaka i PSG:s startelva i söndags, utan hon spelade en hel match för första gången sedan i januari. Kul. Även Hanna Glas spelade hela derbyt mot Paris FC.

PSG vann med 3–1, men man hade allt lite tur. För nog är det anmärkningsvärt att lagets kvittering godkändes? En så klar offside måste ju bara domarna uppfatta.

I Paris FC spelar ju Linda Sällström. Henne kan man läsa om i den här intervjun, framför allt rekommenteras tv-klippet där 15-åriga Linda självsäkert målar upp sin framtid.

Apropå finländska spelare meddelades i dag att den före detta damallsvenska målvakten Minna Meriluoto lägger av. Hon var en högklassig målvakt som spelade sju säsonger i damallsvenskan för fyra klubbar: Umeå Södra, Hammarby, Jitex och Vittsjö.

I går och i dag spelas det cupmatcher i England. När Chelsea vann med 5–0 mot Tottenham gjorde svenska Ali Riley sitt första mål för sin nya klubb. Det var svenskklubbens sista match för året. Även Magdalena Eriksson spelade matchen.

I söndags blev Eriksson målskytt när Brighton besegrades i ligan. Hon gjorde 1–0-målet i 4–0-segern. I den matchen spelade trion Eriksson, Hedvig Lindahl och Jonna Andersson hela matchen för Chelsea. Riley byttes in med 23 minuter kvar.

Erikssons mål var för övrigt en riktig kanonträff…

Den senaste tidens spelare i WSL har varit 19-åriga Gloria Stanway som fortsätter att bära sitt Manchester City i toppstriden. Mittfältaren med det vassa skottet gjorde matchens enda mål när Birmingham besegrades med 1–0 i söndags.

I helgens omgång i England bjöds det på flera riktigt läckra mål. Både Ella Rutherford och Courtney Sweetman-Kirk gjorde fina volleymål. Sweetman-Kirks har riktigt hög svårighetsgrad, kanske en kandidat till årets mål i WSL?

Det var inte bara målen som var läckra. Den här tunneln från Chelseas skotska talang Erin Cuthbert går inte av för hackor, den heller.

I Tyskland återstår nu en omgång innan man tar två månaders uppehåll i Frauen-Bundesliga. Den omgången spelas på söndag. Och det är Mönchengladbach–Freiburg (avspark 11.00) som visas på DFB-tv.

I helgens omgång vann Bayern München med 8–0 mot Leverkusen. Fridolina Rolfö byttes in i 59:e minuten, och gjorde det sista målet på övertid. Det var Rolfös tredje mål på sex ligamatcher den här säsongen.

Amanda Ilestedt var däremot fortsatt utanför Potsdams trupp vid 1–1-matchen mot Hoffenheim. Hon spelar sannolikt inte i Potsdam förrän i februari igen till följd av den skada hon drog på sig för några veckor sedan.

Nilla Fischer spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 6–2 borta mot Frankfurt. Där gjorde Caroline Graham Hansen två mål och två assist. Plus ett hockeyassist. Norskan är het för tillfället.

En annan het spelare är spanska supertalangen Claudia Pina – 17-åringen som bar Spanien till guld i F17-VM i Uruguay. I söndags gjorde hon sitt första ligamål. Hemma mot Madrid byttes hon in i 52:a minuten, och i 70:e stötte hon in bollen från nära håll. Målet betydde 7–0 för Barca, vilket också blev slutresultatet.

 

Vändningar, Askungesaga och publikfiasko

I mitt tips av damallsvenskan skrev jag att det kändes svårare än på många år att tippa serien. Med tolv matcher och två omgångar spelade har jag ingen anledning att ändra den uppfattningen.

Tvärtom känns det som att jag gjorde det lätt för mig och delade upp serien i fler delar än jag borde ha gjort. För så här långt är det bara två saker man kan känna sig säker på – och det är att Rosengård kommer att slåss om guldet och att IFK Kalmar kommer att få kämpa för att hänga kvar.

Övriga tio lag är rätt svårbedömda. Helgens omgång kännetecknades av svängiga matcher. I tre matcher hade ett lag (Göteborg, Kristianstad och Linköping) till synes klara grepp. Som bekant tog inget av de lagen en trepoängare.

Om vi börjar med den minst omskrivna matchen, Skånederbyt på Malmö IP, så tappade Kristianstad ledningar med 2–0 och 3–1 till 3–3. LB:s upphämtning från 1–3 till 3–3 kom efter två riktiga klassmål.

Först vred Anna Welin läckert in en frispark, sedan bjöd Elisa Lang Nilsson på en volley i den högre skolan. Det kanske inte är så snyggt att det kan bli en kandidat till årets mål, men svårighetsgraden där hon rör sig i en riktning och skjuter i en annan är väldigt hög.

I den matchen finns även en liten Askungen-saga. Jag kan erkänna att jag för ett år sedan inte hade någon koll på Therese Ivarsson. Inför fjolårets säsong hade den snart 29-åriga mittbacken gjort fyra mål på knappt 80 damallsvenska matcher.

Framför allt under hösten i fjol reagerade jag över hur bra Ivarsson var på offensiva fasta situationer. Hon gjorde också fem mål på sina 22 damallsvenska matcher under 2017. I år har hon tagit ännu ett kliv. Ivarsson gjorde tre mål i Kristianstads genrep och ett i premiären mot Vittsjö.

Det gjorde att Elisabet Gunnarsdottir flyttade upp Ivarsson i anfallet i lördags. Mittbacken tackade för förtroendet genom att göra två nya mål – och nu leder Ivarsson skytteligan med tre fullträffar.

Självklart är Ivarsson inne i en sådan där period av flyt som man ibland kan komma in i. Men jag vägrar att kalla hennes målskytte för en tillfällighet. För som jag ser det är Ivarsson just nu den damallsvenska spelare som är allra bäst på att röra sig i offensivt straffområde vid fasta situationer. Hon håller helt klart hög internationell klass på den fronten.

Så till Göteborg där hemmalaget fick smaka på sin egen medicin från premiäromgången. Jag hade på matchen parallellt med att jag jobbade, vilket gjorde att jag bara såg fragment. Men det jag såg var att Göteborg kändes en klass bättre än Hammarby före paus, ungefär som Rosengård gjorde mot Göteborg i premiären.

Göteborgs 1–0-ledning efter 45 minuter kändes som i underkant. Då bjöd Hammarby på en favorit i repris. För precis som i fjol vann Bajen den andra halvleken på Valhalla med 3–0. I fjol lång man under med 3–0 i halvtid, och fick således bara en poäng. I år visade man effektivitet och gjorde i princip mål på alla sina chanser – och fick med sig tre poäng hem till Stockholm.

Hammarbys effektivitet med sju mål på två omgångar imponerar. Men jag är inte helt säker på att den kommer att hålla i sig. Därmed tror jag att Bajen får passa på att njuta av serieledningen så länge det håller i sig.

Tillbaka till Skåne, där Vittsjö skrällde till rejält. För när Marija Banusic gjorde 0–2 på Vittsjö IP från straffpunkten var det inget som talade för en vändning.

Visst hade Vittsjö haft ett bättre grundspel än Linköping under de första 23 minuterna. Men att de svenska mästarinnorna skulle tappa en tvåmålsledning trodde jag inte på. Speciellt inte som Linköping hade varit hypereffektivt och gjort mål på sina två första målchanser i matchen. Och med 2–0 i ryggen trodde jag att LFC skulle kontra sönder Vittsjö.

Banusics 0–1 är ju värt ett eget kapitel. Efter en kort hörna vred hon med vänsterfoten in bollen hur snyggt som helst vid bortre stolpen. Ett klassmål.

Men det skulle alltså vända. På bloggen Hattrick läser jag att LFC-tränaren Marcus Walfridson upplevde det som att hans lag hade fin kontroll före paus.

”Vi har inte lika mycket boll men fin kontroll i första halvlek. I andra halvlek tappade vi boll för mycket. Vi måste se oss själva i spegeln och utvärdera vad vi höll på med.”

Det är möjligt att han kände så. Men jag hade 4–4 i klara målchanser, och medan LFC i princip inte hade några fler anfall så var Vittsjös forwardsduo Linda Sällström/Hannah Wilkinson nära att rinna igenom vid ett par tillfällen redan före paus.

Frilägena kom istället efter sidbytet. Till slut var Vittsjös seger snarast i underkant. Utöver sina tre mål hade man fyra bollar i målramen, plus ytterligare flera vassa chanser. Totalt stannade min räkning av klara målchanser på 11–6 till Vittsjö, med reservation för att jag kan ha missat några på grund av de ganska omfattande bildstörningarna på damallsvenskan.tv efter paus.

Jag har flera gånger skrivit om bristen på snabbhet i LFC:s backlinje. Den var återigen tydlig. Men, och det är ett stort MEN. Jag skulle säga att LFC förlorade matchen högre upp i planen.

Vittsjö tilläts ju nämligen att mata in precisa bollar bakom LFC:s backlinje. Där måste forwards och framför allt mittfältare göra ett mycket bättre jobb. Det är ju hopplöst att spela i en backlinje när motståndarna hela tiden får tid att sikta in djupledsbollarna.

Som jag ser det vann Johanna Andersson och Michelle de Jongh kampen om det centrala mittfältet på knockout mot Filippa Angeldahl och Emma Lennartsson, delvis på grund av att Vittsjöduon hade bättre hjälp av sina forwards. Visst saknar LFC Kosovare Asllani där i mitten, men räcker det med att hon kommer tillbaka för att man skall börja vinna bollar centralt? Jag kan inte säga att jag känner mig helt säker på det. Det är många bitar som behöver falla på plats i tränare Walfridsons lagbygge om LFC skall bli en seriös guldkandidat den här säsongen.

Och det är ju faktiskt värt att notera att Vittsjö trots allt saknade sin kanske allra bästa spelare i konsten att servera djupledspassningar, Emmi Alanen. Vittsjö står på fyra poäng, trots två svåra öppningsmatcher och skador på nyckelspelarna Sandra Adolfsson och Alanen – det är imponerande.

Jag tippade laget på åttonde plats. Men då hade jag inte räknat med att Wilkinson skulle vara så bra. Hittills har laget visat att man har kapacitet för den övre halvan, och kanske mer än så. Den spelmässiga insatsen i söndags var helt klart av medaljklass.

I söndags tog Piteå sin andra raka seger genom att vinna i Eskilstuna, där United är fortsatt poänglöst, och under nedflyttningsstrecket. Den matchen har jag bara sett höjdpunkterna från, vilket gör att jag inte kan bedöma lagens insatser.

Jag har inte heller sett mer än höjdpunkter från Kalmar–Rosengård. Men där sa ju resultatet 0–4 det mesta. Dock kan Rosengårds seger bli dyrköpt, då Anja Mittag tvingades kliva av med något slags knäskada. För Rosengårds och framför allt Mittags skull får vi hoppas att det inte är något allvarligt.

Kalmar ligger sist i tabellen med noll poäng och 1–6 i målskillnad. Den andra nykomlingen Växjö DFF har också bara gjort ett mål. Men man har tre poäng efter en imponerande seger mot Djurgården.

Jag tyckte ju att Stockholmslaget imponerade stort i premiäromgången. I Växjö nådde man inte samma höjder. Det skall sägas att det här var en match som jag bara följde sporadiskt. Men jag upplevde att Djurgården var bättre och hade rätt bra kontroll en bit in i den andra halvleken.

Ändå kändes inte Växjös seger orättvis. Laget visade återigen att man har kapacitet att hamna högre upp i tabellen än den tiondeplats som jag tippat dem på. Växjö är en pigg nykomling – rent sportsigt.

Publikt gjorde däremot Kalmar en mycket bättre premiär än Växjö. Men efter publiksuccén i premiäromgången kom damallsvenskan ner på jorden i den andra omgången. De lysande undantagen var förstås Kalmar, där 1 398 personer hade tagit sig till Gröndals IP, samt pålitliga Eskilstuna.

Även om LB07 hade den sämsta publiksiffran (genomusla 228) är det siffran i Växjö som jag tycker är den största besvikelsen.

Visst låg Växjös hemmapremiär bara någon timma innan stadens hockeystolthet Lakers spelade SM-final. Men 446 är en av de allra sämsta premiärsiffrorna en damallsvensk nykomling har haft i modern tid. Siffran är till och med lägre än vad laget hade i sin hemmapremiär i elitettan i fjol. Tråkigt. Vi får hoppas att intresset för damallsvenskan ökar i Växjö nu sedan hockeyguldet är i hamn.

Jag ville för övrigt kolla exakt hur bra Kalmars siffra står sig, och hur dålig Växjös är. Sedan säsongen 2003 finns alla publiksiffror i damallsvenskan på svenskfotboll.se. Jag gick igenom vad alla de 33 nykomlingarna från 2003 och framåt har haft för premiärpublik. Här är hela listan:

1) Linköpings FC, 2004 –        5 502
2) Piteå IF, 2011 –                   2 470
3) Piteå IF, 2009 –                   2 243
4) Kristianstads DFF, 2008 –   2 225
5) QBIK, 2005 –                     2 036
6) Eskilstuna United, 2014 –  1 853
7) Hammarby, 2015 –            1 619
8) Falköpings KIK, 2007 –      1 404
9) IFK Kalmar, 2018 –          1 398
10) AIK, 2007 –                     1 363
11) Själevads IK, 2004 –        1 318
12) Vittsjö GIK, 2012 –           1 271
13) Bälinge IF, 2006 –            1 248
14) Karlslunds IF, 2003 –        1 225
15) Dalsjöfors Goif, 2011 –     1 031
16) Östers IF, 2003 –                985
17) Kvarnsveden, 2016 –         911
18) Djurgårdens IF, 2016 –       821
19) AIK, 2005 –                        813
20) Hammarby IF, 2017 –         683
21) Stattena IF, 2003 –             663
22) Mallbackens IF, 2015 –       660
23) Mallbackens IF, 2013 –       652
24) Stattena IF, 2009 –             645
25) Sunnanå SK, 2013 –          625
26) Jitex BK, 2006 –                 550
27) AIK, 2014 –                         513
28) Jitex BK, 2010 –                 504
29) LB07, 2017 –                      485
30) Tyresö FF, 2010 –                450
31) Växjö DFF, 2018 –             446
32) Umeå Södra FF, 2008 –      342
33) AIK, 2012 –                         307

Alla lag i botten av den här listan, utom Växjö, kommer från orter som redan hade minst ett lag i damallsvenskan. Tidigare var Sunnanås 625 åskådare sämsta publiksiffran på en ort som inte haft damallsvensk fotboll året innan. Nu tar Växjö över den bottennoteringen med rätt stor marginal.

Jag hade tänkt att även ha med en internationell genomgång i det här inlägget. Men den får vänta. Jag avslutar istället med att konstatera att tabellerna för våra två högsta serier ser ganska lika ut vad gäller poängfördelning efter två omgångar.

Precis som i damallsvenskan har elitettan exempelvis två fullpoängare i Kif Örebro och Kungsbacka och två nollpoängare i Assi och Mallbacken. Huruvida det är en indikation på hur det kommer att sluta återstår att se. Kungsbackas 3–2-seger mot Kvarnsveden, där man likt VIttsjö vände tvåmålsunderläge, är i vart fall en signal om att Kungsbacka verkar ha som plan att vara med och kämpa i toppen.

Suverän assist, Eidevall och en konstig rallarsving

I skuggan av östgötsk guldfest och närkingsk nedflyttningsbesvikelse stod ju Kristianstad i helgen för två av säsongens allra mest spektakulära mål i damallsvenskan.

Först cyklade Therese Ivarsson in ledningsmålet – något som bör vara en het kandidat till årets mål.

Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen

Sedan bjöd Amanda Edgren på ett fullständigt makalöst förarbete till 2–0-målet. Det måste väl vara årets assist? Jag kan i alla fall inte komma på någon spektakulärare framspelning.

Jag har försökt göra ett klipp av assisten, och dela på sociala medier. Men tyvärr funkar det inte. Ni som vill se både målet och assisten får istället kolla i de här höjdpunkterna från damallsvenskan.tv:

* Nu på eftermiddagen har FC Rosengård presenterat sin nye tränare. Och det blir en gammal bekanting, i form av tidigare guldtränaren Jonas Eidevall.

Det är en intressant lösning, med en mycket seriös tränare. Av det jag hört, samt om jag tolkat hans sociala medier rätt, har han på sistone jobbat mycket med att lära sig allt om hög press. Så kanske att vi får se ett Rosengård som kommer att sätta riktigt hård och hög press nästa år.

* Båda Eidevalls senaste 1,5 år i Rosengård slutade med guldfest. Apropå det bjöd svenska mästarlaget Linköpings FC på en riktig rallarsving mot damelitfotbollens samarbetsorganisation EFD under firandet.

LFC verkar alltså tycka att elitlagens egen samarbetsorganisation gör ett horribelt dåligt jobb som inte ordnat ett tv-avtal.

Jag tror faktiskt att det är någon dålig påläst som kastat ur sig den här tweeten utan att tänka först.

För sanningen är ju att väldigt få SM-guld ger några prispengar. Spontant kan jag inte komma på ett enda svenskt idrottsförbund som betalar ut några större prispengar till sina mästare. Det finns säkert några exempel, men inte i svensk fotboll. Och så vitt jag vet får inte heller det lag som tar SM-guld i ishockey på herrsidan någon prissumma för det. Det är istället upp till mästarklubbarna att göra pengar av sina guld.

Men stopp här, säger ni kanske nu. Malmö FF får ju 17 miljoner kronor för sin herrallsvenska seger. Så är det, och visst kan man kalla det för prispengar. Men de prispengarna har de herrallsvenska klubbarna skapat av sina egna tillgångar.

Om de damallsvenska klubbarna vill kan de ju också sätta ihop en prispott av sina egna pengar.

Malmö FF:s prispengar handlar ju nämligen om deras del av de tv-pengar som herrelitklubbarna har dragit in genom sin samarbetsorganisation Sef.

Herrelitklubbarna har valt en modell där man fördelar tv-pengarna efter placering i tabellen. I stället för att dela jämnt rakt över, och ge varje lag drygt 11 miljoner kronor per år har man en fallande skala där vinnaren får cirka 17 miljoner och de fyra sist placerade lagen i allsvenskan får 9,7 miljoner.

Damallsvenskan har som bekant inget tv-avtal. Om ett sådant hade funnits kunde man fixat liknande ”prispengar” även i damallsvenskan. Fast enligt minns jag rätt valde klubbarna att dela jämnt när man hade ett tv-avtal, man struntade alltså i att fördela efter placering och således skapa prispengar. Det ser för övrigt ut att gälla även nu.

Huruvida det här är horribelt eller rättvist kan man förstås ha olika uppfattningar om.

Min uppfattning är att det är rättvist. Upplägget följer principen att den som erbjuder den mest attraktiva produkten också tjänar mest. Eftersom herrallsvenskan och damallsvenskan själva har full frihet att sälja in sina respektive produkter borde ingen kunna gnälla. Det här är lika naturligt som att artister tjänar olika mycket på sina låtar eller att olika författare tjänar olika mycket på sina böcker.

Sedan är det klart att jag absolut hade unnat de damallsvenska klubbarna ett fett tv-avtal. Jag tillhör ju det fåtal som betalar för att se damallsvenskan.tv. Men det är en annan sak. Och så länge vi inte är fler som är beredda att betala för att se damallsvenskan får LFC och alla andra bittra acceptera den ekonomiska verkligheten.

* Till sist delar jag ”Gurras” hyllning av Örebrospelarna Emma Jansson och Michelle de Jongh. Deras uppoffrande hemjobb i de tunga slutminuterna mot Djurgården är värt en applåd.

Ny kandidat till årets mål

Jag har ju under året då och då lagt upp klipp på kandidater till årets mål i världen. Här är en stark kandidat från den irländska ligan, Women’s National League.

För förra helgen drog Stephanie Roche in följande briljanta vänstervolley för sitt Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:

Se och njut.

Årets skott i svensk damfotboll?

Det har varit mycket Kif Örebro i den här bloggen de senaste dagarna. Och nu blir det lite till. För det här skottet är värt ett eget inlägg.

Supertalangen Linda Hallin från Kumla – som fyllde 16 år så sent som den 14 mars – behövde bara fem minuter på planen för sitt Örebro i matchen mot Djurgården igår innan hon smällde av en riktig bomb. Klicka in på länken här ovan och njut.

Är det så att årets skott i svensk damfotboll är avlossat redan i mars? Ja, troligen. För slå Linda Hallin den som kan…

Årets mål lär det väl inte bli, för mål i träningsmatcher räknas väl inte in där? Om de gör det är det ju förstås en självklar kandidat.

Jag har berömt Kif Örebro för deras jobb med hemsidan. Och det är positivt att klubben har ett eget youtube-konto, och att man har lagt upp en vinjett med Kif Webb-tv på hemsidan. Nu skall sidan bara fyllas med klipp också…
Fast när det gäller webb-tv är förstås Göteborg FC ohotade svenska mästarinnor. Deras tv-inslag håller verkligen högsta kvalitet.