Fler skäl att älska Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist i fokus

Under VM skrev jag ett par hyllningar till den underbara vinnarskallen Lisa Dahlkvist.
Först här och sedan också här.
Efter mästerskapet i Tyskland har Dahlkvist fortsatt att imponera med grym vinnarinstinkt.

I onsdags var hon med Göteborg FC:s trupp till cupmatchen borta mot Limhamn/Bunkeflo. Tanken var Dahlkvist skulle vilas, eftersom hon hade varit på planen i 527 av de 540 minuter Sverige spelade i VM.
Inramningen med 366 åskådare på Brovallen i Bunkeflostrand borde inte heller ha lockat Dahlkvist till spel.

Men Lisa vill inte vila. Så med en kvart kvar att spela, i ledning med 6–0, gick Lisa enligt GP fram till tränare Torbjörn Nilsson och frågade om hon inte fick byta av Sara Lindén, som ju då redan hade gjort två mål.
Torbjörn tyckte inte att det var så smart att byta in sin mittfältsstjärna i det skedet – och Lisa fick sitta kvar på bänken.

I går såg jag det allsvenska toppmötet mellan Ldb Malmö och Göteborg på Tv4sport.
Först skall sägas att jag var besviken på publiksiffran – bara 1 203 på Malmö IP.
Och att jag även var besviken på spelkvaliteten.
Jag förväntade mig kanske inte VM-klass, men trodde att det skulle bjudas mycket bättre fotboll än den jag fick se.
Malmö hade ändå nio landslagsmeriterade spelare i sin startelva, och Göteborg sju. Med tanke på det var både passningskvalitet och tempo besvikelser.

Lisa Dahlkvist blir jag däremot sällan besviken på.
Kommentatorn Daniel Kristiansson – nej, han har inte tagit semester efter VM – berättade i halvtid för Dahlkvist vad Torbjörn Nilsson hade sagt om landslagsmittfältaren.
Nilsson hade sagt att Lisa hade givit sin tränare en riktigt hård blick på en av veckans sena träningar – och då kände Nilsson att Lisa hade kommit över VM.
Dahlkvist förklarade blicken:

”Torbjörn ropade ut att det var fem sekunder kvar att spela. Sedan lät han det gå 15 – så att det andra laget kunde vinna…”

Och jag fick ytterligare ett skäl att älska Lisa Dahlkvists inställning.

Jaja, dags att åter stänga ner bloggen och återgå till semestern. Som jag skrivit förr kanske bloggen återuppväcks igen i höst. Den som lever får se.

Saki Kumagai visade nakenbilder

Saki Kumagai avgör finalen.

Man är inte ovan vid rubriker om skandaler kring festande engelska och tyska manliga fotbollsspelare. Men att någon av de japanska världsmästarinnorna skulle ställa till med något skandalöst kändes inte så troligt.
Men så blev det.

Enligt den japanska tidningen The Mainichi Daily News engelskspråkiga nätupplaga var mittbacken Saki Kumagai, hon som satte den avgörande straffen i finalen, alldeles för frispråkig när hon festade ihop med ett gäng universitetsstudenter i onsdags.

Kumagai trodde nog att det hon sa och gjorde skulle stanna inom gruppen.
Men vad hon inte fattade var att en av studenterna direkt lade ut citaten på twitter.
Studenten twittrade ut Kumagais kritik mot förbundskapten Norio Sasaki, som enligt mittbacken har en alldeles för hierarkisk ledarstil.

Dessutom visade Kumagai upp nakenbilder på lagkamraten Karina Maruyama för studenterna. Bilder Kumagai hade tagit med mobilkamera i omklädningsrummet.

Uppförandet väckte stor uppmärksamhet i Japan, och förbundets vicepresident Kuniya Daini gick ut med en allmän uppmaning till guldspelarna:

”Jag sa till ledningen för damlandslaget att säga till alla spelare att ta ansvar för sitt uppträdande, och inte låta sig tappa kontrollen.”

Kumagai själv var ångerfull efteråt, och enligt The Mainichi Daily News kom hon med följande offentliga ursäkt i fredags:

”Jag är ledsen för vad som hänt som en följd av mitt ansvarslösa beteende.”

Enligt damfotboll.com försökte Kumagai även sälja sin VM-medalj, plus att hon pratade nedsättande om att lagkamraten Aya Miyama använde en väldigt stark deodorant i matcherna.
De här två sista sakerna hittar jag inget stöd för i The Mainichi Daily News rapportering. Men damfotboll.com har kanske hittat en annan artikel än den jag fann, eller så har de ytterligare någon källa som jag har missat.

Kumagai var sannolikt inte van vid att hennes åsikter kunde bli världsnyheter. Men är man nybliven världsmästare så får man allt passa sin tunga…

Wambach gjorde Japans guldmål

Det sägs ju att forwards inte skall vara i eget straffområde.
Jag tyckte redan på plats på Commerzbank Arena att bollen ändrade riktning ganska rejält vid Homare Sawa:s läckra 2–2-klack i VM-finalen.
Men av tv-repriserna gick det inte att få klarhet i hur mycket.

Efteråt i den mixade zonen där spelarna möter media sa Abby Wambach att bollen nog touchade henne lite, men att det nog inte påverkade huruvida den skulle gå i mål eller inte.
Det är nog inte sant.
Repriser som jag sett visar att bollen absolut tar Wambach – och att riktningen ändras ganska rejält.
Dessutom ser det ut som att Hope Solo hade kontroll på bollbanan, fram till riktningsförändringen.

Inte för att det går att lasta Wambach för målet, för Sawas klack är oväntad, och bollen kommer snabbt. Men jag tycker ändå att det är intressant att Wambach antingen snabbt förträngt att bollen tog henne eller väljer att försöka få bort uppmärksamhetheten från sin touch.

Lite kuriosa är att precis innan hörnan såg jag hur Wambach var framme och manade på Solo.
Målvakten hade nämligen legat kvar på marken en stund efter att ha fått en smäll i situationen som ledde till hörnan.
Och när Solo väl reste sig bjöd alltså Sawa och Wambach på nästa smäll…

Sundhage fick i gång bloggen igen

Pia Sundhage och Hege Riise trixar

Jag hade ju bestämt mig för att låta den här bloggen vila.
Men efter att ha hört Pia Sundhage:s sommarprogram kände jag att jag nog får ta ett kort avbrott i min semester…

Det har verkligen varit svårare än jag trodde att komma tillbaka till vardagen efter VM. Att det har regnat och blåst konstant de senaste dagarna, och jag inte haft så mycket annat att göra i stugan än se på tv och surfa på datorn har inte hjälpt mycket.
För även om mediabruset så klart domineras av det förskräckliga vansinnesdådet i Norge så påminns man fortfarande ofta om mästerskapet i Tyskland.

Senast var det alltså när Pia Sundhage tidigare i dag var sommarvärd i P1.
Hon var som vanligt väldigt bra att lyssna på, även om mycket av det hon berättade var sådant jag hade läst eller hört förut.
Jag har dock inte läst boken om hennes ledarfilosofi, så jag tyckte det var kul att höra om hennes 7–1-system.
Hon menar att det tar sju positiva saker att väga upp en negativ. Och därför coachar hon helst bara det som är bra, och väljer bort att prata om det som är dåligt.
Intressant.

Dessutom bjöd Pia återigen på en liten sånginsats, precis som när jag var på pressträff i Frankfurt.
Den här gången bjöd Pia på Bob Dylan-klassikern ”The Times They Are A-Changin” – samma sång som hon sjöng första gången hon träffade de amerikanska landslagsspelarna.

I sommarprogrammet fick jag även höra att Cristiane:s straff i kvartsfinalen inte dömdes om eftersom att Hope Solo gick för tidigt, som det uppfattades i tysk tv. Utan eftersom en utespelare var inne i straffområdet för tidigt.
Jag har tidigare ifrågasatt domslutet – fast då på fel premisser. Men jag gör det faktiskt fortfarande.

För reprisen visar att inte heller det här är ett solklart domslut.
Men jag kan vara fel ute, för jag känner att min regelkunskap inte är helt tillräcklig.
Är det fötterna som gäller, att man inte får kliva över linjen innan tillslaget – då är det ändå högst tveksamt domslut.
Är det däremot kroppen som gäller, är domslutet petigt, men rätt. För som syns på klippet jag länkat ovan så hänger Amy LePeilbet (tror jag att det är) över linjen med kroppen. Men som jag ser det sätter hon inte ner någon fot på fel sida om linjen förrän Cristiane slår till bollen.

Men det är verkligen ett gränsfall.

525 mil och 65 helsidor

VM är över sedan flera dagar tillbaka. Och även om man inte är helt fri från VM i tanken ännu, så börjar jag sakta men säkert ta mig ur den koma jag befunnit mig i under de senaste veckorna.
Faktum är alltså att jag inte kom ihåg min portkod när jag kom hem i tisdags. Först vid torsdag lunch dök plötsligt koden åter upp i huvudet.
VM har dominerat mitt liv total under drygt tre veckor. Men att man börjar komma in i sitt vanliga liv är ett tecken på att det är dags att lägga mästerskapet bakom sig. Och att det är dags att avsluta den här VM-bloggen.
Bloggen kan möjligen återstartas som BT:s sportblogg om några veckor. Men tills vidare kommer den att vara vilande.

Jag avslutar med lite statistik från min VM-resa:
* Jag lämnade BT lördagen den 25 juni (midsommardagen) klockan 14.45
* Jag var tillbaka på BT klockan 21.54 tisdagen den 19 juli.
* Under de drygt 25 dygnen körde jag 5254,5 kilometer – alltså 21 mil om dagen.
* Undantar man många långa promenader ägnade jag noll minuter åt egen träning – det är jag inte stolt över…

En stor del av BT:s VM-sidor utlagda hemma i vardagsrummet

* Vi hade 65 helsidor VM i BT – 50 av dem var byggda kring mitt material. Det är jag stolt över.
* Jag har 919 bilder i min VM-mapp. Ett par av dem kom in i tidningen, närmare 100 av dem har publicerats här på bloggen.
* Min VM-blogg drog vi i gång den 28 juni. Här på den har jag skrivit 185 inlägg – fler än sju per dag.

Bäst och sämst i VM 2011

I morgon drar allsvenskan i gång igen. Alltså hög tid att sammanfatta mästerskapet i Tyskland.
Så innan jag stänger den här VM-bloggen är det läge att ge en mängd toppar och floppar under de sköna veckorna. Först länkarna till mina bildspel från turneringen:
* USA:s träning i Frankfurt.
* Sveriges bronsfirande.
* Japans guldfirande.

Homare Sawa är rak i ryggen

Bästa spelaren
Homare Sawa – någon motivering behövs väl knappast?

Mitt världslag, 4-2-3-1:
Hope Solo
(USA) – Ali Krieger (USA), Charlotte Rohlin (Sverige), Saki Kumagai (Japan), Sonia Bompastor (Frankrike) – Simone Laudehr (Tyskland), Homare Sawa (Japan) – Louisa Necib (Frankrike), Marta (Brasilien), Lotta Schelin (Sverige) – Abby Wambach (USA).
Och här har jag skrivit om det officiella världslaget.

Största vinnarskallen
Dött lopp mellan Homare Sawa, Abby Wambach och Lisa Dahlkvist.

Skönaste utropet
Det var grymt tryck efter biljetter under hela VM. Tyskarna är ett fotbollsälskande folk, och i var och varannan match fick man höra speakern ropa ut de underbara orden:

”The match is sold out – das Spiel ist ausverkauft.”

Totalt såldes 782 000 biljetter till de 32 matcherna. Det ger ett snitt på nästan 24 500 åskådare under VM. VM omsatte drygt 50 miljoner euro (cirka 450 miljoner kronor). Och totalt gjorde arrangören en vinst på 7,6 miljoner euro efter skatt (drygt 70 miljoner kronor).

Bästa publikskylten:
”Abba, Ikea och Lotta – tack Sverige”
Hängde precis bakom målet där Marie Hammarström hamrade in sitt drömmål i bronsmatchen.

VM:s tyngsta smäll
Tyska Kim Kulig som landade snett ett par minuter in i kvartsfinalen mot Japan. Inte nog med att Kulig drog av korsbandet i knät, och fick se resten av matchen från bänken. Storfavoriten Tyskland knockades av ett mål från Karina Maruyama i förlängningen.

Världsmästarna poserar för fotograferna

Största skrällen1
Japan förstås.

Största skrällen2
Lisa Dahlkvist, som inte var ordinarie inför VM – men som var i delad ledning av skytteligan efter kvartsfinalen mot Australien. Ja, då hade jag redan skrivit inlägget om att jag älskar henne.

Mest smittande leendet
Lotta Schelins förstås. Det är definitivt redan saknat.

Snyggaste målet 1
Marie Hammarström mot Frankrike. Vilken bomb.

Snyggaste målet 2
Homare Sawa mot USA. Vilken klack.

Snyggaste målet 3
Brasiliens Érika mot Ekvatorial-Guinea. Vilken volley.

Snyggaste målet 4
Mexikos Monica Ocampo mot England. Vilket skott.
Här är en länk med Erikas, Ocampos och ytterligare tre snygga mål.

Fulaste felstavningen
Inför VM anklagade ett par andra afrikanska nationer Ekvatorialguineas storstjärna Genoveva Anonma för att egentligen vara en man. Anonma är proffs i Tyskland, och hennes ledare och lagkompisar där skrattade åt de befängda anklagelserna. Internationella fotbollsförbundet Fifa gjorde dock en pinsam miss när man stavade Anonmas namn fel, och kallade henne för Anonman på den officiella hemsidan. En felstavning som gav liv åt olyckliga insinuationer, och som gjorde Genoveva Anonma mycket ledsen. Anfallsstjärnan, som skrivit på för topplaget Turbine Potsdam, var för övrigt en av VM:s allra bästa spelare, och kom med i det officiella världslaget.

Mest överraskande publikfavoriten
Domaren Bibiana Steinhaus, som fick överlägset mycket större ovationer än någon spelare vid spelarpresentationerna inför finalen. Ja, hon är tyska…

Mest överraskande VM-hjältinnan
Ayumi Kaihori, ifrågasatt japansk målvakt, som gjorde en Salo-räddning på Shannon Boxx:s straff och sedan skrämde skiten ur alla övriga straffläggare från USA – utom Abby Wambach.

Mest förlösande målet 1
Marie Hammarströms bomb förstås.

Mest förlösande målet 2
Abby Wambachs nick mot Brasilien som innebar kvittering i minut 122. Glädjen spelarna vrålar ut efter det målet ger fortfarande ståpäls.

Mest bortglömda målet
Josefine Öqvist gjorde mål i en VM-semifinal, och fick inte en fråga av media efter matchen.

Mest utbuad
Marta, som både hade publiken emot sig under Norgematchen i Wolfsburg och USA-matchen i Frankfurt. Men Marta filmar och överdriver fall på ett sätt som damfotbollen i övrigt är befriad ifrån. Så trots att hon är en gudabenådad spelare gör hon sig förtjänt av burop.

Sämsta tipparen
Jag, som varken trodde på Japan i kvarts-, semi- eller final… Dessutom var det tur att jag inte var coach för Sverige, eftersom jag under VM:s inledning helst ville ha bort Annica Svensson och Sara Larsson ur den svenska backlinjen. Så här i efterhand känns det nästan pinsamt, med tanke på hur bra Svensson och Larsson var.

Och så dansar vi igen

Bästa dansen
Logobitombo

Bästa sånginsatsen
Pia Sundhage:s Simon & Garfunkeltolkning två dagar innan finalen.

Friaste spelarna
Nordkoreas – som har fri rörlighet under mästerskapen. De får gå runt sitt hotell – bara de inte går för långt bort…

Största debatten 1
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av förbundskapten Silvia Neid att placera storstjärnan Birgit Prinz på bänken i de två sista matcherna.

Största debatten 2
Den i Tyskland om huruvida det var rätt av det tyska förbundet att ge förbundskapten Silvia Neid sitt stöd, och be henne fortsätta på sin post även efter misslyckandet i VM.

Största hjärnsläppet
Dött lopp mellan Ekvatorial-Guineas back Bruna som plötsligt tog upp bollen med händerna, och den ungerska domaren Gyoengyi Gaal som såg händelsen utan att blåsa straff. Se bilderna.

Största skandalen 1
Nigeria som av religiösa skäl petade ett par homosexuella spelare ur sin spelartrupp.

Största skandalen 2
Nordkoreas dopning. Fem spelare åkte fast.

Mest bestämda blicken
Lisa Dahlkvists innan hon satte straffen mot USA.

Mäktigaste supportern:
Tysklands förbundskansler Angela Merkel som tog flera chanser att visa upp sig på VM-arenorna. Bland annat var hon på Sverige–USA i Wolfsburg. Vilka hon höll på då är oklart.

Onödigaste superräddningen
Hope Solo sträckte ut maximalt och tog snyggt Cristiane:s straff i kvartsfinalen. Bara för att få beskedet att någon amerikansk hade trampat över linjen – och att straffen skulle få läggas om. Då gjorde Marta mål.

Snyggaste frisparken
Kanadas Christine Sinclair i invigningsmatchen mot Tyskland på Berlins olympiastadion. En frispark slagen med både kraft och skön placering.

Skytteligan
5 mål: Homare Sawa (Japan)
4 mål: Marta (Brasilien) och Abby Wambach (USA)
3 mål: Lisa Dahlkvist (Sverige)
2 mål: 16 spelare, bland annat Lotta Schelin (Sverige)

Flest assist
4: Aya Miyama, Japan
3: Lauren Cheney och Megan Rapinoe, båda USA

Poängligan
1) Homare Sawa (Japan), 5+1
2) Marta (Brasilien) 4+2
3) Aya Miyama (Japan) 2+4
4) Abby Wambach (USA) 4+1
5) Lauren Cheney (USA) 2+3
6) Lotta Schelin (Sverige) 2+2
7) Megan Rapinoe (USA) 1+3

Hårdaste firandet (Ja, den här punkten har jag lagt till i efterhand…)
Japans mittback, och straffhjältinna, Saki Kumagai, som kritiserade sin förbundskapten och visade nakenbilder på en lagkamrat för folk som inte var riktigt så mycket kompisar som Kumagai trott…

Bästa VM-bloggen
Måste väl ha varit den här, eller?

1,8 miljoner tittare – en beskedlig siffra?

Noterar i dagens Göteborgsposten att Ulf Stenberg skriver om VM i Tyskland i sin fredagskrönika ”Sport och spel”.
Han konstaterar att han själv inte har tittat på mästerskapet. Men åsikter om det han inte har sett – det har han.

Bland annat anser Stenberg att bevakningen av VM har varit överexponerad.
Undrar vad han tycker tidningarna borde ha haft på sina sportsidor i stället de senaste veckorna. Alpin skidåkning?
Själv tycker jag att VM 2011 har fått välförtjänt utrymme i media. Det har varit en bra turnering, med riktigt bra fotboll, och bra tittarsiffror på tv. Men vad vet jag, jag har ju följt turneringen…

GP-Stenberg tycker däremot att det har varit ganska beskedliga tittarsiffror.
Han anser således inte att 1,8 miljoner (1 797 000) tittare som det var på semifinalen mot Japan är en bra siffra. Det är var femte svensk – det tycker jag är bra.

Visst Sverige–Colombia sågs bara av 435 000 svenskar. Men matchen gick en tisdagseftermiddag när folk jobbade. Och sett till det är även det en bra siffra.

Sveriges gruppfinal mot USA hade fina siffran 1 280 000 tittare. Nordkoreamatchen sågs i snitt av 635 000 svenskar. Kvartsfinalen mot Australien hade som högst 922 000 tv-tittare. När bronsmatchen mot Frankrike startade satt 1,1 miljoner svenskar framför sina tv-apparater. Och när finalen avgjordes genom straffläggning följde 1,3 miljoner svenskar dramat.