Med Sundhage genom OS-historien

Om två dygn är de olympiska fotbollsturneringen i gång. Historiskt har OS varit ett svenskt sorgebarn, trots att vi är ett av bara tre lag som varit med i samtliga turneringar.

Sverige har bara gjort 20 mål och tagit 21 poäng på 19 matcher, med det ligger vi sjua i maratontabellen. Den enda statistik vi toppar är den över förlorade matcher. Sverige har förlorat tio OS-matcher – flest tillsammans med Brasilien.

Här är toppen av den olympiska maratontabellen:

1) USA          5 OS – 28 matcher – 58–23 i målskillnad – 72 poäng.
2) Brasilien    5 – 26 – 44–26 – 42
3) Tyskland   4 – 19 – 35–15 – 41
4) Norge       3 – 14 – 26–19 – 28
5) Kina          4 – 14 – 22–22 – 22
6) Japan       4 – 18 – 22–26 – 21

Den svenska tabellraden ser för övrigt ut så här i sin helhet:

Sverige (5 OS)   19   6    3    10    20–  24    21

Närmaste bakom finns Kanada och Frankrike, men båda är på behörigt avstånd.

8) Kanada     2 – 10 – 17–14 – 14
9) Frankrike   1 – 6 – 11–8 – 9

Sju länder har tagit medaljer ser fördelningen ut så här:

1) USA               4–1–0
2) Norge             1–0–1
3) Brasilien          0–2–0
4) Japan              0–1–0
Kina                 0–1–0
6) Tyskland          0–0–3
7) Kanada           0–0–1

Sverige har alltså haft det tufft. Som bäst har vi kommit på fjärde plats 2004, men även den turneringen bar länge fiaskostämpel.

Den svensk som haft största olympiska framgångar är Pia Sundhage – som varit med på den vinnande sidan i tre raka OS. Tony Gustavsson har varit med en gång. Vi får väl se om Sundhage sitter på något magiskt framgångsrecept…

Apropå Sundhage har hon varit med i olika roller under de fem OS-turneringarna. I samband med 3–0-segern mot Japan i Kalmar bad jag henne om att berätta om sin minnen av de fem tidigare spelen.

Här är en genomgång av de fem tidigare turneringarna, kryddade med Sundhage minnen:

Atlanta 1996:
Åtta lag deltog. De fördelades på två fyrlagsgrupper, där ettan och tvåan gick till semifinal. Sverige var utslaget redan efter gruppspelets två första matcher. Där blev det förluster mot Kina med 2–0 och USA med 2–1. En avslutande 3–1-seger mot Danmark gjorde att vi slutade sexa.

I finalen möttes våra gruppmotståndare USA och Kina. USA vann med 2–1. Norge, som åkte ut mot USA efter förlängning i semifinalen, tog bronset. Brasilien blev fyra. I skytteligan delades segern mellan norskorna Linda Medalen, Ann Kristin Aarønes och Brasiliens Pretinha.

Pia Sundhage om OS 1996:

”Då är jag spelare under Bengt Simonsson. Det är mitt sista år som spelare och jag spelar min sista landskamp när vi vinner mot Danmark. Men vi förlorar både mot USA och Kina – som sedermera spelar final. Det var historiskt eftersom det var det första OS:et, det var mycket som var spännande.”

Sydney 2000:
Det var samma upplägg som i Atlanta, alltså åtta lag fördelade på två grupper. Och inte heller den här gången överlevde vi gruppspelet. Tvärtom var det här Sveriges sämsta mästerskap någonsin, trots att vi fick en bra lottning och slapp de båda VM-finalisterna från 1999 USA och Kina.

Vi lämnade Sydney med bara en poäng och ett gjort mål. De kom när vi spelade 1–1 mot värdnationen Australien i andra gruppmatchen. I övrigt blev det 2–0-förlust mot Brasilien i första matchen och 1–0-förlust mot Tyskland i sista omgången.

I semifinalerna vann Norge med 1–0 mot Tyskland och USA med 1–0 mot Brasilien. Finalen blev en rysare, där de favorittippade amerikanskorna kvitterade till 2–2 på övertid genom Tiffeny Milbrett. Men i sudden death fick norskorna sista ordet. Elva minuter in i den första förlängningskvarten sköt Dagny Mellgren guldet till Norge. I bronsmatchen vann Tyskland med 2–0 mot Brasilien.

Finalen går att se här. Segermålet kommer efter 1.37,00:

Skytteligan vanns av Kinas superstjärna Sun Wen – hon gjorde fyra mål.

Sundhage om OS 2000:

”Då var jag bevakare åt Marika Domanski Lyfors. Då hade jag precis lagt av att spela fotboll. Det var ett himla åkande, mycket prata fotboll och göra det bästa av det.”

Aten 2004:
En turnering med ett mycket udda upplägg. Tio lag var med. De fördelades på tre grupper, två med tre lag och en med fyra. Åtta av de tio lagen gick till kvartsfinal.

Sverige kom till Grekland som vice världsmästare, och med tunga förväntningar på axlarna. Vi fick en riktig drömlottning där vi ställdes mot svaga lag som Japan och Nigeria i gruppspelet. Trots det var fiaskot nära.

Det började redan i genrepet. Där blev det stortorsk mot Norge – 0–4. Och i Volos åkte vårt lag på tidernas stjärnsmäll i öppningsmatchen – japanskorna, som då var långt ifrån den världsklass de håller nu – vann med 1–0. I andra matchen låg vi sedan under med 1–0 i halvtid mot Nigeria. Men två mål i andra halvleken (Hanna Marklund i 68:e och Malin Moström fem minuter senare) ledde inte bara till seger. De ledde till gruppseger. Alla gruppens tre lag slutade på tre poäng vardera – och alla gick till kvartsfinal. Udda.

I kvartsfinalen vann vi mot Australien med 2–1 efter mål av Hanna Ljungberg och Sara Larsson. Sedan var det roliga slut. Det blev förlust med 1–0 mot Brasilien i semifinalen, och samma förlustsiffror mot Tyskland i bronsmatchen. Som sagt. Godkänt, men inte mer.

Finalen vann USA mot Brasilien med 2–1 efter förlängning. Abby Wambach blev matchhjälte när hon nickade in en hörna i 112:e minuten. Se det målet 2.07,30 in i det här klippet:

I skytteligan delade Birgit Prinz och Cristiane segern med fem mål vardera.

Sundhage om OS 2004:

”Jag var bevakare igen, men nu var det för April Heinrichs i USA, och då vet jag att USA går ju alltid så bra, där såg jag finalen, när de spelade mot Brasilien, och att de höll på att tappa matchen. … Jag minns alla dessa samtal från April – hon vill ha information direkt. Det var lite skillnad på hur Marika hanterar information. … Under den turneringen tränade jag Hope Solo dessutom – hon var tredjemålvakten.”

Peking 2008:
Den här gången var antalet lag utökade till tolv. De fördelades på tre fyrlagsgrupper. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna gick vidare till kvartsfinal.

Sverige föll mot Kina i premiären med 2–1. Det var första gången Sverige gjorde mål (Lotta Schelin) i en OS-premiär. Sedan vann vi mot Argentina med 1–0 och Kanada med 2–1, och gick till kvartsfinal som grupptvåa.

I kvarten väntade Tyskland, som vann med 2–0 efter förlängning. Tyskorna föll sedan med 4–1 mot Brasilien i semifinal. Pia Sundhages USA vann den andra semin mot skrällgänget Japan med 4–2. Tyskland tog bronset efter 2–0-seger mot japanskorna.

Finalen var länge mållös. Men i förläningens sjätte minut drog Carli Lloyd i väg det vänsterskott som ordnade det amerikanska guldmålet. Se det 1,10 in i det här klippet:

I skytteligan var det Cristiane som tog hem spelet. Hon gjorde fem mål.

Sundhage om sitt första OS-guld som amerikansk förbundskapten:

”Största minnet är faktiskt att vi förlorade mot Norge i första matchen. Det var USA:s första förlust under ordinarie tid någonsin i ett OS. Den vändningen, där vi till slut vinner, är något alldeles makalöst. Där fick jag stöd av April Heinrichs som sa att ‘ni kan göra något som inget annat amerikanskt landslag har gjort – ni kan förlora och ändå vinna.’ När USA har förlorat i mästerskap hade det alltid varit i utslagsmatcher. Det körde vi på, och tyckte var häftigt. Och finalen, med Marta som var fantastisk. Hope Solo var ju bara bäst. Och vinst med Carli Lloyds mål i förlängningen.”

London 2012:
Turneringen hade samma upplägg som 2008, alltså tolv lag i tre fyrlagsgrupper. Sverige fick en drömstart genom 4–1-seger mot Sydafrika. Där var det 3–0 redan efter drygt 20 minuters spel.

Segern följdes upp av en meriterande 0–0-match mot regerande världsmästarna Japan.

2–2 mot Kanada i sista gruppmatchen innebar att Sverige för första gången vann sin grupp i ett OS. Det var dock klen tröst. Det blev starka Frankrike i kvartsfinalen – och hemresa. Nilla Fischer gav dock Sverige en tidig ledning. Fransyskorna tilläts kvittera i samband med hörna, sedan Hedvig Lindahl gjort ett tveksamt ingripande. Där vände matchen. Frankrike vann med 2–1.

I semifinalen föll sedan Frankrike med 2–1 mot Japan efter att Elise Bussaglia missat straff i matchens slutskede. Den andra semifinalen var en fantastisk match. Där vann USA mot Kanada med 4–3 efter att Alex Morgan nickat in segermålet i förlängningens slutskede. USA vann trots att Kanada hade haft ledningen tre gånger. Det var en match där Christine Sinclair var fullständigt makalöst bra.

I finalen på Wembley vann USA med 2–1 mot ett mycket starkt Japan. Bronset tog Kanada efter 1–0-seger mot Frankrike. Skyttedrottning blev just Kanadas Sinclair med sex mål.

Sundhage om sitt andra OS-guld:

”2012 är det Wembley som är det stora, stora – 83 000 åskådare. Jag tyckte att vi var bättre än Japan 2011 – i VM-finalen, men förlorade. Den här gången tyckte jag att det var tvärtom, att Japan var bättre än vi. Men vi fann ett sätt att vinna. Vi vann med 2–1, ledde med 2–0. Jag kommer så väl ihåg dagarna efter i OS-byn, då går man omkring där och har vunnit guld. Då fick jag se de svenska handbollsherrarna gå till final. … Det är en fantastisk stund att vara i OS-byn när man har presterat färdigt – och man är bäst. Man går omkring som om man är bäst dessutom då. Det är något väldigt speciellt. Man får njuta av guldmedaljen väldigt, väldigt länge.”

På onsdag är det dags att skriva ny historia. Då börjar årets OS-turnering.

Slutligen lite svensk spelarstatistik i OS. Här är de som spelat flest OS-matcher för Sverige:
12: Victoria Sandell-Svensson och Therese Sjögran.
11: Sara Larsson och Lotta Schelin.
10: Kicki Bengtsson och Hanna Ljungberg.
9: Malin Andersson och Frida Östberg.
8: Hedvig Lindahl, Caroline Seger, Sara Thunebro, Caroline Jönsson och Malin Moström.

Och här är den svenska skytteligan inför Rio-OS:
5: Lotta Schelin
3: Nilla Fischer
2: Malin Swedberg
1: Nio olika spelare, bland annat Lisa Dahlkvist och Sofia Jakobsson. Samt ett självmål.

Mål av Öqvist, tunga namn till elitettan och nya turer i Kaurinfallet

I går blev det klart med två riktigt tunga profiler till elitettan. Dels väljer Sara Larsson att spela med LB07, dels har Louise Fors valt att spela med Älta den här säsongen.

Larsson blir 35 i maj, och har kanske gjort sina sista matcher på allra högsta nivå. Personligen tycker jag att det är lite synd att hon kliver ner en division. Med sin rutin skulle hon exempelvis vara en tillgång för nya, unga Jitex.

Fors skall gifta sig till sommaren, och vill inte planera sitt bröllop via Skype. Därför väljer hon att spela med Älta under året. Hon ansluter dock till Liverpool efter avslutat seriespel med förhoppning om att de engelska mästarinnorna är kvar i Champions League då. Fast det blir inte som Louise Fors hon återvänder till England, utan som Louise Schillgard.

* I Frankrike befäste Josefine Öqvist positionen som bästa svenska målskytt i serien. På övertid gjorde hon Montpelliers sista mål i 2–0-segern mot Soyaux. Det var Öqvists 14:e fullträff i serien. Hon delar nu andraplatsen i skytteligan med Juvisys stjärna Gaetane Thiney. De är två mål bakom PSG:s Marie-Laure Delie. Lotta Schelin har gjort elva mål och delar fjärdeplatsen i skytteligan med klubbkompisen Laetitia Tonazzi.

Eftersom Lyon har ett system där de rullar på sina forwards roade jag mig med att jämföra nämnda fem spelares målfacit sett till speltid. Och även där är Öqvist före Schelin, även om marginalen krympte rätt rejält. Listan blev:

1) Delie – som gör mål var 55:e minut.
2) Tonazzi – var 66:e.
3) Öqvist – var 77:e.
4) Schelin – var 79:e.
5) Thiney – var 90:e.

Tillagt i efterhand: Kosovare Asllani har gjort tre mål, hon gör mål var 224:e minut hittills den här säsongen.

* Så till Norge där turerna kring fallet med sexuella trakasserier i Stabaek har gått ytterligare några turer. Dels har klubben Stabaek beslutat sig för att låta tränare Öyvind Eide få fortsätta på sitt jobb. Man ger honom dock en skriftlig varning.

Dels överväger Leni Larsen Kaurin att göra rättsak av frågan. Dels har norska fotbollsförbundets disciplinnämnd på eget bevåg valt att titta på ärendet. I dag är det även möte mellan Norges motsvarighet till RF och det norska fotbollsförbundet där Kaurinfrågan tas upp.

Som grädde på moset har den före detta landslagsspelaren Siri Nordby på sin Facebook sågat hur Stabaeks spelarråd i förra veckan i ett brev ställde sig bakom tränare Eide. Enligt VG säger Nordby:

”Om det finns så mycket som en bråkdel av sanning i allt det som sägs, och laget vänder ryggen mot en lagkamrat på det här sättet, då måste jag säga att jag är väldigt glad att jag har spelat för en annan klubb under hela min karriär.”

Och:

”Brevet är det mest patetiska jag läst. Helt skandalöst.”

* Slutligen noterar jag att USA vann det nordamerikanska U20-kvalet efter seger mot Mexiko med 4–0 i finalen. Bilder därifrån har du här:

Jag ser att exempelvis damfotboll.com kallar kvalet för mästerskap. Men huruvida turneringen har mästerskapsstatus ställer jag mig frågande till. För i så fall borde väl Kanada ha varit med trots att de redan har en plats i U20-VM?

Utöver USA och Mexiko tog Costa Rica som väntat den sista VM-platsen som stod på spel.

Kaurin talar ut om trakasserierna

I dagens Budstikka – lokaltidningen i Baerum, Stabaeks hemort – träder Leni Larsen Kaurin fram och berättar att det är hon som är den spelare som Lisa-Marie Woods bloggade om. Den landslagsspelare som skall ha utsatts för sexuella trakasserier av sin tränare.

Leni Larsen Kaurin

Leni Larsen Kaurin

Intervjun finns på den här länken. Det är således alltså mästarlaget Stabaeks tränare Öyvind Eide som anklagas.

Det blir väldigt intressant att se vad som händer härnäst. Räkna med att det kommer att vara stormigt kring Stabaek ett tag.

Eide förlängde sitt kontrakt med klubben i december, och har till den kommande säsongen fått danska legendaren Katrine S Pedersen som en av sina två hjälptränare. Eide har inte kommenterat Kaurins påståenden ännu. Kan han sitta kvar? Vad gör klubben? Och hur ställer sig övriga Stabaekspelare?

Intressant som sagt.

Sara Larsson

Sara Larsson

* I dag blev det klart att Sara Larsson lämnar Kif Örebro. En riktigt rutinerad back finns därmed ute på spelarmarknaden. Vilka hugger?

* På The Equalizer publicerades i dag listan över alla tillgängliga spelare för morgondagens collegedraft. En intressant spelare som inte finns med, eftersom hon enligt uppgift vill spela i Europa är powerforwarden Katie Stengel. Hon är ett riktigt kraftpaket, som det var svårt att missa under U20-VM i Japan för två år sedan. En intressant spelartyp som är rätt ovanlig inom damfotbollen. Får vi kanske se henne i damallsvenskan i år?

* Slutligen så verkar det som att holländska skyttedrottningen Vivianne Miedema inte kommer att flytta utomlands förrän tidigast till sommaren. Mina kunskaper i holländska är rätt begränsade. Men i början av klippet nedan berättar hon i alla fall om intresse från en mängd klubbar. Hon säger att brasilianska Flamengo, några tyska klubbar och några svenska topplag har hört av sig.
Möjligen ytterligare några, men där har jag tappat tråden… Däremot uppfattar jag att hon i slutet av klippet säger att hon vill gå klart skolan först, vilket innebär att hon inte lämnar Heerenveen förrän tidigast till sommaren. En gissning är att hon även säger att hon är dålig på språk, inte minst engelska, men istället låter fötterna tala. Men det sista är som sagt en gissning. Någon med bättre kunskaper i holländska får gärna bistå i översättningen…

Inga roliga siffror för Schelin

Caroline Seger avgjorde alltså gårdagens VM-kvalkamp för Sverige. Det var hennes första tävlingsmål för Sverige på över tre år.

Segers senaste tävlingsmål kom den 21 augusti 2010, och var också i dubbel bemärkelse ett Segermål. Då vann vi nämligen i det förra VM-kvalet mot Tjeckien med 1–0.

Seger gör alltså sällan mål. Men de senaste hon har gjort i tävlingsmatcher har varit betydelsefulla. Det visar sig vara tvärtemot hur det ser ut för vår andra lagkapten, Lotta Schelin.

Jag har ju ofta förr skrivit att jag vill se Lyonstjärnan göra fler matchvinnande mål. Men jag hade faktiskt inte trott att hennes siffror var så dåliga som de är. För när jag efter gårdagens seger satte mig och kollade upp vilka spelare som har gjort landslagets viktiga mål de senaste åren var det Schelins statistik som förvånade.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Pia Sundhage och Lilie Persson

Det visade sig att vår forwardsstjärna nästan aldrig är matchvinnare i landslaget. Jag tycker att de uppgifterna jag fått fram är riktigt intressanta – och väl värda för Pia Sundhage och Lilie Persson att ta en funderare över.

Eftersom vi inte behövde kvala till EM handlar det om målen från VM 2011, OS 2012 och från EM i år. Totalt ser den svenska poängligan i tävlingsmatcher 2011–13 ut så här, inklusive gårdagens match:

Lotta Schelin                  14 –  10+4
Marie Hammarström         7 –    3+4
Nilla Fischer                     6 –    6+0
Lisa Dahlkvist                  5 –     4+1
Kosovare Asllani               5 –    1+4
Therese Sjögran               5 –    1+4
Sara Thunebro                 4 –    0+4
Josefine Öqvist                2 –    2+0
Sofia Jakobsson               2 –    1+1
Caroline Seger                  2 –    1+1
Jessica Landström           1 –    1+0
Lina Nilsson                     1 –    0+1
Sara Larsson                   1 –    0+1

Så långt allt gott för Schelin. Tio mål är förstås bra i sig.

Fast personligen tycker jag alltså att den viktigaste poängligan är den över vilka som gör de poänggivande insatserna. För att ni skall förstå hur jag räknar redovisar jag alla poänggivande insatser här:

VM 2011
Colombia, 1–0
2: Jessica Landström, 1: Hedvig Lindahl
Nordkorea, 1–0
2: Lisa Dahlkvist, 1: Lindahl (totalt 2)
USA, 2–1
2: Nilla Fischer, 1: Dahlkvist (3)
Australien, 3–1
2: Dahlkvist (5), 1: Therese Sjögran
Frankrike, 2–1
2: Marie Hammarström, 1: Lotta Schelin

OS 2012
Sydafrika, 4–1
2: Dahlkvist (7), 1: Fischer (3)
Japan, 0–0
1: Lindahl (3)
Kanada, 2–2
1: Sofia Jakobsson

EM 2013
Danmark, 1–1
1: Fischer (4)
Finland, 5–0
2: Fischer (6), 1: Kristin Hammarström
Italien, 3–1
2: Schelin (3), 1: Självmål
Island, 4–0
2: Marie Hammarström (4), 1: Kristin Hammarström (2)

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Totalt ger det följande lista över fixade poäng från de tre mästerskapen:
7) Lisa Dahlkvist
6) Nilla Fischer
4) Marie Hammarström
3) Hedvig Lindahl och Lotta Schelin
2) Jessica Landström och Kristin Hammarström
1) Therese Sjögran, Sofia Jakobsson och självmål.
* Räknar man in gårdagens match skall Caroline Seger in på två poäng och Kristin Hammarström upp på tre.

Det innebär att Lotta Schelins totalt tio mål under treårsperioden bara lett till tre svenska poäng. Hennes mål är således bara värda 0,3 poäng i snitt.
Motsatsen i det här fallet är Lisa Dahlkvist, som gjort fyra mål – alla av avgörande betydelse. Tyresömittfältaren har ordnat sju svenska poäng, vilket gör att hennes mål i snitt givit 1,75 poäng.

Det finns ju brister i aktuellt sätt att räkna, bland annat kan ju 2–0-mål ibland ge två poäng, ibland noll.
Därför kollade jag också hur många gånger olika spelare har givit Sverige ledningen, eller kvitterat, under aktuell period. Det visades sig dock inte gynna Lotta Schelin.
Som en parentes noterade jag att Sverige bara gjort ett kvitteringsmål under perioden, men desto fler ledningsmål. Total fick jag följande utfall:

4: Nilla Fischer (tre ledningsmål och en kvittering)
3: Marie Hammarström
2: Lisa Dahlkvist
1: Jessica Landström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Lotta Schelin och Caroline Seger. Plus ett självmål.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Schelin har alltså bara gjort ett lednings- eller kvitteringsmål på tre år. Utan hon har gjort nio av sina mål när vi redan varit i ledning. Noterbart också att hennes nuvarande forwardskollega Kosovare Asllani inte alls finns med i statistiken över viktiga mål. Det här är verkligen inga bra siffror för ett forwardspar i ett av världens högst rankade landslag. Eller hur?

Det finns anledning för mig att återkomma till de här siffrorna längre fram. Men en spontan tanke är ju att Pia Sundhage borde se till att trion Fischer, Dahlkvist och Hammarström finns i närheten av motståndarnas mål när matcher avgörs, eller när Sverige jagar mål i slutet av matcher.

En gulblå muta

Häromdagen högg jag mot förbundets arbete inför EM i ett inlägg. Jag känner att jag kanske skall förtydliga mig lite.

För jag tycker att man skall dela upp marknadsföringsarbetet inför EM i två delar. Den ena delen handlar om att sälja själva mästerskapet – och framför allt biljetter till matcherna.

Där är min uppfattning att arrangören har gjort, och gör, ett fullgott arbete med tanke på vilka resurser man har. Fokus är där ganska hårt på värdstäderna, vilket känns klokt.

Jag pratade häromdagen med organisationschefen Göran Havik. Han berättade då om satsningen ”Become the Home Team” – alltså att man bjuder in de deltagande länderna att komma och besöka deras huvudsakliga spelorter för att göra PR. En kreativ lösning.

Den andra delen är att utnyttja EM för att sälja damfotbollen i allmänhet, och vårt landslag i synnerhet. Och det är den här delen min kritik riktar sig mot.

Jag tycker inte på något sätt att förbundet ännu har visat att man tänker ta chansen att sälja sitt högst rankade landslag.
Jag hoppas verkligen att man har en plan för det arbetet. Inte minst hur det skall skötas efter en eventuell EM-succé. För i så fall måste man vara beredd att smida medan järnet är varmt. Då finns det ingen tid till tvekan.

Jag är rädd att förbundet inte inser vilken gigantisk skillnad det är på att marknadsföra sina herr- respektive damlandslag. När det gäller herrarna går det mest automatiskt. När det gäller damerna krävs det massor av hårt arbete.

Slutligen vill jag poängtera att det här förtydligandet inte har något med att göra att jag i dag möttes av en muta på min arbetsplats… Avsändare var Victoria Sandell Svensson, och mottagare BT-sporten. Men av någon anledning fick jag den… Tack.

En muta

En muta

Så till dagens damallsvenska matcher. Göteborg spräckte Örebros förlustnolla genom att vinna med 2–0 på bortaplan. När jag i natt förutspådde att GFC skulle få svårt att slå hål på Örebro hade jag missat att Sarah Michael var skadad – och att Lucie Martinkova var avstängd. Det var förstås till GFC:s fördel.

För Kif Örebro har en stark startelva. Men truppen är tunn, och framför allt Michael känns oerhört viktig för lagets anfallskraft.

Jode Taylor gjorde för övrigt det första målet, och delar nu ledningen i skytteligan med Lina Hurtig på fem fullträffar. Kul från matchen att två Sara L gjorde comeback med några minuters mellanrum i matchens slutskede. Först hoppade Larsson in för Kif, och några minuter senare Lindén för GFC.

Även i matchen Mallbacken–Jitex fick vi se en efterlängtad comeback. Annica Sjölund byttes nämligen in i minut 67. Kul.
Det hjälpte dock inte Jitex till poäng, utan Mallbacken vann med 1–0 (Linda Wallin) trots att det var 1–10 i skott på mål. Utan att ha hört något mer om matchen kan man nog konstatera att värmlänskorna är inne i en väldigt effektiv period. Dessutom verkar målvakten Katie Fraine ha hittat storformen.

Statistiken från Linköpings 2–1-seger i Kristianstad är intressant. Hemmalaget vann hörnorna med 10–4. Men första avslutet mot mål från KDFF:s sida kom först i minut 88. Då hade Linköping avlossat sju – och gjort två mål: Pernille Harder och Jonna Andersson.

Minuten efter KDFF:s första avslut mot mål kom det andra – som resulterade. Vem som gjorde målet verkar dock högst osäkert. Någon officiell målskytt finns inte. Inofficiellt är Johanna Rasmussen det förslag jag sett.

* I Frankrike har Lyon vunnit med 9–0 hemma mot Issy i ligan. Lotta Schelin gjorde det nionde och sista målet. Betydligt mer effektiv var Eugenie Le Sommer – som satte hela fem fullträffar på sin 24:e födelsedag. Apropå Le Sommer är här ett klipp med många läckra mål från hennes fötter och huvud. Några är riktigt spektakulära.

I Frankrike vann PSG med 2–0 borta mot Juvisy. Därmed är Kosovare Asllani:s lag helt klart för höstens Champions League. Huruvida svenskan spelat eller gjort något mål i dag har jag ännu så länge inga uppgifter om.

Inlägget är uppdaterat. Först rapporterades Jodie Taylor som tvåmålsskytt. Lite senare reviderades GFC:s första målskytt till Marlene Sjöberg – vilket ju förändrar läget i toppen av skytteligan.

Inlägg 1000 – de åker ur i år

Det här är inlägg nummer 1000 på den här bloggen. Jag firar det med en kopp kaffe, och genom att dra igång mitt damallsvenska tips.

Det här inlägget kan man också se som en tredje och sista genomgång av hur klubbarna klarat sig under silly season.

Den senaste lägeskollen hade ganska dålig tajming. För dagen efter exploderade verkligen damallsvenskans silly season med sju intressanta övergångar. Bland annat gick duon Christen Press och Malin Diaz till Tyresö och Jessica Landström hamnade i Göteborg.

Nu är det bara dagar kvar till avspark, och transferfönstret är stängt. Så några intressanta övergångar lär det inte bli i morgon. Alltså känns det som hög tid att avge mitt slutgiltiga damallsvenska tips.

Senast konstaterade jag att det bara var de båda topplagen Tyresö och Malmö som såg ut att få ett starkare premiärlag i år än de hade under hösten 2012. Sedan dess har även Göteborg, Kristianstad och Umeå flyttat fram sina positioner.

Men som jag ser det finns det inte mycket som talar emot att årets damallsvenska blir en högst skiktad serie. Hur många skikt det kommer att handla om får vi se.
Men känslan är att två lag står i särklass. Sedan kommer en grupp om fyra lag. Där bakom kommer ytterligare en grupp om fyra lag. Slutligen har vi två frågetecken, som riskerar att hamna i en egen grupp i botten.

Det känns ganska lättippat, såtillvida att det är lätt att placera lagen i rätt grupp. Däremot är inte rankingen inom grupperna speciellt lätt att göra. Där har jag vacklat rejält. Dessutom kommer det förhoppningsvis även att dyka upp en eller annan skräll.

När det gäller skrällarna har jag insett att jag är usel på att förutspå dem. Så här är del 1 av mitt skrällfria tips. Först ut är lagen på de sista placeringarna, alltså tio till tolv:

Sara Larsson

Sara Larsson

10) Kif Örebro
In:
Marie-Eve Nault (Kanada), Helén Eke (Tyresö FF), Emma Salomonsson (ÖSK Söder), Michelle De Jongh (Mariestads BoIS, från den 1 juli) samt Irena Martinkova och Lucie Martinkova (båda Sparta Prag, Tjeckien)
Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir och Olina Vidarsdottir (Chelsea, England), Emelie Lundberg (Eskilstuna United), Linda Fransson (?), Fanny Persson (?), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar).
Kommentar: Med sina elva bästa spelare på planen i 90 minuter och 22 omgångar är Kif Örebro ett lag för topp åtta. Men jag tror tyvärr inte att laget klarar sig utan skador. Och truppen är tunn.

Örebro har dock fått ihop ett klart starkare lag än jag först trodde. Känslan var ju den att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man i alla fall ihop ett gäng som bör ha ganska god chans till nytt kontrakt.

På den damallsvenska upptaktsträffen tippades Örebro näst sist. Hela 35,6 procent av de närvarande hade laget på nedflyttningsplats.

Men trots förlusten av Marie Hammarström kan faktiskt Kif ha ett starkare lag i år än i fjol. Sara Larsson är ju kvar – men dock inte frisk från seriestart. Hon kommer att behövas i backlinjen, så frånvaron får inte bli alltför långdragen.

Kvar är också Stephanie Labbé, Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och unga Linda Hallin – som kan vara redo att bli en allsvensk profil. Nigerianska forwarden Sarah Michael är också kvar. Fast skall man tro rapporterna så är hon så mycket bättre tränad i år att hon kan betecknas som ett nyförvärv.

Lägg till två tjeckiska tvillingar och att man kryssat borta mot Tyresö på försäsongen. Jo, Örebro hänger nog kvar i år också.

Annika Kukkonen

Annika Kukkonen

11) Sunnanå SK
In: Susanne Nilsson (AIK), Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall), och Carys Hawkins (Umeå Södra/Perth Glory, Australien), Julia Spetsmark (QBIK), Matilda Rosqvist (Djurgården) och Sandra Betschart (Sindelfingen, Tyskland).
Ut: Anna Bodén (Morön), Yanru Zhang (???) och Hanna Glas (korsbandsskadad)
Kommentar: Skelleftelaget tippades ur allsvenskan av 33,2 procent av de närvarande vid upptaktsträffen. Det placerade dem trea från slutet – alltså på fast mark.

Nu skall jag ju ärligt konstatera att jag inte har sett Sunnanå, utan går på instinkt när jag tippar ner dem i elitettan. Jag gör det mest eftersom det känns som att samtliga de tio lag som är kvar från fjolårets damallsvenska har fått ihop trupper med åtminstone 12–13 högklassiga spelare.

Sunnanå har värvat bra, och kanske också kan noteras för ett dussin spelare av god damallsvensk klass. Alltså har de chansen att krypa ovanför nedflyttningsstrecket. Men det krävs nog att Sussie Nilsson placerar sig högt i målvaktsligan även i år.

Nilsson pratade för övrigt om sitt val mellan Sverige och Serbien på upptaktsträffen. Hon sa inte vad det lutade åt, men att valet stod mellan drömmen (Sverige) eller att få internationell rutin (Serbien).

Apropå Sunnanå sa hon:

”Jag vet att vi är redo att ge allihopa en omgång.”

Låter lovande.

Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

12) Mallbackens IF
In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK) och Emmie Johansson (QBIK).
Ut: Anna Arnfeldt (slutar) och Felicia Edgren (QBIK).
Kommentar: Nästan 88 procent av de närvarande på den damallsvenska upptaktsträffen tippade att Mallbacken kommer att åker ut. Trots att jag gärna skulle vilja placera nykomlingarna högre i tabellen ställer jag in mig i ledet.

På nämnd upptaktsträff konstaterade tränare Stefan Johansson att hans lag sannolikt har seriens tunnaste trupp. Där har han nog rätt.

Han sa även att laget inte har förlorat en seriematch hemma på Strandvallen på 2,5 år. Det stämmer däremot inte. Dalsjöfors var nämligen där och vann med 1–0 i maj i fjol. Fast å andra sidan ströks ju den matchen i efterhand. Så kanske kan man ändå säga att Mallbacken är obesegrat i 2,5 år…

I söderettan vilade laget på en god defensiv grund, och man hade en stabil målvakt i Katie Fraine. Men i den match jag sett laget kändes inte defensiven så stark att det går att luta sig mot den i allsvenskan. De släppte nämligen till ett antal rena frilägen mot Jitex. Det är inte lovande.

Helt avsågade tror jag dock inte att Mallbacken kommer att bli. Man har egna stjärnskott i vassa Mimmi Larsson på topp, och spelskickliga Julia Karlenäs på mitten. Men man hade nog behövt ett par namnkunniga nyförvärv till för att på allvar kunna utmana om en plats över nedflyttningsstrecket.

Och till sommaren blir det någon mer värvning – läs om det här. Det kan vara för sent.

Namnen för Sundhages EM-trupp

Jag har ju lovat en mer ingående sammanfattning av Sveriges insats i Algarve cup. Jag funderade lite på hur jag skulle göra den.
Jag fick ett bra förslag av signaturen Denise, som tidigare i dag skrev en lång och väl genomtänkt kommentar kring mitt inlägg Tankar kring ett onödigt baklängesmål.

Denise bad om en längre lista över mer eller mindre landslagsaktuella spelare inför EM. Även om de 23 spelare som varit med i Algarve naturligtvis ligger klart närmast de 23 EM-platserna så kändes det som en bra idé. Inte minst då Pia Sundhage har öppnat för att ta med ett par nya spelare till mötet med Island den 6 april.

Så här sa Sundhage till TT efter gårdagens match:

”Jag funderar på att ta in två spelare utanför den här truppen. Jag vill att man ska vara på tå och inte känna sig för självsäker på en plats i truppen.”

De båda nya spelarna skall dock inte räkna med så mycket speltid, för i samma artikel konstaterar Sundhage också att:

”Vi kommer att ta ut vad vi tror är bästa laget för att börja bygga en startelva. Jag inser att vi måste börja att spela ihop ett lag. Det finns skäl till att vi inte skapar fler målchanser.”

Det här med målchanser är verkligen det stora spelmässiga problemet efter våra fyra matcher i Algarve. Som bekant vill ju Sundhage hellre att matcherna slutar 4–3 än 1–0. Hon vill också ha ett högt och aggressivt försvarsspel.
Det är en svår väg till framgång. För ju högre upp i planen man inleder sitt försvarsarbete, ju mindre utrymme finns för misstag. Om motståndarna får tid på sig har de nämligen väldigt mycket yta att sikta in djupledsbollar på när vår backlinje står högt.

Heter man FC Barcelona (herrfotboll), och vet att man kommer att skapa minst ett tiotal feta målchanser per match är Sundhages upplägg gångbart. Men vi är Sverige, och i Algarve har vi bara lyckats skapa tillräckligt med feta målchanser mot ett ursvagt Island.
I övriga tre matcher skapade vi inte fler än två–tre chanser per halvlek. Och det är för lite.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Som jag ser det är är frågan om målchanser kopplad till Lotta Schelin. Jag ser att flera andra damfotbollsskribenter tycker att Lyonstjärnan trots allt gjort en stabil och bra insats i Algarve. Jag hade hållit med om hon hetat exempelvis Elin Rubensson eller Olivia Schough.
Men nu är Lotta Schelin inte en talang på väg uppåt. Hon är vår superstjärna. Hon har fått Diamantbollen två år i rad och skall vara damernas svar på Zlatan Ibrahimovic. Schelin skall inte spela andrafiolen bakom Kosovare Asllani – som hon gjort den senaste veckan. Det är hon som måste bära laget, precis som hon gjorde i VM 2011.

Sundhage har ju med rätta konstaterat att man inte vinner några mästerskapstitlar utan stjärnor. Vår förbundskapten måste nog ta sig en rejäl funderare över hur hon skall få Schelin att leva upp till stjärnrollen.
Personligen undrar jag lite över om vårt höga försvarsspel verkligen passar Schelin. Hon är ju som bäst när hon får djupledsbollar in bakom motståndarnas backlinje. Och när vi står högt med laget finns det inte så stor yta att lägga in de där djupledsbollarna på. I stället söker hon sig nu mest ner mot hörnflaggorna för att få yta. Och där skapar man inte några målchanser.

De var mina mer allmänna funderingar kring laget och spelet. Dags för en genomgång av hur jag ser på situationen i lagdel för lagdel.

Malin Levenstad

Malin Levenstad

Av de som varit med i Portugal så kan man något förenklat konstatera att ju fler spelminuter man fått, desto större chans att ingå i EM-truppen. Således är Olivia Schough och Malin Levenstad de två som sitter lösast när Sundhage skall byta ut två spelare till Islandsmatchen. Men inte heller Annica Svensson, Hanna Folkesson eller Carina Holmberg kan känna sig speciellt säkra.

Här är hela genomgången:

Målvakter:
Speltid i Algarve cup:
Kristin Hammarström      360
Sofia Lundgren                  –
Carola Söberg                   –
Andra målvakter som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Jessica Höglander
Andra målvakter som skulle kunna vara aktuella för EM:
Hedvig Lindahl
Susanne Nilsson

Stephanie Öhrström
Kommentar:
Hammarström har tagit ett järngrepp om platsen i startelvan. Lundgren känns dock inte helt borta ännu. Fast dels måste hon snabbt bli frisk, dels måste hon omgående visa superform, för Hammarström har visat hög klass i Algarve.

Känslan är att Lundgren och Söberg ligger väldigt bra till för att ta de övriga platserna i EM-truppen. Det verkar varken som att Sundhage tänker vänta in Lindahl, eller släppa fram någon av de yngre målvakter som drömmer om att få chansen – som Höglander, Nilsson och Öhrström.

Thunebro och Morgan

Sara Thunebro mot Alex Morgan

Backar:
Speltid i Algarve cup:
Sara Thunebro              332
Emma Berglund            304
Nilla Fischer                 298
Lina Nilsson                 234
Jessica Samuelsson      154
Annica Svensson            66
Malin Levenstad             52
Andra backar som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Amanda Ilestedt
Sara Larsson
Stina Segerström
Andra backar som skulle kunna vara aktuella för EM:
Charlotte Rohlin
Linda Sembrant

Catrine Johansson
Maja Krantz
Kommentar:
Fördelningen av speltid i Algarve säger allt om hur Sundhages EM-backlinje ser ut i dagsläget: Nilsson, Berglund, Fischer och Thunebro.
För om inte Nilsson hade spelat träningsmatch dagarna innan cupen hade nog avståndet mellan henne och Samuelsson varit ännu större.
Just Samuelsson ser också ut att ligga bra till för en plats i EM-truppen. Det gör nog trots allt även Svensson, då hon är användbar både som ytter- och innerback. Den sista platsen tror jag Sundhage håller öppen för Rohlin. Men här är jag inte alls säker.
Levenstad står närmast utanför truppen, medan Ilestedt sannolikt får vänta på sin mästerskapsdebut. Det största hoppet för de båda Malmömittbackarna är att Sundhage väljer att köra åtta backar i EM-truppen.
Jag tror inte att Sundhage ens funderar på att vänta in Sembrant. Och när det gäller Larsson och Segerström så verkar de ha gjort sitt i landslaget.
Som en parentes konstateras att jag hade matchat backlinjen helt annorlunda om jag fått chansen. Jag hade exempelvis gärna velat se både Johansson och Krantz testas som ytterbackar. Därför är de med på listan. Jag har alltså ingen indikation på att Sundhage är på gång att testa dem.

Caroline Seger

Caroline Seger

Mittfältare:
Speltid i Algarve cup:
Caroline Seger               270
Antonia Göransson         270
Lisa Dahlkvist                260
Marie Hammarström       207
Johanna Almgren           119
Susanne Moberg            108
Emmelie Konradsson        90
Hanna Folkesson              84
Carina Holmberg              61
Andra mittfältare som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Lina Hurtig
Malin Diaz Pettersson
Andra mittfältare som skulle kunna vara aktuella för EM:
Therese Sjögran
Hanna Terry
Petra Larsson
Kommentar:
Även här ser man tydligt på spelminuterna hur Sundhage tänkt sig sitt mittfält i EM. I dagslaget ger inte kvartetten Hammarström, Seger, Dahlkvist och Göransson några höga odds på start mot Danmark.
Det är Hammarström som möjligen sitter lite löst – och trion Almgren, Moberg och Konradsson som är utmanarna om den platsen. För Sundhage har indikerat att hon inte helt har spikat vilka kantspelare hon tänker använda sig av.

Alla de sju nämnda mittfältarna bör ligga bra till för att få ingå i truppen till EM – om inte Sundhage minskar ner antalet mittfältare till åtta, för då riskerar en av dem få maka på sig.
Fast Sundhage kan även välja att bara ta med tre utprägladem centrala mittfältare. För hon har ju Fischer och Hammarström som går att spela i mitten. Men i nuläget ligger både Folkesson och Holmberg bra till för att komma med i truppen.

Däremot känns det varken som att Sundhage tänker satsa på Sjögran – som tycks ha gjort sitt, eller på Diaz Pettersson – som inte känns redo ännu.
Jag hoppas att det finns en plats i truppen för superlöftet Hurtig. Hon är svensk damfotbolls framtid, och skulle lära sig mycket av att bara få ingå i truppen. När jag ändå kastar fram en massa namn så nämner jag Larsson – som ju ingick i EM-truppen för fyra år sedan. Hon verkar vara en karaktärsspelare.

Slutligen Terry. Hon nämndes (utan att namnges) av Sundhage som EM-kandidat tidigare i vinter. Det känns inte aktuellt längre. Fast å andra sidan har Sundhage överraskat i sina val av truppspelare förr.

Forwards:
Speltid i Algarve cup:
Lotta Schelin                296
Kosovare Asllani           233
Sofia Jakobsson           144
Olivia Schough               18
Andra forwards som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Elin Rubensson
Jessica Landström
Madelaine Edlund
Julia Spetsmark
Andra forwards som skulle kunna vara aktuella för EM:
Josefine Öqvist
Jenny Hjolman

Kommentar:
Här är det klart att Sundhage kommer att satsa på Schelin/Asllani som forwardspar. Lika klart är att Jakobsson har en plats i truppen. Den fjärde forwardsplatsen står sannolikt mellan Schough, Rubensson och Öqvist. Min gissning är att det till slut blir Öqvist som tar plats i truppen.

Av övriga kandidater är ju Edlund mammaledig och borta från EM, Landström känns helt avskriven, och Spetsmark har inte förekommit alls i diskussionen sedan hon var med på januarilägret.
Hjolman har jag lagt till själv. Hon är ett intressant framtidsnamn. Hon gjorde ”bara” fem mål i fjolårets damallsvenska. Men i år känns det som att hon kan få ett lyft.

Det är många namn på listan. Men som jag ser det har vi ett problem på forwardssidan. Och då menar jag inte att vi har dåliga spelare – för vi har flera högklassiga forwards. Det jag är ute efter är att nästan alla tio forwards här ovan är bäst rättvända – de är snabba och i första hand djupledsgående.
Vi har ingen spelare man kan lyfta upp bollar, eller slå inlägg mot. Det är en jättebrist om vi skulle hamna i underläge i EM.

Mest spännande är de som inte är med

Jag får frågor om vilka spelare jag vill ha med i EM-truppen. Det är förstås kul att leka förbundskapten, och jag skall ta ut min trupp senare, men den är trots allt inte speciellt spännande i det stora hela.

Mer intressant är att försöka titta in i Pia Sundhage:s hjärna och räkna ut vilka 23 spelare hon tar ut i sin trupp.

I dag har Sundhage för övrigt varit hemma i Ulricehamn och spelat in ytterligare ett tv-program. Nu handlar det om ett avsnitt av Tv3:s ”Patrik möter”, där Patrik heter Sjöberg i efternamn. Bilder från inspelningen finns här.

Det var en parentes. För fotbollsmässigt är dagens aktiviteter förstås helt ovidkommande. Däremot är gårdagens hyperintressanta. Vid presskonferensen sa Sundhage så här till TT angående hur stor chans icke uttagna Algarveresenärer har att komma med till EM:

”Det finns en chans att komma med i EM, chansen att ta en plats i startelvan mot Danmark är däremot inte så stor.”

Det är ett tydligt besked. Startelvan är alltså i princip klar. Det innebär samtidigt att Charlotte Rohlin måste vara fantastisk under våren för att ta plats i mittlåset i EM. Och det är nog bara hon som skulle kunna ta sig in i startelvan.

Den andra spelaren jag möjlgien kan tänka mig skulle kunna gå rakt in i laget är Josefine Öqvist. Når hon tillbaka till sin VM-form från 2011 ser jag henne som vassare än huvudkonkurrenterna Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson.

I USA har Sundhage gjort sig känd för att göra väldigt få spelarbyten, både i själva matcherna och i trupperna. Hon har kört stenhår med en kärntrupp. Så lär det även bli i Sverige, och det ganska snart. Fast ännu så länge har hon bytt oväntat friskt när det handlar om spelarna i truppens utkant.

Hursom helst är det förstås extra intressant att gå igenom vilka spelare som inte blivit uttagna i de senaste trupperna. Vi kan nog utgå ifrån att det mesta talar för att trion Stina Segerström, Sara Larsson och Jessica Landström har gjort sitt i landslagströjan. Vad man hört verkar även Therese Sjögran få svårt att slå sig in igen.

Linda Sembrant kanske inte är avskriven för all framtid, men hon verkar inte alls ingå i EM-diskussionen. Det gör inte heller Hedvig Lindahl.

Som jag tidigare skrivit hade jag – om jag varit Sundhage – tagit med min tilltänkta EM-trupp till Algarve. Där får man gott om möjlighet att prova spelarna i matchsituationer. Och det är klockrent att trimma in fasta situationer på mellandagarnas träningspass.

Jag tycker att man bör ge plats för två eller tre framtidsnamn i en EM-trupp. Malmöduon Amanda Ilestedt och Elin Rubensson borde ligga bra till för sådana framtidsplatser. Men båda de är petade inför Algarveresan. Det förvånar mig.Det skulle kunna vara så att Sundhage genom U23-kapten Calle Barrling fått höra att Malmöduon är utmärkta turneringsspelare, och att det därför är viktigare att testa ett hur andra spelare klarar tätt matchande.

I höstas hade jag aldrig kunna ana att kvartetten Jessica Samuelsson, Carina Holmberg, Hanna Folkesson och Olivia Schough skulle gå före Ilestedt och Rubensson. Och så sent som när truppen till förra Bosönlägret kom trodde jag att Malin Levenstad var borta ur EM-diskussionen.

Speciellt Schough är en megaskräll. Hon är avbytare i Göteborg FC, och gjorde bara ett mål i fjolårets damallsvenska. Hon verkar i och för sig vara en riktigt skön personlighet, och är säkert underbar att ha med i gänget. Men fotbollsmässigt har jag i alla fall inte sett någon landslagskvalitet hos henne.

Men visst blir det spännande att se hur Sundhage matchar truppen i Algarve? Och det blir inte minst spännande att se hur nästa trupp formeras. För efter Portugalresan är det inte många matcher kvar innan allvaret. Och den tiden bör användas till att trimma ihop den tänkta EM-elvan.

* Slutligen gjorde Lotta Schelin ett mål när Lyon i kväll lätt avancerade till åttondelsfinal i franska cupen. Siffrorna borta mot Woippy i sextondelen blev förkrossande 16–0. Laetitia Tonazzi gjorde hela sex av målen. Tvåmålsskyttar blev Amandine Henry och Sabrina Viguier.

Ny PR-miss från förbundet

För ett år sedan var jag ofta väldigt kritisk mot Svenska Fotbollförbundet, eftersom de var genomusla på att marknadsföra sitt bästa landslag.

Sedan några månader tillbaka har jag inte behövt kritisera så mycket. Inte för att förbundet blivit så väldigt mycket bättre, utan för att Pia Sundhage har gjort hela jobbet åt dem.

Men nu undrar jag allt lite igen. Landslaget skall ha läger på Bosön den 9–14 februari. Just den 14 februari släpps biljetterna till EM-slutspelet.

Vad hade varit bättre reklam för EM-biljetterna än en tv-sänd landskamp den 13 eller 14 februari?

Men så blir de inte. Förbundet har nämligen inte lyckats fixa fram något motstånd.

Det tycker jag är uselt.

Men jag är inte odelat negativ. För samtidigt är jag positiv till att man fortsätter träningsspela mot pojklag. Där kan man nämligen få ovärderlig träning på det försvarsspel som man håller på att jobba in.

Möjligen är det så att man måste välja här. Alternativ ett är att spela mot pojkar – en match ingen kommer att se. Men man får viktig träning. Alternativ två är att spela mot ett sämre motstånd, få göra lite mål – och höja EM-temperaturen lagom till biljettsläppet.

Hade jag suttit i EM-organisationen hade jag definitivt röstat för alternativ två.

Hade jag hetat Thomas Björn och varit ny presschef för landslaget hade jag nog också lutat åt alternativ två. För är man ägare till ett PR-företag som heter Kraftfull Kommunikation AB så borde man vilja ha största genomslag i media. Och det får man genom att spela en landskamp.

Samtidigt kanske man får bästa sportsliga effekt av att möta pojklag. Det är alltså inte helt lätt.

Men helst hade jag nog sett att man spelat mot pojklaget den 10 februari, och avslutat lägret med en riktig landskamp fyra dagar senare. Då hade man fått både och.

Till februarilägret har Pia Sundhage minskat sin trupp från 28 till 23 spelare. Inga har tillkommit sedan senast.
Som jag ser det innehåller truppen ett par skrällar. För jag hade kanske inte trott att Olivia Schough och Carina Holmberg skulle vara kvar. Men de verkar i högsta grad vara med i kampen om platserna i EM-truppen.

Vid sådana här uttagningar brukar man oftast kunna dra väl så stora slutsatser av de som inte är med, som: Malin Levenstad, Jessica Landström, Madelaine Edlund, Sara Larsson, Stina Segerström och Lina Hurtig.
När det gäller Hurtig kommer hon snart att vara tillbaka. För övriga ser det däremot mörkt ut. Det är tre mittbackar i truppen – eftersom Nilla Fischer numera räknas som sådan. Dessutom väntar säkert Sundhage in minst en ur duon Charlotte Rohlin och Linda Sembrant. Alltså lär ingen av Levenstad, Larsson och Segerström bli EM-spelare.

Edlund var lite av Thomas Dennerby:s favoritspelare. Under Sundhage verkar Tyresöforwarden inte längre ha förbundskaptenens fulla förtroende. Och Landström kommer bara längre och längre ifrån landslagselvan.

En spelare som man hade hoppats få se i någon av Sundhages trupper var den icke namngivna svenskamerikanska som hon pratade om tidigare i vinter. Det lät spännande. Men varför blev det inget?

* Sundhage presenterade sin trupp på samma presskonferens som Erik Hamrén presenterade sin trupp till herrlandslagets Argentinakamp. Klicka på länken för att se vem som drog till sig störst medieuppmärksamhet.

* För övrigt har Göteborg och Umeå spelat sina första träningsmatcher för året. Båda har mött elitettanmotstånd – och hållit nollan.
Umeå slog Sundsvall med 3–0 i helgen. Mål av Ogonna Chukwudi, Linnéa Ågren och Emma Berglund.
Göteborg krossade Hovås/Billdal med 11–0 i kväll. Mål av Marie Hammarström 3, Johanna Almgren, Amanda Edgren och Cathrine Dyngvold 2 samt Beata Kollmats och Jessica Landström ett vardera.

Apropå Göteborg så lanserade de sin nya hemsida i dag. Jag har inte hunnit analysera den speciellt noga ännu. Men spontant tycker jag att den är rätt snygg.

Göteborg är inte längre ledare av silly season

Det är knappt 3,5 månader kvar tills damallsvenskan sparkar i gång, och det har blivit dags för en andra genomgång av hur klubbarna står sig i silly season.

Vid min senaste lägeskoll såg Göteborg ut att kunna bli lågsäsongens segrarlag. Sedan dess har klubben tappat skyttedrottningen Christen Press, och GFC är tillbaka på nollnivå igen.

Det är alltså lång tid till avspark, så man skall inte dra för stora slutsatser av dagsläget. Men som det ser ut nu är det inget lag som ser ut att flytta fram sina positioner rejält jämfört med fjolåret.

I den ekonomiska krisens tid verkar det snarare mest handla om att inte backa för mycket. Som jag ser det nu är det bara de båda topplagen Tyresö och Malmö/Rosengård som i nuläget ser ut att få ett starkare premiärlag i år än 2012.

De stora förlorarna är som väntat de båda nedflyttade Stockholmslagen. Framför allt har Djurgården snart tappat hela sin startelva.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson

En spelare som inte förekommit alls i media den senaste månaden är Sofia Jakobsson. Senast jag såg henne nämnas var när GP skrev att hon lämnat Rossiyanka. Då gjorde jag det här inlägget.
Sedan har det varit tyst. Jag började tro att GP var fel ute, och att vår landslagsforward skall vara kvar i Ryssland. För om Jakobsson letar ny klubb borde hon väl låta världen veta det?
Men i går fick uppgifterna om att hon brutit med Rossiyanka ny fyr när Anders Nilsson skrev om dem i sin blogg. Det blir intressant att se vem som rätar ut frågetecknet som finns kring Jakobsson?

Om jag rätar ut så många frågetecken här nedan kan man nog diskutera. Men här är i alla fall en genomgång av läget i silly season:

Meghan Klingenberg

Meghan Klingenberg stannar

1) Tyresö FF
In
: –
Ut: –
Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet. Inga tunga nyförvärv, men inte heller några besvärande förluster ännu. Det har ryktats om Christen Press och om Malin Diaz.
Men de tyngsta nyheterna är att man får behålla spelare som Marta, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete, Line Röddik Hansen, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger samt tränare Tony Gustavsson.
Kontinuitet är ett väl beprövat segerrecept – och med samma starka trupp ett år till blir Tyresö förstås megafavoriter till guldet även i år.

Manon Melis

Manon Melis

2) LdB FC Malmö (FC Rosengård)
In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena),
Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (???),
Kommentar: Malmö – eller skall vi redan kalla dem Rosengård? – visar att de tänker ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.
Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Med henne har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.
Som jag ser det behöver man en till högklassig back för att få en trupp som inte blir känslig för skador. Kanske också en central mittfältare till.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

3) Linköpings FC
In: Magdalena Ericsson (Djurgården), Lina Ringshamre (Sundsvall), Stina Blackstenius (Vadstena),
Ut: Louise Fors (Liverpool FC, England), Lisa de Vanna (Melbourne Victory, Australien), Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge) Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson (Kisa), Matilda Agné (Hammarby), Emma Lundh (???) och Manon Melis (Malmö)
Kommentar: Linköping ser över utgifterna, och har därför tvingats banta truppen. Stommen finns dock kvar – och är stabil. Klarar man sig utan skador på nyckelspelare som Sofia Lundgren, Mariann Gajhede Knudsen, Charlotte Rohlin, Petra Larsson, Nilla Fischer och Pernille Harder bör LFC blir svårslaget. Defensivt har det dessutom ryktats om att AIK:s mittbackstalang Jennie Nordin är på väg in.
Men vem skall göra målen?
Fem av lagets sex främsta målskyttar från i fjol lämnar. Följden är att av LFC tappar 38 av sina 50 mål från 2012. Kostsamt.

Christen Press

Christen Press

4) Göteborg FC
In
: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge),
Ut: Christen Press (???), Ingrid Wells (???),
Kommentar: För en månad sedan ledde GFC silly season klart. Men sedan lyckades man inte få behålla skyttedrottningen Christen Press. Med reservation för att jag har dålig koll på Dyngvold så känns det som att klubben är tillbaka på nollnivå.
Press var ju nämligen halva GFC:s offensiv under 2012. Hon gjorde 17 av lagets 48 mål i damallsvenskan, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League. Det är inte många spelare som har kapacitet att ersätta Press.
Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC behöver bredda för att inte vara extremt känsliga för skador.

Susanne Moberg

Susanne Moberg

5) Kristianstads DFF
In: Marija Banusic (Sirius), Elin Borg (AIK), Brett Maron (Valur, Island)
Ut: Julia Molin (AIK), Moa Pettersson (Wä), Elin Nilsen (Vittsjö), Becky Edwards (???), Katrin Omarsdottir (Liverpool, England), Lisa Petersson (AIK), Anna Persson (Glimåkra) och Emelie Johnson (Boren??).
Kommentar: 2013 års upplaga känns ungefär jämnstark med 2012 års. Offensiven är vass. Margret Lara Vidarsdottir kan säkert producera ihop med danska landslagsspelaren Johanna B Rasmussen, supertalangen Marija Banusic och pålitliga Susanne Moberg.
Men känslan är att laget behöver minst en riktigt stark kraft till på centralt mittfält för att kunna utmana riktigt i kampen om platserna i Champions League. Dessutom har man just nu tunn besättning på ytterbacksplats.

Danesha Adams

Danesha Adams

6) Vittsjö GIK
In: Jane Ross (Glasgow City) och Elin Nilsen (Kristianstad)
Ut: Emma Kullberg (Umeå Södra) och Josefine Mårtensson (Glimåkra)
Kommentar: Vann nyligen dragkamperna om Elin Nilsen och om skotska skyttedrottningen Jane Ross. Det känns som två bra tillskott.
Många frågor återstår dock att få svar kring Vittsjös trupp. Inga av 2012 års spelare hade tvåårskontrakt, så en stor del av arbetet fram till nu har bestått av att förlänga med nyckelspelare.
Om Ross möjligen är ersättare för fjolårets bästa målskytt, Danesha Adams, har skotskan mycket att leva upp till. För amerikanskan var oerhört nyttig i offensiven med sin tyngd.
Och vad händer med Ifeoma Dieke? Hon höll ihop försvaret lysande innan hon drog av korsbandet i OS.

Hanna Folkesson och Mattias Eriksson

Hanna Folkesson och Mattias Eriksson

7) Umeå IK
In: Hanna Folkesson (AIK)
Ut: –
Kommentar: Här har vi ytterligare en klubb som kämpar med ekonomin. AIK:s Umebördiga lagkapten Hanna Folkesson är den enda som har skrivit på Och det är även en klubb där det varit väldigt få nyheter hittills under silly season.
Fast de har försökt. De har haft Olivia Schough på besök, men forwarden valde att stanna i Göteborg. De jagade Marija Banusic, som hamnade i Kristianstad.
På målvaktssidan spelar Caroline Jönsson våren ut. UIK har täckt upp genom att skriva tvåårskontrakt med Malin Reuterwall. Henne har jag dålig koll på. Håller hon?

8) Piteå IF
In: Clara Markstedt (AIK), Johanna Andersson (Assi).
Ut: Jennifer Nobis (slutar), Ann Marie Dovland (Klepp, Norge), Jessica Olofsson (???), Camilla Johansson (???)
Kommentar: Man har ett tungt avbräck i poängspelaren Jennifer Nobis, som tvingas sluta. Men det är sportsligt viktigt att Faith Ikidi stannar. Här kommer man dock in på ekonomi. Frågan är även hur mycket pengar klubben har att spendera. Man var illa ute i våras, och borde kanske hålla lite i pengarna i vinter. Trots det har man kontrakterat Ikidi utan att ha ekonomisk täckning. Riskabelt.
Jakten på Nobis ersättare är i full gång. Man förlorade kamperna om amerikanska U23-landslagsanfallaren Lindsay Taylor, isländska landslagsspelaren Fanndis Fridriksdottir – som gick till norska Kolbotn – och om skotska skyttedrottningen Jane Ross.
På minuskontot finns även Lena Blomkvist som dragit av korsbandet, och blir borta minst halva säsongen.

Katri Nokso-Koivisto

Katri Nokso-Koivisto

9) Jitex BK
In: Emma Wilhelmsson (Malmö),
Ut: Nanna Jansson (Hovås-Billdal), Katri Nokso-Koivisto (LSK Kvinner, Norge), Caroline Lindblad (???)
Kommentar: Här verkar det också väldigt lugnt på spelarfronten. Det talar för att Stefan Rehn får ungefär samma lag att jobba med som i fjol, även om både Kristin Carlsson och Elin Carlsson ännu så länge är osäkra på framtiden.
En nyckel för Jitex blir att kunna korta ner skadelistan, som varit besvärande lång de senaste säsongerna. För med frisk trupp har Jitex ett lag som kan utmana om en plats på tabellens övre hälft.

Linda Fransson med Sofia Karlsson i ryggen.

Linda Fransson med Sofia Karlsson i ryggen.

10) Kif Örebro
In:
Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir (???), Emelie Lundberg (???), Linda Fransson (???), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar).
Kommentar: Kanske kan Kif få ihop ett starkare lag än jag först trodde. För känslan var att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man nog i alla fall ihop ett gäng som har chansen till nytt kontrakt.
Inga nyförvärv är ännu presenterade, men det var förstås oerhört viktigt att klubbledningen fick Sara Larsson att stanna. Stannar gör också Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och Linda Hallin. Klubben förlängde nyligen också med kanadensiska målvakten Stephanie Labbé och nigerianska forwarden Sarah Michael.
Man skall ha klart med en ny back. Det kan handla om Tyresös Helén Eke, som har varit i Örebro och provtränat.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

11) Djurgården
In:
Ut: Gudbjörg Gunnarsdottir, Mia Jalkerud och Freja Hellenberg (alla Avaldsnes, Norge), Magdalena Ericsson (Linköping), Anna Lindblom (Hammarby), Annika Kukkonen (Sunnanå), Renee Slegers (Holland), Katrin Jonsdottir (???), Katrine Petrous (???), Caroline Frånberg (???) och Natalia Rickne (???).
Kommentar: Här är det spelarflykt i den högre skolan. Och man lär tappa fler. För inte kommer väl Jessica Landström och Susan Varli spela med ett lag som riskerar att bli bottenlag i elitettan?
För där är känslan just nu. Djurgården måste stoppa utströmningen, och dessutom få in ett par etablerade spelare. För annars lär det bli ett riktigt jobbigt år i elitettan.

12) AIK
In: Julia Molin och Lisa Petersson (båda Kristianstad),
Ut: Nazanin Vasegpanah (slutar), Elin Borg (Kristianstad), Maija Saari (Mallbacken), Clara Markstedt (Piteå), Hanna Folkesson (Umeå IK), Elin Bragnum (???).
Kommentar: Har hittills klarat sig klart bättre under silly season än Djurgården. Fast flera av AIK:s talangfulla spelare är attraktiva på marknaden. Man får svårt att behålla Malin Diaz, Jennie Nordin och Sussie Nilsson.
Men stannar spelarflykten där bör AIK kunna klara sig hyfsat i elitettan. Kanske till och med bli ett topplag.

13) Sunnanå SK
In: Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall),
Ut:
Anna Bodén (Morön)
Kommentar: Har värvat Annika Kukkonen från Djurgården och Hanna Glas från Sundsvall. Behöver garanterat ett par etablerade spelare till för att inte bli indragna i nedflyttningsstriden från omgång ett.
Har jobbat hårt för att hitta de nyförvärven, dock utan någon större framgång. Man hade exempelvis AIK-duon Elin Borg och Malin Diaz på besök, men fick nej från båda. Man hoppades på, men gick miste om Alexandra Nilsson, som stannar ett år till i Umeå.

14) Mallbackens IF
In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK), Emmie Johansson (QBIK)
Ut: Anna Arnfeldt (slutar), Felicia Edgren (QBIK)
Kommentar: Mallbacken lär bli extremt nederlagstippade. Man hade en stabil defensiv i söderettan. Den måste man kunna luta sig mot i allsvenskan. Gissningsvis behöver man ytterligare minst två–tre rutinerade nyförvärv.

Hurtig med på A-landslagsläger – det är en bra uttagning

Lina Hurtig är en av spelarna i Pia Sundhage:s 28 spelare stora trupp till landslagets januariläger på Bosön. Det tycker jag om.

Avestatjejen Hurtig är en av Sveriges största talanger. Kanske den allra största. När Sundhage tar ut en bred trupp är förstås rätt att hon ger framtidsnamnen chansen. Jag tyckte ju att Hurtig borde ha varit med redan under det förra lägret på Bosön.

17-åringen sa i den här radiointervjun i fjol att hon skulle vara med i A-landslaget 2014 – om hon fick drömma. Det är inte omöjligt att drömmen slår in redan 2013.

I övrigt i truppen reagerar jag över att det återigen är tre 30-åriga målvakter. En eller två tycker jag är ok, men nog borde väl ändå någon lite yngre få chansen? Jag hade tagit med Sussie Nilsson eller Stephanie ÖhrströmCarola Söberg:s bekostnad.

Borta ur den förra truppen är Sara Larsson och Jessica Landström. Någon motivering har jag inte sett. Jag gissar att det handlar om en föryngring. Att Landström är borta förstår jag rakt av. Hon har inte presterat på rätt nivå på länge.
Att Larsson är borta är jag mer splittrad till. Hon var lysande i VM i fjol, och har inte spelat sig ur laget. Hon är ”bara” 34 år nästa år, och det är ingen ålder för en mittback. Hennes rutin av mästerskap kan vara guld värd i ett hemma-EM. Samtidigt är det inte bra att ha en 34-åring på bänken. Fast jag hade definitivt haft med Larsson i en 28 spelare stor trupp.

En spelare som är med i truppen är Kosovare Asllani. Hon har haft en stark, och lång säsong, men har dippat lite i form på sistone. I går var hon bänkad i PSG, men byttes in i 82:a minuten. Nio minuter senare blev hon målskytt. Det målet finns mer på det här klippet.

Tre norskor till Potsdam – och Sara Larsson stannar i Örebro

Antonia Göransson förlängde alltså sitt kontrakt med Turbine Potsdam i går. Nu står det klart att hon får sällskap med tre norska spelare efter jul.

Landslagslagkaptenen Maren Mjelde lämnar nämligen Arna-Björnar för den tyska ligatvåan. Läs om det här. Och hon får med sig Stabaeks talangfulla systrar Andrine och Ada Stolsmo Hegerberg. Läs om det här. Ada Hegerberg har dessutom via sitt twitterkonto bekräftat att det handlar om ett tvåårskontrakt.

De skandinaviska språken blir således gångbara i Potsdam framöver. Utöver Göransson och de tre norskorna pratar nämligen även Alex Singer en gångbar svenska.

Potsdam börjar för övrigt bli rena främlingslegionen. Man har nu inklusive tyskar totalt spelare från tolv länder fördelade på fyra olika världsdelar.
Här är listan över alla utlänningar i Potsdam:

Norge (3): Maren Mjelde, Andrine Stolsmo Hegerberg och Ada Stolsmo Hegerberg.
USA (3): Alyssa Naeher, Alex Singer och Keelin Winters.
Belgien (1): Heleen Jaques.
Bosnien-Hercegovina (1): Lidija Kulis.
Ekvatorial-Guinea (1): Genoveva Anonma.
Holland (1): Chantal de Ridder.
Japan (1): Yuki Ogimi.
Kamerun (1): Jeannette Yango Ngock.
Makedonien (1): Natasa Andonova.
Skottland (1): Lisa Evans.
Sverige (1): Antonia Göransson.

Sara Larsson

Sara Larsson

* Enligt Nerikes Allehanda har Sara Larsson bestämt sig för att stanna i Kif Örebro. Det känns bra både för Larsson och för damallsvenskan. För det är inget roligt om något lag blir så brandskattat att det inte längre är konkurrensdugligt. Och som försvarsspelare är det ingen nackdel att spela i ett tippat bottenlag. Det är ju försvarsspel som Larsson helst skall träna på inför ett eventuellt EM-slutspel.

Fyra lag på rätt plats – visst var väl det godkänt?

Sedan några veckor tillbaka är samtliga svenska lag inne i silly season. Och det kan nog bli en mer långdragen, och galen lågsäsong än på många år.

För nu är det många klubbar som är desperata att få så mycket kvalitet som det bara går för så lite pengar som möjligt.
Det kommer garanterat inte att bli 70 utländska spelare i damallsvenskan 2013. Utan kanske snarare max 60. Vissa tycker att det är väldigt bra. Men det gör inte jag. För följden blir att kvaliteten på serien kommer att sjunka.

Och visst öppnar det för svenska ungdomar. Men jag ser inga stora fördelar med att juniorerna slår sig in i allsvenskan för tidigt. Tvärtom anser jag att det är bra att talangerna får lära sig direkt att man måste träna kopiöst mycket för att slå sig fram.
Känslan är att alldeles för många spelare är nöjda med att spela i allsvenskan och inte underkastar sig det arbete som hade kunnat gjort dem till internationella toppspelare.

Fast att damallsvenskan kan bli lite sämre kommande år är förstås bra för vissa. Framför allt kanske för Mallbacken och Sunnanå, som verkligen har gått upp i rätt läge. För troligtvis kommer flera av de etablerade klubbarna ha en svagare och tunnare trupp nästa år. Och alltså blir det lättare för nykomlingarna att hålla sig kvar.

Det är som sagt många spekulationer och uppgifter i luften. Jag tänker inte kommentera varenda rykte, övergång eller förlängt kontrakt. Inte ens nära. Utan jag planerar att köra ett par uppsamlingsheat under vintern.

Här är ett första, där jag i första hand tänkte sammanfatta årets säsong. Jag gör det delvis utifrån mitt eget damallsvenska tips. Jag brukar inte vara så bra på att tippa tabeller, men är ganska nöjd med årets utfall. Jag placerade fyra lag – Göteborg, Piteå, Djurgården och AIK – på exakt rätt plats, och ytterligare tre lag hade jag en placering från den slutliga. Det är nog faktiskt det bästa tabelltips jag någonsin fått till.

I nuläget känns det som att Göteborg FC är de stora segrarna under silly season. De verkar få behålla Christen Press, och har redan kryddat med Marie Hammarström och norska skytteligafyran Cathrine Dyngvold. De blir spännande att följa kommande år.

Marta Viera da Silva

1) Tyresö FF
Mitt tips
: 2 – Jag trodde inte att backlinjen räckte till. Det gjorde den. Däremot tog det ett tag innan lagbygget var klart. Och sommarens tränarbyte till Tony Gustavsson var nog nödvändigt för att få alla egon att dra åt samma håll. Men trots allt var det bara millimetrar från att jag skulle fått in mitt tips…

Läget nu: Det har varit väldigt tyst om Tyresö. Inga nyförvärv, och inga förluster ännu. Det ryktas om Manon Melis, och hon skulle säkert kunna göra 30 mål om hon spelat i mästarlaget.
Det visar sig också att Marta inte behöver ta beslut om hon skall spela det andra året på sitt kontrakt förrän efter årsskiftet. Hon kan alltså lämna om hon hittar något bättre alternativ. Gör hon det?
Och vad händer på tränarfronten. Tony Gustavsson blir väl inte kvar. Eller?

Peter Moberg

2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3 – Defensiven var ungefär som förväntat, men jag undervärderade helt klart lagets offensiva slagstyrka. Med Anja Mittag, Ramona Bachmann och Elin Rubensson i spetsen öste man in mål – och borde ha tagit guld. Men raset i Umeå förstörde ett i övrigt imponerande år.

Läget nu: Klubben är mitt inne i en ekonomisk kris, och åkte nyligen på en skattesmäll. Trots det verkar det inte dras i någon handbroms. Klart är att man byter tränare. Peter Moberg ersätts av Jonas Eidevall. På spelarfronten byter man andramålvakt. Hilda Carlén lämnar, och ersätts av Stattenas Zecira Musovic. Lämnar gör också Emma Wilhelmsson (Jitex) och danska Christina Öyangen Örntoft. Även här har Manon Melis namn dykt upp. Men har LdB FC råd?

Karen Bardsley

3) Linköpings FC
Mitt tips: 1 – Känns som största missräkningen, trots att de slutade trea. Orsaken var att LFC tappade kontakt med guldstriden redan under seriens första tredjedel. Avslutningen med sex raka segrar var dock stark, och ledde till lilla silvret.

Läget nu: Även här råder ekonomisk kris. Till skillnad från Malmö blir det väldigt stor genomströmning i LFC:s trupp. Klubben har brutit med Louise Fors, Lisa de Vanna, Karen Bardsley (Lincoln Ladies, England), Ingrid Schelderup (Vålerenga, Norge) Nora Holstad Berge (Arna Björnar, Norge), Josefine Alfsson, Mathilda Agné, Emma Lundh och så verkar alltså även Manon Melis lämna.
Laget kommer trots alla tapp att få en stabil stomme. Kvar är Sofia Lundgren, Mariann Gajhede Knudsen, Charlotte Rohlin, Jessica Samuelsson, Petra Larsson, Nilla Fischer och Pernille Harder. Dessutom ryktas det om att AIK:s mittbackstalang Jennie Nordin är på väg in.

Yael Averbuch, Camille Levin, Anita Asante och Kristin Hammarström

4) Göteborg FC
Mitt tips
: 4 – Mitt i prick. Jag trodde att den tunna truppen skulle bli lagets fall, men det blev snarare det svaga grässpelet, och den dåliga seriestarten som höll GFC borta från guldstriden. Man vann dock cupen, och är i kvartsfinal i Champions League. Totalt sett således en godkänd säsong.

Läget nu: GFC har gjort en väldigt stark silly season hittills. Man gjorde redan i höstas klart med norska skytteligafyran Cathrine Dyngvold. De högklassiga höstförvärven Camille Levin och Yael Averbuch har kontrakt även över nästa år, och man fick i dag klart med att även Anita Asante stannar. Dessutom blir Johanna Almgren och Catrine Johansson kvar, trots rykten om annat.
Utöver Dyngvold har man fått klart med Marie Hammarström från Örebro – förstås ett kanonförvärv. På minuskontot hittar vi Ingrid Wells, som aldrig motsvarade de högt ställda förväntningar som fanns. Viktigt för GFC är nu också att få behålla Christen Press. Press sa själv i GFC-tv efter WCL-segern mot Hjörring, att hennes avsikt var att stanna. Och det verkar på snacket som att skyttedrottningen blir kvar, trots att det blir en ny liga i USA.

Hedvig Lindahl

5) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6 – Jag trodde att bortaspelet skulle fälla KDFF. Men det var på hemmaplan man tappade medaljchansen. 14 missade poäng på Vilan var några för mycket.

Läget nu: Fick in Margret Lara Vidarsdottir på slutet av serien, och hon blir nästan som ett nyförvärv nästa år. Vann dessutom dragkampen om Sirius jättetalang Marija Banusic. Målvaktssidan har varit tunn sedan Hedvig Lindahl drog av korsbandet. Lindahl är tillbaka nästa år, och dessutom är WPS-meriterade Brett Maron tillbaka i KDFF. Klubben förändrar en del i truppen, och lämnar gör Moa Pettersson, Elin Nilsen, Becky Edwards, Katrin Omarsdottir, Lisa Petersson och Emelie Johnson.

Loes Geurts

6) Vittsjö  GIK
Mitt tips: 10 – Vittsjö var verkligen seriens skräll. Jag var inte nära att pricka in deras placering, men vem var det? Jag är i alla fall nöjd med att jag tog en chans och tippade nykomlingen ovanför nedflyttningsstrecket.

Läget nu: Här har det varit väldigt tyst hittills. Jag intalar mig att jag läst något om målvaktsbyte – att Loes Geurts skulle vara på väg bort, men hittar inte det nu.

7) Umeå IK
Mitt tips: 9 – Jag undervärderade laget en aning – sportsligt sett. Man slutade två placering bättre än vad jag trodde, trots att man stundtals spelade ett väldigt naivt spel. Och trots hela 31 insläppta mål på bortaplan. Däremot stod UIK som väntat för ett av årets största ras i publikligan.

Läget nu: Här har vi ytterligare ett lag i akut ekonomisk kris. Sanering pågår, men efter tillskott från lokala fastighetsbolaget Balticgruppen verkar situationen ändå vara under hyfsad kontroll.
Man klarade sig med sju poängs marginal, och tänker nu minska satsningen för att satsa ungt. Man måste då även satsa taktiskt. För årets spel var naivt. Jag har gnällt mycket på Umeå, men vill passa på att ge massor av beröm för insatsen mot Malmö. Där såg det verkligen ut som att lagledningen hade gjort sin taktiska läxa, och hade en klar tanke på hur de skull såra serieledarna. Och kontringsfotboll på kvicka Jenny Hjolman kan säkert vara ett framgångsrecept för UIK framöver.
Klart är att tränare Joakim Blomqvist stannar, och att talangen Linnea Åberg flyttas upp från ungdomsleden. Dessutom är det klart att rutinerade målvakten Caroline Jönsson stannar halva säsongen. UIK behöver alltså ny målvakt i höst.

8) Piteå IF
Mitt tips: 8 – Det var mycket nytt inför seriestart, och tipset lite av en chansning. Det visade sig vara en klockren chansning.

Läget nu: Det var rejäl genomströmning inför säsongen, och det kan blir det nu igen. Man har ett tungt avbräck i Jennifer Nobis, som tvingas sluta. Och ryktet säger att även Faith Ikidi kan vara på väg bort. Frågan är även hur mycket pengar klubben har att spendera. Man var illa ute i våras, och får nog hålla lite i pengarna i vinter.
På pluskontot finns australiska målvakten Lydia Williams som kommer tillbaka från korsbandsskada. Dessutom förhandlar man med isländska landslagsspelaren Fanndis Fridriksdottir från Breidablick. Där har man ännu inte fått något svar. Däremot har amerikanska U23-landslagsanfallaren Lindsay Taylor tackat nej till Piteås kontraktsförslag.

Fridolina Rolfö

9) Jitex BK
Mitt tips: 5 – Efter en lysande försäsong trodde jag att Jitex skulle bli årets skrällgäng. Man inledde också starkt, men sedan kom skadorna. Och till slut blev det trots allt kamp för att hänga kvar.

Läget nu: Det blev andra året i rad med skadeproblem för Jitex. Men laget visade på våren att man har kvaliteter när både Fridolina Rolfö och Annica Sjölund är i speldugligt skick. Stefan Rehn blir kvar, och får ny chans att utveckla laget. På inkontot finns stabila Emma Wilhelmsson från Malmö, och rykten placerar även QBIK:s Linda Nöjd och Robyn Decker i klubben. Jag minns inte hur det var med Mimmi Löfwenius, om hon var på lån eller inte. Blir hon kvar kan hon säkert ta ett stort steg kommande år.

Sara Larsson

10) Kif Örebro
Mitt tips: 7 – Jag övervärderade Kif i våras. För inte nog med att kommunen räddade klubben från en ekonomisk kollaps. Sportsligt var man riktigt illa ute också. Det var inte förrän i de två allra sista omgångarna som kontraktet säkrades.

Läget nu: Den här annonsen säger väl det mesta om läget i klubben. Det är svångrem som gäller. Därför har man redan tvingats släppa nyckelspelaren Marie Hammarström till Göteborg. Och därför ryktas det om att försvarsgeneralen Sara Larsson är på väg bort. Klart är att Edda Gardarsdottir, Nina Fellbrant och Hanna Ågren-Åhbom lämnar. Och det kan nog bli många fler. Känslan nu är att Kif kommer att få det väldigt svårt att sätta ihop ett slagkraftigt lag till 2013 års säsong.

Jessica Landström

11) Djurgården
Mitt tips: 11 – mitt i prick. Jag trodde att den tunna truppen skulle bli Djurgårdens fall. Och så blev det. Trots en rejäl uppryckning på hösten räckte det inte. Elitettan nästa.

Läget nu: Har tappat Annika Kukkonen (Sunnanå) och Renee Slegers (flyttar hem till Holland) och lär tappa fler spelare. För inte kan väl exempelvis Jessica Landström följa med ner i elitettan? I alla fall inte om hon har ambitioner att spela i EM.

12) AIK
Mitt tips: 12 – mitt i prick. Jag skrev att Sussie Nilsson behövde göra underverk för att AIK skulle kunna hålla sig kvar. Nilsson var bra, men kunde förstås inte göra underverk. Därför spelar AIK i elitettan nästa år.

Läget nu: Har många unga och talangfulla spelare, som lär vara attraktiva på marknaden. Jennie Nordin ryktas exempelvis vara på väg till Linköping. Duktiga målvakten Sussie Nilsson har deklarerat att hon vill spela i allsvenskan.
Annars kan nog flera av de unga talangerna klara ett år i elitettan utan att förlora i utvecklingstakt.

Annika Kukkonen

13) Sunnanå SK
Läget nu: Har värvat Annika Kukkonen från Djurgården och Hanna Glas från Sundsvall. Behöver nog ytterligare ett par etablerade spelare för att inte bli ett bottenlag från start.

14) Mallbackens IF
Läget nu: Tappar rutinerade Therese Stolpe och Anna Arnfeldt. Men får behålla duktiga målvakt Katie Fraine. Jobbar även på att kunna behålla Dalsjöforsförvärvet Maria Andersson. Som det känns nu behöver Mallbacken åtminstone ytterligare tre–fyra rutinerade nyförvärv. Annars blir det överlevnadskamp i bottenträsket.

28 i truppen – men var är Hurtig och Rolfö?

Pia Sundhage har just tagit ut en 28 spelare stor landslagstrupp för nästa veckas träningsläger på Bosön. Här motiverar hon sina val.

Vid en genomläsning av truppen saknar jag ett par unga talanger. För det är ju i sådana här sammanhang som Sundhage har sin stora chans att öppna dörren på glänt för de som knackar på underifrån. Och visst är Amanda Ilestedt, Olivia Schough och Malin Diaz uttagna, vilket är kul. Fast i min värld är det ett rätt, och två fel. Ilestedt känns tveklöst redo för landslaget. Den uttagningen är alltså helt korrekt.

Amanda Ilestedt

Däremot ifrågasätter jag Schough och Diaz. När det gäller Diaz är det i och för sig på svaga grunder, för jag har bara sett henne på tv mot Tyresö och Malmö under hösten. Men där visade hon ingen landslagsklass. Inte ens nära. Tvärtom skrev jag i det här inlägget om att Diaz fortfarande spelar juniorfotboll.

Schough har kvaliteter, men är i nuläget långt ifrån någon A-landslagsspelare. Hon har ju fått kämpa rejält för sin speltid i Göteborg under året, och faktum är att hon bara spelat en enda hel allsvensk match i år. I övriga har hon blivit in- eller utbytt.

Jag har skrivit det förr, men upprepar gärna att de två unga talanger som jag tycker borde stå näst på tur för en landslagschans – efter Ilestedt och Elin Rubensson – är Lina Hurtig och Fridolina Rolfö.

Men när de inte får plats bland de 33 bästa spelarna nu så känns deras chanser att slå sig in i nästa års EM-trupp försvinnande små. Synd.

Jag skriver 33, eftersom det saknas fem självskrivna spelare. Jag tänker på skadade kvartetten Hedvig Lindahl, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant och Therese Sjögran, samt på Lotta Schelin som missar lägret för att hon skall spela inofficiella klubblags-VM i Japan.

Utöver Diaz, Schough och Ilestedt finns ett annat helt nytt namn med i truppen. Det är 29-åriga Carina Holmberg från Sunnanå, som utsågs till norrettans bästa spelare i år. Henne har jag ingen bild av, så huruvida den uttagningen är rätt eller fel får andra bedöma.

Som en markering i marginalen noteras att Nilla Fischer är uttagen som mittfältare. Det kan ju bara vara en felskrivning, men jag fick nog känslan av att Sundhage tänker att försöka spela in Fischer i mittförsvaret.

Jessica Samuelsson

Slutligen är nygamla Jessica Samuelsson också uttagen. Jag vet att många håller henne högt. Men jag är inte lika översvallande positiv. För att klara en ytterbacksuppgift på internationell nivå räcker det inte med att göra ett par offensiva framstötar. I de stora matcherna måste man göra rätt defensiva avvägningar. Där är jag tveksam till om Samuelsson är redo. Men å andra sidan är ju det här rätt sammanhang att lära sig. Så i en trupp av den här storleken förtjänar hon sin plats.

Här är hela truppen till lägret som hålls 22–26 november:
Målvakter:
Sofia Lundgren, Kristin Hammarström och Carola Söberg.

Backar:
Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Emmelie Konradsson, Sara Larsson, Malin Levenstad, Lina Nilsson, Jessica Samuelsson, Stina Segerström, Annica Svensson och Sara Thunebro.

Mittfältare och forwards:
Johanna Almgren, Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer, Antonia Göransson, Marie Hammarström, Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Malin Diaz Pettersson, Carina Holmberg, Olivia Schough, Madelaine Edlund, Jessica Landström, Susanne Moberg och Elin Rubensson.

Fischer mittback i Sundhages premiärelva

Pia Sundhage har presenterat sin första startelva som svensk förbundskapten. Den innehåller oväntade namn i alla lagdelar.

Här är en snabbanalys lagdel för lagdel.

När det gäller målvaktsfrågan trodde jag på Kristin Hammarström, men det är ändå ingen skräll att valet fallit på Sofia Lundgren. Motiveringen ”bäst på träning” känns dock inte så bra. För är det någon roll där träning och match är annorlunda så är det målvaktens.

I backlinjen spelar Nilla Fischer mittback i stället för Sara Larsson. Det var oväntat.

På mittfältet får Johanna Almgren chansen till höger. Som boråsare känner jag Almgren väl, och unnar henne all framgång. Det hindrar inte att jag är förvånad över att hon får starta. Jag trodde faktiskt att hon till och med riskerade att ställas utanför truppen.
På den andra kanten spelar Kosovare Asllani. Även det känns konstigt, då ”Kosse” uttalat att hon trivs bäst centralt. Samt att Marie Hammarström faktiskt var Sveriges särklassiga poängdrottning i OS. Nu får Hammarström inte ens chansen på bänken. Känns konstigt.

Slutligen får Sofia Jakobsson chansen att starta bredvid Lotta Schelin på topp. Det är ju ingen skräll.

Men min uppfattning är ändå att Sundhage har valt ett alldeles för offensivt balanserat lag. Sju offensivt orienterade spelare, och bara tre defensivt, kan möjligen funka mot Schweiz. Men för att vinna titlar behövs det fler än tre spelare som kan agera bollvinnare.

Startelvan i sin helhet: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Sara Thunebro – Johanna Almgren, Caroline Seger, Lisa Dahlkvist, Kosovare Asllani – Lotta Schelin, Sofia Jakobsson.

Avbytare: Kristin Hammarström, Annica Svensson, Sara Larsson, Antonia Göransson, Susanne Moberg, Emmelie Konradsson och Elin Rubensson.

Utanför matchtruppen står således Carola Söberg, Malin Levenstad, Stina Segerström, Marie Hammarström och Jessica Landström.