Med Sundhage genom OS-historien

Om två dygn är de olympiska fotbollsturneringen i gång. Historiskt har OS varit ett svenskt sorgebarn, trots att vi är ett av bara tre lag som varit med i samtliga turneringar.

Sverige har bara gjort 20 mål och tagit 21 poäng på 19 matcher, med det ligger vi sjua i maratontabellen. Den enda statistik vi toppar är den över förlorade matcher. Sverige har förlorat tio OS-matcher – flest tillsammans med Brasilien.

Här är toppen av den olympiska maratontabellen:

1) USA          5 OS – 28 matcher – 58–23 i målskillnad – 72 poäng.
2) Brasilien    5 – 26 – 44–26 – 42
3) Tyskland   4 – 19 – 35–15 – 41
4) Norge       3 – 14 – 26–19 – 28
5) Kina          4 – 14 – 22–22 – 22
6) Japan       4 – 18 – 22–26 – 21

Den svenska tabellraden ser för övrigt ut så här i sin helhet:

Sverige (5 OS)   19   6    3    10    20–  24    21

Närmaste bakom finns Kanada och Frankrike, men båda är på behörigt avstånd.

8) Kanada     2 – 10 – 17–14 – 14
9) Frankrike   1 – 6 – 11–8 – 9

Sju länder har tagit medaljer ser fördelningen ut så här:

1) USA               4–1–0
2) Norge             1–0–1
3) Brasilien          0–2–0
4) Japan              0–1–0
Kina                 0–1–0
6) Tyskland          0–0–3
7) Kanada           0–0–1

Sverige har alltså haft det tufft. Som bäst har vi kommit på fjärde plats 2004, men även den turneringen bar länge fiaskostämpel.

Den svensk som haft största olympiska framgångar är Pia Sundhage – som varit med på den vinnande sidan i tre raka OS. Tony Gustavsson har varit med en gång. Vi får väl se om Sundhage sitter på något magiskt framgångsrecept…

Apropå Sundhage har hon varit med i olika roller under de fem OS-turneringarna. I samband med 3–0-segern mot Japan i Kalmar bad jag henne om att berätta om sin minnen av de fem tidigare spelen.

Här är en genomgång av de fem tidigare turneringarna, kryddade med Sundhage minnen:

Atlanta 1996:
Åtta lag deltog. De fördelades på två fyrlagsgrupper, där ettan och tvåan gick till semifinal. Sverige var utslaget redan efter gruppspelets två första matcher. Där blev det förluster mot Kina med 2–0 och USA med 2–1. En avslutande 3–1-seger mot Danmark gjorde att vi slutade sexa.

I finalen möttes våra gruppmotståndare USA och Kina. USA vann med 2–1. Norge, som åkte ut mot USA efter förlängning i semifinalen, tog bronset. Brasilien blev fyra. I skytteligan delades segern mellan norskorna Linda Medalen, Ann Kristin Aarønes och Brasiliens Pretinha.

Pia Sundhage om OS 1996:

”Då är jag spelare under Bengt Simonsson. Det är mitt sista år som spelare och jag spelar min sista landskamp när vi vinner mot Danmark. Men vi förlorar både mot USA och Kina – som sedermera spelar final. Det var historiskt eftersom det var det första OS:et, det var mycket som var spännande.”

Sydney 2000:
Det var samma upplägg som i Atlanta, alltså åtta lag fördelade på två grupper. Och inte heller den här gången överlevde vi gruppspelet. Tvärtom var det här Sveriges sämsta mästerskap någonsin, trots att vi fick en bra lottning och slapp de båda VM-finalisterna från 1999 USA och Kina.

Vi lämnade Sydney med bara en poäng och ett gjort mål. De kom när vi spelade 1–1 mot värdnationen Australien i andra gruppmatchen. I övrigt blev det 2–0-förlust mot Brasilien i första matchen och 1–0-förlust mot Tyskland i sista omgången.

I semifinalerna vann Norge med 1–0 mot Tyskland och USA med 1–0 mot Brasilien. Finalen blev en rysare, där de favorittippade amerikanskorna kvitterade till 2–2 på övertid genom Tiffeny Milbrett. Men i sudden death fick norskorna sista ordet. Elva minuter in i den första förlängningskvarten sköt Dagny Mellgren guldet till Norge. I bronsmatchen vann Tyskland med 2–0 mot Brasilien.

Finalen går att se här. Segermålet kommer efter 1.37,00:

Skytteligan vanns av Kinas superstjärna Sun Wen – hon gjorde fyra mål.

Sundhage om OS 2000:

”Då var jag bevakare åt Marika Domanski Lyfors. Då hade jag precis lagt av att spela fotboll. Det var ett himla åkande, mycket prata fotboll och göra det bästa av det.”

Aten 2004:
En turnering med ett mycket udda upplägg. Tio lag var med. De fördelades på tre grupper, två med tre lag och en med fyra. Åtta av de tio lagen gick till kvartsfinal.

Sverige kom till Grekland som vice världsmästare, och med tunga förväntningar på axlarna. Vi fick en riktig drömlottning där vi ställdes mot svaga lag som Japan och Nigeria i gruppspelet. Trots det var fiaskot nära.

Det började redan i genrepet. Där blev det stortorsk mot Norge – 0–4. Och i Volos åkte vårt lag på tidernas stjärnsmäll i öppningsmatchen – japanskorna, som då var långt ifrån den världsklass de håller nu – vann med 1–0. I andra matchen låg vi sedan under med 1–0 i halvtid mot Nigeria. Men två mål i andra halvleken (Hanna Marklund i 68:e och Malin Moström fem minuter senare) ledde inte bara till seger. De ledde till gruppseger. Alla gruppens tre lag slutade på tre poäng vardera – och alla gick till kvartsfinal. Udda.

I kvartsfinalen vann vi mot Australien med 2–1 efter mål av Hanna Ljungberg och Sara Larsson. Sedan var det roliga slut. Det blev förlust med 1–0 mot Brasilien i semifinalen, och samma förlustsiffror mot Tyskland i bronsmatchen. Som sagt. Godkänt, men inte mer.

Finalen vann USA mot Brasilien med 2–1 efter förlängning. Abby Wambach blev matchhjälte när hon nickade in en hörna i 112:e minuten. Se det målet 2.07,30 in i det här klippet:

I skytteligan delade Birgit Prinz och Cristiane segern med fem mål vardera.

Sundhage om OS 2004:

”Jag var bevakare igen, men nu var det för April Heinrichs i USA, och då vet jag att USA går ju alltid så bra, där såg jag finalen, när de spelade mot Brasilien, och att de höll på att tappa matchen. … Jag minns alla dessa samtal från April – hon vill ha information direkt. Det var lite skillnad på hur Marika hanterar information. … Under den turneringen tränade jag Hope Solo dessutom – hon var tredjemålvakten.”

Peking 2008:
Den här gången var antalet lag utökade till tolv. De fördelades på tre fyrlagsgrupper. Ettorna, tvåorna och de två bästa treorna gick vidare till kvartsfinal.

Sverige föll mot Kina i premiären med 2–1. Det var första gången Sverige gjorde mål (Lotta Schelin) i en OS-premiär. Sedan vann vi mot Argentina med 1–0 och Kanada med 2–1, och gick till kvartsfinal som grupptvåa.

I kvarten väntade Tyskland, som vann med 2–0 efter förlängning. Tyskorna föll sedan med 4–1 mot Brasilien i semifinal. Pia Sundhages USA vann den andra semin mot skrällgänget Japan med 4–2. Tyskland tog bronset efter 2–0-seger mot japanskorna.

Finalen var länge mållös. Men i förläningens sjätte minut drog Carli Lloyd i väg det vänsterskott som ordnade det amerikanska guldmålet. Se det 1,10 in i det här klippet:

I skytteligan var det Cristiane som tog hem spelet. Hon gjorde fem mål.

Sundhage om sitt första OS-guld som amerikansk förbundskapten:

”Största minnet är faktiskt att vi förlorade mot Norge i första matchen. Det var USA:s första förlust under ordinarie tid någonsin i ett OS. Den vändningen, där vi till slut vinner, är något alldeles makalöst. Där fick jag stöd av April Heinrichs som sa att ‘ni kan göra något som inget annat amerikanskt landslag har gjort – ni kan förlora och ändå vinna.’ När USA har förlorat i mästerskap hade det alltid varit i utslagsmatcher. Det körde vi på, och tyckte var häftigt. Och finalen, med Marta som var fantastisk. Hope Solo var ju bara bäst. Och vinst med Carli Lloyds mål i förlängningen.”

London 2012:
Turneringen hade samma upplägg som 2008, alltså tolv lag i tre fyrlagsgrupper. Sverige fick en drömstart genom 4–1-seger mot Sydafrika. Där var det 3–0 redan efter drygt 20 minuters spel.

Segern följdes upp av en meriterande 0–0-match mot regerande världsmästarna Japan.

2–2 mot Kanada i sista gruppmatchen innebar att Sverige för första gången vann sin grupp i ett OS. Det var dock klen tröst. Det blev starka Frankrike i kvartsfinalen – och hemresa. Nilla Fischer gav dock Sverige en tidig ledning. Fransyskorna tilläts kvittera i samband med hörna, sedan Hedvig Lindahl gjort ett tveksamt ingripande. Där vände matchen. Frankrike vann med 2–1.

I semifinalen föll sedan Frankrike med 2–1 mot Japan efter att Elise Bussaglia missat straff i matchens slutskede. Den andra semifinalen var en fantastisk match. Där vann USA mot Kanada med 4–3 efter att Alex Morgan nickat in segermålet i förlängningens slutskede. USA vann trots att Kanada hade haft ledningen tre gånger. Det var en match där Christine Sinclair var fullständigt makalöst bra.

I finalen på Wembley vann USA med 2–1 mot ett mycket starkt Japan. Bronset tog Kanada efter 1–0-seger mot Frankrike. Skyttedrottning blev just Kanadas Sinclair med sex mål.

Sundhage om sitt andra OS-guld:

”2012 är det Wembley som är det stora, stora – 83 000 åskådare. Jag tyckte att vi var bättre än Japan 2011 – i VM-finalen, men förlorade. Den här gången tyckte jag att det var tvärtom, att Japan var bättre än vi. Men vi fann ett sätt att vinna. Vi vann med 2–1, ledde med 2–0. Jag kommer så väl ihåg dagarna efter i OS-byn, då går man omkring där och har vunnit guld. Då fick jag se de svenska handbollsherrarna gå till final. … Det är en fantastisk stund att vara i OS-byn när man har presterat färdigt – och man är bäst. Man går omkring som om man är bäst dessutom då. Det är något väldigt speciellt. Man får njuta av guldmedaljen väldigt, väldigt länge.”

På onsdag är det dags att skriva ny historia. Då börjar årets OS-turnering.

Slutligen lite svensk spelarstatistik i OS. Här är de som spelat flest OS-matcher för Sverige:
12: Victoria Sandell-Svensson och Therese Sjögran.
11: Sara Larsson och Lotta Schelin.
10: Kicki Bengtsson och Hanna Ljungberg.
9: Malin Andersson och Frida Östberg.
8: Hedvig Lindahl, Caroline Seger, Sara Thunebro, Caroline Jönsson och Malin Moström.

Och här är den svenska skytteligan inför Rio-OS:
5: Lotta Schelin
3: Nilla Fischer
2: Malin Swedberg
1: Nio olika spelare, bland annat Lisa Dahlkvist och Sofia Jakobsson. Samt ett självmål.

Mål av Öqvist, tunga namn till elitettan och nya turer i Kaurinfallet

I går blev det klart med två riktigt tunga profiler till elitettan. Dels väljer Sara Larsson att spela med LB07, dels har Louise Fors valt att spela med Älta den här säsongen.

Larsson blir 35 i maj, och har kanske gjort sina sista matcher på allra högsta nivå. Personligen tycker jag att det är lite synd att hon kliver ner en division. Med sin rutin skulle hon exempelvis vara en tillgång för nya, unga Jitex.

Fors skall gifta sig till sommaren, och vill inte planera sitt bröllop via Skype. Därför väljer hon att spela med Älta under året. Hon ansluter dock till Liverpool efter avslutat seriespel med förhoppning om att de engelska mästarinnorna är kvar i Champions League då. Fast det blir inte som Louise Fors hon återvänder till England, utan som Louise Schillgard.

* I Frankrike befäste Josefine Öqvist positionen som bästa svenska målskytt i serien. På övertid gjorde hon Montpelliers sista mål i 2–0-segern mot Soyaux. Det var Öqvists 14:e fullträff i serien. Hon delar nu andraplatsen i skytteligan med Juvisys stjärna Gaetane Thiney. De är två mål bakom PSG:s Marie-Laure Delie. Lotta Schelin har gjort elva mål och delar fjärdeplatsen i skytteligan med klubbkompisen Laetitia Tonazzi.

Eftersom Lyon har ett system där de rullar på sina forwards roade jag mig med att jämföra nämnda fem spelares målfacit sett till speltid. Och även där är Öqvist före Schelin, även om marginalen krympte rätt rejält. Listan blev:

1) Delie – som gör mål var 55:e minut.
2) Tonazzi – var 66:e.
3) Öqvist – var 77:e.
4) Schelin – var 79:e.
5) Thiney – var 90:e.

Tillagt i efterhand: Kosovare Asllani har gjort tre mål, hon gör mål var 224:e minut hittills den här säsongen.

* Så till Norge där turerna kring fallet med sexuella trakasserier i Stabaek har gått ytterligare några turer. Dels har klubben Stabaek beslutat sig för att låta tränare Öyvind Eide få fortsätta på sitt jobb. Man ger honom dock en skriftlig varning.

Dels överväger Leni Larsen Kaurin att göra rättsak av frågan. Dels har norska fotbollsförbundets disciplinnämnd på eget bevåg valt att titta på ärendet. I dag är det även möte mellan Norges motsvarighet till RF och det norska fotbollsförbundet där Kaurinfrågan tas upp.

Som grädde på moset har den före detta landslagsspelaren Siri Nordby på sin Facebook sågat hur Stabaeks spelarråd i förra veckan i ett brev ställde sig bakom tränare Eide. Enligt VG säger Nordby:

”Om det finns så mycket som en bråkdel av sanning i allt det som sägs, och laget vänder ryggen mot en lagkamrat på det här sättet, då måste jag säga att jag är väldigt glad att jag har spelat för en annan klubb under hela min karriär.”

Och:

”Brevet är det mest patetiska jag läst. Helt skandalöst.”

* Slutligen noterar jag att USA vann det nordamerikanska U20-kvalet efter seger mot Mexiko med 4–0 i finalen. Bilder därifrån har du här:

Jag ser att exempelvis damfotboll.com kallar kvalet för mästerskap. Men huruvida turneringen har mästerskapsstatus ställer jag mig frågande till. För i så fall borde väl Kanada ha varit med trots att de redan har en plats i U20-VM?

Utöver USA och Mexiko tog Costa Rica som väntat den sista VM-platsen som stod på spel.

Kaurin talar ut om trakasserierna

I dagens Budstikka – lokaltidningen i Baerum, Stabaeks hemort – träder Leni Larsen Kaurin fram och berättar att det är hon som är den spelare som Lisa-Marie Woods bloggade om. Den landslagsspelare som skall ha utsatts för sexuella trakasserier av sin tränare.

Leni Larsen Kaurin

Leni Larsen Kaurin

Intervjun finns på den här länken. Det är således alltså mästarlaget Stabaeks tränare Öyvind Eide som anklagas.

Det blir väldigt intressant att se vad som händer härnäst. Räkna med att det kommer att vara stormigt kring Stabaek ett tag.

Eide förlängde sitt kontrakt med klubben i december, och har till den kommande säsongen fått danska legendaren Katrine S Pedersen som en av sina två hjälptränare. Eide har inte kommenterat Kaurins påståenden ännu. Kan han sitta kvar? Vad gör klubben? Och hur ställer sig övriga Stabaekspelare?

Intressant som sagt.

Sara Larsson

Sara Larsson

* I dag blev det klart att Sara Larsson lämnar Kif Örebro. En riktigt rutinerad back finns därmed ute på spelarmarknaden. Vilka hugger?

* På The Equalizer publicerades i dag listan över alla tillgängliga spelare för morgondagens collegedraft. En intressant spelare som inte finns med, eftersom hon enligt uppgift vill spela i Europa är powerforwarden Katie Stengel. Hon är ett riktigt kraftpaket, som det var svårt att missa under U20-VM i Japan för två år sedan. En intressant spelartyp som är rätt ovanlig inom damfotbollen. Får vi kanske se henne i damallsvenskan i år?

* Slutligen så verkar det som att holländska skyttedrottningen Vivianne Miedema inte kommer att flytta utomlands förrän tidigast till sommaren. Mina kunskaper i holländska är rätt begränsade. Men i början av klippet nedan berättar hon i alla fall om intresse från en mängd klubbar. Hon säger att brasilianska Flamengo, några tyska klubbar och några svenska topplag har hört av sig.
Möjligen ytterligare några, men där har jag tappat tråden… Däremot uppfattar jag att hon i slutet av klippet säger att hon vill gå klart skolan först, vilket innebär att hon inte lämnar Heerenveen förrän tidigast till sommaren. En gissning är att hon även säger att hon är dålig på språk, inte minst engelska, men istället låter fötterna tala. Men det sista är som sagt en gissning. Någon med bättre kunskaper i holländska får gärna bistå i översättningen…

Inga roliga siffror för Schelin

Caroline Seger avgjorde alltså gårdagens VM-kvalkamp för Sverige. Det var hennes första tävlingsmål för Sverige på över tre år.

Segers senaste tävlingsmål kom den 21 augusti 2010, och var också i dubbel bemärkelse ett Segermål. Då vann vi nämligen i det förra VM-kvalet mot Tjeckien med 1–0.

Seger gör alltså sällan mål. Men de senaste hon har gjort i tävlingsmatcher har varit betydelsefulla. Det visar sig vara tvärtemot hur det ser ut för vår andra lagkapten, Lotta Schelin.

Jag har ju ofta förr skrivit att jag vill se Lyonstjärnan göra fler matchvinnande mål. Men jag hade faktiskt inte trott att hennes siffror var så dåliga som de är. För när jag efter gårdagens seger satte mig och kollade upp vilka spelare som har gjort landslagets viktiga mål de senaste åren var det Schelins statistik som förvånade.

Pia Sundhage och Lilie Persson

Pia Sundhage och Lilie Persson

Det visade sig att vår forwardsstjärna nästan aldrig är matchvinnare i landslaget. Jag tycker att de uppgifterna jag fått fram är riktigt intressanta – och väl värda för Pia Sundhage och Lilie Persson att ta en funderare över.

Eftersom vi inte behövde kvala till EM handlar det om målen från VM 2011, OS 2012 och från EM i år. Totalt ser den svenska poängligan i tävlingsmatcher 2011–13 ut så här, inklusive gårdagens match:

Lotta Schelin                  14 –  10+4
Marie Hammarström         7 –    3+4
Nilla Fischer                     6 –    6+0
Lisa Dahlkvist                  5 –     4+1
Kosovare Asllani               5 –    1+4
Therese Sjögran               5 –    1+4
Sara Thunebro                 4 –    0+4
Josefine Öqvist                2 –    2+0
Sofia Jakobsson               2 –    1+1
Caroline Seger                  2 –    1+1
Jessica Landström           1 –    1+0
Lina Nilsson                     1 –    0+1
Sara Larsson                   1 –    0+1

Så långt allt gott för Schelin. Tio mål är förstås bra i sig.

Fast personligen tycker jag alltså att den viktigaste poängligan är den över vilka som gör de poänggivande insatserna. För att ni skall förstå hur jag räknar redovisar jag alla poänggivande insatser här:

VM 2011
Colombia, 1–0
2: Jessica Landström, 1: Hedvig Lindahl
Nordkorea, 1–0
2: Lisa Dahlkvist, 1: Lindahl (totalt 2)
USA, 2–1
2: Nilla Fischer, 1: Dahlkvist (3)
Australien, 3–1
2: Dahlkvist (5), 1: Therese Sjögran
Frankrike, 2–1
2: Marie Hammarström, 1: Lotta Schelin

OS 2012
Sydafrika, 4–1
2: Dahlkvist (7), 1: Fischer (3)
Japan, 0–0
1: Lindahl (3)
Kanada, 2–2
1: Sofia Jakobsson

EM 2013
Danmark, 1–1
1: Fischer (4)
Finland, 5–0
2: Fischer (6), 1: Kristin Hammarström
Italien, 3–1
2: Schelin (3), 1: Självmål
Island, 4–0
2: Marie Hammarström (4), 1: Kristin Hammarström (2)

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Totalt ger det följande lista över fixade poäng från de tre mästerskapen:
7) Lisa Dahlkvist
6) Nilla Fischer
4) Marie Hammarström
3) Hedvig Lindahl och Lotta Schelin
2) Jessica Landström och Kristin Hammarström
1) Therese Sjögran, Sofia Jakobsson och självmål.
* Räknar man in gårdagens match skall Caroline Seger in på två poäng och Kristin Hammarström upp på tre.

Det innebär att Lotta Schelins totalt tio mål under treårsperioden bara lett till tre svenska poäng. Hennes mål är således bara värda 0,3 poäng i snitt.
Motsatsen i det här fallet är Lisa Dahlkvist, som gjort fyra mål – alla av avgörande betydelse. Tyresömittfältaren har ordnat sju svenska poäng, vilket gör att hennes mål i snitt givit 1,75 poäng.

Det finns ju brister i aktuellt sätt att räkna, bland annat kan ju 2–0-mål ibland ge två poäng, ibland noll.
Därför kollade jag också hur många gånger olika spelare har givit Sverige ledningen, eller kvitterat, under aktuell period. Det visades sig dock inte gynna Lotta Schelin.
Som en parentes noterade jag att Sverige bara gjort ett kvitteringsmål under perioden, men desto fler ledningsmål. Total fick jag följande utfall:

4: Nilla Fischer (tre ledningsmål och en kvittering)
3: Marie Hammarström
2: Lisa Dahlkvist
1: Jessica Landström, Therese Sjögran, Josefine Öqvist, Lotta Schelin och Caroline Seger. Plus ett självmål.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Schelin har alltså bara gjort ett lednings- eller kvitteringsmål på tre år. Utan hon har gjort nio av sina mål när vi redan varit i ledning. Noterbart också att hennes nuvarande forwardskollega Kosovare Asllani inte alls finns med i statistiken över viktiga mål. Det här är verkligen inga bra siffror för ett forwardspar i ett av världens högst rankade landslag. Eller hur?

Det finns anledning för mig att återkomma till de här siffrorna längre fram. Men en spontan tanke är ju att Pia Sundhage borde se till att trion Fischer, Dahlkvist och Hammarström finns i närheten av motståndarnas mål när matcher avgörs, eller när Sverige jagar mål i slutet av matcher.

En gulblå muta

Häromdagen högg jag mot förbundets arbete inför EM i ett inlägg. Jag känner att jag kanske skall förtydliga mig lite.

För jag tycker att man skall dela upp marknadsföringsarbetet inför EM i två delar. Den ena delen handlar om att sälja själva mästerskapet – och framför allt biljetter till matcherna.

Där är min uppfattning att arrangören har gjort, och gör, ett fullgott arbete med tanke på vilka resurser man har. Fokus är där ganska hårt på värdstäderna, vilket känns klokt.

Jag pratade häromdagen med organisationschefen Göran Havik. Han berättade då om satsningen ”Become the Home Team” – alltså att man bjuder in de deltagande länderna att komma och besöka deras huvudsakliga spelorter för att göra PR. En kreativ lösning.

Den andra delen är att utnyttja EM för att sälja damfotbollen i allmänhet, och vårt landslag i synnerhet. Och det är den här delen min kritik riktar sig mot.

Jag tycker inte på något sätt att förbundet ännu har visat att man tänker ta chansen att sälja sitt högst rankade landslag.
Jag hoppas verkligen att man har en plan för det arbetet. Inte minst hur det skall skötas efter en eventuell EM-succé. För i så fall måste man vara beredd att smida medan järnet är varmt. Då finns det ingen tid till tvekan.

Jag är rädd att förbundet inte inser vilken gigantisk skillnad det är på att marknadsföra sina herr- respektive damlandslag. När det gäller herrarna går det mest automatiskt. När det gäller damerna krävs det massor av hårt arbete.

Slutligen vill jag poängtera att det här förtydligandet inte har något med att göra att jag i dag möttes av en muta på min arbetsplats… Avsändare var Victoria Sandell Svensson, och mottagare BT-sporten. Men av någon anledning fick jag den… Tack.

En muta

En muta

Så till dagens damallsvenska matcher. Göteborg spräckte Örebros förlustnolla genom att vinna med 2–0 på bortaplan. När jag i natt förutspådde att GFC skulle få svårt att slå hål på Örebro hade jag missat att Sarah Michael var skadad – och att Lucie Martinkova var avstängd. Det var förstås till GFC:s fördel.

För Kif Örebro har en stark startelva. Men truppen är tunn, och framför allt Michael känns oerhört viktig för lagets anfallskraft.

Jode Taylor gjorde för övrigt det första målet, och delar nu ledningen i skytteligan med Lina Hurtig på fem fullträffar. Kul från matchen att två Sara L gjorde comeback med några minuters mellanrum i matchens slutskede. Först hoppade Larsson in för Kif, och några minuter senare Lindén för GFC.

Även i matchen Mallbacken–Jitex fick vi se en efterlängtad comeback. Annica Sjölund byttes nämligen in i minut 67. Kul.
Det hjälpte dock inte Jitex till poäng, utan Mallbacken vann med 1–0 (Linda Wallin) trots att det var 1–10 i skott på mål. Utan att ha hört något mer om matchen kan man nog konstatera att värmlänskorna är inne i en väldigt effektiv period. Dessutom verkar målvakten Katie Fraine ha hittat storformen.

Statistiken från Linköpings 2–1-seger i Kristianstad är intressant. Hemmalaget vann hörnorna med 10–4. Men första avslutet mot mål från KDFF:s sida kom först i minut 88. Då hade Linköping avlossat sju – och gjort två mål: Pernille Harder och Jonna Andersson.

Minuten efter KDFF:s första avslut mot mål kom det andra – som resulterade. Vem som gjorde målet verkar dock högst osäkert. Någon officiell målskytt finns inte. Inofficiellt är Johanna Rasmussen det förslag jag sett.

* I Frankrike har Lyon vunnit med 9–0 hemma mot Issy i ligan. Lotta Schelin gjorde det nionde och sista målet. Betydligt mer effektiv var Eugenie Le Sommer – som satte hela fem fullträffar på sin 24:e födelsedag. Apropå Le Sommer är här ett klipp med många läckra mål från hennes fötter och huvud. Några är riktigt spektakulära.

I Frankrike vann PSG med 2–0 borta mot Juvisy. Därmed är Kosovare Asllani:s lag helt klart för höstens Champions League. Huruvida svenskan spelat eller gjort något mål i dag har jag ännu så länge inga uppgifter om.

Inlägget är uppdaterat. Först rapporterades Jodie Taylor som tvåmålsskytt. Lite senare reviderades GFC:s första målskytt till Marlene Sjöberg – vilket ju förändrar läget i toppen av skytteligan.

Inlägg 1000 – de åker ur i år

Det här är inlägg nummer 1000 på den här bloggen. Jag firar det med en kopp kaffe, och genom att dra igång mitt damallsvenska tips.

Det här inlägget kan man också se som en tredje och sista genomgång av hur klubbarna klarat sig under silly season.

Den senaste lägeskollen hade ganska dålig tajming. För dagen efter exploderade verkligen damallsvenskans silly season med sju intressanta övergångar. Bland annat gick duon Christen Press och Malin Diaz till Tyresö och Jessica Landström hamnade i Göteborg.

Nu är det bara dagar kvar till avspark, och transferfönstret är stängt. Så några intressanta övergångar lär det inte bli i morgon. Alltså känns det som hög tid att avge mitt slutgiltiga damallsvenska tips.

Senast konstaterade jag att det bara var de båda topplagen Tyresö och Malmö som såg ut att få ett starkare premiärlag i år än de hade under hösten 2012. Sedan dess har även Göteborg, Kristianstad och Umeå flyttat fram sina positioner.

Men som jag ser det finns det inte mycket som talar emot att årets damallsvenska blir en högst skiktad serie. Hur många skikt det kommer att handla om får vi se.
Men känslan är att två lag står i särklass. Sedan kommer en grupp om fyra lag. Där bakom kommer ytterligare en grupp om fyra lag. Slutligen har vi två frågetecken, som riskerar att hamna i en egen grupp i botten.

Det känns ganska lättippat, såtillvida att det är lätt att placera lagen i rätt grupp. Däremot är inte rankingen inom grupperna speciellt lätt att göra. Där har jag vacklat rejält. Dessutom kommer det förhoppningsvis även att dyka upp en eller annan skräll.

När det gäller skrällarna har jag insett att jag är usel på att förutspå dem. Så här är del 1 av mitt skrällfria tips. Först ut är lagen på de sista placeringarna, alltså tio till tolv:

Sara Larsson

Sara Larsson

10) Kif Örebro
In:
Marie-Eve Nault (Kanada), Helén Eke (Tyresö FF), Emma Salomonsson (ÖSK Söder), Michelle De Jongh (Mariestads BoIS, från den 1 juli) samt Irena Martinkova och Lucie Martinkova (båda Sparta Prag, Tjeckien)
Ut: Marie Hammarström (Göteborg), Edda Gardarsdottir och Olina Vidarsdottir (Chelsea, England), Emelie Lundberg (Eskilstuna United), Linda Fransson (?), Fanny Persson (?), Nina Fellbrant (slutar) och Hanna Ågren-Åhbom (slutar).
Kommentar: Med sina elva bästa spelare på planen i 90 minuter och 22 omgångar är Kif Örebro ett lag för topp åtta. Men jag tror tyvärr inte att laget klarar sig utan skador. Och truppen är tunn.

Örebro har dock fått ihop ett klart starkare lag än jag först trodde. Känslan var ju den att den svaga ekonomin skulle leda till spelarflykt, och att Kif skulle få extremt svårt att kunna hänga kvar. Nu får man i alla fall ihop ett gäng som bör ha ganska god chans till nytt kontrakt.

På den damallsvenska upptaktsträffen tippades Örebro näst sist. Hela 35,6 procent av de närvarande hade laget på nedflyttningsplats.

Men trots förlusten av Marie Hammarström kan faktiskt Kif ha ett starkare lag i år än i fjol. Sara Larsson är ju kvar – men dock inte frisk från seriestart. Hon kommer att behövas i backlinjen, så frånvaron får inte bli alltför långdragen.

Kvar är också Stephanie Labbé, Marina Petterson-Engström, Elin Magnusson, Sanna Talonen, Susanna Lehtinen och unga Linda Hallin – som kan vara redo att bli en allsvensk profil. Nigerianska forwarden Sarah Michael är också kvar. Fast skall man tro rapporterna så är hon så mycket bättre tränad i år att hon kan betecknas som ett nyförvärv.

Lägg till två tjeckiska tvillingar och att man kryssat borta mot Tyresö på försäsongen. Jo, Örebro hänger nog kvar i år också.

Annika Kukkonen

Annika Kukkonen

11) Sunnanå SK
In: Susanne Nilsson (AIK), Annika Kukkonen (Djurgården), Hanna Glas (Sundsvall), och Carys Hawkins (Umeå Södra/Perth Glory, Australien), Julia Spetsmark (QBIK), Matilda Rosqvist (Djurgården) och Sandra Betschart (Sindelfingen, Tyskland).
Ut: Anna Bodén (Morön), Yanru Zhang (???) och Hanna Glas (korsbandsskadad)
Kommentar: Skelleftelaget tippades ur allsvenskan av 33,2 procent av de närvarande vid upptaktsträffen. Det placerade dem trea från slutet – alltså på fast mark.

Nu skall jag ju ärligt konstatera att jag inte har sett Sunnanå, utan går på instinkt när jag tippar ner dem i elitettan. Jag gör det mest eftersom det känns som att samtliga de tio lag som är kvar från fjolårets damallsvenska har fått ihop trupper med åtminstone 12–13 högklassiga spelare.

Sunnanå har värvat bra, och kanske också kan noteras för ett dussin spelare av god damallsvensk klass. Alltså har de chansen att krypa ovanför nedflyttningsstrecket. Men det krävs nog att Sussie Nilsson placerar sig högt i målvaktsligan även i år.

Nilsson pratade för övrigt om sitt val mellan Sverige och Serbien på upptaktsträffen. Hon sa inte vad det lutade åt, men att valet stod mellan drömmen (Sverige) eller att få internationell rutin (Serbien).

Apropå Sunnanå sa hon:

”Jag vet att vi är redo att ge allihopa en omgång.”

Låter lovande.

Mallbacken firar.

Mallbacken firar.

12) Mallbackens IF
In: Hayley Lauder (Åland United), Maija Saari (AIK), Sarah Bergman (QBIK) och Emmie Johansson (QBIK).
Ut: Anna Arnfeldt (slutar) och Felicia Edgren (QBIK).
Kommentar: Nästan 88 procent av de närvarande på den damallsvenska upptaktsträffen tippade att Mallbacken kommer att åker ut. Trots att jag gärna skulle vilja placera nykomlingarna högre i tabellen ställer jag in mig i ledet.

På nämnd upptaktsträff konstaterade tränare Stefan Johansson att hans lag sannolikt har seriens tunnaste trupp. Där har han nog rätt.

Han sa även att laget inte har förlorat en seriematch hemma på Strandvallen på 2,5 år. Det stämmer däremot inte. Dalsjöfors var nämligen där och vann med 1–0 i maj i fjol. Fast å andra sidan ströks ju den matchen i efterhand. Så kanske kan man ändå säga att Mallbacken är obesegrat i 2,5 år…

I söderettan vilade laget på en god defensiv grund, och man hade en stabil målvakt i Katie Fraine. Men i den match jag sett laget kändes inte defensiven så stark att det går att luta sig mot den i allsvenskan. De släppte nämligen till ett antal rena frilägen mot Jitex. Det är inte lovande.

Helt avsågade tror jag dock inte att Mallbacken kommer att bli. Man har egna stjärnskott i vassa Mimmi Larsson på topp, och spelskickliga Julia Karlenäs på mitten. Men man hade nog behövt ett par namnkunniga nyförvärv till för att på allvar kunna utmana om en plats över nedflyttningsstrecket.

Och till sommaren blir det någon mer värvning – läs om det här. Det kan vara för sent.

Namnen för Sundhages EM-trupp

Jag har ju lovat en mer ingående sammanfattning av Sveriges insats i Algarve cup. Jag funderade lite på hur jag skulle göra den.
Jag fick ett bra förslag av signaturen Denise, som tidigare i dag skrev en lång och väl genomtänkt kommentar kring mitt inlägg Tankar kring ett onödigt baklängesmål.

Denise bad om en längre lista över mer eller mindre landslagsaktuella spelare inför EM. Även om de 23 spelare som varit med i Algarve naturligtvis ligger klart närmast de 23 EM-platserna så kändes det som en bra idé. Inte minst då Pia Sundhage har öppnat för att ta med ett par nya spelare till mötet med Island den 6 april.

Så här sa Sundhage till TT efter gårdagens match:

”Jag funderar på att ta in två spelare utanför den här truppen. Jag vill att man ska vara på tå och inte känna sig för självsäker på en plats i truppen.”

De båda nya spelarna skall dock inte räkna med så mycket speltid, för i samma artikel konstaterar Sundhage också att:

”Vi kommer att ta ut vad vi tror är bästa laget för att börja bygga en startelva. Jag inser att vi måste börja att spela ihop ett lag. Det finns skäl till att vi inte skapar fler målchanser.”

Det här med målchanser är verkligen det stora spelmässiga problemet efter våra fyra matcher i Algarve. Som bekant vill ju Sundhage hellre att matcherna slutar 4–3 än 1–0. Hon vill också ha ett högt och aggressivt försvarsspel.
Det är en svår väg till framgång. För ju högre upp i planen man inleder sitt försvarsarbete, ju mindre utrymme finns för misstag. Om motståndarna får tid på sig har de nämligen väldigt mycket yta att sikta in djupledsbollar på när vår backlinje står högt.

Heter man FC Barcelona (herrfotboll), och vet att man kommer att skapa minst ett tiotal feta målchanser per match är Sundhages upplägg gångbart. Men vi är Sverige, och i Algarve har vi bara lyckats skapa tillräckligt med feta målchanser mot ett ursvagt Island.
I övriga tre matcher skapade vi inte fler än två–tre chanser per halvlek. Och det är för lite.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Som jag ser det är är frågan om målchanser kopplad till Lotta Schelin. Jag ser att flera andra damfotbollsskribenter tycker att Lyonstjärnan trots allt gjort en stabil och bra insats i Algarve. Jag hade hållit med om hon hetat exempelvis Elin Rubensson eller Olivia Schough.
Men nu är Lotta Schelin inte en talang på väg uppåt. Hon är vår superstjärna. Hon har fått Diamantbollen två år i rad och skall vara damernas svar på Zlatan Ibrahimovic. Schelin skall inte spela andrafiolen bakom Kosovare Asllani – som hon gjort den senaste veckan. Det är hon som måste bära laget, precis som hon gjorde i VM 2011.

Sundhage har ju med rätta konstaterat att man inte vinner några mästerskapstitlar utan stjärnor. Vår förbundskapten måste nog ta sig en rejäl funderare över hur hon skall få Schelin att leva upp till stjärnrollen.
Personligen undrar jag lite över om vårt höga försvarsspel verkligen passar Schelin. Hon är ju som bäst när hon får djupledsbollar in bakom motståndarnas backlinje. Och när vi står högt med laget finns det inte så stor yta att lägga in de där djupledsbollarna på. I stället söker hon sig nu mest ner mot hörnflaggorna för att få yta. Och där skapar man inte några målchanser.

De var mina mer allmänna funderingar kring laget och spelet. Dags för en genomgång av hur jag ser på situationen i lagdel för lagdel.

Malin Levenstad

Malin Levenstad

Av de som varit med i Portugal så kan man något förenklat konstatera att ju fler spelminuter man fått, desto större chans att ingå i EM-truppen. Således är Olivia Schough och Malin Levenstad de två som sitter lösast när Sundhage skall byta ut två spelare till Islandsmatchen. Men inte heller Annica Svensson, Hanna Folkesson eller Carina Holmberg kan känna sig speciellt säkra.

Här är hela genomgången:

Målvakter:
Speltid i Algarve cup:
Kristin Hammarström      360
Sofia Lundgren                  –
Carola Söberg                   –
Andra målvakter som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Jessica Höglander
Andra målvakter som skulle kunna vara aktuella för EM:
Hedvig Lindahl
Susanne Nilsson

Stephanie Öhrström
Kommentar:
Hammarström har tagit ett järngrepp om platsen i startelvan. Lundgren känns dock inte helt borta ännu. Fast dels måste hon snabbt bli frisk, dels måste hon omgående visa superform, för Hammarström har visat hög klass i Algarve.

Känslan är att Lundgren och Söberg ligger väldigt bra till för att ta de övriga platserna i EM-truppen. Det verkar varken som att Sundhage tänker vänta in Lindahl, eller släppa fram någon av de yngre målvakter som drömmer om att få chansen – som Höglander, Nilsson och Öhrström.

Thunebro och Morgan

Sara Thunebro mot Alex Morgan

Backar:
Speltid i Algarve cup:
Sara Thunebro              332
Emma Berglund            304
Nilla Fischer                 298
Lina Nilsson                 234
Jessica Samuelsson      154
Annica Svensson            66
Malin Levenstad             52
Andra backar som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Amanda Ilestedt
Sara Larsson
Stina Segerström
Andra backar som skulle kunna vara aktuella för EM:
Charlotte Rohlin
Linda Sembrant

Catrine Johansson
Maja Krantz
Kommentar:
Fördelningen av speltid i Algarve säger allt om hur Sundhages EM-backlinje ser ut i dagsläget: Nilsson, Berglund, Fischer och Thunebro.
För om inte Nilsson hade spelat träningsmatch dagarna innan cupen hade nog avståndet mellan henne och Samuelsson varit ännu större.
Just Samuelsson ser också ut att ligga bra till för en plats i EM-truppen. Det gör nog trots allt även Svensson, då hon är användbar både som ytter- och innerback. Den sista platsen tror jag Sundhage håller öppen för Rohlin. Men här är jag inte alls säker.
Levenstad står närmast utanför truppen, medan Ilestedt sannolikt får vänta på sin mästerskapsdebut. Det största hoppet för de båda Malmömittbackarna är att Sundhage väljer att köra åtta backar i EM-truppen.
Jag tror inte att Sundhage ens funderar på att vänta in Sembrant. Och när det gäller Larsson och Segerström så verkar de ha gjort sitt i landslaget.
Som en parentes konstateras att jag hade matchat backlinjen helt annorlunda om jag fått chansen. Jag hade exempelvis gärna velat se både Johansson och Krantz testas som ytterbackar. Därför är de med på listan. Jag har alltså ingen indikation på att Sundhage är på gång att testa dem.

Caroline Seger

Caroline Seger

Mittfältare:
Speltid i Algarve cup:
Caroline Seger               270
Antonia Göransson         270
Lisa Dahlkvist                260
Marie Hammarström       207
Johanna Almgren           119
Susanne Moberg            108
Emmelie Konradsson        90
Hanna Folkesson              84
Carina Holmberg              61
Andra mittfältare som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Lina Hurtig
Malin Diaz Pettersson
Andra mittfältare som skulle kunna vara aktuella för EM:
Therese Sjögran
Hanna Terry
Petra Larsson
Kommentar:
Även här ser man tydligt på spelminuterna hur Sundhage tänkt sig sitt mittfält i EM. I dagslaget ger inte kvartetten Hammarström, Seger, Dahlkvist och Göransson några höga odds på start mot Danmark.
Det är Hammarström som möjligen sitter lite löst – och trion Almgren, Moberg och Konradsson som är utmanarna om den platsen. För Sundhage har indikerat att hon inte helt har spikat vilka kantspelare hon tänker använda sig av.

Alla de sju nämnda mittfältarna bör ligga bra till för att få ingå i truppen till EM – om inte Sundhage minskar ner antalet mittfältare till åtta, för då riskerar en av dem få maka på sig.
Fast Sundhage kan även välja att bara ta med tre utprägladem centrala mittfältare. För hon har ju Fischer och Hammarström som går att spela i mitten. Men i nuläget ligger både Folkesson och Holmberg bra till för att komma med i truppen.

Däremot känns det varken som att Sundhage tänker satsa på Sjögran – som tycks ha gjort sitt, eller på Diaz Pettersson – som inte känns redo ännu.
Jag hoppas att det finns en plats i truppen för superlöftet Hurtig. Hon är svensk damfotbolls framtid, och skulle lära sig mycket av att bara få ingå i truppen. När jag ändå kastar fram en massa namn så nämner jag Larsson – som ju ingick i EM-truppen för fyra år sedan. Hon verkar vara en karaktärsspelare.

Slutligen Terry. Hon nämndes (utan att namnges) av Sundhage som EM-kandidat tidigare i vinter. Det känns inte aktuellt längre. Fast å andra sidan har Sundhage överraskat i sina val av truppspelare förr.

Forwards:
Speltid i Algarve cup:
Lotta Schelin                296
Kosovare Asllani           233
Sofia Jakobsson           144
Olivia Schough               18
Andra forwards som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Elin Rubensson
Jessica Landström
Madelaine Edlund
Julia Spetsmark
Andra forwards som skulle kunna vara aktuella för EM:
Josefine Öqvist
Jenny Hjolman

Kommentar:
Här är det klart att Sundhage kommer att satsa på Schelin/Asllani som forwardspar. Lika klart är att Jakobsson har en plats i truppen. Den fjärde forwardsplatsen står sannolikt mellan Schough, Rubensson och Öqvist. Min gissning är att det till slut blir Öqvist som tar plats i truppen.

Av övriga kandidater är ju Edlund mammaledig och borta från EM, Landström känns helt avskriven, och Spetsmark har inte förekommit alls i diskussionen sedan hon var med på januarilägret.
Hjolman har jag lagt till själv. Hon är ett intressant framtidsnamn. Hon gjorde ”bara” fem mål i fjolårets damallsvenska. Men i år känns det som att hon kan få ett lyft.

Det är många namn på listan. Men som jag ser det har vi ett problem på forwardssidan. Och då menar jag inte att vi har dåliga spelare – för vi har flera högklassiga forwards. Det jag är ute efter är att nästan alla tio forwards här ovan är bäst rättvända – de är snabba och i första hand djupledsgående.
Vi har ingen spelare man kan lyfta upp bollar, eller slå inlägg mot. Det är en jättebrist om vi skulle hamna i underläge i EM.