Under tisdagskvällen vann Göteborg med 4–1 borta mot Lidköping i tredje omgången av Svenska cupen. Därmed tog Göteborg den tredje sista platsen i vårens gruppspel. Återstår av den tredje omgången gör matcherna Kvarnsveden–Uppsala och BP–AIK.
Tittar vi på de lag som kvalat in till gruppspelet så är elva av årets tolv damallsvenska lag vidare. Bara Vittsjö har åkt ut. Bland de damallsvenska nykomlingarna är Kif Örebro vidare, medan Kungsbacka är utslaget.
I övrigt är division I-klubbarna Jitex och Ljusdal kvar, plus då vinnarna i de båda återstående matcherna.
Apropå cupspel är vi framme vid returerna i Champions Leagues åttondelsfinaler. Sex matcher spelas under onsdagen och övriga två under torsdagen. Här är läget:
Onsdagens matcher: (Jag kommer att lägga upp eventuella länkar till sändningar från matcherna här nedan om jag hittar några).
18.00: Bröndby–LSK, står 1–1 Inför den helnordiska åttondelen såg jag LSK som favoriter till 60–40. Norskorna hade ju då inte förlorat en enda tävlingsmatch på nästan ett år. Men det visade sig att den här åttondelsfinalen sammanfallit med en formsvacka för LSK, som bara tagit en poäng på de två senaste matcherna i toppserien. Och plötsligt har det svängt. Jag ser det nu som fördel Bröndby vad gäller att nå avancemang, 55–45.
19.00: Bayern München–FC Zürich, står 2–0
Jag såg det som 90–10 i tysk favör inför dubbelmötet, och när Fridolina Rolfö:s lag startar hemmamatchen med en 2–0-ledning finns det ingen anledning att omvärdera oddsen.
Bayern är för övrigt ett uselt publiklag. Man ligger näst sist i Frauen-Bundesligas publikliga efter att ha haft mellan 325 och 518 åskådare på sina tre första hemmamatcher i ligan. Till mötet med Zürich erbjuder man åskådare i Halloweenkostym fri entré. Frågan är om det är ett framgångsrecept?
19.00: Lyon–Ajax, står 4–0
Det var 99–1 i fransk favör inför avspark, och oddsen för Ajax har inte förbättrats inför returen i Frankrike. Lyon promenerar lugnt vidare till kvartsfinal, medan Ajax är ute på sin sista Europaresa för den här gången.
19.30: Fiorentina–Chelsea, står 0–1
Det krävdes en straff för att formsvaga Chelsea skulle få hål på en storspelande Stephanie Öhrström i första mötet. Jag hade 65–35 i engelsk favör inför den första matchen. Jag håller fortfarande Chelsea som favoriter till avancemanget, men minskar oddset till minimala 51–49 eftersom Fiorentina brukar vara rätt starkt hemma i Florens.
20.00: PSG–Linköping, står 2–0
Det var 80–20 i fransk favör inför avspark. Nu har det ökat till 95–5. Jag tror alltså bara att dagens LFC vinner en bortamatch av 20 mot PSG med minst två måls marginal. För att den matchen skall inträffa under onsdagen måste Östgötalaget var extremt effektivt i PSG:s straffområde samtidigt som man håller koll på Marie-Antoinette Katoto och Stepanie Labbé gör en riktig kanonmatch.
20.00: Atletico Madrid–Wolfsburg, står 0–4
Atletico höll nollan till halvtid i Wolfsburg. Sedan vräkte hemmalaget in fyra mål på 22 minuter och avgjorde dubbelmötet. Wolfsburg har för övrigt 52–0 på de elva tävlingsmatcher man spelat hittills i höst.
Kanske att Atletico kan spräcka det tyska storlagets nolla, men det kommer att bli tyskt avancemang. Oddset för det är 98–2, trots att de spanska mästarinnorna har inlett årets seriespel med sju raka segrar och att man dessutom slog ut Manchester City ur Champions League.
— Atlético de Madrid Femenino (@AtletiFemenino) October 30, 2018
Torsdagens matcher:
18.30: Slavia Prag–Rosengård, står 3–2
Vid lottningen gav jag Rosengård hela 95–5 i odds. Det ser rätt annorlunda ut nu. Malmöklubben fick en käftsmäll i första mötet, där tjeckiskorna vann rättvist. Och Rosengård åkte ju på en ny käftsmäll i lördags när man inte bara missade att vinna SM-guldet, man blev även utan plats i nästa upplaga av Champions League. Så om Rosengård skall spela någon UWCL-match 2019 krävs det tvåmålsseger i Prag. Det är absolut inte omöjligt, men i nuläget ser jag ändå Slavia som knappa favoriter, 51–49.
Matchen sänds här:
20.30: Glasgow City–Barcelona, står 0–5
Jag gav Barca 95–5 inför dubbelmötet. Det har ökat till 99–1. Spanien får minst en representant i vårens kvartsfinaler. Noterbart att skotskorna gör reklam för matchen med ett klipp med Barcamål. Känns inte ens som att Glasgowfolket själva tror på sitt lag.
I morgon drar sju av åtta av Champions Leagues åttondelsfinaler i gång med första mötet. Bland annat spelar det ena av våra båda svenska lag.
Det är för övrigt bara Sverige, Spanien, Tyskland och Frankrike som har med två lag till åttondelsfinal, vilket förstås är ett bra betyg till damallsvenskan.
Dock talar det mesta för att vi bara får med oss ett lag till nästa omgång. Och då tänker jag på FC Rosengård, som går in i åttondelsfinalerna på torsdag 19.00 hemma på Malmö IP. För motståndet svarar tjeckiska Slavia Prag och vid lottningen gav jag Rosengård hela 95–5 i odds. Det var kanske lite väl tilltaget, men över två matcher kanske 90–10 är mer rättvisande.
Kan Rosengård bara släppa fokus från den damallsvenska guldstriden några dagar har de alltså en riktigt bra chans att avancera mot ett tjeckiskt lag som huvudsakligen består av inhemska spelare, men som också har två amerikanskor, en kanadensiska.
Lite omvänt började jag alltså med torsdagens enda åttondelsfinal. Här är en genomgång av morgondagens sju matcher:
18.30: Linköping–PSG
Den franska storklubben har landat på svensk mark. Vid lottningen gav jag oddset 80–20 i fransk favör.
Jag konstaterade samtidigt att av de svåra motståndare som LFC kunde ha lottats mot var PSG kanske ändå en av de bättre. Jag noterade även att Parisklubben håller på att bygga nytt, vilket gör att det kan vara rätt läge att möta dem.
När folk efter lottningen började kalla det för en fullständigt omöjlig lottning kände jag tvärtom att jag kanske hade givit LFC en för liten chans. PSG är ett bra lag, men de har inte i närheten av lika många storstjärnor som för några år sedan. Nu är det snarare ett lag med framtidsspelare.
Exempelvis får Andrine Hegerberg och Annahita Zamanian en hel del speltid i storklubben. Hegerberg är ju petad från det norska landslagsmittfältet av LFC:s Frida Maanum och Zamanian har haft svårt att platsa i damallsvenskan.
För någon vecka sedan upplevde jag att det snarare var 60–40 i fransk favör. Tyvärr har pendeln svängt tillbaka. Medan PSG:s skyttedrottning Marie-Antoinette Katoto har hittat målformen har LFC förlorat två raka matcher samt fått Johanna Rasmussen korsbandsskadad. Och framför allt tvingas Linköping spela ena mötet utan Stephanie Labbé.
LFC:s trupp är såpass tunn att det inte finns utrymme för skador om man skall kunna skaka lag som PSG. Och det hade nog behövts två toppinsatser av en världsmålvakt för att ordna fram en skräll i det här dubbelmötet.
Corren sänder matchen på sin hemsida. Den skall även gå att se här:
18.30: Barcelona–Glasgow City
Barca hade problem med Biik Kazygurt från Kazakstan i sextondelsfinalen. Här blir det däremot inga problem. Man avgör det här dubbelmötet redan i hemmamatchen. Mina odds för dubbelmötet är 95–5 i spansk favör.
18.30: LSK–Bröndby I den helnordiska åttondelen ger jag norska suveränerna LSK fördel till 60–40. Norskorna har inte förlorat en enda tävlingsmatch sedan mitten av november i fjol, då man åkte ur Champions League mot Manchester City. Bröndby är ett bra cuplag, men jag tror ändå att LSK drar längsta strået här.
19.00: FC Zürich–Bayern München
Även om Bayern har gått på ett par tunga nitar och har haft svårt att nå några större framgångar i Champions League är det klar tysk fördel här. 90–10 i tysk favör.
19.00: Wolfsburg–Atletico Madrid
Tyska suveränen Wolfsburg har spelat sju tävlingsmatcher i höst och ännu inte släppt in något mål. Kanske att Atletico kan spräcka nollan, men det lär bli tyskt avancemang efter två matcher. Oddsen 90–10 i tysk favör.
19.00: Ajax–Lyon
De nederländska mästarinnorna har tveksam form med tre kryss på de fyra senaste ligamatcherna. De franska mästarinnorna tappar däremot inte poäng i onödan. Här blir det spel mot ett mål. 99–1 i fransk favör.
20.35: Chelsea–Fiorentina
Londonlaget har hackat betänkligt i säsongsupptakten och åkte på en riktig stjärnsmäll i helgen när man föll med hela 5–0 mot Arsenal. Således kan det vara rätt läge att möta Chelsea nu. Dock känns skillnaden mellan ligorna i England och Italien så stor att jag inte ens tror att storspel från Stephanie Öhrström kan rädda Florenslaget. 65–35 i engelsk favör.
Lyon var ett par klasser bättre än Montpellier i kvällens franska toppmöte. Trots det slutade matchen bara 2–1 (1–0) efter att Dzsenifer Marozsan blivit tvåmålsskytt.
Gästernas mål nickade Linda Sembrant in i 92:a minuten. Samtidigt byttes Stina Blackstenius ut, vilket innebar att bara två av tre Montpelliersvenskor spelade hela matchen.
Sembrants mål var egentligen gästernas enda riktigt farliga avslut. I övrigt hade man bara ett par halvchanser, bland annat en efter att Sofia Jakobsson vaket spelat snett inåt bakåt till en fristående medspelare, som dock inte fick till avslutet.
Resultatet innebär att Lyon är mycket nära sitt tolfte raka ligaguld. Efter 14 omgångar leder man tabellen med fem poäng före PSG. Ner till trean Montpellier, som dock har en match mindre spelad, är det nu hela tolv poäng. Egentligen känns det ju bara som att det återstår en match där Lyon kan tänkas tappa poäng, och det är bortamötet med PSG.
Lyons säsong så här långt är för övrigt fullständigt makalös. Man har spelat 20 tävlingsmatcher och vunnit samtliga. Men det räcker inte med det, man har nämligen också hållit nollan i 18 av de 20 matcherna. Sembrants nickmål på övertid var det blott tredje insläppta på hela säsongen. Den totala målskillnaden på de 20 matcherna är 125–3. Hyfsat…
I dag kontrollerade Lyon matchen från start. Under den första halvleken skapade storlaget inte jättemycket, men man hade bollen på Montpelliers planhalva mest hela tiden. Och till slut kom målet. Det var fantastiskt passningssäkra Saki Kumagai som drog upp anfallet och Marozsan som avslutade efter växelspel med Eugenie Le Sommer.
Efter pausen ökade antalet hemmachanser. Det var således inte orättvist att man gjorde 2–0 på frispark. Montpelliermålvakten Meline Gerard lär för övrigt inte vara så nöjd med sitt ingripande vid målet.
Även om det huvudsakligen var spel mot ett mål tyckte jag att det var en bra match. I Lyon utmärkte sig Kumagai, Marozsan, Kadeisha Buchanan och 17-åriga vänsterbacken Selma Bacha. Det var första gången jag såg Bacha spela, och det gav medsmak. Hon är väldigt snabb, tvekar inte att utmana längs kanten och har dessutom hårda och precisa passningar. Det blir spännande att följa hennes utveckling.
När det gäller de svenska spelarna tycker jag att Sembrant gjorde en godkänd insats, även om hon kom lite snett vid 1–0-målet. Även Jakobsson får godkänt för hårt arbete, huvudsakligen från en position som ytterforward/yttermittfältare, samt för att hon faktiskt var inblandad i några halvchanser.
För Blackstenius var det däremot en väldigt tung dag. Som ensam toppforward var hon i och för sig rätt avskuren, vilket förstås gör att hon hade en rätt otacksam uppgift. Men hon hade det tungt både rättvänd och felvänd. De gånger hon fick kontroll på bollen felvänd hamnade hon så långt tillbaka i planen att hon oftast tvingades spela hem till egen backlinje. Och de två–tre gånger hon kom rättvänd blev hon både ikappsprungen och avväpnad av Buchanan. Jag vet faktiskt inte om jag sett någon back ta bollen från Blackstenius så lätt tidigare.
För Montpellier gäller nu att man sannolikt måste vinna samtliga de nio seriematcher som återstår om man skall ha chansen på en Champions Leagueplats till hösten. Alternativet är förstås att vinna den pågående UWCL-turneringen, där man ju möter Chelsea i kvartsfinal i mars.
Tyvärr är det ju en signal om på vilken intressenivå dam-klubbfotbollen befinner sig när två av Europas åtta bästa lag spelar toppmöte på en plan på Lyons träningsanläggning, inför en publiksiffra som måste ha varit betydligt närmare 500 personer än 1000.
I dag är det derbykväll i damallsvenskan. Dels är det Malmöderby mellan LB07 (Swedbank Stadion 18.30) och FC Rosengård, dels Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby (Stockholms stadion 19.00).
Till den senare matchen har man nu sålt fyrsiffrigt antal biljetter. Kul med tanke på att Stockholmslagen brukar ha sämst publiksnitt. I vårderbyt kom 2 137 till Zinkensdamm, en siffra som lyft Hammarby till femte plats i publikligan. Nu kan alltså Djurgården också göra ett litet lyft.
Det lag som ligger sist i publikligan är LB07. De har haft totalt 1 943 åskådare på sina sex hemmamatcher. Till kvällens match har man sålt över 6 000 biljetter och arrangörerna (LB07, Rosengård och Malmö FF) hoppas att fler än 10 000 åskådare skall ta sig till Swedbank Stadion. Det skulle innebära att det damallsvenska publikrekordet på 9 413 från Linköping–Umeå 2008 ryker.
Jag tycker dock att det är synd att biljetterna reas ut till Malmöderbyt. Det kostar mellan 30 och 50 kronor att se matchen, det tycker jag faktiskt närmast är skamligt billigt. Man får ju hoppas att besökarna handlar mycket i kioskerna så att Malmöklubbarna ändå gör sig en hacka på derbyt.
Sportsligt finns det stor laddning i båda derbymatcherna. I Stockholm skall Djurgården försöka ta upp jakten på Eskilstuna och tredjeplatsen. Och Hammarby skall försöka skapa avstånd till nedflyttningsstrecket.
I Malmö är förstås guldstriden i fokus. För att ha guldstriden i egna händer måste Rosengård vinna. LB07 däremot har medaljplats i sikte, seger och man är uppe på bronspositionen.
* Så till Norge, där Ada Stolsmo Hegerberg:s avhopp från landslaget har satt strålkastaren på interna problem i landslaget. Direkt efter att Hegerbergs besked offentliggjordes såg jag att hon fick en hel del stöd i sin kritik av det norska förbundet.
Det var många damfotbollsexperter som tyckte att hon visade att hon har skinn på näsan efter att de läst hennes pressmeddelande (går att läsa i den här artikel).
Några timmar senare framställdes dock Hegerberg snarare som en bortskämd stjärna som inte klarar av motgångar, och som vill bestämma allt själv. Sannolikt ville hon bland annat få ha med storasyster Andrine Hegerbergi landslagets startelva.
Gissar att mamma Gerd inte heller var nöjd med äldsta dotterns speltid i EM, så här twittrade hon dagen efter Norges EM-utträde:
Tidenes ansvarsfraskrivelse Sjögren og NFF.. Får være måte på!!!!
Andrine Hegerberg var inte direkt lysande i EM, hon startade bara i en av matcherna och är även petad nu i Martin Sjögren:s trupp till VM-kvalmatcherna mot Nordirland och Slovakien. Det är för övrigt något hon kommenterade så här på twitter:
Bare for å få det oppklart; jeg har ikke sagt nei til videre landslagsspill.
Det verkar finnas många bottnar i det här, och det lär bli spännande att följa fortsättningen. Klart är dock att Sjögren inte har någon lätt situation på jobbet. Jag gissar att han så smått börjar ångra att han lämnade Linköping i vintras…
I skymundan av Hegerbergsoppan offentliggjorde för övrigt även Nora Holstad Berge i går att hon slutar i det norska landslaget:
* Slutligen till Frankrike där Hegerbergs klubb Lyon presenterade ett nytt hett nyförvärv i går. Det är Shanice van de Sanden som tar klivet från Liverpool till de franska Champions Leaguemästarinnorna.
Lyon kan få en rätt offensiv högerkant den här säsongen med Lucy Bronze och van de Sanden…
I dag spelades den sista gruppomgången i Champions League, och på fredag lottas sextondelsfinalerna.
Nu vet vi alltså vilka lag som Rosengård och Linköping kan lottas mot. LFC hade för övrigt lyckan att bli sista laget på den seedade halvan, vilket bör innebära fördelar vid lottningen.
Eftersom den europeiska klubbrankingen bara grundar sig på insatser från ett eller två lag per land och år haltar tyvärr seedningen ganska rejält. Herrarnas seedning som bygger på fler än dubbelt så många lag per år känns exempelvis mycket mer tillförlitlig.
De lag som missgynnas är framför allt tredje- och fjärdeklubbarna i Tyskland och Frankrike, men även från Sverige och England. När de här lagen väl tar en plats i Champions League får de alldeles för låg ranking. Representanterna från toppligorna borde lyftas betydligt mer i rankingsystemet. Här tycker jag att Uefa har en svår nöt att knäcka.
För det känns ju orimligt att klubbar som Linköping, Montpellier och Chelsea har lägre rankingpoäng än lag som schweiziska FC Zürich, ryska Rossiyanka, tjeckiska Slavia och Sparta Prag samt skotska Glasgow City.
Gränsen mellan vilka lag som är seedade och vilka som inte är det går just mellan Linköping och Montpellier. Den franska svenskklubben är således den riktiga nitlotten för de seedade klubbarna. Den engelska svenskklubben Chelsea är näst sämsta lottning.
Alla seedade och oseedade lag går att se här. De riktiga drömlotterna för våra svenska lag är väl grekiska Paok och litauiska Gintra.
De lag som tog sig vidare från gruppspelet var för övrigt nämnda FC Zürich, Paok och Gintra, samt norska Avaldsnes, nederländska Ajax, isländska Stjarnan, vitryska Minsk, polska Medyk Konin, kazakiska BIIK-Kazygurt, rumänska Olimpia Cluj samt svenskklubben Apollon från Cypern.
För Apollon gjorde för övrigt Julia Molin 1–0-målet i dagens 4–1-seger mot österrikiska Sturm Graz.
* Australiens Samantha Kerr har alltid varit lite av en favoritspelare. Hon är snabb, teknisk och spänstig. Nu är hon även bästa målgöraren genom tiderna i amerikanska NWSL.
I helgen gjorde hon nämligen sitt 16:e mål för säsongen för Sky Blue FC. Just 16 mål är det rådande målrekordet i ligan. Det hålls av Kim Little från säsongen 2014 – och nu således också av Sam Kerr. Dock har Kerr fyra matcher på sig att göra ytterligare mål och därmed bli ensam rekordhållare.
* Jag skrev i ett tidigare inlägg om klara förluster för engelska topplag i träningsmatcher mot franskt och tyskt motstånd. I går inträffade ett lysande när Manchester City mycket överraskande vann med 3–2 mot självaste Lyon.
Skrällen är extra stor eftersom det var Lyons genrep inför söndagens ligapremiär. Manchester City har däremot nästan fyra veckor till sin första ligamatch för säsongen, vilket borde innebära att de engelska lagen är lite mer nedtränade.
Efter åtta straffomgångar sköt målvakten Sarah Bouhaddi Lyon till fjärde segern i Champions League.
Svenska Caroline Seger fick se den mållösa finalen från bänken, men kan nu ändå titulera sig Champions Leaguemästarinna. Grattis Seger, och grattis Lyon.
Samtidigt tycker man som vanligt vansinnigt synd om det lag som förlorar från straffpunkten. PSG hade greppet efter att Katarzyna Kiedrzynek i den andra straffomgången hade räddat Eugenie Le Sommer:s skott via både ribba och stolpe.
Men i omgången efter var det Sarah Bouhaddi som räddade när PSG skickade fram 19-åriga Grace Geyoro. Sedan var det idel mål fram till åttonde omgången, där båda lagen valde att låta sina målvakter skjuta.
Medan Kiedrzynek fick oren träff och drog bollen utanför stänkte Bouhaddi in segermålet med en vrist.
Lyon har utvecklats till straffspecialister. Det här var alltså andra raka Champions League-finalen som det franska storlaget vann från straffpunkten. Och häromveckan vann man alltså franska cupfinalen efter elvametersskott.
För PSG är ju fallet extra tungt eftersom Parisklubben nu missar höstens turnering. Däremot var det här resultatet dubbelt bra för svensk damfotboll. Dels för att Caroline Seger fick sin seger. Dels för att Linköping nu har goda chanser att seedas i höstens Champions League.
I morgon lördag spelas första semifinalmatcherna i Champions League. Och som bekant talar ju det mesta för en helfransk final.
Tyvärr verkar ingen av matcherna sändas på svensk tv, det trots att vi alltså har ett rent svenskmöte i ena semifinalen, Manchester City mot Lyon och således även Kosovare Asllani mot Caroline Seger.
Den matchen är även ett möte mellan två storstjärnor från USA, Carli Lloyd mot Alex Morgan, och amerikanska ESPN3 har vaket därmed gått in och valt att sända.
Vi intresserade svenskar kan glädja oss åt att både City och Barcelona har valt att sända morgondagens hemmamatcher på Facebook.
Lördag 22 april:
15.00 Manchester City–Olympique Lyonnais
Tips: 10–90
Tv/Stream: Sänds av Man City på Facebook.
City har ett mycket starkt lag. Ändå känns det som att de engelska mästarinnorna kommer att vara chanslösa mot ett Lyon som varit starkt under våren, och som på sistone fått igång Alex Morgan.
Visst föll Lyon i returen mot Wolfsburg med 1–0 sedan Kadeisha Buchanan bjudit på en straff.
Men i den matchen behövde ju inte Lyon gå för poängen eftersom de hade 2–0 från bortamatchen.
Jag tror att ett motiverat Lyon kan ha avgjort det här dubbelmötet redan under morgondagen.
Frågan är om svenskorna får spela. Skall jag göra en bedömning tror jag att det är större chans för Asllani än för Seger. Det känns inte som att den senare ingår i lagets bästa startelva, och känslan är alltmer att hon kanske kommer hem till Rosengård i sommar. Asllani fick förtroendet i kvartsfinalen och kanske kan få det nu igen.
18.00 Barcelona–Paris Saint-Germain Tips: 40–60
Tv/Stream: Sänds av Barca-tv på youtube och Facebook.
Barcelona har redan nått längre än någonsin tidigare. Spanjorskorna imponerade mot Rosengård och har nu tio raka segrar, och bara två insläppta mål på de matcherna. Det skall dock noteras att de ställdes mot ett Malmölag i en formsvacka.
PSG är ett snäpp vassare än Rosengård, och bör klara det här. Men Parislaget får inte vackla, för då kan faktiskt Barca skrälla sig ett steg till. PSG var ju illa ute mot LSK i höstas, och när de här båda lagen möttes i kvartsfinal i fjol var det väldigt jämnt och målfattigt.
Det blev 0–0 i Spanien och PSG:s segermål gjordes av Cristiane först i returens minut 86. Innan dess hade Barcas BarbaraLatorre fått ett friläge på kontring, ett friläge där det osade både straff och målchansutvisning. Latorre var dock sportslig och kämpade för att stå upp, något som kan ha kostat Barca en semifinalplats i fjol.
Nu är alltså Barca där. Men de bör nog vinna hemmamatchen, för PSG har varit väldigt starkt på hemmaplan i Champions League. Bland annat slog man ju Bayern München med klara 4–0 i kvartsfinalen. Och Barca får säkert ett fint stöd på hemmaplan. Det är nämligen sålt cirka 13000 biljetter, vilket ju är jättekul och visar att intresset är starkt ökande i Spanien.
Dagens stora sportsliga nyhet är att Caroline Seger i dag presenterats som nyförvärv av Europas och sannolikt även världens bästa lag – Olympique Lyonnais. Det är på många sätt en kanonnyhet även för det svenska landslaget.
Nyheten är ingen skräll, redan i mitten av maj gick ju franska journalister ut med uppgifter om att övergången var klar. Nu 1,5 månader senare är det alltså officiellt.
För PSG är det ett tungt bakslag. Parallellt med Seger lämnar även Kenza Dali, Kheira Hamraoui och Jessica Houara d’Hommeaux Parisklubben. Man tappar alltså fyra startspelare till huvudkonkurrenten.
För svensk damfotboll är det utmärkt att få in Seger i Lyon. Hon har skrivit ett tvåårskontrakt, och på snacket i dag känns det som att hon kommer att få kämpa sig in från bänken. Sannolikt innebär det att hon kommer att tvingas höja sitt spel ytterligare, vilket även borde gynna landslaget.
Enligt de spekulationer jag sett i dag skulle Lyons förstaelva i höst att formeras så här: Sarah Bouhaddi – Houara d’Hommeaux, Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy – Saki Kumagai – Pauline Bremer, Dzsenifer Marozsan, Camille Abily, Amel Majri – Ada Stolsmo Hegerberg, Eugénie Le Sommer.
Dali, Hamraoui och Seger kan alltså vara värvade för att bredda truppen. Nu rullar ju Lyon rätt mycket i startelvan så de kommer garanterat att få speltid, men i de viktigaste matcherna riskerar alltså trion att få sitta på bänken.
Noterbart är ju att Lyon även ryktas jobba hårt för att värva Alex Morgan. Ror man i land den värvningen är känslan att det franska superlaget kommer att ha sin starkaste trupp någonsin, trots att man tappat Amandine Henry, Louisa Necib och Lotta Schelin i sommar.
Utöver PSG-kvartetten har Lyon för övrigt i dag även officiellt presenterat norska backtalangen Andrea Norheim som jag ju skrev lite om i det här inlägget.
Det blev som väntat en helfransk och en heltysk semifinal i Champions League. Men både Rosengård och Barcelona var nära att bryta den fransk-tyska dominansen.
Jag skall direkt säga att jag inte har hunnit se Rosengårds straffdrama i Frankfurt. Jag var ute på jobb under matchen, och hörde straffläggningen på radio.
När jag kom hem såg jag däremot den andra halvleken av PSG–Barcelona, en rätt konstig halvlek. PSG dominerade bollinnehavet totalt och stod och rullade utanför Barcas straffområde i 34 minuter.
Sedan fick Barcas BarbaraLatorre ett friläge på kontring, ett friläge där det osade både straff och målchansutvisning. Hade Barbara inte kämpat för att stå upp hade nog domaren blåst.
Efter den 100-karatiga målchansen för gästerna darrade PSG till. I 86:e minuten lyfte jag telefonen för att twittra ut att PSG var illa ute. Då slog Rosana ett inlägg som Cristiane satte genom en språngskalle.
Duktiga Barcamålvakten Sandra Panos var där, men orkade inte hålla bollen. 1–0 – och PSG till semifinal.
I Frankfurt vann alltså Rosengård själva spelet med 1–0, men straffarna gick till Frankfurt med 5–4. Det är faktiskt rätt sällan som lag sätter alla sina fem straffar. Nu har Frankfurt gjort det både mot LSK i åttondelen och mot Rosengård i kvarten.
Grymt förstås för Rosengård.
Men rent resultatmässigt måste man ändå säga att det är väldigt imponerande att vinna i Frankfurt. Och att hålla nollan i 120 minuter i Frankfurt. Mer om matchen och Rosengård när jag hunnit kolla igenom min inspelning.
I övrigt i dag i Champions League var det väntade resultat. Lyon ställde upp med en B-betonad elva i Prag, med följd att det aldrig blev tvåsiffrigt i dubbelmötet. Dagens match slutade 0–0 och totalt alltså 9–1 till Lyon som ställs mot PSG i semifinal.
I Italien hade Wolfsburg 2–0 redan i paus efter två mål av Zsanett Jakabfi. I den andra halvleken fastställde Ramona Bachmann slutresultatet till 3–0. Totalt 6–0 till Wolfsburg, som möter PSG i sin semifinal.
Trots att det sista svenska laget är utslaget har vi alltså tre svensklag kvar i turneringen. Minst en svensk spelare kommer alltså att få åka till Reggio Emilia för att spela final den 26 maj.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg och det har blivit hög tid för bloggens stora årskrönika.
2015 har varit ett fantastiskt år för damfotbollen i världen. USA vann VM-guld och sporten flyttade fram sina positioner rejält i det stora landet i väster.
Även i fotbollens hemland England togs efterlängtade steg och fotbollstjejerna kom äntligen in i de fina salongerna.
Tyvärr har det varit ett dåligt år för Sverige, sportsligt sett. Vi gjorde vårt sämsta VM någonsin och har även tidernas sämsta världsranking.
Fast det fanns förstås även en hel del svenska glädjeämnen att minnas. Dags för själva krönikan. Precis som de senaste åren har jag gjort den i rubrikform. Trevlig läsning:
Årets bästa spelare: Den rankningen publicerade jag häromdagen. Den toppas av Carli Lloyd och finns att läsa här.
Årets Champions League-mästare: Efter 2–2 mot Biik Kazygurt från Kazakstan i allra första sextondelsfinalen radade Frankfurt upp sju raka segrar och totala målskillnaden 40–0 på de sju övriga matcher fram till finalen. Ingen match vanns med mindre siffror än 4–0. I finalen mot franska skrällaget PSG blev det däremot mycket tuffare. Det såg ut att bli förlängning, men inhopparen Mandy Islacker avgjorde på övertid. Seger med 2–1 för Frankfurt.
Årets civilkurage: När brittiska FN-soldater vrålade sexistiska kommentarer gentemot Australiens spelare under en match i Cypern cup blev de båda engelska bloggarna Rachel O’Sullivan och Sophie Downey upprörda och twittrade om vad de hört. Deras berättelse återberättades i flera stora engelska medier, bland annat i The Guardian. Följden blev att soldaternas uppträdande utreddes av det brittiska försvarsdepartementet.
Årets comeback: FC Rosengård. Det svenska storlaget verkade ostoppbara före VM. Framför allt gick man som tåget efter paus i matcherna. Lagets samtliga 13 första mål kom i de andra halvlekarna. När damallsvenskan gjorde uppehåll stod mästarinnorna på full poäng efter sju raka segrar.
Men under sommaren brandskattades laget. Man tappade tre av sina största stjärnor plus tränaren i somras och fick bygga nytt lag. När Anja Mittag, Ramona Bachmann och Therese Sjögran sa tack och hej var plötsligt Malmölagets väg mot SM-guldet inte så cementerad som vi experter tänkt oss.
Även om det var duktiga ersättare som kom in är det inte hur lätt som helst att få ett lag att fungera. Rosengård tappade serieledningen och var nere för räkning. Men när det skulle avgöras på senhösten visade Malmölaget klass och vann guld – igen. Grattis.
Årets cupmästare: Linköpings FC hade ett starkt lag med hög högstanivå under året. Trots det missade man både en drömchans att gå till semifinal i Champions League (förlust mot Bröndby i kvartsfinal) och ett jätteläge att ta hem SM-guldet när Rosengård tvingades bygga nytt lag under hösten. Säsongen räddades dock av den fina segern i cupfinalen mot Rosengård:
Årets den glömde vi direkt: Medinas svenska VM-låt. En låt jag gav rätt högt betyg vid lanseringen, men är det någon som hört den sedan dess?
Årets domarskandal: Den tyska domaren Marija Kurtes kunde inte reglerna när hon dömde F19-EM-kvalmatchen mellan England och Norge. Hon pekade på norsk frispark när Englands Leah Williamson borde ha fått slå om sin straff med 18 sekunder kvar av lagens gruppfinal. Norge vann och England blev utslaget. Fast bara tillfälligt.
Uefa agerade nämligen handfast efter skandalen. Kurtes stängdes av och matchens sista 18 sekundern spelades klart med annan domare ett par dagar senare.
Williamson fick ett par dagar på sig att fundera över hur hon skulle slå om straffen. Hon visste att hon var tvungen att göra mål för att England skulle gå vidare i kvalet. Arsenaltalangen visade dock att hon är en kandidat till titeln årets starkaste psyke. Hon satte bollen hur säkert som helst – och både England och Norge gick vidare till det EM-slutspel som Sverige sedermera vann.
Årets ekonomiska kris: Den upplevdes som vanligt både här och där. Kif Örebro och Kristianstad tvingades återigen lämna in kontrollbalansräkningar, men klarade elitlicensen även det här året. Umeå IK skrek ut att man var akut kris i juni, men sedan tystnade ropen.
Årets EM-drottning: Stina Blackstenius som bar fram F19/96-landslaget till EM-guld och VM-plats. På senhösten 2016 får vi se Sveriges bästa ungdomslandslag någonsin slåss om nytt guld i Papua Nya Guinea – det blir en av årets allra största höjdare.
Årets experimenterande: Pia Sundhage:s jobb med att sätta ihop en svensk VM-backlinje gick allt annat än bra. Experimenterandet hade börjat redan 2014 och fortsatte hela vägen in i turneringen.
Från årsskiftet och fram till och med VM provades hela tio olika backar i startelvan, utan att Sundhage fann rätt uppställning. De som testades var Mia Carlsson, Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Inget funkade tillfredsställande och strax innan VM fick annars så lugna och självsäkra Sundhage panik. Hon skrotade det specialgjorda spelsystemet 4-1-3-2, som hon hade skräddarsytt för konstgräs och som man hade försökt jobba in under 1,5 års tid. Det blev en återgång till 4-4-2.
Årets fiasko: Sverige i VM. Vårt landslag vann ingen match, snubblade sig till slutspel som 16:e och sista lag, men blev också första laget ut ur slutspelet. Och vi som tillhörde storfavoriterna bland de internationella experterna:
Årets fåror: Fanns i gräsmattan på Vilans IP i Kristianstad. Dräneringsskandalen stoppade den damallsvenska matchen mellan KDFF och Örebro i augusti.
Årets glädjefnatt: Det är rubriken på det firande som Kameruns spelare och lagets stora och högljudda supporterskara gemensamt ägnade sig åt efter 2–1-segern mot Schweiz i Edmonton. Jag satt på läktaren och såg matchen. Man blev faktiskt lite lockad att springa ner och deltaga i firandet, för det var verkligen äkta lycka.
Årets hands: Colombias Daniela Montoya kom undan med den här i segermatchen mot Frankrike i VM:
Årets hashtag: #clapforsweden. Hashtagen som skulle lyfta Sverige i VM blev inte så långvarig. Den blev snarare ett sänke när någon språkkunnig avslöjade att clap även kan betyda gonorré…
Årets hattrick: Gjordes förstås av Carli Lloyd. Även om det inte var ett tvättäkta hattrick (målen betydde 1–0, 2–0 och 4–0) är det svårt att övertrumfa att göra tre mål under en VM-finals första 16 minuter:
Årets hattrick 2: Inte heller Elena Sadiku gjorde ett äkta hattrick. Men att hon satte tre mål i sin comeback efter förra korsbandsskadan gjorde fick alla fall mig på riktigt gott humör:
Årets hetaste halvtimme: Egentligen inträffade de aktuella 30 minuterna redan hösten 2014, men de var så heta att de levde kvar in 2015. De utfördes av Nadine Kessler i Wolfsburg i matchen mot Leverkusen.
Det var de enda 30 minuter som skadeförföljda Kessler spelade säsongen 2014/15. Hennes insats i den matchen måste dock ha varit något utöver det vanliga – de räckte nämligen till att placera henne på plats 23 i Uefas officiella omröstning om bästa spelaren i Europa under säsongen 2014/15. Starkt jobbat av juryn…
Årets historieskrivare: Det är förstås många som skrivit historia i år. En var Nilla Fischer som blev första utländska lagkapten att höja tyska cuppokalen. Hennes Wolfsburg räddade säsongen genom att slå Potsdam med 3–0 i finalen inför 19 000 åskådare i Köln.
Årets höjdpunkter: De satte Fifa ihop tio och tio i Youtubeklipp efter varje VM-omgång. Det var högt och lågt och väldigt sevärt – inte minst det här klippet från tredje gruppomgången som bland annat innehåller VM:s stora diss när vänsterbacken Jennifer Cramer söker, men inte får Nadine Angerer:s uppmärksamhet.
Cramer lade någon dag senare upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att hon och Angerer ändå är kompisar…
Årets kamper: Jag skulle ha kunnat valt spelarnas kamp mot konstgräset inför VM, men känner ändå att årets kamper utkämpades i Italien, mot väldigt skilda motstånd. Inför cupfinalen mellan Brescia och Tavagnacco hotade spelarfacket med bojkott om inte amatörfotbollsbasen Felice Belloli avgick. Orsaken var att han hade sagt:
”Vi kan inte alltid prata om att ge pengar till de här lesbiska.”
Uttalandet gjorde att Belloli fick sparken. Cupfinalen spelades därför som planerat och Brescia med Maria Karlsson i laget vann med 4–0.
Nu i höst har futsallaget Sporting Locri genomgått en ännu värre kamp. De har inte drabbats homofobi utan har motarbetats av självaste maffian. Den kampen är inte vunnen i skrivande stund, men laget har i alla fall fått starkt stöd från landets idrottsledning.
Årets korsbandsskador: Eländet med de många tunga knäskadorna fortsätter, även om takten på skadeeländet tack och lov har bromsats en aning.
Här är några av de som drabbats av korsbandsskador i år: Beata Kollmats, Göteborg, Jasmin Nejati och Hanna Glas, Umeå, Hanna Folkesson och Sara Michael, Kif Örebro, Elena Sadiku, Eskilstuna, Johanna Elsig och Inka Wesely, Turbine Potsdam, Debinha, Brasilien, Luisa Wensing, Tyskland och Megan Rapinoe, USA. Krya på er, hoppas vi snart får se er alla på fotbollsplanen igen.
Som grädde på moset missade alltså världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, hela 2015 till följd av en knäoperation. Risken känns tyvärr överhängande att vi inte får se skadeförföljda Kessler på planen någon mer gång.
Årets kortaste comeback 1: Therese Sjögran. Gjorde ett utmärkt VM och tackade sedan för sig som spelare i Rosengård och klev in i rollen som sportchef. Fast hon hade knappt hunnit sätta blommorna från avtackningen i vatten förrän hon var på plats på planen igen. En stormig period var Sjögran såväl spelare, tränare som sportchef – innan klubben fick ordning på allt och hon kunde snöra av sig skorna igen. Den här gången för gott. Eller?
Årets kortaste comeback 2: Efter flera års kamp var plötsligt Petra Larsson tillbaka i landslagstruppen. Väl där gick den stenhårda mittfältaren rakt in i startelvan till EM-kvalmötet med Danmark. Fast landslagscomebacken blev bara 90 minuter. Några veckor senare meddelade nämligen Eskilstunaspelaren att karriären är över. Synd.
Årets kramp: Drabbade de svenska spelarna en efter en i VM-premiären mot Nigeria.
Årets lottningsskandal: Fifa brydde sig inte om att lotta de toppseedade lagen i VM, utan placerade ut dem så att de tre högst rankade lagen i världen hamnade på samma sida av slutspelsträdet. Allt för att ge värdnationen Kanada största möjliga chans att ta sig till finalen. Det skrev jag om här.
Dessutom valde man att lotta de oseedade lagen geografiskt, vilket bland annat var orsaken till Sveriges mardrömslottning.
Årets lyft: Sveriges insats i andra VM-matchen, den mot USA. Efter 3–3-fiaskot mot Nigeria i premiären var 0–0 mot blivande världsmästarna ett jättesteg i rätt riktning – inte minst försvarsmässigt.
Årets marknadsföring: USA är närmast oslagbart på att göra reklam för sitt landslag. Deras Youtube-spelarpresentationer inför VM gjorde ingen besviken. De kallade upplägget ”One Nation. One Team. 23 Stories” Den här där Christen Press snackar Göteborg och Sverige var en av mina favoriter:
Årets marknadsföring 2: På temat mer tveksam marknadsföring fick PSG sponsring av Billy’s panpizza. Caroline Seger var med på presskonferensen där samarbetet presenterades och hon hyllade produkten, eller gjorde hon det:
”Jag har erfarenhet av Billys, jag åt det när jag var 18 och inte kunde laga mat.”
Årets match: Frankrike–Tyskland i VM-kvartsfinalen. En match som hade allt.
Årets medaljfrossa: Eller skall vi kalla det tidernas medaljfrossa. Det handlar givetvis om Frankrike – som fortfarande aldrig har vunnit en VM-medalj. I årets VM-kvartsfinal spelade fransyskorna stundtals ut Tyskland. Ändå vann tyskorna efter straffar. Olycklig straffsumpare blev Frankrikes yngsta spelare, Claire Lavogez.
Årets mest bortglömda: Både när Fifa tog ut sitt världslag och när kandidaterna till Ballon d’Or presenterades saknades världens bästa back. Här finns det dock plats för fantastiska Becky Sauerbrunn.
En annan spelare som nästan alltid glöms bort när de stora priserna skall delas ut är Kim Little. Frågan är hur många år i rad Ballon d’Or-juryn kan undvika att ta med NWSL:s bästa spelare bland sina tio kandidater.
Årets mest olyckliga: Claire Lavogez till trots, priset går till Laura Bassett. När alla trodde att det skulle bli förlängning i VM-semifinalen mot Japan gjorde den engelska mittbacken självmål. Ett grymt öde för Bassett, som i övrigt gjorde en kanonturnering. Se det ödesdigra, men rätt snygga målet 1,30 in i det här klippet:
Årets miss: Gaetane Thiney. Hon fick öppet mål från två meter i slutet av förlängningen i VM-kvartsfinalen mot Tyskland – men sköt utanför. Missen finns med i klippet om medaljfrossa ovan.
Årets mål 1: Carli Lloyd:s 4–0-mål i VM-finalen förstås. Att göra mål från mittlinjen i en VM-final är fullständigt otroligt. Målet var det enda damfotbollsmål som var nominerat i Puskas Award i höst. Där trodde jag faktiskt att det skulle ha chans att sluta topp tre, framröstat av USA:s många supportrar. Så blev det inte, men det toppar i alla fall min lista över årets mål:
Årets mål 2: På temat årets frisparkar kör jag en helgardering. Den ena vinnaren är den här geniala av Notts County, där Laura Bassett stannar upp och låter Ellen White sköta avslutningen. Kreativitet av högsta världsklass:
Årets mål 3: Den delade vinnaren är förstås det här perfekta skottet från Maren Mjelde mot Tyskland i VM. Många centimeter närmare krysset än så här kan man ju inte skjuta…
Årets mål 4: Sofia Jakobsson röstades fram som årets spelare i franska ligan av lagens tränare. Att hon gjorde mål som det som betydde 1–0 i cupfinalen mot Lyon lär knappast ha varit till hennes nackdel i den omröstningen. Se pangträffen en minut in i det här klippet. Alla tre målen i matchen är för övrigt sevärda, alltså även Ada Hegerbergs 1–1 och Lotta Schelins 2–1:
Årets mål 5: Spanska Natalia Pablos i Arsenal vann skytteligan i engelska WSL, bland annat genom den här fantastiska volleylobben:
Årets mål 6: Ramona Bachmann var fullständigt fantastisk under årets första halva och stod för flera spektakulära solomål. Så långt var hon en given kandidat till titeln bäst i världen 2015. Under hösten mattades hon dock betänkligt. Fast några gånger blixtrade hon till även under det andra halvåret. Det var ju då, i EM-kvalet mot Italien, som hon gjorde årets solomål. Tyvärr har jag inget klockrent klipp från målet, den enda länk jag hittar finns här.
Årets mål 7: Englands Lucy Bronze stod för bomben som sköt ut Norge ur VM, och som gjorde att Sverige får spela OS-kval till våren.
Årets mål 8: Har du inte fått nog av VM-mål? Här är en länk till de tolv målen från mästerskapet i Kanada som Fifa tyckte var snyggast.
Årets mål 9: Lotta Schelin vräkte in mål förra säsongen. Hon vann skytteligan i franska ligan i stor stil. Det snyggaste från 2015 var en perfekt tajmad klack på hörna mot Arras. Se godbiten 37 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 10: Slutligen måste man ju ha med årets damallsvenska skyttedrottning Gaelle Enganamouit. Kör man en rabona istället för att bara rulla in bollen i mål har man en självklar plats på min topplista:
Årets målvaktskris 1: Drabbade Göteborg, som fick ställa utespelaren Anna Ahlstrand mellan stolparna mot Hammarby. Ahlstrand gjorde ingen dålig match utifrån förutsättningarna, men det var ändå Hammarby som vann.
Årets målvaktskris 2: Drabbade Colombia i VM. Ordinarie målvakten Sandra Sepulveda drog på sig två gula kort i gruppspelet och var avstängd till åttondelsfinalen mot USA. Colombia gjorde en jättebra första halvlek och rullade stundtals ut amerikanskorna. I målet storspelade 21-åriga Catalina Perez. I inledningen av den andra halvleken fällde hon dock Alex Morgan med straff målchansutvisning som följd.
Colombia tvingades byta in tredjemålvakten Stefany Castano. Hon inledde med att få se Abby Wambach slå straffen utanför. Med en spelare kort och tredjemålvakten i målet orkade inte skrällgänget från Sydamerika stå emot längre. Men Colombia var ändå tillsammans med i första hand Australien och Kamerun VM:s stora positiva överraskningar.
Årets mästarlag: USA förstås. I de större ligorna i världen lägger vi till FC Rosengård, Bayern München, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Chelsea Ladies och NTV Beleza. Grattis alla.
Årets svenska mästare i utlandet blev Mimmi Löfwenius och Emma Lundh, dubbla norska mästarinnor med LSK Kvinner. Hedvig Lindahl och Marija Banusic, engelska mästarinnor med Chelsea. Lotta Schelin, dubbel fransk mästarinna med Lyon. Samt Stephanie Öhrström, italiensk mästarinna med Verona.
Årets oj vad nära: På tilläggstid på tilläggstiden hade Ramona Bachmann chansen att skjuta Rosengård vidare till semifinal i Champions League. Det blev inget mål, utan Wolfsburg gick vidare via 1–1 och 3–3 och fler gjorda bortamål. Malmölaget var förbi en stund i hemmamatchen, men kom bara nära.
Årets politikersnack: I går berättade P4 Värmland om nioåriga Emilia Öhberg som hade skickat en fråga till statsminister Stefan Löfven om varför tjejer tjänar mindre än pojkar inom fotbollen och innebandyn, och om det går att ändra på det.
Löfven svarade bland annat att:
”Sveriges regering är en feministisk regering vilket innebär att vi har fokus på jämställdhet i allt vi gör. Jämställdhet innebär att tjejer och killar ska ha samma möjligheter. Lika lön för lika arbete är en viktig del av vårt jämställdhetsarbete.”
Någon som tror att Löfven kommer att lägga ett lagförslag om att spelarna i herrallsvenskan och damallsvenskan skall ha samma lön? Eller att statsministern kommer att kliva in till Karl-Erik Nilsson och kräva att fotbollförbundet betalar exakt samma ersättning till spelarna i herr- och damlandslaget. Knappast va…
Årets presskonferens: Alla med Edwin Okon under VM. Att nigerianen blev den förste förbundskapten att få sparken efter mästerskapet var knappast överraskande med tanke på vilket oseriöst, men underhållande intryck han gav i sina möten med världspressen.
Edwin Okon
Så här sa Okon bland annat om sitt eget lag:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
Årets ras: Klassiska Jitex åkte för andra året i rad ur en serie och 2014 års damallsvenska klubb spelar 2016 i division 1. Nu bör dock den tråkiga trenden kunna vändas, klubben har nämligen en stark ungdomsverksamhet att luta sig mot.
Årets roadtrip: Den gjorde jag till Strandvallen i Mallbacken. Ett minne för livet. Att en by med 80 invånare kan samla ett sådant engagemang är verkligen beundransvärt.
Vägen till Mallbacken
Årets segersvit: Melbourne City FC bildade sitt damlag i somras. Klubben, som har stöd från Manchester City, fick omgående plats i Australiens högsta liga, W-league. Där har de redan efter tio omgångar säkrat segern i grundserien, och mer anmärkningsvärt – laget har fortfarande inte tappat poäng. De är alltså den enda elitklubben i världen som aldrig någonsin har tappat poäng i ligaspel.
Årets självmål: Helen Eke, Hammarby. En grym miss på alla sätt. Inte minst med tanke på att Hammarby någon månad senare åkte ur damallsvenskan med just ett måls marginal…
Årets självmål 2: Den svenska landslagsledningen som under VM dels stoppade spelarna från att agera på sociala medier och dels minimerade medias tid med truppen. Jag skrev om det här.
När förbundet och sporten borde göra allt för att få största möjliga genomslag i media gör ledningen, med Pia Sundhage i spetsen, i stället sitt bästa för att göra mediebevakningen så likriktad och enkelspårig det bara går. Tråkigt.
Årets skandal: Skulle även kunna heta Årets Hope Solo – för precis lika bra som stjärnmålvakten är på att stoppa bollar är hon på att ställa till med skandaler. I våras var hon avstängd från landslagsspel i en månad efter en rattfyllerihistoria.
Det var inte Solo som körde, hon var passagerare när hennes man Jerramy Stevens körde onykter. Men enligt uppgift uppträdde hon dåligt mot polisen, och som grädde på moset hade Solo lånat bilen, som var märkt med landslagets emblem.
Årets skräll 1: Colombia slog Frankrike med 2–0 i VM. Den såg man inte komma.
Årets skräll 2: Twente slog ut Bayern München ur Champions League. Den var nästan lika omskakande som Colombias knall.
Årets skräll 3: Mallbacken blev första laget att sno poäng av Rosengård i damallsvenskan.
Årets skyttedrottning: Den titeln går förstås till Celia Sasic – som både vann skytteligan såväl i VM som i vårens Champions League och i Frauen-Bundesliga 2014/15. I UWCL noterades hon för rekordsiffran 14 mål, varav åtta gjordes i år – alltså från kvartsfinal och framåt. Här har vi listan över de ”viktigaste” skyttedrottningarna från 2015:
* Celia Sasic, Tyskland – 6 mål i VM.
* Celia Sasic, Frankfurt – 14 mål i Champions League, varav 8 under 2015.
* Gaelle Enganamouit, Eskilstuna – 18 mål i damallsvenskan.
* Tabitha Chawinga, Kvarnsveden – 43 mål i elitettan.
* Lotta Schelin, Lyon – 34 mål i D1 Feminine säsongen 2014/15, varav 14 i år.
* Celia Sasic, Frankfurt – 21 mål i Frauen-Bundesliga 2014/15, varav 9 i år.
* Natalia Pablos, Arsenal – 7 mål i WSL.
* Crystal Dunn, Washington Spirit – 15 mål i NWSL.
* Yuika Sugasawa, JEF United – 15 mål i Nadeshiko League.
* Stina Blackstenius, Sverige – 6 mål i F19-EM.
Och här är några skytteligaledare vid årsskiftet:
* Jane Ross, Skottland – 6 mål i EM-kvalet 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 8 mål i Champions League 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 22 mål i D1 Feminine 2015/16.
* Charline Hartmann, SGS Essen – 8 mål i Frauen-Bundesliga 2015/16.
Årets spruckna svit: Wolfsburg gick in i 2015 utan förlust i Champions League. Men under sitt fjärde år i mästarcupen fick mästarinnorna från 2013 och 2014 se sig detroniserade. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger vann semifinalen med totalt 3–2 efter att ha inlett med 2–0-seger i Tyskland. Tyvärr för Seger drog hon på sig en varning i andra semifinalen, vilket innebar att hon var avstängd i finalen.
Årets supportrar: USA:s i VM. De var överallt i Winnipeg. Det var verkligen härligt att se.
Årets tack för allt 1: Abby Wambach. USA:s ikon tackade för sig med ett VM-guld, och vi tackar för alla minnen. Framför allt det här:
Årets tack för allt 2: Homare Sawa. Japans ikon tackade för sig med ett VM-silver och en cuptitel. VI tackar för alla minnen, framför allt det här:
Årets tack för allt 3: Det var många andra storspelare som valde att avsluta sina karriärer i år. Jag har säkert glömt flera, men här är några jag gärna tackar för minnesvärda stunder: Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Petra Larsson, Therese Sjögran, Celia Sasic, Lauren Holiday, Nadine Angerer, Shannon Boxx, Amy Le Peilbet, Rachel van Hollebeke (Buehler) och Sanna Talonen.
Årets tack så mycket: Skickar vi till fotbollsförbunden i Skottland och Wales som i mars sa nej till engelska FA:s förslag om att ha ett brittiskt lag i OS – om något av förbunden kvalade in. Det beslutet gör att vi fortfarande har chansen att kvala in till spelen i Brasilien.
Årets transportsträcka: EM-kvalet. Med utökat antal lag till EM-slutspelet 2017 har mycket av spänningen i kvalet försvunnit. Redan vid lottningen kändes 13 lag mer eller mindre EM-klara. Sverige var ett av dem.
Årets trend: Att alltfler lag, både klubb- och landslag, skaffar sig ett välorganiserat försvarsspel, något som gjorde VM-slutspelet mer intressant. Det ger ju en extra krydda till sporten när lag som Colombia faktiskt kan vinna mot Frankrike och Twente kan slå ut Bayern.
Årets tv-sändning: Den från varje damallsvensk match som Tv4Premium stod för. Det var verkligen ett stort steg i rätt riktning för oss som är intresserade. Tack.
Årets tvåa: Irländska Stephanie Roche rådde inte på James Rodriguez i Puskas Award, kampen om årets mål 2014. Men Roche var nära, och nog minns vi den här bilden från årets Fifagala:
Stephanie Roche i fokus
Årets uppmaning: Efter VM-uttåget uppmanade jag Pia Sundhageatt ställa sin plats till förfogande. Vår förbundskapten lyssnade inte på de orden, utan valde att fullfölja sitt kontrakt. Förhoppningsvis får hon bättre ordning på laget och leder det till OS-succé 2016. Vi håller tummarna.
Årets utveckling: Australien. The Matildas charmade verkligen världen under VM med ett snabbt och underhållande anfallsspel. Deras första 25 minuter mot USA i öppningsmatchen var så bra att man häpnade från läktaren. Den här gången fick man nöja sig med kvartsfinal, men laget är fortfarande väldigt ungt, deras topp bör infinna sig först om fyra–fem år. Se upp i VM i Frankrike för Sam Kerr, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Lisa De Vanna och de andra lirarna.
Årets vapen: Fasta situationer. Det var på hörnor och frisparkar det skulle hände för vårt svenska landslag det här året.
Årets vattenspridare: De var många till antalet och gick med slangar inför matcherna i Ottawa…
Manuellt sprinklersystem i Ottawa
Årets överkörning 1: Frankfurt vann mot Bröndby med totalt 13–0 i semifinalen av Champions League. Nytt rekord i en semifinal.
Årets överkörning 2: Rosengård visade sin klass när det verkligen behövdes. Precis som man hade önskat avgjordes damallsvenskan i sista omgången. Rosengård hade på pappret tufft toppmöte hemma mot Linköping. Men det gick som en dans för Malmölaget som gjorde mål efter mål:
Årets överraskning: Jag har många gånger ifrågasatt vad hon gjort i landslaget, men under hösten blommade verkligen Olivia Schough ut och var bästa forward i landslaget. Pia Sundhage kallade den tidigare kritiken mot Schough för oförskämd. Personligen tycker jag att kritiken var fullt berättigad. Men det hindrar inte att jag gläds enormt med Schough som fått ett jättelyft i Eskilstuna.
Att Lotta Schelin gjorde fyra mål mot Arras i söndags är ingen nyhet. Men när Franska Fotbollsförbundet nu lagt upp klippet med alla helgens mål är det lätt att konstatera att Schelin bjöd på två riktigt läckra fullträffar.
2–0 och 8–0 var båda nickmål, fast inte så märkvärdiga ur skönhetssynpunkt. 4–0 är däremot en mycket snygg klack – kanske till och med en kandidat till årets mål?
Och 10–0 är precis den typen av vackra genombrott man vill se Schelin briljera med i VM. Se alla målen här:
I slutet av klippet går det även att se hur Sofia Jakobsson vaket bryter ett bakåtpass och gör 2–1 till Montpellier mot Juvisy.
Den här typen av målkavalkader som finns från de franska och tyska toppligorna hade jag hoppats få se även från damallsvenskan nu när alla matcher tv-produceras. Som jag ser det hade det varit positivt både för sändande tv-bolag, klubbar och för EFD i och med att det skulle kunna öka intresset för serien. Eftersom man dessutom klipper ihop höjdpunkter att visa i halvtid på matcherna borde det inte vara så mycket jobb att fixa. Eller?
Säga vad man vill om Lotta Schelin, men mål det gör hon i mängder.
I går gjorde hon fyra när Lyon vann med 14–0 i den betydelselösa matchen mot nedflyttningsklara Arras. 8–0-målet var hennes mål nummer 200 i Lyon – ingen har nått den drömgränsen förr. Stort.
Inför omgången var ju den enda frågan som återstod egentligen vem som skall vinna skytteligan. Schelins fyra mål innebär att hon nu leder på 32 mål, fyra fler än tvåan Eugenie Le Sommer och sex fler än trean Ada Hegerberg.
Schelins målnotering är hennes bästa någonsin och att Lyon har gjort 144 mål visar väl att laget fortfarande är det klubblag med klart högst högstanivå i Europa – och sannolikt även i världen.
Schelins 32 mål är den fjärde bästa noteringen sedan D1 Feminine startades säsongen 2002/03. Nu har hon en omgång kvar att utöka sin målskörd, men för att få kliva upp på prispallen för flest mål under en säsong i D1 Feminine krävs att hon gör fyra till i sista omgången. De bästa målnoteringarna är nämligen:
Som den besserwisser man ibland är så tänkte jag här påpeka att nästan hela Medie-Sverige i går gick ut med den felaktiga uppgiften att Lyon säkrade guldet i och med gårdagens seger. Så var det ju inte.
Eftersom det är inbördes möten går före målskillnad i D1 Feminine var Lyon redan klara mästarinnor inför avspark. Guldet firade man ju alltså redan efter 6–0-segern borta mot Rodez den 28 mars. Däremot fick man pokalen och sina medaljer i samband med den här matchen. Lägligt, eftersom man då kunde fira med hemmasupportrarna.
* Så till damallsvenskan. Jag har inte hunnit se någon av helgens matcher, men noterar att både Linköping och Göteborg har fått igång målskyttet. LFC:s 4–0-seger i kväll mot AIK måste ha varit vansinnigt skön för laget efter den senaste tidens måltorka.
Göteborgs tre mål på matchens första 29 minuter vid 3–0-segern mot Hammarby lär också ha lättat oroliga supportrar efter lagets darriga start. Elin Rubensson gjorde sin damallsvenska debut för GFC och blev målskytt direkt.
Linköping och Göteborg ligger nu trots allt trea och fyra i tabellen. De är dock redan långt bakom de två fullpoängarna Rosengård och Eskilstuna. Rosengård fortsätter att vräka in mål. I de tre första omgångarna gjorde de alla sina 13 mål efter paus. Mot Piteå satte man fyra före sidbytet. Det ser ut att ha varit rena uppvisningen. Den största godbiten är ju Ramona Bachmann:s fantastiska assist till Sara Björk Gunnarsdottir:s 4–0-mål:
Rosengård imponerar alltså framför allt genom blixtrande offensiv och 18 gjorda mål på fyra omgångar – alltså 4,5 i snitt. Konkurrenten i toppen Eskilstuna United har ”bara” gjort sju mål framåt. United imponerar istället huvudsakligen genom noll insläppta mål.
Jag har kollat in Eskilstuna alldeles för lite i serieupptakten för att ge någon mer ingående analys av deras 3-5-2-uppställning. Men det lilla jag har sett har laget presterat ett småtrevligt passningsspel. Mot Kristianstad i lördags kom mål en från distans, framför allt drog Petra Larsson i väg ett härligt vådaskott på en lätt studsig passning:
Mötet mellan Rosengård och Eskilstuna den 17 maj kan bli en riktigt höjdare. Hoppas även det blir en publikmässig höjdare. För publikt har säsongsupptakten varit en besvikelse. I kväll var bara 208 åskådare på Linköpings match och bara 513 såg Kristianstad–Eskilstuna i lördags – det trots att det var fri entré. Tråkigt.
* Slutligen en snabbkoll på våra utlandsproffs. Schelin är nämnd. Även Sofia Jakobsson blev målskytt i helgen. Hon gjorde ett av Montpelliers mål vid 3–1-segern mot Juvisy.
I England tog sig Chelsea med Hedvig Lindahl i målet och Marija Banusic på bänken i dag till final i FA-cupen genom att besegra Manchester City med 1–0. Målet gjordes i slutskedet av sydkoreanska storstjärnan Ji So-Yun. I finalen som spelas den 1 augusti väntar Notts County.
I Italien vann Verona med Stephanie Öhrström med 1–0 mot tabelltrean Mozzanica, vilket innebär att Verona behåller guldgreppet inför slutomgången. Man leder med en poäng före Brescia, där ju Maria Karlsson spelar.
I norska toppserien leder mästarinnorna LSK på full poäng och noll insläppta mål efter fem omgångar. Det är knappast anmärkningsvärt. Däremot är det lite märkligt att laget bara har gjort sex mål framåt, man har alltså tagit fyra 1–0- och en 2–0-segrar. Mimmi Löfwenius har haft speltid i alla fem matcherna, fyra har hon spelat från start.
Ett måltjuvsmål från Lotta Schelin betydde 2–1-seger mot Montpellier i franska cupfinalen och fixade fjärde raka dubbeln för Lyon.
Jag satt och kikade på den välspelade matchen i går kväll. Jag hade en bra stream, som bara strulade under en minut av de 90. Under den minuten lyckades jag dock missa segermålet. Tur då att Franska fotbollförbundet är snabba med att lägga upp höjdpunkter från sina matcher.
Schelins mål är behärskat och avgörande, men det är definitivt Sofia Jakobsson:s 1–0-mål man kommer att minnas från matchen. Den prestation hon gör är fantastisk. Att i hög fart röra sig bort från målet med en världsförsvarare innanför sig och ändå med full kraft få upp bollen i nättaket på det vis Jakobsson gör – det är definitivt världsklass:
Det var som synes stor skandinavisk prägel på den franska cupfinalen. Norska Ada Stolsmo Hegerberg fortsätter att visa härligt rörelsemönster inne i straffområdet. Hennes nickmål till 1–1 är också hög klass.
Skönt för Schelin att få sätta segermålet, hon får gärna kliva in i matchvinnarrollen på allvar nu under sommaren. Det är ju målskyttet som är hennes viktigaste arbetsuppgift. Fast ärligt talat var Lyons svenska forwardsstjärna rätt blek spelmässigt sett – hon var exempelvis klart sämsta svenska spelare i matchen.
Linda Sembrant, eller ”Tsembraa” som kommentatorn kallade henne, gjorde nämligen en mycket stabil insats i Montpelliers backlinje och Jakobsson var en av planens bästa spelare – kanske den allra bästa. Hon uppehöll stundtals Lyons backlinje på egen hand.
Nu var det en matchbild som passar Jakobsson bra, där det fanns stora ytor att jobba på bakom motståndarnas backlinje. Där är för övrigt Schelin och Jakobsson ju väldigt lika som forwards, båda är bäst i ett kontringsspel. Båda har snabbheten, men medan Jakobsson är mer löpstark och därmed gör större nytta i defensiven har Schelin en bättre bollbehandling och är säkrare i avsluten.
Med tanke på att även Kosovare Asllani gjorde en stark insats i går blir valet av forwardspar i VM en angenäm gåta för Pia Sundhage.
Slutligen gjordes det ett antal riktigt läckra mål i NWSL i natt. Jag rekommenderar speciellt en koll på Washingtons Christine Nairn:s frispark till 3–1 mot mästarna Kansas City. Mer perfekt i krysset än så kan man knappast skjuta en frispark. Trots att duktiga Nicole Barnhart står i det hörnet är hon chanslös. Godbiten finns 3,55 in i det här klippet:
Mitt fokus i går var hårt på Champions League. På kvällen säkrade dock Lyon sin nionde raka ligatitel i Frankrike. Man har alltså vunnit varje titel sedan 2007 – imponerande.
Egentligen gratulerade jag ju Lotta Schelin och hennes lagkamrater redan när de i praktiken säkrade guldet genom att besegra PSG i seriefinalen för ett par veckor sedan. Men det är läge för en ny gratulation nu när guldet även är 100-procentigt klart.
I går vann man med 6–0 borta mot Rodez efter två mål vardera av Eugenie Le Sommer och Camille Abily. Schelin spelade hela matchen men gick mållös av planen och är nu bara ett mål före glödheta Le Sommer i skytteligan. Två omgångar återstår och även Ada Stolsmo Hegerberg som är fyra mål bakom Schelin har väl en teoretisk chans att bli fransk skyttedrottning.
* I Champions League fixade inhoppande Kosovare Asllani en straff när PSG i går kväll vann med säkra 5–0 (totalt 7–0) mot Glasgow. I dag såg jag stora delar av Frankfurts 7–0-triumf mot Bristol, ett resultat som innebär att tyskorna avancerade med totalt 12–0. Det var precis så överlägset som siffrorna avslöjar.
Semifinalerna spelas alltså mellan Wolfsburg–PSG och Frankfurt–Bröndby. De båda tyska lagen har hemmaplan i första mötena 18/19 april. En vecka senare har vi sannolikt klart med en heltysk final på tysk mark. PSG har kanske 35-procentig chans mot ett skadedrabbat Wolfsburg medan Bröndbys chanser mot Frankfurt är under tio procent.
* Faktum är att Frankfurt och Wolfsburg kan mötas i två finalmatcher på kort tid. Lagen möts ju även i sista ligaomgången i Tyskland. Där gick Bayern München i dag upp i serieledning genom 2–1-seger borta mot nedflyttningshotade SC Sand. Det mest intressanta därifrån utöver resultatet var att tyska landslagsspelaren Lena Lotzen gjorde comeback efter skada genom ett kortare inhopp.
Lena Lotzen
Potsdam besegrade tillika nedflyttningshotade Duisburg med 1–0 efter att målet kommit på självmål i samband med en frispark från Natasa Andonova. Makedonskan skall för övrigt lämna Potsdam efter säsongen. Någon ny klubbadress har jag dock inte sett. Däremot såg jag delar av dagens match, den borde ha slutat med större segersiffror för ett överlägset med uddlöst Turbinelag.
Dagens resultat innebär att Bayern fortfarande har en reell guldchans och Potsdam har kvar sin lilla, lilla chans att få spela WCL till hösten.
* I Italien var det svenskmöte och seriefinal i går. Maria Karlsson och Brescia vann med 4–2 mot Stephanie Öhrström och Verona. Men det är Verona som leder serien med en poängs marginal med fem omgångar kvar att spela.
* I dag har det även varit ligapremiärer i Japan, England och Norge. Den klart mest intressanta matchen i Nadeshiko League var den mellan mästarinnorna Urawa Reds och de senaste årens japanska storlag Inac Kobe Leonessa. Där såg 3878 åskådare i Saitama Kobe vinna med 3–2 efter att legendaren Homare Sawa gjort sitt lags tredje mål i 90:e minuten.
Homare Sawa
I England tjuvstartade WSL redan i onsdags med att de två senaste årens mästarinnor Liverpool överraskande föll hemma mot nykomlingen Sunderland. I dag var det dags för svensklaget Chelsea, som även är min guldfavorit, att kliva in i matchen. De vann borta mot Notts Co med 2–1 efter två mål av Gemma Davison. Hedvig Lindahl spelade hela matchen medan Marija Banusic bara fick ett par minuters inhopp.
Slutligen till Norge där Toppserien drog igång med ett förmodat toppmöte mellan de regerande mästarinnorna från Lilleström och fjolårstvåan Stabaek. LSK, med Mimmi Löfwenius i startelvan, vann med 1–0 efter segermål av Isabell Herlovsen just innan halvtidsvilan. Spelare 12 har skrivit ett längre referat från matchen.
* Så slutligen till lite inhemsk fotboll. Det har ju faktiskt spelats tävlingsmatcher i Sverige också i helgen. I går sköt Sanna Talonen vidare Kif Örebro i Svenska cupen. Finskan som tackat nej till landslaget i år gjorde båda målen när Kif vann med 2–0 borta mot Kvarnsveden.
Sanna Talonen
I dag följde Umeå och Piteå med Kif till kvartsfinalerna. Piteå vann efter straffläggning i Eskilstuna, inför blott 212 åskådare. Därifrån kunde jag genom Elena Sadiku:s utmärkta twitterrapportering notera att de tre sista straffarna missades. Eller snarare, den allra sista räddades av Hilda Carlén som därmed blev Piteås matchvinnare.
Jenny Hjohlman
Umeå behövde förlängning för att besegra AIK med 1–0. Där gjordes segermålet av Jenny Hjohlman i 104:e minuten. Utöver de tre lag som blivit kvartsfinalklara i helgen har tidigare Rosengård, Djurgården och Hovås Billdal säkrat platser. På tisdag avslutas kvartsfinalspelet med Mariebo–Jitex och Linköping–Vittsjö.
I dag är det exakt 100 dagar till VM-premiären och jag är tillbaka i vardagen efter två veckors semester.
Det har hänt en del sedan jag skrev mitt senaste riktiga inlägg. Landslaget har vunnit mot Finland, den svenska tävlingssäsongen har dragit igång och det har spelats seriefinaler i både Tyskland och Frankrike.
Jag befann mig oftast i internetskugga under min semester, vilket gör att jag inte har sett någon av matcherna. Från den svenska 3–0-segern i Finland har jag sett ett drygt fyra minuter långt sammandrag på huuhkaja.tv. Från de bilderna känns segersiffrorna helt i sin ordning. Eller, det känns som att det borde ha blivit ännu fler svenska mål.
Lite oroväckande var väl att finskorna hade lite väl många lägen i den första halvleken. Men som sagt, av ett fyra minuter långt klipp är det svårt att dra några större slutsatser. Det roligaste på klippet var väl att så få uppfattade att Nilla Fischer:s frispark till 3–0 gick in. Flera svenska spelare verkade ha nöjt sig med att bara få hörna i situationen…
Sedan Finlandsmatchen har förbundskapten Pia Sundhage även tagit ut sin trupp till Algarve cup. Att Antonia Göransson återigen finns med är glädjande. Göransson tillhör de svenska spelare som har allra störst potential och kan Sundhage få Vittsjöspelaren att nå sin toppnivå till sommaren blir Göransson väldigt nyttig i Kanada.
I Kanada möter vi ju USA, ett lag som vann med 1–0 i England häromveckan. Den amerikanska segern bärgades dock inte utan problem, den före detta Göteborgsforwarden Jodie Taylor fick ju bland annat ett regelrätt kvitteringsmål felaktigt bortdömt för offside.
Alex Morgan nickade in segermålet. Det var hennes 50:e fullträff i 79:e landskampen. Bara två spelare har nått 50 mål i USA:s landslag snabbare än Morgan; Michelle Akers och Abby Wambach. Akers behövde bara 46 landskamper, medan Wambach nådde 50 mål efter 64 kamper.
Så till Frankrike. Där kan vi numera gratulera Lotta Schelin till ett nytt ligaguld. Jag har ju länge hävdat att Lyon är det lag i Europa, och kanske även i världen, som har klart högst högstanivå. När Lyon har en bra dag finns det inget lag som slår dem.
Seriefinalen mot PSG var en sådan dag. Eftersom inbördes möte gäller före målskillnad i D1 Feminine levde guldstriden i högsta grad innan toppmötet i Paris. Redan i halvtid var det avgjort. Och 4–0-segern är verkligen en maktdemonstration av Schelins lag.
Segern innebär alltså att Lyon är klara ligamästarinnor igen. Eller. De behöver vinna två av sina fyra sista matcher för att ta guld – något de garanterat kommer att göra. Så grattis till guldet.
Målen från seriefinalen finns på klippet nedan. Tre av målen är sevärda, jag tänker på Schelins snygga skarvnick, Elise Bussaglia:s läckra frispark och Lara Dickenmann:s härliga lobb:
Faktum är att den franska ligan i vinter har varit en tvåmatchliga, alltså det har bara varit två riktigt intressanta matcher. Att få till en jämnare serie blir en utmaning för fransk damfotboll. En tuff utmaning när man via Le Parisien läser att PSG har en säsongsbudget på 6,7 miljoner Euro och Lyon på 3,5 miljoner. Om det fortsatt kommer att vara den skillnaden på budgetar indikerar det att vi sannolikt snart har ett tronskifte i fransk damfotboll.
I tysk damfotboll sitter Wolfsburg kvar på tronen efter 0–0 mot Bayern München i helgens seriefinal. Båda lagen är obesegrade i ligan, men de två senaste veckornas vinnare är ändå Frankfurt som nu är ligatrea, med bara tre poäng upp till tvåan Bayern. Därmed är Frankfurt i högsta grad tillbaka i striden om Champions Leagueplatserna. Med full poäng på de sista sju omgångarna kan man till och med vinna guldet, men då behövs sannolikt alltså full poäng.
En blogg om internationell damfotboll 