Det lutar åt femsiffrig publiksiffra i morgon

Det har gått en vecka sedan senaste inlägget. Under den veckan har det spelats ett gäng landskamper, bland annat flera i EM-kvalet.

Det mest intressanta resultatet är tveklöst att Schweiz besegrade Italien med 3–0 på bortaplan. I matchen stod Ramona Bachmann för ett fantastiskt solomål.

Känslan är att Schweiz hela tiden blir bättre och bättre, något som är mindre bra för svensk del eftersom vi skall spela OS-kval mot Bachmanns lag till våren.

För svensk del smäller det ju i morgon tisdag 18.45 på Gamla Ullevi (och på Tv12). Det sägs att cirka 11000 biljetter har sålts på förhand. Det låter grymt bra.

Publiksiffrorna på kvalmatcherna har sett en positiv utveckling efter hemma-EM. Det har varit över 5000 åskådare på flera matcher, med 9104 mot Skottland i september i fjol som höjdpunkten hittills. Den siffran kan alltså slås i morgon.

Det måste ha varit länge sedan vi hade över 10000 åskådare på en kvalkamp – om det någonsin hänt. Senast vi mötte Danmark i en kvalmatch på Gamla Ullevi kom det bara 1567 åskådare för att se landslaget. Det var den 11 september 2010 och det handlade om playoff mot VM.

Sedan dess har vi även mött Danmark i EM på Gamla Ullevi. Då blev det som bekant 1–1 efter att Sverige bränt två straffar. Trots att det bara är drygt två år sedan känns det som en annan tid.

Både och Sverige och Danmark har förändrat ganska mycket sedan dess. Danskorna hade ett mycket tungt VM-kval, men verkar vara på gång nu igen. För svensk del handlar det om att hitta tillbaka till stabiliteten efter ett par år där laget tappat mark i världstoppen.

I torsdags testade Pia Sundhage sitt lag mot Gais P16-lag. Det blev förlust med 1–0, men rapporterna sa att försvarsspelet såg bra ut. Det låter bra. För danskorna är ju ett lag som har flera duktiga offensiva spelare.

Vid baklängesmålet ser man att Elin Rubensson fortfarande är ovan vid att spela ytterback, hon ligger ju en meter bakom övriga backar och upphäver offsiden.

http://www.svt.se/wd?widgetId=23991&sectionId=539&articleId=4361943&type=embed&contextSectionId=539&autostart=false

Spännande att Sundhage startade med Lisa Dahlkvist, Petra Larsson och Caroline Seger på mittfältet mot Gais. Larsson gick alltså rakt in i startelvan, något man kan ha synpunkter på. Det blir intressant att se om Eskilstunamittfältaren även startar i morgon.

När det gäller Dahlkvist tycker jag att hon sett riktigt vass ut sedan VM. Som jag ser det har hon varit Sveriges bästa spelare under den perioden.

En annan intressant sak är att Sundhage spelade samma tremannaanfall mot Gais som senast mot Polen och alltså placerade Kosovare Asllani på bänken. Vi får se i morgon, men det verkar vara tre djupledsforwards som är höstens melodi för Sundhage.

* I vår grupp spelades det en match i dag. Det var Slovakien som vann med 4–0 mot Moldavien. Den matchen direktsändes på Slovakiens fotbollsförbunds youtubekanal och går att se i sin helhet här:

Orkar man inte se hela matchen föll de fyra målen i minuterna 50, 81, 85 och 87.

* Faktum är ändå att det nog ändå är i USA det har hänt mest den senaste veckan. Dels har USA och Brasilien spelat två träningslandskamper. Den första var avskedsmatch för Shannon Boxx. Den slutade 1–1.

Den andra matchen vann USA med 3–1 efter mål av Alex Morgan

Crystal Dunn på retur efter nick från Lindsey Horan

…samt av debutanten Stephanie McCaffrey.

Som synes håller USA på att bygga ett nytt lag, samtidigt som man tackar av gamla trotjänare. Säga vad man vill om USA, men man är bra på att tacka av gamla hjältar. Här är två exempel:

Det är också i USA som silly season är som mest silly för tillfället. Till nästa år får NWSL ett nytt lag, Orlando Pride. De har gått ut hårt under värningsperioden. I dag presenterade man nämligen trion Alex Morgan, Sarah Hagen och Kaylyn Kyle som nyförvärv.

Framför allt är det ju värvningen av Morgan som kommer att ge rejält eko. Hon kommer ju framför allt att bli en grymt bra publikmagnet för det nya laget, som kommer att ledas av före detta förbundskaptenen i USA och Australien, Tom Sermanni.

Morgan lämnar ju Portland Thorns. De ersätter henne med isländska framtidsspelaren Dagny Brynjarsdottir. Hon var ju i Bayern München i våras, men valde att lämna den tyska mästarklubben. Jag har undrat vart hon skulle ta vägen. Nu vet vi. Brynjarsdottir gjorde för övrigt två mål för Island i dag borta mot Slovenien.

I övrigt i USA har Meghan Klingenberg i dag officiellt bytts över till Seattle i en bytesaffär. Uppgifter i USA säger dock att bytesaffären inte är över, utan att Klingenberg kommer att hamna i Portland till slut.

Fotnot: Förstår om det är förvillande med dateringen i inlägget. Jag publicerade det sent den 26/10. Men jag hade glömt att jag måste ställa om till vintertid manuellt på wordpress, så bloggklockan var kvar på sommartid och hade slått över till tisdag. Och det går inte att datera tillbaka inlägg i efterhand.

Årets klipp – och drömmål av Little inför storpublik

Tänkte ge mig på en kort genomgång av vad som hänt utanför Sverige den senaste tiden.

Vi börjar med en riktig höjdare. Det här klippet från en träningsmatch med Freiburg är bland det bästa jag sett i år. Kolla hur motståndarna sätter in en extra back som jagar ikapp Lina Magull och bjuder på en riktig rugbyfällning. Fullständigt underbart…

Det var alltså bara en träningsmatch. Det dröjer ända till den 28 augusti innan Frauen-Bundesliga drar i gång med intressanta matchen Bayern München–Potsdam. Två dagar senare startar även den franska ligan D1 Feminine.

I Europa pågår däremot engelska WSL. Där är toppstriden ännu jämnare än den i damallsvenskan. I skrivande stund har såväl Sunderland, Arsenal som svensklaget Chelsea 18 poäng i toppen. Men Chelseas match mot Manchester City pågår. Där är ställningen 1–1 så vid seger går Chelsea upp i ensam ledning på 20 poäng.

I Norge leder LSK Kvinner toppserien med åtta poängs marginal. Dock har både tvåan Avaldsnes och trean Klepp en match mindre spelad. Det kan alltså bli lite tajtare.

Tajt är det i högsta grad kring slutspelsstrecket i amerikanska NWSL. Där har VM-spelarna nu klivit in i sina respektive lag. I natt gjorde Carli Lloyd enda målet när hennes Houston Dash vann borta mot hennes före detta klubb Western New York Flash. Det fick amerikanska medier att gnugga händerna med tanke på att Lloyd inför matchen uttryckte ganska rejäl kritik mot hur hon behandlades av Flash tidigare i sommar.

Veckans match spelades i Portland, där hela 21 144 åskådare – nytt ligarekord – såg bottenlaget Thorns förlora derbyt mot Seattle med 1–0. Målet som går att se en minut in i klippet nedan är ett litet mästerverk av Kim Little, som visar de kvaliteter som gjorde att jag tyckte att hon var världens bästa spelare under 2014. Se och njut:

Slutligen vann Brasilien i natt de panamerikanska spelen. I finalen besegrades Colombia med hela 4–0. Bilder på målen finns här.

Sommarprat, Sjögran, Sadiku och Sällström

Det har hänt en del sedan mitt förra inlägg. Bland annat var Nilla Fischer sommarvärd i P1 i går.

Det var ett intressant program, där jag framför allt reagerade över hur om berättade om bristen på ledarskap inom landslaget i motiga stunder. Om att ingen tog tag i situationen efter Australienmatchen, där ju Sverige fortfarande var kvar i turneringen – även om vi inte längre hade saken i egna händer.

Man har ju upplevt det som att Sverige saknar starka ledare i motgång. Att de som skall leda laget då har nog med sig själva och inte klarar av att lyfta kompisarna. Den känslan minskade inte av Fischers sommarprat.
Här tänker jag spontant på hur jag hört och läst om hur Christine Sinclair kliver fram i alla tuffa situationer och bär Kanadas lag. Hur hon är starkast av alla i motgång.

En annan sak jag reagerade på i Fischers program var att hon berättade om hur Pia Sundhage bytte lagkaptener i landslaget utan att informera de tidigare. Anmärkningsvärt.

* Sedan jag skrev senast har Therese Sjögran lagt av. Det är bara att buga och bocka, tacka för allt och önska lycka till i nya jobbet.

Extra kul att hon gjorde ett så bra VM. Hade alla svenska spelare toppat sin form som Sjögran hade laget inte åkt ut på ett så tidigt stadium. Då hade det blivit minst kvartsfinal.

Jag såg 60 minuter av Sjögrans avskedsmatch. Den var som de flesta av vårens Rosengårdsmatcher, alltså jämn i början. Men rätt ojämn efter paus.

Eftersnacket här på bloggen har handlat om statistik, alltså hur många damallsvenska matcher Sjögran har och vilken plats hon tar genom tiderna. Här har jag nu insett att det tydligen inte verkar finnas någon officiell statistik över damallsvenska. Det var en liten chock.

Stämmer det är det tyvärr ytterligare ett tecken på att det saknas en hel del när det gälle engagemang kring damallsvenskan. För kring herrallsvenskan vimlar det av statistiknördar som har örnkoll på all möjlig historisk statistik.

Det blev förresten en drömfinal i cupen. Sveriges just nu två bästa lag ställs mot varandra. Kul. Vi behöver få till fler heta matcher med oviss utgång. Även om det finns positiva saker med att ha ett överlägset lag som kan utmana i Champions League är det ju roligast och mest utvecklade för spelarna om våra inhemska turneringar inte är ren defilering.

* Den senaste damallsvenska omgången gjorde mig förresten lycklig. Lycklig för Elena Sadiku och Linda Sällström:s skull. Det här är två spelare som jag aldrig träffat, men som jag ändå känner väldigt mycket för. Har man själv haft ideliga knäskador vet man vad som ligger bakom.

Därför känner jag extra mycket för Sällström som har kämpat så länge med flera rehabiliteringar för att kunna få vara tillbaka på planen, och som verkar så lycklig över att äntligen vara det.

Men det är även otroligt lätt att glädjas med Elena Sadiku. Jag har följt henne via sociala medier under hennes skadeperiod och känslan är att hon trots egna problem hela tiden har spridit positiv energi till sina lagkompisar. Hela tiden varit en glädjespridare. Att hon som tidigare hade gjort fyra mål på 49 damallsvenska matcher slår till med tre på en halvlek i sin comeback efter korsbandsskada är fantastiskt. Jag tror till och med att de flesta AIK-spelarna med lite distans kan glädjas åt den sagan. Eller?

* Apropå AIK blev helgens matcher ytterligare en signal om att laget just nu inte håller den nivå som krävs för förnyat kontrakt. I morgon får vi se var Mallbacken står i nuläget. Känslan är tyvärr att värmländskorna kan åka på en riktig stjärnsmäll mot Rosengård.

* Det om den inhemska fotbollen. Dags att titta utomlands. Amerikanska NWSL har ju rullat under nästan hela VM-turneringen, något jag tycker är högst tveksamt. Visst är det kul för de spelare som normalt sitter längst ut på bänken, men som nu fått chansen.

Men intressemässigt är det ju ändå värdelöst för lag och liga att spela matcher när lagen saknar fem–tio spelare vardera. Kul dock att serien är jämn och att alla lagen fortfarande har chansen att nå slutspelet.

NWSL har ju nu chansen att dra nytta av USA:s VM-guld för att höja intresset. I helgen var det fullsatt, 13 025 åskådare när Houston Dash tog emot Washington. Rekordpubliken fick dock inte se hemmalagets VM-spelare spela.

* I engelska WSL spelade däremot VM-hjältarna i helgen. Även i England märktes en intresseökning. Fast här handlade det om hundratals nya åskådare, inte tusentals. De som var på plats för Arsenal–Liverpool 1–3 fick se en kandidat till årets mål.

För den här volleylobben av inhoppande Natalia Pablos är riktigt fotbollsgodis:

I WSL vann svensklaget Chelsea med 4–1 mot Bristol. Marija Banusic, med Maredinho på ryggen, slog frisparken som ledde till 1–0-målet. Det är dock Gemma Davison:s 2–0-mål som är matchens godbit.

* Slutligen har ett nytt mästerskap startat i Kanada, Pan Am Games i Toronto. Även i de panamerikanska mästerskapen ingår en damfotbollsturnering. Där vann Kanada med 5–2 mot Ecuador i öppningsmatchen. Där gjorde Vittsjöbacken Shelina Zadorsky två av målen. Se dem här:

Den turneringen innehåller för övrigt även VM-lag som Brasilien, Colombia, Mexiko och Costa Rica.

 

Drömmål av Schelin

Att Lotta Schelin gjorde fyra mål mot Arras i söndags är ingen nyhet. Men när Franska Fotbollsförbundet nu lagt upp klippet med alla helgens mål är det lätt att konstatera att Schelin bjöd på två riktigt läckra fullträffar.

2–0 och 8–0 var båda nickmål, fast inte så märkvärdiga ur skönhetssynpunkt. 4–0 är däremot en mycket snygg klack – kanske till och med en kandidat till årets mål?

Och 10–0 är precis den typen av vackra genombrott man vill se Schelin briljera med i VM. Se alla målen här:

I slutet av klippet går det även att se hur Sofia Jakobsson vaket bryter ett bakåtpass och gör 2–1 till Montpellier mot Juvisy.

Den här typen av målkavalkader som finns från de franska och tyska toppligorna hade jag hoppats få se även från damallsvenskan nu när alla matcher tv-produceras. Som jag ser det hade det varit positivt både för sändande tv-bolag, klubbar och för EFD i och med att det skulle kunna öka intresset för serien. Eftersom man dessutom klipper ihop höjdpunkter att visa i halvtid på matcherna borde det inte vara så mycket jobb att fixa. Eller?

Drömmål av Jakobsson när Schelin avgjorde cupfinalen

Ett måltjuvsmål från Lotta Schelin betydde 2–1-seger mot Montpellier i franska cupfinalen och fixade fjärde raka dubbeln för Lyon.

Jag satt och kikade på den välspelade matchen i går kväll. Jag hade en bra stream, som bara strulade under en minut av de 90. Under den minuten lyckades jag dock missa segermålet. Tur då att Franska fotbollförbundet är snabba med att lägga upp höjdpunkter från sina matcher.

Schelins mål är behärskat och avgörande, men det är definitivt Sofia Jakobsson:s 1–0-mål man kommer att minnas från matchen. Den prestation hon gör är fantastisk. Att i hög fart röra sig bort från målet med en världsförsvarare innanför sig och ändå med full kraft få upp bollen i nättaket på det vis Jakobsson gör – det är definitivt världsklass:

Det var som synes stor skandinavisk prägel på den franska cupfinalen. Norska Ada Stolsmo Hegerberg fortsätter att visa härligt rörelsemönster inne i straffområdet. Hennes nickmål till 1–1 är också hög klass.

Skönt för Schelin att få sätta segermålet, hon får gärna kliva in i matchvinnarrollen på allvar nu under sommaren. Det är ju målskyttet som är hennes viktigaste arbetsuppgift. Fast ärligt talat var Lyons svenska forwardsstjärna rätt blek spelmässigt sett – hon var exempelvis klart sämsta svenska spelare i matchen.

Linda Sembrant, eller ”Tsembraa” som kommentatorn kallade henne, gjorde nämligen en mycket stabil insats i Montpelliers backlinje och Jakobsson var en av planens bästa spelare – kanske den allra bästa. Hon uppehöll stundtals Lyons backlinje på egen hand.

Nu var det en matchbild som passar Jakobsson bra, där det fanns stora ytor att jobba på bakom motståndarnas backlinje. Där är för övrigt Schelin och Jakobsson ju väldigt lika som forwards, båda är bäst i ett kontringsspel. Båda har snabbheten, men medan Jakobsson är mer löpstark och därmed gör större nytta i defensiven har Schelin en bättre bollbehandling och är säkrare i avsluten.

Med tanke på att även Kosovare Asllani gjorde en stark insats i går blir valet av forwardspar i VM en angenäm gåta för Pia Sundhage.

Slutligen gjordes det ett antal riktigt läckra mål i NWSL i natt. Jag rekommenderar speciellt en koll på Washingtons Christine Nairn:s frispark till 3–1 mot mästarna Kansas City. Mer perfekt i krysset än så kan man knappast skjuta en frispark. Trots att duktiga Nicole Barnhart står i det hörnet är hon chanslös. Godbiten finns 3,55 in i det här klippet:

Nya klipp med årets frispark

Det här är en intressant damfotbollsdag. Just nu är det paus i damallsvenskans upptaktsträff, som du i eftermiddag kan följa på Fotbollskanalen eller via Tv4play. Och i kväll antar jag att vi kommer att få en hint om hur Pia Sundhage agerar efter debaclet mot Schweiz.

Apropå den förlusten är här ett klipp med alla målen:

I klippet och i diverse andra expertkommentarer har Elin Rubensson fått mycket skit för sin insats vid 1–0-målet. Jag tycker det är orättvist, för visst är Rubensson passiv men markeringen av Bachmann är knappast hennes uppgift. Som jag ser det är det Hanna Folkesson som är den största syndaren.
Rubensson bör ju i första hand koncentrera sig på att plocka upp löpningen från ”överhopparen” Rachel Rinast. Däremot bör alltås Folkesson ha koll på den yta där Ramona Bachmann dyker upp. Men Folkesson vänder inte på huvudet och dessutom rör hon sig åt fel håll. Det om den matchen.

Nedan följer ett gäng andra aktuella klipp. Först ett från USA:s 4–0-seger mot Nya Zeeland:

Och här är höjdpunkter från när Island lyfte sig och vände 0–1 till 2–1 mot VM-laget Holland:

Tillbaka till svensk landslagsfotboll. F19-landslaget är iväg och spelar EM-kval. Där väntar Italien på torsdag i en match som måste vinnas. Det eftersom det bara blev 0–0 mot Österrike i första matchen. Jag skriver bara eftersom Österrike är ett lag vi brukar besegra, men på klippet syns att det inte bara var den österrikiska målvakten som sattes i arbete, utan även Zecira Musovic fick visa sin klass:

I går blev det 4–2-seger mot Serbien efter två mål från Stina Blackstenius, som kunde ha gjort minst det dubbla med tanke på hur många chanser som skapades. Bilder därifrån ser du här:

Slutligen slog det mig att jag inte har lagt upp klippet på årets frispark här på bloggen. Jag var blixtsnabb med att sprida den på Twitter, men självklart skall den även delas här. För visst är det här ett mästerverk utfört av Notts County:

Jag fullkomligt älskar hur alla inblandade till perfektion spelar sina roller. Kolla in deras kroppsspråk, visst är det läckert. Det här är en frispark jag kan se om precis hur många gånger som helst. Faktum är att den nästan hade varit lika bra om inte Ellen White gjort mål på den. Att det blev mål var extra grädde på moset.