Även om flera ligor är igång känns det fortsatt på något sätt som att vi väntar på att damfotbollsåret 2023 verkligen skall starta på allvar.
Förra helgen bänkade jag mig för att se Chelsea–Liverpool i WSL. Men efter drygt fem minuter fick jag göra om mina planer eftersom en stenhård plan gjorde att man avbröt matchen.
Händelsen ledde till en debatt om man måste införa uppvärmda planer i WSL. Vår svenske WSL-tränare Jonas Eidevall (som för övrigt fyller 40 år i dag – grattis) gav sig in i debatten och argumenterade för att det i nuläget finns betydligt viktigare saker att lägga pengar på än planvärme.
Arsenal boss Jonas Eidevall:
🗣️ "We need to take really really good decisions on where the investment should be going, I'm very doubtful that, that should be put into undersoil heating." pic.twitter.com/Y6qes7cg2x
Jag håller med Eidevall. Damfotbollen har viktigare saker att fokusera på. Det hindrar dock inte att arenafrågan är viktig, både ur publik- och tv-synpunkt.
Den här helgen är det inget spel i WSL, utan det är FA-cupen som står på schemat för de engelska klubbarna. En av de 16 matcherna i den fjärde omgången är för övrigt just Chelsea–Liverpool – förhoppningsvis på en spelbar plan.
För de svenska klubbarna har träningsmatcherna dragit igång. Jag har kikat på dagens intressantaste match, den mellan Wolfsburg och Häcken.
Det är både kul och viktigt för svenska lag att få spela mot så bra motstånd som det tyska mästarlaget. Häcken gjorde det väldigt bra, och förlorade bara med 1–0.
Ofta tycker jag faktiskt att laguppställningen är intressantare än resultatet i träningsmatcher. Alltså, vilka spelare fick chansen, och hur länge? Vilka spelade ihop? Hur hårt matchades en tänkt startelva? Vilket spelsystem valde man? Och så vidare.
Häcken spelade så här (4–2–3–1): Jennifer Falk – Hanna Wijk (Molly Johansson, 46), Josefine Rybrink, Elma Junttila Nelhage (Aivi Luik, 77), Anna Sandberg – Elin Rubensson (Alexandra Larsson, 62), Marika Bergman-Lundin – Melissa Larissey (Aisha Masaka, 68), Rosa Kafaji (Ella Sanchez, 36), Stine Larsen (Dilja Zomers, 77) – Anna Anvegård (Alexandra Hellekant, 90).
Wolfsburg gjorde några fler byten än Häcken, men hade med alla sina världsstjärnor i matchen. Kollar vi matchbilden så förmådde i princip inte Häcken spela till sig några målchanser. Men man skapade matchen igenom ändå en del oro i Wolfsburgs försvar genom ett fint presspel.
Den bästa Häckenchansen före paus var ett friläge för Rosa Kafaji, som uppstod just genom en bollvinst högt upp i planen.
Wolfsburg förde som väntat spelet och hade en ganska klar övervikt i målchanser. Bland annat smällde det i målramen bakom Falk flera gånger.
Men noterbart är att matchen enda mål kom på en onödigt orsakad straff. Dominique Jansen rullade säkert in straffen sedan Hanna Wijk stått för en högst orutinerad fällning i utkanten av straffområdet.
Straffsituationen är en signal om att annars så talangfulla Wijk ännu är långt ifrån färdigutbildad i försvarsspel. Dels hade Wolfsburg dålig vinkel, dels var Häcken väl samlat framför eget mål. Så ett inspel hade inte behövt vara någon katastrof. I sådana lägen får man inte dra på sig en straff.
Wijk är ju om omskolad yttermittfältare. I damallsvenskan får hon mest ägna sig åt anfallsspel eftersom Häcken ju tillbringar huvuddelen av matchen på offensiva planhalva. För henne är den här typen av matcher extra viktig, eftersom det är tydligt att hon behöver få träna mer på att värdera försvarssituationer.
I den andra halvleken sjönk värdet på matchen i takt med att lagen gjorde allt fler byten. Men positivt för Häcken var att laget kom till ett par fina kvitteringschanser på slutet. Närmast kom Aisha Masaka som var helt fri till höger i straffområdet i 84:e minuten sedan Anna Anvegård vunnit bollen högt upp i planen.
Häckens tanzaniska forward stod dock för ett riktigt svagt avslut, och bollen gick ganska klart utanför Wolfsburgs mål.
Men Häcken kan ändå glädja sig åt att man kunde hålla 0–0 i den andra halvleken trots att man spelade med 16-åriga Alexandra Larsson och 17-åriga provspelaren Ella Sanchez på två av de tre centrala mittfältspositionerna. Två spelare som aldrig tidigare mött ett så kvalificerat motstånd.
Det har spelats betydligt fler träningsmatcher i dag. Ni som varit på plats på arenorna får gärna komma med rapporter. Det är ju många lag och spelare man är nyfiken på så här i säsongsupptakten.
Damfotbollsåret 2023 startade på allvar med ett ganska chansfattigt engelskt toppmöte. Ett toppmöte som slutade 1–1 efter att Kim Little givit hemmalaget ledningen på straff och Sam Kerr nickat in kvitteringen i slutminuterna.
Fyra svenska spelare fanns med i startelvorna, två per lag. För Chelsea vaktade Zecira Musovic målet och Magdalena Eriksson spelade vänsterback i en fyrbackslinje. I 86:e minuten gick Eriksson ut och Johanna Rytting Kaneryd kom in. Hos Arsenal startade Stina Blackstenius som vanligt som nia. Dessutom fick Lina Hurtig för första gången chansen att starta i ligan.
Hurtig spelade i 81 minuter på högerkanten och borde ha blivit målskytt, framför allt när hon smög in bakom en halvsovande Eriksson på ett vänsterinlägg. Hurtigs öppna nick från nära håll gick dock rakt mot Musovic – som kunde rädda.
I en ganska stängd och halvtråkig match var Arsenal det bättre laget under halvlekarnas 30 första minuter, medan Chelsea reste sig på slutet. Det var Arsenal som tog ledningen på en straff som Jonas Eriksson hade kallat en ”soft penalty”. Det var Niamh Charles som satte en tackling i ryggen på Caitlin Foord precis vid straffområdeslinjen. En situation där domaren kan blåsa – och den här gången gjorde hon det.
Kim Little var säker från straffpunkten. Sedan såg Arsenal ut att gå mot segern. Men ett par byten fick fart på Chelsea. Och i 89:e minuten slog inhopparen Jelena Cankovic ett fint inlägg från högerkanten med sin vänsterfot. Bollen träffade pannan på skyttedrottningen Sam Kerr, som nickade in kvitteringen från nära håll.
Arsenal var som sagt det något bättre laget under större delen av matchen, men kryss kändes ändå inte helt ologiskt. Resultatet gör att det fortsatt skiljer tre poäng och tre mål mellan lagen. Ledande Chelsea har dock en match mer spelad, så Arsenal har chans att komma upp jämsides om de vinner sin hängmatch.
Inlägget uppdaterat med tweets och fler långtidsskadade spelare.
Som ni säkert har märkt har det bara blivit sporadiska inlägg här i bloggen de senaste månaderna. Det har delvis berott på att jag har haft mycket annat på agendan, men också för att fokus legat på att hålla silly seasonsidan uppdaterad.
Där är ni läsare en fantastisk tillgång. Tillsammans har vi hjälpts åt med att hänga med i allt som hänt. Framför allt har det varit fullt blås under de två senaste veckorna. Och nu börjar trupperna bli klara och Sveriges silly season närma sig sitt slut.
Nilla Fischer
Tittar vi på namn är det Linköping som har de tyngsta tappen. Legendaren Nilla Fischer meddelade ju i lussetid att hon avslutar karriären för att istället utbilda sig till polis.
Jag hade nog trott att hon skulle spela åtminstone en säsong till. Men det är bara att bocka, buga och tacka för massor av högtidsstunder under en fantastisk karriär. Den fischerska meritlistan är minst sagt imponerande. Här är några höjdpunkter:
* 189 landskamper * Vinnare av Champions League * OS-silver * EM-silver * Tvåa i EM:s skytteliga 2013 * Två VM-brons * Fyra gånger vinnare av Frauen-Bundesliga * Fem gånger cupsegrare i Tyskland * Två SM-guld * Trea i Uefas omröstning om bästa spelaren i Europa 2014 * Tre gånger uttagen i Fifas och Fifpros världslag, 2016, 2017 och 2019. * Med i fotbollsstatistikerna IFFHS världslag för decenniet 2011–2020.
Noterbart är att Fischer bara fick diamantbollen en gång – 2018. Personligen tycker jag att hon borde ha haft minst två av de bollar som Lotta Schelin fick, de 2013 och 2014. Kanske även den 2012. Schelin gjorde flest mål i landslaget, men när det gällde avgörande mål i mästerskap för landslaget var mittback Fischer ett strå vassare.
Nilla Fischer
På hemmaplan tycker jag alltså inte att Fischer fått den uppskattning hon borde ha fått. Internationellt sett är hon vår mest hyllade spelare under den senaste tioårsperioden. Nationellt har hon stått i skuggan av spelare som Schelin, Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson.
Jag kommer att minnas Fischer som en stark ledare, för hennes fantastiska tid i Wolfsburg – och förstås för nicken på mållinjen i bronsmatchen i VM 2019.
Utöver sin försvarsgeneral har LFC även tappat 30 av de 61 damallsvenska mål man gjorde under 2022. Skyttedrottningen Amalie Jørgensen Vangsgaard gick till PSG. Där försvann 22 mål. Även lagets näst bästa målskytt har lämnat, Therese Simonsson – som stod för åtta mål i fjol.
Även om östgötarna har värvat flera spännande framtidsspelare i Felicia Saving, Emma Östlund, Lisa Björk och Cathinka Friis Tandberg är det inte hur lätt som helst att ersätta Fischer och 30 mål.
Här hade jag gjort en lång analys av alla andra lags läge i silly season. Men den texten försvann. WordPress har gjort någon uppdatering de senaste veckorna som gjort att funktionen där texter automatsparas inte funkar som tidigare. Tråkigt, för det var ett par timmars jobb som gick upp i rök.
Men kortfattat så tycker jag att Hammarby har gjort vinterns två bästa värvningar i Julia Roddar och japanska supertalangen Maika Hamano. Som jag ser det leder Bajen därför silly season ganska klart. Det gör också att laget borde vara redo att ta upp kampen med de två stora.
Rosengård har försökt minska sin andel utländska spelare, och är nu nere i elva. Eftersom man bara får använda nio utlänska spelare i en damallsvensk match finns det ett värde av att bygga kring svenska spelare. Styrkemässigt tycker jag att Malmöklubben ungefär ligger på noll.
Häcken tog 30 poäng på de elva omgångarna efter EM-uppehållet – flest av alla. Men i silly season tycker jag att Göteborgslaget ligger på minus genom att de tappar Pauline Hammarlund. Och de har inget nyförvärv som är av samma klass. Här skall jag dock kasta in en brasklapp i form av att jag inte har sett Clarissa Larisey, och därmed inte vet vad hon håller för nivå.
Sabrina D’Angelo och Shannon Lynn
Linköping har jag avhandlat. Vittsjö har behållit alla utespelare i startelvan, men har ett frågetecken på målvaktssidan – klarar man av att ersätta Sabrina D’Angelo. Kristianstad var i guldstrid med fem omgångar kvar i fjol – men rasade då ihop. På något sätt föll KDFF på alla de skador man hade i backlinjen under hösten. Att laget nu tappar starka Gabby Carle är ett minus.
Samtidigt har KDFF två av vinterns hetaste nyförvärv i Hlin Eiriksdottir och Carly Wickenheiser, vilket bör göra den fina offensiven ännu starkare.
Piteå var starkt på hösten, och har gjort en spännande silly season. Trots ett par tunga tapp tycker jag att norrbottningarna har en bättre trupp nu än i fjol. I Örebro är det återigen stor genomströmning på vintern. Men Kif har många talanger och ledningen har varit mästerlig på att bygga om laget. Så alla tapp behöver inte betyda något större tapp i kvalitet.
Djurgården underpresterade närmast extremt under hösten. Stockholmarna tog bara fyra poäng på de elva sista omgångarna – trots en namnkunnig trupp. Under silly season känns tappen och nyförvärven ungefär jämnstarka. Man tappar lite offensivt, men stärker defensiven – där Matilda Plan kan vara den ledare som saknats.
Det känns som både Kalmar och BP förstärker sina lag. Och nykomlingarna Växjö och IFK Norrköping har värvat smart. Uppsala har också fått in ett par spännande spelare. Känslan är ändå att Uppsala lidit av att man fick den allsvenska platsen så sent, och att man får svårt att klara kontraktet med befintlig trupp.
Apropå nykomlingsklubbarna har IFK Norrköping värvat Martin Sjögren som assisterande tränare – för herrlaget.
Som avslutning av den lite förkortade genomgången av silly season noteras att sju svenska spelare gått utomlands i vinter. På bloggens flik med svenska utlandsproffs noteras nu 54 svenska spelare i 15 olika högstaligor i världen. Alltså nästan fem hela elvor.
Damfotbollsåret 2022 var lite av ett genombrottsår. Framför allt höjdes intresset rejält i EM-finalländerna England och Tyskland. Det är inte så att de europeiska ligorna kommit ikapp USA och NWSL till vardags. Men i utvalda matcher har det blivit ett jättelyft.
I Champions League-slutspelet slogs publikrekord efter publikrekord – bland annat hade Barcelona över 90 000 på två matcher. Och när herrfotbollen haft landslagsuppehåll har damfotbollen ofta fått låna publiken. Publikt är nästa steg att höja vardagssiffrorna ännu mer, och på så sätt få till bättre tv-avtal.
30,196 at Old Trafford to see Manchester United beat Aston Villa today. We know some of these 'attendances' are actually tickets sold but this is still the 6th best WSL official attendance to date#BarclaysWSLpic.twitter.com/0yiMap248E
Här är publiksnitt på WSL-lagens ordinarie hemmaarenor. Som syns har alla lag utom West Ham ökat även här, men från låga nivåer:
Looking at averages at teams 'regular' stadiums gives us a far clearer picture of attendances we can expect to see week in/week out in the WSL. Bit of a mixed bag really but Man Utd leading the way and some impressive % increases from Reading, Aston Villa and Everton#BarclaysWSLpic.twitter.com/h4huagEeRu
Men allt var inte bra med damfotbollsåret 2022. Världsstjärnornas korsband brast på löpande band. Vid årsskiftet var listan över långtidsskadade världsstjärnor en extremt dyster läsning:
* Alexia Putellas – korsband * Beth Mead – korsband * Vivianne Miedema – korsband * Marie-Antoinette Katoto – korsband * Ellie Carpenter – korsband * Christen Press – korsband * Katarina Macario – korsband * Kyah Simon – korsband * Giulia Gwinn – korsband * Tierna Davidson – korsband * Paulina Dudek – korsband * Caroline Graham Hansen – lårskada * Ada Stolsmo Hegerberg – ospecificerad benskada * Deanne Rose – hälsena * Griedge Mbock Bathy – knäskada * Hanna Glas – knäskada * Pernille Harder – lårskada * Amel Majri – korsband, skadade sig hösten 2021 och är på väg tillbaka * Marta – korsband, skadade sig hösten 2021 och är på väg tillbaka
Det här kunde ha varit kandidaterna till Ballon d’Or. Att så många världsstjärnor finns på skadelistan samtidigt är förstås ett stort problem för damfotbollen. Med allt fler satsande klubbar är det brist på toppspelare, något som gör att de befintliga stjärnorna sannolikt matchas hårdare än de borde.
Vivianne Miedema är det senaste namnet att komma upp på listan. Hennes Arsenal spelar en otroligt viktig och upphaussad toppmatch mot Chelsea klockan 13.00 under söndagen. Under juluppehållet har Chelsea haft ledningen i WSL med tre poäng och tre måls marginal till just Arsenal. Men Gunners har haft en match mindre spelad.
1) Chelsea 10 31–8 27 2) Arsenal 9 25–5 24 3) Manch U 9 24–6 22 4) Manch C 9 21–10 19
Söndagens engelska toppmöte blir lite av avspark för det internationella damfotbollsåret 2023.
Confirmed: 45,000 tickets sold! 🥳
Come and join us for the London derby tomorrow, Gooners 👋
Överklagansnämnden avslår Eskilstuna Uniteds ansökan om elitlicens. Därmed är det i princip klart att IK Uppsala Fotboll spelar i damallsvenskan i år, medan Eskilstuna United får rikta in sig på spel i elitettan.
I domen (som kan läsas här) framgår att överklagansnämndens beslut kan överklagas till Riksidrottsnämnden, och att en sådan överklagan måste vara inne senast den 16 januari.
Jag är inte jurist, men är rätt säker på att Riksidrottsnämnden bara tar upp ärendet som om det begåtts några formfel i Licensnämnden. Och i den text som klubben har lagt upp på sin hemsida finns inget som talar för att man kommer att försöka ta sista halmstrået. Allt talar därmed för att Licensnämndens beslut vinner laga kraft den 16 januari och att IK Uppsala Fotboll då fullt ut får damallsvensk status.
Det är förstås väldigt tråkigt för damfotbollen i Eskilstuna att United nu tvingas ner en division. Jag läser i Ekuriren att krönikör Per Gillberg tycker att klubbledningen lagt för mycket energi på olika projekt som inte dragit in pengar utan i stället bara tärt på ekonomin.
Kollar man Licensnämndens beslut så framgår det att det var fjärde gången sedan 31 december 2018 som klubben haft ett negativt eget kapital. De tre tidigare gångerna har man visat upp en handlingsplan och ett periodiserat bokslut som varit lika med noll eller bättre.
Den 31 december 2021 hade United återigen ett negativt eget kapital, den här gången på minus 553 000 kronor. När klubben sedan lämnade in ett periodiserat bokslut den 31 augusti i fjol lyckades man inte visa upp ett positivt eget kapital.
Man hävdade att det var en följd av coronapandemin. Men Lincensnämnden accepterade inte den ursäkten.
Nämndens ordförande Richard Johnsson sa så här i Ekuriren när beslutet kom den 5 december:
”Vi har haft direkta kontakter med klubben och vet att man vidtagit åtgärder som burit frukt efter sista augusti. Eskilstuna har även hävdat vissa pandemieffekter för att förklara det kraftiga egna kapitalet, men när vi diskuterat, vridit och vänt på det är kan vi inte se att pandemin är särskilda skäl för att godkänna det här ändå. Det kanske man kunde göra år ett när pandemin kom, men inte år två.”
Samtliga de sju ledamöter som sitter i licensnämnden röstade för att neka Eskilstuna United elitlicens för 2023. Och nu har alltså Överklagansnämnden kommit fram till samma beslut.
Det hjälper liksom inte att klubbledningen gjorde ett stort jobb under hösten. Man fick in tre miljoner kronor vilket innebär att klubben nu har ordning på sin ekonomi. Men det var för sent. I varje fall för spel i damallsvenskan.
På sin hemsida skriver United så här om framtiden:
”Eskilstuna United kommer fortsätta att bygga en organisation för framtiden utifrån den nya situationen och anpassa vår verksamhet efter de förutsättningar som nu gäller. Visionen om att vara en etablerad förening i damallsvenskan över tid och en bra utbildningsplats för unga fotbollsspelare kvarstår. Budgeten för 2023 är dock väsentligt lägre än tidigare år och utgår från vad Eskilstuna som helhet förmår.”
I nuläget har man inga kontrakterade spelare. Men det är bara att hoppas att nya tränaren Vaila Barsley kan ställa ett slagkraftigt lag på benen i elitettans premiär den 2 april. Det är ju inget roligt när lag rasar ihop helt.
IK Uppsala Fotboll
Vad gäller IK Uppsala Fotboll är klubben redan placerad i damallsvenskan på förbundets hemsida. Som det går att läsa här på bloggens Silly seasonsida har man i nuläget 13 kontrakterade spelare. Man har ännu inte presenterat ett enda nyförvärv. Däremot har man förlorat sin skyttedrottning Nicole Robertson till IFK Norrköping.
Uppsala ligger alltså på minus just nu i truppbygget. Det lär krävas ett tillskott på minst en handfull etablerade spelare om man på allvar skall kunna slåss om en plats över nedflyttningsstrecket.
En blogg om internationell damfotboll 