Månadsarkiv: juni 2013

46104 åskådare – men ingen feber

Publicerad den av
Svara

Fantastiska 46 104 åskådare var på Allianz Arena i München i går och såg Tyskland besegra Japan med 4–2. Dessutom satt 2,3 miljoner tyskar och såg matchen på tv.

Det är siffror som befäster tyskornas position som stora guldfavoriter i EM. Och som skvallrar om ett grymt stort intresse för tysk damfotboll.

Fast ibland pratar man om falsk matematik. Och frågan är om det inte är en bra beskrivning av läget i Tyskland.

För samtidigt som det förstås är fantastiskt kul att det slås nytt Europarekord när det gäller publiksiffra på en träningslandskamp, så finns det fog för att konstatera att tysk damfotboll inte lyckades bygga vidare på den hausse som fanns under VM på hemmaplan för två år sedan.

Jag har skrivit om det en gång tidigare – i det här inlägget, där jag även väckte frågan om vad Sverige har för plan för att rida vidare på en EM-vågen. Den frågan kvarstår, för jag hoppas inte att skrivbordsprodukten ”Öppet mål” är enda satsningen.

Men tillbaka till hur det ser ut i Tyskland. För exakt en vecka sedan kom jag hem från en fyra dagar lång midsommarutflykt i Danmark och Tyskland.

Jag anlände i Tyskland dagen efter att man slog Kanada med 1–0 inför 9781 åskådare. Höjdpunkter från den matchen finns på den här länken. Det var för övrigt samma dag som förbundskapten Silvia Neid tog ut sin EM-trupp.

När jag är ute på sådana här resor brukar jag köpa tidningar samt lyssna på radio för att försöka uppfatta vad som finns på agendan i aktuella länder.

Tyska och danska tidningar

Tyska och danska tidningar

Jag förstår tyska hyfsat, och kunde ganska snabbt konstatera att det inte råder EM-feber i Tyskland. Inte alls.

Det gick knappt att läsa någonstans om Neids trupp. Däremot var det en meganyhet att spelprogrammet till herrarnas Bundesliga presenterades på midsommarafton. Det diskuterades och analyserades friskt på radionyheterna om vilka lag som hade fått bäst lottning i ligaupptakten.

Fotbollstidningen Kicker hade på sina 48 sidor ungefär en fjärdedels sida om damlandslaget – och den enda artikeln rörde alla återbud. Som jämförelse hade Kicker sex respektive fyra sidor om herrarnas andra- och tredjeligor – där ju spelet för tillfället ligger nere.

Jag hade faktiskt förväntat mig att få läsa betydligt mer om EM. Men 2,5 veckor före mästerskapet var tysk media väldigt kallsinnig.

Jag trodde förresten att jag hade hittat en damfotbollsartikel då jag såg två fotbollsklädda tjejer på förstasidan till lokaltidningen i Rostock – Ostsee Zeitung. Men det visade sig att tjejerna var flickvänner till två spelare i Rostocks herrjuniorlag, som skulle spela final i tysk juniormästerskapet under helgen. Artikeln handlade om att tjejerna önskade sina killar lycka till.

Var det tunt med uppmärksamhet i tysk media är det inget mot hur illa det var i de danska tidningarna. Trots att Danmark mötte Island i träningsmatch den ena dagen jag reste igenom landet så hittade jag inte ett ord inför matchen. Inte heller i söndagstidningarna fanns ett enda ord om EM eller damfotboll.

Dock noterade jag en annons om EM i torsdagens BT (Berlingske Tidene). Jag gissar att annonsering är enda chansen för dansk damfotboll att få utrymme. För tidningarna var späckade av cykel (Tour de France), herrfotboll och bilsport.

* Så till något annat. Jag tycker att det är lite intressant hur de olika lagen ställer upp sina startelvor i genrepen. Så här är startelvorna från de EM-lag som spelade i går, samt Japans:

Tyskland: Nadine Angerer – Jennifer Cramer, Saskia Bartusiak, Luisa Wensing, Leonie Maier – Lena Goessling, Nadine Kessler – Anja Mittag, Dzsenifer Marozsan, Lena Lotzen – Celia Okoyino Da Mbabi.

Japan: Miho Fukumoto – Asuna Tanaka, Saki Kumagai, Azusa Iwashimizu, Saori Ariyoshi – Aya Miyama, Mizuho Sakaguchi – Nahomi Kawasumi, Kozue Ando, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi.

Frankrike: Celine Deville – Corine Franco, Laura Georges, Sabrina Delannoy, Laure Boulleau – Elise Bussaglia, Sandrine Soubeyrand – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.

Norge: Ingrid Hjelmseth – Toril Akerhaugen, Trine Rönning, Maren Mjelde, Kristine Hegland – Solveig Gulbrandsen, Ingvild Isaksen, Ingvild Stensland – Emilie Haavi, Ada Hegerberg, Caroline Graham Hansen.

Holland: Sari van Veenendaal – Dyanne Bito, Daphne Koster, Mandy van den Berg, Claudia van den Heiligenberg – Anouk Hoogendijk, Sherida Spitse, Danielle van de Donk – Kirsten van de Ven, Lieke Martens, Manon Melis.

* Matchen Frankrike–Norge sågs för övrigt av 11 245 åskådare, och här är ett klipp med höjdpunkter från matchen som slutade 1–0 efter mål av Gaetane Thiney.

Finalhoten känns formstarka

Publicerad den av
Svara

Det svenska EM-lägret är i gång. Och från och med nu kommer vi att matas med artiklar om vårt landslag på en nivå som man aldrig tidigare sett.

Artiklarna kommer att skapa ett tryck på spelarna som det gäller att kunna hantera. För kraven på laget är ju självklara – det är final som gäller.

I dagens Expressen är det de damallsvenska tränarna som spär på trycket. Sju av tolv tror på svensk final, fyra på semifinal och en på kvartsfinal.

Det är förstås ett rimligt tips. Dels har vi fått en lysande lottning, dels är vi Europatvåa på Fifas senaste världsranking.

Men det är ju betydligt fler faktorer än lottning och ranking som påverkar resultatet i EM. Som jag ser det är det bara att hoppas att vårt lag pallar med det massiva tryck som kommer att vara på laget.

Under Thomas Dennerby:s ledning älskade spelarna att slå ur underläge, medan de var väldigt otrygga med favorittryck.

Minns hur det gick 2009, när vi kom till Finland som guldkandidater. Och minns hur det lät inför VM 2011, då vi hade gjort en svag vår och väldigt många experter trodde att vi skulle åka ut redan i gruppspelet.

Förhoppningsvis kan Pia Sundhage, som borde ha lärt sig det mesta om att spela under press i USA, lära spelarna att tycka om att spela med ett helt folks förväntningar på sina axlar.

Resultatmässigt har vi ju gjort bra ifrån oss sedan Sundhage tog över. Det offensiva spelet har det däremot inte imponerat. Det mesta talar för att det svenska framgångsreceptet i EM bygger på tre faktorer:

* Stabil defensiv.
* Snabba kontringar.
* Vassa fasta situationer.

Just de fasta situationerna skall vässas rejält under dagarna i Stenungsund. Det känns som helt rätt tänkt.

För medan det svenska anfallsspelet känns hackigt så här 1,5 veckor innan avspark så imponerar de flesta huvudkonkurrenterna.

Tyskland besegrade i går Japan med imponerande 4–2. Jag hade inte möjlighet att se matchen, men av de höjdpunkter som jag sett radade tyskorna upp målchanser, och vann klart rättvist.

Lieke Martens

Lieke Martens

Jag försökte se Holland–Australien 3–1 (två mål av Lieke Martens och ett av Sherida Spitse) och Frankrike–Norge 1–0, men hittade inga fungerande länkar. Däremot har jag sett några höjdpunkter från Holland seger.

Exakt hur mycket de olika lagen imponerade kan jag inte bedöma, mer än att resultaten talar för att fransyskorna fortsätter att imponera. Samt att båda de stora hoten mot en svensk EM-final, Holland och Norge, känns formstarka. I samband med EM-lottning i fjol tippade jag just att vi skall stöta på Holland i kvartsfinal och Norge i semifinal. Även om det finns anledning att justera mitt EM-tips en aning så är det fortfarande i högsta grad sannolikt att just Holland och Norge kan kanta vår finalväg.

Bilder av Sverige–Norge

Publicerad den av
Svara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har som vanligt haft med mig kameran på samtliga de matcher jag sett på plats under våren. Några bildspel har jag dock inte lyckats/hunnit lägga upp här på bloggen.

Inte förrän nu.

Årets första bildspel är från Sverige–Norge i Linköping den 1 juni. Som vanligt är bildkvaliteten något varierande. Jag är ju inte någon fotograf, och jag har ingen proffsutrustning, utan jag ser mig mer som en journalist med en hyfsad kamera.

Men det är kul att kunna lägga upp lite bilder på de spelare man skriver om. Dessutom gör bilderna bloggen mer lättläst. Så här är mina bilder från Linköping Arena:

Sundhage tror på chans mot Danmark

Publicerad den av
3

I dag drar det svenska EM-lägret i gång. I går var förbundskapten Pia Sundhage och spionen Thomas Dennerby på plats i danska Vejle för att kolla in premiärmotståndarna i EM, Danmark.

Danskorna och Spanien spelade 2-2 (0–1) efter att samtliga fyra mål gjorts av spelare från damallsvenskan. Tyresös Veronica Boquete gjorde 0–1 och 2–2, det första målet kom för övrigt på en hörna som gick rakt in i mål. Mellan Veros båda mål stod Linköpings Mariann Gajhede Knudsen och Kristianstads Johanna Rasmussen (straff) för de båda danska fullträffarna.

Enligt danska förbundets hemsida sa Pia Sundhage så här om matchen:

”Fyra snygga mål, och en halvlek till vardera lag… …Det kändes omedelbart att det var ett annat danskt lag som var på planen i den andra halvleken. Och det är bra för mig att få se så många olika danska spelvarianter som möjligt. Vi har sett Danmark i många matcher, och vi känner oss bra förberedda inför öppningsmatchen.”

Dansk damfotboll verkar för övrigt befinna sig oändligt långt från mediernas strålkastarljus.

Jag har surfat runt på diverse danska mediers hemsidor – och på det större mediernas sidor har jag inte hittat ett ord om matchen. Utöver förbundets hemsida hittar jag bara info kring det danska EM-genrepet, och tillika förbundskapten Kenneth Heiner Möller:s allra sista match på hemmaplan, på lokaltidningen Vejle Amts Folkblads hemsida.

Däremot går det att läsa om matchen i svensk media. Här är en länk till en intressant artikel i Aftonbladet. Där säger Sundhage bland annat att:

”Vi har chans mot Danmark.”

Med det uttalandet sticker hon knappast ut hakan, vår förbundskapten…

Danmark spelade för övrigt så här: Stina Lykke Pedersen – Theresa Nielsen, Christina Örntoft Öyangen, Line Röddik Hansen, Mia Brogaard – Katrine Pedersen, Sofie Junge (Sanne Troelsgaard, 46), Mariann Gajhede Knudsen – Katrine Veje (Nanna Christiansen, 64), Pernille Harder, Julie Rydahl Bukh (Johanna Rasmussen, 46).

Publiksiffran på matchen var för övrigt så svag som 783.

* På hemmaplan har Linköping Arena i veckan fått underkänt av Uefa för sin usla gräsmatta, läs mer om det här. Minns att planen såg ut så här när Sverige mötte Norge den 1 juni:

Gräsmattan i Linköping

Gräsmattan i Linköping

Nu skall det läggas en ny gräsmatta i Linköping. Hoppas verkligen den hinner sätta sig snabbt. För visst vore det pinsamt om vi inte kunde erbjuda planer av högsta klass under EM?

Förlust i EM-finalen

Publicerad den av
Svara

Sverige föll mot Polen i dagens EM-final i F17. Matchen slutade 1–0 sedan Ewelina Kamczyk snyggt gjort målet efter en kvart.

Jag såg bara delar av matchen, för jag prioriterade att se Sveriges basketdamer i sin helt avgörande VM-kvalmatch mot Vitryssland. Också där blev det för övrigt tung förlust.

F17-finalen är dock inspelad, och jag planerar att se den i sin helhet framöver. Känslan av de minuter jag har sett var att Sverige hade fler anfall, men att Polens backlinje var väldigt stabil och välorganiserad.

Dessutom var det polska segermålet en fin prestation. De svenska backarna missbedömde ett inlägg, och Kamczyk tog chansen.

Därmed gick vi miste om första chansen till ett EM-guld under det här året. Två chanser återstår, dels förstås stora EM – dels F19-EM.

Positivt förresten att F17-finalen gick att se på tv. För långt ifrån alla damfotbollslandskamper tv-sänds. Om några minuter (18.00) spelar vår EM-premiärmotståndare Danmark hemma mot Spanien. Och vad jag kan se sänds inte det genrepet på någon kanal.

Det stämmer för övrigt bra in på de observationer kring EM-febern i Danmark som jag gjorde vid en genomresa under midsommarhelgen. Då upplevde jag nämligen att den danska EM-febern är totalt obefintlig. Men mer om det i ett framtida inlägg.

Det är fler EM-lag än Danmark och Spanien som spelar landskamper i helgen. I morgon avgörs tre spännande matcher, nämligen:

* 17.45: Tyskland–Japan
* 19.00: Holland–Australien
* 20.50: Frankrike–Norge

Bloggens andra födelsedag

Publicerad den av
3

I går hade jag en vansinnigt tung dag. Verkligen vansinnigt tung. Men efter regn kommer sol, och i dag är det ju födelsedag. Den här bloggen fyller nämligen två år.

På ettårsdagen berättade jag om hur den först kom till under VM 2011, och sedan även om min bakgrund. Jag berättade även i de inläggen om hur det gick till när bloggen först lades ner, men plötsligt återupptogs igen.

Det finns ingen större anledning att repetera de sakerna mer. Men för er som är nyfikna på vem jag är, och på min bakgrund rekommenderas inläggen. Och som tillägg kan jag konstatera att jag under det senaste året har nått expertstatus på ytterligare ett ganska stort antal lag…

En sak tänker jag dock blicka tillbaka lite på så här på tvåårsdagen. En anledning till bloggens existens, som jag inte tog upp i de länkade inläggen, är tillgängligheten.

Jag älskade att följa vårt landslag under VM i Tyskland. Visst hade tjejerna stängda träningar, men spelarna och ledarna var ändå så otroligt tillgängliga, och trevliga. Och glada. Det kändes som att de från hjärtat tyckte att det var kul att vi i media var på plats och följde dem.

När man är van vid att bevaka herrlandslaget – och herrallsvenskan – där media ofta ses som något katten släpat in, så var det fantastiskt trevligt att mötas av en så stor mängd positiv energi under några veckor.

Den positiviteten hjälptes förstås av att Sverige hade framgångar under mästerskapet i Tyskland. Men känslan var ändå att det fanns något äkta i botten. Och det var den känslan som skapade min drivkraft att följa spelarna även i sina klubblag.

Lotta Schelin blev min absoluta favorit under de där veckorna i Tyskland. Det strålade om henne. Hon var alltid glad, positiv och fyndig. Och trots att alla drog i henne tog hon sig tid för oss allihop. Hon var så långt ifrån herrfotbollens mest firade stjärnor man kan komma. På ett otroligt positivt sätt.

Därför blev jag så vansinnigt besviken när jag nyligen såg ett uttalande från Schelin om att hon gärna slapp att prata med media. Ni som följer bloggen minns säkert inlägget ”Två citat som gör mig besviken”.
Enligt den artikel i Expressen från vilken jag hämtade uttalandet skulle Schelin i SVT-dokumentären Den andra sporten uttala sig ”om hur hon faktiskt inte är så road alla gånger av att ställa sig framför tv-kameran och förklara varför det gick som det gick.” Och så kom ett citat där Schelin jämför med hur Zlatan Ibrahimovic kan jobba mot media.

Det fick mig att reagera.

För kort sagt kan man säga att jag inte ser Ibrahimovic som ett föredöme när det gäller mediahantering.

Nu när jag själv har sett dokumentären kan jag dock med glädje konstatera att jag överreagerade. Och det rejält.
Dessutom lurades jag av Expressenartikeln. För som jag ser det handlar inte Schelins uttalande alls om att ”hon faktiskt inte är så road alla gånger av att ställa sig framför tv-kameran och förklara varför det gick som det gick.”

Jag uppfattar nog att uttalandet handlade om att behöva göra intervjuer eller reportage om sånt som inte är kopplat till fotbollen.

Så numera är jag inte ett dugg besviken på Lotta Schelin. Hon är tvärtom tillbaka på tronen i ämnet mediehantering.

Med det sagt har det blivit läge att sammanfatta bloggens andra år. Jag gör det genom att precis som i fjol presentera topplistan över de tio mest klickade inläggen.
Eftersom många tar sig in via bloggens förstasida kan andra inlägg ändå ha haft fler läsare. Men listan säger ändå en hel del. Så här är de tio mest klickade inläggen från den 28 juni i fjol:

1) Jag tycker som Yuki Nagasato, 972 klick
2) Hammarströms bronsmål – det var höjdpunkten under 2011, 524 klick
3) Bardsley, Asante och Dieke i Storbritanniens OS-trupp, 417 klick
4) Är Hanna Terry Sundhages svenskamerikan?, 402 klick
5) En resa som jag inte ångrar, 398 klick
6) Sembrant om hur Lisa Dahlkvist använder musen, 344 klick
7) Hammarström fick mig att haja till, 327 klick
8) Vad fyller tomrummet efter damfotboll.com?, 325 klick
9) Startelva och kort semester, 272 klick
10) Lång analys av Sverige–Norge, 229 klick

Flera av de inläggen skrevs alltså under bloggens första år. Det är ett tecken på att blogginlägg kan leva rätt länge.

Här är lite siffror från bloggens två första år:

* Jag har skrivit 1108 inlägg.

* Ni läsare har kommenterat inläggen 603 gånger.

* Bloggen har haft 242 325 sidvisningar. Snittet under det senaste året ligger på 521 sidvisningar per dag. Det snittet ökar sakta men säkert. Av de fyra senaste månaderna har tre legat på över 600 sidvisningar i snitt. Den fjärde hamnade på 598.

* Det mest kommenterade inlägget är Lång analys av Sverige–Norge. Det har 13 kommentarer.

* Jag har haft besökare från 124 olika länder. Topp tio ser ut så här: Sverige, USA, Tyskland, Finland, Norge, Frankrike, Storbritannien, Japan, Spanien och Uruguay.

* De tio sökord som lett flest läsare in på bloggen är: ”Alex Morgan”, ”Lotta Schelin”, ”Johan Rydén”, ”Johan Rydén blogg”, ”Jessica Landström”, ”Kosovare Asllani”, ”mot em 2013”, ”Damfotboll blogg”, ”Tobin Heath” och ”Lisa Dahlkvist”.

* Utöver vanliga sökmotorer, Facebook och Twitter hittar klart flest läsare in till bloggen via följande sidor, i nämnd ordning: Linköpings FC:s hemsida, bt.se, bloggen Spelare 12, Röa IL:s hemsida och via Dagens damallsvenskan. Tack för att ni länkar in på min blogg.

Slutligen vill jag passa på att även tacka alla er som läser bloggen – det är ni som håller den i gång.

Och missa inte att F17-landslaget spelar EM-final 14.30. Matchen direktsänds på Eurosport. Det kanske kan bli fler skäl till firande i dag…

England imponerade mot Japan

Publicerad den av
Svara

Jag har utnämnt England till en av de fyra stora EM-favoriterna. Efter dagens träningsmatch mot Japan har jag ingen anledning att ändra min uppfattning.

För av det jag såg så imponerade England rejält. Det blev 1–1, men både spel- och chansmässigt var engelskorna klart bättre än de regerande världsmästarinnorna. Och som jag ser det borde England ha vunnit. De fick nämligen ett segermål tveksamt bortdömt för offside i minut 90.

Engelskorna var bolltrygga, och varierade korta och långa uppspel. De varierade även spel i djupled med inläggsspel. Känslan var att de är klasser bättre än vad Sverige var mot Brasilien.

England var framför allt det klart bättre laget än Japan i den första halvleken. Både Eniola Aluko och Ellen White hade utmärkta chanser att ge laget ledningen redan i matchupptakten. Målet dröjde till minut 41 då Rachel Yankey läckert frispelade Aluko.

Yankey gjorde för övrigt sin 126:e landskamp, vilket innebär att hon nu är förbi Peter Shilton som Englands mesta landslagsspelare alla kategorier.

England hade bra kontroll om matchen i den andra halvleken, även om spelet då jämnades ut. När alla obligatoriska byten drog i gång förrycktes matchen, och då kvitterade Japan. Målet får Fara Williams ta på sig. Först missade hon ett tillbakaspel. Sedan gjorde hon ett uselt hemjobb.

Nahomi Kawasumi utbytt

Nahomi Kawasumi

Då kunde Shinobu Ohno ganska enkelt frispela Nahomi Kawasumi. När kvitteringen föll hade Göteborgs Anita Asante flyttats ner som mittback. Det var hon som upphävde offsiden på Kawasumi.

Asante var för övrigt väldigt fri i minut 58. Hon var så ensam att det måste betecknas som uselt att inte ens få avslutet mot mål. Där borde England ha punkterat matchen.

I stället hade Japan ett oväntat och fräsande stolpskott (Emi Nakajima) ur dålig vinkel strax efter 1–1-målet. Fast som sagt, England borde ha vunnit. Som jag ser det borde inte målet från debuterande inhopparen Lucy Bronze i slutminuten dömts bort för offside. Men situationen är inte solklar, så jag kan ha fel – och domarna rätt…

I EM är England placerat på motsatt halva mot Sverige. Om inget oförutsett inträffar skall vi alltså inte kunna stöta på dem förrän i finalen. Fast vi möter ju dem i genrep på torsdag. Och med tanke på dagens match blir det en bra värdemätare.

England startade så här: Karen Bardsley – Dunia Susi, Sophie Bradley, Laura Bassett, Alex Scott – Jill Scott – Yankey, Asante, Williams, Aluko – White.

Japan spelade utan storstjärnorna Homare Sawa och Aya Miyama. Här är deras startelva: Ayumi Kaihori – Saori Ariyoshi, Azusa Iwashimizu, Kana Osafune, Rumi Utsugi – Saki Kumagai, Mizuho Sakaguchi – Kozue Ando, Ohno, Kawasumi – Yuki Ogimi.

Noterbart var att publiksiffran blev fin 5327 trots att matchen spelades klockan 13.45 en vanlig arbetsdag. Positivt för damfotbollen i England.

Höjdpunkter från matchen går att se i botten av den här länken.

Tyskland, Danmark, F17 och Wambach

Publicerad den av
Svara

Under den midsommarledighet jag tog från bloggandet hände det en del intressant i damfotbollsvärlden.

Bland annat har Tyskland och Danmark presenterat sina EM-trupper och Abby Wambach har blivit tidernas bästa målskytt på landslagsnivå.

Här är en genomgång av de viktigaste händelserna under midsommarhelgen:

* Trots att Europamästarinnorna Tyskland på grund av skador saknar sex spelare som hade varit högaktuella för lagets startelva så ser jag ändå tyskorna som de största guldfavoriterna i EM.

Tyskland genomgår en stor generationsväxling, men trots det känns truppen grymt stark. Kul också att förbundskapten Silvia Neid vågar satsa på framtiden i form av sju spelare från fjolårets starka finallag i F20-VM, samt dessutom den talangfulla 95:an Sara Däbritz.

Här är hela truppen:

Målvakter: 1) Nadine Angerer (Frankfurt), 12) Almuth Schult (Wolfsburg) och 21) Laura Benkarth (Freiburg).

Backar:
2) Bianca Schmidt och 3) Saskia Bartusiak (Frankfurt), 4) Leonie Maier (Bayern München), 5) Annike Krahn (Paris Saint-Germain), 15) Jennifer Cramer (Turbine Potsdam) samt 17) Josephine Henning och 22) Luisa Wensing (Wolfsburg).

Mittfältare:
6) Simone Laudehr, 7) Melanie Behringer, 18) Svenja Huth och 19) Fatmire ”Lira” Bajramaj (Frankfurt), 8) Nadine Kessler och 20) Lena Goessling (Wolfsburg), 14) Isabelle Linden (Bayer Leverkusen) samt 16) Melaine Leupolz och 23) Sara Däbritz (Freiburg).

Anja Mittag

Anja Mittag

Forwards:
9) Lena Lotzen (Bayern München), 10) Dzsenifer Marozsan (Frankfurt), 11) Anja Mittag (LdB FC Malmö) och 13) Celia Okoyino da Mbabi (klubblös – på väg bort från Bad Neuenahr)

En av de tyska spelare som missar EM är knäskadade Kim Kulig. Det har visat sig att hennes skada är värre än beräknat, och det står klart att Frankfurts mittfältare missar hela säsongen 2013/14. Stackars Kulig har verkligen inte haft det så kuligt sedan hon drog av korsbandet i VM-kvartsfinalen mot Japan 2011.

* I den tyska truppen finns tre spelare som i år representerat SC 07 Bad Neuenahr. Men i midsommarhelgen stod det klart att den krisdrabbade klubben kommer att tvingas dra sig ur Frauen-Bundesliga.

Därmed står det klart att alla klubbens elitspelare kommer att lämna. Av landslagsspelarna Schult, Maier och Okoyino da Mbabi har de två förstnämnda redan klart med nya klubba – se ovan. För forwardsstjärnan Mbabi spekuleras det kring Frankfurt och Paris SG.

Bad Neuenahrs olycka blir Sindelfingens lycka. Vårens nästjumbo får nämligen friplatsen, och hänger således trots allt kvar i Frauen-Bundesliga.

Den andra ligaklubben som är i ekonomisk kris, Duisburg, blir dock kvar i högsta ligan. De har fått in nog med pengar för att klara nästa säsong.

* Så till vår premiärmotståndare Danmark, som presenterade sin EM-trupp i fredags. Om Tyskland genomgår en generationsväxling är det inget mot vad som händer i vårt sydvästra grannland.

Truppen innehåller 14 nya spelare jämfört med EM för fyra år sedan. Förbundskaptenen Kenneth Heiner-Möller tycker att den trupp som anförs av Linköpings spelgeni Pernille Harder är så stark att han i det här klippet säger att han tror att danskorna till och med kan vinna EM:

”Ja, det tror jag… …Men i första hand är målet att gå vidare som etta eller tvåa ur vår grupp.”

Här är hela den danska truppen:

Målvakter:
1) Stina Lykke Petersen (Bröndby), 16) Cecilie B Sörensen (B93/HIK/Skjold) och 22) Katrine Abel (Taastrup).

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

Backar:
2) Line Röddik Hansen (Tyresö), 4) Christina Öyangen Örntoft, 14) Malene Marquard Olsen, 18) Theresa Nielsen, 19) Mia Brogaard och 21) Cecilie Sandvej (Bröndby), 5) Janni Arnth Jensen och 12) Line S Jensen (Hjörring)

Mittfältare:
3) Katrine S Pedersen (Stabaek), 6) Mariann Gajhede Knudsen (Linköping), 8) Julie Rydahl Bukh och 9) Nanna Christiansen (Bröndby), 11) Katrine Veje (LdB FC Malmö), 13) Johanna B Rasmussen (Kristianstad), 15) Sofie Junge Petersen samt 20) Sine Hovesen (Hjörring).

Forwards:
7) Sanne Troelsgaard (Bröndby), 10) Pernille Harder (Linköping) samt 17) Nadia Nadim och 23) Karoline Smidt Nielsen (Hjörring).

På den här länken finns för övrigt videopresentationer av huvuddelen av de danska spelarna. Klicka på bilderna så startar videoklippen. Sedan gäller det att vara på helspänn, för annars är risken att man inte förstår språket…

Danskorna genrepade mot Island i torsdags i Viborg. Det blev seger med 2–0, efter mål av Nadim och Rydahl Bukh. Enligt den här rapporten var det dock den före detta Viborgspelaren Harder som var planens gigant. Hon hade assist till båda målen.

Här är för övrigt även matchrapporten från det danska förbundets hemsida. Där framgår att man spelade så här: Lykke Pedersen – Nielsen, Örntoft, Röddik Hansen, Brogaard – Pedersen, Gajhede (Smidt Nielsen, 80), Nadim (Jensen, 46) – Veje, Harder (Troelsgaard, 80), Rasmussen (Rydahl Bukh, 46).

Abby Wambach värmer upp

Abby Wambach

* Abby Wambach behöver inte jaga Mia Hamm längre. För nu är Wambach världens bästa landslagsmålskytt genom tiderna.

Wambach, som ju korades till världens bästa spelare 2012, gjorde alla USA:s fyra mål i den första halvleken när USA slog Sydkorea med 5–0 (4–0).

Se dem på det här klippet. I och med de fyra målen står Wambach numera på 160 landslagsmål – fler än någon annan spelare i världen. Den tidigare rekordhållerskan Mia Hamm stannade på 158.

I övrigt fortsätter Pia Sundhage:s efterträdare Tom Sermanni att testa vilt. Han hade bytt stora delar av det lag som några dagar tidigare vann med 4–1 mot samma sydkoreanska lag. Tre damallsvenska spelare fick speltid. Tyresös Meghan Klingenberg startade, och spelade i 52 minuter. Klubbkompisen Christen Press bytte av Wambach sex minuter senare, och Göteborgs Yael Averbuch spelade de sista 19 minuterna.

* Det är 14 dagar till EM i dag. Men redan på fredag klockan 14.15 spelar vi EM-final. Det är F17-landslaget som möter Polen i en match som direktsänds av Eurosport.

Det svenska laget slog Spanien i semifinalen efter straffläggning. Det var 2–2 efter ordinarie tid. Stina Blackstenius och Jennifer Karlsson gjorde Sveriges mål. Svenskorna verkar ha varit extremt effektiva, då Uefas officiella statistik visar 9–2 till Spanien i avslut mot mål, och 22–3 i avslut totalt.

Intervjuer efter segern finns på det här klippet.

Noterbart att det är Sverige, Spanien, Polen och Belgien som spelar slutspel i F17-EM. Framför allt är det roligt att nya nationer som Polen och Belgien visar framfötterna. Och det är högst förvånande att inget av Tyskland, Frankrike, Norge, Danmark eller England finns med.

Thorsnes iskalla troschock

Publicerad den av
Svara

Man kan fixa uppmärksamhet till sin sport på olika sätt. Det sätt som norska EM-spelaren Elise Thorsnes fixat löpsedlar på sticker ut på alla sätt.

I den här artikeln säger Thorsnes bland annat att:

”Det är viktigt att skapa lite publicitet kring en bra produkt, och kanske kan jag bidra med i mitt underliv.”

Vad är det då för suspekt sak som Thorsnes uppmärksammats för?

Jo, hon har en skada i magens nedre regioner, och har på sin twitter lagt upp en minst sagt uppseendeväckande bild där hon har en stor ispåse i sina trosor. Bilden går att se på den här länken.

Och i en tv-intervju säger Stabaeks och toppseriens skytteligaledare:

”Det är en del som har haft mycket kul på min bekostnad på grund av den här skadan. Men det är alltså en överbelastning orsakad av fotbollsrörelser – inte av andra rörelser.”

Själv vet jag inte vad jag skall säga, inte mer än att det är nyheter som den här som journalister älskar. Fast just i år kommer de svenska spelarna att få stor uppmärksamhet även utan iskalla troschocker…

Sjögran i stället för framtiden

Publicerad den av
5

Det fanns en plats kvar i EM-truppen. Då valde Pia Sundhage bort framtiden, och satsade i stället fullt ut på dåtiden – och rutinen.

Det blev inte 17-åriga talangen Lina Hurtig, inte jämnåriga Marija Banusic eller 20-åriga Elin Rubensson. Det blev 36-åriga Therese Sjögran.

Pia Sundhage

Pia Sundhage presenterar EM-truppen.

Jag var alltså på plats i Volvohallen i Torslanda och hörde Sundhage förklara sin uttagning. Beslutet att ta med Sjögran fattades vid landslagsledningens tredje och sista diskussion i går morse. Vår förbundskapten förklarade att det är en chansning, då Sjögran inte spelat så mycket i damallsvenskan.

”Men jag gillar att chansa lite, och vi har inga skador i truppen, så vi har råd med det.”

Det som tog Sjögran in i truppen var hennes 182 landskamper – och framför allt hennes mästerskapsrutin.

Sundhage ringde Sjögran just innan presskonferensen:

”Det blev helt tyst i telefonen.”

Jag frågade Sundhage om talangerna Hurtig och Banusic påverkats av det faktum att man bara får spela i ett mästerskap per år, vilket jag skrev om här, påverkat uttagningen. Hon svarade så här:

”Ingenting. Det är alltid A-landslaget som går först, och jag har inte brytt mig ett dugg om vad som är bäst för olika spelare – utan bara om vad som är bäst för laget.”

Samt:

”Alla som varit uttagna i trupperna har visat framfötterna på ett eller annat sätt. Men det var för få gånger de visade kvaliteter.”

Hurtig och Banusic kan knappast ha imponerat på Sundhage då de väljs bort för en spelare som varken har visat upp sig på landslagsläger eller i damallsvenskan på ett helt år. Men vi får väl hoppas att den här uttagningen leder till att det blir svensk succé i både stora EM – och i F19-EM i augusti.

I övrigt var Sundhages trupp hyfsat lättläst. Hon tog med de 21 spelare som jag räknade med i förra veckan. De två öppna, offensiva platserna gick till Sjögran och Jenny Hjolman.

Uttagningen av kvicka Hjolman innebär att Sundhage satsar stenhårt på snabbhet i sin forwardsuppsättning. Det är ju snabbheten som är främsta kännetecken även för Lotta Schelin, Sofia Jakobsson och Josefine Öqvist. Den enda forwarden som skiljer ut sig är Kosovare Asllani, som ju har teknik och speluppfattning som främsta egenskaper.

Sundhage:

”Jag tror inte att något annat land har så många snabba spelare.”

Så är det nog. Men huruvida det är något bra eller inte återstår att se.

Backar vi bandet ett halvår är förstås Elin Magnusson truppens verkliga megaskräll. Men med tanke på att hon varit med i de två senaste trupperna, och fick debutera senast mot Brasilien så var den uttagningen ändå inte oväntad.

Andra saker som framkom vid presskonferensen är att Kristin Hammarström fortfarande är förstamålvakt, att Sundhage inte tänkt klart kring fyrbackslinjen eller mittfältet ännu. Således blir även genrepet mot England lite av en testmatch. Om det är så bra kan man diskutera, men på något sätt är det väl ändå lite kul.

* I övrigt vid presskonferensen meddelade EM:s organisationschef Göran Havik att drygt 85 000 biljetter nu är sålda, varav cirka 20 000 till finalen. Sveriges tre gruppmatcher är i princip slutsålda.

* Själv hann jag med att ta en pratstund vardera med tre av de fyra närvarande spelarna, nämligen Hedvig Lindahl, Marie Hammarström och Nilla Fischer. Vad de sa återkommer jag med i ett separat inlägg.

Tillbaka på bt.se igen

Publicerad den av
2

För nästan exakt två år sedan, på BayArena i Leverkusen, startade jag en blogg om VM i fotboll för damer på http://www.bt.se.

Efter VM lämnade bloggen BT:s hemsida, och lades i dvala. Men efter någon månads paus tog jag upp den igen, och riktade då in mig mer allmänt på internationell damfotboll.

Sakta men säkert har jag blivit mer initierad och min trogna läsekrets har vuxit. Framför allt kommer läsarna från Sverige, men jag är stolt över att kunna konstatera att jag faktiskt också har följare från många andra delar av världen. Flera av dem följer bloggen genom google translate.

Nu när det bara återstår tre dagar tills min blogg firar sin tvåårsdag är det åter dags att lägga upp den på bt.se.
Jag kommer ju att följa EM för BT:s räkning, och därmed känns det självklart att erbjuda bloggmaterialet även via tidningens hemsida.

Fram till, och under EM, kommer jag att använda bloggen för material som inte får plats i tidningen. Det blir tankar kring laguttagningar, arrangemang och allt som har med mästerskapet att göra. Jag kommer förstås som vanligt att lägga upp spännande länkar, och förhoppningsvis även väcka lite debatt.

Jag hoppas att materialet både skall vara till nöje för mina trogna bloggläsare, och för BT:s mer allmänt sportintresserade publik.

Orsaken till att vi lägger upp bloggen nu är att förbundskapten Pia Sundhage i kväll presenterar sin trupp till mästerskapet. Jag skall alldeles strax åka till Göteborg för att vara med om presskonferensen. Jag återkommer med synpunkter på truppen senare i kväll.

Så häng med från start. För sommarens EM har förutsättningar att bli riktigt kul.

Lite Brasilien – och Sunnanå

Publicerad den av
2

Då är jag tillbaka på bloggarbanan igen. Och det när det är mindre än ett dygn tills vi vet hur EM-truppen kommer att se ut.

Min lilla resa gjorde att jag inte har kommenterat Brasilienmatchen ännu. Så här långt efter känns det inte aktuellt med någon sådan där överlång genomgång av matchen som jag brukar köra. Men här är ändå några små noteringar.

Huvudkänslan efter matchen var att 1–1 var ett svagt resultat mot ett uselt Brasilien. Det var världsfyran vi mötte – men ändå inte. För har Brasilien inte bättre spelare att komma med kommer det brasilianska laget garanterat att rasa en bra bit på världsrankingen.

Man satt ju och häpnade över vilket taffligt försvarsspel de hade. Det var ju gästerna som skapade huvuddelen av de svenska målchanserna, både genom uppseendeväckande misstag och genom ytterst slapp markering vid fasta situationer.

En illavarslande sak var att vi knappt lyckades spela oss till några bra målchanser alls på egen hand. Oroväckande också att pusslet ännu inte har gått ut på vår högerkant. Det finns återigen anledning att ifrågasätta Lina Nilsson:s försvarsspel. På ytterbackssidan känner jag att vi trots allt borde ha med Annica Svensson i morgondagens EM-trupp. Men det händer väl inte?

På vänstersidan stärkte Antonia Göransson sina aktier i spelet. I straffsituationen visade hon däremot svaghet. Den tröjdragningen var nämligen ytterst onödig.
Jag såg i tordagens kvällstidningar att Göransson rasade mot Rosana, som var den brasilianska som föll i vårt straffområde. Enligt Aftonbladet sa Göransson:

”Jag tycker att det är surt att de får ett mål som inte är straff, där hon filmar totalt. Det stör mig för jag tycker inte om fusk.”

På de tv-bilder jag sett tog Göransson ett väldigt tydligt grepp om Rosanas tröja. Och personligen så ser jag tröjdragning som lika mycket fusk som filmning. Så Göransson kanske skall rannsaka sig själv innan hon dömer ut sina motståndare?

Vår högerytter fick för övrigt svar på tal från förbundskapten Pia Sundhage i samma tidning:

”Vi är glada att det här inte var EM…” och ”…Man får lära sig av sina misstag.”

Annars är känslan efter Brasilienmatchen att det finns väldigt många frågetecken i det svenska spelet – och i laget. I varje fall offensivt.
Det trots att Sundhage har ett imponerande facit resultatmässigt – hon har ju ännu inte förlorat någon landskamp (under ordinarie tid) som svensk förbundskapten.

Men inte i någon av de tre senaste landskamperna (Island, Norge och Brasilien) har vi spelat speciellt bra. Men vi har klarat oss undan med bra resultat med hjälp av ett slags grundstabilitet. Och det är ju en styrka i sig.

Det blir hursomhelst intressant att se vilka som får de sista platserna i morgondagens trupp. Står Sundhage för uppfattningen att hon inte skall ta med några debutanter till EM så minskar ju konkurrensen om de båda offensiva platserna ganska rejält. Då är ju plötsligt Therese Sjögran ett glödhett alternativ. Även Elin Rubensson borde ligga riktigt bra till.

Men det går ju å andra sidan att låta någon debutera i genrepet mot England på Skarsjövallen. Och då dyker genast fler tänkbara namn upp igen…

Utöver Sverige–Brasilien har det hänt en del under de dagar jag befunnit mig på resande fot. En sammanfattning kommer i ett separat inlägg. Men jag måste ju förstås kort uppmärksamma att Sunnanå SK kom ännu närmare elitettan i kväll.

2–5 hemma i den damallsvenska ödesmatchen mot Piteå är ett nytt tecken på att Skelleftelaget är för dåligt för damallsvenskan. 44 insläppta mål på elva matcher är ett annat.

För Piteå innebar segern att Norrbottenslaget tillbringar semestern ovanför nedflyttningsstrecket. Nigerianska talangen Francisca Ordega blev tvåmålsskytt – något som förstås bör glädja Piteledningen.

Efter halva serien är det nu de båda nykomlingarna som ligger på de två sista platserna. Mycket talar för att det även kommer att se så ut när vi gör damallsvenskt bokslut i slutet av oktober.

Startelva och kort semester

Publicerad den av
7

Pia Sundhage har presenterat startelvan för kvällens (avspark 17.45 på Söderstadion) möte med Brasilien. Och det är en hysteriskt offensivt balanserad elva.

Sverige startar nämligen så här: Sofia Lundgren – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara Thunebro – Josefine Öqvist, Marie Hammarström, Caroline Seger, Antonia Göransson – Lotta Schelin och Kosovare Asllani.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

De spelare här som har mest att bevisa är förstås Sofia Lundgren, Lina Nilsson och Josefine Öqvist, som alla tre är nya i startelvan jämfört med Norgematchen.

Framgångsrika herrlag brukar ofta vara defensivt balanserade, alltså 55–45, 60–40 eller möjligen 65–35 i defensiv favör. Det viktigaste för att nå framgång där är att hålla nollan. Inom damfotbollen är det lite lättare att göra mål, vilket gör att man kan vinna på att ha en något mer offensiv balans.
Men ju tuffare och jämnare det blir i världseliten, desto mer närmar sig damfotbollen det förhållande som gäller inom herrfotbollen.

Som jag ser det består Sundhages startelva av tre utpräglat defensiva spelare (mittbackarna och Marie Hammarström), samt sju offensivt lagda. En uppskattning är att om man sätter defensiven först blir balansen någonstans 40–60 eller kanske till och med 35–65. Alltså som sagt, hysteriskt offensivt.

Den här typen av balans är förstås väldigt bra när man anfaller. Problemet är att överoffensiva lag ofta saknar tillräckligt med utpräglade bollvinnare, vilket gör att man riskerar att få lägga mycket kraft på att jaga – och inte får så många anfall som man hoppats på.

Det skall därför bli intressant att se hur förbundskapten Sundhages uppställning faller ut. Jag såg tidigare i dag att hon önskar få längre anfall än tidigare. Jag måste säga att jag är tveksam till om hon valt rätt spelare för det. Det här känns däremot som ett riktigt vasst kontringslag.

Men jag skall inte döma ut testet i förväg. För visst vore det kul om den här ultraoffensiva uppställningen faktiskt fungerar?

Med det sagt så tänkte jag meddela att jag nu kommer att ta några dagars semester från den här bloggen. Det är väl kanske ingen klockren tajming, med landskamp i kväll och EM runt hörnet. Men ibland är det annat som drar.

Och då jag inser att jag inte kommer att hinna skriva något efter matchen i kväll, samt att jag inte kommer att ha tillgång till dator under resten av veckan, så får det här bli veckans sista inlägg.

Jag lovar att återkomma på måndag, eller allra senast på tisdag. Då presenteras EM-truppen i Göteborg, och jag kommer att vara på plats. Det blir kul.

Innan jag stänger butiken och gå på min lilla minisemester så är det ju läge att fundera ut vilka spelare som kommer att presenteras på tisdag.

Sundhage har sagt att det är sju–åtta spelare som slåss om de tre–fyra sista platserna.

De elva som startar i kväll är givna i truppen. Det är även samtliga de som spelade mot Norge senast. Alltså: Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Sofia Jakobsson.

Därmed är vi uppe i 17 spelare. Det skall in sex till, och det borde handla om en målvakt, två mittbackar, en central mittfältare, samt två yttermittfältare/forwards.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Som målvakt lär det bli Hedvig Lindahl. Och Amanda Ilestedt borde ligga nära till för den första mittbacksplatsen.

Den andra mittbacken tippar jag blir Stina Segerström, trots att hon för tillfället har lite skadeproblem. Andra kandidater är Marina Pettersson Engström och kanske även Malin Levenstad.

Den centrala mittfältaren borde bli Elin Magnusson. Det huvudalternativ som finns är Carina Holmberg.

Det är på de två sista positionerna som det är klart mest vidöppet. Sundhage har under året testat följande spelare för aktuella positioner: Malin Diaz, Elin Rubensson, Susanne Moberg, Julia Spetsmark, Jenny Hjolman, Lina Hurtig och Marija Banusic. Det har även spekulerats en del kring Therese Sjögran. Fast Sjögran känns inte aktuell, och hon verkar även själv ha givit upp. I varje fall skriver hon det i sin nya EM-blogg.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Personligen tycker jag att trion Rubensson, Hurtig och Banusic är de mest spännande namnen här. Fast vad jag tycker är ju inte relevant. Det enda intressanta är ju hur Sundhage resonerar kring våra unga talanger. Och här har jag svårt att känna av hur vinden blåser.

Men på tisdag får vi alltså svaret. Visst blir det väl spännande?

Därmed återstår bara för mig att önska er alla en glad midsommar. Vi hörs.

Två citat som gör mig besviken

Publicerad den av
12

I söndags läste jag två artiklar i Expressen som gjorde mig ganska besviken. Besvikelsen riktades mot två spelare i vårt landslag.

Först och främst var det Kosovare Asllani som fick mig att skaka på huvudet när jag såg att hon skyller sina misslyckade mästerskap på Thomas Dennerby. Hon säger:

”Det var jobbigt när jag märkte att jag inte fick förtroendet fullt ut av Dennerby. Får du inte det, kan du inte heller göra ditt bästa.”

Kosovare Asllani har spelat två mästerskap, och i dem har hon funnits med i startelvan i fem matcher.
Jag hoppas att hon är medveten om att hon befinner sig på högsta världsnivå. Där skall tränare inte behöva dadda med sina spelare hur mycket som helst. Där handlar det om att ta chansen när den kommer – inte gå och vänta på bättre tider.

Känner man att man riskerar att bli utbytt får man se till att man är så bra att man slipper undan.

I min värld har man givits förtroende när man varit med i startelvan i alla fyra matcherna i ett mästerskap, som Asllani var under EM 2009. Hon lär få starta matcher i årets EM också. Om hon inte presterar då hoppas jag hon rannsakar sig själv – och inte skyller ifrån sig på någon annan.

Den andra spelaren som gjorde mig besviken är Lotta Schelin. Hon säger tydligen i den kommande dokumentärserien om damfotboll att:

”Hur många gånger har jag inte gått till intervjuer med en tanke: ‘okej kom igen nu, du gör det också för damfotbollen. Inte bara för mig själv och min personliga image utan faktiskt för något större än så’. Och det är klart, Zlatan behöver inte tänka så. Han gör det inte för herrfotbollen. För de behöver ju inte det. Men vi behöver ju det och det vet vi.”

Visst är det rätt att tjejerna i större utsträckning behöver slåss för sin sport. Men uttalanden som det här bottnar i okunskap om vad det är som betalar en idrottares lön.

Jag blir väldigt besviken varje gång jag ser uppfattningen att exempelvis herrfotbollens spelare inte behöver ställa upp för media. För det behöver de.

Det är nämligen media som gör spelarna till de stjärnor de är. Det är media som ser till att de kan köra dyra bilar och bo i lyxiga villor.

Om inte herrarnas matcher visades i tv (media) över hela världen hade lagen inte haft så många fans, eller så stora sponsorer som de har. Då hade inte spelarna tjänat de pengar de gör.

Visst är Zlatan Ibrahimovic i en situation att han personligen redan har tjänat så mycket att han har råd att tacka nej till alla intervjuer under resten av sin karriär. Och han hade säkert sluppit ganska många. Men media är bästa länken till supportrarna, och för Zlatans klubb, och för hans landslag, är det hyperviktigt att han ger intervjuer och ökar intresset för dem – och därmed även ökar intäkterna.

Den inställning som Schelin i praktiken ger uttryck för, alltså att media är något nödvändigt ont, är framför allt vanlig inom europeisk fotboll, där klubbar och spelare skärmar av sig alltmer.

Det ser annorlunda ut i nästan all idrott i USA. Där är man mycket mer medveten om medias betydelse för det egna lönekuvertet. Där är omklädningsrum öppna, och där är det lättare att få intervjuer med de största stjärnorna.

Tillagt i efterhand: Delen i inlägget som handlar om Schelin bygger i stort sett på ett missförstånd. Jag backar, och gör en pudel… Läs mer här.

Varken Taylor eller Peter i EM

Publicerad den av
Svara

Varken Göteborgs Jodie Taylor eller Frankfurts Babett Peter kommer att spela EM i Sverige.

Taylor fick inte plats i Englands trupp, medan Peter är återbud nummer sex i den tyska. Det är en stressfraktur som stoppar backen, som annars hade varit högaktuell för den tyska startelvan.

Snart behöver inte Silvia Neid fundera över vilka 23 spelare hon skall ta med till Sverige, för alla andra i bruttotruppen verkar snart vara skadade.

I England har Hope Powell i dag presenterat sin EM-trupp. Utöver Taylor är även Arsenals Gemma Davison petad. Davison är en av mina favoriter i Arsenal, en kvick och irrationell ytter som borde ha varit en tillgång i den engelska truppen.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Och hur snabb och målfarlig Taylor är har många damallsvenska försvar fått erfara i år. Om England har fyra bättre forwards lär engelskorna bli livsfarliga i sommar.

Taylors klubbkompis i Göteborg, Anita Asante, är förstås med i truppen. Däremot saknas backarna Claire Rafferty och Rachel Unitt som båda är skadade.

Här är hela den engelska truppen:

Målvakter
Karen Bardsley (Lincoln), Rachel Brown-Finnis (Everton) och Siobhan Chamberlain (Bristol Academy)

Backar
Laura Bassett (Birmingham City), Gemma Bonner och Lucy Bronze (Liverpool), Sophie Bradley och Casey Stoney (Lincoln), Stephanie Houghton och Alex Scott (Arsenal) samt Dunia Susi (Chelsea).

Mittfältare
Anita Asante (Göteborg), Karen Carney och Jade Moore (Birmingham City), Jess Clarke (Lincoln), Jordan Nobbs och Rachel Yankey (Arsenal), Jill Scott (Everton) och Fara Williams (Liverpool).

Forwards
Eniola Aluko (Chelsea), Toni Duggan (Everton) samt Kelly Smith och Ellen White (Arsenal).