Det har varit en söndag där jag inte har kunnat se någon av de fyra matcher som spelats i damallsvenskan. Det jag har sett är höjdpunkter från tre av dem.

I toppen fortsätter Piteå att rada upp trepoängare. I dag vann man i Göteborg, trots att klippet med höjdpunkter på damallsvenskan.tv antyder att hemmalaget skapade fler klara målchanser.

Segermålet kom som så många gånger tidigare på en fast situation. June Pedersen satte en frispark från mittlinjen. Här tycker man ju att Jennifer Falk borde ha agerat på ett bättre sätt. Å andra sidan är Madelen Janogy inne i bollbanan, vilket försvårade rätt rejält för den nyuttagna landslagsmålvakten.

Klassiskt hemmastarka Piteå tog nästan lika många poäng på bortaplan i fjol (19 mot 17) och kom högre i bortatabellen än i hemmatabellen. Dagens seger innebär att Piteå kommer att vara serieledare när de spelar midnattssolsmatch mot Rosengård i Kiruna den 16 juni.

Noterbart kring Piteå är att man har sex raka segrar, men bara +7 i målskillnad. Man följer hårt devisen att det räcker att göra ett mål mer än motståndarna…

För Göteborg innebär dagens förlust att laget halkar efter topplagen. Jag tippade ju Göteborg som tvåa. Men det byggde mycket på en stark insats mot Linköping i våras. Med facit på hand vet vi ju att Linköping inte varit så starkt, vilket i sin tur sannolikt innebär att jag har övervärderat Göteborg en aning.

Rosengård klev upp på andraplatsen via 2–0 hemma mot Vittsjö. Och Djurgården skapade sig andrum genom 1–0-seger i Stockholmsderbyt mot Hammarby. Både Vittsjö och Hammarby fick stark starter på säsongen, men nu börjar båda kännas som bottenlag.

Slutligen vann Växjö Smålandsderbyt mot Kalmar med klara 4–1. Där fascinerades jag mest över hur en usel gräsplan hjälpte Anna Anvegård att göra 1–0.

I elitettan lyckades varken Sundsvall eller AIK ta sig upp på allsvensk plats.

Så en liten kort internationell utblick. I Frankrike tog som väntat PSG den andraplats som innebär spel i Champions League i höst. Dagens 3–0-seger mot Soyaux gjorde att det inte spelade någon roll att Montpellier också vann sin match. Montpellier slutade trea i tabellen.

I botten blev det Albi som åkte ur. I övrigt gjorde Stina Blackstenius mål i dag, hennes 13:e i serien. Det gjorde att hon slutade fyra i den skytteliga som vanns av Ada Hegerberg på 31 mål.

I Tyskland blev det som jag anade. Ett sargat Wolfsburg ställde över många spelare, och föll således mot Bayern München med 2–1. Fridolina Rolfö satte Bayerns andra mål.

Därmed har Bayern inför slutomgången i praktiken säkrat andraplatsen i ligan, och spel i höstens Champions League. Personligen känner jag dock lite sympati med trean Freiburg, som ställdes mot det ”riktiga” Wolfsburg i båda sina möten med seriesegrarna.

Till Italien där en svensk i går kväll blev cupmästare. Fiorentina med Stephanie Öhrström i målet vann nämligen finalen mot Brescia med 3–1. Tungt för Brescia som förlorat titelmatcher två helger i rad.

I Spanien blir det en drömfinal i Copa de la Reina på lördag. Gårdagens semifinaler slutade nämligen med segrar för ligamästarinnorna Atletico Madrid och ligatvåan Barcelona. Barca behövde både förlängning och straffar för att vinna mot Bilbao.

Hos Barca visade Lieke Martens att hon fortfarande vet hur man sätter bollen i bortre hörnet.

Slutligen har det varit ett slags jippoomgång i den norska toppserien. En omgång där alla lag samlades på samma plats och spelade. Det är ett grepp som provats av svensk dambasket någon gång, men som då inte upplevdes som någon succé.

Toppserien har ju extremt dåliga publiksiffror, så det här var sannolikt ett försök att dra till sig uppmärksamhet. Från omgången noteras att Mimmi Löfwenius, som i veckan togs ut i det svenska U23-landslaget, blev målskytt när Lyn vann mot Grand Bodö.

På klippen ser man att det nästan inte var någon publik, trots den här ”storsatsningen”. Inte ens prestigemötet LSK–Avaldsnes 4–0 lockade några större åskådarmassor. Tvärtom ser det bara ut att sitta drygt 100 personer på läktarna.

När jag gick på låg- och mellanstadiet stod fotboll på programmet varenda rast. Lagen valdes ofta av två personer – förste- och andreväljaren. Efter att de valt några ”toppspelare” vardera var det inte ovanligt att någon av väljarna storsint sa den andre:

”Du kan ta klabbet.”

Klabbet var alltså de som ingen ville. I damallsvenskan har Rosengård och Linköping varit första- och andraväljare under några års tid. Näst i tur har Eskilstuna och Göteborg stått.

Sedan har övriga fått dela på ”klabbet”. Bland de som befunnit sig sist i turordningen märks Piteå IF. Talangfulla spelare från södra Sverige har inte varit speciellt intresserade av att flytta till en stad bara några timmars resa från polcirkeln.

Piteå har inte gnällt över situationen, utan anpassat sig. Dels har man blivit väldigt duktiga på att ta vara på lokal, norrländsk talang. Dels har man under Stellan Carlsson:s ledning skapat ett lagspel som bygger mer på gemensamt, stenhårt arbete än på individuell skicklighet. På så sätt har man klarat av att hantera att laget tappat toppspelare varje år.

Arbetssättet har funkat så bra att de tagit ett litet silver och två brons de senaste tre åren. Och i år har man alltså inlett med fem raka segrar, och leder alltså damallsvenskan med fem poängs marginal, trots att man i princip saknar stjärnspelare.

För tittar man på Piteås trupp innehåller den en landslagsspelare – Faith Ikidi. I övrigt har June Pedersen varit uttagen i den norska truppen några gånger på sistone, men jag kan inte se att hon spelat några landskamper på flera år.

Ingen av Piteås svenska spelare har ens varit i närheten av att få spela några landskamper. Och då var det ändå åtta svenskor i lagets senaste startelva i damallsvenskan.

I dag kommer Peter Gerhardsson att presentera sin nästa VM-kvaltrupp. Det blir väldigt spännande att se om han tagit intryck av Piteås framgångar, eller om deras spelare fortsatt får följa landslaget via tv.

Men känslan är att Gerhardsson har fått lite att fundera över de senaste veckorna. I hans förra trupp ingick exempelvis fem spelare från Linköping, en klubb som inte ens har lyckats ta hälften av det antal poäng Piteå samlat i vår.

Minst två av LFC-spelarna faller nu bort, gravida Hilda Carlén och skadade Lina Hurtig. Men även Anna Oskarsson och Marija Banusic borde hänga löst. Jag hade exempelvis gärna sett att Ronja Aronsson fick chansen på högerbacksplats i stället för Oskarsson.

I övrigt borde Gerhardsson känna lite lätt oro kring läget för hans forwards. Hurtig är alltså skadad, Montpellierduon Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson är mållös sedan förra landslagssamlingen, Banusic är formsvag och även Eskilstunaduon Mimmi Larsson och Loreta Kullashi har haft det tufft den senaste tiden.

Den enda som visar riktigt god form är Fridolina Rolfö, som ingick i förra truppen, men blev sjuk på matchdagen. Men Rolfö har ju mer använts som mittfältare än forward på sistone i landslaget.

Notering: Först uppgav jag felaktigt att Rolfö var skadad mot Ungern, men så var det ju inte.

Den damallsvenska toppstriden ser alltmer intressant ut. Piteå har ryckt åt sig en fempoängssledning efter fem omgångar, och det är bara just PIteå och Kristianstad som är obesegrade.

Jag har sett drygt 20 minuter vardera av tre olika matcher i omgången; LB 07–Linköping, Piteå–Hammarby och Kristianstad–Rosengård.

Jag såg de första 27 minuterna av LB–LFC i efterhand. Då hade jag med mig att LB officiellt vann avsluten mot mål med 5–0, vilket skapade en bild av ett odugligt LFC.

Fast jag tycker att Linköping stod för en pigg och aggressiv matchupptakt. Och efter att även ha sett höjdpunkterna från matchen så borde väl LFC bokförts för två–tre avslut mot mål?

Dock, när man inte längre orkade pressa LB högt tappade LFC. Och ju mer jag sett dem den här våren är min analys att lagets problem är att man har alldeles för dåliga passningsspelare i backlinjen. Nye tränaren Henrik Jensen har försökt hantera det genom att dra ner Kosovare Asllani så att hon får stå för en stod del av uppspelen. Det leder dock bara till att LFC tappar kvalitet högre upp i planen.

Som det är nu är det inte lätt att vara offensiv spelare i LFC, för de bollar som kommer bakifrån oftast håller alldeles för svag kvalitet.

Efter matchen var Asllani ovanligt självkritisk, mer än jag tror jag någonsin tidigare sett. Till Corren sa hon bland annat:

”Det värsta som finns är att förlora och jag kan inte ta att vi blir ett mittenlag. Det går emot allt jag står för. … Vi har satt oss själva i den här situationen. Men kanske ska vi kolla oss i spegeln och inse att vi kanske inte är bättre än så här. Men jag kan inte ta det. Det finns inte.”

Men som så ofta förr bjöd även Asllani på ett kontroversiellt uttalande. Hon sa så här:

”Vi ligger efter alla andra lag eftersom vi kastade bort fem månader i början av säsongen utan att göra någon nytta.”

Det var ju flera av er som inte trodde att spelarna hade något att göra med klubbens tränarbyte. Det här uttalandet säger väl i alla fall rätt mycket om vad lagets storstjärna tyckte om Marcus Walfridson.

Apropå LFC och tränare så är ju Henrik Jensen bara en provisorisk lösning. Man skall ha in en ny tränare/sportchef till sommare. Här känns ju Olof Unogård som ett glödhett namn. En arbetslös tränare som gjorde ett kanonjobb med knappa resurser i Hammarby. Det tipset bjuder jag på gratis…

Vidare till LB 07. Malmös andralag har helt klart inlett bättre än jag hade väntat mig. Kul. Nu är man ett av fyra lag som har sju poäng, vilket innebär att det är ungefär lika långt till en Champions Leagueplats som det är till nedflyttning.

I dag hann jag se den första halvleken av 15-matcherna. Jag valde att börja med 22,5 minuter Piteå–Hammarby och sedan slå över till Kristianstad–Rosengård.

Jag fick se ett Piteå som spelade sitt vanliga, fina andrabollsspel, och som är utmärkt på att komma runt på kanterna. Laget tog också ledningen på just en vunnen andraboll. De minuter jag såg kändes Piteå som det stabilare och bättre laget, även om Bajen inte var ofarligt.

Piteå tar med sig full poäng in i den spännande månad där man har bortamatcher mot Göteborg, Linköping och Kristianstad, samt bortamatch mot Rosengård. Kollar vi tabellen är det just de fyra lagen som återfinns på platserna två till fem.

Hammarby har nu fallit ner på den undre tabellhalvan efter den fina starten med två raka segrar i serieupptakten.

Slutligen kollade jag alltså en stund på dagens Skånederby. Under den perioden fick jag se ett Kristianstad som hade god kontroll på ett Rosengård där Caroline Seger inte kunde spela.

Rosengårds tränare Jonas Eidevall utropade tidigare i vår Glodis Perla Viggosdottir som damallsvenskans bästa huvudspelare. Jag undrar om inte Therese Ivarsson ändå är snäppet bättre. I varje fall vann Ivarsson duellen mot just Viggosdottir när Kristianstadsbacken konstnickade in 1–0-målet.

Under de dryga 20 minuter jag kollade på skakade jag återigen på huvudet över Ogonna Chukwudi:s jobb som forward. Hon verkar inte veta hur hon skall springa, och blev gång på gång avblåst för offside. Jag tänkte att ”hon måste ju snart flyttas ut på kanten”.

I den andra halvleken var det dock just en frispelad Chukwudi som iskallt gjorde 2–0-målet, sedan Nathalie Björn onödigt släpat ett par meter bakom övriga Rosengårdsbackar och upphävt offsiden.

En snabbkoll på övriga tre matcher så bestod de av viktiga segrar för Djurgården och Göteborg samt delad poäng mellan Eskilstuna och Växjö.

Av de matcherna lider man med Kalmar som ledde mot Djurgården, och hade poäng ända in i slutminuterna. Men det skall inte vara lätt att spela i allsvenskan.

För Djurgården lär segern alltså ha varit väldigt viktig. Laget hade tre raka förluster sedan premiärsegern mot Eskilstuna. Dessutom har man en långtidsskada på viktiga Malin Diaz, samt att kanadensiska Jenna Hellstrom har åkt hem till Kanada av personliga skäl, och inte verkar återkomma.

För Göteborg gjorde Julia Roddar ett riktigt högklassigt segermål:

Så några ord om elitettan. Den hyperjämna tabellen leds nu av skrällgänget Lidköping på 13 poäng, lika många som tvåan Kif Örebro och trean Kungsbacka. Lidköping vände 0–1 till 2–1 hemma mot Kvarnsveden samtidigt som Kungsbacka åkte på sin första förlust, borta mot Mallbacken.

Tabellen har delats på mitten, med sju lag som har allsvenskt avancemang inom hyfsat räckhåll och sju lag som är nära nedflyttningsstrecket.

Hilda Carlén

Nyss kom nyheten via TT att Hilda Carlén är gravid, och bara kommer att spela två damallsvenska matcher till innan hon tar mammaledigt.

Kul för Carlén, men högst besvärligt för Linköping som har lutat sig mot sin landslagsmålvakt den här våren. I nuläget är det den 21-åriga Lidköpingsprodukten Matilda Haglund som får det tunga ansvaret att vakta mästarinnornas mål.

Gissningsvis kommer LFC att ge sig ut på jakt efter ytterligare en målvakt. Men eftersom övergångsfönstret är stängt måste det i så fall vara en målvakt som just nu har amatörstatus.