Varför accepteras vissa typer av fusk?

För andra helgen i rad har mycket av eftersnacket till en damallsvensk omgång handlat om domarinsatser. Tråkigt. Men tyvärr tror jag att vi skulle kunna ha en sådan debatt efter varje omgång.

Som jag var inne på förra veckan tycker jag att domarnivån är för låg i våra högsta serier. Det är mer regel än undantag att man upplever att domaren har varit en av planens sämre aktörer när man varit på matcher i damallsvenskan eller elitettan. För egen del har det gått så långt att jag under en lång period undvikit att kommentera domarinsatserna eftersom det varken känns kul eller konstruktivt att gång på gång sparka på de som redan ligger. För så blir det.

Nu har dock ämnet blivit högaktuellt, därför har jag hakat på, och jag tycker att det är värt att kommentera lite till. Jag har exempelvis sett flera kommentarer om det bara är Rosengård som gnäller. Så är det förstås inte.

Det är mängder av tveksamma domslut som inte hamnar i fokus, på gott och ont. Att tveksamheter i Rosengårdsmatcherna får stor uppmärksamhet beror förstås på att Malmöklubben är den enda som har ett tillräckligt stort genomslag i media för att höras och synas.

Varför har då Rosengård störst genomslag? Vissa verkar tro att det handlar om någon form av konspiration. Glöm det.

Att Rosengård syns mest beror ju huvudsakligen på att medierna i Malmöområdet sett till omfång har den överlägset bästa damfotbollsbevakningen i landet. Händer något i Rosengårds matcher sprids det i många medier. Det är ju förstås i grunden väldigt bra, och inte något negativt.

Att man sedan kan tycka att flera av Malmöreportrarna är charmigt (eller ocharmigt) hemmablinda är ju en annan sak…

Om andra damallsvenska lag hade fått lika närgången mediebevakning som Rosengård skulle vi troligtvis ha kunna läsa i Stockholmsmedia om att Djurgården i går gick miste om ett till synes regelrätt segermål mot Eskilstuna.

För kolla bilden nedan. Johanna Rytting Kaneryd:s skott träffar Madeleine Stegius, som efter diskussioner mellan huvuddomare Pernilla Larsson och hennes assisterande bedöms vara offside. Men nog ser det väl ut som att Petra Johansson upphäver offsiden på Stegius?

Det här hände i minut 83, alltså nära slutet. Och om Djurgården hade vunnit skulle de varit uppe jämsides med Eskilstuna. Nu skiljer det fyra poäng.

Ett annat tveksamt domslut i helgen inträffade i matchen Kristianstad–Kif Örebro. Såg jag rätt blev Kristianstad där lurat på ett kvitteringsmål i 39:e minuten när Alice Nilsson jobbade fram bollen till Rita Chikwelu. På tv-bilderna är det svårt att se exakt vad som hände i Carola Söberg:s målområde. Men det verkar inte som att Söberg har kontroll på bollen, utan att hon fick en väldigt billig frispark när hon borde åkt på ett baklängesmål.

I det här fallet vann ju KDFF matchen ändå, så det blev inte matchavgörande.

Jag har ju skrivit om att jag tycker att domarna i damallsvenskan är fega när det gäller att döma straffar. Personligen vill jag att det skall bli många mål, därför ser jag hellre att domarna dömer en straff för mycket än en för lite. Ett undantag från den där regeln är mitt eget lag, mot dem ser jag helst att det aldrig utdöms några straffar överhuvud taget…

Eftersom jag vill se många mål tycker jag också att domarna tillåter för mycket ”fusk” från försvarsspelare. Som bekant tar ju spelarna till alltfler knep för att lura domarna.

Det knep som väcker hetast känslor är filmning, i varje fall här i Sverige. Att bli kallad ”filmare” är bland det värsta epitet en svensk fotbollsspelare kan få.

Jag gillar inte heller filmningar, utan jag tycker att det är ett otyg. Men under vinjetten ”otyg” placerar jag alla taktiska regelbrott. Fast det känner jag mig ibland rätt ensam om.

För en försvarsspelare kan hindra hundra målchanser genom att använda knuffar, lätta tröjdragningar, fasthållningar och stängningar utan att bli stämplad som fuskare – tvärtom kallas spelaren för smart och rutinerad. Eller finns det någon som känner till någon ”tröjdragare” eller ”knuffare”?

En forward däremot kan bli stämplad som fuskare bara genom att inte kämpa emot när någon försöker ge sig på en fällning. Hur blev det så? Varför är det allmänt accepterat med fuskande försvarare, men inte med fuskande anfallare?

Innan jag lämnar helgens damallsvenska omgång konstateras att seriefinalen sågs av 185 000 tittare på SVT – en väldigt bra siffra.

* Till landslaget. I dag har Peter Gerhardsson samlat sin första landslagstrupp i Kroatien.

✈️🚌 En lång resdag senare är vi framme i Kroatien! 🇭🇷 #viärsverige

A post shared by Swedish Women's National team (@swewnt) on

Igång på allvar! Förbundskapten Peter Gerhardsson höll idag sitt första pass nere i Kroatien ⚽️ #viärsverige

A post shared by Swedish Women's National team (@swewnt) on

Av den torftiga medierapportering som varit i dag antar jag att knappt några svenska journalister är på plats och följer laget. Hittills har jag nämligen varken sett någon artikel eller något tv-inslag, däremot har jag hört ett inslag från pålitliga Radiosporten. Men inte heller där får man några ledtrådar om hur laget skall spela. Förhoppningsvis blir bevakningen bättre ju närmare Kroatienmatchen vi kommer.

När det gäller spelarna kommer de till samlingen med olika saker i ryggsäcken. Från den franska ligan lär Stina Blackstenius ha packat ner ett gott självförtroende.

Hennes och Linda Sembrant:s Montpellier leder nämligen ligan med två raka segrar och hela 15–0 i målskillnad. Blackstenius har gjort tre mål på två matcher, men ligger ändå bara fyra i skytteligan.

Det har nämligen blivit hysteriskt mycket mål i serieupptakten. I skytteligan leder Ada Stolsmo Hegerberg på fem. På delad andraplats med fyra mål finns Ouleymata Sarr, som har gjort alla Lilles mål, och Paris FC:s Gaetane Thiney. Thiney spelar alltså i nya Paris FC, det handlar om det lag som tidigare hette Juvisy, men som numera är uppköpt av Paris FC.

Just Montpellier, Lyon och just Paris står på full poäng efter två omgångar. Emma Berglund:s PSG har en seger och ett kryss, svenskan har spelat full tid i båda matcherna.

I Tyskland har Fridolina Rolfö startat båda matcherna för Bayern München, men hon har inte haft någon utpräglad forwardsroll, utan har mer agerat mittfältare. Som sådan stod hon för ett tungt bolltapp i lördags, ett bolltapp som ledde till Freiburgs segermål när Bayern föll med 1–0. Se höjdpunkter från den matchen här.

Både Rolfö och Amanda Ilestedt blev utbytta i helgens omgång. För Ilestedt och Turbine Potsdam blev det dock seger, laget är en av fyra fullpoängare efter två omgångar. Övriga är Freiburg, Frankfurt och Wolfsburg.

I Wolfsburg har Nilla Fischer spelat 90 minuter i båda matcherna. Hennes lag har hållit nollan och gjort tio mål framåt, så Fischer lär precis som Blackstenius ha gott självförtroende med sig till Kroatien.

På sistone har Fischer också förlängt sitt kontrakt med Wolfsburg till att gälla ända fram över säsongen 2020. Hon har alltså inga tankar på att trappa ner satsningen ännu på några år. När hon gör det kanske hon avslutar karriären på Nillavallen i Verum.

* Det är ju väldigt spännande att se hur Gerhardsson tänkt sig sitt landslag. Även Danmark har en ny förbundskapten. Men där råder en annan typ av spänning. För där fortsätter konflikten mellan spelarna och förbundet. Inga spelare dök i dag upp till första samlingen efter EM.

* Även i England är det en konflikt som står i fokus. Där rullar frågan om huruvida förbundskapten Mark Sampson agerat rasistiskt vidare. Förbundet har friat Sampson, men nu skall frågan upp på parlamentsnivå.

 

Engagemang, fula tilltag och guldfirande

I dag har Eskilstuna hängts av från toppstriden, Djurgården har lämnat bottenstriden och Vittsjö har lämnat nedflyttningsplatsen.

Jag hoppade mellan dagens tre matcher på damallsvenskan.tv. Men innan jag ger mig in på lite tankar om det jag sett något annat.

Jag såg i en kommentar på en av de andra bloggarna att man konstaterade att en mycket stor andel av er som förekommer i kommentatorsfältet på de olika damfotbollsbloggarna är LFC-supportrar.

Det är en spaning som jag också har gjort, och som jag funderat lite över. Det är ju inte helt logiskt, eftersom det är andra klubbar som har det största publiksnittet. Det borde ju finnas flest Eskilstuna- och Piteåsupportrar, ändå gör de supportergrupperna nästan inget väsen av sig.

Dessutom har ju Rosengård ungefär lika stort stöd som Linköping. Men kanske är det så att Linköpings supportrar är de mest engagerade. Eller så har de andra supportrarna andra forum än bloggarna för sina diskussioner.

Dagens mest intressanta match ut toppsynpunkt var förstås Rosengård–Eskilstuna. Av det jag såg var hemmalagets 1–0-seger helt i sin ordning, även om gästerna gjorde en rätt bra andra halvlek.

Dock orkade Eskilstuna inte få till någon riktigt desperat kvitteringsjakt. Kanske hade det med ork att göra. Om jag varit Unitedsupporter hade jag i alla fall funderat över varför två av lagets backar drabbades av kramp.

I Rosengård tyckte jag att det var tydligt att Lieke Martens har lämnat ett stort hål efter sig, ett hål som Caroline Seger inte lär ha kapacitet att fylla. Ansvaret för att täcka den kreativitet man tappat med Martens lär behöva spridas på flera spelare, i första hand sannolikt Anja Mittag och Sanne Troelsgaard. Mittag är ännu långt ifrån den nivå hon höll när hon lämnade för PSG för två år sedan.

Seger är också sämre än hon var för något år sedan. Hon kommer från ett svagt EM och jag var inte imponerad av hennes damallsvenska comeback. Visst skötte hon som vanligt sig i det bollvårdande passningsspelet. Men hennes bidrag i offensiven var högst begränsat. Och i defensiven såg hon stundtals lite trög ut. Hon har mycket att bevisa framöver.

Apropå Seger var hon inblandad i en mycket intressant situation med Petra Johansson. Det var precis framför Rosengårdsbänken, där alla blev galna. Från tv-bilderna tyckte jag att det såg ut som att Seger sprang in i axeln på en stillastående Johansson. Jag såg ingen rörelse från Eskilstunaspelaren.

Kanske att jag hade haft en annorlunda uppfattning om jag sett situationen från en annan vinkel, exempelvis den Rosengårdsbänken hade. Men av det jag sett kändes det som en situation där Seger hade fått en offensiv foul om det varit basket.

Matchens resultat innebär att Eskilstuna nu sannolikt bara kan drömma om spel i Champions League nästa år. De är nu åtta poäng bakom Rosengård och risken är uppenbar att det inte ens räcker med full poäng i de tio sista omgångarna för United. Rosengård har ju bara tappat just åtta poäng på de tolv omgångar som spelats.

För topplagen Linköping och Rosengård väntar däremot en spännande period där de båda möts i cupfinalen nästa söndag och i damallsvensk seriefinal om tre veckor. Utifrån den damallsvenska upptakten kan det bli intressanta matcher.

Kanske får vi se någon sådan här godbit då…

Djurgården lämnade bottenstriden genom att vinna i Kristianstad. De perioder jag såg av matchen var hemmalaget minst lika bra, spelmässigt sett. Det såg ut att bli oavgjort.

Segermålet dröjde nämligen till den 90:e minuten och var en gåva från hemmalaget, där Hanna Sandström nickade ett Djurgårdsinlägg i den enda riktning hon inte skulle nicka. Mia Jalkerud tackade och avgjorde.

Den spaning jag gjorde från matchen var att Johanna Rytting Kaneryd bara blir bättre och bättre. Hon är en bolltrygg och kreativ spelare som börjar bli redo för ett test i landslaget. Vågar man hoppas att hennes namn är med på Peter Gerhardsson:s lista nästa måndag?

I streckmatchen i botten kopplade Vittsjö ett tidigt grepp på Kvarnsveden genom en fin hörnnick från Lisa Klinga. Matchen i matchen var mellan skytteligans etta Tabitha Chawinga och tvåan Linda Sällström. Båda skulle också komma med i protokollet. Sällström på en säker straff i den andra halvlekens upptakt, medan Chawinga nickade in ett tröstmål på slutet.

Eftersom nästan alla lag är inblandade i bottenstriden spelas många matcher av intresse för kampen kring nedflyttningsstrecket. På onsdag är förstås Göteborg–Hammarby en hyperviktig match. Samma dag är det derby mellan Vittsjö och Kristianstad. Vinnaren i den matchen skaffar sig lite andrum.

I dag har det även spelats flera matcher i elitettan. Och som vanligt i år jublas det mest i Småland. Både Växjö och Kalmar vann nämligen. Däremot försämrade Kungsbacka sina chanser till uppflyttning genom 1–0-förlust borta mot Mallbacken.

I botten klev Böljan upp över nedflyttningsstrecket på bättre målskillnad än Sundsvall och Östersund.

Den damallsvenska seriefinalen kommer alltså allt närmare. I Norge var det seriefinal i torsdags. Där vann LSK med 1–0 mot Avaldsnes efter segermål från Silje Blakstad. Höjdpunkter från den matchen ser du här:

Under EM var det upprört i det svenska laget sedan en italiensk spelare hade dragit Kosovare Asllani i håret.

En liknande förseelse gjordes i förra veckan i amerikanska NWSL. Det var Tyler Lussi som drog Danielle Colaprico i håret, och sedan trampade på Colapricos arm. Lussi kom undan utan varning.

Som skrevs i en kommentar här på bloggen så är det där ju vansinnigt fult – och farligt. Den typen av förseelse kan leda till riktigt allvarliga skador, det kan till och med vara livsfarligt.

Hoppas verkligen att NWSL:s disciplinnämnd kliver in och ger Lussi ett riktigt kännbart straff. För det här är ju inte acceptabelt:

I morgon är det final i F19-EM. Klockan 20.15 sänder Eurosport 2 matchen Spanien–Frankrike, en drabbning som borde kunna bli både spännande och välspelad.

Slutligen så pågår guldfirandet fortfarande i Nederländerna. I går firades Danielle van de Donk så här i sin födelseort Valkenswaard…

…och i dag uppvaktades förbundskapten Sarina Wiegman i sin hemstad:

Eriksson lämnar LFC – klar för Chelsea

Magdalena Eriksson

Nu händer det saker i de damallsvenska topplagen. Alldeles nyss presenterades Magdalena Eriksson som nyförvärv av Chelsea, där hon blir lagkompis med Hedvig Lindahl.

Och tidigare under dagen har Rosengård värvat Glodis Perla Viggosdottir från Eskilstuna.

Det här är förstås två blytunga tapp från Linköping och Eskilstuna. Jag tänker både sportsligt, där båda är nyckelspelare, och vid sidan av planen. Både Eriksson och Viggosdottir har känts som väldigt viktiga personligheter i respektive trupp. Båda känns som såväl vinnarskallar som glädjespridare, vilket är två egenskaper som inte alltid funkar ihop.

Här är en liten kommentar från Eriksson:

Det är med en blandning av förväntan och vemod som jag skriver detta meddelande. Idag blev det alltså offentligt. Jag lämnar LFC för spel i Chelsea FC de kommande 2 åren. Först och främst vill jag tacka Linköpings FC för de 4,5 år jag varit i klubben. Jag kom till klubben som en oerfaren 19-åring, men när LFC tog mig under sina vingar formades jag till ett fullblodsproffs. En proffsigare och bättre miljö för en ung fotbollstjej är svår att hitta. Jag vill tacka alla ledare jag haft och spelare jag spelat med för den här tiden, jag kommer alltid bära med mig dessa år och alla upplevelser vi har varit med om tillsammans. Jag vill tacka alla ni som tagit er ner till Linköping Arena och framförallt Lejonflocken, ert stöd har betytt så mycket. Jag vill önska klubben ett stort lycka till i framtiden, jag kommer följa och heja på er! Nu känner jag mig så redo för att ta nästa steg i min karriär, och att det steget blir till just Chelsea FC känns helt fantastiskt. Chelsea imponerade på mig med sin proffsiga miljö och inställning till fotboll. Där kommer jag få de allra bästa förutsättningarna att fortsätta utvecklas som fotbollsspelare. Nu är det fullt fokus på EM som gäller och alla utmaningar som väntar där. Jag hoppas ni alla kommer följa oss och stötta från TV-sofforna! Heja Sverige! 💛💙

A post shared by Magdalena Eriksson (@magdalenaeriksson20) on

Korta tankar kring damallsvenska nyheter

Mitt fokus är för tillfället väldigt mycket inriktat på EM. Men under fredagen kom ett par intressanta nationella nyheter som kan vara värda några ord.

Först meddelade Eskilstuna United att tränare Viktor Eriksson lämnar klubben efter den här säsongen. Då kommer han att ha jobbat elva år i föreningen. Elva år där man lyft verksamheten rejält.

Sedan har Linköping presenterat två värvningar på två dagar. Först Nicoline Sörensen i torsdags och så Anna Oskarsson under fredagen.

Man hade ju kanske trott att Kosovare Asllani skulle vända hem till LFC efter EM. Men de här båda värvningarna antyder väl att Linköping borde närma sig fullsatt på lönelistan nu. Fast å andra sidan finns ju risken att LFC tappar några av sina EM-spelare nu i sommar, om de gör succé.

Exempelvis skulle ju Jessica Samuelsson och Claudia Neto platsa i de flesta internationella storlag.

När det gäller nyförvärven har jag dålig koll på Sörensen. Oskarsson såg jag däremot ofta i Jitex. Det är en spelare jag har blandade känslor inför.

Anna Oscarsson

Hon har ju en härlig inställning, spelar alltid med skön energi. Men jag tyckte ändå att hon var lite överskattad. För tyvärr upplevde jag ofta såväl hennes passningsspel som hennes inlägg som onödigt slarviga. De var långt ifrån den kvalitet jag vill se hos en talang som nämns som potentiell A-landslagsspelare.

Tyvärr fick jag inte tvätta bort den bilden efter U20-VM i höstas heller. Men kanske att Oskarsson har förbättrat kvaliteten på sina bollkontakter, för hon har ju fått mycket beröm för sin vårsäsong i Hammarby. Det blir spännande att se om hon kan ta några kliv nu när hon hamnar hos de svenska mästarinnorna.

Det blir även intressant att se hur Hammarby agerar. Tabelläget är ju sådant att man snarare behöver bredda truppen än tappa spelare.

Noterbart kring den damallsvenska bottenstriden är ju att Lisa Dahlkvist i torsdags aviserade att hon kanske kommer att lämna Örebro i sommar. Där snackar vi dråpslag. Även om hon kanske inte storspelat under våren skulle hon lämna en jättelucka efter sig. En lucka som skulle göra det väldigt tufft för Örebro att ta sig upp över nedflyttningsstrecket i höst.

Andersson – en mycket överraskande uttagning

Pia Sundhage har nyss tagit ut truppen till landskamperna mot USA och Skottland. I den saknas vårens hetaste spelare Marija Banusic. Däremot har Örebros Fanny Andersson fått plats.

Uttagningen av Andersson var en jätteskräll. Att Sundhage tar ut två centrala mittfältare från det lag som ligger tabelljumbo i damallsvenskan är ju faktiskt anmärkningsvärt.

När det gäller Andersson skall det direkt sägas att jag inte sett henne tillräckligt för att göra en riktig analys. Jag har sett henne på tv, då har jag tyckt att hon är en ok spelare – men inte mer än så.

Det är första gången någonsin Fanny Andersson ingår i landslagstruppen. Bland de 24 spelarna finns det ytterligare två som ännu inte spelat någon A-landskamp, det handlar om Emelie Lundberg och Tove Almqvist.

Uttagningen av Almqvist gillar jag. Hon är en spelare som kan göra skillnad i matcher, alltså perfekt att ha som inhoppare. Att Lundberg är tillbaka är inte oväntat eftersom Zecira Musovic har darrat lite under våren. Jag hade förstås hellre sett Jennifer Falk, men vet inte hur illa det är med hennes hjärnskakning. Eftersom redan Hedvig Lindahl är satt ur spel hade det kanske inte varit så smart att ta ut ytterligare en målvakt som riskerade att inte kunna spela.

Utöver Musovic har för övrigt även Katrin Schmidt fått lämna från Kanadatruppen.

I övrigt noteras att Sundhage inte har någon stor förkärlek till dagsform. Glödheta duon Malin Diaz och Marija Banusic har inte fått förbundskaptenens förtroende. Det tycker jag utan tvekan att de borde ha fått.

Däremot finns den i Eskilstuna bänkade Hanna Glas fortsatt med. Jag har skrivit det förr, och gör det igen, jag tycker att Elin Rubensson borde vara det självskrivna alternativet till Jessica Samuelsson på högerbacken.

Det som förvånar mig lite är att det nu finns en hel hög rätt jämna och till spelstilen liknande centrala mittfältare i truppen. Jag tänker på Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Petra Andersson, Josefin Johansson och Hanna Folkesson. Jag tycker nog att Sundhage borde ha nöjt sig med två eller tre av nämnda fem för att göra plats för Banusic och Diaz.

Tillagt i efterhand: Ser nu i GP att Elin Rubensson trots allt verkar vara uttagen som ytterback och inte mittfältare. Det är alltså nio backar i truppen.

Det om landslaget.

I damallsvenskan händer det grejer. Vi har nu Eskilstuna United i topp, vilket är väldigt kul av flera skäl. Bland annat för att United har störst publikstöd i serien och för att det alltid är roligt när det inträffar positiva skrällar.

I nuläget känns det faktiskt som att Eskilstuna kan hänga med i toppen ett bra tag. I varje fall våren ut. Man har ju nämligen hittat bra balans i laget.

Eskilstuna är för övrigt även väldigt bra på att fira segrar. Så här firade de helgens seger i Göteborg:

När jag ändå är inne på firande är det lätt att glida över på matchen Linköping–Rosengård. Där gav Malmölaget snabbt alla tvivlare svar på tal. Jag hade inte tid att kolla speciellt koncentrerat på matchen.

Men den känslan jag fick var att Linköping aldrig var riktigt nära, utan att Rosengård var bättre på det mesta i lördags.

När Ella Masar McLeod publicerade ett klipp från Rosengårds firande passade hon på att kommentera artikeln i Dagens Nyheter om missnöjet med tränare Jack Majgaard Jensen.

I övrigt i damallsvenskan fortsätter Tabitha Chawinga att bära Kvarnsveden. Man har ju hört att toppklubbar i Frankrike och Tyskland ligger på hårt för att få köpa loss den damallsvenska skytteligaledaren. Det är lätt att förstå varför när man ser Chawinga springa rakt igenom de damallsvenska försvaren.

Kollar man in tabellen är känslan att trion Eskilstuna, Linköping och Rosengård kommer att glida ifrån, och lägga beslag på de tre topplaceringarna. Sedan är Piteå ganska klar fyra och Göteborg lika klar femma.

Just nu ligger Vittsjö på sjätte plats, och där tror jag nu att de även kommer att sluta. De har ett bra försvarsspel, flera blixtsnabba kontringsspelare plus några bra passningsfötter som kan sätta upp kontringarna. Jag tror att Vittsjö slipper undan nedflyttningsstrid i höst.

Fast säker kan man ju inte vara. Alla lag från femman Göteborg känns ju faktiskt just nu indragna i den jämna bottenstriden.

Av lagen på undre halvan visade LB07 kvalitet när man vann mot Djurgården trots en ganska lång skadelista. Starkt.

Innan jag lämnar Sverige konstateras att Växjö DFF fortsätter att imponera stort i elitettan. Anna Anvegård gjorde alla tre målen när AIK bortabesegrades med 3–1. Vinner Växjö även Smålandsderbyt mot Kalmar på lördag gör nog klubbledningen bäst i att börja dra upp planerna för damallsvenskan nu direkt.

Bredvid Växjö gör även Assi en fantastisk vår. Sex raka segrar och 18–3 i målskillnad är otroligt imponerande av en nykomling. I de kommande sex omgångarna sätts Assi på prov på riktigt. Där väntar i tur och ordning Umeå, Mallbacken, Kungsbacka, AIK, Kalmar och Växjö. Det skall bli väldigt spännande att se hur Assi tar sig genom den tuffa perioden.

Så en liten kort utlandsgenomgång. I Frankrike vann alltså Lyon cupfinalen efter straffläggning. Se alla straffarna här:

Jag vet inte om det var någon större tröst, men PSG och Cristiane gjorde i alla fall matchens klart läckraste mål:

Apropå Frankrike har Lyon nu presenterat sin nya manager. Det blir Reynald Pedros som tar över i sommar.

Så till Tyskland, där Bayern München tog andraplatsen och därmed får spela i Champions League till hösten.

I övrigt noteras i sluttabellen att Potsdam och Freiburg var årets stora skrällar. Trean Potsdam ledde ju vintertabellen, men tappade på våren. Fyran Freiburg har helt klart närmat sig storlagen. Man har en ung och intressant trupp och kan kanske till och med utmana om titeln framöver.

Besvikelsen var väl klassiska Frankfurt, som slutade femma. De hade 17 poäng upp till segrande Wolfsburg och hela tio poäng till Freiburg på fjärdeplatsen.

I skytteligan vann dock Frankfurt. Mandy Islacker var med sina 19 mål överlägset bäst. Tvåa med 14 mål, kom Bayerns Vivianne Miedema, som för övrigt aviserat att hon skall ha ny klubb i höst. Som trea och fyra slutade Freiburgduon Hasret Kayikci (12) och Lina Magull (11).

I Spanien blev gick Atletico Madrid igenom ligan utan förlust. Eftersom Barcelona föll mot Levante i sista omgången vann Madrid guldet med tre poängs marginal. De firades av en härligt stor hemmapublik i helgen. Jag får faktiskt ståpäls av den underbara inramning som är kring matchen. Kolla själva:

Slutligen till Island, där Icelandair har tagit fram en läcker reklamfilm inför sommarens EM-slutspel. Den är väl värd att titta på.

Händelserika veckor där Eskilstuna fått ett lyft

Det har hänt rätt mycket under de drygt två veckor jag varit i bloggdvala. Innan jag tänkte göra en liten genomgång av en del av allt som hänt så måste jag ju passa på att tacka för alla krya på dig-hälsningar.

Månadsskiftet april/maj brukar alltid vara en jobbig period, men totalt sett har det ändå gått bra i år. Och jag har sett rätt mycket damfotboll på olika nivåer de senaste veckorna.

Jag har även noterat att damfotboll.com har dragit igång i tysthet. Konstigt att de inte försökt göra någon större reklam för sin återstart. Jag antar att det är samma folk som står bakom sidan som tidigare. Men jag är inte säker, för deras redaktionsruta har vissa luckor…

Redaktionsruta för damfotboll.com

Kul ändå att rapporteringen om damfotboll blir bredare. Det behövs.

Tyvärr har rapporteringen innehållit några tunga skaderapporter de senaste dagarna. Både Kvarnsvedens målvakt Lina Lundqvist och Eskilstunas ytterback Annica Svensson har drabbats av korsbandsskador och har spelat färdigt för i år.

Det är självklart tråkigt för båda spelarna och deras klubbar. Värst är det ändå för Kvarnsveden som redan tidigare drabbats av en tung korsbandsskada i defensiven, lagkaptenen och mittbacken Denise Sundberg drabbades ju innan seriestarten.

Jag noterar att det är krisrubriker i lokaltidningen i Borlänge. Artiklarna om krisen är dock plus-låsta, så jag kan inte se exakt vad som sägs.

På skadefronten har även vår landslagsmålvakt Hedvig Lindahl dragit på sig en fingerskada som håller henne borta ett tag. Det är bara att hålla tummarna för att det inte är något som gör att Lindahl kommer till EM med begränsad matchvana.

Kollar vi på tabellen i damallsvenskan börjar den ”ordna till sig”. När alla lag hade spelat fyra matcher började det se ut som jag tippade inför seriestart. De sex lag jag tippade på övre halvan låg just på övre halvan.

I toppen hackar storfavoriterna Rosengård något. Även Linköping har hackat, men har ändå lyckats krångla sig ur problemen och står på full poäng. Topplagen hackar dock inte lika mycket som damallsvenskan.tv, som startat med högst varierad kvalitet. Bland annat fick inte vi som inte kunde ta oss till Kristianstad i lördags fick se den andra halvleken. Inte ens på höjdpunkterna framgår det hur dramat avgjordes.

Känslan från det jag sett av LFC är att laget är väldigt beroende av att ha Marija Banusic på planen. Utan henne saknas rätt mycket spets.

Banusic bör vara en av flera svenska forwards som ställer till problem för Pia Sundhage för tillfället. Jag skriver bör, för vi vet ju att vår förbundskapten oftast prioriterar erfarenhet och kontinuitet framför stark form.

Men Sundhage borde ha blivit rätt fundersam när hon satt på Tunavallens läktare för två veckor sedan. Då fick hon se hur Eskilstunas tränare Viktor Eriksson petade landslagsspelarna Hanna Glas och Olivia Schough till förmån för andra svenska spelare, samt hur även Rosengårds landslagsduo Hanna Folkesson och Lotta Schelin började på bänken.

Dessutom fick Sundhage se Zecira Musovic darra en aning. Sedan Musovic blev landslagsspelare har hon haft det rätt jobbigt. Det var logiskt att världsmålvakten Erin McLeod vaktade Rosengårds mål mot Göteborg förra helgen. För Musovic var det förstås inte jättebra att McLeod höll Malmölagets första nolla för säsongen.

Matchen Eskilstuna–Rosengård var förresten väldigt intressant. Jag tyckte att Eskilstuna såg rätt svaga ut i de två första omgångarna. Men mot Rosengård föll bitarna på plats, tränare Eriksson hittade sitt lag. Sedan var segern lätt tursam, för det andra målet borde nog ha dömts bort för knuff. Jag lämnar en liten brasklapp eftersom det inte går att se hur Mimmi Larsson hamnar i ryggen på Musovic.

Intressant annars att Eskilstunas aggressiva press avslöjade brister i Rosengårds backlinje. När Rosengårdsbackarna var satta under press hackade lagets spel rätt rejält. Jag rekommenderar att fler lag satsar på att pressa backlinjen när de möter Rosengård.

För Malmölagets styrka ligger högre upp i planen. Och ger man Rosengård tid i speluppbyggnaden, som Göteborg gjorde förra helgen, har Malmölaget fantastiska kvaliteter. Även på Tunavallen skapade Rosengård gott och väl lägen för att göra fyra–fem mål. Ändå kändes det inte riktigt farligt.

Skillnaden låg i offerviljan. Eskilstuna var berett att offra rätt mycket för att vinna matchen, medan Rosengård var rätt håglöst, och inte såg ut att vara berett att ta några blåmärken. Om Eskilstuna fortsätter att hitta den intensitet och aggressivitet som man hade mot Rosengård kan man faktiskt hänga med i toppen länge.

Tillbaka till Sundhage och hennes dilemman. Forwardssidan känns ju hyperintressant för tillfället. Lotta Schelin har fortsatt se rapp ut efter sin skadefrånvaro. Under lördagen gjorde Stina Blackstenius fyra mål i den franska ligan, och Olivia Schough blev tvåmålsskytt när Eskilstuna vann borta mot LB07. Dessutom är Fridolina Rolfö tillbaka i spel i Tyskland.

Sedan har vi Banusic som leder skytteligan i damallsvenskan med fem gjorda mål på drygt två spelade matcher och i Göteborg fortsätter Pauline Hammarlund att producera.

Lägg till de två som varit allra hetast de senaste 14 dagarna, Eskilstunas Malin Diaz och Mimmi Larsson. Larsson är grymt stark för tillfället. Det känns lite som att hon bara springer rakt igenom motståndarlagen, och att hon nästan skapar sina chanser på egen hand.

Och vad skall man säga om Diaz? Sedan Diaz blev forward har hon gjort ett jättelyft. Just nu tycker jag att hon är seriens bästa spelare. Det lilla jag såg av lördagens match ägde hon planen. Det blir inte lätt för Sundhage att välja två forwards till de kommande matcherna…

Men det finns fler intressanta spelare i Eskilstuna. En är Nathalie Björn – en spelare jag faktiskt inte sett live sedan 2014.

Nathalie Björn

Jag har försökt närstudera Björn under de senaste matcherna, för jag ser henne som en tänkbar svensk vänsterback i EM. Hon fyllde 20 för någon vecka sedan – grattis. Därmed borde hon kunna vara aktuell för spel i Pia Sundhage:s landslag, där det ju finns en oskriven 20-årsgräns.

Jämför man Björn med Jonna Andersson är Eskilstunaspelaren en klart bättre fotbollsspelare. Med det menar jag att hon är tryggare med bollen och har ett bättre passningsspel. Så om Sverige skall kunna föra matcher i EM måste nog Björn starta.

Hoppas Björn får chansen att visa upp sig i någon av matcherna i juni. Då får vi även se hur hon klarar defensiven, för där sätter jag fortfarande ett frågetecken. Det ser ut som att hon blir lite passiv ibland.

Tillbaka till damallsvenskan. Bakom LFC, Eskilstuna och Rosengård spelas under söndagen ”matchen om fjärde plats” mellan Göteborg och Piteå. I Göteborg älskade jag att Stefan Rehn visade modet och lät Felicia De Feo starta mot Vittsjö häromveckan.

Felicia De Feo

De Feo är född 2001 och fyllde nyligen 16 år. Där har vi en härligt respektlös talang.

Innan det är dags för en liten internationell koll noteras att Växjö fortsätter att jogga sig igenom elitettan. De har fem raka segrar nu. De kommer sannolikt att slåss om de damallsvenska platserna i första hand med IFK Kalmar och AIK. Möjligen kan Umeå och kanske, kanske även Assi blanda sig i striden.

I botten tog Hovås Billdal nyligen en efterlängtad poäng. Och under lördagen såg jag Sundsvall ta sin första poäng genom 2–2 borta mot Holmalund. Därmed är Mallbacken numera seriens enda nollpoängare. I dagens match i Alingsås hade Sundsvall lite otur. Det var inte orättvist med oavgjort, men det hade inte heller varit orättvist om gästerna tagit alla poängen.

Därmed dags att gå utomlands. Jag börjar på Wembley där det hade sålts över 30 000 biljetter till FA-cupfinalen mellan Manchester City och Birmingham redan för två veckor sedan.

I dag spelades matchen inför 35 271 åskådare, och Kosovare Asllani blev cupmästarinna i kavaj. Hon ingick nämligen inte i matchtruppen när City vann med 4–1 i en match som i praktiken var avgjord redan före paus. Här ser vi Carli Lloyd nicka in 3–0-målet när Birminghams tyska målvakt Ann-Katrin Berger var ute och hängde tvätt:

I Frankrike var det toppmöte i dag, där klara ligamästarinnorna Lyon vann med 3–0 mot PSG efter ett mål vardera av Lyons tre forwardsstjärnor Ada Hegerberg, Eugenie Le Sommer och Alex Morgan. Resultatet innebär att PSG måste vinna Champions League för att spela i turneringen till hösten.

Svensklaget Montpellier vann nämligen samtidigt med 10–0 mot Soyauex och säkrade därmed andraplatsen i franska ligan. Som nämnts gjorde Stina Blackstenius fyra av målen.

I Italien säkrade Fiorentina och Stephanie Öhrström ligatiteln förra helgen. Grattis.

Till Tyskland. Där kan Wolfsburg i dag säkra ligatiteln i den näst sista omgången via poäng borta mot Freiburg. Det är en match som sänds på DFB-tv klockan 14.00. Den senaste matchen jag försökte se på DFB-tv var geoblockad. Jag vet inte om det är något nytt, eller om det var ett misstag. Men möjligen går det att se Nilla Fischer bli ligamästare på länken ovan.

Guldstriden är ju dock redan i praktiken avgjord. Så den match som egentligen är mest intressant i dag 14.00 är ju matchen om andraplatsen mellan Potsdam och Bayern München. Där har Potsdam en poängs försprång inför den inbördes matchen.

Apropå Tyskland spelar deras F17-lag EM-final mot Spanien i dag 18.15. Den matchen sänds av Eurosport 1. I Spaniens liga var det toppmöte mellan Barcelona och Athletico Madrid under lördagen.

6 268 åskådare såg lagen spela 1–1, ett resultat som innebär att båda klubbarna står på 75 poäng inför sista omgången. Obesegrade Athletico har dock guldet i sin hand, då de leder tabellen på inbördes möte.

Apropå Barcelona offentliggjorde de härom dagen att de skall starta ett lag i USA:s liga NWSL. Kul.

Orlando spelar redan i NWSL. Marta gjorde sitt första mål för dem förra helgen. Det såg ut så här:

Tyvärr kommer jag att avsluta det här inlägget med något tråkigt – en riktig skandal i Asien. Där röstades Australiens Moya Dodd under udda omständigheter bort från sin plats i Fifas ledning.

Varje världsdel måste rösta in en kvinna, och Asiens plats går nu till Mahfuza Kiron från Bangladesh – en kvinna med högst begränsad kunskap om damfotboll. Kiron verkar exempelvis inte veta vilka som är världsmästare:

Reaktionerna lät inte vänta på sig:

Så här kommenterade Dodd själv det anmärkningsvärda valet:

Ett litet livstecken

Det har gått ett tag sedan förra inlägget. Det finns flera skäl till det, ett viktigt är kraftlöshet på grund av björkpollen.

Jag har inte ork att sätta ihop något längre inlägg nu heller. Men klart är att jag fått hålla mig inomhus den den senaste tiden och därmed kunnat se det mesta som har gått att se på damallsvenskan.tv. Och jag har gjort några spaningar som jag tänker utveckla närmare framöver. Ett smakprov är att jag just nu tycker att Eskilstuna har Sveriges bästa forwardspar.

Överhuvud taget borde forwardsfrågan ge Pia Sundhage huvudvärk för tillfället. För om vår förbundskapten tog hänsyn till dagsform borde pånyttfödda Malin Diaz samt Mimmi Larsson och Marija Banusic stå väldigt högt upp på listan.

Jag återkommer till det ämnet och många fler när björkpollenhalterna börjar minska, vilket borde vara ganska snart. Vi hörs.