Stark seger med 3–1

Jag har inte sett matchen speciellt koncentrerat, och har inte heller så mycket tid att skriva. Men Sverige vann med starka 3–1 mot Kanada efter svenska mål av Mimmi Larsson, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius samt av Janine Beckie för Kanada.

Jag fick igång förbundets sändning just innan matchuret hade nått 30 minuter. Av det jag såg tyckte jag att målskytt Rolfö utmärkte sig i det svenska laget. Hon hade en central roll i ett spelsystem som absolut kan skrivas 3–4–3, som landslagsledningen gjorde inför matchen. Bäst beskrivs det nog dock som 3–4–1–2.

I förra inlägget skrev jag att Kanada numera har ett lag som kan föra matcher. Det var väl kanske ingen fullträff. För Sverige vann den här matchen på att det kanadensiska laget spelade med mycket hög risknivå på egen planhalva. Både Rolfös 2–1- och Blackstenius 3–1-mål kom efter att Kanada gjort bort sig i uppspelsfas.

Lite tankar inför Sverige–Kanada

När det här inlägget skrivs har matchen mellan Sverige och Kanada startat, och står 0–0. Det kom ett sent besked från Svenska Fotbollförbundet att de skall sända matchen här, vilket har gjort att jag har uppdaterat det förra inlägget.

Dock funkar inte sändningen ännu, man hänvisar till problem med att få över bilderna från Lissabon till Sverige.

När den svenska startelvan presenterades var den uppsatt som 3–4–3 med Mimmi Larsson som toppforward, något som känns spännande. Elvan i sin helhet var formerad så här: Hedvig LindahlAmanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonHanna Glas, Elin Rubensson, Caroline Seger, Jonna AnderssonFridolina Rolfö, Larsson, Sofia Jakobsson.

Klart är att Kanada är det på pappret tuffaste motståndet i gruppen. Efter två raka OS-brons är man uppe på femte plats på världsrankingen, medan Sverige numera återfinns på tionde plats. När lagen möttes förra året i Trelleborg var det Kanada som drog det längsta strået och vann med 1–0. På lagens tio senaste möten har Kanada fem segrar och Sverige tre – två matcher har slutat med kryss.

Det kanadensiska laget leds ju inte längre av John Herdman, men det är han som byggt det lag och spel som gjort Kanada till en verkligt tuff utmanare i världstoppen. Innan Herdman tog över var kanadensiskorna ett lag som levde på fysik – och på Christine Sinclair.

Nu har danske Kenneth Heiner-Möller tagit över ett lag som fortfarande innehåller såväl Sinclair som god fysik. Men man har även adderat ett stort mått spelskicklighet. Numera har Kanada kapacitet att föra matcher.

Kollar man in spelarprofiler är det förstås 34-åriga Sinclair som är den stora stjärnan. Trots att hon har gjort fantastiska 169 mål och 53 assist på 262 landskamper skulle jag säga att hon är underskattad. Sinclairs namn nämns exempelvis sällan när världens bästa spelare skall koras. Kanske kan det bero på att kanadensiskan ser lite kantig ut i spelstilen. Men man skall inte låta sig luras av det, för hon har utöver ett lysande målsinne även en god grundteknik och en speluppfattning av världsklass.

Andra profiler att ha koll på i Kanadas lag är Lyons snabba mittback Kadeisha Buchanan, PSG:s spelskickliga Ashley Lawrence – användbar såväl som innermittfältare, vänsterback och vänster yttermittfältare, 19-åriga spelgeniet Jessie Fleming och snabba forwarden Janine Beckie.

Noterbart är att Fleming, som fyller 20 om två veckor, redan har hunnit med att göra 47 A-landskamper. Hon gör just nu sin 48:e.

Kanada har nämligen följande spelare i startelvan: Stephanie Labbé, Allysha Chapman, Buchanan, Rebecca Quinn, Lawrence, Desiree Scott, Sinclair (c), Sophie Schmidt, Nichelle Prince, Beckie och Fleming. Det är en fin blandning av gammalt och ungt.

Apropå ungt finns tonåringarna Jordyn Huitema och Julia Grosso på bänken, två spelare jag gillade skarpt under det nordamerikanska U20-mästerskapet.

Sent besked: det blir sändning från Algarve cup

Förra veckan sögs jag allt djupare in i OS-bubblan. Kombinerat med 60 timmar på jobbet blev det inte tid till bloggande.

Lite damfotboll har jag dock hunnit med under den här perioden. Förra söndagen var jag på Valhalla och såg Rosengård vinna med 16–0 mot Qviding i cupen. Resultatet säger allt om vilken typ av match det handlade om. Och så mycket spelarkritik är det knappast läge att ge sig in på.

En nyhet jag fick där, och som bekräftades någon dag senare, var att Ali Riley nu är svensk medborgare. Rent fotbollsmässigt ändrar det ju dock inget. Hon räknas fortsatt inte som svensk i fotbollssammanhang, något man kan tycka är lite konstigt.

Några tråkigare saker som jag plockade med mig från matchen var att Lotta Schelin fått sin sjukskrivning förlängd med tre månader, samt att Simone Boye Sörensen har fått tillbaka sin knäskada. Det är oklart när danskan kan vara tillbaka. Det gjorde att Hanna Folkesson fick vikariera som mittback.

Nu är Folkesson med landslaget i Portugal för Algarve cup, en turnering som såg ut att bli svår att ta del av här hemifrån. Men i sista stund meddelade Svenska Fotbollförbundet att man sänder Sveriges match. Länk till Kanadamatchen finns här.

Sveriges öppningsmatch mot Kanada startar 20.00 på onsdagskvällen, svensk tid. Cirka två timmar innan avspark kom beskedet att SvFF sänder. I matchupptakten har man dock problem att få över bilderna till Sverige.

Här är en artikel där man listar länkar till diverse andra tv-sända matcher från veckans turneringar. Även i Danmark har förbundet på egen hand gått in och fixat sändning av matcherna.

Klart är även att Fox Sports kommer att sända Australiens tre gruppmatcher samt Japan–Nederländerna och Danmark–Nederländerna. Så det kan nog gå att hitta streamar till de matcherna.

När det gäller rapporter från Algarve gillar jag det här klippet där Amanda Ilestedt och Zecira Musovic berättar lite om rumsindelning och så. Duon har ett underhållande Instagramkonto ihop, och gör även det här väldigt bra.

Fotbollsmässigt är det enligt den här artikeln spikat att det blir en del ändringar mellan de två första elvorna. En intressant sak blir att höra om man ställer upp 3–5–2 eller 4–4–1–1 mot Kanada.

När det gäller den svenska truppen har Nilla Fischer, Nathalie Björn och Lina Hurtig utgått den senaste veckan. De har ersatts av Anna Oskarsson, Sandra Adolfsson och Amanda Edgren. Nu tänkte jag att det ska bli spännande att få se Adolfsson spela i landslaget. Men eftersom matcherna troligen inte kommer att gå att se så får det där stanna vid en tanke.

I Algarve cup ingår spelar Sverige i samma grupp som Kanada, Sydkorea (vi möter dem på fredag 20.00) och Ryssland (måndag 16.00).

I de andra båda grupperna spelar Nederländerna, Danmark, Island och Japan samt Australien, Kina, Norge och Portugal. De två bästa gruppsegrarna går till final.

Utöver Algarve cup spelas det flera andra turneringar den kommande veckan. Den största är förstås She Belives Cup i USA, där värdnationen tar emot Frankrike, Tyskland och England. Där kommer Tysklands matcher att tv-sänds av Sport1:

Algarve cup är den näst största av de landslagturneringar som spelas under det här internationella fönstret. Den tredje största är Cypern cup, som precis som Algarve innehåller tolv lag.

Grupperna på Cypern ser ut så här:

Grupp A: Finland, Italien, Schweiz och Wales.

Grupp B: Belgien, Tjeckien, Spanien och Österrike.

Grupp C: Ungern, Nordkorea, Slovakien och Sydafrika.

En tredje cup med tolv lag och samma upplägg som Algarve och Cypern är Alanya Womens Cup i Turkiet. Där spelar Mexiko, Jordanien, Lettland och Polen i grupp A. I grupp B spelar Nigeria, Frankrike B, Kazakstan och Kosovo. Och i grupp C återfinns Ukraina, Rumänien, Nordirland samt Kosovo B.

Kul att alltfler länder satsar på sina damlandslag genom att låta dem få erfarenhet i den här typen av turneringar. Man noterar ju med glädje att ett fattigt fotbollsförbund som Kosovos väljer att komma till spel med två landslag den här veckan. En intressant start görs även av Jordanien, som ju om några veckor skall stå som värd för Asiatiska mästerskapen, tillika Asiens VM-kval. På Jordaniens fotbollförbunds hemsida finns följande artikel att läsa inför Alanya cup.

Ett landslag som inte spelar någon turnering den kommande veckan är Brasiliens. De har istället valt att satsa på ett tio dagar långt läger. På det lägret är Formiga återigen med i truppen. Mittfältaren som fyller 40 år på lördag har spelat i sex VM-turneringar och har varit med i samtliga OS-turneringar. Kanske att vi får se Formiga i Frankrike nästa år också.

Under de dagar som gått sedan det senaste inlägget har det hänt saker i de stora ligorna ute i Europa. I Tyskland har Wolfsburg fått en fempoängslucka i tabelltoppen sedan tvåan Freiburg överraskande förlorat förra helgen mot tabelljumbon Duisburg, men sedan revanscherat sig genom att besegra Bayern München den här helgen (höjdpunkter här).

Därmed är alltså Freiburg numera fem poäng bakom medan trean Bayern har sex poäng upp till Wolfsburg. Resultaten gör att obesegrade femman Potsdam återigen har chansen att blanda sig i kampen om andraplatsen. Potsdam har fem poäng upp till Freiburg, men en match mindre spelad.

Noterbart här är att både Freiburg och Potsdam kommer att tappa nyckelspelare efter säsongen. Bayern ser ut att värva Laura Benkarth och Lina Magull från Freiburg efter säsongen medan Potsdam redan har tappat nyttiga innermittfältaren Elise Kellond-Knight (bröt kontraktet för att flytta hem till Australien) och dessutom kommer att tappa duon Tabea Kemme och Lia Wälti efter säsongen.

I svenskväg noteras från Tyskland att Fridolina Rolfö avgjorde förra helgens match för Bayern München. Se målet på den här länken. Enligt klippet ovan ser Rolfö för övrigt ut att ha varit pigg även mot Freiburg. Apropå Rolfö är hon enligt den här artikeln både frisk och i god form. Rolfö har precis som Nilla Fischer spelat full tid i båda de senaste helgernas matcher. Och Amanda Ilestedt spelade full tid i Potsdams match förra helgen. Den här helgens match blev uppskjuten.

I Frankrike ser det allt mörkare ut för Montpellier i jakten på en Champions Leagueplats. Onsdagens 1–1-match borta mot Fleury gör att svensklaget numera har sex poäng upp till tvåan PSG. Filmningen av höjdpunkterna från matchen håller för övrigt ingen OS-klass…

När det gäller de svenska spelarna så blev Stina Blackstenius målskytt i förra helgens 2–1-seger mot Rodez. Då spelade både Blackstenius och Linda Sembrant hela matchen, medan Sofia Jakobsson av oklara skäl stod utanför truppen. I onsdags spelade Sembrant hela matchen, Blackstenius 79 minuter och Jakobsson stod för ett 32 minuter långt inhopp.

Blackstenius mål ser du här:

I England har det blivit skifte på förstaplatsen sedan Manchester City oväntat förlorade borta mot Birmingham i onsdags. Chelsea har tagit över förstaplatsen med en poängs marginal. I lördags möttes topplagen i seriefinal, och där hade Londonlaget läge att dra ifrån ytterligare. Men Chelseas tidiga 2–0-ledning hämtades in av City så att matchen slutade 2–2.

I seriefinalen spelade Hedvig Lindahl och Magdalena Ericsson hela matchen för Chelsea, medan Jonna Andersson blev kvar på bänken. För City spelade Julia Spetsmark den första halvleken.

I England gläds man förstås över att Kim Little nu äntligen har gjort comeback efter sin korsbandsskada.

Däremot blir det tyvärr ingen comeback för Renee Slegers efter hennes korsbandsskada. Den före detta Djurgården- och  valde i förra veckan att meddela att karriären är över. Tråkigt.

I Spanien står kampen om ligatiteln mellan Atletico Madrid och Barcelona. Efter 21 av 30 omgångar leder Atletico med en poängs marginal. Avståndet mellan tvåan Barca och trea Athletic Bilbao är hela 13 poäng.

Förra helgen fick vi se ett rekordsnabbt mål i den spanska andraligan. Det var Malagas Adriana Martin som slog till direkt på avspark borta mot San Miguel. Utöver det påpassliga målet reagerar man ju på själva spelplanen, som känns allt annat än elitmässig.

I Australien blev det Melbourne City som tog hem W-leaguetiteln i år. I finalen besegrades Sydney FC med 2–0. Målen gjordes av walesiska Jessica Fishlock och engelska EM-skyttedrottningen Jodie Taylor.

Slutligen noterar jag att allt talar för tronskifte på Cypern, där vi ju har några svenska spelare i ligan. Det tidigare storlaget Apollon Limassol, som ju var i Linköping och spelade Champions League i fjol, ser nämligen ut att bli detroniserat.

Efter 13 av 18 omgångar ligger Apollon bara på tredje plats, sex poäng bakom ledande Barcelona FA. De senare vann nyligen toppmötet borta mot Apollon med klara 4–0. Och eftersom Barcelonas Fotbollsakademi på Cypern inte har kvar någon match mot de andra toppkonkurrenterna ser man ut att gå mot ett oväntat ligaguld.

Ett litet nedslag på Valhalla

Under tidig lördagseftermiddag släppte jag OS och tog en sväng till Valhalla där Göteborg tog emot LB07 i Svenska cupens gruppspel. Det var en match som Göteborg vann klart rättvist med 2–0.

På grund av skidskytte missade jag de första tio minuterna. När jag anlände tyckte jag att det kändes som att LB hade ett lite bättre grundspel.

Men den sista kvarten av den första halvleken blev det tydligt att Göteborg var det klart vassare laget och hade lättast att skapa klara målchanser. LB kändes något mer bolltryggt, men saknade spets. Malmölaget ägde således mycket boll, men hade väldigt svårt att skapa målchanser. 2–0 i paus var till slut i underkant. Och även efter paus var det hemmalaget som skapade flest klara chanser.

Göteborg kan ha något spännande på gång. Man saknade ett par spelare, men såg ändå bättre ut än i fjol. I den andra halvleken satt jag och lyssnade på nye tränaren Marcus Lantz. Jag hade hört att han är en tränare som skriker konstant, och som vill radiostyra sina spelare. Men så upplevde jag det inte. Visst ropade han en hel del, men det kändes inte som radiostyrning, mer som konstruktiva tips. Och när hans lag började tappa det centrala mittfältet en bit in i den andra halvleken var han snabb att ändra från 4–4–1–1 till 4–1–4–1, vilket skapade stabilitet.

På spelarsidan var den nya finländska högerbacken Emma Koivisto en intressant bekantskap. Hon sattes väl inte på några defensiva prov, men jag gillade hennes placeringsförmåga och offensivt var hon både konstruktiv och passningssäker.

Apropå ytterbackar undrar jag om inte Nathalie Persson har hamnat rätt som vänsterback. Det blir spännande att följa hennes utveckling där.

Hos Göteborg glänste Elin Rubensson i den första halvleken. Hon försvann lite i den andra, men är helt tydligt en klasspelare. Däremot var jag lite besviken på Julia Roddar, som i och för sig var inblandad i 1–0-målet. Men totalt sett kändes inte förvärvet från Kvarnsveden som en landslagsaktuell mittfältare i dag. Hon förlorade närkamper och kändes lite vilsen i sin roll. Men hon är ju ny i Göteborg och ska förstås få lite tid på sig att hitta sin roll i laget.

I dag överglänstes dock Roddar av LB:s Anna Welin. Det är för övrigt en spelare som jag tycker borde vara med i landslagsdiskussionen. Hon har emot sig att hon är lite långsam ibland, men hon har å andra sidan väldigt många positiva egenskaper. Hon är bolltrygg, passningssäker, svårstoppad när hon kommer med bollen och hon tar dessutom både vältajmade och smarta djupledslöpningar.

Efter matchen pratade jag lite med LB-tränaren Otto Persson. Han tyckte att Welin inte hade någon av sina bättre dagar, och ville inte placera henne i landslaget. Eftersom hon är hans bonusdotter kan jag förstå att han ville sticka ut hakan. Men personligen gillar jag Anna Welin skarpt, och jag tycker att hon borde finnas med i Peter Gerhardsson:s funderingar.

I övrigt trodde tränare Persson att hans lag kan bli bättre än i fjol när man har alla spelare på plats. Ännu saknar man bland annat Hanna Terry, som är en av de spelare som skall ge laget ett bättre djupledsspel och bättre spets.

Jag stötte även på Jennifer Falk, och kollade läget med henne. Det lät lovande. För i går gjorde hon sin första riktiga fotbollsträning efter smällen. Hon har haft 9,5 månader utan fullträning. Det kändes bra, men hon vågade inte ropa hej ännu.

Om vi kollar lördagens cupresultat konstateras att det blir rena gruppfinaler, alltså ett slags kvartsfinaler, i flera grupper. Linköping–Göteborg blir en sådan. Där är lagen exakt jämsides. Båda har sex poäng och 8–0 i målskillnad. Linköping vann nämligen med 5–0 mot Lidköping i dag. Målen går att se här.

Det blir även en ren gruppfinal mellan Kvarnsveden och Eskilstuna i sista omgången. Där har United bäst målskillnad och avancerar på kryss. De vann nämligen med 5–0 mot Älvsjö i dag.

Med största sannolikhet blir det även en gruppfinal mellan Kristianstad och Rosengård. Och kanske även mellan Piteå och Djurgården. Men Rosengård och Piteå har kvar sina matcher i den andra gruppspelsomgången. De spelas under söndagen.

Under söndagen är det även den riktiga återstarten i Frauen-Bundesliga. På DFB-tv kan man se Hoffenheim–Wolfsburg klockan 17.00. Tio timmar tidigare är det final i Australiens W-league mellan Sydney FC och Melbourne City.

 

Algarvetruppen och lite Hammarby

Under tidig eftermiddag presenterade Peter Gerhardsson sin trupp till Algarve cup. Som väntat fick Loreta Kullashi chansen igen. Gerhardsson ger en debutant chansen, i form av Filippa Angeldahl. Av spelarna i truppen står även Zecira Musovic på 0 A-landskamper, men hon har ju varit med i truppen många gånger tidigare.

De 23 spelare som får chansen är:

Målvakter: Hedvig Lindahl, Hilda Carlén och Musovic.

Backar: Hanna Glas, Jonna Andersson, Mia Carlsson, Nathalie Björn, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson och Amanda Ilestedt.

MIttfältare: Olivia Schough, Fridolina Rolfö, Lina Hurtig, Elin Rubensson, Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hanna Folkesson och Angeldahl.

Forwards: Kullashi, Stina Blackstenius, Sofia Jakobsson och MImmi Larsson.

Eftersom vi är tidigt och säsongen och det var länge sedan spelarna var igång är det ju svårt att ha så där jättemycket synpunkter på olika uttagningar.

Kollar vi på vilka spelare som saknas är ju Jessica Samuelsson och Emma Berglund borta på grund av skador. Jämfört med Sydafrikatruppen har Gerhardsson valt bort Emma Holmgren, Anna Oskarsson, Amanda Edgren och Julia Roddar.

Dessutom står Marija Banusic fortsatt utanför truppen, det trots att hon var tillbaka och spelade en halvlek och gjorde två mål i cupen i helgen. Men Gerhardsson pratade på förbundets hemsida om att han behöver ha många 90-minutersspelare med sig till Portugal. Och någon 90-minutersspelare är ju knappt ens Banusic när hon är fulltränad. Sannolikt är hon det än mindre nu när hon haft en sjukdomstyngd vinter.

Rent allmänt tycker jag att Gerardssons trupp, efter den inledande ”revolutionen”, alltmer kommit att likna de som Pia Sundhage körde med. I den aktuella truppen återfinns 15 av Sundhages 23 EM-spelare. Lägg till skadade Samuelsson och Berglund och vi är uppe i 17. Däremot skiljer ju sig Gerhardssons och Sundhages sätt att spela rätt rejält.

* Så här i OS-tider har jag inte hunnit följa damfotbollen lika nära som jag brukar. Men jag noterade ju att Hammarby i går sparkade sin tränare och sportchef Olof Unogård. Han ersätts av den före detta assisterande förbundskaptenen i både Sverige och Skottland, Ann-Helén Grahm.

Unogård får sparken för att han överskridit sina befogenheter. Han berättar själv att han överskridit sin budget. På så sätt går det väl att förstå att styrelsen inte ville ha kvar honom som sportchef.

Hammarbys spelartrupp rasar för övrigt mot att Unogård får sparken även som tränare. Och det kan man ju förstå, för det här känns som ett väldigt tungt tapp för Bajen. Sportsligt sett har ju Unogård trollat fram väldigt bra resultat, trots att han haft en ganska omeriterad trupp. Nu är det upp till Grahm att visa samma magi.

Det finns säkert anledning att återkomma till ämnet. Men utan att ha satt mig in i ärendet speciellt noga känns det här som en sådan konflikt som alltid riskerar att dyka upp i flersektionsföreningar, alltså att det blir inbördes strider om pengarna.

* På klippet ovan från dagens presskonferens säger Peter Gerhardsson att sjukskrivningen för Lotta Schelin har förlängts. Tråkigt.

I helgen blev för övrigt Schelin av med sitt målrekord i Lyon. Med tre mål i cupen tog sig Eugenie Le Sommer upp på 226 mål och passerade alltså därmed Schelin.

Kort om cupen

I dag 14.00 drar den svenska damfotbollssäsongen igång med åtta cupmatcher. Jag hade planerat att ha ett lite längre inlägg inför matcherna, där jag dessutom hade tänkt att gå igenom lite händelser från de senaste dagarna, som exempelvis att Antonia Göransson skrivit på för Kungsbacka.

Men det har inte funnits tid. Jobbet har tagit all kraft, och mitt fokus har mer legat på dambasket än damfotboll. Vi har ju EM-kval i Boråshallen (och på SVT1) i dag 15.30, Sverige–Italien. De svenska basketdamerna är för övrigt ett färgstarkt, sevärt och profilrikt landslag.

Det innebär att jag inte kommer att kunna se någon av dagens åtta cupmatcher. De matcher det handlar om är Lidköping–Göteborg och Linköping–LB07 i grupp 1, Rosengård–Vittsjö och Qviding–Kristianstad i grupp 2, Eskilstuna–Uppsala och Älvsjö–Kvarnsveden i grupp 3 samt Djurgården–Hammarby och Kif Örebro–Piteå i grupp 4.

Minst två av matcherna kommer att sändas. Stockholmsderbyt i grupp 4 går att se på Cmore och Rosengård uppger att de tänker sända sin match på sin Youtubekanal.

I övrigt i helgen är det semifinaler i Australiens W-league, samt att Frauen-Bundesliga tjuvstartar med två matcher.

Sembrant målskytt till ingen nytta

Lyon var ett par klasser bättre än Montpellier i kvällens franska toppmöte. Trots det slutade matchen bara 2–1 (1–0) efter att Dzsenifer Marozsan blivit tvåmålsskytt.

Gästernas mål nickade Linda Sembrant in i 92:a minuten. Samtidigt byttes Stina Blackstenius ut, vilket innebar att bara två av tre Montpelliersvenskor spelade hela matchen.

Sembrants mål var egentligen gästernas enda riktigt farliga avslut. I övrigt hade man bara ett par halvchanser, bland annat en efter att Sofia Jakobsson vaket spelat snett inåt bakåt till en fristående medspelare, som dock inte fick till avslutet.

Resultatet innebär att Lyon är mycket nära sitt tolfte raka ligaguld. Efter 14 omgångar leder man tabellen med fem poäng före PSG. Ner till trean Montpellier, som dock har en match mindre spelad, är det nu hela tolv poäng. Egentligen känns det ju bara som att det återstår en match där Lyon kan tänkas tappa poäng, och det är bortamötet med PSG.

Lyons säsong så här långt är för övrigt fullständigt makalös. Man har spelat 20 tävlingsmatcher och vunnit samtliga. Men det räcker inte med det, man har nämligen också hållit nollan i 18 av de 20 matcherna. Sembrants nickmål på övertid var det blott tredje insläppta på hela säsongen. Den totala målskillnaden på de 20 matcherna är 125–3. Hyfsat…

I dag kontrollerade Lyon matchen från start. Under den första halvleken skapade storlaget inte jättemycket, men man hade bollen på Montpelliers planhalva mest hela tiden. Och till slut kom målet. Det var fantastiskt passningssäkra Saki Kumagai som drog upp anfallet och Marozsan som avslutade efter växelspel med Eugenie Le Sommer.

Efter pausen ökade antalet hemmachanser. Det var således inte orättvist att man gjorde 2–0 på frispark. Montpelliermålvakten Meline Gerard lär för övrigt inte vara så nöjd med sitt ingripande vid målet.

Även om det huvudsakligen var spel mot ett mål tyckte jag att det var en bra match. I Lyon utmärkte sig Kumagai, Marozsan, Kadeisha Buchanan och 17-åriga vänsterbacken Selma Bacha. Det var första gången jag såg Bacha spela, och det gav medsmak. Hon är väldigt snabb, tvekar inte att utmana längs kanten och har dessutom hårda och precisa passningar. Det blir spännande att följa hennes utveckling.

När det gäller de svenska spelarna tycker jag att Sembrant gjorde en godkänd insats, även om hon kom lite snett vid 1–0-målet. Även Jakobsson får godkänt för hårt arbete, huvudsakligen från en position som ytterforward/yttermittfältare, samt för att hon faktiskt var inblandad i några halvchanser.

För Blackstenius var det däremot en väldigt tung dag. Som ensam toppforward var hon i och för sig rätt avskuren, vilket förstås gör att hon hade en rätt otacksam uppgift. Men hon hade det tungt både rättvänd och felvänd. De gånger hon fick kontroll på bollen felvänd hamnade hon så långt tillbaka i planen att hon oftast tvingades spela hem till egen backlinje. Och de två–tre gånger hon kom rättvänd blev hon både ikappsprungen och avväpnad av Buchanan. Jag vet faktiskt inte om jag sett någon back ta bollen från Blackstenius så lätt tidigare.

För Montpellier gäller nu att man sannolikt måste vinna samtliga de nio seriematcher som återstår om man skall ha chansen på en Champions Leagueplats till hösten. Alternativet är förstås att vinna den pågående UWCL-turneringen, där man ju möter Chelsea i kvartsfinal i mars.

Tyvärr är det ju en signal om på vilken intressenivå dam-klubbfotbollen befinner sig när två av Europas åtta bästa lag spelar toppmöte på en plan på Lyons träningsanläggning, inför en publiksiffra som måste ha varit betydligt närmare 500 personer än 1000.

Groupama OL Training Center