Etikettarkiv: Sveriges startelva

Det blir en bekväm svensk seger i kväll

Publicerad den av
12

18.00 är det avspark i EM-kvalet för svensk del. Sverige möter Lettland på Daugava Stadium i Liepaja i en match som bara skall kunna sluta med svensk seger.

Lettland är ju nämligen ett av de här blåbärslag som nu fått plats i det stora EM-kvalet. I de tre senaste EM-kvalen har blåbären tvingats spela förkval, vilket har gjort att det minskat antalet slagpåsar.

Men den här gången följde Uefa herrfotbollens modell och gav samtliga lag plats i huvudkvalet. Därmed har antalet utklassningssegrar ökat rejält. Hittills har det spelats 16 EM-kvalmatcher. Åtta av dem, alltså hälften, har slutat med minst femmålsseger.

I många av matcherna har blåbärslaget inte lyckats få till ett enda avslut mot mål. Och det är även en sannolik utgång i kvällens match. Alltså att Sveriges målvakt bara kommer att få hantera bakåtpassningar och kanske någon ströboll till.

Jag tror nämligen att Lettland kommer att få väldigt svårt att kunna skapa en enda målchans. Lettiskorna är 93:a på världsrankingen och lyckades varken klara sig genom förkvalet till det senaste VM- eller EM-kvalet.

Som exempel har det lettiska laget förlorat två gånger mot Jordanien de senaste två åren. Samma Jordanien föll med 6–1 mot Thailand i de asiatiska mästerskapen. Och hur bra Thailand är fick vi ju se i VM.

Lettland är alltså ett väldigt svagt lag, och det vore tidernas fiasko om Sverige inte tog sex poäng av dem i EM-kvalet. Dock förväntar jag mig inga tvåsiffriga segersiffror. Det är nämligen väldigt sällsynt att vårt landslag gör fler än fem mål.

Jag tittade igenom alla svenska landskampsresultat under 2010-talet inför VM-matchen mot Thailand. Den här perioden sticker 17–0-segern mot Azerbajdzjan ut. Den kom i juni 2010. Sedan dess har Sverige gjort sex mål tre gånger och sju mål en gång. Sjumålsmatchen var den mot Iran på Gamla Ullevi som Fifa verkar anse vara inofficiell.

Under de senaste åren har vi mött två lag i tävlingsmatcher som har ungefär samma ranking som Lettland. Det handlar om Moldavien (nu 96:a på världsrankingen) och Färöarna (85:a). Moldaviskorna mötte vi i förra EM-kvalet. Då vann vi med 6–0 hemma, men bara med 3–0 borta. Färöarna mötte vi i kvalet till VM 2015. Då blev det 5–0-segrar både hemma och borta.

Räkna alltså med att det blir en bekväm svensk seger i kväll. Kvällens match är för övrigt Sveriges tredje landskamp mot Lettland. De två tidigare ingick i kvalet till EM 1995. Då vann Sverige med 9–0 på hemma- och 5–0 på bortaplan.

När det gäller Sveriges startelva har jag ingen inblick. Men TT har följt den här samlingen och de tippar på att följande elva spelare startar: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Tillagt i efterhand: Startelvan har kommit, och det blir Anna Anvegård högst upp i stället för Blackstenius. I övrigt stämde TT:s elva.

 

Om att gå långt – och om bronsmatchelvan

Publicerad den av
Svara

Jag är lite trött i dag. Jag älskar att uppleva nya städer till fots. Jag brukar ofta gå omkring en mil varje dag. I går tänjde jag lite på den sträckan.

Lyon ligger där den stora floden Saône mynnar i den ännu större floden Rhône. Det är således mycket smält alpsnö som rinner genom Frankrikes tredje största stad (en halv miljon bor inne i själva Lyon) och näst största storstadsområde, totalt 2,2 miljoner invånare inklusive alla förorter.

Lyons centrum ligger på den halvö som likt en tunga sticker in mellan floderna. På gårdagens längre promenad tänkte jag ta mig till just den plats där floderna möts. Jag kollade dock kartan lite slarvigt, och det visade sig att den tungliknande halvön var klart mycket längre än jag hade tänkt mig.

Promenaden till mynningen tog drygt två timmar, och gjordes i princip uteslutande i solen. Hur varmt det var där vet jag inte, men det var 32 grader i skuggan. Nära mynningen ligger Olympique Lyonnais gamla arena, Stade de Gerland. Jag hade tänkt att även ta mig dit, men energin räckte inte till.

På kvällen var jag nyfiken på hur långt jag faktiskt hade gått under dagen. Det visade sig att jag nådde upp i drygt 18 kilometer, varav tolv på promenaden till mynningen. Det slet på kroppen, trots att jag drack cirka 4,5 liter vatten i går.

Jag gick alltså långt i går. En som har gått långt, och som nu är framme vid målsnöret, är England och Chelseas Karen Carney. I dag avslutar hon sin fotbollskarriär, en karriär som bland annat har tagit henne till fyra VM-slutspel och till seger i Champions League. BBC har en fin hyllningsartikel om Carneys lysande karriär.

Karen Carney

I sin avslutningsmatch ställs Carney alltså mot Sverige i bronsmatch i VM. Jag hoppas att de svenska landslagsspelarna har skött sina kroppar lite bättre än jag de senaste dagarna. För i dagens match bör fysisk och mental återhämtning vara två väldigt viktiga faktorer.

Här i Lyon är det 34 grader nu, men det skall bara vara 28 grader nere i Nice. I skuggan alltså. Risken finns väl att en del av planen är i sol, vilket innebär att det kan bli ytterligare en riktigt slitsam match.

I samband med semifinalerna var det mycket snack om att den första semifinalen, den mellan USA och England var överlägset bättre, och att den var att räkna som den moraliska finalen. Samt att USA och England lätt kommer att vinna mot Holland och Sverige.

Jag håller med om att det var överlägset bättre underhållning i matchen USA–England. Det är ju även ett faktum att den matchen var mellan ettan och trean i världen, medan den andra semifinalen spelades mellan åttan och nian. Aldrig någonsin tidigare har förresten en VM-semifinal spelats mellan två så lågt rankade lag. Aldrig någonsin i det här fallet syftar från VM 2003 och framåt. Världsrankingen infördes nämligen i juli 2003.

Nu tippar jag ju just att USA och England kommer att vinna sina matcher i helgen. Men det beror inte på skillnaden i kvalitet mellan semifinalerna. Jag är faktiskt rätt övertygad om att Sverige hade kunnat ge USA en jättebra match i en VM-final. Jag tror nästan att Sverige är det lag som amerikanskorna minst hade velat möta i en final. Och då räknar jag med alla lag. Jag grundar den uppfattningen i att USA har haft rätt svårt för Sverige på senare år.

Och att bedöma Sveriges spelstyrka är otroligt svårt utifrån enstaka matcher. Sverige är nämligen väldigt svårspelat. Det svenska laget är bra på att styra matcher så att de ser tempofattiga och tråkiga ut.

Lite oväntat väljer Peter Gerhardsson att matcha samma elva som han hade tänkt göra i semifinalen, med det undantag att Fridolina Rolfö är tillbaka från sin avstängning och startar i stället för Lina Hurtig.

Nathalie Björn

Dessutom får Nathalie Björn en ny chans i startelvan, vilket innebär att Elin Rubensson startar på bänken. Det innebär också att Kosovare Asllani är med, trots smällen mot huvudet senast.

Sverige startar alltså: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Nathalie Björn, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Jag trodde på lite mer rotation med tanke på det tuffa spelschemat. Samtidigt är det ju ett faktum att Sverige har en mycket tunnare trupp än exempelvis England. Och det här är ett tecken på att Gerhardsson verkligen vill ha bronset.

Den här startelvan innebär att Caroline Seger alltså fyller 200 landskamper i dag, och Hedvig Lindahl fyller 20 VM-matcher.

Alex Greenwood

För engelsk del är ju Mille Bright avstängd. Där går som väntat Abbie McManus in. Jämfört med semifinalen byter Phil Neville även vänsterback, balansspelare på mittfältet och tia. Ut går Demi Stokes, Keira Walsh och Rachel Daly. In kommer Alex Greenwood, Jade Moore och Fran Kirby.

Här är hela Englands elva: Carly Telford – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Abbie McManus, Alex Greenwood – Jill Scott, Jade Moore – Nikita Parris, Fran Kirby, Beth Mead – Ellen White.

Här gäller det ju för Sverige att se upp med Englands snabba högerkant, och förstås med Ellen White. Dessutom tyckte jag att Kirby såg pigg ut i sitt inhopp i semifinalen, något som är illavarslande eftersom Kirby är en riktig världsspelare i sina bästa dagar. Offensivt måste Sverige försöka utnyttja att Telford är direkt dålig i luftrummet.

En timme till avspark. Vi hörs. Men innan jag sätter punkt upptäckte jag av en slump ytterligare en svensk straffsituation från Hollandsmatchen.

Det var Cmore som använde situationen som avslutningsbild på sin sändning. Den kameravinkeln såg jag aldrig under matchen. Det handlar om en hörna som går mot Linda Sembrant, jag tror att det är sent i den andra förlängningskvarten.

Bollen landar dock på Desiree van Lunteren (vem annars). Hon har armen uppe över skulderhöjd, det innebär att det alltså är självklar straff om bollen träffar armen.

Och frågan är om inte bollen just träffar armen. Det är lite svårt att se 100-procentigt, men klart är att bollen slår träffar där armen övergår i axel. Är det 100 procent axel är det inte straff. Men om den träffar armen skulle det ha varit straff. Om det nu bara är axel snackar vi ändå millimetrar från straff.

Inte för att det här spelar någon roll nu längre, men vi kan nog slå fast att Sverige hade oflyt med straffsituationerna i onsdags. Hoppas på bättre tur i eftermiddag.

 

Rubensson startar trots allt

Publicerad den av
2

Det här blev snurrigt. Först missade jag att Elin Rubensson var struken ur den svenska startelvan till fördel för Nathalie Björn. Orsaken till skiftet skulle vara taktisk.

Men sedan klev Björn av uppvärmningen med lättare feberkänning. Och nu kom beskedet att Rubensson startar trots allt. Snurrigt…

Björn in i svenska elvan – Och holländska folket fick som de ville

Publicerad den av
1

Inlägget uppdaterat, jag var blind först och missade skiftet i den svenska elvan…

Laguppställningarna har just kommit. Sverige kör som väntat med Lina Hurtig istället för Fridolina Rolfö. Men en skräll är att Elin Rubensson saknas, och att hon ersätts av Nathalie Björn.

Det troliga är att det är ett rent byte, och att vårt landslag återigen kör det system jag kallar 4–4–1–1, men som officiellt presenteras som 4–3–3. Peter Gerhardsson:s skifte i startelvan skall vara på rent taktiska grunder, Rubensson är alltså inte skadad eller sjuk.

Gissningsvis vill förbundskaptenen ha in större nickstyrka

I Holland börjar Lineth Beerensteyn istället för Shanice van de Sanden på högerkanten. Det var ju precis det som coacherna hemma i de holländska vardagsrummen ville (se förra inlägget).

Om det är bra eller dåligt för Sverige återstår att se. Beerensteyn är ungefär lika snabb som van de Sanden, så det spelar ingen roll ur den synpunkten. Och vi har ju sett i Lyon att van de Sanden kan komma in från bänken och förändra matchbilder.

I övrigt kör Sarina Wiegman med den elva hon haft de flesta matcherna, alltså spelar Lieke Martens från start.

Här är hela elvorna: Nederländerna (4–2–3–1): Sari van Veenedaal – Desiree van Lunteren, Stefanie van der Gragt, Dominique Bloodworth, Merel van Dongen – Jackie Groenen, Sherida Spitse – Lineth Beerensteyn, Danielle van de Donk, Lieke Martens – Vivianne Miedema.
Sverige (4–4–1–1): Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Nathalie Björn, Caroline Seger, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Startelvan i kvarten – och Nederländerna till semifinal

Publicerad den av
3

Det är drygt en timma till avspark i Rennes och vi har fått Sveriges startelva. Det blev som väntat samma lag som vann senast mot Kanada.

Alltså: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Då gjorde vårt lag en högklassig andra halvlek. Det är ju just den där andra halvleken mot Kanada där vårt lag har utmärkt sig positivt i den här turneringen.

De två första matcherna gjorde man sitt jobb – inte mer. I matchen mot USA valde förbundskapten Peter Gerhardsson att vila spelare och i första halvleken mot Kanada var det bra defensiv, men närmast obefintlig offensiv. I dag krävs det med största sannolikhet två högklassiga halvlekar om det skall bli seger.

Sverige slår ju verkligen ur underläge. Dels för vår historia mot Tyskland, men även för att vi är nia i världen medan tyskorna är rankade som världstvåa.

Tyskland startar med en elva utan Dzsenifer Marozsan, vilket är bra nyheter för svensk del. Hon är ju en av världens bästa speluppläggare, samt har väldigt bra fasta situationer – och har ett bra skott.

Följande elva spelare startar för tyskorna: Almuth Schult – Giulia Gwinn, Marina Hegering, Sara Dorosoun-Khajeh, Carolin Simon – Lina Magull, Sara Däbritz – Svenja Huth, Alexandra Popp, Linda Dallmann – Lea Schüller. Det är en väldigt offensiv uppställning. Båda ytterbackarna har offensiven som styrka, och alla mittfältare är i grunden offensiva. Det finns alltså ingen utpräglad bollvinnare på mittfältet, något som borde kunna gynna Sverige.

För drygt fyra år sedan möttes Sverige och Tyskland senast i en VM-match. Trots att Sverige hade gjort en blek turnering var jag försiktigt positiv inför avspark. Jag trodde att Sverige skulle kunna utnyttja det faktum att Tyskland hade ett långsamt mittförsvar.

Fyra år senare är jag inte det minsta positiv. Visst bär man på en förhoppning om att Sverige skall kunna göra en kanonmatch och skrälla sig till semifinal – och till OS. Men i grunden är jag inställd på att kvällens match är Sveriges sista i VM på minst fyra år.

Jag skriver på minst fyra år eftersom jag inser att det långt ifrån är säkert att Sverige är med i nästa VM-slutspel. Med tanke på hur tajt det var i kvalet i höstas, och med tanke på hur snabbt flera europeiska lag har utvecklats de senaste fyra åren kan man inte ta något för givet. Så det gäller att njuta av de cirka 100 minuter fotboll vi har framför oss.

När det gäller det tyska laget är det lite som 2015 – det är i försvarsspelet som bristerna finns. Fast mittförsvaret är inte lika långsamt längre. Däremot har tyskorna spelat med väldigt högt uppskjutna ytterbackar, vilket har lämnat mittbackarna ganska ensamma. Och i dag har man alltså valt bort att ha någon utpräglad bollvinnare på mittfältet.

Fast frågan är ju hur mycket man kan prata om defensiva brister för ett lag som inte släppt in ett enda mål, och som har en målvakt som bara behövt stoppa fem skott på fyra VM-matcher.

Många säger att det är rätt läge att möta Tyskland nu. Som jag skrev i början av veckan tycker jag aldrig att det är rätt läge att möta Tyskland. Jag minns ju att det var rätt läge att möta Tyskland både i EM 2013 och i OS 2016. I båda turneringarna hade tyskorna förlorat matcher i gruppspelet, och man hade inte fått spelet att funka.

Men Tyskland är väldigt bra på att hitta sätt att vinna. Trots att laget inte imponerade i de där två turneringarna stod man ändå till slut där med pokalen.

En annan orsak till min lite negativa inställning till matchen är ju träningsmatchen i våras. Där blev vårt landslag totalt överkört av ett starkt tyskt lag. Framför allt hade vi väldigt svårt med den höga, tyska pressen. Tyskorna tog framgångsrikt bort Caroline Seger och Kosovare Asllani i den svenska uppspelsfasen.

På Friends spelade Sverige med tre mittbackar. Det har vi inte gjort sedan dess. Frågan är om det upplägget skrotades i samband med den överkörningen.

Positivt för svensk del i dag är att det är så varmt att vi inte lär möta en lika hög och intensiv, tysk press. För en stund sedan var det 35 grader varmt i skuggan och 46 grader i solen. Jag vet inte exakt hur solen slår över arenan vid 18.30-tiden, men det är väl risk att det kommer att vara sol på åtminstone en del av planen.

I dagens första kvartsfinal var i princip hela planen i sol under den första halvleken. Bara någon meter vardera på ena lång- och kortsidan var i skugga.

I värmen i Valenciennes inledde Italien bäst och hade den första halvlekens två bästa chanser genom Valentina Bergamaschi och namnen Valentina Giacinti. Bergamaschi var helt fri, men hennes volleyavslut blev vekt. Giacints skott var tillräckligt hårt för att helt ställa Sari van Veenendaal. Fast bollen smet utanför.

Nederländerna hade ingen riktigt farlig chans före paus. Man hade ett bra frisparksläge, men det klarade inte Sherida Spitse av att göra något bra av.

Direkt efter paus kopplade däremot Nederländerna greppet. Jag hörde att italienskorna var väldigt trötta i slutet av åttondelsfinalen. Det kändes från start i den andra halvleken i dag att de ville ha lägsta möjliga tempo. Och längsta möjliga paus i varje spelavbrott.

När fantastiska Vivianne Miedema nickade in Sherida Spitse:s inläggsfrispark till 1–0 i minut 70 gick redan Italien på knäna. Dessutom hade de bytt ut Barbara Bonansea. Bytet visade tydligt att den italienska förbundskaptenen Milena Bertolini prioriterar dagsform framför meritlista.

För på pappret är ju Bonansea spelaren som skall göra det för Italien. Men efter en mindre bra insats i åttondelen och en trög start i kvarten fick hon inte fortsatt förtroende, utan byttes ut redan i minut 54. Sett till hela VM:et är det svårt att kritisera Bertolinis coachningsfilosofi. Hon startade ju VM med Ilaria Mauro som förstaforward. Men när inte Mauro levererade i premiären hamnade hon plötsligt allt längre utanför laget.

Italien har totalt sett gjort en mycket bra turnering. Jag varnade lite för laget inför avspark, skrev att de med maximal utdelning kunde nå medaljmatcher, men ”det rimliga är nog ändå att det tar slut i åttondels- eller kvartsfinal”.

Det tog slut i kvarten. Men spelmässigt visade Italien lovande takter, och laget är fortfarande på uppgång. I backlinjen har de lite äldre spelare, men i övrigt är de flesta så pass unga att de bör ha flera VM-slutspel framför sig.

Men i Valenciennes orkade Italien inte stå emot. Hoppet om semifinal och OS minskade dramatiskt vid Miedemas mål. Och tio minuter senare, när även Stefanie van der Gragt nickade in en inläggsfrispark från Spitse var det helt avgjort.

Nederländerna vann med 2–0 (0–0), och till slut var det fullt rättvist. Jag räknade till 7–3 i målchanser i orange favör. De hade även 60–40 i bollinnehav, 381–163 i passningar till rätt adress och totalt 21–6 i avslut.

Nederländerna är för första gången någonsin klart för OS. Nederländerna är också klart för sin första VM-semifinal någonsin, man blir motståndare till vinnaren i kvällens kvartsfinal, den mellan Sverige och Tyskland.

Otroligt starkt av de orangeklädda. Laget visar att EM-guldet på hemmaplan inte var någon tillfällighet. Man visar också hur fin utveckling man kan ha på fyra år. I det senaste världsmästerskapet var laget otroligt nära att missa åttondelsfinal. Men man klarade sig vidare som grupptrea, och åkte sedan ut mot Japan.

Inte nog med att Nederländerna har flyttat fram positionerna inom seniorfotbollen, de har genomgående haft bra lag på ungdomssidan de senaste åren. Så man gör inget tillfälligt besök i världstoppen, utan man är där för att stanna.

Gerhardsson ger Chileelvan ny chans

Publicerad den av
10

De elva spelare som startade i VM-premiären mot Chile får förtroendet även i åttondelsfinalen mot Kanada. Det blir alltså följande svenska spelare som står på Parc des Princes gräsmatta 21.00 i kväll:

Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Det är ju kanske det lag man tippat på – om man tvingats tippa. Det följer ju nämligen Peter Gerhardsson:s tidigare upplägg med sina startelvor. Jag var ju ändå lite osäker inför, dels eftersom han har rullat friskt under VM. Dels för att han ofta kört med tre mittbackar mot bättre motstånd.

Genom valet av spelare väljer vår förbundskapten kvalitet över tid framför dagsform. De här elva är de han haft som förstaval under sina två år på posten. Det är däremot inte de som visat bäst form under VM. Vi får hoppas att Gerhardsson har fingertoppskänsla i sin uttagning.

Även Kanada kör med exakt den elva man hade i sin VM-premiär, alltså exakt det lag jag gissade på i förra inlägget.

I skrivande stund blev USA femte laget till kvartsfinal. Man blev det utan att imponera. 2–1-segern mot Spanien var en ganska torftig fotbollsmatch där USA vann avsluten mot mål med 3–1. Två av de där avsluten var straffsparkar som Megan Rapinoe förvaltade på bästa sätt.

Spanien blir alltså andra europeiska laget att åka hem. I går blev Brasilien sista sydamerikanska laget. I förra inlägget glömde jag att ta upp Marta:s brandtal. Direkt efter slutsignal, direkt i tv, öppnade storstjärnan sitt hjärta gentemot sitt hemlands unga tjejer. Det var ord och inga visor. Och det var makalöst vaket och taktisk att hålla det på slutsignal efter att ha åkt ur VM.

För Marta har ju rätt. Återväxten i Brasilien är ju usel, bara det faktum att alla Brasiliens sju VM-mål gjordes av spelare som var över 30 år säger en hel del. Mycket talar ju för att viktiga trion Marta, Formiga och Cristiane spelar i OS nästa år. Men sedan? Vilka skall bära brasiliansk damfotboll sedan?

Skrällen – Gerhardsson vilar halva laget

Publicerad den av
2

Alldeles nyss säkrade Kamerun en plats i åttondelsfinalerna via segermål i femte övertidsminuten av den tidigare Sundsvallsspelaren Ajara Nchout.

Därmed är det klart att Argentina har spelat klart. Det är också i praktiken klart att Nigeria eller Chile tar den sista platsen. För Thailand måste vinna med 15 måls marginal för att gå vidare. Om Chile vinner med tre mål eller fler i kväll spelar de åttondelsfinal – annars gör Nigeria det.

Vi vet numera också att Sverige antingen möter Spanien eller Kanada i åttondelsfinal. Kanada föll mot Nederländerna med 2–1 i en jämn gruppfinal, där jag såg den andra halvleken. Där hade Kanada mer av spelet, men Nederländerna var effektivt och gjorde mål på båda sina avslut i halvleken – starkt.

Totalt hade Kanada 12–8 i avslut, men det kanadensiska laget missade målet. Det är ju lovande – om det blir Kanada i Paris på måndag.

Det som gäller är ju att Sverige möter Spanien i Reims om vi vinner mot USA. Om vi tappar poäng blir det alltså Kanada.

När laguppställningarna kom för en stund sedan visade det sig att USA matchar absolut bästa laget. Däremot väljer Peter Gerhardsson att vila halva sin ordinarie startelva. Det var oväntat. Det ser även ut att bli 4–4–1–1, vilket också är oväntat. Gerhardsson spelar högt här. Och vi som hade hoppats få en värdemätare på det svenska laget får kanske vänta till åttondelsfinalen.

För kvintetten Hanna Glas, Nilla Fischer, Magdalena Eriksson, Elin Rubensson och Fridolina Rolfö sitter på bänken. I stället startar följande spelare:

Hedvig Lindahl – Nathalie Björn, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Julia Zigiotti, Caroline Seger, Olivia Schough – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

USA startar så här: Alyssa Naeher – Kelley O’Hara, Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Crystal Dunn – Rose Lavelle, Sam Mewis, Lindsey Horan – Tobin Heath, Alex Morgan, Megan Rapinoe.

Tillägg: Ytterligare en sak blev klar i och med att grupp E är färdigspelad, nämligen att det blir Italien–Kina i en åttondelsfinal.

 

Anvegård och Hurtig in i startelvan

Publicerad den av
3

I dag förväntas Sverige vinna med stora siffror mot Thailand. Och jag tror att det blir fyra–fem svenska mål.

Spännande är att Peter Gerhardsson gör två förändringar i anfallet. Anna Anvegård och Lina Hurtig kommer in i stället för Stina Blackstenius och Sofia Jakobsson. Det är spännande, och borde innebära större chans till svenskt kombinationsspel. Uppställningen är som väntat den som är 4–4–1–1 i försvar och 4–3–3 i anfall.

Här är hela elvan: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Fridolina Rolfö, Elin Rubensson, Caroline Seger, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Anna Anvegård.

Thailand gör tre byten från första matchen. De byter målvakt, så att Waraporn Boonsing kommer in, plus att de sätter in forwarden Pitsamai Sornsai och inhopparen från första matchen, Taneekarn Dangda. Ut går trion Sukanya Chor Charoenying, Waranuu Phetwiset och Sudarat Chuchuen.

Även om Thailand är svagt skulle jag bli förvånad om det blir jättemånga svenska mål. Faktum är ju att Sverige sällan vinner med mer än just fyra–fem måls marginal, inte ens mot riktigt dåligt motstånd.

Jag roade mig i går kväll att kolla igenom de största segrarna år för år under 2000-talet. Där sticker en match ut rejält – 17–0 mot Azerbajdzjan från Gamla Ullevi i juni 2010. I den matchen gjorde nuvarande division I-spelarna i Bergdalens IK, Linnea Liljegärd och Sara Lindén tre respektive två mål.

Sedan dess kan jag bara hitta att Sverige gjort fler än sex mål i en match – den mot Iran som Fifa ansåg vara inofficiell, men som verkar räknas som officiell av det svenska förbundet.

Tvåsiffrigt har vårt landslag bara gjort två gånger någonsin. Utöver Azerbajdzjan handlar det om en 10–0-seger mot Irland 1992.

Här är listan år för år:

2000: 7–0 mot Spanien (EM-kval).

2001: 8–1 mot Finland (EM-kval).

2002: 8–0 mot Polen.

2003: 8–0 mot Sydkorea.

2004: 5–1 mot Serbien/Montenegro (EM-kval).

2005: 6–0 mot Vitryssland (VM-kval).

2006: 6–0 mot Vitryssland (VM-kval)

2007: 7–0 i två matcher, mot Rumänien (EM-kval) och Ungern (EM-kval).

2008: 6–0 mot Ungern (EM-kval).

2009: 5–1 mot Norge.

2010: 17–0 mot Azerbajdzjan (VM-kval).

2011: 3–1 i två matcher, mot Danmark och Australien (VM).

2012: 4–1 i två matcher, mot Skottland och Sydafrika (OS).

2013: 6–1 mot Island.

2014: 5–0 mot Färöarna.

2015: 3–0 i fyra matcher, mot Finland, Kina, Moldavien (EM-kval) och Polen (EM-kval).

2016: 7–0 mot Iran (inofficiell match?). Annars 6–0 i två matcher, mot Skottland (inomhus) och Moldavien (EM-kval).

2017: 5–0 mot Ungern (VM-kval).

2018: 4–0 mot Kroatien (VM-kval).

2019: 4–1 mot Schweiz.

Slutligen så fortsätter det att hända saker i damallsvenskans silly season. I dag har Rosengård meddelat att man förlängt med Sanne Troelsgaard säsongen ut. En viktig förlängning. Dessutom har Växjö presenterat nya tränare – Maria Nilsson och Magnus Olsson med delat tränarskap. Det handlar om en intern lösning som jag inte kan bedöma, mer än att det är kul med ytterligare en kvinna som tränare i vår högsta serie.

 

Svenska startelvan – och Marozsan

Publicerad den av
4

Aftonbladet skriver i dag att Sverige kommer att köra med följande startelva i VM-premiären mot Chile:

Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Det innebär att trion Fischer, Seger och Rolfö som väntat kliver in i elvan. Jag har varit osäker på om Jakobsson eller Lina Hurtig skulle få den andra kantplatsen. Och min gissning har varit att Peter Gerhardsson skulle välja Hurtig i premiären eftersom hon dels är bättre på kombinationer på små ytor, del är en bättre huvudspelare än Jakobsson. Och jag gissar att det blir mer inläggs- än djupledsspel mot Chile.

Det troliga är ju att Sydamerikas tvåa kommer att parkera bussen framför målvakten Christiane Endler, och sikta in sig på kontringar.

I dag har det kommit en tråkig nyhet från det tyska lägret, storstjärnan Dzsenifer Marozsan har brutit ena tån och är i första läget borta från spel under gruppspelet. Risken finns att hon missar resten av VM. Tråkigt.

Ett genrep utan starkaste elvan

Publicerad den av
2

Jag sitter i solen på Gamla Ullevi och väntar in matchstart i genrepet. Utöver Caroline Seger och Olivia Schough saknas tyvärr även Nilla Fischer och Fridolina Rolfö i startelvan.

Sverige ställer upp så här i dag: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Elin Rubensson, Nathalie Björn, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Som jag konstaterade i går är det bra för Nathalie Björn att få träna i den centrala mittfältsrollen. Men det är synd att vi inte får ett genrep där vårt lag kan ställa upp med allra starkaste elvan.

Jag antar att laguttagningen beror på att Fischer och Rolfö inte anses vara 100-procentiga. Därmed får vi inte heller i dag svaret på hur Peter Gerhardsson rankar kvartetten Blackstenius, Jakobsson, Rolfö och Hurtig.

Det man är mest intresserad av i kväll är ju hur Sverige klarar anfallsspelet. För det kommer att bli mycket anfallsspel i de två första VM-matcherna.

Premiärmotståndaren Chile visade i går att laget kan försvara bra. I april släppte chilenskorna in sex mål mot Nederländerna redan i den första halvleken. Då blev det 7–0-förlust sedan tidigare Göteborgsspelaren Danielle van de Donk gjort fyra mål.

Mot Nederländerna var det underläge för La Roja Femenina nästan innan matchen hade börjat. van de Donk gjorde 1–0 efter 1.09. Men i det tuffa VM-genrepet borta mot Tyskland såg Chiles försvarsspel riktigt bra ut.

Tyskorna vann bara med 2–0 efter ett hörnmål av Alex Popp och efter att Carolin Simon misslyckats så bra med ett inlägg att det gick in i krysset. De båda tyska målen går att se här.

Visst hade tyskorna chanser att göra fler mål. Men det var ändå trångt i Chiles straffområde. Chilenskorna gick inte lika högt i sitt försvarsspel som mot Nederländerna. Då lämnade man massor av ytor. Mot Tyskland var det däremot mer av att man hade parkerat bussen vid eget straffområde.

Offensivt hade Chile egentligen bara en målchans, och den var en gåva från Almuth Schult. Men genrepet visade att det inte är helt enkelt att låsa upp Chiles försvarsspel.

Chile ställde för övrigt upp med följande lag (4–5–1): Christiane Endler – Su Helen Galaz, Carla Guerrero (Yessenia Lopez, 46), Camila Saez, Rocio Soto – Daniela Zamora, Karen Araya, Yanara Aedo, Francisca Lara, Rosario Balmaceda (Yessenia Huenteo, 90+3) – Maria José Urrutia (Maria José Rojas, 57).

Tyskland körde med en väldigt offensiv uppställning i genrepet. Man började med yttermittfältaren Giulia Gwinn som högerback och i paus tog man ut en mittback (Marina Hegering) och satte in en central mittfältare (Lena Oberdorf). Så här såg laget ut (4–2–3–1): Schult – Gwinn (Turid Knaak, 72), Hegering (Oberdorf, 46), Sara Doorsoun, Simon – Melanie Leupolz (Lina Magull, 60), Sara Däbritz (Lena Goessling, 60) – Svenja Huth, Dzsenifer Marozsan (Klara Bühl, 71), Lea Schüller (Linda Dallmann, 46) – Popp.

Tankar kring den svenska VM-elvan

Publicerad den av
1

Just nu spelas den stängda landskampen mellan Sverige och Sydkorea. Den får vi inte se något ifrån. Sannolikt får vi i eftermiddag veta resultat och kanske även målskyttar.

Tillagt i efterhand: Sverige vann med 4–0 över 3×30 minuter. Som förbestämt spelade alla tre målvakterna varsin period. Målskyttar blev Julia Zigiotti Olme, Stina Blackstenius, Mimmi Larsson och Magdalena Eriksson.

Vi som är nyfikna på hur Peter Gerhardsson kommer att formera sin startelva i VM får vänta några dagar till. För kanske att vi får svaret i den officiella landskampen på fredag.

Personligen tror jag att det blir fyrbackslinje och det upplägg jag brukar kalla 4–4–1–1, men som förbundskaptenerna kallar 4–3–3 i de två första VM-matcherna. Och från USA-matchen och framåt blir det tre mittbackar och det som antingen kan kallas 5–3–2 eller 3–5–2.

Mitt tips är att elvan i de två första matcherna blir Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Fridolina Rolfö, Elin Rubensson, Caroline Seger, Lina Hurtig – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

De spelare som är närmast elvan är Jonna Andersson och Sofia Jakobsson. När det blir trebackslinje lär Andersson komma in på vänsterkanten.

Jakobsson kan vara med redan från början i stället för Hurtig. Här är det lite svårt att analysera Gerhardsson. För alla fyra i kvartetten Rolfö, Hurtig, Jakobsson och Asllani har haft givna platser i startelvan när de varit friska. Dock har inte alla fyra varit tillgängliga samtidigt någon gång under Gerhardssons förbundskaptenstid. Således vet vi inte vilken inbördes ranking han har vad gäller forwards.

Risken är ju att Rolfö vilar på fredag, och att vi får vänta på svaret ytterligare ett tag.

Fotbollskanalens Andreas Sundberg har analyserat Gerhardssons startelvor och kommit fram till en elva där Jakobsson spelar på Hurtigs bekostnad. Men som sagt, de båda har inte varit spelbara samtidigt, och båda känns som favoriter hos förbundskaptenen.

Min gissning om att Gerhardsson kommer att välja Hurtig före Jakobsson i de första VM-matcherna bygger på att Hurtig är mer spelskicklig, vilket lär bli viktigt mot lag som Chile och Thailand, som sannolikt kommer att spela med ett ganska lågt stående försvar. Men Jakobsson har varit formstark under våren, så man vet aldrig. Känslan är dock att Jakobssons egenskaper blir viktigare i matcher där Sverige kommer att få mer yta att anfalla på.

Rolfö tror jag är given – om hon är frisk. Blackstenius lär också vara förstaval från början. Men där finns det massor av alternativ, så Linköpingsstjärnan måste nog prestera från start i VM om hon vill vara kvar i startelvan.

Hur tror ni att Gerhardsson ställer upp mot Chile i VM-premiären?

I går var sista dagen för laget att anmäla sina VM-trupper. Här är de 552 spelarna:

Fifa har gjort en genomgång av trupperna och tagit fram lite spännande fakta. En intressant sak är att spelarnas medelålder är 26,5 år – vilket är den överlägset högsta snittåldern i ett fotbolls-VM för damer.

På den här punkten är dock damerna fortfarande långt efter herrarna. I fjolårets VM i Ryssland var det bara tre lag som hade lägre snittålder än 26,5.

Att snittåldern ökar är ett väldigt bra tecken, för det visar ju att de duktiga spelarna fortsätter längre. Det lär ju hänga ihop med klart förbättrade möjligheter att leva på fotbollen.

Apropå ålder kommer Formiga att slå rekord varje minut hon spelar i VM. Hon är äldre än nuvarande rekordhållerskan Christie Rampone, så bara brasilianskan kommer in på planen är hon tidernas äldsta VM-spelare.

Christine Sinclair är inte äldst. Men hon har gjort flest landslagsmål med 181. Även hennes 282 landskamper är flest av alla i VM – faktiskt fler än alla Jamaicas 23 Reggae Girlz tillsammans.

Jamaica har dock den spelare mest bäst målsnitt i landskamper. VM-kvalets skyttedrottning Khadija Shaw har ett målsnitt på 1,45 inför VM. Det lär sjunka under turneringen – även om Shaw är en klasspelare.

 

Slutligen spelar U23-landslaget landskamp i kväll klockan 18.00. Man möter Nederländerna, och matchens tv-sänds på Cmore live eller streamat på cmore.se.

Andersson i målet mot Portugal – och Björn på innermittfältet

Publicerad den av
3

Cajsa Andersson

Den svenska startelvan till fredagens landskamp mot Portugal är offentliggjort. Och intressant är att Cajsa Andersson får chansen i målet, något som indikerar att Piteåmålvakten nu rankas som tvåa bakom Hedvig Lindahl.

Det skulle ju också kunna vara så att Zecira Musovic får chansen i den avslutande placeringsmatchen, men eftersom Peter Gerhardsson har aviserat att han skall spela med starkast möjliga lag i den matchen gissar jag att det återigen blir Lindahl i målet då.

Tove Almqvist och Nathalie Björn

En anmärkningsvärd sak är att Nathalie Björn är uppsatt som defensiv innermittfältare, bakom Julia Zigiotti Olme. Vad jag kan minnas har inte Björn spelat i den positionen någon gång, i varje fall inte på elitnivå.

Så här ser elvan ut i sin helhet, på pappret är uppställningen 3–4–3. Vi får se hur laget formeras i verkligheten: Andersson – Amanda Ilestedt, Nilla Fischer, Sandra Adolfsson – Hanna Glas, Björn, Zigiotti Olme, Jonna Andersson – Sofia Jakobsson, Stina Blackstenius, Lina Hurtig.

Duon Kosovare Asllani och Anna Anvegård står utanför matchtruppen. Utöver just Anvegård och Musovic är Hanna Folkesson den enda spelare i truppen som inte funnits med i någon av de båda startelvorna.

Vad jag sett är det inget som hindrar Folkesson från spel, vilket gör matchningen av Björn än mer spännande. Kan det vara så att Gerhardsson vill se om Björn kan använda sitt fina passningsspel från en mittfältsposition?

Vad gäller kampen om en finalplats i Algarve cup är det klart att svensk seger innebär att vårt lag blir en av de två bästa gruppsegrarna.

Norge har nämligen vunnit sin grupp med sex poäng och 5–2 i målskillnad, det efter 3–1-seger mot Kina tidigare i dag. Och eftersom Kanada vann mot Skottland med 1–0 i eftermiddags är det klart att inget lag i den gruppen kommer att nå upp till sex poäng.

Sverige har ju tre poäng och 4–1 i målskillnad, vilket innebär att vi kommer före gruppsegrarna i Norges och Kanadas grupper vid en ny trepoängare. Matchen mot Portugal har avspark 17.45 och sänds på TV12 samt streamat på Cmore.

Sverige startar med stark elva

Publicerad den av
21

Jag är hemma igen, och har krupit ur skidbubblan. Kanske att det kan bli läge att följa upp några saker som hänt under den senaste dryga veckan. Men nu är det fokus på landslaget och Algarve cup.

17.45 är det avspark mot Schweiz, en match som sänds av TV12 och streamas av Cmore. Förbundskapten Peter Gerhardsson sa i TV4-sporten i måndags kväll att han tänker prova brett under gruppmatcherna, för att sedan spela något som liknar en VM-elva i placeringsmatchen.

Mot Schweiz startar Gerhardsson så här: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Mia Carlsson – Elin Rubensson, Kosovare Asllani, Caroline Seger – Madelen Janogy, Mimmi Larsson, Olivia Schough.

Här är det ordinarie målvakt och mittfält, medan han blandar i backlinjen och kör en ”andrauppställning” på forwardssidan. Det blir framför allt väldigt spännande att se om Janogy kan flytta fram sina positioner ytterligare. Hon var ju det stora utropstecknet i Sydafrika tidigare i år.

Fyrbackslinje – och Zigiotti från start

Publicerad den av
3

Årets första landslagselva är presenterad. Den blev inte riktigt som jag gissade, utan Peter Gerhardsson väljer att spela med fyrbackslinje. Han väljer även att spela med Julia Zigiotti Olme bredvid Caroline Seger på centralt mittfält, vilket känns lite överraskande. Men gissningsvis vill förbundskaptenen kolla av vilka alternativ som finns till Elin Rubensson i den positionen, och kanske därmed testa flera alternativ.

Här är hela elvan: Cajsa Andersson – Hanna Glas, Amanda Ilestedt, Magdalena Eriksson, Jonna Andersson – Zigiotti Olme, Seger – Sofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Olivia Schough – Stina Blackstenius.

På förbundets hemsida är laget uppställt 4–3–3, men det brukar snarare vara en blandning mellan 4–2–3–1 och 4–4–1–1.

Personligen är jag upptagen under matchen, så jag får se den i efterhand.

Samuelsson, Ilestedt och Anvegård i startelvan

Publicerad den av
Svara

Peter Gerhardsson har presenterat sin sista startelva för året, eller starelva som det heter på förbundets hemsida. Det är givetvis inte tänkt att stå så, men när man är i England och har flera stjärnor i laget kan man tycka att det är ett passande stavfel.

I frånvaro av Nilla Fischer, Hanna Glas och Stina Blackstenius väljer Gerhardsson att satsa på trion Jessica Samuelsson, Amanda Ilestedt och Anna Anvegård. Han kör trebackslinje vilket gör att Samuelssons och Ilestedts roller känns självklara. Det ser ut som att Anvegård tar Blackstenius uppgift som spets.

Men det blir lite intressant att se hur trion Anvegård, Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson fördelar uppgifterna. Om man nu kan se matchen. Den startar 14.30 och sänds som stream på Cmores hemsida. Jag har ett Cmorekonto, men det har inte funkat de senaste veckorna. Så nu tänkte jag sätta punkt och ställa mig i telefonkö.

Här hela den svenska elvan: Hedvig Lindahl – Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Samuelsson, Elin Rubensson, Caroline Seger, Jonna Andersson – Jakobsson, Anvegård, Asllani.