Jag är lite trött i dag. Jag älskar att uppleva nya städer till fots. Jag brukar ofta gå omkring en mil varje dag. I går tänjde jag lite på den sträckan.

Lyon ligger där den stora floden Saône mynnar i den ännu större floden Rhône. Det är således mycket smält alpsnö som rinner genom Frankrikes tredje största stad (en halv miljon bor inne i själva Lyon) och näst största storstadsområde, totalt 2,2 miljoner invånare inklusive alla förorter.

Lyons centrum ligger på den halvö som likt en tunga sticker in mellan floderna. På gårdagens längre promenad tänkte jag ta mig till just den plats där floderna möts. Jag kollade dock kartan lite slarvigt, och det visade sig att den tungliknande halvön var klart mycket längre än jag hade tänkt mig.

Promenaden till mynningen tog drygt två timmar, och gjordes i princip uteslutande i solen. Hur varmt det var där vet jag inte, men det var 32 grader i skuggan. Nära mynningen ligger Olympique Lyonnais gamla arena, Stade de Gerland. Jag hade tänkt att även ta mig dit, men energin räckte inte till.

På kvällen var jag nyfiken på hur långt jag faktiskt hade gått under dagen. Det visade sig att jag nådde upp i drygt 18 kilometer, varav tolv på promenaden till mynningen. Det slet på kroppen, trots att jag drack cirka 4,5 liter vatten i går.

Jag gick alltså långt i går. En som har gått långt, och som nu är framme vid målsnöret, är England och Chelseas Karen Carney. I dag avslutar hon sin fotbollskarriär, en karriär som bland annat har tagit henne till fyra VM-slutspel och till seger i Champions League. BBC har en fin hyllningsartikel om Carneys lysande karriär.

Karen Carney

I sin avslutningsmatch ställs Carney alltså mot Sverige i bronsmatch i VM. Jag hoppas att de svenska landslagsspelarna har skött sina kroppar lite bättre än jag de senaste dagarna. För i dagens match bör fysisk och mental återhämtning vara två väldigt viktiga faktorer.

Här i Lyon är det 34 grader nu, men det skall bara vara 28 grader nere i Nice. I skuggan alltså. Risken finns väl att en del av planen är i sol, vilket innebär att det kan bli ytterligare en riktigt slitsam match.

I samband med semifinalerna var det mycket snack om att den första semifinalen, den mellan USA och England var överlägset bättre, och att den var att räkna som den moraliska finalen. Samt att USA och England lätt kommer att vinna mot Holland och Sverige.

Jag håller med om att det var överlägset bättre underhållning i matchen USA–England. Det är ju även ett faktum att den matchen var mellan ettan och trean i världen, medan den andra semifinalen spelades mellan åttan och nian. Aldrig någonsin tidigare har förresten en VM-semifinal spelats mellan två så lågt rankade lag. Aldrig någonsin i det här fallet syftar från VM 2003 och framåt. Världsrankingen infördes nämligen i juli 2003.

Nu tippar jag ju just att USA och England kommer att vinna sina matcher i helgen. Men det beror inte på skillnaden i kvalitet mellan semifinalerna. Jag är faktiskt rätt övertygad om att Sverige hade kunnat ge USA en jättebra match i en VM-final. Jag tror nästan att Sverige är det lag som amerikanskorna minst hade velat möta i en final. Och då räknar jag med alla lag. Jag grundar den uppfattningen i att USA har haft rätt svårt för Sverige på senare år.

Och att bedöma Sveriges spelstyrka är otroligt svårt utifrån enstaka matcher. Sverige är nämligen väldigt svårspelat. Det svenska laget är bra på att styra matcher så att de ser tempofattiga och tråkiga ut.

Lite oväntat väljer Peter Gerhardsson att matcha samma elva som han hade tänkt göra i semifinalen, med det undantag att Fridolina Rolfö är tillbaka från sin avstängning och startar i stället för Lina Hurtig.

Nathalie Björn

Dessutom får Nathalie Björn en ny chans i startelvan, vilket innebär att Elin Rubensson startar på bänken. Det innebär också att Kosovare Asllani är med, trots smällen mot huvudet senast.

Sverige startar alltså: Hedvig Lindahl – Hanna Glas, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson – Sofia Jakobsson, Nathalie Björn, Caroline Seger, Fridolina Rolfö – Kosovare Asllani – Stina Blackstenius.

Jag trodde på lite mer rotation med tanke på det tuffa spelschemat. Samtidigt är det ju ett faktum att Sverige har en mycket tunnare trupp än exempelvis England. Och det här är ett tecken på att Gerhardsson verkligen vill ha bronset.

Den här startelvan innebär att Caroline Seger alltså fyller 200 landskamper i dag, och Hedvig Lindahl fyller 20 VM-matcher.

Alex Greenwood

För engelsk del är ju Mille Bright avstängd. Där går som väntat Abbie McManus in. Jämfört med semifinalen byter Phil Neville även vänsterback, balansspelare på mittfältet och tia. Ut går Demi Stokes, Keira Walsh och Rachel Daly. In kommer Alex Greenwood, Jade Moore och Fran Kirby.

Här är hela Englands elva: Carly Telford – Lucy Bronze, Stephanie Houghton, Abbie McManus, Alex Greenwood – Jill Scott, Jade Moore – Nikita Parris, Fran Kirby, Beth Mead – Ellen White.

Här gäller det ju för Sverige att se upp med Englands snabba högerkant, och förstås med Ellen White. Dessutom tyckte jag att Kirby såg pigg ut i sitt inhopp i semifinalen, något som är illavarslande eftersom Kirby är en riktig världsspelare i sina bästa dagar. Offensivt måste Sverige försöka utnyttja att Telford är direkt dålig i luftrummet.

En timme till avspark. Vi hörs. Men innan jag sätter punkt upptäckte jag av en slump ytterligare en svensk straffsituation från Hollandsmatchen.

Det var Cmore som använde situationen som avslutningsbild på sin sändning. Den kameravinkeln såg jag aldrig under matchen. Det handlar om en hörna som går mot Linda Sembrant, jag tror att det är sent i den andra förlängningskvarten.

Bollen landar dock på Desiree van Lunteren (vem annars). Hon har armen uppe över skulderhöjd, det innebär att det alltså är självklar straff om bollen träffar armen.

Och frågan är om inte bollen just träffar armen. Det är lite svårt att se 100-procentigt, men klart är att bollen slår träffar där armen övergår i axel. Är det 100 procent axel är det inte straff. Men om den träffar armen skulle det ha varit straff. Om det nu bara är axel snackar vi ändå millimetrar från straff.

Inte för att det här spelar någon roll nu längre, men vi kan nog slå fast att Sverige hade oflyt med straffsituationerna i onsdags. Hoppas på bättre tur i eftermiddag.