Genomgång av en månad av damfotbollsnyheter

Inlägget uppdaterat kring VM 2023, FHM:s besked och kring Jitex allstarlag

Det har gått nästan en hel månad sedan mitt förra inlägg. Det är den längsta paus jag tagit i bloggandet sedan startåret 2011. I stället för att blogga har jag de senaste veckorna försökt att hålla avstånd – både till andra människor och till pollen.

Orsaken till det långa uppehållet stavas förstås i första hand corona. Men i viss mån kan man även lägga till motivationsbrist och slöhet. Det har ju nämligen funnits en och annan nyhet värd att kommentera under den här månaden.

Jag noterar till min glädje att ni är många som har klickat in på bloggen under min frånvaro. Bloggen har bara haft under 400 sidvisningar fyra dagar sedan förra inlägget, och snittet under maj månad är 480. Som jämförelse kan nämnas att snittet under augusti 2015 låg på 406 sidvisningar per dag. Då pratar vi om en månad där damallsvenskan rullade, och där intresset för damfotboll borde ha varit stort eftersom det precis hade varit ett VM.

Ni har alltså varit trogna även under den period där såväl bloggen som spelet i både den internationella och nationella damfotbollen stått stilla.

Även om det inte blivit några inlägg har jag inte släppt damfotbollen under coronaperioden. I brist på levande idrott har jag lagt mycket tid i BT:s arkiv. Där har jag bland annat gjort en rejäl djupdykning i en av svensk damfotbolls tidiga storklubbar, Kronängs IF.

Boråsklubben var sannolikt allra bäst i Sverige 1970, och den var sannolikt näst bäst bakom arvfienden Öxabäck året för det första svenska mästerskapet – 1973. Det har även blivit ett längre reportage om Öxabäcks SM-guld 1983 och ett om nämnda Kronängs IF:s seger 1986 i egna turneringen Kronäng cup – inofficiellt SM i inomhusfotboll under cirka 20 år. De här tre länkade texterna är pluslåsta, men bör gå att läsa för alla som har prenumeration på någon av Gota Medias tidningar.

Och ni alla andra får nöja er med att njuta av de här härliga bilderna från den inofficiella SM-finalen 1970, Kronäng–Öxabäck 4–1:

Personligen kan jag titta på bilden av Kronängs målvakt precis hur länge som helst. Knäskydden, handskarna – miljön. Hedvigsborgs IP i en grusgrop i Borås hade inte klarat många av de krav som ställs på dagens elitarenor…

Utöver all tid i arkivet har jag förstås följt alla större damfotbollshändelser under den senaste månaden. Jag har uppdaterat silly season-sidan ett par gånger, och nu har det äntligen blivit dags för en rejäl genomgång av fyra veckors damfotbollsnytt.

Den senaste stora svenska nyheten är att Peter Gerhardsson har fått förlängt som svensk förbundskapten över VM 2023. Det var ett år längre än det spekulerats om. Men jag tycker absolut att det är en god nyhet för svensk damfotboll, för Gerhardsson har gjort ett kanonjobb med vårt landslag.

Apropå VM 2023 skall vi om en månad (den 25 juni) få veta var det mästerskapet spelas. Min gissning är att det hamnar i Australien/Nya Zeeland. Övriga kandidater är Brasilien, Colombia och Japan. Vad tror ni?

Den största internationella nyheten under den här perioden har ju annars varit att USA:s landslag åkte på ett bakslag i sin rättsliga kamp mot USA:s fotbollsförbund. De amerikanska landslagsspelarna har ju tagit sina krav på lika lön till rättsväsendet.

Nu fick de nej från en domare, men det innebär inte att fallet är över. Spelarna har överklagat och fått tid för domstolsförhandling den 15 september.

Noterbart här är att spelarna i damlandslaget har fått stöd från herrlandslagets spelare. Enligt den här artikeln och tweeten nedan skall herrspelarna ha försökt få till lika lön för båda landslagen, men försöken har inte fått förbundets stöd.

En annan spännande svensk nyhet är att Expressen tillsammans med några lokala mediekoncerner har köpt sändningsrätten till elitettan – förstås en välkommen nyhet för vår näst högsta serie.

Huruvida det innebär några pengar till klubbarna är oklart. Men i längden är det förstås viktigt för klubbarna att matcherna sänds på någon plattform.

Apropå elitettan så har Sandvikens IF gjort klart med sitt sista nyförvärv. Det handlar om Bupe Okeowo, som spelade för Sunnanå i fjol och som var en av de spelare som värvades till Kungsbacka DFF innan den klubben lades ner.

Även Bollstanäs har nya spelare. Trion Louise Lillbäck, Emma Lillbäck samt Isabelle Navren är hemma från college under obestämd tid.

När vi ändå är inne på elitettan finns här en intervju med fjolårets skytteligavinnare, Moröns Hayley Dowd:

Även i damallsvenskan har det skett lite på silly season-fronten. Piteå kantspelare eller ytterback, Selina Henriksson, har olyckligtvis dragit av korsbandet och har därmed spelat klart för i år. Hon ersätts av Sofia Wännerdahl, som spelade i allsvenskan för LB07 i fjol.

En annan nyhet i damallsvenskan är Jonas Eidevall:s skägg. Det går att avnjuta på en av bilderna i det här Instagraminlägget:

Skägg, tv-sändningar och övergångar i all ära – den stora frågan är ju förstås när vi får se lagen i damallsvenskan och elitettan spela matcher igen.

Under den här senaste månaden har det varit ett gäng turer kring elitfotbollen. Sammanfattningsvis kan man säga att jag upplever att förbundet och herrfotbollens representanter har agerat på ett sätt som sänkt mitt förtroende för dem. Däremot tycker jag fortsatt att damfotbollens representanter har skött sig på ett balanserat och bra sätt.

Ett exempel på hur förbundet gjort bort sig är ju när de inte bjöd in damfotbollen (EFD) till ett möte där just SvFF och RF (Riksidrottsförbundet) träffade FHM (Folkhälsomyndigheten). Däremot fick herrfotbollen vara med i form av Sef. Det där är ju tyvärr en tydlig indikation på hur SvFF ser på damfotboll.

Apropå det skrev Olof Lundh en krönika om att fotbollens höjdare helt verkar sakna spelförståelse. Han syftar på att förbundsledningen verkar ha trott att FHM skulle stå med öppna armar och säga: ”kör i gång era serier nu.”

Lundh tar även upp frågan om varför damfotbollen inte fick plats på mötet. I det skedet mötet hölls var damallsvenskan den serie som hade planerat den tidigaste seriestarten. Lundh ställde då frågan till generalsekreterare Tomas Hoszek varför EFD inte fick vara med. Svaret kom på följande sms:

”Hej Olof. Nej, det var Håkan S, Svante från Sef och RF. Jag har dock blivit briefad av Håkan. Protokollet som presenterades var framtaget av Sef främst. Vi stod bakom. Antar att det kom så plötsligt på med möte på kort varsel att EFD inte blev tillfrågat … /Tomas”

Håkan S är Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare. Och Svante är Svante Samuelsson.

I förra veckan var det ett nytt möte mellan SvFF och FHM. Efter det mötet tyckte jag att både SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand och Sefs ordförande Lars-Christer Olsson visade bristfälligt omdöme. Båda signalerade att de tog fotbollen på lite för stort allvar, och båda var upprörda över att FHM inte kunde ge dem ett datum när de skulle kunna dra igång sina serier.

Redan innan det första mötet mellan fotbollen och FHM sa förbundsbas Karl-Erik Nilsson så här apropå att tysk herrfotboll fått klartecken i början av maj:

”Det är klart att det är en stark signal när flera andra länder, som i många stycken har haft hårdare restriktioner än vi, är beredda att starta sin fotboll och starta sin fotboll betydligt tidigare än vi planerar att göra.”

Ordförande Nilsson och de andra tycks inte ha märkt att FHM gått sin egen väg, och inte låtit sig påverkas så mycket av vilka restriktioner som gjorts i andra länder.

Och personligen var jag väldigt förvånad över att fotbollens representanter förväntade sig få ett klart svar i ett skede där dagligen cirka 70 personer dog på grund av corona – för så såg det ut förra torsdagen.

I det skedet ville FHM hålla på sina svar i tre veckor, något som kändes högst rimligt. Det senaste beskedet är dock att fotbollen skall kunna få ett svar nu på fredag. Det blir spännande att se hur det svaret lyder. Till skillnad från många av svensk fotbolls ledande representanter tycker jag inte att man kan kräva att fotbollen kommer igång inom den närmaste tiden.

FHM vill hålla ihop all seniorfotboll. Och som jag ser det är det herrfotbollen som är problemet. För tyvärr har ju några herrfotbollsmatcher varit ganska rejäla smittspridare, en har kallats en biologisk bomb och anses vara ett skäl till många dödsfall i Italien. En annan herrfotbollsmatch kopplas till drygt 40 dödsfall i England.

Vi får alltså se vart det tar vägen.

En damfotbollsserie som troligen dras i gång i början av juli är norska toppserien. Det är glada nyheter för bland annat LSK:s svenska yttermittfältare Mimmi Löfwenius som från och med nu kan få utlopp för sin överskottsenergi på planen i stället för…

I England ser det ut som att herrarnas Premier League snart dras igång. Damernas WSL verkar däremot vara färdigspelad.

Med tanke på att lagen inte har kunnat träna riktigt på flera månader tycker jag att det känns vettigt att ställa in säsongen. Spelarna har ju fått träna en och en, vilket har skapat en del kreativa lösningar. Charltons walesiska landslagsspelare Charlie Estcourt hittade alternativa sätt att dribbla sig igenom en konbana.

Just Charlton ligger sist i andraligan, och riskerar nedflyttning. Det som är oklart kring den engelska damfotbollen är hur man skall göra med upp- och nedflyttning från de högsta serierna. Det är ingen lätt fråga.

I Frankrike, Nederländerna, Spanien och Cypern har man avslutat sina ligor. I Spanien valde man att inte flytta ner något lag, utan bara lyfta upp lag underifrån. Därmed blir det hela 18 lag i spanska ligan till hösten. De två nya lagen är Santa Teresa och Eibar.

I Cypern tog Apollon hem mästerskapet. Det innebär att vi kan skicka ett grattis till Matilda Abramo som vunnit ligaguld.

I Tyskland får vi däremot vänta lite innan vi gratulerar de tre svenskorna i Wolfsburg. Man har nämligen givit klartecken till att spela klart Frauen-Bundesliga.

Fredagen den 29 maj drar det igång med Wolfsburg–Köln och Frankfurt–SC Sand. Det återstår sex omgångar, och hittills har man schemalagt fyra, samt kvartsfinalerna i tyska cupen.

Tillbaka till England. Där har man redan tagit ut säsongens allstarelvor. Magdalena Eriksson tycks vara självklar i alla sådana.

I The Athletics elva fick Chelseakaptenen sällskap av två norska klubbkompisar (Maren Mjelde och Guro Reiten), en engelsk i Beth England samt en walesisk i Sophie Ingle. Den senare är en spännande spelare, hon tycks vara högaktuell för det brittiska lag som skall spela nästa OS – om det nu blir något OS i Tokyo.

Medan det var storslam för Chelsea i The Athletics elva så gav BBC bara plats för Eriksson, Mille Bright och England i deras allstarlag. BBC gav istället plats åt sex Arsenalspelare.

När vi ändå är inne på allstarlag så har Jitex tagit ut ett allstarlag. Först trodde jag att det var ett tidernas allstarlag, och då reagerade jag på att det var så många spelare spelare från senare år finns med i laget. Den enda från efter millenieskiftet som gör skäl för en plats i ett sådant lag är ju Fridolina Rolfö.

Nu visade det sig att det var ett allstarlag över spelare som gått in och stöttat Jitex ekonomiskt i coronatider, vilket gör läget annorlunda.

 

Men säg att man skulle tagit ut ett tidernas allstarlag i Jitex. Det är inte helt enkelt. Tittar man på listan över svenska landslagsspelare genom tiderna har 23 stycken representerat Jitex, varav 13 av dem har gjort 20 landskamper eller fler.

Så minimikravet för att kunna komma med i tidernas allstarlag i Mölndalsklubben bör vara att man spelat i A-landslaget många gånger. Utöver de veteraner som är med i laget ovan är Anna Svenjeby och Ingrid Johansson ju två som borde givas plats.

Europamästarinna Svenjeby debuterade i landslaget som 17-åring 1979 och spelade sedan alla 58 landskamper fram tills hon varvade ner efter säsongen 1987. Hon var dessutom den första spelare att få det pris som numera heter diamantbollen. Och VM-bronsmedaljör Johansson har bland annat gjort ett av tidernas snyggaste VM-mål:

En av de som kom med i Jitex allstarlag var Linn Andersson. Hon skall i år spela i division IV för Örgryte IS:

Linn Andersson förstärker damlaget

Medan stora delar av fotbollsvärlden ägnar sig åt individuell träning är Kinas landslag igång och nöter lagspel. På deras nuvarande läger ingår 25 spelare.

Innan det är dags för en genomgång av aktuella, internationella övergångar skickar jag ett grattis till Alex Morgan, som blev mamma till en dotter för drygt två veckor sedan. Morgan är ju för övrigt en av de spelare som vunnit på coronapandemin. Utan corona skulle hon knappast kunnat spela OS i sommar. Nu hinner hon gott och väl bli spelklar till Tokyo-OS – om det nu blir av.

Diverse övergångar

Klart vem som blir Hedvig Lindahl:s ersättare i Wolfsburg. Det blir PSG:s polska målvakt Katarzyna Kiedrzynek. Polskan är alldeles för bra för att vara reservmålvakt. Men kanske att hon blir det nu också. För Almuth Schult borde ju kunna vara tillbaka på planen i vinter efter hennes gravidietet.

Både 2015/16 och 2016/17 hetta skyttedrottningen i Frauen-Bundesliga Mandy Islacker. Då spelade hon för Frankfurt. Sedan sommaren 2017 har den olympiska mästarinnan från 2016 spelat för Bayern München. Trots att 31-åringen fortsatt att vara väldigt effektiv sett till speltid har hon inte riktigt tagit en plats i Bayerns startelva. Därför fortsätter hon nu karriären i FC Köln.

Noterbart kring Islacker är att hon bara fått spela sju hela ligamatcher på snart tre säsonger för Bayern. Totalt har hon noterats för 21 mål på 44 ligamatcher i klubben.

Den forna storklubben Turbine Potsdam har inte längre råd att värva världsstjärnor. De satsar istället på att utveckla spelare på väg uppåt. Senaste värvningen är tyska U20-landslagsanfallaren Selina Cerci från Werder Bremen. 19-åringen har gjort 13 mål på 14 matcher i andraligan den pågående säsongen.

I Tyskland har även Bayer Leverkusen gjort en värvning. De plockar försvararen Nina Brüggeman från ligakonkurrenten SGS Essen.

Den tidigare Rosengårdsspelaren Iina Salmi har en ny klubb. Den finländska anfallren fortsätter karriären i Spanien och Valencia. Hon har senast spelat för holländska Ajax. Med sig från Ajax till Valencia får hon anfallskollegan Ellen Jansen, som spelat cirka 20 landskamper för Nederländerna.

Valencia slutade näst sist i spanska ligan. Men eftersom inga lag flyttas ner från spanska ligan får man ny chans i högsta serien till hösten.

En intressant värvning är att japanska teknikern Yuka Momiki går till amerikanska OL Reign, alltså det lag som tidigare hette Seattle Reign. Numera är det ju ganska ovanligt med japanska spelare i USA eller Europa. Efter VM 2011 var det däremot väldigt populärt. Då ville det japanska förbundet att spelarna skulle ut och lära sig andra spelstilar.

Det arbetssättet tycks man inte ha med den nya japanska generationen. Ännu så länge har ju inte upplägget med nästan uteslutande hemmabaserade spelare givit någon större utdelning. Men det är kanske på gång?

Norska mästarlaget LSK Kvinner har värvat landslagsmeriterade australiskan Karly Roestbakken. Den 19-åriga mittbacken spelade senast för Canberra United i Australiens W-league.

En intressant övergång rapporteras från Spanien. Världens bästa målvakt 2019, nederländska Sari van Veenendaal uppges vända hem till PSV Eindhoven. Därmed tycks Atletico Madrid tappa båda sina målvakter. van Veenendaal har delat på jobbet med Lola Gallardo den nyss avblåsta säsongen. Och som jag skrev i förra inlägget ryktas Gallardo till Lyon.

I Lyon skulle spanjorskan ersätta den mångåriga franska förstamålvakten Sarah Bouhaddi, som enligt en intervju i L’Equipe fortsätter karriären i England eller USA.

En annan spelare som inte kommer att spela i Lyon till hösten är franska landslagsanfallaren Kadidiatou Diani, som tackade nej till den europeiska mästarklubben och i stället fick ett guldkantat treårskontrakt med PSG. Diani skall enligt uppgift nu vara världens näst bäst betalda spelare efter Ada Hegerberg.

Apropå kontraktsförlängningar i PSG så har fantastiska Formiga skrivit på för ytterligare ett år. Den brasilianska mittfältsstjärnan fyllde 42 i början av mars. Och 42 är ju ingen ålder för en mittfältare…

Slutligen tackar den tidigare Bayer Leverkusen- och Birminghamanfallaren Isabelle Linden för sig efter den här säsongen. Hon lägger av redan som 29-åring…

Linden har spelat elva minuter i det tyska A-landslaget. Hon fick nämligen göra ett kort inhopp i en träningsmatch mot USA 2013. Hon har spelat för FC Köln i vinter och kommer alltså att ersättas av Mandy Islacker i klubben.

Löfven, Blackstenius, Schelin, Sjögren, Hegerberg, Örgryte och Marozsan

Inlägget korrigerat i efterhand i delen om Stina Blackstenius övergång.

I gårdagens inlägg lovade jag komma med ett nyhetssvep från runtom i damfotbollsvärlden. Och här är det.

Fast jag börjar med en uppföljning av gårdagens inlägg om hur svensk fotboll har styrts under coronakrisen. Det bör ju nämligen sägas att statsminister Stefan Löfven:s sågning av Stockholms fotbollförbund även var en käftsmäll för Svenska fotbollförbundet.

Distriktsförbunden har självbestämmanderätt, men statsministerns utspel var ändå en väldigt tydlig signal till SvFF om att skaffa sig hårdare kontroll över sina distrikt. Kanske att det är ett av skälen till att SvFF den senaste tiden varit tydligare i sin kommunikation med distrikt och klubbar. Som exempel skrev man så här den 16 april:

”Distriktsförbund och föreningar ska följa Folkhälsomyndighetens föreskrifter med allmänna råd som, med ikraftträdande den 17 april 2020, anger att matcher, träningsmatcher och tävlingar kan genomföras för barn och ungdomar födda 2002 och senare, medan man avråder från tävlings- och träningsmatcher för vuxna.”

Så till den senaste tidens damfotbollsnytt. I går kunde vi se på SVT att Piteå IF tappar cirka 350 000 kronor på att Piteå Summer Games inte blir av i år.

Piteå IF

I samma inslag konstaterar Piteås ordförande Rikard Fahlman att coronakrisen dessutom sannolikt kommer att leda till dyrare reskostnader i år:

”Vi vet ju inte hur allsvenskan kommer att spelas. Där kommer vi antagligen att åka på en smäll med dyrare kostnader för resor och det är en väldigt stor del av våra kostnader. Nu har vi Umeå på 22 mils avstånd, men annars är närmsta matchen Uppsala, så varje bortamatch är med flyg. Det kostar enorma pengar.”

Klubben har redan tappat 100 000 kronor på biljetter de inte kan boka av. Nu är ordförandens förslag att det bör införas en resekostnadsfördelning i damallsvenskan.

EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek svarar så här på det förslaget:

”Om Piteå önskar en sådan lösning behöver den dras med övriga klubbar i damallsvenskan. EFD har inga ytterligare medel att dela ut än det vi redan gör.”

Det återstår att se om övriga damallsvenska klubbar vill släppa delar av sina intäkter för att hjälpa Piteå och Umeå.

Stina Blackstenius

Den största inhemska nyheten de senaste veckorna är ju Stina Blackstenius övergång från Linköping till Göteborg. I förra veckan presenterade GP intressant bakgrundsinfo kring övergången.

I en lång artikel presenterade tidningen utdrag ur det tävlingsärende som gjorde Blackstenius klar för Göteborg. Det visar att tvisten har hållit på sedan den 12 november. Det är nämligen det datum som Göteborg ansåg att klubbarna var överens. En linje som även förbundets skiljenämnd sedan gick på.

I november skrev Göteborg ett spelaravtal med Blackstenius, som man laddade upp i förbundets datasystem Fogis. Däremot lade man aldrig upp något övergångsärende. Och här stannade allt. Här har det tidigare felaktigt stått att Göteborg även la in en övergång i Fogis. Men det var jag som hade läst texten i GP dåligt.

Formuleringen i tidningen är: ”Det enda som saknades var Linköpings FC:s signatur, erfar GP. Den kom aldrig.” Enligt tidningen berodde det på ett par olika saker:

1) LFC fick in nya sponsorspengar, vilket förbättrade klubbens ekonomiska läge.
2) Mimmi Larsson skrev på för Rosengård, vilket gjorde att Linköpings behov av Blackstenius blev klart större.

Först i slutet av februari tog Göteborg ärendet till skiljenämnd, och den 27 mars avgjordes tvisten. Det är lätt att förstå att Blackstenius har haft svårt att hålla fokus den här vintern.

Vi har nyligen också fått veta vad Lotta Schelin har haft fokus på den senaste tiden. Ihop med sin fru Rebecca Schelin har Schelin skrivit en självbiografi som heter ”I huvudet på Lotta Schelin” och som släpps i höst. Den går redan nu att förhandsboka.

I veckan har Sofia Jakobsson fyllt 30 år. Grattis.

På en mycket lägre nivå har division IV-klubben Örgryte IS gjort ett antal fina nyförvärv. Öis är kanske det av de herrelitlag som i år startar damlag från gärdsgårdsserierna som fått minst uppmärksamhet.

Men Örgryte har skaffat sig en stomme av ett gäng tidigare Jitexprofiler. Först anslöt Sofia Skog med damallsvenska meriter från just Jitex och Göteborg FC samt flerfaldiga bandyvärldsmästaren Elin Sandgren, som spelat damallsvenskt för QBIK och Jitex. Och nyligen fick man in ytterligare ett meriterat nyförvärv i Julia Strahl, som spelat i elitettan med Kungsbacka och Jitex.

Skog och Strahl har för övrigt redan gjort mål för Örgryte.

Tillbaka till högsta nivån. Ute i Europa körs diverse hem- eller familjeutmaningar. Här är hur Linda Sembrant löste familjeutmaningen #FamilyChallenge:

I Norge ligger fotbollsträningen nere, och det är stopp för publikmatcher åtminstone till den 1 september.

Det händer ändå lite grand i vårt västra grannland. Bland annat har Martin Sjögren förlängt sitt kontrakt som norsk förbundskapten. Han blir minst kvar över det EM-slutspel som nu är flyttat till 2022.

Sjögren var för övrigt med i Olof Lundh:s podd för några veckor sedan. Då sa förbundskaptenen att han inte tror att storstjärnan Ada Hegerberg kommer tillbaka till landslaget.

Det ledde till en dispyt med båda systrarna Hegerbergs agenter Alan Naigeon och Victor Bernard. Naigeon tycker både att Sjögren hade dålig tajming med sina uttalanden samt att förbundskaptenen gått över gränsen. Agenten säger:

”Jag förstår inte vad han vill säga? Vad måste Ada göra? Måste hon ringa Martin för att få komma tillbaka? Han tar upp det här med jämna mellanrum. Jag förstår inte vad han har för problem?”

Jag har inte hört podden, men jag minns att Ada Hegerberg tog upp ämnet i magasinet Josimar just innan fjolårets VM-slutspel. Det tyckte jag var väldigt dålig tajming, eftersom det tog bort fokus från de spelare som Norge faktiskt hade med till VM. I det länkade inlägget skrev jag att: ”Så agerar inte lagspelare – bara egoister.”

Och vad jag har hört så har agent Naigeon rätt. Ada Hegerberg måste ta initiativet om hon vill tillbaka till landslaget. Och hon måste även be både spelare och ledare om ursäkt. Exakt för vad det är hon behöver be om ursäkt för har jag däremot inte hört något om.

Sjögren har alltså förlängt. En förbundskapten som däremot inte får förlängt är Englands bas, Phil Neville. Han kommer att köra vidare över OS, där det är Storbritannien som skall spela. Däremot leder inte Neville Englands lag i EM-slutspelet 2022.

För övrigt vill Svenska fotbollförbundet förlänga Peter Gerhardsson:s kontrakt att löpa över EM 2022. Gerhardsson har för övrigt gått ner i lön under den period har är korttidspermitterad.

Trots två förluster i Algarve ligger Sverige för övrigt kvar på femteplatsen på världsrankingen, även på den senaste rankinglistan.

Nu under coronatider har det diskuterats och spekulerats kring hur olika sporter, lag och idrottare kommer att klara krisen. För ett tag sedan gick det internationella spelarfacket Fifpro ut med en rapport som sa att damfotbollen som sport kan vara hotad.

Det kändes väl alarmistiskt, även om förstås det finns anledning att fråga sig hur internationella herrfotbollsklubbar kommer att hantera sina damlag nu när det blir kämpigt med ekonomin.

Här i Sverige svarade i alla fall EFD på rapporten med att säga att de trots allt ser framtiden an med optimism:

”Vi analyserar löpande fakta vi har och de signaler vi får från omvärlden. Coronakrisen kommer att övergå till något nytt, och då bygger sig svensk damelitfotboll stark igen.”

Jag är också inne på EFD:s linje. Damfotbollen har blivit så stark att den inte kommer att raseras av den här pandemin. Det är även en åsikt som stöds av svenska spelaragenten Maria Karlsson de Cecco och av en sponsorskonsult vid namn Anders Lindén. Den senare säger till SVT:

”Det genombrottet som kom 2019, med fotbolls-VM och allt som skedde, det går inte att stoppa, tror jag.”

Frågan är om Lyon kan stoppa stjärnduon Dzsenifer Marozsan och Sarah Bouhaddi från att lämna klubben. Den viktiga Lyonduon sägs vara stora prestigevärvningar av Utah Royals i NWSL. Då snackar vi inte bara prestige för klubben, utan också för hela ligan.

Marozsan har varit Lyons bästa spelare de senaste åren. Och om hon lockas från Europas största klubb till USA, då är det en jättevinst för amerikansk klubbfotboll.

Rykten säger att Bouhaddi och Marozsan kommer att ersättas av Atletico Madrids Lola Gallardo och Wolfsburgs Sverigebekanta mittfältare Sara Björk Gunnarsdottir.

Det känns ju faktiskt lite konstigt. För jag ser Gunnarsdottir som en väldigt annorlunda spelare än Marozsan. Men kanske att Lyon försöker att bygga om sitt lag och sitt spel.

Ett lag som håller på att bygga om är Bayern München. I veckan har man gjort klart med tyska landslagsbacken Marina Hegering. Därmed har Bayern på kort tid värvat både Hanna Glas och Hegering till sin backlinje.

De värvningarna antyder att Bayern kommer att tappa backar från den ännu ej avslutade säsongen. För på högerbackssidan har man ju exempelvis redan tyska landslagsspelarna Giulia Gwinn och Kathrin Hendrich. Mittbackar finns det också gott om: Amanda Ilestedt, Simone Boye-Sørensen, Carina Wenninger, Simone Laudehr och Kristin Demann.

Vid en koll på tabellen i Frauen-Bundesliga är det för övrigt inte i defensiven som Bayern har tappat mest på Wolfsburg, utan i offensiven. Wolfsburg har 74–7 i målskillnad, medan Bayern har 43–13. Men visst, backlinjen är ju också en del av offensiven. Så kanske att de nya värvningarna kan hjälpa Bayern både framåt och bakåt. Och München har ju dessutom tidigare gjort klart med Lea Schüller till offensiven för nästa säsong. Så man jobbar ju även på att spetsa till offensiven.

Slutligen noterar jag att Kinas landslag tränar på inför ett avgörande OS-playoff som vi inte vet när det kan bli av.

 

Tråkiga nyheter för Kollmats – och roliga för Glas

I kväll skulle landslaget ha spelat sin första tävlingsmatch för året. Som bekant är matchen mot Ungern uppskjuten, och ingen vet när den kan spelas.

Förbundskapten Peter Gerhardsson är nu permitterad, och det kan bli ett riktigt tråkigt år för förbundskaptenen. I dag sa nämligen Fifas vice ordförande Victor Montagliani från Kanada att det riskerar att bli ett år utan någon mer landslagsfotboll.

Om man skall hinna spela klart alla ligor och internationella klubbturneringar finns det alltså en uppenbar risk att landslagen får kliva åt sidan.

Nästan samtidigt som jag läste om Montaglianis utspel såg jag att Kina har samlat sitt landslag för att förbereda sig för OS-kval mot Sydkorea. Det kan bli ett ganska långt läger…

Apropå landslagsfotboll såg jag att Nilla Fischer var besviken över att hon inte kom med till Algarve cup tidigare i år. Den besvikelsen gjorde mig lite glad.

Den visar att Fischer fortfarande har drivet att spela landskamper, även av träningsmodell. Och en frisk och motiverad Fischer är fortfarande en stor tillgång för ett svenskt landslag.

Hanna Glas

En annan landslagsback, Hanna Glas, har i dag tecknat ett spännande avtal med Bayern München, där hon blir lagkamrat med Amanda Ilestedt. Trots att Glas tillbringat stora delar av den senaste säsonger på PSG:s bänk säger hennes agent att högerbacken får en miljonlön i nya klubben. Agenten tror därmed att Glas blir den bäst betalda svenska försvarsspelaren genom tiderna. Spännande.

Hanna Glas är tydligen för övrigt en person med förutsättningar att klara sig bra på en öde ö. I varje fall var det just Glas av landslagsspelarna som Magdalena Eriksson helst hade tagit med sig till en öde ö när Eriksson svarade på läsarfrågor på Aftonbladet. Däremot verkar det inte vara någon bra idé att ta med Kosovare Asllani på vildmarksäventyr…

Det var en parentes. Tillbaka till mer fotbollskopplade nyheter. I dag gjorde Stina Blackstenius sin första träning med Göteborg. Stjärnforwarden ville inte prata om skiljedomen som tog henne till västkusten.

Blackstenius vill inte prata om tvisten

Och faktum är ju att Blackstenius övergång hamnar i bakvattnet i dag när det gäller Göteborgsnyheter. För dagens stora nyhet är en riktigt tråkigt sådan – mittbacken Beata Kollmats är korsbandsskadad och har därmed spelat klart det här året.

Beata Kollmats

Det är en riktigt tung smäll för Göteborg. Med Blackstenius ankomst kände jag att Göteborg började närma sig Rosengård. Men dagens besked innebär att Göteborg backat jämfört med läget för två veckor sedan.

Jag bedömer alltså Kollmats skada som ett större bakslag än vad värvningen av Blackstenius är en tillgång. Kollmats gjorde en supersäsong i fjol, och var en av damallsvenskans allra bästa mittbackar. Hon och Taylor Leach var ett otroligt stabilt mittlås. Nu kommer ingen av dem att spela i år, vilket skapar stora frågetecken för Göteborgs mittförsvar.

I nuläget är Emma Berglund och Emma Kullberg de enda utpräglade mittbackarna i Göteborgs trupp. Visst finns både Catrine Johansson och Filippa Curmark som kan spela på positionen. Det hindrar dock inte att det just nu är ett stort frågetecken för Göteborgs mittförsvar.

Och att Rosengård fortsatt får räkna med ett stort favoritskap inför den damallsvenska säsong som vi inte vet när den kan dra igång.

Till helgen skall det i alla fall äntligen gå att se damfotboll på tv igen. Det är Aftonbladet som sänder den träningsturnering som kallas Stockholm Challenge och avgörs de kommande helgerna mellan fyra av huvudstadens elitlag.

På lördag 16.00 drar det i gång med prestigematch mellan de båda tippade topplagen i elitettan Hammarby och AIK. Och på söndag 15.00 är det Djurgården och BP som gör upp. Matcherna kan ses av pluskunder.

Kort om förlusten mot Danmark – och länk till Zambia–Kamerun

Inlägget uppdaterat med länk till Danmark–Belgien, avspark 18.30

I kväll 21.00 (sänds på SVT 24) spelar Sverige sista matchen i Algarve cup. Portugal står för motståndet och det handlar om att undvika sistaplatsen i gruppen. Även om portugisiskorna är på frammarsch är det ett landslag som Sverige skall vinna mot.

Hittills har vårt landslag inkasserat två uddamålsförluster i turneringen i Portugal. 0–1 mot Tyskland var ju svårt att snacka bort, sett till målchanser och matchbild. Lördagens placeringsmatch mot Danmark förtjänade väl dock att få ett bättre resultat än 1–2.

Jag har inte haft möjlighet att se den matchen förrän i dag. Den var väl kanske lite bättre än vad man kan förvänta sig när man både byter tio spelare i startelvan och går från fyr- till trebackslinje. Framför allt fanns det en del positivt att ta med från den första halvleken.

Så långt var det 1–0-ledning efter att Lina Hurtig gjort ett fint mål. Hurtig var en av lördagens plusvarianter. Hittills i Algarve har hon överglänst Fridolina Rolfö rätt rejält. Rolfö var ju faktiskt en stor besvikelse i matchen mot Tyskland, medan Hurtig såg väldigt pigg ut och var inblandad i det mesta i chansväg mot Danmark.

När jag ändå är inne på plusvarianter så tycker jag även att Mimmi Larsson har varit vår bästa toppforward i turneringen och Jessica Samuelsson vår bästa högerback. De gjorde bra insatser mot danskorna.

En fjärde spelare värd att nämna är Filippa Angeldahl. Jag måste erkänna att jag av temposkäl varit lite skeptisk till att ha med henne i landslaget. Men lördagens insats var riktigt lovande.

Det blir spännande att se hur Peter Gerhardsson ställer upp sitt lag i kväll. Apropå Gerhardsson fick han och hans medhjälpare mycket beröm av Caroline Seger i en TV4-intervju i går.

I skrivande stund pågår returen i Afrikas OS-playoff. I slutet av den första halvleken leder Zambia med 1–0 hemma mot Kamerun. Eftersom förra veckans möte i Kamerun slutade 3–2 är det just nu Zambia som har OS-platsen på fler gjorda bortamål. Se matchen här:

Tillagt i efterhand. Matchen om femte pris i Algarve, Danmark–Belgien har avspark 18.30. Den skall gå att se på det danska landslagets Facebooksida.

Fokus på Bennison i Algarve

För några veckor sedan blev han Årets ledare i Sverige för 2019 – grattis. I dag har Peter Gerhardsson tagit ut sin första landslagstrupp för året. Det handlar om de spelare som skall åka till Algarve cup i början av mars.

Truppen består av 24 spelare, och det går knappast att prata om några skrällar. Jämfört med de 21 spelare som åkte till USA för fjolårets sista landskamp tillkommer Amanda Ilestedt, Rebecka Blomqvist, Mimmi Larsson, Fridolina Rolfö och Elin Rubensson. Det gör även Linda Sembrant och Caroline Seger, som båda lämnade sena återbud till USA-matchen.

Saknas från den truppen gör Anna Anvegård, Michelle De Jongh, Julia Karlernäs och Pauline Hammarlund. Anvegård blev tvåmålsskytt mot USA men ställs nu utanför truppen. Gerhardsson motiverar:

”I nuläget finns det andra som vi tycker är i bättre form, men hon kommer naturligtvis att vara högaktuell inför EM-kvalet i Ungern. Speltiden i Rosengård har inte varit optimal för Anna, men vi vet vad hon kan i sina bästa stunder.”

Noterbart är att Nilla Fischer fortsatt står utanför truppen. Även här handlar det om speltid.

”Vi har en dialog, men senast hon spelade 90 minuter var i augusti så hon håller på att trappa upp. Jag var och tittade i lördags när hon spelade 60 minuter mot Djurgården. Det går åt rätt håll.”

Inför presskonferensen hade förbundskapten Gerhardsson sagt att han skulle testa lite bredare i Algarve cup. Exakt vad det innebar kändes lite oklart. Nu vet vi att det inte innebär att han kommer att testa några nya spelare. Utan det är nog mer att de som normalt sitter längst ut på bänken kommer att få lite mer speltid.

Där är ju Hanna Bennison väldigt intressant. Känslan är att hon skulle kunna bli en joker i en OS-trupp. Så jag kommer att kolla in henne lite extra noga under de tre matcherna i Algarve. För vi skall kunna se de där matcherna på tv i Sverige. Det är SVT som har sändningsrätten, och de utlovar att sända alla de tre svenska matcherna.

I övrigt i veckan har Linköping breddat sin trupp med två forwards. Det är Sophie Sundqvist och Ebere Orji som ansluter till klubben. Kanske att LFC:s truppbygg därmed är klart. Till Corren slänger dock sportchef Olof Unogård in en brasklapp:

”Det finns några spelare i IFK Norrköping som har gjort det bra när de varit med oss på slutet. Inte helt omöjligt att vi kan registrera någon hos oss.”

Jag noterar också ett bakslag för Djurgården i deras försök att få färdigt sin trupp. Den kenyanska forwarden Mwanahalima Adam verkar inte få visum.

Slutligen spelade Chelsea åttondelsfinal i FA-cupen i måndags. Både Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade hela matchen, som slutade med 1–0-seger mot Liverpool.

Segermålet gjorde av norska Guro Reiten, det gjordes på en volleyträff som hon lär njuta av länge.

Dags för svensk finalhelg

Vi är framme vid den sista stora svenska damfotbollshelgen 2019. Jag vet att det är ett landslagsläger kvar, men i princip tar säsongen slut på söndag.

Tyvärr är det avgjort i toppen. Jag skriver tyvärr eftersom det sannolikt hade blivit stora publiksiffror på lördagens slutomgång – om guldstriden hade levt.

I fjol hade vi en levande guldstrid, och totalt 9616 åskådare på slutomgången. I år känns det tveksamt om publiksiffran når upp till fyrsiffrigt på någon av de sex matcherna.

Mest spänning är det ju förstås i nedflyttningsstriden, mellan Djurgården och LB07. Där är det fördel Stockholm. Djurgården hänger kvar om de tar lika många poäng som LB.

Djurgården spelar borta mot Vittsjö i den match som på förhand känns som omgångens klart intressantaste. Utöver nedflyttningsstrid är det ju en match där hemmalaget kan säkra de lilla silvermedaljerna. Den andra intressanta kampen som återstår i tabellen är ju just den om lilla silvret och bronset. Den mellan Vittsjö och Eskilstuna.

Med tanke på att Vittsjö lär vara motiverat att vinna och ta tredjeplatsen tror jag knappast att Djurgården kommer att ta en trepoängare i morgon. Jag tror inte ens att de får med sig någon poäng från Skåne.

Frågan är om Djurgården har med sig en damallsvensk plats hem till Stockholm i morgon kväll. Det troliga är att de har det – trots att jag tror att de kommer att förlora. Göteborg är ju nämligen det klart bättre laget i mötet med LB07. Göteborg har också fyra raka segrar mot LB i tävlingsmatcher.

Det som talar för LB är att Göteborg blir tvåa i damallsvenskan – oavsett resultat. Det är således inte säkert att göteborgarna är beredda att kasta sig in i alla dueller på samma sätt som lag som slåss för kontraktet brukar göra.

Dessutom har Göteborg drabbats av ytterligare en hjärnskakning. Huvudskador har ju varit ett tema här i bloggen på sistone. Och Göteborg är kanske det lag som varit allra hårdast drabbat på senare år. Man minns ju exempelvis att både Loes Geurts (juni 2015 till februari 2016) och Jennifer Falk (maj 2017 till mars 2018) varit borta långa perioder till följd av huvudskador. Och i år har Catrine Johansson tvingats sitta på läktaren hela säsongen på grund av hjärnskakning.

På sistone har ju även Elin Rubensson varit borta till följd av huvudskada. Och i veckan lades Julia Roddar till på den här mindre trevliga listan. Roddar spelar inte i Malmö i morgon, och även om Rubensson tydligen varit med i träning igen vore det förstås vansinnigt att låta henne spela en match som inte betyder något för laget. Även med några av sina landslagsspelare borta skall Göteborg vara ett bättre lag än LB07.

Men vem vet, ibland kan ju motivation slå klass. Så det kanske kan bli skrällar både i Vittsjö och Malmö under lördagen. Och i så fall kan nedflyttningsstriden bli en riktig nagelbitare.

Utöver nedflyttningsstrid och kamp om lilla silver och brons blir det även intressant att se vem som vinner skytteligan.

Anna Anvegård leder på 14 mål, ett för Rebecka Blomqvist. För Anvegård väntar bortamatch mot Kristianstad och för Blomqvist alltså bortamatch mot LB07. Även Mia Jalkerud och Therese Ivarsson har kvar en liten chans att bli årets damallsvenska måldrottning. De båda står på elva mål. De behöver alltså göra minst tre mål för att vinna. Jalkerud skall alltså till Vittsjö och Ivarsson möter Rosengård på hemmaplan.

Men lördag och damallsvenskan i all ära. Det är på söndag som helgens riktigt heta matcher spelas – både i Sverige och internationellt.

Helgens svenska publikmagnet är ju matchen om andra plats i elitettan mellan Hammarby och Uppsala. Vinnaren i den matchen spelar i damallsvenskan 2020 – vid kryss är det Hammarby som tar den åtråvärda andraplatsen.

Matchen startar 13.00 och direktsänds av Aftonbladet:

Helst skall man ju förstås ta sig till Kanalplan och se drabbningen. Det ser ut att bli nytt publikrekord för elitettan. Det har nämligen sålts över 2400 biljetter i förköp. Hammarby har elitettanrekordet själva, och det är färskt. Det kom ju nämligen 2432 åskådare på derbyt mot AIK den 12 oktober.

Det om helgens inhemska matcher. Nu till nomineringar och priser. I går meddelades vilka spelare som är nominerade till Fotbollsgalan.

Jag reagerade över att juryn i princip struntat i damallsvenskan vid nominering till damkategorierna. I back- och forwardskategorierna fanns inga damallsvenska spelare. För jag räknar inte Kosovare Asllani (sex matcher) och Nilla Fischer (fem matcher) – de har spelat för lite i damallsvenskan för att de skall kännas aktuella.

Juryn har närmast till 100 procent gått på insatser i landslaget. Det gör att målvaktskategorien är närmast skrattretande. Där är de tre VM-målvakterna nominerade. Och Hedvig Lindahl är ju förstås självskriven här. Men varken Zecira Musovic eller Jennifer Falk har ju spelat något i landslaget i år – de har bara suttit på bänken.

Således måste de vara nominerade för sina insatser i damallsvenskan. Båda har gjort okej säsonger, men jag har inte sett någon argumentera för att de skulle vara vår högsta series två bästa. Tvärtom tycks de flesta överens om att Sabrina D’Angelo och Emma Holmgren har varit damallsvenskans två bästa målvakter. D’Angelo har hållit nollan i tolv av 19 matcher i ett bottentippat lag. Hon har dessutom släppt in klart minst mål i serien – men är inte nominerad. Det är närmast skandalöst.

I går trodde jag att juryn till Fotbollsgalan var tvungen att ta med minst en spelare från damallsvenskan i varje kategori. Men jag har blivit informerad om att det inte är så. Självklart är det damallsvenska meriter som gäller för priserna ”allsvenskans mest värdefulla spelare” samt ”årets genombrott i allsvenskan”.

Men i övriga kategorier får juryn fritt ta ut:

* Svenska spelare utomlands
* Svenska spelare i Sverige
* Utländska spelare i Sverige
Spelare som spelar i Sverige ska ha deltagit i minst hälften av seriematcherna.

Eftersom juryn består av fyra förbundskaptener (Peter Gerhardsson, Magnus Wikman, Ulf Kristiansson och Anders Johansson) samt en representant för EFD (Stefan Alvén) och tre experter från etermedia; Johanna Frisk (Sveriges Radio), Malin Swedberg (C More & TV4-gruppen) samt Frida Östberg (SVT) känns det självklart att förbundskaptenerna ser till att våra landslagsspelare får en gräddfil till galan.

Och tvärtom blir damallsvenskan extremt åsidosatt. Det känns ju som att EFB omgående bör se till att damallsvenskans bästa spelare kan prisas i något annat sammanhang. Kanske att någon tv-kanal skulle kunna vara intresserad av att ha en damallsvensk prisgala?

Inom herrfotbollen har man ju skapat ”Allsvenskans stora pris” för att allsvenska spelare hamnade i skuggan av landslagets spelare på Fotbollsgalan. Allsvenskans stora pris arrangeras i samarbete av Cmore, magasinet Offside och Svensk Elitfotboll.

Här är förresten alla nomineringar till Fotbollsgalan:

Årets målvakt: Jennifer Falk, Hedvig Lindahl och Zećira Mušović.
Årets back: Magdalena Eriksson, Nilla Fischer och Linda Sembrant.
Årets mittfältare: Vilde Böe Risa, Elin Rubensson och Caroline Seger.
Årets forward: Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö.
Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Sandra Adolfsson, Anna Anvegård och Caroline Seger.
Årets genombrott i damallsvenskan: Hanna Bennison, Ebba Hed och Matilda Plan.

Om det både var tråkiga och tveksamma nomineringar i damkategorierna till Fotbollsgalan var uttagningarna till allstarlaget i amerikanska ligan NWSL närmast ett skämt.

Helgens stora match i världen är ju finalen i NWSL på söndag kväll. Avspark är 20.30 svensk tid mellan North Carolina Courage och Chicago Red Stars. Jag vet inte hur vi i Sverige kan se den.

Jag hoppas att den här länken stämmer, för enligt den kan vi i Sverige se matchen gratis på nwsl:s hemsida. Men jag är osäker, för det har inte funkat efter VM.

Klart är att Courage är favoriter. Men ett lag som har målmaskinen Sam Kerr på topp kan aldrig skrivas av.

Däremot kunde många av NWSL:s mer framträdande spelare tydligen skrivas av när det där allstarlaget i NWSL röstades fram. Ligan lät supportrar rösta, och många av dem gick mer på landslagsmeriter än på vad spelarna gjort i ligan.

Således kom exempelvis Rose Lavelle med i elvan – trots att hon bara spelat 450 minuter och gjort ett mål i årets ligaspel. Ligaspelare och ledare rasar nu mot allstarlaget.

En av de spelare som nog borde ha varit med i elvan var japanska veteranen Yuki Nagasato. Hon presenterade ett eget förslag på hur man skall ta ut ligans allstarlag i framtiden. Det känns som att Nagasato är något bra på spåret:

Det om priser. Utöver avslutning i USA och i våra svenska elitserier spelas det en del spännande matcher runt om i Europa i helgen. Vi har ett franskt toppmöte (Lyon–Bordeaux) som krockar med den damallsvenska slutomgången under lördagen. Och på söndag väntar en riktigt spännande toppmatch i Englands WSL. Den går mellan fullpoängaren Manchester City och regerande mästarinnorna Arsenal.

Damfotbollshelgen har tjuvstartat i dag. Tidigare i kväll har Bayer Leverkusen, där Antonia Göransson saknades i matchtruppen, förlorat med 1–0 mot Turbine Potsdam.

Och Ferroviaria från Brasilien har i dag tagit den ena finalplatsen i Sydamerikas Champions League, Copa Libertadores. I natt får vi veta om de får möta brasilianskt eller colombianskt motstånd i måndagens final. I natt möts nämligen Corinthians och America de Cali i den andra semifinalen.

Slutligen, här är helgens tv-guide:

Lördag:
13.00 på Viaplay: Wolfsburg–SGS Essen
15.30 på SVT1: Vittsjö–Djurgården
15.30 på Sportkanalen och Cmore: LB07–Göteborg
15.30 på Viaplay: Lyon–Bordeaux

Söndag:
13.30 på Viaplay: Manchester United–Reading
14.00 på Viaplay: USV Jena–Bayern München
15.30 på Viaplay: Arsenal–Manchester City

 

De Jongh, Bennison och Samuelsson med till USA

Peter Gerhardsson har just presenterat truppen till årets sista landskamp, bortamötet med världsmästarna USA.

Och bland de 23 spelarna finns debutanterna Hanna Bennison och Michelle De Jongh samt återvändare som Jessica Samuelsson och Pauline Hammarlund.

Otroligt kul med Bennison och De Jongh, det är två spelare som efter utmärkta säsonger är väl värda den här chansen.

Gerhardsson rör runt ganska mycket i sin trupp. Hela sex av de spelare som var uttagna från början senast är borta. Det handlar om Amanda Ilestedt, Sandra Adolfsson, Julia Roddar, Fridolina Rolfö, Olivia Schough samt Elin Rubensson.

I förra truppen kom Julia Karlernäs in som reserv. Hon får nytt förtroende. Hon ersatte Rubensson, som skrev på Instagram i går att hon var tillbaka i träning med laget efter sin hjärnskakning. Men Göteborgsmittfältaren var alltså inte vara i sådant skick att hon var uttagbar för landslaget.

Även i Ilestedts och Rolfös fall lär det handla om skador. Jag hann inte se hela presskonferensen, men räknar med att snart kunna uppdatera det här inlägget med info kring Rolfös nya fotskada.

Här är U23-landslagets trupp till två landskamper mot Rysslands A-landslag i november.

 

En liten analys av Ungern–Sverige

Inlägget korrigerat med uppgifter kring Thomas Dennerby.

I morgon 18.45 spelar Sverige mot Slovakien på Gamla Ullevi, och på TV12 samt Cmore Fotboll.

Det är en match där Sverige är klara favoriter, men där det kan bli knivigare än man kanske kan tänka sig.

Den svenska truppen är ju ganska skadedrabbad. Från Peter Gerhardsson:s VM-elva saknas Nilla Fischer, Caroline Seger och Elin Rubensson. Dessutom saknas Anna Anvegård, som sannolikt hade varit en startspelare om hon varit frisk.

Även en tredje av Rosengårds VM-spelare har lämnat truppen. Zecira Musovic har en muskelskada i ljumsken och har ersatts i truppen av Emma Holmgren.

Trots avbräcken är alltså Slovakien ett lag vi skall kunna vinna mot. Vi har mött dem fyra gånger tidigare, samtliga matcher har handlat om EM-kval och samtliga har blivit svenska segrar. Senaste mötet var på Gamla Ullevi i september 2016, och slutade med svensk 2–1-seger efter svenska mål av Emilia Brodin (hette då Appelqvist) och Pauline Hammarlund.

Det var Sveriges första hemmamatch efter OS-silvret i Brasilien, och 11 460 åskådare kom till Gamla Ullevi. Nu är Slovakien återigen Sveriges första hemmamotståndare efter en stor mästerskapsframgång. Slås publiksiffran från 2016 i morgon?

Slovakien är ett försvarsstarkt och ganska svårspelat lag, ett lag som sällan vinner mot toppnationer, men som oftast står upp väl. De spelar ganska rakt och är kontringsstarka.

Den spelare Sverige i första hand skall ha koll på är förstås Bayern Münchens löpstarka offensiva mittfältare/defensiva forward Dominika Skorvankova. 28-åringen är både snabb och har en enorm arbetskapacitet, hon springer över mycket stora ytor.

En annan viktig spelare i Slovakien är Friburgs ytterback/yttermittfältare Jana Vojtekova. Hon är utrustad med en mycket vass vänsterfot och slår frisparkar och hörnor med både längd och precision från många olika platser på planen. Hon gjorde för övrigt segermålet när slovakiskorna vann mot Lettland i fredags.

Det som oroar inför morgondagens möte är att Sverige inte imponerade spelmässigt mot Ungern i fredags. Jag har nu hunnit se matchen, och det jag fick se var ett otroligt effektivt Sverige.

Sverige gjorde mål på sina tre första heta målchanser och slutsiffrorna 5–0 (1–0) kändes alldeles för stora. Min räkning av målchanser slutade 7–4 (1–4), vilket ju indikerar att 2–1 hade varit ett rimligt segerresultat.

Sverige öppnade matchen med tio bra minuter, där man ägde spelet utan att komma till några riktigt bra målchanser. Det var därför inte helt ologiskt att Magdalena Eriksson nickade in ledningsmålet på en frispark från Kosovare Asllani i 13:e minuten. Men därifrån var den första halvleken ingen vacker, svensk historia.

Jag såg att Rainer på sin blogg skrev att Ungern är ett mediokert lag som troligtvis skulle få kämpa för att vinna över Umeå eller Hammarby i elitettan. Jag har varken sett Umeå eller Hammarby i år, men jag tror knappast att de skulle äga matchen mot landslaget som Ungern gjorde under stora delar av den första halvleken.

Det var ju faktiskt lite av en stöld att Sverige ledde med 1–0 i paus. Både Zsanett Jakabfi och meriterade Fanni Vago borde ju ha gjort mål i den första halvleken. Det före detta Islands- och Österrikeproffset Vago – som är spelande tränare i Ferencvaros – missade öppet mål och Jakabfi hade bland annat ett stolpskott.

Under de sista 30 minuterna av den första halvleken var det svenska passningsspelet svagt, och presspelet bet inte. Ungern hade det större bollinnehavet och bolltrygga speluppläggaren Henrietta Csiszár var planens bästa mittfältare.

Inför matchen hade Wolfsburgstjärnan Jakabi sagt att Ungern brukar tröttna efter 65 minuter. Den här gången hängde ungerskorna med sina huvuden redan efter 52 minuter.

Då hade nämligen Sveriges bästa spelare i fredags – Madelen Janogy – slagit till två gånger. Utöver sitt solomål till 2–0 och den fina nicken till 3–0 var det Janogy som fixade den frispark som ledde till 1–0.

Piteåforwarden kunde kliva av planen med högt huvud i 62:a minuten. Hon ersattes av Fridolina Rolfö, som inledningsvis kändes lite otajmad i sitt spel. Men på övertid fick Rolfö två assist. Först till Sofia Jakobsson:s 4–0-mål, sedan till inhoppare Loreta Kullashi:s första mål någonsin i en tävlingslandskamp.

Kullashi stod för övrigt för ett mycket bra inhopp. Hon kom in i 82:a minuten och låg först bakom 4–0-målet genom att spela loss Rolfö till vänster. Sedan drog Kullashi också upp det anfall hon själv avslutade till 5–0.

På sina 13 minuter på planen skapade Kullashi fler målchanser än vad Kosovare Asllani gjorde på sina 82. Dock skall det ju sägas att Ungern var både trött och uppgivet under Kullashis speltid.

Klart är dock att Kullashi stärkte sina aktier. Det gjorde alltså även Janogy – som jag räknar med startar även mot Slovakien.

På mittfältet fick Nathalie Björn och Julia Zigiotti Olme förtroendet på Segers och Rubenssons positioner. Den orutinerade duon hade det ganska tungt i den första halvleken, men var bättre efter paus. Men min uppfattning är att Sverige hade problem på centralt mittfält före paus.

Vi hade även problem på forwardsplats.För man lider ju verkligen med Stina Blackstenius som fortsätter att kämpa med självförtroendet. Hennes första halvlek i Ungern var nog det sämsta man sett i landslaget i år.

Blackstenius hade två bra bolltouchar de första 15 sekunderna. Sedan var det massivt mörker med undantag för en fin skarvnick till Sofia Jakobsson. Efter de första 15 sekunderna räknade jag till att Blackstenius hade tre offsidelöpningar och fem bollkontakter – alla gånger tappade hon bollen. Det blev lite bättre efter paus. Men Blackstenius är fortsatte enormt långt ifrån den form vi vill se henne i.

Man trodde ju att målen i VM skulle lyfta henne. Och det gjorde de ju – just då. Men jag tycker nog inte att Peter Gerhardsson bör starta Blackstenius i morgon. Det är bättre att satsa på Lina Hurtig eller Rebecka Blomqvist högst upp på topp.

Det om vårt svenska landslag. Det har spelat en hel hög landskamper runt om i världen i helgen. Det är ju Island som räknas som huvudmotståndare i vår EM-kvalgrupp. Frankrike visade i helgen hur man gör mål på isländskorna – man skjuter hårda skott i krysset…

Se Eugenie Le Sommer:s två fantastiska mål från den franska 4–0-segern här. Amel Majri gör för övrigt också ett drömmål:

Och söndagen var en riktigt bra dag för Asien. Först tog Japan en fin skalp när man krossade Kanada med hela 4–0. Kanske att Japan på allvar är på väg tillbaka till världstoppen?

Och i Jill Ellis avskedsmatch fick Sydkorea halv revansch på USA. Amerikanskorna vann ju det första mötet lagen emellan med 2–0 i fredags. Returen slutade 1–1 efter att Ji So-Yun givit Sydkorea ledningen.

Här är för övrigt ett avskedsklipp med Ellis:

I Afrika pågår OS-kvalet. Man är framme i kvartsfinaler, där Nigeria i dag mycket överraskande blev utslaget. Thomas Dennerby:s tidigare lag spelade 0–0 borta mot Elfenbenskusten i torsdags, och fick bara 1–1 i dagens hemmaretur. Därmed gick Elfenbenskusten vidare på fler bortamål.

I första upplagan av det här inlägget skrev jag felaktigt att Dennerby var kvar i Nigeria, men det visade sig att han har lämnat uppdraget, och att Super Falcons leddes av en interimscoach.

I de tre övriga kvartsfinalerna spelas returerna under tisdagen. De första mötena slutade så här:

Zambia–Botswana 1–0
Kamerun–DR Kongo 2–0
Ghana–Kenya 0–0

Även i Nordamerika är OS-kvalet i gång. Där handlar det om förkval i Karibien och i Centralamerika. Det är fem kvalgrupper som är igång.

I Karibien går Jamaica mot seger i en av de tre grupperna. De har nio poäng och 30–1 i målskillnad efter tre matcher. Trinidad och Tobago känns som favoriter i en grupp och i den tredje blir det gruppfinal mellan Haiti och Puerto Rico.

I Centralamerika har Costa Rica bra chans att vinna. I den andra blir det gruppfinal mellan Guatemala och Panama.

Slutligen tillbaka till svensk mark. Där noteras att vi fick se en av årets jobbigaste målvaktstavlor i kvalet till elitettan. Det var Dösjöbro som bjöd Jitex på ett 2–0-mål som gjordes på ett skott som absolut inte borde ha gått in.

Lite funderingar inför Ungern borta

Landslaget

20.15 i kväll är det avspark på DVTK-stadion i ungerska Miskolc. Där skall Sverige ta ytterligare tre poäng i EM-kvalet. Matchen sänds på TV12 och på Cmore.

Allt annat än seger är ett rejält misslyckande. Ungern är nämligen ett lag vi skall slå med ett par måls marginal. De sex tidigare mötena med ungerskorna har alla slutat med minst tre måls segermarginal. Totalt är det 31–2 i svensk favör. Och de tre matcherna på ungersk mark har slutat totalt 14–2, vilket innebär ett snitt på 5–1.

Senast blev det 4–1, men där var ungerskorna med ända in i slutminuterna. Då kom nämligen de två sista svenska målen sent. Mitt tips för dagens match är svensk 3–0-seger.

Vi skall alltså förvänta oss svensk seger i kväll. Men Ungern är långt ifrån lika uselt som Lettland. Det kommer alltså att bli en fotbollsmatch i kväll. Vårt landslag får inte gå på halvfart, som i första halvleken mot Lettland. Ungerskorna har nämligen flera spelare med mycket goda offensiva kvaliteter.

Framför allt är ju Wolfsburgs kantspelare Zsanett Jakabfi en riktig klasspelare. Hon hade definitivt platsat i den svenska elvan.

Det hade kanske inte duon Dóra Zeller (forward) och Henrietta Csiszár (mittfältare) – men de båda är i alla fall startspelare i tyska mittenlaget Bayer Leverkusen, vilket tyder på god klass. Även mittfältaren Zsofia Racz har en säsong i Frauen-Bundesliga på meritlistan. Det var för för Duisburg 16/17.

För svensk del har jag inget inside om startelvan. Men en avancerad gissning är att Peter Gerhardsson kommer att utgå från den elva han mönstrade i Lettlandsmatchen. Från den saknas Elin Rubensson och Caroline Seger. Sett till hur Gerhardsson matchade sin trupp i VM bör det öppna för Nathalie Björn och Julia Zigiotti Olme i startelvan.

Jag ser att TT tippar på just de förändringarna i sin elva. De tror på följande elva spelare: Hedvig LindahlHanna Glas, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena ErikssonNathalie Björn, Kosovare Asllani, Julia Zigiotti OlmeFridolina Rolfö, Anna Anvegård, Sofia Jakobsson.

TT:s tips är alltså även att Gerhardsson kommer att starta Rolfö istället för Lina Hurtig. Det är väl kanske den förändring jag tycker känns mest osäker. Normalt är Rolfö förstavalet, men nu har hon ju inte spelat på ett tag.

Totalt spelas det tio EM-kvalmatcher i dag. Och faktum är att ingen av dem känns riktigt het. Det skulle även ha spelats en elfte match, Kosovo–Ryssland. Men den har blivit uppskjuten med ganska kort varsel. De enda uppgifterna jag har sett är att det har att göra med att det är val i Kosovo på söndag, ett nyval utlystes efter att landets premiärminister avgått.

Utöver Sveriges match kan man även se Norge–Vitryssland på svensk tv. Den sänds på Viasat Sport Premium (och Viaplay) från 17.45.

Som avslutning på det här inlägget blir det lite fotbollsgodis från Brasiliens VM-forward Geyse, numera i Benfica. Så här kan man också ta sig förbi motståndarnas målvakt.

Geyses och Pia Sundhage:s Brasilien spelar för övrigt mot England i Middlesbrough i morgon 13.45 (svensk tid).

 

Ranking, överklagan, forskning och OS-kval

Sverige

I förra veckan kom en ny världsranking. Där är Sverige rankat som femma, en placering vi delar med England.

Noterbart är att Sverige spelat en landskamp sedan förra rankingen, och i den blev det seger. Ändå tappar vårt landslag en rankingpoäng från 2021 till 2020. Att bara vinna med tre måls marginal mot Lettland anses alltså inte vara så mycket värt…

I övrigt är det väldigt få ändringar på den nya rankingen. De enda på topp 20 är att Japan byter plats med Brasilien, och att Nadeshiko därmed tar plats på topp tio igen, medan Pia Sundhage:s lag är nere som elva, samt att Belgien passerar Schweiz på platserna 18 och 19.

Tittar vi längre ner på rankingen hittar man vissa konstigheter. Exempelvis är genomusla Papua Nya Guinea rankat på plats 47, mellan Kamerun och Slovakien. Jag vågar lova att både Kamerun och Slovakien hade vräkt in mål på Papua Nya Guinea – om lagen hade mötts.

Kamerun slog ju ut Nya Zeeland ur VM. Och i OS-kvalet 2016 vann just Nya Zeelands Ferns borta mot Papua Nya Guinea med 7–1, sedan lämnade PNG walkover i returen. Och i fjolårets oceaniska VM-kval åkte PNG ut i semifinal mot Fiji – samma Fiji som förlorade med 8–0 mot Nya Zeeland i finalen.

Hur PNG kan vara rankat på plats 47 är en gåta. Eller kanske snarare en bugg i rankingsystemet. Ett system där lagen från Afrika känns undervärderade, medan flera lag från Asien och Oceanien är övervärderade.

Från världsnivå till Göteborg. Där förväntas en fin publiksiffra på tisdagens EM-kvalmatch mot nämnda Slovakien. Beräkningen är att det skall komma cirka 12 000 åskådare till Gamla Ullevi. Vi får hoppas att den beräkningen är korrekt.

Däremot kan inte Göteborg FC räkna med att få gehör för sin överklagan av Beata Kollmats utvisning från i söndags. Dels för att förbundet i princip aldrig godkänner den här typen av överklaganden, dels för att Kollmats andra varning inte kan anses vara direkt felaktig.

Göteborg FC laddade upp ett klipp med situationen på sociala medier ”för att alla ska få bilda sig en egen uppfattning”. Men klippet är inte fullständigt, när det börjar har Göteborg redan tagit 15 sekunder på sig för första inkastet, och dessutom bytt kastare. Man hör domare Sara Persson:s ”skynda på-signal” i början av klippet.

Det är fullt möjligt att Kollmats inte avsåg att maska, men jag uppfattade det helt klart som maskning från läktaren. Och jag förstår att domare Persson också gjorde det.

Dessutom ser det ju ut som att tränare Marcus Lantz pekar på den boll han lägger ner på marken, och att Lantz därmed uppmanar Kollmats till det bollbyte som är upphov till varningen. Eller?

Apropå Göteborg noterade jag att klubben säkrat en semifinalplats i F19-allsvenskan. I sista omgången gjorde Molly Johansson hattrick för klubben. Den 17-åriga Falkenbergstjejen är lillasyster till 18-åriga Tilde Johansson, som är i Doha och skall hoppa längdhoppskval i Friidrotts-VM på lördag.

Molly Johansson ligger delad tvåa i skytteligan i södra F19-allsvenskan med 13 mål. Leder gör Växjös Ritah Kivumbi som har gjort 22 mål på åtta matcher, alltså nästan tre i snitt.

Från den norra serien blir det Umeå och Djurgården som spelar slutspel. Där är det Djurgårdens Wilma Sjöholm som briljerar i skytteligan. Finländskan har gjort 23 mål på tio matcher.

Trots att Kivumbi och Sjöholm dominerar i F19-allsvenskan har de bara fått sparsamt med tid i damallsvenskan. Sjöholm har bara spelat 59 minuter, medan Kivumbi startat fyra matcher och totalt kommit upp i 354 spelminuter.

Tre damallsvenska profiler har i dagarna förlängt med sina klubbar. Dels har Loreta Kullashi skrivit på för två nya år i Eskilstuna, dels har Vittsjö bundit upp Tove Almqvist och Michelle De Jongh för nästa år. Tre otroligt viktiga förlängningar. (För övrigt uppdateras fortfarande sommarens silly seasonsida)

Kullashi är ju nu i Ungern med landslaget och laddar inför fredagens EM-kvalmatch. I den kommer inte Caroline Seger till spel. Eftersom Elin Rubensson tvingades stå över den här samlingen till följd av den hjärnskakning hon fick i söndags mot Vittsjö, saknas alltså två av de tre mittfältare som Peter Gerhardsson hade i sin VM-elva.

Det skulle ju kunna öppna för Nathalie Björn och Julia Zigiotti Olme från start på fredag.

I veckans nyhetsflöde noteras att det händer saker kring damfotbollen i Norge. Sportsligt har vi kört förbi norskorna, men det hindrar inte att Norge ändå ligger före oss på många fronter.

Nu skall man lägga sig i framkant vad gäller forskning kring damfotboll. Nästan all den forskning kring fysträning inom fotbollen som finns bygger mest på män. Nu görs en satsning på närmare 50 miljoner svenska kronor på damfotbollsforskning. Projektet skall genomföras på Universitetet i Tromsø och vid Tromsø forskningsstiftelse.

Hege Jörgensen, som är vd för Toppfotball Kvinner – Norges motsvarighet till EfD – är lyrisk över satsningen, och tror att den kan göra att norskorna återigen flyttar fram sina positioner. Hon säger så här till Aftenposten:

”Norge kan være helt i front på kompetanse innen kvinnefotballen gjennom dette prosjektet. Det kan bli et stort konkurransefortrinn for Norge som fotballnasjon.”

I Norge noteras även att herrfotbollens storklubbar vill in i damfotbollen. 2000-talets norska dominanter Rosenborg vill ta över toppserielaget Trondheims Örn. Och i Ålesund har topplaget i tredjedivisionen FK Fortuna Ålesund haft ett extra årsmöte där man godkänt att gå upp i herrfotbollsklubben Ålesunds FK.

Som jag tidigare berättat finns det motstånd i Sverige bland herrfotbollsklubbarna till att ta över befintliga damelitklubbar. Det som är självklart i andra länder anses vara oanständigt bland fans i Sverige.

Senaste herrelitklubben att starta damlag är Örgryte IS. De skall börja i fyran och jobba sig upp, trots erbjudanden om samgående med föreningar högre upp i seriepyramiden. Eftersom klubben har ett juniorlag har jag viss förståelse att man startar i fyran. Men om Öis har ambitioner på damsidan är det här inget vidare.

För i princip är det ingen som vinner på att ha satsande elitklubbar i gärdsgårdsserierna. Det blir i regel ojämna matcher och stor genomströmning på spelarsidan.

 

Trots att en mängd herrelitklubbarna har börjat sina satsningar är det klassiska damfotbollslag som på väg tillbaka upp i elitettan. När kvalet drar i gång på lördag är det klubbar med totalt 13 SM-guld på meritlistan som gör upp.

Sunnanå SK (två SM-guld), Älvsjö AIK (fem) och Jitex BK (sex) är ju tre av seriesegrarna i division I. I övrigt är Dösjöbro nya på den här nivån, det är även Alingsås FC United. Den senare är en klubb som gör sin andra säsong. I sin förra skepnad, Holmalunds IF, har man dock spelat i damallsvenskan.

Och det sista kvallaget, Bollstanäs SK, har gjort ett par säsonger i elitettan. De åkte för övrigt ur 2015, samtidigt som Jitex. Sedan dess har Mölndalsklubben vunnit sina division I-serier fyra år i rad, för att sedan falla i kvalet. Fjärde gången gillt nu?

På lördag spelas följande matcher: Sunnanå–Bollstanäs, Älvsjö–Alingsås och Jitex–Dösjöbro. Returerna går nästa helg.

Noterbart här är att Alingsås båda tränare tycks vara avstängda i bortamötet – de drog på sig avvisningar från en betydelselös bortamatch i helgen. Det känns ju verkligen extremt klantigt.

Det är ju faktiskt lite konstigt att kvalet drar i gång till helgen, samtidigt som det är landslagsuppehåll. Det hade ju inte varit helt omöjligt att något av lagen hade haft med någon spelare i exempelvis det F15-landslag som spelar nästa vecka.

F18-landslaget inledde sitt EM-kval i förmiddags. Man vann med 14–0 mot Armenien bland annat efter fem mål av Uppsalas Beata Olsson.

Ute i Europa gjorde det inga svenskmål i helgen som gick. Här är Fotbollskanalens senaste svenskkoll. Personligen noterade jag att Tacon gjorde en ny riktigt svag insats.

Laget har ett stort stöd på sociala medier, men presterar dåligt på planen. I hemmaderbyt mot Madrid CF var det 2–0-underläge redan efter fem minuter. Matchen slutade med Madridseger, 2–1. Därmed ligger nu Tacon på negativ kvalplats, bara en poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Det känns som att det kan bli en jobbig säsong för Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson.

Till Colombia där ligan avslutas med slutspel. Där spelades den andra och avgörande finalmatchen natten mot i går, svensk tid. Där vann America de Cali mästerskapet med totalt 3–2 på två finalmatcher mot Independiente.

Det anmärkningsvärda var dock att Independiente lockade hela 28 263 åskådare till sin hemmafinal. Fantastiskt.

I det här landslagsfönstret spelas det viktiga landskamper på fler kontinenter än vår. I Afrika är man framme vid kvartsfinalerna i OS-kvalet. Där skall bland annat svenskledda Nigeria möta Elfenbenskusten.

Och i Nord- och Mellanamerika är det karibiska förkvalet till OS igång. Det startade med att Jamaica vann med hela 12–1 mot Kuba i första matchen. Där gjorde Cheyna Matthews fyra av målen. Jamaicas landslag tycks alltså ha löst den tvist med landets fotbollsförbund som startade efter VM. Noterbart är att förkvalet består av två femlagsgrupper och en med bara tre lag. Varken Dominica eller Grenada kommer nämligen till spel. Tråkigt.

 

 

Oro inför landslagssamlingen – och mycket mer

Inlägget uppdaterat med ändring i landslagstruppen.

Det är dags att summera damallsvenskans 19:e omgång. Innan nästa omgång skall vi ha ett landslagsuppehåll.

Och jag gissar att Peter Gerhardsson har en hel del att göra nu inför den svenska samlingen. Det kom ju nämligen oroande skaderapporter från flera håll.

Fridolina Rolfö var ett frågetecken vid trupputtagningen Då sa Gerhardsson att Wolfsburgspelaren skulle kunna vara tillgänglig för väldigt många minuter i den här samlingen. Det känns ju osäkert, även om hon satt på bänken i dagens 8–1-seger mot Jena. Totalt har bara Rolfö spelat 29 minuter sedan bronsmatchen i VM – det var i tyska cupen den 7 september. Fortsatt frågetecken för henne alltså.

Och i Göteborg fick Gerhardsson fler frågetecken. Dels var Julia Roddar oombytt åskådare, precis som i veckans Champions Leaguematch. Sedan tvingades en tårögd Elin Rubensson kliva av dagens match i 35:e minuten. Hon var illamående efter en, eller möjligen två smällar mot huvudet.

Tillagt i efterhand: Under måndagseftermiddagen meddelades att Rubensson har en hjärnskakning och inte kan spela mot Ungern. Som ersättare har Piteås Julia Karlernäs kallats in.

Även Jennifer Falk slog i huvudet, och gick med ispåse efter matchen. Och Julia Zigiotti tog sig för foten innan hon byttes ut i 72:a minuten.

Och i går var Caroline Seger åskådare i Rosengårds segermatch i Kungsbacka. På presskonferensen efter den matchen förklarade FCR:s tränare Jonas Eidevall att det inte var någon säkerhets åtgärd – Seger hade inte kunnat spela.

Han sa också att den nuvarande landslagsledningen har hanterat skadade spelare på ett bra sätt, och att han förväntar sig att det kommer att vara så även i fortsättningen.

Vi får se vilka spelare Gerhardsson kan spela i Ungern på fredag kväll, och i Göteborg tisdagen efter.

Tillbaka till den där presskonferensen i Varberg i lördags. Det var en småintressant tillställning. Kungsbackas tränare Stefan Olofsson berättade att laget hade hämtat inspiration från Daniel Nannskog – de hade spelat upp ett klipp där SVT-experten sa att Rosengård lätt skulle städa av matchen.

Eidevall var inte förtjust i att Nannskog ger motståndarna extra motivation, för Rosengårdstränaren menade att han och hans spelare inte såg Kungsbacka som en lätt match. Och med tanke på att Rosengård åkt på några chockresultat mot bottenlag de senaste åren gör laget förstås rätt i att ta seriöst på alla motståndare.

I övrigt var det lite snack om publiksiffran på 162, och Eidevall beklagade att Kungsbacka inte kunde spela på hemmaplan – utan att alla deras hemmamatcher spelas på neutral plan.

Precis efter presskonferensen kom det fram att förbundet hade givit Kungsbacka dispens att spela aktuell match hemma på Tingbergsvallen – förutsatt att Rosengård accepterade att avsparken av ljusskäl flyttades från 15.00 till 13.00. Rosengård hade dock sagt nej med motivering att det skulle bli så tidig avresa. Det var ju faktiskt en riktigt dålig ursäkt. Det är ju bara 2,5 timmars restid mellan Malmö och Kungsbacka, så det hade ju inte behövt bli någon speciellt tidig uppstigning.

Jag tycker ju att Kungsbacka borde ha fått spela någon hemmamatch under säsongen. Men jag förstår att ett guldjagande Rosengård av rent sportsliga skäl inte ville att nykomlingen skulle få extra tändvätska i just den här matchen. Så jag tycker inte att det är konstigt att Malmöklubben satte sig emot flytten. Men att skylla på tiden imponerade inte…

Efter presskonferensen passade jag på att snacka en stund med en spelare som jag tycker borde vara väldigt nära sin landslagsdebut – Hanna Bennison. Hon kom ut ur omklädningsrummet med en stor taktiktavla i handen. De yngsta brukar ju få ta ansvar för materialet. Utöver ansvar för taktiken…

”Brukar jag få ta mikron som vi har på bussen också…”

Just i matchen i Varberg blev 16-åringen (fyller 17 den 16 oktober) utbytt i 78:e minuten – en minut innan segermålet föll. Jag tycker ändå att Bennison utmärkte sig med flera fina aktioner, bland annat en läcker klackfrispelning till Johanna Rytting Kaneryd i den andra halvleken.

Bennison tyckte att det var en skön seger, även om det inte var någon av lagets toppinsatser. Hon insåg också att guldet är väldigt nära:

”Ja, men vi fortsätter att kämpa på. Vi satsar på att vinna de matcherna som är kvar också.”

Det räcker med att vinna en…

”Ja, men vi vill vinna alla – det satsar vi på.”

Vad säger du om din säsong?

”Det är kul att jag har fått spela mycket – fått chansen. Vissa matcher har väl gått bättre än andra. Men överlag en hyfsad säsong.”

Hyfsad? Du har väl haft en väldigt hög lägstanivå? Eller det kanske du inte tycker själv?

”Nej, man är väl aldrig riktigt nöjd. Men det har väl gått helt okej. Det har väl hänt rätt så mycket det här året, och det är kul. Det har varit en stor utveckling.”

I Varberg hade hon två frilägen. Det visade sig dock att hon inte är riktigt van vid att hamna i den typen av positioner, att hon inte tidigare varit så offensiv.

”Jag har mest spelat mycket defensiv innermittfältare innan. Så det har väl inte varit jag som gjort flesta mål – men några har jag väl gjort. Men inte så jättemånga.”

Den roll hon fått i Rosengård i år, som en mer offensiv och djupledslöpande innermittfältare är ganska ny för henne.

”Jag har väl spelat där lite när jag varit yngre, men det är ganska nytt. Jag trivs bra i den rollen, det är kul att få vara offensiv. Men jag gillar även den defensiva rollen – det är kul att bara få spela, det spelar inte så stor roll. … Det känns som att jag har ganska många offensiva kvaliteter, och att jag får mer nytta av dem när jag spelar högre upp i banan.”

Personligen är jag förtjust i Bennisons förstatouch. Hon är väldigt bra på att flytta bollen på sitt förstatillslag, och på så sätt skapa sig tid. Så jag kollade lite om det är något hon tränat extra mycket på.

”Jag har väl tränat en del på det. Jag har lärt mig att det är ganska viktigt att få en bra förstatouch för att sedan kunna göra något bra efter det. Det är klart att jag har övat en del på det, fast på mycket annat också förstås. Men det har varit en viktig bit – att man kommer ifrån sin spelare direkt på förstatouchen, att det händer något direkt när man får bollen.”

Och vad händer framöver? När skall du in i A-landslaget?

”Det får vi se, när det kommer. Det är förstås målet, men jag fortsätter att jobba på, köra hårt. Men jag satsar på det, jag har ingen brådska – det kommer när det kommer.”

Närmast väntar EM-kval i Bosnien med F18-landslaget för henne. Och om några veckor blir det guldfest med Rosengård.

I dag var några Rosengårdsspelare i Göteborg och såg Göteborg ta sig upp på andraplatsen via 2–1-vinst mot Vittsjö. Eftersom Kristianstad strax efter spelade 1–1 mot Piteå är det numera bara Göteborg som kan komma ikapp Rosengård.

Således säkrade Malmöklubben i dag deltagande i nästa års Champions League. Grattis till det.

Apropå Champions League kan det vara läge att poängtera att min fiaskorubrik från tidigare i veckan inte syftade på de enskilda insatserna. Det var varken ett fiasko att Piteå åkte ut mot Bröndby eller att Göteborg åkte mot München. Tvärtom var Göteborg närmare avancemang än jag hade trott. Däremot tycker jag att det är ett fiasko för svensk damfotboll att vi inte har något lag i åttondelsfinal. Damallsvenskan var ju rankad som Europas tredje bästa liga så sent som i våras.

Tillbaka till dagens match på Valhalla. Jag hade stora förväntningar på den, för lagens första möte var en väldigt bra match. I dag var det dock väldigt chansfattigt. Jag hamnade på 3–2 i heta målchanser till Vittsjö. Problemet för skånskorna var att Göteborg gjorde mål på alla sina, medan Vittsjö satte två av sina chanser i målramen.

Noterbart är att Vittsjö på 19 omgångar bara har släppt in tolv mål. Och att sex av dem är gjorda av Göteborg. I söndagens GP sa Göteborgstränaren Marcus Lantz att laget hade hittat bra sätt att luckra upp Vittsjös försvar.

I bortamötet bestod segerreceptet av långbollar som skarvades i djupled. Det receptet ledde även till söndagens 1–0-mål – även om det aldrig blev någon skarv. Taylor Leach:s långboll ställde dock Vittsjös backlinje och gav Rebecka Blomqvist ett friläge, som hon förvaltade på bästa sätt.

Blomqvist gjorde sitt tolfte mål i serien – och delar nu skytteligaledningen med Anna Anvegård. I fjol delade de andraplatsen i skytteligan. Går det att sära på Blomqvist och Anvegård?

Blomqvists mål kom i 16:e minuten. Och ganska exakt åtta minuter senare lobbsköt Filippa Curmark in 2–0. Det var fullt rättvist, för Göteborg var så långt minst en klass bättre än gästerna. Ändå tycker jag att båda Göteborgs mål kändes ganska lättvindiga.

Det var en första halvlek som präglades av huvudskador. Minst fyra gånger stoppades spelet för smällar mot olika spelares huvuden. Det var även en halvlek som var ett styrkebesked från Göteborg.

Laget ställde upp med tre mittbackar i något som liknade en 3–5–2- eller 5–3–2-uppställning. Följden blev att Elin Rubensson hamnade mer centralt, och att Göteborg fullständigt körde över Vittsjö på mitten. Men trots dominansen skapade man alltså inte något riktigt vasst utöver målen.

Göteborg körde för övrigt samma spelsystem i München i onsdags, och efteråt frågade jag Marcus Lantz om det är så man kommer att spela framöver. Han sa att det handlar om en anpassning efter vilka spelare man har tillgängliga. Och att det nog hade blivit 4–4–2 om Julia Roddar hade kunnat spela.

Men det såg intressant ut, Göteborg kändes väldigt starkt centralt när man hade Vilde Böe Risa, Curmark, Rubensson och ibland även Zigiotti Olme där. Redan innan Rubensson tvingades kliva av sa jag till min bänkgranne att Göteborg nog behövde ha något måls ledning in i den andra halvleken. Jag förväntade mig nämligen att matchen i München skulle ta ut sin rätt efter paus.

Tränare Lantz startade ju nämligen med exakt samma utespelare i både onsdagens och söndagens matcher. Och nio av dem spelade även mot Djurgården förra söndagen. Det var tydligt att spelschemat – och Rubenssons byte – påverkade Göteborg. Efter paus var det nämligen en helt ny matchbild. Då var det Vittsjö som ägde planen, utan att komma till speciellt många målchanser.

Ett ribbskott vardera från Ebba Hed och Michelle De Jongh hade man dock första dryga kvarten. Det dröjde dock ända till slutminuterna innan Alexandra Benediktsson nickade in reduceringsmålet på en hörna från Hed.

Därmed föll Vittsjö ner till tredjeplatsen i tabellen. Tränare Thomas Mårtensson var mycket missnöjd med lagets första 20 minuter, men tyckte att den andra halvleken var väldigt bra. Det är bara att hålla med.

Han konstaterade också att hans lag börjar lära sig att hantera konstgräs – vilket kommer att vara nyttigt nästa år. Innan dess skall man kämpa i medalj- och Champions Leaguestrid i tre omgångar till den här säsongen. Man har ju kvar tre hyperintressanta matcher mot Kristianstad, Rosengård och Djurgården.

För Göteborg väntar Piteå borta nästa gång. Då får de spela utan lagkapten Beata Kollmats som fick rött kort efter två gula på övertid. Kollmats har varit otroligt bra i år, och är ett tungt avbräck.

Från Göteborgsled klagades det över bristande känsla från domare Sara Persson. Personligen förstår jag dock att Persson tog fram det gula kortet.

Göteborg hade precis fått en tillsägelse för att man hade tagit lång tid på sig vid ett inkast, och när man nu fick ett nytt tog det först lite tid, sedan bytte Kollmats boll, vilket kändes onödigt. Göteborg riktigt bad om att lagkaptenen skulle få det där andra gula kortet.

Efter matchen valde jag att prata med Ebba Hed och Rebecka Blomqvist. Hed kom först, och visade sig vara rädd för bandspelare och intervjuer. Varför förstår jag inte, för hon verkade så lugn och trygg när vi väl började prata. Men någon inspelning blev det inte, så jag får försöka minnas vad de båda spelarna sa.

Hed är en spelare som har imponerat på mig i år. Jag tycker verkligen att hon har tagit stora kliv. Det tyckte hon själv också. Hon trodde att det var en följd av ökad speltid. När det gäller lagets utveckling kände hon att Vittsjö blivit mycket mer bolltryggt och att man börjar lära sig att föra matcher.

Hed är ju från Halmstad. Intressant är att hon pendlade under sina tre första år i Vittsjö. Fast hon var för ung för att ha körkort, så de två första åren skjutsades hon den cirka 60 minuter långa resan av sina föräldrar och ibland även av sina mor- och farföräldrar.

I fjol körde hon själv. Men i år har hon boende i Hässleholm och slipper lägga drygt två timmar per dag på att färdas genom halländska, småländska och skånska skogar. Kanske att det också kan vara en faktor till hennes lyft.

När vi stod och pratade kom Blomqvist, lade armen om Hed och kallade Vittsjömittfältaren för ”brorsan”. Sedan följde en glad och trevlig stund där de redde ut sitt brödraskap, där även en andra broder och en tvillingsyster dök upp i diskussionen.

Kommande vecka skall Blomqvist och brorsan Hed i väg tillsammans med U23-landslaget. Så de får snart nya möjligheter att reda ut sitt brödraskap.

Blomqvist bar för övrigt det där leendet som hon alltid har när det går bra – och faktiskt ofta annars också. Hon sa att Champions League gav mersmak, och att hon väldigt gärna ser att Göteborg får spela i turneringen nästa år också.

Hon sa också att hon inte hann vara speciellt orolig under matchen, trots att Vittsjö tryckte på. 2–1-målet dröjde ju så länge. Dessutom sa skytteligaledare Blomqvist att hennes mål är att göra fler än förra året. Då slutade hon på 14 – så hon behöver göra tre till för att slå den noteringen.

I övrigt i dag spelade alltså Piteå sin sjätte 1–1-match efter VM-uppehållet. Man gjorde det i Kristianstad, där Mia Carlsson gjorde en efterlängtad comeback. Vi fick även se Kif Örebro och Eskilstuna spela 2–2. De båda resultaten innebär att Göteborg, Vittsjö och Kristianstad är de tre lag som på allvar är kvar i kampen om andraplatsen.

För trion Eskilstuna, Piteå och Linköping finns fortfarande medaljchans. Men inget av de lagen kan knappast nå upp till andraplatsen.

Innan jag sätter punkt tänkte jag utropa Vittsjös supportrar till damallsvenskans klart bästa fans 2019. Laget vann matchen på läktarna i dag i Göteborg. Man gjorde det även i Kungsbacka för några veckor sedan – då var det för övrigt sportchef Erika Nilsson som slog på trumman. Som jag ser det är Vittsjös bortafölje överlägset bäst i serien. Hoppas de utmanas nästa år.

Champions League och The Best

Onsdag och torsdag avgörs sextondelsfinalerna i Champions League. De allra flesta dubbelmötena känns redan avgjorda.

Det var ju de seedade lagen som vann i nästan alla matcherna. Av de oseedade lagen har Arsenal 4–0 upp på Fiorentina. I övrigt var det bara tre oseedade lag som undvek förluster på hemmaplan, det var Breidablik, Anderlecht och Minsk.

Två av dem spelar under onsdagen:

Slavia Prag–Breidablik, står 2–3
BIIK Kazygurt–Anderlecht, står 1–1

Och på torsdag:

Zürich–Minsk, står 0–1

Där skulle det kunna bli någon seger för de oseedade lagen, även om mitt tips är att de seedade hemmalagen kommer att gå vidare ur alla de tre dubbelmötena.

Det är även fem seedade lag som ”bara” har med sig uddamålssegrar från bortamatcherna. Två av dem spelar under onsdagen:

Fortuna Hjörring–Vllaznia, står 1–0
Bayern München–Göteborg, står 2–1

…och tre under torsdagen:

Glasgow City–Chertanovo, står 1–0
Bröndby–Piteå, står 1–0
Atletico Madrid–Spartak Subotica, står 3–2

Av de fem dubbelmötena tror jag bara att det är Piteå som har chans att vända. Göteborg kommer exempelvis troligen att vila spelare för att ha starkast möjliga lag till söndagens viktiga hemmamatch mot Vittsjö i damallsvenskan. Det är verkligen tråkigt att det blir så. Alltså att de inkvalade klubbarna nästan pratar i ett helt år om hur kul det skall bli att spela Champions League. Sedan väljer de att prioritera ner turneringen.

Men för Piteå lever hoppet. Laget har lagt upp säsongen så man skall ha en frisk och formstark trupp just under Champions League. Hade det inte varit för det hackande målskyttet hade jag varit säker på att Piteå skulle vända mot Bröndby. För i själva spelet känns värt svenska mästarlag klart bättre än danskorna. Men målskytte är ju en ganska viktig detalj i fotboll…

När jag ändå är i gång tänkte jag titta tillbaka lite på gårdagens Fifa-gala, The Best. Där fick Megan Rapinoe med rätta mycket beröm för sitt tacktal.

Som jag skrev i det förra inlägget var det högst väntat att Rapinoe, Jill Ellis och Sari van Veenendaal skulle få de tre individuella priserna. VM är otroligt avgörande i den här typen av omröstningar. En annan sak som är otroligt viktig är gamla meriter.

Det märks på världslaget. Där ingår alltså Marta, men inte Sam Kerr. Det är ju värt att fundera över. Nu är inte statistik allt, men Marta och Kerr konkurrerade om forwardsplatser i världslaget, och för forwards är mål en väldigt viktig detalj.

Fifas pris gäller säsongen 2018/19. Så här ser målstatistiken ut från aktuell period för de tre uttagna anfallarna, samt för Sam Kerr:

NWSL, hösten 2018:
Marta: 3 mål
Rapinoe: 2 mål
Morgan: 2 mål
Kerr: 11 mål

Landslaget, säsongen 18/19 – ej VM:
Marta: 2 mål
Rapinoe: 7 mål
Morgan: 15 mål
Kerr: 7 mål

NWSL, våren 2019:
Marta: 0 mål
Rapinoe: 0 mål
Morgan: 0 mål
Kerr: 6 mål

VM:
Marta: 2 mål (båda straffar)
Rapinoe: 6 mål
Morgan: 6 mål
Kerr: 5 mål

Totalt får vi alltså:
Marta – 7 mål
Rapinoe – 15 mål
Morgan – 23 mål
Kerr – 29 mål

Lägg till att Kerr även spelat i Australiens W-league under perioden, och där gjorde hon 17 mål till. För mig är Kerr världens bästa målskytt, och given i ett världslag. Men jag har ju inte rösträtt i den här frågan… Det är ju spelarfacket Fifpro som organiserar omröstningen. Den här gången deltog 3500 spelare från 40 olika länder i valet av damernas världslag.

Noterbart i övrigt är att jag gick på en felaktig uppgift i går. Världslaget är uttaget enligt 4–3–3Rose Lavelle räknas som mittfältare och inte forward.

När det gäller de individuella Fifa-priserna är ju rösterna offentliga till prisen för utespelare och ledare. Där röstade våra svenska representanter så här:

Peter Gerhardsson:
Utespelare: 1) Rose Lavelle, 2) Vivianne Miedema, 3) Lucy Bronze
Ledare: 1) Joe Montemurro, 2) Reynald Pedros, 3) Sarina Wiegman

Caroline Seger:
Utespelare: 1) Amandine Henry, 2) Megan Rapinoe, 3) Ada Hegerberg
Ledare: 1) Gerhardsson, 2) Wiegman, 3) Montomurro

Lisa Edwinsson, Dagens Nyheter:
Utespelare: 1) Rapinoe, 2) Hegerberg, 3) Bronze
Ledare: 1) Jill Ellis, 2) Pedros, 3) Wiegman

Och här är några andra intressanta röster:

Pia Sundhage, Brasilien:
Utespelare: 1) Rapinoe, 2) Henry, 3) Bronze
Ledare: 1) Gerhardsson, 2) Ellis, 3) Wiegman

Marta Vieira da Silva, Brasilien:
Utespelare: 1) Rapinoe, 2) Alex Morgan, 3) Sam Kerr
Ledare: 1) Ellis, 2) Gerhardsson, 3) Milena Bertolini

Jill Ellis, USA:
Utespelare: 1) Rapinoe, 2) Morgan, 3) Julie Ertz
Ledare: 1) Wiegman, 2) Paul Riley, 3) Gerhardsson

Carli Lloyd, USA:
Utespelare: 1) Rapinoe, 2) Lavelle, 3) Ertz
Ledare: 1) Ellis, 2) Wiegman, 3) Phil Neville

Sam Kerr, Australien:
Utespelare: 1) Ertz, 2) Miedema, 3) Bronze
Ledare: 1) Ellis, 2) Riley, 3) Montemurro

Christine Sinclair, Kanada:
Utespelare: 1) Kerr, 2) Henry, 3) Rapinoe
Ledare: 1) Wiegman, 2) Gerhardsson, 3) Bertolini

Pernille Harder, Danmark:
Utespelare: 1) Henry, 2) Rapinoe, 3) Lavelle
Ledare: 1) Ellis, 2) Gerhardsson, 3) Pedros

Portia Boakye, Ghana:
Utespelare: 1) Bronze, 2) Hegerberg, 3) Wendie Renard
Ledare: 1) Ellis, 2) Gerhardsson, 3) Neville

Sara Björk Gunnarsdottir, Island:
Utespelare: 1) Rapinoe, 2) Lavelle, 3) Miedema
Ledare: 1) Ellis, 2) Pedros, 3) Gerhardsson

Ali Riley, Nya Zeeland:
Utespelare: 1) Rapinoe, 2) Miedema, 3) Henry
Ledare: 1) Ellis, 2) Wiegman, 3) Gerhardsson

Noterbart i övrigt var att Peter Gerhardsson fick högsta poäng av lagkaptenerna från Barbados, Burundi, Dominica, Sverige (Seger) och Schweiz (Lia Wälti), samt av förbundskaptenerna från Österrike (Dominik Thalhammer) och Brasilien (Sundhage) samt av den ryska journalisten. Gerhardsson slutade på femte plats.

När det gäller målvaktskategorien var det en jury som utsåg vinnaren. Juryn placerade Hedvig Lindahl på tredje plats.

 

En spelidé närmast kliniskt fri från passningar

Inlägg uppdaterat med fler tv-matcher, Chelseanytt, mer från Spanien – och från Göteborg

Efter att ha haft världens längsta semester är jag sedan några dagar tillbaka åter på jobbet. Därmed kommer mina möjligheter att se och skriva om damfotboll minska lite jämfört med hur det sett ut de senaste tre månaderna.

Här är ändå en liten genomgång av det som händer kommande dagar. Samt en liten tillbakablick på tisdagens landskamp. Men först framtiden. Under helgen drar både engelska WSL och spanska ligan igång.

Från WSL kan man se tre matcher på svensk tv i helgen. På lördag 16.00 visas Manchester City–Manchester United på TV10, och på söndag 13.30 visar samma kanal Chelsea–Tottenham. Två timmar senare kan man se Arsenal–West Han på Viasat sport premium.

Hos Chelsea saknas nyckelspelaren Fran Kirby som fortfarande har skadebekymmer. Däremot är klubbens nya lagkapten Magdalena Eriksson förstås med. Kul det här med svenska lagkaptener i de europeiska toppklubbarna. I våras hade vi Nilla Fischer i Wolfsburg och Linda Sembrant i Montpellier. Nu tar alltså Eriksson över stafettpinnen.

Ligan börjar alltså med hemmaderbyn för de tre tänkbara guldkandidaterna. Mitt tips är att det återigen kommer att stå mellan Arsenal och City. Kanske att det kan vara dags för guld till Manchester igen i år. Roligt inför premiäromgången är att det uppges vara sålt över 20000 biljetter till Manchesterderbyt.

I Spanien ingår bland annat matchen Barcelona–Tacon (lördag 18.00) i premiäromgången. Det är alltså ett herrfotbollens klassikermöte. Jag noterar dock att spanska damfotbollsexperter ryggar tillbaka mot att kalla matchen för ett damfotbollens El Clasico.

Det är ju Atletico Madrid som vunnit ligan de tre senaste säsongerna. Dess för innan tog Athletic Club från Bilbao hem titeln. Barcelona har varit två fyra år i rad. Senaste gången den katalanska storklubben vann guldet var 2015.

Kanske att det kan vara dags nu igen. Med värvningarna av Asisat Oshoala och Caroline Graham Hansen borde Barca ha förbättrat sin offensiva spets. Atleticos trupp känns lite tunnare än tidigare. Men laget imponerade på mig när de spelade mot Lyon i inofficiella klubblags-VM tidigare i sommar. Så jag skulle inte bli förvånad om Atletico försvarar titeln ytterligare en gång.

I Frankrike är det en rätt ointressant ligaomgång, och i Tyskland är det cupvecka. Från Frankrike sänder för övrigt Viasat Sport matchen Reims-Lyon på lördag 16.30.

Och här hemma i damallsvenskan känns helgens omgång lite som en transportsträcka mot nästa veckas superintressanta matcher. Nästa helg har vi ju både toppmötet Göteborg–Rosengård och nagelbitaren Djurgården–LB07 att se fram emot.

Den här helgen är nog lördagens match mellan Eskilstuna och Göteborg den mest spännande. United kanske kan sätta lite käppar i Göteborgs hjul inför göteborgskornas supervecka med hemmamatcher både mot Bayern München och Rosengård.

Apropå Göteborg hade GP i onsdags en artikel där tränare Marcus Lantz var kritisk mot förbundet eftersom den långa landslagssamlingen gör att Göteborg bara kan köra två taktiska träningar plus en match på 2,5 veckor innan mötet med Bayern.

I artikeln nämndes även att Emma Berglund åkt på ytterligare ett bakslag och nu riskerar att missa resten av säsongen.

Matchen Eskilstuna–Göteborg sänds för övrigt på Sportkanalen på lördag 13.45. Och på söndag 15.00 visar SVT matchen Rosengård–Djurgården.

Det var en snabbgenomgång av helgens damfotboll. Innan jag sätter punkt tänkte jag blicka tillbaka lite på tisdagens EM-kvalseger borta mot Lettland.

Det visade ju sig att lettiskorna var precis så genomusla som man kunde förvänta sig. Jag kollade igenom den första halvleken av matchen en andra gång, och räknade då lettiska passningar.

Det var väldigt lätt gjort. Lettland var nämligen det mest ”lettscoutade” lag jag sett. Deras spelidé byggde nämligen på maximal riskminimering. Det var en spelidé som byggde på att aldrig slå några passningar.

Defensivt parkerade de bussen utanför eget straffområde. När de bröt svenska anfall skickade de bara i väg bollen så långt de bara kunde. När de fick in-, ut- eller frisparkar slogs de alltid långt. Att passa igång bollen var inte något alternativ i någon del av spelet. Målvakten funderade inte ens på att rulla ut bollen. Måltavlan för de långa in-, ut- eller frisparkarna var oftast nickstarka forwarden, nummer 19 – Karlina Miksone.

Det var också Miksone som både fixade den frispark som ledde till målet, samt nickskarvade fram bollen. Där har jag redan sågat det svenska försvarsspelet.

Men faktum är att Miksones nickskarv inför målet var en av blott fem lettiska passningar under de första 45 minuterna. Fem passningar, varav en var en misslyckad rensning som hamnade hos en lagkompis…

Här skall sägas att jag inte räknat med igångsätting av spelet, alltså är inte in-, ut- eller frisparkar där lettiskorna vann nickduellen inräknade, utan jag tog bara med passningar i själva spelet. Jag har inte heller räknat in inkast och avsparkar. Om jag hade räknat in fasta situationer kanske lettiskorna fick fram 15–20 bollar till medspelare – vilket också är extremt lite.

Lettland var alltså fullständigt ointresserat av att passa bollen inom laget. Deras allra största tillgång som lag var faktiskt deras medvetenhet om sina egna tekniska brister. Den medvetenheten gjorde att laget spelade klockrent efter sina resurser.

Taktiskt visade de alltså betydligt större skicklighet än de gjorde rent fotbollstekniskt. Det var förstås även taktiskt smart att starta matchen med dåligt pumpade bollar, vilket periodvis minskade svenskornas fokus på själva spelet.

Dessutom hade tydligen arrangören vägrat att vattna planen inför matchen. Där fick dock Sverige hjälp av ett regnväder strax innan avspark. Det finns ju en anledning till varför Peter Gerhardsson fått smeknamnet Rainman av flera av spelarna…

Om Lettland spelade klockrent efter sina resurser var det lite tvärtom med Sverige. Den elva som Gerhardsson har spelat in är i första hand byggd för jämna matcher mot lag i  världseliten. I sådana matcher har vårt landslag visat att det är väldigt bra.

Däremot är Sveriges lag inte byggt för de här beställningssegrarna mot blåbärslag. Vi är oftast tillräckligt bra för att vinna de här matcherna – men vi gör det utan finess.

Jämför man exempelvis med Tyskland är vi långt efter. Tyskorna vann i det här landslagsfönstret med 10–0 mot Montenegro och 8–0 borta mot Ukraina. Den andra segern är otroligt imponerande – det var ju just Ukraina som vi bortaföll mot i VM-kvalet i fjol.

För att göra bättre prestationer mot blåbärslag behöver nog Gerhardsson byta några spelare i sin elva. Som jag ser det är Caroline Seger och Sofia Jakobsson två spelare som knappast lyfter laget i den här typen av matcher.

Seger är varken tillräckligt offensiv eller kreativ för den här typen av matcher. Jag ser exempelvis Nathalie Björn som ett klart bättre alternativ mot parkerade bussar. Och Jakobsson behöver större ytor för att briljera. Att slå inlägg eller kombinera på små ytor är inte Jakobssons bästa melodi. Där skulle Michelle De Jongh vara ett klart bättre alternativ. Vittsjömittfältaren har dessutom ett bra skott, vilket är en bra tillgång mot lag som står lågt.

Jag är även tveksam till om Elin Rubensson är en speciellt bra startspelare mot parkerade bussar a la Lettland. Hennes djupledslöpningar kommer inte till sin rätt i den typen av matcher. Det känns som att det är bättre att dra ner Kosovare Asllani ett halvsteg och sätta in en forward till. Då får Asllani mer tid, och kan slå sina öppnande passningar. Dessutom kanske vi kan få in en nickstark spelare till i straffområdet.

En viktig fråga här är ju hur mycket tid och kraft förbundskapten Gerhardsson skall lägga på att bygga ett lag för att vinna imponerande segrar mot blåbärsmotstånd. Här har jag inget klockrent svar. För så länge vi ändå vinner de här matcherna kanske det ändå är en större vinst att fortsätta det lagbygge som är inriktat mot betydligt vassare motstånd?

 

Lindahl topp tre, Gerhardsson utslagen och spelarstrejk i Afrika

I dag har de tre finalisterna i de olika kategorierna till Fifas officiella pris #TheBest presenterats. I målvaktsklassen tar Hedvig Lindahl plats på prispallen. Hon gör det ihop med Chiles Tiane Endler och Nederländernas Sari van Veenendaal.

Målvaktskategorien för damer är ny för säsongen 2018/19, och vad jag sett har det inte presenterats någon längre lista. För bästa spelare och tränare har det ju förekommit listor med tio spelare. De kategorierna har nu också minskats till tre.

Medan Lindahl alltså kan bli den första någonsin att prisas som världens bästa målvakt, försvann Peter Gerhardsson ur segerdiskussionen när tio tränare blev tre. Kvar är de andra tre semifinaltränarna. Det innebär alltså att Englands Phil Neville, som ju sågades rätt rejält för sitt taktiska kunnande under VM, fortfarande kan vinna.

Det kan därmed även finaltränarna Jill Ellis och Sarina Wiegmann.

Världens bästa spelare säsongen 2018/19 heter antingen Megan Rapinoe, Alex Morgan eller Lucy Bronze. Rapinoe och Bronze fick ju guld- och silverbollen som VM-slutspelets två bästa spelare.

Det troliga är att Ellis och Rapinoe tar hem priserna för ledare och spelare. Och van Veenendaal är storfavorit att bli bästa målvakt – precis som hon blev i VM. VM brukar ju vara otroligt avgörande för de här Fifapriserna.

Mycket USA här alltså. En som lämnar USA och damfotbollen för Sundsvall och herrfotboll är Tony Gustavsson. Han har alldeles nyss presenterats som ny tränare för Giffarna.

På svensk mark noteras att Göteborg har förlängt med sin tränarduo Marcus Lantz och Jörgen Ericsson även över säsongen 2020.

Slutligen har Kenya och Zambia säkrat varsin plats i kvartsfinalerna i det afrikanska OS-kvalet. Kenya vann med 3–0 hemma mot Malawi och vann därmed dubbelmötet med 5–3. Zambia hade det lättare. Man vann med totalt 8–0 mot Zimbabwe.

Fast i 3–0-segern i returen behövde inte Zambias Shepolopolo göra några mål. Zimbabwes spelare bojkottade nämligen hemmamatchen till följd av uteblivna ersättningar.

Jag har dålig insyn i konflikten mellan Zimbabwes förbund och spelare. Men jag noterar att förbundets senaste tweet är från i lördags och handlar om biljettförsäljning till den match som inte blev av under söndagen.

En guide till EM-kvalet

I dag 17.30 inleds EM-kvalet med matcherna Israel–Italien och Litauen–Kroatien. Under kvällen spelas ytterligare tre matcher, bland annat Island–Ungern i Sveriges grupp.

EM 2021 spelas i England, och således är det Englands Lionesses som är enda laget som är klart för mästerskapet. Övriga 15 platser fördelas i kvalet, där 47 lag ställer upp. Noterbart är att Cypern för första gången ställer upp i ett stort mästerskap på seniornivå, samt att Kosovo gör sitt första EM-kval.

Noterbart också att det har varit förkval i de tre senaste EM-turneringarna. Det för att minska ner antalet blåbärsnationer och undvika alltför många storsegrar. I år har det dock inte varit något förkval, utan det är fler svaga lag med i det här kvalet än det har varit till turneringarna 2009, 2013 och 2017.

De 47 kvallagen är uppdelade på nio grupper där vinnarna och de tre bästa tvåorna tar direktplatser till slutspelet. Eftersom det är olika många lag i grupperna räknas bara matcherna mot gruppettan, -trean, -fyran och -femman när man jämför de olika grupptvåorna.

Då Sveriges grupp bara innehåller fem lag räknas således alla Sveriges matcher in, vilket gör att det kan vara viktigt att vräka in mål mot svaga Lettland på tisdag.

De sex sämsta grupptvåorna får spela playoff om de tre sista platserna i oktober nästa år.

Här är en genomgång av kvalet, grupp för grupp:

Holland

Grupp A

Nederländerna (regerande mästare – rankat 3 i världen), Ryssland (rankat 25 i världen), Slovenien (51), Turkiet (62), Kosovo (126) och Estland (99).

Den här gruppen skall VM-finalisten Nederländerna vinna enkelt. Det troliga är att man går rent, alltså utan poängförlust. Känslan är att man nog till och med kan klara sig utan insläppta mål.

Ryssland är näst högst rankat i gruppen och bör också ta andraplatsen. Ryskorna har dock tappat lite i slagstyrka de senaste åren, och mitt tips är att de kammar noll mot Nederländerna och att de också kan tappa någon poäng mot Slovenien. Därmed går de miste om att bli en av de tre bästa tvåorna, och tvingas således till playoff för att nå EM.

Slovenien är lite på uppgång, och har bland annat vunnit med 3–1 mot Ukraina i år – vilket ju är ett bra resultat. Men det rimliga tipset är att slovenskorna blir trea i gruppen.

De tre sista lagen i gruppen är riktigt svaga. Det skulle vara en skräll om Turkiet, Estland eller Kosovo tog poäng mot de tre andra lagen. De här tre gängen får i första hand kämpa om att undvika jumboplatsen i gruppen.

Danmark

Grupp B

Italien (14), Danmark (15), Bosnien-Hercegovina (67), Israel (64), Malta (102) och Georgien (112)

Den här gruppen är en av de på förhand mest ovissa. Har finns två riktigt starka segerkandidater i VM-kvartsfinalisterna Italien och EM-finalisterna Danmark. De ligger också på platserna bredvid varandra på världsrankingen.

Mitt tips är att Italien vinner gruppen, men att Danmark tar minst en poäng av italienskorna. Då de båda topplagen lär gå rent mot de övriga fyra lagen bör Danmark bli en av de grupptvåor som tar en direktplats till slutspelet.

För de fyra sista lagen i den här gruppen är riktigt svaga. Inget av dem har med kampen om EM-platser att göra.

Norge

Grupp C

Norge (12), Wales (32), Vitryssland (54), Nordirland (59), Färöarna (85).

Här är VM-kvartsfinalisterna från Norge klara gruppfavoriter. Martin Sjögren:s lag får dock se upp lite med ett allt starkare Wales.

Lagen möttes även i det förra EM-kvalet. Då vann norskorna gruppen, medan Wales kom trea. Norge vann då båda de inbördes matcherna.

Men sedan dess har Wales flyttat fram sina positioner. Laget förlorade bara en match i VM-kvalet. Bland annat fick man där fina 0–0 borta mot England. Ett stort avbräck för Wales är ju att lagets storstjärna Jessica Fishlock missar stora delar av kvalet eftersom hon drog av korsbandet i somras. Wales har dock flera andra spännande spelare, som exempelvis lagkaptenen Sophie Ingle från Chelsea och forwarden Natasha Harding från Reading.

Känslan är ändå att Wales som bäst blir tvåa i gruppen – samt att de kommer att tvingas till playoff för att nå en EM-plats. Både Vitryssland och Nordirland är nämligen lag som kan skrälla till ibland, framför allt på hemmaplan. Risken finns alltså att Wales tappar poäng mot något av de lagen.

Färöarna däremot känns som given gruppjumbo.

Ewa Pajor

Grupp D

Spanien (13), Tjeckien (28), Polen (29), Moldavien (96), Azerbajdzjan (76).

Den här gruppen kommer Spanien att vinna. Troligen kommer man att göra det med full poäng. Det även om bortamatcherna i Tjeckien och Polen kan bli lite luriga.

Just tjeckiskor och polskor gör upp om andraplatsen. Båda lagen är på frammarsch, och deras kamp blir spännande. Jag håller Polen som mycket knapp favorit i kampen om andraplatsen.

Polskorna imponerade i Algarve cup där de vann både mot Spanien och Nederländerna. Låt vara att båda lagen ställde upp rätt B-betonat – det var ändå besked om att Polen är mer än bara Ewa Pajor. Polen spelade även oavgjort mot Italien i april. Men det går inte att räkna mot Tjeckien. Det senaste året har de vunnit mot lag som Ryssland, Sydafrika och Finland, samt spelat oavgjort borta mot Island.

Mitt tips är att det lag av Polen och Tjeckien som kniper andraplatsen tvingas till playoff.

Moldavien och Azerbajdzjan är bara utfyllnad. De gör upp inbördes om att slippa sistaplatsen.

Skottland

Grupp E

Skottland (22), Finland (31), Portugal (30), Albanien (78), Cypern (117)

Det här är den på pappret sämsta gruppen. Det är även en speciell grupp för svenska Anna Signeul. I förra EM-kvalet ledde hon Skottland till landets första stora mästerskap. Nu skall hon försöka ta Finland tillbaka till den stora scenen, delvis på skotskornas bekostnad.

Jag tror dock tyvärr för Signeul att det blir tufft att leda Finland till EM-slutspel igen. Mitt tips är nämligen att gruppsegern står mellan Skottland och Portugal.

Skotskorna var ju med i VM i somras. Där hade de knappast marginalerna med sig. De blev lurade på en straff i 2–1-förlusten mot Japan och vi minns ju hur målvakten Lee Alexander var någon millimeter framför mållinjen när hon räddade Argentinas straff i sista gruppmatchen. Om straffen inte hade fått skjutas om hade skotskorna fått spela slutspel.

Skottland får segertipset här, men det var nära att jag istället tog Portugal som favoriter. Vi minns ju hur portugisiskorna vann med 2–1 mot Sverige i Algarve cup i våras.

Då gjorde Claudia Neto segermålet på övertid. Det är också den före detta Linköpingsspelaren som bär det allt starkare portugisiska laget. Jag tippar att hon bär det till playoff.

Finland kommer att vinna matcherna mot svaga Albanien och Cypern, och finskorna kan även knipa någon poäng mot de båda topplagen. Men totalt sett tror jag alltså att Finland får nöja sig med en försmädlig tredjeplats. I det senaste EM-kvalet var det ju just Portugal som lurade Finland på en playoffplats.

Sverige

Grupp F

Sverige (6), Island (17), Ungern (45), Slovakien (47), Lettland (93).

Då var vi framme vid Sveriges grupp. På pappret är det den med flest bra lag. Ingen annan grupp innehåller nämligen fyra lag på världsrankingens topp 50. Lägger man ihop rankingen för alla lag i grupperna får dessutom den här gruppen ganska klart lägst totalsiffra.

VM-trean Sverige är expert på att klara kval, och vårt lag får således räknas som ganska klar favorit. Utgångstipset är att svenskorna går genom gruppen utan poängförlust.

Framför allt skall Sverige gå rent på hemmaplan. Däremot är det tre ganska tuffa bortamatcher. Framför allt är Island ett svårspelat motstånd. Och såväl Ungern som Slovakien har blivit allt bättre.

Island vann ju ena matchen mot Tyskland i VM-kvalet, och vi minns att Sverige bara vann med 2–1 mot Slovakien i förra EM-kvalet samt att Ungern höll emot länge i VM-kvalet förra året. Då vann i och för sig Sverige till slut med 4–1, men de sista målen kom i 87:e respektive 90:e minuten.

Bakom Sverige är Island favorit till andraplatsen. Jag tror dock inte att de tar så många poäng att de blir en av de tre bästa tvåorna, utan isländskorna får nog inrikta sig på playoff nästa höst.

Jag tror att Slovakien blir trea och Ungern fyra. Lettland däremot blir gruppens slagpåse. Mitt tips är att lettiskorna inte tar en enda poäng.

Österrikisk glädje

Grupp G

Frankrike (4), Österrike (21), Serbien (43), Kazakstan (73), Nordmakedonien (127).

Jag var på plats i Utrecht och såg Österrike ta en sensationell poäng mot Frankrike i EM-slutspelet för två år sedan. I den turneringen gick Österrike till slut ett steg längre än Frankrike.

I det här kvalet är dock Frankrike jättefavorit till att ta direktplatsen. Mitt tips är att laget går rent, samt att de gör det utan att släppa in mål. Tipset är också att Österrike tar 18 poäng och får en så bra målskillnad att laget också tar en direktplats till EM-slutspelet.

Det är Serbien som möjligen kan sno någon poäng från Österrike, och tvinga dem till playoff. Men att Frankrike blir etta och Österrike tvåa i den här gruppen känns klar.

Det känns även klart att Serbien blir trea. De två sista lagen, Kazakstan och Nordmakedonien, är riktigt svaga, vilket ger förutsättningar till att topplagen kan få riktigt vass målskillnad.

Grupp H

Schweiz (18), Belgien (19), Rumänien (42), Kroatien (55), Litauen (106)

Om Sveriges grupp är den med lägst totalranking är den här den med minst avstånd på rankingen mellan första och fjärde lag. Den här gruppen bör alltså kunna bli den jämnaste.

Jag tror också att det blir jämnt om gruppsegern, men bara mellan två lag. Det står mellan ett Schweiz på nedgång och ett Belgien på uppgång. Och jag tippar på belgisk gruppseger.

Lagen möttes i VM-playoff förra hösten. Då vann Schweiz med 3–3 och fler bortamål. Då var dock viktiga Lara Dickenmann med. Sedan drog hon först av korsbandet, och sedan tackade Wolfsburgspelaren för sig i landslaget efter 53 mål på 135 matcher. Ett tungt avbräck för ett Schweiz som backat sedan det förra EM-slutspelet.

Belgien har däremot sakta men säkert flyttat fram sina positioner. Jag tror att Janice Cayman och Tessa Wullaert leder de röda flammorna (landslaget kallas Red Flames) till gruppseger – och EM.

Men jag tror också att Schweiz tar en direktplats till mästerskapet. Jag tror nämligen att de går rent mot de övriga tre lagen i gruppen. Och då kan det räcka med en poäng mot Belgien för att bli en av de bästa grupptvåorna.

Men Rumänien och Kroatien är absolut inte ofarliga. Det är två lag som framför allt är svårspelade på deras hemmaplaner. Minns att Sverige fick kämpa för 2–0-segern i Kroatien i Peter Gerhardsson:s debutlandskamp. I VM-kvalet snodde ju dessutom Kroatien poäng på bortaplan mot Danmark. Och Rumänien snodde en poäng av Portugal i VM-kvalet.

I det kvalet spelade för övrigt Belgien och Rumänien i samma grupp. Belgiskorna vann med 3–2 hemma och 1–0 borta. Så det blir ingen helt enkel resa mot EM-slutspel för Belgien.

Yana Kalinina (7), Daryna Apanaschenko (17) och Veronika Andrukhiv (5).

Grupp I

Tyskland (2), Ukraina (24), Irland (33), Grekland (65), Montenegro (98).

Den här gruppen kommer Tyskland att vinna i stor stil. Bortamatcherna i Ukraina och Irland är inte helt lätta, men jag tror ändå att tyskorna tar full poäng.

Just Ukraina och Irland slåss om andraplatsen medan Grekland och Montenegro är ren utfyllnad. Kampen om andraplatsen känns däremot vidöppen. Ukraina visade i VM-kvalet att de har kvaliteter, och Irland har varit svårspelat i flera år. Känslan är att det kan vara dags för irländskorna att få till en lite större framgång. Och den framgången blir att ta sig till playoff.

Men Ukraina lär inte ge sig utan kamp. Vi vet ju hur bra Daryna Apanaschenko kan vara när hon får utrymme. Hon ledde ju Ukraina till en sensationell seger mot Sverige i VM-kvalet.

Därmed är min genomgång av grupperna i EM-kvalet klar. Sammanfattningsvis tippar jag alltså att följande lag når slutspelet:

Som arrangör (klart): England

Som gruppsegrare: Holland, Italien, Norge, Spanien, Skottland, Sverige, Frankrike, Belgien och Tyskland.

Som bästa grupptvåor: Danmark, Österrike och Schweiz.

Dessutom tippar jag att följande sex lag får spela playoff om de sista tre platserna: Ryssland, Wales, Polen, Portugal, Island och Irland.

I Afrika är OS-kvalet i gång. I går spelade Hanna Boubezari:s Algeriet mot Thomas Dennerby:s Nigeria. Nigeria vann bortamatchen mot 2–0 och har således bra chans att gå vidare till nästa omgång.

Noterbart är att Dennerby fick spela med en elva som inte alls såg ut som hans VM-elva. Exempelvis saknades alla Sverigeproffsen.

Jag vet inte huruvida Boubezari fick debutera eller inte. Klart är att hon inte ingick i startelvan. Men jag har inte sett några uppgifter om Algeriets byten. Jag ser inte heller Boubezari i spel på någon av de här bilderna.

Det är för övrigt riktigt usel rapportering kring damlandskamper i Afrika. På det afrikanska fotbollsförbundet CAF:s hemsida går det exempelvis inte att hitta gårdagens slutresultat ännu. Svagt.

Stark lär däremot publiksiffran bli i USA, när laget tar emot Portugal i natt (avspark 01.00) på The Linc i Philadelphia. I går var det sålt 46 000 biljetter till matchen. Inte dåligt för en träningsmatch.

När finalen av de Sydostasiatiska mästerskapen spelades i Chonburi, Thailand var det däremot bara 550 åskådare. De fick se Vietnam vinna med 1–0 mot värdnationen efter förlängning. Segerskytt blev lagkapten Huynh Nhu, som blev så glad att hon drog av sig tröjan och sprang ut över löparbanorna. Det kostade henne en utvisning, för hon hade redan dragit på sig ett gult kort tidigare i matchen.

Bilderna nedan är rätt roliga, där Vietnam försöker slippa det röda kortet genom att byta ut målskytten. Något som är nära att lyckas.

Nhu kan nog ta sitt röda kort. Det blev ju seger, Vietnams tredje i mästerskapet. Thailand är bäst med fyra titlar. Sedan har Myanmar två, medan Japan och Australien har varsin seger. I år ställde dock varken Japan eller Australien upp.

Slutligen till en inhemsk nyhet. Örebrotränaren Stefan Ärnsved fick ju en hel del rubriker härom veckan.

Han anmäldes till disciplinnämnden efter att ha protesterat på ett olämpligt sätt mot ett domslut i matchen mot Göteborg. Ni minns kanske situationen där Heather Williams borde ha fått straff i duell med Jennifer Falk.

Precis som jag tyckte Ärnsved att det borde ha varit straff, vilket han berättade för domarna. Enligt tidigare rapportering skulle Örebrotränaren ha lagt handen på fjärdedomarens axel och kallat henne för ”lilla gumman”.

Nu har Ärnsved blivit friad av disciplinnämnden, och han ger sin beskrivning av situationen på klubbens hemsida. Där ber han om ursäkt för det inträffade, och hävdar med bestämdhet att han inte sa ”lilla gumman” utan ”lilla vän”.

Och lyssnar man noga på tv-sändningen från matchen hör man fjärdedomaren ropa något som avslutas med ”lilla vän”. Så Ärnsved har med stor sannolikhet rätt i att han aldrig sa ”lilla gumman”.

Sammanfattningsvis känns det rimligt att Ärnsved frias. Visst var hans uttalande olämpligt, men jag tycker inte att det var värt någon större bestraffning än den han redan fått genom tidigare medierapportering.