God jul – här är Fifas hårda julklapp till Europa

Det är hög tid att önska en riktigt god jul till alla vänner av den här bloggen. Och till alla andra också…

Strax efter att Kalle Anka och hans vänner stått för sin årliga tv-show i Sverige kom Fifa med sin julklapp till de olika världsdelsförbunden. Världsförbundet meddelade nämligen fördelningen av platser till VM-slutspelet 2023. Vi fick således veta vilka världsdelar som varit snälla, och vilka som varit stygga de senaste åren.

På ett sätt hade Europa varit snällast. Europa fick nämligen 11,5 platser. Men sett till kvalitet är det ändå snålt tilltaget. Jag har framfört en åsikt att Europa borde ha minst 14 platser.

Så här blev fördelningen. Det är 29 direktplatser, där värdnationerna Australien och Nya Zeeland får varsin. Övriga 27 direktplatser fördelades så här:

  • 5 platser till AFC – Asien 
  • 4 platser till CAF – Afrika
  • 4 platser till Concacaf – Nordamerika
  • 3 platser till Conmebol – Sydamerika 
  • 11 platser till UEFA – Europa

De sista tre platserna fördelas via playoff med tio lag. De tio platserna fördelas på följande sätt mellan världsdelarna: 

  • 2 platser till AFC – Asien
  • 2 platser till CAF – Afrika
  • 2 platser till Concacaf – Nordamerika
  • 2 platser till Conmebol – Sydamerika
  • 1 platser till OFC – Oceanien
  • 1 platser till UEFA – Europa

Playoffspelet går till på följande sätt: De fyra högst rankade lagen på den senaste världsrankingen kommer att seedas och fördelas mellan grupperna. Med begränsningen att att det maximalt är ett seedat lag per världsdel.

  • Grupp 1 består av tre lag, bland annat det högst rankade. De två oseedade lagen möts först i semifinal. Vinnaren i semifinalen möter det högst rankade laget i final om en VM-plats.
  • Grupp 2 består också av tre lag, bland annat det näst högst rankade. Upplägget är som i grupp 1, med semifinal mellan de oseedade lagen följt av en final. 
  • Grupp 3 består av fyra lag, bland annat det tredje- och det fjärderankade laget. De spelar semifinaler mot varsitt oseedat lag. Sedan möts vinnarna i en final om VM-platsen.

Det får maximalt finnas ett lag per världsdel i grupperna. Båda Asiens lag kan alltså inte hamna i samma grupp.

Personligen har jag flera gånger (bland annat här och här) skrivit att jag tycker att VM-platserna borde fördelas på följande sätt:

14 platser till Uefa (Europa)
4,5 platser till AFC (Asien)
4 platser till Concacaf (Nordamerika)
4 platser till CAF (Afrika)
3 platser till Conmebol (Sydamerika)
0,5 plats till OFC (Oceanien)
2 platser till värdländerna

Ser man till vilka nationer som ligger topp 32 i världen på den senaste rankingen (från den 18 december) får man följande fördelning:

21,33 platser till Europa
4 platser till Asien
3 platser till Nordamerika
2,67 platser till Sydamerika
1 plats till Oceanien
0 platser till Afrika
Orsaken till att det är en tredelad plats är att Argentina, Wales och Irland delar på plats 31 på den aktuella världsrankingen. Noterbart också att Nordkorea skulle ha varit med på topp 32 – om landet varit rankat. Men Nordkorea har inte spelat en bindande match på några år, och har åkt ur rankingen.

Som väntat fick Europa backa rejält när platserna fördelades. Uefas representanter kan knappast ha ansetts ha varit snälla när Fifa-tomten satte sig ner i fördelningsverkstaden. Vi får alltså bara drygt hälften av de platser som vi är förtjänta av enligt rankingen.

Däremot måste Afrika ha varit väldigt snällt. Enligt rankingen skulle Afrika blivit helt utan platser. Nu får de fyra, plus två playoffplatser. Snällt.

För svensk del bör det ändå innebära väldigt bra chans att kvala in även till nästa VM-slutspel. För vi skall ju självklart klara av att vara bland Europas elva bästa lag även de kommande tre åren. Eller jag kanske skall skriva bland de tolv. För allt annat än att Europas representant i playoffspelet tar sig till VM-slutspelet vore en av tidernas största skrällar.

Innan jag sätter punkt, och hugger in på ris a la Malta så tänkte jag lista vilka lag som skulle ta sig till VM 2023 – om kvalet till 100 procent följer världsrankingen:

Värdnationer (2): Australien och Nya Zeeland
Europa (11): Tyskland, Frankrike, Nederländerna, Sverige, England, Norge, Spanien, Italien, Danmark, Island och Belgien.
Asien (5): Japan, Kina, Sydkorea, Vietnam och Thailand. 
Afrika (4): Nigeria, Kamerun, Sydafrika och Ghana.
Nordamerika (4): USA, Kanada, Mexiko och Costa Rica.
Sydamerika (3): Brasilien, Colombia och Argentina.

Och playoffspelet skulle ha följande ramar:
Playoff: Grupp 1: Seedat: Schweiz (19:e på världsrankingen)
Playoff: Grupp 2: Seedat: Chile (36)
Playoff: Grupp 3: Seedade: Taiwan (39) och Papua Nya Guinea (46)
Playoff: Sex oseedade lag att lottas in i de tre grupperna: Uzbekistan (41), Elfenbenskusten (61), Tunisien (74), Jamaica (50), Panama (59) och Paraguay (47).

Noterbart här är att Nordkorea alltså inte är med på den senaste världsrankingen, men normalt skulle ha en av Asiens fem direktplatser. Noterbart också att Papua Nya Guinea har alldeles för hög ranking. Det är ju egentligen orimligt att de ens har chansen att bli ett av de seedade lagen.

VM 2023 spelas i Oceanien

Efter en rekordlång process vet vi nu att VM 2023 kommer att arrangeras av Australien och Nya Zeeland.

Det var bara två kandidater kvar inför seneftermiddagens möte. Brasilien drog sig ut kampen för några veckor sedan och Japan i måndags.

Utöver Australien/Nya Zeeland var det Colombia som hoppades på arrangörskapet. De båda oceaniska nationerna vann med ett upplägg om tolv spelorter, sju i Australien och fem i Nya Zeeland. MeD öppningsmatch i Auckland och final i Sydney.

Colombias förlorande förslag innehöll tio olika arenor, samt både start och final i Bogota. Colombias ansökan hade fått klart lägre betyg av Fifas utvärderingskommitté. I rapporten skrevs att renoveringsbehoven av stadion i Cucuta i norra Colombia är stora, och att det är stor oro kring säkerheten. Landet har ju en stor kriminalitet.

Australien och Nya Zeeland är däremot två länder med låg kriminalitet. Däremot är det stora avstånd, och en väldigt lång och dyr resa för européer och amerikaner som vill följa turneringen.

Då vet vi äntligen var tävlingen skall arrangeras. Det blev min favoritkandidat, så jag är nöjd. Nöjd är även Sam Kerr.

Nästa stora och viktiga fråga kring mästerskapet är hur många lag de olika världsdelarna kommer att få. Det var ett ämne som jag haft uppe flera gånger tidigare. Bland annat diskuterade jag det i det här inlägget.

I fjolårets VM fanns det 24 platser. De fördelades så här:

8+1 platser till Uefa (Europa). Pluset är värdlandet.
5 platser till AFC (Asien)
3,5 platser till Concacaf (Nordamerika)
3 platser till CAF (Afrika)
2,5 platser till Conmebol (Sydamerika)
1 plats till OFC (Oceanien)

Till 2023 blir det 32 lag i turneringen. Mitt förslag, utifrån fotbollsmässiga grunder, är att det här en rimlig fördelning för 2023:

14 platser till Uefa (Europa)
4,5 platser till AFC (Asien)
4 platser till Concacaf (Nordamerika)
4 platser till CAF (Afrika)
3 platser till Conmebol (Sydamerika)
0,5 plats till OFC (Oceanien)
2 platser till värdländerna

Ser man till vilka nationer som ligger topp 32 i världen på rankingen från den 27 mars får man följande fördelning:

20,5 platser till Europa
5 platser till Asien
3 platser till Nordamerika
2,5 platser till Sydamerika
1 plats till Oceanien
0 platser till Afrika
Orsaken till att det är en halv plats är att Argentina och Portugal delar plats 32 på den aktuella världsrankingen.

Mitt förslag till fördelning bygger på hur många starka nationer det finns i respektive världsdel. Jämfört med rankingen är Europa förloraren, då vi får 6,5 platser färre än vi borde ha.

Men en viss fördelning till andra kontinenter känns rimligt. Dock får det inte bli för många, så att VM fylls av ointressanta matcher. Och det allra bästa upplägget är förstås med fler playoffmatcher mellan världsdelar. Alltså playoff-matcher som möjliggör att exempelvis Europa skulle kunna få fler platser.

 

Genomgång av en månad av damfotbollsnyheter

Inlägget uppdaterat kring VM 2023, FHM:s besked och kring Jitex allstarlag

Det har gått nästan en hel månad sedan mitt förra inlägg. Det är den längsta paus jag tagit i bloggandet sedan startåret 2011. I stället för att blogga har jag de senaste veckorna försökt att hålla avstånd – både till andra människor och till pollen.

Orsaken till det långa uppehållet stavas förstås i första hand corona. Men i viss mån kan man även lägga till motivationsbrist och slöhet. Det har ju nämligen funnits en och annan nyhet värd att kommentera under den här månaden.

Jag noterar till min glädje att ni är många som har klickat in på bloggen under min frånvaro. Bloggen har bara haft under 400 sidvisningar fyra dagar sedan förra inlägget, och snittet under maj månad är 480. Som jämförelse kan nämnas att snittet under augusti 2015 låg på 406 sidvisningar per dag. Då pratar vi om en månad där damallsvenskan rullade, och där intresset för damfotboll borde ha varit stort eftersom det precis hade varit ett VM.

Ni har alltså varit trogna även under den period där såväl bloggen som spelet i både den internationella och nationella damfotbollen stått stilla.

Även om det inte blivit några inlägg har jag inte släppt damfotbollen under coronaperioden. I brist på levande idrott har jag lagt mycket tid i BT:s arkiv. Där har jag bland annat gjort en rejäl djupdykning i en av svensk damfotbolls tidiga storklubbar, Kronängs IF.

Boråsklubben var sannolikt allra bäst i Sverige 1970, och den var sannolikt näst bäst bakom arvfienden Öxabäck året för det första svenska mästerskapet – 1973. Det har även blivit ett längre reportage om Öxabäcks SM-guld 1983 och ett om nämnda Kronängs IF:s seger 1986 i egna turneringen Kronäng cup – inofficiellt SM i inomhusfotboll under cirka 20 år. De här tre länkade texterna är pluslåsta, men bör gå att läsa för alla som har prenumeration på någon av Gota Medias tidningar.

Och ni alla andra får nöja er med att njuta av de här härliga bilderna från den inofficiella SM-finalen 1970, Kronäng–Öxabäck 4–1:

Personligen kan jag titta på bilden av Kronängs målvakt precis hur länge som helst. Knäskydden, handskarna – miljön. Hedvigsborgs IP i en grusgrop i Borås hade inte klarat många av de krav som ställs på dagens elitarenor…

Utöver all tid i arkivet har jag förstås följt alla större damfotbollshändelser under den senaste månaden. Jag har uppdaterat silly season-sidan ett par gånger, och nu har det äntligen blivit dags för en rejäl genomgång av fyra veckors damfotbollsnytt.

Den senaste stora svenska nyheten är att Peter Gerhardsson har fått förlängt som svensk förbundskapten över VM 2023. Det var ett år längre än det spekulerats om. Men jag tycker absolut att det är en god nyhet för svensk damfotboll, för Gerhardsson har gjort ett kanonjobb med vårt landslag.

Apropå VM 2023 skall vi om en månad (den 25 juni) få veta var det mästerskapet spelas. Min gissning är att det hamnar i Australien/Nya Zeeland. Övriga kandidater är Brasilien, Colombia och Japan. Vad tror ni?

Den största internationella nyheten under den här perioden har ju annars varit att USA:s landslag åkte på ett bakslag i sin rättsliga kamp mot USA:s fotbollsförbund. De amerikanska landslagsspelarna har ju tagit sina krav på lika lön till rättsväsendet.

Nu fick de nej från en domare, men det innebär inte att fallet är över. Spelarna har överklagat och fått tid för domstolsförhandling den 15 september.

Noterbart här är att spelarna i damlandslaget har fått stöd från herrlandslagets spelare. Enligt den här artikeln och tweeten nedan skall herrspelarna ha försökt få till lika lön för båda landslagen, men försöken har inte fått förbundets stöd.

En annan spännande svensk nyhet är att Expressen tillsammans med några lokala mediekoncerner har köpt sändningsrätten till elitettan – förstås en välkommen nyhet för vår näst högsta serie.

Huruvida det innebär några pengar till klubbarna är oklart. Men i längden är det förstås viktigt för klubbarna att matcherna sänds på någon plattform.

Apropå elitettan så har Sandvikens IF gjort klart med sitt sista nyförvärv. Det handlar om Bupe Okeowo, som spelade för Sunnanå i fjol och som var en av de spelare som värvades till Kungsbacka DFF innan den klubben lades ner.

Även Bollstanäs har nya spelare. Trion Louise Lillbäck, Emma Lillbäck samt Isabelle Navren är hemma från college under obestämd tid.

När vi ändå är inne på elitettan finns här en intervju med fjolårets skytteligavinnare, Moröns Hayley Dowd:

Även i damallsvenskan har det skett lite på silly season-fronten. Piteå kantspelare eller ytterback, Selina Henriksson, har olyckligtvis dragit av korsbandet och har därmed spelat klart för i år. Hon ersätts av Sofia Wännerdahl, som spelade i allsvenskan för LB07 i fjol.

En annan nyhet i damallsvenskan är Jonas Eidevall:s skägg. Det går att avnjuta på en av bilderna i det här Instagraminlägget:

Skägg, tv-sändningar och övergångar i all ära – den stora frågan är ju förstås när vi får se lagen i damallsvenskan och elitettan spela matcher igen.

Under den här senaste månaden har det varit ett gäng turer kring elitfotbollen. Sammanfattningsvis kan man säga att jag upplever att förbundet och herrfotbollens representanter har agerat på ett sätt som sänkt mitt förtroende för dem. Däremot tycker jag fortsatt att damfotbollens representanter har skött sig på ett balanserat och bra sätt.

Ett exempel på hur förbundet gjort bort sig är ju när de inte bjöd in damfotbollen (EFD) till ett möte där just SvFF och RF (Riksidrottsförbundet) träffade FHM (Folkhälsomyndigheten). Däremot fick herrfotbollen vara med i form av Sef. Det där är ju tyvärr en tydlig indikation på hur SvFF ser på damfotboll.

Apropå det skrev Olof Lundh en krönika om att fotbollens höjdare helt verkar sakna spelförståelse. Han syftar på att förbundsledningen verkar ha trott att FHM skulle stå med öppna armar och säga: ”kör i gång era serier nu.”

Lundh tar även upp frågan om varför damfotbollen inte fick plats på mötet. I det skedet mötet hölls var damallsvenskan den serie som hade planerat den tidigaste seriestarten. Lundh ställde då frågan till generalsekreterare Tomas Hoszek varför EFD inte fick vara med. Svaret kom på följande sms:

”Hej Olof. Nej, det var Håkan S, Svante från Sef och RF. Jag har dock blivit briefad av Håkan. Protokollet som presenterades var framtaget av Sef främst. Vi stod bakom. Antar att det kom så plötsligt på med möte på kort varsel att EFD inte blev tillfrågat … /Tomas”

Håkan S är Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare. Och Svante är Svante Samuelsson.

I förra veckan var det ett nytt möte mellan SvFF och FHM. Efter det mötet tyckte jag att både SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand och Sefs ordförande Lars-Christer Olsson visade bristfälligt omdöme. Båda signalerade att de tog fotbollen på lite för stort allvar, och båda var upprörda över att FHM inte kunde ge dem ett datum när de skulle kunna dra igång sina serier.

Redan innan det första mötet mellan fotbollen och FHM sa förbundsbas Karl-Erik Nilsson så här apropå att tysk herrfotboll fått klartecken i början av maj:

”Det är klart att det är en stark signal när flera andra länder, som i många stycken har haft hårdare restriktioner än vi, är beredda att starta sin fotboll och starta sin fotboll betydligt tidigare än vi planerar att göra.”

Ordförande Nilsson och de andra tycks inte ha märkt att FHM gått sin egen väg, och inte låtit sig påverkas så mycket av vilka restriktioner som gjorts i andra länder.

Och personligen var jag väldigt förvånad över att fotbollens representanter förväntade sig få ett klart svar i ett skede där dagligen cirka 70 personer dog på grund av corona – för så såg det ut förra torsdagen.

I det skedet ville FHM hålla på sina svar i tre veckor, något som kändes högst rimligt. Det senaste beskedet är dock att fotbollen skall kunna få ett svar nu på fredag. Det blir spännande att se hur det svaret lyder. Till skillnad från många av svensk fotbolls ledande representanter tycker jag inte att man kan kräva att fotbollen kommer igång inom den närmaste tiden.

FHM vill hålla ihop all seniorfotboll. Och som jag ser det är det herrfotbollen som är problemet. För tyvärr har ju några herrfotbollsmatcher varit ganska rejäla smittspridare, en har kallats en biologisk bomb och anses vara ett skäl till många dödsfall i Italien. En annan herrfotbollsmatch kopplas till drygt 40 dödsfall i England.

Vi får alltså se vart det tar vägen.

En damfotbollsserie som troligen dras i gång i början av juli är norska toppserien. Det är glada nyheter för bland annat LSK:s svenska yttermittfältare Mimmi Löfwenius som från och med nu kan få utlopp för sin överskottsenergi på planen i stället för…

I England ser det ut som att herrarnas Premier League snart dras igång. Damernas WSL verkar däremot vara färdigspelad.

Med tanke på att lagen inte har kunnat träna riktigt på flera månader tycker jag att det känns vettigt att ställa in säsongen. Spelarna har ju fått träna en och en, vilket har skapat en del kreativa lösningar. Charltons walesiska landslagsspelare Charlie Estcourt hittade alternativa sätt att dribbla sig igenom en konbana.

Just Charlton ligger sist i andraligan, och riskerar nedflyttning. Det som är oklart kring den engelska damfotbollen är hur man skall göra med upp- och nedflyttning från de högsta serierna. Det är ingen lätt fråga.

I Frankrike, Nederländerna, Spanien och Cypern har man avslutat sina ligor. I Spanien valde man att inte flytta ner något lag, utan bara lyfta upp lag underifrån. Därmed blir det hela 18 lag i spanska ligan till hösten. De två nya lagen är Santa Teresa och Eibar.

I Cypern tog Apollon hem mästerskapet. Det innebär att vi kan skicka ett grattis till Matilda Abramo som vunnit ligaguld.

I Tyskland får vi däremot vänta lite innan vi gratulerar de tre svenskorna i Wolfsburg. Man har nämligen givit klartecken till att spela klart Frauen-Bundesliga.

Fredagen den 29 maj drar det igång med Wolfsburg–Köln och Frankfurt–SC Sand. Det återstår sex omgångar, och hittills har man schemalagt fyra, samt kvartsfinalerna i tyska cupen.

Tillbaka till England. Där har man redan tagit ut säsongens allstarelvor. Magdalena Eriksson tycks vara självklar i alla sådana.

I The Athletics elva fick Chelseakaptenen sällskap av två norska klubbkompisar (Maren Mjelde och Guro Reiten), en engelsk i Beth England samt en walesisk i Sophie Ingle. Den senare är en spännande spelare, hon tycks vara högaktuell för det brittiska lag som skall spela nästa OS – om det nu blir något OS i Tokyo.

Medan det var storslam för Chelsea i The Athletics elva så gav BBC bara plats för Eriksson, Mille Bright och England i deras allstarlag. BBC gav istället plats åt sex Arsenalspelare.

När vi ändå är inne på allstarlag så har Jitex tagit ut ett allstarlag. Först trodde jag att det var ett tidernas allstarlag, och då reagerade jag på att det var så många spelare spelare från senare år finns med i laget. Den enda från efter millenieskiftet som gör skäl för en plats i ett sådant lag är ju Fridolina Rolfö.

Nu visade det sig att det var ett allstarlag över spelare som gått in och stöttat Jitex ekonomiskt i coronatider, vilket gör läget annorlunda.

 

Men säg att man skulle tagit ut ett tidernas allstarlag i Jitex. Det är inte helt enkelt. Tittar man på listan över svenska landslagsspelare genom tiderna har 23 stycken representerat Jitex, varav 13 av dem har gjort 20 landskamper eller fler.

Så minimikravet för att kunna komma med i tidernas allstarlag i Mölndalsklubben bör vara att man spelat i A-landslaget många gånger. Utöver de veteraner som är med i laget ovan är Anna Svenjeby och Ingrid Johansson ju två som borde givas plats.

Europamästarinna Svenjeby debuterade i landslaget som 17-åring 1979 och spelade sedan alla 58 landskamper fram tills hon varvade ner efter säsongen 1987. Hon var dessutom den första spelare att få det pris som numera heter diamantbollen. Och VM-bronsmedaljör Johansson har bland annat gjort ett av tidernas snyggaste VM-mål:

En av de som kom med i Jitex allstarlag var Linn Andersson. Hon skall i år spela i division IV för Örgryte IS:

Linn Andersson förstärker damlaget

Medan stora delar av fotbollsvärlden ägnar sig åt individuell träning är Kinas landslag igång och nöter lagspel. På deras nuvarande läger ingår 25 spelare.

Innan det är dags för en genomgång av aktuella, internationella övergångar skickar jag ett grattis till Alex Morgan, som blev mamma till en dotter för drygt två veckor sedan. Morgan är ju för övrigt en av de spelare som vunnit på coronapandemin. Utan corona skulle hon knappast kunnat spela OS i sommar. Nu hinner hon gott och väl bli spelklar till Tokyo-OS – om det nu blir av.

Diverse övergångar

Klart vem som blir Hedvig Lindahl:s ersättare i Wolfsburg. Det blir PSG:s polska målvakt Katarzyna Kiedrzynek. Polskan är alldeles för bra för att vara reservmålvakt. Men kanske att hon blir det nu också. För Almuth Schult borde ju kunna vara tillbaka på planen i vinter efter hennes gravidietet.

Både 2015/16 och 2016/17 hetta skyttedrottningen i Frauen-Bundesliga Mandy Islacker. Då spelade hon för Frankfurt. Sedan sommaren 2017 har den olympiska mästarinnan från 2016 spelat för Bayern München. Trots att 31-åringen fortsatt att vara väldigt effektiv sett till speltid har hon inte riktigt tagit en plats i Bayerns startelva. Därför fortsätter hon nu karriären i FC Köln.

Noterbart kring Islacker är att hon bara fått spela sju hela ligamatcher på snart tre säsonger för Bayern. Totalt har hon noterats för 21 mål på 44 ligamatcher i klubben.

Den forna storklubben Turbine Potsdam har inte längre råd att värva världsstjärnor. De satsar istället på att utveckla spelare på väg uppåt. Senaste värvningen är tyska U20-landslagsanfallaren Selina Cerci från Werder Bremen. 19-åringen har gjort 13 mål på 14 matcher i andraligan den pågående säsongen.

I Tyskland har även Bayer Leverkusen gjort en värvning. De plockar försvararen Nina Brüggeman från ligakonkurrenten SGS Essen.

Den tidigare Rosengårdsspelaren Iina Salmi har en ny klubb. Den finländska anfallren fortsätter karriären i Spanien och Valencia. Hon har senast spelat för holländska Ajax. Med sig från Ajax till Valencia får hon anfallskollegan Ellen Jansen, som spelat cirka 20 landskamper för Nederländerna.

Valencia slutade näst sist i spanska ligan. Men eftersom inga lag flyttas ner från spanska ligan får man ny chans i högsta serien till hösten.

En intressant värvning är att japanska teknikern Yuka Momiki går till amerikanska OL Reign, alltså det lag som tidigare hette Seattle Reign. Numera är det ju ganska ovanligt med japanska spelare i USA eller Europa. Efter VM 2011 var det däremot väldigt populärt. Då ville det japanska förbundet att spelarna skulle ut och lära sig andra spelstilar.

Det arbetssättet tycks man inte ha med den nya japanska generationen. Ännu så länge har ju inte upplägget med nästan uteslutande hemmabaserade spelare givit någon större utdelning. Men det är kanske på gång?

Norska mästarlaget LSK Kvinner har värvat landslagsmeriterade australiskan Karly Roestbakken. Den 19-åriga mittbacken spelade senast för Canberra United i Australiens W-league.

En intressant övergång rapporteras från Spanien. Världens bästa målvakt 2019, nederländska Sari van Veenendaal uppges vända hem till PSV Eindhoven. Därmed tycks Atletico Madrid tappa båda sina målvakter. van Veenendaal har delat på jobbet med Lola Gallardo den nyss avblåsta säsongen. Och som jag skrev i förra inlägget ryktas Gallardo till Lyon.

I Lyon skulle spanjorskan ersätta den mångåriga franska förstamålvakten Sarah Bouhaddi, som enligt en intervju i L’Equipe fortsätter karriären i England eller USA.

En annan spelare som inte kommer att spela i Lyon till hösten är franska landslagsanfallaren Kadidiatou Diani, som tackade nej till den europeiska mästarklubben och i stället fick ett guldkantat treårskontrakt med PSG. Diani skall enligt uppgift nu vara världens näst bäst betalda spelare efter Ada Hegerberg.

Apropå kontraktsförlängningar i PSG så har fantastiska Formiga skrivit på för ytterligare ett år. Den brasilianska mittfältsstjärnan fyllde 42 i början av mars. Och 42 är ju ingen ålder för en mittfältare…

Slutligen tackar den tidigare Bayer Leverkusen- och Birminghamanfallaren Isabelle Linden för sig efter den här säsongen. Hon lägger av redan som 29-åring…

Linden har spelat elva minuter i det tyska A-landslaget. Hon fick nämligen göra ett kort inhopp i en träningsmatch mot USA 2013. Hon har spelat för FC Köln i vinter och kommer alltså att ersättas av Mandy Islacker i klubben.

Sinclair är tidernas målskytt

I natt kommer vi att få två nya OS-lag. Då avgörs nämligen Nordamerikas kval. Även om det är också skall spelas en final vid midnatt på söndag är det semifinalerna som är den här turneringens huvudmatcher.

Vinnarna i semifinalerna spelar ju nämligen OS-fotboll i Japan i sommar. Nattens semifinaler går att se på Concacafs Youtubekanal – länkar nedan. Matcherna spelas enligt följande:

01.00: Kanada–Costa Rica.

Här är Kanada förstås superfavoriter. Under kvalet har fantastiska Christine Sinclair äntligen slagit världsrekordet i landslagsmål.

Hon har ju länge haft Abby Wambach:s notering på 184 inom räckhåll, och jag undrade varför inte Kanadas fotbollförbund satte ihop några matcher mot svagt motstånd under hösten för att ge Sinclair chansen att slå rekordet inför storpublik på hemmaplan. Nu blev det istället världsrekord inför 820 åskådare i en stad som heter Edinburg i Texas.

Den dåliga publiksiffran försämrar förstås inte Sinclairs prestation. Hon gjorde sitt första landslagsmål som 16-åring 2000. 20 år senare är hon alltså världsrekordhållare. För ingen fotbollsspelare, man eller kvinna, har gjort fler landslagsmål än Kanadas storstjärna.

En av många som har hyllat Sinclair de senaste dagarna är den tidigare världsrekordhållaren Abby Wambach:

Här är några hyllningar till:

Spelarna i de nordamerikanska storlagen gynnas förstås av att de ställs mot många blåbärsnationer i OS- och VM-kvalen. På så sätt får spelare som Wambach och Sinclair många ”bonusmål” i jämförelse med exempelvis europeiska spelare.

Men Sinclair gör inte bara mål som betyder 3–0 eller 8–0. Tvärtom gör Kanadas superstjärna ofta matchavgörande mål, för att sedan bytas ut i slutet av matcherna. I det pågående OS-kvalet har hon gjort 1–0-målet i de två matcher hon spelat. Det senaste var hennes mål nummer 186 och kom i gruppfinalen mot Mexiko:

I natt väntar alltså kvalets viktigaste match, semifinalen mot Costa Rica. Jag skulle inte bli det minst förvånad om det är Sinclair som skjuter Kanada till OS. En längre artikel om henne finns här.

Efter det oväntade krysset mot Haiti i genrepet har Kanada, som har svenske Andrée Jeglertz som assisterande förbundskapten, imponerat i det här OS-kvalet. Laget har gjort 11–0 mot St Kitts och Nevis, 9–0 mot VM-laget Jamaica och 2–0 mot Mexiko. Sinclairs arvtagerska Jordyn Huitema är lagets bästa målskytt med sex mål – hon gjorde fem av dem mot Jamaica.

Det har överhuvud taget varit ett väldigt ojämnt OS-kval i Nordamerika. De enda riktigt jämna matcherna har varit de som handlat om andraplatserna i de båda grupperna. Mexiko vann mot Jamaica med 1–0 och Costa Rica tog sin semifinalplats via en 2–0-seger mot Haiti.

Två mål i den andra halvleken från Raquel Rodriguez avgjorde i Costa Ricas favör mot uppstickarna Haiti.

Haiti är annars det lag i Nord- och mellanamerika som har snabbast och bäst utveckling för tillfället. Jag tror att Haitis unga lag kan bli en seriös utmanare om en VM-plats till 2023.

Huruvida Costa Rica kan utmana de två senaste OS-turneringarnas bronsmedaljörer Kanada om en plats i Tokyo får vi alltså se i kväll.

Efter att laget hade säkrat sin semifinalplats vilade Costa Ricas förbundskapten Amelia Valverde större delen av sin startelva mot USA, bland annat stjärnorna Rodriguez och Shirley Cruz. Då blev det 6–0-förlust. Så stora siffror tror jag inte att vi får se i natt. En bra dag kan Costa Ricas Las Ticas skaka Kanada. Men tipset är ändå 95–5 i kanadensisk favör.

Matchen ser du här:

04.00: USA–Mexiko

I den andra semifinalen är USA favoriter till 98–2 mot Mexiko. Amerikanskorna har hittills haft en lugn reda i kvalet och man har vunnit sina matcher med 4–0 (Haiti), 8–0 (Panama) och 6–0 (Costa Rica).

Nye förbundskaptenen Vlatko Andonovski har rullat på folk, och det känns som att det är först i natt vi får se hur han verkligen tänkt sig sin förstaelva.

På ungdomssidan har Mexiko i princip kommit ikapp USA och passerat Kanada. Men på seniornivå väntar vi fortfarande på genombrottet för det landslag som kallas El Tri. Tyvärr för mexikansk damfotboll är det inte mycket som talar för ett genombrott i natt heller.

Mexiko får nog sikta in sig på att ha ett slagkraftigt lag till kvalet mot VM 2023. Nattens avgörande OS-kvalmatch ser du här:

Även Asiens OS-kval är numera i gång. Det har som jag tidigare berättat varit ett kval som kantats av mycket strul. Först drog sig Nordkorea på vaga grunder ur den grupp som spelas i Sydkorea. Sedan tvingades man flytta matcherna i den andra gruppen från Kina till Australien.

I det här steget av kvalet skall vi få fram de fyra lag som i början av mars spelar playoff om två OS-platser. Det är redan klart att Sydkorea och Vietnam tar sig vidare från trelagsgruppen i Sydkorea. De båda lagen har kvar att göra upp om gruppsegern.

Den andra gruppen är lite försenad. Orsaken är att Kinas lag på grund av coronaviruset placerades i karantän när det kom till Australien. Kinesiskorna har därför fått ladda för första kvalmatchen genom att träna i en hotellkorridor.

I morse gick Kina in i kvalet. Och trots den tveksamma uppladdningen vann laget lätt med 6–1 mot Thailand. Även Australien gick in i kvalet i dag. The Matildas vann med 7–0 mot Taiwan. Där stod Caitlin Foord för tre av målen.

Noterbart i övrigt från det där kvalet är att Taiwan vann mot Thailand med 1–0 tidigare i veckan. Känslan är alltså att Thailand håller på att tappa mark. Thailändskorna har ju under ganska många år varit Asiens sjätte bästa lag bakom Japan, Australien, Kina, Nordkorea och Sydkora.

Där lämnar jag landslagsfotbollen, och går istället över på några riktigt tråkiga nyheter. Den senaste tiden har både Ada Hegerberg och Sara Däbritz drabbats av korsbandsskador.

Båda har opererats och därmed också inlett jobbet med att ta sig tillbaka till fotbollsplanen. Det rimliga är att vi tidigast får se de båda toppspelarna från Lyon och PSG på planen igen i september.

När jag ändå är inne på korsbandsskador fick WSL-klubben Bristol City två sådana i samma match. Både Meaghan Sargeant och Elise Hughes skadades i bottenmötet med Liverpool härom veckan.

Som om det inte räckte med skadeeländet så föll Bristol med 1–0 vilket gör att Liverpool passerade i tabellen. Bristol City ligger nu på nedflyttningsplats på sämre målskillnad än Liverpool.

I England har det på sistone kommit upp en debatt om dåliga domare. Bland annat tycker meriterade Fara Williams att domarnivån i WSL är alldeles för dålig.

Williams fick frågan om domarstandarden efter att hon kvitterat för sitt Reading till 1–1 mot Manchester United i söndags. Williams mål kom på en galet dömd straff. Domaren ansåg nämligen att Uniteds Katie Zelem tog med hands här:

Fara Williams konstaterade i intervjun att hennes lag fick en straff de inte borde ha fått, och tillade:

”Jag kommer inte att gå fram till domaren och säga: ‘Det där var inte hands.'”

Det är inte första gången den här säsongen som domarstandarden i WSL har kritiserats. Manchester Uniteds manager Casey Stoney var väldigt kritisk redan i november.

Apropå United kan man se dem på svensk tv på söndag. Då sänder nämligen Viasat Sport först Londonderbyt Arsenal–Tottenham 15.00, och 17.30 visar man sedan även spännande matchen Manchester United–Chelsea.

I Sverige har förstås situationen i elitettan varit veckans snackis. Men även en krönika i Aftonbladet från Johanna Frändén har skapat en del diskussion. Frändén högg på det faktum att det blir allt svårare för media att göra intervjuer med damfotbollsspelare. Hon skriver bland annat så här om damfotbollens utveckling:

”Vid sidan av publikfester, transferrekord och nya stjärnbyggen håller en annan kultur på att odlas också här: En idiotisk silenzio stampa som sporten verkligen inte är betjänt av.”

Slutligen så fortsätter portugisiska Benfica att värva spännande spelare. Nyligen skrev ju Julia Spetsmark på för storklubben från Lissabon. Nu är det klart att Spetsmark bland annat får konkurrera om speltiden med Sydafrikas spännande forward Thembi Kgatlana. Benfica tycks ha något riktigt spännande på gång.

Jullov, moral, dåliga regler och ett nyhetssvep

Det har varit en händelserik damfotbollstisdag – massor av hänt på vår svenska silly season. Alla verkar vilja rensa skrivborden inför jul. Och i helgen gick alla europeiska toppligor utom den spanska på julledighet.

I Frankrike och Tyskland har de båda suveränerna Lyon och Wolfsburg vunnit alla ligamatcher utom en i höst. Lagen har drabbats av ”bakslag” i form av varsitt kryss. I Frauen-Bundesliga finns Hoffenheim tre poäng bakom och Bayern München har sex poäng till serieledning. Inga andra lag har i praktiken chans på Champions Leagueplatser.

I Frankrike har Lyon en lucka på fem poäng ner till tvåan PSG. Sedan finns Bordeaux ytterligare två poäng bakom, och Montpellier har fem poäng till PSG. Topp två efter slutspelad serie kommer att finnas bland de fyra lagen.

I England är det tre lag som slåss om guldet. Efter att Chelsea tappat poäng mot Liverpool är det Arsenal som går på jullov som serieledare. Manchester City är tre poäng bakom och Chelsea fyra. Fast Chelsea har en match mindre spelad.

I Arsenal har vi höstens spelare inom internationell damfotboll – Vivianne Miedema. Den nederländska skyttedrottningen har gjort 26 mål för sitt lag på 16 starter i höst. Dessutom har hon stått för tio assist, och hon leder både skytteligan i WSL och i Champions League.

Den senaste tidens stora olycksfågel är tyska PSG-stjärnan Sara Däbritz, som tyvärr dragit av korsbandet.

På svensk mark noteras att Hammarby och Kvarnsveden håller på att torna upp som tänkbara seriefavoriter i elitettan nästa år. I varje fall känns de som de båda klubbar som varit starkast hittills under silly season.

Däremot ser det riktigt mörkt ut för Kungsbacka DFF. Ett tiotal spelare har lämnat, och ännu har jag varken sett någon kontraktsförlängning eller några nyförvärv. Kris.

I damallsvenskan har dagens nyheter varit att Amanda Johnsson Haahr går till Växjö och att Jenna Hellstrom lämnar Örebro för NWSL och Washington Spirit.

Dagens stora snackis i svensk damfotboll har dock handlat om Malmö FF:s dränering av division I-klubben Dösjöbro.

Ni minns ju att MFF kunde ha tagit över LB07:s verksamhet. Det skulle ha skett i samförstånd, och enligt befintliga regler. Men det föll av moraliska skäl. MFF:s medlemmar ansåg att det var omoraliskt att ta över en annan klubb.

I stället skall MFF börja från gärdsgårdsserierna, och bygga något eget. Det gör man genom att ta över Dösjöbros lag, mot Dösjöbros vilja. Ni som är insatta vet ju att Dösjöbro kvalade mot elitettan för några veckor sedan. Nu ser det ut som att klubben får spela med ett F17-lag i ettan nästa år.

Det finns förstås MFF:are som vänder som mot hanteringen av Dösjöbro. Men de allra flesta kommentarer som jag sett på olika sociala medier tycker att klubben har agerat på ett korrekt sätt. Det gör ju förstås även klubbledningen.

Och rent regelmässigt har Malmö FF inte gjort något fel – man har följt reglerna. Men hur är det med moralen?

Patrick Ekwall och Zecira Musovic är två profiler som framfört olika vinklar på frågan.

Jag tycker som ni förstår mest som Ekwall. MFF har ju röstat nej till att ha damelitfotboll de kommande åren – de skall spela i division IV nästa år. Att då sänka en annan klubb för att få ihop ett lag som kommer att göra tvåsiffrigt i varje match känns ju sisådär.

Vi har för övrigt en kopia här i Borås, där Elfsborgs nystartade damlag har dränerat Sjömarkens IF (som åkte ur ettan i år) så mycket att Sjömarken inte ser ut att komma till spel nästa år. Det är kul att Elfsborg och MFF vill vara med i damfotbollen, men deras inmarsch har lämnat en rätt bitter eftersmak.

I förra veckan kom en annan tråkig damfotbollsnyhet här i Borås – den elitsatsning som var planerad att göras utifrån Bergdalens IK:s lag stoppas av Svenska Fotbollförbundet, och läggs ner.

Personligen tycker jag att förbundet har sjukt dåliga regler för elitsatsningar. I min (pluslåsta) krönika i BT skrev jag:

”Folket bakom Borås FC skall förstås ha kritik för sitt misslyckande. Men det finns också anledning att ifrågasätta Svenska Fotbollförbundets ramar och regler. Som jag ser det måste man ha olika upplägg för hur man hanterar satsningar inom herr- respektive damfotboll. Det är samma sport, men olika världar.

I Sverige har vi jätteproblem med att hitta fotbollsklubbar som vill satsa på tjejer. Assi drog sig exempelvis nyss ur elitettan av ekonomiska skäl. Och ytterligare två klubbar har i år släppt sina platser i division I. När man vet förutsättningarna känns det vansinnigt att förbundet stoppar de som vill något.”

Bakgrunden var att Bergdalens IK är en kvartersklubb som inte vill bära någon elitsatsning. Klubbens damlag har dock kommit trea i ettan två år i rad, och vill uppåt. För att kunna satsa rejält mot elitettan ville damerna bryta sig ur och bilda en egen förening – Borås FC.

Det hela stoppades dock på grund av att Bergdalen ville ha kvar sina många ungdomslag. Om Bergdalen hade misskött sin flickverksamhet hade det inte varit något problem – då hade Borås FC kunnat bildas. Så funkade det i Alingsås härom året. Eftersom Holmalund inte hade några flicklag godkändes Alingsås FC United. Men eftersom Bergdalen har flicklag tilllät inte förbundet bildandet av Borås FC.

Det här har bara skapat förlorare. Inte minst Bergdalens IK som står kvar med ett damlag som är för bra för klubben.

Jag tycker i och för sig att det finns en rimlighet i att förbundet kräver att elitklubbar har ungdomsverksamhet. Men det går att formulera reglerna på mycket bättre sätt än de nuvarande. Exempelvis genom att villkora att man måste starta ungdomslag inom ett visst antal år, annars blir det tvångsnedflyttning. Och sedan bör man dra in, eller i alla fall sänka, medlen till de elitklubbar som inte har flicklag.

Innan jag sätter punkt för det här inlägget kommer här en liten snabbgenomgång av nyhetsflödet från de senaste veckorna:

* Pia Sundhage och Brasilien avslutade året med en stabil seger. Det blev 4–0 mot Mexiko i ländernas andra landskamp på några dagar.

* Japan vann Östasiatiska mästerskapen efter att ha tagit full poäng och gjort 13–0 i slutspelet. Dagens ”final” mot Sydkorea slutade med 1–0-seger.

* Japan även är en av slutkandidaterna till arrangera nästa VM-slutspel. Övriga länder som är kvar i striden om värdskapet 2023 är Brasilien, Colombia och ett samarbete mellan Australien och Nya Zeeland.

* Det inte är given succé med herrelitklubbar inom dameliten. Djurgårdens trotjänare Mia Jalkerud tycks inte vara speciellt nöjd med hur svenska herrmästarna tar hand om sitt damlag.

* Nils Nielsen tar över som förbundskapten i Schweiz. Nielsen gjorde ju succé 2017, då han tog Danmark till EM-final.

* Tacon har en riktigt tuff avslutning på 2019. På lördag väntar nämligen derby, borta mot Atletico Madrid. Atletico har tappat lite mark mot Barcelona på sistone, och måste i princip vinna. Efter tolv av 30 omgångar är det fem poäng upp till serieledning. För Tacon har läget ljusnat något på sistone. Man ligger nu på elfte plats av de 16 lagen. Men det är bara två poäng ner till negativt kval, så Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani kan knappast slappna av under jul. De båda stod för övrigt för de här båda målen i den viktiga segern mot Espanyol härom helgen:

* Det verkar bli åtta lag i Algarve cup kommande år: Belgien, Danmark, Italien, Norge, Nya Zeeland, Portugal, Sverige och Tyskland. De åtta lagen kommer att spela utslagsturnering med kvartsfinal, semifinal och final.

Offentliga löner – och utökat VM

I går hände det ganska mycket vid sidan av planen. På morgonen kom nyheten att Diskrimineringsombudsmannen (DO) väljer att ta upp frågan om huruvida Svenska Fotbollförbundets ersättningar till herr- respektive damlandslaget är jämställda.

De frågor som DO vill ha besvarade finns som faktaruta till den här artikeln. Det här är en av sju punkter som förbundet nu måste redovisa:

”Vilka former av ersättningar får damlandslagsspelarna respektive herrlandslagsspelarna genom SvFF? Redovisa alla former av ersättning som spelarna får genom SvFF, exempelvis lön, bonus, förmåner och annan ersättning. Redovisa även medel som ursprungligen kommer från en annan part, men som vidareförmedlas av SvFF till spelarna.”

I mitten av augusti skall förbundet ha svarat. Det blir spännande att se om DO anser att ersättningarna är könsdiskriminerande. Men framför allt blir det intressant att se ersättningsnivåerna.

Personligen förstår jag inte varför fotbollsfamiljen accepterar att förbundet har hemliga avtal. Tvärtom tycker jag att alla ersättningar och löner inom förbundet borde vara offentliga.

I går kväll kom en annan stor nyhet, nämligen att VM utökas till 32 lag redan till nästa turnering. På flera sätt är det en bra nyhet.

24 lag innebär svårigheter kring slutspelet, om man inte spelar med sexlagsgrupper. Men i den modell med fyrlagsgrupper som blivit mallen för VM-turneringar måste man släppa vidare de fyra bästa treorna. Och vilka det blir vet man troligen inte innan alla grupper är färdigspelade.

Därmed blir det svårt att lägga ett spelschema som tar hänsyn till vilodagar. Det såg vi nu i Frankrike, där slutspelsträdet ju faktiskt var ett ostrukturerat virrvarr.

Med 32 lag blir det enklare, då går de två bästa lagen ur varje grupp vidare, och lag ur grupp A behöver inte vänta flera dagar efter sin sista gruppmatch på besked om man har spelat klart eller inte.

Den stora frågan nu är ju hur de där åtta extra platserna skall fördelas. Sportsligt är det enda rimliga att Europa får sex–sju av dem. I det nyss avslutade världsmästerskapet deltog nio europeiska lag, varav sju gick till kvartsfinal.

Kollar vi de 32 bästa lagen på världsrankingen blir det följande fördelning mellan världsdelsförbunden:

21 platser till Uefa (Europa).
5 platser till AFC (Asien)
3 platser till Concacaf (Nordamerika)
2 platser till Conmebol (Sydamerika)
1 plats till OFC (Oceanien)
0 platser till CAF (Afrika)

Till årets VM fördelades de 24 platserna så här:

8+1 platser till Uefa (Europa). Pluset är värdlandet.
5 platser till AFC (Asien)
3,5 platser till Concacaf (Nordamerika)
3 platser till CAF (Afrika)
2,5 platser till Conmebol (Sydamerika)
1 plats till OFC (Oceanien)

Utifrån fotbollsmässiga grunder borde en rimlig fördelning för nästa VM bli:

14 platser till Uefa (Europa).
5 platser till AFC (Asien)
4 platser till Concacaf (Nordamerika)
4 platser till CAF (Afrika)
3 platser till Conmebol (Sydamerika)
1 plats till OFC (Oceanien)
1 plats till värdlandet

Den här fördelningen bygger på hur många starka nationer det finns i respektive världsdel. Jämfört med rankingen är Europa förloraren, då vi får sju platser färre än vi borde ha. Men en viss fördelning till andra kontinenter känns rimligt. Dock får det inte bli för många, så att VM fylls av ointressanta matcher.

Tyvärr tror jag inte att Fifa går på fotbollsmässiga grunder. Förslaget att utöka VM är ju tyvärr i första hand ett sätt för Fifapresidenten Fifa-presidenten Gianni Infantino att göra sig populär runtom i världen. Därmed kommer han med stor sannolikhet se till att det blir nya VM-platser till alla världsdelar.

Inom herrfotbollen hade han sannolikt inte vågat ge sig på mäktiga Uefa, men inom damfotbollen är det inte så många som bryr sig. En mer trolig fördelning av platserna till VM 2023 är därför:

10 platser till Uefa (Europa).
6,5 platser till AFC (Asien)
5 platser till Concacaf (Nordamerika)
4 platser till CAF (Afrika)
4 platser till Conmebol (Sydamerika)
1,5 platser till OFC (Oceanien)
1 plats till värdlandet

Vilket land som får arrangera nästa VM-turnering avgörs först i maj nästa år, vilket måste anses vara väldigt sent. Troligen är det först efter det som vi får veta hur platserna till turneringen kommer att fördelas.

I övrigt på nyhetsfronten rapporterade det engelska förbundet i går att de nu har sålt över 50 000 biljetter till träningsmatchen mot Tyskland i november.

Någon som sett det svenska förbundet göra någon satsning på att försöka ta tillvara den hausse som blev efter VM-bronset?

Vad gäller silly season är det i Spanien det händer mest för tillfället. Gårdagens stora övergång var att Toni Duggan skrivit på för mästarlaget Atletico Madrid.

Det har ju varit klart ett tag att hon skulle lämna Barca. Däremot var ju länge det hetaste tipset att hon skulle flytta hem till England och Manchester United.

I Madrid fortsätter nykomlingen Tacon/Real Madrid att värva. Det femte meriterade nyförvärvet blev målvakten Ana Valles från lokalkonkurrenten Rayo Vallecano.

21-åriga Valles, som fyller 22 den 15 augusti, har inte spelat några A-landskamper. Men hon var med i Spaniens första trupp inför VM, och satt bland annat på bänken i träningsmatchen mot Kamerun. Men hon fick kliva av när Barcaspelarna anslöt efter Champions Leaguefinalen.

Allra sist noterar jag att den en amerikanska affärstidningen Forbes nyligen kom med sin lista över de 100 idrottare som tjänat mest i världen under det senaste året. Kanske att DO skulle ta en koll på idrotten i stort, för listan innehåller bara en kvinna. Det är Serena Williams på plats 63.

Det är tre herrfotbollsspelare i topp på listan. Mest tjänar Lionel Messi, cirka 1,2 miljarder kronor om året. Det innebär att han tjänar cirka 3,3 miljoner kronor om dagen. Lite anmärkningsvärt här är att fotbollen trots den gigantiska penningrullningen oftast slipper kopplingar till pengar i den vanliga rapporteringen.

I exempelvis golf och tennis får man i princip alltid veta vad segrarna i stora tävlingar får i prispengar. Exempelvis fick vi veta att vinnarna i Wimbledons båda singelklasser drog in drygt 30 miljoner kronor för två veckors arbete. Vi fick även veta att de som åkte ut i första omgången fick drygt en halv miljon. Däremot påtalas det sällan att Messi drar in 46 miljoner kronor på två veckor även när han har semester…

 

Svensson, Jitex och VM 2023

Mitt i julstök och nätverksproblem har jag varit lite mindre flitig här på bloggen en period. Nu verkar nätverket funka – peppar, peppar. Och jag ligger väl framme i julstöket.

Nämnda omständigheter har gjort att jag inte har haft möjlighet att blanda mig i ett par aktuella debatter. En som blossade upp häromveckan handlade om Anders Svensson och hans synpunkter på damfotboll i den här artikeln. Det var där han först sa att man inte skall jämföra herr- och damfotboll, bara för att sedan jämföra hur mycket pengar de drar in.

Visst har Svensson rätt i att herrfotbollen i många fall subventionerar damfotbollen. Inte minst när det gäller svensk landslagsfotboll. Men subventioner finns även på många ställen inom klubbfotbollen. Lyon hade exempelvis inte varit en sådan maktfaktor på damsidan om de inte haft ett starkt herrlag som drog in de stora pengarna.
Där är det ju för övrigt så udda att de viktigaste resultaten för Lyons damlags ekonomi är de från herrlagets matcher. Att Lyons herrar nu bara är ett mittenlag i Ligue 1 riskerar att bli dyrt för damlagets framtida satsning.

Men bara för att det finns sanning i det innebär det Svensson sa tycker jag varken att hans uttalande om att damlandslaget är en ren förlustaffär känns speciellt smart eller genomtänkt. Tvärtom. I mångt och mycket sätter Alva Nilsson ord på mina tankar i det här blogginlägget.

* Att göra pengar på damfotboll är för övrigt något som Jitex och Umeå Södra har fått kämpa hårt med under en tid. Det är roligt att läsa att Umeås andralag trots allt verkar få ihop ekonomi för en andra säsong i elitettan. Med tanke på vilken enorm idrottsbredd det finns i Umeå är det imponerande att damfotbollen får så stort sponsorsutrymme att man kan hålla två elitklubbar.

Exakt hur den finansiella situationen är för Jitex vet jag inte. Men när jag läser på Anders Nilsson:s damfotbollsblogg om att han har blivit utskälld av Mölndalsklubbens ordförande för ett tidigare blogginlägg som börjar man ju undra. Visst innehöll inlägget från början en något tillspetsad fråga om huruvida klubben ens skulle existera 2014. Men ändå.

Om Jitex inte klarar av att hantera en fråga i en blogg, då kanske styrelsen trots allt skall vara lycklig över att de inte får större mediautrymme. För med tanke på spelarsituationen hade en kritiskt granskande lokalpress skrivit väldigt många ifrågasättande artiklar om läget, om lokalpressen hade brytt sig. Nu är det ju tyvärr inte många i Göteborgsområdet som bryr sig om Jitex. Något som jag verkligen beklagar, då det är en förening som verkar ha en väldigt bra ungdomsverksamhet.

* På nyhetssidan noteras att Japan Times skriver om att Japan vill ha VM 2023. Från början hade japanerna tänkt sig att ansöka om 2019 års världsmästerskap. Men ett OS har kommit i vägen. Känslan är väl att det här öppnar för ett VM i Europa om 5,5 år. Frankrikes tur? Eller Englands? Eller varför inte ett samnordiskt arrangemang?