Etikettarkiv: Linn Andersson

Genomgång av en månad av damfotbollsnyheter

Publicerad den av
16

Inlägget uppdaterat kring VM 2023, FHM:s besked och kring Jitex allstarlag

Det har gått nästan en hel månad sedan mitt förra inlägg. Det är den längsta paus jag tagit i bloggandet sedan startåret 2011. I stället för att blogga har jag de senaste veckorna försökt att hålla avstånd – både till andra människor och till pollen.

Orsaken till det långa uppehållet stavas förstås i första hand corona. Men i viss mån kan man även lägga till motivationsbrist och slöhet. Det har ju nämligen funnits en och annan nyhet värd att kommentera under den här månaden.

Jag noterar till min glädje att ni är många som har klickat in på bloggen under min frånvaro. Bloggen har bara haft under 400 sidvisningar fyra dagar sedan förra inlägget, och snittet under maj månad är 480. Som jämförelse kan nämnas att snittet under augusti 2015 låg på 406 sidvisningar per dag. Då pratar vi om en månad där damallsvenskan rullade, och där intresset för damfotboll borde ha varit stort eftersom det precis hade varit ett VM.

Ni har alltså varit trogna även under den period där såväl bloggen som spelet i både den internationella och nationella damfotbollen stått stilla.

Även om det inte blivit några inlägg har jag inte släppt damfotbollen under coronaperioden. I brist på levande idrott har jag lagt mycket tid i BT:s arkiv. Där har jag bland annat gjort en rejäl djupdykning i en av svensk damfotbolls tidiga storklubbar, Kronängs IF.

Boråsklubben var sannolikt allra bäst i Sverige 1970, och den var sannolikt näst bäst bakom arvfienden Öxabäck året för det första svenska mästerskapet – 1973. Det har även blivit ett längre reportage om Öxabäcks SM-guld 1983 och ett om nämnda Kronängs IF:s seger 1986 i egna turneringen Kronäng cup – inofficiellt SM i inomhusfotboll under cirka 20 år. De här tre länkade texterna är pluslåsta, men bör gå att läsa för alla som har prenumeration på någon av Gota Medias tidningar.

Och ni alla andra får nöja er med att njuta av de här härliga bilderna från den inofficiella SM-finalen 1970, Kronäng–Öxabäck 4–1:

Personligen kan jag titta på bilden av Kronängs målvakt precis hur länge som helst. Knäskydden, handskarna – miljön. Hedvigsborgs IP i en grusgrop i Borås hade inte klarat många av de krav som ställs på dagens elitarenor…

Utöver all tid i arkivet har jag förstås följt alla större damfotbollshändelser under den senaste månaden. Jag har uppdaterat silly season-sidan ett par gånger, och nu har det äntligen blivit dags för en rejäl genomgång av fyra veckors damfotbollsnytt.

Den senaste stora svenska nyheten är att Peter Gerhardsson har fått förlängt som svensk förbundskapten över VM 2023. Det var ett år längre än det spekulerats om. Men jag tycker absolut att det är en god nyhet för svensk damfotboll, för Gerhardsson har gjort ett kanonjobb med vårt landslag.

Apropå VM 2023 skall vi om en månad (den 25 juni) få veta var det mästerskapet spelas. Min gissning är att det hamnar i Australien/Nya Zeeland. Övriga kandidater är Brasilien, Colombia och Japan. Vad tror ni?

Den största internationella nyheten under den här perioden har ju annars varit att USA:s landslag åkte på ett bakslag i sin rättsliga kamp mot USA:s fotbollsförbund. De amerikanska landslagsspelarna har ju tagit sina krav på lika lön till rättsväsendet.

Nu fick de nej från en domare, men det innebär inte att fallet är över. Spelarna har överklagat och fått tid för domstolsförhandling den 15 september.

Noterbart här är att spelarna i damlandslaget har fått stöd från herrlandslagets spelare. Enligt den här artikeln och tweeten nedan skall herrspelarna ha försökt få till lika lön för båda landslagen, men försöken har inte fått förbundets stöd.

En annan spännande svensk nyhet är att Expressen tillsammans med några lokala mediekoncerner har köpt sändningsrätten till elitettan – förstås en välkommen nyhet för vår näst högsta serie.

Huruvida det innebär några pengar till klubbarna är oklart. Men i längden är det förstås viktigt för klubbarna att matcherna sänds på någon plattform.

Apropå elitettan så har Sandvikens IF gjort klart med sitt sista nyförvärv. Det handlar om Bupe Okeowo, som spelade för Sunnanå i fjol och som var en av de spelare som värvades till Kungsbacka DFF innan den klubben lades ner.

Även Bollstanäs har nya spelare. Trion Louise Lillbäck, Emma Lillbäck samt Isabelle Navren är hemma från college under obestämd tid.

När vi ändå är inne på elitettan finns här en intervju med fjolårets skytteligavinnare, Moröns Hayley Dowd:

Även i damallsvenskan har det skett lite på silly season-fronten. Piteå kantspelare eller ytterback, Selina Henriksson, har olyckligtvis dragit av korsbandet och har därmed spelat klart för i år. Hon ersätts av Sofia Wännerdahl, som spelade i allsvenskan för LB07 i fjol.

En annan nyhet i damallsvenskan är Jonas Eidevall:s skägg. Det går att avnjuta på en av bilderna i det här Instagraminlägget:

Skägg, tv-sändningar och övergångar i all ära – den stora frågan är ju förstås när vi får se lagen i damallsvenskan och elitettan spela matcher igen.

Under den här senaste månaden har det varit ett gäng turer kring elitfotbollen. Sammanfattningsvis kan man säga att jag upplever att förbundet och herrfotbollens representanter har agerat på ett sätt som sänkt mitt förtroende för dem. Däremot tycker jag fortsatt att damfotbollens representanter har skött sig på ett balanserat och bra sätt.

Ett exempel på hur förbundet gjort bort sig är ju när de inte bjöd in damfotbollen (EFD) till ett möte där just SvFF och RF (Riksidrottsförbundet) träffade FHM (Folkhälsomyndigheten). Däremot fick herrfotbollen vara med i form av Sef. Det där är ju tyvärr en tydlig indikation på hur SvFF ser på damfotboll.

Apropå det skrev Olof Lundh en krönika om att fotbollens höjdare helt verkar sakna spelförståelse. Han syftar på att förbundsledningen verkar ha trott att FHM skulle stå med öppna armar och säga: ”kör i gång era serier nu.”

Lundh tar även upp frågan om varför damfotbollen inte fick plats på mötet. I det skedet mötet hölls var damallsvenskan den serie som hade planerat den tidigaste seriestarten. Lundh ställde då frågan till generalsekreterare Tomas Hoszek varför EFD inte fick vara med. Svaret kom på följande sms:

”Hej Olof. Nej, det var Håkan S, Svante från Sef och RF. Jag har dock blivit briefad av Håkan. Protokollet som presenterades var framtaget av Sef främst. Vi stod bakom. Antar att det kom så plötsligt på med möte på kort varsel att EFD inte blev tillfrågat … /Tomas”

Håkan S är Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare. Och Svante är Svante Samuelsson.

I förra veckan var det ett nytt möte mellan SvFF och FHM. Efter det mötet tyckte jag att både SvFF:s generalsekreterare Håkan Sjöstrand och Sefs ordförande Lars-Christer Olsson visade bristfälligt omdöme. Båda signalerade att de tog fotbollen på lite för stort allvar, och båda var upprörda över att FHM inte kunde ge dem ett datum när de skulle kunna dra igång sina serier.

Redan innan det första mötet mellan fotbollen och FHM sa förbundsbas Karl-Erik Nilsson så här apropå att tysk herrfotboll fått klartecken i början av maj:

”Det är klart att det är en stark signal när flera andra länder, som i många stycken har haft hårdare restriktioner än vi, är beredda att starta sin fotboll och starta sin fotboll betydligt tidigare än vi planerar att göra.”

Ordförande Nilsson och de andra tycks inte ha märkt att FHM gått sin egen väg, och inte låtit sig påverkas så mycket av vilka restriktioner som gjorts i andra länder.

Och personligen var jag väldigt förvånad över att fotbollens representanter förväntade sig få ett klart svar i ett skede där dagligen cirka 70 personer dog på grund av corona – för så såg det ut förra torsdagen.

I det skedet ville FHM hålla på sina svar i tre veckor, något som kändes högst rimligt. Det senaste beskedet är dock att fotbollen skall kunna få ett svar nu på fredag. Det blir spännande att se hur det svaret lyder. Till skillnad från många av svensk fotbolls ledande representanter tycker jag inte att man kan kräva att fotbollen kommer igång inom den närmaste tiden.

FHM vill hålla ihop all seniorfotboll. Och som jag ser det är det herrfotbollen som är problemet. För tyvärr har ju några herrfotbollsmatcher varit ganska rejäla smittspridare, en har kallats en biologisk bomb och anses vara ett skäl till många dödsfall i Italien. En annan herrfotbollsmatch kopplas till drygt 40 dödsfall i England.

Vi får alltså se vart det tar vägen.

En damfotbollsserie som troligen dras i gång i början av juli är norska toppserien. Det är glada nyheter för bland annat LSK:s svenska yttermittfältare Mimmi Löfwenius som från och med nu kan få utlopp för sin överskottsenergi på planen i stället för…

I England ser det ut som att herrarnas Premier League snart dras igång. Damernas WSL verkar däremot vara färdigspelad.

Med tanke på att lagen inte har kunnat träna riktigt på flera månader tycker jag att det känns vettigt att ställa in säsongen. Spelarna har ju fått träna en och en, vilket har skapat en del kreativa lösningar. Charltons walesiska landslagsspelare Charlie Estcourt hittade alternativa sätt att dribbla sig igenom en konbana.

Just Charlton ligger sist i andraligan, och riskerar nedflyttning. Det som är oklart kring den engelska damfotbollen är hur man skall göra med upp- och nedflyttning från de högsta serierna. Det är ingen lätt fråga.

I Frankrike, Nederländerna, Spanien och Cypern har man avslutat sina ligor. I Spanien valde man att inte flytta ner något lag, utan bara lyfta upp lag underifrån. Därmed blir det hela 18 lag i spanska ligan till hösten. De två nya lagen är Santa Teresa och Eibar.

I Cypern tog Apollon hem mästerskapet. Det innebär att vi kan skicka ett grattis till Matilda Abramo som vunnit ligaguld.

I Tyskland får vi däremot vänta lite innan vi gratulerar de tre svenskorna i Wolfsburg. Man har nämligen givit klartecken till att spela klart Frauen-Bundesliga.

Fredagen den 29 maj drar det igång med Wolfsburg–Köln och Frankfurt–SC Sand. Det återstår sex omgångar, och hittills har man schemalagt fyra, samt kvartsfinalerna i tyska cupen.

Tillbaka till England. Där har man redan tagit ut säsongens allstarelvor. Magdalena Eriksson tycks vara självklar i alla sådana.

I The Athletics elva fick Chelseakaptenen sällskap av två norska klubbkompisar (Maren Mjelde och Guro Reiten), en engelsk i Beth England samt en walesisk i Sophie Ingle. Den senare är en spännande spelare, hon tycks vara högaktuell för det brittiska lag som skall spela nästa OS – om det nu blir något OS i Tokyo.

Medan det var storslam för Chelsea i The Athletics elva så gav BBC bara plats för Eriksson, Mille Bright och England i deras allstarlag. BBC gav istället plats åt sex Arsenalspelare.

När vi ändå är inne på allstarlag så har Jitex tagit ut ett allstarlag. Först trodde jag att det var ett tidernas allstarlag, och då reagerade jag på att det var så många spelare spelare från senare år finns med i laget. Den enda från efter millenieskiftet som gör skäl för en plats i ett sådant lag är ju Fridolina Rolfö.

Nu visade det sig att det var ett allstarlag över spelare som gått in och stöttat Jitex ekonomiskt i coronatider, vilket gör läget annorlunda.

 

Men säg att man skulle tagit ut ett tidernas allstarlag i Jitex. Det är inte helt enkelt. Tittar man på listan över svenska landslagsspelare genom tiderna har 23 stycken representerat Jitex, varav 13 av dem har gjort 20 landskamper eller fler.

Så minimikravet för att kunna komma med i tidernas allstarlag i Mölndalsklubben bör vara att man spelat i A-landslaget många gånger. Utöver de veteraner som är med i laget ovan är Anna Svenjeby och Ingrid Johansson ju två som borde givas plats.

Europamästarinna Svenjeby debuterade i landslaget som 17-åring 1979 och spelade sedan alla 58 landskamper fram tills hon varvade ner efter säsongen 1987. Hon var dessutom den första spelare att få det pris som numera heter diamantbollen. Och VM-bronsmedaljör Johansson har bland annat gjort ett av tidernas snyggaste VM-mål:

En av de som kom med i Jitex allstarlag var Linn Andersson. Hon skall i år spela i division IV för Örgryte IS:

Linn Andersson förstärker damlaget

Medan stora delar av fotbollsvärlden ägnar sig åt individuell träning är Kinas landslag igång och nöter lagspel. På deras nuvarande läger ingår 25 spelare.

Innan det är dags för en genomgång av aktuella, internationella övergångar skickar jag ett grattis till Alex Morgan, som blev mamma till en dotter för drygt två veckor sedan. Morgan är ju för övrigt en av de spelare som vunnit på coronapandemin. Utan corona skulle hon knappast kunnat spela OS i sommar. Nu hinner hon gott och väl bli spelklar till Tokyo-OS – om det nu blir av.

Diverse övergångar

Klart vem som blir Hedvig Lindahl:s ersättare i Wolfsburg. Det blir PSG:s polska målvakt Katarzyna Kiedrzynek. Polskan är alldeles för bra för att vara reservmålvakt. Men kanske att hon blir det nu också. För Almuth Schult borde ju kunna vara tillbaka på planen i vinter efter hennes gravidietet.

Både 2015/16 och 2016/17 hetta skyttedrottningen i Frauen-Bundesliga Mandy Islacker. Då spelade hon för Frankfurt. Sedan sommaren 2017 har den olympiska mästarinnan från 2016 spelat för Bayern München. Trots att 31-åringen fortsatt att vara väldigt effektiv sett till speltid har hon inte riktigt tagit en plats i Bayerns startelva. Därför fortsätter hon nu karriären i FC Köln.

Noterbart kring Islacker är att hon bara fått spela sju hela ligamatcher på snart tre säsonger för Bayern. Totalt har hon noterats för 21 mål på 44 ligamatcher i klubben.

Den forna storklubben Turbine Potsdam har inte längre råd att värva världsstjärnor. De satsar istället på att utveckla spelare på väg uppåt. Senaste värvningen är tyska U20-landslagsanfallaren Selina Cerci från Werder Bremen. 19-åringen har gjort 13 mål på 14 matcher i andraligan den pågående säsongen.

I Tyskland har även Bayer Leverkusen gjort en värvning. De plockar försvararen Nina Brüggeman från ligakonkurrenten SGS Essen.

Den tidigare Rosengårdsspelaren Iina Salmi har en ny klubb. Den finländska anfallren fortsätter karriären i Spanien och Valencia. Hon har senast spelat för holländska Ajax. Med sig från Ajax till Valencia får hon anfallskollegan Ellen Jansen, som spelat cirka 20 landskamper för Nederländerna.

Valencia slutade näst sist i spanska ligan. Men eftersom inga lag flyttas ner från spanska ligan får man ny chans i högsta serien till hösten.

En intressant värvning är att japanska teknikern Yuka Momiki går till amerikanska OL Reign, alltså det lag som tidigare hette Seattle Reign. Numera är det ju ganska ovanligt med japanska spelare i USA eller Europa. Efter VM 2011 var det däremot väldigt populärt. Då ville det japanska förbundet att spelarna skulle ut och lära sig andra spelstilar.

Det arbetssättet tycks man inte ha med den nya japanska generationen. Ännu så länge har ju inte upplägget med nästan uteslutande hemmabaserade spelare givit någon större utdelning. Men det är kanske på gång?

Norska mästarlaget LSK Kvinner har värvat landslagsmeriterade australiskan Karly Roestbakken. Den 19-åriga mittbacken spelade senast för Canberra United i Australiens W-league.

En intressant övergång rapporteras från Spanien. Världens bästa målvakt 2019, nederländska Sari van Veenendaal uppges vända hem till PSV Eindhoven. Därmed tycks Atletico Madrid tappa båda sina målvakter. van Veenendaal har delat på jobbet med Lola Gallardo den nyss avblåsta säsongen. Och som jag skrev i förra inlägget ryktas Gallardo till Lyon.

I Lyon skulle spanjorskan ersätta den mångåriga franska förstamålvakten Sarah Bouhaddi, som enligt en intervju i L’Equipe fortsätter karriären i England eller USA.

En annan spelare som inte kommer att spela i Lyon till hösten är franska landslagsanfallaren Kadidiatou Diani, som tackade nej till den europeiska mästarklubben och i stället fick ett guldkantat treårskontrakt med PSG. Diani skall enligt uppgift nu vara världens näst bäst betalda spelare efter Ada Hegerberg.

Apropå kontraktsförlängningar i PSG så har fantastiska Formiga skrivit på för ytterligare ett år. Den brasilianska mittfältsstjärnan fyllde 42 i början av mars. Och 42 är ju ingen ålder för en mittfältare…

Slutligen tackar den tidigare Bayer Leverkusen- och Birminghamanfallaren Isabelle Linden för sig efter den här säsongen. Hon lägger av redan som 29-åring…

Linden har spelat elva minuter i det tyska A-landslaget. Hon fick nämligen göra ett kort inhopp i en träningsmatch mot USA 2013. Hon har spelat för FC Köln i vinter och kommer alltså att ersättas av Mandy Islacker i klubben.

Diverse nytt inför damfotbollshelgen

Publicerad den av
2

Det har varit lite körigt de senaste dagarna. Men i torsdags hade jag på Rosengårds bortamatch i Rumänien på en av mina två skärmar på jobbet.

Det är synd att säga att jag kollade speciellt koncentrerat, men några noteringar gjorde jag från 1–0-segern. Först den uppenbara om att även Malin Levenstad håller Ebba Wieder högt, till och med högre än landslagsuttagna Hanna Folkesson. För visst är det lite anmärkningsvärt att det var Wieder som startade bredvid Caroline Seger och inte Folkesson?

Nu visade ju sig den uttagningen var väldigt bra, för det var ju just Wieder som snyggt och behärskat satte segermålet, som kom på efterspelet till den här hörnan:

I övrigt noterade jag att Rosengård borde ha gjort fler mål, men att självförtroende och skärpan i avgörande lägen inte finns där för tillfället.

Dessutom finns det osäkerhet i försvarsspelet. Cluj verkade ha scoutat Rosengård dåligt, för de hade en snabb forward i Alexandra Lunca. I den första halvleken huserade dock Lunca hela tiden på högerkanten, vilket innebar att hon mest hela tiden hamnade i löpdueller med snabba Ali Riley.

Efter paus utgick Lunca mer från mitten, eller från vänster, och då såg Clujs djupledsspel betydligt farligare ut. Lagets farligaste chans var dock ett ribbskott i 89:e minuten.

Bristen på snabbhet i Rosengårds högerförsvar lär vara något som de damallsvenska konkurrenterna kommer att försöka utnyttja. Först ut är Djurgården i morgon, en spännande match där Stockholmslaget inte känns chanslöst.

Apropå Djurgården ser jag att Mia Jalkerud fortfarande officiellt står bokförd för lagets reduceringsmål senast mot Linköping. Det måste väl ändå vara fel, det var ju ett klockrent självmål av Maja Kildemoes.

De mest intressanta damallsvenska matcherna i helgen spelas dock i dag, och handlar om bottenstriden.

Kif Örebro har haft ett lovande spel de senaste matcherna, vilket bör innebära bra segerchans när man tar emot formsvaga LB07. Matchen är viktig för båda lagen, eftersom en förlust för LB skulle innebära att laget återigen får börja slänga oroliga blickar neråt i tabellen.

Samma sak för Vittsjö, som tar emot elfteplacerade Göteborg. I nuläget har Vittsjö både marginal neråt och många lag mellan sig och nedflyttningsstrecket. Men en förlust skulle göra situationen mycket mer nervig.

För Göteborg är det en riktig ödesmatch. Laget tog sju poäng på de tre första omgångarna i våras. Sedan dess är man sämst av alla, och har bara tagit ytterligare sju poäng på de senaste 14 omgångarna. Göteborg är svagt i de defensiva omställningarna, vilket borde passa Vittsjö som handsken. Dock vann göteborgskorna vårmötet med 2–0. Repris nu också?

I övrigt kring damallsvenskan meddelades i går att Eskilstunas avgående tränare Viktor Eriksson blir förbundskapten för ett pojklandslag.

Apropå Eskilstuna har jag glömt att lägga upp det här läckra bakverket på bloggen. Det är nog inte bara det första Eskilstuna United-bakverket som skapats i Skottland, utan sannolikt ett av de snyggaste någonsin. Eller hur?

I helgen drar kvalet till elitettan i gång. En av matcherna är Jitex–Asarum, nu klockan 15.00. Den matchen går att se här:

Apropå Jitex läste jag här att Linn Andersson säger att den typen av kval som det till elitettan, alltså där en seriesegrare inte automatiskt flyttas upp, aldrig skulle kunna existera inom herrfotbollen.

Det där är ju inte sant, även om hon också har en poäng. Det var ju nämligen så att under superettans första säsonger i början av 00-talet tvingades seriesegrarna i divisionen under (division II) till kval. Det kvalet försvann när man införde två division I-serier i herrfotbollen.

Och när elitettan infördes för några år sedan var det flera norrdistrikt som ville ha samma mellansteg i damfotbollen, alltså bara två serier under elitettan. Fast det förslaget röstades ner av distrikten i söder, troligen av ekonomiska skäl.

Slutligen en liten koll på vad som händer utanför Sveriges gränser. Rent matchmässigt är det en rätt tråkig helg. Mest intressant är utan tvekan slutspelet i NWSL, med en semifinal vardera klockan 21.30 på lördags- och söndagskvällen. Har jag fattat rätt går de att se på live på ligans hemsida.

Annars är det mest jämställdhets- och rättvisefrågor som är på tapeten runt om i världen. I Brasilien har landslaget skrivit ett öppet brev till förbundsledningen. Om det går att läsa här:

I Norge kunde damlandslagsspelarna i går fira ett rejält lyft av ersättningen, sedan herrlandslagets spelare släppt stora delar av sin ersättning till tjejerna. Den första länken, som innehåller ett klipp där NRK berättar den goda nyheten för Emilie Haavi är klart sevärd.

I Norge visar för övrigt herrlandslaget mycket större respekt för sina kvinnliga kollegor än i Sverige, eller i de flesta andra länder. Man minns ju inte minst det här Instagraminlägget från Mats Möller Dahlie i somras. När kommer någon svensk herrlandslagsspelare skriva något liknande?

View this post on Instagram

Da jeg var 15 år gammel flyttet jeg til Manchester, hvor jeg spilte for Manchester United i tre år. Der møtte jeg en machokultur og en garbedrobekultur som var ny og uvant, og som har preget meg siden. «Don’t show you are cold» fikk jeg beskjed om på benken, iført shorts og T-skjorte i minusgrader. Det var bare ett eksempel på hvordan de ønsket å herde oss til å bli det de mente var «real men». Og mye av det var bra. Jeg trengte å bli herdet, for du kan ikke synes synd på deg selv hvis du skal lykkes i fotballen, og slik er jeg glad for at jeg gikk den veien jeg gikk. Men hvordan mange så på jenter og kvinner, det preger meg fortsatt i dag. Jeg tror mye er blitt annerledes i den tradisjonelle engelske fotballkulturen i løpet av de siste årene, for jeg ser mange tegn til at store klubber tar jenter og fotball på et helt annet alvor nå, men i den fotballkulturen jeg var en del av var kvinner og fotball en vits. Det ble bare latterliggjort. Det var en ekkel generell holdning til hva kvinner skulle være og skulle gjøre, som var totalt dominerende. Jeg vet ikke om de tenkte over det selv, sannsynligvis ikke, men det fikk meg til å tenke. For jeg vokste opp og spilte med jenter som nå er blitt Europas beste. Jeg vet nøyaktig hvor hardt de har jobbet, og det er hardere enn de fleste uansett kjønn. Derfor forakter jeg alle som ikke viser jentene respekt, som slenger dritt og skriver dritt i kommentarfeltene nærmest for moro skyld. Sammen med holdningene jeg møtte i England for en del år siden, er det en påminnelse om at likestillingen kanskje ikke er kommet langt likevel. Ja, jeg tror vi har kommet lenger i Norge, men hvis alle ser seg selv i speilet, så tror jeg mange av oss vil finne ut at de kan bedre. Jeg sier ikke at alle må se på, men jeg synes vi skal støtte jentene våre hundre prosent, og det starter med oss menn. Heia Norge og lykke til i EM!

A post shared by Mats Møller Dæhli (@matsdaehli95) on

 

Slutligen till Danmark, där truppen till den viktiga VM-kvalmatchen mot Sverige nu är presenterad.

Bilder från damallsvenskan 2014

Publicerad den av
Svara

I går sammanfattade jag damallsvenskan 2014 i ord. I dag följer jag upp med ett gäng bilder.

Under året har jag haft med mig kameran till de damallsvenska matcher jag besökt. Framför allt är tanken att få bilder på så många spelare som möjligt för att kunna bildsätta inläggen här på bloggen.

Det tar ju dock rätt mycket tid att gå igenom och fixa till bilderna och tid har varit en bristvara tidigare under året. Men nu i helgerna har det funnits möjlighet att gå igenom materialet.

Resultatet blev att jag nu har laddat upp 175 bilder från säsongen som gått, bilder på nio av de tolv damallsvenska lagen. Om jag skulle ha namngivit någon eller några spelare på felaktigt sätt välkomnar jag rättelser, men jag tror och hoppas att jag har lyckats identifiera alla rätt.

Här är först ett bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är även alla de 175 bilderna som miniatyrer:

US Soccer pressar hem Tyresös amerikanskor

Publicerad den av
5

I dag vid 17.00, svensk tid, skall NWSL presentera hur landslagsspelarna från USA, Kanada och Mexiko placeras ut under 2014 års säsong.

En uppgift som redan läckt ut är att Christen Press hamnar i Chicago Red Stars. Ja, det står alltså nu klart att Tyresös skyttedrottning kommer att lämna damallsvenskan. Fast först efter att laget spelat färdigt i Champions League.

Christen Press

Christen Press

Enligt den här artikeln gäller även samma upplägg för Meghan Klingenberg och Whitney Engen. Lägg till att kontrakten för flera nyckelspelare (Marta, Vero och Seger) går ut till sommaren, och det är lätt att slå fast att Tyresö även i år kommer att ha väldigt mycket oro i truppen långt in i säsongen. Tony Gustavsson riskerar alltså att få göra fler omstarter i sitt lagbygge i år igen. Jag gissar att det är något som framkallar jubel i både Malmö och Linköping.

Christen Press bloggade för övrigt om pressen som hon utsatts för från US Soccer i det här inlägget, som hon kallar ”Win or Go Home”.

* I övrigt i damallsvenskan värvade Vittsjö i går Anna Welin från Malmö. Vittsjö är för övrigt den enda damallsvenska klubben som skickar pressreleaser till mig. Det skall man ha en guldstjärna för.

* Även Jitex fortsätter att bygga nytt lag. I dagens GP bekräftas det man redan förstått – bara två av 2013 års spelare är kvar, duktiga målvakten Jennifer Falk och Linn Andersson. Av ekonomiska skäl var säkert utrensningen nödvändig. Men som sagt, hänger man kvar med ett helt nytt lag är det en stor bragd.

* Så några interantionella övergångar. Kanadas skickliga balansspelare Desiree Scott provar lyckan i WSL och Notts County. Amber Brooks lämnar Bayern München för NWSL:s mästarlag Portland Thorns och den engelska lagkaptenen Casey Stoney återvänder till Arsenal.

* Slutligen noteras att Turbine Potsdams Natasa Andonova nyligen valdes till årets spelare i Makedonien för femte gången på de senaste sex åren. Det mest anmärkningsvärda med det är att hon för mindre än en månad sedan fyllde 20…

Tillagt i efterhand: Här är listan över hur alla USA:s, Kanadas och Mexikos landslagsspelare fördelades mellan klubbarna i NWSL. Superforwardsparet Christine Sinclair och Alex Morgan är exemepelvis kvar i mästarlaget Portland.

Stora siffror första VM-kvalhelgen

Publicerad den av
Svara

Publiksiffran i Malmö i lördags var bra för att vara damfotboll i Sverige, men ändå en missräkning. Däremot noterade jag i dag den glädjande nyheten att Sverige–Polen trots allt var den match i helgen som hade flest tittare i vårt land.

Och då kallades ju ändå helgen för en superhelg, där det både var Manchester- och Romderby, samt den franska toppmatchen ”El Cashico” mellan PSG och Monaco. Det just den sist nämnda matchen som hade näst flest tittare. Zlatan Ibrahimovic och Falcao lockade nämligen 210 000. 20 000 fler, alltså 230 000 såg landslaget mot Polen i lördags.

Även om det svenska spelet var högst beskedligt fick vi ju de tre poäng som vi ville ha – och en bra start på VM-kvalet. Men vi fick också med oss en massa frågor in i framtiden. Mer om dem i kommande inlägg. Nu tänkte jag bara snabbt gå igenom lite resultat från helgens matcher.

Skall man en riktigt snabbgenomgång kan man konstatera att det var rakt igenom favoritsegrar. Utöver Sveriges 2–0 mot Polen var det dessutom stora favoritsegrar.

För när elva matcher är spelade i VM-kvalet, lär de som försöker argumentera för att damfotbollen i Europa har blivit jämnare nog gråta en skvätt. För jämnt har det inte varit.

Jag kollade faktiskt hur det ser ut i herrarnas VM-kval i Europa för att jämföra. I det kvalet är de flesta matcherna spelade – bara två omgångar återstår. De tre största resultaten där har varit 9–0, 8–0 och 8–1.

Redan efter nio matcher hade damkvalet överträffat den listan. För både Schweiz och Tyskland är noterade för segrar med 9–0. Och Rumänien vann med 9–1. Mest anmärkningsvärd är Tysklands 9–0-seger. Den kom ju nämligen inte mot någon blåbärsnation, utan mot Ryssland – som blev nia i EM efter att ha lottats bort.

De nio tyska målen kan du för övrigt se på den här länken. Jag valde bort den matchen, men siffrorna säger ju allt om hur starkt det tyska laget är nu när deras skadade spelare börjar komma tillbaka.

Likt Sverige så vilar Tyskland i veckan när det är VM-kvalets andra speldag. Men på onsdag går Frankrike in i kvalet borta mot Kazakstan.

Samma dag spelar våra två närmaste grannländer nyckelmatcher i det här kvalet. Norge tar emot Belgien och Finland tar emot Österrike. Österrike, som ju vann sin premiärmatch med 4–0 hemma mot Bulgarien. Målen därifrån, och en kort intervju med Laura Feiersinger, ser du på det här klippet:

Även Norges motståndare, Belgien, inledde kvalet med hemmaseger. Svenska domaren Linn Andersson blåste två mål för belgiskorna, noll för Albanien.

På torsdag är den dags för ett tredje nordiskt land att spela riktig nyckelmatch på hemmaplan. Islands nya förbundskapten Freyr Alexandersson hamnar i hetluften direkt då ett formstarkt Schweiz kommer på besök.

Schweiz krossade Serbien med 9–0 i lördags. Tyvärr fick jag inte igång livesändningen från matchen. Men alla nio målen går att se på den här länken.

Noterbart att samtliga schweiziska mål gjordes av utlandsproffs. Frankfurts Ana Maria Crnogorcevic var värst med fyra. Malmös Ramona Bachmann gjorde två, medan Lara Dickenmann (Lyon), Lia Wälti (Potsdam) och Vanessa Bürki (Bayern München) satte varsitt.

I Sveriges grupp vann Skottland som väntat över Färöarna. Ölandet fick två tröstmål på slutet, och matchen ändade 7–2. Vittsjös Jane Ross gjorde ett av skotskornas mål. Det, och matchens övriga åtta ser du på det här klippet:

Av klippet känns Färöarnas målvaktsspel direkt uselt. På herrsidan har det lilla öriket en riktig toppmålvakt. Det epitetet går knappast att sätta på damlagets målvakt Randi Wardum efter söndagens match…
Däremot var det roligt att se glädjen över hemmamålen från Heidi Sevdal. Vid båda målen gör Sevdal för övrigt högklassiga prestationer.

Skottland och Färöarna kvalar vidare på torsdag. Färöarna skall till Polen, och skotskorna tar emot Bosnien-Hercegovina.

För Skottlands grannar i söder, England, blev första matchen utan Hope Powell en succé. Sannolikt stärkte den tillfällige förbundskaptenen Brent Hills sina aktier att få bli permanent på jobbet. Han valde att bänka Stephanie Houghton, Anita Asante och Jill Scott.

Jag såg den första halvleken i 6–0-segern, och en som stärkte sina aktier på planen var förstås tremålsskytte Karen Carney. Men även vänsterbacken Lucy Bronze och innermittfältaren Jordan Nobbs imponerade.

Mål från den matchen hittar du på det här youtubekontot:

Det spelas landskamper även utanför Europa. Japan slog Nigeria med 2–0, i en match där målskytten Yuki Ogimi verkar ha skadat knät. Bilder från den matchen hittar du här.

Japans U-landslag vann för övrigt Sydostasiatiska mästerskapen i söndags efter straffseger mot Australiens U-lag i finalen.

Apropå U-lag så har Sveriges F19 vunnit sina två första EM-kvalkamper riktigt klart. Mot Estland blev det 8–1 sedan Stina Blackstenius gjort fyra mål. Och i dag mot Litauen blev det 10–0 sedan Lina Hurtig blivit fyramålsskytt. I dag gjorde Blackstenius bara tre…

Det kvalet avslutas på torsdag, då F19-landslaget möter Portugal i gruppfinal. Oavgjort räcker för svensk gruppseger.

Slutligen till vänskapscupen Valais cup i Schweiz. Där blir det överraskande final mellan Nya Zeeland och Kina. Nya Zeeland slog Brasilien med 1–0 i sin semifinal. Målnickare efter hörna var Tysklandsproffset (USV Jena) Amber Hearn, som dessutom kostade på sig att bränna en straff. Se höjdpunkter från den matchen här:

Kina besegrade Mexiko med 1–0 i sin semifinal. Målet gjorde Wang på straff. Höjdpunkter därifrån ser du här:

Mexiko funderar för övrigt fortfarande på om de skall fortsätta att släppa spelare till NWSL. De tycker att deras spelare har fått för lite speltid. Mer om det går att läsa här.

Lång analys av Tyresö–Linköping

Publicerad den av
7

Nu har även jag sett lördagens damallsvenska tv-match, den mellan Tyresö och Linköping. Det var intressant.

När man i efterhand ser en match där man vet slutresultatet, då målar man lätt upp en bild av hur det har varit. Mina fördomar om matchbilden visade sig bara delvis ha täckning i verkligheten. Men mer om det senare.

Först tänkte jag nämligen ägna mig åt spelarkritik. När jag slog på matchen var planen att försöka kolla in hur det tänkbara EM-mittbacksparet Nilla Fischer/Charlotte Rohlin skötte sig mot bästa möjliga motstånd.

När laguppställningarna rullades upp slog det mig att minst en tredjedel av startelvorna i Sveriges EM-premiär faktiskt fanns på planen. Dessutom noterades ytterligare tre–fyra spelare som är tänkbara EM-spelare. Det blev alltså ganska många fler att närstudera än bara Linköpings mittbackspar.

Men jag börjar ändå med firma Fischer/Rohlin. Genom tv-bilden är det ganska svårt att få en riktigt bra bild av spelares rörelsemönster, och samarbete. Men det jag såg av duon var väl sisådär.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Fischer har fortfarande väldigt svårt med avvägningarna av när hon skall falla, och när hon skall kliva fram. Det är det senare hon är klart bäst på, och det hon oftast väljer. Fast ibland blir det helt galet. Som när hon lämnade Marta helt ensam i 27:e minuten. Där skall Fischer vara väldigt glad att brasilianskan sköt utanför.

Dessutom måste Fischer lära sig hur hon skall jobba med armarna i straffområdet. För som jag uppfattar den högst svårtolkade handsregeln så skulle definitivt domare Linn Andersson ha blåst straff för Tyresö i den första halvleken.

Medan Fischer är fortsatt orutinerad som mittback känns Rohlin klart ringrostig. Den fråga som Pia Sundhage ställs inför den närmaste tiden är huruvida Rohlin kommer att kunn fila bort rosten de kommande två månaderna.

I VM för två år sedan såg jag Rohlin som en mittback som agerade med pondus och självförtroende i alla lägen. Mot Tyresö kändes det inte ens som att hon hade ett rent tillslag på bollen. Hennes passningar blev ofta studsiga. Dessutom drällde hon med bollen en gång och blev dessutom rejält uppsnurrad och ifrånsprungen av Christen Press. Illavarslande.

Här är mina synpunkter på fler EM-aktuella svenska och danska spelare från matchen:

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

* Sofia Lundgren: Gjorde en kanoninsats. Helt chanslös på båda målen. Gjorde ett par riktigt högkvalificerade räddningar, och agerade med pondus även utanför sitt straffområde. Kan kanske trots allt ge Kristin Hammarström en rejäl match om målvaktströjan till EM.

* Caroline Seger: En bra och en dålig halvlek. Låg i en hög utgångsposition, och spelade på få tillslag i den första halvleken. Hittade då ofta offensiva lösningar. Hade en lägre utgångsposition efter paus, och skötte den mycket sämre. Tycker att hon ofta tog till alldeles för många tillslag, och blev därmed ett slags bromskloss.

* Lisa Dahlkvist: Spelade i en väldigt defensiv mittfältsroll, och gjorde en alldeles utmärkt insats. Kanske, kanske börjar hon äntligen hitta tillbaka till VM-formen?

* Sara Thunebro: Stabil. Sattes inte på så många prov i defensiven. Offensivt kom hon till flera inläggslägen på sin vänsterkant. Kvaliteten på själva inläggen kunde dock ha varit bättre.

* Jessica Samuelsson: Gjorde några fina, offensiva framstötar, och hade bland annat ett ribbskott – om man nu skall kalla det misslyckade inlägget för skott? Jag har tidigare uttryckt rejäl tveksamhet till hennes defensiva positioner. Den tveksamheten kvarstår i högsta grad. Tyresös spelare kunde ofta löpa in bakom henne, och det skapades flera chanser på hennes kant. Som jag ser det är hon inte redo för ett EM-slutspel.

* Pernille Harder: Var inte så dominant som jag hade tänkt mig. Å andra sidan hade hon extremt hård och tät uppvaktning från det duktiga Tyresöförsvaret. Och när hon väl får bollen under kontroll gör hon alltid något bra med den. Linköping fick ett mycket bättre spel när hon kom upp som forward, och kunde få fast lite bollar.

* Mariann Gajhede Knudsen: En väldigt stabil, och användbar spelare. Kan spela i flera olika roller, och lösa det på ett utmärkt sätt. Hade det dock tufft före paus. Blev mer involverad i spelet efter paus, då hon fick Petra Larsson vid sin sida.

Line Röddik Hansen

Line Röddik Hansen

* Line Röddik Hansen: Synd att hon inte är svensk. Är som bekant en lysande ytterback. Visade även kvalitet som mittback. Hennes uppspel sitter nästan alltid på läppen på mittfältare eller forwards. Hon har verkligen en underbart skön bollbehandling.

Tio spelare är betygsatta. Utöver dem lanserar jag själv två nya namn som landslagskandidater:

* Johanna Frisk: Nu har jag bara sett henne i tre matcher på tv, vilket är lite vanskligt. Men det jag sett har varit imponerande. Hon är förhållandevis snabb, och har ett bra kortpassningsspel. Hon har faktiskt varit så imponerande att jag just nu ser henne som landets bästa mittback. Således borde Frisk kunna vara högaktuell för nästa landslagstrupp.

Magdalena Ericsson

Magdalena Ericsson

* Magdalena Ericsson: En härligt positiv överraskning. Ju längre matchen led desto mer slog det mig att vi här kan ha Thunebros efterträdare. Nu bygger jag bara det här på en match, vilket förstås är ett otillräckligt underlag för en helhetsanalys. Men den spontana känslan är att Ericsson har en bättre defensiv speluppfattning än de ytterbackar som förbundskapten Sundhage använder sig av. Ericsson kliver inte undan, och visar att hon kan vara så där lagom kaxig som behövs på internationell nivå. Dessutom tyckte jag att hon hade bra kvalitet på uppspelen, både med höger och vänster fot. En väldigt intressant bekantskap.

Där sätter jag punkt för spelarkritiken, och går över på själva matchen. När man ser att Tyresö vunnit med 2–0 efter att ha gjort båda målen under de sista minuterna så får man lätt känslan att hemmalaget gjort en ganska beskedlig insats.

Men efter att ha sett den första halvleken så var det bara lagets effektivitet som jag tyckte var för dålig. För så långt var verkligen Tyresö fantastiskt bra. Det var första gången jag såg laget prestera ett spel som gör att de faktiskt till och med skulle kunna utmana Lyon om nästa års Champions Leaguetitel.

Efter 45 minuter hade de inte varit nära att släppa till någon målchans bakåt. Så fort de blev av med bollen gjorde forwards och mittfältare ett så grymt hemjobb att backlinjen och Carola Söberg fick en högst tacksam uppgift. Söberg skulle för övrigt kunnat varit med bland de betygsatta spelarna ovan. Fast hon var såpass arbetslös att jag inte har något gångbart betygsunderlag…

Faktum är att Söberg på tre matcher bara behövt rädda fem skott. Det är så få att hon inte ens räknas in i målvaktsligan ännu… Och det är förstås ett otroligt gott betyg till hela lagets försvarsarbete.

Under den första halvleken spelade Tyresö dessutom på ett eller två tillslag, och tog sig ofta fram på sin vänsterkant. I halvtid var det 4–0 i högkvalificerade målchanser. Dessutom skulle man ha haft en straff.

Efter paus blev Tyresös anfallsspel klart sämre. Bolltempot bromsades genom att man tog till fler tillslag. Kanske är det så att laget har en bäst balans när Vero Boquete går ner och hämtar boll, medan Caroline Seger har en högre utgångsposition?
Det var så det såg ut före paus. I andra halvlek bytte de position, och båda blev sämre.

Till slut krävdes det två fina, individuella prestationer från Christen Press för att avgöra matchen. Det är ju det fina med Tyresö – att när spelet börjar hacka har de profiler som kan avgöra på egen hand.

Av det jag sett hittills av Tyresö är faktiskt känslan att de kan komma att avgöra damallsvenskan på ett ganska tidigt skede. Laget känns väldigt mycket mer stabilt än huvudkonkurrenten Malmö.

* Slutligen undrar jag lite över hur stor tillit man skall sätta till den officiella statistiken i damallsvenskan. Alla vi som har sett matchen Tyresö–Linköping på tv vet att Christen Press gjorde båda målen. Trots det står det så här nu på svenskfotboll.se:

1–0 Kirsten van de Ven (88). Utan assist.
2–0 Christen Press (90+1). Passning Kirsten van de Ven.

Det finns flera tveksamheter i det här:

1) Okej då om statistikfolket på plats på Tyresövallen inte uppfattade att bollen var över linjen vid Press ribbskott. Men då måste hon väl ändå få ett assist?

2) Sedan är det väl självklart att målskytten skall korrigeras i efterhand. Eller?

3) Visst gav van de Ven bollen till Press mitt på offensiv planhalva inför 2–0. Men det känns ändå rätt snällt att holländskan skall få assist till det mål som ju Press gjorde helt på egen hand. I så fall bör Meghan Klingenberg i efterhand också få assist till Press vid 1–0.

Tre lag med ganska tunna trupper

Publicerad den av
Svara

I går inledde jag mitt damallsvenska tips med de tre sista placeringarna. Nu är det dags för övriga tre platser på den undre halvan.

Och jag känner verkligen att det på förhand är en viss skillnad mellan de sex lag som återstår att presentera och de sex som nu har placerats in i tipset. Sedan brukar det ju vara något lag som floppar, och något som överraskar positivt – vilket kan innebära någon omkastning.

Men är det lite nivåskillnad mellan sexan och sjuan känns avståndet från sjuan och ner till tian mer hårfin. Jag noterar att andra experter även vill ha in Sunnanå i den gruppen. Jag har får dålig koll på Skelleftelaget för att känna mig säker på lagets kvalitet. Men visst, de kan nog också vara med och slåss om en placering över nedflyttningsstrecket.

I kampen för att hänga kvar lär det vara oerhört viktigt att minimera antalet skador. För alla lag har starka startelvor när alla spelare är friska. Men med några skador sjunker kvaliteten ganska snabbt.

Här är mina lag sju till nio:

7) Piteå IF
In: Clara Markstedt (AIK), Johanna Andersson (Assi), Francisca Ordega (Rossiyanka, Ryssland) och Lisa Klinga (Tyresö, lån)
Ut: Jennifer Nobis (slutar), Ann Marie Dovland (Klepp, Norge), Jessica Olofsson och Erika Karlsson (Piteå Södra) och Camilla Johansson (?). Samt Lena Blomkvist (korsbandsskadad).

Lisa Klinga

Lisa Klinga

Kommentar: 9,0 procent av de närvarande vid den damallsvenska upptaktsträffen tippade att Piteå skall åka ur.

Kanske berodde det på att fjolårets bästa poängspelare, Jennifer Nobis, har tvingats sluta? Tränare Stellan Carlsson verkade dock säker på att någon annan kommer att axla Nobis mantel som skyttedrottning. Kanske nya nigerianskan Francisca Ordega? Kanske snabba Hanna Pettersson?

Jag är även nyfiken på hur unga Ronja Aronsson (född ) har utvecklats. Som 13-åring gjorde en väldigt respektlös debut framför mina ögon hösten 2011. I år är hon 15, och kanske redo för mer speltid?

Carlsson konstaterade också att många pratar om Piteås stabila defensiv. Men, som han sa:

”Vi släppte in 42 mål förra året – det är alldeles för många.”

Defensiven är byggd kring Faith Ikidi, som kontrakterades utan att man hade ekonomisk täckning i vintras. Ekonomin känns som ett ganska stort hot mot klubbens satsning.

Jag tror ändå att Piteå har tillräckligt med kvalitet för att slippa nedflyttningsstrid. Fast helt säker är jag inte.

Ifeoma Dieke

Ifeoma Dieke

8) Vittsjö GIK
In: Jane Ross (Glasgow City), Elin Nilsen (Kristianstad) och Emma Andersson (Landsbro).
Ut: Danesha Adams och Brittany Bock (båda Sky Blue FC, USA), Emma Kullberg (Umeå Södra), Charlotte Bergstrand och Josefine Mårtensson (båda Glimåkra), Emma Unkuri och Malin Bornander (båda B1913, Danmark) och Malin Winqvist (Öster).

Kommentar: Vittsjö gick in i silly season helt utan kontrakterade spelare. Med tanke på att en stor del av arbetet bestått av att förlänga med nyckelspelare har utfallet varit gott.

Viktigt var förstås att mittbackarna Kendall Fletcher och Ifeoma Dieke blev kvar. Dieke är på väg tillbaka från den korsbandsskada hon ådrog sig under OS. Med henne borta ur laget tappade vårens skrällgäng farten.

Frågan inför 2013 års säsong är om Vittsjö kan hitta tillbaka till den form man hade våren 2012. Klart är att de experter som i fjol var säkra på att laget skulle åka ur damallsvenskan har ändrat uppfattning om laget. Vid upptaktsträffen var det nämligen bara 5,0 procent av de närvarande som trodde att skånskorna skulle åka ur i år.

Själva siktar laget mot topp fem – man skall alltså placera sig bättre än i fjol.

Den ena av lagets båda tränare, nye Simon Sjöfors, hävdade med bestämdhet att årets värvning i damallsvenskan alla kategorier är Jane Ross. Hon beskrivs som en hårt arbetande målmaskin. Visst låter väl det spännande?

Jag tror ändå att Vittsjö får svårt att upprepa fjolårets sjätteplats, även om Ross visar sig vara ett kap. Men laget var väldigt välorganiserat i fjol, och därför bör man ändå kunna slippa akut inblandning i nedflyttningsstriden.

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

9) Jitex BK
In: Emma Wilhelmsson (Malmö), Amanda Fredriksson (IFK Kalmar), Julia Wahlberg (Kungsbacka DFF – fd Tölö), Linn Andersson (Eskilstuna United) och Rebecca Johnson (Dalsjöfors eller Tor/KA).
Ut: Nanna Jansson och Caroline Lindblad (båda Hovås-Billdal), Katri Nokso-Koivisto (LSK Kvinner, Norge), Kristin Carlsson (Vålerenga, Norge), Petronella Ekroth (Hammarby) och Elin Carlsson (slutar).
Kommentar: Våren har i mycket handlat om problem, och kriser. Det har varit skadekris, arenakris och nu även ekonomisk kris. Enligt tränare Stefan Rehn är dock spelarna de som påverkas minst av all turbulens. Rehn sa på upptaktsträffen att:

”De är vana vid att flytta runt.”

Rehn sa även att han uppfattade truppen som tunnare, men spetsigare, än i fjol. De närvarande experterna på upptaktsträffen placerade precis som jag gör, Jitex på nionde plats. 28,6 procent av de närvarande tippade att laget åker ur.

Den stora nyckeln för att Jitex skall undvika bottenstrid blir att kunna korta ner skadelistan, som varit besvärande lång de senaste säsongerna. För med frisk trupp har Jitex ett lag som kan utmana om en plats på tabellens övre hälft.
Viktiga Annica Sjölund är på väg tillbaka från sin korsbandsskada. Med henne och riviga Mimmi Löfwenius på topp kan det lila Mölndalslaget mycket väl kontra sönder många av konkurrentlagen.

För det finns kvalitet i laget. Även bland annat finska målvakten Minna Meriluoto, lagkaptenen Sofia Karlsson och yttermittfältaren Fridolina Rolfö är högklassiga spelare. Och nyförvärvet Julia Wahlberg är en av landets större mittfältstalanger. Dessutom tillför Emma Wilhelmsson viktig rutin.

Men truppen är som sagt tunn. Och fortsätter skadeeländet kan det bli ett tungt år. Ekonomin är ju nämligen dålig, vilket gör att meriterade nyförvärv under sommarfönstret inte är att tänka på. Det lär alltså vara den nu befintliga truppen som skall göra det.

Filmar spelarna i Kristianstad?

Publicerad den av
1

På senare tid har jag börjat få lite mejl från läsare, som har synpunkter på, eller tips till bloggen. Det är förstås väldigt kul. Så tack ni som mejlat.

Ett mejl som kom i förrgår handlade om varningar i damallsvenskan. Jag har inte hunnit analysera mejlarens tankar och frågor förrän nu.

Därför hann damfotboll.com först med att publicera läsarens varningsspaning. Utöver den statistik som damfotboll.com tagit upp innehöll mejlet även en mängd frågor kring de tre varningstätaste matcherna, samtliga med Kristianstad som ena laget. Nämligen de här:

* Hur kan Piteå få fem varningar i Kristianstadsmatchen när dom endast har fått åtta totalt i övriga tolv matcher?
* Hur kan Vittsjö få fem varningar i den matchen mot fyra i övriga elva matcher?
* Hur kan Tyresö få fyra varningar mot sex i övriga matcher?
* Hur kan Kristianstad få endast en varning av 15 i de tre varningstätaste matcherna?

* Är det möjligen så att spelarna i Kristianstad har lärt sig av herrfotbollen och har börjat filma så att motståndarna åker på varningar?

* Är det kanske så att Kristianstad är det enda lag i damallsvenskan som har en kvinnlig tränare och de flesta matcherna har kvinnliga domare?

* Eller finns det kanske någon ytterligare orsak till att det ser ut som det gör?

Intressanta frågor, som känns omöjliga att svara på utan att ha sett matcherna. Och utan att ha set Kristianstad. Och KDFF är tyvärr ett av de lag jag inte lyckats se en enda gång live i år.

Men att spelarna i KDFF skulle filma känns inte troligt. Det borde det ha blivit debatt om. Och någon sådan debatt har jag inte sett.
Eller jo, ibland filmar KDFF. Fast filmer som den här påverkar inga domslut.

Att KDFF skulle ha fördel här av att de tränas av Elisabet Gunnarsdottir känns inte heller speciellt troligt.
Däremot brukar det ju vara så att välkända spelare, typ landslagsspelare, har fördel hos domarna. Allt enligt principen att det är svårare att varna någon man känner – eller känner igen. Fast det borde inte vara en faktor här, för det förklarar ju inte varför Tyresö fick fyra gula kort mot KDFF:s enda.

Jag såg också hur Piteåspelare på twitter vrålade – ja, det kändes så – ut sin vrede över domarinsatsen i Kristianstad. Men jag har träffat på ganska många enögda spelare, både på högsta och lägsta nivå, så det kan man inte dra så stora växlar av.

Så nej, jag har inga bra svar. Men har någon bättre svar så tveka inte att kommentera det här inlägget.

Apropå domare och varningar så har jag kollat in domarstatistiken under våren. Så här har de damallsvenska domarna fördelat sina gula kort hittills:

(Kolumnerna är antal matcher, varningar för hemmalaget, varningar för bortalagen, samt varningar per match.
Pernilla Larsson, Trollhättan        11     9     16      2,3
Annika Andric, Västerhaninge       9     6       4      1,1
Sandra Fogelberg, Umeå              8     4      3       0,9
Paula Thörn, Lagan                       8     3      6       1,1
Malin Johansson, Stockholm         7     6      8       2,0
Linn Andersson, Stockholm           6     2      4       1,0
Jenny Palmqvist, Göteborg            6     1     9       1,7
Sara Persson, Rävlanda                6     2    11       2,2
Tess Pettersson, Bunkeflostrand   6     5      4       1,5
Keijo Hyvärinen, Haparanda          1     0      1       1,0
Patrik Magnetorp, Lund                 1     0      3        3,0
Kaspar Sjöberg, Malmö                 1     2      2        4,0

Totalt har hemmalagen fått 40 varningar och bortalagen 71. I herrarnas allsvenska är samma siffror 158 och 202.

Jag har tidigare gnällt på att damfotbollen ofta har för dåliga domare. Det har jag gjort här, här och här.
Den skeva varningsstatistiken behöver ju inte nödvändigtvis vara ytterligare ett bevis för dålig domarstandard. Fast det talar ju inte heller emot.