Nostalgitripp i Umeå – och soppa kring Cankovic

De kommande två helgerna spelas SM-finalerna i futsal mellan Stockholmsklubben Falcao FC och Umeå IK. I Umeå på söndag och i Tumba nästa lördag.

En läsning av de båda lagens laguppställningar blir lätt en nostalgitripp flera år tillbaka i tiden. Hos Falcao Futsal Club finns meriterade trion Nazanin Vaseghpanah, Susan Varli och Daniela Chamoun. Alla tre är landslagsspelare i futsal, den förstnämnda har dessutom spelat två A-landskamper utomhus.

Fast meritmässigt står sig Falcaos lag slätt jämfört med Umeå. UIK:s lagkapten är en viss Malin Moström (113 A-landskamper), och i laget finns andra gamla storspelare som Ulla Karin Rönnlund (7 A-landskamper), Anna Sjöström Amcoff (67 A-landskamper), Therese Kapstad (1 U23-landskamper), Linda Dahlqvist (6 A-landskamper) och Emma Ericsson (tidigare Lindqvist – 24 U23-landskamper).

Maria Bergkvist

Men det stannar inte där. Under säsongen har Maria Bergkvist (7 A-landskamper) gjort två matcher, Hanna Marklund (118 A-landskamper) har varit med i en, och det har även Sofia Eriksson (14 A-landskamper). Jag kan ha missat ytterligare någon gammal storspelare. Men UIK:s futsaltrupp står alltså bokförd för minst 330 A-landskamper. Starkt.

Under den period som jag var i Seefeld och bevakade Skid-VM kom nya uppgifter om en högst anmärkningsvärd affär inom svensk damfotboll. Vi visste ju sedan tidigare att Jelena Cankovic ville lämna Växjö. Men sedan mitt förra inlägg har unika saker inträffat. Först berättade Smålandsposten att de hade källor som hävdar att Cankovic har försökt göra sig omöjlig i Växjö.

Källorna hävdade att Cankovic under träningspass såväl skulle ha struntat i att göra sitt bästa som att fullfölja övningarna – och därmed saboterat träningarna. Flera spelare i laget uppgavs ha blivit så upprörda att de skulle ha skällt ut mittfältaren.

Tränare Henrik Larsson sa så här om Cankovic i artikeln:

”Hon verkar befinna sig i någon sorts konflikt med klubben. Men det där är Frida Anderssons bord.”

Frida Andersson är Växjös sportchef, och hon säger så här i artikeln:

”Jelena kommer att spela för oss. Hon har avtal med oss och det är inga konstigheter.”

Någon dag efter SMP:s artikel berättade Sydsvenskan att Rosengård lagt ett historiskt högt bud på den kontraktsbundna serbiskan, men att Växjö inte varit intresserat av att förhandla.

Nu har det ju gått ungefär två veckor sedan de här nyheterna dök upp. Och jag har inte sett något mer om den här soppan. Så det kanske är löst. Kanske inte.

Vad jag förstått har Cankovic på grund av skada ännu inte spelat en enda minut för Växjö ännu i år. Stämmer det att hon försöker göra sig omöjlig i Växjö har Smålandsklubben problem, kanske till och med stora problem. I grunden har förstås Växjö rätt i att Cankovic har ett löpande kontrakt, och således borde spela kvar.

Men det är inte säkert att man vinner något på att att tvinga en spelare som inte vill. Risken är att det är mer än bara enstaka träningar som blir förstörda. Spelare som äter upp gruppens energi kan faktiskt sänka hela lag. Cankovic skulle alltså kunna bli ett sänke i Växjö. På så sätt kanske det är bäst för klubben att sälja henne – även om en harmonisk Cankovic är en jättetillgång på planen.

En annan intressant sak som inträffade under min tid i Österrike var att Västra Götalands Idrottsförbund presenterade den undersökning man gjort på uppdrag av IF Elfsborg i Borås kring för- och nackdelar med att ta upp damfotboll på programmet.

Slutrapporten finns att läsa här. Elfsborg håller ordinarie årsmöte den 13 mars, och under morgondagen förväntas klubbens styrelse komma med ett förslag på hur klubben skall gå vidare i frågan om en damfotbollssatsning.

Klart är att det har inkommit två motioner som tycker att Elfsborg inte bara bör starta en damsatsning, utan att man bör sträva efter att gå in i division I, det genom att överta någon av de befintliga Boråsklubbarnas plats. De båda motionerna går att läsa här.

Ledande Elfsborgssupportrar är dock fientligt inställda till att ta över en annan klubbs plats.

xxx

Lundin, Dieke, U20-VM och NWSL

Dagens svenska övergång finner vi i elitettan, där topplaget Kvarnsveden tappat duktiga forwarden Lova Lundin till konkurrenten Umeå.

Orsaken till att 19-åringen byter Borlänge mot Umeå är att hon skall plugga till läkare. Kul för henne, men naturligtvis inte bra för Kvarnsveden i lagets jakt på en damallsvensk plats.

Lundin är en kraftfull bollmottagare, som står bokförd för fem mål i årets seriespel. I fjol var hon i toppen av den damallsvenska assistligan.

I övrigt på svensk mark noteras att Kalmar släpper i väg sina utländska spelare. Aivi Luik lämnade redan i början av sommaren och nu är det Ifeoma Dieke:s tur.

Jag hörde i och för sig Kalmars lagkapten Elsa Karlsson säga till Radiosporten i går att laget inte har gett upp hoppet om att hänga kvar. Och det är väl bra att spelarna har den inställningen, men det vore ett av tidernas fotbollsmirakel om IFK Kalmar klarade att passera två lag i den damallsvenska tabellen.

I övrigt noteras att tiden håller på att bli knapp för de lag som är ute och jagar förstärkningar. På lördag slås det svenska transferfönstret igen för sommaren, och flera lag är ute och jagar nya spelare.

Nytt är att LB07 letar ny målvakt efter att deras andremålvakt Kreeta-Liisa Yli-Säntti skadat sig.

I dag skriver Corren att det går trögt för Linköping i sin jakt på nya forwards. Jag kan inte läsa artikeln men har förstått att det riskerar att spricka med båda de spelare man jagat, och att det kan sluta med att man tar tillbaka Natasha Dowie.

Att det är svårt att hitta spelare till en damallsvensk toppklubb, som dessutom skall spela Champions League, är ju tyvärr en signal om damallsvenskans allt sämre attraktionskraft.

Samtidigt har EFD i dag skrivit på sin hemsida om 185 miljoner möjligheter. Och visst är det fantastiskt bra att man får in 145 miljoner kronor från Svenska spel och 40 miljoner från Obos den kommande femårsperioden. Trots det vet jag inte om jag håller med EFD om att ”förutsättningarna för framtiden är bättre än på länge.” I varje fall inte om man ser till konkurrensen med andra ligor.

I dag har U20-VM fortsatt med öppningsmatcherna i grupperna C och D. Och det gick ganska precis som jag hade tippat. Spanien vann med klara 4–1 mot Paraguay och storstjärnan Patri Guijarro gjorde tre av målen.

Och jag såg Tyskland vinna med 1–0 mot Nigeria i en jämn drabbning mellan två lag som skilje sig väldigt mycket åt. Medan Tyskland är just ett välorganiserat och väl fungerande lag var Nigeria elva spelare. Nigeria hade individuell skicklighet till att hota offensivt, och borde nog ha gjort något mål i den här matchen. Däremot saknade Nigeria ett inarbetat försvarsspel, vilket också på många sätt fällde laget.

I övrigt föll båda de nordamerikanska lagen USA och Haiti med uddamålet mot asiatiskt motstånd. Och i båda fallen hade de nordamerikanska lagens stjärnspelare kvitteringschanser på slutet där motståndarbackar nickade bort på mållinjen. För USA var det Jaelin Howell som nickade och för Haiti var det Nerilia Mondesir som sköt.

För Haiti var det den första VM-matchen i fotboll någonsin, alla kategorier. Och trots att man hade mästerskapets troligen både största och mest engagerade klack orkade man inte rubba Kina.

Kinesiskorna vann med 2–1.

Och Japan vann toppmötet med USA med 1–0 efter ett segermål på distansskott via ribban från Honoka Hayashi.

Apropå USA kollade jag nästan hela matchen när North Carolina Courage i natt vann med 2–1 mot Portland Thorns. Det var en repris på fjolårets NWSL-final. Då vann Portland, och då upplevde jag även Portland som rättvisa segrare i en jämn drabbning.

I natt vann alltså North Carolina, och som jag ser det var ligaledarna totalt överlägsna. I fjol hade Portland Amandine Henry som täckte upp bakom storstjärnorna Lindsey Horan och Christine Sinclair på centralt mittfält.

Luckan efter den franska mittfältstjärnan är enorm. Och väl synlig. Det blev nämligen ofta stora tomma ytor på Portlands mittfält när lagets backlinje föll eftersom den var livrädd för North Carolinas blixtsnabba forwards.

Det hade verkligen varit kul att få se North Carolina möta Lyon med bästa uppställning och när båda lagen är i säsong. De båda topplagen har två väldigt olika spelstilar, men det känns som att det skulle kunna bli en fantastiskt underhållande match.

North Carolinas seger innebär att laget har säkrat seriesegern i NWSL för andra året i rad. Portland däremot ligger på slutspelsplats, men är långt ifrån säkert.

Ett annat lag som tappade i jakten på en slutspelsplats var Orlando Pride. Man fick bara 2–2 mot megajumbon Sky Blue. Det blev otroligt dramatiskt i den 96:e minuten, där Carli Lloyd fick rött kort för att räddat en nick från Alex Morgan med handen i målområdet. Orlando fick chansen att avgöra på straff, men Marta lyckades inte göra mål på kanadensiska Kailen Sheridan från elva meter.

I övrigt spelades det lite internationella träningsmatcher med svenskintresse i helgen. I Barcelona spelade Barca och Chelsea 1–1. Och i London gjorde Vivianne Miedema fyra av målen när Arsenal vann med hela 5–0 mot Juventus.

Petronella Ekroth debuterade för Turinklubben i matchen. Hon hoppade in vid 3–0-underläge.

Apropå England har nykomlingen West Ham värvat igen. Senast tillskottet till truppen är den snabba schweiziska forwardstalangen Alisha Lehmann.

Asllani mot Seger

Det har varit en rekordsommar här på bloggen. Juli är den månad som haft flest sidvisningar någonsin, med 39 914.

Det var cirka 2 500 fler visningar än under EM 2013 och 6 000 fler än under VM 2015 och OS 2017.

Dock hade bloggen ”bara” 9 473 unika besökare under juli, vilket är klart färre än exempelvis VM-månaden juni 2015, då hela 13 489 klickade in här.

Som det ser ut kommer 2017 att bli det klart bästa året någonsin på bloggen. Hittills har det varit närmare 181 000 sidvisningar i år (41 500 unika besökare), vilket ger ett snitt på cirka 25 000 per månad. Fjolåret är bästa året hittills, då stannade räkneverket på 228 950 visningar (19 079 per månad).

Kosovare Asllani

Och nu har vi slagit ett nytt rekord, det gällande flest kommentarer till ett inlägg. Inlägget det handlar om är det föregående, och debatten har framför allt handlat om Kosovare Asllani, och mer precist om hur bra nyförvärv hon är.

Mitt svar på den frågan är att hon borde vara ett väldigt bra nyförvärv. Så här på förhand känns det som att Asllani borde vara bättre för Linköping än Caroline Seger för Rosengård.

Caroline Seger

Åter till det strax. Först har jag funderat lite kring förändringarna i de båda topplagens trupper. Det ser ut så här:

Rosengård:
Ut: Lieke Martens (Barcelona), Amanda Ilestedt (Turbine Potsdam), Emma Berglund (PSG), Sofie Junge Pedersen (Levante), Hanna Persson (Bröndby) och Emma Pennsäter (lån, Bröndby).
In: Caroline Seger (Lyon), Simone Boye Sörensen (Bröndby), Glodis Perla Viggosdottir (Eskilstuna) och Jenna Hellstrom (Kent State).

Linköping:
Ut: Magdalena Eriksson (Chelsea) och Jessica Samuelsson (klubb ej klar).
In: Kosovare Asllani (Manchester City), Nicoline Sörensen (Bröndby) och Anna Oscarsson (Hammarby).

Med förlusten av Samuelsson och skadan på Janni Arnth har Linköping tyngre förluster i backlinjen än Rosengård. Däremot är det stort plus för LFC när det gäller offensiven.

Rosengård har tappat både Marta och Martens på mindre än ett halvår, det är en gigantisk förlust när det gäller kreativitet och mål/assist. Och som bekant är varken kreativitet eller mål/assist Segers stora styrka. Hon är duktigt på det korta passningsspelet samt att behandla och hålla i bollen samt på att styra anfallstempot. Däremot slår Seger väldigt få avgörande passningar.

Känslan är att det är Sanne Troelsgaard och Iva Landeka som måste kliva fram när det gäller avgörande passningar från mittfältet i Rosengård. Dessutom väntar Malmöklubben förstås på att Anja Mittag skall hitta sin ”gamla” form. I så fall har man en pålitlig poängspelare där.

I Linköping blir det intressant att se hur man ersätter Samuelsson. Ett alternativ är att spela Anna Oskarsson som ytterback. En annan lösning är att flytta ner allroundkunniga Kristine Minde får ge plats åt Asllani i anfallslinjen, och att norskan i stället får ansvar för högerkanten.

LFC har vunnit med 1–0 mot Hammarby i träningsmatch i kväll (Marija Banusic segerskytt). Jag har inte sett någon laguppställning, någon som vet hur LFC ställde upp?

När det gäller Asllani tycker jag att hon har tagit stora steg de senaste åren. Hon har gått från att vara en envägsspelare till att vara tvåvägs. Hon var dessutom en av Sveriges två–tre bästa spelare i EM. När det gäller hennes status i Manchester City var den väl dock inte jättehög.

Hon spelade bara från start i tre av sju matcher i vårens ligaspel. Och hon fick inte ens plats på bänken i FA-cupfinalen.

Däremot fick Asllani förtroende i Champions League. Hon startade i alla årets fyra matcher. I kvartsfinalerna mot Fortuna Hjörring blev hon utbytt i 67:e respektive 72:a minuten. Och i semifinalerna mot Lyon blev hon målskytt i, och spelade hela den första matchen. I returen blev hon utbytt i 69:e minuten.

I Linköping kommer Asllani att ha en större roll än hon haft i Manchester City, på så sätt är det ett klokt beslut att flytta hem. Det är nu hon skall visa att hon kan bära ett lag. Det blir spännande att följa.

Det blir även mycket spännande att se vilken påverkan Caroline Seger får på Rosengårds spel. Det blir även spännande att se hur mittfältet kommer att formeras. För Seger personligen är det ett naturligt val att flytta hem. Hon har inte fått speciellt mycket speltid i de stora matcherna för Lyon, utan har mest fått spela i ligan mot sämre lag. I Malmöklubben växer hennes roll rejält.

Det dröjer dock en vecka innan damallsvenskan drar igång igen. I morgon är det däremot sex matcher i elitettan. Den mest intressanta är den mellan fyran Kungsbacka och trean AIK. Det är matchen om vilket lag som skall ta upp jakten på andraplacerade Kalmar. Vid kryss i Kungsbacka börjar det se riktigt ljust ut för de båda Smålandslagen Växjö och Kalmar.

Växjö skall till Umeå på måndag. Där föll UIK häromdagen med 1–0 mot klubbens legendarer från tidigt 2000-tal. Att spela en sådan match mitt i säsongen känns ju lite lätt tveksamt. För det är förstås inte roligt för det nuvarande A-laget att ta stryk av ett veteranlag huvudsakligen bestående av spelare som lagt av. Att påminnas om att allt var bättre förr stärker knappast dagens spelare.

I dag har andra gruppspelsomgången i F19-EM spelats. Där åkte Sveriges banekvinnor från kvalet, Italien, på en riktig stjärnsmäll. Italienskorna föll med hela 6–1 mot Frankrike, ett resultat som innebär att italienskorna är utslagna.

I dagens toppmatch vann Tyskland med 2–0 mot Spanien i det som kan vara en försmak på finalen. Fast Nederländerna vill nog ha ett ord med i spelet. De vann mot England med 2–0 och har säkrat sin semifinalplats.

Slutligen tillbaka till EM. Uefa har nominerat turneringens tio snyggaste mål.

Personligen röstar jag på Vivianne Miedema mot England som etta, Ana Maria Crnogorcevic som tvåa och Jodie Taylor som trea.

Av rättighetsskäl lade Uefa inte upp några klipp från matcherna under turneringen. Men nu har man alltså börjat göra det. Utöver klippet ovan med de tio snyggaste målen har man även satt ihop en kavalkad av samtliga 68 mål från turneringen. Det klippet är på just under elva minuter, du ser det här:

Andersson – en mycket överraskande uttagning

Pia Sundhage har nyss tagit ut truppen till landskamperna mot USA och Skottland. I den saknas vårens hetaste spelare Marija Banusic. Däremot har Örebros Fanny Andersson fått plats.

Uttagningen av Andersson var en jätteskräll. Att Sundhage tar ut två centrala mittfältare från det lag som ligger tabelljumbo i damallsvenskan är ju faktiskt anmärkningsvärt.

När det gäller Andersson skall det direkt sägas att jag inte sett henne tillräckligt för att göra en riktig analys. Jag har sett henne på tv, då har jag tyckt att hon är en ok spelare – men inte mer än så.

Det är första gången någonsin Fanny Andersson ingår i landslagstruppen. Bland de 24 spelarna finns det ytterligare två som ännu inte spelat någon A-landskamp, det handlar om Emelie Lundberg och Tove Almqvist.

Uttagningen av Almqvist gillar jag. Hon är en spelare som kan göra skillnad i matcher, alltså perfekt att ha som inhoppare. Att Lundberg är tillbaka är inte oväntat eftersom Zecira Musovic har darrat lite under våren. Jag hade förstås hellre sett Jennifer Falk, men vet inte hur illa det är med hennes hjärnskakning. Eftersom redan Hedvig Lindahl är satt ur spel hade det kanske inte varit så smart att ta ut ytterligare en målvakt som riskerade att inte kunna spela.

Utöver Musovic har för övrigt även Katrin Schmidt fått lämna från Kanadatruppen.

I övrigt noteras att Sundhage inte har någon stor förkärlek till dagsform. Glödheta duon Malin Diaz och Marija Banusic har inte fått förbundskaptenens förtroende. Det tycker jag utan tvekan att de borde ha fått.

Däremot finns den i Eskilstuna bänkade Hanna Glas fortsatt med. Jag har skrivit det förr, och gör det igen, jag tycker att Elin Rubensson borde vara det självskrivna alternativet till Jessica Samuelsson på högerbacken.

Det som förvånar mig lite är att det nu finns en hel hög rätt jämna och till spelstilen liknande centrala mittfältare i truppen. Jag tänker på Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Petra Andersson, Josefin Johansson och Hanna Folkesson. Jag tycker nog att Sundhage borde ha nöjt sig med två eller tre av nämnda fem för att göra plats för Banusic och Diaz.

Tillagt i efterhand: Ser nu i GP att Elin Rubensson trots allt verkar vara uttagen som ytterback och inte mittfältare. Det är alltså nio backar i truppen.

Det om landslaget.

I damallsvenskan händer det grejer. Vi har nu Eskilstuna United i topp, vilket är väldigt kul av flera skäl. Bland annat för att United har störst publikstöd i serien och för att det alltid är roligt när det inträffar positiva skrällar.

I nuläget känns det faktiskt som att Eskilstuna kan hänga med i toppen ett bra tag. I varje fall våren ut. Man har ju nämligen hittat bra balans i laget.

Eskilstuna är för övrigt även väldigt bra på att fira segrar. Så här firade de helgens seger i Göteborg:

När jag ändå är inne på firande är det lätt att glida över på matchen Linköping–Rosengård. Där gav Malmölaget snabbt alla tvivlare svar på tal. Jag hade inte tid att kolla speciellt koncentrerat på matchen.

Men den känslan jag fick var att Linköping aldrig var riktigt nära, utan att Rosengård var bättre på det mesta i lördags.

När Ella Masar McLeod publicerade ett klipp från Rosengårds firande passade hon på att kommentera artikeln i Dagens Nyheter om missnöjet med tränare Jack Majgaard Jensen.

I övrigt i damallsvenskan fortsätter Tabitha Chawinga att bära Kvarnsveden. Man har ju hört att toppklubbar i Frankrike och Tyskland ligger på hårt för att få köpa loss den damallsvenska skytteligaledaren. Det är lätt att förstå varför när man ser Chawinga springa rakt igenom de damallsvenska försvaren.

Kollar man in tabellen är känslan att trion Eskilstuna, Linköping och Rosengård kommer att glida ifrån, och lägga beslag på de tre topplaceringarna. Sedan är Piteå ganska klar fyra och Göteborg lika klar femma.

Just nu ligger Vittsjö på sjätte plats, och där tror jag nu att de även kommer att sluta. De har ett bra försvarsspel, flera blixtsnabba kontringsspelare plus några bra passningsfötter som kan sätta upp kontringarna. Jag tror att Vittsjö slipper undan nedflyttningsstrid i höst.

Fast säker kan man ju inte vara. Alla lag från femman Göteborg känns ju faktiskt just nu indragna i den jämna bottenstriden.

Av lagen på undre halvan visade LB07 kvalitet när man vann mot Djurgården trots en ganska lång skadelista. Starkt.

Innan jag lämnar Sverige konstateras att Växjö DFF fortsätter att imponera stort i elitettan. Anna Anvegård gjorde alla tre målen när AIK bortabesegrades med 3–1. Vinner Växjö även Smålandsderbyt mot Kalmar på lördag gör nog klubbledningen bäst i att börja dra upp planerna för damallsvenskan nu direkt.

Bredvid Växjö gör även Assi en fantastisk vår. Sex raka segrar och 18–3 i målskillnad är otroligt imponerande av en nykomling. I de kommande sex omgångarna sätts Assi på prov på riktigt. Där väntar i tur och ordning Umeå, Mallbacken, Kungsbacka, AIK, Kalmar och Växjö. Det skall bli väldigt spännande att se hur Assi tar sig genom den tuffa perioden.

Så en liten kort utlandsgenomgång. I Frankrike vann alltså Lyon cupfinalen efter straffläggning. Se alla straffarna här:

Jag vet inte om det var någon större tröst, men PSG och Cristiane gjorde i alla fall matchens klart läckraste mål:

Apropå Frankrike har Lyon nu presenterat sin nya manager. Det blir Reynald Pedros som tar över i sommar.

Så till Tyskland, där Bayern München tog andraplatsen och därmed får spela i Champions League till hösten.

I övrigt noteras i sluttabellen att Potsdam och Freiburg var årets stora skrällar. Trean Potsdam ledde ju vintertabellen, men tappade på våren. Fyran Freiburg har helt klart närmat sig storlagen. Man har en ung och intressant trupp och kan kanske till och med utmana om titeln framöver.

Besvikelsen var väl klassiska Frankfurt, som slutade femma. De hade 17 poäng upp till segrande Wolfsburg och hela tio poäng till Freiburg på fjärdeplatsen.

I skytteligan vann dock Frankfurt. Mandy Islacker var med sina 19 mål överlägset bäst. Tvåa med 14 mål, kom Bayerns Vivianne Miedema, som för övrigt aviserat att hon skall ha ny klubb i höst. Som trea och fyra slutade Freiburgduon Hasret Kayikci (12) och Lina Magull (11).

I Spanien blev gick Atletico Madrid igenom ligan utan förlust. Eftersom Barcelona föll mot Levante i sista omgången vann Madrid guldet med tre poängs marginal. De firades av en härligt stor hemmapublik i helgen. Jag får faktiskt ståpäls av den underbara inramning som är kring matchen. Kolla själva:

Slutligen till Island, där Icelandair har tagit fram en läcker reklamfilm inför sommarens EM-slutspel. Den är väl värd att titta på.

Fransk final, 30+ och helgens damallsvenska matcher

Som väntat blir det en helfransk final i Champions League. Jag såg stora delar av Lyon–Manchester City, och även om Lyon aldrig var riktigt illa ute levde matchen trots allt hela vägen – vilken man ju inte hade förväntat.

Det är ju nämligen högst oväntat att Lyon nu har förlorat två raka hemmamatcher i WCL med 1–0. I går gjorde man det trots att man dominerade spelet och att Manchester City inte förmådde skapa mycket av egen kraft. Målet fick ju exempelvis Carli Lloyd till skänks av Sarah Bouhaddi:

Under matchen imponerades jag mest av Wendie Renard och Saki Kumagai. Deras skicklighet är grunden i Lyons spel. Renard är snabb, stark, passningssäker, bra i luftrummet – hon har i princip alla de egenskaper en mittback önskar. Kumagai är bolltrygg, passningsskicklig, placeringssäker och alltid spelbar – en klockren defensiv innermittfältare.

Saki Kumagai

Att man sedan har tre av världens allra bästa forwards gör ju inte saken sämre. I går var ingen av dem speciellt effektiv, men så lurades Lyon också på ett par kanonlägen av domaren.

Det är ju så tråkigt att det på höginternationell nivå ofta är domaren som är klart sämst på planen. Så var det även i den här matchen. Bland annat missade den schweiziska huvuddomaren en given straff när Karen Bardsley mejade ner Alex Morgan vid straffområdesgränsen. Domaren dömde också bort Lyon när Morgan fick öppet läge i Citys straffområde efter en nickduell. I andra riktningen fick målskytten Lloyd gult kort efter att ha stått för en klockren brytning.

Morgans straffsituation var ännu mer solklar än den här som PSG fick straff mot Barca för:

I finalen blir förstås Lyon storfavoriter. PSG är bra, men det känns som att det bara är nerver som kan sänka Lyon i Cardiff.

Innan jag går vidare till damallsvenskan tänkte jag rapportera om skilda världar för fjolårets två största stjärnor i serien.

Publiken i Wolfsburg gav stående ovationer när Pernilla Harder byttes ut efter 61 minuter och tre mål mot Mönchengladbach i dag. I USA däremot frågasattes Marta av egna lagkaptenen Ashlyn Harris. Hårt att ge sig på en lagkompis som knappt varit i laget i en vecka…

Så till damallsvenskan. Innan jag går in på matcherna tänkte jag bara berätta om en liten upptäckt jag gjort i dag.

Jag funderade lite över lite äldre och rutinerade svenska spelare, och började kolla hur många i damallsvenskan som fyllt 30 år. Av de svenska spelarna hittade jag bara sju stycken. Inte ens om man lägger man till de (Lina Nilsson, Hanna Pettersson och Sandra Adolfsson) som kommer fylla 30 under kalenderåret får man ihop en elva.

Jag kan ha missat någon, men här är de svenska 30+-spelare jag hittade i året damallsvenska:

* Carola Söberg,
* Annica Svensson,
* Marie Salander,
* Lisa Dahlkvist,
* Katrin Schmidt,
* Madeleine Tegström,
* Lotta Schelin .

Utomlands finns ytterligare fem svenska elitspelare som fyllt 30, i Hedvig Lindahl, Stephanie Öhrström, Linda Sembrant, Nilla Fischer och Caroline Seger. Men jag måste säga att jag ändå blev lite förvånad. Jag hade inte tänkt på att vi har sådan brist på rutinerade svenska spelare.

Så till matcherna i den tredje omgången. Det började med Örebro–Hammarby, en match jag bara har sett den första halvleken av. Där var Hammarbys inledande press imponerande vass. Den första kvarten var Bajen överlägset, och stressade sönder ett betydligt mer namnkunnigt motstånd. Man hade betydligt bättre passningskvalitet och hade så långt överlägset mycket större bolltrygghet.

Även om Hammarby gjorde det bra kan jag inte låta bli att vara besviken på Örebros start. Laget var passivt, och visade upp ett otroligt svagt passningsspel. Så dålig kvalitet får inte ett lag med massor av landslagsmeriterade eller -aspirerande spelare ha i sitt uppbyggnadsspel. Faktum är att hemmaspelarna inledningsvis såg ut som träben, eller som att de spelade i träskor.

Det kändes faktiskt som att Örebrospelarna varken hade kompetens eller någon strategi för hur de skulle spela sig förbi en hög press. Mitt i halvleken bedarrade dock Bajens press, samtidigt som Örebro började få ordning på sitt passningsspel. Hemmalaget jobbade sig in i matchen och lyfte spelet, dock utan att kunna spela till sig en enda riktig målchans före halvtidsvilan.

Eller, en bra chans hade man ju. Örebro blev ju faktiskt bestulet på ett mål av domaren Malin Johansson. För det är ju ett otroligt svagt domslag att ge Emma Holmgren frispark när målvakten släppte in en frispark från mittplan i 28:e minuten.

Målet berodde ju på bristfällig tajming från Holmgren, inte på någon ojusthet. Jag har haft höga förväntningar på Holmgren inför hennes debutsäsong i damallsvenskan, men i de tre första omgångarna har målvaktstalangen inte hållit den nivå jag hoppats på. Hon har blandat och givit alldeles för mycket. Vi får se om hon kan lyfta sig framöver.

I den andra halvlek jag bara sett höjdpunkter från reste sig till slut Örebro och Julia Spetsmark gjorde två snygga mål. Örebro känns som ett mittenlag.

Kul för Hammarby att ta första poängen, och dessutom lyfta över nedflyttningsstrecket. De passerade den andra nykomlingen, LB07 som vek ner sig rejält i vattenmassorna på Limhamns IP i omgångens andra match. Så där håglöst får inte Malmölaget uppträda om man skall spela vidare i damallsvenskan även 2018. De fina intentionerna från de två första omgångarna var som bortblåsta.

Kristianstad däremot visade klass i Skånederbyt. 3–0-segern måste ha smakat mumma för Elisabet Gunnarsdottir och hennes spelare. Faktum är att laget hade elva raka damallsvenska matcher med insläppta mål bakom sig, och man hade inte gjort fler än två i en damallsvensk match sedan mötet med AIK i sista omgången 2015 (seger med 5–0).

Nu höll man nollan och gjorde dessutom tre mål i samma halvlek. Det här kan visa sig bli en nyckelseger för KDFF. Inte minst om det visar sig att det lossnade för tvåmålsskytten Amanda Edgren. Jag har gillat hennes irrationella och kreativa spelstil ändå sedan jag såg henne göra korta inhopp för Göteborg. Edgren har potential att vara en damallsvensk stjärna – om hennes självförtroende bara når samma nivå som hennes talang.

Om det var monsunregn i Malmö i går var det snö i Piteå i dag. Där inledde hemmalaget genom att visa dåligt självförtroende i mötet med Kvarnsveden. Framför allt fick Madelen Janogy stora darren när chanserna dök upp. Även hon fick dock spräcka nollan till slut – något Piteå kan ha nytta av framöver.

Jag har gillat Julia Karlernäs sedan jag såg henne första gången. I dag visade hon mod och tajming när hon nickade in de två första målen. Medan övriga spelare duckade eller tittade bort gick Karlernäs distinkt mot bollen.

Utöver Karlernäs var matchens huvudpersoner June Pedersen – seriens bästa hörnläggare hade tre assist, samt duon Hilda Carlén och Tabitha Chawinga. Chawinga hade en handfull högkaratiga målchanser, men varje gång stod Carlén i vägen. Pitemålvakten är oftast bra på närspelet, i dag var hon briljant. Det var verkligen en match som passade Carlén, och hon visade hög klass.

Chawinga däremot får fila lite på avsluten. Kanske att hon kan gå i skola hos Marija Banusic. I dag hade jag hoppats för kolla in skytteligaledaren mer noggrant. Men hon var inte i speldugligt skick, och följde matchen från läktaren.

Då klev i stället Jessica Samuelsson fram som matchvinnare. Högerbacken vikarierade som högerforward, och när även Kristine Minde tvingdes kliva av i paus var det Samuelsson som stod för tyngden i LFC:s anfall. Faktum är att jag skrattade till lite när Samuelsson missade tajmingen vid något inlöp på inlägg i början av matchen. Jag tänkte, att ”ok då, hon är ju back egentligen”.

Men därefter omvärderade jag min bild av Samuelssons löpningar i straffområdet. Den rörelse hon hade vid 1–0-målet var nämligen bättre än vad man brukar får se från flera av våra landslagsforwards. Har ni tillgång till höjdpunkterna på damallsvenskan.tv, kolla gärna hur Samuelsson stannar till, backar (och får samtidigt med sig Hallbera Gisladottir någon meter bakåt) innan hon sätter fart in i den lucka som bildats. Högklassigt forwardsarbete!

Även om det satt hårt åt var ju LFC:s seger helt i sin ordning. Lina Hurtig var väldigt bra ute på vänsterkanten, men hamnade inte i avslutningslägen. Tove Almqvist var också bra, och hade tre kanonchanser. Avsluten var dock både för tama och för snälla. Skönt då för LFC att Samuelsson var på hugget. Två mål, ett ribbskott och ett friläge är ju mer än godkänt facit för en vikarie…

Slutligen några ord om elitettan. Där är Växjö och Assi enda fullpoängarna efter tre omgångar. Växjö vann tippade toppmötet med Umeå med 1–0 efter mål av Anna Anvegård på frispark. Jag har inte sett det, men det är officiellt bokfört som självmål eftersom bollen tydligen ändrade riktning på en Umeförsvarare.

Assi vann klart mot Sundsvall och känns som ett stabilt mttenlag, kanske med chans på övre halvan. Om Kalixgänget däremot hänger med i kampen om de allsvenska platserna någon längre period skulle det vara en skräll.

Känslan efter tre av 26 omgångar är att kampen om de två topplatserna kommer att stå mellan Växjö, Umeå, Kalmar och kanske även AIK.

Däremot verkar det som att jag övervärderade Mallbacken rätt rejält när jag såg dem göra en bra halvlek mot Göteborg FC i våras. Värmländskorna står på noll poäng och får nog svårt att blanda sig i den absoluta toppstriden.

Vid dagens förlust i Kalmar gjorde Amanda Fredriksson hattrick. Det går att se på den här länken. Apropå Kalmar har deras lagkapten Mathilda Johansson Prakt dragit av korsbandet, och därmed spelat klart för i år.

 

Växjö joggar hem elitettan

I morgon drar elitettan i gång. Det är en serie som passerar en bra bit under det mediala strålkastarskenet. Dessutom är det en vansinnigt dyr serie för klubbarna eftersom det är långa resor och det krävs en slagkraftig trupp samtidigt som intäkterna är mycket små.

Personligen har jag långt ifrån järnkoll på serien, men jag tänkte ändå ge mig på ett litet tips. Och en sak är solklar, fjolårets tabelltrea Växjö DFF går in i den här säsongen som jättefavoriter.

Efter en svag start förra året med bara sju poäng på de åtta första omgångarna fick Växjö upp farten rejält och noterade 15 segrar och tre kryss på de 18 sista omgångarna. Till slut var man bara två poäng från uppflyttning till allsvenskan.

Växjö har fortsatt att vara starkt den här försäsongen. Vad jag kan hitta har man bara en förlust, och det var 1–2 mot LB07. I övrigt har man bland annat kryssat mot både Kristianstad och Bröndby samt vunnit mot danska tabellfemman BSF.

Spelartruppen är stark, med spelare som Anna Anvegård, Ritah Kivumbi och Frida Boriero i spetsen känns det nästan som att Växjö kommer att jogga hem elitettan.

Frida Boriero

Tyvärr har Växjö inte haft lika stark klubbledning som trupp. I fjol gjorde man ett ekonomiskt jätteminus, trots att klubben fick drygt 700 000 kronor av kommunen. Att Växjö startade 2017 med ett negativt eget kapital på cirka 165 000 kronor känns som det allra största hotet den här säsongen.

Jag läste lite i Smålands-Posten om klubbekonomin och såg bland annat att klubben inför fjolårets säsong tydligen hade budgeterat TV-intäkter på 400 000 kronor. Det känns allt som att ledningen levt lite i det blå.

I premiären möter Växjö seriens givna jumbolag, Hovås Billdal. Klubben på gränsen mellan Göteborg och Kungsbacka har tappat hela sin startelva, och det skulle vara lite av en bragd om man höll sig kvar. Det positiva med att Hovås Billdal har en svag trupp är att talangen Paulina Nyström kommer att få en stor roll och mycket speltid. Det är en spelartyp jag gillar skarpt.

Paulina Nyström

Utöver Växjö och Hovås Billdal är det här en väldigt svårtippad serie. Jag tror ju att båda fjolårets allsvenska lag, Umeå IK och Mallbacken kommer att vara med och slåss om den andra allsvenska platsen. I den kampen tror jag även fjolårsfyran Uppsala (som då hette Sirius) kan vara med.

AIK och Kalmar släppte in alldeles för många mål i fjol för att ta topplatser. Kan de fortsätta producera framåt och samtidigt täta lite bättre bakåt kanske de lagen också kan utmana om andraplatsen. Men utgångsläget ser jag AIK, IFK Kalmar och även Kungsbacka som ganska stabila mittenlag.

Trion Holmalund, Sundsvall och Östersund tror jag kommer att hamna på den undre halvan. Där tror jag även att de tre nykomlingarna Assi, BK30 och Böljan slutar, men jag har ärligt talat rätt dålig koll på den trion.

Skall jag dra till med ett tips blir det att Mallbacken följer med Växjö till allsvenskan, medan Östersund och Böljan gör Hovås Billdal sällskap ner i ettan.

Slutligen några svenska spelare jag kommer att följa lite extra i serien. Paulina Nyström är redan nämnd. Växjös Anna Anvegård blev seriens skyttedrottning i fjol, och håller hon sig skadefri bör hon ha bra chans att försvara den titeln. Hon är för övrigt en forwardstyp som Peter Gerhardsson borde följa noga de kommande åren.

I Växjö är även Frida Boriero en hyperintressant spelare, med potential för större uppgifter än elitettan. Linnea Berger i Mallbacken är en annan spelare som det kommer att bli jätteintressant att följa. Precis som Nyström, Anvegård och Boriero har Berger en härlig speluppfattning. Sista namnet jag nämner är AIK:s intressanta forward Loreta Kullashi. Jag har sett henne rätt lite, men det jag sett är spännande. Jag hoppas få möjlighet att studera henne närmare under året.

Linnéa Berger

Det var min lilla aptitretare inför elitettan. I morgon skärtorsdagen drar serien igång med tre matcher. Den första startar redan 15.00 och är intressant, det är nämligen AIK och Umeå som drabbar samman.

För er som vill läsa mer om elitettan finns en djupare genomgång på bloggen Spelare 12.

F17-EM, damallsvensk drömelva, elitettan, PSG och Formiga

Jag lyckades inte få till ett enda inlägg under förra veckan. Det handlade om den vecka där de stora europeiska ligorna hade sina sista omgångar innan jul. Under resten av året är det bara Australiens W-league som rullar.

Det var en vecka utan svenska nyhetsbomber a la Martin Sjögren till Norge. Här tänkte jag gå igenom lite aktuella händelser i punktform:

* F17-EM 2020 kommer att arrangeras i Sverige med Falkenberg som huvudort. Det skall även spelas matcher i Ängelholm, Halmstad och Varberg. Kul, inte minst för svenska talanger födda 2003.

* I veckan presenterades den damallsvenska drömelva som spelarna röstat fram. Det blev en elva som hade varit väldigt rolig att se i aktion: Jennifer FalkJessica Samuelsson, Magdalena Eriksson, Emma Berglund, Ali Riley Marta Vieira da Silva, Claudia Neto, Pernille HarderLieke MartensTabitha Chawinga, Stina Blackstenius.

Noterbart är ju att spelarna valde ut Falk som damallsvenskans bästa målvakt, trots att två av Pia Sundhage:s tre landslagsmålvakter spelar i vår högsta serie.

Pernille Harder

Pernille Harder

Spelarna röstade också för andra året i rad fram Harder som damallsvenskans allra bästa spelare.

* Djurgården har gjort klart med Yvonne Ekroth:s ersättare. Den som skall träna laget de kommande två säsongerna är före detta herrlagsspelaren Joel Riddez. Här är en länk där han berättar om sig själv och om sin syn på fotboll.

* Det var en ganska lugn silly season-vecka i damallsvenskan. Däremot hände det en del kring de båda klubbar som flyttats ner i elitettan, och i båda fallen noterade jag saker som gjorde mig glad.

Umeå och Mallbacken är två klubbar som omges av ett engagemang, något som många andra damfotbollsklubbar saknar. För damfotbollens skull känns det därmed extra viktigt att klubbarna klarar av trappsteget ner på ett bra sätt. Tidigare i höst har nästan alla nyheter kring klubbarna handlat om spelarförluster. Nu fick vi vet hur klubbarna rustar för framtiden.

Umeå först, det är en klubb jag har varit rätt kritisk mot det senaste året. UIK har verkligen underpresterat på en mängd olika områden. Klubben har haft jätteproblem att hitta kontinuitet i ledningen, och laget har försökt spela en fotboll man inte haft förmåga att klara av. Och genomströmningen på ledande platser under året har verkligen inte varit förtroendeingivande.

Men i förra veckan fick man ändå känslan av att UIK verkar vara på rätt väg. Det låter nämligen som att man börjat i rätt ände med bygget av den framtida verksamheten. Man har organiserat upp styrelsen och byggt en ny ledartrojka kring A-laget. Dessutom har man börjat sätta ihop sin spelartrupp kring egna talanger.

Målet är att vara tillbaka i damallsvenskan inom tre år. UIK är en stark plantskola, och med rätt grundarbete bör man kunna uppnå sin målsättning. Spelarmässigt meddelade klubben i dag att talangen Selina Henriksson stannar ett år till – ett viktigt besked.

Både UIK och Mallbacken har tappat en mängd spelare som vill spela kvar på högsta nivån. Jag förstår verkligen de som vill spela vidare i damallsvenskan, men någonstans måste jag ändå säga att jag ännu mer beundrar spelare som sätter klubben i sitt hjärta framför den egna karriären.

Frida Broström

Frida Broström

Den typen av trotjänare har Mallbackens IF i Frida Broström och Therese Stolpe. Broström är inte ens från Värmland, hon har Lira Luleå som sin moderklubb. Men det är ingen tvekan utan att hon har Mallbackens IF i sitt hjärta. Nästa år gör 34-åringen sin 15:e säsong i den värmländska metropolen.

Hade man kunnat hänga upp en tröja i taket på Strandvallen borde Broströms ligga nära till hands. Fast Stolpes skulle inte heller kännas fel. Eller varför inte assisterande tränaren Helena Frykestam:s? Mallbacken omges av ett engagemang som gör att man kan hoppas på att klubben från samhället som inte ens finns på kartan kommer att komma tillbaka igen.

Linnéa Berger

Linnéa Berger

Budgeten är minskad och tolv spelare borta, men det verkar ändå som att Mallbacken skall kunna få ihop en riktigt intressant trupp till nästa år. För de senaste dagarna har det trillat in spelare efter spelare. Flera kommer från QBIK, bland annat Linnéa Berger, som jag tyckte såg väldigt spännande ut när jag såg henne i aktion i somras.

Mallbacken har även säkrat upp en bra målvakt i Emelie Almesjö, senast i Östersund. Värmlandslaget kommer garanterat inte bli någon slagpåse i elitettan 2017. Kanske till och med att man kan vara med och slåss om en omedelbar återkomst.

Frida Boriero

Frida Boriero

Ett lag som också lär vara med och kämpa om de damallsvenska platserna är Växjö DFF som gör en intressant satsning. I dag presenterade man Frida Boriero från Hovås Billdal som nyförvärv, en spelare som jag gillar skarpt. Hon hade absolut platsat i många damallsvenska lag, och som jag ser det hade hon även tillfört passningskvalitet till det svenska lag som var i Papua Nya Guinea för F20-VM tidigare i höst.

Det är för övrigt fler än jag som tror att Boriero kommer att göra sig ett namn framöver:

Innan jag lämnar elitettan är det förstås läge att göra lite reklam för den utmärkta bevakning av alla lagbyggen i serien som görs av bloggen Spelare 12.

* Dags att lämna den inhemska damfotbollen för en liten koll utanför Sveriges gränser.

* Först till Norge där de senaste årens suveräner LSK står inför en stor utmaning i vinter. På norska serieföreningens silly seasonsida noteras att mästarlaget tappar ett stort antal spelare. I dag blev det klart att nederländska landslagsspelare Sherida Spitse vänder hem till Twente. Även årets tvåa Avaldsnes tappar många spelare.

Kanske är det dags för tronskifte i norsk damfotboll?

* Så till den franska ligan D1 Feminine där det återstår en match (Montpellier–Albi på onsdag) innan ligan tar julledigt fram till den 11 januari.

Ligan tar jullov med PSG i topp. Parislaget vann ju lördagens seriefinal med 1–0 mot Lyon. PSG har därmed radat upp tio raka ligamatcher utan att släppa in mål – imponerande.

Personligen ser jag dock fortfarande Lyon som både Frankrikes, Europas och även världens bästa klubblag. Alla lag förlorar ibland, och inför lördagens förlust hade Lyon inget nederlag i ligan sedan januari 2014, alltså på nästan tre år. Och på bortaplan hade Lyon inte förlorat i ligan sedan Juvisy vann med 2–0 den 14 mars 2010 – alltså för 6,5 år sedan.

PSG:s seger i lördags var varken speciellt rättvis eller logisk. Lyon hade mest boll och klart flest målchanser. Jag tittade flyktigt på matchen när jag jobbade, och jag såg inte en målchans för PSG förrän Marie-Laure Delie:s segermål – och det kom ju knappt heller på någon riktig målchans.

Faktum är att jag inte kan bestämma mig för om jag tycker att det är en målvaktstavla eller ett fantastiskt avslut – eller kanske en kombination.

Resultatet innebär med stor sannolikthet att spänningen i ligan kommer att leva ända till sista omgången – eller i alla fall till näst sista omgången i maj då Lyon och PSG möts i returmöte.

En match återstår alltså i ligan i år. Inför den har vi svenskt i toppen av skytteligan:

1) Eugenie Le Sommer (Lyon) 11 mål.
2) Ada Stolsmo Hegerberg (Lyon), Marie-Laure Delie (PSG) och Sofia Jakobsson (Montpellier) 9 mål.

* I Tyskland är det vinteruppehåll. Frauen-Bundesliga återstartar inte förrän den 19 februari.

Under uppehållet är det oväntat nog Turbine Potsdam som är i topp. Den före detta storklubben har imponerat stort i höst och står på 30 poäng efter elva spelade omgångar.

Bayern München är tvåa med 25 poäng medan både trean Freiburg och fyran Wolfsburg står på 23. Wolfsburg har dock en match mindre spelad. Deras bortamöte med Jena i helgen blev nämligen uppskjutet.

Skytteligan ser ut så här:

1) Mandy Islacker (Frankfurt) 10 mål
2) Tabea Kemme (Potsdam) 7 mål
3) Hasret Kayikci (Freiburg) och Svenja Huth (Potsdam) 6 mål.

Nilla Fischer har gjort två mål, det senaste i onsdags när hon gav Wolfsburg ledningen med 1–0 i den svåra bortamatchen mot Essen.

* Slutligen till Brasilien där värdlandet vann den fyrnationsturnering som även innehöll Costa Rica samt Sveriges båda motståndare i nästa års EM-slutspel, Italien och Ryssland.

Brasilien vann gårdagens final med 5–3 mot Italien:

Men själva matchen och turneringssegern kändes som en bisak i går. Det var ju sista landskampen någonsin för Formiga.

38 år gammal tackade legendaren för sig efter fantastiska sex VM-slutspel och sex OS-turneringar. Det allra mest fantastiska med Formiga är att hon inte sett ut att åldras. Personligen tycker jag att hon var Brasiliens klart bästa spelare i VM 2015, och i årets OS-turnering tyckte jag bara att det var Marta och Cristiane som var bättre.

Så hatten av för en av damfotbollens största någonsin.