Feberfria tyskor spelar inte riktig fotboll

Visst tog sig även Tyskland vidare till kvartsfinal i kväll. Men det mest imponerande med tyskornas insats mot Nigeria var att de vann med 1–0 helt utan att imponera.
Målskytten Simone Laudehr var riktigt bra, Nadine Angerer i målet skötte sig också. Men i övrigt måste det finnas mycket mer att plocka ut ur det tyska laget.

I dagens pappers-BT hade jag en stor artikel om att VM är en stor succé hittills, och att Tyskland drabbats av Frauen-Fussball-Fieber.
För att få ta ytterligare del av damfotbollsfebern såg jag kvällens Tysklandsmatch på storbildsskärm i centrala Augsburg.
Fast ärligt talat så blev det ingen hög febertopp.
Tvärtom var det nästan lika avslaget på torget som i matchen.
Men det var ju fullsatt på arenan i Frankfurt, och jag antar att tittarsiffrorna på tv kan bli rätt goda. Så även om febern var låg i kväll så kan det hetta till igen.

Men alla tyskar kommer inte att drabbas av febern. Den taxichaufför som körde mig från spelarhotellet i Köln i går tänkte inte titta en minut på VM. Han sa:

”Men jag är intresserad av riktig fotboll. Mitt favoritlag är Fenerbahce.”

Riktig fotboll var det ja. Undrar hur sådan ser ut?
Han kan väl knappast ha menat det som luxemburgska Fola Esch spelade mot Elfsborg?

Storbildsskärm i Augsburg

Nu är London långt borta

Oj, vad jobbigt det här blev nu.
Ett riktigt starkt Frankrike körde fullständigt över besvikelsen Kanada. Fransyskorna är klara för kvartsfinal.
Om någon timme är även tyskorna där.

Det innebär med stor sannolikhet att Sverige måste ta sig hela vägen till final för att få spela OS nästa år.
För som jag ser det är både Tyskland och Frankrike bättre än alla tänkbara kvartsfinalmotståndare från grupp B (England, Mexiko, Japan och Nya Zeeland). Och därmed bör både tyskor och fransyskor ta sig vidare till semifinal.

Och eftersom de i så fall hamnar i varsin semifinal måste Sverige och Norge nu till semifinal – och där slå ut antingen Tyskland eller Frankrike för att ta sig till London-OS.
I morse levde hoppet om att det skulle räcka med svensk kvartsfinal för att få spela OS. Nu är förutsättningarna grymt mycket tuffare…

4–0 till Elfsborg i kvalet mot Europa League var betydligt trevligare nyheter. Men det var ju egentligen bara som väntat.

Mer om OS-kvalet finns för övrigt i inlägget ”I dag håller vi på Kanada och Nigeria”.

Danskarna bryr sig inte

På min lilla promenad till rostbratwurstkorvståndet – visst var det ett kul ord – noterade jag att stämningen håller på att byggas upp inför Tysklands match i kväll.
De vita tröjorna med svart-gul-röda inslag syntes på flera uteserveringar. Det skall bli spännande att se hur det ser ut här i centrum om ett par timmar.

Men medan VM är hett här i Tyskland kan jag inte låta bli att ta upp hur iskallt det är i Danmark.
I söndags – på vägen ner till Tyskland – köpte jag tre danska tidningar. Trots att det var samma dag som mästerskapet här inleddes stod det inte en rad om VM i någon av de tre stora tidningarna; Politiken, Ekstrabladet och BT.
De sportevenemang som danskarna lyfte fram i söndags var i första hand Wimbledon och Tour de France.

För övrigt gjorde just Frankrike 1–0 mot Kanada. Det var inget bra resultat i Sveriges OS-jakt.
Att Elfsborg just gjort 2–0 på Fola Esch var däremot både bra och högst väntat.

En äkta thürisk rostbratwurst

Jag hade lämnat mina texter till morgondagens tidning, när jag kom på att jag inte hade ätit något mer än frukt sedan frukost.
Tog därför en liten promenad in i centrala stan för att kolla utbudet på snabbmat.
McDonalds gick bort. Subway också. Jag sökte ju något lokalt.

Det fick bli ett litet bratwurst-korvstånd. På menyn fanns bland annat äkta thürisk rostbratwurst – och vem kan säga nej till en sådan.
Någon kamera hade jag tyvärr inte med mig. Men den var så god att det kanske blir någon mer under de kommande två dagarna.
Dessutom var den mättande – det var mycket mer mat än i en svensk korv med bröd…

Tillägg i efterhand:
Rostbratwurst är ju så viktigt att jag var tvungen att ägna den läckra maträtten fler inlägg.

…Och givetvis även knäppa en bild:

Thürisk rostbratwurst

Nigeria petade alla homosexuella

En stor snackis i Tyskland under början av VM har varit att Nigeria har petat alla sina homosexuella spelare.
Gladys Nnenena Akpa, Amarachi Grace Okoronkwo, Saidat Adegoke och den före detta Falköpingsspelaren Cynthia Uwak var alla med i landslaget i höstas. Men nu står de utanför.
Orsaken skall vara att de fyra är lesbiska – och att det inte går för sig i det starkt religiösa Nigeria.
I delar av landet gäller ju numera sharialagar. I andra delar av landet är man väldigt konservativt kristna.

Nigerias kvinnliga förbundskapten Eucharia Uche har sagt så här till den nigeriska tidningen Sun News:

”Ja, homosexualitet var ett stort problem i vårt lag. Många spelare gick så långt att de hyrde hotellrum under våra träningsläger för att ha sina orgier. Men nu har vi spelare som följer guds bud. De vet att fotboll kan leda dem till rätt typ av umgänge. I motsats till lesbiskhet som förstör dem.”

Visst är det här tragiskt?
Det finns anledning att återkomma i frågan. Någon gång under mästerskapet hoppas jag också göra så…
Nigeria spelar för övrigt i kväll mot Tyskland. Avspark 20.45.

Hingst tog tunnelbanan

Bilds Hingstartikel

När det tyska laget anlände till Frankfurt i måndags stod fler än tio tv-team utanför deras hotell och väntade på dem.
Laget har på kort tid fått enorm publicitet i sitt hemland. Jag skrev ett reportage på temat i dagens pappers-BT.

Men klart är att spelarna långt ifrån har hunnit bli några stjärnor eller divor.
Den 173-faldiga landslagsspelaren Ariane Hingst bor normalt i Frankfurt. När hon i tisdags skulle ta en sväng hemåt fanns ingen officiell Fifa-bil att tillgå utanför hotellet.
Och ringa efter taxi verkade hon inte ens fundera på.

Hingst rullade helt enkelt ut sin landslagsbag med smutstvätt på gatan, och drog den till närmaste U-Bahnstation (tunnelbanan). Där löste hon biljett, och åkte hem och bytte tvätt.
Tidningen Bild har bilderna – se klippet här under. I texten konstateras att chansen att någon av spelarna i det tyska herrlandslaget ens hade funderat på att ta U-Bahn hem under ett stort mästerskap är minimal.

Nej, Michael Ballack eller Miroslav Klose hade nog ringt efter taxi…

Samma startelva mot Nordkorea

Här tränade Sverige i Augsburg

Jag har just varit på Paul-Renz-Sportanlage där Sverige körde dagens träningspass. Det var en så kallad stängd träning, vilket innebar att vi i pressen bara fick se de sista 15 minuterna.
Efteråt var alla spelare tillgängliga för oss i media i 30 minuter. Först höll Nordkoreaspionen Tore Lennartsson, förbundskapten Thomas Dennerby och anfallsesset Lotta Schelin varsin liten presskonferens för alla journalister.
Sedan fick vi hugga vilka spelare vi ville. Jag pratade med Charlotte Rohlin och Therese Sjögran. Vad det handlade om får ni veta senare.

Sedan Colombiamatchen har det spekulerats i media att Sverige kanske ändrar till Elfsborgsmodellen 4-2-3-1 mot koreanerna.
Vid gårdagens pressträff sa lagkapten Caroline Seger till TT om att ha fem mittfältare:

”Jag gillar det spelsättet lite mer.”

Sedan har flera krönikörer, bland annat Aftonbladets Simon Bank varit inne på att 4-2-3-1 skulle passa Sverige bäst.
Men när frågan kom upp på presskonferensen sa förbundskapten Dennerby så här:

”Om vi inte skulle få grepp om det – då kan det vara aktuellt att göra den förändringen.”

Snabb följdfråga från någon av reportrarna: Du börjar alltså 4-4-2?

”Det sa jag inte.”

Men det var tydligt att han menade det. Han avslöjade också att startelvan redan är klart till drygt 90 procent:

”Det blir inga sensationer. Men jag har fortfarande lite tankar kring en position.”

Lotta Schelin hade lock för öronen, och man fick prata tydligt för att hon skulle höra frågorna. Hon uppfattade dock den om hon kunde tänka sig att spela på kanten i ett 4-2-3-1:

”Om frågan är hypotetisk så är svaret ja. Jag spelar där jag blir satt att spela av tränaren.”

Kan man få se lite fotboll i kväll?

Jag noterar när jag surfar runt på svenska hemsidor att tv-sändningen bröts mitt i spänningen i slutet av matchen Norge-Ekvatorialguinea.
Synd om er som gick miste om matchen.

Själv har jag hittills gått miste om alla matcher utom Sveriges.
I söndags, när grupp A drogs i gång befann jag mig på Autobahn i diverse bilköer kring Hamburg och Bremen. Från de matcherna har jag inte ens hunnit se målen.
I måndags eftermiddag hade först Colombia träning och presskonferens, och sedan Sverige. Visst stod båda matcherna i grupp B och rullade på tv-skärmarna i presscentrat i Leverkusen. Men mer än några blickar då och då hann det inte bli.
I tisdags såg jag ju Sverige–Colombia. Men match två var inte att tänka på att se – då skulle jag ju fylla både tidning och blogg…

Och i går satt jag åter på autobahn under de båda matcherna. Den här gången på väg till Augsburg.
Men i kväll hoppas jag äntligen kunna se en eller kanske till och med båda matcherna. Sverige har tidig träning följd av presskonferens. Jag skall strax åka dit. Och Nordkorea lär väl knappast släppa in BT på sin träning i eftermiddag…

I dag håller vi på Kanada och Nigeria

I kväll hoppas Sverige på förluster för Tyskland och Frankrike.
Parallellt med VM avgörs nämligen Europas OS-kval.
England har en plats som arrangör. Utöver den har Europa ytterligare två platser att spela om.
De tas av de två bäst placerade europeiska lagen i VM. Skulle flera lag åka ut i samma runda spelas separat utslagningsmatch mellan dem i höst.

Alltså är det i Sveriges intresse att det går dåligt för Tyskland, Frankrike och Norge i VM. Att tyskorna skulle åka ut tidigt känns inte troligt.
Därmed måste Sverige gå längre än Frankrike och Norge.

I grupp A skulle Tyskland och Kanada kunna ta sig vidare på Frankrikes bekostnad. Men då krävs det kanadensisk seger klockan 18.00. Håll tummarna för storstjärnan Christine Sinclair och hennes lagkamrater.

Och i grupp D är det inte omöjligt att Brasilien och Australien snuvar Norge på platserna i kvartsfinalerna.
Men visst känns det ändå som att Sverige måste gå till minst kvartsfinal för att få spela i England nästa år?

Totalt är tolv lag med i OS. Så här är läget i övriga världsdelar:
Sydamerika, Asien, Afrika och Nordamerika har två platser vardera. Och Oceanien har en.
* Sydamerikas två platser har redan Brasilien och Colombia lagt beslag på – det gjorde de samtidigt som de kvalade in till VM.
I övriga världsdelar är det separat OS-kval.
* Om Asiens platser spelas det slutkval 1–11 september. Till det kvalet är Australien, Kina, Nordkorea, Sydkorea, Thailand och Japan kvalificerade.
* Och i Afrika är kvalet framme i finalskedet. Där gör Nigeria och Kamerun upp om en plats, och Etiopien och Sydafrika om den andra.
* Hur Oceaniens kval skall genomföras är inte klart.
* Det nordamerikanska kvalet spelas däremot i januari. Där delas åtta lag in i två grupper. Därefter blir det semifinaler och final. Segrarna i semifinalerna går till OS.

Mer oro än glädje

Sent omsider har jag surfat runt och kollat vad de största svenska tidningarna skrev om Colombiamatchen.

Jag skrattade häromveckan när jag läste BT:s krönika dagen efter att Sverige hade vunnit EM-guldet 1984. Då skrev vår legendariske krönikör Bewe (Bruno Westerling) att i nästa EM som börjar nästa år, då kommer svenskorna att få det svårt.
Han gladdes inte över att Sverige var bäst i Europa – utan såg i stället framtida problem.

Likadan känsla får man av de flesta krönikörer efter Colombiamatchen. Man oroar sig mer för framtiden än glädjer sig över tre poäng.
BT:s egen Jan Hansson är ett undantag. Läs hela hans krönika på den här länken.

Nu skall jag inte säga att jag bara såg positiva saker i premiären. Absolut inte. Men jag håller med Caroline Seger om att 1–0 räcker – det är poängen som räknas.
Och vem minns att succéherrarna från USA-VM 1994 inledde högst tveksamt, och lite turligt fick med sig en poäng från premiären mot Kamerun. Eller att succé-damerna från 2003 föll i premiären mot USA och sedan hade riktigt bonnröta vid 1–0-segern mot Nordkorea i andra matchen?
Låt oss hoppas att årets VM-lag också växlar upp allt eftersom turneringen går vidare.

Här är några utdrag ur olika tidningar:
Jan Hansson, BT:

”Det kunde stått 3–0 efter en kvart. Till slut blev det en knapp 1–0-seger mot Colombia – och jag är helnöjd med det. ”

Simon Bank, Aftonbladet:

”Solen stekte hål, luften stod stilla, det var svettigt härifrån till evigheten och Thomas Dennerby kunde efteråt stå i kostym och slips och le.
Jag hoppas att han förstår att temperaturen stiger nu.
Det här var en start. Det var inte tillräckligt.”

Tomas Pettersson, Expressen:

”Matchen hann knappt blåsas av innan det började morra i min mejlkorg. Om hur jävla dåligt det varit. Om hur kassa spelarna är. Om hur fan någon kunde säga i tv att man var nöjd med matchen.
Ja, ja. Kan man få be om lite perspektiv tack?”

Anders Lundqvist, Dagens Nyheter:

”Sverige besegrade Colombia med 1–0 i VM-premiären. Laget levde upp till förväntningarna resultatmässigt. Men spelmässigt har förbundskapten Thomas Dennerby en del punkter att fundera över.”

Gert-Ove Gärder, Svenska Dagbladet:

”VM-premiären slutade lyckligt för svensk del.
Spelmässigt fanns mer att önska men 1–0 mot Colombia ger arbetsro inför fortsättningen.”

Från demonstration till Magdalena Neuner

Det svenska laget, och vi journalister, har alltså numera flyttat oss till Augsburg.
Det är en stad som ligger cirka sex mil från München i Bayern.
Stan är mest känd i religionssammanhang, då protestantismen delvis härstammar härifrån. Den 25 juni 1530 hölls den riksdag på vilken augsburgska bekännelsen fastställdes.
Men Augsburg är också känt för att ha fostrat idrottsstjärnor som skidskytten Magdalena Neuner och fotbollsstjärnan Karl-Heinz Riedle.

På senare år har fotbollen fått en allt större plats i stan. FC Augsburg blev ju tvåa i andra Bundesliga i våras, och skall till hösten för första gången någonsin spela i högsta tyska ligan.
Huvuddelen av alla oss svenska journalister bor mitt i stan, på ett hotell som heter Augusta.
Mitt rum var hysteriskt varmt i natt, så det har varit svårt att sova. Och när jag hade varit uppe en timme och vädrat drog regnet igång. Det regnade så rejält att jag inte kunde ha något fönster öppet.

92 millimeter föll det under det senaste dygnet i München – och då skall man veta att det brukar regna cirka 120 millimeter under hela juni månad här.
Temperaturen på rummet var helt klart bättre i Köln. Där bodde jag på hotell Barcelo vid Rudolfplatz – ett fint hotell med svala rum och utmärkt frukost. Men inte anpassat för mitt jobb, för man hade inte internet på rummen.
Det har vi här.

Hotellet i Köln ligger för övrigt bara några hundra meter från den plats där Camp Sweden hade sin samling inför VM-matchen Sverige–England 2006.
Där var jag och drygt tusen andra svenskar inför matchen. Utöver att det skrålade svensk fotbollsmusik över hela campen minns jag att det var lite tävlingar – bland annat en spektakulär älgstafett.

I år var det inga älgstafetter utanför hotell Barcelo. Däremot pågick en udda demonstration ett stenkast därifrån. På Rudolfplatz tältade ett gäng aktivister som en protest mot orättvisan i det moderna samhället.
Plakaten visade budskap som: ”Riktigt demokrati nu.”
Känslan var att de inte nådde fram med sitt budskap till speciellt många.

Nittorp bakom veckans bild

Förra veckans sportbild i Tyskland togs av en nittorpare.
Nej, jag menar inte Mattias Remstam, Jimmy Lund eller någon annan av spelarna i Nittorps hockeylag.

Men Bildbyråns fotograf Carl Sandin är från Nittorp, och han tog härom veckan en lagbild på det svenska VM-laget där alla spänner sina muskler.

Veckans bild i Sport Bild

Det är en bild som verkligen utstrålar glädje. Bildtexten i Sport Bild sa ”Starka som Pippi Långstrump”.
Den hamnade via bildbyråer i Tyskland, där Sportmagasinet ”Sport Bild” i helgen valde ut den till veckans bild.

Damfotboll är ju en av de få sporter man kan fota på hyfsad nivå i Nittorp, så jag antar att Sandin har tränat upp sina färdigheter på Åsavallen?

Bloggare, fotad av Carl Sandin

Sandin har för övrigt även tagit den bild som har legat som vinjettbild till min VM-blogg under mästerskapets inledning. Sannolikheten att den någon gång blir veckans bild är inte stor – inte med ett så hopplöst motiv.

På plats i Augsburg

Har just ätit och installerat mig på hotellet i Augsburg.
Jag hade skrivit ett par inlägg för bloggen i morse, men internet funkade dåligt på hotellet i Köln. Tanken var att lägga in inläggen i samband med den svenska presskonferensen på spelarhotellet i förmiddags.
Det gick så där. Men bättre sent…

Presskonferensen var förresten verkligen ingen upphetsande historia.
Förbundskapten Thomas Dennerby var inte ens där. Han hade sett fel på sin flygbiljett, och hade fått stressa till flygplatsen för att hinna i tid till Norge–Ekvatorialguinea i eftermiddag.
Sex–sju spelare var däremot på plats. Jag pratade med tre av dem, Sara Larsson, Caroline Seger och Annica Svensson. Jag sparar ganska mycket material till senare, så till i morgon blir det ingen text som välter kiosker.

Resten av dagen har fylls av bilresan söderut mot Augsburg. 52 mil var det egentligen – men jag körde fel och tvingades köra ett par extra.

Annars har det varit rejält mycket svalare i dag. Det var faktiskt bara 17 grader någon mil utanför Köln. Och det var faktiskt ganska skönt, för oj vad svettigt det var på BayArena i går.
Vi reportrar svettades kopiöst från vår plats i skuggan. Jag drack 1,5 liter under matchen, och kunde ha druckit mer.

Men värre var det för fotograferna, som stod i solen. Aftonbladets fotograf drack tre liter under matchen. Och Östgötacorrens drack drygt två.
Värmen var så tryckande att det var först sent på kvällen, när jag var tillbaka på hotellet som trycket släppte i huvudet. Även om spelarna säger att de klarade värmen bra är jag övertygad om att Sverige mår bäst av att slippa liknande hetta framöver.

Landström hade bättre tajming än jag

Min tajming var inte klockren i andra halvlek i går.
Jessica Landström hade nyss, grovt missat sin andra högkaratiga målchans. Och förbundskapten Thomas Dennerby hade precis gjort sitt första byte (Sofia Jakobsson kom in för Linda Forsberg). Då sa jag högt på pressläktaren:

”Det är väl läge att han byter ut Landström också, nu när han ändå håller på…”

Precis när jag skulle avsluta meningen såg jag hur Lotta Schelin var på väg att runda sin back på högerkanten – och att Landström kom perfekt i mitten. Det var bara att prata vidare:

”…men då gör väl hon mål nu bara för det.”

Så blev det.
Och segern kan bli hysteriskt viktig. Och kanske kan målet lyfta Landström ett par klasser. För utöver målet gjorde hon inte mycket rätt i går. Personligen ser jag hellre att Dennerby spelar någon annan bredvid Schelin. Varför inte Therese Sjögran, eller någon av framtidsnamnen Jakobsson eller Antonia Göransson?

Inga riktiga män i Ekvatorialguinea

I dag gick Ekvatorialguinea in i sin första VM-turnering någonsin.
Laget föll mot Norge med 1–0 här i Augsburg.
Tanken var att den här texten skulle ha publicerats innan avspark, men problem med internetuppkopplingen gör att den har dröjt. Men lite kul är allt historien om landslaget från det oljeproducerande afrikanska landet med det långa namnet.
Deras VM-start hade föregåtts av mängder av rykten – bland annat anklagade ett par motståndare dem för att ha använt tre män i kvalet.
Förbundskapten Marcelo Frigero säger så här till den tyska tidningen Sport Bild:

”Det är löjligt. Skulle vi ha använt män skulle alla ha märkt det.”

Två av de utpekade männen är inte med i Tyskland – det handlar om systrarna Salimata och Biliguisa Simpore.
Lagets stjärna Genoveva Anonma kommenterar det så här i Sport Bild:

”Den ena är sjuk, den andra platsar inte.”

Anonma är 22 år – och den tredje spelaren som är utpekad som man. På bilderna i tidningen ser hon dock i högsta grad ut att vara en kvinna.
Och hon har under våren spelat för Jena i den tyska ligan, men är nu värvad av Champions Leaguefinalisterna Turbine Potsdam. Och ingen motståndare i Tyskland har hävdat att Anonma skulle vara en man.
Andretränaren i Jena, Michael Zahn är tydlig i Sport Bild:

”Den anklagelsen är helt tagen ur luften. Det kan man helt utesluta.”

Sannolikt har Ekvatorialguinea stött på diverse dåliga förlorare på vägen till Tysklands-VM.
Faktum är däremot att Ekvatorialguineas lag består av spelare med ganska varierande bakgrund. I truppen finns sju Brasilienfödda spelare, fem från Kamerun, fyra från Nigeria, en från Burkina Faso och en med spanskt pass.
18 av 21 spelare härstammar alltså inte från den pyttelilla diktaturen, som ligger inklämd mellan Kamerun och Gabon. Förbundskapten Frigero:

”Men alla har åtminstone bott tre år i Ekvatorialguinea.”