Månadsarkiv: juni 2020

Större damallsvensk bevakning än tidigare

Publicerad den av
9

Med bara ett par timmar till avspark kan det vara läge att notera att vi nått nya höjder när det gäller uppsnacket inför damallsvenskan.

Jag har aldrig varit med om att det skrivits så mycket och gjorts så många tv- och radioinslag. Gissar att det är en faktor att många andra sporter mer eller mindre ligger nere, vilket ger redaktionerna mer utrymme.

Men tror ändå att grunden till ökningen är dels Aftonbladets tv-satsning som även lett till fler artiklar, dels Fotbollskanalens ökade intresse för damfotboll. Det är två medier som många andra tittar mot och tar efter.

Jag har exempelvis aldrig tidigare sett så många damfotbollsartiklar i TT-flödet. Vår största nyhetsbyrå har verkligen pumpat ut införgrejer under veckan. Jag har inte hunnit läsa allt, men här är några texter som rekommenderas:

* Här är en krönika av Kristoffer Bergström i Aftonbladet som innehåller ett par fina historier om Caroline Seger och Thomas Mårtensson.

* På Fotbollskanalen har Hanna Marklund kommenterat alla lagen. Man har också en informativ och läsvärd enkät med alla tränare.

* TT berättar om Piteås nya målvakt Guro Pettersen som haft tolv hjärnskakningar i karriären.

* Aftonbladet har även gjort en hel del intressanta tv-inslag inför serien. Bland annat gillar jag den här intervjun med Jonas Eidevall, där han ställs mot ett påstående att Göteborg har en bredare trupp än Rosengård.

Det var några av många exempel.

I förra inlägget tippade jag serien. Flera av er har kommit in mer era tips. Jag välkomnar fler, det är roligt att se hur man ser på serien i olika delar av landet. Så gå till förra inlägget och skriv in ditt tips i kommentarsfältet. Det är kul att jämföra efteråt.

Slutligen har några önskat fler svar om fördelningen av coronapengar. Jag har sett några artiklar som ger vissa svar. Aftonbladet kollade AIK:s och Växjös ansökningar. Artikeln ger dock inga svar på varför förbundet med EFD:s godkännande fördelade så snett.

Personligen tycker jag inte att AIK:s dröm om svenskt publikrekord borde ha gett så bra utdelning. Laget har aldrig tidigare lyckats locka någon större publik till sina matcher. Jag hade nog tyckt att de fått visa minst en gång att deras dröm var realistiskt. För det finns många andra klubbar som också drömmer om att spela inför storpublik.

Apropå EFD så har de gått ut på sin hemsida med synpunkter på fördelningen av RF-pengarna. De nämner dock inte med ett enda ord hur de kunde godkänna det valda upplägget av de pengar som damfotbollen fått. Det tycker jag att EFD bör förklara offentiligt.

I den här informativa artikeln på Fotbollskanalen säger förbundsbas Karl-Erik Nilsson att EFD anser att det använda upplägget blev ”mest schysst”. EFD:s generalsekreterare Tomas Hoszek förekommer i artikeln. Han skyller på ont om tid och resursbrist, och skickar sedan vidare ärendet till styrelsen. Det förstår jag att han gör, för personligen tycker jag att Sefs modell för herrfotbollen är mer än tusen gånger schystare än damfotbollens…

Det stora tipset av damallsvenskan 2020

Publicerad den av
17

Efter åtta månader och en dag är äntligen tidernas längsta silly season till ända. Det har äntligen blivit dags för damallsvensk avspark. Och därmed är det även hög tid för årets stora damallsvenska tips.

Innan jag började skriva det här inlägget spanade jag på mitt tips i fjol, och noterade formuleringen:

”Det är verkligen inte lätt att tippa serien i år.”

Jag byggde det på att jag i fjol kände att det fanns fem–sex lag som hade rimliga chanser att ta hem guldet. Och ytterligare några som kunde sluta på medaljplats.

I år ser jag egentligen bara två riktiga guldkandidater. Ändå känns det mer svårtippat än något tidigare år. Dels har den avbrutna cupen gjort att man har färre tävlingsmatcher att bygga tipset på. Dels innebär det stora coronauppehållet att ingen har koll på var lagen står – inte ens de själva.

Inte minst har Norrlandslagen gått under radarn genom att de mest träningsspelat mot pojklag, och andra lag från norr. Men det är många lag som jag tycker är svåranalyserade. På något sätt känns således det här tipset mindre initierat än tidigare. Vi får se om det innebär att utfallet också blir sämre.

Som ni vet är ett tips ett slags gissning. Och i samband med att jag tippar damallsvenskan brukar jag rätta fjolårets tips. Det gör jag delvis för att ni skall få en uppfattning om hur trovärdig mina gissningar är.

Alla som provat vet att det är jättesvårt att tippa alla lag på exakt rätt placering i en serie. Det enda man kan vara säker på när man tippar en serie är således att man inte kommer att få alla rätt. Därför brukar jag ge godkänt om man är max två steg ifrån lagens slutplacering.

2018 var mitt tips ovanligt bra. Då hade jag tre lag på exakt rätt plats och jag fick godkänt på hela tio lag av tolv – nytt personbästa i damallsvenskan. 2019 var utfallet sämre, men ändå helt okej. Ett lag tippades exakt rätt, och ytterligare åtta fanns inom två placeringar. Alltså godkänt på nio lag – det är jag nöjd om jag även kan uppnå i år.

Totalt sett blev utfallet av fjolårets tips så här:

Rätt placering: Ett lag – Kif Örebro.
En placering fel: Sex lag – Rosengård, Göteborg, Linköping, Växjö, Kungsbacka och LB07.
Två placeringar fel: Två lag – Piteå och Vittsjö.
Tre placeringar fel: Ett lag – Djurgården.
Fyra placeringar fel: Ett lag – Kristianstad.
Fem placeringar fel: Ett lag – Eskilstuna.

Jag brukar prata om skiktningar i tabellen när jag tippar. I år ser jag i grunden tre skiktningar. I toppen tycker jag alltså bara att det finns två lag som är realistiska mästare. Därefter kommer hela fem lag med realistisk chans att slå sig in topp tre – vilket i år innebär att man får spela i Champions Leauge. Och i botten finns fem lag som får kämpa för kontraktet.

Dock känns det inte som lika stor skillnad mellan lag fem och tolv i år som det varit de senaste två åren. Känslan är tvärtom att alla tolv lag är bra nog för att slåss på allvar om poängen i alla matcher.

Trupperna, och alla nyförvärv och förluster, hittar ni här. Därmed är det dags. Här är mitt damallsvenska tips coronasäsongen 2020:

1. FC Rosengård

Placering i fjol: Etta med 49 poäng och målskillnaden 51–16.
Bästa nyförvärv: Mimmi Larsson
Tyngsta förlust: Ebba Wieder

När jag tippar brukar jag i första hand gå på vad jag sett av lagen. Näst viktigast är magkänslan. När jag såg Rosengård senast blev laget utspelat av Göteborg.

Utifrån vad jag sett är det alltså vansinnigt att tippa att Rosengård skall försvara sitt guld. Men magkänslan får råda, och den säger att Malmöklubben var klart starkast i fjol, och att man borde vara ännu bättre i år.

Rosengård låg ju nämligen väl framme med kontraktsskrivandet redan när silly season drog i gång för åtta månader sedan. Och sedan förlängde dessutom de spelare man ville ha kvar. Till det har man lagt ett par fina nyförvärv.

Offensivt ser Rosengård väldigt starkt ut. Om man räknar Jelena Cankovic som forward har man fem landslagsforwards. Och man har även bra variation på offensiva spelartyper.

Det rimliga är alltså att Rosengård blir bättre än i fjol – och då blir det ett nytt toppår.

Det som oroar är backuppsättningen. De backar man har är väldigt bra, men de är inte så många. Rosengård är alltså väldigt skadekänsligt på backsidan.

Med tanke på årets vråltuffa spelschema är dock alla lag skadekänsliga. Det känns inte som att någon av våra klubbar är fullt rustade för en komprimerad damallsvenska med 22 omgångar utan uppehåll.

De klubbar som är bäst på att hålla sina spelare friska och hela kommer också att göra bäst resultat. Mitt tips är alltså att FC Rosengård är de som gör allra bäst resultat.

2. Kopparbergs Göteborg FC

Placering i fjol: Tvåa med 45 poäng och målskillnaden 45–19.
Bästa nyförvärv: Stina Blackstenius
Tyngsta förlust: Taylor Leach. (Egentligen är mammalediga Elin Rubensson och knäskadade Beata Kollmats tyngsta avbräcken, men de är ju inga förluster.)

Göteborg har varit tvåa två år i rad. Och två imponerande segrar i genrepen mot Rosengård och Vittsjö de senaste veckan talar för att det skulle kunna bli tredje gången gillt. Ändå tippar jag bara Göteborg som tvåa i år.

I fjol, när jag hade laget som guldfavorit, tappade man chansen till första SM-guldet genom att man hade tre svackor under säsongen, bland annat tog man bara en poäng på tre omgångar i månadsskiftet augusti/september. Rosengård var jämnare, och vann på det.

Göteborgs högstanivå höll guldklass redan i fjol. Det är lägstanivån som måste höjas.

Truppmässigt hade Göteborg precis som Rosengård ett väldigt bra utgångsläge när silly season startade. Man behöll i princip hela startelvan, och har dessutom breddat truppen med spelare som Stina Blackstenius och Emma Kullberg.

Under april och maj fick man dock bakslag genom att först viktiga mittbacken Beata Kollmats drog av korsbandet, och en månad senare meddelade lika viktiga Elin Rubensson att hon tar mammaledigt resten av 2020. De båda var kanske Göteborgs två bästa spelare i fjol.

Trots det vann man alltså klart mot Rosengård och Vittsjö veckan innan seriestart. Det finns alltså mycket som talar för Göteborg.

Det som talar emot är alltså jämnheten. Sedan är det en faktor att Göteborg aldrig har vunnit ett SM-guld. Även om man tagit ett par cuptitlar är frågan om göteborgskorna har den vinnarkultur som krävs.

Lagom till seriestart har även nye tränaren Mats Gren skapat frågetecken genom att visa intresse för utlandsjobb. Vi får se om det stör lagets uppladdning. Annars känns det som att Gren och Jörgen Ericson verkar ha gjort ett bra jobb med laget.

Göteborg kommer att sluta topp tre, och därmed få spela Champions League för tredje året i rad. Jag tippar laget som tvåa, men blir inte förvånad om de lyfter Kronprinsessan Victorias pokal framåt vintern.

3. Linköpings FC

Placering i fjol: Femma på 36 poäng och målskillnaden 37–20.
Bästa nyförvärv: Petra Johansson
Tyngsta förlust: Mimmi Larsson

Av alla vilda gissningar är det här årets vildaste. I fjol var LFC ett stjärnspäckat lag där spelarna inte kunde hålla sams.

Senast under fredagen kunde man läsa i DN om att Emma Holmgren vantrivdes eftersom det var så dålig stämning i laget. Alla spelare hälsade inte ens på varandra i omklädningsrummet. Hon säger bland annat:

”Det fanns orsaker till varför jag bröt mitt kontrakt. Jag vill att alla i laget ska älska att spela fotboll tillsammans. Att varje dag på träningen sträva efter samma mål att utveckla och ta nästa steg. Den delen pratade jag med tränarna om, men tyvärr valde de att se förbi det under säsongen och i stället ta itu med det efter säsongen.”

I tidningen ger Olof Unogård henne rätt. Han säger:

”Tyvärr har hon mycket rätt i sin analys. Det var en grupp som inte drog helt jämnt och vi uppträdde inte som ett lag alla gånger.”

Mitt tips är att Unogård sent omsider har agerat och sett till att alla problemspelare har lämnat. Sannolikt tappade han även någon eller några som han ville ha kvar.

Men oftast är god stämning viktigare är enstaka stjärnor. Att LFC har ett mindre namnkunnigt lag i år behöver alltså inte vara någon nackdel.

Dessutom har man fått in en stark ledare i Petra Johansson, vilket garanterat var något som behövdes. Hon kommer att göra nytta både på och vid sidan av planen. En frisk Nilla Fischer är ju också att se som ett nyförvärv.

Ronja Aronsson är en spelare jag gillar skarpt. Och det blir spännande att se lagets tre nya nigerianska landslagsspelare. Spännande är även Sophie Sundqvist, som gjorde bra ifrån sig i LB07 i fjol. Om Lina Hurtig:s skada inte är för långvarig borde Hurtig kunna förse snabba Sundqvist med en hel del fina bollar.

Under försäsongen har LFC noterat bra resultat, bland annat en seger och ett kryss mot Eskilstuna. Det är en liten chansning, men magkänslan säger att det är Linköping som är årets positiva överraskning i damallsvenskan.

4. Vittsjö GIK

Placering i fjol: Trea på 41 poäng och målskillnaden 33–13.
Bästa nyförvärv: Ebba Wieder
Tyngsta förlust: CJ Bott

Fram till härom veckan hade jag försvarsstarka Vittsjö på tredjeplatsen. Jag kände mig rätt övertygad om att Thomas Mårtensson äntligen skulle få ta sin by ut i Champions League.

Men sedan kom den tråkiga korsbandsskadan på Tove Almqvist, och plötsligt är jag inte riktigt lika positiv till Vittsjö längre. Innan Almqvists skada kände jag att truppen totalt sett var starkare än den som kom trea i fjol.

CJ Bott är ett tungt avbräck, men kanske att en av Mia Leth Jans eller Emma Pennsäter kan få ett lyft. Och Ebba Wieder är ett högklassigt nyförvärv, som kändes som ett bra komplement till Almqvist och Michelle de Jongh.

Vittsjö var den stora skrällen förra året. Jag tror att de förmår att ta en plats på den övre halvan även i år. Men tyvärr tror jag alltså att Mårtensson får vänta på byrepresentation i Champions League ytterligare något år.

5. Eskilstuna United DFF

Placering i fjol: Fyra på 38 poäng och målskillnaden 34–19.
Bästa nyförvärv: Anna Oskarsson
Tyngsta förlust: Lisa Dahlkvist

Eskilstuna gjorde en väldigt stark höst i fjol, och kändes glödhett i början av silly season. Men sedan tappade man de båda rutinerade karaktärsspelarna Petra Johansson och Lisa Dahlkvist. Jag tror att de kommer att lämna rätt stora hål efter sig, och att man kommer att sakna dem.

Noterar att GP har med Linn Vickius på sin lista över damallsvenskans 30 bästa spelare. Hennes lyft har jag missat. Men viktigt för United om mittfältaren numera är såpass bra.

United känns ändå lite svagare än i fjol, framför allt defensivt. Och man släpper in fler mål krävs det också fler framåt. Således kommer mycket att hänga på hur Loreta Kullashi, Felicia Rogic och de andra Eskilstunaanfallarna sköter sig.

Min känsla är att United faller ett pinnhål längre ner i tabellen. Men det är som sagt väldigt svårtippat i år. Och hittar laget höstformen – då blir det Champions League 2021.

6. Kristianstads DFF

Placering i fjol: Sjua på 33 poäng och målskillnaden 38–30.
Bästa nyförvärv: Elise Kellond-Knight
Tyngsta förlust: Rita Chikwelu

Kristianstad är väldigt svårtippat. Truppen känns lite bättre än i fjol, trots att nyckelspelarna Sif Atladottir (mammaledig) och Rita Chikwelu inte är med.

Man har några spännande nyförvärv, och så har man väldigt många spännande spelare som fyller på underifrån. Bland annat är jag nyfiken på om tysk-svenska supertalangen Mathilde Janzen kommer att få speltid i damallsvenskan i år. Med fem byten per match räknar jag nästan med att få se 15-åringen i spel.

Jag räknar också med att få se Therese Ivarsson nicka in en och annan hörna. Däremot är jag bekymrad för defensiven. Inte minst sedan Moa Olsson drog korsbandet. Vad har KDFF för backup på målvaktssidan om Brett Maron skulle skada sig?

Klarar man sig utan skador kan Kristianstad stå för årets lyft i damallsvenskan. Laget har definitivt potential att ta en Champions Leagueplats. Men laget är alltså sårbart, framför allt på målvaktssidan.

7. Piteå IF

Placering i fjol: Sexa på 34 poäng och målskillnaden 30–21.
Bästa nyförvärv: Guro Pettersen
Tyngsta förlust: Madelen Janogy

I fjol kryssade sig Piteå fram. Laget var fortsatt svårslaget, men man hade svårt med målskyttet. Skillnaden mot guldsäsongen 2018 var inte minst att man gjorde färre mål på fasta situationer.

Och där är känslan att man riskerar att tappa ytterligare i år. Eller har man hittat frisparks- och hörn-fötter som ersätter June Pedersen:s och Ronja Aronsson:s? I djupledsspelet har man även tappat Madelen Janogy.

Piteå har inte visat upp sig speciellt mycket mot ”sydländskt” motstånd under försäsongen. Laget är således väldigt svårbedömt. Men känslan är att det här blir ett mellanår för Stellan Carlsson:s lag. Ett år där man har god marginal till nedflyttningsstrecket, men inte förmår att slåss i toppen.

8. Djurgårdens IF

Placering i fjol: Tia på 14 poäng och målskillnaden 24–49.
Bästa nyförvärv: Linda Motlhalo
Tyngsta förlust: Mia Jalkerud

I fjol var laget bedrövligt dåligt utifrån vilka spelare man hade. Man tog bara 14 poäng och hade en gräslig målskillnad. Egentligen tycker inte jag att man förtjänade att hålla sig kvar.

Men det gjorde man. Inledningsvis under silly season såg det inte ut som att Djurgården ville vara kvar i högsta serien. Väldigt länge kändes truppen som ett budgetprojekt, ett lagbygge för elitettan.

Men sent omsider hände något, och nu tror jag att Pierre Fondin förfogar över en trupp som skall kunna hänga kvar. Inte minst är jag spänd på att se vad Linda Motlhalo kan göra. Det jag sett av henne har varit väldigt lovande. Den sena värvningen av Hannah Wilkinson visar att Djurgården har ambition.

Och jag tror att stockholmarna är det bästa av de fem lag som jag tippar kommer att slåss kring nedflyttningsstrecket. Men jag skulle faktiskt bli mer förvånad om man kommer på övre halvan än om man åker ur.

9. Kif Örebro

Placering i fjol: Åtta på 30 poäng och målskillnaden 28–30.
Bästa nyförvärv: Cali Farquharson
Tyngsta förlust: Emma Kullberg

Var länge det riktigt stora överraskningslaget i fjol. Hade häng på den absoluta toppstriden ända in på hösten. Men som nykomling orkade man inte riktigt hela vägen. Utan till slut blev man bara näst största överraskningen bakom Vittsjö.

Sedan fjolåret har man tappat flera bärande spelare. Bland annat Emma Kullberg som höll ihop backlinjen, Eveliina Summanen som drev mittfältet och Heather Williams som var anfallskreatören.

På nyförvärvssidan har man gjort som i fjol, värvat lite mindre namnkunniga, men ändå intressanta spelare. Känslan är ändå att Kif Örebro har en sämre trupp i år. Och det var frestande att sätta Örebro på nedflyttningsplats.

Men så har jag hört snacket om ett stort lyft för Heidi Kollanen. Och jag har hört att Sara Vidlund Lilja är redo för det stora genombrottet. Visar det sig även att amerikanska nyförvärvet Cali Farquharson är så bra som förhandssnacket vill göra gällande så bör Örebro ha tillräcklig anfallskraft för att klara kontraktet. Men toppstrid, som det var ifjol – det tror jag inte på i år.

10. Växjö DFF

Placering i fjol: Nia på 36 poäng och målskillnaden 25–40.
Bästa nyförvärv: Maria Möller Thomsen
Tyngsta förlust: Frida Boriero

Jämfört med förra våren är Växjös trupp flera klasser sämre i år. Antar att det är därför som många tippar småländskorna på nedflyttningsplats. Men jag tycker att truppen ändå är starkare än den som klarade kontraktet i höstas.

Och det skall bli kul att följa Ria Öling, som jag tyckte var otroligt bra i höstas. Hon är helt klart en av seriens allra mest underskattade spelare. Den snabba finländskan sprang i cirklar kring motståndarbackarna i fjol, ändå har jag inte sett henne på några topplistor över allsvenskans 25, 30 eller 50 bästa spelare.

Utöver Öling är Myran en plusfaktor för Växjö. På gräset på hemmaplanen Myresjöhus Arena är laget nämligen mycket svårslaget. Jag tror att hemmaspelet är det som fixar kontraktet för Växjö i år.

Fast laget kommer inte att spela några hemmamatcher på Myresjöhus Arena det här året. Stadion byter nämligen namn till Visma Arena i nästa vecka, och frågan är om smeknamnet Myran också kommer att bytas ut…

11. Umeå IK

Placering i fjol: Vann elitettan på 60 poäng och målskillnaden 55–16.
Bästa nyförvärv: Lisa Dahlkvist
Tyngsta förlust: Ebere Orji

Det är ju otroligt tråkigt att tippa nykomlingarna på nedflyttningsplats. Men även om jag hoppas och tror att både Umeå och Uppsala kommer att stå upp bra i årets damallsvenska är jag skeptisk till om man har tillräckligt bra trupper.

Något som talar för klassiska UIK är ju att med undantag av Kungsbacka i fjol har alla seriesegrarna i elitettan hävdat sig väldigt bra som damallsvenska nykomlingar.

I Umeås fall är jag dock tveksam till om nyförvärven räcker. Framför allt känns backlinjen väldigt orutinerad. Däremot är ju Lisa Dahlkvist ett superförvärv på mittfältet.

I fjol maskerade Kif Örebro sin styrka framgångsrikt under tidig försäsong. Men jag hann se deras kvalitet i en träningsmatch, vilket gjorde att jag lyfte upp dem på fast mark i tabellen. Kanske att Umeå har lurat mig och att de också är bättre än vad tidiga resultat visat. Men som jag ser det har UIK inte presterat något i år som talar för att de skall hänga kvar.

12. IK Uppsala Fotboll

Placering i fjol: Tvåa i elitettan på 55 poäng och målskillnaden 63–25.
Bästa nyförvärv: Emma Holmgren
Tyngsta förlust: –

Precis som med Umeå saknar jag tydliga signaler om att Uppsala har kvaliteten för att hålla sig kvar. Jag tror inte att man blir ett avsågat stryklag.

Emma Holmgren är bra nog att spika igen i vissa matcher, och Cassandra Korhonen är en måltjuv som gjorde 25 mål i fjol i elitettan. Hon borde kunna skjuta hem några poäng till sitt lag.

Uppsala kan således bli en otrevlig motståndare för många av de andra lagen. Men jag känner inte så här på förhand att det skall räcka till nytt kontrakt. De matcher man har spelat mot damallsvenskt motstånd under den extremlånga försäsongen har blivit två förluster (4–0 mot Piteå och 3–1 mot Eskilstuna) samt ett kryss mot Kif Örebro.

Det som talar för Uppsala är att tränare Jonas Valfridsson var uppe med IFK Kalmar och fick känna på hur det går för lag som inte är rätt förberedda. Han borde ha lärt sig en hel del där.

Om Uppsala skall hålla sig kvar måste man nog få en bra start. Speciellt som man börjar hemma mot Djurgården och borta mot Växjö – två lag som är tänkbara räddningsplankor. Uppsala behöver nog minst tre poäng på de båda matcherna.

Därmed har jag tagit mig igenom alla tolv lagen. Det är lite kortare kommentarer än vad jag brukar bjuda på. Huvudorsaken till det är förstås att jag inte känner att det är meningsfullt med några längre analyser av lagen. Fjolåret är väldigt långt borta, och försäsongen har varit väldigt matchfattig.

Om inte corona ställer till det mer har vi facit i mitten av november. Då vet vi om mina gissningar var bra eller dåliga. Innan jag sätter mig och bokar ett säsongsabonnemang på Aftonbladet Play hör det ju till traditionen att jag även skall tippa skytteligan.

Det är ett tips där jag historiskt sett oftast har varit väldigt snett ute. Fjolåret var inget undantag. Då tippade jag så här:

1) Anja Mittag
2) Pauline Hammarlund
3) Mimmi Larsson

Plus att även de här sju skulle finna med på topp tio: Madelen Janogy, Stina Blackstenius, Anna Anvegård, Svava Ros Gudmundsdottir, Mia Jalkerud, Sanne Troelsgaard och Rebecka Blomqvist.

Facit blev så här:
1) Anna Anvegård
2) Rebecka Blomqvist
3) Mia Jalkerud och Therese Ivarsson

Jag hade i alla fall med tre av de fyra toppnamnen på mitt topp tio. Och Hammarlund och Larsson slutade på delad femteplats.

I år ser mitt tips ut så här:

1) Rebecka Blomqvist
2) Mimmi Larsson
3) Pauline Hammarlund

Övriga spelare på tio i topp blir: Anna Anvegård, Loreta Kullashi, Stina Blackstenius, Frida Maanum, Michelle de Jongh, Sara Vidlund Lilja och Therese Ivarsson.

Självklart välkomnar jag även era tabelltips. Skriv dem i kommentarsfältet, så kan vi jämföra framåt november.

Spelet kan börja.

VM 2023 spelas i Oceanien

Publicerad den av
6

Efter en rekordlång process vet vi nu att VM 2023 kommer att arrangeras av Australien och Nya Zeeland.

Det var bara två kandidater kvar inför seneftermiddagens möte. Brasilien drog sig ut kampen för några veckor sedan och Japan i måndags.

Utöver Australien/Nya Zeeland var det Colombia som hoppades på arrangörskapet. De båda oceaniska nationerna vann med ett upplägg om tolv spelorter, sju i Australien och fem i Nya Zeeland. MeD öppningsmatch i Auckland och final i Sydney.

Colombias förlorande förslag innehöll tio olika arenor, samt både start och final i Bogota. Colombias ansökan hade fått klart lägre betyg av Fifas utvärderingskommitté. I rapporten skrevs att renoveringsbehoven av stadion i Cucuta i norra Colombia är stora, och att det är stor oro kring säkerheten. Landet har ju en stor kriminalitet.

Australien och Nya Zeeland är däremot två länder med låg kriminalitet. Däremot är det stora avstånd, och en väldigt lång och dyr resa för européer och amerikaner som vill följa turneringen.

Då vet vi äntligen var tävlingen skall arrangeras. Det blev min favoritkandidat, så jag är nöjd. Nöjd är även Sam Kerr.

Nästa stora och viktiga fråga kring mästerskapet är hur många lag de olika världsdelarna kommer att få. Det var ett ämne som jag haft uppe flera gånger tidigare. Bland annat diskuterade jag det i det här inlägget.

I fjolårets VM fanns det 24 platser. De fördelades så här:

8+1 platser till Uefa (Europa). Pluset är värdlandet.
5 platser till AFC (Asien)
3,5 platser till Concacaf (Nordamerika)
3 platser till CAF (Afrika)
2,5 platser till Conmebol (Sydamerika)
1 plats till OFC (Oceanien)

Till 2023 blir det 32 lag i turneringen. Mitt förslag, utifrån fotbollsmässiga grunder, är att det här en rimlig fördelning för 2023:

14 platser till Uefa (Europa)
4,5 platser till AFC (Asien)
4 platser till Concacaf (Nordamerika)
4 platser till CAF (Afrika)
3 platser till Conmebol (Sydamerika)
0,5 plats till OFC (Oceanien)
2 platser till värdländerna

Ser man till vilka nationer som ligger topp 32 i världen på rankingen från den 27 mars får man följande fördelning:

20,5 platser till Europa
5 platser till Asien
3 platser till Nordamerika
2,5 platser till Sydamerika
1 plats till Oceanien
0 platser till Afrika
Orsaken till att det är en halv plats är att Argentina och Portugal delar plats 32 på den aktuella världsrankingen.

Mitt förslag till fördelning bygger på hur många starka nationer det finns i respektive världsdel. Jämfört med rankingen är Europa förloraren, då vi får 6,5 platser färre än vi borde ha.

Men en viss fördelning till andra kontinenter känns rimligt. Dock får det inte bli för många, så att VM fylls av ointressanta matcher. Och det allra bästa upplägget är förstås med fler playoffmatcher mellan världsdelar. Alltså playoff-matcher som möjliggör att exempelvis Europa skulle kunna få fler platser.

 

Absurd fördelning av regeringens krisstöd

Publicerad den av
15

I går fick vi veta hur elitfotbollen fördelar sin andel av de krispengar som Riksidrottsförbundet (RF) fått av regeringen. Totalt har idrotten fått 500 miljoner kronor i krisstöd.

Av dem gick 76,4 miljoner kronor till elitfotboll. Och som vanligt blev damfotbollen lidande. RF gav nämligen mer än de borde till herrfotbollen. Att herrfotbollen får mest är ju naturligt. Men att herrarna fick så stor andel som de fick (95,35 procent) är ju tyvärr både tråkigt och upprörande.

Hur mycket borde då damfotbollen ha fått? Jag gick till de senaste ekonomiska analyserna av elitfotbollen för att hitta svar. De ekonomiska analyserna för 2019 är bara klara för herrallsvenskan. För att få jämförbara siffror angående omsättning för elitserierna är det här därför 2018 års siffror:

Allsvenskan, herr    1 869 800 000 kronor
Superettan, herr        394 500 000 kronor
Allsvenskan, dam      118 287 000 kronor
Elitettan, dam              48 328 000 kronor

Det är en totalsumma på 2,43 miljarder kronor. Av dem står damserierna för 166,6 miljoner, vilket är 6,85 procent.

Krisstödet fördelades så här:

Allsvenskan, herr      65 149 000 kronor
Superettan, herr         7 738 000 kronor
Allsvenskan, dam       2 108 000 kronor
Elitettan, dam             1 447 000 kronor

Totalt fick elitserierna 76,4 miljoner kronor. Av dem har damfotbollen fått 3,55 miljoner, vilket är 4,65 procent.

Framför allt är det damallsvenskan som har fått alldeles för lite utifrån omsättning. Damallsvenskan stod för närmare fem procent av elitfotbollens omsättning 2018. Men vår högsta damfotbollsserie fick bara 2,75 procent av krisstödet.

Det är riktigt svagt av RF, och definitivt något som Svenska Fotbollförbundet både borde ha påtalat – och försökt få justerat.

Det är ju både tråkigt och beklagligt att damfotbollen alltid skall bli lidande.

Men faktum är att det som är riktigt absurt i fördelningen av krisstöd är hur damfotbollen delat upp de pengar man fått.

Herrfotbollen har valt att dela sina pengar efter en genomtänkt modell framtagen av Sef – Svensk elitfotboll. Där får klubbarna först en grundsumma efter vilken division de spelar i. Sedan har resten av pengarna delats upp efter omsättning och publikintresse.

I damfotbollen har EFD valt minsta motståndets lag. Man delar ut pengar efter vad klubbarna sökt. De som ropat högst, och kommit med de mest orimliga ansökningarna har också fått mest.

Följden är att AIK i elitettan är den damfotbollsklubb som får mest. De får 507 560 kronor – mer än alla klubbar i damallsvenskan. Exempelvis får damallsvenska Växjö DFF 17 845 kronor.

Jag hoppas verkligen att jag missar något här. Ni som fattar varför AIK förtjänar 28,4 gånger mer pengar än Växjö i coronastöd måste förklara för mig. Det är alltså nästan 30 gånger mer.

Personligen ser jag inga som helst skäl till att AIK skall ha drabbats hårdare av coronapandemin än andra damelitklubbar. Men som sagt, jag kanske missar något här.

Klart är att jag i alla fall inte missar något vad gäller publikintresset. AIK drog i fjol totalt 4500 åskådare på 13 hemmamatcher. Med det var man på 14:e plats av de 26 elitklubbarna när det gäller den totala publiksiffran. En av de klubbar som hade mer publik i fjol är för övrigt Växjö DFF.

Noterbart här är att EFD är elitklubbarnas organisation. Kan verkligen Växjö ha varit med och accepterat den här fullständigt absurda uppdelningen? Kan det överhuvud taget ha varit någon som tänkt när man delade upp pengarna?

Det om ekonomi. När jag ändå är i gång kan jag passa på att göra ett litet nyhetssvep. I kväll är det dags att utse nästa VM-arrangör. I måndags kom nyheten att Japan drar sig ur kampen om arrangörsskapet.

Således är det bara två kandidater kvar. Dels samarbetet Australien/Nya Zeeland, dels Colombia. Samarbetet i Oceanien har varit storfavorit, men i går uppmanade Uefa-representanter de europeiska länderna att rösta på Colombia.

Försnacket nu är att det blir Afrika som avgör. Det finns många afrikanska länder, och således även många röster. Så det kanske blir spännande i kväll.

Klart är att damfotbollen i Colombia behöver en kick. Brist på pengar gör att landets liga riskerar att läggas ner efter bara tre säsonger.

I USA blir det ju en speciallösning på ligaspelet i år. Men redan innan avspark har den turnering som startas i Salt Lake City i helgen drabbats av ett tungt bakslag.

Sex spelare i, och fyra personer runt, laget Orlando Pride har testat positivt för covid-19. Följden är att laget inte kommer till spel i den månadslånga turneringen.

Dessutom har flera landslagsstjärnor, bland annat Christen Press och Tobin Heath, valt att stå över turneringen. Det är verkligen inget bra för amerikansk klubbfotboll.

I Europa flyttar Lyon åter fram positionerna. De tycks ju alltså få behålla Sarah Bouhaddi och Dzsenifer Marozsan. Nu är det även klart att de har knutit upp Montpelliers landslagsspelare Sakina Karchaoui. Vänsterbacken har uppgetts vara på väg till Chelsea, men hamnar nu alltså i den franska storklubben.

På temat övergångar har den tidigare Rosengårdsspelaren Lisa-Marie Utland valt att flytta hem till Norge igen. Hon har skrivit på för nya damfotbollsklubben Rosenborg. Spännande.

Jag avslutar i Sverige. I tisdags kom det tråkiga beskedet man befarade. Tove Almqvist är korsbandsskadad och missar hela den här säsongen. Man lider både med henne och med Vittsjö, som tappar en nyckelspelare.

Almqvist saknades naturligtvis i Vittsjös genrep mot Göteborg. Det vann göteborgarna med 3–0. Ytterligare ett styrkebesked från Göteborg, som dessutom fått två bra nyheter den här veckan.

Först förlängde nyckelspelaren Vilde Böe Risa sitt kontrakt att gälla hela året. Sedan skrev man tvåårskontrakt med amerikanska talangen Bri Folds. Folds blir spelklar när sommarfönstret öppnar.

Styrkebesked av Göteborg – och ett internationellt svep

Publicerad den av
6

Det har gått drygt två veckor sedan mitt senaste vanliga blogginlägg. Två otroligt intensiva jobbveckor. Veckor där jag inte haft många minuter till att följa utvecklingen i den internationella damfotbollen. Jag har varit både sportchef, krönikör och redaktör för en bilaga med lokalfotboll.

I torsdags lugnade det sig dock. Och jag hann se intressanta träningsmatchen Göteborg–Rosengård på GP-tv. Den första halvleken såg jag ganska okoncentrerat, den andra koncentrerat.

Som bekant har Rosengård hela tiden haft mitt guldtips. Men nu känner jag att det finns anledning att överväga en ändring. För det var överkörning.

Göteborg gjorde mål direkt, och sedan var egentligen frågan bara hur stort man skulle vinna. Det slutade 2–0, vilket snarast var i underkant. De svenska mästarinnorna från Malmö uppträdde överraskande blekt. Utöver två bra lägen för Anam Imo samt en straffsituation för Mimmi Larsson fanns det inte mycket positivt att ta med sig, rent anfallsmässigt. Jag gissar att Jonas Eidevall har haft sina funderingar under midsommarhelgen.

Mimmi Larsson

En anledning till Rosengårds svaga insats ligger förstås i avsaknaden av en viktig, central trio. Caroline Seger har problem med en vadskada, och har inte spelat någon av Rosengårds båda matcher efter coronauppehållet. Och både Hanna Bennison och Jelena Cankovic åkte på fotledsskador i 3–0-segern mot Växjö i söndags.

Gemensamt för både Göteborg och Rosengård är att lagen har tunna bänkar. Det är något lagen delvis har åtgärdat under veckan. Rosengård plockade hem tidigare guldhjälten Katrine Veje från Arsenal, en återvändare som skall bli spännande att följa i damallsvenskan.

Katrine Veje

Göteborg har breddat sin trupp genom att värva två eller tre mindre namnkunniga spelare. Klara är amerikanska backen Annika Schmidt och ungerska mittfältaren Anna Csiki. Dessutom skall amerikanska mittfältaren Brianne Folds ha fått ett kontraktsförslag, men där är inte övergången bekräftad ännu.

Alla de här tre spelarna är oskrivna kort. Csiki och Folds gjorde korta inhopp mot Rosengård, och såg båda intressanta ut. Folds har spelat U23-landskamper för USA, vilket förstås är lovande men inte garanterar succé i Europa.

Folds har för övrigt varit veckans riktigt heta potatis i svensk damfotboll. Det var nämligen Linköping som betalade för hennes flygresa och uppehälle i Sverige. Men mitt under provspelet i LFC stack hon till Göteborg – vilket har fått Olof Unogård att se rött. Till Aftonbladet berättar han att LFC konfronterade Folds med uppgifter om att hon smitit till Göteborg:

”Då kröp det fram att så var fallet. Då bestämde vi oss för att avbryta allt samarbete med båda två. Även om inget är klart med någon annan klubb så går det emot allt vi står för. Det var omöjligt att slutföra provspelet. Hon bor på ett hotell som vi ombesörjer och åker för att träna med en annan förening. Det är respektlöst och oprofessionellt,”

Senare har Folds bett om ursäkt, och hennes agent har tagit på sig skulden för det inträffade.

Trots det är det ju lätt att inse att klubbledningarna i Göteborg och Linköping inte är bästa vänner för tillfället. Först Stina Blackstenius övergång och nu Brianne Folds-affären.

Göteborg såg alltså väldigt starkt ut i torsdags, trots att Blackstenius satt på läktaren. En notering var att Evelyn Ijeh såg betydligt mycket bättre ut än tidigare. Jag har tyckt att hon sett rätt valpig ut när hon fått speltid, men nu tyckte jag att det såg ut som att 18-åringen (fyller 19 i augusti) har mognat. Bra för Göteborg som förstås behöver ha en riktigt bred trupp när man skall dubblera med Champions Leaguespel i höst.

Evelyn Ijeh

När det gäller Linköping har klubben rapporterat att en knäskada gör att Lina Hurtig missar upptakten av damallsvenskan. Det är förstås ytterligare ett tungt avbräck för lagets offensiv. Under vintern tappade man ju både Mimmi Larsson och Stina Blackstenius.

Man fyller nu luckorna med två nigerianska VM-spelare i Chinaza Uchendu och Uchenna Kanu. Det är två spännande nytillskott. LFC är väldigt svårtippat i år. Klart är att laget vann sitt genrep med 3–1 mot Kif Örebro. Från den matchen rapporterades att en tredje nigerianska, Ebere Orji, så väldigt pigg ut. Höjdpunkterna visar också två fina mål från Frida Maanum samt att Örebro skapade väldigt många bra chanser.

En av LFC:s båda senaste nyförvärv spelade senast i den portugisiska ligan. Därifrån har även Djurgården nyligen värvat. Stockholmsklubben har plockat in den tidigare Vittsjöforwarden Hannah Wilkinson från Sporting i Lissabon.

Apropå spelare som lämnar Portugal så gör även Julia Spetsmark det. Hon har istället skrivit på för franska FC Fleury 91.

Fleury tycks för övrigt göra en liten satsning. Den senaste tiden har man även presetenterat den australiska landslagsbacken Emma Checker och den norska landslagsmittfältaren Anja Sönstevold.

När jag ändå är inne på svenskar i utlandet noteras att den tidigare LFC-tränare Kim Björkegren har en ny klubb. Han tar över Cyperns storklubb Apollon Nicosia Ladies.

Tillbaka till inhemsk fotboll. En tråkig damallsvensk nyhet kom nyligen från Kristianstad. Där har nämligen målvakten Moa Olsson drabbats av en korsbandsskada, vilket innebär att hon inte spelar något i årets seriespel.

Moa Olsson

Just Kristianstad vann förra helgen med 2–1 mot Vittsjö. Då hämtades Tove Almqvist med ambulans efter att ha skadat ena knät. Hur illa skadad hon är har vi inte fått veta. Vi håller tummarna för att Almqvist snart kan spela igen.

Innan jag lämnar damallsvenskan noterar jag att Aftonbladet numera har offentliggjort hur deras upplägg för tv-sändningarna från vår högsta serie kommer att se ut. Ett månadsabonnemang kostar 179 kronor. Men väljer man ett abonnemang som täcker hela säsongen blir kostnaden istället 159 kronor per månad. Enstaka matcher kostar 129 kronor. Det är alltså betydligt billigare än att se elitettan på Expressen.

I veckan blev det för övrigt även klart att på SVT sänder 14 toppmatcher från damallsvenskan.

Så till elitettan. En sak hann jag ju faktiskt uppdatera på bollen under de två senaste veckorna. Och det var att jag skapade ett nytt Forum Elitettan för att ni som deltar i debatten där skall slippa att skrolla för långt. Om kommentarerna fortsätter att dugga så tätt som de gjort den senaste veckan kanske det kommer att behövas fler forum den här säsongen. Kul.

Mindre kul är nyheten att fjolårets Elitettanklubb Asarum med mycket kort varsel har dragit sig ur division I. Det här med att klubbar i eller just under elitfotbollen måste lägga ner när de åker ur en division är ett av damfotbollens stora problem. Ett problem som inte är helt lätt att lösa.

Rent fotbollsmässigt inleddes årets upplaga av elitettan med en riktig smällkaramell. AIK premiärslog storfavoriten Hammarby med hela 4–1. Från det länkade klippet med höjdpunkter ser det ut som att Hammarby hade flest chanser, men att AIK var hypereffektivt.

Klipp med höjdpunkter finns för övrigt från de flesta (alla?) matcherna här. Höjdpunkterna kan man åtnjuta gratis.

Apropå Hammarby har laget redan ställts mot de två lag som jag på förhand såg som de främsta utmanarna. I torsdags kväll såg jag Bajens hemmapremiär mot IFK Kalmar. Det var en match där Kalmar kändes fysiskt överlägset, och där Bajen mest spelade runt.

Jag imponerades av det passningsspel som Alice Carlsson stod för. Hon spelade gång på gång förbi Kalmars förstapress. Men där saknade Hammarby både kreativitet och tyngd. Man kom liksom ingenvart, det var nästan så att man undrade om man inte tränat på hur man skall komma till målchanser.

Efter 75 minuter tyckte jag att IFK Kalmar hade varit det bättre laget, det lag som hade mest tanke bakom sitt spel. Men Hammarby lyckades vinna med 2–1, och har sådan skicklighet i laget att man skall ha bra chans ta en damallsvensk plats. Men laget kändes klart tunnare än jag trott, och jag kan inte säga att jag är riktigt lika säker som jag var för en vecka sedan.

I en haltande tabell är det utmanarlagen Morön och Mallbacken som har sex poäng. Skellefteklubben Morön har tagit sina båda segrar på bortaplan. Man visade styrka genom att vända 3–1-underläge till seger mot Jitex i premiären. Och spelmässigt var det tydligen betydligt mycket större skillnad mot BP än bara de 2–1 som blev resultatet i torsdagens match. Morön känns intressant.

Den andra omgången av elitettan spelas färdigt under söndagen. Damallsvenskan börjar först på lördag. Innan dess skall vi få veta vart man skall åka om man vill se VM 2023 på plats.

Sedan Brasilien nyligen dragit tillbaka sin kandidatur återstår nu bara tre alternativ.

Av dem har Fifa givit Australien/Nya Zeeland högst betyg. Japan är dock inte långt efter, medan Colombia borde vara chanslöst.

Vi skulle ju ha haft U17-EM i Halland tidigare i år. Den turnering som skulle ha spelats 9–22 maj sköts förstås upp på grund av corona. Sverige har dock fått frågan om vi vill arrangera turneringen i oktober i stället. Då skulle det handla om direktutslagning för att få fram de tre lag som skall spela VM för F17/03-landslag i Indien.

Sedan förra inlägget har Wolfsburg säkrat det tyska ligaguldet. Så numera kan Hedvig Lindahl och Fridolina Rolfö titulera sig tyska mästarinnor. Grattis till det. Madelen Janogy spelade inget i ligan, men skall förstås också nämnas här.

Trots guldet kan man inte säga att återstarten av Frauen-Bundesliga varit en svensk succé. Fridolina Rolfö fick en kanonstart, men är nu skadad.

Av våra övriga fyra Tysklandsproffs är det bara Amanda Ilestedt som har fått speltid, och det i form av två inhopp. Hedvig Lindahl har sett alla Wolfsburgs matcher från bänken. Antonia Göransson har inte ingått i Leverkusens matchtrupp till de sex spelade matcherna, fyra i ligan och två i cupen. Och slutligen är ju Madelen Janogy hemma i Sverige och försöker komma i mental balans.

I tyska cupen är det för övrigt klart för final mellan Wolfsburg och Essen. Efter att Wolfsburg slagit ut ligatvåan Bayern München i åttondelsfinal har man haft en väldigt lätt väg fram. Man har ställts mot andradivisionslagen Gütersloh och Bielefeld i de senaste omgångarna. Men mot Essen kanske det kan bli tuffare.

Känslan är att Essen faktsikt har en liten, liten chans att skaka storfavoriten. Det trots att segrar mot ligamästarinnorna från staden vid Autostadt är inte vardagsmat för Essen. Den senaste segern mot Wolfsburg kom i september 2010. Dock blev det 0–0 mellan lagen i ligamötet i december 2018, så helt väck skall alltså inte Essen vara. Finalen spelas den 4 juli.

För Essens jättetalang Lena Oberdorf blir det en speciell final.

För övrigt kommer Champions League 2019/20 att spelas klart. Fast kvarts-, semi- och final kommer att spelas som utslagsturnering i San Sebastian och Bilbao i Baskien, Spanien.

Turneringen avgörs 21–30 augusti. Och spelas enligt följande:

21–22 augusti, kvartsfinaler:

Atlético Madrid–Barcelona
Lyon–Bayern München
Glasgow City–Wolfsburg
Arsenal–Paris Saint-Germain

25–26 augusti, semifinaler:

1: Arsenal/Paris – Lyon/Bayern
2: Glasgow/Wolfsburg – Atlético/Barcelona

Finalen går den 30 augusti. Vilka matcher som spelas i vilken stad är ännu inte offentliggjort.

Utöver den tyska ligan har även den danska dragit igång. Man har redan hunnit fyra omgångar, och i midsommardagens omgång fanns Linnea Svensson med i Bröndbys startelva. Det blev 4–0-seger mot Århus, och Bröndby har tagit full poäng efter coronauppehållet.

I Italien blir det ingen återstart. Där är ligan avbruten, och man delar inte ut något guld. Juventus med Linda Sembrant hade kanonläge när serien bröts. Det räckte alltså dock inte för att utses till guldmedaljörer.

Till Kanada där man kommer att byta förbundskapten. Danske Kenneth Heiner-Møller väljer nämligen att flytta hem till Danmark och ta ett förbundsjobb. Vem som leder Kanada i nästa års OS-turnering – om det blir någon – är ännu oklart.

Till Frankrike där vårens mest omtalade övergång inte tycks bli av. Det var ju sagt att Lyon skulle tappa både målvakten Sarah Bouhaddi och speluppläggaren Dzsenifer Marozsan till den amerikanska ligan – eller till den engelska. Nu tycks båda ha ändrat sig och de skall enligt uppgift istället skriva nya långtidskontrakt med Lyon.

Slutligen är Haiti ett land som är på frammarsch inom damfotbollen. Från önationen kommer dock väldigt tråkiga nyheter – förbundspresidenten Yves Jean-Bart skall ha tvingat till sig sex med spelare på landslagets träningsanläggning. Han är nu avstängd av Fifa i 90 dagar under utredningen. Visar uppgifterna sig vara rätt bör han även få tillbringa en tid bakom lås och bom.

xxx

Guld till Chelsea – men knappast till Göteborg

Publicerad den av
11

Jonna Andersson

I dag har Chelsea med Jonna Andersson och Magdalena Eriksson blivit engelska ligamästarinnor. Grattis. Londonlaget tilldelas titeln eftersom det hade högst poängsnitt av alla lag i WSL.

När serien bröts såg toppstriden ut så här:

Manchester City       16      +30   40
Chelsea                    15     +36    39
Arsenal                     15     +27    36
Manchester United   14     +12    23
Reading                    14      –3      21

Chelsea hade kvar att möta Everton (h), Tottenham (b), Brighton (h), Reading (b), Everton (b), Manchester United (b) och Liverpool (h). På de 15 omgångar man spelade blev det tolv segrar och tre kryss. De oavgjorda matcherna kom borta mot Manchester City, Liverpool och Brighton.

Jag tycker att det är ett både bra och rimligt beslut att utropa Chelsea till ligamästare. Det är naturligtvis varken lika roligt eller lika ärofyllt att bli tilldelad ett guld efter en avbruten säsong som det är att vinna det ”på riktigt”.

Men jag tycker alltså att det är rätt att ändå utse vinnare. Alla andra lösningar innebär ju att man devalverar värdet av de spelade matcherna. Och det kostar inget att utropa ett mästarlag. Jag tycker således att det är konstigt att vi exempelvis inte fick några mästarlag i år i svensk ishockey och handboll.

Däremot måste jag säga att jag är betydligt mer kluven till nedflyttningar i serier som ej är färdigspelade. Jag tycker att det känns fel att flytta ner lag som fortfarande hade chansen att hänga kvar när serien bröts.

I WSL har man beslutat att flytta ner jumboplacerade Liverpool. De hade åtta omgångar kvar och bara en poäng upp till fast mark. Där tycker jag nog att man borde ha tagit ett annat beslut. Jag föredrar den spanska modellen, där man valde att utöka ligan.

Som framgår av tweeten ovan innebär Liverpools nedflyttning att bara tre av ursprungslagen i WSL till hösten håller sviten om att ha spelat i alla upplagor av ligan. När elfte upplagan startas är bara Chelsea, Arsenal och Birmingham kvar av de åtta lag som var med 2011. Eller. Även Everton och Bristol City var med i premiärupplagan, men båda de lagen har varit ur högstaligan sedan dess.

Tillbaka till Chelsea. Där tycks Jonna Andersson få utökad konkurrens nästa säsong. Londonklubben ser nämligen ut att bli nästa klubbadress för Montpelliers vänsterback Sakina Karchaoui.

Även Arsenals mexikanska mittfältstalang Silvana Flores uppges vara på gång till Chelsea.

Dagens stora svenska damfotbollsnyhet är att Göteborgs trotjänare Catrine Johansson tvingas lägga av. Det är den hjärnskakning som höll henne borta från spel under hela förra säsongen som fortfarande påverkar henne så mycket att hon känner att det är färdigspelat. Till GP säger hon:

”Det blev ingen glädje att vara på planen, det blev mer rädsla.”

Det är förstås ett väldigt tråkigt slut på en karriär. Catrine Johansson har spelat i Göteborg sedan 2007 och var truppens stora kulturbärare.

För Göteborg innebär det att man nu bara har 14 utespelare i sin trupp. Det handlar om 4,5 backar, 5,5 mittfältare och fyra forwards. Den halva är Filippa Curmark som i grunden är mittfältare, men som spelade back i våras. I truppen har Göteborg tolv etablerade klasspelare och två talanger. Av de tolv klasspelarna har Vilde Bøe Risa ett kontrakt som löper ut den 30 juni.

För tillfället känns inte längre Göteborg som en rimlig utmanare om SM-guldet. Jag skulle säga att Göteborg behöver ha in ytterligare minst tre etablerade spelare för att återigen kännas som en guldkandidat.

Apropå Göteborg fick vi veta i början av mars att klubben inte skulle ha någon riktig hemmaplan i år. De tänkte flytta runt mellan Valhalla, Gamla Ullevi och (stora) Ullevi. Ordförande Peter Bronsman sa så här till GP:

”Vad gäller planer är vi nog den lyckligaste klubben i världen.”

Den lyckan blev tydligen kortvarig. För i det damallsvenska spelschema som lades ut på förbundets hemsida i dag ligger samtliga Göteborgs matcher på Valhalla.

Göteborgs premiär spelas mot Kristianstad. Det är ett lag som känns som en så kallad dark horse i årets damallsvenska. Även den nordskånska klubben har dock drabbats av bakslag i veckan.

Deras mångåriga tränare Elisabet Gunnarsdottir har däckats av bältros, och tvingas ta en paus från tränarjobbet. Det är oklart hur länge hon blir borta. Men bältros är en jobbig sjukdom som kan leda till stor smärta under flera månader. Vi får hoppas att Gunnarsdottir inte blir borta så länge, utan att hon snart är frisk och tillbaka både på och vid sidan av planen.

Angående det spikade spelschemat för damallsvenskan har ju snackisen där varit Piteås resor. Klubbledningen har rasat och lokaltidningen har undrat om SvFF:s högsta önskan är att få bort klubben tur allsvenskan. Och visst finns det anledning att ifrågasätta upplägget för Piteå IF i juli och augusti, ett upplägg som utsätter klubben för (citat från PT:s Per Sandberg):

”bland det mest brutala ett svenskt fotbollslag någonsin har genomlidit i resväg.”

När inte förbundet har kompetens att lägga vettiga spelscheman är det skönt att det finns välvilliga hotellägare i Eksjö…

Till Örebro, där Kif Örebro framöver kan få ökad konkurrens på hemmaplan. Herrallsvenska Örebro SK tar nämligen nästa år fullt ut över division I-klubben ÖSK Söders damlag. Det blir intressant att se hur Kif Örebro står sig i konkurrens med stora ÖSK.

När det gäller CSR-projekt står sig Kif Örebro alldeles utmärkt. Klubben har nämligen fått ett pris på cirka en halv miljon kronor i form av ”UEFA Foundation for Children Award”. Kul. Och säkert välkomna pengar i en tid där intäkterna har varit minimerade.

I dag har Expressen presenterat den tv-satsning som innefattar sändning av samtliga matcher i elitettan. Priset för SportExpressen Play blir 299 kronor i månaden. Vill man köpa en enstaka match kostar det 139 kronor.

Det kan jag tycka är ett ganska högt pris. Minns jag rätt kostade det 129 kronor i månaden att se alla matcher i damallsvenskan i fjol.

Apropå det väntar vi ju fortfarande på information om hur mycket Aftonbladets sändningar av damallsvenskan kommer att kosta.

Till USA, där Megan Rapinoe tycks hoppa över NWSL:s turnering i Utah. Hon tränar inte med sin klubb OL Reign för tillfället.

Slutligen till Tyskland, där ju damfotbollen drog igång igen förra helgen. Då fick vi se svensklaget Bayern München, med Amanda Ilestedt på bänken, i praktiken säkra andraplatsen i Frauen-Bundesliga. Man vann lördagens toppmöte med Hoffenheim med 3–0.

Jag såg delar av den första halvleken, och utifrån den var resultatet högst oväntat. För så långt var Hoffenheim det bättre laget. Men tre mycket sena mål frälste Bayern.

I övrigt i Frauen-Bundesliga har Duisburg tagit fyra blytunga poäng i botten, och därmed skaffat sig ett ganska bra läge att hänga kvar. Först vann man med 2–0 borta mot Leverkusen och i går blev det 1–1 i nyckelmatchen mot Köln. Därmed har Duisburg nu fem poäng ner till det lag som ligger närmast under strecket – vilket är just Köln. I nuläget talar det mesta för att Köln följer med avsågade Jena ner i andradivisionen.

I helgen går det att se följande tyska ligamatcher på svenskt tv:

I dag 19.15: Hoffenheim–Leverkusen på Viasat Fotboll.

Lördag 13.00: Wolfsburg–FFC Frankfurt på Viasat Sport Premium.

Söndag 14.00: Potsdam–Bayern München på Viasat Fotboll.