I går fick vi veta hur elitfotbollen fördelar sin andel av de krispengar som Riksidrottsförbundet (RF) fått av regeringen. Totalt har idrotten fått 500 miljoner kronor i krisstöd.
Av dem gick 76,4 miljoner kronor till elitfotboll. Och som vanligt blev damfotbollen lidande. RF gav nämligen mer än de borde till herrfotbollen. Att herrfotbollen får mest är ju naturligt. Men att herrarna fick så stor andel som de fick (95,35 procent) är ju tyvärr både tråkigt och upprörande.
Hur mycket borde då damfotbollen ha fått? Jag gick till de senaste ekonomiska analyserna av elitfotbollen för att hitta svar. De ekonomiska analyserna för 2019 är bara klara för herrallsvenskan. För att få jämförbara siffror angående omsättning för elitserierna är det här därför 2018 års siffror:
Allsvenskan, herr 1 869 800 000 kronor
Superettan, herr 394 500 000 kronor
Allsvenskan, dam 118 287 000 kronor
Elitettan, dam 48 328 000 kronor
Det är en totalsumma på 2,43 miljarder kronor. Av dem står damserierna för 166,6 miljoner, vilket är 6,85 procent.
Krisstödet fördelades så här:
Allsvenskan, herr 65 149 000 kronor
Superettan, herr 7 738 000 kronor
Allsvenskan, dam 2 108 000 kronor
Elitettan, dam 1 447 000 kronor
Totalt fick elitserierna 76,4 miljoner kronor. Av dem har damfotbollen fått 3,55 miljoner, vilket är 4,65 procent.
Framför allt är det damallsvenskan som har fått alldeles för lite utifrån omsättning. Damallsvenskan stod för närmare fem procent av elitfotbollens omsättning 2018. Men vår högsta damfotbollsserie fick bara 2,75 procent av krisstödet.
Det är riktigt svagt av RF, och definitivt något som Svenska Fotbollförbundet både borde ha påtalat – och försökt få justerat.
Det är ju både tråkigt och beklagligt att damfotbollen alltid skall bli lidande.
Men faktum är att det som är riktigt absurt i fördelningen av krisstöd är hur damfotbollen delat upp de pengar man fått.
Herrfotbollen har valt att dela sina pengar efter en genomtänkt modell framtagen av Sef – Svensk elitfotboll. Där får klubbarna först en grundsumma efter vilken division de spelar i. Sedan har resten av pengarna delats upp efter omsättning och publikintresse.
I damfotbollen har EFD valt minsta motståndets lag. Man delar ut pengar efter vad klubbarna sökt. De som ropat högst, och kommit med de mest orimliga ansökningarna har också fått mest.
Följden är att AIK i elitettan är den damfotbollsklubb som får mest. De får 507 560 kronor – mer än alla klubbar i damallsvenskan. Exempelvis får damallsvenska Växjö DFF 17 845 kronor.
Jag hoppas verkligen att jag missar något här. Ni som fattar varför AIK förtjänar 28,4 gånger mer pengar än Växjö i coronastöd måste förklara för mig. Det är alltså nästan 30 gånger mer.
Personligen ser jag inga som helst skäl till att AIK skall ha drabbats hårdare av coronapandemin än andra damelitklubbar. Men som sagt, jag kanske missar något här.
Klart är att jag i alla fall inte missar något vad gäller publikintresset. AIK drog i fjol totalt 4500 åskådare på 13 hemmamatcher. Med det var man på 14:e plats av de 26 elitklubbarna när det gäller den totala publiksiffran. En av de klubbar som hade mer publik i fjol är för övrigt Växjö DFF.
Noterbart här är att EFD är elitklubbarnas organisation. Kan verkligen Växjö ha varit med och accepterat den här fullständigt absurda uppdelningen? Kan det överhuvud taget ha varit någon som tänkt när man delade upp pengarna?
Det om ekonomi. När jag ändå är i gång kan jag passa på att göra ett litet nyhetssvep. I kväll är det dags att utse nästa VM-arrangör. I måndags kom nyheten att Japan drar sig ur kampen om arrangörsskapet.
Således är det bara två kandidater kvar. Dels samarbetet Australien/Nya Zeeland, dels Colombia. Samarbetet i Oceanien har varit storfavorit, men i går uppmanade Uefa-representanter de europeiska länderna att rösta på Colombia.
Försnacket nu är att det blir Afrika som avgör. Det finns många afrikanska länder, och således även många röster. Så det kanske blir spännande i kväll.
Klart är att damfotbollen i Colombia behöver en kick. Brist på pengar gör att landets liga riskerar att läggas ner efter bara tre säsonger.
I USA blir det ju en speciallösning på ligaspelet i år. Men redan innan avspark har den turnering som startas i Salt Lake City i helgen drabbats av ett tungt bakslag.
Sex spelare i, och fyra personer runt, laget Orlando Pride har testat positivt för covid-19. Följden är att laget inte kommer till spel i den månadslånga turneringen.
Dessutom har flera landslagsstjärnor, bland annat Christen Press och Tobin Heath, valt att stå över turneringen. Det är verkligen inget bra för amerikansk klubbfotboll.
I Europa flyttar Lyon åter fram positionerna. De tycks ju alltså få behålla Sarah Bouhaddi och Dzsenifer Marozsan. Nu är det även klart att de har knutit upp Montpelliers landslagsspelare Sakina Karchaoui. Vänsterbacken har uppgetts vara på väg till Chelsea, men hamnar nu alltså i den franska storklubben.
På temat övergångar har den tidigare Rosengårdsspelaren Lisa-Marie Utland valt att flytta hem till Norge igen. Hon har skrivit på för nya damfotbollsklubben Rosenborg. Spännande.
Jag avslutar i Sverige. I tisdags kom det tråkiga beskedet man befarade. Tove Almqvist är korsbandsskadad och missar hela den här säsongen. Man lider både med henne och med Vittsjö, som tappar en nyckelspelare.
Almqvist saknades naturligtvis i Vittsjös genrep mot Göteborg. Det vann göteborgarna med 3–0. Ytterligare ett styrkebesked från Göteborg, som dessutom fått två bra nyheter den här veckan.
Först förlängde nyckelspelaren Vilde Böe Risa sitt kontrakt att gälla hela året. Sedan skrev man tvåårskontrakt med amerikanska talangen Bri Folds. Folds blir spelklar när sommarfönstret öppnar.
Otroligt märkligt med krisstödet. Finns det någon som är med och styr överhuvudtaget? Eller är damfotbollen helt ledarlös på toppnivå? Så klart ska vi inte klandra AIK för att de sökt pengar, de som ska klandras är dem som godkänt den konstiga fördelningen.
Så är det. AIK har inte gjort något fel. De har sökt en högre summa än alla andra damfotbollsklubbar – och fått jackpot.
Men vem ställer de hårda frågorna till de ansvariga om detta? Gör du något på det till BT? Jag är mycket nyfiken på vad de svarar.
Vi har inga elitlag i vårt bevakningsområde, så det är tyvärr sällan jag får läge att skriva något om damallsvenskan eller elitettan. Men några frågor om fördelningen är ändå ställda från annat håll. Tre bra artiklar finns länkade i det här inlägget.
Trist läsning, men precis som väntat. Gulddukaterna regnar över herrfotbollen medan kopparslantarna droppar över damerna. Alla på den s.k. spinnsidan är förstås förvånade – och förbannade – nej, inte alla. AIK:s damer var djärva nog att ansöka om en saftigare bidragssumma, och fick den! Bara att gratulera. Grattis också till ”halvmiljardären” Malmö FF, som slipper tulla alltför mycket på sitt sparkapital. MFF:s pengabinge à la Joakim von Anka är sprängfylld och väl armerad, så det är nog ingen risk att något skulle rinna ut och in till det nygamla damlaget. I vilket fall så är det vattentäta skott – inte minst ekonomiskt – mellan klubbar som bedriver både dam- och herrfotboll.
Kunde inte låta bli… Lisa-Marie Utland lämnar alltså de utrikiska äventyren, för ett tag, åtminstone. Då kanske det vore en bra idé att byta till Lisa-Marie Hemland?
Hej,
Håller helt med dig, den här fördelningen är absurd. Detta är något som vi måste reagera på för annars fortsätter damfotbollen att hamna efter. Som en följd av detta har jag och en kompis skapat en namninsamling för att visa politikerna att detta inte är okej! Skriv gärna under här nedan, och om du vill Johan får du gärna länka den i något inlägg. Tack!
Länk: https://www.skrivunder.com/signatures/fotboll_ska_vara_en_jamstalld_sport/?u=5645949&fbclid=IwAR1k11J1100ySS3VB-nKdPxHqouhp3W-kDvZhTZcXEyiUU6fMj4grewqink
Utöver namninsamlingen Kristin länkar till skulle jag vilja se oss damfotbollsfans, oavsett klubbfärger, mer samlat organiserade i hur vi kan skapa opinion, belysa ojämlika förhållanden, ökar publikintresset, attrahera sponsorer till klubbarna osv.
Har något sådant organiserats förut? Jag blir så trött på när folk ifrågasätter ekonomiskt stöd och medial uppmärksamhet till damfotboll överhuvudtaget. ”Spelar ni bättre, så vill folk se er. Då tjänar ni era egna pengar.” Hur många har inte hört den?
Är det inte dags att synliggöra det nationella intresset för elitfotboll för damer i Sverige? Dags att bygga vidare tillsammans på den intresseökning VM gav förra året, och som vi alla borde vilja hjälpa klubbarna att maxa draghjälpen ifrån. Särskilt i dessa tider.
Vill ni åstadkomma grymma grejer tillsammans, så är ni välkomna till den just nu lilla, men kanske snart stora Facebookgruppen Damfotbollsupproret.
Rivaler kan vi vara 90 minuter åt gången. Däremellan har vi en större kamp tillsammans för damfotbollen.
…och Johan, journalister är också hjärtligt välkomna:
https://m.facebook.com/groups/863877464104798?multi_permalinks=864721430687068%2C864216620737549%2C864497437376134¬if_t=group_activity¬if_id=1593066162638952&ref=m_notif
Den här fördelningen bekräftar faktum att fotbollen fungerar utifrån globalistiska ekonomins regelverket.
Staten har ju levererat enorma belopp till stora företag i syfte att pumpa upp borsen medan arbetslösheten försatte stiga med bl a mängder av små företagare som gick omkull . På samma sätt levereras pengarna i fotbollen till dem man förväntar komma generera vinsten framöver. Damfotbollen hör inte till förstås i den skara vinstdrivande sport, egentligen handlar saken om pengaöverföring till de som redan har . Att detta kommer från regeringen som styrs av ”arbetarpartiet” gör uppdelning till sk höger och vänster helt meningslöst, egentligen svenska regeringen fungerar faktiskt som slagträ i händerna på de globalistiska intressen, i svenska förhållande heter de ”frimurare”…
Sug lite på den geopolitiska karamellen Rydén. ..
axel,
har saknat dig och dina banbrytande analyser!
Med tanke på alla de som har åsikter om damfotbollen, som i 99% procent drar åt samma hål, typ Nilla Fischer och Caroline Seger ska spela i landslaget tills de åtminstone får barnbarn, eller något i den stilen, då känner jag att sporten som presenteras av bloggaren är inte denna sport som faller i min smak, som på inget sätt motsvarar idealet om en idrott tjejerna ska hålla på.
För övrigt flocken har sin dynamik och leds antagligen av ett får. Även om man bland dem kan hitta en och annan lejon
Ett hisnande hopp från lilla AIK och den svenska damfotbollen upp till hela världsekonomin. Tyvärr hänger jag inte med i resonemanget, kanske övergår det min analytiska förmåga. ”De globalistiska intressen” du påstår ligga bakom allt är kanske den multinationella, hemliga sammansvärjning, som konspirationsteoretiker numera kallar ”illuminati”. Förr var det megakapitalister, frimurare och judar som var roten till det onda – och sådana hjärnspöken existerar förvisso fortfarande för alltför många…
aik har ju försökt sig på rekord på Friends redan förra året, match 4/5 mot IK Uppsala direkt efter sina herrars match.
Då var det 811 som såg matchen! Att fler skulle ha kommit i år, inte troligt. Med ett hemmasnitt förra året på 347 aikare så borde bedömningen legat på ca 1 000 åskådare, optimistiskt beräknat.
Kollar SvFF upp sånt i sin bedömning av äskningens rimlighet? Näe, varför då?
Bajens tjejtjusare – matchen mot Uppsala blev en fiasko framför allt för att det var en sanslöst kall majdag, om jag minns rätt var det 6-7 grader. Nästan mer bandyväder än fotbollsväder.
Dum som jag var så trodde jag krisstöd skulle betalas ut för att föreningar ska överleva, inte för att täcka upp förluster för klubbar som rent krasst har så de klarar sig ändå. Att Malmö FF med hundratals miljoner på banken ska få ta emot såna groteska summor är ett hån mot de damklubbar som nu kämpar och sliter för att få ihop det när sponsorer lämnar.
Jag kan på ett sätt förstå hur man tänkt för att det ska bli ‘rättvist’ men i det läge som är nu så borde pengarna delats ut mer solidariskt för att säkra upp att så få elitföreningar som möjligt tvingas lägga ner. Jag är mycket orolig att flera damlag i både Elitettan och även Damallsvenskan kan få stora problem att fixa ekonomin trots det stöd man ändå fått.
Pingback: Större damallsvensk bevakning än tidigare | En blogg om internationell damfotboll