Carrie Jones visade karaktär och vinnarvilja när chansen dök upp i allra sista övertidsminuten borta mot Eskilstuna. Det var efter en rörig situation i andrafas efter hörna som Norrköpings walesiska stjärna plötsligt fick chansen. Och tog den.

Hon skickade inte bara upp bollen i nättaket bakom Monica Willhelm. Hon såg också till att Peking fick två poängs marginal till nedflyttningsstrecket. På lördag har Peking en mycket bra chans att distansera sig ytterligare från det där strecket. Då tar man nämligen emot IK Uppsala. Dagen innan ska huvudkonkurrenten i botten, Växjö DFF, spela mot Häcken.

Det är således högst sannolikt att Växjö har fem poäng upp till kvalplats om en vecka. Och då är nog småläningarnas chans till nytt kontrakt att man tar tre raka segrar i slutspurten. Det är i och för sig inte helt omöjligt, för där möter man de andra tre lagen som återfinns bland de fyra i tabellens botten. Alltså Rosengård, Norrköping och Uppsala. Och man ställs mot dem i just den ordningen.

Men även om man på något sätt har sitt damallsvenska öde i egna händer är Växjö DFF riktigt illa ute. Inte nog med att man numera är nere på nedflyttningsplats, det är redan klart att tränare Olof Unogård kommer att lämna efter säsongen och man kämpar dessutom med ekonomin.

Mörker över Växjö alltså. Men det är ju tyvärr ett rätt stort mörker över hela vår svenska damfotboll på klubbsidan. Dubbelklubbarna har höjt lönenivån rätt rejält de senaste åren, vilket förstås är bra för spelarna. Men det har satt enorm ekonomisk press på de rena damfotbollsklubbarna.

I många andra länder har dubbelklubbarna redan knäckt damfotbollsklubbarna. Vi är på väg i den riktningen här också, speciellt som EfD har misslyckats med att sälja in sin sport till omvärlden.

EfD:s misslyckande slår förstås också mot dubbelklubbarna. Men för dem är det viktigaste att sälja spelare från sina herrlag. För damfotbollsklubbarna är det fortsatt en rätt tveksam investering att satsa på egen talangutveckling. Kollar man förbundets analys av damallsvenskans ekonomi är min uppskattning att det först är de två senaste åren som de totala transferintäkterna har matchat de årliga kostnaderna för att hålla både F19- och F17-lag på högsta nivå.

Känslan är ju att det är först när det går att driva en damfotbollsklubb på transferintäkter som rena damfotbollsklubbar kan bära sig. Men risken är väl att huvuddelen av dagens damelitklubbar hinner gå under innan vi är där. Om vi kommer dit. Som Rainer Fussgänger skrev på sin blogg i söndags så har det knappt hänt något med det inhemska engagemanget de senaste 20 åren.

Personligen uppskattar jag det ändå till att alltfler är positivt inställda till damfotbollen. Framför allt under stora mästerskap. Men engagemanget kring landslaget har tyvärr inte spridit sig ner i klubbfotbollen. För i damallsvenskan har publiksnittet pendlat mellan 650 och 1150 de senaste 25 åren. De bästa åren är fortsatt 2004 och 2005. Det är förstås inget som gör det lättare för EfD att sälja produkten.

Tillbaka till dagens matcher. Där tog även Rosengård blytunga poäng i botten genom 2–0-seger mot Vittsjö. Dagens resultat innebär att förloraren i söndagens match mellan Djurgården och Piteå på allvar riskerar att dras ner i kvalstriden igen.Högre upp i tabellen kopplade Malmö FF ett järngrepp om tredjeplatsen genom 3–2-vinst mot AIK.

I elitettan tappade Linköping ännu mer mark i toppen. 0–0 hemma mot Umeå innebär att LFC nu har sju poäng upp till Kif Örebro på andraplatsen. Och med bara fyra omgångar kvar kan nog östgötarna som bäst hoppas på kvalplats.

Men om IFK Göteborg vinner söndagens match i Örebro mot ÖSK är avståndet upp till kvalplatsen fem poäng, och inte heller det blir lätt att ta in. Det troliga är ju faktiskt att tåget redan har gått från Linköpings centralstation.

I botten tog Alingsås ett jättekliv mot nytt kontrakt genom att vinna med 2–0 hemma mot Häcken. Samtidigt föll Gusk med samma siffror i Borås mot Elfsborg. Det innebär att Alingsås nu har fem poäng ner till Gusk. Det innebär att Uppsalaklubben nu måste vinna minst en av matcherna mot topplagen IFK Göteborg, Kif Örebro och Linköping för att ha chansen att hålla sig kvar. Det blir förstås svårt.

För Häcken U är nedflyttningen nu helt klar. Och det är i praktiken klart att de får med sig Sandviken ner i division 1.

I andra riktningen kan vi i dag säga grattis till två nya elitettanlag. För Helsingborgs IF och FC Trollhättan säkrade idag seriesegrarna i division 1 södra respektive mellersta. I praktiken säkrade även Sollentuna FK sitt avancemang idag. Men där finns det fortsatt en teoretisk chans att Brage passerar i sista omgången.

Efter att det blivit klart att IK Uppsala lägger ner är det klart att det kommer att finnas minst en extraplats i elitettan nästa år. Den går till det bästa andraplacerade laget i division ett. Den platsen står mellan Örgryte IS, IK Brage och Gefle IF.

I den kampen är läget:

1) IK Brage, 25 matcher, 59 poäng och +40 i målskillnad – ligger tvåa i norrettan
2) Örgryte IS, 24 matcher, 58 poäng och +58 i målskillnad – ligger tvåa i söderettan
3) Gefle IF, 24 matcher, 55 poäng och +50 i målskillnad – ligger trea i norrettan

Tvåan i mellersta ettan kan inte komma upp i 59 poäng, och är borta ur kampen.

För Brage återstår en bortamatch mot tabellfemman FC Djursholm. Örgryte spelar under söndagen svår bortamatch mot tabelltrean Eskilsminne, och avslutar sedan hemma mot ett nedflyttningshotat IS Halmia. Gefle har kvar jumbon Kvarnsveden och tiondeplacerade Själevad.

Det har varit några riktigt jobbiga dagar för svensk damfotboll. Och det känns väl tyvärr som att det kan komma ganska många fler tunga dagar under den här hösten.

Men i helgen har vi i alla fall en sportslig höjdare att se fram emot. På söndag klockan 13.00 tar ju BK Häcken FF emot Hammarby på nya Rambergsvallen i en tidig seriefinal. Ja, jag vet att en seriefinal är en direkt avgörande match. Men det är ju lite så som den här matchen känns. I varje fall om Häcken vinner.

För då skiljer det åtta poäng mellan topplagen med fyra omgångar kvar. Därmed kan klubbledningen på allvar börja förbereda guldfesten. Även om det blir kryss kan man intensifiera arbetet med det där guldfirandet.

Även om Bajen vinner är det fördel Häcken i guldstriden. Men då skiljer det bara två poäng, och vi kan få en riktigt spännande damallsvensk höstspurt.

Personligen missar jag tyvärr söndagens godbit. Jag sitter med i en stiftelse, och vi ska dela ut årets stipendier just under söndagseftermiddagen. Dålig planering…

I botten är det ju Rosengård, Växjö och IFK Norrköping som i första hand slåss kring strecken. Alla tre spelar under lördagen. Och alla har matcher där det finns rimlig poängchans.

Rosengård tar emot Vittsjö i ett tufft Skånederby. För Vittsjö är riktigt bra i höst. Bylaget från nordöstra Skåne inledde ju damallsvenskan uselt, och hade bara tre poäng efter fem omgångar. Men sedan den svidande 3–0-förlusten mot IK Uppsala Fotboll den 10 maj har man bara förlorat mot Hammarby (två gånger) och Häcken.

Man ska inte använda ordet om för mycket. Men om inte Vittsjö varit så svagt i början, då skulle laget haft en väldigt bra chans att få kvala mot Champions League nästa sommar.

För Växjö väntar bortamatch mot ett BP som redan slagit klubbrekord i inspelade poäng, och dessutom i praktiken redan har säkrat kontraktet. Den ju leda till mättnad. Men det kan också innebära att man släpper alla spärrar och spelar ut.

IFK Norrköping ska till Tunavallen. Det känns som en väldigt bra segerchans för Peking. För Eskilstuna United har en lite dalande kurva med fyra raka förluster. Dessutom fyra raka matcher utan gjorda mål. Det ska dock sägas att sörmlänningarna har mött seriens just nu fyra bästa lag under den här perioden; Malmö, Hammarby, Häcken och Vittsjö.

I elitettan är lördagen lite av en ödesdag för Alingsås i bottenstriden. I nuläget är västgötarna två poäng före Gusk i tabellen. I morgon 13.00 spelar Uppsalaklubben mot serieledande Elfsborg på Borås Arena. Två timmar senare tar Alingsås emot tabelljumbon Häcken på Mjörnvallen.

Det här bör vara en bra chans för västgötarna att öka avståndet ner till nedflyttningsstrecket. Men om man misslyckas att skapa en lucka till Gusk ser det jobbigt ut för Alingsås. För i de tre nästkommande matcherna möter man Kif Örebro hemma samt Elfsborg och Umeå borta. Det är tre riktigt tuffa uppgifter. Å andra sidan avslutar Gusk med matcher mot Kif Örebro (borta), IFK Göteborg (hemma) och Linköping (borta).

För någon timme sedan kom chockbeskedet. Föreningen IK Uppsala Fotboll läggs ner efter säsongen.

Man kan väl i och för sig fundera över om det var ett chockbesked eller inte. Vi har ju fått indikationer om att något dramatiskt var att vänta.

Oavsett är det ju förstås på alla sätt tragiskt för svensk damidrott att en damallsvensk förening läggs ner helt. Om Gusk dessutom trillar ur elitettan går Uppsala på ett svep från att vara landets kanske bästa damfotbollsstad till att nästa år vara helt utan elitfotboll.

Jag jobbar och har annat att göra, och kan inte skriva mer om det här just nu. Men senast vi fick ett liknande besked var väl när Kopparbergs Göteborg FC kom med en oväntad julöverraskning i mellandagarna 2020?

Mitt fokus har varit riktat mot Borås Baskets seger i Östersund. Men på en skärm rullade slakten på Strawberry.

Att Sverige totalt över två matcher vinner med tennissiffrorna 15–0 mot Litauen känns rimligt. Dagens match såg inte ut att vara mycket till match. Men skönt att våra spelare fick känna hur det känns att göra mål.

Anmärkningsvärt ändå att Amanda Ilestedt är bästa målskytt sett till speltid i dubbelmötet med tre mål på två halvlekar, alltså exakt ett mål per 30 minuter. Felicia Schröder blir tvåa på listan, med några sekunder sämre statistik.

Stina Blackstenius är trea med tre mål på 116 minuter enligt den officiella statistiken. Fast egentligen tycker jag att det är hon som vinner. För jag tycker inte att hennes fjärde mål ska vara självmål av den litauiska målvakten. Där kan väl ändå inte Uefa mena allvar? För nicken gick ju mot mål. Att målvakten styrde bollen i målramen och sedan träffades av den innan den gick in gör det ju inte till självmål. För om målvakten hade låtit bli bollen hade det blivit mål. Jag hoppas således att Uefa tar sig förnuft till fånga och ger Blackstenius även sitt tredje mål från tisdagens match. Och med det gör hon i snitt mål var 29:e minut i dubbelmötet. Därmed smiter hon förbi Ilestedt och Schröder.

Så många andra synpunkter har jag inte i skrivande stund. Jag har typ bara sett tio mål.

Jag har även sett att Polen vann en riktig rysare mot Belgien. Ewa Pajor ordnade straffläggning med en sen kvittering i förlängningen. Sedan missade Pajor sin straff. Men det kostade inte så mycket eftersom belgiskorna missade två.

Jag ser även att det står 3–2 till Skottland mot Tjeckien med 17 minuter kvar. Därmed är det totalt skotskt 5–2. Tjeckiskorna ledde dagens match med 2–1 i paus, och var då bara två mål bakom. Men nu kan vi nog börja planera för en resa till brittiska öarna.

Förbundskapten Tony Gustavsson gör två ändringar i sin startelva från det första mötet med Litauen. Dels byter han målvakt – Jennifer Falk ut och Zecira Musovic in. Dels sätter han in Stina Blackstenius på forwardsplats på Evelyn Ijehs bekostnad.

Jag vet inte vilka slutsatser man kan dra av det här. För mig antyder målvaktsbytet att Gustavsson tycker att det är jämnt mellan Falk och Musovic. Personligen tycker jag att Falk har känts stabilast i damallsvenskan. Men vi vet ju alla att Musovic har en hög högstanivå.

Anfallsbytet är rimligt eftersom Ijeh inte kom till sin rätt i bortamatchen, medan Blackstenius stod för ett fint inhopp. Men frågan är om det är ett byte där man har playoffspelets final i tankarna? För jag skulle bli förvånad om Gustavsson väljer två forwards mot Skottland eller Tjeckien. Och ska han spela med en tia borde andra spelare än Blackstenius och Schröder vara prioriterade. De båda känns ju i första hand som nior.

Nyss kom nyheten att förbundet dömer Kif Örebro till böter på 750 000 kronor för ”att ha vilselett licensnämnden i samband med prövningen av föreningens elitlicens”.

Klubben ska överklaga. Men känslan är väl allt mer att Kif måste lösa en damallsvensk plats för att få spela i elitettan nästa år.

Kvällens match känns på många sätt rätt avslagen och ointressant. Sverige kan liksom inte tappa segern i dubbelmötet, och en stor del av lagledningens fokus bör vara riktat mot avgörandet mot Skottland, eller möjligen Tjeckien.

Personligen ska jag skriva en basketmatch i kväll, så jag kommer inte att kunna se matchen på Strawberry live. Men det jag kommer att ha koll på är hur Tony Gustavsson ställer upp laget.

Det är ju lite intressant om han väljer att rotera truppen, om han kör på med det gäng som fick förtroendet senast eller om han börjar spela ihop en elva för avgörandet i månadsskiftet november/december. Spelperioden för den andra playoffomgången är 26 november till och med 5 december.

Här finns det ju förstås även en möjlighet att den elva han körde med i fredags även är den han tänker sig mot Skottland/Tjeckien.

Det blir för övrigt öppet tak på Nationalarenan i kväll. Och matchen sänds på SVT. Avspark är 19.00, men sändningen på SVT Play drar igång 18.30.

Skottland vann borta mot Tjeckien med 2–0. Det ser således ut som att det blir skotskorna vi ställs mot i den avgörande playoffomgången. För svensk del får Tony Gustavsson nu påbörja arbetet med att förbereda landslaget på match mot brittiskt motstånd.

Men returen mot Litauen blir knappast en vettig träningsmatch inför mötet Skottland. För skotskorna har vassa anfallshot på ett sätt som Litauen saknar. Mot Litauen behövs inte speciellt många defensiva spelare i startelvan.

I bortamötet valde Gustavsson att starta med en defensivt skicklig back och två duktiga bollvinnare på centralt mittfält. Jag skrev i förra inlägget att det svenska laget ofta såg ut som 2–3–5, och så var det. Men grunden i defensiven var typ 4–2–2–2. Och på många sätt var ytterbackarna de enda kantspelarna. När formationen styrde om till 2–4–4 eller 2–3–5 hade vi ofta fyra centrala anfallare, och alltså bara två spelare som höll bredd.

Det innebar att även när någon av de fyra anfallarna droppade ner eller sökte sig ut mot kanten så hade vi gott om anfallare i straffområdet. Men det innebar ju samtidigt att det blev väldigt trångt framför det litauiska målet.

När det är trångt krävs det hög kvalitet på instick, kombinationer, inlägg och inspel. Och det var framför allt där Sverige fallerade i den första halvleken.

Men jag reagerade även över hur anfallarna täckte ytorna i straffområdet. Där finns det väldigt mycket att jobba med. När Felicia Schröder nickade över efter 4.50 gick alla de tre svenska anfallarna som var i straffområdet mot mål, Ingen tog position vid straffpunkten för att vinna andraboll. Samma sak efter 13.35.

Och när Anna Sandberg kom runt på vänsterkanten efter 8.50 valde både Schröder och Evelyn Ijeh att backa ner i ytan för cutback (passning snett bakåt). Det gjorde att de i princip förstörde för varandra.

Samma sak efter 30.55 när Smilla Holmberg slår en cutback. Det är fem svenska spelare i straffområdet, men de står nästan på varandra. Och det slutar med att Schröder täcker bort Matilda Vinbergs högerskott.

Det här är sannolikt en kombination av dålig kommunikation mellan spelarna och oklar arbetsfördelning från lagledningen. Det här får Tony Gustavsson ta på sig ansvaret för. Det är hans uppgift att se till att anfallarna vet vilka ytor som ska täckas när inspel och inlägg kommer in. Och att inläggaren har koll på vart hon ska räkna med att ha medspelare i. Det är en otroligt viktig uppgift för förbundskaptenen att få de offensiva spelarna att bättre täcka straffområdet när vi kommer till Skottlandsmatcherna. Och det ska sägas att det såg något bättre ut i den andra halvleken.

Jag fick en fråga om vad jag tycker om Anna Anvegårds insats, och hennes betydelse för laget. Jag tycker att hon var riktigt bra de första 25–27 minuterna. Så långt låg hon bakom väldigt mycket positivt. Sedan tappade hon kvalitet i passningar och mottagningar i slutet av den första halvleken. Då minskade samtidigt antalet svenska målchanser ganska rejält.

Så i den första halvleken skulle jag säga att Anvegård var den som bar det svenska anfallsspelet på sina axlar. I övrigt imponerade Bella Andersson under de första 45 minuterna. Men det var också en matchbild som passar henne perfekt. Hon har ju ett lysande passningsspel, och hon är duktig på att kliva fram och bryta. Däremot har hon väldigt brister i försvarsspelet när det blir spel bakom henne. Men dit kom ju aldrig litauerna.

En spelare som hade det jobbigt var Evelyn Ijeh. Hon började väldigt vilset, men växte väl in i matchen lite mer, och hade sedan ett par okej aktioner. Ytterbackarna Anna Sandberg och Smilla Holmberg fick väl inte in så många bollar med adress som man kan hoppas. Sandberg kom inte runt speciellt ofta. Holmberg däremot tog sig till massor av inläggslägen, men levererade för få bollar med kvalitet.

Efter pausen inledde Holmberg med att sätta bollen i pannan på Schröder nära Litauens mål. Nickchansen var 100-procentig. Men Schröder lyckades få bollen över.

Anna Anvegård var iblandad i förarbetet till målchansen. Hon började även den andra halvleken med att vara involverad i flera positiva saker. Inte minst stod hon för en läcker frispelning av Schröder vid 2–0-målet. Det kom efter 57.00, och målskytten fick ett lätt jobb eftersom Litauens målvakt gjorde en sanslöst dåligt tajmad utrusning och lämnade sitt mål helt tomt.

Som jag redan nämnt var de svenska anfallsspelarna lite bättre på att sprida ut sig i straffområdet vid inlägg och inspel i den andra halvleken. Det var inte klockrent, men bättre. Det märktes bland annat efter 61.59 när Schröder styrde in sitt och Sveriges tredje mål på ett inlägg från Matilda Vinberg. Anvegård och Ijeh gick mot mål, medan Schröder släpade lite – och alltså fick bollen.

Direkt efter 3–0-målet gjorde Gustavsson ett trippelbyte. Ut gick Smilla Holmberg, Matilda Vinberg och Evelyn Ijeh. In kom Filippa Angeldahl, Monica Jusu Bah och Stina Blackstenius. Av de utbytta var det alltså Vinberg som lyckades bäst. Holmberg och Ijeh hade inte sina bästa dagar i landslaget.

I samband med bytena flyttade Hanna Lundkvist ut som högerback. Jusu Bah fick spela till höger, vilket inte är hennes vanliga plats. Förbundskapten Gustavsson hade ju tryckt på att man inte skulle röra om, utan spela spelarna på de positioner de har i sina klubblag.

Ändå kom han till spel med en ny formation, och utan sin tidigare lagkapten Stina Blackstenius. Det förvånade lite, även om han även pratade om att spela spelare som får löpande speltid. Och Blackstenius har bara spelat 221 minuter i WSL och UWCL för Arsenal den här säsongen.

Lundkvist fick alltså spela de 62 första minuterna på ovan plats. Direkt när hon kom ut som högerback blev den svenska högersidan starkare. Mycket för att Lundkvist och Angeldahl hade ett bättre samarbete än vad Holmberg och Lundkvist hade haft. Men även för att Jusu Bah var riktigt bra. Även hon dock på ovan position. Som bekant brukar hon ju utgå från vänsterkanten i klubblaget. Nu spelade hon till höger, och tog över Holmbergs ansvar för bredden. Hon gjorde det genom att ha genomgående klart högre kvalitet på sina inspel än vad Arsenalspelaren hade.

Efter 70.20 var det nära ett svenskt drömmål när Amanda Ilestedt lyfte en långpassning mot bortre stolpen. Där kom Anvegård som höll kvar bollen i luften med en utsidesvolley mot andra stolpen. Tyvärr blev passningen lite för hög för Schröder. Men det var inte långt ifrån att vi skulle fått ett av tidernas snyggaste mål från damlandslaget. Och ett av dem med allra högst svårighetsgrad.

4–0 kom istället precis innan matchklockan nådde 74 minuter. Jag trodde kanske att Jusu Bah skulle fått frispark mot sig i upptakten till anfallet. Men varken domaren eller VAR-rummet gick på den linjen. Så yttern från Manchester United fick fortsätta, och kunde servera Blackstenius en cutback nära målet.

Återigen var det väldigt trångt, med hela sju litauiska försvarare i eller precis utanför eget målområde. Men Blackstenius backade ut i precis rätt ögonblick för att dels Jusu Bah skulle hinna se, dels för att få den lilla yta och tid som krävs för att kunna få till ett bra avslut. Snyggt jobbat av de inblandade.

I minut 77 byttes Anvegård ut och Rosa Kafaji in. Anvegård lämnade planen med högt betyg. Spelmässigt tycker jag nog att hon var bästa svenska spelare. Men Schröders tre mål gör ju att hon trots stundtals rätt slarvigt passningsspel ändå hade varit huvudkandidat till min matchens lirare.

Jag tycker att Kafaji gjorde ett bra inhopp. Det är inte lätt att bara få 13 minuter plus tillägg som tia. Det blir ett annat spel med henne. Hon har inte lika snabb bolleverans som Anvegård, utan vill gärna hålla i och utmana. Men jag tycker att hon oftast valde bra alternativ.

Bland annat inledde hon med att slå en riktigt bra hörna. Det var kaos vid Litauens högerstolpe, men bollen höll sig utanför målet. Trots att flera hörnor var okej slagna är det icke godkänt att ha 18 hörnor utan att göra mål. Det var kanske farligt på tre–fyra av dem. Men det är väl uppenbart att vi dels ändå har tappat kvalitet i leveransen utan Jonna Andersson och Kosovare Asllani, dels att vi har färre riktigt nickstarka spelare än vi har haft de senaste 15–20 åren.

En nickstark spelare som är kvar är Amanda Ilestedt. Hon nickade in 5–0 på ett inlägg från Filippa Angeldahl. Tiden var 81.11 och målet kom i andrafas efter en högerhörna, och var således det närmsta ett hörnmål vi kom i matchen.

På slutet hade Blackstenius ytterligare en bra målchans, men hennes vänsterskott gick över. Och Anna Sandberg hade ett kanonläge, där avslutet täcktes.

Sverige vann alltså med 5–0 och har avgjort det här dubbelmötet. Upplägget i playoff är att det högst seedade laget börjar på bortaplan. Det blev också en väldigt stor majoritet bortasegrar under fredagskvällen. I de åtta matcher där lag från A-nivån möter lag från C-nivån blev det som väntat rakt igenom bortasegrar.

Kosovo var det ”C-lag” som lyckades bäst. De föll bara med 2–1 mot Österrike. Grekland gjorde också en bra insats och föll bara med 3–1 mot England. Men i det stora hela är de här matcherna mellan lag från A- och C-nivån rätt meningslösa. Det känns som att det nog får spelas 1000 sådana dubbelmöten för att få en segrare från C.

Det är jämnare i de åtta matcher där de fjärdeplacerade lagen från A och gruppsegrarna från B möter tvåor och treor från B. Där fick vi faktiskt två hemmasegrar och ett kryss. Hemmasegrarna tog Finland – 3–1 mot Serbien, och Belgien – 1–0 mot Polen. Krysset kom mellan Turkiet och Slovenien, 3–3.

Det slutade 5–0 till Sverige. Jag ska i väg och kolla ligabasket direkt på slutsignalen, så det blir ingen längre analys nu.

Men Felicia Schröder gjorde de tre första målen. Skönt att det äntligen har lossnat för henne. Stina Blackstenius gjorde det fjärde, efter fint förarbete av Monica Jusu Bah. Blackstenius visade prov på smartness när hon backade ut och skapade sig utrymme att avsluta från. Det femte nickade Amanda Ilestedt in på ett fint inlägg från Filippa Angeldahl.

Inläggen och inspelen fick totalt sett bättre kvalitet direkt efter pausen. Det var en stor anledning till att målen började trilla in. Den klara segern innebär förstås att dubbelmötet är avgjort redan inför returen.

Och det var totalt sett en bra insats av Sverige. Numera kan man ju följa poängutvecklingen på Fifas världsranking live under matcherna. Rankingen bygger på förväntade resultat. Man kan gå minus även vid segrar. Om vi möter ett lag där vi förväntas vinna med 8–0, men bara vinner med två måls marginal får motståndarna rankingpoäng av oss.

Idag gick gränsen mellan 4–0 och 5–0. Innan Ilestedt nickade in sitt mål stod vi på –0,18. Efter 5–0-målet hade vi +0,29. Och går man plus på världsrankingen så gör man ju en bra prestation.

Eftersom rankingen dessutom tar hänsyn till hemma- och bortaplan antar jag att Sverige måste vinna med minst sju mål i returen för att gå plus där. Så stor är skillnaden mellan vårt och Litauens landslag.

I den avgörande playoffomgången väntar ju vinnaren av Skottland och Tjeckien. Där är det tjeckiskorna som börjar hemma. Det står 0–0 i paus i den matchen.

Vi är en fjärdedel in i den fyra halvlekar långa första VM-playoffomgången. Förbundskapten Tony Gustavsson har ju testat friskt sedan han tog över. Och dagens uppställning var ännu en ny variant.

När Gustavsson presenterade den här truppen sa han att en av hans arbetsbeskrivningar när han tog över var att genomföra en generationsväxling, men att han känner att han har gått lite för fort fram. Att han gått fort fram vet vi ju alla. Däremot känner jag inte igen att han var beordrad att göra någon generationsväxling. När han presenterades stod det på förbundets hemsida att han skulle arbeta för att ”damlandslaget ska kunna fortsätta utmana om medaljer i de stora mästerskapen”.

Hittills Gustavsson dock tagit landslaget bort från mästerskap och medaljer. Insatsen i VM-kvalet har ju inte bara lett till att vi nu tvingas spela playoff. Den har också gjort att våra chanser att få spela nästa OS-turnering har minskat betydligt.

När han introducerade den nu pågående landslagssamlingen sa Gustavsson att ”Fokuset nu är att vi spelar rätt spelare på rätt position och med rätt mindset. För nu handlar det om maximal prestation.” Det fick Pär Lagerström att lacka till. Och jag kan förstå kritiken. För det låter ju onekligen som att Gustavsson har vaskat ett gäng tidigare samlingar genom att ha spelare på fel position och med fel mindset.

Men nu står det alltså playoff på schemat. Första motståndaren Litauen är väl inte ett korplag, men jag tänker mig att det är ett lag som hade fått kämpa för att hålla sig kvar i damallsvenskan. Det är således ett lag där vi får ägna åt oss anfallsspel i 180 minuter.

Gustavsson anpassade sin startelva efter det. Han har inte så många defensiva spelare på planen, utan kör ett 4–4–2 med ett slags mittfältsdiamant, med följande spelare: Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Nathalie Björn, Bella Andersson, Anna Sandberg – Matilda Vinberg, Hanna Lundkvist, Julia Zigiotti Olme, Anna Anvegård – Felicia Schröder, Evelyn Ijeh.

Yttrarna Vinberg och Anvegård är mer två tior än kantspelare. Långa stunder ser det ut som 2–3–5.

Personligen trodde jag nog att det här dubbelmötet skulle varit avgjort redan efter 45 minuter. Men det är ”bara” 1–0 till Sverige. Det beror på de vanliga svenska problemen, de att inlägg och inspel inte håller tillräckligt bra kvalitet.

Målet gjorde Felicia Schröder. Det var förstås välkommet. Det krävdes en straff 22.59 in i hennes tolfte landskamp innan Real Madrids skyttedrottning äntligen spräckte nollan i landslaget.

Tipset är väl för att det blir ytterligare ett gäng svenska mål efter paus. Det krävs om vi ska kunna kalla den här matchen för en maximal prestation…

8003 åskådare såg Larkin Russell slå till ganska direkt efter halvtidsvilan och rulla in matchens enda mål i söndagens Malmöderby.

Jag var inte en av dem. Jag åkte till Göteborg och såg en överkörning. Innan vi kommer in på den matchen så blev det som jag trodde i går. Malmöderbyt hade mer än dubbelt så många åskådare som söndagens tre andra damallsvenska matcher ihop. Matchen på Hisingen och de båda Stockholmsderbyna lockade totalt 3876 åskådare.

På Kanalplan blev det väntat utfall. Bajen vann mot BP med 2–0. Däremot fick vi en väldigt oväntad vändning på Stockholms stadion. AIK ledde länge. Men Djurgården kvitterade med kvarten kvar, och i tredje övertidsminuten gjorde Johanna Renmark det segermål som gör att djurgårdarna nu lämnar den akuta nedflyttningsstriden.

För vi fick svar på några frågor i våra båda elitdivisioner idag. En av dem var ju att man ganska riskfritt nu kan säga att allt talar för att AIK kan glömma tredjeplatsen. Man har nu fem och en halv poäng upp till Malmö FF. För att Gnaget ska kunna ta in fem poäng och 25 måls målskillnad på MFF krävs det nog full poäng i de fem kvarvarande omgångarna. Och även om AIK ställs mot tre bottenlag i resten av serien har jag svårt att tro de håller sådan jämnhet att de kommer att ta 15 poäng till.

Djurgårdens tre blytunga poäng innebär att det känns allt klarare att det är trion Rosengård, Växjö och IFK Norrköping som kommer att återfinnas på platserna elva, tolv och tretton när damallsvenskan summeras vid 16-tiden den 15 november.

Det är ju de tre som ligger på aktuella placeringar just nu. Och nu ska det mycket till om något annat lag dras ner. Piteå och Djurgården har nu sex poäng och tolv respektive 13 mål ner till kvalplatsen. Även om det inte är någon helt säker marginal bör det räcka rätt långt.

I elitettan vann IFK Göteborg med 2–1 mot Alingsås. Blåvitt visar att man verkligen vill vara med och slåss om de båda damallsvenska platserna. Linköping däremot har halkat lite efter, och man har en nyckelmatch hemma mot Umeå efter landslagsuppehållet.

I botten klarnade det i nedflyttningsstriden. För efter den här omgången kan ÖSK och Jitex känna sig rätt säkra på att spela i elitettan även 2027. Nedflyttningen kommer med största sannolikhet att stå mellan Gusk och Alingsås, även om Enskede fortsättningsvis löper viss risk.

Lördagen den 17 oktober, direkt alltså efter landslagsuppehållet, spelar Gusk borta mot Elfsborg. Och direkt efter slutsignalen i den matchen tar Alingsås emot Häcken i en riktig ångestmatch på Mjörnvallen.

Favoritsegrar för Elfsborg och Alingsås i de båda matcherna skulle sätta Gusk i ett otroligt jobbigt läge, fem poäng bakom AIF. Visst har Gusk kvar en hemmamatch mot Häcken, men i de tre sista omgångarna möter man sedan i tur och ordning topplagen Kif Örebro, Blåvitt och Linköping.

Tillbaka till Nya Rambergsvallen. Där fick jag som väntat se en fotbollsslakt. Häcken ledde med 4–0 efter halva den första halvleken. Jag hade ju förstås inte förväntat mig att det skulle bli jämnt mellan serieledaren och den särklassiga jumbon. Utan jag åkte dit mest för att det var länge sedan jag senast såg Häcken på plats.

Det var mot AIK i augusti, och getingarna hade Monica Jusu Bah som vassaste anfallsvapen. Nu fick jag se ett Häcken som ställde upp 5–1–3–1 med Laney Egbuka som sexa, Joy Omewa som nia och Thelma Palmadottir och Tilde Karlsson som vingar.

Även Uppsala spelade med fembackslinje. Under Häckens uppvärmning såg jag hur de jobbade med att spela upp på Tabby Tindell bakom motståndarnas förstapress, och därifrån sätta bollen i luckan mellan yttre mittback och vinge. Det första hemmamålet tillkom just på ett sådant anfall. Det var verkligen som taget från ritbordet – och uppvärmningen.

Tindell spelade loss Palmadottir på högerkanten. Maja Bodin drog med sig Uppsalas mittbackar, och öppnade en yta till Omewa, som inte gjorde något misstag. Strax efter blev det 2–0. Den här gången på en hörna som Omewa nickade in.

Uppsalas spelare gick ihop i ring och pratade efter varje baklängesmål. Jag undrade lite vad de pratade om. För under den första halvleken gjorde Häcken sex mål på olika sätt. Det första var alltså ett genomspel, och det andra en hörna. Det tredje kom mot samlat försvar, och var ett skott som ändrade riktning. Det fjärde var snyggt, det kom från ett kantanfall där Anna Anvegård slog ett underbart tidigt inlägg till Tilde Karlsson. Det femte kom i andravåg efter hörna och det sjätte på ett distansskott.

Efter pausen tappade Häcken lite fokus. Framför allt var jag besviken på Thelma Palmadottirs inspel. Men lite skärpa kunde den unga isländskan lätt ha haft fem–sex assist. Men trots att hon ofta hade väldigt mycket tid på sig nådde alldeles för få av hennes inlägg och inspel till lagkompisar. Där finns stor förbättringspotential hos serieledarna.

I mina anteckningar från matchen går det i övrigt att läsa att det är ett privilegium att se Anna Anvegård. Hon är klass. Där står att Johanna Fossdalsa blir en jättetillgång när hon blir redo för med speltid än korta inhopp. När hon kom in fick Häcken betydligt vassare passningsspel centralt i planen. Bland annat bjöd hon på en fantastisk frispelning av Tuva Ölvestad.

Jag antecknade även att jag förstår varför Julie Steen och Josefin Baudou inte är anmälda i Häckens Champions League-trupp. Båda känns ett snäpp bakom övriga lagkompisar. Däremot ser Ölvestad väldigt spännande ut. Hon hade i och för sig svaga avslut, men visade ett väldigt smart rörelsemönster.

Det blev 9–0, vilket Uppsala ska vara nöjt med. För i paus uteslöt jag inte att det skulle kunna bli klart över tio hemmamål. Apropå Uppsala kikade jag lite efter om det finns något för eventuella nykomlingar att hämta hos jumbon i vinter.

Min bedömning är att dagens IK Uppsala, trots sommarens brandskattning, hade varit på övre halvan i årets upplaga av elitettan – kanske att man till och med hade utmanat i toppen. Det är ju faktiskt inte jättestor skillnad på dagens lag och det lag man hade i fjol.

Jag var lite extra nyfiken på Cecilia Ek, som jag imponerats av när jag sett henne som central mittfältare i Umeå. Nu var Uppsala stundtals så underlägset att det var svårt att kolla individer, så jag kan inte säga att jag lämnade Nya Rambergsvallen med en fyndlista till kommande nykomlingar. Ek spelade dessutom som central mittback, där hon mest fick ägna sig åt att slå långa uppspel.

Slutligen en liten internationell utblick. När jag kom hem till Borås fick jag se en stor seger för Andrée Jeglertz i WSL. När jag slog mig ner för att kika på prestigematchen Manchester City–Arsenal stod det 2–2. Det var drygt 20 minuter kvar av ordinarie tid och Stina Blackstenius skulle just bytas in.

Det skulle inte bli någon rolig söndagskväll för vår landslagsforward. City gjorde nämligen två mål på slutet, vann med 4–2 och jag skulle inte bli förvånad om Renee Slegers blir av med jobbet under kommande landslagsuppehåll. Oavsett lär hon sitta väldigt löst. För hennes Arsenal är redan tio poäng efter serieledande Manchester City efter fem omgångar. Det lär inte klubbledningen vara nöjd med.

Det verkar ändå som att Arsenal rent spelmässigt sett gjorde en helt okej match. Jag noterade exempelvis att man vann avsluten på mål med 9–5.

I Spanien var man i kväll nyfiken på att se om Real Madrid har närmat sig Barcelona sedan mästarklubben under sommaren tappat ett helt gäng profiler. Svaret efter höstens första El Clasico var ett rungande NEJ. Barca vann med 7–0 och siffrorna visar med all önskvärd tydlighet att mästarlaget fortsatt är helt överlägset i Liga F.

Jag letade efter sätt att se matchen, men hittade ingen sändande kanal. Har jag missat något, eller går det att se spanska ligan på något lagligt sätt från Sverige?

Slutligen var det fler än ett derby i Öresundsregionen i helgen. Under lördagen möttes ju nämligen FC Köpenhamn och Brøndby på Parken. Där sattes nytt danskt publikrekord med 8047 åskådare. Det var alltså 44 fler på Köpenhamnsderbyt än på det i Malmö.

En svensk spelade en huvudroll på Parken. Tilde Lindwall blev nämligen matchens första målskytt när Brøndby vann med 2–1. Lindwall har nu gjort mål i fem ligamatcher i rad, och är uppe som delad fyra i den danska ligans skytteliga.

I den damallsvenska skytteligan är det numera tre Häckenspelare på topp tre. Det ska sägas att det är fyra spelare på den där topp tre eftersom Anna Anvegård och Älvali Lindström delar tredjeplatsen på nio mål vardera. Maja Bodin leder fortsatt. Hon gjorde ett i dag, och står nu på 13 mål. Men Tabby Tindell närmar sig. Amerikanskan gjorde tre i dag och har nu dussinet fullt.

I damallsvenskan återstår det fyra matcher innan det blir landslagsuppehåll. Det handlar om tre derbyn och ett möte mellan absoluta toppen och botten. Alla fyra matcherna spelas under söndagen.

I dag har det spelats ett par viktiga matcher på tabellens undre halva. En nick i 90:e minuten från Cecilia Edlund räddade Piteå från att bli akut indraget i nedflyttningsstriden. Målet betydde 1–1 hemma mot IFK Norrköping, och att norrbottningarna fortsatt har sju poäng ner till östgötarna.

Vid seger hade Peking klättrat upp på kvalplatsen. Men Edlunds mål gör att man är kvar som nästjumbo. Östgötarna är dock numera bara en poäng bakom Växjö, som föll med 2–0 inför 167 åskådare hemma mot Kristianstad. Båda målen kom under ordinarie tids sista tio minuter.

I de fem återstående omgångarna har IFK Norrköping kvar att möta både jumbon Uppsala och nämnda Växjö. Peking har alltså på många sätt kontraktet i egna händer.

Men jag tycker att det kommer en del anmärkningsvärda signaler från Norrköping. Inte nog med att laget verkar ha börjat med stängda träningar och silencio stampa, det verkar bli klart lägre budget framöver.

Jag har inte läst allt som skrivits i Norrköpings Tidningar. Men jag har förstått att IFK kommer att köra stängda träningar ett par dagar innan match under resten av säsongen. Och att det har inneburit att alla veckans träningar varit stängda. Och som jag förstått det har man även gjort spelarna otillgängliga för media under slutet av veckan. Jag är ju en del av media, och min uppfattning i frågan är förstås påverkad av det.

Men jag har svårt att se att den typen av åtgärder minskar trycket på spelarna. Tvärtom tycker jag att sånt signalerar panik, och bara skapar ytterligare press. Jag tror att ett lag mår bäst av att jobba som vanligt i så stor utsträckning som möjligt – även inför avgörande matcher. Alltså att inte överdramatisera och förändra saker för mycket. För spelarna är liksom ändå medvetna om vad som står på spel.

Pekings trupp verkar alltså inte ha uttalat sig inför söndagens viktiga match. Det har däremot klubbens ordförande Martin Gyllix. Under torsdagens medlemsmöte sa han att det skulle bli minskad budget för damlaget framöver.

Ordföranden presenterade siffror som visade att damlaget i snitt har gått back med nio miljoner kronor per år sedan man gick upp i damallsvenskan. Till Norrköpings Tidningar säger Gyllix att:

”Vi behöver landa på en kostnad som vi mäktar med”

Vad det rent konkret innebär i pengar kan inte ordföranden säga, men han är tydlig med att det blir minskad budget nästa år, oavsett vilken division damlaget spelar i.

Under söndagen avslutas alltså den 21:a omgången av damallsvenskan med två Stockholmsderbyn (Djurgården–AIK och Hammarby–BP), ett Malmöderby och matchen Häcken–Uppsala. Det skulle kunna bli så att matchen Malmö FF–Rosengård samlar typ dubbelt så många åskådare som de andra tre matcherna ihop. I onsdags var MFF:s officiella publiksiffra mot St Pölten svaga 458 personer. Då meddelades dock att man hade sålt över 7000 biljetter till derbyt. Kul.

I elitettan spelades det också ett viktigt bottenmöte under lördagen. 87 åskådare var på plats på Studenternas när Enskede vann med 2–1 mot Gusk. Nykomlingens seger gör att man får lite andrum i botten. Avståndet ner till Gusk på nedflyttning växte nämligen till fem poäng.

Nu ser det återigen ut som att det står mellan Gusk och Alingsås om vilket lag som ska följa med Sandviken och Häcken U ner i division ett.

Under fredagskvällen föll Linköping borta mot Jitex. Det gör att lördagens segrar för Elfsborg och Kif Örebro innebär att de båda topplagen nu har sex respektive fem poäng ner till fyran Linköping. Under söndagen kan IFK Göteborg haka på i toppen, och de vinner hemma mot Alingsås.

Noterbart från matchen Jitex–Linköping var att LFC fick ett grovt rött kort. Jag uppmärksammade för ett tag sedan hur domare Tobias Haane struntade i att visa rött kort för en hårdragning från en Elfsborgsspelare. Nu verkar det som att han har lärt sig. Det gick inte att se förseelsen på tv, men det kändes väl som att det var en hårdragning som fick just Haane att ta fram det röda ur bakfickan.

Kollar vi internationellt blev Julia Zigiotti matchhjälte för Manchester United i dag. Hon gjorde matchens enda mål när Liverpool besegrades.

Och i amerikanska NWSL tog Mak Linds North Carolina Courage en blytung trepoängare i natt. Man vann med 1–0 mot Seattle, vilket innebär att Courage är uppe på slutspelsplats, medan Seattle föll ner till niondeplatsen – alltså just utanför de åtta som får göra upp om mästerskapet. Tre omgångar återstår för de båda lagen. Fyra för många av de andra.

Inlägget uppdaterat och omskrivet

Strax efter lunch på fredagen lottade finländska Nora Heroum in de 16 kvarvarande lagen i Uefa Women’s Europa Cups slutspelsträd. Vi svenskar har väl inte speciellt stor anledning att vara nöjd med Heroums insats. För det blev en ganska dålig svensk lottning.

Här är slutspelsträdet i sin helhet:

PSV Eindhoven – Eintracht Frankfurt.
Real Sociedad – Fenerbahce.

Brann – Czarni Sosnowiec (Polen).
Sparta Prag – S.C.U Torreense (Portugal)

Sparta Myjava (Slovakien) – Hammarby.
Ajax – Malmö FF.

Rosenborg – Brøndby.
VfL Wolfsburg – Feyenoord.

Personligen följde jag lottningen på en uppbyggd järnvägsbank i sjön Åsunden, bara några hundra meter utanför Pia Sundhages uppväxtby, Marbäck. Jag var ute på något mellanting mellan en upptäcksfärd på cykel och ett långt träningspass. Det regnade, och var väldigt svårt att skriva på mobilen.

Spontant reagerade jag mest på att våra lag fick en okej lottning i åttondelsfinalen, och på det tråkiga i att vi maximalt kan få ett svenskt lag i semifinal. Men kollar man slutspelsträdet ovan lite mer noggrant är det lätt att konstatera att såväl Hammarby, Malmö FF som Sverige kunde ha fått en mycket bättre lottning. Mycket bättre.

Vi visste ju att Malmö skulle få ett seedat lag i åttondelsfinal, och därmed en tuff uppgift. MFF slapp de tre sämsta lotterna, alltså Bajen och de båda tyska lagen. Men Ajax är väl fjärde svåraste laget?

För ett par år sedan hade jag sagt att Ajax var en riktig skitlottning. För den nederländska storklubben hade ett kanonlag säsongen 2023/2024. Då gick man till kvartsfinal i Champions League med spelare som amerikanska supertalangen Lily Yohannes som speluppläggare och nuvarande PSG-anfallaren Romée Leuchter som skyttedrottning.

Årets lag är inte lika profilstarkt. Vid en snabbtitt på truppen faller ögonen främst på veteranen Sherida Spitse och rutinerade forwarden Katja Snoeijs. Ajax rutin vid Europaspel gör att man ändå måste räkna dem som favorit mot MFF. Men inte med mycket. Det är nästan 50–50. Så säg 55–45 i nederländsk favör.

Hammarby skulle lottas mot ett oseedat lag i åttondelsfinal, och slovakiska Myjava känns som ett lag man ska besegra alla dagar i veckan.

Så Bajen fick en bra lottning i första matchen. Men resten av lottningen är sämsta möjliga. För i kvartsfinal väntar ju alltså Ajax eller Malmö FF. En så mycket svårare motstånd kunde man i princip inte få enligt de förutsättningar som fanns.

Och om vi har ett svenskt lag i semifinal så kommer det med mycket stor sannoliket ställas mot Wolfsburg. Den tyska toppklubben har nämligen fått en bekväm väg till semifinalen. Feyenoord är i och för sig inget lag man leker sig förbi. Men Wolfsburg ska ändå vinna det dubbelmötet på ett komfortabelt sätt. Och det blir minst lika lätt i kvarten mot Rosenborg eller Brøndby.

Båda våra svenska lag har alltså lottats till den tuffaste halvan. Trädets andra halva är däremot rätt öppen. Svensklaget Eintracht Frankfurt är favorit, men fick en smålurig lottning. Först väntar ett namnkunnigt PSV Eindhoven direkt i åttondelen. Det är verkligen ingen lätt match. PSV är regerande nederländska mästarinnor och har en väldigt meriterad trupp med spelare som Nicky Evrard, Aniek Nouwen, Sisca Folkertsma, Fenna Kalma, Janice Cayman och sist men inte minst Shanice van den Sanden. För tillfället har man ingen vidare form. Men laget har en hög högstanivå.

Och vinnarna mellan Eintracht och PSV får en riktigt tuff kvartsfinal. För där väntar med stor sannolikhet spanska Real Sociedad. Och det lag som drar längsta strået där går troligen även vidare till final.

För den fjärde grenen på slutspelsträdet är knappast skräckinjagande. Här är det alltså Brann mot polska Czarni Sosnowiec och Sparta Prag mot portugisiska Torreense. Här hade man ju hoppats att Malmö FF skulle ha lottats in. Nu blev det istället den portugisiska trean som fick den här jättechansen att ta sig hela vägen till semifinal.

Tidigare i höst hade jag förhoppningen att Sverige kanske skulle kunna ta upp kampen med Portugal om sjätteplatsen på nationsrankingen, den sjätteplats som innebär att ligamästaren får en direktplats till Champions Leagues ligafas. Det hoppet sjönk när Häcken fick sin skitlottning.

Och nu känns det helt orimligt att vi ska kunna ta in något på Portugal. Torreense fick alltså en lottning som ger laget en bra chans att gå till semifinal i Europa Cup. Och så här långt i årets Europaspel har de portugisiska lagen dragit in fler nationspoäng än de svenska. Lägg till att Benfica har kvar ligamatcher mot Austria Wien, Roma (hemma) och Køge – tre bra vinstchanser. Däremot känns det ju inte som att Häcken kommer att dra in några poäng.

Det innebär att Bajen och MFF måste göra det för svensk del. Och då är det ju illa att de har lottats på samma gren av slutspelsträdet.

Vi får nog fortsätta koncentrera oss på att behålla den sjundeplats vi har haft i ett par år. En bra start för att försvara den positionen är ju om Malmö kan slå ut Ajax i åttondelsfinal. För det är fortsatt Nederländerna som är det stora hotet bakifrån. Och här gråter vi ju inte över att de nederländska lagen fick en ännu sämre lottning än de svenska. Både PSV och Feyenoord fick ju tyskt motstånd i sina åttondelsfinaler.

Häcken föll ikväll med 3–0 hemma mot Juventus. Därmed krävs det nu ett mirakel om vi ska få svensk representation i Champions League efter nyår.

Göteborgarna har kvar två bortamatcher i Frankrike, mot Paris FC och Lyon, och två hemmamatcher mot engelska topplag, Chelsea och Manchester City. Och det kommer att krävas minst fyra poäng för avancemang.

Tyvärr är det betydligt mycket större risk att Häcken kommer att gå poänglöst genom det här ligaspelet än chans att de går vidare. Ett första delmål får vara att göra ett mål. Efter mötena med Inter och Juventus har ju Häcken noll poäng och målskillnaden 0–4.

Då har det gått bättre de senaste veckorna för våra båda lag i Europa Cup. Både Hammarby och Malmö FF är klara för huvudturneringen efter dubbla playoffsegrar – båda vann med totalt 5–0 efter att ha gjort 3–0 i returen. Bra jobbat. På fredag 13.00 lottas hela slutspelsträdet.

Hammarby är tredjeseedat i huvudturneringen, vilket innebär att de inte kan möta någon av de båda tyska topplagen Wolfsburg eller Frankfurt förrän i semifinal. Malmö FF däremot är oseedat, vilket innebär att de kommer att lottas mot något av de åtta seedade lagen direkt. Och det är fri lottning, så MFF skulle kunna få nitlotten Wolfsburg redan i åttondelsfinal.

Så här kommer slutspelsträdet att lottas:

1) VfL Wolfsburg eller 2) Eintracht Frankfurt möter ett oseedat lag
7) Real Sociedad eller 8) Rosenborg möter ett oseedat lag

5) Brann eller 6) Ajax möter ett oseedat lag
3) Hammarby eller 4) Sparta Prag möter ett oseedat lag

5) Brann eller 6) Ajax möter ett oseedat lag
3) Hammarby eller 4) Sparta Prag möter ett oseedat lag

1) VfL Wolfsburg eller 2) Eintracht Frankfurt möter ett oseedat lag
7) Real Sociedad eller 8) Rosenborg möter ett oseedat lag

För Hammarby är ju drömmen att hamna på samma halva som Frankfurt, Rosenborg och Brann. För Malmö vore drömmen att lottas mot Sparta Prag på en gren där även Brann finns. Då har man en god chans att gå till semifinal.

De åtta oseedade lagen är i rankingordning 9) Torreense (Portugal), 10) Sparta Myjava (Slovakien), 11) Malmö FF, 12) PSV Eindhoven, 13) Feyenoord, 14) Bröndby, 15) Fenerbahce och 16) Czarni Sosnowiec (Polen).

Bajen kommer att lottas mot något av de oseedade lagen i åttondelsfinal. Det gäller väl i första hand att slippa MFF och de båda nederländska lagen. Men oavsett motstånd kommer Hammarby att vara favorit i åttondelen.

Noterbart för övrigt från playoffomgången är att det till slut blev så att hälften av de seedade lagen gick vidare. Det innebär att de åtta lag som är oseedade i huvudturneringen också var oseedade i playoff. Det seedade lag som lyckades vända underläge från första matchen till totalseger var norska Rosenborg. Trondheimslaget hade förlorat med 3–1 borta mot tjeckiska Slovan Liberec, men vann nu med 4–1 i returen på hemmaplan.

I kväll är det måstematch för Häcken i Champions League. Det är avspark 18.45 på nya Rambergsvallen. Några timmar senare kommer vi att veta vilka 16 lag som på fredag ska lottas in i slutspelsträdet för Women’s Europa Cup.

Som bekant har både Hammarby och Malmö FF med sig 2–0-ledningar till kvällens returer. Malmö har avspark 19.00 hemma mot St Pölten och Bajens match mot Rangers i Glasgow startar 20.00.

Noterbart från de 16 playoffmötena är att de oseedade lagen leder i nio av dem. De seedade lagen leder bara i sex, medan en är oavgjord. De sex seedade lag som leder är Wolfsburg, Eintracht Frankfurt, Hammarby, Sparta Prag, Brann och Ajax.

Man kan ju tro att den första playoffomgången innehöll en massa skrällar. Det var absolut några skrällar, men så speciellt många var det väl egentligen inte. Utan det här är på många sätt orsakat av rankingsystemet. Rent allmänt gynnas lag som spelar i Europa år efter år. Det innebär att lag som gång på gång vinner mästerskapet i svaga ligor blir övervärderade jämfört med lag från starka ligor som bara tar sig ut i Europa ibland.

Jag har ofta framfört åsikten att nationskoefficienten är alldeles för låg. Och det är det vi ser effekten av i Europa Cup. Lag från exempelvis Sverige, Nederländerna och Portugal med begränsad erfarenhet av europeiskt cupspel blir oseedade trots att de känns starkare än seedade lag från sämre nationer.

Men delvis tror jag att det här kommer att ordna till sig över tid. Det är bara andra året med Europa Cup. När cupen har funnits i fem år bör Uefas klubbranking att bli relevantare för cupen än den är nu. Då kommer vi nog inte att få se nio oseedade lag i ledning efter halva playoffspelet.