Klockan 10.26 den 28 juni 2011 tryckte jag på publicera för första gången i den här bloggen. Med några timmars marginal har bloggen nu alltså funnits i 15 år.

Jag har berättat om bloggens bakgrund vid tidigare födelsedagar. Men tänker att det kan vara värt att köra en repris så här på 15-årsdagen.

Från början fanns ingen plan på att det här skulle bli en damfotbollsblogg av det här slaget. 2011 var mitt i ”bloggeran”. Det skulle bloggas om allt. Jag hade på kort varsel fått ta över bevakningen av VM i Tyskland från en arbetskompis som plötsligt bytte arbetsplats.

Naturligtvis skulle vi på BT ha en VM-blogg. Jag minns att det var lite tekniskt strul när jag kom ner till Tyskland, så bloggen kom först igång några timmar innan avspark i Sveriges premiär. Jag befann mig i presscentret i BayArena i Leverkusen när jag tryckte publicera på första inlägget på den blogg som då hette ”BT på fotbolls-VM”.

Jag minns att bloggens premiärdag var riktigt het, att flera journalister kämpade med vätskebrist eftersom arrangören hade fått för sig att man inte fick leverera vatten till media under matcherna. Jag minns också att jag kördes gratis till arenan från centralstationen av en privatchaufför som antagligen misstog mig för någon Uefa- eller Fifa-höjdare, eftersom jag bar ackreditering.

Jag körde på med många korta inlägg under en VM-bevakning som blev längre än förväntat. På förhand såg de flesta kvartsfinal som en framgång. Men Sverige tog ju brons efter att ha vunnit fem av sina sex matcher. Så jag var kvar i Tyskland länge.

Jag minns att jag tyckte att det var skitkul att blogga från mästerskapet. Men eftersom det var en VM-blogg lades den ner efter att jag kommit hem. I två månader mellan slutet av juli och slutet av september skrevs inga inlägg. Och tanken var att det inte skulle bli något mer.

Men under de två månader som bloggen låg nere led jag av den torftiga vardagsbevakning som svensk media hade av damfotbollen. Bland annat gick det inte att följa i någon svensk nyhetsförmedling hur det gick för Lotta Schelin i Lyon.

Jag hade älskat att följa vårt landslag under VM i Tyskland. Visst hade de stängda träningar, men inte så många – och spelarna och ledarna var ändå otroligt tillgängliga, och trevliga. Och glada. Det kändes som att de från hjärtat tyckte att det var kul att vi i media var på plats och följde dem.

När man var van vid att bevaka herrlandslaget – och herrallsvenskan – där media ofta ses som något katten släpat in, var det fantastiskt trevligt att mötas av en stor mängd positiv energi under några veckor.

Den positiviteten hjälptes förstås av att Sverige gjorde ett bra mästerskap i Tyskland. Men känslan var ändå att det fanns något äkta i botten. Och det var den känslan som skapade min drivkraft att följa spelarna även i sina klubblag.

Nämnda Lotta Schelin blev min absoluta favorit under de där veckorna i Tyskland. Det strålade om henne. Hon var alltid glad, positiv och fyndig. Trots att alla drog i henne tog hon sig tid för oss allihop. Hon var så långt ifrån herrfotbollens mest firade stjärnor man kan komma. Och det på ett otroligt positivt sätt.

I september 2011 slog tanken mig att jag kanske kunde hjälpa till att fylla ett tomrum. Och sedan jag återupptog bloggandet har jag inte haft någon längre lucka mellan två inlägg än drygt två veckor. Jag har hela tiden försökt att hålla bloggen levande. Nu på senare år har jag fått fin hjälp av alla er engagerade läsare som skriver inlägg i de olika forumen.

Under de här 15 åren har bloggen haft några olika namn. Efter ”BT på Fotbolls-VM” hette den ett tag ”Mot EM 2013”. Och på senare år har den som bekant hetat ”En blogg om internationell damfotboll” eller ”damfotboll.blog”.

I samband med bloggens tidigare födelsedagar har jag länkat till berättelser om varför bloggen kom till. Det gör jag även nu. Den riktigt utförliga berättelsen skrev jag i samband med ettårsdagen – där berättade jag bland annat att jag inte såg mig som expert när jag började blogga. Det gjorde jag däremot när bloggen nådde sin femårsdag.

Under de här 15 åren har damfotbollen verkligen förändrats, både till det bättre och till det sämre. Till det bättre genom att det är större professionalitet både på klubbar och spelare, bättre kvalitet på spelet – och betydligt större taktisk skicklighet. Negativa förändringar är att man börjat ta efter några av herrfotbollens baksidor, som större distans till supportrar och media genom stängda träningar och färre mediekontakter. Försämringarna tror jag faktiskt bara är negativa för svensk damfoboll. För de gör att vi som är intresserade inte känner att det är meningsfullt att följa våra landslag.

Men totalt sett har det varit 15 väldigt roliga år. Och i nuläget finns det inga planer på att lägga ner bloggen, även om just bloggar är väldigt ute.

I det här inlägget känns det extra kul att skriva om att det har varit en bra vecka för svensk damfotbolls framtid. I går kväll vann F19/07-landslaget sin premiärmatch i EM-slutspelet i Bosnien. Det blev 1–0-seger mot Polen efter mål av IFK Norrköpings Agnes Ekberg.

Det här svenska juniorlandslaget har verkligen hittat en härlig stabilitet. I andra kvalrundan släppte man bara in ett mål i en riktigt tuff grupp. Baklängesmålet kom i 2–1-segern mot Nederländerna. Sedan dess har Hanna Karlsson nu tre raka nollor mot Ukraina, Italien och nu Polen.

Närmast väntar värdnationen Bosnien klockan 17.00 på tisdag för F19/07-landslaget. Matchen går att se på Viaplay.

Noterbart kring gårdagens segermatch är ju att Sverige spelar EM-slutspelet utan vår klart största stjärna i årgången, Felicia Schröder. I går var inte heller vår bästa spelare från kvalet med, Hammarbys Fanny Peterson.

Det har gått någon timme sedan det blev officiellt. Felicia Schröder fortsätter i karriären i Real Madrid, och Häcken säljer för rekordsumma.

Kul att damallsvenskan får ha världsrekordet i transfersumma igen. Minns jag rätt var senaste gången vi hade det när Tabitha Chawinga inför säsongen 2018 såldes från Kvarnsveden till kinesiska Jiangsu Suning för 1,5 miljoner kronor. Åtta år senare har rekordet mer än tiodubblats.

Personligen kan jag inte säga att jag jublade när jag hörde ryktet i går. Det var mer att jag kände mig lite frågande.

Nyss visade SVT ett inslag med Schröder. Och det var kul att se hur övertygad hon verkar vara om att det här är ett bra klubbval. Det lugnade mig lite, men långt ifrån helt.

Jag känner inte att Real Madrid verkligen har visat ambition inom damfotbollen. Laget är klar tvåa i Spanien, men har inte gått längre än Häcken i Champions League. Det vill säga kvartsfinal.

Dock var ju vinterns insats kanske ändå klubbens bästa. Man tog elva poäng i ligafasen, bland annat efter segrar mot PSG och Wolfsburg. Men man kryssade också mot Paris FC och Twente. Och man åkte ut med förnedrande 12–2 mot Barca i kvartsfinalen.

Känslan är att Real Madrid bara är marginellt bättre än det Häcken som Schröder kom fram i. Dock har ju Hisingsklubben blivit sämre sedan dess. Så det är ju ett steg uppåt för damallsvenskans skyttedrottning. Och skall man vara positiv är det ett steg till en klubb där hon bör ha bra chans till speltid.

Reals bästa målskyttar i ligan den senaste säsongen var Caroline Weir 14, Alba Redondo 6, Athenea del Castillo 6 och Linda Caicedo 5. Det är väl inget överbetyg till anfallarna att en mittfältare blev klart bästa målgörare.

Då var lottningen klar för Hammarbys och Malmö FF:s miniturneringar i Champions Leaguekvalet. Och Bajen hamnade i samma turnering som Juventus, vilket var sämsta möjliga lottning.

Däremot fick stockholmarna möta albanskt motstånd i sin semifinal i form av FK Apolonia Fier, vilket var lättast möjliga motstånd. Det innebär ju att Hammarby får en lätt väg till finalen, och känns garanterat en plats i Uefa Women’s Europa Cup.

För Malmö FF inleds Champions Leaguespelet med match mot norska Vålerenga. Vid seger där lär man ställas mot Eintracht Frankfurt i finalen. Vid förlust mot Vålerenga väntar Cyperns tvåa Omonia Nicosia, vilket bör vara en lätt seger för MFF.

Så det positiva här är att båda våra svenska lag bör gå vidare till Europa Cup. Negativt är att båra hamnade i samma turneringar som den här kvalomgångens två högst rankade lag. Juventus var nämligen rankat etta och Eintracht Frankfurt var rankat som tvåa.

Häcken visade ju i våras att det inte är omöjligt att slå Eintracht Frankfurt. Och Juventus är sämre nu än man var för några år sedan. Men räkna inte med att vi får några svenska lag vidare till playoff.

En faktor här är förstås vilka som får hemmaplan i de respektve miniturneringarna. Det bör stå klart ganska snart. Och om någon av turneringarna spelas i Sverige ökar ju chanserna något.

För en stund sedan lottades Europas VM-playoff. Och för svensk del blev det ett bra utfall. Vi ställs mot Litauen i första omgången, och viktigare: Vi ställs mot vinnaren av Tjeckien och Skottland i den avgörande omgången.

Med den lottningen skall inte Tony Gustavssons landslag kunna missa VM-slutspelet. Förbundet kan börja planera för Brasilien redan nu.

Som bekant fanns det inga nitlotter i första omgången. Där skall Sverige vinna mot alla tänkbara motstånd med närmare tio måls marginal över två matcher. Det var ju i playoff 2 som det fanns jobbigare motstånd. Där drog vi varken dröm- eller mardrömslotterna. Av de seedade lagen var det England och Nederländerna som fick lättast väg, medan Island och Österrike drog nitarna Portugal respektive Schweiz.

Sveriges lottning innebär inga promenadsegrar. Men varken Tjeckien eller Skottland skall kunna skaka oss i ett dubbelmöte.

Kollar vi lottningen som helhet ser den ut så här:

Skottland/Tjeckien – Sverige/Litauen
Ukraina/Slovakien – England/Grekland
Portugal/Nordirland – Island/Kroatien
Wales/Albanien – Norge/Rumänien
Polen/Belgien – Irland/Kazakstan
Serbien/Finland – Italien/Belarus
Slovenien/Turkiet – Nederländerna/Ungern
Schweiz/Israel – Österrike/Kosovo

Det är en ”lottningsdag” i europeisk damfotboll. Klockan 15.00 i eftermiddag lottas även Hammarby och Malmö FF in i kvalet mot Champions League. Det handlar om lottning av den inledande miniturneringen.

Redan nu har de 16 lagen i League Path delats på hälften. Det innebär att våra svenska lag numera bara har kvar sju möjliga motståndare.

För Hammarby är de fyra alternativen i semfinal:

• Bröndby IF (Danmark)
  KFF Apolonia (Albanien)
  Rangers FC (Skottland)
  SCU Torreense (Portugal)

Här vore det förstås rena drömmen med albanskt motstånd i semifinal. Totalt kommer ju två av de oseedade lagen att hamna i Bajens miniturneringe. Där kommer även ett seedat lag att vara med. De seedade lagen i Bajens turnering är:

AFC Ajax (Nederländerna)
Juventus FC (Italien)
SK Slavia Prag (Tjeckien)

Här vore det förstås ett drömläge att lottas i samma turnering som Prag, och därmed slippa betydligt tuffare Juventus och Ajax.

För Malmö FF väntar semifinal mot ett seedat lag. De fyra seedade lagen som MFF kan lottas mot är:

Eintracht Frankfurt (Tyskland)
SKN St Pölten Frauen (Österrike)
Sporting Clube de Portugal (Portugal)
Vålerenga Fotball (Norge)

Här bör ju MFF förstås hoppas på semifinal mot St Pölten, och att dessutom få med Vålerenga in i sin miniturnering. Sporting känns en nivå bättre, och Frankfurt två nivåer bättre. Och med tanke på MFF:s vårform lär de inte ha någon chans mot några bättre lag.

Blir det tredjeprismatch för MFF kan även ett av följande tre lag komma att bli aktuellt:

AC Omonia Nicosia (Cypern)
BSC Young Boys (Schweiz)
SeaSters Odessa (Ukraina)

Damallsvenskans nionde omgång innehåller en väldigt spännande samling matcher. Det startade ikväll med Skånederbyt mellan Vittsjö och Kristianstads DFF.

Där ledde hemmalaget Vittsjö med 1–0 i paus efter att Sofie Rewucha sprungit igenom en högt stående motståndarbacklinje och lätt rullat in ledningsmålet. Kristianstad kvitterade i slutminuterna på vad som skulle kunna vara årets ”fulaste” mål i högsta serien. Det var nämligen ett motlägg i målområdet, som gjorde att Elisa Lana Sigurjonsdottir blev poängräddare för KDFF.

Det var bara 592 åskådare. Tråkigt att ett derby inte lockar fler. Resultatet innebär att Kristianstad avancerar till sjätte plats i tabellen, medan Vittsjö fortsatt ligger åtta.

Under lördagen väntar övriga matcher i den nionde omgången. Och det är alltså inte vilka matcher som helst, utan det är en hel hög hyperintressanta matcher.

På Kanalplan har serieledande Hammarby chansen att koppla ett jättegrepp om SM-guldet i tidiga seriefinalen mot tvåan BK Häcken FF.

Och det finns även anledning att ha lite extra fokus på Stockholmsderbyt mellan AIK och Djurgården samt på två superviktiga bottenmöten. Jag tänker förstås dels på det mellan FC Rosengård och IFK Norrköping, dels på det mellan Växjö DFF och IK Uppsala Fotboll.

Just Uppsala har varit i fokus för veckans inhemska damfotbollsrubriker. IK Uppsala Fotboll är det enda damallsvenska laget som inte har beviljats elitlicens i förbundets första delbeslut.

Uppsala hade ett underskott på 1,9 miljoner kronor vid årsskiftet. Och det låter som att läget är ungefär oförändrat. Man måste alltså gå minst två miljoner kronor plus i höst. Visst låter det som krisläge?

I går kom dessutom uppgifter om att tränaren och tillika sportchefen Julius Brekkan kommer att lämna i samband med sommaruppehållet.

Om vi kort skall titta tillbaka på det nyss stängda landslagsfönstret så är det ju värt att notera att onsdagens vänskapsmatch mellan Brasilien och USA var långt ifrån vänskaplig. Hemmalaget drog nämligen på sig hela åtta röda kort i och efter 1–0-förlusten. Åtta utvisningar känns väl lite som ett rekord?

Det började med att förbundskapten Arthur Elias och ytterligare tre ledare såg rött med cirka tio minuter kvar. När bänken var tömd på överladdade ledare tog spelarna över. På övertid fick först Bia Zaneratto och sedan även Tarciane varsitt rött kort. Och efter slutsignalen såg Kerolin och Ludmila till att snacka till sig varsin utvisning och således också fixa varsin avstängning.

Det bästa med matchen var nog ändå publiksiffran. Fantastiska 55744 var på plats i Fortaleza för att se en träningsmatch. Det är riktigt bra.

Från det europeiska VM-kvalet noteras att svenska Julia Walentowicz har fått göra sin riktiga debut för Polen. 25-åringen som har Djurgårdens IF som moderklubb fick hoppa in och spela elva minuter när det polska laget föll med 3–1 borta mot Nederländerna.

Under de elva minuterna blev det ett mål åt vardera håll. Walentowicz är ju numera lagkapten för Kif Örebro i elitettan. För hennes del väntar närmast hemmamatch mot Häcken U på söndag.

Men det spelas ett par betydligt hetare matcher i näst högsta divisionen den här helgen. De två hetaste spelas i mitt närområde klockan 13.00 i morgon. Den ena matchen jag tänker på är streckmötet på Mjörnvallen mellan Alingsås IF och Gusk. Inför avspark ligger de båda lagen på varsin sida om nedflyttningsstrecket.

Allra hetast är förstås det historiska västderbyt mellan Elfsborg och IFK Göteborg. Det är första gången någonsin de båda lagen möts i en seriematch på damsidan. Det är också ett riktigt toppmöte mellan ettan och trean i tabellen. Och även om prognosen säger regn finns det bra chans att elitettan får ett nytt publikrekord i morgon.

Det är dock ett ”dopat” rekord. Sponsorer bjuder nämligen på entrén, så publiken går in gratis. Det hade varit spännande att se vad toppmötet hade lockat med vanlig entréavgift. Men den frågan får vi inget svar på.

Det spelas ytterligare två sexpoängsmatcher i helgen. I botten tar Sandviken emot Husqvarna, i ett nykomlingsmöte som är hemmalagets chans att få lite kontakt med lagen ovanför nedflyttningsstrecket. För Husqvarna är det en chans att bygga avstånd ner till samma streck.

I toppen tar Umeå emot Linköping på söndag i en måstematch för hemmalaget, om inte avståndet upp till topplagen skall börja bli stort i överkant.

För egen del ska jag till västderbyt på Borås Arena. Där kommer man att kunna se och höra mig i tv-studion före matchen, i halvtid och efter slutsignalen.

Under tisdagskvällen har vi kunnat gratulera Danmark, Spanien och Frankrike till att ha säkrat varsin plats i nästa års VM-slutspel i Brasilien.

Spänningen fick vi i grupp A2, där ju tre lag hade chansen inför avspark. Nederländerna gjorde sitt, och vann med klara siffror hemma mot Polen. Men Oranje kunde ju inte vinna gruppen av egen kraft. Det krävdes även ett kryss mellan Frankrike och Irland.

I den matchen gav Melvine Malard fransyskorna ledningen i slutet av den första halvleken. Mitt i den andra fick dock Frankrike Thiniba Samoura utvisad, vilket öppnade en möjlighet för Irland. Men fransyskorna höll undan till 1–0-seger, och säkrad gruppseger.

Tre nya VM-lag i kväll alltså. Sedan jag gjorde förra genomgången av VM-klara lag har även Argentina och Colombia säkrat varsin plats. Därmed har vi numera fått klart med 14 av de 32 lagen. Ytterligare sju europeiska lag skall kvala in via playoff, och ett åttonde kan ta en VM-plats via det interkontinentala playoffspelet.

Nu vet vi också vilka lag som kommer att ligga i respektive lottningspott när lottningen genomförs den 24 juni. Playoffspelet avgörs i två omgångar. I semifinal kommer Sverige att lottas mot ett lag från C-nivån. Och i final väntar sannolikt en gruppfyra från A-nivån eller en gruppvinnare från B-nivån.

Pott 1 består av de lag som slutat tvåa och trea i grupperna på A-nivå, vilket innebär: Italien, Sverige, Norge, Österrike, Island, England, Nederländerna samt Irland.

I pott 2 hittar vi de lag som slutat sist på A-nivån och gruppsegrarna i B, Där har vi följande åtta lag: Wales, Schweiz, Portugal, Skottland, Serbien, Polen, Ukraina och Slovenien.

I pott 3 finns de lag som har slutat tvåa och trea på B-nivån. Och det handlar om följande åtta lag: Tjeckien, Turkiet, Finland, Belgien, Albanien, Nordirland, Slovakien och Israel.

Så slutligen pott 4, där vi hittar Sveriges semifinalmotståndare. I pott 4 återfinns de sex gruppsegrarna på C-nivån, tillsammans med de två bästa grupptvåorna. Det handlar om följande åtta lag: Litauen, Kosovo, Ungern, Grekland, Rumänien, Belarus, Kroatien och Kazakstan.

Sverige kommer att vinna hur lätt som helst mot det lag från pott 4 som vi lottas mot. Utmaningen blir finalen mot något lag från pott 2 eller pott 3. För där finns det några nitlotter, kanske framför allt Schweiz. Semifinalerna spelas i oktober och finalerna i månadsskiftet november/december.

Det kommer ju att spelas åtta finaler, men Europa har ju bara sju direktplatser kvar att fördela. Den segrare som har gjort sämst resultat i gruppspelet får istället gå via det interkontinentala playoffspelet. I pott 1 är Österrike det lag som tog minst poäng. Så om alla de åtta lagen i pott 1 vinner både sina semifinaler och finaler blir det Österrike som tvingas kvala vidare.

Det om VM-kvalet.

Vi vet nu även potterna för nästa års Nations League, som även fungerar som OS-kval. Där kommer de fyra gruppsegrarna att få varsin OS-plats. Seedningspotterna blir:

Pott 1: Danmark, Tyskland, Spanien och Frankrike.

Pott 2: Italien, Norge, England och Nederländerna.

Pott 3: Sverige, Österrike, Island och Irland.

Pott 4: Wales, Schweiz, Portugal och Skottland.

Här är det ju ganska tydligt vilken skillnad det hade varit att komma tvåa i gruppen. Då skulle antalet nitlotter ha varit betydligt färre än nu. För skillnaden är stor mellan lagen i pott 2 och de i pott 3.

Här är vore ju Spanien, England och Schweiz en riktig mardrömslottning, medan Danmark, Norge och Skottland väl vore bästa möjliga?

Fridolina Rolfö har varit en snackis de senaste landslagssamlingarna. Hon är det i kväll också. För hon byttes in som tia i 56:e minuten. Och redan efter ett par minuter hade hon uträttat mer än vad företrädaren Felicia Schröder gjorde på 55 minuter.

Och lägg till några minuter så hade Rolfö även varit ute på vänsterkanten så många gånger att hon hade överglänst Johanna Rytting Kaneryd.

Rolfö visade världsklass. Hon rörde sig smart, vann nickdueller, stod för inlägg och inspel av högsta världsklass – och så gjorde hon 2–2-målet.

Glädjande nog blev det två svenska hörnmål. Och det kunde ha blivit något till. Det var bra klass på hörnorna idag, inte minst från Amanda Nildéns vänsterfot. Men det var fler som leverade bra från hörnflaggorna. Det första målet nickade Hanna Lundkvist in.

Till slut hade jag 7–7 i målchanser, vilket indikerar att 2–2 var ett rimligt resultat. Men det var inget bra resultat. För i och med det här slutar vi trea i gruppen. Det innebär att vi kommer att vara tredjeseedade när nästa Nations League lottas. Den turneringen är även OS-kval, och eftersom Europa har fyra platser i 2028 års olympiska spel måste man vinna gruppen.

Lottningen kommer alltså att bli helt avgörande. Några grupper spelas klart senare i kväll. När de är klara återkommer jag med info om både playoff och nästa Nations League.

Det har spelats 45 minuter på Gamla Ullevi och på SVT pratar kommentator Bäckman om ”blågult mörker” och expert Hanna Marklund om ett Italien som är klart bättre än Sverige. Det är svårt att säga emot.

Italien leder med 2–0, vilket är fullt rättvist. Jag såg att det var 3–13 i avslut och 3–9 i hörnor. Det säger en del. Skall vi vara positiva har vi haft ett par bra anfall. Men totalt sett har det inte sett bra ut. Jag noterade redan i åttonde minuten att backlinjen inte såg bra ut.

Det skulle dröja till minut 37 innan första baklängesmålet kom. Då var tyvärr ingen av våra försvarare på hugget. Det kändes egentligen inte så farligt när bollen slogs in i målområdet. Men våra spelare var passiva och bollen gick rakt igenom till målskytt Oliveiro. Och i slutminuten gjorde Amanda Nildén en alibiaktion mot Martina Piemonte. Det håller inte.

Men det är inte bara backlinjen som känns svag i defensiven. Jag känner även att avsaknaden i presspelet av Kosovare Asllani är gigantisk. Nu har Tony Gustavsson 45 minuter på sig att få chansen att skicka med spelarna en positiv känsla in i sommaren.

Hittills har det varit få glädjeämnen sedan han tog över. Jag roade mig med att kolla Fifas nya liveuppdatering på världsrankingen i början av matchen. Där låg vi på åttonde plats medan det stod 0–0. När Italien gjorde 1–0 föll vi till nionde plats, och där är vi kvar.

Men vår poängsumma just nu (1918,59) är så låg att vi inom kort kan bli passerade av både Danmark och Italien på den där rankingen. Båda de två står i halvtid på 1910 poäng.

Tony Gustavsson har presenterat den startelva som skall spela mot Italien klockan 19.00 på Gamla Ullevi och SVT. Jämfört med det lag som startade i förlusten mot Danmark gör förbundskaptenen två byten.

Han ställer återigen en ny backlinje på benen när han byter Amanda i mittförsvaret. Ilestedt går ut medan Nildén kommer in. Dessutom byter han spelare på högerkanten från Matilda Vinberg till Monica Jusu Bah.

Här är hela elvan: Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Amanda Nildén, Bella Andersson, Anna Sandberg – Monica Jusu Bah, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Johanna Rytting Kaneryd – Felicia Schröder och Stina Blackstenius.

Först noterar jag att Julia Zigiotti Olme bara heter Zigiotti i efternamn på förbundets hemsida. Är det möjligen det hon vill kallas framöver?

Jag noterar också att vi kör tre vänsterfotade spelare i fyrbackslinjen. Och att nykomlingen Nildén står uppsatt till höger av de båda mittbackarna. Det blir intressant att se hur hon löser det. Bytet av Amanda bör innebära ett tapp i luftrummet men ge bättre uppspel.

I går såg jag en intervju med vår förbundskapten. Han fick frågor om Fridolina Rolfö, som återigen startar på bänken. Då pratade han om att han håller på att bygga ett mästerskapslag, där han försöker hitta roller för olika spelare. Han sa dels att:

”Jag prioriterar fart i ytterforwardsrollen”

Dels sa han att Rolfö under den här samlingen har tränat i den roll hon kom in senast, som boll- och nickstark, inhoppande forward inne i boxen. Vi får väl se hur det funkar idag.

Spontant gillar jag fart på kanterna. Men för att få maximal utväxling av snabba yttrar skall det finnas ytor att anfalla på. Som exempel kan man se hur Häcken har kunnat backa hem och kontra i Europaspelet. Här tänker jag både senaste säsongen, och den där man gick till kvartsfinal i Champions League.

Men i matcher mot lag som parkerar bussen är fart på kanterna inte ett lika givet framgångsrecept. Då kan man behöva kantspelare med egenskaper som Rolfö, Rosa Kafaji eller Anna Anvegård. De två sistnämnda är för övrigt dessutom utmärkta på att leda ett anfallsspel byggt på fart. Det var ju de som var hjärnorna bakom den där ena framgångsrika Häckenupplagen.

Jag noterar också att Felicia Schröder ser ut att fortsätta som tia. Samt att det Johanna Rytting Kaneryd ser ut att fortsätta utgå från vänster. Det var inga positioner som föll bra ut i fredags. Vi får se om det går bättre i kväll.

För svensk del spelar vi i kväll att komma tvåa i gruppen, något som är bra för framtiden. Det krävs vinst för att vi skall passera Italien. Men på andra håll i Europa spelar man om VM-biljetter.

Eller. Om Danmark förlorar i Serbien och Italien vinner på Gamla Ullevi delas det ut en VM-biljett i Göteborg. Men den kan alltså inte gå till det svenska laget.

Parallellt med vår match spelas den redan avgjorda gruppen med Tyskland och Norge samt alla grupper på B- och C-nivån klart. Och klockan 21.00 skall de två sista europeiska direktplatserna fördelas.

I dag har Tyskland vunnit med 2–0 hemma mot Norge i grupp A4. Därmed blir det tyska laget det första europeiska, och det nionde totalt att säkra sin plats i nästa års VM-slutspel.

Sedan tidigare var värdnationen Brasiien klart tillsammans med Oceaniens representant Nya Zeeland och Asiens sex lag: Japan, Australien, Kina, Nordkorea, Sydkorea och Filippinerna.

På tisdag kommer ytterligare tre europeiska lag ansluta till det fina sällskapet. Från grupp A1 talar allt för att det blir Danmark som tar hem direktbiljetten.

Danskorna behöver en poäng borta mot Serbien för att säkra avancemanget på egen hand. Det lag som utmanar är Italien. Och för att italienskorna skall smita förbi i sista omgången krävs att Italien vinner mot Sverige på Gamla Ullevi samtidigt som Serbien besegrar Danmark.

I grupp A2 var det fördel Nederländerna inför dagens matcher. Men där gick Oranje Leuwinnen på en nit borta mot Irland. Den irländska 3–2-segern innebär att sista omgången blir riktigt spännande.

På tisdag tar ettan Frankrike emot tvåan Irland i en gruppfinal, där vinnaren går till VM. Fast det är inte säkert att något av lagen i gruppfinalen faktiskt vinner gruppen. För om den matchen slutar med ett kryss öppnas dörren för trean Nederländerna. Nederländskorna har tagit hem det inbördes mötet med fransyskorna, och vinner därmed gruppen om man vinner mot Polen samtidigt som det blir kryss i den andra matchen.

Det är således fördel Frankrike i gruppen. Men både Irland och Nederländerna är i högsta grad med i matchen.

I grupp A3 var det fördel England inför dagens matcher. Nu har istället Spanien kopplat ett järngrepp om gruppsegern. Spanjorskorna visade sin extremt höga klass när man krossade England med 4–0 på Mallorca. Alexia Putellas gjorde två av målen. Och nu vinner Spanien gruppen om man tar tre poäng borta mot Island på tisdag.

England avslutar hemma mot Ukraina. Englands chans att vinna gruppen är att man tar fler poäng än Spanien på tisdag.

Ett år och två dagar efter att Sverige körde över Danmark med 6–1 kan vi lugnt konstatera att danskorna har passerat oss – och redan nu kan börja boka sina biljetter till nästa års VM-slutspel. För att de røde og hvite skall missa gruppsegern krävs förlust i Serbien på tisdag samtidigt som Italien vinner i Göteborg.

För Danmark vann även årets andra VM-kvalmatch mot vårt svenska landslag med 2–1. Sverige har skapat flest klara målchanser i båda matcherna. Men det hjälper inte när vi saknar både precision – och försvar.

I mitten av den andra halvleken kom det upp en skylt i tv-sändningen som visade avslut mot mål. Det stod 6–3 i dansk favör, trots att vi hade haft massor av lägen. Strax efter konstaterade expertkommentator Hanna Marklund att det var väldigt länge sedan hon såg ett svenskt damlandslag med ett så här dåligt försvarsspel.

Där och då började jag fundera över när det kan ha varit. Jag kom fram till att sedan den här bloggen startades 2011 har det varit några perioder där landslaget släppt in många mål. Men jag kan ändå inte sätta fingret på när vi skulle ha varit så här svaga i det kollektiva försvarsspelet.

I dag såg ju Napolispelaren Cecilie Fløe ut som en världsstjärna. Hon vann ju i princip varenda närkamp mot våra svenska backar. Det var hon som gjorde 1–0 och som spelade fram till 2–1.

Jag börjar få ganska stora Jon Dahl Tomasson-vibbar av Tony Gustavsson. För på kort tid har han lyckats ta bort alla de styrkor som vårt landslag hade för ett år sedan. Minns ni?

Då var Sverige extremt svårt att göra mål på. Då hade vi ett väl intrimmat presspel – och vi var sylvassa på fasta situationer.

Nu finns inget av det där kvar. Och jag har fortfarande inte fattat vad Gustavsson försöker föra in istället. Nu blir det en träningsmatch mot Italien på tisdag. En viktig träningsmatch eftersom vi måste vinna för att inte bli trea och tappa i ranking inför nästa Nations League.

Det blir intressant att se hur Gustavsson ställer upp då. Jag tycker att Rosa Kafaji var dagens bästa svenska spelare. Och hon fick bara spela drygt 20 minuter. Startar hon på tisdag?

Med facit på hand har det ju varit fel att satsa på Felicia Schröder. Peter Gerhardsson gjorde den bedömningen för ett år sedan. Och det är väl ganska tydligt att han hade rätt om att Schröder inte har varit redo. I varje fall inte för att bära landslagets offensiv. Dock skall sägas att hon har blixtrat till, och att hon visade klass under den första kvarten i den andra halvleken idag. Men hon gör inte mål i blågult. Det gör ju tyvärr ingen annan i landslaget heller.

Sedan Gustavsson tog över har vi nu spelat nio landskamper. På dem har laget gjort totalt sju mål. Bara en gång – hemma mot Frankrike i Nations League – har laget fått in fler än en boll. Det blir extra tungt när det dessutom samtidigt är ihåligt bakåt.

Det är paus i Odense. Danmark leder med 1–0, vilket innebär att Sverige måste göra minst två mål i den andra för att ha kvar en realistisk chans att slippa playoff.

Den danska ledningen är inte oförtjänt, även om jag har 2–1 i superlägen i svensk favör. Men medan Smilla Holmberg sköt i ribban och Stina Blackstenius nickade utanför så skickade Cecilie Fløe upp bollen i nättaket bakom Jennifer Falk.

Det var rätt mycket som var svagt kring det svenska försvarsspelet vid det där målet. Det började med att vi hade en kontringschans, som slogs bort genom en svag passning. Sedan tilläts Olivia Holdt rätt ostört glida igenom vårt mittfält. Och i sista skedet var Bella Andersson före Fløe in i ytan. Även kunde danskan komma förbi och göra mål.

Jag är ingen stod supporter av Anderssons försvarsspel. Men den här gången var hon inte ensam, det var många andra som också gjorde passiva insatser.

Även om danskorna bara kommit till ett superläge har man haft en hel hög halvchanser, och på så sätt förtjänat målet. Och nu behöver vi alltså göra minst två. Men det här svenska landslaget gör ju inte så många mål. Vi har bara fått till tre på nio halvlekar i det här VM-kvalet. Och då har vi ändå haft två matcher mot Serbien.

Precis innan avsparken pratade SVT:s kommentatorer Chris Härenstam och Hanna Marklund om att det är mycket om är ovisst kring det här laget. Marklund avslutade uppsnacket med att säga:

”Tidigare har man vetat vad man får från det svenska landslaget.”

Det gör man inte längre. Tony Gustavsson rör runt rätt rejält från match till match. Den här gången valde han 4–4–2 med Matilda Vinberg på högerkanten och Johanna Rytting Kaneryd till vänster.

Jag tycker inte att någon av de fyra offensiva spelarna har kommit till i den första halvleken. Kanske att Vinberg ändå varit den som varit bäst. Jag ser gärna att trion Fridolina Rolfö, Rosa Kafaji och Anna Anvegård kommer in, gärna alla tre kombinerat med någon forward. Kanske att det är Blackstenius som skall få chansen, eller varför inte Evelyn Ijeh? För jag väntar på att få se Felicia Schröder visa sin klass i den här matchen. Hon har inte fått till det alls.

Nu pratas det fasta situationer på SVT. Och det är ju ett sorgebarn sedan Gustavsson tog över. Så även i dag. Vi har haft en okej hörna. Annars har tre hörnor och en inläggsfrispark liksom bara slarvats bort.

45 minuter kvar. 45 otroligt viktiga minuter om vi skall ha kvar chansen att vinna gruppen.

Senast Sverige mötte Danmark i VM-kvalet ställde Tony Gustavsson upp som Graham Potter gör med herrlandslaget, alltså med en fembackslinje bakom tre centrala mittfältare och två forwards.

Då räknade jag till 10–4 i klara målchanser i svensk favör. Men det var ändå danskorna som åkte hem med alla tre poängen.

Nu är det drygt en timme till returen. Och nu känns det som att vi får se en ganska utpräglad 4–4–2-uppställning. För Gustavsson mönstrar följande elva spelare:

Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Amanda Ilestedt, Bella Andersson, Anna Sandberg – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Matilda Vinberg – Felicia Schröder och Stina Blackstenius.

Intressant att Vinberg får chansen till vänster istället för Monica Jusu Bah, som annars känns som en ”Gustavsson-favorit”.

I förrgår uppmärksammades jag på att det var exakt ett år sedan Sverige vann med 6–1 mot Danmark i Nations League. I dag känns de siffrorna osannolika. I dag nöjer vi oss med en uddamålsseger… Och det är förstås positivt för svensk del att Pernille Harder saknas i den danska startelvan.

Under torsdagen åker landslaget över till Danmark för fredagens hyperviktiga VM-kvalmatch. Själv åkte jag idag i annan riktning. Jag befinner mig nämligen i Stockholm för att bevaka herrlandslagets VM-genrep.

Från mitt hotellrum kikade jag från och till på U23-landslagets 2–0-seger mot Norge. Även om jag bland annat missade de första 20 minuter, där båda målen föll, noterades att den här matchen såg helt annorlunda ut än semifinalen i WU23 Friendlies tidigare i år. Då tyckte jag Norge var bättre, och att Sveriges seger var lite turlig.

Nu kändes det svenska laget klart bättre. Och bäst var Wilma Leidhammar. Jag såg som sagt bara matchen sporadiskt. Men från det jag såg var hon liksom i en klass för sig. Stark, bollsäker och kreativ.

Totalt sett tyckte jag att det svenska laget var slarvigt kring offensivt straffområde. Dit kom man ofta, men väl där fanns det sällan några idéer kring hur man skulle komma till målchanser. Utan det kändes snarare som att bollen ofta bara skickades iväg på chans. Det hade alltså kunnat bli en betydligt större seger.

Under kvällen noterades även två riktigt tråkiga skadenyheter. Först kunde man läsa på NA att korsbandet är av för supertalangen Emilia Jägestedt Widstrand. Sedan meddelade Vålerenga att Tove Enblom drabbats av samma elände. Det var ju besked man kunde ha varit utan.