Engelsk planvärme och svenska träningsmatcher

Även om flera ligor är igång känns det fortsatt på något sätt som att vi väntar på att damfotbollsåret 2023 verkligen skall starta på allvar.

Förra helgen bänkade jag mig för att se Chelsea–Liverpool i WSL. Men efter drygt fem minuter fick jag göra om mina planer eftersom en stenhård plan gjorde att man avbröt matchen.

Händelsen ledde till en debatt om man måste införa uppvärmda planer i WSL. Vår svenske WSL-tränare Jonas Eidevall (som för övrigt fyller 40 år i dag – grattis) gav sig in i debatten och argumenterade för att det i nuläget finns betydligt viktigare saker att lägga pengar på än planvärme.

Jag håller med Eidevall. Damfotbollen har viktigare saker att fokusera på. Det hindrar dock inte att arenafrågan är viktig, både ur publik- och tv-synpunkt.

Den här helgen är det inget spel i WSL, utan det är FA-cupen som står på schemat för de engelska klubbarna. En av de 16 matcherna i den fjärde omgången är för övrigt just Chelsea–Liverpool – förhoppningsvis på en spelbar plan.

För de svenska klubbarna har träningsmatcherna dragit igång. Jag har kikat på dagens intressantaste match, den mellan Wolfsburg och Häcken.

Det är både kul och viktigt för svenska lag att få spela mot så bra motstånd som det tyska mästarlaget. Häcken gjorde det väldigt bra, och förlorade bara med 1–0.

Ofta tycker jag faktiskt att laguppställningen är intressantare än resultatet i träningsmatcher. Alltså, vilka spelare fick chansen, och hur länge? Vilka spelade ihop? Hur hårt matchades en tänkt startelva? Vilket spelsystem valde man? Och så vidare.

Häcken spelade så här (4–2–3–1): Jennifer FalkHanna Wijk (Molly Johansson, 46), Josefine Rybrink, Elma Junttila Nelhage (Aivi Luik, 77), Anna SandbergElin Rubensson (Alexandra Larsson, 62), Marika Bergman-LundinMelissa Larissey (Aisha Masaka, 68), Rosa Kafaji (Ella Sanchez, 36), Stine Larsen (Dilja Zomers, 77) – Anna Anvegård (Alexandra Hellekant, 90).

Wolfsburg gjorde några fler byten än Häcken, men hade med alla sina världsstjärnor i matchen. Kollar vi matchbilden så förmådde i princip inte Häcken spela till sig några målchanser. Men man skapade matchen igenom ändå en del oro i Wolfsburgs försvar genom ett fint presspel.

Den bästa Häckenchansen före paus var ett friläge för Rosa Kafaji, som uppstod just genom en bollvinst högt upp i planen.

Wolfsburg förde som väntat spelet och hade en ganska klar övervikt i målchanser. Bland annat smällde det i målramen bakom Falk flera gånger.

Men noterbart är att matchen enda mål kom på en onödigt orsakad straff. Dominique Jansen rullade säkert in straffen sedan Hanna Wijk stått för en högst orutinerad fällning i utkanten av straffområdet.

Straffsituationen är en signal om att annars så talangfulla Wijk ännu är långt ifrån färdigutbildad i försvarsspel. Dels hade Wolfsburg dålig vinkel, dels var Häcken väl samlat framför eget mål. Så ett inspel hade inte behövt vara någon katastrof. I sådana lägen får man inte dra på sig en straff.

Wijk är ju om omskolad yttermittfältare. I damallsvenskan får hon mest ägna sig åt anfallsspel eftersom Häcken ju tillbringar huvuddelen av matchen på offensiva planhalva. För henne är den här typen av matcher extra viktig, eftersom det är tydligt att hon behöver få träna mer på att värdera försvarssituationer.

I den andra halvleken sjönk värdet på matchen i takt med att lagen gjorde allt fler byten. Men positivt för Häcken var att laget kom till ett par fina kvitteringschanser på slutet. Närmast kom Aisha Masaka som var helt fri till höger i straffområdet i 84:e minuten sedan Anna Anvegård vunnit bollen högt upp i planen.

Häckens tanzaniska forward stod dock för ett riktigt svagt avslut, och bollen gick ganska klart utanför Wolfsburgs mål.

Men Häcken kan ändå glädja sig åt att man kunde hålla 0–0 i den andra halvleken trots att man spelade med 16-åriga Alexandra Larsson och 17-åriga provspelaren Ella Sanchez på två av de tre centrala mittfältspositionerna. Två spelare som aldrig tidigare mött ett så kvalificerat motstånd.

Det har spelats betydligt fler träningsmatcher i dag. Ni som varit på plats på arenorna får gärna komma med rapporter. Det är ju många lag och spelare man är nyfiken på så här i säsongsupptakten.

Kryss i engelska toppmötet mellan Arsenal och Chelsea

Damfotbollsåret 2023 startade på allvar med ett ganska chansfattigt engelskt toppmöte. Ett toppmöte som slutade 1–1 efter att Kim Little givit hemmalaget ledningen på straff och Sam Kerr nickat in kvitteringen i slutminuterna.

Fyra svenska spelare fanns med i startelvorna, två per lag. För Chelsea vaktade Zecira Musovic målet och Magdalena Eriksson spelade vänsterback i en fyrbackslinje. I 86:e minuten gick Eriksson ut och Johanna Rytting Kaneryd kom in. Hos Arsenal startade Stina Blackstenius som vanligt som nia. Dessutom fick Lina Hurtig för första gången chansen att starta i ligan.

Hurtig spelade i 81 minuter på högerkanten och borde ha blivit målskytt, framför allt när hon smög in bakom en halvsovande Eriksson på ett vänsterinlägg. Hurtigs öppna nick från nära håll gick dock rakt mot Musovic – som kunde rädda.

I en ganska stängd och halvtråkig match var Arsenal det bättre laget under halvlekarnas 30 första minuter, medan Chelsea reste sig på slutet. Det var Arsenal som tog ledningen på en straff som Jonas Eriksson hade kallat en ”soft penalty”. Det var Niamh Charles som satte en tackling i ryggen på Caitlin Foord precis vid straffområdeslinjen. En situation där domaren kan blåsa – och den här gången gjorde hon det.

Kim Little var säker från straffpunkten. Sedan såg Arsenal ut att gå mot segern. Men ett par byten fick fart på Chelsea. Och i 89:e minuten slog inhopparen Jelena Cankovic ett fint inlägg från högerkanten med sin vänsterfot. Bollen träffade pannan på skyttedrottningen Sam Kerr, som nickade in kvitteringen från nära håll.

Arsenal var som sagt det något bättre laget under större delen av matchen, men kryss kändes ändå inte helt ologiskt. Resultatet gör att det fortsatt skiljer tre poäng och tre mål mellan lagen. Ledande Chelsea har dock en match mer spelad, så Arsenal har chans att komma upp jämsides om de vinner sin hängmatch.

Silly season, Fischer, korsbandsskador och svenskfacit i Europa

Inlägget uppdaterat med tweets och fler långtidsskadade spelare.

Som ni säkert har märkt har det bara blivit sporadiska inlägg här i bloggen de senaste månaderna. Det har delvis berott på att jag har haft mycket annat på agendan, men också för att fokus legat på att hålla silly seasonsidan uppdaterad.

Där är ni läsare en fantastisk tillgång. Tillsammans har vi hjälpts åt med att hänga med i allt som hänt. Framför allt har det varit fullt blås under de två senaste veckorna. Och nu börjar trupperna bli klara och Sveriges silly season närma sig sitt slut.

Nilla Fischer

Tittar vi på namn är det Linköping som har de tyngsta tappen. Legendaren Nilla Fischer meddelade ju i lussetid att hon avslutar karriären för att istället utbilda sig till polis.

Jag hade nog trott att hon skulle spela åtminstone en säsong till. Men det är bara att bocka, buga och tacka för massor av högtidsstunder under en fantastisk karriär. Den fischerska meritlistan är minst sagt imponerande. Här är några höjdpunkter:

* 189 landskamper
* Vinnare av Champions League
* OS-silver
* EM-silver
* Tvåa i EM:s skytteliga 2013
* Två VM-brons
* Fyra gånger vinnare av Frauen-Bundesliga
* Fem gånger cupsegrare i Tyskland
* Två SM-guld
* Trea i Uefas omröstning om bästa spelaren i Europa 2014
* Tre gånger uttagen i Fifas och Fifpros världslag, 2016, 2017 och 2019.
* Med i fotbollsstatistikerna IFFHS världslag för decenniet 2011–2020.

Noterbart är att Fischer bara fick diamantbollen en gång – 2018. Personligen tycker jag att hon borde ha haft minst två av de bollar som Lotta Schelin fick, de 2013 och 2014. Kanske även den 2012. Schelin gjorde flest mål i landslaget, men när det gällde avgörande mål i mästerskap för landslaget var mittback Fischer ett strå vassare.

Nilla Fischer

På hemmaplan tycker jag alltså inte att Fischer fått den uppskattning hon borde ha fått. Internationellt sett är hon vår mest hyllade spelare under den senaste tioårsperioden. Nationellt har hon stått i skuggan av spelare som Schelin, Caroline Seger, Kosovare Asllani, Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson.

Jag kommer att minnas Fischer som en stark ledare, för hennes fantastiska tid i Wolfsburg – och förstås för nicken på mållinjen i bronsmatchen i VM 2019.

Utöver sin försvarsgeneral har LFC även tappat 30 av de 61 damallsvenska mål man gjorde under 2022. Skyttedrottningen Amalie Jørgensen Vangsgaard gick till PSG. Där försvann 22 mål. Även lagets näst bästa målskytt har lämnat, Therese Simonsson – som stod för åtta mål i fjol.

Även om östgötarna har värvat flera spännande framtidsspelare i Felicia SavingEmma ÖstlundLisa Björk och Cathinka Friis Tandberg är det inte hur lätt som helst att ersätta Fischer och 30 mål.

Här hade jag gjort en lång analys av alla andra lags läge i silly season. Men den texten försvann. WordPress har gjort någon uppdatering de senaste veckorna som gjort att funktionen där texter automatsparas inte funkar som tidigare. Tråkigt, för det var ett par timmars jobb som gick upp i rök.

Men kortfattat så tycker jag att Hammarby har gjort vinterns två bästa värvningar i Julia Roddar och japanska supertalangen Maika Hamano. Som jag ser det leder Bajen därför silly season ganska klart. Det gör också att laget borde vara redo att ta upp kampen med de två stora.

Rosengård har försökt minska sin andel utländska spelare, och är nu nere i elva. Eftersom man bara får använda nio utlänska spelare i en damallsvensk match finns det ett värde av att bygga kring svenska spelare. Styrkemässigt tycker jag att Malmöklubben ungefär ligger på noll.

Häcken tog 30 poäng på de elva omgångarna efter EM-uppehållet – flest av alla. Men i silly season tycker jag att Göteborgslaget ligger på minus genom att de tappar Pauline Hammarlund. Och de har inget nyförvärv som är av samma klass. Här skall jag dock kasta in en brasklapp i form av att jag inte har sett Clarissa Larisey, och därmed inte vet vad hon håller för nivå.

Sabrina D’Angelo och Shannon Lynn

Linköping har jag avhandlat. Vittsjö har behållit alla utespelare i startelvan, men har ett frågetecken på målvaktssidan – klarar man av att ersätta Sabrina D’Angelo. Kristianstad var i guldstrid med fem omgångar kvar i fjol – men rasade då ihop. På något sätt föll KDFF på alla de skador man hade i backlinjen under hösten. Att laget nu tappar starka Gabby Carle är ett minus.

Samtidigt har KDFF två av vinterns hetaste nyförvärv i Hlin Eiriksdottir och Carly Wickenheiser, vilket bör göra den fina offensiven ännu starkare.

Piteå var starkt på hösten, och har gjort en spännande silly season. Trots ett par tunga tapp tycker jag att norrbottningarna har en bättre trupp nu än i fjol. I Örebro är det återigen stor genomströmning på vintern. Men Kif har många talanger och ledningen har varit mästerlig på att bygga om laget. Så alla tapp behöver inte betyda något större tapp i kvalitet.

Djurgården underpresterade närmast extremt under hösten. Stockholmarna tog bara fyra poäng på de elva sista omgångarna – trots en namnkunnig trupp. Under silly season känns tappen och nyförvärven ungefär jämnstarka. Man tappar lite offensivt, men stärker defensiven – där Matilda Plan kan vara den ledare som saknats.

Det känns som både Kalmar och BP förstärker sina lag. Och nykomlingarna Växjö och IFK Norrköping har värvat smart. Uppsala har också fått in ett par spännande spelare. Känslan är ändå att Uppsala lidit av att man fick den allsvenska platsen så sent, och att man får svårt att klara kontraktet med befintlig trupp.

Apropå nykomlingsklubbarna har IFK Norrköping värvat Martin Sjögren som assisterande tränare – för herrlaget.

Som avslutning av den lite förkortade genomgången av silly season noteras att sju svenska spelare gått utomlands i vinter. På bloggens flik med svenska utlandsproffs noteras nu 54 svenska spelare i 15 olika högstaligor i världen. Alltså nästan fem hela elvor.

Damfotbollsåret 2022 var lite av ett genombrottsår. Framför allt höjdes intresset rejält i EM-finalländerna England och Tyskland. Det är inte så att de europeiska ligorna kommit ikapp USA och NWSL till vardags. Men i utvalda matcher har det blivit ett jättelyft.

I Champions League-slutspelet slogs publikrekord efter publikrekord – bland annat hade Barcelona över 90 000 på två matcher. Och när herrfotbollen haft landslagsuppehåll har damfotbollen ofta fått låna publiken. Publikt är nästa steg att höja vardagssiffrorna ännu mer, och på så sätt få till bättre tv-avtal.

Här är publiksnitt på WSL-lagens ordinarie hemmaarenor. Som syns har alla lag utom West Ham ökat även här, men från låga nivåer:

Men allt var inte bra med damfotbollsåret 2022. Världsstjärnornas korsband brast på löpande band. Vid årsskiftet var listan över långtidsskadade världsstjärnor en extremt dyster läsning:

* Alexia Putellas – korsband
* Beth Mead – korsband
* Vivianne Miedema – korsband
* Marie-Antoinette Katoto – korsband
* Ellie Carpenter – korsband
* Christen Press – korsband
* Katarina Macario – korsband
* Kyah Simon – korsband
* Giulia Gwinn – korsband
* Tierna Davidson – korsband
* Paulina Dudek – korsband
* Caroline Graham Hansen – lårskada
* Ada Stolsmo Hegerberg – ospecificerad benskada
* Deanne Rose – hälsena
* Griedge Mbock Bathy – knäskada
* Hanna Glas – knäskada
* Pernille Harder – lårskada
* Amel Majri – korsband, skadade sig hösten 2021 och är på väg tillbaka
* Marta – korsband, skadade sig hösten 2021 och är på väg tillbaka

Det här kunde ha varit kandidaterna till Ballon d’Or. Att så många världsstjärnor finns på skadelistan samtidigt är förstås ett stort problem för damfotbollen. Med allt fler satsande klubbar är det brist på toppspelare, något som gör att de befintliga stjärnorna sannolikt matchas hårdare än de borde.

Vivianne Miedema är det senaste namnet att komma upp på listan. Hennes Arsenal spelar en otroligt viktig och upphaussad toppmatch mot Chelsea klockan 13.00 under söndagen. Under juluppehållet har Chelsea haft ledningen i WSL med tre poäng och tre måls marginal till just Arsenal. Men Gunners har haft en match mindre spelad.

1) Chelsea 10 31–8 27
2) Arsenal 9 25–5 24
3) Manch U 9 24–6 22
4) Manch C 9 21–10 19

Söndagens engelska toppmöte blir lite av avspark för det internationella damfotbollsåret 2023.

Kollar vi hösten 2022 för svensk del i WSL har vi följande statistik:

Stina Blackstenius, Arsenal – 9 matcher (8 från start), 662 spelminuter, 4 mål.
Lina Hurtig, Arsenal – 5 matcher (ingen från start), 95 spelminuter, 0 mål.
Zecira Musovic, Chelsea – 1 match, 90 spelminuter.
Magdalena Eriksson, Chelsea – 10 matcher (9 från start), 770 spelminuter, 0 mål.
Johanna Rytting Kaneryd, Chelsea – 9 matcher (3 från start), 359 spelminuter, 0 mål.
Nathalie Björn, Everton – 9 matcher (9 från start), 781 spelminuter, 0 mål.
Hanna Bennison, Everton – 9 matcher (7 från start), 538 spelminuter, 1 mål.
Filippa Angeldal
, Manchester City – 4 matcher (1 från start), 109 spelminuter, 0 mål.
Emma Kullberg, Brighton – 6 matcher (6 från start), 457 spelminuter, 0 mål.
Julia Zigiotti Olme, Brighton – 8 matcher (8 från start), 712 spelminuter, 0 mål.

Noterbart här är att det här bara gäller ligan. De engelska klubbarna spelar ju även ganska många cupmatcher.

Går vi till Frankrike ser ligatoppen ut så här efter lördagens matcher:

1) PSG 12 24–6 32
2) Lyon 12 31–7 31
3) Montpellier 12 22–14 22
4) Paris FC 11 23–9 21

Svenskfacit ser ut så här:

Amanda Ilestedt, PSG – 12 matcher (11 från start), 982 spelminuter, 0 mål.
Emma Holmgren, Lyon – 2 matcher (2 från start), 180 spelminuter.

Andra toppligor som är igång är den spanska och den italienska. Här är svenskfacit från de ligorna efter lördagens matcher. Spanien först:

1) Barcelona 14 56–4 42
2) Levante 14 42–18 32
3) Real Madrid 12 35–9 31
4) Altetico 14 24–16 27

Fridolina Rolfö, Barcelona – 12 matcher (10 från start), 873 spelminuter, 3 mål.
Hanna Lundkvist, Atletico Madrid – 12 matcher (7 från start), 636 spelminuter, 0 mål. 
Amanda Edgren, Huelva – 14 matcher (13 från start), 1 123 spelminuter, 1 mål.
Sofia Hagman, Huelva – 11 matcher (7 från start), 688 spelminuter, 1 mål.
Therese Simonsson, Huelva – 1 matcher (1 från start), 74 spelminuter, 0 mål.
Freja Olofsson, Real Madrid – 5 matcher (2 från start), 173 spelminuter, 0 mål.

Noterbart här att Olofsson har startat fem matcher i Champions League, och fått mycket mer speltid där (410 minuter).

Och så till Italien där vi nu har hela 12 svenska spelare:

1) Roma 13 30–8 33
2) Juventus 12 32–12 27
3) Fiorentina 12 21–16 25
4) Inter 13 32–14 25

Linda Sembrant, Juventus – 8 matcher (7 från start), 657 spelminuter, 0 mål.
Amanda Nildén, Juventus – 8 matcher (8 från start), 636 spelminuter, 2 mål.
* Evelina Duljan, Juventus – 9 matcher (1 från start), 201 spelminuter, 0 mål.
Jenny Hjohlman, Brescia – 9 matcher (1 från start), 201 spelminuter, 0 mål.
Marija Banusic, Parma – 6 matcher (6 från start), 488 spelminuter, 2 mål.
Emma Lind, Roma – 5 matcher (5 från start), 450 spelminuter.
Beata Kollmats, Roma – 5 matcher (4 från start), 350 spelminuter, 0 mål.
Elin Landström, Roma – 6 matcher (2 från start), 387 spelminuter, 0 mål.
Stephanie Öhrström, Roma – har inte spelat.
Alva Selerud, Roma – helt ny 
* Kosovare Asllani, Milan – 11 matcher (11 från start), 912 spelminuter, 7 mål.
* Julia Karlernäs, Como – 12 matcher (12 från start), 1080 spelminuter, 3 mål.
* Pauline Hammarlund, Fiorentina – helt ny

Noterbart här var att Pallo Hammarlund satt på bänken i dag och slapp spela när Fiorentina föll med hal 7–1 hemma mot Roma.

Eskilstuna förlorade i överklagansnämnden – Uppsala till damallsvenskan

Överklagansnämnden avslår Eskilstuna Uniteds ansökan om elitlicens. Därmed är det i princip klart att IK Uppsala Fotboll spelar i damallsvenskan i år, medan Eskilstuna United får rikta in sig på spel i elitettan.

I domen (som kan läsas här) framgår att överklagansnämndens beslut kan överklagas till Riksidrottsnämnden, och att en sådan överklagan måste vara inne senast den 16 januari.

Jag är inte jurist, men är rätt säker på att Riksidrottsnämnden bara tar upp ärendet som om det begåtts några formfel i Licensnämnden. Och i den text som klubben har lagt upp på sin hemsida finns inget som talar för att man kommer att försöka ta sista halmstrået. Allt talar därmed för att Licensnämndens beslut vinner laga kraft den 16 januari och att IK Uppsala Fotboll då fullt ut får damallsvensk status.

Det är förstås väldigt tråkigt för damfotbollen i Eskilstuna att United nu tvingas ner en division. Jag läser i Ekuriren att krönikör Per Gillberg tycker att klubbledningen lagt för mycket energi på olika projekt som inte dragit in pengar utan i stället bara tärt på ekonomin.

Kollar man Licensnämndens beslut så framgår det att det var fjärde gången sedan 31 december 2018 som klubben haft ett negativt eget kapital. De tre tidigare gångerna har man visat upp en handlingsplan och ett periodiserat bokslut som varit lika med noll eller bättre.

Den 31 december 2021 hade United återigen ett negativt eget kapital, den här gången på minus 553 000 kronor. När klubben sedan lämnade in ett periodiserat bokslut den 31 augusti i fjol lyckades man inte visa upp ett positivt eget kapital.

Man hävdade att det var en följd av coronapandemin. Men Lincensnämnden accepterade inte den ursäkten.

Nämndens ordförande Richard Johnsson sa så här i Ekuriren när beslutet kom den 5 december:

”Vi har haft direkta kontakter med klubben och vet att man vidtagit åtgärder som burit frukt efter sista augusti. Eskilstuna har även hävdat vissa pandemieffekter för att förklara det kraftiga egna kapitalet, men när vi diskuterat, vridit och vänt på det är kan vi inte se att pandemin är särskilda skäl för att godkänna det här ändå. Det kanske man kunde göra år ett när pandemin kom, men inte år två.”

Samtliga de sju ledamöter som sitter i licensnämnden röstade för att neka Eskilstuna United elitlicens för 2023. Och nu har alltså Överklagansnämnden kommit fram till samma beslut.

Det hjälper liksom inte att klubbledningen gjorde ett stort jobb under hösten. Man fick in tre miljoner kronor vilket innebär att klubben nu har ordning på sin ekonomi. Men det var för sent. I varje fall för spel i damallsvenskan.

På sin hemsida skriver United så här om framtiden:

”Eskilstuna United kommer fortsätta att bygga en organisation för framtiden utifrån den nya situationen och anpassa vår verksamhet efter de förutsättningar som nu gäller. Visionen om att vara en etablerad förening i damallsvenskan över tid och en bra utbildningsplats för unga fotbollsspelare kvarstår. Budgeten för 2023 är dock väsentligt lägre än tidigare år och utgår från vad Eskilstuna som helhet förmår.”

I nuläget har man inga kontrakterade spelare. Men det är bara att hoppas att nya tränaren Vaila Barsley kan ställa ett slagkraftigt lag på benen i elitettans premiär den 2 april. Det är ju inget roligt när lag rasar ihop helt.

IK Uppsala Fotboll

Vad gäller IK Uppsala Fotboll är klubben redan placerad i damallsvenskan på förbundets hemsida. Som det går att läsa här på bloggens Silly seasonsida har man i nuläget 13 kontrakterade spelare. Man har ännu inte presenterat ett enda nyförvärv. Däremot har man förlorat sin skyttedrottning Nicole Robertson till IFK Norrköping.

Uppsala ligger alltså på minus just nu i truppbygget. Det lär krävas ett tillskott på minst en handfull etablerade spelare om man på allvar skall kunna slåss om en plats över nedflyttningsstrecket.

.

Rolfö igen – ett väntat val

Fridolina Rolfö fick diamantbollen 2022. Det kan inte ha behövts något längre jurymöte för att komma fram till det valet. För även om Rolfö inte fick till det i EM så kändes det här som ett självklart val.

Den omskolning från forward till back som Rolfö genomgått i Barcelona har lyfte upp henne till en världsklasspelare, men har försvårat arbetet för Peter Gerhardsson. I landslagets backlinje är ju redan konkurrensen stenhård, medan det är ont om kreativa anfallsspelare. Känslan är ju att Gerhardsson måste justera Rolfös arbetsbeskrivning för att få ut max av henne.

I övrigt blev det följande vinnare:

Årets målvakt – Jennifer Falk
Ett lite oväntat val eftersom det var Hedvig Lindahl som fick förtroendet i EM. Men kanske en signal om hur landslagsledningen ser på framtiden.

Årets back – Amanda Ilestedt
Hon har flyttats runt i landslagets backlinje. Men har haft en stabilitet som ändå gör att det här känns som en rimlig utmärkelse. Om man inte räknar Fridolina Rolfö som back, för det hade man ju absolut kunnat göra. Men det gör ju som bekant inte landslagsledningen – ännu.

Årets mittfältare – Kosovare Asllani
Asllani har burit den svenska offensiven på senare år, så hon är en högst rimlig vinnare. Sedan kan man förstås diskutera om hennes roll är mittfältare eller forward. Jag skulle nog säga att hon oftare är forward, inte minst försvarar hon ofta i en forwardsroll.

Årets forward – Fridolina Rolfö
Landslagsledningen räknar alltså Rolfö som forward. Men egentligen kunde hon väl ha nominerats även som årets back och årets mittfältare. För i Barcelona är hon ju något mellanting mellan back och yttermittfältare. Och i landslaget något mellanting mellan yttermittfältare och ytterforward. Men det hade kanske varit lite tråkigt om Rolfö blivit såväl årets back, mittfältare som forward.

Stor kväll för Rosengård

Chansen till avancemang är sedan länge borta. Men 21.00 springer FC Rosengård ut på Camp Nou för att ta sig an FC Barcelona. Det får man väl ändå säga är en stor kväll för Malmöklubben.

Matchen ser du här med svensk kommentator:

Noterbart är att Teagan Micah inte kan spela utan att Angel Mukasa eller Somea Polozen kommer att få vakta målet. Mukasa var lite darrig senast mot Bayern München. Risken för darr känns minst lika stor på den stora arenan i Katalonien.

Kalmars sportchef till tungt angrepp mot förbundet

Det var tydligen fler än jag som angrep fotbollsförbundets toppskikt i går. I en intervju i tidningen Barometern gick IFK Kalmars sportchef Tommy Nyberg till tung attack.

Han fick frågan om varför många lag i damallsvenskan har stora ekonomiska problem. Svaret:

”En motfråga: var finns Svenska Fotbollförbundet i detta? Var finns de indignerade rösterna på att förutsättningarna inom damallsvenskan är som de är? Var finns de som står på barrikaderna och skriker att ‘så här ska vi inte ha det’, och ‘nu måste vi börja jobba för förutsättningar som innebär att damallsvenskan är på samma nivå som vårt landslag’. … Där är den stora, stora, stora skandalen.”

Och:

”Alltså, vi har ett förbund som har oerhört mycket pengar. Vi har människor som när det handlar om strålkastarljus jättegärna ställer sig upp och vill visa upp sig i samband med det. Dam-VM, stora matcher på Friends arena och Gamla Ullevi med 30 000 åskådare på läktaren. Men var finns de när allsvenskan spelar? Och när det inte fungerar och när människor inte kommer dit? Och när Eskilstuna tidigt deklarerar stora problem, när Umeå står och skriker och ber om hjälp för att klara av sin verksamhet? Var finns förbundsmänniskorna då?”

Och:

”Vi får hjälp av EFD (Elitfotboll Dam), och de är medvetna om problematiken. Men de är få och helt beroende av storebror. Var finns pamparna i Svenska Fotbollförbundet när man verkligen behöver hjälp? De är helt osynliga. Har ni sett dem? Har ni hört dem stå och beklaga att Eskilstuna inte får elitlicens? … Där måste vi rannsaka oss själva. Vad har vi för människor som bestämmer om svensk damfotboll. För just nu räcker det inte.”

Berättigade frågor och synpunkter. Självklart är det inte förbundets ansvar att sköta klubbarnas ekonomi. Men när landets högsta serie befinner sig i ett krisläge borde kanske de högst ansvariga göra något. Eller?

För övrigt skrev jag om den sportsliga situationen i det här inlägget. Det är snart två år gammalt, men det mesta är ändå fortsatt aktuellt. Bland annat noterar jag att förbundets generalsekreterare Håkan Sjöstrand i ett svar hos Fotbollskanalen fortsatt gömmer sig bakom småprojekten ”Världsklass” och ”Semiprofessionell verksamhet”. Någon riktigt seriös damfotbollssatsning kan han däremot inte redovisa.

Rosengård överkört av Benfica – svensk klubbfotboll i fritt fall

FC Rosengård föll i dag med 3–1 hemma mot Benfica. Därmed är fiaskot ett faktum. Damallsvenskan kommer att rasa som ett sänke på den europeiska ligarankingen.

Jag har varit otroligt naiv och trott att damallsvenskan skulle kunna ligga kvar topp sex–sju i Europa i flera år till. Men det är bara att inse att jag överskattat våra lag och spelare ganska rejält. För raset går i racerhastighet. Om två år är risken att damallsvenskan inte längre är rankat på topp 15 i Europa. Så dåliga resultat gör våra lag i Champions League.

I fjol var det Häcken som blev förnedrat i gruppspelet. I år är det Rosengård som blir överkört. I dag föll Malmöklubben med 3–1 hemma mot Portugals mästarlag.

Det skall sägas att jag bara såg de första 45 minuterna av matchen Rosengård–Benfica. Men det jag såg var klasskillnad. När Rosengård gjorde fem–sju bra minuter i mitten av halvleken, och turligt lyckades ta ledningen var det en stöld. Benfica hade varit bättre på det mesta, och att portugisiskorna vände före paus var helt logiskt sett till matchbilden.

Vid båda målen utnyttjade Benfica skoningslöst att Rosengård saknade den snabbhet i mittförsvaret som man måste ha på internationell nivå.

Från den andra halvleken har jag bara sett höjdpunkterna nedan. Men det började ju riktigt uselt för Rosengård med en vansinnespass från Fiona Brown rakt in i mitten som bäddade för Benficas 3–1-mål. Man kan även se att portugiserna blev bestulna på ett korrekt 4–1-mål.

Efter förra omgången skrev Zecira Musovic en krönika på Fotbollskanalen om att svensk klubbfotboll halkar efter. Hon avslutade med att konstatera att man nog måste förlika sig med att svenska klubblag inte längre har något att hämta i Europaspelet utan att man får nöja sig med att vara ett skyltfönster och jobba med utveckling.

Och på många sätt är det ju så. På tio år har damallsvenskan på många sätt gått från en allvarlig utmanare till titeln världens bästa liga till en dussinserie. Vi är många som sett utvecklingen komma, även om den alltså gått fortare än jag hade trott.

Varken förbundet eller EFD har brytt sig. Någon som hört Karl-Erik Nilsson säga ett enda ord om hur man kan bromsa fallet för de svenska damfotbollsklubbarna? Jag har då inte hört det.

Och jag har inte sett en enda slagkraftig åtgärd från Svff eller EFD för att stärka klubbfotbollen på damsidan under de här tio åren. Så det är nog som Musovic är inne på – redan för sent.

Medan övriga Europa flyttar fram sina positioner i expressfart backar damallsvenskan. Lagen i vår högsta serie är sämre i dag än de var för fem år sedan.

Och de usla resultaten i Champions League gör att det troliga bara tar något år innan Sverige har tappat två av de tre platser vi nu har.

Chansen att Rosengård skall ta några poäng mot Bayern München och Barcelona är närmast obefintlig. Det gör att Sverige i år får in 1,833 rankingpoäng. Det gör det här till den sämsta säsongen hittills.

Faktum är ju att det har gjort ont att se hur otillräckliga Häcken och Rosengård varit i Europaspelet de senaste åren. Men som sagt, förbund och EFD verkar inte bry sig.

Eskilstuna får ingen elitlicens – Uppsala är just nu i damallsvenskan

I eftermiddag har Eskilstuna United meddelat på sin hemsida att klubben inte får elitlicens för 2023. Det kan knappast ha hunnit vinna laga kraft. Jag hittar inget på förbundets hemsida om överklaganstid. Men i nuläget ser det alltså ut som att IK Uppsala Fotboll trots allt kommer att spela i damallsvenskan nästa år, medan Eskilstuna flyttas ner i elitettan.

För Uppsala blir silly season ännu klurigare än den redan var. I och med att laget kvalade så kunde man inte starta sin silly season förrän tre veckor efter alla andra lag.

Nu är risken att Uppsala kommer att sväva i ovisshet om sin divisionstillhörighet i ytterligare några veckor. Något som förstås försvårar rekrytering av spelare.

BP kvar i damallsvenskan – och Uppsala kvar i elitettan

Den inhemska svenska tävlingssäsongen är över. BP vann kvalet mot IK Uppsala Fotboll med totalt 4–1. Det innebar att talangfabriken BP spelar i allsvenskan både för herrar och damer nästa år. Starkt jobbat.

Inför säsongen tippade jag att BP skulle komma sist i damallsvenskan, och jag var orolig att man bara skulle ta enstaka poäng och att man tidigt skulle hakas av i nedflyttningsstriden. BP har varit en av årets positiva överraskningar.

Man klarade kontraktet för att man hade gjorde starka insatser i de avgörande matcherna. Man klarade kvalplatsen på målskillnad, mycket för att man tog fyra poäng vardera mot de båda nedflyttningslagen AIK och Umeå. Och man vann båda kvalmatcherna mot Uppsala.

Framför allt blev vändningen borta mot Umeå i näst sista omgången avgörande. Där kom BP i 1–0-underläge tidigt i den andra halvleken. Men man kunde vända och vinna med 2–1.

I kvalet var det aldrig något större snack. Jag missade den första matchen. Men vad jag förstått var BP:s 1–0-seger i underkant. I dagens retur kopplade stockholmarna ett tidigt järngrepp om sin damallsvenska plats.

Det var fasta situationer som avgjorde. Segermålet på Studenternas var en inläggsfrispark. Och precis när matchklockan tickat in i den femte matchminuten i dag drog Alice Ahlberg först in en stenhård frispark rakt i mål. Och fyra minuter senare nickade Mathilda Johansson Prakt in 2–0-målet på en inläggsfrispark från Frida Boriero.

Vid båda målen satte jag frågetecken för ingripandena från målvakt Caroline Forsgren. Ahlbergs skott var i och för sig väldigt hårt. Men det gick mitt i målet, och skall man vinna kvalmatcher måste man rädda sådana. Och det andra målet är en jättetavla. Där kom Forsgren ut helt snett.

Det var alltså totalt 3–0 till BP redan efter nio minuter. Uppsala var chockat och ett fysiskt starkare BP anfört av spelskickliga Boriero hade full kontroll under den första halvleken. Uppsala lyfte spelet lite efter paus. Man fick också en reducering när ett långt inspel från Andrea Thorisson studsade in i mål bakom Lovisa Koss i minut 62.

Det hann dock aldrig komma in några nerver i BP-lägret, för bara minuten senare slog Jennifer Sjösten in ett inlägg till Klara Andrup, som vi ribban gjorde 3–1 bakom en chanslös Forsgren. Totalt 4–1 – och det kändes avgjort.

Uppsala försökte, men det blev totalt 4–1 – och BP behåller alltså den damallsvenska platsen. Det blir spännande att se hur BP nu satsar vidare. Som går att se på bloggens silly seasonsida har man en hel del att göra med truppbygget.

Klart är att Vaila Barsley slutar. Hon gjorde karriärens sista match i dag, och fick välförtjänta kramar när hon byttes ut i slutminuterna. Annars har ju BP-spelarna nu fått ett års damallsvensk vana. Och får man behålla stommen samtidigt som man kan krydda med rätt nyförvärv så kanske man kan titta lite högre i tabellen till nästa år? Det finns kanske några spelare att hämta i nedflyttade AIK?

För Uppsala är det här förstås otroligt tungt. Laget föll på målsnöret i fjol, när man tappade en damallsvensk plats i sista omgången. Jag tyckte att lagbygget inför årets säsong såg bra ut, och tippade att laget skulle ta en av de två direktplatserna till damallsvenskan. Man hade också länge greppet om en direktuppflyttning. Fortfarande med tre omgångar kvar låg man topp två.

Men kryss mot Bromölla och Mallbacken i omgångarna 24 och 25 förstörde drömmen om damallsvensk direktuppflyttning. Och i kvalet var man alltså aldrig nära.

Det här att flera gånger komma nära, men inte nå fram skapar ingen vidare vinnarkultur. Om Uppsala satsar vidare kommer man att få bära favoritskap tillsammans med i första hand AIK och Umeå i nästa års upplaga av elitettan. Apropå elitettan finns nu ett nytt Forum Elitettan här på bloggen, tänkt för silly season och träningsmatcher.

I och med att kvalet är över är också alltså den inhemska fotbollssäsongen 2022 över. Dock återstår två Champions Leaguematcher på svensk mark. FC Rosengård skall spela hemma mot Benfica och Bayern München den 7 respektive 15 december.

Rosengård har dessutom bortamatch mot Barcelona den 21 december. Ett skadedrabbat mästarlag får inte många dagars semester den här vintern.

Internationellt noterar jag att 20 417 åskådare kom till Weserstadion i går för att se Werder Bremens damlag ta den stora arenan i besittning för första gången. Det började bra för hemmalaget, och hemmapubliken fick jubla rejält över ett riktigt snyggt ledningsmål.

Dock vände Freiburg och vann med 2–1, så några fler jubel från storpubliken blev det inte.

Coola straffläggaren Lisa Dahlkvist avslutar karriären

Lisa Dahlkvist avslutar karriären. Hon meddelar beslutat på sitt Instagramkonto.

Spontant tänker jag direkt på några fantastiska straffar – två avgörande i kvarts- och semifinal från OS i Rio och så en mot USA i VM 2011. Den från 2011 fick mig att skriva en kärleksförklaring till Dala.

Och utöver straffarna är det som man kommer att bära med sig hennes coola lugn och den där respekt- och kompromisslösa vinnarviljan som hon alltid utstrålade. Samt en och annan spelvändning.

Det blev 134 landskamper och elva mål. Det blev OS-silver, VM-brons och fyra damallsvenska guld. Det blev tre finalförluster i Champions League.

Klubbmässigt spelade hon damallsvenskt för Kif Örebro, Umeå IK, Tyresö FF, Kopparbergs Göteborg FC och Eskilstuna United. Hon hann även med utlandsäventyr i norska Avaldsnes och franska PSG.

Beslutet om att avsluta karriären nu var långt ifrån oväntat. Det är bara att tacka för alla högtidsstunder, och önska henne lycka till i framtiden.

Dahlkvist har ju redan visat att hon är en duktig tv-expert. Så jag räknar med att få att vi inte har sett det sista av henne i fotbollssammanhang, även om hon gjort sitt på planen.

Rosengård överkört i Lissabon – tung svensk förlust

FC Rosengård inkasserade en blytung förlust i kväll i Lissabon. Benfica var det klart bättre laget och vann med 1–0. Portugisiskorna vann totala avsluten med 23–5 och avsluten mot mål med 6–1.

Jag kollade inte matchen speciellt koncentrerat. Men det jag såg var inte roligt för vårt svenska mästarlag. Stundtals var det kaos i försvaret, och Teagan Micah tvingades till flera fina räddningar.

Benfica har vuxit ut till ett lag har helt okej europeisk nivå. Men om svenska lag tänker tävla på internationell nivå måste man vinna mot lag som Benfica.

Dock är det väl bara att inse att våra topplag inte längre är tillräckligt bra för att just tävla i Europa. Utfallet av de nio gruppspelsmatcher som våra damallsvenska klubbar spelat i Champions League är en seger och åtta förluster. Totala målskillnaden är 5–25. Det är en riktigt dyster läsning.

Visst kan Rosengård skylla på tunga skador i backlinjen, och på att laget inte spelat en match på tre veckor. Men det ger ju tyvärr inga fler poäng.

I all uppgivenhet får vi väl ändå glädjas åt att vi har ett svenskt lag i gruppspel för andra året i rad. Det lär vi inte vara bortskämda med framöver. Mycket talar för att Sverige bara har två platser i turneringen inom två år. Och risken finns även att de båda lagen blir oseedade, vilket minskar chansen till gruppspel enormt.

Tidigare i kväll slängde jag även sporadiska blickar på den andra matchen i gruppen, den som Barcelona vann med 3–0 mot Bayern München. Från det lilla jag såg gav Fridolina Rolfö ett fint intryck. Och Barca såg både stabilt och vasst ut.

Målskillnaden 16–1 efter en match vardera mot Bayern, Benfica och Rosengård är på alla sätt imponerande. Barca och Chelsea är de enda lagen med full poäng när halva gruppspelet är avklarat. Noterbart att de båda franska storlagen Lyon och PSG står på fyra poäng vardera.

Nyckeldag för Rosengård – och för svensk klubblagsranking

I kväll klockan 21.00 spelar FC Rosengård en otroligt viktig bortamatch mot Benfica i Champions League. Matchen är framför allt viktig för damallsvenskans möjligheter att ha tre platser i Champions League även i framtiden.

De svaga svenska resultaten i Champions League på senare år gör att damallsvenskan snart kommer att tappa en av de där tre platserna. Men ju längre vi kan ha kvar den, desto bättre för intresset kring serien.

Som reglerna är nu har de sex högst rankade högstaligorna tre platser vardera. Ligorna på plats 7–16 har två platser och övriga har en plats. Sverige och damallsvenskan var länge trea. Men de senaste åren har fallet på rankingen (som ser ut så här) varit förhållandevis snabbt. Nyligen gick Italien förbi, vilket innebär att Sverige nu är nere på den där åtråvärda sjätteplatsen.

Men avståndet neråt är långt ifrån betryggande. Och faktum är att ett av de länder/ligor som skulle kunna passera redan den här säsongen är Portugals. Sverige har 25,999 poäng, medan Portugal har 20. En seger ger två rankingpoäng till laget, men i nationsrankingen delas poängen med antalet deltagande lag från nationen. För svensk del ger alltså en Rosengårdsseger i kväll ytterligare 0,667 poäng.

Men eftersom Benfica är Portugals enda lag i turneringen skulle Portugal få två poäng vid Benficaseger. Lek med tanken att Benfica vinner båda matcherna mot Rosengård. Då skulle Portugal vara kusligt nära. Så det lär finnas många svenska lag som håller tummarna för Rosengård i kväll.

I övrigt har mitt fotbollsfokus av någon outgrundlig anledning riktats rätt mycket mot herrfotboll de senaste dagarna. Jag har dock noterat att många av lagen i engelska WSL har varit smarta och lagt sina matcher under Premier Leagues VM-uppehåll på stora arenor. Det ledde till väldigt fina siffror den gångna helgen, med 40 064 på Arsenal–Manchester United som toppnoteringen.

Tyvärr blev det inte den fina publiksiffran som hamnade i fokus i nyhetsflödet efter den matchen. Utan det var den otroligt tråkiga nyheten om att Beth Mead drog av korsbandet och är borta i minst nio månader.

Därmed är de båda spelare som var etta och tvåa i kampen om årets stora fotbollspriser borta på grund av korsbandsskada. Listan över korsbandsskadade världsstjärnor börjar för övrigt bli besvärande lång. Signaturen Alexander hade en tänkvärd kommentar om slitaget på världsspelarna som kommentar till förra inlägget.

Det allt tätare och tuffare spelschemat är säkerligen en anledning. En annan är att det inte finns tillräckligt med toppspelare.

På hemmaplan ser vi i helgen fram emot returen i kvalet mellan BP och Uppsala. BP leder med 1–0. Även om stockholmarna borde vinna dubbelmötet så är det en bräcklig ledning och det lär komma in nerver i spelet i returen på söndag.

Cuplottningen – ett sportsligt rättvisehaveri

16 lag skall spela gruppspel i Svenska cupen. Grupperna lottas efter geografi – inte sportslig rättvisa.

Lottningen av cupens gruppspel har varit ett rättvisehaveri i flera år. Men lottningen av den pågående cupen tar på alla sätt priset. Ettan FC Rosengård, trean Linköpings FC och fyra Kristianstads DFF borde ju förstås vara toppseedade när det handlar om fyra grupper – det hade de varit inom herrfotbollen. Men icke inom damfotbollen.

Tvärtom hamnar nu alla de här tre lagen i samma grupp. De får sällskap av Alingsås FC United, som sannolikt kommer att heta Alingsås IF Fotboll när gruppspelet drar igång.

Den spontana frågan jag ställde mig när jag såg lottningen var: Varför inte byta Alingsås mot Häcken, och köra alla de fyra bästa lagen i samma grupp?

Utöver supergruppen, grupp 1, fick vi:
Grupp 2: Häcken, Vittsjö, Örebro och Växjö.
Grupp 3: Hammarby, Eskilstuna, BP och Uppsala.
Grupp 4: Piteå, Djurgården, AIK och Umeå.

Ur sportslig synvinkel är det ju förstås en riktig skitlottning. I herrarnas cup har man sedan länge ett klockrent upplägg ur sportslig synvinkel där lag 1 och 16 placeras ihop i samma grupp. Det gör även lag 2 och 15, lag 3 och 14 och så vidare. Om det systemet hade används inom damfotbollen skulle lottningen sett ut så här:

Grupp 1: FC Rosengård och Eskilstuna plus två lag till.
Grupp 2: BK Häcken FF och Piteå plus två lag till.
Grupp 3: Linköpings FC och Vittsjö plus två lag till.
Grupp 4: Kristianstads DFF och Hammarby plus två lag till.

Sedan skulle en lottningspott bestå av Örebro, Djurgården, BP och Umeå. Och slutligen en pott av AIK, Umeå, Uppsala och Alingsås.

Det hade varit en otroligt mycket mer rättvis lottning. Visst det skulle kunna leda till dyrare resekostnader. Men om förbundet tar sin cup på allvar – vilket det uppenbart inte gör – så får det väl dela resekostnaderna jämnt, eller skapa ett bidragssystem.