Malmö FF och Hammarby spelade 1–1 i fredagskvällens enda damallsvenska match. Det innebär att vi har förändrade förutsättningar i guldstriden. Numera är det bara Häcken som har seriesegern i egna händer.

Det innebär att Hammarby är en poäng bakom Häcken, trots att göteborgarna har en match mindre spelad. Det innebär i sin tur att Bajen inte kan vara säkert på att ta hem guldet ens om de vinner alla sina elva återstående matcher.

Jag valde Borås Arena och Elfsborg–Kif Örebro i kväll. Men jag hann se lite av det damallsvenska toppmötet. Bland annat såg jag ju hur Hammarby fick en drömstart när Emma Petrovic gjorde ett väldigt olyckligt självmål redan efter drygt en minut.

Av det jag såg från den första halvleken var det sedan Hammarby, Hammarby och åter Hammarby. Men efter pausen såg det ut som att MFF fick betydligt mer att säga till om. Hemmalaget gjorde alltså också ett fint kvitteringsmål.

Det var Amy Sayer som slog till på ett inspel från höger från Larkin Russell. Malmö fyllde på väldigt bra i offensiven när chansen kom, och man täckte straffområdet fint vilket gav Russell flera alternativ för sitt inspel.

Malmös poäng stärker deras position i kampen om att sluta topp tre i serien. Men dagens stora segrare var ändå Häcken, som stärkte sin serieledning utan att spela.

Apropå Häcken meddelade man i går att man tar in legendaren Roland Nilsson i ledarstaben till sitt elitettanlag. Det var inte så att man slog på stora trumman, utan man smög in nyheten i en artikel med den sexiga rubriken: ”Förändringar i ledarstaber i akademin”.

Men Rolle Nilsson är ju VM-bronsmedaljör från 1994 och har tidigare tränat bland annat Gais, Malmö FF, FC Köpenhamn, IFK Göteborg och U21-landslaget. Exakt vad han får för roll i Häckens elitettanlag är lite oklart. Men han känns ju inte som att man bara plockar in en så superrutinerad gubbe för att flytta koner.

Apropå elitettan har vi nya förutsättningar i toppen där också. Det är fortsatt så att alla de fyra topplagen har avgörandet i egna händer.

Men Kif Örebro skrällvann med 2–0 i Borås och tog därmed chansen att röra om rejält i toppen. Fram till nu har Elfsborg varit topp två efter alla de 14 färdigspelade omgångarna. Boråsarna ligger fortfarande kvar i tabelltopp. Men på söndag kan Elfsborg vara nere som trea.

Förutom att läget försämrades en hel del för de gulsvarta så försvann nollan i förlustkolumnen, och dessutom släppte man in två mål i en match för första gången det här året.

I paus såg jag inte Örebros seger komma. För Elfsborg ägde de första 45 minuterna, och borde också ha gjort ett par mål. Kanske gjorde man också ett. Klart är att bollen studsade inne i målet när Stina Jensen drog en kanon som slog två gånger i ribbans underkant.

Det känns sannolikt att hela bollen var inne. Men det är inte säkert. För det var med så liten marginal att det inte går att fastställa utan mållinjeteknik.

Den andra halvleken inleddes jämnt och lite trevande. Men efter att färska Eskilstunalånet Moa Selling gav sitt Kif Örebro ledningen slog pendeln över till gästerna. Resten av matchen hade Kif väldigt bra kontroll, man hade dessutom halvlekens tre bästa målchanser – och vann till slut rättvist.

Mittfältaren Rowan Lapi var riktigt, riktigt bra. Utöver Jonna Andersson kan jag inte påminna mig att jag sett någon spelare vara så dominant i årets upplaga av elitettan. Lapi känns som den stora nyckelspelaren om Kif skall kunna ta sig tillbaka till damallsvenskan igen.

I Tyskland vann Bayern München programenligt kvällens premiär borta mot Union Berlin. Det slutade 4–1 till mästarlaget efter att i tur och ordning Klara Bühl, Pernille Harder, Glodis Perla Viggosdottir och nyförvärvet Sophie Proost gjort målen.

Som jag skrev i går vann Union Berlin publikligan i Frauen-Bundesliga under förra säsongen. Och på den fronten inledde klubben på allra bästa sätt. Det var nämligen 17083 åskådare på plats på Stadion an der alten Försterei i kväll.

I går skrev jag även om det F20-VM som stundar i Polen – om det nu blir av. I dag har England presenterat sin trupp till mästerskapet. Och bland backarna finns FC Rosengårds Cecily Wellesley-Smith. Henne lär väl inte Malmöklubben vara så pigga på att släppa 5–27 september, en period där Malmöklubben spelar fyra matcher i damallsvenskan.

Under fredagen drar en spännande damfotbollshelg igång med en toppmatch vardera i våra två elitserier. I damallsvenskan är det Malmö FF som tar emot Hammarby klockan 18.00.

Inför avspark har trean MFF tolv poäng upp till tvåan Bajen. Sannolikheten att man ska kunna ta ikapp det avståndet är ju väldigt liten. Så Malmös fokus bör ju i första hand ligga på att försvara tredjeplatsen.

Det förhindrar ju inte att den här matchen kan bli viktig för toppstriden. Utöver det inbördes mötet är ju matcherna mot MFF i alla fall på pappret de tuffaste i höst för Häcken och Hammarby. Och att Bajen har Malmö på bortaplan ger ju morgondagens match lite extra krydda.

En kul detalj är ju att MFF bara har släppt in två mål på hemmaplan så här långt – minst av alla. Å andra sidan vet vi ju att Bajen är i god målform med 14–0 på de tre senaste omgångarna.

En halvtimme efter att matchen i Malmö sparkas igång är det även ett intressant toppmöte i elitettan. Där är det serieledande Elfsborg som tar emot fyran Kif Örebro. Här skiljer det bara tre poäng mellan lagen, så det är en av många så kallade sexpoängsmatcher mellan de fyra topplagen i höst.

De här två lagen möttes senast i premiären. Då vann Elfsborg med hela 3–0 på Behrn Arena. Boråsarna är obesegrade, och har bara släppt in ett mål på de inbördes matcherna mot de andra topplagen.

Som jag skrev för ett tag sedan har däremot Kif Örebro kammat noll i de inbördes mötena med de tre lag som ligger före i tabellen. Man har dessutom släppt in nio mål på de tre matcherna. Om närkingarna ska kunna ta en av de båda damallsvenska platserna är det nog läge för ett trendbrott i morgon.

I morgon är det även avspark i tyska Frauen-Bundesliga. I öppningsmatchen är det publiklaget Union Berlin som tar emot mästarna från Bayern München. Det mesta talar för att det blir Bayern som får lyfta pokalen även efter den här säsongen.

Magdalena Erikssons gäng har både den bredaste och spetsigaste truppen. Däremot är det alltså motståndarna Union Berlin som har den bästa publiken. Union snittade 8208 hemma på Stadion an der alten Försterei förra säsongen. Det gav seger i publikligan närmast före Hamburger SV.

Lite oväntat vann Larissa Mühlhaus skytteligan i våras med sina 17 mål. 23-åringen spelade då för Werder Bremen. Nu har hon flyttat till Eintracht Frankfurt, som borde kunna utmana Wolfsburg om andraplatsen.

För svensk del gjorde Rebecka Blomqvist tio mål för Frankfurt i fjol. Det är inte så vanligt att vi har svenska spelare som når upp i tvåsiffrigt antal mål i en utländsk toppliga. Utöver Blomqvist är det bara Stina Blackstenius (tio mål för Arsenal) och Evelyn Ijeh (tio mål för North Carolina Courage) som lyckats med bedriften den senaste, eller pågående säsongen.

Den tyska ligan startar alltså till helgen. Kollar vi övriga europeiska toppligor har engelska WSL och franska D1 feminine inte avspark förrän om två veckor, medan ligorna i Spanien och Italien startar nästa helg.

Under lördagen spelas tre matcher i damallsvenskan och fem i elitettan. I högsta serien blir det fokus på det spännande bottenmötet och tillika Stockholmsderbyt mellan Djurgården och BP. Båda lagen ligger nu ovanför de båda strecken, men riskerar att vara nere på kvalplats efter den här omgången.

Vi har även två matcher där lag på övre halvan tar emot bottengäng. Jag tänker på Eskilstuna United mot Växjö och Skånederbyt Kristianstad mot FC Rosengård.

Hemmalagen får förstås räknas som favorit i båda matcherna. Framför allt Eskilstuna, mest för att Växjö har varit otroligt svagt utanför Småland. Växjö har bara gjort tre mål och tagit en av sina 14 poäng på bortaplan.

I elitettan är Trelleborg–IFK Göteborg en match av intresse för toppstriden. Vångavallen är erkänt svårspelad. Hur klarar Blåvitt besöket i det sydsvenska blåshålet? Och i botten ligger fokus på matchen Sandviken–Häcken. För jumbon Häcken är det nog absolut sista tåget. För nästjumbon Sandviken är det en chans att få lite kontakt med lagen ovanför.

Helgens omgång i elitettan avslutas med söndagens match Linköping–Enskede. Stockholmslaget var chanslöst hemma mot serieledande Elfsborg förra helgen. Går det bättre borta mot tabelltvåan?

Noterbart här är att det idag stod klart att Enskede säljer talangfulla anfallaren Lilian Häggkvist till Malmö FF. Men det blir ingen förändring för EIK i år, för man lånar nämligen henne under hösten.

Även i damallsvenskan avslutas veckans omgång på söndag. Men där är det tre matcher. Toppmötet står mellan serieledande Häcken och fyran AIK. Trots att Gnaget är enda laget som tagit poäng av Häcken i år är det här en match där göteborgarna är jättefavoriter.

AIK tar nämligen nästan alla sina poäng hemma på Skytteholm. På bortaplan är man däremot botten. Man är närmare bestämt trea från botten av bortatabellen med sina fem inspelade poäng.

Faktum är att Gnaget, trots förlusten mot Vittsjö senast, i nuläget leder hemmatabellen. Deras 19 hemmapoäng är en fler än vad både Häcken och Hammarby har lyckats ta på hemmaplan. Dock har de båda topplagen färre matcher.

Under söndagen spelar även Piteå–Uppsala och Vittsjö–Norrköping. Det är två matcher där hemmalagen är klara favoriter. Piteå kan skapa lite andrum ner till strecken, och Vittsjö kan på allvar blanda sig i kampen om den tredje kvalplatsen mot Champions Leauge.

Innan jag sätter punkt för i kväll så kastar jag ut en liten fundering. Om två veckor ska det vara avspark för F20-VM i Polen. Men vad tror vi? Blir det någon turnering?

Uefa står ju ännu så länge fast vid att inga europeiska lag skall spela i Fifa-turneringar. Och det borde ju även innebära att inga europeiska länder skall arrangera Fifa-mästerskap. Men ännu har jag inte sett något om att F20-VM skulle vara avblåst. Däremot noteras att diverse länder börjar presentera sina trupper. Även europeiska lag som Frankrike och Spanien har tagit ut sina trupper. Till vilken nytta?

Lottningen är klar till svenska cupens tredje kvalomgång. Det är den omgång där de 14 damallsvenska lagen går in. Det är också den omgång där segrarna får spela gruppspel till våren.

De damallsvenska lagen är seedade så att de inte kan mötas. Samtidigt är den här lottningen geografisk. Det brukar innebära att det finns en plats i gruppspelet för något lag från norr. Den platsen har oftast Umeå IK tagit. Och UIK har chansen i år också, då de ställs mot Sandviken i sin match.

Den andra matchen där det saknas damallsvenskt lag är västgötaderbyt Alingsås–Elfsborg. Där är boråsarna favoriter att för första gången ta sig till cupens gruppspel.

Totalt sett är ju ändå Östgötaderbyt mellan Linköping och IFK Norrköping den på pappret roligaste matchen. Vad kan det bli för publiksiffra på den? Vi får även ett kul Göteborgsderby mellan Blåvitt och Häcken. Vad kan det bli för publiksiffra på den? Det blir även intressant att se matchen mellan Smålands två bästa lag, Husqvarna och Växjö.

Utgångstipset är ju ändå att det blir årets 14 damallsvenska lag, plus Umeå och Elfsborg, som spelar gruppspel i vinter.

Noterbart i övrigt är att Rosengård igår presenterade Thea Staffansson som nyförvärv. Hon ställs mot sin gamla klubb, Eskilsminne IF, i cupen.

Sunnanå SK – Piteå IF DFF
Sandvikens IF – Umeå IK FF
IK Huge – IK Uppsala Fotboll
KIF Örebro DFF – AIK
Älvsjö AIK FF – Djurgården
Gamla Upsala SK – Hammarby
Enskede IK – IF Brommapojkarna
Örebro SK FK – Eskilstuna United DFF
Linköping FC – IFK Norrköping FK
Alingsås IF FF – IF Elfsborg
IFK Göteborg – BK Häcken FF
Husqvarna FF – Växjö DFF
Jitex BK – Vittsjö GIK
IFK Värnamo – Kristianstads DFF
Eskilsminne IF – Rosengård
Trelleborgs FF – Malmö FF

Matcherna ska antingen spelas perioden 22–24 september eller veckan efter, 29 september till den 1 oktober.

I går spelades det två matcher i damallsvenskan. Båda slutade 5–0. Och två av lördagens fyra matcher slutade 6–0. Jag är förstås inte ensam om att ha noterat alla stora segerresultat i damallsvenskan efter sommarens semesteruppehåll.

I går kväll satte jag mig och kollade tillbaka på vårens resultat. I den sista matchen i den nionde omgången vann Växjö med 4–0 mot Uppsala. Datumet var den 13 juni. Innan dess hade det spelats 62 matcher där de största segerresultaten var 3–0 eller 4–1. Och i vårsäsongens allra sista match, den 77:e i årets damallsvenskan, vann Malmö FF överraskande med hela 6–0 mot Kristianstads DFF.

Det var vårens två enda matcher där segermarginalen var större än tre mål. Efter uppehållet har det spelats 21 matcher. Och i nio av dem har det fyra måls skillnad, eller mer.

Det är verkligen en anmärkningsvärd förändring. Vill man hårdra det så kan man säga att det alltså bara var en av de 76 första matcherna som hade fler än tre måls skillnad. Och nu är det tio av de 22 senaste.

En anledning är ju förstås att IK Uppsala Fotboll har blivit brandskattat, och inte längre håller damallsvensk nivå. Men de har ju bara spelat tre av de här matcherna.

En annan anledning hittar vi i toppen. För det har ju hänt märkliga saker med de båda topplagen, BK Häcken FF och Hammarby IF. När jag sammanfattade de elva omgångar som spelades innan uppehållet konstaterade jag ju att det inte hade slagit gnistor om de båda guldfavoriterna, utan att de mest hade imponerat genom att hitta sätt att vinna sina matcher.

Men inget av de båda topplagen hade alltså tagit någon riktig storseger innan uppehållet. Och man tänkte väl att Häcken skulle kunna få problem med målskyttet när Felicia Schröder lämnade.

Det blev precis tvärtom. Både Häcken och Hammarby har gjort minst fyra mål i samtliga sina matcher efter sommarvilan. Det började direkt i seriens allra första höstmatch, då Bajen gjorde 4–0 på Norrköping.

Det är väldigt tydligt att de båda topplagen har mått väldigt bra av uppehållet. De har kunnat jobba med viktiga delar i spelet, och både Häcken och Hammarby är klart vassare nu än i våras.

Det märker man tydligt på lagens målskillnad. Kolla bara de här siffrorna:

Häcken:
Första elva omgångarna: 26–10, +16 – snitt 2,36–0,91
Omgångarna 12–14: 16–1, +15 – snitt 5,33–0,33

Hammarby
Första elva omgångarna: 22–6, +16 – snitt 2,00–0,55
Omgång 12–14: 14–0, +14 – snitt 4,67–0

Båda topplagen har alltså mer än dubblerat sin målskörd. Och förklaringen är inte så enkel som att de har spelat mot usla Uppsala. Tvärtom har toppduon ställts mot flera lag som sågs som målsnåla i våras. Häcken har ställts mot BP, Piteå och Eskilstuna medan Bajen har mött Norrköping, Växjö och Piteå.

Huvudskälen till att damallsvenskan plötsligt blivit ojämn ligger alltså dels i vassare topplag, dels i sämre jumbo. Men i går fick vi även en lite mer oväntat storseger när Kristianstad vann med hela 5–0 borta mot IFK Norrköping.

KDFF var ju vårens målgladaste lag, de både gör och släpper in många mål. Så det är ingen skräll att de var inblandade. Det är en större överraskning att Peking släppte in fem. Stellan Carlssons lag var ett av de mer målsnåla under våren.

Under de elva första omgångarna släppte Norrköping aldrig in fler än två mål i någon match. Nu har man nio insläppta efter sommaruppehållet. Och att släppa in fyra i en halvlek är inget bra för självförtroendet.

I och med förlusten ligger Peking kvar på kvalplatsen inför söndagens besök på Vittsjö Idrottspark. Och under nedflyttningsstrecket har vi som bekant FC Rosengård, som skall till Kristianstad på lördag.

I och med KDFF:s seger i går har det bildats ett glapp på sex poäng mellan tabellens övre och undre hälft. De sju lagen på övre halvan kan lugnt börja planera för damallsvenskan 2027. Alla de sju lagen på undre halvan riskerar däremot att åka ut.

Att Uppsala kommer att falla ner i elitettan är oundvikligt. För Piteå, BP, Växjö, Djurgården, Norrköping och Rosengård riskerar det att bli en riktigt jobbig höst.

Just nu är det alltså Rosengård och Peking som ligger sämst till. Deras räddningsplanka kan vara Växjö. Växjö har tagit 13 av sina 14 poäng hemma på Nya Värendsvallen. Men de hemmastarka smålänningarna har bara kvar fem hemmamatcher, och tre av dem är mot Malmö FF, Häcken och Hammarby.

Växjö har alltså ett tufft program, och man har sålt målskytten Maja Bodin till Häcken. Dessutom läser jag i Smålandsposten att Växjö DFF:s storsponsor Santhe Dahl kommer att minska sitt bidrag till klubben, och att det är lite kaos i ledningen.

I en krönika i samma tidning spekulerar reportern Filip Elg om en intern diskussion om klubbens framtida riktning. Han berättar att Smålandsposten fått uppgifter om att det finns de som vill att allt i spelartruppen av värde ska säljas och att man ska bygga om med egna produkter från F19.

Parallellt med Växjö DFF:s kamp börjar Östers IF få ihop ett riktigt starkt lag. Det är i och för sig ett nybildat lag, som spelar i division fyra. Men det är ett lag som vimlar av kända spelare, och i förra veckan vann man med hela 6–1 mot division 1-laget Älmhult i Smålands DM, som kallas Toyota Cup.

Här skall man kasta in en brasklapp om att Smålands DM-turnering verkar lite udda. Fattar jag rätt har Öster fått tre straffar eftersom de är tre divisioner längre ner i seriepyramiden. Och att två av dem gick i mål. Det låter väldigt udda att ha handikappstraffar i en turnering som gäller som kval till Svenska cupen. Är det fler distrikt som har det så?

I Östers lag finns tidigare damallsvenska spelare som Dessi Dupuy, Mimmi Strömgren, Amanda Persson och Maria Møller Thomsen, plus ytterligare ett gäng spelare med meriter från elitettan.

Om de där spelarna vill tillbaka till eliten, och Öster som förening vill, lär man rusa rakt igenom divisionerna och vara i elitettan 2030. Frågan är var Växjö DFF befinner sig då. Den sistnämnda klubben skapades ju som en reaktion på att Öster hade ett högst begränsat intresse av att satsa på sina damer.

Den situation som kan uppstå i Växjö påminner lite om den i Örebro. Där har man en damfotbollsklubb som kämpar med ekonomin, men fortsatt är sportsligt bättre än den klassiska herrfotbollsklubben.

Det blir väldigt spännande att se hur den kampen fortgår. För både Kif Örebro och ÖSK har det jobbigt på olika fronter. ÖSK:s herrlag ligger på nedflyttningsplats i superettan. Och skulle det åka ner i division 1 är det en käftsmäll för klubben som även lär märkas för damlaget.

Och läser man Nerikes Allehanda hittar man gång på gång artiklar om hur Kif Örebro kämpar med sin ekonomi. De där artiklarna har kommit så tätt på sistone att det inte låter troligt att klubben kan klara elitlicensen.

Innan jag sätter punkt för det här inlägget är det läge att sätta punkt för de Afrikanska mästerskapen. Jag fick aldrig se den där finalen. Det blev någon minuts glädje innan livesändningen avbröts. Caf:s Youtubesändningar var tyvärr inte speciellt pålitliga.

Men Kamerun vann finalen mot Malawi med klara 3–0. Laget som egentligen inte klarade av att kvala in till mästerskapet kan därmed titulera sig som bäst i Afrika.

Det blev Kamerun, Malawi, Algeriet och Marocko som tog Afrikas fyra direktplatser till nästa års VM-slutspel, medan Ghana och Sydafrika får kvala vidare i det interkontinentala playoffspelet.

I skytteligan delade trion Temwa Chawinga (Malawi), Barbra Banda (Zambia) och finalens tvåmålsskytt Marie Ngah Manga (Kamerun) på segern med fem mål vardera. Banda gjorde sina på tre matcher, medan de andra två spelade dubbelt så många.

Kameruns Monique Ngock utnämndes till turneringens bästa utespelare. Den 21-åriga sittande mittfältaren från Washington Spririt fick sällskap på podiet av lagkompisen Michaely Bihina, som utsågs till turneringens bästa målvakt.

Bihina har jag skrivit om tidigare. Hon har varit lysande genom turneringen, och höll nollan i slutspelet. Och där ställdes ju Kamerun utöver Malawi även mot på pappret svårast möjliga motstånd i form av finallagen från i fjol, Nigeria och Marocko.

Utan att ha sett mer av finalen än målen känns det som att målvaktssidan kan ha varit avgörande. För Malawis målvakt gör verkligen inga vassa ingripanden vid första och tredje målen:

Av en slump i lördags upptäckte jag att Viaplay visade den tyska supercupfinalen. Jag hittade sändningen lagom till att Klara Bühl gjorde 3–0 till Bayern München mot Wolfsburg.

Bayern har ju sedan några år tillbaka både passerat och kört ifrån förra storklubben Wolfsburg. Men trots att den här matchen slutade just 3–0 var det ingen överkörning. Det var mer en uppvisning av effektivitet från Bayern.

För när Bühl gjorde det där målet hade Bayern bara ett xG på 0,24. Man hade alltså i princip gjort tre mål utan att ha haft några riktigt bra målchanser. Det är bra jobbat.

Det första målet var för övrigt ett av årets konstigaste. Wolfsburgs målvakt Stina Johannes lyckades hoppa in i eget mål med bollen efter att tagit en lös nick vid sin högerstolpe.

Till slut vann Wolfsburg xG med 1,12–0,53. Men det var förstås klen tröst. För svensk del spelade Magdalena Eriksson hela matchen. Hon bar kaptensbindeln vid slutsignalen, och jag tänkte att hon skulle få lyfta pokalen. Men det fick utbytta Glodis Perla Viggosdottir göra.

Plötsligt precis innan avspark dök det upp en fungerande länk till kvällens final i Afrikanska mästerskapen. Kamerun möter Malawi, och jag tryckte ut det här inlägget direkt när jag såg möjligheten att se matchen.

Jag hade rubriken: ”Här kan du se finalen i Afrikanska mästerskapen”. Men bara sekunder efter att jag hade publicerat inlägget bröts den här sändningen:

Jag hoppades att den skulle komma igång igen, och valde inte att ändra rubriken förrän matchen hade nått till halvtidspaus. I det läget var det 3–0-ledning för Kamerun, som ser ut att gå mot första titeln i fjärde finalen.

Caf la upp en ny livesändning på sin Youtubekanal under den första halvleken. Men den sändningen visade inga matchbilder, utan man fick bara se kommentatorn i aktion.

Gårdagens bronsmatch slutade överraskande med att Algeriet slog Marocko efter straffläggning.

När jag börjar skriva det här inlägget har just slutsignalerna ljudit på Malmö IP och Mjörnvallen. Det är två matcher där finns mycket gemensamt för hemmalagen. Både FC Rosengård och Alingsås IF har nämligen just förlorat matcher där de inte borde ha kammat noll.

Men vi tar väl damfotbollsdagen från början. Och det började med att Piteås flyg till Stockholm ställdes in, vilket i sin tur gör att norrbottningarnas bortamatch mot Hammarby har fått flyttas till söndagen.

I våras fixade Piteå kryss mot Bajen. I morgon har knappast Hammarby råd att tappa några poäng. Både Häcken och Malmö FF har nämligen vunnit bortamatcher mot lag på undre halvan (BP respektive Uppsala) med 6–0 i dag.

Jag har inte sett något av de båda matcherna. Men jag noterade att serieledarna har en lång skadelista. Dock gjorde det inte så mycket eftersom debuterande nyförvärvet Maja Bodin klev in och gjorde hattrick redan i sin första match. Bodin är därmed ny ledare av skytteligan med totalt åtta fullträffar.

Själv började jag lördagen med att kolla 30 minuter vardera på AIK–Vittsjö och Enskede–Elfsborg. Matchen i Stockholms söderort kändes redan avgjord när jag slog av tv:n. Den i Solna var däremot jämn och mållös. Men där hade jag en känsla av att Vittsjö skulle ha en bra chans att vinna.

Det slutade också med bortaseger, 2–1, efter att AIK tagit ledningen i första halvlekens slutskede, men Vittsjö vänt i den andra. Jag såg alltså inte den andra halvleken, men har sett highlights. Och båda gästernas mål är gåvor från AIK. Anmärkningsvärda sådana.

Vittsjö blev därmed första laget att besegra AIK på Skytteholm i år. Resultatet innebär att det tajtar till sig rejält i kampen om tredjeplatsen. Där är det numera fördel för Malmö FF. Men AIK, Eskilstuna och Vittsjö finns inom fyra poäng.

United och Vittsjö är ju seriens två stora positiva överraskningar. Det är två lag som spelar en rätt så cynisk fotboll. Man jobbar med hela laget i ett fysiskt och uppoffrande försvarsspel, och tar inga stora omvägar mot mål när chanserna dyker upp.

I dag vann Eskilstuna med 1–0 mot Rosengård på Malmö IP. Det var sjunde gången på 14 matcher som sörmlänningarna höll nollan.

Jag såg alltså den andra halvleken. Innan dess valde jag nämligen att åka till Västkustvallen i Bua och kolla Väröderbyt i herrarnas division 5 norra Halland mellan Bua IF och Väröbacka Gif. Trots att jag tillbringar delar av mina somrar mellan just Bua och Väröbacka har jag inte tidigare sett något av lagen i aktion. Nu fick jag sett ett spelskickligt Bua vinna säkert med 4–1.

Parallellt hade jag förstås koll på målrapporteringen på appen Min fotboll. Och på väg hem från Västkustvallen hörde jag på Radiosporten hur man rapporterade om att FC Rosengård hade varit ganska överlägset bättre än Eskilstuna i den första halvleken.

Det där övertaget fortsatte in i den andra. Det är ju så det har sett ut i många av Rosengårds matcher, laget är väldigt bra i spelet mellan de båda straffområdena. Ändå ligger man på nedflyttningsplats. Och om Norrköping vinner hemma mot Kristianstad i morgon kommer Rosengård att ha fyra poäng upp till både kvalplats och fast mark.

Det börjar alltså bli dags att stämpla ett riktigt stort ”KRIS” på 2024 års mästarklubb. Frågan är om inte tränare Joel Kjetselberg måste börja tänka om. Om han inte borde kolla lite på hur Vittsjö och Eskilstuna jobbar. För nu handlar det om överlevnad för Rosengård – om att kämpa till sig poäng. Laget kommer liksom inte att få några stilpoäng för fint passningsspel vid mittlinjen.

Faktum är ju att Rosengård hade bättre målskillnad än United inför avspark i dagens match. Nu har båda lagen –5, men Malmöklubben har gjort fler mål. Så om det bara hade varit målskillnad som räknats skulle Rosengård vara före Eskilstuna. Men nu är det ju poäng som är viktigast, och där har sörmlänningarna 13 fler.

Som många gånger tidigare i år såg jag ett Rosengård som rullade boll utanför motståndarnas straffområde. Som försökte hitta kombinationer att nästan på futsalvis passa sig fram. Det gick dock så långsamt i uppbyggnadsfasen att United nästan alltid hann få hem tio spelare till eget försvarsområde.

Det är inte lätt får något lag att spela sig igenom en vilt kämpade och lågt stående försvarsmur om nio utespelare framför en trygg målvakt. Och det är extra svårt för ett lag som Rosengård som både saknar utpräglade målskyttar och offensiv tyngd.

Om man inte lyckas värva en eller två tunga och vassa forwards tror jag att alltså att Rosengård måste börja anfalla snabbare och rakare. Det spelsätt man har nu är ofta vackert att se på. Men risken är uppenbar att det kommer leda rakt ner i elitettan.

Dessutom måste Rosengård lära sig att försvara mer cyniskt. Laget är ungt, och man uppträder ofta väldigt junioraktigt på egen planhalva.

Så även när dagens match avgjordes. Jag hörde hur Tilde Björklund hyllades av Radiosporten för sin första halvlek. Och kommentatorn på Viaplay sa på slutet av matchen att han tyckte att den 20-åriga innermittfältaren var FC Rosengårds bästa spelare för dagen.

Men det var Björklund som kostade laget poäng. Uniteds mål kom på en andraboll utanför Rosengårds straffområde. En andraboll där Björklund gjorde ett fruktansvärt dåligt arbete. Det borde inte ha blivit en målchans, men Björklund hoppade undan och gav Bella Sember både tid och ett helt öppet skottläge.

Sedan är det ett fantastiskt fint skott. Men så öppet fick sällan Rosengårds spelare stå. Och på elitnivå avgörs matcher ofta på bjudningar.

Parallellt med matchen på Malmö IP kollade jag andra halvleken i elitettans bottenmöte mellan Alingsås och Husqvarna. Alingsås har mycket gemensamt med Rosengård. För två år sedan var AIF ett topplag i näst högsta divisionen. Sedan dess har de i princip tappat alla sina spelare, och kämpar nu för kontraktet.

Och mot Husqvarna bjöd man gästerna på en trepoängare. Jag har ingen aning om hur det såg ut i den första halvleken. Men jag såg att gästerna gjorde sin segermål på en långpassning från egen målvakt. Båda Alingsås två spelare på egna vänsterkanten lyckades gå bort sig på en långa bollen. Husqvarnas högerytter fick tid att spela in till speciella målskytten Ronja Lind, som från nära håll stötte in 0–1.

I den andra halvleken hade Alingsås två superlägen att kvittera. Det första gick till Alma Öberg. Hon är en av få som är kvar från 2024. Då var hon bärande i offensiven. Men hon tappade allt självförtroende i fjol i damallsvenskan. Och nu sköt hon utanför när hon fick tomt mål från högerläge.

Och på övertid tilldömdes Alingsås en straff. Den slog Ella Björkman stolpe och ut. Alingsås lyckades alltså inte ens tvinga fram en målvaktsräddning vid sina två superchanser. Det är något som kännetecknar bottenlag. Nu ligger i och för sig Alingsås fortsatt över nedflyttningsstrecket. Men det är bara en poäng ner till Gusk under strecket.

Så det lär bli en jobbig höst för det Alingsås som blev av med sitt F19-lag i veckan. Man fick inte ihop lag till helgens bortamatch i Umeå. Och i förbundsserierna får man inte lämna walkover, utan då blir det uteslutning.

I övrigt i elitettan vann de fyra topplagen sina matcher. Elfsborg och IFK Göteborg tog klara segrar. Inför 1203 åskådare vann Kif Örebro derbyt mot ÖSK med 1–0. Det är oklart om alla i storpubliken såg målet. För det gjorde gjorde Rowan Lapi redan i andra minuten.

Även för Linköping blev det uddamålsseger. Men där kom segermålet först i slutminuterna. Det var oväntat eftersom motståndarna Häcken U dels ligger sist, dels knappt hade spelare. I och med att Häckens A-trupp dels har tre spelare i Afrika, dels många skador, var fyra av de som spelade i elitettan mot Jitex förra fredagen nu med A-laget i Stockholm.

Det innebar att Häcken bara hade 14 spelare i dagens matchtrupp. Trots det var man alltså nära att sno en poäng mot topplaget LFC.

Nu klockan 19.00 är det bronsmatch i Afrikanska mästerskapet mellan värdnationen Marocko och grannen Algeriet. Det har inte gått att se de senaste matcherna som utlovat på Caf:s Youtubesida. Och dagens matcher ligger inte ens upplagd. Så jag räknar varken med att kunna se den eller morgondagens final – 21.00 mellan Malawi och Kamerun.

Jag noterar dock från torsdagens playin att det nu är helt klart att Nigeria missar nästa års VM-slutspel. Det blev nämligen Sydafrika och svenskledda Ghana som tog Afrikas båda platser i vinterns interkontinentala playoffturnering.

Nigeria var ju favorit inför mästerskapet. Väl där lyckades laget förlora tre av sina fem matcher. I playin föll man mot Sydafrika med 2–1.

Nigerias svaga resultat är på alla sätt oväntade. I VM för tre år sedan tog man ju England till straffar i åttondelsfinalen. Då tänkte man att landet var riktigt på gång. Speciellt som man har haft bra återväxt, med starka lag i de senaste upplagorna av U20-VM.

Djurgården vann dagens ångestmöte mot Växjö med 3–2. Segermålet gjorde Urara Watanabe via stolpen i 90:e minuten.

Det var en rätt dålig match som kunde ha gått lite hursomhelst. Tyvärr spelade domare Lovisa Johansson en lite för stor roll när hon bjöd Djurgården på matchens första mål. Eller. Hon bjöd på en straff, som Watanabe satte dit.

För Alexandra Larsson visade med all önskvärd tydlighet att hon tyckte att hon tog bollen innan Johanna Renmark föll över Växjöspelarens ben. TV-reprisen visade att Larsson hade skäl till sin besvikelse över domslutet.

Under den här bloggens 15 år har jag ofta gnällt på domarnivån inom damfotbollen, både internationellt och i våra högsta serier. Internationellt har VAR räddat upp mycket, i varje fall i mästerskap och i Champions League. Men på hemmaplan har nivån tyvärr inte blivit speciellt mycket bättre. Lovisa Johansson är en av damallsvenskans mest ansedda domare. Ändå tycker jag att det är lite för ofta som hon hade behövt hjälp av VAR.

Nu hjälpte hon Djurgården till det otroligt viktiga 1–0-mål som gav laget arbetsro i matchen. Målet gav även sådan energi att pigga Olivia Ulenius kunde göra 2–0 bara 2,5 minuter senare.

Just Watanabe och 19-åriga Ulenius är nog de två spelare som skall rädda Djurgården kvar i höst. Japanskan är nu uppe i delad skytteligaledning med sju mål, starkt i ett lag som bara hade gjort sju mål totalt för två omgångar sedan. Och den finländska anfallaren ser riktigt rapp och formstark ut för tillfället.

I och med att Djurgården nu tagit två segrar i rad är nu plötsligt halva serien akut indragen i bottenstriden. Rosengård ligger på nedflyttningsplats, och för dem växte avståndet till fast mark till fyra poäng. Norrköping ligger på kvalplatsen. Och de kan passera fyra lag vid seger mot Kristianstad på söndag.

Så just nu är det sju lag som är inom tre poäng från kvalplatsen. Ovanför dem ligger Vittsjö och Kristianstad som sexa och sjua. Och de har bara sex poäng ner till Norrköping. Så några dåliga veckor, och de riskerar också att bli nedsugna i träsket.

I gårdagens inlägg lyfte jag Michaely Bihina som ett namn att minnas. Det var bra tajming. För hon blev stor matchvinnare i natt igen.

Kamerun klarade inte av att kvala in till årets Afrikanska mästerskap. Men när Caf beslutade att utöka mästerskapet från tolv till 16 lag fick Kamerun en av extraplatserna eftersom de var ett av de fyra högst rankade lagen som åkte ut i playoffomgången.

Och efter att dörren väl öppnats har laget tagit chansen. För en stund efter midnatt svensk tid stod det klart att Kamerun skall spela final för fjärde gången. Och på väldigt många sätt är det målvakt Bihinas förtjänst.

Jag är för övrigt lite osäker på om hon heter Bihina i för- eller efternamn. På sin Instagramsida skriver hon Bihina Michaely, och hon har Michaely på ryggen. Men namnet tycks skrivas Michaely Bihina på alla andra ställen. Så jag kör på det.

Oavsett vilket var hon fantastisk i kvartsfinalen mot Nigeria. Och hon spelade även huvudrollen i natt. 22-åringen med Benfica som klubbadress räddade nämligen fyra straffar.

Först tog hon den som värdnationen Marocko fick med fem minuter kvar av förlängningen. Och när det sedan blev straffläggning släppte hon in den första marockanska straffen. Sedan gjorde hon tre raka räddningar, och blev alltså återigen stor matchvinnare.

Därmed blir det på alla sätt en skrällfinal i det mästerskap som brukar kallas Wafcon (Womens African Cup of Nations). Motståndaren Malawi gör sitt första slutspel, och var inför avspark lägst rankat av alla de 16 deltagande lagen. Kamerun var en stormakt på kontinenten för tio år sedan, men har tappat på sistone. Och lyckades alltså först inte ens kvala in till årets Wafcon.

Det blir en intressant final med Malawis vassa anfall med supersystrarna Tabitha Chawinga och Temwa Chawinga mot Kameruns supermålvakt Bihina. Risken är väl tyvärr att det blir ganska tomma läktare, eftersom det bara är värdnationen Marocko som har lockat någon publik under turneringen.

Kamerun har spelat tre tidigare finaler (2004, 2014 och 2016), och förlorat alla. Blir det fjärde gången gillt? Eller tar Malawi chansen under sin debutturnering?

Systrarna Chawinga har tillsammans gjort nio mål i turneringen. Temwa delar ledningen i skytteligan med Barbra Banda på fem mål, medan Tabitha ”bara” har gjort fyra.

Tabitha stod dock för ett riktigt snyggt mål i gårdagens semifinal. Hennes konstspark till 1–0 går att njuta av på det här klippet:

I dag har Martin Sjögren fått sparken från jobbet som tränare för Chicago Stars i amerikanska NWSL. Samtidigt får även den assisterande tränaren Anders Jacobson lämna.

Sjögren har vunnit SM-guld med LdB FC Malmö, den klubb som numera heter FC Rosengård, och Linköpings FC. 2024 tog han över de då regerande svenska mästarinnorna Hammarby. Han tog Bajen till Champions Leagues gruppspel den hösten.

I damallsvenskan blev det en tredjeplats första året, och en andraplats i fjol. Vid avslutningen av förra säsongen stod det redan klart att Sjögren skulle lämna Hammarby för Chicago Stars. Det beskedet kom redan för nästan exakt ett år sedan, den 13 augusti i fjol.

I USA blev det inga framgångar för Sjögren. Och det var inget enkelt jobb han hade. För han kom till ligans sämsta lag. I fjol kom Chicago på fjortonde och sista plats. Då tog laget 20 poäng, vilket var 0,77 per match.

När jag nyligen gjorde en genomgång av våra svenska tränare och spelare i NWSL hade Stars ett högre poängsnitt än förra året. Men sedan dess har det bara blivit en poäng och ett gjort mål på fyra matcher. Och nu ligger laget återigen sist.

Måndagens kryss i måndagens bottenmöte med Bay FC räckte inte för att rädda jobbet för Sjögren. Hans poängsnitt i ligaspelet stannar vid 0,72, och laget har bara gjort nio mål på 18 matcher.

I Afrikanska mästerskapet har alldeles nyss Malawi tagit sig till final. Man vann semifinalen mot Algeriet med 3–1 efter att systrarna Chawinga gjort alla tre målen – Tabitha stod för två och Temwa för ett.

Det är mycket sport på tv nu. Och som allätare försöker man hänga med på alla fronter. Jag försökte även kolla på Malawis semifinal. Men trots att matchen var upplagd på Caf:s Youtubesida fanns där ingen sändning. Vi får se om det är bättre lycka med kvällens sena semifinal, den mellan Marocko och Kamerun.

Jag såg när Kamerun slog ut Nigeria i kvartsfinalen. Där var Kameruns målvakt otroligt bra. Hon heter Michaely Bihina, är 22 år och spelar för Benfica. Hon var modig, spänstig och hade kanske även lite tur. Jag hade aldrig sett henne tidigare. Men Michaely Bihina är verkligen ett namn att lägga på minnet. Det skall bli otroligt spännande att se hur lång hon kan nå.

Tillbaka till Malawi. När Afrikanska mästerskapet startade var laget lägst rankat av alla 16 lag, på plats 153 på Fifarankingen. Nu lär man ha klättrat rejält på den listan. Men framför allt har man kvalat in till nästa års VM-slutspel – och så skall man spela final om att vara bäst i sin världsdel.

Det kommer ju att bli ett nytt mästarlag i Afrika. Inget av de tre länder som vunnit de tidigare gulden var kvar till semifinal i årets mästerskap.

Finalen spelas på söndag. Dagen innan är det bronsmatch. Och i morgon är det så kallat playin om de två afrikanska platserna till VM-kvalets interkontinentala playoffturnering. Matcherna i playin är Elfenbenskusten–Ghana (19.00) och Sydafrika–Nigeria (22.00).

I går skrev jag om lottningarna till nästa kvalomgång i Champions League och Europa Cup. Av en slump lyckades jag hitta en otroligt bra infosajt om de europeiska cuperna på damsidan. Den finns på den här länken.

Det finns ju en kanonsajt för herrarnas Europacuper som drivs av en man vid namn Bert Kassies. Jag har hoppats att Kassies skulle ta sig an damernas cuper också. Men den sajt jag hittade drivs av en amerikan som inspirerats av Kassies.

Slutligen har vi ju nu nått halvtid i damallsvenskan. Och det är Häcken som leder med två poängs marginal. Faktum är att om vi undantar Rosengårds osannolika säsong 2024 så står sig både Häckens 36 poäng och Hammarbys 34 väldigt väl.

Den näst bästa poängskörden sedan damallsvenskan fick 14 lag är 66 poäng av Rosengård från säsongen 2022. Ännu så länge ligger både Häcken och Hammarby över det snittet.

Och både Häcken och Hammarby har växlat upp efter sommaruppehållet. Häckens 4–1-seger i Piteå i söndags var väldigt säker. Faktum är ju att hemmalagets mål aldrig borde ha godkänts. Det var rätt dåligt av domaren att inte se hur Cecilia Edlund vid en hörna struntade i bollen och bara gick in för att ta bort Jennifer Falk.

Häcken har gjort 10–1 på sina två matcher efter uppehållet, och Bajen har gjort 9–0. Känslan är att inget av lagen kommer att tappa speciellt många poäng i höst, och således att det inbördes mötet på Nya Rambergsvallen den 18 oktober kommer att bli otroligt viktigt.

Kollar vi halvtidstabellen i övrigt är ju Eskilstuna United den stora positiva överraskningen. Laget ligger fin femma med 20 poäng. De andra positiva överraskningarna är trean AIK och sexan Vittsjö.

De stora negativa överraskningarna är Norrköping och Djurgården, som ju båda var topp fem i fjol. Nu går båda lagen in i hösten med att slippa nedflyttning som största fokus. Även de båda Malmölagen Malmö FF och FC Rosengård får väl räknas som besvikelser.

Damallsvenskans andra halvlek inleds under fredagskvällen med en hyperintressant match i seriens bottenskikt. Det är Växjö som tar emot Djurgården. Växjö utan sin skyttedrottning Maja Bodin.

Apropå skyttedrottningar är ju ingen av de båda ledarna av skytteligan kvar i serien. Och känslan är att kampen om skytteligasegern kan bli en riktig rysare. I nuläget leder Felicia Schröder och Olivia Garcia på sju mål vardera. Men ingen av dem kommer alltså att vinna.

Bakom dem är det hela tre spelare på sex mål, nio på fem mål och ytterligare nio på fyra mål. Det är alltså 21 spelare inom ett hattrick från skytteligaledning. Skrev jag rysare?

I dag har det varit lottning till playoffomgången till Champions League, och första kvalomgången till Europa Cup.

Inga svenska lag låg i potten eftersom Häcken redan är klart för ligafasen i UWCL och både Hammarby och Malmö FF är klara för andra kvalomgången, den som är playoff mot Europa Cup.

I Champions League League Path blev det följande matcher:

Eintracht Frankfurt – PSG
St Pölten – Juventus
Wolfsburg – Inter
Chelsea – Real Sociedad
Ajax – Real Madrid

Kortfattat kan man väl säga att Juventus drog vinstlotten, och att Frankfurt–PSG är ett hyperintressant möte. De fyra matcherna i Champions Path lottades så här:

Sparta Praha – Servette
PSV Eindhoven – HB Køge
SK Brann – FK Austria Wien
OH Leuven – CzarnÍ Sosnowiec

Det känns som fyra rätt intressanta matcher. Men det är klart att PSV, Brann och OH Leuven får räknas som favoriter i sina matcher. Men det skall bli intressant att se om de polska mästarinnorna kan lyckas ta sig till ligafasen efter att ha fått gått in i turneringen i allra första kvalomgången. Det har inget lag lyckats med tidigare.

I Europa Cup lottades första kvalomgången så här:

FC Minsk – ŽNK Agram (Kroatien)
ŽNK Hajduk Split – Fortuna Hjørring
Radomlje (Slovenien) – Vålerenga Fotball
Apollon Ladies FC – FH (Island)
KFF Mitrovica (Kosovo) – FC Metalist 1925 Kharkiv (Ukraina)
SK Sturm Graz – FC Gintra (Litauen)
SC União Torreense (Portugal) – FC Kolos Kovalivka (Ukraina)
SFK 2000 Sarajevo (Bosnien) – Slovan Liberec (Tjeckien)
Breidablik – FK Csíkszereda (Rumänien)
SeaSters Odesa – Rosenborg BK Kvinner
RSC Anderlecht – Feyenoord
ŽFK Spartak Subotica – Brøndby IF 

Här är ju mötet mellan Anderlecht och Feyenoord den klart intressantaste matchen. Alla nordiska lag fick överkomliga lottningar. För svensk del är det ju fortsatt så att vi jagar Portugal och att vi jagas av Norge och Nederländerna. Brann, PSV och Ajax har alla chans att kvala in till Champions Leagues ligafas. Och skulle alla tre göra det så blir det plötsligt press på våra svenska lag att prestera under vintern.

Utöver de här lottningarna har vi redan haft några intressanta övergångar mellan svenska klubbar den här veckan.

Det började med att Vittsjö värvade hem Hannah Sjödahl från Hammarby. Utan att känna till några detaljer borde det vara en värvning som alla parter kan vara nöjda med. Spelaren får mer speltid, Vittsjö får tillbaka en tidigare ordinarie spelare och Hammarby skapar utrymme för sina egna unga talanger.

För Bajen behöver hitta sätt att ge sina många talanger rätt matchning. Dagens mest anmärkningsvärda övergång är ju nämligen att IFK Göteborg skriver femårskontrakt med Hammarbys 18-åriga F19-landslagsspelare Nicole Molin. Jag ser att de flesta skriver hennes namn just så idag, tidigare har hon oftast även haft Kock som efternamn.

Molin är föll 08 men fick stort förtroende i det F19/07-landslag som gick till EM-semifinal tidigare i somras. Däremot har hon inte fått några chanser i Hammarbys A-lag, utan backen har hittills fått sin matchning i F19-serien. Här har Bajen ett problem. Medan Häcken kan matcha sina talanger mot bra motstånd i elitettan får Bajentalangerna spela mot begränsat motstånd i en juniorserie.

Det finns ju även möjlighet att ge spelare dubbellicens i klubbar i elitettan eller division 1. Men man kan inte ge hur många spelare som helst den möjligheten.

Nu utreds om B-lag skall släppas in i svensk fotboll fullt ut. För toppklubbar som Häcken och Hammarby vore det ett drömscenario. Mardrömsscenariot för toppklubbarna, och deras talangverksamhet är att klonlag som Häcken U och Malmö FF Akademi stoppas, att man röstar nej till B-lag i ordinarie seriepyramid och att även dubbellicenserna stoppas.

Det finns en risk att mardrömsscenariot slår in. För det är inte alla som går vågen för de upplägg med B- (eller U-) lag i distriktsserier som finns på olika ställen. Vi har sedan några år U-lag i Västergötlands ordinarie damserier. Trots att vi inte har något U-lag har min klubb röstat ja varje gång. Vi har även uppmanat tveksamma klubbar att rösta ja.

Men i våras bytte vi åsikt, och det är numera inte mycket som talar för att vi ska rösta för upplägget med andralag i ordinarie seriesystem några fler gånger.

Bakgrunden är att det hann spelas två omgångar i vår division 5-serie innan det var seriestart i den lokala division 3. Och då godkände Västergötlands Fotbollförbund att de division 3-lag som hade U-lag i femman fick spela med A-laget i första omgången.

Vi hittade ingen täckning för den tolkningen i reglerna, och överklagade. Västergötlands tävlingskommitté slog ner vår överklagan utan att motivera med mer än att deras regler skall tolkas som att man får spela med A-laget i U-lagets serie under aktuella omständigheter.

Vi ansåg att det inte kan finnas några omständigheter där man skall tillåtas spela med A-laget i U-lagets serie. Så vi överklagade vidare. Men även Västergötlands förbundsstyrelse och Svenska Fotbollförbundets tävlingskommitté ansåg enhälligt och utan någon ytterligare motivering att tävlingskommitténs tolkning gällde – alltså att A-lag skulle få spela i U-lagets serie under aktuella omständigheter.

Vi anser oss ha blivit utsatta för ett justitiemord av förbunden. Och vill inte vara med om det någon mer gång. Därför kommer vi som sagt knappast någon mer gång rösta för några förslag där B-lag skall tillåtas i ordinarie seriepyramid.

Men jag förstår ju att elitlagen vill få in sina andralag i ordinarie divisioner. Det skulle som sagt underlätta deras talangutveckling ganska rejält.

Slutligen en tredje övergång som inte har så mycket med talangutveckling att göra. För en stund sedan fick vi ytterligare en intressant inhemsk övergång. Det var Häcken som säkrade upp Växjös skyttedrottning Maja Bodin. Hon har varit vass under våren. Det blir väldigt spännande att se hur hon klarar sig i Häcken.

Jag har ju haft med mig min lilla kamera ut på flera av de matcher jag sett de senaste veckorna. Kameran är egentligen inte anpassad för att fota fotboll, men det blir ändå några användbara bilder.

Nedan är ett kollage. Jag känner inte igen alla spelare, så ni får gärna hjälpa till med identifieringen om namn saknas, eller om jag skrivit fel.

Efter att ha kollat mer eller mindre på tio matcher under elva timmar tänkte jag att jag kan väl kolla på lite på en till.

Så jag kikade första kvarten av toppmötet i NWSL mellan Washington Spirit och North Carolina Courage. På den kvarten fick jag se gästerna göra tre mål. Och Evelyn Ijeh stod för två av dem.

Den IFK Göteborgsfostrade forwarden är nu uppe på tredje plats i skytteligan med sina nio mål. Och just nu måste hon vara Sveriges bästa spelare.

Målen liksom bara kommer till henne. Det ser så lätt och naturligt ut när hon avslutar. Vid hennes första mål backade hon först någon meter för att få utrymme om passningen skulle komma. Och när bollen kom tog hon emot på första tillslaget och tåade in den på andra.

Vid det andra målet använde hon bara ett tillslag. Det var som att hon inte funderade på var målvakten var, utan bara såg till att sätta bollen inom ramen. Och inom ramen hamnade den.

I NWSL har man ett pris till veckans spelare, Player of the Week. Förra veckan fick Ijeh som första svenska spelare det priset. Eller. Räknar man Marta som svensk så har hon blivit veckans spelare en gång. I natt visade Ijeh att hon kan bli Player of the Week fler gånger.

Trots North Carolinas rivstart med tidig 3–0-ledning blev matchen till slut dramatisk. Washington kvitterade med sex sekunder kvar av ordinarie tid, och hade sedan ett stolpskott. Trots det fick Mak Linds och Ijehs gäng ändå sista ordet med ett segermål till 4–3 i femte tilläggsminuten.

Då var det klart, Häcken blir Sveriges enda representant i vinterns Champions League. Hammarby stod upp bra borta mot Juventus i Biella. Stockholmarna tog matchen till förlängning, men där orkade man inte stå emot.

Juventus vann till slut med 3–1, och spelar vidare i Champions League. Bajen får hoppas på framgång i Europa Cup för andra vintern i rad.

På förhand kände man att Bajen skulle kunna ha en helt okej skrällchans mot den italienska storklubben. Och den skrällchansen levde i cirka 105 minuter.

Men vi tar det från början. Tränare William Strömberg valde att försvara i ett mellanting mellan 5–4–1 och 5–2–3. Han valde även rutin framför ungdomlig entusiasm. Därmed fick de båda talangerna Fanny Petersson och Ines Lorenius börja på bänken. Han valde även att starta Svea Rehnberg på bekostnad av Mari Nyhagen.

Det senare skulle visa sig vara ett bra drag. Hammarby var väldigt bra i cirka 35 minuter. Man spelade lugnt och vårdat, och tog ledningen när just Rehnberg höll sig framme i efterspelet till en hörna.

Men i slutet av den första halvleken skruvade Juventus upp tempot. Italienskorna kvitterade, och var ytterst nära att även ta ledningen. I paus kändes det därför som klar fördel Juve, trots att Hammarby hade haft bra kontroll på större delen av halvleken.

Juventus startade även den andra halvleken bäst. Men efter cirka 15 minuter började Hammarby få lite bättre kontroll. Även om ”den gamla damen” hela tiden kändes lite spetsigare stod det och vägde under resten av den ordinarie tiden. Bajen skapade lite halvlägen på sin vänsterkant, där Anna Walter är en spännande ytter. Hon tog sig runt sin back flera gånger. Hon och Ines Lorenius kan nog skapa kaos på den kanten i damallsvenskan i höst.

Men den här lördagskvällen var det sällan Bajens anfall ledde till avslut, vilket förstås märktes på statistiken. Den visade 16–7 i avslut till Juventus under ordinarie tid. De flesta var rätt ofarliga. Men i den första övertidsminuten var Bajen riktigt illa ute. Då kom plötsligt Juventus vänsterback Estela Carbonell fri till höger i Hammarbys straffområde. Cajsa Andersson kunde dock andas ut när bollen gick precis utanför hennes målbur.

Det skulle dock smälla redan i tredje förlängningsminuten. Bajens backlinje var lite passiv, och föll hem på en djupledspassning. Följden blev att Juventus kom fyra mot fyra. Inhopparen Remina Chiba utnyttjade det läget genom att kliva in och ladda stora kanonen med sin vänsterfot.

Det var ett snyggt mål som Juventus japanska nyförvärv från Frankfurt satte. Och ett tungt för Bajen, som dock kom till en riktigt bra kvitteringschans för inhoppande Fanny Petersson. Hennes skott täcktes dock. Och i slutet av första förlängningskvarten åkte rullgardinen ner helt för Bajen.

Det var återigen Chiba som var målskytt. Men den här gången var det inget kanonavslut. Tvärtom var det en ganska lös nick som Cajsa Andersson sjabblade in.

Juventus spelar playoff för att ta plats i mästarturneringens ligafas. Hammarby får spela playoff för att spela Uefa Women’s Europa Cup för andra året i rad. I den cupen är Bajen just nu toppseedat. Men det kommer att ansluta två högre rankade lag efter Champions Leagues playoffomgång.

Precis som Malmö FF går Hammarby in i den playoffomgång som lottas den 4 september och spelas med hemma- och bortamöten 23 och 30 september. 

Som jag skrev i förra inlägget är det för tidigt att spekulera kring svenskt motstånd i Europa Cup. Men vi vet nu förutsättningarna för lottningen till Champions Leagues playoff.

Som bekant kommer hälften av de lagen som skall spela playoff mot Champions League att flyttas över till Europa cup. Så Häcken kan få möta den vinnande hälften medan Malmö FF och Hammarby kan ställas mot den förlorande hälften.

I League Path blir följande fem lag seedade:
* Chelsea
* Wolfsburg
* PSG
* Real Madrid
* Juventus

Och oseedade blir:
* Real Sociedad
* Inter
* St Pölten (Österrike)
* Ajax
* Eintracht Frankfurt

I Champions Path har vi följande seedade lag:
* Sparta Prag
* Brann
* Køge
* OH Leuven (Belgien)

Och följande fyra lag blir oseedade i playoff:
* Austria Wien
* Servette
* PSV Eindhoven
* Czarni Sosnowiec (Polen)

I Afrikanska mästerskapet blev Marocko andra lag att ta sig till semifinal, och samtidigt kvittera ut en VM-biljett.

Det var cirka 22000 åskådare på plats på Moulay El Hassan Stadium i Rabat för den sena lördagsmatchen. Kul med en bra publiksiffra i ett mästerskap som annars har präglats av tomma läktare.

Marockos 1–0-mål från multikulturella Sakina Ouzraoui Diki var en riktig godbit. Anfallaren som är född i Spanien, uppvuxen i Belgien men alltså spelar landslagsfotboll för Marocko förlängde ett inspel med en härligt känslig volleylobb. Det var verkligen fotbollsgodis.

Hemmalaget gjorde även 2–0 på straff i början av den andra halvleken. Mitt i halvleken reducerade Sydafrikas stjärnforward Thembi Kgatlana. Och det blev spännande. Men matchen slutade 2–1 – och hemmapubliken fick jubla på slutsignalen.

Slutspelsträdet i turneringen ser numera ut så här:

Marocko spelar semifinal mot:
Vinnaren av Kamerun – Nigeria

Algeriet spelar semifinal mot:
Vinnaren av Malawi – Ghana

Och i playoffmatcherna för att få spela interkontinentalt VM-playoff ställs Elfenbenskusten mot förloraren av Malawi och Ghana. Och Sydafrika får möta förloraren av Kamerun och Nigeria.

Förra säsongen skickade Häcken ut Eintracht Frankfurt ur Europaspelet. I dag var MFF egentligen aldrig nära en repris.

För SGE som de ska förkortas vann säkert med 2–0. Tyskorna ägde matchen från start, och i den första halvleken satt man liksom bara och väntade på att det skulle bli ett hemmamål. Det kom i halvlekens slutskede när tyska landslagsforwarden Laura Freigang nickade in en hörna.

Malmö försvarade lågt och hoppades så långt på fasta situationer och kontringar på Älvali Lindström. Nyförvärvet från Uppsala är verkligen blixtsnabb. Men hon lyckades aldrig mer än att oroa och störa det tyska lagets försvarsspelare.

Den stora Malmöchansen kom på en hörna i 58:e minuten. Då var det just målskytt Freigang som stod i vägen för ett skott från Hlin Eiriksdottir. Således var det lagkaptenen som även räddade sitt lag i eget straffområde. För isländskans skott såg ut att ha bra chans att gå i mål om inte Freigang träffats av bollen.

Från den målchansen och fram till minut 75 såg det okej ut för Malmö. Man skapade väl inga riktigt bra målchanser. Men man kunde flytta fram spelet och var rätt ofta just utanför tyskornas straffområde.

Men bara sekunder innan matchklockan nådde 75 slog Laura Freigang till igen. Hennes 2–0-mål kändes väldigt avgörande när det kom. Och avgörande blev Frankfurts lagkapten.

Det tyska ordet freigang betyder ungefär permission från fängelse. Laura Freigang skickar ju förstås inte Malmö FF i fängelse. Men laget får i alla fall ledigt från Champions League för resten av den här säsongen.

Nu är det ju nämligen Uefa Women’s Europa Cup som gäller för skåningarna. Där går man in i playoffomgången som lottas den 4 september och spelas med hemma- och bortamöten 23 och 30 september. Vilka lag som kan vänta då är det lite tidigt att spekulera i. Men Malmö lär bli oseedat genom hela turneringen. Och de högst rankade lagen som är med i Europacupen ännu så länge Vålerenga, Breidablik och Sporting Clube från Lissabon.

Det var Aftonbladet som sände matchen från Frankfurt. Det var lite strul med sändningen i början av de båda halvlekarna. Men totalt sett var det en bra produktion med minst fyra kameror.

Parallellt med den matchen hade jag på den första kvartsfinalen från Afrikanska mästerskapen. Där spelar man med VAR, och då är fyra kameror den absolut minsta tänkbara produktionen. Men det var minst åtta kameror på Moulay Rachid Stadium i Casablanca. Troligen fler.

Så av alla de matcher jag hittills har kollat in under lördagen var mötet mellan Elfenbenskusten och Algeriet den bäst bevakade. Och nämnda VAR skulle få en huvudroll i matchen, som utöver kvartsfinal också var en direkt avgörande VM-kvalmatch.

Och det var Algeriet som vann med 2–1 och både tog sig till semifinal och VM-slutspel. Men personligen tycker jag att Elfenbenskusten var det klart bättre laget. Men ivorianerna gjorde bort sig.

Framför allt var det landets unga supertalang N’Sira Safi Ouédraogo som gjorde en olycklig insats. 18-åringen som skall spela i danska Nordsjælland i vinter inledde starkt och gjorde stora hål i Algeriets backlinje från start. Det var också hon som låg bakom det ledningsmål som Elfenbenskusten gjorde i 30:e minuten, och som man fick godkänt efter VAR-koll.

I ytterligare drygt tio minuter såg det ut att kunna bli en bekväm resa mot semifinal för Elfenbenskusten. Men sedan sparkade Ouédraogo den marockanska målvakten i ansiktet. Domaren dömde först gult kort, vilket jag tycker kunde vara tillräckligt. För sparken var ett försök att nå bollen, och den var inte stenhård.

Men efter VAR-koll ändrades färgen på supertalangens kort till röd. Ett hårt domslut för Elfenbenskusten. Men sparkar man en motståndare i ansiktet är det självklart att man riskerar att ha spelat färdigt. Och det har Ouédraogo i den här turneringen.

För Algeriet vände alltså till 2–1-seger. Man gjorde det på sex glödheta minuter. Kvitteringen gjorde inhopparen Ines Khiri på ett långskott som var bra. Men inte bättre än att jag tycker att den ivorianska målvakten Aramatou Diakite borde ha tagit.

Ganska direkt efter fick Elfenbenskusten straff. Den slog man i stolpen och ut. Och bakslagen slutade inte där för ivorianerna. För två minuter senare gjorde Diakite en riktigt stor målvaktstavla när hon släppte in ett studsande långskott från Amira Ould Braham.

Med en spelare kort klarade inte Elfenskusten av att komma tillbaka i matchen. Därmed är man ute ur Afrikanska mästerskapet. Däremot är man inte helt ute ur VM-diskussionen. Afrika har två platser i det interkontinentala playoffspel som inleds med gruppspel i november.

De afrikanska platserna går till två av de lag som förlorar helgens kvartsfinaler i Afrikanska mästerskapet. För Elfenbenskusten väntar nu möte med förloraren mellan Malawi och Ghana om den ena platsen. I den matchen kommer förstås nyckelspelare Ouédraogo att vara avstängd. Ett nytt blytungt avbräck.

Just nu spelar Hammarby mot Juventus. Där gjorde precis Svea Rehnberg 1–0. Det målet kom precis efter den första halvlekens cooling break. Det är inte orättvist, för Bajen har sett bra ut så här långt. Det här är bara den senaste av en mängd matcher som jag har kikat från och till på under den här lördagen. Det har varit matcher med väldigt varierande nivå på tv-sändningarna.

Dagen började med några minuter av F16/10-landslagets 3–1-förlust mot Finland. Jag såg Sverige göra flera grova misstag vilket ledde till två finländska mål på bara några minuter i den andra halvleken. Den matchen saknade såväl arenaljud, kommentator som repriser. Det var en extrem budgetsändning. Men det är ju bättre med sådana än att man inte kan se matchen alls.

Sedan var jag ute på min cykel och körde ett träningspass i cirka två timmar. Väl hemma igen följde en period där jag hade damallsvenska matcher från Viaplay på tv:n och elitettan från Expressen på datorn. Man kan verkligen ha synpunkter på kvaliteten på de damallsvenska sändningarna. Men i jämförelse med elitettan är det nästan himmel och helvete.

I de damallsvenska matcherna finns det kameramän som zoomar in situationerna, så man åtminstone har chans att se vad som händer. Jag började förstås kolla på bottenmötet på Kristinebergs IP. Men det var en så fruktansvärt dålig match att jag bytte efter den första halvleken. Framför allt var det ju Uppsala som förstörde matchupplevelsen genom att vara så totalt odugligt att jag inte orkade se mer än tre baklängesmål.

Det är omöjligt att bedöma Djurgården från den här matchen. Men stockholmarna fick fira 135 år med målfest, tog tre viktiga poäng, klättrade över nedflyttningsstrecket och förbättrade sin målskillnad rejält. För det lag som hade gjort sju mål på de tolv första omgångarna gjorde idag åtta i en och samma match. Anmärkningsvärt.

Uppsala såg stundtals ut som ett F19-lag. Och man kommer förstås att få en otroligt jobbig höst. Det kommer inte att bli rakt igenom ras av det slag vi såg idag. Men det vore en stor skräll om den hårt brandskattade tabelljumbon tog någon mer poäng.

I halvtid bytte jag alltså match till den i Eskilstuna. Där fick jag se 45 minuter där United framgångsrikt försvarade sin 1–0-ledning mot Kristianstad. Skåningarna borde rimligen ha gjort ett par mål. Men Eskilstuna har visat sig ha en väldigt fin förmåga att försvara ledningar. Den här matchen vann man trots 1–7 i hörnor och 5–18 i avslut.

Man skulle kunna tycka att det var turligt. Men som sagt, United är väldigt bra på att försvara ledningar. De har gjort första målet i sju matcher. Sex av dem har man vunnit, den sjunde blev 1–1 mot Malmö FF. Å andra sidan har inte Eskilstuna tagit en enda poäng från underläge. Så United står verkligen och faller med att göra första målet.

Sörmlänningarna är ändå på många sätt vårens lag i damallsvenskan. För vem hade trott att nykomlingen skulle ligga på femte plats med 20 poäng efter halva serien?

Parallellt kikade jag alltså på elitettanmatcher på datorn. Först Sandviken–Elfsborg, sedan Örebro SK–Alingsås varvat med lite Enskede–Linköping. Samtliga tre matcher filmades med AI-kamera. Och jag gillar verkligen inte de produktionerna.

Det är lågbudget som bara riktar sig till de extremt intresserade. Någon stor tv-upplevelse är det verkligen inte. Man får kämpa om man vill förstå vilken spelare som är vilken. Ofta är ju bilden så utzoomad så att det krävs förstoringsglas för att se tröjnummer.

Vid hörnor får man se nästan en hel planhalva, vilket gör att spelarna är små som myror, och det blir fullständigt omöjligt att se vem som är vem. Jag tycker ofta att kommentatorsinsatserna är rätt bristfälliga. Men kommentatorerna ser ju också matcherna via tv-bilderna, och det är inte lätt att kommentera matcher som man knappt ser.

I matchen i Enskede fattade inte kommentatorn att hemmalaget hade gjort mål förrän spelarna hade kommit halvvägs tillbaka för att ställa upp sig på egen planhalva.

Efter dagens matcher är vi halvvägs i elitettan. Ett obesegrat Elfsborg förstärkte sin serieledning genom dagens odiskutabla 4–0-seger i Sandviken. Linköping återtog andraplatsen via sin 2–1-seger och IFK Göteborg klättrade upp på kvalplatsen via sin imponerande 3–0-seger i toppmötet med tidigare tvåan Kif Örebro.

Jag trodde möjligen att Trelleborg skulle ha en möjlighet att ansluta till topplagen i höst. Men i och med dagens 4–4-match mot Gusk tror jag att det ändå blir svårt för TFF att bland sig i streckstriden.

Det mesta talar för att det är Elfsborg, LFC, Blåvitt och Kif Örebro som gör upp om de damallsvenska platserna. Och det skiljer bara tre poäng mellan första och fjärde plats. Så det lät bli spännande i höst.

Kollar man de inbördes matcherna mellan de fyra topplagen är det lätt att förstå varför Kif Örebro ligger på fjärde plats. Laget har nämligen noll poäng och 2–9 i inbördes möten mot huvudkonkurrenterna. Då hjälper det liksom inte att Kif är bäst av de fyra på att vinna mot övriga lag. Om Örebro skall kunna gå upp måste de ta poäng mot huvudkonkurrenterna i höst.

Så här ser den inbördes tabellen ut:

Linköping 6–4 7
Elfsborg 4–1 5
IFK Göteborg 6–4 4
Kif Örebro 2–9 0

I botten lever ändå ett litet hopp för Sandviken efter förra veckans seger. Men det känns väl klart att två av Husqvarna, Alingsås, Gusk och Sandviken kommer att åka ut.

Efter den första halvleken idag på Behrn Arena kände jag mig rätt säker på att Alingsås skulle bli ett av de två lagen. Efter 90 minuter är jag inte lika säker. Alingsåsarna stod för en snygg uppryckning och borde till slut ha vunnit matchen mot Örebro SK. Hemmalaget hade 2–0 i paus. Och gästerna hade två superlägen att göra 2–3 i slutet.

Häromdagen skrev jag in Anastasiya Pobegaylo som korsbandsskadad på bloggens sillysida. Samtidigt kollade jag hur många damallsvenska spelare som just nu är borta till följd av just korsbandsskada.

Jag kan ha missat någon, men räknade till 16 stycken. Sedan årsskiftet har antalet ökat med tre. För sju spelare har tillkommit på listan, medan bara fyra har gjort comeback på planen och därmed kunnat strykas.

På den här tråkiga skadelistan finns även utlandsproffsen Kosovare Asllani, My Cato och Tove Enblom samt flera spelare i elitettan, bland annat Kif Örebros jättetalang Emilia Jägestedt Widstrand. Och tidigare i dag kom den tråkiga nyheten att vi tyvärr även får skriva dit Johanna Rytting Kaneryd.

Precis som för Pobegaylo var olyckan framme på träning för JRK. Det är tredje gången som 2024 års vinnare av diamantbollen drabbas av en korsbandsskada.

Det är aldrig bra tajming med en sådan här allvarlig skada. Nu kommer den precis när Rytting Kaneryd skall göra en nystart i Lyon. Den kommer också såpass nära inpå VM i Brasilien att den kvicka yttern inte kommer att kunna vara aktuell – om Sverige kvalar in.

Jag har hört lite olika beräkningar av rehabiliteringen efter en korsbandsskada. Tidigare har det hetat att man skall räkna med ungefär ett år från skadetillfället. Nu hör jag allt oftare att man säger ett år från operationen.

Oavsett vilket skulle det kännas som en onödig chansning om Rytting Kaneryd fanns med i en svensk VM-trupp. Avspark i mästerskapet i Brasilien är den 22 juni nästa år, alltså om 10,5 månader. Och finalen spelas den 25 juli.

Klart är att 29-åringen från Kolsva i Västmanland tänker jobba sig tillbaka. På sitt Instagramkonto skriver hon att det här inte är slutet på fotbollskarriären, utan bara ett nytt kapitel som hon helst hade sluppit.