Det är måndag, och vi har nu bara tre omgångar kvar av damallsvenskan. Alla tre topplagen vann. Och efter helgens omgång är det ju nu i princip klart att Häcken kommer att vinna, Hammarby kommer att sluta tvåa samt att Malmö FF kommer att sluta på tredje plats.

Häcken fick inte fira guld på det där spa-hotellet i lördags. Men firandet kommer, troligen på måndag kväll efter hemmamatchen mot Kristianstad. För göteborgarna behöver bara två poäng till på de tre sista omgångarna för att försvara guldet.

Men innan Häcken kan sätta fokus på Kristianstad ska laget till Paris och spela mot Paris FC. Torsdagens drabbning är den sista matchen i vinterns turnering där vår svenska representant har en rimlig chans till poäng. För som bekant återstår sedan hemmamatcher mot de båda topplagen i WSL, Chelsea och Manchester City, samt bortamatch mot Lyon.

Men det troliga är ju tyvärr att Häcken kammar noll i årets Champions League. Jag läste att tränare Elena Sadiku högg mot kritiska frågor på presskonferensen efter 3–0-förlusten mot Juventus i senaste UWCL-matchen. Hon sa:

”Först och främst vill jag påpeka att det första som hände efter lottningen var att alla skrev att det var en mardrömslottning. Vi visste det. … Trodde ni att vi skulle gå vidare? Var ärliga. Nej, alla satt här och sa att det var mardrömslottning så att ni får välja vad ni vill skriva, men det var det ni sa.”

Min spontan reaktion när jag såg artiklarna om Sadikus ”utbrott” i GP och Fotbollskanalen var förvåning. För jag minns ju att hon själv ju kallade lottningen för ”fantastiskt rolig” och att hon sa ”det känns väldigt bra” efteråt. Till GP sa hon då:

”Jag blev glad för varje lag vi än fick.”

Och:

”För mig handlar det om att Champions League är den fina scenen och ja, vi kunde fått en lättare lottning. Men jag triggas av utmaningar och tror mycket på det vi gör och det jobb staben lägger ner. Jag tror att vi kan överraska.”

Att då hugga mot media när det visar sig att hon och hennes lag inte klarade av att överraska andas ju ganska mycket dålig förlorare. Men vi får hoppas att Sadiku slipper förlust på torsdag. För det hade ju varit skönt om Häcken kunde dra in någon poäng i turneringen.

Även Hammarby och Malmö spelar bortamatcher i Europaspelet i veckan. För dem är det onsdag som gäller. Och Bajen möter som bekant slovakiska Spartak Myjava och MFF ska till Amsterdam och möta Ajax.

Det avgjorda läget i damallsvenskan borde för övrigt vara bra för resultaten i Europaspelet. För både Hammarby och Malmö FF kan ju nu lägga fullt fokus på Europa Cup.

För damallsvenskan och svensk damfotboll är däremot den avgjorda damallsvenskan en mindre katastrof. För en spännande guldstrid lockar publik. Det gör inte en avgjord.

Och kollar vi publiksiffrorna på senaste helgens sju damallsvenska matcher så är det ingen vacker läsning. Omgångens snitt var svaga 651. Den siffran räddas av de 2209 som såg Stockholmsderbyt Hammarby–Djurgården. Övriga sex matcher sågs totalt av 2351, vilket är ett snitt på 392.

Att jag kallar det här en mindre katastrof beror ju förstås på att EfD just nu försöker sälja in damallsvenskan till sponsorer och tv-bolag. Då behöver man kunna visa bra siffror. Och det här är ju tyvärr det motsatta.

Och det tråkigaste här är ju att EfD verkar ha noll draghjälp från Svenska fotbollförbundet. Det är ju knappast så att man sett förbundsfolket ta strid för damfotbollen sedan krisrubrikerna började dyka upp för några veckor sedan.

Tvärtom har ju förbundet satt käppar i hjulet. Minns ni damallsvenskans tidiga seriefinal mellan Häcken och Hammarby. Samma dag spelade båda klubbarnas herrlag bortamatcher i herrallsvenskan.

Och det är inte damlagens fel. För damallsvenskans spelschema läggs i princip alltid innan herrallsvenskans. I år fastställdes damallsvenskans omgång 12–26 den 27 maj. Herrallsvenskans omgång 24–30 fastställdes den 1 september.

Man kan tycka att såväl förbundet, EfD som både Häcken och Hammarby borde ha varit intresserade att undvika den här krocken. Men förbundet verkar inte bry sig. Och det är förstås ett stort problem för damallsvenskan.

Om SvFF hade bestått av smarta personer hade man lagt de intressantaste damallsvenska matcherna under herrfotbollens landslagsuppehåll för att maximera möjligheten till stor publiktillströmning.

Bottenstrid lockar inte så mycket publik. Men där finns det åtminstone fortsatt lite spänning. Utöver IK Uppsala är det tre lag som riskerar direktnedflyttning och ytterligare två som kan få kvala.

Eskilstunas vändning och seger mot BP innebär att United nu kan andas ut. Även Piteå tog ett viktigt kliv mot säkrat kontrakt. Norrbottningarna vann borta mot Vittsjö, och har nu betryggande avstånd ner till Växjö på nedflyttningsplats. Däremot behöver nog Piteå ytterligare någon poäng för att inte riskera att tvingas kvala.

Apropå Vittsjö verkar de ha checkat ut. Det är bara någon vecka sedan laget tillhörde seriens formstarkaste. Sedan började tränare Mladen Blagojevic med ett väldigt udda dubbelarbete i damallsvenskan och herrarnas division ett. Och plötsligt började Vittsjö förlora matcher.

Ett annat lag som förlorar matcher är Växjö. Fredagens förlust mot Häcken var blytung. Man föll på ett självmål och en väldigt billig straff. Och nu talar det mesta för att det blir nedflyttning. Visst har smålänningarna tre matcher kvar som de kan vinna: Rosengård (b), Norrköping (h) och Uppsala (b). Men det känns givet att det krävs nio poäng för att Växjö ska undvika tabellens näst sista plats.

I den där matchen mellan Växjö och Häcken fick ju läkaren Robert Cruciat rött kort. Det fick mig att började googla om utvisade läkare. Jag såg att det har hänt förr att läkare har åkt ut. Bland annat fick Örgrytes Lars Peterson se rött i ett Göteborgsderby i superettan i juni 2018.

Utvisningen fick även fantasin att flöda. För utvisade spelare och ledare får ju inte befinna sig på innerplanen. Samtidigt måste det finnas en matchläkare, och hen måste ju befinna sig på en plats där den har möjlighet att snabbt kunna nå skadade spelare.

Jag fick hjälp av domarobservatören på gårdagens superettanmatch mellan Norrby och Norrköping med vad som gäller för en utvisad läkare. Den ska förstås fortsatt kunna ta hand om skador. Men den får inte ha kontakt med sitt lags spelare och ledare mellan skadebehandlingarna. Och det är domaren som bestämmer på vilken plats läkaren ska befinna sig efter utvisningen.

Innan jag lämnar den inhemska fotbollen konstateras att de tre topplagen i elitettan vann sina matcher i helgen. Däremot åkte Linköping på en chockförlust mot Sandviken. Därmed är det klart att fyran LFC inte kan komma ikapp Elfsborg och Kif Örebro. De båda kan således som sämst sluta trea.

Under helgen färdigspelades de tre division 1-serierna. Helsingborgs IF och FC Trollhättan var redan klara seriesegrare inför avslutningsomgången. De får sällskap av Sollentuna FK och Örgryte IS i nästa års upplaga av elitettan. Grattis till de fyra klubbarna. Första reserv om det skulle uppstå en vakant plats är IK Brage.

Här i Borås håller F16/10-landslaget på att spela första rundan av EM-kvalet. Jag har inte haft möjlighet att se någon av matcherna. Men jag noterar att det har blivit förluster mot Nederländerna och Frankrike. I morgon avslutas den här kvalomgången med match mot Israel. Där måste det svenska laget ta poäng om det ska ha en chans att spela i nästa års F17-EM.

Apropå F17 så pågår just nu F17-VM i Marocko. Där är gruppspelet nu avslutat. Och det har gått ganska bra för Europa. Fyra av fem lag är vidare. Det som har åkt ut är Norge, som kom sist i sin grupp trots att man vann en match.

Åttondelsfinalerna spelas på onsdag och torsdag, och slutspelsträdet ser ut så här:

Argentina – Ghana
Japan – Kenya

Nordkorea – Marocko
Spanien – USA

Kina – Frankrike
Brasilien – Polen

Nigeria – Mexiko
Tyskland – Venezuela

Om vi håller oss utomlands så är det numera bara en omgång kvar av grundserien i amerikanska NWSL. Natten mot söndag svensk tid såg jag ungefär en halvtimme av det otroligt viktiga prestigemötet mellan de båda tidigare Häckentränarna Robert Vilahamn och Mak Lind.

Det var en match mellan två lag på varsin sida om slutspelsstrecket. När jag valde sömn framför fotboll stod det 0–0. Men det skulle vara Vilahamns Portland Thorns som drog längsta strået. Man vann med 1–0 efter att tyska Marie Müller avgjort med ett kanonskott.

Müllers kanon skickade Portland till slutspelet. För Mak Lind, Evelyn Ijeh och de andra i North Carolina Courage ser det däremot jobbigt ut. Laget ligger på nionde plats inför avgörandet. Man måste vinna hemma mot Denver i sista omgången, samtidigt som åttondeplacerade OL Reign tappar poäng hemma mot Orlando Pride. Och Orlando har inget att spela för.

Den sista omgången har för övrigt avspark klockan 23.00 på söndag, svensk tid.

Det var fler än Marie Müller som gjorde drömmål i helgen. I damallsvenskan gjorde Anika Huhta ett sådant för Kristianstad mot Malmö FF.

Och i tyska Frauen-Bundesliga smällde Wolfsburgs Ella Peddemors in en riktigt läcker frispark till 2–0 mot Köln.

Men frågan var ändå inte inte veckans mål gjordes i engelska WSL. För den här yttersidan från Brightons Maisie Symonds är något utöver det vanliga:

I Spanien gjorde Felicia Schröder mål igen. I kväll har hon rankats som femte bästa unga spelare i Ballon d’Or. Vinnaren i den kategorien blev Vicky Lopez.

Precis nu fick Alexia Putellas årets Ballon d’Or. Därmed går alla dampriser till Barcelona. För även om Alexia numera spelar för London City representerade hon Barca under den säsong som det här priset gäller.

Ballon d’Or: Alexia Putellas, Barcelona/Spanien
Årets målvakt: Cata Coll, Barcelona/Spanien
Årets coach: Pere Romeu, Barcelona
Ung spelare: Vicky Lopez, Barcelona/Spanien

Årets klubb: FC Barcelona

Det verkar ha varit ett riktigt drama i Växjö i kväll. Själv har jag tillbringat kvällen på en dödstråkig herrallsvensk match mellan Elfsborg och Malmö FF.

Matchen i Småland har jag inte hunnit ägna en sekund åt. Inte förrän alldeles nyss. Och det verkar ju som att jag har missat något.

För matchfaktan väcker ju en och annan fundering. Dels verkar ju Växjö ha gjort lite av årets match. Ändå föll man med 2–1 på ett självmål och en sen straff. Tungt för smålänningarna som ju ligger riktigt illa till i tabellen.

Men det blicken fastnar på i matchfaktan är ju att Växjös läkare Robert Cruciat fick rött kort i 90:e minuten. Det har säkert hänt förr att matchläkaren har blivit utvisad. Men det hör verkligen inte till vanligheterna.

Ni som har sett matchen får gärna ge mig mer kött på benen om det här. Jag klickade mig in på Smålandspostens hemsida, men artiklarna där sköt verkligen utanför målet.

För Häcken blir det nu att följa lördagens Stockholmsderby mellan Hammarby och Djurgården. Det rimliga är förstås att Bajen vinner. Men skulle djurgårdarna få med sig en poäng blir det guldfest på Hisingen vid 17-tiden i morgon. Och det låter som att Häcken kan bli mästare i baddräkt, jag läser nämligen att laget ska tillbringa lördagseftermiddagen på ett spa-hotell…

Jag har inte hunnit se en enda sekund från dagens matcher. Men jag har sett resultaten, och hörde lite på Radiosporten om Häckens överkörning av Hammarby i den första halvleken.

Det slutade 3–0 till Häcken, som nu bara behöver vinna två av sina fyra sista damallsvenska matcher för att försvara SM-guldet. Det troliga är att det blir guldfest hemma på nya Rambergsvallen vid 20-snåret måndagen den 2 november. Då är ju nämligen hemmamatchen mot Kristianstads DFF över.

I botten såg Djurgården till att avlägsna sig så mycket från nedflyttningsstrecket att risken för direktnedflyttning nu är borta. Man gjorde det genom att vända och vinna med 3–2 hemma mot Piteå.

Norrbottningarna däremot står kvar på 24 poäng. De måste nog ta minst tre poäng till i de fyra sista omgångarna för att slippa kval. För slutar man på 24–25 poäng är risken uppenbar att man slutar på den tolfteplats som innebär att man tvingas sätta sin allsvenska plats på spel i ett dubbelmöte med trean i elitettan.

Den trean skulle kunna bli IFK Göteborg, som idag tog en säker 4–0-seger borta mot Örebro SK. Blåvitt ligger just på tredjeplatsen med fyra omgångar kvar. Och man har ett spelschema som gör att det krävs ett ras för att de ska släppa förbi något lag.

I botten tog Enskede en trepoängare som bör säkra klubbens plats i elitfotbollen även nästa säsong. Klubben från Stockholms södra delar har nu nämligen åtta poäng ner till Gusk på nedflyttning. Och så många poäng tror jag inte att Uppsalaklubben kommer att ta i seriespurten.

Carrie Jones visade karaktär och vinnarvilja när chansen dök upp i allra sista övertidsminuten borta mot Eskilstuna. Det var efter en rörig situation i andrafas efter hörna som Norrköpings walesiska stjärna plötsligt fick chansen. Och tog den.

Hon skickade inte bara upp bollen i nättaket bakom Monica Willhelm. Hon såg också till att Peking fick två poängs marginal till nedflyttningsstrecket. På lördag har Peking en mycket bra chans att distansera sig ytterligare från det där strecket. Då tar man nämligen emot IK Uppsala. Dagen innan ska huvudkonkurrenten i botten, Växjö DFF, spela mot Häcken.

Det är således högst sannolikt att Växjö har fem poäng upp till kvalplats om en vecka. Och då är nog småläningarnas chans till nytt kontrakt att man tar tre raka segrar i slutspurten. Det är i och för sig inte helt omöjligt, för där möter man de andra tre lagen som återfinns bland de fyra i tabellens botten. Alltså Rosengård, Norrköping och Uppsala. Och man ställs mot dem i just den ordningen.

Men även om man på något sätt har sitt damallsvenska öde i egna händer är Växjö DFF riktigt illa ute. Inte nog med att man numera är nere på nedflyttningsplats, det är redan klart att tränare Olof Unogård kommer att lämna efter säsongen och man kämpar dessutom med ekonomin.

Mörker över Växjö alltså. Men det är ju tyvärr ett rätt stort mörker över hela vår svenska damfotboll på klubbsidan. Dubbelklubbarna har höjt lönenivån rätt rejält de senaste åren, vilket förstås är bra för spelarna. Men det har satt enorm ekonomisk press på de rena damfotbollsklubbarna.

I många andra länder har dubbelklubbarna redan knäckt damfotbollsklubbarna. Vi är på väg i den riktningen här också, speciellt som EfD har misslyckats med att sälja in sin sport till omvärlden.

EfD:s misslyckande slår förstås också mot dubbelklubbarna. Men för dem är det viktigaste att sälja spelare från sina herrlag. För damfotbollsklubbarna är det fortsatt en rätt tveksam investering att satsa på egen talangutveckling. Kollar man förbundets analys av damallsvenskans ekonomi är min uppskattning att det först är de två senaste åren som de totala transferintäkterna har matchat de årliga kostnaderna för att hålla både F19- och F17-lag på högsta nivå.

Känslan är ju att det är först när det går att driva en damfotbollsklubb på transferintäkter som rena damfotbollsklubbar kan bära sig. Men risken är väl att huvuddelen av dagens damelitklubbar hinner gå under innan vi är där. Om vi kommer dit. Som Rainer Fussgänger skrev på sin blogg i söndags så har det knappt hänt något med det inhemska engagemanget de senaste 20 åren.

Personligen uppskattar jag det ändå till att alltfler är positivt inställda till damfotbollen. Framför allt under stora mästerskap. Men engagemanget kring landslaget har tyvärr inte spridit sig ner i klubbfotbollen. För i damallsvenskan har publiksnittet pendlat mellan 650 och 1150 de senaste 25 åren. De bästa åren är fortsatt 2004 och 2005. Det är förstås inget som gör det lättare för EfD att sälja produkten.

Tillbaka till dagens matcher. Där tog även Rosengård blytunga poäng i botten genom 2–0-seger mot Vittsjö. Dagens resultat innebär att förloraren i söndagens match mellan Djurgården och Piteå på allvar riskerar att dras ner i kvalstriden igen.Högre upp i tabellen kopplade Malmö FF ett järngrepp om tredjeplatsen genom 3–2-vinst mot AIK.

I elitettan tappade Linköping ännu mer mark i toppen. 0–0 hemma mot Umeå innebär att LFC nu har sju poäng upp till Kif Örebro på andraplatsen. Och med bara fyra omgångar kvar kan nog östgötarna som bäst hoppas på kvalplats.

Men om IFK Göteborg vinner söndagens match i Örebro mot ÖSK är avståndet upp till kvalplatsen fem poäng, och inte heller det blir lätt att ta in. Det troliga är ju faktiskt att tåget redan har gått från Linköpings centralstation.

I botten tog Alingsås ett jättekliv mot nytt kontrakt genom att vinna med 2–0 hemma mot Häcken. Samtidigt föll Gusk med samma siffror i Borås mot Elfsborg. Det innebär att Alingsås nu har fem poäng ner till Gusk. Det innebär att Uppsalaklubben nu måste vinna minst en av matcherna mot topplagen IFK Göteborg, Kif Örebro och Linköping för att ha chansen att hålla sig kvar. Det blir förstås svårt.

För Häcken U är nedflyttningen nu helt klar. Och det är i praktiken klart att de får med sig Sandviken ner i division 1.

I andra riktningen kan vi i dag säga grattis till två nya elitettanlag. För Helsingborgs IF och FC Trollhättan säkrade idag seriesegrarna i division 1 södra respektive mellersta. I praktiken säkrade även Sollentuna FK sitt avancemang idag. Men där finns det fortsatt en teoretisk chans att Brage passerar i sista omgången.

Efter att det blivit klart att IK Uppsala lägger ner är det klart att det kommer att finnas minst en extraplats i elitettan nästa år. Den går till det bästa andraplacerade laget i division ett. Den platsen står mellan Örgryte IS, IK Brage och Gefle IF.

I den kampen är läget:

1) IK Brage, 25 matcher, 59 poäng och +40 i målskillnad – ligger tvåa i norrettan
2) Örgryte IS, 24 matcher, 58 poäng och +58 i målskillnad – ligger tvåa i söderettan
3) Gefle IF, 24 matcher, 55 poäng och +50 i målskillnad – ligger trea i norrettan

Tvåan i mellersta ettan kan inte komma upp i 59 poäng, och är borta ur kampen.

För Brage återstår en bortamatch mot tabellfemman FC Djursholm. Örgryte spelar under söndagen svår bortamatch mot tabelltrean Eskilsminne, och avslutar sedan hemma mot ett nedflyttningshotat IS Halmia. Gefle har kvar jumbon Kvarnsveden och tiondeplacerade Själevad.

Det har varit några riktigt jobbiga dagar för svensk damfotboll. Och det känns väl tyvärr som att det kan komma ganska många fler tunga dagar under den här hösten.

Men i helgen har vi i alla fall en sportslig höjdare att se fram emot. På söndag klockan 13.00 tar ju BK Häcken FF emot Hammarby på nya Rambergsvallen i en tidig seriefinal. Ja, jag vet att en seriefinal är en direkt avgörande match. Men det är ju lite så som den här matchen känns. I varje fall om Häcken vinner.

För då skiljer det åtta poäng mellan topplagen med fyra omgångar kvar. Därmed kan klubbledningen på allvar börja förbereda guldfesten. Även om det blir kryss kan man intensifiera arbetet med det där guldfirandet.

Även om Bajen vinner är det fördel Häcken i guldstriden. Men då skiljer det bara två poäng, och vi kan få en riktigt spännande damallsvensk höstspurt.

Personligen missar jag tyvärr söndagens godbit. Jag sitter med i en stiftelse, och vi ska dela ut årets stipendier just under söndagseftermiddagen. Dålig planering…

I botten är det ju Rosengård, Växjö och IFK Norrköping som i första hand slåss kring strecken. Alla tre spelar under lördagen. Och alla har matcher där det finns rimlig poängchans.

Rosengård tar emot Vittsjö i ett tufft Skånederby. För Vittsjö är riktigt bra i höst. Bylaget från nordöstra Skåne inledde ju damallsvenskan uselt, och hade bara tre poäng efter fem omgångar. Men sedan den svidande 3–0-förlusten mot IK Uppsala Fotboll den 10 maj har man bara förlorat mot Hammarby (två gånger) och Häcken.

Man ska inte använda ordet om för mycket. Men om inte Vittsjö varit så svagt i början, då skulle laget haft en väldigt bra chans att få kvala mot Champions League nästa sommar.

För Växjö väntar bortamatch mot ett BP som redan slagit klubbrekord i inspelade poäng, och dessutom i praktiken redan har säkrat kontraktet. Den ju leda till mättnad. Men det kan också innebära att man släpper alla spärrar och spelar ut.

IFK Norrköping ska till Tunavallen. Det känns som en väldigt bra segerchans för Peking. För Eskilstuna United har en lite dalande kurva med fyra raka förluster. Dessutom fyra raka matcher utan gjorda mål. Det ska dock sägas att sörmlänningarna har mött seriens just nu fyra bästa lag under den här perioden; Malmö, Hammarby, Häcken och Vittsjö.

I elitettan är lördagen lite av en ödesdag för Alingsås i bottenstriden. I nuläget är västgötarna två poäng före Gusk i tabellen. I morgon 13.00 spelar Uppsalaklubben mot serieledande Elfsborg på Borås Arena. Två timmar senare tar Alingsås emot tabelljumbon Häcken på Mjörnvallen.

Det här bör vara en bra chans för västgötarna att öka avståndet ner till nedflyttningsstrecket. Men om man misslyckas att skapa en lucka till Gusk ser det jobbigt ut för Alingsås. För i de tre nästkommande matcherna möter man Kif Örebro hemma samt Elfsborg och Umeå borta. Det är tre riktigt tuffa uppgifter. Å andra sidan avslutar Gusk med matcher mot Kif Örebro (borta), IFK Göteborg (hemma) och Linköping (borta).

För någon timme sedan kom chockbeskedet. Föreningen IK Uppsala Fotboll läggs ner efter säsongen.

Man kan väl i och för sig fundera över om det var ett chockbesked eller inte. Vi har ju fått indikationer om att något dramatiskt var att vänta.

Oavsett är det ju förstås på alla sätt tragiskt för svensk damidrott att en damallsvensk förening läggs ner helt. Om Gusk dessutom trillar ur elitettan går Uppsala på ett svep från att vara landets kanske bästa damfotbollsstad till att nästa år vara helt utan elitfotboll.

Jag jobbar och har annat att göra, och kan inte skriva mer om det här just nu. Men senast vi fick ett liknande besked var väl när Kopparbergs Göteborg FC kom med en oväntad julöverraskning i mellandagarna 2020?

Mitt fokus har varit riktat mot Borås Baskets seger i Östersund. Men på en skärm rullade slakten på Strawberry.

Att Sverige totalt över två matcher vinner med tennissiffrorna 15–0 mot Litauen känns rimligt. Dagens match såg inte ut att vara mycket till match. Men skönt att våra spelare fick känna hur det känns att göra mål.

Anmärkningsvärt ändå att Amanda Ilestedt är bästa målskytt sett till speltid i dubbelmötet med tre mål på två halvlekar, alltså exakt ett mål per 30 minuter. Felicia Schröder blir tvåa på listan, med några sekunder sämre statistik.

Stina Blackstenius är trea med tre mål på 116 minuter enligt den officiella statistiken. Fast egentligen tycker jag att det är hon som vinner. För jag tycker inte att hennes fjärde mål ska vara självmål av den litauiska målvakten. Där kan väl ändå inte Uefa mena allvar? För nicken gick ju mot mål. Att målvakten styrde bollen i målramen och sedan träffades av den innan den gick in gör det ju inte till självmål. För om målvakten hade låtit bli bollen hade det blivit mål. Jag hoppas således att Uefa tar sig förnuft till fånga och ger Blackstenius även sitt tredje mål från tisdagens match. Och med det gör hon i snitt mål var 29:e minut i dubbelmötet. Därmed smiter hon förbi Ilestedt och Schröder.

Så många andra synpunkter har jag inte i skrivande stund. Jag har typ bara sett tio mål.

Jag har även sett att Polen vann en riktig rysare mot Belgien. Ewa Pajor ordnade straffläggning med en sen kvittering i förlängningen. Sedan missade Pajor sin straff. Men det kostade inte så mycket eftersom belgiskorna missade två.

Jag ser även att det står 3–2 till Skottland mot Tjeckien med 17 minuter kvar. Därmed är det totalt skotskt 5–2. Tjeckiskorna ledde dagens match med 2–1 i paus, och var då bara två mål bakom. Men nu kan vi nog börja planera för en resa till brittiska öarna.

Förbundskapten Tony Gustavsson gör två ändringar i sin startelva från det första mötet med Litauen. Dels byter han målvakt – Jennifer Falk ut och Zecira Musovic in. Dels sätter han in Stina Blackstenius på forwardsplats på Evelyn Ijehs bekostnad.

Jag vet inte vilka slutsatser man kan dra av det här. För mig antyder målvaktsbytet att Gustavsson tycker att det är jämnt mellan Falk och Musovic. Personligen tycker jag att Falk har känts stabilast i damallsvenskan. Men vi vet ju alla att Musovic har en hög högstanivå.

Anfallsbytet är rimligt eftersom Ijeh inte kom till sin rätt i bortamatchen, medan Blackstenius stod för ett fint inhopp. Men frågan är om det är ett byte där man har playoffspelets final i tankarna? För jag skulle bli förvånad om Gustavsson väljer två forwards mot Skottland eller Tjeckien. Och ska han spela med en tia borde andra spelare än Blackstenius och Schröder vara prioriterade. De båda känns ju i första hand som nior.

Nyss kom nyheten att förbundet dömer Kif Örebro till böter på 750 000 kronor för ”att ha vilselett licensnämnden i samband med prövningen av föreningens elitlicens”.

Klubben ska överklaga. Men känslan är väl allt mer att Kif måste lösa en damallsvensk plats för att få spela i elitettan nästa år.

Kvällens match känns på många sätt rätt avslagen och ointressant. Sverige kan liksom inte tappa segern i dubbelmötet, och en stor del av lagledningens fokus bör vara riktat mot avgörandet mot Skottland, eller möjligen Tjeckien.

Personligen ska jag skriva en basketmatch i kväll, så jag kommer inte att kunna se matchen på Strawberry live. Men det jag kommer att ha koll på är hur Tony Gustavsson ställer upp laget.

Det är ju lite intressant om han väljer att rotera truppen, om han kör på med det gäng som fick förtroendet senast eller om han börjar spela ihop en elva för avgörandet i månadsskiftet november/december. Spelperioden för den andra playoffomgången är 26 november till och med 5 december.

Här finns det ju förstås även en möjlighet att den elva han körde med i fredags även är den han tänker sig mot Skottland/Tjeckien.

Det blir för övrigt öppet tak på Nationalarenan i kväll. Och matchen sänds på SVT. Avspark är 19.00, men sändningen på SVT Play drar igång 18.30.

Skottland vann borta mot Tjeckien med 2–0. Det ser således ut som att det blir skotskorna vi ställs mot i den avgörande playoffomgången. För svensk del får Tony Gustavsson nu påbörja arbetet med att förbereda landslaget på match mot brittiskt motstånd.

Men returen mot Litauen blir knappast en vettig träningsmatch inför mötet Skottland. För skotskorna har vassa anfallshot på ett sätt som Litauen saknar. Mot Litauen behövs inte speciellt många defensiva spelare i startelvan.

I bortamötet valde Gustavsson att starta med en defensivt skicklig back och två duktiga bollvinnare på centralt mittfält. Jag skrev i förra inlägget att det svenska laget ofta såg ut som 2–3–5, och så var det. Men grunden i defensiven var typ 4–2–2–2. Och på många sätt var ytterbackarna de enda kantspelarna. När formationen styrde om till 2–4–4 eller 2–3–5 hade vi ofta fyra centrala anfallare, och alltså bara två spelare som höll bredd.

Det innebar att även när någon av de fyra anfallarna droppade ner eller sökte sig ut mot kanten så hade vi gott om anfallare i straffområdet. Men det innebar ju samtidigt att det blev väldigt trångt framför det litauiska målet.

När det är trångt krävs det hög kvalitet på instick, kombinationer, inlägg och inspel. Och det var framför allt där Sverige fallerade i den första halvleken.

Men jag reagerade även över hur anfallarna täckte ytorna i straffområdet. Där finns det väldigt mycket att jobba med. När Felicia Schröder nickade över efter 4.50 gick alla de tre svenska anfallarna som var i straffområdet mot mål, Ingen tog position vid straffpunkten för att vinna andraboll. Samma sak efter 13.35.

Och när Anna Sandberg kom runt på vänsterkanten efter 8.50 valde både Schröder och Evelyn Ijeh att backa ner i ytan för cutback (passning snett bakåt). Det gjorde att de i princip förstörde för varandra.

Samma sak efter 30.55 när Smilla Holmberg slår en cutback. Det är fem svenska spelare i straffområdet, men de står nästan på varandra. Och det slutar med att Schröder täcker bort Matilda Vinbergs högerskott.

Det här är sannolikt en kombination av dålig kommunikation mellan spelarna och oklar arbetsfördelning från lagledningen. Det här får Tony Gustavsson ta på sig ansvaret för. Det är hans uppgift att se till att anfallarna vet vilka ytor som ska täckas när inspel och inlägg kommer in. Och att inläggaren har koll på vart hon ska räkna med att ha medspelare i. Det är en otroligt viktig uppgift för förbundskaptenen att få de offensiva spelarna att bättre täcka straffområdet när vi kommer till Skottlandsmatcherna. Och det ska sägas att det såg något bättre ut i den andra halvleken.

Jag fick en fråga om vad jag tycker om Anna Anvegårds insats, och hennes betydelse för laget. Jag tycker att hon var riktigt bra de första 25–27 minuterna. Så långt låg hon bakom väldigt mycket positivt. Sedan tappade hon kvalitet i passningar och mottagningar i slutet av den första halvleken. Då minskade samtidigt antalet svenska målchanser ganska rejält.

Så i den första halvleken skulle jag säga att Anvegård var den som bar det svenska anfallsspelet på sina axlar. I övrigt imponerade Bella Andersson under de första 45 minuterna. Men det var också en matchbild som passar henne perfekt. Hon har ju ett lysande passningsspel, och hon är duktig på att kliva fram och bryta. Däremot har hon väldigt brister i försvarsspelet när det blir spel bakom henne. Men dit kom ju aldrig litauerna.

En spelare som hade det jobbigt var Evelyn Ijeh. Hon började väldigt vilset, men växte väl in i matchen lite mer, och hade sedan ett par okej aktioner. Ytterbackarna Anna Sandberg och Smilla Holmberg fick väl inte in så många bollar med adress som man kan hoppas. Sandberg kom inte runt speciellt ofta. Holmberg däremot tog sig till massor av inläggslägen, men levererade för få bollar med kvalitet.

Efter pausen inledde Holmberg med att sätta bollen i pannan på Schröder nära Litauens mål. Nickchansen var 100-procentig. Men Schröder lyckades få bollen över.

Anna Anvegård var iblandad i förarbetet till målchansen. Hon började även den andra halvleken med att vara involverad i flera positiva saker. Inte minst stod hon för en läcker frispelning av Schröder vid 2–0-målet. Det kom efter 57.00, och målskytten fick ett lätt jobb eftersom Litauens målvakt gjorde en sanslöst dåligt tajmad utrusning och lämnade sitt mål helt tomt.

Som jag redan nämnt var de svenska anfallsspelarna lite bättre på att sprida ut sig i straffområdet vid inlägg och inspel i den andra halvleken. Det var inte klockrent, men bättre. Det märktes bland annat efter 61.59 när Schröder styrde in sitt och Sveriges tredje mål på ett inlägg från Matilda Vinberg. Anvegård och Ijeh gick mot mål, medan Schröder släpade lite – och alltså fick bollen.

Direkt efter 3–0-målet gjorde Gustavsson ett trippelbyte. Ut gick Smilla Holmberg, Matilda Vinberg och Evelyn Ijeh. In kom Filippa Angeldahl, Monica Jusu Bah och Stina Blackstenius. Av de utbytta var det alltså Vinberg som lyckades bäst. Holmberg och Ijeh hade inte sina bästa dagar i landslaget.

I samband med bytena flyttade Hanna Lundkvist ut som högerback. Jusu Bah fick spela till höger, vilket inte är hennes vanliga plats. Förbundskapten Gustavsson hade ju tryckt på att man inte skulle röra om, utan spela spelarna på de positioner de har i sina klubblag.

Ändå kom han till spel med en ny formation, och utan sin tidigare lagkapten Stina Blackstenius. Det förvånade lite, även om han även pratade om att spela spelare som får löpande speltid. Och Blackstenius har bara spelat 221 minuter i WSL och UWCL för Arsenal den här säsongen.

Lundkvist fick alltså spela de 62 första minuterna på ovan plats. Direkt när hon kom ut som högerback blev den svenska högersidan starkare. Mycket för att Lundkvist och Angeldahl hade ett bättre samarbete än vad Holmberg och Lundkvist hade haft. Men även för att Jusu Bah var riktigt bra. Även hon dock på ovan position. Som bekant brukar hon ju utgå från vänsterkanten i klubblaget. Nu spelade hon till höger, och tog över Holmbergs ansvar för bredden. Hon gjorde det genom att ha genomgående klart högre kvalitet på sina inspel än vad Arsenalspelaren hade.

Efter 70.20 var det nära ett svenskt drömmål när Amanda Ilestedt lyfte en långpassning mot bortre stolpen. Där kom Anvegård som höll kvar bollen i luften med en utsidesvolley mot andra stolpen. Tyvärr blev passningen lite för hög för Schröder. Men det var inte långt ifrån att vi skulle fått ett av tidernas snyggaste mål från damlandslaget. Och ett av dem med allra högst svårighetsgrad.

4–0 kom istället precis innan matchklockan nådde 74 minuter. Jag trodde kanske att Jusu Bah skulle fått frispark mot sig i upptakten till anfallet. Men varken domaren eller VAR-rummet gick på den linjen. Så yttern från Manchester United fick fortsätta, och kunde servera Blackstenius en cutback nära målet.

Återigen var det väldigt trångt, med hela sju litauiska försvarare i eller precis utanför eget målområde. Men Blackstenius backade ut i precis rätt ögonblick för att dels Jusu Bah skulle hinna se, dels för att få den lilla yta och tid som krävs för att kunna få till ett bra avslut. Snyggt jobbat av de inblandade.

I minut 77 byttes Anvegård ut och Rosa Kafaji in. Anvegård lämnade planen med högt betyg. Spelmässigt tycker jag nog att hon var bästa svenska spelare. Men Schröders tre mål gör ju att hon trots stundtals rätt slarvigt passningsspel ändå hade varit huvudkandidat till min matchens lirare.

Jag tycker att Kafaji gjorde ett bra inhopp. Det är inte lätt att bara få 13 minuter plus tillägg som tia. Det blir ett annat spel med henne. Hon har inte lika snabb bolleverans som Anvegård, utan vill gärna hålla i och utmana. Men jag tycker att hon oftast valde bra alternativ.

Bland annat inledde hon med att slå en riktigt bra hörna. Det var kaos vid Litauens högerstolpe, men bollen höll sig utanför målet. Trots att flera hörnor var okej slagna är det icke godkänt att ha 18 hörnor utan att göra mål. Det var kanske farligt på tre–fyra av dem. Men det är väl uppenbart att vi dels ändå har tappat kvalitet i leveransen utan Jonna Andersson och Kosovare Asllani, dels att vi har färre riktigt nickstarka spelare än vi har haft de senaste 15–20 åren.

En nickstark spelare som är kvar är Amanda Ilestedt. Hon nickade in 5–0 på ett inlägg från Filippa Angeldahl. Tiden var 81.11 och målet kom i andrafas efter en högerhörna, och var således det närmsta ett hörnmål vi kom i matchen.

På slutet hade Blackstenius ytterligare en bra målchans, men hennes vänsterskott gick över. Och Anna Sandberg hade ett kanonläge, där avslutet täcktes.

Sverige vann alltså med 5–0 och har avgjort det här dubbelmötet. Upplägget i playoff är att det högst seedade laget börjar på bortaplan. Det blev också en väldigt stor majoritet bortasegrar under fredagskvällen. I de åtta matcher där lag från A-nivån möter lag från C-nivån blev det som väntat rakt igenom bortasegrar.

Kosovo var det ”C-lag” som lyckades bäst. De föll bara med 2–1 mot Österrike. Grekland gjorde också en bra insats och föll bara med 3–1 mot England. Men i det stora hela är de här matcherna mellan lag från A- och C-nivån rätt meningslösa. Det känns som att det nog får spelas 1000 sådana dubbelmöten för att få en segrare från C.

Det är jämnare i de åtta matcher där de fjärdeplacerade lagen från A och gruppsegrarna från B möter tvåor och treor från B. Där fick vi faktiskt två hemmasegrar och ett kryss. Hemmasegrarna tog Finland – 3–1 mot Serbien, och Belgien – 1–0 mot Polen. Krysset kom mellan Turkiet och Slovenien, 3–3.

Det slutade 5–0 till Sverige. Jag ska i väg och kolla ligabasket direkt på slutsignalen, så det blir ingen längre analys nu.

Men Felicia Schröder gjorde de tre första målen. Skönt att det äntligen har lossnat för henne. Stina Blackstenius gjorde det fjärde, efter fint förarbete av Monica Jusu Bah. Blackstenius visade prov på smartness när hon backade ut och skapade sig utrymme att avsluta från. Det femte nickade Amanda Ilestedt in på ett fint inlägg från Filippa Angeldahl.

Inläggen och inspelen fick totalt sett bättre kvalitet direkt efter pausen. Det var en stor anledning till att målen började trilla in. Den klara segern innebär förstås att dubbelmötet är avgjort redan inför returen.

Och det var totalt sett en bra insats av Sverige. Numera kan man ju följa poängutvecklingen på Fifas världsranking live under matcherna. Rankingen bygger på förväntade resultat. Man kan gå minus även vid segrar. Om vi möter ett lag där vi förväntas vinna med 8–0, men bara vinner med två måls marginal får motståndarna rankingpoäng av oss.

Idag gick gränsen mellan 4–0 och 5–0. Innan Ilestedt nickade in sitt mål stod vi på –0,18. Efter 5–0-målet hade vi +0,29. Och går man plus på världsrankingen så gör man ju en bra prestation.

Eftersom rankingen dessutom tar hänsyn till hemma- och bortaplan antar jag att Sverige måste vinna med minst sju mål i returen för att gå plus där. Så stor är skillnaden mellan vårt och Litauens landslag.

I den avgörande playoffomgången väntar ju vinnaren av Skottland och Tjeckien. Där är det tjeckiskorna som börjar hemma. Det står 0–0 i paus i den matchen.

Vi är en fjärdedel in i den fyra halvlekar långa första VM-playoffomgången. Förbundskapten Tony Gustavsson har ju testat friskt sedan han tog över. Och dagens uppställning var ännu en ny variant.

När Gustavsson presenterade den här truppen sa han att en av hans arbetsbeskrivningar när han tog över var att genomföra en generationsväxling, men att han känner att han har gått lite för fort fram. Att han gått fort fram vet vi ju alla. Däremot känner jag inte igen att han var beordrad att göra någon generationsväxling. När han presenterades stod det på förbundets hemsida att han skulle arbeta för att ”damlandslaget ska kunna fortsätta utmana om medaljer i de stora mästerskapen”.

Hittills Gustavsson dock tagit landslaget bort från mästerskap och medaljer. Insatsen i VM-kvalet har ju inte bara lett till att vi nu tvingas spela playoff. Den har också gjort att våra chanser att få spela nästa OS-turnering har minskat betydligt.

När han introducerade den nu pågående landslagssamlingen sa Gustavsson att ”Fokuset nu är att vi spelar rätt spelare på rätt position och med rätt mindset. För nu handlar det om maximal prestation.” Det fick Pär Lagerström att lacka till. Och jag kan förstå kritiken. För det låter ju onekligen som att Gustavsson har vaskat ett gäng tidigare samlingar genom att ha spelare på fel position och med fel mindset.

Men nu står det alltså playoff på schemat. Första motståndaren Litauen är väl inte ett korplag, men jag tänker mig att det är ett lag som hade fått kämpa för att hålla sig kvar i damallsvenskan. Det är således ett lag där vi får ägna åt oss anfallsspel i 180 minuter.

Gustavsson anpassade sin startelva efter det. Han har inte så många defensiva spelare på planen, utan kör ett 4–4–2 med ett slags mittfältsdiamant, med följande spelare: Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Nathalie Björn, Bella Andersson, Anna Sandberg – Matilda Vinberg, Hanna Lundkvist, Julia Zigiotti Olme, Anna Anvegård – Felicia Schröder, Evelyn Ijeh.

Yttrarna Vinberg och Anvegård är mer två tior än kantspelare. Långa stunder ser det ut som 2–3–5.

Personligen trodde jag nog att det här dubbelmötet skulle varit avgjort redan efter 45 minuter. Men det är ”bara” 1–0 till Sverige. Det beror på de vanliga svenska problemen, de att inlägg och inspel inte håller tillräckligt bra kvalitet.

Målet gjorde Felicia Schröder. Det var förstås välkommet. Det krävdes en straff 22.59 in i hennes tolfte landskamp innan Real Madrids skyttedrottning äntligen spräckte nollan i landslaget.

Tipset är väl för att det blir ytterligare ett gäng svenska mål efter paus. Det krävs om vi ska kunna kalla den här matchen för en maximal prestation…

8003 åskådare såg Larkin Russell slå till ganska direkt efter halvtidsvilan och rulla in matchens enda mål i söndagens Malmöderby.

Jag var inte en av dem. Jag åkte till Göteborg och såg en överkörning. Innan vi kommer in på den matchen så blev det som jag trodde i går. Malmöderbyt hade mer än dubbelt så många åskådare som söndagens tre andra damallsvenska matcher ihop. Matchen på Hisingen och de båda Stockholmsderbyna lockade totalt 3876 åskådare.

På Kanalplan blev det väntat utfall. Bajen vann mot BP med 2–0. Däremot fick vi en väldigt oväntad vändning på Stockholms stadion. AIK ledde länge. Men Djurgården kvitterade med kvarten kvar, och i tredje övertidsminuten gjorde Johanna Renmark det segermål som gör att djurgårdarna nu lämnar den akuta nedflyttningsstriden.

För vi fick svar på några frågor i våra båda elitdivisioner idag. En av dem var ju att man ganska riskfritt nu kan säga att allt talar för att AIK kan glömma tredjeplatsen. Man har nu fem och en halv poäng upp till Malmö FF. För att Gnaget ska kunna ta in fem poäng och 25 måls målskillnad på MFF krävs det nog full poäng i de fem kvarvarande omgångarna. Och även om AIK ställs mot tre bottenlag i resten av serien har jag svårt att tro de håller sådan jämnhet att de kommer att ta 15 poäng till.

Djurgårdens tre blytunga poäng innebär att det känns allt klarare att det är trion Rosengård, Växjö och IFK Norrköping som kommer att återfinnas på platserna elva, tolv och tretton när damallsvenskan summeras vid 16-tiden den 15 november.

Det är ju de tre som ligger på aktuella placeringar just nu. Och nu ska det mycket till om något annat lag dras ner. Piteå och Djurgården har nu sex poäng och tolv respektive 13 mål ner till kvalplatsen. Även om det inte är någon helt säker marginal bör det räcka rätt långt.

I elitettan vann IFK Göteborg med 2–1 mot Alingsås. Blåvitt visar att man verkligen vill vara med och slåss om de båda damallsvenska platserna. Linköping däremot har halkat lite efter, och man har en nyckelmatch hemma mot Umeå efter landslagsuppehållet.

I botten klarnade det i nedflyttningsstriden. För efter den här omgången kan ÖSK och Jitex känna sig rätt säkra på att spela i elitettan även 2027. Nedflyttningen kommer med största sannolikhet att stå mellan Gusk och Alingsås, även om Enskede fortsättningsvis löper viss risk.

Lördagen den 17 oktober, direkt alltså efter landslagsuppehållet, spelar Gusk borta mot Elfsborg. Och direkt efter slutsignalen i den matchen tar Alingsås emot Häcken i en riktig ångestmatch på Mjörnvallen.

Favoritsegrar för Elfsborg och Alingsås i de båda matcherna skulle sätta Gusk i ett otroligt jobbigt läge, fem poäng bakom AIF. Visst har Gusk kvar en hemmamatch mot Häcken, men i de tre sista omgångarna möter man sedan i tur och ordning topplagen Kif Örebro, Blåvitt och Linköping.

Tillbaka till Nya Rambergsvallen. Där fick jag som väntat se en fotbollsslakt. Häcken ledde med 4–0 efter halva den första halvleken. Jag hade ju förstås inte förväntat mig att det skulle bli jämnt mellan serieledaren och den särklassiga jumbon. Utan jag åkte dit mest för att det var länge sedan jag senast såg Häcken på plats.

Det var mot AIK i augusti, och getingarna hade Monica Jusu Bah som vassaste anfallsvapen. Nu fick jag se ett Häcken som ställde upp 5–1–3–1 med Laney Egbuka som sexa, Joy Omewa som nia och Thelma Palmadottir och Tilde Karlsson som vingar.

Även Uppsala spelade med fembackslinje. Under Häckens uppvärmning såg jag hur de jobbade med att spela upp på Tabby Tindell bakom motståndarnas förstapress, och därifrån sätta bollen i luckan mellan yttre mittback och vinge. Det första hemmamålet tillkom just på ett sådant anfall. Det var verkligen som taget från ritbordet – och uppvärmningen.

Tindell spelade loss Palmadottir på högerkanten. Maja Bodin drog med sig Uppsalas mittbackar, och öppnade en yta till Omewa, som inte gjorde något misstag. Strax efter blev det 2–0. Den här gången på en hörna som Omewa nickade in.

Uppsalas spelare gick ihop i ring och pratade efter varje baklängesmål. Jag undrade lite vad de pratade om. För under den första halvleken gjorde Häcken sex mål på olika sätt. Det första var alltså ett genomspel, och det andra en hörna. Det tredje kom mot samlat försvar, och var ett skott som ändrade riktning. Det fjärde var snyggt, det kom från ett kantanfall där Anna Anvegård slog ett underbart tidigt inlägg till Tilde Karlsson. Det femte kom i andravåg efter hörna och det sjätte på ett distansskott.

Efter pausen tappade Häcken lite fokus. Framför allt var jag besviken på Thelma Palmadottirs inspel. Men lite skärpa kunde den unga isländskan lätt ha haft fem–sex assist. Men trots att hon ofta hade väldigt mycket tid på sig nådde alldeles för få av hennes inlägg och inspel till lagkompisar. Där finns stor förbättringspotential hos serieledarna.

I mina anteckningar från matchen går det i övrigt att läsa att det är ett privilegium att se Anna Anvegård. Hon är klass. Där står att Johanna Fossdalsa blir en jättetillgång när hon blir redo för med speltid än korta inhopp. När hon kom in fick Häcken betydligt vassare passningsspel centralt i planen. Bland annat bjöd hon på en fantastisk frispelning av Tuva Ölvestad.

Jag antecknade även att jag förstår varför Julie Steen och Josefin Baudou inte är anmälda i Häckens Champions League-trupp. Båda känns ett snäpp bakom övriga lagkompisar. Däremot ser Ölvestad väldigt spännande ut. Hon hade i och för sig svaga avslut, men visade ett väldigt smart rörelsemönster.

Det blev 9–0, vilket Uppsala ska vara nöjt med. För i paus uteslöt jag inte att det skulle kunna bli klart över tio hemmamål. Apropå Uppsala kikade jag lite efter om det finns något för eventuella nykomlingar att hämta hos jumbon i vinter.

Min bedömning är att dagens IK Uppsala, trots sommarens brandskattning, hade varit på övre halvan i årets upplaga av elitettan – kanske att man till och med hade utmanat i toppen. Det är ju faktiskt inte jättestor skillnad på dagens lag och det lag man hade i fjol.

Jag var lite extra nyfiken på Cecilia Ek, som jag imponerats av när jag sett henne som central mittfältare i Umeå. Nu var Uppsala stundtals så underlägset att det var svårt att kolla individer, så jag kan inte säga att jag lämnade Nya Rambergsvallen med en fyndlista till kommande nykomlingar. Ek spelade dessutom som central mittback, där hon mest fick ägna sig åt att slå långa uppspel.

Slutligen en liten internationell utblick. När jag kom hem till Borås fick jag se en stor seger för Andrée Jeglertz i WSL. När jag slog mig ner för att kika på prestigematchen Manchester City–Arsenal stod det 2–2. Det var drygt 20 minuter kvar av ordinarie tid och Stina Blackstenius skulle just bytas in.

Det skulle inte bli någon rolig söndagskväll för vår landslagsforward. City gjorde nämligen två mål på slutet, vann med 4–2 och jag skulle inte bli förvånad om Renee Slegers blir av med jobbet under kommande landslagsuppehåll. Oavsett lär hon sitta väldigt löst. För hennes Arsenal är redan tio poäng efter serieledande Manchester City efter fem omgångar. Det lär inte klubbledningen vara nöjd med.

Det verkar ändå som att Arsenal rent spelmässigt sett gjorde en helt okej match. Jag noterade exempelvis att man vann avsluten på mål med 9–5.

I Spanien var man i kväll nyfiken på att se om Real Madrid har närmat sig Barcelona sedan mästarklubben under sommaren tappat ett helt gäng profiler. Svaret efter höstens första El Clasico var ett rungande NEJ. Barca vann med 7–0 och siffrorna visar med all önskvärd tydlighet att mästarlaget fortsatt är helt överlägset i Liga F.

Jag letade efter sätt att se matchen, men hittade ingen sändande kanal. Har jag missat något, eller går det att se spanska ligan på något lagligt sätt från Sverige?

Slutligen var det fler än ett derby i Öresundsregionen i helgen. Under lördagen möttes ju nämligen FC Köpenhamn och Brøndby på Parken. Där sattes nytt danskt publikrekord med 8047 åskådare. Det var alltså 44 fler på Köpenhamnsderbyt än på det i Malmö.

En svensk spelade en huvudroll på Parken. Tilde Lindwall blev nämligen matchens första målskytt när Brøndby vann med 2–1. Lindwall har nu gjort mål i fem ligamatcher i rad, och är uppe som delad fyra i den danska ligans skytteliga.

I den damallsvenska skytteligan är det numera tre Häckenspelare på topp tre. Det ska sägas att det är fyra spelare på den där topp tre eftersom Anna Anvegård och Älvali Lindström delar tredjeplatsen på nio mål vardera. Maja Bodin leder fortsatt. Hon gjorde ett i dag, och står nu på 13 mål. Men Tabby Tindell närmar sig. Amerikanskan gjorde tre i dag och har nu dussinet fullt.

I damallsvenskan återstår det fyra matcher innan det blir landslagsuppehåll. Det handlar om tre derbyn och ett möte mellan absoluta toppen och botten. Alla fyra matcherna spelas under söndagen.

I dag har det spelats ett par viktiga matcher på tabellens undre halva. En nick i 90:e minuten från Cecilia Edlund räddade Piteå från att bli akut indraget i nedflyttningsstriden. Målet betydde 1–1 hemma mot IFK Norrköping, och att norrbottningarna fortsatt har sju poäng ner till östgötarna.

Vid seger hade Peking klättrat upp på kvalplatsen. Men Edlunds mål gör att man är kvar som nästjumbo. Östgötarna är dock numera bara en poäng bakom Växjö, som föll med 2–0 inför 167 åskådare hemma mot Kristianstad. Båda målen kom under ordinarie tids sista tio minuter.

I de fem återstående omgångarna har IFK Norrköping kvar att möta både jumbon Uppsala och nämnda Växjö. Peking har alltså på många sätt kontraktet i egna händer.

Men jag tycker att det kommer en del anmärkningsvärda signaler från Norrköping. Inte nog med att laget verkar ha börjat med stängda träningar och silencio stampa, det verkar bli klart lägre budget framöver.

Jag har inte läst allt som skrivits i Norrköpings Tidningar. Men jag har förstått att IFK kommer att köra stängda träningar ett par dagar innan match under resten av säsongen. Och att det har inneburit att alla veckans träningar varit stängda. Och som jag förstått det har man även gjort spelarna otillgängliga för media under slutet av veckan. Jag är ju en del av media, och min uppfattning i frågan är förstås påverkad av det.

Men jag har svårt att se att den typen av åtgärder minskar trycket på spelarna. Tvärtom tycker jag att sånt signalerar panik, och bara skapar ytterligare press. Jag tror att ett lag mår bäst av att jobba som vanligt i så stor utsträckning som möjligt – även inför avgörande matcher. Alltså att inte överdramatisera och förändra saker för mycket. För spelarna är liksom ändå medvetna om vad som står på spel.

Pekings trupp verkar alltså inte ha uttalat sig inför söndagens viktiga match. Det har däremot klubbens ordförande Martin Gyllix. Under torsdagens medlemsmöte sa han att det skulle bli minskad budget för damlaget framöver.

Ordföranden presenterade siffror som visade att damlaget i snitt har gått back med nio miljoner kronor per år sedan man gick upp i damallsvenskan. Till Norrköpings Tidningar säger Gyllix att:

”Vi behöver landa på en kostnad som vi mäktar med”

Vad det rent konkret innebär i pengar kan inte ordföranden säga, men han är tydlig med att det blir minskad budget nästa år, oavsett vilken division damlaget spelar i.

Under söndagen avslutas alltså den 21:a omgången av damallsvenskan med två Stockholmsderbyn (Djurgården–AIK och Hammarby–BP), ett Malmöderby och matchen Häcken–Uppsala. Det skulle kunna bli så att matchen Malmö FF–Rosengård samlar typ dubbelt så många åskådare som de andra tre matcherna ihop. I onsdags var MFF:s officiella publiksiffra mot St Pölten svaga 458 personer. Då meddelades dock att man hade sålt över 7000 biljetter till derbyt. Kul.

I elitettan spelades det också ett viktigt bottenmöte under lördagen. 87 åskådare var på plats på Studenternas när Enskede vann med 2–1 mot Gusk. Nykomlingens seger gör att man får lite andrum i botten. Avståndet ner till Gusk på nedflyttning växte nämligen till fem poäng.

Nu ser det återigen ut som att det står mellan Gusk och Alingsås om vilket lag som ska följa med Sandviken och Häcken U ner i division ett.

Under fredagskvällen föll Linköping borta mot Jitex. Det gör att lördagens segrar för Elfsborg och Kif Örebro innebär att de båda topplagen nu har sex respektive fem poäng ner till fyran Linköping. Under söndagen kan IFK Göteborg haka på i toppen, och de vinner hemma mot Alingsås.

Noterbart från matchen Jitex–Linköping var att LFC fick ett grovt rött kort. Jag uppmärksammade för ett tag sedan hur domare Tobias Haane struntade i att visa rött kort för en hårdragning från en Elfsborgsspelare. Nu verkar det som att han har lärt sig. Det gick inte att se förseelsen på tv, men det kändes väl som att det var en hårdragning som fick just Haane att ta fram det röda ur bakfickan.

Kollar vi internationellt blev Julia Zigiotti matchhjälte för Manchester United i dag. Hon gjorde matchens enda mål när Liverpool besegrades.

Och i amerikanska NWSL tog Mak Linds North Carolina Courage en blytung trepoängare i natt. Man vann med 1–0 mot Seattle, vilket innebär att Courage är uppe på slutspelsplats, medan Seattle föll ner till niondeplatsen – alltså just utanför de åtta som får göra upp om mästerskapet. Tre omgångar återstår för de båda lagen. Fyra för många av de andra.