Det är premiärvecka och det är således hög tid att tippa årets upplaga av damallsvenskan. Det är alltid svårt att tippa serier. Men på förhand som det här som den mest öppna och ovissa damallsvenskan genom tiderna.

För samtidigt som klassen på serien konstant blir sämre och sämre blir lagen allt jämnare och därmed blir det också alltmer svårtippat.

Jag brukar vara rätt okej på att tippa damallsvenskan. Men förra året var mitt tips av damallsvenskan otroligt ojämnt. Jag prickade de två topplagen Häcken och Hammarby samt jumbon Alingsås. Däremellan var det verkligen både högt och lågt. Högt var att jag prickade Norrköping som femma.

Jag brukar säga att det är godkänt om man har ett lag inom två placeringar. Det innebär att jag ger mig godkänt för åtta lag. Men totalt sett är jag inte nöjd med tipset, för flera av felen är lite för grova. Jag hade Malmö FF sex placeringar för lågt, Linköping sju placeringar för högt och Rosengård hela åtta placeringar för högt. Tipset av Rosengård bör vara det sämsta jag någonsin gjort i mina damallsvenska tips.

Här är hela listan:

Rätt: Häcken, Hammarby, IFK Norrköping och Alingsås IF.
1 placering fel: Piteå IF och BP.
2 placeringar fel: Kristianstads DFF och Växjö DFF.
3 placeringar fel: Djurgårdens IF och AIK.
5 placeringar fel: Vittsjö GIK
6 placeringar fel: Malmö FF
7 placeringar fel: Linköping FC
8 placeringar fel: FC Rosengård

Man hoppas förstås på bättre lycka i år. Men som sagt, det känns otroligt svårtippat, i varje fall från fjärde plats och neråt.

Här är mitt tips av damallsvenskan 2026:

1) BK Häcken FF

Det här är på många sätt en chansning. Jag tror att min topptrio kommer att vara topp tre även i sluttabellen. Men jag är långt ifrån säker på den inbördes ordningen.

För mycket kommer nog att ändras inför hösten. Just nu är Häcken både regerande mästare och Sveriges bästa lag. Men man har tappat en del offensiv kraft i vinter. Och det troliga är väl att Felicia Schröder lämnar till sommaren.

Jag tycker dock att göteborgarna har visat bra känsla i värvningarna, och man kan locka med goda chanser till ligaspel i Champions League. Så jag ger trots allt laget mitt guldtips.

2) Hammarby IF

Sett till trupp borde jag nog egentligen placera Bajen som trea. Men trots att det finns ganska stora frågetecken för den offensiva spetsen har laget visat stabiitet i cupen. Och jag tror att man kan försvara fjolårets andraplats. Elin Sørum känns som en toppvärvning.

3) Malmö FF

De damallsvenska tränarna tippade MFF på guldplats. Jag förstår hur de tänker. För på pappret har Malmö en klart bättre trupp än den som slutade trea i fjol efter att ha utmanat om guldet ända in i slutomgångarna.

Men i cupen hade MFF inte fått ihop det. Man föll i två hemmamatcher. Och det är därför jag ”bara” placerar laget som trea. Visst vann Häcken guldet i fjol trots att man inledde med två förluster. Men om MFF skall vinna guldet i år får det inte ta för lång tid att hitta rätt med lagbygget.

Om man gör det kommande veckor är man ett troligt guldlag. Men dröjer det någon månad är risken att man halkat för långt efter för att kunna vinna Kronprinsessan Victorias pokal.

4) Djurgårdens IF

Det är ju både tråkigt och fantasilöst att tippa alla lag på samma placering som förra året. Men även min fyra slutade även på fjärdeplatsen i fjolårets serie. Man tappade spets när Mimmi Wahlström tog mammaledigt. Men Djurgården ser ändå starkare ut än i fjol. Och jag tyckte ändå att laget såg stabilt och välbyggt ut i cupsemin mot Häcken. Jag tror att man kan ställa till det för de tre topplagen i enstaka matcher. Men i längden får nog ändå Järnkaminerna svårt att ta en Europacupplats.

5) Kristianstads DFF

Det här är egentligen ett tips mot bättre vetande. KDFF har blivit extremt brandskattat på toppspelare senaste 1,5 åren. Men man har massor av talang i truppen, och laget visade kvalitet i svenska cupen. Och jag har en känsla av att man trots allt kan bli säsongens positiva skrällgäng.

6) AIK

Gnaget slutade som åtta i fjol, och jag tycker att laget ser bättre ut i år. Dels är stora talanger som Nova Selin och Ida Björnberg ett år äldre. Dels har man fått behålla de man ville, och dessutom kunnat spetsa truppen på några positioner.

7) IFK Norrköping

Jag vet att Stellan Carlssons lag brukar leverera. Det talar emot det här tipset. Men jag tycker att tappet av den trio som bar lagets offensiv i fjol: Vesna Milivojevic, Svea Rehnberg och Wilma Leidhammar borde bli kostsamt? Visst är duktiga Fanny Andersson på väg tillbaka. Men vem skall göra målen för Peking i år?

8) Piteå IF

Slutade nia i fjol. Och trots några tunga tapp tror jag att norrbottningarna kan klättra en placering. Man visade klass i cupen, och laget har en arbetsmoral och organisation som kommer att leda till poäng även i år. Förresten, är det någon som vet om Faith Ikidi är kvar? Jag har varken läst om förlängning eller om att hon skulle ha lagt av.

9) Vittsjö GIK

Tippades i fjol att åka ut av många. Det lyssnade inte laget på, utan man slutade som sjua – alltså på övre halvan. Det kan man göra i år också. Men utifrån resultat i cup och träningsmatcher vågar jag inte tippa Vittsjö högre än så här.

10) FC Rosengård

I fjol tippade jag Rosengård som trea. Då slutade laget på elfte plats. Även om man bolagiserats och aviserat en storsatsning ser jag inte att man har byggt ett lag för övre halvan ännu. Resultaten i cupen var ojämna, och jag kan inte riktigt se vem som skall göra lagets mål. Däremot rekommenderar jag att man kollar in Arsenallånet Cecily Wellesley-Smith – för hon kan bli en världsspelare.

11) Växjö DFF

För någon månad sedan trodde jag att Växjö kunde vara ett lag för den övre halvan. Men efter sena tapp av de båda mittbackarna Emma Holmqvist och Josefin Harrysson vågar jag inte tippa laget högre än så här. Totalt sett har smålänningarna haft närmast extremt genomströmning av spelare under vintern. Jag räknar till tio nyförvärv och elva förluster. Det gör att laget är väldigt svårbedömt.

12) Eskilstuna United DFF

Det hör ju liksom till att tippa nykomlingarna i botten. Jag tror att United är bäst, och att de bör ha god chans att klara kontraktet. Utgångstipset blir kvalplats, men man skulle både kunna sluta något pinnhål högre – eller lägre.

13) Brommapojkarna

De senaste åren har BP mer eller mindre prenumererat på den tolfteplats som innebär kval. Nu tror jag kanske att laget får tacka för sig. Men nej, jag skulle inte bli förvånad om man kvalar sig kvar även i år.

14) IK Uppsala Fotboll

De två senaste gångerna Uppsala har varit uppe i damallsvenskan har man åkt ut direkt. Tränare Julius Brekkan sa i januari till UNT att: ”Jag är kanske lika naiv som inför 2024 när jag trodde vi skulle vara ett topplag, men jag ser inte hur vi ska åka ur.”
Jag har kontaktlinser, och därmed alltså inte perfekt syn. Men som jag ser det har Uppsala den svagaste truppen av alla 14 klubbar. Och därmed är det logiskt att tippa laget sist. Jag hoppas och tror kanske ändå att laget är något bättre än de två senaste årens stryklag Trelleborg och Alingsås.

Det var mitt tabelltips. Nu hoppas jag att ni också kommer in med era. Det är alltid roligt att jämföra.

Jag brukar ju också tippa skytteligan. Där tror jag att det står mellan Felicia Schröder och Sara Kanutte Fornes. Om Schröder är kvar hela säsongen vinner hon. Men spelar hon bara fram till sommaren öppnas möjligheten för andra. Och då är Kanutte Fornes en tänkbar vinnare.

I fjol nådde nio spelare upp i tio mål eller fler. Andra spelare som kan göra tvåsiffrigt antal i år är Larkin Russel, Izzy d’Aquila, Adelisa Grabus, Anna Anvegård, Monica Jusu Bah, Elin Sørum, Therese Åsland, Maria Olofsdottir Gros, Vilde Hasund och kanske även Olivia Garcia, Nova Selin och Fanny Petersson.

Passa förresten på att njut av Schröder så länge hon är kvar i vår högsta serie. Förutom nämnda Cecily Wellesley-Smith rekommenderar jag också att man kollar in Selin, Petersson och Filippa Andersson Widén lite extra, det är tre glödheta talanger värda uppmärksamhet.

Det är mindre än en vecka tills AIK och IFK Norrköping sparkar igång damallsvenskan 2026. Men innan dess skall både Hammarby och Häcken spela sina bortamatcher i semifinalspelet av Uefa Women’s Europa Cup.

Jag noterar att kollega Rainer är väldigt noga i sin blogg med att kalla Europa Cup för B-turnering, och har utifrån det ifrågasatt tävlingens existens. Och visst är Europa Cup en B-turnering, precis som herrarnas Europa League är B-nivån och Conference League är C-nivån.

Personligen är jag väldigt positiv till Europa Cup. Jag har efterfrågat den här andraturneringen under många år. Jag tycker dels att det är jättebra att fler klubbar får chansen att spela flera matcher mot internationellt motstånd. Dessutom blir Uefas klubblagsranking rättvisare och mindre slumpartad ju fler matcher som spelas.

Det jag möjligen kan tycka är att man borde släppa in det fjärdeplacerade laget från de högst rankade länderna för att höja statusen.

Tittar vi på onsdagens semifinaler så förväntar jag mig att Hammarby vinner ganska klart över två matcher mot Sparta Prag. För Häcken känns däremot utgångsläget tufft. Motståndaren Eintracht Frankfurt har haft bra form ända sedan årsskiftet.

I ligan har man fem segrar, ett kryss och en förlust på sju matcher. Och man har gjort många mål. Bland annat är Rebecka Blomqvist nu uppe på tio mål och fyra assist i Frauen-Bundesliga. Det placerar henne på delad sjätteplats i skytteligan.

Kollar vi på Häcken, så ser det tunt ut på centralt mittfält. Eftersom varken Pernille Sanvig eller Halimatu Ayinde får spela i semifinalerna kommer det att bli spännande att se hur tränare Elena Sadiku formerar centrallinjen i sitt lag.

Klart är att Sverige behåller den där tredje platsen i Champions League ytterligare minst ett år om vi får ett svenskt lag till final, eller om Bajen och Häcken tillsammans tar tre rankingpoäng. Och man får två poäng för vunnen match och en för ett kryss.

Under veckan skall jag presentera mitt tips för damallsvenskan. Och mitt tips för elitettan. Men jag tycker att det är svårare än på länge att tippa damallsvenskan. Vår högsta serie känns väldigt jämn. Och det blir inte lättare av att man kan förvänta sig att de tänkta topplagen kommer att tappa profiler till sommaren. Men mer om det kommande dagar.

Nu är det dags för en liten internationell utblick. Den börjar vi i Australien, där Maika Hamano blev stor guldhjälte för Japan i Asiatiska mästerskapet. Nadeshiko vann finalen med 1–0 och blev därmed världsdelsmästare för tredje gången. Se höjdpunkter från finalen här.

Det är Japan som har dominerat i Asien de senaste åren. Laget har tagit sina tre titlar i de fyra senaste Asiatiska mästerskapen.

Segern innebär också att Japan cementerar sin plats före Sverige på världsrankingen. Japanskorna är nu uppe på femte plats, medan vårt lag är nere som sjua.

Noterbart i övrigt var att turneringen i Australien varit en riktigt publiksuccé. Finalen sågs av fantastiska 74 397 åskådare. Det innebar en total publiksiffra på 358 414 personer, vilket i sin tur ger ett publiksnitt på 13 275.

Det är tydligt att damfotbollen har haft en makalös utveckling i Australien. Förra gången landet stod som värd för det Asiatiska mästerskapet var 2006. Då drog turneringen totalt 28 850 åskådare. Den siffran slog man nu redan i öppningsmatchen, då 44 379 så The Matildas vinna mot Filippinerna i Perth.

Från Asien och Australien till USA, där NWSL numera är igång. Den här säsongen har vi ju fyra tränare i den amerikanska ligan. Robert Vilahamn har fått en drömstart i Portland, där Thorns har full poäng efter två omgångar. Mak Lind ligger tvåa i svenskligan, hans North Carolina Courage är obesegrat via en seger och ett kryss.

Martin Sjögrens Chicago Stars och Jonas Eidevalls San Diego Wave föll i premiäromgången. Och i skrivande stund har deras lag inte spelat klart sina matcher i andra omgången. Men Chicago är igång, och leder i början av den andra halvleken med 2–0 mot Kansas City.

Slutligen en liten koll på helgens engelska ligamatcher. Där tog Manchester City ett steg närmare guldet via 5–2-seger mot Tottenham. Med fyra omgångar kvar kommer man som minst leda tabellen med fem poängs marginal. Det krävs alltså minst åtta poäng till för att säkra guldet av egen kraft.

City har tre av de fyra återstående matcherna på bortaplan. Man inleder på lördag med tufft derby mot United, sedan skall man till Brighton innan det blir hemmamatch mot Liverpool. Sedan avslutar Andrée Jeglertz gäng seriespelet i London mot West Ham den 16 maj.

Helgens förlorare i WSL var Chelsea, som spelade 1–1 i derbyt mot London City Lionesses – Johanna Rytting Kaneryd gjorde målet. Krysset innebär att mästarlaget passerades av Manchester United i tabellen. Det kan bli så att lagens inbördes möte i sista omgången avgör vilket av dem som får spela i Champions League till hösten.

Utöver Rytting Kaneryd, som gjorde sitt andra ligamål för säsongen, blev även Stina Blackstenius målskytt. Det var Arsenalanfallarens sjunde mål, och hon delar femteplatsen i den skytteliga som leds i överlägsen stil av Kadeisha ”Bunny” Shaw på 18 mål och fyra assist. För svensk del delar Beata Olsson sjundeplatsen på sex mål (och ett assist).

Kollar man assistligan är Blackstenius och Kosovare Asllani bästa svenska spelare med tre målpass vardera. Det räcker till en delad trettondeplats.

Smilla Holmberg hade två assist i helgen, hennes två första. Det tar upp henne på en delad 25:e plats med bland annat Rytting Kaneryd, Julia Zigiotti Olme, Anna Sandberg, Matilda Vinberg, Rosa Kafaji och Amanda Nildén.

I WSL2 har Wilma Leidhammar fått en bra start i Birmingham. I dag blev hon matchhjälte när hon bröstade in segermålet till 2–1 mot Sheffield United. Det var hallänningens fjärde mål på blott sju matcher. Bara 15 spelare har gjort fler. Se höjdpunkter från dagens match här:

Det blir drömfinal mellan BK Häcken FF och Hammarby IF i svenska cupen. Men det satt hårt åt – åtminstone för göteborgarna.

Jag kikade från och till på semifinalen i Stockholm, den mellan Djurgården och Häcken. Jag missade första 25 minuterna av den andra halvleken, där Häcken verkar ha spelat bra. Men utifrån det jag såg uppträdde inte Hisingslaget som ett blivande mästarlag.

Men man spelar ju inte bättre än vad motståndet tillåter. Och e den första halvleken stressade Djurgården sönder Häckens spel. Järnkaminernas halvtidsledning kändes helt i sin ordning.

Men till slut stal Felicia Schröder showen. Skyttedrottningen visade sin höga klass när hon först gjorde ett klassmål till 1–1, och sedan två ytterligare måltjuvsmål i förlängningen.

Och det var väl möjligen det som var det mest imponerande i Häckens insats, att man vann med 3–1 trots att spelet långa stunder såg långt ifrån bra ut.

Av den andra matchen såg jag bara sista kvarten. Där fick jag se Elin Sørum göra sitt andra mål, och skjuta Bajen till final.

Jag är kanske överkritisk. Men jag är varken imponerad av Eva Svärdsudd eller Lovisa Johansson, två domare som ofta lyfts i domarkretsar. I dag tycker jag att Svärdsudd släppte alldeles för många tröjdragningar. Och Johansson stod för en riktigt grov miss när hon inte gav Kristianstad straff för en hands på Sofia Reidy.

Cupfinalen spelas den 16 maj. Vilket lag som får hemmaplan lottas på måndag. Innan den där cupfinalen skall både Häcken och Hammarby spela semifinal i Europacupen. Framför allt Häcken måste nog höja sig flera nivåer om de skall kunna slå ut Eintracht Frankfurt.

Vi har ju en riktig höjdpunkt redan under lördagsförmiddagen. Klockan 10.00 går det på den här länken att se finalen av Asiatiska mästerskapen mellan hemmanationen Australien och storfavoriten Japan.

Själv skall jag ut på lokalfotboll under förmiddagen, så jag missar tyvärr finalen. Även om jag älskar lokalfotboll så svider det lite att missa Australien–Japan, för jag tror att det kan bli en riktigt bra match inför fullsatta läktare.

Noterbart är för övrigt att Japan med liten marginal har smitit förbi Sverige på världsrankingen. För Fifa har äntligen börjat uppdatera sin ranking löpande, match för match. På länken kan man se vad olika resultat är värda. När Tony Gustavsson tog över som förbundskapten var landslaget trea i världen med 2025,26 rankingpoäng. Nu är vi nere på sjunde plats med 1992,43 poäng.

Den 2 juli 2011 vann Sverige med 1–0 mot Nordkorea i VM efter att Lisa Dahlkvist gjort målet, snyggt framspelad av Linda Forsberg och Therese Sjögran, och Sara Thunebro agerat räddade ängel på mållinjen i samband med en hörna på slutet.

När USA fyra timmar senare vann mot Colombia innebar var Sverige klart för kvartsfinal, samtidigt som Nordkorea var utslaget med en gruppmatch kvar att spela. Efter matchen fastnade flera nordkoreanska spelare i dopningskontroller.

Skandalen påverkade nordkoreansk damfotboll i flera år. Landet stängdes av från VM 2015 och när man kom tillbaka blev laget oseedat i kvalet till VM 2019. Där lottades man mot grannen Sydkorea, och åkte ut på målskillnad. I senaste VM-kvalet drog man sig ur till följd av covid-19-pandemin.

Den där matchen i Augsburg för snart 15 år sedan är alltså Nordkoreas senaste ”levande” VM-match. Men nästa sommar är den kontroversiella diktaturen tillbaka på damfotbollens största scen. I dag vann man nämligen den avgörande VM-kvalmatchen mot Taiwan med överlägsna 4–0 – se höjdpunkter här.

Jag har ju hyllat lagets spelskicklighet under turneringen, framför allt har deras speluppläggare Myong Yu-Jong varit fantastisk. I dag var hon avstängd på grund av gula kort. Det gjorde inte så mycket, för Nordkorea har fler duktiga spelare. I dag fick exempelvis skickliga vänsterforwarden Hong Song-Ok spela som nia – och gjorde tre mål. Andra spelare som jag nämnt är mittbacken och tillika lagkaptenen An Kuk-Hyang samt offensiva supertalangen Choe Il-Son.

Den sistnämnda blev dubbel världsmästare för två år sedan. 2024 vann ju Nordkorea både F17- och F20-VM. Choe Il-Son var med i båda lagen. Och i F20-VM tog hon både hem skytteligan och priset till turneringens bästa spelare.

Nordkoreas svaghet har varit effektiviteten. I kvartsfinalen spelade man långa stunder ut Australien. Till slut hade man 62–38 i bollinnehav, 25–4 i avslut, 10–1 i hörnor och 10–2 i avslut mot mål. Det var ju bara den där lilla detaljen att The Matildas gjorde mål på båda sina skott inom ramen, medan Nordkorea bara satte ett av sina tio.

Nu har Nordkorea drygt ett år på sig att träna avslut inför comebacken i VM. De får sällskap av Filippinerna under turneringen i Brasilien. Den tidigare Linköpings- och AIK-backen Angela Beard visade vägen för sitt land i VM-playoffet mot Uzbekistan.

I början av den andra halvleken mötte Beard snyggt bollen med en bredsidesvolley, som gick in via ribban. Det betydde 1–0-ledning, och grepp om matchen – se målet här. Strax efter gjorde Filippinerna även 2–0, vilket också blev slutresultatet. Därmed spelar Filippinerna VM för andra gången i historien – och även andra gången i rad.

För tre år sedan skrällvann ju Filippinerna med 1–0 mot värdnationen Nya Zeeland. Ett resultat som i efterhand får anses vara huvudorsaken till att ”Football Ferns” försvann redan i gruppspelet. I övrigt blev det förluster för Filippinerna med 2–0 mot Schweiz och 6–0 mot Norge.

Det innebär att vi nu har sju VM-klara länder:

• Brasilien (värdnation)
• Australien
• Japan
• Kina
• Sydkorea
• Nordkorea
• Filippinerna

För Taiwan och Uzbekistan lever ännu hoppet om VM-spel. De båda nationerna har en livlina i slutet av året. I november eller december skall nämligen tio lag göra upp om tre VM-platser i ett så kallat interkontinentalt playoff. Utöver de båda asiatiska lagen har Europa en plats, Oceanien en samt att Afrika, Nordamerika och Sydamerika har två platser vardera.

I går eftermiddag blev jag lite förvånad när jag fick se en TT-artikel om att de media och de damallsvenska tränarna hade tippat Häcken som årets guldlag.

Förvåningen rörde inte själva tipset, som ju känns rätt rimligt. Däremot var jag överraskad av att det hade varit damallsvensk upptaktsträff under tisdagen. Nu är det länge sedan jag hade möjlighet att vara närvarande på en sådan. För just den här perioden varje år brukar jag ägna såväl all tid som energi åt att göra en bilaga om lokalfotboll på lägre nivå.

Men jag brukar veta när upptaktsträffen är, och jag brukar kunna ha ett öga, eller öra på den. Men jag hade inte en aning om att den skulle arrangeras i dag. Verkligen ingen aning. Det kan ha varit jag som har varit ouppmärksam. Eller så kan det vara så att EfD gjort ett genomuselt jobb med att marknadsföra arrangemanget. Ni får själva välja vilket alternativ ni tycker känns bäst.

Nu kanske det inte spelar någon roll. För upptaktsträffen verkar inte ha sänts någonstans. Överhuvud taget går det rätt dåligt för EfD i marknadsföringen av vår högsta serie. För ett tag sedan meddelade man ju att Damallsvenskan Fantasy läggs ner.

Men det var alltså upptaktsträff i går. När jag kollade lite närmare kring de där tipsen noterade jag att tränarna har tippat Malmö FF som mästarlag. Det känns ju däremot lite konstigt med tanke på MFF:s svaga cupspel. Men man räknar väl med att Di himmelsblå skall få ihop laget under kommande två veckor.

Malmö kom ju faktiskt bara trea i sin cupgrupp efter hemmaförluster mot både Piteå och Kristanstad – två lag som tippas på tabellens undre halva.

Att ett brandskattat KDFF skall spela semifinal är ju för övrigt högst skrällartat, speciellt eftersom man inledde med en både svag och mållös insats i Umeå.

Jag har som sagt haft fokus på lokalfotboll i några dagar, och kommer att ha det i drygt två veckor till. Därför såg jag ingen av matcherna i gruppspelets avgörande omgång. Däremot har jag sett höjdpunkter från matcherna.

Och från mötet MFF–KDFF var väl den spontana känslan att Kristianstads seger grundlades av att en storspelande Moa Olsson tog en ganska klar seger i målvaktsmatchen mot Zecira Musovic.

Även i den på förhand intressanta gruppfinalen mellan Djurgården och Norrköping hamnade tyvärr en målvakt i fokus. Där var det fördel Peking inför avspark. Men det förändrades när Sofia Hjern bjöd Urara Watanabe på ett ledningsmål. Och mål påverkar matchbilder.

Djurgården vann gruppen på full poäng, och tar emot den andra fullpoängaren Häcken i fredagens semifinal. Samma kväll får Hammarby åka till Skåne för att möta Kristianstad. Utgångstipset är förstås att det blir final mellan de båda bortalagen. Men just att de spelar sina semifinaler på bortaplan gör det lite mer spännande.

För övrigt förstår jag inte varför Häcken skall spela på bortaplan. I herrarnas cup seedas de gruppsegrare som har bäst tabellrad i första slutspelsomgången, vilket innebär att de garanteras hemmamatch. Jag tycker att damernas cup borde ha samma regler, vilket skulle ha inneburit att Djurgården och Häcken skulle ha haft hemmamatch i semifinalen.

På andra sidan jordklotet är det nu finalklart i det asiatiska mästerskapet. Under tisdagen vann värdnationen Australien med 2–1 mot Kina i sin semifinal. Och nyss har Japan säkrat sin finalplats via klara 4–1 mot Sydkorea.

Från vad jag har sett har Japan varit turneringens klart bästa lag. Inför dagens match hade man 24–0 på fyra matcher. Nu sprack nollan, men 28–1 på vägen till final ger ändå ett imponerande snitt.

Och för mig är således Nils Nielsens Nadeshiko solklar guldfavorit i finalen mot Joe Montemurros lag. The Matildas har mer hackat sig fram genom turneringen. De har levt tungt på individuella prestationer, framför allt stabilt målskytte från Sam Kerr (fyra mål) och formtoppade Alanna Kennedy (fem mål).

Finalen spelas på Stadium Australia på lördag, 10.00 svensk tid. Och precis som alla andra matcher i turneringen skall den gå att se på turneringens Youtubesida. Jag tror att det kommer att bli en riktigt sevärd match.

Huvuddelen av matcherna har ju spelats under förmiddagar, svensk tid. Jag har försökt kika på så mycket som möjligt parallellt med jobb och annat. Ibland upptäcker man spelare man tidigare inte haft koll på. I Kinas lag har jag noterat en duktig ytterforward med annorlunda namn.

Det har stått Wurigumula på ryggen på lagets nummer nio. Det sticker ju ut eftersom det inte låter ett dugg kinesiskt. När jag igår googlade henne fick jag fram att hon är av mongolisk härkomst. Men framför allt förvånades jag över att hon egentligen heter Urgamal, något som framgår om man googlar Wurigumula.

Namnet på ryggen är nämligen den kinesiska varianten av mongoliska Urgamal. På svenska antyder anfallarens riktiga namn att hon skulle kunna vara väldigt till åren kommen. Hoppas att Urgamal betyder något annat på mongoliska, för det skulle kunna vara ett jobbigt namn att ha under uppväxten. Nu är ytterforwarden 29, hon fyller 30 i augusti. Hon är alltså inte direkt urgammal.

Utöver lördagens final återstår ytterligare två matcher i mästerskapet i Australien. Under torsdagen skall ytterligare två lag kvala in till nästa års VM-slutspel. Hittills har fem länder säkrat sina platser. Utöver värdnationen Brasilien är det klart att Australien, Japan, Kina och Sydkorea får spela VM.

Under torsdagen spelas två direkt avgörande VM-kvalmatcher. Först ställs Taiwan mot Nordkorea och sedan spelar Filippinerna mot Uzbekistan.

Det skulle jag säga är lite tråkigt, för utifrån vad jag har sett är just Nordkorea och Taiwan de två bästa lagen av de fyra. Taiwan har varit turneringens skrällgäng. De föll ”bara” med 2–0 mot Japan, kom grupptvåa och tog kvartsfinalen mot Kina till förlängning. Jag tror att de hade haft bra chans mot både Filippinerna och Uzbekistan. Men nu känns det som att Asiens två sista direktplatser kommer att tas av Nordkorea och Filippinerna.

Slutligen tillbaka till Europa – och till den gångna helgen. Där väl den engelska ligacupfinalen mellan Chelsea och Manchester United den internationella höjdpunkten. Det blev Johanna Rytting Kaneryd och Nathalie Björn i Londonklubben som fick jubla.

Fast för Björn blev det även tårar. Sveriges bästa spelare 2025 hann nämligen knappt göra comeback efter sin skada förrän hon blev skadad igen. Jag såg inte matchen, och har sett olika uppgifter på speltid.

Men fattar jag rätt så hann hon inte ens spela i en minut innan det drog till i vaden. Och nu verkar säsongen vara över för backklippan. Det är riktigt dåliga nyheter. För vi hade definitivt behövt Björn i resten av VM-kvalet.

Frågan i rubriken bör finnas i bakhuvudet på rätt många sportchefer runt om i världen. För visst förlorade Nordkorea dagens kvartsfinal i Asiatiska mästerskapet med 2–1 mot värdnationen Australien.

Men herre Gud vad mycket talang det finns i det nordkoreanska laget. Jag såg bara matchens 20 sista minuter. Under den tiden kom The Matildas över mittlinjen en gång. Resten av tiden blev hemmaspelarna tillbakatryckta och utrullade av bollskickliga motståndare.

Bäst var återigen 22-åriga innermittfältaren Myong Yu-Jong. På slutet satt jag och bara följde henne. Det var en njutning. Bollen sitter som klistrad vid hennes fötter och hennes passningsspel var klanderfritt. Och då jagade ju ändå hennes lag kvittering. Så det var inte alibipass hon levererade.

Spontant började jag fundera över vilka mittfältare i världen som kan vara skickligare i hennes roll. Jag kom på Patri Guijarro.

Det är liksom självklart att Myong Yu-Jong borde finnas på alla toppklubbars önskelista. Och hon hade säkert stått väldigt högt upp. Om hon inte hade varit från Nordkorea. För hur värvar man en spelare från Nordkorea?

Frågan är om det ens går att göra.

Backar vi bandet minns jag att Bälinge, med Magnus Wikman som huvudtränare, hade två nordkoreanska spelare i norrettan säsongen 2005. Jag kommer också ihåg att de båda spelarna hade med sig en ”bevakare”. Här är ett citat från assisterande tränare Per Hansson från UNT:

”De här tjejerna hade en tränare med sig, eller ska vi säga politruk? Han var med under hela säsongen och han kunde fotboll, det var helt klart. Han kunde inte tala engelska, men han hade en jäkla förmåga att förstå allt ändå.”

Men går det nu?

Och om man får dem i paket skulle ju någon svensk elitklubb kunna komplettera Myong Yu-Jong med mittbacken och tillika lagkaptenen An Kuk-Hyang samt offensiva supertalangen Choe Il-Son…

På svensk mark avgörs gruppspelet i svenska cupen nu i helgen. Under lördagen har vi gruppfinal mellan IFK Norrköping och Djurgården i grupp 4. Där vinner Peking gruppen på kryss. Den matchen har avspark 15.00.

Två timmar tidigare skall grupp 3 avgöras. Där tar tvåan Malmö FF emot ettan Kristianstads DFF i ett hett Skånederby, som blir lite extra hett av att MFF har värvat både spelare och tränare från KDFF. Parallellt tar Piteå emot Umeå, och norrbottningarna har också en bra chans att vinna gruppen.

På söndag 13.00 avgörs grupp 1 med mötet Häcken–AIK. Och så avslutas gruppspelet på måndag 19.00 med grupp 2. Där har Hammarby, Växjö och Vittsjö kvar hoppet om semifinal. Bajen tappade ju lite oväntat poäng borta mot smålänningarna i går. Men man leder fortsatt gruppen, och troligen räcker det med poäng hemma mot Växjö för att ta hem gruppsegern.

Gårdagen var dramatisk för de iranska fotbollslandslaget. Och dramatiken har fortsatt idag. När laget skulle köras till flygplatsen i Gold Coast för att påbörja hemresan till Iran försökte demonstranter stoppa bussen.

Som det går att se och höra på den här länken satte sig demonstranter framför bussen och de skrek: ”Save our girls”.

Klart är att fem spelare har lyckats fly och har fått humanitära visum i Australien. Men truppen bestod av 26 spelare, och de som återvänder hem till Iran lär inte mötas av bugningar och applåder av regimen.

Fotbollsmässigt har gruppspelet precis tagit slut. Det lag som har imponerat klart mest är Japan, som just skickade hem Vietnam via 4–0-seger. Japanskorna imponerar framför allt genom en fantastisk återerövring. Motståndarna får inte vila många stunder under matcherna.

Och visst, målskillnaden 17–0 är ju också rätt imponerande. Men Japan har ju samtidigt haft den lättaste gruppen. I och med dagens fyramålsseger får man Filippinerna i kvartsfinal, vilket också bör vara en överkomlig motståndare.

Det här mästerskapet har ju fått massor av rubriker av politiska skäl. Och det lär fortsätta. För efter dagens matcher står det klart att en av kvartsfinalerna blir mellan Kina och Taiwan, två länder som knappast är bästa vänner.

Kvartsfinalerna spelas på fredag, lördag och söndag. Eftersom Asien har sex direktplatser till nästa års VM-slutspel, kan vinnarna i kvartsfinalerna även kvittera ut VM-biljetter. Så här ser hela slutspelsträdet ut:

Sydkorea – Uzbekistan (lördag, 10.00)
Japan – Filippinerna (söndag, 06.00)

Kina – Taiwan (lördag, 06.00)
Australien – Nordkorea (fredag, 11.00)

Matcherna direktsänds på Asian Cups Youtubesida.

I går åkte Iran ur Asiatiska mästerskapet efter 2–0-förlust mot Filippinerna. Därmed blir Iran sist i grupp A utan poäng och med målskillnaden 0–9.

Det är väl inte anmärkningsvärt med det. Iran var lägst rankat i gruppen och förväntades att komma sist. Men sedan spelarna lämnade hemlandet har det ju blivit krig. Och under mästerskapet har de iranska spelarna ”strejkat” från att sjunga med i nationalsången. Något som inte uppskattades av landets regim, som stämplade laget som krigsförrädare.

Frågan man nu ställer sig är hur spelare och ledare kommer att tas emot vid hemkomsten. Det finns stor anledning att vara orolig för dem. På sociala medier såg jag igår uppgifter om att flera av spelarna utan framgång hade ansökt om asyl i Australien. Här är en genomgång:

Jag såg också uppgifter om att spelarna skall ha signalerat ”Hjälp” från bussen när de transporterades från deras sista gruppspelsmatch.

Det är bara att hoppas att vettiga människor hjälper laget att slippa hemresan. För det känns inte som att det kommer att sluta lyckligt om de skickas hem.

Det iranska lagets situation får svenska anfallsproblem och andra sportsliga frågor att kännas oväsentliga. Men vi kan ju ändå slå fast att vårt landslag trots tveksamt spel har satt sig i en bra position för resten av VM-kvalet. Med tre hemmamatcher kvar skall vi som sämst komma tvåa i gruppen.

Men det känns väl ändå som att Danmark får räknas som favorit i nuläget? Danskorna var ju en missad straff från full poäng. Och har precis som Sverige klarat av en av de två svåraste bortamatcherna.

Fyra lag på A-nivån har full poäng efter kvalets två första omgångar. Det är Frankrike i grupp A2, England och Spanien i A3 samt Tyskland i A4. Tyskornas 4–0-seger borta mot Norge får väl anses vara senaste omgångens utropstecken.

Vad gäller skrällar var ju förstås Serbiens poäng mot Sverige den klart största. I övrigt var ju även Sloveniens 1–0-seger hemma mot Österrike en liten överraskning.

Tillbaka till det där asiatiska mästerskapet. I går tittade jag från och till på gruppfinalen mellan Australien och Sydkorea. Det var en svängig och underhållande match som slutade med sydkoreansk 3–3-seger. Det oavgjorda resultatet innebär ju nämligen att koreanskorna vinner gruppen och kommer att ställas mot en grupptrea i kvartsfinal.

Australien inledde lysande. Men när Sydkorea kontrade in matchens första mål på sitt första anfall tappade hemmalaget spelet ett tag. Man reste sig i slutet av den första halvleken, gjorde två mål och ledde i paus. Matchen vände igen när inbytta Malmö FF-backen Courtney Nevin hade några riktigt jobbiga minuter. Först fick hon ett inlägg på armen, vilket betydde straff – och 2–2. Sedan ändrade ett skott riktning på hennes ben till sydkoreansk ledning.

Om Australien skall ta sig till final kommer sannolikt nu krävas segrar mot både Nordkorea och Kina, vilket är två tuffa motståndare. De möttes för övrigt alldeles nyss i en väldigt intressant – och känsloladdad match.

Nordkorea hade imponerat i turneringen, och inledde även den här matchen starkt. Men efter deras ledningsmål tog Kina över. Och den första halvleken fick en högst anmärkningsvärd avslutning. På tilläggstid gjorde Wang Shuang 2–1 till Kina.

Målet dömdes först bort för offside. Men VAR visade att en nordkoreansk back hade varit lite för sen med att kliva upp och ställa motståndarna offside. Det var inte många centimeter det handlade om, men målet godkändes.

Det upprörde Nordkorea så mycket att deras spelare inte såg ut att vilja spela vidare. Deras lagkapten An Kuk-Hyang pekade på VAR-skärmen, det var tydligt att hon ville få se situationen och offsidelinjen. Det fick hon inte. Efter några minuters palaver valde domaren att blåsa för pausvila. Det var nog smart, för efter pausen kom Nordkorea ut berett på spel igen.

Spontant tänkte jag att domarna kunde ha låtit den nordkoreanska kaptenen få se VAR-skärmen. I efterhand inser jag att det är rimligt att inte tillåta det. För vi vill ju inte att tiden för VAR-granskningar skall bli längre. Och risken om man tillåter det en gång är att det snabbt blir en vana. Eller i det här fallet snarare en ovana.

Matchen slutade 2–1 till Kina, vilket innebär att det blir Nordkorea som ställs mot Australien i kvartsfinalen. En ny intressant match. Nordkorea har flera spännande spelare, framför allt har min blick fastnat på skickliga speluppläggaren Myong Yu-Jong på centralt mittfält. Jag noterar också att Hong Song-Ok slår hörnor från vänster av allra högsta världsklass. Hos Kina är powerforwarden Shao Ziqin en ny och spännande bekantskap som ger kinesiskorna viktig anfallskraft.

I den andra matchen i grupp B vann Uzbekistan med 4–0 mot Bangladesh. Det var precis var uzbekerna behövde för att säkra en kvartsfinalplats som en av de två bästa grupptreorna. I morgon avgörs det om de får sällskap av Filippinerna eller trean i grupp C.

Så här ser slutspelsträdet ut:

Sydkorea
Grupptrea B/C – alltså Uzbekistan eller trean i grupp C

Vinnaren grupp C – troligen Japan
Grupptrea A/B – alltså Filippinerna eller Uzbekistan

Kina
Tvåan grupp C

Australien
Nordkorea

Kvartsfinalerna spelas på fredag, lördag och söndag.

Inför det här fönstret hade man tveklöst varit nöjd med fyra poäng. Men efter segern i Italien förändrades det. Även om jag varnade för den här matchen på förhand så trodde jag att vi skulle fixa en seger.

Så blev det inte. Och länge var det som mot Italien – att vi hade otroligt svårt att skapa målchanser. Totalt sett tycker jag att Serbien var förtjänt av poängen. Hemmalaget försvarade sig bra, och ställde om farligt.

Men det var ju tydligt att man inte bryr sig om damfotboll i landet. Lördagens VM-kvalmatch spelades inför några få åskådare på serbiska fotbollsförbundets anläggning en bit utanför Belgrad. Jag vet inte om det var kanslibyggnader man såg bakom ena målet, oavsett kändes de inte jättecharmiga.

Matchen var under långa stunder också rätt ocharmig. Första halvleken gick på poäng till Serbien. I den andra var det svenskt övertag.

Men det började darrigt när Julia Zigiotti Olme slog en riskfylld bakåtpass till Jennifer Falk, som var onödigt kall. Det blev ett riktigt otäckt motlägg just till vänster om det svenska målet.

Två offensiva svenska byten i 53:e minuten var det som fick fart på det svenska laget. In kom Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. Och resten av matchen hade vårt lag greppet.

Fast man blev lite nervös när Miljana Ivanovic var nära att rinna igenom. Annars var det alltså Sverige som hade bollen. Vi kom också till flera riktigt bra chanser.

Först hade Johanna Rytting Kaneryd ett okej genombrott som avslutades med ett vänsterskott. En bättre chans var det när Felicia Schröder jobbade fram bollen till Rolfö i straffområdet. Det var ett fint förarbete. Men tyvärr levererades bollen bakom Rolfö. Annars hade det nog blivit mål. Nu gick skottet utanför.

Tony Gustavsson gjort ytterligare två offensiva byten med kvarten kvar. In kom Rosa Kafaji och Evelyn Ijeh. Där hade jag låtit Felicia Schröder fortsätta. Jag hade bytt ut en av backarna och kört Rolfö som vänsterback.

Nu blev Rolfö istället högerytter. Och hennes inlägg visade sig bli Sverige farligaste vapen. Kafafi fick ett kanonläge direkt på ett sådan. Det blev dock bortblåst för offside på Blackstenius. Och en stund senare var svenska serbiskan Emma Petrovic nära att göra självmål på ett sådant inlägg och därmed bli svensk matchvinnare. Men bollen gick utanför. Kafaji hade dessför innan haft ytterligare ett läge, där avslutet gick över.

I sjunde övertidsminuten slog Sverige äntligen en bra hörna. Kafaji nickade Zigiottis inlägg. Fast utanför. Sverige fick bara med sig en poäng från Serbien. Det är verkligen en jättestor besvikelse.

Som jag skrev i halvtid så är det här en sådan match som vi tidigare har vunnit på tyngd och skicklighet på fasta situationer. Men i dag var kvaliteten alldeles för dålig. Man saknade verkligen Jonna Anderssons vänsterfot.

De bästa inläggen slog alltså Rolfö från högerkanten. I övrigt var inlägg och inspel genomgående för svaga. Och då testades ändå flera olika hörnläggare.

Jag var rädd för den här matchen. Och den första halvleken har varit otäck. För även om vi har mest boll har Serbien haft flest och bäst målchanser.

Egentligen har vi väl bara haft en 100-procentig – och det var när Kosovare Asllani styrde ett inlägg från nära håll. Eller var det möjligen en serbisk back som tvingade sin egen målvakt till en kanonräddning?

Serbien har haft tre målchanser, varav två riktigt bra. Och den i insidan av stolpen från Malmö FF:s Vesna Milivojevic trodde jag var mål.

Förr om åren har vi ofta vunnit den här typen av krampaktiga matcher på fasta situationer. I den första halvleken har kvaliteten varit för dålig på hörnor och inläggsfrisparkar. Vi får hoppas att vårt lag både hittar skärpa i anfallsuppbyggnad och på fasta situationer efter pausen.

Tony Gustavsson har presenterat startelvan till bortamötet med Serbien. Det är exakt samma elva spelare som startade mot Italien i tisdags, alltså:

Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Bella Andersson, Elma Junttila Nelhage, Hanna Lundkvist – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Monica Jusu Bah – Kosovare Asllani, Felicia Schröder.

Stina Blackstenius är ju tillbaka i truppen. Men Gustavsson väljer ändå att starta med Schröder som nia. Vi får hoppas att hon är lika het i dag som hon var under den första halvleken senast.

Vi är mittemellan det här fönstrets båda VM-kvalkamper. Lördagens bortamatch mot Serbien skall vara en plockmatch för svensk del. Men jag vågar inte ta ut tre poäng i förväg.

Jag minns att bortamatchen i EM-kvalet i november 2024 inte var någon superenkel uppgift. Framför allt hade vårt landslag svårt att skapa bra målchanser före sidbytet. I den andra halvleken gjorde vi två mål och tog en säker seger.

Nu påminner jag om att vi vann i tisdags utan att i princip ha skapat en enda 100-procentig målchans. Där måste vårt lag upp flera nivåer mot ett Serbien som långa stunder lär stå lågt och försvara med elva spelare.

Jag såg att förbundskapten Tony Gustavsson har sagt att: ”Det kommer bli svajiga prestationer” under den generationsväxling han har inlett. Det är bara att hoppas att det inte svajar för mycket på lördag.

Åtta matcher in i Asiatiska mästerskapen har favoritlagen motsvarat förväntningarna i alla matcher. Jag har kikat lite här och var på matcherna, och konstaterat att de oetablerade lagen i allmänhet har försvarat sig bra. I dag hade Iran det väldigt jobbigt mot Australien. Man såg att de iranska spelarna inte var tränade för två tuffa matcher på drygt tre dygn. För Iran gick på knäna på slutet. Det blev dock ”bara” 4–0 till värdnationen – turneringens största siffror så här långt.

Jag hade faktiskt förväntat mig fler matcher med riktigt stora segersiffror i mästerskapet. För jag känner att det är fem lag som är ett par klasser bättre än de andra sju. Men hittills har de svagare lagen klarat sig bra. Bland annat imponerades jag av hur snabba och bollskickliga Bangladesh småväxta spelare var. De föll ”bara” med 2–0 mot de regerande mästarinnorna från Kina. Vi får se i natt hur Bangladesh står sig mot Nordkorea.

Tillbaka till Europa, där ju faktiskt VM-kvalet inleddes med en liten knall när Polen fick 2–2 mot Nederländerna hemma i Gdansk. Den typen av skräll slipper vi gärna i Stara Pazova på lördag eftermiddag.

Utöver att vårt A-landslag är igång har typ alla yngre landslag varit igång de senaste dagarna. F17/09-landslaget tog tidigare idag en viktig 3–0-seger mot Irland. Våra 09:or var redan borta från chansen att kvala in till EM- och VM-slutspelen.

Men dagens seger gör i alla fall att de ger F16/10-landslaget en rimlig chans att ta sig till EM nästa år. För en förlust hade inneburit nedflyttning till B-gruppen och därmed usel ranking i kvalet. Nu ges tiorna ett hyfsat utgångsläge inför höstens första kvalomgång.

Jag såg den första halvleken av dagens match. Jag kan inte säga att jag imponerades speciellt mycket av våra 09:or. Tvärtom kände jag att vi hade ett väldigt flyt som ledde med 1–0 i halvtid. irland hade ju nämligen två bollar i målramen innan snabba Rona Krasniqi gjorde det snygga ledningsmålet.

Nästa åldersgrupp som skall spela EM-kval är ju 07:orna. Deras superstjärna Felicia Schröder är ju redan i A-landslaget, vilket ju förstås är ett enormt avbräck.

Men trots det tog laget en härlig skalp i helgen när Tyskland besegrades med 1–0. Jag kan ha guldfiskminne här. Men jag tror att det är flera år sedan något av våra ungdomslandslag vann mot någon av de klassiska europeiska toppnationerna.

Synd att det var en träningsmatch. Men ändå förstås bra för självförtroendet för F19/07-landslaget att få vinna mot Tyskland – även om det kanske är den sämsta tyska årgången på evigheter. På det lågkvalitativa klippet med höjdpunkter här nedan kan man se att det svenska laget verkar ha anfallit med lovande fart.

Ett flicklandslag som hade det tyngre i helgen var F18/08-gänget. De fick en riktigt fet käftsmäll av USA. Amerikanskorna vann i spanska Pinatar med hela 8–0 i tisdags. Jag vet knappt att jag har hört om att något svenskt ungdomslandslag åkt på en sådan stjärnsmäll tidigare.

Sverige vann med 1–0 i Italien. Efter den första halvleken kändes det logiskt. Efter den andra kändes det som en stöld. Fast en väldigt trevlig stöld.

Italien hade definitivt chanser för att göra minst två–tre mål. Bland annat hade ju Jennifer Falk jättetur när hon kom helt snett ut på en inläggsfrispark – och Italien fick öppet mål. Men nicken gick i insidan av stolpen – och ut.

Sverige skapade inte mycket mer än Filippa Angeldahls segermål. Och det var ju turligt.

Som jag anade inför kände man att Sverige hade det jobbigt i luftrummet. Bella Andersson klarade sig bra där – och stod för en matchavgörande räddning i slutminuterna. Men Elma Junttila Nelhage har det tufft i luften. Det borde hon inte med tanke på sin längd. Jag tänker att Falk påverkades av att hon inte har lika starka huvudspelare framför sig, och att det var därför hon var ute och hängde tvätt vid den där nämnda situationen.

Men totalt sett var det här förstås lite skönt som viktigt för ett landslag i förändring. Bortaseger mot Italien ger ju tidigt andrum i det här VM-kvalet.

En halvlek in i dagens match är jag betydligt lugnare än jag var inför. Felicia Schröder har gjort sina 45 överlägset bästa minuter i landslaget. Kul att se. Och Monica Jusu Bah står också för ”personbästa”.

Sverige har haft ett bra presspel och har kontrollerat större delen av halvleken. Målet var väl delvis en målvaktstavla. Filippa Angeldahls skott kändes inte otagbart. Men bollen ändrade väl riktning på ett försvarsben.

Skönt att ha med sig en ledning in i halvtidsvilan. Defensivt har det sett okej ut. Men det är lite juniorkänsla när en italiensk hörna får studsa i svenskt straffområde. Vi får hoppas att landslaget kan hålla uppe spelet även efter paus.

Tony Gustavsson har tagit ut den startelva som Johanna Almgren skall coacha borta mot Italien i kväll. Skrällen är väl att Hanna Lundkvist står med som vänsterback i uppställningen.

Nu vet man inte om Gustavsson är en förbundskapten som mörkar. Det skulle ju kunna vara så att man spelar med trebackslinje. Men jag tippar ändå på att tanken är att spela med fyra backar.

Framåt får Häckenduon Monica Jusu Bah och Felicia Schröder återigen chansen. Jag tycker väl att de har varit rätt ojämna i de tidigare matcher de har fått chansen i A-landslaget. Men i dag är det dags att leverera. Hela elvan ser ut så här:

Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Bella Andersson, Elma Junttila Nelhage, Lundkvist – Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme – Johanna Rytting Kaneryd, Kosovare Asllani, Jusu Bah – Schröder.

I Italiens lag börjar Cristiana Girelli på bänken. Förbundskapten Andrea Soncin har satt upp duon Sofia Cantore och Michela Cambiaghi som forwards.