Damallsvensk återstart – och ekonomi

Det har hunnit bli lördag, och i dag är det dags – damallsvenskan drar igång igen efter det långa VM-uppehållet.

Den som tror att VM kommer att lyfta intresset för vår högsta serie kommer troligen att bli besviken. Visst kommer det att bli lite extra uppmärksamhet kring den här första omgången då VM-spelarna kommer att stå i mediefokus. Kanske att det även blir några extra artiklar nästa omgång, då bland annat Linköping och Rosengård har sina första hemmamatcher efter VM-bronset. Men om två veckor lär effekterna av VM-bronset vara borta.

Jag såg att det har varit kritik i England över att förbund och ligaorganisation inte har passat på att marknadsföra ligan WSL under VM. En liknande kritik skulle man kunna ha i Sverige. Samtidigt är det svårt att veta om det skulle ge någon effekt.

VM-silvret 2003 innebar ett uppsving, men sedan dess har det varit svårt att se samband mellan framgångar för landslaget och ökad publiktillströmning i vår högsta serie. Exempelvis var ju hemma-EM 2013 en folkfest, men det året var publiksnittet i damallsvenskan 741 – det näst sämsta sedan 2003. Inte heller OS-silvret 2016 innebar något intresselyft för damallsvenskan.

Vi får se hur det blir den här gången. Men som ni redan förstått har jag inget jättestort hopp om någon damallsvensk publikhausse.

Under uppehållet har tio av tolv lag gjort justeringar i sina trupper. Bara Vittsjö och Eskilstuna har suttit lugnt i båten. Fast det verkar som att i alla fall United kan komma att göra någon värvning innan fönstret stänger. Jag tror att jag har fått med alla övergångar på silly seasonsidan. I första matchen i återstarten möts två bottenlag som båda har förstärkt sina trupper under sommaren.

Nästjumbon LB07 har i och för sig tappat viktiga Mia Persson, men man har ersatt henne med tre spännande spelare. Bland annat en finländsk speluppläggare i Olga Ahtinen och hon som avgjorde det amerikanska collegemästerskapen i våras, Dallas Dorosy. Dessutom har man lånat in Nellie Lilja från lokalkonkurrenten Rosengård. LB gör ett seriöst försök att behålla sin damallsvenska status.

Motståndarna Djurgården har hämtat hem Petronella Ekroth från Juventus. Stockholmarna har även tagit in den före detta Växjötränaren Pierre Fondin som assistent till Joel Riddez. Djurgården har toppambitioner och behöver vinna den här matchen om man inte skall riskera att få kniven riktigt hårt upptryckt mot halsen framöver.

Det spelas en match till under lördagen, jag återkommer till den och hoppar direkt på de tre matcher som spelas under söndagen. Där har vi två oväntade toppmöten i Vittsjö–Göteborg och Piteå–Kif Örebro. En koll av tabellen visar att Vittsjö har släppt in minst mål, medan Göteborg har gjort flest. En annan notering är att Örebro bara är två poäng från serieledning, trots att man har minusmålskillnad.

Söndagens tredje match är den mellan Rosengård och Växjö. Medan Rosengård tillsammans med Göteborg har gjort flest mål så har Växjö gjort minst – bara två. Lossnar det för småländskorna nu när de bytt tränare och sluppit problemen med Jelena Cankovic? Eller kanske att de kan få nya problem med serbiskan – hon finns ju numera i motståndarlaget…

Omgången avslutas på måndag med mötet Eskilstuna–Linköping. Precis som Växjö har United bara lyckats göra två mål hittills. Laget behöver både mål och poäng för att lyfta ur bottenträsket. Kanske att man kan få till en liten skräll mot ett LFC som har många spelare som varit iväg i Frankrike, och som därmed fått kort semester.

Den sjätte matchen spelas i morgon eftermiddag i Varberg. Det handlar om ”KDFF-derbyt” mellan tabelljumbon Kungsbacka DFF och sjuan Kristianstads DFF, en match jag tänkte se. Och en match Kristianstad måste vinna om de tänker haka på i toppstriden.

Mycket av eftersnacket till VM har handlat om ekonomi, i varje fall här i Sverige. I den andra stora damfotbollsbloggen, Hattrick, uppmärksammade Rainer Fussgänger under fredagen att Kungsbacka genomgår ett stålbad och bara betalar 500 kronor i månaden till sina spelare.

Det är förstås anmärkningsvärt lite. Jag antar att de betalat mer tidigare, för som jag förstått det får inte damallsvenska spelare vara amatörer. Och amatör i svensk fotboll är:

”Spelare som inte uppbär någon ersättning från en förening eller spelare som under ett kalenderår uppbär lön eller annan inkomstskattepliktig förmån som uppgår till mindre än 10 000 kronor.”

Kungsbackas damallsvenska spelare borde alltså således få minst 10 000 kronor i ersättning under året.

I det länkade inlägget ovan skriver Rainer om hur kraven har ökats i engelska WSL, om att klubbarna måste betala proffslöner till sina spelare. I det här fallet innebär inte proffs 10 000 kronor om året, utan om löner som man kan leva på. Engelska klubbar som inte klarar av att betala proffslöner har flyttats ner, trots att man varit sportsligt kvalificerade för högsta serien.

Rainer tycker att vi borde införa liknande konsekvenser i Sverige om vi vill att (dam)fotbollen skall gå framåt istället för bakåt i tiden.

Jag tror inte att det är möjligt att ta den engelska vägen, inte om vi vill ha fler än fem–sex lag i vår högsta serie. Damallsvenskan är ju nämligen bara en halvprofessionell serie. Eller möjligen tredjedelsprofessionell. De allra flesta lagen är beroende av att deras spelare jobbar eller pluggar vid sidan av fotbollen.

Jag minns att jag efter en cupmatch i Kungsbacka i februari 2017 pratade med Elisabet Gunnarsdottir om hur det uteblivna tv-avtalet slog mot hennes klubb. Jämfört med 2016 tappade klubbarna cirka 800 000 kronor i EFD-bidrag. Gunnarsdottir konstaterade att det var en mycket stor del av hennes spelarbudget.

Om det skulle bli som Rainer önskar, att damallsvenskan skulle vara helprofessionell, då skulle de flesta klubbarna behöva öka sina spelarbudgetar rätt rejält. Jag har sett att Migrationsverket kräver att utländska spelare/tränare måste ha en minimilön på 14 300 kronor per månad för att få arbetstillstånd.

Säg att man sätter just 14 300 som lägsta månadslön i en proffsserie, räknar på tolv månader samt på att varje klubb måste ha 20 kontrakterade spelare och fem ledare som lyfter minst den lönen. Då hamnar den allra minsta spelar- och ledarbudgeten på 5,6 miljoner kronor.

Det är det bara en handfull klubbar som klarar av. Och då är det alltså en minimilön. Många spelare och tränare kräver betydligt mer än så här.

Kungsbacka är ett särfall. De hade usel ekonomi redan när de gick upp. Och det rimliga hade varit att förbundet eller EFD hade stoppat den uppflyttningen och istället skickat ner konkursboet i division I. Det näst mest rimliga hade varit att Kungsbacka utnyttjat sin allsvenska säsong till att sanera sin ekonomi. Det är ju i damallsvenskan som damfotbollsklubbar kan få hyfsad ekonomi. Det finns ju inga pengar att göra i lägre divisioner.

Rainer använder Kungsbackas dåliga ekonomi som ett argument mot att utöka den högsta serien. Och visst. Skall man ställa proffskrav på klubbarna är det omöjligt att utöka damallsvenskan. För toppklubbar som Kristianstad, Vittsjö och Örebro lär inte klara av att ha ett helprofessionellt upplägg. Deras intäkter de senaste åren har legat på 5–6 miljoner kronor.

Personligen ser jag alltså inte att det är möjligt med en helprofessionell damallsvenska. Intäkterna är helt enkelt för låga. Damfotbollen är för dålig på att sälja sin produkt. Det här är för övrigt inget som bara gäller i Sverige, utan det är ett internationellt problem.

Dock har ju flera stora europeiska herrfotbollsklubbar valt att sponsra sina damlag med 30–70 miljoner kronor, vilket gör att damfotbollsspelare kan tjäna bra med pengar ute i Europa. Men vad jag vet är det ingen av de här storklubbarna som går runt på sin damfotbollsverksamhet.

I Sverige har vi inga herrfotbollsklubbar med så stor omsättning att de har råd att satsa 30–70 miljoner om året på damlag. Här minns vi vad Kosovare Asllani sa till Expressen inför VM:

”Samtidigt har Sverige stått still. Tyvärr halkar Sverige efter när det kommer till marknadsföring och investeringar i damfotboll. Jag tycker att det är synd att man inte drar nytta av de stjärnor man har. Och där inkluderar jag mig själv.”

Efter VM bröt Asllani sitt kontrakt med Linköping så att klubben inte kunde dra nytta av henne. Det fick den före detta klubbdirektören i LFC Anders Mäki att på Twitter konstatera följande:

Jag är för en utökning av damallsvenskan. Jag tror att intresset för serien kan ökas om den finns i fler regioner, alltså att en utökning faktiskt kan vara bra rent ekonomiskt. Men framför allt tror jag att det är sportsligt bra, för det kommer att innebära att fler svenska spelare får speltid på högsta nivå. Utöver Kungsbacka och IFK Kalmar har vi haft väldigt starka nykomlingar sedan elitettan infördes. Och flera av de lag som har åkt ut de senaste åren har varit starka.

Ekonomiskt sett hoppas jag förstås att fler tjejer kommer att kunna livnära sig på fotbollen framöver. Men jag ser det inte som en självklarhet att alla elitspelare skall vara proffs. Det är ingen självklarhet att man skall kunna bli miljonär på att spela fotboll.

Jag anser det vara en förmån att kunna leva på sin idrott, inte en rättighet. Jag ser också hellre att förbunden satsar sina pengar på utbildning av ungdomar än på feta bonusar till landslagsstjärnor.

Men om elitspelarna har en produkt som säljer kommer de att få sina pengar. Problemet är ju att damfotbollen inte är en produkt som säljer. Men den kanske kan bli. Jag läste härom dagen att företaget Brand Finance bedömer att damfotbollen är undervärderad med 1,2 miljarder dollar, alltså med tolv miljarder kronor.

Rapporten menar att damfotbollen förlorar på att ha gemensamma sponsorsavtal med herrfotbollen. Om det stämmer innebär det ju att damfotbollen i längden kommer att bli en förlorare på att införlivas i stora herrfotbollsklubbar.

Och om värderingen stämmer känns det som att damfotbollen omgående skall lämna Fifa och bilda ett eget förbund, precis som damtennisen har sitt eget förbund.

 

Klart: Asllani blir första prestigevärvningen av CD Tacon

Kosovare Asllani

För bara några minuter sedan meddelade CD Tacon via sitt Twitterkonto att man har gjort klart med Kosovare Asllani.

Och strax efter gick även Asllani själv ut med nyheten:

Som jag skrev i går var det ju inte speciellt oväntat. Om jag inte har glömt någon blir Asllani första svenska spelare i den spanska ligan sedan Louise Schilgard (då Fors) spelade för Espanyol för tio år sedan (säsongen 2009/10).

Som säkert alla numera vet är CD Tacon nykomling i spanska ligan. Klubbens damlag är köpt av Real Madrid, och det kommer att heta just Real Madrid från och med nästa sommar. Köpet gjordes för sent för att laget skulle hinna byta namn redan till den här säsongen.

Men Tacon kommer redan den här säsongen att spela på Reals anläggning och har Reals stöd. I praktiken kommer alltså Asllani att spela för Real Madrid.

Svenskan blev satsningens allra första prestigevärvning. Kul för Asllani att kunna stoltsera med det i framtiden. Och spännande att se hur Real Madrids satsning kommer att se ut.

Asllani har tidigare spelat i högsta ligorna i Sverige, USA, Frankrike och England. Spanien blir hennes femte land. Tidigare har Schillgard och Sofia Jakobsson spelat i fem olika högstaligor. Ingen svensk har däremot spelat i fler. En lista över svenska spelare som varit i två utländska högstaligor eller fler finns under fliken Svenska utlandsproffs.

En annan spännande nyhet i dag är att Lyon skall ha erbjudit ett kontrakt till Magdalena Eriksson.

Med tanke på vad Lyon har för spelare i mitt- och vänsterförsvaret känns det som ett bra val av Eriksson att stanna i Chelsea. Känslan är ju att hon hade fått betydligt mindre speltid i den franska storklubben.

Som mittbackar har ju Lyon redan Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy och Kadeisha Buchanan. Dessutom har man Saki Kumagai, som är mittback i Japans landslag med som dock spelar på mittfältet i klubblaget. Och som vänsterbackar har man Amel Majri samt supertalangen Selma Bacha.

Sammanfattning av VM – betyg på Sverige

Sverige

Jag har påbörjat flera inlägg som sammanfattar VM på olika sätt. Här är det där jag bedömer Sveriges insats.

Sverige kom ju in i mästerskapet med ett ganska stort frågetecken för formen. Laget hade inte imponerat under våren, och genrepet mot Sydkorea var krampaktigt.

Nu efteråt ger jag Peter Gerhardsson:s lag högsta betyg för VM-insatsen, alltså en femma på en femgradig skala. Det känns som ett högst rimligt betyg. Sverige var ju rankat som nionde lag när VM började.

Under turneringen vann vårt landslag utslagsmatcher mot tvåan, trean och femman under ordinarie tid. Det är historiskt.

Faktum är att Sverige inför VM bara hade vunnit två utslagsmatcher mot högre rankade lag någonsin i mästerskap. Båda de segrarna kom i OS 2016, och båda efter straffläggning. Vi hade alltså aldrig någonsin tidigare vunnit mot ett högre rankat lag under ordinarie tid.

Ser man till 90-minutersmatcher hade vårt landslag näst bäst facit av alla lag i VM. Vi vann fem matcher, hade ett kryss och förlorade bara mot världsettan USA. Holland tog lika många poäng, men hade sämre målskillnad.

Tittar vi på det match för match så var det krampaktigt i början av turneringen. De svenska insatserna mot Chile (2–0), Thailand (5–1) och USA (0–2) lär inte ha skrämt några andra topplag. Men i gruppspel handlar det bara om att ta sig vidare, man blir inte världsmästare i det skedet. Och Sverige gjorde vad man skulle. Så långt låg laget på godkänt betyg. Genom att gå vidare i gruppen hade man motsvarat världsrankingen – alltså gjort vad man kunde förvänta.

Den första halvleken i slutspelet var också krampaktig. Så långt var Kanada det bättre laget. Det tog sju halvlekar innan vårt lag vaknade på allvar. Men när turneringen kom till sitt avgörande växte Sverige.

De sju sista halvlekarna var alla utmärkta. Trots att motståndarna var högre rankade i alla de där halvlekarna förlorade inte Sverige en enda av dem. Vi fick målskillnaden 5–2 på sju gånger 45 minuter – och det tycker jag mer än väl motiverar femman som svenskt slutbetyg.

Tyvärr tillkom det även en förlängning, vilket gjorde att vårt lag gick miste om den finalplats som jag tycker att det var värt. Och väl i final tror jag att Sverige hade haft klart större chans mot USA än vad Holland hade. Men det där är bara spekulationer.

Det blev inget guld för Sverige, det blev ett tredje VM-brons. Att lilla Sverige har tagit medalj i fyra av åtta världsmästerskap är förstås ett fantastiskt facit. Men det kommer inte att bli lätt att hålla den där sviten. Framöver gäller det att förbundet verkligen lägger kraft på talangutvecklingen av tjejer. Det upplever jag inte att man gör nu. Men det där är en senare fråga.

Nu tillbaka till VM, och betygsättningen av vårt landslag. Jag har tidigare gjort längre analyser av alla Sveriges slutspelsmatcher. De hittar du här:

Sverige–Kanada 1–0
Sverige–Tyskland 2–1
Sverige–Holland 0–0, 0–1 efter förlängning
Sverige–England 2–1

Här tänkte jag nu rikta in mig på spelarkritik. Nedan är mina betyg för de 19 svenska spelare som fick minst 45 minuters speltid under mästerskapet i Frankrike, samt på förbundskapten Gerhardsson. Håller ni med? Kom gärna med synpunkter:

5,0

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl
7 matcher, 660 minuter
Snittbetyg i BT: 2,9

Framför allt minns man ju den matchavgörande straffräddningen mot Kanada i åttondelsfinalen. Den ger extra glans åt en väldigt bra genomförd turnering. Lindahl kom ju till Frankrike med ganska sporadisk speltid i bagaget. Och visst var det lite si och så med tajmingen i vissa matcher – inte minst i bronsmatchen. Men Lindahl gjorde inga misstag som kostade poäng. Däremot gjorde hon flera matchavgörande insatser. Världsklass.

Kosovare Asllani
7 matcher, 604 minuter, 3 mål, 1 assist
Snittbetyg i BT: 3,1

Asllani hade inte imponerat i Linköping under våren. Spelmässigt var hon även lite ringrostig i de första matcherna. Men i VM växte hon med uppgiften, och tog huvudrollen när det som bäst behövdes. Det var hon som visade vägen med det förlösande segermålet mot Chile. Det var hon som stod för det fantastiska förarbetet till segermålet mot Kanada och det var Asllani som gjorde ledningsmålet i bronsmatchen. Utöver viktiga poäng gjorde hon en stor arbetsinsats genom hela turneringen. Hon tog dessutom massor av stryk, var en av de spelare som fick flest frisparkar i hela turneringen. Världsklass.

Hanna Glas

Hanna Glas
7 matcher, 597 minuter
Snittbetyg i BT: 2,8

Högerbacken var lysande genom hela turneringen. Det närmaste hon var att vara inbland i ett baklängesmål var att hon låg lite fel, och var passiv vid Tysklands ledningsmål i kvartsfinalen. I övrigt var inte Glas nära att vara inblandad i några fler baklängesmål på nästan 600 minuters speltid. Det är världsklass.

4,5

Fridolina Rolfö
6 matcher, 349 minuter, 1 mål
Snittbetyg i BT: 2,6

Var vår mest formstarka anfallsspelare in i turneringen. Och visade också kvalitet under VM, var bland annat inblandad i ledningsmålen mot både Tyskland och England. Hade dock oflyt och fick två varningar, vilket höll henne utanför laget i semifinalen. Det kan ha kostat Sverige en finalplats. Hade ännu mer oflyt i bronsmatchen, när hennes fot fastnade under den engelska målvaktens kropp i samband med 2–0-målet.

Peter Gerhardsson

Peter Gerhardsson
Förbundskapten

Valde att vila en stor del av startelvan i gruppfinalen mot USA. Det visade sig vara ett väldigt bra drag. Det svenska laget såg ju väldigt starkt ut i slutspelet. Visade också stort tålamod med Stina Blackstenius, som var direkt dålig under våren. Även det visade sig vara väldigt bra, för Blackstenius klev fram när det behövdes som bäst. Fick ut väldigt mycket av sitt spelarmaterial. Litet minus för konstiga byten i semifinalen.

4,0

Nilla Fischer
6 matcher, 546 minuter
Snittbetyg i BT: 2,8

Mest minns vi ju den fantastiska nickräddningen i slutminuten mot England – en räddning som var brons värd. Precis som vanligt växte Fischer med uppgiften. Ju viktigare match, desto bättre är hon. Var lysande genom hela slutspelet. Kan för övrigt inte lastas för något baklängesmål under turneringen.

Sofia Jakobsson

Sofia Jakobsson
6 matcher, 570 minuter, 2 mål, 0 assist
Snittbetyg i BT: 2,5

Var väldigt ojämn från match till match. Men avgörande insatser mot Tyskland och England ger ett mycket bra totalbetyg. Var fullständigt lysande i Tysklandsmatchen, och gjorde ett fantastiskt mål mot England – ett mål som är kandidat till turneringens snyggaste.

Stina Blackstenius
6 matcher, 535 minuter, 2 mål, 1 assist
Snittbetyg i BT: 2,5

Kom till VM med bristande självförtroende och dålig bolltouch. Det där hängde med genom gruppspelet. Men det skedde en förvandling i samband med segermålet mot Kanada. Plötsligt blev Blackstenius bollbehandling flera klasser bättre. Och i slutet av turneringen var hon en riktigt bra forward igen. Avgjorde både åttondels- och kvartsfinal.

3,5

Linda Sembrant
7 matcher, 660 minuter, 1 mål, 1 assist
Snittbetyg i BT: 2,3

Den enda svenska utespelaren som spelade varenda minut i VM. Är ständigt undervärderad när man sätter matchbetyg – även av mig. Men hennes ledaregenskaper betyder otroligt mycket för det svenska försvarsspelet. Är dessutom väldigt duktig på att nicka bort bollar vid inlägg och fasta situationer. Hade det lite tungt i bronsmatchen, men var ändå totalt sett bra i VM.

Elin Rubensson

Elin Rubensson
5 matcher, 415 minuter, 1 mål, 1 assist
Snittbetyg i BT: 2,6

Den löpstarka Göteborgsspelaren gör ett väldigt stort jobb i återerövringsfas. Är dessutom en fin offensiv tillgång med sitt fina passningsspel och sina djupledslöpningar. En situation man minns lite extra är ju hennes brytning, fina passning och snabba speluppfattning vid segermålet mot Kanada. Vi minns även hur Sverige tappade när hon tvingades kliva av semifinalen. Precis som Sembrant är Rubensson en spelare som ofta känns undervärderad i matchbetygen.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt
3 matcher, 132 minuter
Snittbetyg i BT: 2,0

Gjorde en stabil insats mot USA och fina inhopp mot både Tyskland och England. Har alltid varit stabil i defensiven, men har nu även jobbat upp passningsspelet. Känns redo för en startplats.

3,0

Magdalena Eriksson
6 matcher, 561 minuter, 1 assist
Snittbetyg i BT: 2,2

Ett frågetecken inför turneringen var hur Sverige skulle hinna med i vänsterförsvaret, varken Sembrant eller Eriksson är ju speciellt snabb. Totalt sett klarade duon jobbet på ett väldigt bra sätt. I vissa situationer såg man att Eriksson i första hand är mittback, för hon föll lite för tidigt. Samtidigt var hennes stabilitet och fina huvudspel stora tillgångar för försvarsspelet.

Caroline Seger

Caroline Seger
7 matcher, 612 minuter
Snittbetyg i BT: 2,3

Det här hade hon nog sett som en svordom för några år sedan, men på internationell nivå har Seger vuxit ut till en utpräglad defensiv mittfältare. I anfallsspelet är hon inte inblandad i speciellt många målchanser. Defensivt sätter däremot inte Seger många fötter fel i matcherna. Hon styr presspelet lysande och står ofta på rätt ställe i återerövringsfasen. Helt klart väldigt viktig för laget.

2,5

Anna Anvegård
3 matcher, 109 minuter, 1 assist
Snittbetyg i BT: 2,0

Gjorde en väldigt bra insats i den första halvleken mot Thailand. Visade där att hon med sitt fina passningsspel och sin goda teknik är en tillgång i matcher som Sverige förväntas föra.

Nathalie Björn

Nathalie Björn
4 matcher, 177 minuter
Snittbetyg i BT: 2,5

Hade det inledningsvis tungt som högerback mot USA. Det drar ner betygen något. För hennes insatser på mittfältet var bra. Där bidrog hon både med fint passningsspel och utmärkt huvudspel. Känns alltmer som den som skall ta över som balansspelare efter Seger.

Lina Hurtig
7 matcher, 270 minuter, 1 mål
Snittbetyg i BT: 2,0

Fick speltid i alla matcher, men startade bara i två. Klarade sig klart godkänt, men behöver jobba upp fysiken lite till innan hon känns som en fullgod spelare på internationell nivå. Från VM minns vi ju framför allt att hon skulle ha haft en straff i semifinalen mot Holland. Samt att hon efter flera bra chasner till slut fick göra mål mot Thailand.

2,0

Julia Zigiotti Olme
3 matcher, 176 minuter
Snittbetyg i BT: 2,3

Fick mer speltid än jag hade förväntat mig. Gjorde en stark insats mot USA, men kom aldrig riktigt in i semifinalen mot Holland. Har ändå tagit stora steg den här våren. I vintras kändes hon inte som en spelare som skulle kunna hantera en så här stor roll i ett VM.

Madelen Janogy

Madelen Janogy
3 matcher, 95 minuter, 1 mål
Snittbetyg i BT: 1,5

Sist in i truppen. Och stod för ett femstjärnigt inhopp mot Chile, där hon först jobbade fram ledningsmålet och sedan krönte insatsen med ett kanonmål. Var även nära att bli målskytt direkt när hon fick chansen mot Thailand. Mattades sedan i turneringen. Har stärkt sin position som svensk subersub. Nästa steg blir att försöka jobba sig in i startelvan.

1,0

Jonna Andersson
2 matcher, 99 minuter
Snittbetyg i BT: 1,0

Det känns lite tungt att ge två spelare underkänt. Men i båda fallen handlar det om att de offrades lite för att nyckelspelarna skulle få vila. Huvuddelen av Jonna Anderssons VM handlade om att ta hand om Tobin Heath, vilket kan vara en av de allra svåraste uppgifterna. Andersson hade det jobbigt mot USA, och blev bland annat oturligt bokförd för ett självmål. Hon fick även ett kort inhopp i förlängningen mot Holland. Men där hann hon inte göra avtryck i ett tröttkört svenskt lag.

Olivia Schough
1 match, 77 minuter
Snittbetyg i BT: 1,0

Offrades precis som Jonna Andersson för att förbundskapten Gerhardsson skulle kunna vila nyckelspelare i gruppfinalen mot USA. Schough fick inte något uträttat i offensiven, och defensivt hade Sverige det tufft på vänsterkanten.

Kvartetten Jennifer Falk, Zecira Musovic, Julia Roddar och Mimmi Larsson spelade för kort tid för att betygsättas. De tre förstnämnda spelade inte alls, medan Larsson fick 22 minuter.

Betygsskala:

5 Världsklass
4 Mycket bra
3 Bra
2 Godkänd
1 Underkänd

Hedvig Lindahl klar för Wolfsburg

Fridolina Rolfö och Hedvig Lindahl

Alldeles nyss kom den överraskande nyheten att Hedvig Lindahl har skrivit ett ettårskontrakt med tyska storlaget Wolfsburg.

Efter vårens strul i Chelsea, där Lindahl mest fick sitta på läktaren, hade jag nog trott att hon skulle välja en klubb där hon var klar förstamålvakt.

Men i Wolfsburg kommer ju Lindahl att konkurrera med Almuth Schult, en av världens allra bästa. Till Lindahls fördel är att Schult kommer att missa en del av säsongsupptakten till följd av en axelskada.

Men sedan blir det intressant att se hur Wolfsburg matchar sina målvakter. Schult har ju varit ohotad förstamålvakt i klubben de senaste sex säsongerna. 28-åringen har bara missat 14 ligamatcher sedan hon anslöt från Bad Neuenahr sommaren 2013.

Kul dock för Lindahl att få chansen i en av Europas allra bästa klubbar. Det är hon ju ändå värd med tanke på hur bra hon varit de senaste åren. Och kanske att Schults skada är värre än vad som tidigare sagts. Hittills har informationen varit att Schult skall vara borta några veckor.

I och med Lindahls beslut att ansluta till klubben från Volkswagenkoncernens hemstad får vi två svenska spelare i Wolfsburg till vintern. Utöver Lindahl är ju även Fridolina Rolfö ny i den tyska storklubben.

I övrigt noteras att Kosovare Asllanisin officiella Facebooksida i går delade den här artikeln från den stora spanska sporttidningen AS. Artikeln gör gällande att Asllani har erbjudits ett kontrakt av spanska liganykomlingen CD Tacon, alltså den klubb som från och med sommaren 2020 kommer att bli damlaget i Real Madrid.

Senare delade även Asllani en artikel från Fotbollskanalen om att hon är aktuell för Tacon/Real Madrid. Oddsen för att Asllani spelar i Madridklubben kommande säsong är således inte många promille över 1.00.

I Italien noteras att Roma gör en storsatsning inför kommande säsong. I dagarna har de värvat Andressa Alves från Barcelona, danska Amalie Thestrup från BSF och Manuela Giugliano från Milan.

Bilder från VM 2019

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hade förstås med mig kameran till Frankrike. Men det blev inte riktigt så många bilder som jag hade tänkt mig. Dels för att Sveriges träningar sällan var öppna, och det inte kändes värt att åka till dem för att se 15 minuter.

Men även för att pressplatserna oftast var placerade väldigt högt upp, vilket gjorde att det var svårt att ta bra bilder med min något begränsade utrustning. Här är ändå ett gäng bilder. Håll till godo.

Hinkle väcker känslor i USA – igen

Så här en dryg vecka efter att USA försvarade sitt VM-guld har debatten kring Jaelene Hinkle kommit upp igen.

Ni vet vänsterbacken i North Carolina Courage som var uttagen till landslagets resa till Sverige och Norge i juni 2017. Men som lämnade återbud eftersom landslaget skulle spela med siffror i regnbågsfärger. Hon ansåg det inte förenligt med hennes kristna övertygelse att spela med sådana siffror på ryggen.

Uppvärmning

Sedan dess har Hinkle varit uttagen till en landslagssamling, det var i våras inför She Believes cup. Den gången skulle truppen minskas med två spelare dagarna innan turneringen, och Hinkle var en av de som fick kliva av.

Ända sedan juni 2017 har det hävdats från flera håll att Hinkle ställs utanför landslaget på grund av att hon vägrade spela med regnbågssiffrorna på ryggen. Det konstateras att det amerikanska landslaget innehåller flera homosexuella spelare samt att även förbundskapten Jill Ellis är gift med en kvinna.

Medan vissa experter kallar Hinkle för världens bästa vänsterback hävdar Ellis med bestämdhet att det är fotbollskvalitet som gör att Hinkle ställts utanför landslaget.

Det här är ju en så spännande fråga att jag faktiskt kollade in Hinkle i några matcher i fjol för att se om hon verkligen är så bra som vissa vill hävda.

Min analys blev att Hinkle var väldigt bra i offensiven. Däremot var hon direkt dålig i försvarsspelet, med ett väldigt dåligt positionsspel. Jag hade inga problem att förstå varför USA istället väljer Crystal Dunn i startelvan.

Nu efter VM har debatten kommit upp igen. Hinkle är uppe i delad ledning av NWSL:s assistliga, och återigen är det flera experter som vill se henne i landslaget. Dessutom har hennes intervju med CBN (The Christian Broadcasting Network) dammats av igen.

Det hela har kopplats till att det är svårt att vara kristen i USA:s landslag. Det får bland annat reservmålvakten Ashlyn Harris att se rött. Hon menar att det går alldeles utmärkt att vara kristen i USA:s landslag, men att det däremot är svårt att vara homofob.

Det här är verkligen en väldigt intressant och intrikat fråga.

Jag stödjer fullt ut Fifas uppfattning om att landslag inte skall spela i dräkter som sänder ut politiska budskap. Således tycker jag inte att Hinkle eller någon annan spelare skall behöva tacka nej till att representera sitt land beroende på dräkterna. Där gjorde USA ett misstag. De kunde ju ha låtit alla spelare själva välja om de ville ha regnbågsfärger på ryggen eller inte.

Nu kommer den här frågan att flyta upp var och varannan gång Hinkle gör bra ifrån sig i klubblaget. I år har jag för övrigt inte sett henne spela. Men jag noterar att hon gjort fyra assist på tolv ligamatcher. Klubbkompisen Dunn har spelat tre ligamatcher. På dem har hon tre mål och ett assist.

 

Sembrant till Juventus

I dag händer det saker på sillyfronten. Under eftermiddagen blev det klart att Linda Sembrant fortsätter sin karriär i Juventus. Ett spännande klubbyte.