Under söndagen flyttade damallsvenskan till Skåne. Det spelades fyra matcher, och alla avgjordes på skånsk mark inom ett tidsspann av fyra timmar.

Jag fick ett infall och beslöt mig för att göra en utflykt till Vittsjö Idrottspark. Det var ett tag sedan jag var där senast, och det är alltid trevligt att komma till damallsvenskans överlägset charmigaste arena. Om nu man kan kalla Vittsjö idrottspark för en arena?

Det var så länge sedan att jag höll på att köra fel. Jag har ändå varit där fem–sex gånger och tänkte att jag kom ihåg vägen. Men det var en högersväng jag hade glömt. Trots att det fanns en skylt till ”Idrottsplats” tvekade jag.

Tidigare när jag har varit i Vittsjö har jag valt att sitta inomhus på mediaplats. Den här gången tänkte jag att det kunde vara trevligt att sitta på vanlig läktarplats. Så jag tog plats på huvudläktaren precis i utkanten av hemmalagets hejaklack.

Därifrån såg jag ett Vittsjö som startade 4–2–3–1, och ett Hammarby som inledde matchen i ett mellanting mellan 4–1–4–1 och 4–1–2–3. Noterbart var att Bajen startade med fyra mittbackar i sin fyrbackslinje.

Vittsjö inledde piggast och hade ett par bra chanser innan Hammarby efter cirka 15 minuter fick ordning på både presspel och anfallsuppbyggnad.

Gästernas ledningsmål nickade högerbacken Sofia Reidy in på inlägg från vänsterbacken Gudrun Arnardottir. Det är inte helt vanligt att en ytterback gör mål på pass från en annan ytterback.

I det här fallet var även frågan om bollen var inne. Min spontana känsla var att det var mål, trots att det inte gick att se om bollen var över linjen från min vinkel. Den assisterande domaren verkade dock säker på sin sak, och det blev inga större protester från hemmaspelarna. Och TV-reprisen inifrån målet visar att domslutet var korrekt.

När Bajen började ta över matchen satt jag perfekt för att studera Bajens högersida. Jag hade framför allt trion Alice Carlsson, Sofia Reidy och Stina Lennartsson precis framför mig. Ganska tidigt skrev jag att Carlsson var överlägsen Reidy i bollbehandling och passningsprecision – att Carlsson briljerade med sitt lugn och sin bolltrygghet.

Det var sant ända tills det inte var sant längre. För i 43:e minuten var just Carlsson lite för lugn med bollen. Hon fick i och för sig ingen jättesnäll passning från Melina Loeck, men Bajenkaptenen hade absolut möjlighet att lösa situationen. Fast Carlsson fattade inte hur nära Maggie Cagle faktiskt var förrän Vittsjöspelaren hade snott bollen och serverat Milla Larsson tomt mål.

Det var 1–1 i paus. Men känslan var ändå att Bajen hade totalkontroll. Därför valde jag i paus att byta sida för att hamna där jag förväntade mig att spelet skulle vara. Jag valde att ställa mig nära ena hörnflaggan, bakom ena assisterande domaren.

Det var en intressant placering. För dels kunde man ofta höra hur den assisterande domaren kommunicerade både med spelare och övriga domare. Dels kom Bajens avbytare ner i min hörna för att värma upp. Då kunde jag även höra lite om hur de kommunicerade.

Mest liv från avbytarna blev det när bollen studsade upp på en Vittsjöarm i minut 78. Domarna friade, och jag hörde det ropas: ”Nej, nej, nej” från den assisterande domaren. De värmande Bajenavbytarna sa väl inte: ”Ja, ja, ja.” Men det var betydelsen av det de ropade. Jag hörde även hur de ropade uppmuntrande saker till sina lagkompisar. Då noterade jag att de kallade Sofia för ”Ridi” – inte Rejdy. Och att de ropade ”Maari” med långt a till Mari Nyhagen.

Till den andra halvleken hade för övrigt Hammarby valt att byta spelsystem. Man kom ut med ett 3–5–2, där Reidy fick kliva över som vinge till vänster medan Lennartsson blev högervinge.

Jag tyckte inte att bytet av spelsystem var särskilt lyckat. Till slut vann ju ändå Bajen efter nytt mål från Reidy. Den här gången med foten, efter att Bajen hade haft lite tur med en bollstuds. Och totalt sett var Hammarby de bättre laget. Men Vittsjö gjorde en riktigt stark andra halvlek, och det hade inte varit oförtjänt om hemmalaget hade fått behålla en poäng.

Reidy gjorde segermålet från vänstersidan i 84:e minuten. Fast då spelade hon egentligen till höger igen. För när Mathilde Janzen byttes in i minut 69 fick Reidy byta kant igen. Men vid målet hade hon blivit kvar till vänster efter en hörna.

Det slutade alltså med segersång för de relativt få tillresta Bajenfansen. De flesta syd- och västsvenska hammarbyarna var säkert på Hisingen för att kolla herrlagets förlust mot Häcken.

Innan jag åkte hem bytte jag några ord med Vittsjötränaren Mladen Blagojevic. Han var förstås nöjd med hur hans lag har utvecklats under säsongen. Och han var nöjd med dagens prestation. Men som han sa: ”Det gäller ju att ta poäng när man gör bra prestationer.”

Jag frågade om Vittsjö kommer att sluta på övre halvan i år också. Han svarade att han var alldeles för ödmjuk för att svara på det, sedan började han prata om att ta en match i taget…

Jag kollade förstås också målvaktssituationen. Vittsjö har ju just nu bara en målvakt. Han hävdade att en till var på gång, och att det kanske även skulle kunna bli en lånelösning så att man kan få tillgång till ytterligare två målvakter i höst.

Jag frågade även om det var aktuellt med förstärkningar under sommaren. Då sa han att ekonomin styr och att det bara lär bli något nytt om man tappar någon. Alltså en ut, en in. Sedan lade han till att: ”Det viktigaste är att utveckla de spelare man har.”

Och hittills har ju Vittsjö haft en bra utveckling den här säsongen. Dagens match kan ha varit lagets bästa prestation hittills. Samtidigt blev det ju förlust. Man ligger just nu på åttonde plats, men avståndet ner till kvalstrecket är bara tre poäng.

Det gick överhuvudtaget inte så bra för de skånska hemmalagen i dagens matcher. Undantaget var Malmö FF som vann mot Växjö med 3–0. Men det var också dagens enda skånska poäng.

För Växjö kommer väl för övrigt det här landslagsuppehållet lägligt. Laget ligger sist och har bara tagit en poäng på de sex senaste omgångarna. Och i de tre kommande matcherna väntar sexpoängsmatcher mot Uppsala, Norrköping och BP.

Nästjumbon Rosengård föll återigen tungt. Den här gången med 2–1 mot BP. Det var ju en hemmamatch som 2024 års mästarlag bara måste vinna om man skall kunna lämna bottenträsket. Nu ligger man kvar under nedflyttningsstrecket under det här landslagsuppehållet. Och efter väntar en ny match med måstestämpel, hemma mot IFK Norrköping.

I Kristianstad handlade den största rubriken om att Felicia Schröder gick av skadad när Häcken vann med 3–0 mot KDFF. Vi får se i veckan hur illa det var. Klart är att hon däckades av en stenhård och missriktad tackling, som ledde till en av årets mest självklara straffar.

Om vi kort tittar tillbaka på gårdagens matcher så stod Uppsala för en liten skräll när man nådde 2–2 mot AIK. Dock borde Uppsala ha vunnit, för en feg domare stal ett 3–2-mål från dem. Kryss blev det även mellan Djurgården och Eskilstuna. Trean AIK och ”bottenlaget” Djurgården möts för övrigt i ett derby efter uppehållet.

I gårdagens tredje match tog Piteå tre tunga poäng borta mot Norrköping. Norrbottningarna har därmed 13 poäng och ligger femma i tabellen, bara två poäng från en Champions Leagueplats. Peking däremot är botten. Laget ligger elva, med en poäng ner till Rosengård på nedflyttningsplats och målskillnad ner till Uppsala på kvalplatsen.

För Norrköping väntar tre riktiga sexpoängsmatcher efter uppehållet. Då skall man alltså först till Rosengård. Sedan väntar hemmamatcher mot Växjö och Vittsjö.

I elitettan har trion Elfsborg, Linköping och IFK Göteborg fått en trepoängslucka ner till fyran Kif Örebro. Det är också de tre lagen som har ensiffrigt antal insläppta mål efter åtta omgångar. Eller, Elfsborg har ju inte släppt in några mål.

Men det kommer några spännande matcher de återstående omgångarna innan seriens halvtidsvila. Efter landslagsuppehållet skall Elfsborg för första gången någonsin ta emot IFK Göteborg i seriesammanhang på damsidan.

Där bjuder boråsarna på entréavgiften för att försöka slå nytt publikrekord i elitettan. Det tycker jag är lite tråkigt. Och då tänker jag förstås inte på försöket att slå rekord, för det är ju förstås positivt. Men jag tycker ju att det riktiga rekordet är det där folk har betalat för sina biljetter. Och det hade varit spännande att se hur många som varit beredda att betala för att se Elfsborg–Blåvitt på damsidan.

IFK Göteborg är uppstickaren. Jag tippade i och för sig laget på fjärde plats. Och flera av er andra som tippade i Forum Elitettan hade också Blåvitt högt. Men utanför den här bloggen såg jag inte många som trodde på Blåvitt som ett topplag.

Dock skall sägas att IFK Göteborg ännu så länge bara har mött ett av de andra lagen som ligger topp sex, Linköping. De kommande fem omgångarna har alltså Blåvitt fyra matcher mot lag som ligger topp sex. Här snackar vi värdemätare på värdemätare.

Fyra ligger alltså Kif Örebro. När jag häromdagen scannade igenom lokaltidningar, som jag gör ibland, insåg jag att jag hade missat en riktig snackis i vår näst högsta serie.

Efter matchen mellan Linköping och Kif Örebro anmälde östgötarna Kif-tränaren Fredrik Andersson till disciplinnämnden för olämpligt uppträdande. Och Kif stängde tydligen av Andersson några dagar. Men han missade ingen match, utan var tillbaka och ledde laget i derbyt mot ÖSK.

LFC:s ordförande Peter Hammarstedt säger till NA att om mellanchefer på hans företag inte hade haft kvar jobbet länge om de hade gjort ordval som Andersson gjorde efter matchen. Hammarstedt tyckte alltså att Kif-tränarens uppträdande var oacceptabelt och vill veta hur långt disciplinnämnden anser att en tränare får gå.

Det kan nog finnas anledning att återkomma till den här soppan.

Apropå Kif Örebro och det där derbyt mot ÖSK bars supertalangen Emilia Jägestedt Widstrand av planen med en knäskada under den matchen. Tyvärr låter det inget bra alls. Men vi får hoppas att hon snart är tillbaka i spel.

I elitettans botten är Häcken U fortsatt poänglöst. Men det var nära under lördagen, då Blåvitt kvitterade i 80:e och avgjorde genom Moa Svensson i fjärde tilläggsminuten. Nästjumbon Sandviken har tagit två poäng, men har kvar nollan i segerkolumnen.

Tredje laget under nedflyttningsstrecket är Gusk. De har bortamatcher mot Alingsås och Häcken efter landslagsuppehållet, två otroligt viktiga matcher.

Innan jag lämnar elitettan några ord om den officiella statistiken. Jag började titta på matchen Elfsborg–Enskede i går med cirka tio minuter kvar av ordinarie tid. Då ledde boråsarna med 3–0, och fokus låg på om man skulle lyckas hålla nollan för åttonde matchen i rad.

Jag reagerade över att Enskede kom till två skott på bara en minut, men att målvakt Tilda Torstensson kunde rädda utan några större besvär. Senare rapporterade signaturen KGS i Forum Elitettan att Elfsborg hade vunnit avsluten i matchen med 11–0 enligt förbundets officiella statistik.

Då hade jag alltså sett två avslut från gästerna. När jag sedan kollade tv-höjdpunkterna från matchen såg jag där att Enskede även hade en boll i ribbans underkant, och ett skott utanför/över. Jag som bara har sett höjdpunkter och matchens sista tio minuter har alltså sett fyra avslut från gästerna. Den som skötte den officiella statistiken lyckades däremot inte se ett enda.

Det är ju faktiskt under all kritik uselt. Om SvFF och/eller EfD köper in det materialet hoppas jag att det är extremt billigt.

Innan jag sätter punkt får det bli några ord om helgens internationella damfotbollen. Där hittar vi huvudrubrikerna i England.

Där vann svenskledda Manchester City FA-cupfinalen mot Brighton med klara 4–0. Det blir således en prestigeladdad dubbel för Therese Sjögran, Andrée Jeglertz, Anders Bengtsson och de andra i City den här säsongen. Storstjärnan Khadija ”Bunny” Shaw var den som visade vägen genom att vinna en nickduell och göra matchens första mål.

Rosa Kafaji byttes in i minut 71. Då var hennes Brighton redan i underläge med 3–0. Apropå Brighton hade jag missat nyheten om att de nyligen tagit beslutat att bygga en separat arena med kapacitet för 10000 åskådare för sitt damlag.

Det får man ju säga är en intressant satsning.

Nyss kom beskedet att Elma Junttila Nelhage tvingas lämna återbud till kommande VM-kvalsamling, och att mittbacken ersätts av Anna Anvegård.

När jag skrev förra inlägget, om att det inte var några överraskningar i Tony Gustavssons trupp, utgick jag ifrån att Anvegård var skadad. När jag sedan såg att hon kunde spela en halvlek mot AIK i onsdag så började jag så smått undra vad Häckenstjärnan har gjort vår förbundskapten. För utifrån vårens prestationer bör hon ju självklart vara med i truppen. Och nu är hon alltså till slut det.

Nelhages återbud gör att man funderar lite på hur mittförsvaret kommer att formeras i de båda matcherna. Antar att Gustavsson också funderar lite över det. Men eftersom han inte kallade in någon annan mittback antar jag att han klart med en lösning.

På pappret är ju Amanda Ilestedt och Bella Andersson numera truppens enda två utpräglade mittbackar. Men även trion Amanda Nildén, Sofia Reidy och Hanna Lundkvist är ju tänkbara i mittbackspositionen.

Det om landslaget. Sedan förra inlägget har vi nåtts av flera heta internationella transfernyheter. De hetaste är väl att Alexia Putellas och Ona Battle lämnar Barcelona. Det känns som att vi kan få en riktigt spännande silly season den här sommaren.

I onsdags fick vi en skräll i damallsvenskan när AIK vann mot Häcken med 2–1. Jag såg bara det absoluta slutet av matchen, och blev förstås förvånad både av att AIK ledde med 1–0. Men även över att Häcken lyckades förlora trots att man fick en ”soft penalty” i slutminuterna.

Sedan slog det mig att Häcken haft det jobbigt borta mot AIK ett par gånger innan. Och ofta är traditionens makt större än vad spelare och ledare vill erkänna.

Klart är att resultatet innebär att det är Hammarby som sitter i guldstolen. Man gör det eftersom man har visat upp en otroligt imponerande defensiv under de sju första omgångarna. För att bara ha släppt in två mål är starkt. Det är ju lika många som Häcken släppte i den andra halvleken mot AIK.

Just AIK är uppe som trea. Det är förstås lite överraskande. Att Eskilstuna är fyra och Malmö FF bara femma är ytterligare överraskningar.

Under söndagseftermiddagen skall de båda topplagen åka till nordöstra Skåne för gräsmatcher mot Kristianstad (Häcken) och Vittsjö (Hammarby).

Tony Gustavsson har tagit ut truppen till den avgörande VM-kvalsamlingen. Enda skillnaden mot senaste truppen är att Anna Sandberg ersätter Rebecka Blomqvist. Det var ju ingen större överraskning.

I övrigt noteras att Kif Örebros lagkapten Julia Walentowicz har valt att byta landslag till Polen, och att hon har blivit uttagen i landets senaste VM-kvaltrupp.

Nu när säsongerna runt om i Europa är över, eller i sin absoluta slutfas, blir vi överösta av transferrykten. För svensk del har man läst om att Chelsea är berett att betala en rekordsumma för Felicia Schröder. Det låter rimligt. För allt annat än att Schröder slår det transferrekord som finns nu vore närmast konstigt. Jag skulle inte ha släppt henne under 15 miljoner om jag vore ansvarig i Häcken. Kanske inte ens under 20.

Den intressantaste nyheten på temat de senaste dagarna är väl ändå att Bunny Shaw förlänger med Manchester City. Det var otroligt viktigt för Andrée Jeglertz och hans lag. Skyttedrottningen är ju huvudnyckeln City om klubben skall kunna vara kvar på den engelska tronen.

Vi är framme vid en högtidsdag i europeisk damfotboll. Klockan 18.00 är det final i Champions League på Disney+, TV4sport och TV12. Eller framför allt på Ullevål i Oslo. Och hela fyra norska spelare kan komma att få speltid i mötet mellan Barcelona och Olympique Lyonnais.

Personligen kommer jag inte att kunna se finalen live. Jag skall strax åka till Hisingen för att jobba på den match där Häcken tar emot Elfsborg i elitettan.

Men jag känner att det finns rätt god chans att Lyon kan ta tillbaka titeln som bäst i Europa. Barca får väl räknas som knapp favorit. Men favoritskapet känns bara som enstaka procentenheter, typ 52–48 eller 51–49. Och magkänslan säger alltså att det blir Lyonseger ikväll.

I går hyllades Faith Ikidi i Piteå. Det var på tiden. Tråkigt dock för PIF att klubbens största genom tiderna tackades av efter en förlustmatch. Jag såg första halvleken av mötet med Djurgården. Då började Piteå bra i cirka tio minuter, men sedan tog Djurgården över och höll i bollen bra. Så jag kan inte säga att jag blev förvånad när jag såg att stockholmarna hade vunnit med 1–0.

I övrigt i går var det två derbyn i elitettan. Både i Göteborg (Mölndal) och Örebro vann det favorittippade bortalaget med 3–0. I Mölndal kunde dock Jitex glädjas åt ett nytt publikrekord på Åby IP. För fina 1607 personer såg IFK Göteborg ta hem alla tre poängen.

På Behrn Arena i Örebro vann Kif med 3–0 mot ÖSK. Även där nådde publiksiffran upp över tusen personer. Det var 1089 på plats, vilket också är en glädjande siffra.

Nu pågår några spännande matcher. AIK leder med 1–0 hemma mot Malmö FF. Det är väl lite av Gnagets chans att på allvar utmana om tredjeplatsen i damallsvenskan. Och i elitettan leder Alingsås med 1–0 hemma mot Umeå. Det blir spännande att se om de siffrorna står sig.

Vi är inne i den delen av året där de europeiska ligorna färdigspelas en efter en. Det innebär samtidigt att förutsättningarna för höstens Champions League börjar klarna.

Häcken är ju redan klart för ligafasen. Där kommer laget att placeras i den andra lottningspotten. Övriga lag som redan nu är klara för ligafasen är:

• Manchester City
• Arsenal
• Olympique Lyonnais
• Paris FC
• FC Barcelona
• FC Bayern München
• AS Roma
• Benfica

Men i det här skedet är ju det intressantaste vilka lag som Hammarby och Malmö FF kan ställas mot i kvalet. Där börjar saker och ting också klarna. De båda svenska lagen går in i andra kvalomgången, som består av en miniturnering där 16 lag gör upp om fyra platser i playoff och åtta platser i Uefa Europa Cup.

I lottningen där kommer Hammarby att vara seedat, medan MFF kommer att vara oseedat. Om man utgår ifrån att det blir det högst rankade laget från de länder där det ännu inte är avgjort vilket lag som kommer att gå in i den här omgången kommer seedningspotterna att se ut så här:

Seedade:

• Juventus
• Eintracht Frankfurt
• Nederländernas tvåa – Ajax eller Twente
• Österrikes tvåa – St Pölten eller Austria Wien
• Hammarby
• Slavia Prag
• Vålerenga
• Sporting CP från Lissabon

Oseedade:

• Ukrainas tvåa – Vorskla eller Seasters
• Torreense (Portugal)
• Schweiz tvåa – Servette eller Young Boys
• Malmö FF
• Aris Limassol (Cypern)
• Danmarks tvåa – Køge eller Brøndby
• Albaniens tvåa
• Skottlands tvåa – Rangers eller Glasgow City

Som bekant kommer två seedade och två oseedade lag att lottas in i varje miniturnering. Lag att undvika är förstås Juventus och Eintracht Frankfurt. Drömlotterna i den seedade potten kommer ju från Österrike och Tjeckien.

Bland de oseedade lagen är Malmö FF nitlotten för de andra lagen. Våra svenska representanter bör kunna vinna mot de andra sju.

Om något av våra lag går vidare till playoff blir det riktigt tufft. Dit har följande sex lag redan kvalificerat sig:

• Chelsea
• Wolfsburg
• PSG
• Real Madrid
• Inter
• Real Sociedad

Här är det klart att de fyra översta lagen blir seedade. Turordningen därefter är

1. Juventus
2. Eintracht Frankfurt
3. Twente
4. St Pölten
5. Hammarby

Så Bajen kan bli seedat, men det förutsätter att inget av de fyra lagen ovanför på turordningslistan tar sig till playoff.

Det troliga är ju ändå att om vi får något svenskt lag i playoff så blir det oseedat. Och därmed kommer man att tvingas slå ut ett europeiskt topplag för att ta sig in i ligafasen.

Det om läget inför höstens Europaspel. Hemma i damallsvenskan har just Vittsjö besegrat Djurgården med 1–0. Jag har slötittat på matchen. Och utifrån det jag har sett var Vittsjö det klart bättre laget, och man borde ha gjort betydligt fler mål.

Djurgården såg däremot ut som en nedflyttningskandidat. Nu saknade man i och för sig Therese Åsland idag. Och därmed försvann ju mycket av lagets tyngd. Det känns faktiskt lite som att Djurgården står och faller med norskan i år. Vad säger ni som har sett laget fler gånger än jag?

Hammarby vann just en jämn och rätt chansfattig cupfinal mot Häcken. Det slutade 1–0 efter förlängning.

Och det var mållöst ända fram till den andra förlängningskvarten. Där lät Häcken en inläggsfrispark från mittlinjen landa i eget straffområde. Det blev flipper, och till slut kunde inhopparen Mari Nyhagen kasta sig fram och forcera in matchens första mål.

Norskan är värvad för att ge Bajen spets. Och länge i den här cupfinalen var det just spets som saknades för Hammarby. Spelmässigt var Stockholmslaget långa stunder det något bättre. Men udden saknades.

Och det var mycket tack vare en storspelande Melina Loeck som Bajen levde så långt in i matchen. Jag förde ingen statistik över målchanser. Men känslan är väl ändå att Häcken hade klart fler. I varje fall tvingades Loeck till betydligt fler svåra räddningar än Häckenmålvakten Fanney Birkisdottir.

För Bajen var det förstås en liten revansch för förlusten i finalen av Women’s Europa Cup. Men bara liten. För svenska cupen är ju tyvärr inte i närheten av lika viktig. Men det är en titel. Och för resten av säsongen kan den här segern visa sig viktig.

Och jag repeterar att matchvinnarna var heter Loeck och Nyhagen.

En fundering från slutet av den andra förlängningskvarten. Då hade Hammarbys mittback Gudrun Arnardottir krampkänning. Men Bajen ville inte ha in sitt medicinska team, får då måste Arnardottir kliva av planen. Strax efter satte sig istället Melina Loeck och ordnade så att Arnardottir kunde bli ompysslad.

Det var naturligtvis ett smart sätt att utnyttja aktuella bestämmelser. För när målvakten sätter sig och får vård behöver ingen spelare kliva av planen. Jag tycker ju dock inte att det är rimligt att det skall finnas sådana kryphål. Och att kryphålet bör tätas. Mitt förslag här är att när målvakten sätter sig utan att ha utsatts för en ojusthet skall motståndarna få välja vilken av utespelarna som skall kliva av. Samt att den spelaren skall tvingas stå vid sidan i minst en minut.

I kväll har Häcken tagit en viktig skalp genom seger med 2–1 borta mot Malmö FF. Därmed är göteborgarna två poäng före MFF trots en match mindre spelad.

Det är förstås inte kört för Malmö, vi har ju inte ens spelat en femtedel av serien. Och Häcken var sju poäng från serieledning efter sju omgångar i fjol. Men det är klart att MFF snart måste hitta en riktigt bra form.

Jag har bara sett de första 35 minuterna av dagens match. Och det är väl i och för sig de bästa minuterna jag sett av Malmö i år. Trots det saknas ännu den spets som fanns i fjol. För det är Häcken som har skapat målchanserna, och som dessutom kastade in Malmös mål i egen kasse.

Trots att MFF nu riskerar att halka lite efter Häcken och Hammarby känns det väl ändå solklart att det är den förhandstippade trion det står mellan.

Dock har Piteå, Eskilstuna och Kristianstad överraskat i upptakten. Framför allt är Piteå och United så här långt klart bättre än jag hade trott.

I Borås har det varit basketfokus efter förra veckans guldfest. Jag har inte hunnit se jättemycket damfotboll i helgen. Men det blev ungefär 20 minuter vardera av matcherna Piteå–Rosengård och Uppsala–Vittsjö. Det blev två deppiga historier från de skånska lagen.

Från det jag såg var Piteå en klass bättre än Rosengård, och det börjar närma sig krisstämpel för den storsatsande före detta storklubben. Känslan är väl att de fyra kommande omgångarna avgör mycket om vilken typ av säsong som väntar för Rosengård. Närmast är det Skånederby hemma mot Kristianstad. Sedan väntar tre matcher mot Eskilstuna, BP och Norrköping. På de här matcherna behöver Rosengård ta minst sex poäng. Annars är risken att man blir cementerade i bottenträsket.

För Uppsala var förstås 3–0-segern mot Vittsjö otroligt viktig. Vetskapen om att man har kapacitet att vinna matcher i damallsvenskan är en nyckel för nykomlingar och de skall kunna klara kontraktet.

För Vittsjö var det en bitter förlust. I ettmålsunderläge hade skåningarna stort spelövertag, två bollar i ramen och en straff. Ändå föll man med 3–0. Det är en käftsmäll som lär svida.

I elitettan fortsätter Elfsborg att vinna – och hålla nollan. Mittbacksparet Tove Lorén och Matilda Mårtensson håller hög klass. Varbergsfostrade Mårtensson har nyligen debuterat för Thailands landslag i träningsmatcher.

I helgen fick jag frågan om jag tycker att Svenska fotbollförbundet borde slå Mårtensson en signal. Mitt svar på den frågan är ja. Jag tycker faktiskt att Tony Gustavsson bör kolla in Elfsborgsbacken. För hon är en sensation. I fjol spelade hon i division två. Den här våren är hon dominant i elitettan. Och jag ser faktiskt inga begränsningar för henne. Hon är fysiskt stark, duktig i luftrummet och dessutom skicklig med bollen.

Elfsborg skuggas i toppen av kvartetten Umeå, Linköping, IFK Göteborg och skrällen Örebro SK.

Internationellt var Manchester City förra veckans stora vinnare. Förutom att Andrée Jeglertz gäng säkrade ligaguldet stod man för en blytung vändning mot Chelsea i gårdagens FA-cupsemifinal.

Chelsea ledde med 2–0, men City kom ikapp och ordnade förlängning – där man avgjorde. I finalen blir City storfavorit mot ett i och för sig formstarkt Brighton. Men City har alltså chansen att vinna de två tyngsta titlarna i England.

Visst har man gynnats av att ”slippa” spel i Champions League. Men det förändrar ju inte det faktum att Englands klart bästa lag säsongen 2025/2026 heter Manchester City.

Alldeles nyss ljöd den signal som förkunnade att matchen Brighton–Arsenal slutar 1–1. Därmed är The Gunners borta från chansen att vinna WSL. Och det är läge att skicka stora grattis till Andrée Jeglertz och Therese Sjögran.

För det är numera klart att Manchester City kan korka upp champagnen. Serieledningen är ointaglig. Det är andra gången City tar hem guldet. Det första var för tio år sedan.

Dagens kryss innebär också att Arsenal bara kommer att ta hem en stor titel under 2026 – och det är klubblags-VM. Titelmässigt är alltså laget bäst i världen, men man lyckas inte vinna någon av Englands tre stora titlar, eller den största europeiska.

För Arsenal blir målet för de tre återstående ligamatcherna att ta de minst sju poäng som sannolikt krävs för att passera Chelsea och ta en direktplats till höstens ligafas i Champions League.

För Manchester City kanske det är bäst att fira lugnt ikväll. För man har semifinal i FA-cupen, borta mot Chelsea, till helgen.

Lördag den 23 maj klockan 18.00 är det final i Women’s Champions League på Ullevål i Oslo. Och nu vet vi att det på alla sätt blir en drömfinal.

För det är Europas genom tiderna bästa damlag, Olympique Lyonnais, som ställs mot 2020-talets suveräner FC Barcelona. Det är även ett möte mellan värdnationen Norges två största under de senaste närmare 15 åren, Ada Stolsmo Hegerberg och Caroline Graham Hansen. Sa jag drömfinal?

Dessutom var det ju just Barca och Lyon som slutade etta och tvåa med 16 poäng vardera i turneringens ligafas. Så ingen kan väl ifrågasätta det faktum att det är rätt lag som tagit sig till finalen. På sin väg fram till finalen har Barca gått obesegrat, med åtta segrar och två kryss. Lyon har noterat sju segrar, ett kryss och två förluster.

För svensk del är det ju dock ingen drömfinal. Sannolikheten att någon svensk kommer att få speltid på Ullevål är minimal. Lyons Elma Junttila Nelhage har bara fått spela en av lagets tio matcher, och det var hemmamötet med österrikiska SKN St Pölten i ligafasen. I lördagens semifinal mot Arsenal fick inte den svenska landslagsspelaren plats i Lyons 23 spelare stora matchtrupp.

I dag har Barca säkrat sin finalplats. Man gjorde det via 4–2-seger i en sprudlande match, hemma mot Bayern München. Jag kollade på en herrallsvensk match mellan Elfsborg och AIK. Medan den bara blev sömnigare och sömnigare slog det gnistor om den match jag hade på mobilen.

För inte ens när Barca hade 4–1 gav Bayern upp. Man höll liv i UWCL-semin hela vägen. Man gjorde ett 4–3-mål som blev bortdömt och hade ytterligare flera 100-procentiga målchanser. Barcelonas seger var totalt sett rättvis. Men den katalanska jätten fick aldrig defilera till finalen.

Innan jag sätter punkt för helgens damfotboll så noterar jag att det däremot blev svensk jackpot när den engelska andraligan WSL2 avgjordes. Crystal Palace med My Cato vann med hela 6–1 mot Portsmouth och säkrade således tryggt sin uppflyttning. Grattis.

Den andra platsen avgjordes i en direkt avgörande ”final” mellan Charlton och Wilma Leidhammars Birmingham City. Det blev en stor dag för den halländska anfallaren. Hennes lag har på senare år haft väldigt svårt mot just Charlton. Men när det gällde som mest vann man med 2–0, och Leidhammar gjorde båda målen.

Birmingham är tillbaka i WSL. Och nyförvärvet från IFK Norrköping har i högsta grad bidragit. Hon har gjort en stark vår med sju mål på elva matcher. Grattis.

Utöver sina två mål hade Leidhammar en fin frispark, som räddades via ribban och ut. Se den, de båda målen och en intervju med matchhjälten på det här klippet:

I intervjun säger Leidhammar att hon drömt om att få spela mot de bästa lagen i världen. Men de spelar ju inte i WSL, utan i andra ligor. Men även om hon inte får spela mot de allra bästa, kommer hon att möta bra lag nästa säsong…

För Charlton väntar nu tre veckors väntan på nästa chans. Lördagen den 23 maj tar man emot Leicester City hemma på The Valley i en helt avgörande kvalmatch.

Jennifer Falk gjorde nyss en stark match för sitt Liverpool, och var nära att ge Arsenal guldläge i WSL.

Tidigare i dag blev Falk klar för Champions League. Hon är ju bara i Liverpool på lån, och skall tillbaka till Häcken i höst. Hon firade genom att spika igen borta mot serieledande Manchester City, och skapa rejäl nerv i den engelska guldstriden.

För efter Citys förlust mot Brighton förra lördagen har serieledarna givit bort alla marginaler. För att bärga det tidigare så givna guldet på egen hand var Andrée Jeglertz lag tvunget att vinna de två sista matcherna. Den näst sista var nyss mot Liverpool.

Och jag tänkte att det skulle bli en säker hemmaseger. City har ju tagit full poäng på hemmagräs den här säsongen. Därför hade jag fokus på Växjö–Piteå 1–2 från start. Där imponerades jag av gästernas spel, medan hemmalaget såg väldigt blekt ut. Men när Piteå gjorde två snabba mål i början av den andra halvleken, och det fortsatt var 0–0 på Academy Stadium så bytte jag fokus.

City hade varit blekt och stod på 0,17 i xG i paus. Efter trummade man på. Men Liverpool försvarade uppoffrande framför en stabil Jennifer Falk. Ju längre tiden gick, desto mer stress blev det i Citylägret. Och när det blev några minuters uppehåll i anstormningen var Beata Olsson väldigt nära att istället nicka in ett ledningsmål för Liverpool.

Men mållöst stod sig fortsatt när matchklockan passerade 90 minuter. Falk hade gjort högklassiga räddningar, framför allt minns man den på ett friläge från Kerolin och den på nick från Bunny Shaw.

Men när Rebecca Knaak kastade sig och nickade en vänsterhörna orkade inte Falk hålla emot. Bollen gick i mål, och City har kvar det segergrepp man i princip haft från omgång nummer ett. Jeglertz lag har kvar en bortamatch mot West Ham den 16 maj, alltså lördagen om två veckor.

City står på 52 poäng med en match kvar. Arsenal har fyra omgångar kvar, och kan som bäst nå upp till 53 poäng. Men Gunners har alltså inte råd med några poängtapp, för då får City fira guld i kavaj.

Arsenals återstående matcher är:
* Onsdag: Brighton borta
* Lördag: Aston Villa borta
* Onsdag 13/5: Everton hemma
* Lördag 16/5: Liverpool borta

Under tiden jag skrivit ihop det här har den damallsvenska matchen Norrköping–Eskilstuna rullat på en skärm. Där leder United med 2–0 i paus. Det är ett resultat som gör att Peking i skrivande stund gör Rosengård sällskap på tabellens nedflyttningsplatser.

I elitettan har Kif Örebro vunnit mot Trelleborg med 2–1. Det innebär att vi nu har de fem lag i toppen av tabellen som jag tippade inför seriestart, dock inte i ”rätt” ordning. Jag trodde inför avspark att det skulle stå mellan Linköping, Kif Örebro och Elfsborg, med IFK Göteborg och Umeå som utmanare. Och så ser det ut att bli.

Nyss gick BK Häcken ut på sin hemsida med nyheten att klubben är klar för Champions Leagues ligafas.

Jag kan inte franska. Och på de sajter där det gått att läsa om det franska upplägget på engelska har det stått att det är de två finallagen som får direktplatserna till Champions Leagues ligafas. Men i går kväll skrev Christoffer Segerhjelm en kommentar om att han hade läst reglerna och att det står:

1:a UEFA-plats: Vinnare av playoff-finalen (Franska mästare).
2:a UEFA-plats: Högst rankad i grundserien (exklusive vinnaren av playoff).
3:e UEFA-plats: Näst högst rankad i grundserien (exklusive vinnaren av playoff).

Och så verkar det alltså vara eftersom Häcken nu vågar gå ut med att de har klart med en plats i ligafasen. Kul.

För övrigt känns det ju helt rimligt att segraren av den franska grundserien är garanterad en plats i ligafasen.

Ingen här har väl missat att Häcken igår vann den första upplagan av Uefa Women’s Europa Cup? Resultatet innebär att göteborgarna kommer att ligga på tionde plats på Uefas klubblagsranking efter den här säsongen. Hammarby ligger på plats 17 på samma lista.

Vi vet också att det är stor sannolikhet att Häcken i och med segern kommer att få spela ligaspel i Champions League till hösten. Som ni tidigare fått veta här i bloggen så det lag som vinner Europa Cup, alltså Häcken, en direktplats till ligafasen om det lag som vinner den pågående Champions League också kvalar in till höstens ligafas via sin inhemska liga.

I skrivande stund är tre lag kvar i den pågående Champions League. Av dem har redan Barcelona och Bayern München säkrat platser i höstens ligaspel. Och om Lyon vinner sin semifinal mot Nantes i ligan är saken klar. Min bedömning är att Häcken nu har typ 95 procents chans att få spela sex ligamatcher i Champions League i höst.

Och den nämnda tiondeplatsen på Europarankingen gör att göteborgarna dessutom slipper att hamna i den lägsta seedningsgruppen. Så man kommer att få två matcher mot lägre rankade lag – vilket ökar chansen att gå vidare till slutspelet.

Det som redan är klart är att Häcken slipper att spela den inledande miniturneringet i kvalet mot Champions League, och går direkt till playoff. Det är i sig viktigt. För om Häcken trots allt skulle tvingas kvala till UWCL låg den största risken just i den där miniturneringen. För där lottas två toppseedade lag in i varje turnering. Och kvalets två allra bästa lag kan lottas mot varandra.

Där skulle alltså Häcken kunnat ställas i enkelmöte på bortaplan mot något av mästarlagen från länder som Nederländerna, Tjeckien, Norge, Österrike eller Belgien. Och det är inga promenadsegrar.

Nu kan Häcken glömma den problematiken. För Hammarby blir det däremot miniturnering i den tuffare kvalvägen, den så kallade League Path. Där kommer Bajen att vara seedat, medan Malmö FF kommer att vara oseedat. Det är svårt för ett svenskt lag att ta sig genom League Path som seedat. Som oseedat krävs det en bragd.

Däremot är det inte troligt att Bajens 23,5 rankingpoäng kommer att räcka till seedning i ett eventuellt playoff. Här skall sägas att jag inte har dubbelkollat det aktuella läget. Men jag vill minnas att man behövde vinna båda finalerna och komma upp i 27,5 poäng för att kunna räkna in seedning i playoff.

Ni som följer bloggen vet också att Sverige länge gick en match mot Nederländerna och Norge om den sjundeplats på Uefas nationsligaranking som innebär att man får tre kvalplatser till Champions League. Segern i den kampen var klar redan efter semifinalerna.

Men här kan det vara värt att poängtera att det nu plötsligt ser rätt bra ut för svensk del. Den helsvenska finalen gjorde att vi fick lite marginal ner till nämnda Nederländerna och Norge. Och precis som alla Uefa-rankingar räknas den här över femårsperioder. De två kommande åren har vi få poäng att försvara. Och då finns det en bra chans att ta in på sexan Portugal – och kanske få den sista direktplatsen in i ligafasen.

Portugal har nämligen många poäng att försvara de kommande två åren. Så om de svenska lagen även presterar under kommande Europaspel lever hoppet.

Så till gårdagens final. Jag jobbade på matchen. Min uppgift var att skriva krönika om Sjuhäradsbygdens damfotbollsstolthet, Alice Carlsson från Hyssna. Den krönikan går att läsa här om man har en prenumeration på +Allt.

Jag skrev ju lite om intresset för finalen igår. Jag hade med mig en kollega som skrev matchartikel. När vi anlände till pressrummet blev vi välkomnade av Häckens pressvärd med orden: ”Kul att Borås Tidning kommer hit med två reportrar, ni är dubbelt så många som GP”.

För att uttrycka det milt så tyckte jag att det var högst anmärkningsvärt.

Nu tänkte jag göra som jag har gjort ibland, gå igenom matchen med mitt anteckningsblock som utgångspunkt. Där står det överst: ”Familjen Reidy!” Det var först förra helgen som jag insåg att Häckens fystränare Tom Reidy är pappa till Sofia Reidy i Bajen och Ella Reidy i AIK. När jag googlade familjen fick jag även lära mig att Sofia har varit stor talang i badminton.

Nästa anteckning handlade om laguppställningarna. Där noterades den ganska väntade förändringen att Bajen valde att starta Vilde Hasund istället för Fanny Peterson.

Just Hasund fick en ny notering redan 58 sekunder in i matchen. Då vrålade hon ut ett jubel över att ha pressat Emma Östlund till att få gummiben vid ett uppspel. Det var tydligt att Hasund och hennes lagkompisar var heltaggade från start.

Efter tre minuter noterar jag Häckens första anfallsförsök. Och sedan står det:

5.58: 1–0 Felicia Schröder. Fin vändning, samt dolt och välplacerat avslut. Men är det inte ett skott som Melina Loeck måste ta om Bajen skall vinna den här finalen?

Efter att ha kollat reprisen flera gånger vet jag inte om jag skall backa från frågan ovan eller inte. Jag tycker alltså inte att det är en tavla. Men… För förarbetet stod för övrigt Alva Selerud (assist) och Anna Anvegård (hockeyassist).

Jag hann anteckna ett lobbförsök från Monica Jusu Bah innan det var dags för Anvegård och Schröder show.

8.20: 2–0 Felicia Schröder. Otrolig assist på volley av Anvegård. Fotbollsgodis. Snygg medtagning och iskallt avslut av Schröder.

15) Gudrun Arnadottir skadad. Tvingas byta. Fanny Peterson in. Offensivt Bajenbyte.

25.25: 2–1 Svea Rehnberg, nick på inlägg. Först anteckande jag bara ”Offside”. För upplevelsen på plats var att det var ganska klar offside i uppspelsfasen. Men på reprisen såg jag att Nesrin Akgün släpade och upphävde offsiden.

33) Stenhårt skott från Elin Sørum. Utanför.

Halvlekens sista kvart var sömnig. Det var däremot inte början av andra halvleken.

47: 2–2 Elin Sørum. Nick vid bortre stolpen på hörna. Emma Östlund dåligt försvarsspel, måste störa Sørum bättre. Men bra för spännningen. Matchen lever!

51.20: Fanney Birkisdottir stressad. Gör hörna när hon får ett tillbakapass. Häcken i gungning?

52.50: 3–2 Felicia Schröder. Distinkt avslut. Återigen ett läckert samarbete med Anvegård. Först en liten touch från Schröder, sedan fin vändning och passning från Anvegård. Och sedan det fina avslutet på det. Ett svårt anfall att försvara mot. Men kanske att Alice Carlsson hamnade för lågt, och kunde ha ställt Schröder offside.

Schröder på tre mål. Anvegård på två assist och ett hockeyassist. Hyfsat.

55) Sørum får gult. Schröder haltar.

60.25: Nära igen för Häcken. Stine Sandbech nickar, och Tabby Tindell styr bollen. Precis utanför.

62.30: Tindell med ett lobbförsök.

64.00: Otroligt nära 3–3. Otroligt nära. Svea Rehnberg var nästan inne i målet. Men bollen gick utanför.

78) I paus gjorde Elena Sadiku ett offensivt byte genom att ta ut Alva Selerud och sätta in Thelma Pálmadóttir. Nu kom ytterligare ett offensivt byte när Östlund och Pernille Sanvig ersattes av Lisa Löwing och Paulina Nyström.

Häcken avslutar matchen med ett 5–2–3 där Akgün och Jusu Bah spelar på vingarna och Nyström, Schröder och Palmadottir är forwards.

Publik: 5566

90+1) Två bra hörnor från Hasund. Ingen utdelning. Snart guldfest för hemmalaget.

Det var en tömning av anteckningsblocket. Så här dagen efter tycker jag fortsatt att det var en väldigt bra match. Och det laget som hade högst klass vann. När hon lämnar kommer man verkligen att sakna att ha mindre än en timmes resa för att åka och titta på Felicia Schröder. Men Anvegård visade igår att hon är tillbaka i toppform.

Man minns ju hur fantastiskt bra hon var när Häcken gick till kvartsfinal i Champions League säsongen 2023/2024. När Anvegård har varit i toppform har Häcken presterat i Europaspelet.

Om du inte redan märkt det så blir det här ett jättelångt inlägg. För det har ju spelats en hel del intressant damfotboll även under lördagen. Jag lider rätt illa av björkpollen, och hushåller med mina matchbesök när det är höga halter. Därför har det blivit tv i dag.

Där har jag kollat mer eller mindre på sex matcher. Först den semifinal i Champions League som spelades mellan Lyon och Arsenal. Där vann det franska storlaget dagens match med 3–1, vilket innebär att de tar finalplatsen med totalt 4–3. Utan att ha sett med än höjdpunkter från det första mötet känns det helt rimligt.

Lyon är faktiskt ett klart bättre lag än Arsenal. WSL är Europas bästa liga. Men de bästa lagen finns fortfarande i andra länder och ligor.

I dag fick Lyon ett tidigt nickmål bortdömt för offside av VAR. Det var Ingrid Engen som stod framför Arsenals målvakt Daphne van Domselaar. Det skall Londonlaget vara nöjt med. För den nicken hade målvakten aldrig tagit.

Men Domselaars och Arsenals VAR-lycka skulle vända. En stund senare räddade den nederländska landslagsmålvakten en VAR-straff från Wendie Renard. Men VAR såg att nederländskan gick för tidigt. Och då blev det ny chans för Renard – och mål.

Lyons segermål vinkades först bort för offside på Jule Brand. Men efter en väldigt lååång VAR-granskning kom domarna fram till att tyskan var någon millimeter på rätt sida.

I damallsvenskan gick tidigare serieledaren Kristianstad på en riktigt smäll borta mot tidigare nollpoängaren BP. Hemmalaget vann med 3–2, trots att KDFF tog en tidig ledning.

Det är inga nollpoängare kvar i serien. För även Vittsjö spräckte poängnollan. Man gjorde det genom att kämpa till sig en 1–0-seger mot AIK.

De två matcherna såg jag bara fragmentariskt. Fokus låg istället på Malmöderbyt mellan Rosengård och MFF. Där körde Rosengård över di himmelsblå i den första halvleken. Det var väl typ 5–1 i klara målchanser.

Trots det ligger Rosengård nu sist i tabellen – och Malmö FF först. För Rosengård kan inte göra mål. Man föll igen på sin bristfälliga effektivtet . Och på att MFF hade matchvinnare i Sara Kanutte Fornes och kanske framför allt George Jansizian.

Den sistnämnda är inget nyförvärv, utan det var matchens mindre lyckade domare. Eller. För Malmö FF var han en fullträff.

För som jag ser det borde Rosengård ha fått två straffar. Båda gångerna var det Courtney Nevin som stoppade landslagskompisen Remy Siemsen. Den första förseelsen i 32:a minuten borde dessutom ha lett till målchansutvisning. För tröjdragning kan inte gå under vinjetten ”spel på bollen”. Så Nevin borde inte ha varit kvar på planen i minut 71, då hon fällde Siemsen i straffområdet.

Jag hörde att Hanna Marklund sa i SVT:s sändning att det var två situationer där domaren kunde ha blåst straff. Som sagt. Jag tycker att det är två situationer där Rosengård skulle ha fått stratt.

Det blev istället MFF som gjorde matchens enda mål. Efter det hade man väl ganska hyfsad kontroll. Och man imponerar genom att vinna matcherna utan att imponera…

Slutligen hade jag mer än ett öga på tidiga toppmötet i elitettan mellan Elfsborg och Linköping. Den matchen slutade 0–0, vilket väl boråsarna skall vara gladast över. Jonna Andersson är ju alldeles för bra för elitettan. Men hennes lagkompisar är däremot inte skickliga nog att utnyttja hennes fina inlägg och hörnor.

Men totalt sett var väl ändå kryss rättvist. Elfsborg hade en boll i ribban, och kunde också mycket väl ha vunnit matchen.

Elfsborg har fortarande inte släppt in något mål i årets seriespel. I tv-sändningen diskuterade kommentator Kennet Andersson med sig själv om fyra raka nollor är ett rekord. Det är det inte. Jag kollade hur lång tid alla lag har hållit nollan från seriestart i de 14 upplagor av serien som hittills spelats.

Och 2013 dröjde det sex matcher och drygt 35 minuter innan IK Sirius släppte in sitt första mål. Det är rekord. Sirius ligger också tvåa på listan. 2016 höll man nollan i fem matcher och drygt 28 minuter från seriestart. Men Elfsborg och Tilda Torstensson är uppe på fjärde plats. Och sviten lever ju minst till torsdagens möte med Jitex.

Jag sitter i pressrummet på arenan och skall skriva krönika till BT. Men innan jag jobbar vidare på den så får det bli några snabba ord om den final jag just bevittnat.

Det blev ju en alldeles fantastiskt kul och underhållande match. Allra roligast var det förstås för Häcken som vann med 3–2, och därmed tog hem den historiskt första Europa Cuptiteln.

Kvinnorna bakom segern var Anna Anvegård och Felicia Schröder. Deras samarbete vid 2–0- och 3–2-målen var på alla sätt mästerligt. Schröder gjorde för övrigt alla Häckens fyra finalmål. Också det förstås mästerligt.

Bajen kan åka från Göteborg med höga huvuden. De såg ut att vara besegrade redan nio minuter in i fredagens final. Men det vek aldrig ner sig, utan gjorde match av det som såg ut att bli ett enda lång triumftåg för hemmalaget.

Om några timmar sätter jag mig i bilen och kör mot Hisingen för att få uppleva något helt unikt. För första gången i fotbollshistorien skall två svenska lag göra upp i en final om en europeisk cuptitel.

Svensk fotboll borde koka.

Men så är det ju inte.

Det är faktiskt besvärande tyst. Klickar man in på förstasidan på Svenska fotbollförbundets hemsida finns inte ett enda ord om att två svenska lag spelar en europeisk cupfinal på svensk mark i eftermiddag. Inte ett enda ord.

Bland toppnyheterna finns i och för sig en text från i lördags med rubriken ”Fördel Häcken i Europa Cup-finalen”. Men man får leta för att få reda på att returen spelas i Göteborg i dag. Starkt jobbat av ett förbund som har kring 20 personer som jobbar med kommunikation…

Faktum är att jag tidigare idag tänkte ägna frukosten åt att läsa in mig på eftermiddagens final. Jag började med lokaltidningen i Göteborg, GP. Jag scrollade igenom deras hemsida fem gånger. Och uppdaterade ännu fler gånger för att inte missa något.

Men det fanns inget att missa. Vid åttasnåret på matchdagen hittade jag inte ett enda ord om dagens final på gp.se.

Jag såg däremot att tidningen hade varit på plats på Gais herrlags träning igår, och kunde läsa om skadeläget i laget. Man jobbbade på att heta upp bevakningen kring söndagens herrallsvenska derby. Men det fanns inte ett ord från någon av veckans Häckenträningar.

Jag hittade inte heller någon införartikel från vår största nyhetsbyrå, TT. I det läget började jag undra hur det står till med mina kollegor på andra tidningar. Om de sover? Eller om de inte fattar att det är något väldigt speciellt som kommer att hända i dag på den arena som ligger bredvid den parkeringsplats som heter Rambergsvallen på Hisingen.

Som tur är skulle det bli bättre. GP fick ut två artiklar strax efter nio. De hade varit på Häckens matchförberedande träning igår.

Och jag fann två artiklar i Aftonbladet, en om att vinnaren med mycket stor sannolikhet får en plats i Champions Leagues ligafas. Och en om att Bajen tycker att Felicia Schröder borde ha varit avstängd. Jag håller för övrigt med om det sistnämnda. Jag har fortfarande inte sett hela den första finalen. Men jag har sett situationen där tycker Schröder trycker till Alice Carlsson vid sidlinjen. Och jag tycker att det är ett solklart gult kort. Och eftersom Häckenstjärnan redan tidigare hade dragit på sig en varning i matchen borde hon så klart ha fått rött kort. Där skall Häcken vara väldigt nöjt med att matchen dömdes av en feg domare. För det där kan bli avgörande för det här dubbelmötet.

Apropå Schröder har Dagens Nyheter en större intervju med henne. Expressen kontrar med en stor intervju med Alice Carlsson. Och Häcken har gått ut med att det är stort mediatryck på själva matchen. Så tack och lov slipper jag att vara ensam på pressläktaren.

Det kommer att bli riktigt kul. Avspark är 16.00 och kan du inte ta dig till Hisingen så sänder Aftonbladet matchen. Det känns verkligen som att vi kommer att få uppleva något historiskt. Det är första, och kanske även sista gången, som två svenska lag spelar mot varandra i en avgörande europeisk cupfinal.

Att jag förutsätter att det kommer att bli kul innebär inte att jag förväntar mig en bra match. Finaler är ofta rätt taktiska och tillknäppta. Det här är två lag som känner varandra bra, vilket ökar risken för att det blir ett taktiskt spel.

Häcken leder ju med 1–0 från första mötet. Det är en bräcklig ledning, inget man kan spela på i 90 minuter. Men ju länge den står sig desto mer måste Bajen öppna sig. Och vi vet ju att Häcken har både fart och kvalitet i kontringarna. Så det gäller för William Strömberg att få sitt lag att anfalla med så god defensiv kontroll som möjligt.

Jag tror att Häcken kommer att vinna. Det innebär inte att jag räknar bort Hammarby. Det är ändå två ganska jämna lag det handlar om, och jag skulle inte bli förvånad om det är Alice Carlsson som ikväll blir första lagkapten genom tiderna att få höja Europa Cup-pokalen.

Lördagen har övergått i söndag och det känns väldigt konstigt. Det har varit en historisk, helsvensk Europafinal. Men jag har haft en sjukt intensiv dag på jobbet, och har i princip lyckats missa allt.

Jo, matchen rullade på en skärm. Men det hände så mycket annat att jag inte har sett mycket mer än höjdpunkter i paus med segermålet och ett missat kanonläge för Häcken.

Vi får se om jag hinner kika lite mer under söndagen. Men ni som har sett matchen får gärna komma med rapporter om hur det såg ut. För på fredag tänker jag inte hålla på med annat, då skall jag vara på plats på den arena jag fortfarande kallar Bravida, men som nu har nytt namn. Det kanske förresten kan vara läge att återta klassiska Rambergsvallen?

Självklart är det klar fördel Häcken att ha med sig en 1–0-ledning, och dessutom ha returen på hemmaplan.

Utöver finalen i Europa cup har det även spelats en semifinal i Champions League. Där noteras att Barcelona tog ledningen borta mot Bayern München, men att det dubbla tyska mästarlaget lyckades kvittera. Trots att det blev 1–1 får man väl säga att det är fördel Barcelona, eftersom det färska spanska mästarlaget har returen på hemmaplan.

Noterbart här är att både Barca och Bayern kunde fira sina ligasegrar tidigare i veckan. Om något om de båda lagen går hela vägen i Champions League har vi alltså ett svenskt lag i ligafasen.

Den andra semifinalen mellan Arsenal och Lyon startar under söndagen (16.30) med match på Emirates i London.

Jag har alltså inte hunnit se något annan än resultat från lördagens matcher. Jag noterar dock att Rosengård tog sin första poäng. Men det blev bara 1–1 mot Uppsala, en indikation om att Rosengård kan bli tvunget att växla upp rejält i sommar om inte det skall bli fiaskostämpel på den här nya satsningen.

1–1 blev även slutresultatet mellan Djurgården och Norrköping. Där ser jag att stockholmarna hade tre bollar i ramen. Även om Peking verkar ha kommit undan med blotta förskräckelsen får väl båda lagen anses vara förlorare. De är redan fem respektive sju poäng bakom skrällgänget Kristianstad.

Trots att skåningarna på ett år har tappat ett helt lag så har man full poäng efter tre omgångar. Det har blivit segrar mot Piteå, Djurgården och nu Växjö. Jag börjar känna mig lite nöjd med mitt tips av KDFF som femma. Faktum var att jag inför seriestart kände att laget med en dålig start faktiskt riskerade att bli indraget i en nedflyttningsstrid. Men nu har man ju fått allt annat än en dålig start.

I elitettan är Jitex det stora svänggänget. Man föll stort mot Umeå i premiären, vann stort mot Alingsås i andra omgången. Och nu tog man poäng i Linköping. Sett till statistiken hade man dessutom dubbelt så många avslut som seriefavoriten.

Nu är det Umeå som toppar den haltande tabellen. Men Elfsborg och Trelleborg har chansen att passera under söndagen. Boråsarna har inte släppt in något mål ännu. Står sig nollan även över bortamötet med Gusk?