Damallsvenskan har flera år i rad haft fyra lag från Skåne och lika många från Stockholm. På herrsidan står sig Västsverige starkt. Men på damsidan har Sveriges framsida haft det tufft.
Eller. Häcken har ju vunnit SM-guld två år i rad och vann Uefa Europa Cup i våras. Men bakom Hisingens stolthet har det varit tunt.
Men nu tar Västsverige upp kampen. I går fick vi ju nämligen jackpot. Både Elfsborg och IFK Göteborg gick upp i damallsvenskan. Och Alingsås höll sig kvar i elitettan. Därmed har Västsverige nästa år sju elitklubbar. Det är en fler än såväl Stockholmsområdet som Skåne.
Jag gillar ju att ha många elitlag inom hyfsat räckhåll. Men totalt sett kanske jag inte bara ser positiva saker med att 19 av våra 28 elitklubbar kommer från de tre storstadsområdena. Men det får bli ett annat inlägg.
Nu tänkte jag mest bara gratulera Elfsborg och Blåvitt till avancemangen. Jag jobbade på Borås Arena igår, och det blev en både rolig och lång arbetsdag. Där såg jag seriesegrarna i elitettan. I dag var jag på Nya Rambergsvallen och såg seriesegrarna i damallsvenskan. Häcken vann med 2–0 mot Piteå. Maja Bodin gjorde ett av målen och vinner därmed skytteligan.
Målet kom direkt efter pausvilan. Jag tror att värsta konkurrenten Tabby Tindell då fortfarande satt bakom läktaren och skrev autografer till unga beundrare.
Tabby Tindell, Disa Hellwig och Nesrin Akgün skriver autografer
Efter matchen firades de svenska mästarinnorna. Jag tänkte först att jag skulle stanna och kolla in firandet. Men den tanken ändrades när kylan kopplade ett grepp om mina tår.
Då är vi framme vid avgörandets helg i elitfotbollen. Och då tänker jag avgörande på planen. För tyvärr känns det ju som att det är lite för mycket som kommer att avgöras i styrelserum i vinter. Risken är uppenbar att det kommer att bli en hel del dramatik kring framför allt singelklubbarnas satsningar.
Men i dag fokuserar vi på den sportsliga dramatiken i elitettan. Och det kan bli rejält med drama både i toppen och i botten.
I toppen leder Elfsborg med en poäng till IFK Göteborg och två till Kif Örebro. Det är redan klart att det kommer att jublas i Göteborg, för där spelas två av matcherna. Alla tre topplagen spelar för övrigt inom sju mils radie i Västsverige. Blåvitt tar emot ett formstarkt Umeå på ett utsålt Valhalla. Kif Örebro spelar borta mot avsågade Häcken på ett öde (?) nya Rambergsvallen och Elfsborg tar emot Husqvarna FF inför fyrsiffrig publiksiffra på Borås Arena.
Det troliga är att alla tre topplagen vinner. Men i sådana här helt avgörande omgångar spelar egna nerver ofta en större roll än motståndarnas styrka. Så vi får se om alla favoriterna motsvarar förväntningarna. Jag förväntar mig två spännande timmar mellan 13.00 och 15.00.
Jag kommer att vara på Borås Arena. Men jag kommer att ha koll på ytterligare fyra arenor. För det spelas ju även två blytunga matcher kring seriens nedflyttningsstreck. Om det är nervöst i toppstriden är det ångest i botten. Det är dessutom kopiöst jämnt.
Inför avgörandet har Gusk och Alingsås lika många poäng och samma målskillnad. Gusk ligger över strecket på fler gjorda mål. I dag spelar Gusk borta i Linköping, medan Alingsås har hemmamatch mot Sandviken. Sett till tabellen borde Alingsås ha en lättare uppgift. Men faktum är ju att LFC har fallit ihop som ett korthus och har tagit färre poäng än Sandviken de senaste fem omgångarna. Så det kan vara så att Gusk har den lättare matchen.
Både Gusk och Alingsås har visat god form den senaste tiden. Och jag tror att båda kan vinna i dag. Med tanke på att båda har samma målskillnad inför avspark kan det bli en kamp om målen. Och för Alingsås IF känns det lite som en kamp för överlevnad. För risken är väl att klubben får det väldigt svårt att hantera en nedflyttning.
I morgon 14.00 är det dags för avgörandet i damallsvenskan. Och där är det tyvärr bara två matcher som är av något avgörande intresse. Det är ju bara kvalstriden som lever, och matcherna som avgör den är BP–Rosengård och Norrköping–AIK. Det är en match mellan två väldigt formsvaga lag och en mellan två formstarka.
Om man gör en tabell över de tre senaste omgångarna är AIK tvåa och Norrköping trea. De har tagit nio respektive sju poäng. Peking behöver en poäng till för att säkra kontraktet.
I samma formtabell har Rosengård bara en poäng, och ligger på den tolfteplats som innebär kval. Alltså samma placering som man har i den totala tabellen inför avgörandet. BP har ännu sämre form. Stockholmarna kommer till avgörandet med tre raka förluster. Bara Uppsala har sämre form.
För Rosengård är det bara seger som gäller. Malmölaget är tre poäng bakom Norrköping och har således inte avgörandet i egna händer. De måste även ha hjälp av AIK. Jag håller det som sannolikt att Gnaget vinner på Idrottsparken. Men jag skulle inte satsa hus och hem på att Rosengård gör samma sak på Grimsta. Utgångstipset blir att Rosengård tvingas kvala för att hålla sig kvar i damallsvenskan.
Tidigare i höst har jag tyvärr inte haft något tid att kolla mer koncentrerat på någon Champions Leaguematch. Antingen har omgångarna krockat med jobb eller egen träning. Det har gjort att jag bara sett fragment.
Men i dag hade jag en ledig tv-kväll, vilket gjorde att jag bänkade mig för att se intressanta mötet Barcelona–Arsenal 1–1. Det var långa stunder spel mot ett mål. Likväl var det väldigt intressant.
På pappret står det att Barca spelar 4–3–3. Men så ser det inte ut i realiteten. Det är sällan man rullar på fler än tre backar i uppspelsfas, och man har allt som oftast fyra spelare på centralt mittfält. Jag skulle säga att det i realiteten på många sätt ser ut som ett 3–6–1 i anfallsspel.
Oftast är det Claudia Pina som backar ner på centralt mittfält, medan vänsterbacken Esme Brugts ligger som vänsterytter. Men ibland är det istället Brugts som flyttar in som en så kallad inverterad ytterback.
Barca var alltså spelmässigt klart bättre än Arsenal. I paus var det 19–5 i avslut och 8–0 i hörnor. Men det var bara 4–2 i avslut inom ramen. Och framför allt så var det Arsenal som hade gjort enda målet, och följaktligen ledde med 1–0. Man ledde eftersom man utnyttjade att Barca flyttade upp mycket folk, och kom i vassa kontringar när öppningarna dök upp.
Arsenal försvarade sig med hela laget, och gjorde det väldigt trångt framför sin målvakt Misa Rodriguez. Men det kändes aldrig som att man skulle kunna hålla emot. Tvärtom var det förvånande att det nästan dröjde en timma innan kvitteringen kom.
Men sedan avtog Barcas dominans. Och till slut kändes faktiskt 1–1 som ett fullt rimligt slutresultat. Bäst på planen tycker jag att Sydney Schertenleib var. Jag gillade ju henne redan under fjolårets EM. Nu har hon blivit 19 år, och börjar växa in i rollen som ersättare till Alexia Putellas. Den schweiziska jättetalangen är härligt sevärd när hon riktigt flyter förbi motståndarna.
I övrigt i kvällens Europaspel har portugisiska Torreense tagit sig till kvartsfinal i Europa Cup. Och Benfica har en tidig ledning mot Austria Wien i Champions Leauge. Det är tydligt att Portugal inte tänker ge bort den där direktplatsen till UWCL utan kamp…
På söndag är det dags för sista omgången i damallsvenskan. Jag har inte skrivit något om den omgång som spelades den gångna helgen.
Där var förstås den stora rubriken att Norrköping tog ett stort steg mot säkrat kontrakt genom att vinna med 1–0 i Växjö, och därmed skicka ner Växjö DFF i elitettan.
I veckan har vi fått veta att den som ska försöka ta smålänningarna tillbaka till damallsvenskan är Zacharias Svensson. Han kommer närmast från ett jobb som utvecklingschef i Umeå IK. Nu blir han både tränare och sportchef i Växjö.
Men utöver namnet på nya tränaren det har vi inte fått veta så mycket. Personligen tycker jag faktiskt att det har varit riktigt usel bevakning från mina koncernkollegor på SMP-sporten. Bland annat är det både väldigt oklart hur kontraktssituationen i Växjö är, och om vad man vill med sin verksamhet framöver.
I den artikel man hade direkt efter nedflyttningen ställdes få relevanta frågor. De intressantaste fick avgående tränaren Olof Unogård. Och som reportern förstår är inte Unogård rätt person att prata om en framtid han inte är delaktig i. Men Unogård säger:
”Sen är det mycket som måste ses över såklart, en del kontrakt bryts ju automatiskt nu när vi åker ur, sen är det några 1+1-avtal där spelaren och vi måste ta ställning.” Du kanske inte är rätt person att svara på det, men är ambitionen för Växjö DFF att ta sig tillbaka till allsvenskan så snabbt som möjligt? ”Det vet jag faktiskt inte.”
Vilka kontrakt som bryts automatiskt framgår inte. Och det här var ju en hemmamatch i Växjö. Så det borde ju ha funnits närvarande som både kunde redogöra för kontrakten och svara på frågan om ambitionsnivån. Men de frågorna har ännu inte fått några svar. I varje fall inte i SMP:s bevakning.
Jag har inte heller sett något mer om ett eventuellt samgående med Växjö Norra IF. Det var P4 Kronoberg som kom med den uppgiften. Men det kanske var felaktigt? Någon som vet?
Den nya tränaren och tillika sportchefen kommer alltså från Umeå IK. Den klubben gick i veckan ut med ett ”tiggarbrev” för föreningens framtid. De skriver att lagen i elitettan har fått en miljon kronor från EfD i centrala medel. Jag har hört att det handlar om 750 000. Men likväl är det förstås ett tungt tapp för klubbarna.
I USA var Jonas Eidevall sista svensken i NWSL. Den senaste veckan har han både blivit nominerad och utslagen. Hans San Diego Wave blev ju nämligen enda topp fyra-laget som åkte ut i kvartsfinal. Utah Royals, som slutade sjua grundserien skrällvann i Kalifornien.
Trots den ”chockförlusten” i kvartsfinal är Eidevall en av tre nominerade till priset ”Coach of the year”.
Coach (n): One who builds legacies from the ground up. Here are your 2026 nominees for Coach of the Year! pic.twitter.com/SduCchOFjg
Semifinalerna i NWSL spelas natten mot söndag svensk tid, enligt följande:
00.00: Washington Spirit – Utah Royals 03.00: Gotham FC – Kansas City Current
I veckan fick vi veta att Felicia Schröder blev femte spelare att vinna priset Golden Girl Award. Grattis. Det är ett pris som den italienska tidningen Tuttosport delar ut till den mest talangfulla spelaren i Europa. Så det är förstås riktigt kul att det går till en svensk spelare.
Priset har 21-årsgräns, och de tidigare vinnarna var:
På seniornivå ansåg Tuttosport att Alessia Russo är Europas bästa spelare.
Alessia Russo has been elected as the winner of the women's award as Europe's best female player at the Tuttosport Golden Boy awards. Felicia Schröder succeeds Michelle Agyemang as the winner of the Golden Girl Award pic.twitter.com/hpQGUntRKF
Russo fanns även med när Fifpros världslag presenterades i veckan. 6511 elitspelare från runt om i världen har röstat. Men jag kan väl inte säga att jag är superimponerad av resultatet.
För i drömelvan för 2026 ingår en Aitana Bonmati som varit skadad mest hela året. Det är fem spelare vardera från Spanien (Barcelona) och England. Engelska lirare tenderar alltid till att bli väldigt övervärderade i sådana här omröstningar.
Exempelvis kan jag inte fatta vad Ella Toone gör i ett världslag. Någon som kan förstå den uttagningen? Jag har inte funderat så mycket över vilka som hör hemma i årets världslag. Men två av de första jag hade plockat ut hade varit Melchie Dumornay och Bunny Shaw. Men ingen av dem platsade. Det är ju rimligt, för de både kommer ju varken från England eller Spanien. De spelar inte heller för Barca… Och det fanns tydligen bara plats för en sådan ”utböling”, och det var Barbra Banda.
I drygt 85 minuter höll Malmö FF ledningen i dubbelmötet med Ajax. Sedan kvitterade Bo van Egmond och strax efter gjorde Sherida Spitse ett blytungt segermål för Amsterdamklubben.
Ajax segermål var ett skott som ändrade riktning. Och det riskerar även att ha ändrat riktningen för svensk damfotboll.
Klart är att Malmö är utslaget ur Uefa Women’s Europa Cup. Och risken är att Ajax sena vändning kan bli kosta oss en direktplats i Champions Leagues ligafas.
Efter Häckens oväntade poäng i går satt jag och kollade tänkbara utfall av årets Europaspel. Och jag kom fram till att avancemang för både Bajen och Malmö FF skulle ge Sverige så många rankingpoäng att vi skulle ha en mycket bra chans att avancera förbi Portugal på nationslistan under nästa säsong, och därmed få en direktplats in i Champions Leagues ligafas till säsongen 2029/2030. Vi skulle dessutom ha en superchans att ha en direktplats säsongen efter.
Jag såg till och med en liten, liten chans att vi skulle kunna passera redan nu i vinter, vilket skulle innebär att nästa års damallsvenska mästarlag skulle få en plats i Champions Leagues ligafas till säsongen 2028/2029.
Om Malmö hade klarat 0–0 i dagens match skulle Sverige först ha fått 0,5 poäng för det resultatet. Vi hade dessutom redan säkrat 1,5 nationspoäng för nästa omgång. När två svenska lag möts hamnar ju alla poäng i Sverige oavsett resultat.
De där sistnämnda 1,5 poängen kan fortsatt ticka in på vårt konto. Men det förutsätter att Bajen gör som förra säsongen och vinner båda matcherna mot Ajax.
I skrivande stund har Portugal 36,500 poäng och Sverige 34,832. Men då ska man veta att Portugal har stora chanser att dra in 1,5 poäng i morgon. Då spelar nämligen Benfica mot Austria Wien och Torreense mot Sparta Prag, och det känns troligt med två portugisiska segrar.
Och det är troligt att Portugal tar ytterligare ett antal poäng i vinter. Benfica har kvar Roma och Køge i gruppspelet, och har en bra chans att gå till slutspel i Champions League. Och om Torreense går vidare får de möta Brann i kvartsfinal, vilket ger bra chans till ytterligare poäng. Något som i nästa steg minskar vår chans att passerar i nationsrankingen.
Värt att veta inför nästa säsong är att Sverige då tar in 5,167 poäng på Portugal eftersom vi har betydligt färre poäng att försvara. Om allt skulle frysas idag skulle vi alltså inleda nästa sommars Europaspel med ett försprång på 3,5 poäng till Portugal i kampen om en Champions Leagueplats säsongen 2029/2030. Men som sagt, nu känns det ju tyvärr som att Portugal kommer att ta betydligt fler poäng än vi under resten av den här säsongen. Så det där försprånget riskerar att krympa betänkligt.
Positivt dock att Bajen ju gjorde sitt fullt ut i kväll. De var förväntade att vinna båda matcherna mot Myjava, och man motsvårade förväntningarna. Det blev segrar med klara siffror och vi har därmed ett lag som spelar kvartsfinal efter årsskiftet. Bra jobbat. Så här ser för övrigt slutspelsträdet i Europa Cup ut numera:
Eintracht Frankfurt – Real Sociedad Brann – Torreense/Sparta Prag
Chelsea har gått som tåget både i liga och Champions League. I WSL har man sju segrar, två kryss och noll förluster. I Champions League hade man två vinster samt ett kryss mot Lyon.
Chelsea är fortsatt obesegrat den här säsongen. Och man håller fortsatt nollan i Champions League. Men Häcken fixade 0–0, vilket känns lätt bragdartat. Elena Sadiku överraskade med att sätta sina två bästa offensiva spelare, Tabby Tindell och Anna Anvegård, på bänken. Men de som spelade gjorde ett grymt bra jobb. Och längst bra var Jennifer Falk precis så bra som hon måste vara om Häcken ska kunna ta poäng i UWCL.
Kul med ny poäng. Men känslan är tyvärr fortsatt att Häcken inte lär gå vidare. Faktum är att jag tror att man hade kunnat göra bättre resultat i de två första matcherna om man hade tvingats kvala sig in i turneringen. Nu kom man på många sätt oförberedda till bortamatchen mot Inter. Och då menar jag oförberedda på matcher där man inte har ett stort bollövertag, utan där man måste spela smart och undvika onödiga bjudningar.
Frågan i rubriken, om vart svensk damfotboll är på väg, är högaktuell. Efter avslutad säsong har EfD inte längre några huvudsponsorer och damallsvenskan saknar även tv-avtal.
Det har skrivits en del i media på området. I tisdags hade jag den här texten i BT om läget – den kan läsas av er som har +Allt). Det är en text som har fokus på Kristianstad, Häcken och Elfsborg. Men där finns även en genomgång av hur läget såg ut tidigare i veckan.
Sedan dess har vi läst obekräftade uppgifter om att Växjö DFF kan vara på väg att gå ihop med Växjö Norra IF. Det skulle ju förstås bredda organisationen. Men ekonomiskt känns det ju inte som att en klubb med herrlaget i division två kan ha sådana ekonomiska muskler att det löser VDFF:s problem.
Vi har även sett Piteå byta tränare. Det är väl inte kopplat till damallsvenskans ekonomiska situation. Men jag noterar att det inte är lätt att vara tränare i vår högsta division. I och med det här bytet kommer inget av de åtta lag som just nu ligger på de åtta lägsta platserna (7–14) i tabellen ha samma tränare nästa säsong som de hade när årets damallsvenska startade. Det är ju ändå lite anmärkningsvärt.
Tillbaka till damallsvenskans kris. Tidigare i dag skrev signaturen ”Pessimist” en kommentar på ett tidigare inlägg här i bloggen. Hen ville starta en diskussion på området. Jag har tidigare trott att singelklubbarna kommer att vara konkurrenskraftiga i flera år till.
Men EfD:s totalat misslyckande på den ekonomiska scenen riskerar att rejält snabba på dubbelklubbarnas totala övertagande av svensk damfotboll. Så ny tror jag att det ligger mycket i det som signaturen Pessimist skriver. Här nedan är kommentaren i sin helhet. Vad tror ni? Får ”Pessimist” rätt?
För att starta en diskussion så kan jag börja. Givet de underskott som dubbelklubbarna kan driva sina damverksamheter med så blir frågan om det hjälper eller stjälper dubbelklubbarna svenska damfotboll på:
– kort sikt – mellanlång sikt – lång sikt
Som en supporter till en dubbelklubb där jag följer herr/dam och även EE, WSL och de flesta mästerskap så lutar jag åt:
– kort sikt – stjälper. Singelklubbarna kommer att gå under eller sluta med elitverksamhet när dubbelklubbarna kan driva sina damverksamheter med relativt stora underskott. Det blir viss dramatik när singelklubbarna i princip försvinner från DA och EE.
– mellanlång sikt – hjälper. I övergångsfasen/stålbadet så kan dubbelklubbarna svälja utvecklingen av spelare men inse att det kommer att bli ett tapp i spelarproduktionen när singelklubbarna försvinner från elitfotbollen.
– lång sikt – en ny verklighet att har satt sig, varken hjälper eller stjälper. Spel i DA bedrivs endast av relativt välmående dubbelklubbar där eventuellt någon enstaka klubb i EE fortsatt kan överleva som singelklubb men att de flesta är plantskolor för de stora klubbarna i DA. Damverksamheterna i dessa klubbar har också blivit bättre på att generera intäkter.
Den enda lösning jag ser (eftersom jag helt emot att bryta 51%-regeln) om man vill att nuvarande landskap ska kvarstå (singelklubbar etc) är att förändra elitlicensen så att man efter en övergångsperiod på 3 år måste särredovisa (inte komplicerat, klubbarna har redan dessa siffror internt) damverksamheten med krav på till exempel:
• Kostnadskontroll (kvot för truppkostnader): Begränsar utgifterna för löner till spelare och tränare, övergångar samt agentarvoden till en fastställd andel av de fotbollsrelaterade intäkterna (med en övergång till en gräns på 70 % för truppkostnader).
• Stabilitet (regel för fotbollsrelaterade intäkter): Begränsar en klubbs tillåtna ekonomiska underskott under en fastställd bedömningsperiod (ett grundläggande underskott på X miljoner SEK över tre år tillåts; detta kan överskridas upp till vissa gränser, förutsatt att det täcks av direkta ägartillskott eller eget kapital).
Sverige ställs mot Tyskland, Nederländerna och Skottland i kvalet mot OS 2028. Vinnaren spelar OS-fotboll i Los Angelse. Det är förstås en väldigt svår, men inte omöjlig grupp. Det har varit jämnt mot Tyskland den senaste tioårsperioden – två segrar, två kryss och två förluster.
Nederländerna var en mardrömsmotståndare perioden 2017–2019. Då föll vi i tre raka matcher utan att göra något mål. Men det var också den period som ”Oranje” stod på sin topp med EM-guld och VM-final. På senare år har laget varit betydligt mänskligare.
Det fjärde och sista laget blev alltså Skottland. Det är ett lag som vi ska möta i viktiga matcher nu i höst. Eftersom Nations League avgörs till våren blir det fyra matcher mot skotskorna på ett drygt halvår. Vi kommer alltså att vara väl bekanta mot motståndet när det är dags.
Som sagt, en väldigt svår lottning, men inte omöjlig.
Det var den tidigare tyska mittbacksstjärnan Annike Krahn som stod för lottningen. När hon hade två bollar kvar i tredje seedningspotten visste vi att Sverige antingen skulle får drömlottning – eller den vi fick. Tyvärr blev det Island som drog drömlotten och hamnade i grupp A3 med Danmark, Italien och Wales.
I den gruppen skulle vi ha hamnat om vi hade slutat etta eller tvåa i vår VM-kvalgrupp. Där hade vi haft en jättechans att få spela OS-fotboll igen.
Klockan 13.00 lottas nästa Nations League, den turnering som även funkar som Europas OS-kval. De fyra lag som vinner sina grupper i A-divisionen kvalar in till nästa olympiska spel.
Och Sveriges svaga resultat i VM-kvalet gör att vi har ett jobbigt utgångsläge inför dagens lottning. Som grupptrea i VM-kvalet blir vi placerade i tredje seedningspotten. Något som gör att vi riskerar att få en väldigt svår väg till Los Angeles.
Det kan således visa sig att vi får betala ett dyrt pris för Tony Gustavssons lek med vårt landslag det senaste året. Så här ser seedningspotterna ut:
1) Tyskland, Spanien, Danmark och Frankrike. Här är förstås Danmark drömlotten och Spanien mardrömmen.
2) England, Norge, Nederländerna och Italien. Här tar vi gärna Norge, och slipper väldigt gärna England.
3) Irland, Sverige, Island och Österrike.
4) Schweiz, Portugal, Skottland och Wales. Här tror jag att Portugal kan vara det lag som passar oss bäst. Schweiz är tuffaste motståndet.
Således är min mardrömslottning Spanien, England och Schweiz. Och drömlottningen är Danmark, Norge och Portugal.
SM-guldet stannar på Hisingen. Häcken är Sveriges klart bästa lag även 2026. Man har bara tappat fem poäng på 24 omgångar. Det är imponerade.
Måndagens hemmamatch mot tabellfemman Kristianstad var avgjord efter 13,5 minuter. Då ledde det gulsvarta Göteborgslaget med 3–0, och domaren kunde sannolikt ha blåst av matchen utan att något av lagen skulle ha protesterat.
Under vikarierande tränaren Janine van Wyk kom KDFF till nya Rambergsvallen med en väldigt naiv taktik. Man klev högt utan att få press på Häckens bollhållare. Det är en väldigt dålig taktik för ett lag vars backlinje inte har en chans i djupled mot motståndarnas forwards.
Häcken var superoffensivt. Vid offensiva hörna noterades att Maja Bodin höll det defensiva djupet. Och damallsvenskans skytteligaledare befann sig ofta någon meter in i Kristianstads straffområde. Det är sällan man ser lag flytta fram hela laget så högt.
Men Häcken hade ju marginal, och därmed råd att skjuta upp hela sitt lag. För matchen var ju i princip avgjord på ett tidigt stadium. Det var liksom lilla julafton i matchinledningen, och egentligen kunde alltså hemmalaget dra igång guldfesten redan efter en kvart.
Men domaren verkade inte tycka att det var någon bra idé att blåsa av efter en kvart. Så festen fick dröja någon timme. Och gästerna lyckades också utnyttja hemmalagets höga utgångspositioner. Snabba Alicer Egnér sprang sig fri med 20 minuter kvar och kunde reducera.
Men en av de där ultraoffensiva hörnorna gav resultat. Bodin fångade upp en andraboll, och efter lite flipper kunde Aivi Luik trycka in 4–1-målet.
Det slutade 4–1. Och klockan 19.48 åkte guldhjälmarna på spelarna i Häckens avbytarbås. Strax efter ljöd slutsignalen och guldkonfettin kunde börja spruta över nya Rambergsvallen.
Tillagt i efterhand: Min på förhand ihopsnickrade formulering om sprutande guldkonfetti visade sig inte stämma. Guldhjälmarna åkte på, och massor av skrikande småtjejer sprang in på planen. Men någon konfetti syntes inte till. Däremot sprutades det av någon dryck i gyttret på innerplan. Jag gissar att Häcken sparar konfettin till prisceremonin efter nästa hemmamatch, den mot Piteå.
Krisen i damallsvenskan fortsätter att vara högst påtaglig. Som bekant är risken uppenbar att klubbarna nästa år inte får en enda krona från EfD från sponsring och tv-avtal.
I fjol stod de centrala medlen för 27,5 miljoner kronor, vilket var tolv procent av klubbarnas totala intäkter – se sidan 10 på den här länken. Att gå miste om intäkter på den nivån är förstås en rejäl smäll för alla klubbar. Och då ska man ju veta att de damallsvenska klubbarna ändå gjorde ett historiskt svagt resultat i fjol. Totalt redovisade klubbarna ett minus på 110 miljoner kronor.
Extra tuff är smällen för de klubbar som inte har herrlag som drar in storkovan. En sådan är Vittsjö GIK. Under söndagskvällen gick klubben från den lilla orten i nordöstra Skåne ut med att man behöver få in 1,5 miljoner kronor innan den 9 december.
Klubben skriver i sitt meddelande att pengarna behövs för att ”skapa en säkrare grund att stå på inför vår 16:e raka säsong i damallsvenskan.” Vad som händer om man inte får in pengarna framgår inte.
Men klart är att det riskerar att ropas på hjälp från många olika håll de kommande veckorna. Det är ju redan klart att IK Uppsala Fotboll väljer att lägga ner helt. Och att Växjö DFF tvingas skära ner sin satsning. Men det kan nog både bli minskade trupper och sänkta löner på flera ställen.
Nämnda IK Uppsala spelade sin tredje sista match under söndagen. Det blev förlust med 7–0 mot Hammarby. Den lilla rubriken från den matchen var att Mathilde Janzen gjorde hattrick. Den stora rubriken var tyvärr att Fanny Peterson blev liggande med smärta i vänster knä efter 19 minuter.
Det är alltid oroande när någon skadar ett knä. Oron förstärktes av att 17-åringen var tårögd och såg ut att ha väldigt ont.
Dock lugnades jag lite när jag såg att hon reste sig och själv hoppade av planen. Det är ju svårt att från tv-bilder dra slutsatser om vad medicinska teamets undersökningar på planen ger. Men min känsla var ändå lite positiv. De två som var ute hos Fannydona på planen drog och böjde knät rätt mycket. Och jag tolkade situationen som att knäet i alla fall var stabilt. Hoppas verkligen att den tolkningen är riktig, och att Fanny Peterson snart är tillbaka i spel igen.
För Evelyn Ijeh är däremot säsongen över. Nyss blev det klart att hennes och Mak Linds North Carolina Courage missar slutspelet i NWSL. I den sista och avgörande omgången började anfallaren från Göteborg på bänken för första gången sedan maj månad. Petningen var väl inte oväntad, för Ijeh gick mållös både genom september och oktober.
I dag byttes hon in i matchens slutskede. Hon lämnade även mötet med Denver Summit mållös. Men hon var i alla fall inne på planen på tilläggstid när North Carolina avgjorde på ett självmål. 1–0-segern hjälpte dock inte eftersom Seattle Reign samtidigt vann med 1–0 mot Orlando.
Det innebär att Seattle tog den åttonde och sista slutspelsplatsen. North Carolina Courage kom på den försmädliga niondeplatsen för andra året i följd. I fjol var man en poäng från slutspel. I år fattades det två pinnar för Lind och Ijeh.
Gotham FC vann grundserien tre poäng före Jonas Eidevalls San Diego Wave. Slutspelet börjar redan på fredag, och trädet ser ut så hår:
Gotham FC – Seattle Reign FC Kansas City Current – Angel City FC
San Diego Wave FC – Utah Royals Washington Spirit – Portland Thorns FC
Tar vi bort den första bokstaven från NWSL hamnar vi i Englands liga. Där gjorde Chelsea och Manchester City ett litet ryck under söndagen. City vann ju nämligen toppmötet borta mot London City Lionesses med 2–1. Därmed har de båda topplagen nu sex poäng ner till trean, som är just London City. Och det är ytterligare tre poäng till fyran Tottenham.
Svensklaget Manchester United är tio poäng efter, och Arsenal har tolv poäng upp till tätduon. Arsenal kryssade mot Aston Villa (1–1) och har faktiskt minusmålskillnad efter åtta omgångar. Det är anmärkningsvärt. Det är också anmärkningsvärt att det tippade topplaget bara har gjort åtta mål så här långt.
Chansen till ligaguldet lär redan vara borta för Gunners. Frågan är om de orkar ta sig upp topp tre? Just nu är det inte mycket som talar för det. Men säsongen är ju lång, och det är ”bara” sex poäng upp till London City. De båda lagen möts den 15 november. Det känns som en av många måstematcher för Arsenal framöver.
Slutligen till Marocko och F17-VM. Där spelade kvartsfinalerna under söndagen. Efter dem är det klart att Asien får ett finallag. Semifinalerna spelas nämligen så här:
Jag valde Norrby–Värnamo i superettan för herrar idag. Men jag har kikat sporadiskt på dagens damallsvenska matcher.
Jag såg delar av den första halvleken av Piteå–Eskilstuna 0–1. Från det jag såg var bortasegern helt i sin ordning. Utan att totaldominera var United hela tiden det bättre laget, medan Piteå kändes uddlöst.
Norrbottningarna har kvar en hemmamatch mot Malmö FF och ett bortamöte med Häcken. Sett till dagens insats är det inte mycket som talar för att Piteå tar några fler poäng. Det finns faktisk en hyfsat realistisk risk att man både passeras av Norrköping och Rosengård i de här två omgångarna. Och i så fall blir det kval för Piteå.
Eskilstuna säkrade kontraktet i förra omgången. Och nu klättrade man upp på övre halvan igen. Man gjorde det efter att ha hållit nollan för nionde gången i årets damallsvenska. Monica Wilhelm har stått för åtta av nollorna, vilket gör amerikanskan till tvåa i damallsvenskan bakom Zecira Musovic. Här ska förstås nämnas att Häcken och Hammarby har tolv respektive 13 nollor. Men de har fördelat sina nollor rätt jämnt mellan två respektive tre målvakter.
Oavsett har Eskilstuna byggt sin närmast succéartade nykomlingssäsong på en utmärkt målvakt och ett genomgående stabilt försvarsspel.
Jag hann även se lite grand av Djurgården–Vittsjö. Det var 0–0 när jag släppte matchen för att bege mig till Borås Arena. Men det var hemmalaget som var klart piggast, och jag blev inte det minsta förvånad över att Djurgården vann med 2–0. Segern innebär att stockholmarna nu kan andas ut. För även om det fortsatt finns en teoretisk risk att de kan få kvala så är den risken bara teoretisk. Det kommer liksom inte hända att de passeras av såväl Piteå, Rosengård och Norrköping.
Vittsjö har däremot rasat ihop. Man var ju lite av höstens lag fram tills jag påtalade det. Sedan har det blivit tre raka 2–0-förluster och rätt energilösa prestationer. Utöver min jinx kan ju tränare Mladen Blagojevics besked om att han slutat vara en faktor till skåningarnas ras. Innan hans besked var Vittsjö superstabilt. Efter är laget jobbigt blekt.
Parallellt med den matchen vann AIK derbyt mot BP med stabila 5–2. Gnaget kopplar därmed ett järmgrepp om SM-bronset. För det fjärdeplacerade laget i damallsvenskan får ju som bekant bronsmedaljer.
Parallellt med den superettanmatch jag såg live spelades dagens huvudmatch, ångestmötet mellan FC Rosengård och Växjö DFF. Den matchen vann Rosengård med 1–1.
Jag lät matchen rulla på mobilen, och kikade ner när det var pauser i matchen i Borås. Från vad jag såg hade ett uddlöst Rosengård klart mest boll. Men de skapade inte speciellt många bra målchanser. Däremot var Växjö farligt när man kom fram. Moa Edrud blev lite av matchhjälte med flera riktigt vassa räddningar.
Den viktigaste kom väl på övertid, när plötsligt Vera Andersson fick fritt läge från bara fyra–fem meter. Edrud räddade med högerknät, och ordnade med det en poäng till sitt lag. Vid förlust hade Rosengård i högsta grad varit nedflyttningshotat. Nu ser det istället väldigt mörkt ut för Växjö.
Och det var genom seger i målvaktsmatchen som Rosengård vann med 1–1. För skåningarnas mål var en stor miss från Växjös annars duktiga målvakt Maja Bay Østergaard. Hon slog ett felpass i eget straffområde. Det fanns jobb kvar för Bryleeh Henry att göra. Och det gjorde den australiska anfallaren med den äran. När chansen dök upp lobbade hon snyggt in Malmöklubbens ledningsmål.
Rosengårds ledning stod sig ända till slutminuterna. Då kvitterade först Tilda Sandén genom att sätta ett behärskat skott vid Edruds högerstolpe. Och sedan fick alltså Vera Andersson det där superläget att avgöra.
Förlusten innebär att Växjös enda chans att klara en kvalplats är att ta sex poäng på de två sista omgångarna. För fyra lär inte räcka.
I elitettan öppnades dörren till damallsvenskan ytterligare för IFK Göteborg den här omgången. Igår spelade Elfsborg i drygt 40 minuter i numerärt överläge hemma mot Alingsås. Trots det lyckades inte serieledarna spräcka nollan. Boråsarna hade rätt svårt att skapa målchanser. Om när man gjorde det var Alingsås svenskamerikanska målvakt Sarah Melén glödhet.
Krysset förbättrade Alingsås chanser till nytt kontrakt. Men idag satte alingsåsarna det jublet i halsen. För Gusk vann med 2–0 på Behrn Arena och passerade i tabellen. Efter att ha vunnit fem raka matcher föll alltså närkingarna hemma mot ett bottenlag.
Samtidigt vann IFK Göteborg säkert mot Häcken. Därmed byter Kif och Blåvitt plats i tabellen. Med två omgångar kvar är Elfsborg en poäng före Göteborg och två före Örebro. Det är sex poäng som gäller för topplagen. Elfsborg har kvar Jitex (b) och Husqvarna (h). Återstående matcher för Blåvitt är Gusk (b) och Umeå (h), och Kif ska möta Linköping (h) och Häcken (b).
I botten klättrade Gusk upp över nedflyttningsstrecket, och skickade ner Alingsås i träsket. Men det skiljer bara ett mål mellan lagen, så det kan bli riktigt dramatiskt i de sista två omgångarna. Dessutom är numera både Enskede och Örebro SK i farozonen för nedflyttning. De möts dock i sista omgången, och skulle där kunna spela kvar varandra.
Det är verkligen en högst oviss bottenstrid. Känslan är väl ändå att det blir antingen Gusk eller Alingsås som åker ur. För de båda har tuffa matcher i nästa omgång. Sett till tabellen har Alingsås sedan en klart lättare match i sista omgången. Men Linköping verkar ju ha rasat ihop totalt. Man har bara tagit en poäng på de fem senaste omgångarna, och då har man ju ändå mött bottenlag som ÖSK och Sandviken. Så kanske att Gusk ändå har det bättre schemat?
I fjärde och sista tilläggsminuten placerade Anna Anvegård in BK Häcken FF:s första mål i höstens Champions League. Målet betydde kvittering till 1–1 och innebar samtidigt göteborgarnas första poäng i ligafasen.
En skön poäng eftersom Häcken annars innan var nere på sista plats i turneringen. Nu passerade man Roma och OH Leuven, och har samma poäng och målskillnad som Austria Wien. Häckens chanser att gå vidare är ju mikroskopiska. Men varje poäng – och rankingpoäng är väldigt viktig. Dessutom hade det ju inte varit speciellt snyggt att komma sist som enda lag utan poäng.
För man får väl säga att det är lite anmärkningsvärt att samtliga 18 lag har tagit poäng under de tre första omgångarna.
Jag jobbar i kväll, och har inte haft möjlighet att se Häckens match. Eller. Jag har hunnit kika på fragment av den. Bland annat såg jag de två första minuterna. Under den perioden kom Häcken i underläge. Paris FC utnyttjade att Laney Ogbuka slog en väldigt svår passning på egen planhalva.
Det var inget katastrofalt bolltapp. Utan den typen har Häcken oftast råd med i allsvenskan. Men i Champions League krävs det lite andra säkerhetsmarginaler. Det fick amerikanskan bittert erfara.
Men i 94:e minuten agerade Anvegård kallt när hon med höger yttersida placerade in kvitteringen. Resultatet innebär att vi har haft två fina svenska dagar i Europaspelet. Sverige drog in 1,67 rankingpoäng på tre matcher, vilket är väldigt bra.
Det innebär att vi tar in på sexan Portugal och samtidigt förstärker vår sjundeplats i Europa genom att dra ifrån både Nederländerna och Norge. Om Hammarby och Malmö FF även vinner sina hemmareturer har vi klart med ytterligare 3,67 nationspoäng, vilket skulle kunna innebära att vi kan vara väldigt nära Portugal efter den här säsongen.
Vi bör i alla fall inte tappa mark i kampen om sjätteplatsen. Och eftersom Portugal har väldigt många fler poäng att försvara än Sverige lever drömmen om en svensk direktplats i Champions Leagues ligafas inför framtiden. Kul.
Mindre kul var Europas facit i F17-VM. Alla de fyra europeiska lag som var framme i åttondelsfinal slogs ut. Tyskland föll med 1–0 mot Venezuela, Spanien med 2–1 mot USA och både Polen och Frankrike åkte ut efter straffläggningar.
Slutspelsträdet ser numera ut så här:
Ghana Japan
Nordkorea USA
Kina Brasilien
Nigeria Venezuela
Asien har tre lag, Afrika och Sydamerika två och nordamerika ett. Alla världsdelar utom Europa och Oceanien är alltså representerade.
Mästerskapet spelas ju för övrigt i Marocko. Jag har kikat lite på några matcher, och slagits av att det inte känns som ett VM. Matcherna spelas på något slags träningsplan utan läktare. Det är förstås också tråkigt med tomma läktare. Men att varken se publik eller läktare känns närmast oseriöst från arrangören.
Hammarby och Malmö FF har skaffat sig ett bra utgångsläge för att mötas i kvartsfinal i Uefa Europa Women’s Cup under första halvan av februari nästa år.
Hammarby var först ut. Jag kikade från och till på Aftonbladets sändning från deras match i slovakiska Myjava. Det var länge spel mot ett mål, och man förundrades över att Bajen bara ledde med 1–0. Men sedan kom en period dör hemmalaget tilläts skapa ett par riktigt vassa målchanser. Där blev det också en kvittering. Just då kändes läget lätt oroväckande.
Men det var det inte. Hammarby gjorde två mål på slutet och har alltså med sig en tvåmålsledning till hemmatchen. Det ska man inte kunna tappa.
Malmö FF ledde med 2–0 borta mot Ajax, men leder bara med 2–1 inför returen på hemmaplan. Jag skriver ”bara”, men det är klart att det är väldigt bra att vara i ledningen inför hemmatchen. Och det var nära att det inte blev någon ledning alls.
Jag såg inte matchen. Malmös båda åttondelsfinaler sänds på MFF:s egna tv-kanal, och jag kände inte att det var värt att betala extra för att köpa hem en match jag bara skulle kunna se fragmentariskt. Men Ajax var snabbt på att få ut ett klipp med höjdpunkter. Där kan man se att MFF gav sig självt en drömstart genom ett tidigt och väldigt snyggt mål där Tuva Skoog serverar Izzy d’Aqulia.
Drygt tio minuter in i den andra halvleken blev Skoog själv målskytt. Hon blev det på ett fint pass från Stinalisa Johansson. Men Ajax reducerade alltså. Och i slutminuterna skulle Amsterdamklubben ha haft en straff när Courtney Nevin fällde en motståndare. Men som tur är för MFF finns inte VAR i Europa Cup.
För svensk del var det förstås välkommet med två segrar, vilket innebär 1,33 välkomna nationspoäng in på kontot. Jag skrev tidigare i höst att Nederländerna skulle kunna vara ett hot. Men de nederländska lagen kammade noll idag, vilket vi knappast gråter över.
I kväll spelades det även sex matcher i Champions League. Bland annat vann schweiziska Servette mot belgiska OH Leuven. Därmed är Häcken nu det enda laget i ligafasen utan poäng. Och som sagt känns morgondagens bortamatch mot Paris FC som sista rimliga chansen. Vi får hoppas att Häcken får med sig ett bra resultat från Frankrike. För det hade ju varit väldigt tråkigt om de slutat allra längst ner i tabellen.
Jag hade tänkt gå till Borås Arena för att kolla in F16/10-landslaget i kväll. Men lite snuva i kombinetion med skitväder gjorde att jag blev kvar i tv-soffan. Men matchen har jag ändå sett.
Och det var ju inte mycket till match. Israel var ett för svagt motstånd för att testa den svenska defensiven. Men för svensk del var ju det skönt. För det var en måstematch för svensk del. Förlust hade ju både inneburit nedflyttning till B-divisionen och att chansen skulle vara borta att få spela EM-slutspel i Finland nästa år.
Det svenska laget var tredjeseedat in i det här första gruppspelet. Och dagens seger med 4–0 innebär att man är kvar i tredje seedningsgrupp inför den avgörande lottningen. Det innebär förstås att man riskerar att få riktigt tufft motstånd när den avgörande kvalomgången, Elite round, lottas i december.
Det jag fick studera var alltså hur det här svenska flicklandslaget spelade anfallsspel mot ett lågt stående motstånd. Att vinna en match i A-divisionen med fyra måls marginal är ju förstås godkänt. Men jag kände att det fanns ganska mycket förbättringspotential hos de svenska spelarna.
Bland annat reagerade jag ganska direkt på brister i den svenska backlinjens passningsspel. Trots att backarna hade massor av tid slog de dels många för lösa passningar, dels alldeles för många som hamnade bakom mottagaren.
Det var en besvikelse. För just att slå passningar med kvalitet borde väl ändå vara sånt som 16-åriga spelare som håller till i elitakademier borde ha lärt sig? Och de allra flesta spelarna i det här landslaget håller just till i elitakademier.
Följden av det långsamma passningsspelet var att Sverige i princip inte någon gång lyckades spela sig genom det israeliska laget. Inledningsvis handlade mycket av anfallsspelet om inlägg från ytterbacksposition.
Då reagerade jag också på att det var lite för många av de svenska spelarna som hade svårt med tajmingen på luftbollarna. Det kändes inte som att alla spelare gillar att nicka. Och nickstyrka är definitivt ett tungt konkurrensmedel i elitfotbollen. Framför allt inom damfotbollen.
Efter ett tag kom vårt lag högre upp på kanterna, vilket ledde till fler och bättre målchanser. Det blev ett mål före pausen och tre efter. Segern var skön. Men det viktigaste med ungdomslandslag är ju att fostra framtida A-landslagsspelare. Det är alltid svårt att se vilka som kommer att nå längst när spelarna bara är 15–16 år.
Men jag såg definitivt flera spelare med potential. Lagets affischnamn är ju Malmö FF:s Mayar Khatawi, som debuterade i damallsvenskan redan innan hon fyllde 15 år. Henne har jag förstås sett i damallsvenskan. Där tycker jag att hon har varit bra. I dag tycker jag att hon överarbetade situationerna. Kanske för att hon inte fick så jättemycket konstruktivt att jobba med, och då blev lite för ivrig när väl bollen kom. Men Khatawi är helt klart en jättetalang.
Det är även tekniska vänsteryttern Maylin Sarmiento Lövgren. Hon är det här landslagets bästa målskytt. Hon visade varför när hon drog in ett snyggt distansskott till 1–0. Hon hade även en fin hockeyassist till 2–0-målet.
Sarmiento Lövgren är en duktig dribbler som spelar för Sjöstaden DFF Karlskrona, ett mittenlag i division två. Där gjorde hon tre mål på 15 matcher. Hennes namn lär stå högt på de önskelistor som de damallsvenska sportcheferna skickar till jultomten om någon månad.
De allra flesta spelarna i truppen tillhör redan elitklubbar. Två av de mest spännande finns i Djurgårdens IF. Jag tänker framför allt på mittbacken Lea Assefa. Hon fyllde 15 så sent som den 7 oktober och är alltså född 2011. Lagets yngsta spelare var den i backlinjen som hade bäst passningsspel. Hon visade även styrka i luftrummet. Däremot fick jag inte se hennes förmåga i det individuella försvarsspelet. Men offensivt såg hon väldigt bra ut.
Den andra spännande djurgårdaren är forwarden Zoe Källström, dotter till en viss Kim Källström. Hon har lärlingskontrakt med A-laget, och fick göra fyra inhopp i svenska cupen i vintras. Sedan blev hon skadad, och hon väntar ännu på sin damallsvenska debut. Hon känns kraftfull och spelskicklig. Hon hade en osjälvisk assist till 2–0-målet och bokfördes själv för 3–0-målet.
Här nedan är höjdpunkter från 2–1-förlusten mot Frankrike. Där visade Örebromålvakten Linnea Wallinder klass. Hon är för övrigt dotter till Johan Wallinder, som spelade allsvenskt för fyra klubbar: Örebro SK, Helsingborgs IF, Djurgårdens IF och Enköpings SK.
Men framför allt bör man kika på det här klippet för att se Maylin Sarmiento Lövgrens fina kvitteringsmål:
Det är måndag, och vi har nu bara tre omgångar kvar av damallsvenskan. Alla tre topplagen vann. Och efter helgens omgång är det ju nu i princip klart att Häcken kommer att vinna, Hammarby kommer att sluta tvåa samt att Malmö FF kommer att sluta på tredje plats.
Häcken fick inte fira guld på det där spa-hotellet i lördags. Men firandet kommer, troligen på måndag kväll efter hemmamatchen mot Kristianstad. För göteborgarna behöver bara två poäng till på de tre sista omgångarna för att försvara guldet.
Men innan Häcken kan sätta fokus på Kristianstad ska laget till Paris och spela mot Paris FC. Torsdagens drabbning är den sista matchen i vinterns turnering där vår svenska representant har en rimlig chans till poäng. För som bekant återstår sedan hemmamatcher mot de båda topplagen i WSL, Chelsea och Manchester City, samt bortamatch mot Lyon.
Men det troliga är ju tyvärr att Häcken kammar noll i årets Champions League. Jag läste att tränare Elena Sadiku högg mot kritiska frågor på presskonferensen efter 3–0-förlusten mot Juventus i senaste UWCL-matchen. Hon sa:
”Först och främst vill jag påpeka att det första som hände efter lottningen var att alla skrev att det var en mardrömslottning. Vi visste det. … Trodde ni att vi skulle gå vidare? Var ärliga. Nej, alla satt här och sa att det var mardrömslottning så att ni får välja vad ni vill skriva, men det var det ni sa.”
Min spontan reaktion när jag såg artiklarna om Sadikus ”utbrott” i GP och Fotbollskanalen var förvåning. För jag minns ju att hon själv ju kallade lottningen för ”fantastiskt rolig” och att hon sa ”det känns väldigt bra” efteråt. Till GP sa hon då:
”Jag blev glad för varje lag vi än fick.”
Och:
”För mig handlar det om att Champions League är den fina scenen och ja, vi kunde fått en lättare lottning. Men jag triggas av utmaningar och tror mycket på det vi gör och det jobb staben lägger ner. Jag tror att vi kan överraska.”
Att då hugga mot media när det visar sig att hon och hennes lag inte klarade av att överraska andas ju ganska mycket dålig förlorare. Men vi får hoppas att Sadiku slipper förlust på torsdag. För det hade ju varit skönt om Häcken kunde dra in någon poäng i turneringen.
Även Hammarby och Malmö spelar bortamatcher i Europaspelet i veckan. För dem är det onsdag som gäller. Och Bajen möter som bekant slovakiska Spartak Myjava och MFF ska till Amsterdam och möta Ajax.
Det avgjorda läget i damallsvenskan borde för övrigt vara bra för resultaten i Europaspelet. För både Hammarby och Malmö FF kan ju nu lägga fullt fokus på Europa Cup.
För damallsvenskan och svensk damfotboll är däremot den avgjorda damallsvenskan en mindre katastrof. För en spännande guldstrid lockar publik. Det gör inte en avgjord.
Och kollar vi publiksiffrorna på senaste helgens sju damallsvenska matcher så är det ingen vacker läsning. Omgångens snitt var svaga 651. Den siffran räddas av de 2209 som såg Stockholmsderbyt Hammarby–Djurgården. Övriga sex matcher sågs totalt av 2351, vilket är ett snitt på 392.
Att jag kallar det här en mindre katastrof beror ju förstås på att EfD just nu försöker sälja in damallsvenskan till sponsorer och tv-bolag. Då behöver man kunna visa bra siffror. Och det här är ju tyvärr det motsatta.
Och det tråkigaste här är ju att EfD verkar ha noll draghjälp från Svenska fotbollförbundet. Det är ju knappast så att man sett förbundsfolket ta strid för damfotbollen sedan krisrubrikerna började dyka upp för några veckor sedan.
Tvärtom har ju förbundet satt käppar i hjulet. Minns ni damallsvenskans tidiga seriefinal mellan Häcken och Hammarby. Samma dag spelade båda klubbarnas herrlag bortamatcher i herrallsvenskan.
Och det är inte damlagens fel. För damallsvenskans spelschema läggs i princip alltid innan herrallsvenskans. I år fastställdes damallsvenskans omgång 12–26 den 27 maj. Herrallsvenskans omgång 24–30 fastställdes den 1 september.
Man kan tycka att såväl förbundet, EfD som både Häcken och Hammarby borde ha varit intresserade att undvika den här krocken. Men förbundet verkar inte bry sig. Och det är förstås ett stort problem för damallsvenskan.
Om SvFF hade bestått av smarta personer hade man lagt de intressantaste damallsvenska matcherna under herrfotbollens landslagsuppehåll för att maximera möjligheten till stor publiktillströmning.
Bottenstrid lockar inte så mycket publik. Men där finns det åtminstone fortsatt lite spänning. Utöver IK Uppsala är det tre lag som riskerar direktnedflyttning och ytterligare två som kan få kvala.
Eskilstunas vändning och seger mot BP innebär att United nu kan andas ut. Även Piteå tog ett viktigt kliv mot säkrat kontrakt. Norrbottningarna vann borta mot Vittsjö, och har nu betryggande avstånd ner till Växjö på nedflyttningsplats. Däremot behöver nog Piteå ytterligare någon poäng för att inte riskera att tvingas kvala.
Apropå Vittsjö verkar de ha checkat ut. Det är bara någon vecka sedan laget tillhörde seriens formstarkaste. Sedan började tränare Mladen Blagojevic med ett väldigt udda dubbelarbete i damallsvenskan och herrarnas division ett. Och plötsligt började Vittsjö förlora matcher.
Ett annat lag som förlorar matcher är Växjö. Fredagens förlust mot Häcken var blytung. Man föll på ett självmål och en väldigt billig straff. Och nu talar det mesta för att det blir nedflyttning. Visst har smålänningarna tre matcher kvar som de kan vinna: Rosengård (b), Norrköping (h) och Uppsala (b). Men det känns givet att det krävs nio poäng för att Växjö ska undvika tabellens näst sista plats.
I den där matchen mellan Växjö och Häcken fick ju läkaren Robert Cruciat rött kort. Det fick mig att började googla om utvisade läkare. Jag såg att det har hänt förr att läkare har åkt ut. Bland annat fick Örgrytes Lars Petersonse rött i ett Göteborgsderby i superettan i juni 2018.
Utvisningen fick även fantasin att flöda. För utvisade spelare och ledare får ju inte befinna sig på innerplanen. Samtidigt måste det finnas en matchläkare, och hen måste ju befinna sig på en plats där den har möjlighet att snabbt kunna nå skadade spelare.
Jag fick hjälp av domarobservatören på gårdagens superettanmatch mellan Norrby och Norrköping med vad som gäller för en utvisad läkare. Den ska förstås fortsatt kunna ta hand om skador. Men den får inte ha kontakt med sitt lags spelare och ledare mellan skadebehandlingarna. Och det är domaren som bestämmer på vilken plats läkaren ska befinna sig efter utvisningen.
Innan jag lämnar den inhemska fotbollen konstateras att de tre topplagen i elitettan vann sina matcher i helgen. Däremot åkte Linköping på en chockförlust mot Sandviken. Därmed är det klart att fyran LFC inte kan komma ikapp Elfsborg och Kif Örebro. De båda kan således som sämst sluta trea.
Under helgen färdigspelades de tre division 1-serierna. Helsingborgs IF och FC Trollhättan var redan klara seriesegrare inför avslutningsomgången. De får sällskap av Sollentuna FK och Örgryte IS i nästa års upplaga av elitettan. Grattis till de fyra klubbarna. Första reserv om det skulle uppstå en vakant plats är IK Brage.
Här i Borås håller F16/10-landslaget på att spela första rundan av EM-kvalet. Jag har inte haft möjlighet att se någon av matcherna. Men jag noterar att det har blivit förluster mot Nederländerna och Frankrike. I morgon avslutas den här kvalomgången med match mot Israel. Där måste det svenska laget ta poäng om det ska ha en chans att spela i nästa års F17-EM.
Apropå F17 så pågår just nu F17-VM i Marocko. Där är gruppspelet nu avslutat. Och det har gått ganska bra för Europa. Fyra av fem lag är vidare. Det som har åkt ut är Norge, som kom sist i sin grupp trots att man vann en match.
Åttondelsfinalerna spelas på onsdag och torsdag, och slutspelsträdet ser ut så här:
Argentina – Ghana Japan – Kenya
Nordkorea – Marocko Spanien – USA
Kina – Frankrike Brasilien – Polen
Nigeria – Mexiko Tyskland – Venezuela
Om vi håller oss utomlands så är det numera bara en omgång kvar av grundserien i amerikanska NWSL. Natten mot söndag svensk tid såg jag ungefär en halvtimme av det otroligt viktiga prestigemötet mellan de båda tidigare Häckentränarna Robert Vilahamn och Mak Lind.
Det var en match mellan två lag på varsin sida om slutspelsstrecket. När jag valde sömn framför fotboll stod det 0–0. Men det skulle vara Vilahamns Portland Thorns som drog längsta strået. Man vann med 1–0 efter att tyska Marie Müller avgjort med ett kanonskott.
Müllers kanon skickade Portland till slutspelet. För Mak Lind, Evelyn Ijeh och de andra i North Carolina Courage ser det däremot jobbigt ut. Laget ligger på nionde plats inför avgörandet. Man måste vinna hemma mot Denver i sista omgången, samtidigt som åttondeplacerade OL Reign tappar poäng hemma mot Orlando Pride. Och Orlando har inget att spela för.
Den sista omgången har för övrigt avspark klockan 23.00 på söndag, svensk tid.
Det var fler än Marie Müller som gjorde drömmål i helgen. I damallsvenskan gjorde Viktoria Persson ett sådant för Kristianstad mot Malmö FF.
Och i tyska Frauen-Bundesliga smällde Wolfsburgs Ella Peddemors in en riktigt läcker frispark till 2–0 mot Köln.
Men frågan var ändå inte inte veckans mål gjordes i engelska WSL. För den här yttersidan från Brightons Maisie Symonds är något utöver det vanliga:
I Spanien gjorde Felicia Schröder mål igen. I kväll har hon rankats som femte bästa unga spelare i Ballon d’Or. Vinnaren i den kategorien blev Vicky Lopez.
Precis nu fick Alexia Putellas årets Ballon d’Or. Därmed går alla dampriser till Barcelona. För även om Alexia numera spelar för London City representerade hon Barca under den säsong som det här priset gäller.