Två godbitar på svensk tv i helgen

I dag har Australiens W-league tjuvstartat med matchen Western Sydney Wanderers–Adelaide 2–1, efter segermål på övertid.

Som vanligt består W-league huvudsakligen av australiska och amerikanska spelare.

I år får ju ligan för första gången klara sig utan superstjärnan Sam Kerr. Hon debuterade i Perth Glory redan som 15-åring under ligans premiärsäsong (2008/09), och har hunnit upp i totalt 70 mål.

Bland de största profilerna i årets liga finns i stället en trio spelare från NWSL-mästarinnorna North Carolina Courage. Amerikanskorna Lynn Williams och Kristen Hamilton samt irländska Denise O’Sullivan finns alla i torsdagsmorgonens vinnarlag Western Sydney Wanderers. Varken Williams eller O’Sullivan spelade dock i premiären.

I Canberra United finns amerikanska Katie Stangel samt norska Elise Thorsnes, i Melbourne City finns japanska veteranen Yukari Kinga och den tidigare LFC-spelaren Natasha Dowie är utländsk profil i Melbourne Victory. Hos Sydney FC är Sofia Huerta med meriter från det amerikanska landslaget största utländska namn och hos Adelaide noteras att årets LFC-flopp, Julia Ashley finns med i truppen. Den australiska ligan drar i gång på allvar på söndag.

W-league i all ära. Det här är en helg som innehåller två riktiga godbitar på europeisk mark. På lördag har vi nämligen både Bayern München–Wolfsburg i tyska cupen samt franska toppmötet Lyon–PSG. Även i England spelas en spännande toppmatch. På söndag tar nämligen Chelsea emot Manchester United. Två av de här matcherna går att se på svensk tv. Här är en tv-guide till helgens damfotboll:

Lördag:
17.30 på Viasat Sport Premium: Lyon–PSG

Söndag:
13.30 på Viasat Sport Premium: Manchester City–West Ham
15.00 på Viasat Fotboll: Chelsea–Manchester United
16.00 på Viasat Sport Premium: Tottenham–Arsenal
16.00 på Viaplay: Liverpool–Everton

Det går alltså att se fyra engelska ligamatcher på söndag. Jag såg för övrigt att det engelska fotbollsförbundet gör en extra satsning på WSL den här helgen, eftersom det är landslagsuppehåll i de högsta herrligorna. Något för Svenska fotbollförbundet att lära av.

 

 

 

Kerr klar för Chelsea – tar Anderssons tröja

Chelseas nummer 20 heter inte Jonna Andersson så länge till. I dag presenterades världens bästa forward Sam Kerr som nyförvärv av Londonklubben.

Kerr skall spela i nummer 20, vilket innebär att Andersson får byta tröja. Framöver kommer svenskan att ha 25 på ryggen.

Att Sam Kerr väljer Chelsea för de kommande 2,5 åren är en megaframgång för klubben – och för engelska ligan WSL. Australiskan var kopplad till i princip alla större klubbar i Europa, och således till alla de större ligorna.

Hon valde den klubb som kom trea i England i fjol. En klubb som i och för sig leder ligan just nu, men som inte spelar i Champions League den här säsongen, och som inte på något sätt är säker på att få spela Champions League nästa höst.

Men det faktum att WSL numera är Europas starkaste liga sett till bredd påverkade Kerr i hennes val. WSL har inte samma vassa topp som Frankrike, Tyskland och Spanien, men den engelska toppen är betydligt bredare. Det är tre klubbar som är seriösa kandidater till titlarna i England, och ytterligare fem–sex lag har potential att skaka toppklubbarna.

Samantha Kerr

Det engelska förbundet gör för övrigt väldigt mycket bra för damfotbollen. Även om det finns otroligt mycket mer pengar i engelsk fotboll än i svensk kanske vår svenska förbundsledning skulle göra en studieresa till London? Där finns mycket att lära.

Kerr och Australien har för övrigt spelat två landskamper den senaste veckan. Båda mot Chile, och båda med uddamålet, 2–1 respektive 1–0. Den första matchen sågs för övrigt av fina 20 029 åskådare – nytt publikrekord för damfotboll i Australien.

Sam Kerr gjorde båda målen i den första matchen, och assisterade Emily Gielnik till segermålet i den andra. I den där andra matchen missade Kerr även en straff. Eller, den räddades av Chiles målvakt Natalia Campos.

Totalt stannar Kerr på 40 mål på 41 matcher för klubb- och landslag under 2019 – ett fantastiskt bra facit. Och det finns inget som talar för att Kerr kommer att sluta göra mål när hon nu kommer till Europa. Tvärtom skall det bli väldigt intressant att se om hon hinner att vinna skytteligan i WSL – trots att hon bara kommer att spela halva säsongen. Jag håller det inte på något sätt som omöjligt.

Slutligen så glömde jag att jag faktiskt inte har kommenterat lördagens stormatch mellan England och Tyskland här i bloggen. Jag twittrade däremot ganska friskt, och konstaterade bland annat att tyskorna startade med tre spelare födda på 2000-talet.

Det handlade om Klara Bühl, Lena Oberdorf och den för mig nya bekantskapen Sophia Kleinherne från Frankfurt. Som jämförelse har ingen spelare född på 2000-talet ännu startat någon landskamp för Sverige. Hanna Bennison blev första 2000-talare att spela A-landskamp för vårt landslag, men hon gjorde ju ”bara” ett inhopp. Oddsen är dock rätt låga för att Bennison även blir första 2000-talist att starta i landslaget.

Tyskland vann med 2–1 och var totalt sett det bättre laget i en match där den första halvleken höll högsta världsklass, medan den andra var rätt sömnig. Framför allt visade tyskorna högsta världsklass under de första 20 minuterna – då var det ren utklassning.

Matchen innehöll utöver fina mål och en straffräddning också en riktigt ful tackling från Sara DoorsounBeth Mead. Doorsoun slapp dock undan det röda kortet, något som kändes väldigt tveksamt. Matchen dömdes av världens bästa domare, Stephanie Frappart, men tyvärr visade hennes team ingen världsklass. Utöver den missade utvisningen fick England tillgodoräkna sig ett offsidemål.

Men Tyskland vann alltså. Och det var 18-åriga Klara Bühl gjorde det snygga segermålet i matchens slutskede. Se det och övriga höjdpunkter här:

Sällström med viktig kvittering

I dag har det spelats ett gäng tävlingslandskamper. Danmark noterade ett anmärkningsvärt resultat hemma mot Georgien. Det stod hela 10–0 i paus, och till slut blev det förkrossande 14–0.

I grupp A är både Danmark och Italien med stora steg på väg mot EM-slutspelet. De båda lagen har full poäng efter fem respektive sex matcher.

I tisdagens på förhand mest ovissa match fick Finland en otroligt viktig poäng borta mot Portugal. Hemmalaget tog ledningen på straff i den första halvleken – målskytt Sverigebekanta Claudia Neto. Men det blev ingen hemmaseger, för i minut 90 slog en annan Sverigebekant till. Linda Sällström gjorde ett mål som kan bli guld värt i det här kvalet.

Linda Sällström

Finskorna har nu tio poäng efter fyra spelade matcher. Dock har man kvar båda sina matcher mot Skottland, samt hemmamatchen mot Portugal. Men dagens poäng ger i alla fall Anna Signeul:s gäng en bra chans att bli minst tvåa i gruppen.

Vi fick även två skrällar i dag. Grekland blandade sig i kampen om andraplatsen i grupp I. Det är en grupp där Tyskland är storfavorit, och där andraplatsen på förhand såg ut att stå mellan Irland och Ukraina. Men i dag fick grekiskorna 1–1 hemma mot Irland, ett resultat som gör att även Grekland har bra chans på den där andraplatsen.

Ewa Pajor

Den andra skrällen stod Polen för. Anförda av de spelare som vann F17-EM 2013, framför allt Wolfsburgs Ewa Pajor, går polskorna sakta men säkert framåt. I dag nådde Polen sitt hittills främsta resultat någonsin i en mästerskapsmatch. Man spelade nämligen 0–0 hemma mot Spanien – ett resultat som antyder att det kan bli Polen och inte Tjeckien som blir spanjorskornas främsta utmanare i grupp D.

Tjeckien visade dock också kvalitet i kväll. De tog emot England i en träningslandskamp, som länge såg ut att bli oavgjord. Det var 2–2 redan efter 27 minuter, ett resultat som stod sig ända till minut 86 då Leah Williamson avgjorde för England.

I Sveriges grupp vann Ungern med 4–0 mot Lettland, ett väntat resultat. Det lär ju dock stå mellan Sverige och Island i grupp F, så de inbördes matcherna mellan Ungern, Slovakien och Lettland lär bara handla om tredjeplatsen.

Kvällens sista EM-kvalmatch var det brittiska derbyt Nordirland–Wales i grupp C. Den matchen blev mållös – ett resultat som sannolikt mest gläder gruppens ledarlag Norge. Nu har Norge nämligen råd att tre poäng i de fyra kvarvarande matcherna. Martin Sjögren:s lag är alltså på mycket god väg mot EM-slutspel.

Till Afrika, där Kamerun som väntat tog sig till final i OS-kvalet. Men det satt hårt åt. Elfenbenskusten kvitterade till 1–1 i början av den andra halvleken i dagens returmatch. I det läget var det just Elfenbenskusten som var vidare till final på fler gjorda bortamål.

Men i minut 84 frälste Sverigebekanta Ajara Nchout de otämjbara lejonhonorna. Det var ju för övrigt också just Nchout som sköt Kamerun till åttondelsfinal i VM – hon tycks vara expert på avgörande mål.

I finalen av OS-kvalet väntar nu Zambia för Kamerun. Den finalen spelas i dubbelmöten efter årsskiftet.

Lynn Williams

Under helgen har det spelats ett antal träningsmatcher runtom i världen. Lynn Williams blev tvåmålsskytt när USA vann med 6–0 mot Costa Rica. Apropå USA är här också ett fyra minuter långt klipp från Sveriges 3–2-förlust mot amerikanskorna:

USA:s norra granne Kanada har varit i Kina och spelat en fyrnationsturnering. Där vann kanadensiskorna tredjeprismatchen med 3–0 mot Nya Zeeland. I den matchen gjorde Janine Beckie två mål.

Det tredje målet gjordes förstås av Christine Sinclair. Måldrottningen är därmed uppe i 183 landslagsmål – ett bakom Abby Wambach. Jag kan faktiskt inte förstå varför inte Kanada valt att bjuda in något bonkalag under hösten för att ge Sinclair maximal chans att slå världsrekordet på hemmaplan. En sådan match borde kunna locka riktig storpublik.

Turneringens kanadensiska snackis var dock att blott 15-åriga Olivia Smith (född i augusti 2004) fick debutera. Hon gjorde inhopp i båda Kanadas matcher och blev med sina 15 år och 94 dagar Kanadas yngsta landslagsspelare någonsin. I Smiths debut spelade Kanada mot Pia Sundhage:s Brasilien.

Brasilien vann den matchen med 4–0 efter mål av Bia Zaneratto (2), Formiga och Francisleide dos Santos Barbosa, den sistnämnda mest känd som Chu Santos.

I finalen föll Brasilien mot Kina efter straffläggning. Matchen slutade 0–0, vilket innebär att Sundhages lag alltså inte släppt inte några spelmål i turneringen.

Champions League, Svenska cupen, Unogård och Zambia

Inlägget uppdaterat med ledarnyheter i Djurgården samt ytterligare Linköpingsnytt.

Det har blivit dags att samla upp diverse intressanta nyheter från den senaste veckan. Och jag börjar med lottningen av kvarts- och semifinalerna i Champions League.

Där blev det drömlottning så tillvida att vi kan få se en final (i Wien den 24 maj) mellan Europas två bästa lag i maj. Lyon och Wolfsburg lottades nämligen på varsin sida av slutspelsträdet. Det ser för övrigt ut så här:

Arsenal–Paris SG
Olympique Lyonnais–FC Bayern München

Glasgow City–VfL Wolfsburg
Atlético Madrid–FC Barcelona

Wolfsburg drog även drömlotten i kvartsfinalen i form av skotska uppstickarna Glasgow City. I semifinalen (ja, de går dit) ställs det tyska svensklaget mot spanskt motstånd. Vi får nämligen ett damernas El Clasico i ena kvartsfinalen när Atletico och Barca drabbar samman.

På övre halvan kan det bli en helfransk semifinal. Lyon är förstås storfavoriter mot Bayern, medan det känns ganska 50/50 mellan Arsenal och PSG.

En annan cuplottning skedde också under förra veckan, då lottades nämligen gruppspelet i svenska cupen. Och det geografiska upplägget på damernas gruppspel känns minst sagt tveksamt. Det är ett upplägg som ger damallsvenska fyran Eskilstuna och sexan Piteå jättefördelar gentemot övriga topplag.

Fem av damallsvenskans sju högst placerade lag kommer ju nämligen ifrån syd, vilket gör att skillnaden i kvalitet på grupperna är otroligt stor. Eller snarare orättvist stort.

Här är lottningen i sin helhet (siffran bakom lagen årets placering):

Grupp 1: Rosengård (1), Kristianstad (7), LB07 (11) och Kungsbacka (12).
Grupp 2: Göteborg (2), Vittsjö (3), Linköping (5) och Växjö (9).
Grupp 3: Eskilstuna (4), Djurgården (10), Umeå (13) och AIK (16).
Grupp 4: Piteå (6), KIF Örebro (8), Uppsala (14) och Mallbacken (23).

Placeringssifforna grupp för grupp blir 31, 19, 43 och 51. I grupp 2 finns alltså tre lag som slutade topp fem i årets damallsvenska. I grupp 4 finns inget. Tveksamt var ordet.

Samtidigt blir det förstås väldigt intressant att följa matcherna i grupp 2, där damallsvenska nian Växjö är lägst rankad. Om Växjö hade legat sisådär 30 mil norrut hade laget i stället kunnat hamna i grupp 3 – och i stället vara andrarankat.

Jag såg inte Fotbollsgalan i går, och hade missat Caroline Seger:s tacktal efter att ha fått diamantbollen. Men nu har jag sett det, och jag tycker att det var ett väldigt bra tal. Det behövs inte brandtal om ojämlikhet varje år, utan det går alldeles utmärkt att hålla en mer lågmäld ton. Budskapet når fram ändå. Bra jobbat, Seger.

Den förra veckans stora inhemska damfotbollsdebatt handlade om Linköpings FC och Olof Unogård:s vara eller icke vara. Först gick Anna Oskarsson ut och sågade Unogårds ledarskap. Sedan förklarade Nilla Fischer att Unogård har spelartruppens fulla förtroende. Hon sa till Corren:

”Jag står till hundra procent bakom både Olof och William (Strömberg, assisterande tränaren) och ser fram emot nästa säsong tillsammans med dem.”

Däremellan hade ordförande Paul Lindvall uppträtt rätt konstigt, där han först sa följande till Aftonbladet:

”Olof har fortfarande vårt förtroende, men det behöver inte betyda att han kommer att ha samma arbetsuppgifter som tidigare. Men han kommer att vara i en viktig roll kring laget.”

Sedan sa Lindvall så här till Corren:

”Olof kommer fortsatt ha en ledande roll kring laget, så sparken har han absolut inte fått.”

I den senare artikeln säger Lindvall att styrelsen gått till botten med Anna Oskarssons kritik, men att man inte känt någon anledning att vidtaga några åtgärder.

Tyvärr ger inte Paul Lindvall något speciellt bra intryck här. De signaler ordföranden sänder ut till sin tränare och tillika sportchef är knappast att visa förtroende – eller bra ledarskap.

Bör då Unogård få sitta kvar?

Det är en bra fråga. Och jag känner att jag fortfarande har svårt att fullt ut bedöma hans kvaliteter som tränare. Han fick ju faktiskt ärva en ganska obalanserad spelartrupp, och hade ingen ekonomi att göra några större förändringar.

Nu gör Unogård en rejäl förändring av truppen, och som jag ser det är det nästa år hans skall upp till bevis. Om han nu får chansen.

Jag noterar att kollega Per Bergsten på Corren tycker att Unogård bör få chansen. Bergsten skriver:

”En femteplats är underkänt, tränaren är ansvarig och ska ha kritik. Men ytterligare ett tränarbyte är definitivt inte vad LFC behöver. Det har redan varit alldeles för många av under de senaste åren.”

Bergsten skriver också:

”Jag vet inte om det är mer gnälligt i Linköpings FC än i andra lag, men herrejösses vad det klagas. Trots att det slutade med SM-guld klagades det på Kim Björkegren, det klagades på Marcus Walfridson innan han fick sparken och nu är det uppenbarligen en del som klagar på Olof Unogård.

Då kan jag ibland känna att ‘äh, ut och kör’. Prestera mer, prata mindre.”

En damallsvensk ledarnyhet som lett till betydligt mindre debatt hittar vi i Djurgården. Där meddelades häromdagen att klubben har en ny sportchef för dam- och flickverksamheten. Han heter Jean Balawo, och kommer närmast ifrån FC Djursholm.

Hans första åtgärd som sportchef var att förlänga med tränare Pierre Fondin. Fondin har nämligen skrivit ett nytt tvåårskontrakt med Stockholmsklubben.

Däremot är Joel Riddez numera borta från dam- och flickverksamheten i Djurgården. Riddez är ny tränare för klubbens lag i U17-pojkallsvenskan.

Tillbaka till Linköping. Där kom ju i förra veckan den väntade nyheten om att Filippa Angeldahl byter LFC mot Göteborg. Det är en intressant övergång, inte minst eftersom att jag tycker att Angeldahl har varit en ganska stor besvikelse i Linköping – framför allt i år.

Angeldahl har hög potential. Men nu är det upp till bevis för henne, om hon skall kunna bli en landslagsspelare i framtiden. I utgångsläget tror jag inte att hon tar en plats i Göteborgs startelva, utan mycket talar för att hon får jobba sig in i laget från bänken.

Som ni vet följer jag utvecklingen dag för dag i damallsvenskans silly season på en separat flik. Där finns det nu några heta spelare som berättat att de lämnar sin nuvarande klubb, men ännu inte preseterats för någon ny.

Hetast på den listan är nog ändå Rita Chikwelu, som kommer att lämna Kristianstad. Där lämnar hon ett stort hål efter sig, ett hål det blir intressant att se hur det skall tätas.

Men var hamnar Chikwelu? Blir det någon annan damallsvensk klubb som får hennes namn på ett kontraktsförslag?

Andra spännande spelare som står utan klubb är Julia Spetsmark, Ebba Wieder och Dajan Hashemi. De två sistnämnda är två spelare med hög potential, som båda kan få rejäla lyft om de ges både förtroende och speltid. Kanske att Wieder kan bli Chikwelus ersättare?

Ytterligare en spelare som har osäker framtid är Mimmi Larsson. Hon är just nu kontraktslös, och borde kunna vara intressant långt utanför Sveriges gränser. Det blir förstås också väldigt intressant att se om hon blir kvar i Linköping, eller om hon hittar någon ny klubb.

Ungefär samtidigt som jag publicerade det här inlägget kom Corren med en intressant artikel om kontraktsläget i LFC. Huvudnyheten är att Cajsa Andersson verkar vara på gång tillbaka till Linköping. Men artikeln innehåller mycket annat intressant. Det verkar exempelvis som att Olof Unogård kommer att bli kvar. Och Ungård säger bland annat att:

”Av både sportsliga och ekonomiska skäl är det rimligt att tro att inte både Stina Blackstenius och Mimmi Larsson blir kvar. Det vi vet nu är att Stina har kontrakt, medan Mimmi sagt upp sitt. Men därmed inte sagt att det slutar på det sättet. Diskussioner pågår och det är ingenting som är klart.”

Det verkar alltså bli antingen Larsson eller Blackstenius. Undra egentligen vilket av alternativen som Unogård och LFC föredrar. Blackstenius har den östgötska förankringen, men Larsson har varit bättre i år – inget lätt val.

Det framgår även av artikeln att utöver Mimmi Larsson är även Emma Holmgren och Frida Maanum numera kontraktslös. Enligt mitt sätt att se det har de båda varit LFC:s två bästa i år. Holmgren har precis som Larsson sagt upp sitt kontrakt, vilket indikerar att hon kan vara på gång bort.

En nyhet från förra veckan som fick mig att haja till var att Kristianstad värvar Otto Persson som ansvarig för klubbens fina ungdomsverksamhet. Persson var ju tränare i LB07 förra året, och har ett gott rykte som spelarutvecklare. Kristianstad gör alltså ytterligare en spännande rekrytering till en redan mycket bra fotbollsakademi.

Spännande rekrytering är väl även rätt ord för Hammarbys värvning av June Pedersen. Mycket talar för att det är vinterns värvning i elitettan. Pedersen har ju legendarstatus i Piteå. Som synes av tweeten nedan har Pedersen spelat i 211 av Piteå IF:s totalt 218 matcher i damallsvenskan. Snacka om att lämna ett hål efter sig .

Från Piteå är det långt till Zambia. Men Zambias landslag Shepolopolo tog sig i går ett stort steg närmare nästa års OS-turnering. Lushomo Mweemba blev segerskytt när Kenya besegrades med 1–0 i returen av semifinalen i Afrikas OS-kval. Eftersom den första matchen blev 0–0 avancerade Zambia till final med totalt 1–0. För Zambia väntar nu två chanser att ta sig till OS. Första chansen är finalen mot Elfenbenskusten eller Kamerun. Och skulle man inte lyckas där väntar en andra chans i form av playoffmatcher mot Chile.

Vi kan alltså få se Zambia i OS. Däremot får vi varken se Frankrike eller Tyskland i Japan nästa år. Jag har skrivit om det många gånger, men Fifa måste göra något åt kvalet till OS. Det är ju inte rimligt att en världsdel med fem lag på världsrankingens topp sex bara har tre platser i OS-turneringen.

Eller. Eftersom Sverige och England nu delar femteplatsen på världsrankingen har ju Europa faktiskt fem lag på topp fem.

Vilka Zambia får möta i Afrikas kvalfinal avgörs i eftermiddag. Det är avspark 15.30 mellan Kamerun och Elfenbenskusten. Matchen går att se här.

Slutligen har Thomas Dennerby fått ett nytt, och högst oväntat jobb. Han är nämligen ny förbundskapten för Indiens F17-landslag.

Indien står som värd för F17-VM i november nästa år, och Dennerby har alltså ett år på sig att förbereda det indiska ungdomslandslaget för mästerskapet. Indien är ju ett U-land inom all fotboll.

På damernas världsranking ligger landet på plats 58, vilket sannolikt är en rätt stor övervärdering av landslagets kvalitet. Många asiatiska blåbärsnationer gynnas ju på rankingen av att Asiens fem bästa lag är väldigt bra.

Indiens enda möte i år med ett högre rankat lag var mot 42-rankade Rumänien, och den matchen slutade med 3–0-förlust. I VM-kvalet för två år sedan föll man med 10–0 mot Sydkorea, 8–0 mot Nordkorea och 7–1 mot Uzbekistan. Nu har alltså Dennerby fått uppdraget att försöka ge Indien en lysande damfotbollsframtid.

Seger för Seger – grattis

Diamantbollen 2019 gick alltså till Caroline Seger – grattis. Det är en väldigt duktig fotbollsspelare som prisas, men hon var inte med bland mina tre toppkandidater.

Det var faktiskt först när Rainer tidigare i dag bloggade om att han trodde att Seger skulle vinna som jag ens reflekterade över att Rosengårds och landslagets kapten kunde vara ett alternativ.

Hon är helt klart otroligt nyttig både för Rosengård och för landslaget. Men är hon bäst? Jag tycker ju inte det. När jag betygsatte landslaget efter VM-bronset fick Seger en trea i betyg, vilket placerade henne på en delad elfteplats. Motiveringen löd:

”Det här hade hon nog sett som en svordom för några år sedan, men på internationell nivå har Seger vuxit ut till en utpräglad defensiv mittfältare. I anfallsspelet är hon inte inblandad i speciellt många målchanser. Defensivt sätter däremot inte Seger många fötter fel i matcherna. Hon styr presspelet lysande och står ofta på rätt ställe i återerövringsfasen. Helt klart väldigt viktig för laget.”

Jag tycker inte på något sätt att det är en skandal att Seger både blir årets mittfältare och får diamantbollen. Det fanns ingen 100-procentigt klockren vinnare det här året, och Seger är som sagt en väldigt viktig spelare för sina lag.

Det var just diamantbollen och årets back som jag missade i mina tips i förra inlägget. Årets back blev Linda Sembrant – vilket är en högst välförtjänt premiering. Sembrant är den som bestämmer i backlinjen. Och på så sätt är hon otroligt viktig.

Hon glänser sällan med spektakulära brytningar eller eleganta passningar. Faktum är att det kan vara svårt att se hennes storhet när man ser henne i landslaget. Däremot är hon ofta vansinnigt saknad när hon inte är med.

Det var garanterat ingen slump att hon var den enda svenska utespelare som spelade varenda minut i VM. Förbundskapten Peter Gerhardsson har förstått hur viktig hon är för försvarsspelet. Och så här i efterhand har jag tänkt tanken att avsaknaden av Sembrant sannolikt var en huvudorsak till att Sveriges försvarsspel stundtals var svagt i matchen i USA i fredags.

Grattis till Sembrant. Och grattis till Hedvig Lindahl, Kosovare Asllani, Anna Anvegård, Hanna Bennison, Stefan Ekstrand, Thomas Mårtensson och Tess Olofsson.

 

Asllani får väl diamantbollen igen?

Kosovare Asllani

I kväll hålls Fotbollsgalan, och diamantbollen skall delas ut. Det troliga och mest rimliga är att det blir Kosovare Asllani som blir sista kvinna att hålla tacktal på kvällens gala – precis som det var 2017.

Jag vet faktiskt inte exakt vilken period det är diamantbollenjuryn skall ta hänsyn till. Men tittar vi på perioden från förra fotbollsgalan till i dag är det Nilla Fischer som har haft störst framgångar på klubbnivå, med segrar i såväl tyska ligan som tyska cupen.

Det finns en svensk spelare till som vunnit en dubbel på klubbnivå i en ansedd liga under det senaste året, och det är faktiskt Petronella Ekroth – fast hon lär knappast vara en kandidat till diamantbollen.

På klubbnivå vinner alltså Fischer, men jag tror inte att det räcker för henne att vinna för andra året i rad – trots att hon var bra i VM. Jag tror nämligen att insatser inom klubbfotbollen kommer att väga väldigt lätt den här gången.

Det är VM som är helt avgörande, och där var Asllani bästa svenska spelare. Att hon gjorde en svag vår i Linköping och har haft en tuff höst i Tacon lär inte spela någon roll – hennes landslagssäsong kommer att ge Spanienproffset diamantbollen. Det känner jag mig rätt säker på.

Eller vad tror ni?

Främsta utmanaren kanske för övrigt inte ens blir Fischer, utan vinnaren från 2015 och 2016 Hedvig Lindahl – som ju också gjorde ett utmärkt VM. När jag betygsatte spelarna i VM var det just Asllani och Lindahl som fick högsta betyg. Det fick även Hanna Glas, men eftersom Glas inte ens är nominerad i kategorien årets back lär hon inte vara aktuell för någon diamantboll.

Alla nomineringar till galan finns för övrigt här. Och nedan är mina tips av vilka som får hålla tacktal i kväll:

Årets målvakt: Hedvig Lindahl – självklar vinnare
Årets back: Nilla Fischer – vidöppet, alla tre är värdiga vinnare
Årets mittfältare: Caroline Seger – vidöppet, alla tre är värdiga vinnare
Årets forward: Kosovare Asllani – Rolfö hade nog varit en utmanare om hon spelat lite mer
Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Anna Anvegård – borde vara självklart
Årets genombrott i damallsvenskan: Hanna Bennison – galans mest självklara pris
Årets tränare: Stefan Ekstrand/Thomas Mårtensson – vidöppet, alla kandidater är värdiga vinnare

Notabelt är att Asllani alltså är kandidat till priset som årets forward i år. Det tycker jag är rätt, jag anmärkte på nomineringen förra året då hon ansågs vara mittfältare. Det udda här är att Asllani fortsatt alltid sätts upp som mittfältare i landslagets laguppställning, men alltså ändå skall räknas som forward.

 

Stormatchen på Wembley sänds på svensk tv

18.30 på lördagskvällen träningsspelar England och Tyskland inför ett fullsatt Wembley. Matchen direktsänds på svensk tv, på TV10 och på Viaplay.

Hittills under veckan har det varit väntade resultat i EM-kvalet, med bland annat klara segrar för Finland, Tjeckien, Norge, Italien, Holland och Skottland. I Sveriges grupp blev det mållöst mellan Slovakien och Ungern.

Noterbart från Afrika att första semifinalen i OS-kvalet mellan Kenya och Zambia slutade 2–2. Retur i Zambia på tisdag. Den andra semifinalen pågår, den mellan Elfenbenskusten och Kamerun. Det är 0–0 i paus.

Noterbart från Asien är att Japan i dag vann asiatiska mästerskapen för U19-lag via 2–1-seger mot Nordkorea i finalen. I bronsmatchen vann Sydkorea med förkrossande 9–1 mot Australien.