Klantigt förbund, Morgan och svensk i Mexiko

Efterspelet till Nilla Fischer:s tal är inte över. Olof Lundh har skrivit en bra och läsvärd text om hur klantigt det hela har skötts av förbundsledningen.

En annan intressant och läsvärd text är den här krönikan av Noa Bachner, där han hävdar att Expressen har uppgifter på att damlandslagets spelare numera har en högre grundersättning än herrlandslagets.

När man läser det kan man väl trots allt förstå att Andreas Granqvist var lite frustrerad i tisdags. När herrlandslagen i Island, Danmark och Norge gått ner i lön för att hjälpa damlandslagen har det hyllats över hela världen. I Sverige verkar samma sak tystats ner.

Som sagt, det här har skötts otroligt dåligt av generalsekreterare Håkan Sjöstrand och resten av förbundsledningen. Pinsamt.

Sedan mitt förra inlägg har Argentina som väntat blivit land 20 av 24 att kvala in till VM.

Det blev 1–1 i bortareturen mot Panama och därmed totalt 5–1 till argentinskorna. Men hemmalaget fick i alla fall jubla en gång.

19:e laget till VM blev ju Nederländerna. Här är höjdpunkter från deras bortamöte med Schweiz:

Jag har redan visat ett klipp med Alex Morgan:s segermål från matchen mot Skottland tidigare i veckan. Nedan är höjdpunkter från matchen. Morgans snygga volley var för övrigt den amerikanska superstjärnans 18:e landslagsmål i år. Därmed står Morgan nu på 98 mål på 153 landskamper. Starkt.

USA känns för övrigt återigen vansinnigt starkt. I början av året var jag lite fundersam till deras lagbygge. Men nu måste amerikanskorna räknas som klara guldfavoriter i nästa års VM-slutspel.

Så till F17-VM där målen kom lagom till jag satte punkt på förra inlägget. Ghana, USA, Spanien, Tyskland och Kanada har tagit varsin klar seger. I Kanada spelar turneringens största stjärna, Jordyn Huitema. Hon kommer med största sannolikhet även att spela stora VM nästa år.

Just Huitema visade vägen med sitt 1–0-mål vid 3–0-segern mot Colombia i går. Fast matchhjälte blev nog ändå målvakten Anna Karpenko som tog en straff vid ställningen 0–0.

Faktum är att vi har en svensk spelare i F17-VM. Det är Kopparbergs Göteborg FC:s mittfältare Felicia Escobar Särnbratt som spelar för Mexiko. Hon har mexikansk pappa och svensk mamma och är född och uppvuxen i Sverige. Hon har suttit på bänken flera gånger i damallsvenskan utan att få hoppa in. I måndags fick hon dock göra ett inhopp för Mexiko i 0–0-matchen mot Sydafrika.

I övrigt finns även domaren Sara Persson på plats i Uruguay. Hon hoppas nog där kunna övertyga Fifa om att hon är en kvinna även för nästa års mästerskap i Frankrike.

Slutligen till damallsvenskan där det noteras att Maja Kildemoes inte lämnar Linköping för någon annan klubb. Danskan saknar den rätta motivationen och tar en paus från fotbollen.

Efterspel till Fischers tal – och Nederländerna till VM

Nilla Fischer:s tacktal från gårdagens fotbollsgala har i dag fått ett intressant efterspel. Det har visat sig att herrlandslaget har gått ner i ersättning vid landslagsuppdrag, vilket jag tycker är rimligt.

Ni som följt den här bloggen länge vet att jag tycker att landslagsspel är ett hedersuppdrag, inte något som skall göra spelarna rika.

Jag har under dagen hört både Andreas Granqvist (länken ovan) och Sebastian Larsson prata om att herrarna har hjälpt damerna, och att herrlandslaget upplever att de blir orättvist utpekade. De tycker att förbundet borde ha varit tydligare med det.

Nu under kvällen har generalsekreterare Håkan Sjöstrand påtalat att herrarna sänkte sina ersättningar efter att damernas avtal blir klart. Damerna fick alltså inte herrarnas pengar. Men likväl hamnade lagens ersättningar närmare varandra, vilket ju kanske borde ha berättats.

I övrigt från Fischers tal tycker jag att det är synd att hon tar upp frågan om storlek på boll, plan och mål på ett sätt som gör att man får känna sig som kvinnohatare om man tar upp den.

Ni som följt den här bloggen länge vet att jag tycker att man bör vända på alla stenar vid utvecklingen av damfotbollen, även måtten. Under de senaste 150 åren är det herrar som har utvecklat fotbollen för andra herrar. Damerna har fått hänga på, utan att kunna påverka. Tror ni att planen, målen och bollen hade haft dagens mått om kvinnor hade fått bestämma?

Men det var ett stickspår. Nu till Schweiz. Där blev det i kväll 1–1 mellan hemmalaget och Nederländerna. Det är ett resultat som innebär att Europamästarinnorna tog den sista europeiska VM-platsen och den 19:e totalt.

När Vivianne Miedema gjorde 0–1 i 52:a minuten var det i princip klart.

Efter det behövde Schweiz göra fem mål för att vända. Schweiziskorna gjorde ett. Och en stund senare blev det orange firande, eller i dag kanske snarare blått:

I natt lär Argentina ta den 20:e VM-platsen, och till helgen startar de Afrikanska och Oceaniska mästerskapen, där de fyra sista VM-platserna kommer att fördelas.

Det har även spelats några intressanta träningslandskamper i dag. Det europeiska toppmötet Tyskland–Spanien slutade 0–0. Jag trodde att tyskorna skulle byta ut i princip hela laget sedan helgens seger mot Italien. Men så blev det inte, utan i sin sista landskamp som förbundskapten behöll Horst Hrubesch sju av de spelare som startade i lördags. Det blir intressant att se hur Martina Voss-Tecklenburg matchar laget nu när hon tar över.

I förmiddags vann Australien som väntat returmatchen mot Chile. Den slutade 5–0 efter att alla målen kommit i den andra halvleken. Portland Thorns Caitlin Foord gjorde för övrigt tre av dem.

I kvällens match i Skottland gjorde Alex Morgan enda målet, vilket innebär att USA gick igenom 2018 obesegrat.

Morgans segermål var en fin volley på inlägg från Mal Pugh.

I Asien har OS-kvalet påbörjats. Det avgörs i tre steg, och i dag avslutades den första kvalomgången, en omgång jag inte lagt så stor notis vid eftersom inte något av de stora länderna går in i turneringen på det här stadiet.

Det lag som har imponerat mest i det här inledande kvalet är Taiwan, eller Kinesiska Taipei som landet heter i idrottssammanhang. De gjorde 33–0 på sina fyra matcher. Bland de andra lagen som tagit sig vidare finns Iran, Filippinerna, Hongkong, Myanmar och Jordanien. Inget av de här lagen lär ju dock ha en chans när det drar ihop sig nästa år. Andra kvalomgången skall för övrigt spelas i april.

Slutligen har U17-VM dragit igång i Uruguay i dag. Vi har nordiskt deltagande i form av Finland, som dock förlorade med 1–0 mot Nya Zeeland i dagens öppningsmatch.

Det har varit en väldigt målfattig öppningsdag. Både Japan–Brasilien och Mexiko–Sydafrika slutade 0–0. Det är också ställningen mitt i den första halvleken i den nu pågående matchen mellan värdnationen Uruguay och Ghana.

Vad jag förstått verkar Eurosport sända U17-VM från kvartsfinalerna och framåt.

 

Stormatch mot Tyskland på Friends

I går meddelade Svenska Fotbollförbundet att man fixat en stormatch till Friends Arena nästa år.

Den 6 april 13.45 kommer vår arvfiende Tyskland till herrlandslagets nationalarena. Det är bara att hoppas att publiken i Stockholmsområdet tar chansen att se två av världens bästa lag.

Jag föreslog redan för snart 2,5 år sedan att förbundet skulle försöka fylla Friends med en match av det här slaget. Kul att förbundsfolket nu sytt ihop en sådan match.

För vårt damlandslag blir det första matchen på Friends. Däremot har ju faktiskt Tyskland redan spelat en match där. De vann ju EM-finalen 2013 mot Norge med 1–0 just på Friends. Då var 41 301 åskådare på plats. Hur många blir det i april?

Apropå landskamper kan det vara läge att blicka tillbaka lite på söndagens Englandsmatch och komma med lite spelarkritik.

De båda lagens målvakter kämpar ju inbördes om speltiden i Chelsea. Utifrån söndagens match kändes Hedvig Lindahl som en nivå bättre än Carly Telford. Framför allt tyckte jag att det var klasskillnad i luftrummet. Medan Lindahl äger sitt målområde kändes Telford darrig varenda gång Sverige fick hörnor.

I backlinjen saknades ju Nilla Fischer. Det märktes inte speciellt mycket. Amanda Ilestedt fyllde nämligen luckan på ett utmärkt sätt. Jag tycker att hon får ett allt bättre passningsspel, inte minst känns hon allt säkrare på de lite längre passningarna.

Jessica Samuelsson var ju tillbaka på högerbacken. Jag tyckte nog att hon var lite otajmad, vilket inte är konstigt då hon inte spelat så jättemycket det senaste året. Som tur är har hon gott om tid att hitta toppformen igen. Det är ju sju månader till VM.

På mittfältet kändes Caroline Seger klockren i försvarsspelet. Däremot tyckte jag att Kosovare Asllani hade det lite jobbigt i början av matchen. Hon växte dock in i det och blev allt bättre. Den trygghet med bollen som både Seger och Asllani besitter är otroligt viktig för laget.

När Anna Anvegård fick chansen i den position hon har i klubblaget, alltså allra högst upp, gjorde hon sin bästa landskamp. Då tänker jag inte bara på att hon gjorde mål, utan jag tyckte även att hon kom mer med i spelet.

Känslan efter matchen är att Mimmi Larsson kanske kom lite längre från VM. Det är ju Larsson som tidigare varit första alternativet till Stina Blackstenius i toppositionen. Men Anvegård kan nog ha passerat nu.

England–Sverige var inte den enda landskampen i helgen med toppnationer på planen. Nästan alla lag på topp tio på världsrankingen var i farten.

Ettan USA vann ju i Portugal, en match jag redan har avhandlat. Amerikanskorna spelar för övrigt i kväll igen, i Skottland (avspark 20.15 svensk tid).

Tvåan Tyskland vann med 5–2 hemma mot Italien. Nedan går det att se hela matchen. Målen föll enligt följande:

1–0 Lina Magull (5.02), 2–0 Alexandra Popp (17.49), 2–1 Barbara Bonansea (28.08), 2–2 Daniela Sabatino (42.20), 3–2 Giulia Gwinn (49.55), 4–2 Lena Petermann (59.11), 5–2 Leonie Maier (85.18).

Noterbart är att Tyskland håller på att bygga om sitt lag. Tillfällige förbundskaptenen Horst Hrubesch har givit många nya och unga namn chansen, vilket känns spännande. Mot Italien startade Tyskland så här: Merle FrohmsMaximiliane Rall, Sara Doorsoun-Khajeh, Johanna Elsig, Felicitas Rauch – Magull, Sara Däbritz – Gwinn, Lena Lattwein, Svenja Huth – Popp.

I den elvan var den 25-åriga Hoffenheimbacken Maximiliane Rall eller hennes 18-åriga klubbkompis Lena Lattwein två spelare jag inte hade hört talas om. Båda gjorde debut, och båda var bra.

Noterbart är att Rall var helt ny i landslagssammanhang, hon har inte spelat en enda ungdomslandskamp. Lattwein var med i två flicklandskamper som 15-åring, men har inte platsat i ungdomslandslaget för sin ålder de senaste tre åren. Nu behöver hon inte det, för nu är hon ju plötsligt startspelare i A-landslaget…

En orsak till att flera nya spelare fick chansen i lördags är ju förstås att tyskorna spelar i dag igen, 16.00 hemma mot Spanien. Då blir det sannolikt fler välkända namn i startelvan.

Även världsfyran Frankrike vann sin match i helgen. Ett franskt lag utan Eugenie Le Sommer besegrade ett Brasilien utan Marta med 3–1. Jag såg delar av den andra halvleken och tyckte att fransyskorna kändes som det klart bättre laget.

Världsåttan Brasilien känns som ett stort frågetecken inför VM. Det är lite som att tiden stått stilla i Brasilien, laget är byggt kring samma spelare som för tio år sedan; Formiga, Marta och Cristiane. Och när de inte är i form, eller saknas, då är brasilianskorna inte riktigt nära de andra topplagen i världen.

Helgens stora skräll kom när världssexan Australien förlorade med 3–2 hemma mot Chile. av de klipp jag sett verkar det ha varit en ensidig historia där The Matildas radade upp chanser.

PSG-målvakten Tiane Endler var dock precis så bra som hon måste vara om Chile skall kunna ta några poäng i VM. Hon kapitulerade bara för två straffar från Emily van Egmond. Och den andra var Endler också nära att rädda.

Chile var också effektivt. Man utnyttjade att den före detta Piteåmålvakten Lydia Williams hade en dålig dag. Jag upplever normalt Williams som väldigt stabil. Men i lördags blev hon överlobbad två gånger efter missade utrusningar.

Lagen möts igen i dag på förmiddagen (9.30 svensk tid), det troliga är att Australien då vinner med ett par-tre måls marginal. Blixten slår ju sällan ner på samma ställe två gånger i rad.

Världssjuan Japan vann med 4–1 mot Norge efter två mål av Mana Iwabuchi.

Slutligen är det ju tisdag, vilket innebär att det är dags för returen i finalen av Europas VM-playoff. I första matchen vann världstian Nederländerna mot Schweiz med 3–0. Höjdpunkter därifrån ser ni här:

19.00 är det avspark i kväll, och allt talar för att Nederländerna vinner det här dubbelmötet. Det troliga är att man vinner även kvällens match. Det bör ju passa Europamästarinnorna som handen i handsken att få ligga och kontra på ett måljagande hemmalag.

 

Fischer fick Diamantbollen 2018

Alldeles nyss har Nilla Fischer tagit emot Diamantbollen 2018 och hållit ett brandtal för jämställdhet.

Som jag argumenterat för flera gånger är Fischer en mycket välförtjänt vinnare. Hon är ju inte bara den enda svenska spelaren i något av världens tre bästa klubblag. Hon är dessutom lagkapten för ett av dem.

Fischer blev således galans drottning, och hennes tacktal kommer säkert att diskuteras i efterhand.

Nilla Fischer

Här är damfotbollsgalan pris för pris:

Hedvig Lindahl

Årets målvakt:

Hedvig Lindahl

Mitt tips: Lindahl
Mitt val: Lindahl

Vann dubbeln i England och var superstabil i landslaget. Självklar vinnare – även om Geurts också har varit lysande i år.

Nilla Fischer

Årets back:

Nilla Fischer

Mitt tips: Fischer
Mitt val: Fischer

Kanske galans mest självklara vinnare. Fischer är försvarsgeneral i ett av de lag i världen som släpper in minst mål.

Caroline Seger

Årets mittfältare:

Caroline Seger

Mitt tips: Seger
Mitt val: Asllani

Att landslagets lagkapten får pris är varken ologiskt eller oförtjänt. Seger har gjort en bra säsong.

Anja Mittag

Årets forward:

Anja Mittag

Mitt tips: Blackstenius
Mitt val: Mittag

Vann den damallsvenska skytteligan och var den som bar Rosengård på sina axlar. Det räckte till cupseger.

Stellan Carlsson

Årets tränare:

Stellan Carlsson

Mitt tips: Marcus Lantz
Mitt val: –

Tre bra kandidater, där guldtränaren tog priset. Carlsson har gjort ett fantastiskt jobb i Piteå och är självklart värd alla priser han kan få.

Julia Karlernäs

Damallsvenskans mest värdefulla spelare

Julia Karlernäs

Mitt tips: Seger
Mitt val: Elin Rubensson

När guldet hamnade i Norrbotten var Karlernäs en logiskt vinnare. Hennes elva mål var naturligtvis guld värda för Piteå.

Anna Anvegård

Årets genombrott:

Anna Anvegård

Mitt tips: Anvegård
Mitt val: Anvegård

Tvåa i den damallsvenska skytteligan under sitt debutår och har dessutom spelat in sig i A-landslaget. En stark vinnare.

Lotta Schelin

Fotbollkanalens hederspris:

Lotta Schelin

Kul. Lotta Schelin är väl värd att hyllas för sin karriär. Hon är inte minst värd att hyllas för den fantastiska person hon är. Något hon även visade med sitt fina tacktal.

 

Alingsåsspelare död i bilolycka

Alingsås Tidning berättar i dag den tragiska nyheten att den 16-åriga Alingsåsspelaren Cassandra Ejevad Hörnstad har dött i en trafikolycka.

Ejevad Hörnstad (född i december 2001) spelade i år 13 matcher (8 från start) för Alingsås FC United (det lag som tidigare hette Holmalund) i division I norra Götaland. I somras var hon dessutom med i det Kungsbacka DFF-lag som vann Gothia cup.

I kväll kommer klubben att ha en minnesstund.

Det är alltid lite svårt att hantera den här typen av tråkiga nyheter. Man lider i första hand med familj och vänner.

Diamantbollen – och Arnth till Arsenal

Janni Arnth

Linköpings lagkapten Janni Arnth har skrivit på för Arsenal och hon lämnar därmed östgötarna efter 4,5 säsonger.

Det är förstås ett tungt tapp för LFC som har haft allt annat än kontiniutet i sin trupp de senaste åren. Fram till och med SM-guldet 2016 var klubbens framgångsrecept just att man lyckades behålla sina bästa spelare.

Efter guldet har det sett helt annorlunda ut. Kvar från guldlaget för två år sedan kommer man bara ha enstaka spelare nästa år. Under kontrakt är Tove Almqvist (13 matcher 2016) och Wilma Thörnkvist (1 match). Sannolikt blir dessutom Emma Lennartsson (16 matcher) kvar i klubben.

Som många av er redan har märkt finns det nu en Silly seasonsida här på bloggen. Klicka in via menyn ovanför det här inlägget.

I kväll är det dags för Fotbollsgalan. I ett tidigare inlägg har jag gått igenom och tippat vilka som får priserna. Som framgår av inlägget är Nilla Fischer min vinnare av diamantbollen. Jag tror att Kosovare Asllani är huvudmotståndare, samt att även Caroline Seger och Elin Rubensson kommer att vara uppe till diskussion.

 

Det skrevs historia i eftermiddags

I förra inlägget ställde jag frågan: Hur många gånger har vi vunnit borta mot topp-tio-lag på bortaplan under 2010-talet? Dessutom efter att ha hållit nollan.

Jag antog att ingen satt inne på svaret, utan gjorde en egen efterforskning. Och den visar att landslagets 2–0-seger i England är historisk på många sätt.

Sedan världsrankingen infördes hade Sverige inför den här söndagen:

1) aldrig vunnit på bortaplan mot ett topp-tre-lag.
2) aldrig hållit nollan borta mot ett topp-tre-lag.
3) inte vunnit borta mot ett topp-tio-lag under ordinarie tid på över tio år.

Värt att veta här är förstås att världsrankingen infördes för drygt 15 år sedan, den första presenterades den 16 juli 2003.

Det hör förstås också till saken att vårt landslag inte spelar speciellt många bortamatcher mot topp-tio-lag. Vi möter oftast de andra topplagen på neutral plan i Algarve cup eller vid mästerskap.

I min genomgång hittar jag totalt 20 bortamatcher på 15 år mot lag på världsrankingens topp-tio. Av dem har sju varit mot lag på topp-tre.

Här är alla matcherna, men den senaste först. Och med Sveriges siffror först:

11/11 2018, Träning: England (3), 2–0
27/11 2017, Träning: Frankrike (4), 0–0

16/8 2016, OS-semifinal: Brasilien (8), 0–0 – vinst med 4–3 efter straffar
7/8 2016, OS: Brasilien (8), 1–5
3/8 2014, Träning: England (8), 0–4
8/2 2014, Träning: Frankrike (5), 0–3
20/7 2012, Träning: Storbritannien (England rankat 9), 0–0
20/11 2011, Träning: USA (1), 1–1
26/10 2011, Träning: Tyskland (2), 0–1
17/5 2011, Träning: England (10), 0–2
16/9 2010, VM-kval: Danmark (10), 1–2 – 2–2 efter förlängning
17/7 2010, Träning: USA (1), 0–3
13/7 2010, Träning: USA (1), 1–1
20/7 2008, Träning: Norge (5), 2–0
8/11 2007, OS-kval: Danmark (8), 4–2
30/8 2007, Träning: Danmark (6), 2–1
15/7 2006, Träning: USA (2), 2–3
26/6 2004, EM-kval: Italien (10), 1–2
3/2 2004, Träning: Kina (5), 2–2
21/9 2003, VM: USA (1), 1–3

Självfallet är straffvinsten mot Brasilien i OS-semifinalen 2016 den klart största bortasegern vi tagit mot en annan toppnation under den här perioden. Därefter kommer OS-kvalvinsten i Danmark 2007 och VM-kvalförlusten mot danskorna 2010.

Men utanför tävlingsmatcherna slår eftermiddagens vinst högt.