Helgens tv-guide – och ny världsranking

Brasiliens landslag avslutar säsongen med två landskamper mot Mexiko. I natt svensk tid spelades den första, och Pia Sundhage kunde nöjt konstatera att hennes lag vann med 6–0 och att Beatriz gjorde tre av målen.

Brasilien är också den stora klättraren i toppen av årets sista världsranking, som kom i dag. Sundhages lag lyfter från elfte till nionde plats, och petar ut Nordkorea från topp tio.

Sverige ligger kvar som femma, med bra kontakt med både fyran Frankrike och trean Holland.

Med det växlar jag till helgens tv-guide. Här är den damfotboll som sänds på svensk tv de kommande dagarna. Som vanligt lägger jag till om jag hittar fler länkar.

Fredag
19.15, Viaplay: FFC Frankfurt–Bayern München, i Frauen-Bundesliga

Lördag
15.30, Viaplay: Lyon–Dijon, i D1 Feminine

Söndag
13.30, Viasat Fotboll: Manchester City–Brighton, i WSL
14.00, Viaplay: Jena–Turbine Potsdam, i Frauen-Bundesliga
15.00, Viaplay: Reading–Tottenham, i WSL

 

Janogy, Linköping, Ballon d’Or, Chawinga och UWCL

Madelen Janogy

Madelen Janogy har bestämt sig för att det är dags att lämna Piteå och damallsvenskan. Det dröjde några fler år än jag gissade innan hon fick sitt genombrott.

Jag trodde att det skulle ske redan 2016, men på svensk mark hände det i fjol. Och i år har hon även visat att hon håller på internationell nivå. Det är således fullt logiskt att Falköpingsprodukten nu provar sina vingar utomlands.

Frågan är bara var hon hamnar. Enligt agent Maria Karlsson De Cecco har Janogy tackat nej till Juventus och Birgmingham. I Juve hade hon fått svenskt sällskap i form av Linda Sambrant, samt sannolikt fått vara med och vinna en ligatitel till. Juventus är ju nämligen obesegrat, och man kommer att leda den italienska ligan med minst fem poäng när alla lag spelat nio omgångar.

Birmingham hade varit ett rätt bra klubbval, om Janogy flyttat förra säsongen. Då var nämligen det blåvita laget ett toppgäng. Nu är Birmingham däremot riktigt svagt, och man kan förstå att klubben letar vassa forwards för att lyfta ur nedflyttningsstriden.

Härom veckan kikade jag nämligen på matchen Birmingham–Chelsea. Jag hade faktiskt missat hur brandskattat Birmingham har blivit, och trodde att jag skulle få se Chelsea mot ett svårslaget motstånd. Men så var det inte alls.

I våras slutade Chelsea och Birmingham trea och fyra i WSL med 42 respektive 40 poäng. Under sommaren har klubbarna dock tagit helt olika riktningar. Medan Chelsea både har breddat och stärkt sitt lag har Birmingham alltså tappat massor av toppspelare.

Bland annat är alla lagets fyra bästa målskyttar från förra säsongen borta. Namnmässigt är förstås Ellen White det tyngsta tappet – hon gjorde sex mål på åtta ligamatcher förra säsongen. Den här säsongen har Birmingham totalt gjort tre mål på sju ligamatcher.

Mot Chelsea släppte de in sex, trots att jag tyckte att Chelsea gjorde en rätt blek insats. Totalt sett var det en rätt dålig match, med riktigt svagt passningsspel – framför allt från Birmingham. Hos dem var landslagsmittfältaren Lucy Staniforth den enda klasspelaren.

En annan spännande spelare i Birmingham är 16-åriga Freya Gregory, som fått göra några inhopp. Hon är dock inte redo att bära något lag i WSL.

Det blev en lång utläggning om Birmingham. Men jag hoppas att det framgår att jag tycker att det är rätt av Janogy att välja bort WSL-klubben.

För Piteå börjar det se lite jobbigt ut. Man har tappat flera etablerade spelare, och ännu inte plockat in några namnkunniga nyförvärv. När kommer det första?

De senaste dagarnas debatt på svensk mark har annars handlat om Linköping och Olof Unogård. Jag har ingen inblick i hur det sett ut och låtit på träningar och i omklädningsrum i LFC. Men utifrån det jag sett och läst tycker jag att Unogård är värd att få en chans till.

Jag läste att Rainer Fussgänger på sin blogg kallar LFC för ett av sorgebarnen under silly season. Nu är ju inte östgötarna klara med sitt lag- och truppbygge ännu. Men som jag ser det har LFC hittills gjort en helt ok silly season, och jag tycker att man håller på att bygga ett betydligt mer välkomponerat lag till 2020 än man har haft i år.

Det var ju ganska solklart att LFC var tvunget att ändra på något. Och att behålla den trupp man haft i år tror jag hade varit dömt att misslyckas. Man behövde således byta bort en hel del spelare.

En gissning är att man gärna hade haft kvar Emma Holmgren och Mimmi Larsson, som ihop med Frida Maanum varit LFC:s bästa spelare i år. Fast i Larssons fall kändes det som att det bara fanns plats för en av henne och Stina Blackstenius. Och då Blackstenius har löpande kontrakt över nästa år var det svårt att behålla Larsson. När det gäller Holmgren behöver inte tappet bli speciellt tungt, då Cajsa Andersson är en utmärkt ersättare.

Men övriga spelare som lämnar LFC ville klubben knappast ha kvar. Trion Anna Oskarsson, Filippa Angeldahl och Anna Rakel Petursdottir har haft riktigt svaga säsonger, och gissningsvis kostade de mer än de presterade. Och Dajan Hashemi fick lida av värvningarna av Larsson och Blackstenius.

Jag noterar att agent Michael Kallbäck, som företräder Oskarsson, Angeldahl och Hashemi, i ett par omgångar spytt galla över LFC. Det är väl bra med agenter som står bakom sina spelare. Men jag hade väntat till mina spelare gjort succé i sina nya klubbar. För Oskarsson och Angeldahl har ju knappast presterat på den nivå man förväntar sig av spelare som förväntas konkurrera om landslagsplatser.

När jag kollade den officiella statistiken över Linköpings säsong, noterade jag för övrigt att Lina Hurtig både spelat, och startat samtliga 22 matcher i damallsvenskan i år. Det är första gången i hennes annars rätt skadekantade karriär hon kunnat spela en full säsong. Och det trots att hon var i väg på VM, och inte fick någon längre semester.

Det om LFC. I dag har jag kollat in det franska toppmötet PSG–Montpellier. Det skulle även ha kunnat vara ett svenskmöte, men Hanna Glas och Marija Banusic blev kvar på varsin bänk hela matchen.

PSG var det något bättre laget, men matchen slutade 1–1, ett resultat som Lyon och Bordeaux jublade mest åt. I morgon når D1 Feminine halvtid i och med matchen mellan ledarna Lyon och jumbon Metz. Allt talar för att Lyon kommer att vinna den matchen och därmed ha ett fempoängsförsprång efter halva serien.

Det innebär att Lyon är det enda laget som har guldet i egna händer. Och med tanke på hur sällan Lyon tappar poäng har jag väldigt svårt att se att ligaguldet skall glida dem ur händerna.

Noterbart kring dagens match var att PSG var så missnöjt med 1–1 att de skickade upp målvakten Cristiane Endler på en hörna i 94:e minuten. Chilenskan vann faktiskt duellen, men hennes nick förlängdes över av Kadidiatou Diani.

Noterbart i övrigt från D1 Feminine är att tyska storstjärnan Dzsenifer Marozsan står på sju mål och elva assist efter tio spelade matcher. Det är en makalöst imponerande siffra, och då har hennes Lyon alltså kvar att möta ligans sämsta lag.

För mig är Marozsan definitivt topp tre när det gäller världens bästa spelare. De andra två är Sam Kerr och troligen också Tabitha Chawinga. Jag skriver troligen om den före detta Kvarnsvedenspelaren, eftersom jag knappt sett henne sedan hon lämnade damallsvenskan. Men det faktum att hon dels ledde sitt Jiangsu Suning till fyra titlar i Kina, och dels hur överlägsen hon var i Asiens Champions League häromveckan, så tror jag att hon hör hemma väldigt högt upp på listan över världens bästa spelare.

Det första asiatiska klubbmästerskapet vanns för övrigt av japanska NTV Beleza närmast före Chawingas klubb.

Eftersom Chawinga ju varken syns i stora mästerskap eller europeiska klubbturneringar, glöms hon lätt bort när priserna till världens bästa skall delas ut. En som prisats i veckan är Saki Kumagai. Japanskan utsågs till Asiens bästa spelare:

När Ballon d’Or delades ut i början av veckan var prispallen:

1) Megan Rapinoe
2) Lucy Bronze
3) Alex Morgan

Rapinoe vinner ju på grund av hennes insatser i VM. Hon har ju för övrigt knappt spelat något under resten av året. Jag tycker att VM skall vara viktigt i sådana här omröstningar. Men jag tycker knappast att VM skall vara det enda man tar hänsyn till. För det finns ju speciella priser till turneringens bästa spelare.

När det gäller Bronze är hon bra, men Marozsan brukar ju alltid prisas som Lyons och franska ligans bästa spelare. Så jag har svårt att placera Bronze före tyskan. Juryn hade dock Marozsan först på elfte plats. På delat 16:e fanns för övrigt Nilla Fischer och Kosovare Asllani, och på 19:e kom Sofia Jakobsson.

I veckan har även engelska The Guardian presenterat sin lista över världens 100 bästa spelare. Där såg pallen ut så här:

1) Sam Kerr
2) Lucy Bronze
3) Megan Rapinoe

Här vann alltså Kerr, vilket jag tycker känns rimligt. Hon var för övrigt sjua i Ballon d’Or. The Guardian hade Marozsan på plats 13.

Sexa kom för övrigt Vivianne Miedema, som stod för makalösa sex mål och fyra assist när Arsenal vann med 11–1 mot Bristol förra helgen. Och då blev hon ändå utbytt i 79:e minuten…

På The Guardians lista kom Tabitha Chawinga på plats 95. Som ni förstår tycker jag att det är en rätt rejäl undervärdering. Svenska spelare på listan var:

33) Nilla Fischer
35) Kosovare Asllani
44) Hedvig Lindahl
51) Sofia Jakobsson
56) Caroline Seger
69) Stina Blackstenius
77) Magdalena Eriksson
82) Fridolina Rolfö
91) Hanna Glas

En svensk VM-spelare som stod utanför listan är Amanda Ilestedt. Hon nickade in Bayern Münchens matchavgörande 2–0-mål i går mot Freiburg. Det var Ilestedts första ligamål för Bayern. Jag hann se delar av matchen, och tyckte att svenskan gjorde en utmärkt defensiv insats.

Innan jag sätter punkt för det här inlägget är det läge att säga några ord om det nya format för Champions League som presenterades i veckan. Första ordet är förstås: Äntligen.

Den närmaste förändringen för svensk del är att klubbarna slåss lagen om tre platser i Champions League i nästa års damallsvenska.

Utöver att de sex bästa ligorna får med ett tredje lag så kommer det att bli gruppspel för 16 lag. De fördelas i fyra grupper om fyra lag vardera. Utöver årets turnering har Sverige alltid haft minst en klubb bland de 16 bästa. Så även om det är fler bra lag att konkurrera med borde vi ha goda chanser att åtminstone få med något lag till gruppspelet varje år den närmaste tiden.

Framför allt kommer det lag som vinner SM-guld nästa höst ha stor chans att nå gruppspelet. Kvalet är nämligen delat i två, eller tre delar beroende på hur man räknar.

1) Fyra lag är direktkvalade. Det handlar om de regerande mästarna samt ligavinnarna i de tre största ligorna – just nu Tyskland, Frankrike och England.

2) Mästarvägen – sju platser. Här placeras samtliga övriga mästarlag. Kvalet spelas i två omgångar. Mästarna från ligorna som är rankade 4–6 är seedade och går in i andra omgången. I nuläget handlar det om mästarna från Spanien, Sverige och Tjeckien. Det svenska mästarlaget är alltså bara ett dubbelmöte från gruppspel. Och man kommer att få möta mästarlag från mindre ligor.

3) Ligavägen – fem platser. Den här vägen är det väldigt mycket tuffare för svenska lag att kvala in till gruppspelet. Mest eftersom man riskerar väldigt mycket tuffare motstånd än via mästarvägen. Kvalet är uppdelat i två omgångar. Först en utslagsturnering, sedan playoffmatcher. Tvåorna i ligorna 1–6 är seedade och går in i playoffomgången. I nuläget behöver alltså tvåan i damallsvenskan ”bara” vinna ett dubbelmöte för att gå till gruppspel.

Alla treor och tvåorna i ligorna som är rankade sjua och neråt måste spela den inledande utslagsturneringen där fyra gruppvinnare går vidare till playoffomgången.

Spontant tycker jag att upplägget känns bra. Lag från tio olika länder kommer att få plats i gruppspelet, och de bästa länderna har chansen att få med tre lag till gruppspelet. Det är bra.

 

Hammarbynytt – och veckans TV-guide

Inlägget uppdaterat med tv-information kring PSG–Montpellier och med länk till Tacon–Espanyol

I dag har Hammarby presenterat Hanna Folkesson och Dajan Hashemi som nyförvärv.

Bajen var ju en poäng ifrån damallsvenskan 2020. Nu har man börjat bygga ett lag för damallsvenskan 2021. Tidigare har man ju värvat skickliga backen June Pedersen, snabba Klara Andrup samt BP:s mittback Alice Carlsson och Tyresös skyttedrottning Frida Thörnqvist.

Det handlar om fyra nyförvärv från damallsvenska klubbar, samtidigt som man har förlängt med viktiga spelare som Emma Jansson, Emilia Larsson och Jonna Ståhl. Klart är att Hammarby kommer att vara storfavoriter i elitettan.

Det är förstås inte lika klart att de även kommer att vinna serien. Men det skall mycket till för att de skall ha två lag före sig i sluttabellen. Man har värvat både defensiv stabilitet och offensiv spets och är helt klart laget att slå i elitettan 2020.

Framför allt skall det bli otroligt spännande att följa Dajan Hashemi i söderklubben. Jag tyckte att den 19-åriga danskan såg otroligt spännande ut som spjutspets när hon anslöt till LFC. Men när Stina Blackstenius och Mimmi Larsson anslöt blev danskan tredjealternativ längst fram i planen. I år har Hashemi agerat utan självförtroende, ofta från en kant. Känslan är att det här är ett väldigt bra steg för henne – en chans till en nystart.

Det har hänt mycket annat spännande den senaste tiden. Jag hoppas få tid att sammanfatta alla större nyheter någon gång under helgen. Men tills vidare nöjer jag mig med att lista helgens tv-matcher.

Vi kan se hela tre matcher från Frauen-Bundesliga på svensk tv den här helgen – en per dag från och med i kväll. Vi får se båda svensklagen Wolfsburg och Bayern München samt klassikermötet Potsdam–Frankfurt. Men framför allt har vi en engelsk toppmatch på söndag att se fram emot.

Obesegrade Chelsea tar emot tvåan Manchester City, som bara har släppt in ett mål på åtta omgångar. Det är en match som kan betyda mycket när sluttabellen i WSL räknas ihop. Även Reading–Arsenal är en spännande match. Reading är ett av de lag som har potential att skaka de tre toppklubbarna.

Först hade jag missat att vi även kan se en fransk match på svensk tv i helgen. Det handlar om en spännande match, det är nämligen svenskmöte mellan PSG och Montpellier på lördagseftermiddagen. En match som Marija Banusic:s  Montpellier absolut inte får förlora om laget skall ha chans att spela i Champions League nästa år. Helst skall Montpellier vinna om de skall ha en rimlig chans att sluta topp två.

Fredag
19.15 på Viasat Sport, Bayern München–Freiburg i Frauen-Bundesliga

Lördag
13.00 på Viasat Fotboll, Turbine Potsdam–FFC Frankfurt i Frauen-Bundesliga
15.30 på Viaplay, PSG–Montpellier i franska D1 feminine

Söndag
13.00 på Viasat Fotboll, Chelsea–Manchester City i WSL
14.00 på Viaplay, SC Sand–Wolfsburg i Frauen-Bundesliga
15.30 på Viaplay, Reading–Arsenal i WSL
17.00 på den här länken, Tacon–Espanyol i Liga Iberdrola

Inlägget kommer att uppdateras när/om jag hittar fler matcher man kan se från Sverige.

Mimmi Larsson till Rosengård

I dag på morgonen fick vi svaret på vart Mimmi Larsson var på väg. Hon flyttar söderut, men kanske inte så långt som man trodde, utan bara cirka 35 mil fågelvägen – till Malmö och FC Rosengård.

För Linköping var det ett problem att ha både Larsson och Stina Blackstenius, eftersom de är lite för lika i spelstilen. Jag tyckte att Larsson var den bättre av de två under året, men Blackstenius hade löpande kontrakt så det verkar ha varit ganska klart att det var hon som skulle bli kvar. För LFC ligger fokus nu på att försöka skaffa en ny högerforward.

För Rosengård och Jonas Eidevall blir det angenäma problem att formera en anfallslinje. Klart är att Rosengård kommer att ha en väldigt stark bänk – om de inte drabbas av en massa skador.

Om vi tänker att de fortsätter med de 3–5–2 eller 5–3–2 som Rosengård använde sig av i fjol så har de ju i första hand Caroline Seger, Sanne Troelsgaard, Hanna Bennison och Jelena Cankovic på de tre innermittfältsrollerna.

På kanterna har de Jessica Samuelsson, Fiona Brown, Johanna Rytting Kaneryd och Sofia Svava. Kaneryd är ju även användbar centralt. Och som forwards har man Larsson, Anna Anvegård och lovande Anam Imo.

Rosengård är inte bara det regerande mästarlaget – man känns som en självklar guldfavorit även 2020.

Utöver prestigevärvningen av Mimmi Larsson har man gjort en spännande rekrytering av Patrick Winqvist som ny assisterande tränare till Eidevall. Winqvist var mannen som tog upp Trelleborgs FF i herrallsvenskan 2018. Och det får anses vara en prestigevärvning att en damallsvensk klubb kan knyta åt sig en tidigare herrallsvensk tränare som assistent.

Jag minns Winqvist mest för att han stod och coachade i kortärmad piké i råkyla i kvalmatcherna på senhösten 2017.

Rosengård känns alltså i nuläget som solklar guldfavorit inför 2020. Som det ser ut just nu är utmanarna i första hand Göteborg, Vittsjö, Eskilstuna och Linköping.

Bland de lagen väntar man ju på att få veta vem som skall träna Göteborg. Det har varit väldigt tyst om den frågan ända sedan Marcus Lantz lämnade. Jag har inte sett minsta spekulation i GP.

På spelarsidan finns det fortfarande en ganska lång lista med intressanta namn som ännu inte förlängt/hittat ny klubb. På den listan har vi bland annat Rita Chikwelu, Lisa Dahlkvist, Felicia Rogic, Hanna Folkesson, Mia Jalkerud, Julia Spetsmark, Madelen Janogy och Heather Williams.

En som har hittat en ny klubb är Emma Holmgren. Hon presenterades i går av Uppsala. Det är en väldigt bra värvning av nykomlingen, för det är otroligt viktigt att ha en stabil målvakt om man skall kunna hålla sig kvar i högsta serien. Och dels är ju Holmgren från Uppsala, dels passar hon bra in i åldersstrukturen i Uppsalas trupp.

Djurgården gör stora förändringar i sin trupp

Tidigare i dag kom Djurgården med en liten genomgång av läget i den damallsvenska truppen.

I slutet av texten meddelades att sextetten Wilma Sjöholm, Petronella Ekroth, Jennifer Pelley, Alexandra Lindberg, Ogonna Chukwudi och Hanna Folkesson kommer att lämna. Det blir således en stor ansiktsförändring av Djurgårdens damallsvenska trupp.

Att några av de här spelarna skulle lämna var knappast oväntat. Men det förvånade ändå att trion Ekroth, Chukwudi och Folkesson var med. Alla har varit tänkta nyckelspelare, och att alla tre nu lämnar, eller tvingas lämna, är ett tydligt tecken på att Djurgården är på väg att bygga om sitt lag. Det skall bli intressant att se vilka nya spelare som kommer in i stället.

Helgens tv-guide – och Asiens Champions League

Inlägget uppdaterat med länkar till matcherna i Asiens Champions League.

Det har blivit ganska mycket debatterande kring Malmö FF:s årsmötesbeslut från i tisdags här i bloggen. Det finns anledning att återkomma till både MFF och andra herrallsvenska klubbars damfotbollsprojekt i kommande inlägg.

Nu tänkte jag bara komma med en vägledning till hur man från Sverige kan se helgens damfotboll runtom i världen.

I kväll är det ett tänkbart tyskt toppmöte, när Bayer Leverkusen tar emot Wolfsburg. Häromveckan hade jag lite kontakt med Antonia Göransson i Leverkusen. Hon jobbar på, och verkar vara vid gott mod. Förhoppningsvis får hon snart lite mer speltid i Leverkusen.

På pappret är det inte så många matcher som känns spännande på förhand i de europeiska ligorna den här helgen. Söndagens tyska ligamöte mellan trean Bayern München och fyran Essen känns som helgens intressantaste. Både de nämnda matcherna från Tyskland sänds på Viasat.

Rent sportsligt får vi faktiskt vända oss till Asien för att hitta veckans mest spännande matcher. Där är man nämligen igång med en historisk Champions Leagueturnering. Där möts mästarlagen från Japan, Kina och Sydkorea samt grundseriesegrarna från Australien.

Där har vi hittills noterat följande resultat:

NTV Beleza–Jiangsu Suning Ladies 1–1

Melbourne Victory–Incheon Hyundai Steel Red Angels 0–4

Jiangsu Suning Ladies–Melbourne Victory 1–1

Incheon Hyundai Steel Red Angels–NTV Beleza 0–2

Tabellen leds alltså av de japanska mästarinnorna NTV Beleza på fyra poäng. Av vad jag sett och hört från mästerskapet är Tabitha Chawinga totalt dominant i matcherna. Men den före detta damallsvenska skyttedrottningen glöms allt som oftast bort i diskussioner om vem som är världens bästa spelare.

I morgon avgörs sista omgången, och vi får se vilka som blir Asiens allra första Champions Leaguemästarinnor. Det skall gå att se matcherna på Youtube med start 04.00 (Melbourne–Beleza) och 07.15 (Jiangsu–Incehon) svensk tid.

Här är länkar till respektive match:

Det här inlägget kommer för övrigt att uppdateras när/om jag hittar länkar till andra matcher. Bland annat brukar det gå att hitta länkar till matcher från den spanska ligan.

Här är i alla fall listan över de matcher som tv-sänds i Sverige:

Fredag
19.15, Viasat Sport, Bayer Leverkusen–Wolfsburg

Söndag
13.30, Viasat Fotboll, Arsenal–Bristol City
14.00, Viasat Sport, Bayern München–SGS Essen
16.00, Viasat Sport, West Ham–Manchester United

 

Beskedet: Malmö FF röstar nej till LB07:s damlag

I kväll har Malmö FF har haft extra årsmöte för att besluta om eventuellt samgående med LB07. Det var en fråga som engagerade rekordstor uppslutning. Nästan tusen medlemmar var på plats, och många av dem hade fullmakter vilket gjorde att det totalt var 1405 röster i den slutna omröstningen.

Inledningsvis beslutade mötet med stor majoritet att Malmö FF skall starta damlag. Andra frågan på dagordningen var på vilken nivå, alltså om man skulle starta i division IV eller gå ihop med LB07 och starta i elitettan. Det var här det blev sluten omröstning, vilket drog ut på tiden. Det visade sig att medlemmarna röstade mot att ta över LB07, klubben kommer alltså att starta i division IV nästa år.

Damverksamhet tillbaka i Malmö FF

För svensk damfotboll är det förstås ett tråkigt beslut.

Runt om i Europa och världen kliver penningstarka herrelitklubbar in med satsningar på högsta nivå, och höjer omgående standarden på ländernas damfotbollsligor. I Sverige råder en skräck mot den typen av satsningar – vilket istället får/tvingar de stora klubbarna att starta damlag i division IV.

I fallet MFF är det extra dåligt med några år i gärdsgårdsserierna eftersom klubben hade pratat om en satsning på kring åtta miljoner kronor på sitt damlag under premiäråret – om det hade varit på elitnivå. Nu tar det minst fyra år extra innan de där pengarna satsas inom svensk damfotboll. Man kan alltså säga att svensk damfotboll härmed går miste om minst 30 miljoner kronor.

Faktum är att jag inte tror att det kommer att vara givande för någon med Malmö FF i skånska gärdsgårdsserier. Bara klubbnamnet kommer att göra att de sannolikt får ihop ett så starkt lag att de lätt kommer att promenera genom divisionerna och göra tresiffrigt antal mål i åtminstone fyran, trean och tvåan. Kanske även i ettan. Och hur kul är det?