När jag börjar skriva det här inlägget har just slutsignalerna ljudit på Malmö IP och Mjörnvallen. Det är två matcher där finns mycket gemensamt för hemmalagen. Både FC Rosengård och Alingsås IF har nämligen just förlorat matcher där de inte borde ha kammat noll.

Men vi tar väl damfotbollsdagen från början. Och det började med att Piteås flyg till Stockholm ställdes in, vilket i sin tur gör att norrbottningarnas bortamatch mot Hammarby har fått flyttas till söndagen.

I våras fixade Piteå kryss mot Bajen. I morgon har knappast Hammarby råd att tappa några poäng. Både Häcken och Malmö FF har nämligen vunnit bortamatcher mot lag på undre halvan (BP respektive Uppsala) med 6–0 i dag.

Jag har inte sett något av de båda matcherna. Men jag noterade att serieledarna har en lång skadelista, men att det inte gör så mycket när debuterande nyförvärvet Maja Bodin klev in och gjorde hattrick redan i sin första match. Bodin är därmed ny ledare av skytteligan med totalt åtta fullträffar.

Jag började lördagen med att kolla 30 minuter vardera på AIK–Vittsjö och Enskede–Elfsborg. Matchen i Stockholms söderort kändes redan avgjord när jag slog av tv:n. Den i Solna var däremot jämn och mållös. Men där hade jag en känsla av att Vittsjö skulle ha bra chans att vinna.

Det slutade också med bortaseger, 2–1, efter att AIK tagit ledningen i första halvlekens slutskede, men Vittsjö vänt i den andra. Jag såg alltså inte den andra halvleken, men har sett highlights. Och båda gästernas mål är gåvor från AIK. Anmärkningsvärda sådana.

Vittsjö blev därmed första laget att besegra AIK på Skytteholm i år. Resultatet innebär att det tajtar till sig rejält i kampen om tredjeplatsen. Där är det numera fördel för Malmö FF. Men AIK, Eskilstuna och Vittsjö finns inom fyra poäng.

United och Vittsjö är ju seriens två stora positiva överraskningar. Det är två lag som spelar rätt cynisk fotboll. Man spelar ett fysiskt och uppoffrande försvarsspel med hela laget, och tar inga stora omvägar mot mål när chanserna dyker upp.

I dag vann Eskilstuna med 1–0 mot Rosengård på Malmö IP. Det var sjunde gången på 14 matcher som sörmlänningarna höll nollan.

Jag såg alltså den andra halvleken. Innan dess valde jag nämligen att åka till Västkustvallen i Bua och kolla Väröderbyt i herrarnas division 5 norra Halland mellan Bua IF och Väröbacka Gif. Trots att jag tillbringar delar av mina somrar mellan just Bua och Väröbacka har jag inte tidigare sett något av lagen i aktion. Nu fick jag sett ett spelskickligt Bua vinna säkert med 4–1.

Parallellt hade jag förstås koll på målrapporteringen på appen Min fotboll. Och på väg hem från Västkustvallen hörde jag på Radiosporten hur man rapporterade om att FC Rosengård hade varit ganska överlägset bättre än Eskilstuna i den första halvleken.

Det där övertaget fortsatte in i den andra. Det är ju så det har sett ut i många av Rosengårds matcher, laget är väldigt bra i spelet mellan de båda straffområdena. Ändå ligger man på nedflyttningsplats. Och om Norrköping vinner hemma mot Kristianstad i morgon kommer Rosengård att ha fyra poäng upp till både kvalplats och fast mark.

Det börjar alltså bli dags att stämpla ett riktigt stort ”KRIS” på 2024 års mästarklubb. Frågan är om inte tränare Joel Kjetselberg måste börja tänka om. Om han inte borde kolla lite på hur Vittsjö och Eskilstuna jobbar. För nu handlar det om överlevnad – att kämpa till sig poäng för Rosengård. Laget kommer liksom inte att få några stilpoäng för fint passningsspel vid mittlinjen.

Faktum är ju att Rosengård hade bättre målskillnad än United inför avspark i dagens match. Nu har båda lagen –5, men Malmöklubben har gjort fler mål. Så om det bara hade varit målskillnad som räknats skulle Rosengård vara före Eskilstuna. Men nu är det ju poäng som är viktigast, och där har sörmlänningarna 13 fler.

Som många gånger tidigare i år såg jag ett Rosengård som rullade boll utanför motståndarnas straffområde. Som försökte hitta kombinationer att nästan på futsalvis passa sig fram. Det gick dock så långsamt i uppbyggnadsfasen att United nästan alltid hann få hem tio spelare till eget försvarsområde.

Det är inte lätt får något lag att spela sig igenom en vilt kämpade och lågt stående försvarsmur om nio utespelare framför en trygg målvakt. Och det är extra svårt för ett lag som Rosengård som både saknar utpräglade målskyttar och offensiv tyngd.

Om man inte lyckas värva en eller två tunga och vassa forwards tror jag att alltså att Rosengård måste börja anfalla snabbare och rakare. Det spelsätt man har nu är ofta vackert att se på. Men risken är uppenbar att det kommer leda rakt ner i elitettan.

Dessutom måste Rosengård lära sig att försvara mer cyniskt. Laget är ungt, och man uppträder ofta väldigt junioraktigt på egen planhalva.

Så även när dagens match avgjordes. Jag hörde hur Tilde Björklund hyllades av Radiosporten för sin första halvlek. Och kommentatorn på Viaplay sa på slutet av matchen att han tyckte att den 20-åriga innermittfältaren var FC Rosengårds bästa spelare för dagen.

Men det var Björklund som kostade laget poäng. Uniteds mål på en andraboll utanför Rosengårds straffområde. En andraboll där Björklund gjorde ett fruktansvärt dåligt arbete. Det borde inte ha blivit en målchans, men Björklund hoppade undan och gav Bella Sember både tid och ett helt öppet skottläge.

Sedan är det ett fantastiskt fint skott. Men så öppet fick sällan Rosengårds spelare stå. Och på elitnivå avgörs matcher ofta på bjudningar.

Parallellt med matchen på Malmö IP kollade jag andra halvleken i elitettans bottenmöte mellan Alingsås och Husqvarna. Alingsås har mycket gemensamt med Rosengård. För två år sedan var AIF ett topplag i näst högsta divisionen. Sedan dess har de i princip tappat alla sina spelare, och kämpar nu för kontraktet.

Och mot Husqvarna bjöd man gästerna på en trepoängare. Jag har ingen aning om hur det såg ut i den första halvleken. Men jag såg att gästerna gjorde sin segermål på en långpassning från egen målvakt. Båda Alingsås spelare på egna vänsterkanten lyckades gå bort sig på en långa bollen. Husqvarnas högerytter fick tid att spela in till speciella målskytten Ronja Lind, som från nära håll stötte in 0–1.

I den andra halvleken hade Alingsås två superlägen att kvittera. Det första gick till Alma Öberg. Hon är en av få som är kvar från 2024. Då var hon bärande i offensiven. Men hon tappade allt självförtroende i fjol i damallsvenskan. Och nu sköt hon utanför när hon fick tomt mål från högerläge.

Och på övertid tilldömdes Alingsås en straff. Den slog Ella Björkman stolpe och ut. Alingsås lyckades alltså inte ens tvinga fram en målvaktsräddning vid sina två superchanser. Det är något som kännetecknar bottenlag. Nu ligger i och för sig Alingsås fortsatt över nedflyttningsstrecket. Men det är bara en poäng ner till Gusk under strecket.

Så det lär bli en jobbig höst för det Alingsås som blev av med sitt F19-lag i veckan. Man fick inte ihop lag till helgens bortamatch i Umeå. Och i förbundsserierna får man inte lämna walkover, utan då blir det uteslutning.

I övrigt i elitettan vann de fyra topplagen sina matcher. Elfsborg och IFK Göteborg vann sina matcher klart. Inför 1203 åskådare vann Kif Örebro derbyt mot ÖSK med 1–0. Det är oklart om alla i storpubliken såg målet. För det gjorde gjorde Rowan Lapi redan i andra minuten.

Även för Linköping blev det uddamålsseger. Men där kom segermålet först i slutminuterna. Det var oväntat eftersom motståndarna Häcken U dels ligger sist, dels knappt hade spelare. I och med att Häckens A-trupp dels har tre spelare i Afrika, dels många skador, var fyra av de som spelade i elitettan mot Jitex förra fredagen nu med A-laget i Stockholm.

Det innebar att Häcken bara hade 14 spelare i dagens matchtrupp. Trots det var man alltså nära att sno en poäng mot topplaget LFC.

Nu klockan 19.00 är det bronsmatch i Afrikanska mästerskapet mellan värdnationen Marocko och grannen Algeriet. Det har inte gått att se de senaste matcherna som utlovat på Caf:s Youtubesida. Och dagens matcher ligger inte ens upplagd. Så jag räknar varken med att kunna se den eller morgondagens final – 20.00 mellan Malawi och Kamerun.

Jag noterar dock från torsdagens playin att det nu är helt klart att Nigeria missar nästa års VM-slutspel. Det blev nämligen Sydafrika och svenskledda Ghana som tog Afrikas båda platser i vinterns interkontinentala playoffturnering.

Nigeria var ju favorit inför mästerskapet. Man man lyckades förlora tre av sina fem matcher. I playin föll man mot Sydafrika med 2–1.

Nigerias svaga resultat är på alla sätt oväntade. I VM för tre år sedan tog man ju England till straffar i åttondelsfinalen. Då tänkte man att landet var riktigt på gång. Speciellt som man har haft bra återväxt, med starka lag i de senaste upplagorna av U20-VM.

Djurgården vann dagens ångestmöte mot Växjö med 3–2. Segermålet gjorde Urara Watanabe via stolpen i 90:e minuten.

Det var en rätt dålig match som kunde ha gått lite hursomhelst. Tyvärr spelade domare Lovisa Johansson en lite för stor roll när hon bjöd Djurgården på matchens första mål. Eller. Hon bjöd på en straff, som Watanabe satte dit.

För Alexandra Larsson visade med all önskvärd tydlighet att hon tyckte att hon tog bollen innan Johanna Renmark föll över Växjöspelarens ben. TV-reprisen visade att Larsson hade skäl till sin besvikelse över domslutet.

Under den här bloggens 15 år har jag ofta gnällt på domarnivån inom damfotbollen, både internationellt och i våra högsta serier. Internationellt har VAR räddat upp mycket, i varje fall i mästerskap och i Champions League. Men på hemmaplan har nivån tyvärr inte blivit speciellt mycket bättre. Lovisa Johansson är en av damallsvenskans mest ansedda domare. Ändå tycker jag att det är lite för ofta som hon hade behövt hjälp av VAR.

Nu hjälpte hon Djurgården till det otroligt viktiga 1–0-mål som gav laget arbetsro i matchen. Målet gav även sådan energi att pigga Olivia Ulenius kunde göra 2–0 bara 2,5 minuter senare.

Just Watanabe och 19-åriga Ulenius är nog de två spelare som skall rädda Djurgården kvar i höst. Japanskan är nu uppe i delad skytteligaledning med sju mål, starkt i ett lag som bara hade gjort sju mål totalt för två omgångar sedan. Och den finländska anfallaren ser riktigt rapp och formstark ut för tillfället.

I och med att Djurgården nu tagit två segrar i rad är nu plötsligt halva serien akut indragen i bottenstriden. Rosengård ligger på nedflyttningsplats, och för dem växte avståndet till fast mark till fyra poäng. Norrköping ligger på kvalplatsen. Och de kan passera fyra lag vid seger mot Kristianstad på söndag.

Så just nu är det sju lag som är inom tre poäng från kvalplatsen. Ovanför dem ligger Vittsjö och Kristianstad som sexa och sjua. Och de har bara sex poäng ner till Norrköping. Så några dåliga veckor, och de riskerar också att bli nedsugna i träsket.

I gårdagens inlägg lyfte jag Michaely Bihina som ett namn att minnas. Det var bra tajming. För hon blev stor matchvinnare i natt igen.

Kamerun klarade inte av att kvala in till årets Afrikanska mästerskap. Men när Caf beslutade att utöka mästerskapet från tolv till 16 lag fick Kamerun en av extraplatserna eftersom de var ett av de fyra högst rankade lagen som åkte ut i playoffomgången.

Och efter att dörren väl öppnats har laget tagit chansen. För en stund efter midnatt svensk tid stod det klart att Kamerun skall spela final för fjärde gången. Och på väldigt många sätt är det målvakt Bihinas förtjänst.

Jag är för övrigt lite osäker på om hon heter Bihina i för- eller efternamn. På sin Instagramsida skriver hon Bihina Michaely, och hon har Michaely på ryggen. Men namnet tycks skrivas Michaely Bihina på alla andra ställen. Så jag kör på det.

Oavsett vilket var hon fantastisk i kvartsfinalen mot Nigeria. Och hon spelade även huvudrollen i natt. 22-åringen med Benfica som klubbadress räddade nämligen fyra straffar.

Först tog hon den som värdnationen Marocko fick med fem minuter kvar av förlängningen. Och när det sedan blev straffläggning släppte hon in den första marockanska straffen. Sedan gjorde hon tre raka räddningar, och blev alltså återigen stor matchvinnare.

Därmed blir det på alla sätt en skrällfinal i det mästerskap som brukar kallas Wafcon (Womens African Cup of Nations). Motståndaren Malawi gör sitt första slutspel, och var inför avspark lägst rankat av alla de 16 deltagande lagen. Kamerun var en stormakt på kontinenten för tio år sedan, men har tappat på sistone. Och lyckades alltså först inte ens kvala in till årets Wafcon.

Det blir en intressant final med Malawis vassa anfall med supersystrarna Tabitha Chawinga och Temwa Chawinga mot Kameruns supermålvakt Bihina. Risken är väl tyvärr att det blir ganska tomma läktare, eftersom det bara är värdnationen Marocko som har lockat någon publik under turneringen.

Kamerun har spelat tre tidigare finaler (2004, 2014 och 2016), och förlorat alla. Blir det fjärde gången gillt? Eller tar Malawi chansen under sin debutturnering?

Systrarna Chawinga har tillsammans gjort nio mål i turneringen. Temwa delar ledningen i skytteligan med Barbra Banda på fem mål, medan Tabitha ”bara” har gjort fyra.

Tabitha stod dock för ett riktigt snyggt mål i gårdagens semifinal. Hennes konstspark till 1–0 går att njuta av på det här klippet:

I dag har Martin Sjögren fått sparken från jobbet som tränare för Chicago Stars i amerikanska NWSL. Samtidigt får även den assisterande tränaren Anders Jacobson lämna.

Sjögren har vunnit SM-guld med LdB FC Malmö, den klubb som numera heter FC Rosengård, och Linköpings FC. 2024 tog han över de då regerande svenska mästarinnorna Hammarby. Han tog Bajen till Champions Leagues gruppspel den hösten.

I damallsvenskan blev det en tredjeplats första året, och en andraplats i fjol. Vid avslutningen av förra säsongen stod det redan klart att Sjögren skulle lämna Hammarby för Chicago Stars. Det beskedet kom redan för nästan exakt ett år sedan, den 13 augusti i fjol.

I USA blev det inga framgångar för Sjögren. Och det var inget enkelt jobb han hade. För han kom till ligans sämsta lag. I fjol kom Chicago på fjortonde och sista plats. Då tog laget 20 poäng, vilket var 0,77 per match.

När jag nyligen gjorde en genomgång av våra svenska tränare och spelare i NWSL hade Stars ett högre poängsnitt än förra året. Men sedan dess har det bara blivit en poäng och ett gjort mål på fyra matcher. Och nu ligger laget återigen sist.

Måndagens kryss i måndagens bottenmöte med Bay FC räckte inte för att rädda jobbet för Sjögren. Hans poängsnitt i ligaspelet stannar vid 0,72, och laget har bara gjort nio mål på 18 matcher.

I Afrikanska mästerskapet har alldeles nyss Malawi tagit sig till final. Man vann semifinalen mot Algeriet med 3–1 efter att systrarna Chawinga gjort alla tre målen – Tabitha stod för två och Temwa för ett.

Det är mycket sport på tv nu. Och som allätare försöker man hänga med på alla fronter. Jag försökte även kolla på Malawis semifinal. Men trots att matchen var upplagd på Caf:s Youtubesida fanns där ingen sändning. Vi får se om det är bättre lycka med kvällens sena semifinal, den mellan Marocko och Kamerun.

Jag såg när Kamerun slog ut Nigeria i kvartsfinalen. Där var Kameruns målvakt otroligt bra. Hon heter Michaely Bihina, är 22 år och spelar för Benfica. Hon var modig, spänstig och hade kanske även lite tur. Jag hade aldrig sett henne tidigare. Men Michaely Bihina är verkligen ett namn att lägga på minnet. Det skall bli otroligt spännande att se hur lång hon kan nå.

Tillbaka till Malawi. När Afrikanska mästerskapet startade var laget lägst rankat av alla 16 lag, på plats 153 på Fifarankingen. Nu lär man ha klättrat rejält på den listan. Men framför allt har man kvalat in till nästa års VM-slutspel – och så skall man spela final om att vara bäst i sin världsdel.

Det kommer ju att bli ett nytt mästarlag i Afrika. Inget av de tre länder som vunnit de tidigare gulden var kvar till semifinal i årets mästerskap.

Finalen spelas på söndag. Dagen innan är det bronsmatch. Och i morgon är det så kallat playin om de två afrikanska platserna till VM-kvalets interkontinentala playoffturnering. Matcherna i playin är Elfenbenskusten–Ghana (19.00) och Sydafrika–Nigeria (22.00).

I går skrev jag om lottningarna till nästa kvalomgång i Champions League och Europa Cup. Av en slump lyckades jag hitta en otroligt bra infosajt om de europeiska cuperna på damsidan. Den finns på den här länken.

Det finns ju en kanonsajt för herrarnas Europacuper som drivs av en man vid namn Bert Kassies. Jag har hoppats att Kassies skulle ta sig an damernas cuper också. Men den sajt jag hittade drivs av en amerikan som inspirerats av Kassies.

Slutligen har vi ju nu nått halvtid i damallsvenskan. Och det är Häcken som leder med två poängs marginal. Faktum är att om vi undantar Rosengårds osannolika säsong 2024 så står sig både Häckens 36 poäng och Hammarbys 34 väldigt väl.

Den näst bästa poängskörden sedan damallsvenskan fick 14 lag är 66 poäng av Rosengård från säsongen 2022. Ännu så länge ligger både Häcken och Hammarby över det snittet.

Och både Häcken och Hammarby har växlat upp efter sommaruppehållet. Häckens 4–1-seger i Piteå i söndags var väldigt säker. Faktum är ju att hemmalagets mål aldrig borde ha godkänts. Det var rätt dåligt av domaren att inte se hur Cecilia Edlund vid en hörna struntade i bollen och bara gick in för att ta bort Jennifer Falk.

Häcken har gjort 10–1 på sina två matcher efter uppehållet, och Bajen har gjort 9–0. Känslan är att inget av lagen kommer att tappa speciellt många poäng i höst, och således att det inbördes mötet på Nya Rambergsvallen den 18 oktober kommer att bli otroligt viktigt.

Kollar vi halvtidstabellen i övrigt är ju Eskilstuna United den stora positiva överraskningen. Laget ligger fin femma med 20 poäng. De andra positiva överraskningarna är trean AIK och sexan Vittsjö.

De stora negativa överraskningarna är Norrköping och Djurgården, som ju båda var topp fem i fjol. Nu går båda lagen in i hösten med att slippa nedflyttning som största fokus. Även de båda Malmölagen Malmö FF och FC Rosengård får väl räknas som besvikelser.

Damallsvenskans andra halvlek inleds under fredagskvällen med en hyperintressant match i seriens bottenskikt. Det är Växjö som tar emot Djurgården. Växjö utan sin skyttedrottning Maja Bodin.

Apropå skyttedrottningar är ju ingen av de båda ledarna av skytteligan kvar i serien. Och känslan är att kampen om skytteligasegern kan bli en riktig rysare. I nuläget leder Felicia Schröder och Olivia Garcia på sju mål vardera. Men ingen av dem kommer alltså att vinna.

Bakom dem är det hela tre spelare på sex mål, nio på fem mål och ytterligare nio på fyra mål. Det är alltså 21 spelare inom ett hattrick från skytteligaledning. Skrev jag rysare?

I dag har det varit lottning till playoffomgången till Champions League, och första kvalomgången till Europa Cup.

Inga svenska lag låg i potten eftersom Häcken redan är klart för ligafasen i UWCL och både Hammarby och Malmö FF är klara för andra kvalomgången, den som är playoff mot Europa Cup.

I Champions League League Path blev det följande matcher:

Eintracht Frankfurt – PSG
St Pölten – Juventus
Wolfsburg – Inter
Chelsea – Real Sociedad
Ajax – Real Madrid

Kortfattat kan man väl säga att Juventus drog vinstlotten, och att Frankfurt–PSG är ett hyperintressant möte. De fyra matcherna i Champions Path lottades så här:

Sparta Praha – Servette
PSV Eindhoven – HB Køge
SK Brann – FK Austria Wien
OH Leuven – CzarnÍ Sosnowiec

Det känns som fyra rätt intressanta matcher. Men det är klart att PSV, Brann och OH Leuven får räknas som favoriter i sina matcher. Men det skall bli intressant att se om de polska mästarinnorna kan lyckas ta sig till ligafasen efter att ha fått gått in i turneringen i allra första kvalomgången. Det har inget lag lyckats med tidigare.

I Europa Cup lottades första kvalomgången så här:

FC Minsk – ŽNK Agram (Kroatien)
ŽNK Hajduk Split – Fortuna Hjørring
Radomlje (Slovenien) – Vålerenga Fotball
Apollon Ladies FC – FH (Island)
KFF Mitrovica (Kosovo) – FC Metalist 1925 Kharkiv (Ukraina)
SK Sturm Graz – FC Gintra (Litauen)
SC União Torreense (Portugal) – FC Kolos Kovalivka (Ukraina)
SFK 2000 Sarajevo (Bosnien) – Slovan Liberec (Tjeckien)
Breidablik – FK Csíkszereda (Rumänien)
SeaSters Odesa – Rosenborg BK Kvinner
RSC Anderlecht – Feyenoord
ŽFK Spartak Subotica – Brøndby IF 

Här är ju mötet mellan Anderlecht och Feyenoord den klart intressantaste matchen. Alla nordiska lag fick överkomliga lottningar. För svensk del är det ju fortsatt så att vi jagar Portugal och att vi jagas av Norge och Nederländerna. Brann, PSV och Ajax har alla chans att kvala in till Champions Leagues ligafas. Och skulle alla tre göra det så blir det plötsligt press på våra svenska lag att prestera under vintern.

Utöver de här lottningarna har vi redan haft några intressanta övergångar mellan svenska klubbar den här veckan.

Det började med att Vittsjö värvade hem Hannah Sjödahl från Hammarby. Utan att känna till några detaljer borde det vara en värvning som alla parter kan vara nöjda med. Spelaren får mer speltid, Vittsjö får tillbaka en tidigare ordinarie spelare och Hammarby skapar utrymme för sina egna unga talanger.

För Bajen behöver hitta sätt att ge sina många talanger rätt matchning. Dagens mest anmärkningsvärda övergång är ju nämligen att IFK Göteborg skriver femårskontrakt med Hammarbys 18-åriga F19-landslagsspelare Nicole Molin. Jag ser att de flesta skriver hennes namn just så idag, tidigare har hon oftast även haft Kock som efternamn.

Molin är föll 08 men fick stort förtroende i det F19/07-landslag som gick till EM-semifinal tidigare i somras. Däremot har hon inte fått några chanser i Hammarbys A-lag, utan backen har hittills fått sin matchning i F19-serien. Här har Bajen ett problem. Medan Häcken kan matcha sina talanger mot bra motstånd i elitettan får Bajentalangerna spela mot begränsat motstånd i en juniorserie.

Det finns ju även möjlighet att ge spelare dubbellicens i klubbar i elitettan eller division 1. Men man kan inte ge hur många spelare som helst den möjligheten.

Nu utreds om B-lag skall släppas in i svensk fotboll fullt ut. För toppklubbar som Häcken och Hammarby vore det ett drömscenario. Mardrömsscenariot för toppklubbarna, och deras talangverksamhet är att klonlag som Häcken U och Malmö FF Akademi stoppas, att man röstar nej till B-lag i ordinarie seriepyramid och att även dubbellicenserna stoppas.

Det finns en risk att mardrömsscenariot slår in. För det är inte alla som går vågen för de upplägg med B- (eller U-) lag i distriktsserier som finns på olika ställen. Vi har sedan några år U-lag i Västergötlands ordinarie damserier. Trots att vi inte har något U-lag har min klubb röstat ja varje gång. Vi har även uppmanat tveksamma klubbar att rösta ja.

Men i våras bytte vi åsikt, och det är numera inte mycket som talar för att vi ska rösta för upplägget med andralag i ordinarie seriesystem några fler gånger.

Bakgrunden är att det hann spelas två omgångar i vår division 5-serie innan det var seriestart i den lokala division 3. Och då godkände Västergötlands Fotbollförbund att de division 3-lag som hade U-lag i femman fick spela med A-laget i första omgången.

Vi hittade ingen täckning för den tolkningen i reglerna, och överklagade. Västergötlands tävlingskommitté slog ner vår överklagan utan att motivera med mer än att deras regler skall tolkas som att man får spela med A-laget i U-lagets serie under aktuella omständigheter.

Vi ansåg att det inte kan finnas några omständigheter där man skall tillåtas spela med A-laget i U-lagets serie. Så vi överklagade vidare. Men även Västergötlands förbundsstyrelse och Svenska Fotbollförbundets tävlingskommitté ansåg enhälligt och utan någon ytterligare motivering att tävlingskommitténs tolkning gällde – alltså att A-lag skulle få spela i U-lagets serie under aktuella omständigheter.

Vi anser oss ha blivit utsatta för ett justitiemord av förbunden. Och vill inte vara med om det någon mer gång. Därför kommer vi som sagt knappast någon mer gång rösta för några förslag där B-lag skall tillåtas i ordinarie seriepyramid.

Men jag förstår ju att elitlagen vill få in sina andralag i ordinarie divisioner. Det skulle som sagt underlätta deras talangutveckling ganska rejält.

Slutligen en tredje övergång som inte har så mycket med talangutveckling att göra. För en stund sedan fick vi ytterligare en intressant inhemsk övergång. Det var Häcken som säkrade upp Växjös skyttedrottning Maja Bodin. Hon har varit vass under våren. Det blir väldigt spännande att se hur hon klarar sig i Häcken.

Jag har ju haft med mig min lilla kamera ut på flera av de matcher jag sett de senaste veckorna. Kameran är egentligen inte anpassad för att fota fotboll, men det blir ändå några användbara bilder.

Nedan är ett kollage. Jag känner inte igen alla spelare, så ni får gärna hjälpa till med identifieringen om namn saknas, eller om jag skrivit fel.

Efter att ha kollat mer eller mindre på tio matcher under elva timmar tänkte jag att jag kan väl kolla på lite på en till.

Så jag kikade första kvarten av toppmötet i NWSL mellan Washington Spirit och North Carolina Courage. På den kvarten fick jag se gästerna göra tre mål. Och Evelyn Ijeh stod för två av dem.

Den IFK Göteborgsfostrade forwarden är nu uppe på tredje plats i skytteligan med sina nio mål. Och just nu måste hon vara Sveriges bästa spelare.

Målen liksom bara kommer till henne. Det ser så lätt och naturligt ut när hon avslutar. Vid hennes första mål backade hon först någon meter för att få utrymme om passningen skulle komma. Och när bollen kom tog hon emot på första tillslaget och tåade in den på andra.

Vid det andra målet använde hon bara ett tillslag. Det var som att hon inte funderade på var målvakten var, utan bara såg till att sätta bollen inom ramen. Och inom ramen hamnade den.

I NWSL har man ett pris till veckans spelare, Player of the Week. Förra veckan fick Ijeh som första svenska spelare det priset. Eller. Räknar man Marta som svensk så har hon blivit veckans spelare en gång. I natt visade Ijeh att hon kan bli Player of the Week fler gånger.

Trots North Carolinas rivstart med tidig 3–0-ledning blev matchen till slut dramatisk. Washington kvitterade med sex sekunder kvar av ordinarie tid, och hade sedan ett stolpskott. Trots det fick Mak Linds och Ijehs gäng ändå sista ordet med ett segermål till 4–3 i femte tilläggsminuten.

Då var det klart, Häcken blir Sveriges enda representant i vinterns Champions League. Hammarby stod upp bra borta mot Juventus i Biella. Stockholmarna tog matchen till förlängning, men där orkade man inte stå emot.

Juventus vann till slut med 3–1, och spelar vidare i Champions League. Bajen får hoppas på framgång i Europa Cup för andra vintern i rad.

På förhand kände man att Bajen skulle kunna ha en helt okej skrällchans mot den italienska storklubben. Och den skrällchansen levde i cirka 105 minuter.

Men vi tar det från början. Tränare William Strömberg valde att försvara i ett mellanting mellan 5–4–1 och 5–2–3. Han valde även rutin framför ungdomlig entusiasm. Därmed fick de båda talangerna Fanny Petersson och Ines Lorenius börja på bänken. Han valde även att starta Svea Rehnberg på bekostnad av Mari Nyhagen.

Det senare skulle visa sig vara ett bra drag. Hammarby var väldigt bra i cirka 35 minuter. Man spelade lugnt och vårdat, och tog ledningen när just Rehnberg höll sig framme i efterspelet till en hörna.

Men i slutet av den första halvleken skruvade Juventus upp tempot. Italienskorna kvitterade, och var ytterst nära att även ta ledningen. I paus kändes det därför som klar fördel Juve, trots att Hammarby hade haft bra kontroll på större delen av halvleken.

Juventus startade även den andra halvleken bäst. Men efter cirka 15 minuter började Hammarby få lite bättre kontroll. Även om ”den gamla damen” hela tiden kändes lite spetsigare stod det och vägde under resten av den ordinarie tiden. Bajen skapade lite halvlägen på sin vänsterkant, där Anna Walter är en spännande ytter. Hon tog sig runt sin back flera gånger. Hon och Ines Lorenius kan nog skapa kaos på den kanten i damallsvenskan i höst.

Men den här lördagskvällen var det sällan Bajens anfall ledde till avslut, vilket förstås märktes på statistiken. Den visade 16–7 i avslut till Juventus under ordinarie tid. De flesta var rätt ofarliga. Men i den första övertidsminuten var Bajen riktigt illa ute. Då kom plötsligt Juventus vänsterback Estela Carbonell fri till höger i Hammarbys straffområde. Cajsa Andersson kunde dock andas ut när bollen gick precis utanför hennes målbur.

Det skulle dock smälla redan i tredje förlängningsminuten. Bajens backlinje var lite passiv, och föll hem på en djupledspassning. Följden blev att Juventus kom fyra mot fyra. Inhopparen Remina Chiba utnyttjade det läget genom att kliva in och ladda stora kanonen med sin vänsterfot.

Det var ett snyggt mål som Juventus japanska nyförvärv från Frankfurt satte. Och ett tungt för Bajen, som dock kom till en riktigt bra kvitteringschans för inhoppande Fanny Petersson. Hennes skott täcktes dock. Och i slutet av första förlängningskvarten åkte rullgardinen ner helt för Bajen.

Det var återigen Chiba som var målskytt. Men den här gången var det inget kanonavslut. Tvärtom var det en ganska lös nick som Cajsa Andersson sjabblade in.

Juventus spelar playoff för att ta plats i mästarturneringens ligafas. Hammarby får spela playoff för att spela Uefa Women’s Europa Cup för andra året i rad. I den cupen är Bajen just nu toppseedat. Men det kommer att ansluta två högre rankade lag efter Champions Leagues playoffomgång.

Precis som Malmö FF går Hammarby in i den playoffomgång som lottas den 4 september och spelas med hemma- och bortamöten 23 och 30 september. 

Som jag skrev i förra inlägget är det för tidigt att spekulera kring svenskt motstånd i Europa Cup. Men vi vet nu förutsättningarna för lottningen till Champions Leagues playoff.

Som bekant kommer hälften av de lagen som skall spela playoff mot Champions League att flyttas över till Europa cup. Så Häcken kan få möta den vinnande hälften medan Malmö FF och Hammarby kan ställas mot den förlorande hälften.

I League Path blir följande fem lag seedade:
* Chelsea
* Wolfsburg
* PSG
* Real Madrid
* Juventus

Och oseedade blir:
* Real Sociedad
* Inter
* St Pölten (Österrike)
* Ajax
* Eintracht Frankfurt

I Champions Path har vi följande seedade lag:
* Sparta Prag
* Brann
* Køge
* OH Leuven (Belgien)

Och följande fyra lag blir oseedade i playoff:
* Austria Wien
* Servette
* PSV Eindhoven
* Czarni Sosnowiec (Polen)

I Afrikanska mästerskapet blev Marocko andra lag att ta sig till semifinal, och samtidigt kvittera ut en VM-biljett.

Det var cirka 22000 åskådare på plats på Moulay El Hassan Stadium i Rabat för den sena lördagsmatchen. Kul med en bra publiksiffra i ett mästerskap som annars har präglats av tomma läktare.

Marockos 1–0-mål från multikulturella Sakina Ouzraoui Diki var en riktig godbit. Anfallaren som är född i Spanien, uppvuxen i Belgien men alltså spelar landslagsfotboll för Marocko förlängde ett inspel med en härligt känslig volleylobb. Det var verkligen fotbollsgodis.

Hemmalaget gjorde även 2–0 på straff i början av den andra halvleken. Mitt i halvleken reducerade Sydafrikas stjärnforward Thembi Kgatlana. Och det blev spännande. Men matchen slutade 2–1 – och hemmapubliken fick jubla på slutsignalen.

Slutspelsträdet i turneringen ser numera ut så här:

Marocko spelar semifinal mot:
Vinnaren av Kamerun – Nigeria

Algeriet spelar semifinal mot:
Vinnaren av Malawi – Ghana

Och i playoffmatcherna för att få spela interkontinentalt VM-playoff ställs Elfenbenskusten mot förloraren av Malawi och Ghana. Och Sydafrika får möta förloraren av Kamerun och Nigeria.

Förra säsongen skickade Häcken ut Eintracht Frankfurt ur Europaspelet. I dag var MFF egentligen aldrig nära en repris.

För SGE som de ska förkortas vann säkert med 2–0. Tyskorna ägde matchen från start, och i den första halvleken satt man liksom bara och väntade på att det skulle bli ett hemmamål. Det kom i halvlekens slutskede när tyska landslagsforwarden Laura Freigang nickade in en hörna.

Malmö försvarade lågt och hoppades så långt på fasta situationer och kontringar på Älvali Lindström. Nyförvärvet från Uppsala är verkligen blixtsnabb. Men hon lyckades aldrig mer än att oroa och störa det tyska lagets försvarsspelare.

Den stora Malmöchansen kom på en hörna i 58:e minuten. Då var det just målskytt Freigang som stod i vägen för ett skott från Hlin Eiriksdottir. Således var det lagkaptenen som även räddade sitt lag i eget straffområde. För isländskans skott såg ut att ha bra chans att gå i mål om inte Freigang träffats av bollen.

Från den målchansen och fram till minut 75 såg det okej ut för Malmö. Man skapade väl inga riktigt bra målchanser. Men man kunde flytta fram spelet och var rätt ofta just utanför tyskornas straffområde.

Men bara sekunder innan matchklockan nådde 75 slog Laura Freigang till igen. Hennes 2–0-mål kändes väldigt avgörande när det kom. Och avgörande blev Frankfurts lagkapten.

Det tyska ordet freigang betyder ungefär permission från fängelse. Laura Freigang skickar ju förstås inte Malmö FF i fängelse. Men laget får i alla fall ledigt från Champions League för resten av den här säsongen.

Nu är det ju nämligen Uefa Women’s Europa Cup som gäller för skåningarna. Där går man in i playoffomgången som lottas den 4 september och spelas med hemma- och bortamöten 23 och 30 september. Vilka lag som kan vänta då är det lite tidigt att spekulera i. Men Malmö lär bli oseedat genom hela turneringen. Och de högst rankade lagen som är med i Europacupen ännu så länge Vålerenga, Breidablik och Sporting Clube från Lissabon.

Det var Aftonbladet som sände matchen från Frankfurt. Det var lite strul med sändningen i början av de båda halvlekarna. Men totalt sett var det en bra produktion med minst fyra kameror.

Parallellt med den matchen hade jag på den första kvartsfinalen från Afrikanska mästerskapen. Där spelar man med VAR, och då är fyra kameror den absolut minsta tänkbara produktionen. Men det var minst åtta kameror på Moulay Rachid Stadium i Casablanca. Troligen fler.

Så av alla de matcher jag hittills har kollat in under lördagen var mötet mellan Elfenbenskusten och Algeriet den bäst bevakade. Och nämnda VAR skulle få en huvudroll i matchen, som utöver kvartsfinal också var en direkt avgörande VM-kvalmatch.

Och det var Algeriet som vann med 2–1 och både tog sig till semifinal och VM-slutspel. Men personligen tycker jag att Elfenbenskusten var det klart bättre laget. Men ivorianerna gjorde bort sig.

Framför allt var det landets unga supertalang N’Sira Safi Ouédraogo som gjorde en olycklig insats. 18-åringen som skall spela i danska Nordsjælland i vinter inledde starkt och gjorde stora hål i Algeriets backlinje från start. Det var också hon som låg bakom det ledningsmål som Elfenbenskusten gjorde i 30:e minuten, och som man fick godkänt efter VAR-koll.

I ytterligare drygt tio minuter såg det ut att kunna bli en bekväm resa mot semifinal för Elfenbenskusten. Men sedan sparkade Ouédraogo den marockanska målvakten i ansiktet. Domaren dömde först gult kort, vilket jag tycker kunde vara tillräckligt. För sparken var ett försök att nå bollen, och den var inte stenhård.

Men efter VAR-koll ändrades färgen på supertalangens kort till röd. Ett hårt domslut för Elfenbenskusten. Men sparkar man en motståndare i ansiktet är det självklart att man riskerar att ha spelat färdigt. Och det har Ouédraogo i den här turneringen.

För Algeriet vände alltså till 2–1-seger. Man gjorde det på sex glödheta minuter. Kvitteringen gjorde inhopparen Ines Khiri på ett långskott som var bra. Men inte bättre än att jag tycker att den ivorianska målvakten Aramatou Diakite borde ha tagit.

Ganska direkt efter fick Elfenbenskusten straff. Den slog man i stolpen och ut. Och bakslagen slutade inte där för ivorianerna. För två minuter senare gjorde Diakite en riktigt stor målvaktstavla när hon släppte in ett studsande långskott från Amira Ould Braham.

Med en spelare kort klarade inte Elfenskusten av att komma tillbaka i matchen. Därmed är man ute ur Afrikanska mästerskapet. Däremot är man inte helt ute ur VM-diskussionen. Afrika har två platser i det interkontinentala playoffspel som inleds med gruppspel i november.

De afrikanska platserna går till två av de lag som förlorar helgens kvartsfinaler i Afrikanska mästerskapet. För Elfenbenskusten väntar nu möte med förloraren mellan Malawi och Ghana om den ena platsen. I den matchen kommer förstås nyckelspelare Ouédraogo att vara avstängd. Ett nytt blytungt avbräck.

Just nu spelar Hammarby mot Juventus. Där gjorde precis Svea Rehnberg 1–0. Det målet kom precis efter den första halvlekens cooling break. Det är inte orättvist, för Bajen har sett bra ut så här långt. Det här är bara den senaste av en mängd matcher som jag har kikat från och till på under den här lördagen. Det har varit matcher med väldigt varierande nivå på tv-sändningarna.

Dagen började med några minuter av F16/10-landslagets 3–1-förlust mot Finland. Jag såg Sverige göra flera grova misstag vilket ledde till två finländska mål på bara några minuter i den andra halvleken. Den matchen saknade såväl arenaljud, kommentator som repriser. Det var en extrem budgetsändning. Men det är ju bättre med sådana än att man inte kan se matchen alls.

Sedan var jag ute på min cykel och körde ett träningspass i cirka två timmar. Väl hemma igen följde en period där jag hade damallsvenska matcher från Viaplay på tv:n och elitettan från Expressen på datorn. Man kan verkligen ha synpunkter på kvaliteten på de damallsvenska sändningarna. Men i jämförelse med elitettan är det nästan himmel och helvete.

I de damallsvenska matcherna finns det kameramän som zoomar in situationerna, så man åtminstone har chans att se vad som händer. Jag började förstås kolla på bottenmötet på Kristinebergs IP. Men det var en så fruktansvärt dålig match att jag bytte efter den första halvleken. Framför allt var det ju Uppsala som förstörde matchupplevelsen genom att vara så totalt odugligt att jag inte orkade se mer än tre baklängesmål.

Det är omöjligt att bedöma Djurgården från den här matchen. Men stockholmarna fick fira 135 år med målfest, tog tre viktiga poäng, klättrade över nedflyttningsstrecket och förbättrade sin målskillnad rejält. För det lag som hade gjort sju mål på de tolv första omgångarna gjorde idag åtta i en och samma match. Anmärkningsvärt.

Uppsala såg stundtals ut som ett F19-lag. Och man kommer förstås att få en otroligt jobbig höst. Det kommer inte att bli rakt igenom ras av det slag vi såg idag. Men det vore en stor skräll om den hårt brandskattade tabelljumbon tog någon mer poäng.

I halvtid bytte jag alltså match till den i Eskilstuna. Där fick jag se 45 minuter där United framgångsrikt försvarade sin 1–0-ledning mot Kristianstad. Skåningarna borde rimligen ha gjort ett par mål. Men Eskilstuna har visat sig ha en väldigt fin förmåga att försvara ledningar. Den här matchen vann man trots 1–7 i hörnor och 5–18 i avslut.

Man skulle kunna tycka att det var turligt. Men som sagt, United är väldigt bra på att försvara ledningar. De har gjort första målet i sju matcher. Sex av dem har man vunnit, den sjunde blev 1–1 mot Malmö FF. Å andra sidan har inte Eskilstuna tagit en enda poäng från underläge. Så United står verkligen och faller med att göra första målet.

Sörmlänningarna är ändå på många sätt vårens lag i damallsvenskan. För vem hade trott att nykomlingen skulle ligga på femte plats med 20 poäng efter halva serien?

Parallellt kikade jag alltså på elitettanmatcher på datorn. Först Sandviken–Elfsborg, sedan Örebro SK–Alingsås varvat med lite Enskede–Linköping. Samtliga tre matcher filmades med AI-kamera. Och jag gillar verkligen inte de produktionerna.

Det är lågbudget som bara riktar sig till de extremt intresserade. Någon stor tv-upplevelse är det verkligen inte. Man får kämpa om man vill förstå vilken spelare som är vilken. Ofta är ju bilden så utzoomad så att det krävs förstoringsglas för att se tröjnummer.

Vid hörnor får man se nästan en hel planhalva, vilket gör att spelarna är små som myror, och det blir fullständigt omöjligt att se vem som är vem. Jag tycker ofta att kommentatorsinsatserna är rätt bristfälliga. Men kommentatorerna ser ju också matcherna via tv-bilderna, och det är inte lätt att kommentera matcher som man knappt ser.

I matchen i Enskede fattade inte kommentatorn att hemmalaget hade gjort mål förrän spelarna hade kommit halvvägs tillbaka för att ställa upp sig på egen planhalva.

Efter dagens matcher är vi halvvägs i elitettan. Ett obesegrat Elfsborg förstärkte sin serieledning genom dagens odiskutabla 4–0-seger i Sandviken. Linköping återtog andraplatsen via sin 2–1-seger och IFK Göteborg klättrade upp på kvalplatsen via sin imponerande 3–0-seger i toppmötet med tidigare tvåan Kif Örebro.

Jag trodde möjligen att Trelleborg skulle ha en möjlighet att ansluta till topplagen i höst. Men i och med dagens 4–4-match mot Gusk tror jag att det ändå blir svårt för TFF att bland sig i streckstriden.

Det mesta talar för att det är Elfsborg, LFC, Blåvitt och Kif Örebro som gör upp om de damallsvenska platserna. Och det skiljer bara tre poäng mellan första och fjärde plats. Så det lät bli spännande i höst.

Kollar man de inbördes matcherna mellan de fyra topplagen är det lätt att förstå varför Kif Örebro ligger på fjärde plats. Laget har nämligen noll poäng och 2–9 i inbördes möten mot huvudkonkurrenterna. Då hjälper det liksom inte att Kif är bäst av de fyra på att vinna mot övriga lag. Om Örebro skall kunna gå upp måste de ta poäng mot huvudkonkurrenterna i höst.

Så här ser den inbördes tabellen ut:

Linköping 6–4 7
Elfsborg 4–1 5
IFK Göteborg 6–4 4
Kif Örebro 2–9 0

I botten lever ändå ett litet hopp för Sandviken efter förra veckans seger. Men det känns väl klart att två av Husqvarna, Alingsås, Gusk och Sandviken kommer att åka ut.

Efter den första halvleken idag på Behrn Arena kände jag mig rätt säker på att Alingsås skulle bli ett av de två lagen. Efter 90 minuter är jag inte lika säker. Alingsåsarna stod för en snygg uppryckning och borde till slut ha vunnit matchen mot Örebro SK. Hemmalaget hade 2–0 i paus. Och gästerna hade två superlägen att göra 2–3 i slutet.

Häromdagen skrev jag in Anastasiya Pobegaylo som korsbandsskadad på bloggens sillysida. Samtidigt kollade jag hur många damallsvenska spelare som just nu är borta till följd av just korsbandsskada.

Jag kan ha missat någon, men räknade till 16 stycken. Sedan årsskiftet har antalet ökat med tre. För sju spelare har tillkommit på listan, medan bara fyra har gjort comeback på planen och därmed kunnat strykas.

På den här tråkiga skadelistan finns även utlandsproffsen Kosovare Asllani, My Cato och Tove Enblom samt flera spelare i elitettan, bland annat Kif Örebros jättetalang Emilia Jägestedt Widstrand. Och tidigare i dag kom den tråkiga nyheten att vi tyvärr även får skriva dit Johanna Rytting Kaneryd.

Precis som för Pobegaylo var olyckan framme på träning för JRK. Det är tredje gången som 2024 års vinnare av diamantbollen drabbas av en korsbandsskada.

Det är aldrig bra tajming med en sådan här allvarlig skada. Nu kommer den precis när Rytting Kaneryd skall göra en nystart i Lyon. Den kommer också såpass nära inpå VM i Brasilien att den kvicka yttern inte kommer att kunna vara aktuell – om Sverige kvalar in.

Jag har hört lite olika beräkningar av rehabiliteringen efter en korsbandsskada. Tidigare har det hetat att man skall räkna med ungefär ett år från skadetillfället. Nu hör jag allt oftare att man säger ett år från operationen.

Oavsett vilket skulle det kännas som en onödig chansning om Rytting Kaneryd fanns med i en svensk VM-trupp. Avspark i mästerskapet i Brasilien är den 22 juni nästa år, alltså om 10,5 månader. Och finalen spelas den 25 juli.

Klart är att 29-åringen från Kolsva i Västmanland tänker jobba sig tillbaka. På sitt Instagramkonto skriver hon att det här inte är slutet på fotbollskarriären, utan bara ett nytt kapitel som hon helst hade sluppit.

Jag hade en liten tanke att göra en utflykt till Växjö ikväll. Men det slutade med att jag åkte till Åbyvallen i Mölndal istället.

Där fick jag se Jitex vinna med matchens enda mål mot Häcken U. Den första halvleken var hyfsat jämn. Men man kände redan då att Jitex hade lite bättre spets. Efter pausen tycker jag att Jitex imponerade. Då var det en storspelande Hanna Karlsson som förhindrade Mölndalslaget från att göra fler mål.

Målvaktstalangen kunde dock inte hindra Jitex från att ta sin tredje raka seger. Laget klättrar nu upp på tabellens övre halva, och där tror jag att de kan bli kvar länge. För jag gillade vad jag såg. Man har en erfaren fyrbackslinje där trion Felicia de Feo, Alexandra Roholt och Emmy Blomberg hade bärande roller i det Alingsåslag som gick upp i damallsvenskan för två år sedan. De tre kompletteras med 20-åriga Hanna Andreasson, som har gjort juniorlandskamper. Och längst fram är Olivia Alcaide och Ida Kjellman ett rörligt och spännande anfallspar.

Det känns som att bitarna har fallit på plats för Jitex, och att laget kommer att kunna ställa till det för många lag under andra halvan av seriespelet.

För Häcken ser det ut som att det blir division 1-spel igen nästa år. Förra året åkte Bollstanäs ut trots att de tog 21 poäng. För två år sedan blev Lidköping nedflyttat med 25 poäng och för tre år sedan slutade Bromölla under nedflyttningsstrecket med 26 poäng.

Häcken lär således troligen behöva ta mellan 20 och 25 poäng på de 13 omgångar som återstår. Och det kommer ju inte att hända. Laget har frångått sin kortpassningsfotboll och slår alltfler långa uppspel. Det leder till färre farliga bolltapp. Men det hjälper föga när spetsen saknas.

Från Åbyvallen följde jag rapporteringen på appen ”Min fotboll” från de damallsvenska matcherna. Där såg jag att Växjö gjorde två mål på fyra minuter mot Rosengård i mitten av den första halvleken. Och att Malmölaget kontrade med att göra ett dubbelbyte redan i 31:a minuten.

Nu när jag är hemma har jag hunnit kolla målen från den matchen. Jag har sett Rosengårds katastrofala försvarsspel på den hörna som ledde till Växjös 1–0-mål.

Där går alla Malmölagets utespelare bort sig vid Elin Nilssons skarvnick. Alla. Rosengård har samtliga sina tio utespelare i eget straffområde. Men ingen försvarar det egna målet. De flesta gör istället någon form av alibirörelse bort från de farliga ytorna. För efter skarvnicken är det två Växjöspelare som står helt ensamma framför målvakt Moa Edrud.

Det andra målet smällde 16-åriga fyndet Elona Berbatovci in några minuter senare. Juniorlandslagsspelaren som fyller 17 den 19 augusti utnyttjade skoningslöst ett par missar från Rosengård. Först slog Julie Mathiasen sitt uppspel rakt till en Växjöspelare. Ett par moment senare fick Alice Enehov chansen att rädda upp situationen. Hennes rensning gick dock rakt på en Växjöspelare, och bollen studsade till Berbatovci.

Mer än så har jag inte sett från matchen. Men jag noterar att Växjö vann avsluten med 5–2, vilket indikerar att Rosengård aldrig var nära att ta någon poäng.

Förlusten var lagets andra tunga smäll på några dagar. Den första var korsbandsskadan på offensiva nyckelspelaren Anastasiya Pobegaylo.

I morgon vet vi om Rosengård kommer att ligga på kval- eller nedflyttningsplats efter halva serien. Det viktiga här är ju vilka som ligger på de platserna när hela damallsvenskan är spelad. Men om jag varit ledare i Rosengård hade jag nog känt lite stress i det här läget. För 2024 års mästarlag är riktigt illa ute.

Man har bara vunnit två av 13 matcher. De här två senaste var verkligen nyckelmatcher. Tre nya sådana kommer i september. Då möter Rosengård i tur och ordning Djurgården borta, Uppsala hemma och Norrköping borta. Det är matcher som kan avgöra den här säsongen.

Många tror ju att Växjö skall göra Uppsala sällskap ner i elitettan. Så kan det fortfarande bli. Men smålänningarna har visat sig vara hemmastarka, de har tagit 13 av sina 14 poäng på hemmagräs. Den styrkan kan rädda kvar laget i högsta divisionen.

I fredagens andra damallsvenska match vann AIK med 1–0 mot BP. Därmed kommer Gnaget att ligga på Europaplats efter halva serien.

Vi står inför en högintressant damfotbollshelg med derbyn, Champions Leaguekval, toppmöten och kvartsfinaler i det afrikanska mästerskapet.

Alldeles nyss tog svenskledda Ghana den åttonde och sista platsen i de där kvartsfinalerna. De tog samtidigt chansen att kvala in till VM i Brasilien. Afrika har ju fyra direktplatser till nästa års världsmästerskap. Och de fyra platserna går till de fyra lag som spelar semifinal i årets mästerskap. Så kvartsfinalerna är även direkt avgörande VM-kval.

Kim Björkegrens Ghana var bättre än Mali i kvällens match. Men det blev ändå 1–1, vilket gjorde att den ghananska slutspelsplatsen levde farligt ända till slutsignalen.

Kvartsfinalerna blir förstås väldigt spännande. Min känsla är att Ghana kommer att få det väldigt tufft mot Malawis vassa anfall. Den matchen spelas sen söndagskväll.

Innan dess kommer det alltså att ha spelats ytterligare en hel hög med högintressanta matcher. Allt tjuvstartar klockan 19.00 under en fredagskväll som innehåller ett Stockholmsderby, ett Göteborgsderby och ett av helgens två glödheta bottenmöten i damallsvenskan. Efter helgens matcher har vi nått halvvägs i både damallsvenskan och elitettan.

Fredagens Stockholmsderby spelas mellan AIK och BP. Sportsligt är väl dock den parallella matchen i Växjö den intressantaste. Där tar det elfteplacerade hemmalaget emot tolvan FC Rosengård.

Göteborgsderbyt är i elitettan. Där har Jitex chansen att ta sin tredje raka seger, och samtidigt skapa en rejäl lucka ner till nedflyttningsstrecket. För motståndet svarar Häcken U, som nu har nio poäng upp till fast mark och måste börja rada upp trepoängare.

Men det är lördagen som är allra mest fullspäckad av högintressanta matcher. Här är ett urval:

13.00: Toppmöte i elitettan: IFK Göteborg – Kif Örebro. Sänds av Expressen.
15.00: Ångestmöte i damallsvenskan: Djurgården – IK Uppsala Fotboll. Sänds av Viaplay. Parallellt spelas också mittenmötet Eskilstuna – Kristianstad.
19.00: Kval till Champions League: Eintracht Frankfurt – Malmö FF. Sänds av Aftonbladet.
19.00: Kvartsfinal i Afrikanska mästerskapen: Elfenbenskusten – Algeriet. Sänds här.
21.00: Kval till Champions League: Juventus – Hammarby. Sänds av Aftonbladet.
22.00: Kvartsfinal i Afrikanska mästerskapen: Marocko – Sydafrika. Sänds här.

På söndag är höjdpunkterna:

14.00: Damallsvenskan: Piteå – Häcken. Sänds av Viaplay.
19.00: Kvartsfinal i Afrikanska mästerskapen: Kamerun – Nigeria. Sänds av CAF på Youtube.
22.00: Kvartsfinal i Afrikanska mästerskapen: Malawi – Ghana. Sänds av CAF på Youtube.

Häckens Faith Chinzimu var på ett positivt sätt inblandad i en matchavgörande situation när hennes Malawi förlorade med 2–1 mot Zambia under onsdagskvällen.

Någon kanske undrar över hur det kan vara positivt när man förlorar?

Men det går faktiskt. För avgörandet i afrikanska mästerskapets grupp C blev nämligen något utöver det vanliga. Jag klickade in på CAF:s Youtubesida mitt i den andra halvleken. Och till min stora glädje låg sändningarna uppe, och det funkade att se matcherna från Sverige. Här hittar du matcherna.

Jag valde Zambia–Malawi. Där var Zambia i det skedet i en 2–0-ledning. Eftersom Nigeria samtidigt ledde mot Egypten stod Zambia, Malawi och Nigeria på sex poäng. Då är det inbördes möten mellan de tre inblandade som gäller. Man gör alltså en tabell där matcherna mot Egypten räknas bort. Och i den tabellen var läget:

Zambia 2–1 3
Nigeria 3–3 3
––––––––––––
Malawi 3–4 3

Zambia i topp, och skrällgänget Malawi utslaget. Men Tabitha Chawinga ville annat. I den 72:a minuten sprang hon igenom och reducerade till 1–2. Kommentatorn på CAF:s tv-sändning fattade inte hur viktigt det målet var. För efter matchen hävdade han först att Zambia hade gått vidare, och att Malawi var utslaget. Men faktum var ju att Chawingas reducering ändrade tabellen för inbördes möten på följande sätt:

Malawi 4–4 3
Nigeria 3–3 3
––––––––––––
Zambia 2–2 3

Och så kom det att sluta. Men det var inte utan stor dramatik. I den fjärde övertidsminuten fick Zambia ett superläge, bara någon meter ifrån Malawis mållinje. Det var då som Faith Chinzimu spelade en roll. Hon var en av två spelare som slängde sig fram och stoppade motståndaren. Först trodde jag att det var Chinzimu som slog undan bollen precis framför motståndaren. Men efter att ha sett ett par repriser lutar jag åt att det var den andra medspelaren som rensade via egna ribban och ut.

En stund senare ljöd slutsignalen, och det var klart. Men det tog ytterligare några minuter innan Malawi insåg att man var vidare, och kunde börja fira. Inför turneringen var laget rankat som nummer 153 – lägst av alla 16 lag i turneringen. Det är alltså en stor skräll att man nu har klarat av att avancera från en grupp med både Nigeria och Zambia.

I kvartsfinal väntar segraren i torsdagens möte mellan Ghana och Mali. För Nigeria blir det kvartsfinal mot Kamerun.

Däremot har alltså Zambia spelat färdigt. Laget är alltså utslaget, trots att man går igenom gruppspelet med sex poäng och målskillnaden 8–2. Det är hårt. Lagets storstjärna Barbra Banda har gjort fem mål i gruppspelet, och leder därmed skytteligan.

Tre spelare delar andraplatsen på tre mål vardera. Det är Malawis Temwa Chawinga, Kameruns Marie Nga Manga och Elfenbenskustens Ines Konan.

Som väntat är även Hammarby vidare till final i sin miniturnering i Champions Leaguekvalet. Bajen var överlägset mot albanska Apolonia Fier. Det var bara en tidsfråga innan målen skulle komma.

De dröjde väl kanske längre än väntat. Det är svårt att bedöma motstånd på en match. Men känslan är att Apolonia hade fått svårt att hålla sig kvar i elitettan.

Jag tycker inte att Bajen gjorde någon speciellt bra match. Men två mål just före pausen, och ytterligare två i den andra halvleken innebar ändå en väldigt säker 4–0-seger.

Det jag minns mest från matchen är ändå ett anfall som inte ledde till mål. Mathilde Janzen stod nämligen för något som skulle kunna vara årets miss i svensk damfotboll. I slutet av den första halvleken hade hon chansen att punktera matchen genom att göra 3–0. Men trots att hon serverades helt tomt mål av Ines Lorenius var Janzen aldrig nära att bli målskytt. Att missa så grovt är ett slags bedrift.

Janzen revanscherade sig i den andra halvleken och gjorde till slut ett 3–0-mål. Även det var ett öppet läge, fast den här passningen var betydligt svårare att hantera än den Lorenius serverade.

Efter att ha sett de båda svenska kvalmatcherna mot UWCL på Aftonbladet åkte jag till Ulricehamn och kollade in kvällens svenska cupenmöte mellan division 1-laget Ulricehamns IFK och serieledarna i elitettan, IF Elfsborg.

Jag har skrivit i Borås Tidning att Elfsborgs klubbledning bör börja jobba för damallsvenskan 2027. Men dagens insats andades knappast damallsvenskt avancemang. Elfsborg har haft svårt med målskyttet hela säsongen. Och dagens match var inget undantag.

Faktum är att UIFK tog matchen till förlängning, och att hemmalagets Ebba Fritzson sköt över öppet mål i slutminuterna av den ordinarie tiden. Där var division 1-laget otroligt nära en jätteskräll.

Till slut vann Elfsborg med 2–1 efter att Stella Johansson avgjort i förlängningen. Hon har dubbellicens, och kan spela seriespel för båda de aktuella klubbarna. Så sent som i lördags blev hon målskytt för Ulricehamn. Nu sänkte hon laget.

När jag körde hem hörde jag på Radiosporten att ”Malmö FF idag har tagit ett stort steg mot Champions League” samt att MFF och Bajen ”är en match ifrån ligaspel”.

Båda sakerna är ju helt fel. Varken Malmö eller Hammarby är ännu speciellt nära något ligaspel i Champions League. Men det är fler än Radiosporten som verkar tro att segrarlagen i de här miniturneringarna faktiskt har klarat kvalet. Jag har även läst de galenskaperna i några tidningar.

Verkligheten är ju den att vinnarna i de här miniturneringarna går vidare till playoff mot Champions League. Och i League Path, där våra svenska lag tävlar, kommer storlag som Chelsea, PSG, Wolfsburg och Real Madrid att vara fyra av de fem seedade lagen.

Som väntat blir det Eintracht Frankfurt för Malmö och Juventus för Hammarby i finalerna av miniturneringarna. Det är matcher där våra lag slår ur underläge. Även om det hade varit neutral plan skulle Frankfurt och Juve ha varit favoriter. Nu är det ju dessutom så att matcherna spelas i Tyskland respektive Italien.

Det krävs alltså flera bragdartade skrällar för att vi skall få fler lag i Champions Leagues ligafas än Häcken.

Om Malmö FF skulle vinna mot Frankfurt kommer MFF att vara oseedat i playoff. Och då väntar alltså riktigt tufft motstånd. Om Hammarby skulle slå ut Juventus finns en lite chans att Bajen blir seedat. Men det förutsätter att både Eintracht Frankfurt och St Pölten åker ut på lördag. Frankfurt spelar ju som bekant mot Malmö. För St Pölten väntar möte med Sporting Clube från Lissabon.

Även om det fortsatt är väldigt lång resa till Champions League för våra båda svenska lag var dagens segrar viktiga. För som jag skrev i förra inlägget har Malmö, och nu även Hammarby, som sämst säkrat en plats i playoff mot Women’s Europa Cup. Det innebär att de båda lagen som minst får spela tre Europamatcher till.

På svensk mark kom FC Rosengård under onsdagen med riktigt tråkiga nyheter. Som ni kanske såg saknades Anastasiya Pobegaylo i måndagens match mot Vittsjö. Det visade sig att den duktiga belarusiska anfallaren blivit korsbandsskadad på träning.

Den här skadan är ett riktigt tufft tapp för Rosengård. Enligt resultat- och statistikappen Sofascore var ju Pobegaylo hela damallsvenskans bästa utespelare under våren. Listan över topp fem hade jag med i det här inlägget.

När jag kollade Rosengårds hemsida märkte jag även att man har ett nytt namn i truppen: Ria Laihonen. Det är dock ingen ny spelare. Utan det är Ria Öling som har gift sig, och numera heter Laihonen i efternamn.

Malmö FF tog just en blytung 1–0-seger mot Vålerenga i Champions Leaguekvalet. Bra för svensk damfotboll. Och faktum är att det så här i början av årets Europaspel ser rätt spännande ut för svensk del.

Både i vinter och även nästa säsong har vi ganska få poäng att försvara, vilket öppnar möjligheter. Det är fortsatt så att Nederländerna och Norge ligger tämligen nära bakom oss, och kan gå förbi. Men då krävs det riktigt starka insatser av de nederländska och norska lagen. De måste gå klart bättre än de svenska.

Och vi har ju redan Häcken klart för ligaspel i Champions League. Att Malmö dessutom inleder med att vinna mot norskt motstånd är förstås väldigt bra för svensk del. Faktum är att två bra svenska säsonger skulle ge oss en bra chans att knappa in på framför allt Portugal. Men även på Italien.

Det skulle vara otroligt värdefullt. För klättrar vi en placering på rankingen har ju vårt mästarlag en direktplats in i Champions Leagues ligafas.

Till den match som nyss avslutades. Där vann Malmö alltså med matchens enda mål mot ett Vålerenga utan svenska spelare i matchtruppen. Segern innebär att MFF spelar gruppfinal på lördag, troligen mot Eintracht Frankfurt.

Det innebär även att MFF redan som sämst är klart för playoff mot Women’s Europa Cup. Man får alltså minst tre Europamatcher till.

Malmö var det klart bästa laget under den första halvleken. Man hade även rätt bra kontroll en bra bit in i den andra halvleken. Men det är tydligt att MFF har brister när man faller lågt. För i matchens slutskede skapade Vålerenga ett par målchanser som borde ha lett till mål. Malmö vann alltså med andan i halsgropen.

Och det känns som att det här Malmölaget kommer att få det väldigt svårt, om man ställs mot Frankfurt på lördag.

Men tillbaka till dagens match. Där var Malmös segermål riktigt snyggt. När jag såg MFF förra måndagen tyckte jag att man hade problem med att täcka straffområdet vid inspel och inlägg. Det såg ut som att det även var en brist mot Piteå i fredags.

Men vid dagens segermål fördelade sig MFF-spelarna bra över ytorna i straffområdet. Det fanns en spelare på plats för passning snett, inåt, bakåt (cutback). Det fanns en spelare på plats om det skulle bli en lyftning mot bakre ytan – och framför allt gick Älvali Lindström stenhårt på första stolpen. Så när Larkin Russell satte in ett distinkt inspel kom nyförvärvet från Uppsala perfekt.

Skönt för MFF att få göra mål efter två mållösa matcher. Och skönt för dem att vinna. Det ger nog välkommet andrum. Det har känts lite oroligt i leden.

I varje fall har jag hajat till lite över saker som hörts från MFF efter förra måndagens förlust i Vittsjö. Det luktade lite bitterhet över tränare Jonas Valfridssons kommentar på MFF:s hemsida:

”Vittsjö är mer fysiska än vi och vi kan tycka vad vi vill om den sortens fotboll som bedrivs på den här fotbollsplanen idag men vi måste förhålla oss till det.”

Han har förstås helt rätt i att MFF måste klara av att anpassa sig efter motståndet. För det var precis vad Vittsjö gjorde. Jag stod bakom Elin Vaughans mål i den första halvleken. Jag såg hur hon inledningsvis passade igång insparkarna. Men då hade Vittsjö svårt att spela sig förbi MFF:s press, och ganska snart anpassade man insparkarna efter motståndet, och började istället slå långt.

Vittsjö höll även ihop laget föredömligt, och klev in tufft och rejält i närkamperna. Men jag tycker inte att det var fult. Från vad jag såg var det Malmös Vesna Milivojevic som var den enda spelare som flera gånger gjorde sådant som jag betecknar som fult.

I Europaspel måste man räkna med att man ibland kommer att ställas mot lag som spelar direkt fult. Och man måste kunna hantera det. Jag avskyr verkligen den typ av ”slaktarfotboll” som Paraguay spelade i herrarnas VM-slutspel. Men jag vet att det finns domare som tillåter det spelsättet, och som lag måste man därmed kunna hantera sådana matcher.

Måndagens match i Vittsjö har även väckt andra känslor från Malmöhåll. Jag undrar faktisk lite vad Zecira Musovic är ute efter när hon säger så här i Sydsvenskan:

”Om vi tar vår match mot Vittsjö förra veckan. Vi spelade på en plan som liksom vobblade. Ställer du dig på ena sidan av planen så är du 10 centimeter längre än om du ställer dig på den andra. Det är inte rätt förutsättningar för att spelare ska utvecklas.”

Visst är det ett väldigt konstigt uttalande?

Själva grunden i artikeln i Sydsvenskan är att målvakten tycker att damallsvenskan tappar i nivå. Det tycker jag med. Men jag köper inte att det skulle vara dåligt för spelares utveckling att lära sig spela på olika underlag. Det var matcher i herrarnas VM-slutspel som såg ut att spelas på betydligt sämre underlag än det på Vittsjö Idrottspark.

Och jag vet inte om dagens plan i Frankfurt var så mycket bättre. Den såg rätt torr ut, med flera partier där gul och brun färg bröt igenom den gröna.

Och det här med att man skulle bli en decimeter längre om man flyttade sig från ena sidan av anläggningen till den andra är ju fysiskt omöjligt. Däremot kan man säkert befinna sig en decimeter högre över havet. Och det är inget ovanligt. Tvärtom. Det finns det alltid en höjdskillnad på fotbollsplaner för att få bästa avrinning när det regnar. På de planer som är helt platta riskerar det att bli pölar mitt på.

Höjdskillnaden gäller både gräs- och konstgräsplaner. Jag är ingen expert. Men en googling säger att den rekommenderade höjdskillnaden för avrinning på en elvamannaplan är mellan 16 och 50 centimeter. Så om det bara är en decimeters höjdskillnad i Vittsjö kan det vara en av damallsvenskans plattaste planer.

I Afrikanska mästerskapen är nu två grupper färdigspelade. Och till slut blev det favoritlagen som gick vidare från både grupp A och B. Det blir en spännande kvartsfinal mellan Marocko och Sydafrika. Så här ser slutspelsträdet ut med två matcher vardera kvar att spela i grupperna C och D:

Marocko – Sydafrika
Kamerun – Tvåan grupp C

Elfenbenskusten – Algeriet
Segraren grupp C – Tvåan grupp D

Det pågår för övrigt ytterligare en rätt stor turnering i världen. Det finns nämligen en fotbollsturnering i de Centralamerikanska och karibiska spelen, som pågår i Santo Domingo i Dominikanska republiken.

Där blir det final mellan Mexiko och Colombia. Mexiko slog ut El Salvador med 4–1 i sin semifinal. För Colombia blev det seger efter straffläggning mot Venezuela. Nany Duran som nyligen var och provtränade med Rosengård byttes in i Venezuelas lag.

Vad jag har sett spelar de flesta lagen med sina ”hemmalandslag” i turneringen. Och Mexiko spelar med sitt U23-landslag.

Finalen spelas under torsdagen lokal tid. De båda finallagen möttes även i gruppspelet. Då vann Mexiko med 1–0.