Svagt Rosengård var nere för räkning

Inför åttondelsfinalerna hade jag 90–10 för FC Rosengård mot österrikiska St Pölten. Och Caroline Seger pratade om att Malmöklubben vill vinna hela Champions League.

När onsdagens match väl var i gång visade dock inte Rosengårds spelare den viljan förrän väldigt sent. Om en vecka får vi se om det var för sent.

Rosengård bjöd på flera negativa överraskningar den här dagen. Den första kom redan när man fick se truppen – och man bara hade tre utespelare och en målvakt på bänken. Det är ju tillåtet med fem byten, men då måste man ju ha fem avbytare att byta med.

Orsaken till den tunna truppen är att lagen numera bara får lägga till tre spelare mellan sextondelsfinal och åttondel. Rosengård får alltså bara använda tre av sina nyförvärv – Stephanie Labbé, Emma Berglund och Olivia Schough.

Fotbollsmässigt fick vi se Rosengård göra en fiaskoartad första halvlek. Min bedömning är att St Pölten hade fått kämpa för att hålla sig kvar i damallsvenskan. Men österrikiskorna hade en väldig energi och arbetsvilja. Man sprang helt enkelt kopiöst mycket.

Det gjorde inte Rosengård. Efter 65 minuter satte jag en fet stämpel med ordet ”FIASKO” över hemmalagets insats. Det var stillastående, otajmat, fantasilöst och med väldigt dålig kvalitet i passningsspelet.

Undantaget var Jelena Cankovic, som blixtrade till ibland. Jag kritiserar ofta henne för att vara för seg med bollen. Det var hon stundtals i dag också. Men stundtals var hon också fullständigt lysande.

Bland annat frispelade hon Mimmi Larsson med en läcker klack i slutet av den första halvleken. Larssons avslut var dock svagt, och gick rakt på St Pöltens målvakt Isabella Kresche.

I sådana här matcher måste man göra mål när den typen av chanser dyker upp. Men Rosengård kändes alltså inte påkopplat. Det var däremot St Pölten. Inte nog med att de vilt kämpande gästerna rusade på allt – de var även effektiva när Rosengård gjorde bort sig.

0–1 kom efter att hela Rosengårds backlinje hamnat på efterkälken i samband med att en målvaktsrensning nickskarvats vid mittcirkeln. Och 0–2 direkt i andra halvleken efter bristfällig kommunikation mellan Hanna Bennison och Glodis Viggosdottir. Det var i princip de farliga anfall St Pölten hade. 

Båda målen gjordes av slovenska landslagsanfallaren Mateja Zver. Vid det andra målet stod för övrigt Emma Berglund för en riktigt orutinerad insats när hon försökte glidtackla den fria Zver. Som tur var för Rosengård hoppade Zver över den glidande Rosengårdsbacken. Annars hade Malmöklubben garanterat även fått ett rött kort, och haft ännu färre spelare till returen. 

Först i mitten av den andra halvleken började Rosengård äntligen vakna till. Man gjorde det både taktiskt och fysiskt. St Pöltens spelare rusade som sagt in i duellerna. När Rosengård började lyfta in bollar bakom rusande gäster kom också målchanserna.

En sådan lyftning från Cankovic till Sanne Troelsgaard gav reduceringen till 1–2. Och de sista 20 minuterna plus fem minuters tillägg var en enda lång chanskavalkad från Rosengårds sida. Dödströtta St Pöltenspelare höll emot till 93:e minuten, då Caroline Seger lyfte in kvitteringen, och gav Rosengård ett okej utgångsläge inför bortamatchen.

Men det är ändå fördel St Pölten inför returen. Inte nog med att österrikiskorna spelar på hemmaplan – de går vidare på 0–0.

FC Rosengård var en jättebesvikelse. Det skall inte krävas 0–2 och krisläge för att man skall tända till i en åttondelsfinal i Champions League.

Rosengård har fått en superchans att gå till kvartsfinal. Det vore ett megafiasko om man inte fixade det i returen.

Av övriga fyra åttondelsfinaler blev egentligen bara en riktigt intressant, den i London. Först ut var dock matchen i Barcelona.

Trots att Fortuna Hjørring startade den med sex backar (de spelade 6–3–1) avgjorde Barcelona dubbelmötet tidigt. Spanjorskorna hade 2–0 redan efter 18 minuter, och vann till slut med 4–0. Alla de tre första målen gjordes av Jennifer Hermoso på assist från Caroline Graham Hansen.

I Manchester hade City 2–0 mot Fiorentina (utan Stephanie Öhrström) redan efter 3.30. Det såg ut att kunna bli utklassningssiffror, men stannade vid 3–0. Trots det känns även det här mötet redan avgjort inför returen.

Wolfsburg var allra snabbast. Där hann matchen mot LSK knappt börja förrän det var 1–0. LSK stod dock stundtals emot rätt bra, och det blev bara 2–0 till det tyska mästarlaget efter att Alexandra Popp gjort båda målen. Det dubbelmötet är alltså inte helt avgjort inför returen.

Både Fridolina Rolfö och Rebecka Blomqvist startade för Wolfsburg. Blomqvist byttes ut i paus, medan Rolfö spelade hela matchen.

Slutligen var det svenskor i huvudrollen i London. Först saknades lagkapten Magdalena Eriksson i matchtruppen. Jag har inte lyckats få veta varför. Hon ersattes i backlinjen av Sophie Ingle, som fick en kort och jobbig arbetsdag.

I tolfte minuten valde nämligen domare Tess Olofsson att peka på straffpunkten och visa ut Ingle. Walesiskan visade att hon är mittfältare och inte mittback när hon bakifrån sprang in i en frispelad Rasheedat Ajibade i straffområdet. Så får man inte agera som back.

Ingle och Chelsea räddades av målvakten Ann-Katrin Berger – som först tog Deyna Castellanos straff. Med cirka tio minuter kvar räddade tyskan även en andra Atletico-straff, den här gången från Merel van Dongen.

Trots två straffar mot sig och spel i numerärt underläge från tolfte minuten vann Chelsea med 2–0. Det är alltså stor fördel Londonlaget inför returen. Jonna Andersson spelade hela matchen för Chelsea och Hedvig Lindahl för Atletico.

Efter andra straffräddningen, med knappt tio minuter kvar, låg Berger ner. Båren kom in och Zecira Musovic drog av sig träningsbyxorna och började göra sig redo för inhopp. Svenskan fick dock drag på byxorna igen när Berger plötsligt reste sig.

Matcher FC Rosengård kan leva länge på

Inlägget uppdaterat med fler tv-sändningar, samt länkar till tv-streamar

I morgon onsdag tar FC Rosengård emot österrikiska St Pölten i Champions League. Det är en på alla sätt otroligt viktig match för Malmöklubben. Inte bara för årets cup, utan även för många framåt.

De rankingpoäng man samlar ihop i vår hänger nämligen med i fem år framåt. Om Rosengård når minst kvartsfinal i år har man således stor nytta av det ända fram till turneringen 2025/26.

Just nu är FC Rosengård rankat på plats nio i Europa. Den femårsperiod som den aktuella rankingen räknas på har man samlat 15–12–9–8–0 poäng. Till nästa år försvinner alltså 15 poäng, vilket är kännbart – om man inte gör en kanonturnering i år.

Fördelningen av rankingpoäng i Champions Leagues huvudturnering funkar så här:

* Man får två poäng för varje vunnen match, och en poäng för varje kryss.
* Dessutom får man extra poäng för avancemang. Lag som tar sig till sextondelsfinal får tre poäng. Sedan får man ytterligare en poäng för varje omgång man går vidare. Åttondelsfinal innebär alltså fyra poäng för avancemanget – och kvartsfinal fem.

Rosengård är i åttondelsfinal och man vann båda matcherna mot georgiska Lanchkhuti, vilket ger fyra plus fyra poäng. Man har alltså nu samlat ihop åtta. Skulle man vinna båda matcherna mot St Pölten får man fem till – man skulle alltså vara uppe på 13 poäng redan innan kvartsfinalen. Det vore som sagt otroligt värdefullt för de kommande fem åren.

I den turnering som börjar i höst talar allt för att Rosengård kommer att vara seedat i det playoffspel man får spela för att nå det nya gruppspelet. Att vara seedad ökar chansen till gruppspel otroligt mycket i den kvalturnering som kallas League Path. Som det ser ut nu kan ju exempelvis både Lyon och Wolfsburg tvingas gå den vägen. Det är lag man ju helst slipper i playoff…

Om man leker med tanken att den nuvarande ställningen i alla Europas ligor står sig skulle de fem seedade lagen i League Paths playoff vara: Lyon, Wolfsburg, Slavia Prag, Manchester City och Rosengård. Spanska tvåan Levante skulle vara oseedat. Sedan skulle fyra lag komma från kvalet. De fyra skulle kunna vara Manchester United, Atletico Madrid, Bordeaux och Hoffenheim. Men det var spekulation om framtiden. Nu fokus på nutid.

För vad har då Rosengård för chans att vinna båda matcherna mot St Pölten?

När lottningen kom gav jag Malmölaget favoritskapet med 90–10. Jag motiverade med att St Pölten har kvalat in i turneringen, och dessutom är det lag som har lägst rankingpoäng av de 16 som är kvar. Det var alltså på alla sätt en drömlott för Rosengård.

En drömlott som inte blir sämre av att den österrikiska ligan har haft paus från mitten av november, vilket innebär att både lagen har liknande förutsättningar när det gäller tävlingsform.

Som jag ser det bör Rosengård inte bara avancera, utan man bör vinna båda matcherna, vilket alltså innebär viktiga rankingpoäng. 

Här är en länk till en läsvärd lägeskoll på engelska. Och här är några kommentarer från Caroline Seger och Jelena Cankovic.

Onsdagens hemmamatch har avspark 18.00 och sänds av här av Aftonbladet för pluskunder.

Det spelas ytterligare fyra åttondelsfinaler under onsdagen, två under torsdagen och en på tisdag. Först trodde jag inte att någon av de här matcherna skulle sändas på svensk tv. Men det visar sig faktiskt att Viaplay visar både Barca–Fortuna Hjørring och Lyon–Brøndby. Flera av de andra matcherna går att se streamat. Så fort jag hittar länkar till någon av matcherna kommer jag att lägga upp dem här nedan.

Innan jag sätter punkt tänkte jag oddssätta de övriga sju åttondelsfinalerna. Oddsen gäller avancemang efter två matcher. Tipsen handlar alltså om dubbelmötet totalt – inte om veckans matcher. Som noteras förväntar jag mig bara en riktigt jämn åttondel. Däremot talar mycket för att vi kan få fyra högintressanta kvartsfinaler i slutet av månaden.

I övrigt noteras den otroligt ovanliga avsparkstiden (07.00) för torsdagens möte mellan BIIK Kazygurt och Bayern München. Visst ligger Kazakstan fem timmar före oss, men även 12.00 lokal tid är ju en högst ovanlig avsparkstid på en vardag.

Onsdag:
16.45: Barcelona–Fortuna Hjørring – 95–5 – visas på Viaplay.
17.45: Manchester City–Fiorentina – 95–5 – matchen skall gå att se via wnited.tv.
18.00: FC Rosengård–St Pölten – 90–10 – matchen går att se på Aftonbladet plus.
18.15: Wolfsburg–LSK Kvinner – 85–15 – matchen skall gå att se via wnited.tv.
20.00: Chelsea–Atletico Madrid – 60–40 – matchen skall enligt det här sändas till internationell publik på Chelseas hemsida.

Torsdag:
07.00: BIIK Kazygurt–Bayern München – 5–95
16.00: Lyon–Brøndby – 98–2 – visas på Viaplay. Matchen skall också gå att se via wnited.tv – möjligen är den dock geoblockad i Sverige.

Tisdag 9 mars
16.00: PSG–Sparta Prag – 98–2

 

En pionjär har gått bort – och elitettan har fått en sponsor

Som ni säkert har märkt blev det inga inlägg under landslagsfönstret. 80 timmars arbete på nio dagar gjorde att det varken fanns ork eller utrymme för bloggande.

Men under de där 80 arbetstimmarna skrev jag om ett par stora damfotbollsnyheter som det finns anledning att ta upp även här. En tråkig, och en rolig.

Men allra först tänkte jag att vi skulle gå igenom de tävlingsmatcher som spelades under det där landslagsfönstret. Den allra viktigaste spelades förra fredagen mellan Finland och Portugal.

Där gjorde Linda Sällström som finländska spelare gör numera – hon avgjorde viktiga EM-kvalmatcher på övertid. Ni minns kanske hur Amanda Rantanen stack fram näsan mot Skottland för ett par månader sedan? Den här gången var matchklockan bara någon sekund från 90+3 när Sällström snyggt lobbsköt in matchens enda mål. Tv-kommentatorns glädje hjälper till att lyfta målet.

Det var inte bara ett mål som avgjorde matchen – det tog Finland till EM-slutspel. Förbundskapten Anna Signeul och en hel hög damallsvenska spelare hade således dubbel anledning att fira när slutsignalen ljöd.

Finland har haft cirka tio tunga år. Landslagets höjdpunkt var EM 2005 där man gick till EM-semifinal. Fyra år senare vid hemma-EM blev det kvartsfinal. Finländskorna kvalade in även till slutspelet i Sverige 2013. Där kryssade de mot Italien och Danmark, men föll med 5–0 mot Sverige på Gamla Ullevi. 

Men sedan dess har det varit mörker. I tre raka kval har man slutat trea i sin grupp. Lag som Österrike och Portugal har kört förbi. I kvalet till EM 2017 kom man bara trea bakom Spanien och just Portugal i gruppen. Nu fick Finland alltså revansch på portugisiskorna.

Utöver Finland har även Spanien, Österrike och Italien säkrat sina EM-platser den senaste veckan. Sedan tidigare var Belgien, Danmark, England, Frankrike, Island, Nederländerna, Norge, Sverige och Tyskland EM-klara.

De tre sista platserna kommer att fördelas i playoffspelet under perioden 7–13 april. Dit har Nordirland, Portugal, Ryssland, Schweiz, Tjeckien och Ukraina tagit sig. Vilka som möter vilka lottas på fredag, den 5 mars.

Så till den första av där nyheterna jag nämnde tidigare – den tråkiga. Det handlar om att Öxabäckspionjären Ebba Andersson har gått bort.

Ebba Andersson var lagkapten i Sveriges allra första landskamp, mot Finland i Mariehamn 1973. Samma år blev hon också första lagkapten att höja SM-bucklan.

Det var som bekant i lilla Öxabäck, en vägkorsning i skogarna mellan Borås och Varberg, som den moderna svenska damfotbollen sparkades igång. Ebba Andersson var inte en av initiativtagarna, men hon var med från första träningen och blev snabbt symbolen för Öxabäcks IF.

Det hade säkert att göra med hennes ålder – och med att media tyckte att det var roligt att hon var bondmora. Ebba hade fyllt 35 när damfotbollen blev en officiell sport till säsongen 1971. Och hon var 37 år och åtta månader när hon debuterade i landslaget. Hon har själv sagt i Borås Tidning:

”Jag var ju egentligen för gammal att spela i landslaget. Så någon mer match där blev det inte.”

Bara en landskamp alltså. Däremot blev det fler SM-guld än det där första officiella. Hon hade vunnit ett inofficiellt 1972, och 1975 var det dags igen.

SM-finalen Jakobsberg–Öxabäck det året är unik. Det är nämligen en av väldigt få gånger som kampen om SM-guldet har avgjorts efter straffläggning. Utan att ha dubbelkollat tror jag att det var första gången en SM-final avgjordes på straffar, herrfotboll inräknat. Ebba Andersson spelade en av huvudrollerna. Den andra spelade hennes dotter Mary Andersson.

Mary hade varit med och blivit svensk mästarinna redan som 13-åring 1973. 1975 vann hon sitt andra guld. Hon gjorde det med mammas hjälp. 15-åringen var nämligen en av de som missade från straffpunkten.

När jag ringde upp Mary förra helgen berättade hon om sina tårar i den där SM-finalen:

”Först grät man för att man hade missat sin straff, sedan av glädje för att mamma avgjorde.”

Mary sa också att Ebba gärna berättade den här historien om hur hon räddade sin dotter.

Här kan ni se straffläggningen som avslutades med den enda straff som Ebba Andersson någonsin slog. En guldstraff:

 

 

Som ni redan har förstått så drogs egentligen den officiella damfotbollen igång lite för sent för Ebba Anderssons skull. När hon var i sin bästa ålder fanns ingen damfotboll. Eller.

Trots att det inte fanns någon damfotboll hade Ebba faktiskt spelat under hela sitt liv. Älekulla IF drog igång inofficiella damträningar strax efter andra världskriget, och höll på en bit in på 1960-talet. Ebba var med från tidig ålder. Hon cyklade de åtta kilometerna från hemmet i Gunnarsjö för att vara med.

Sommaren 2018 hade Älekulla återträff för sitt damlag. Då var jag där och fick damerna att gå ut och slå ett par passningar. Ebba (vita byxor och blå tröja i det här klippet) var en av dem som tog chansen.

Ebba Andersson älskade fotbollen – och sitt Öxabäck. Hon spelade kvar i laget till och med 1977, men var fortfarande aktiv på lägre nivå vid 50 års ålder. Och hon missade knappt en Öxabäcksmatch under de 33 år som laget var igång.

Efter karriären på planen hjälpte hon till vid sidan, först som lagledare och sedan genom att baka och stå i kiosken. Och ända in i det sista tog Ebba alla chanser att se idolen Zlatan Ibrahimovic spela.

Hösten 2017 skrev jag att jag hoppades att Svenska Fotbollförbundet skulle ta chansen att ta upp Kerstin Larsson, Kerstin Johnson, Ebba och de andra pionjärerna från Öxabäck på Globens scen under Fotbollsgalan för en välförtjänt hyllning av kvinnorna som satte bollen i rullning.

Förbundet har inte tagit chansen. Och nu är det för sent att fira Ebba Andersson. Hon dog ju nämligen förra fredagen i en ålder av 85 år.

På den där Fotbollsgalan 2017 firade förbundet istället Pia Sundhage. Just Sundhage är ett föredöme när det gäller tillgänglighet. När jag höll på att skriva min minnesartikel om Ebba Andersson skickade jag i väg ett mejl till Sundhage för att kolla om hon ville dela med sig av något minne.

Jag skickade mejlet mindre än 24 timmar innan Brasilien skulle möta USA i She Believes cup. Trots det fick jag svar inom en timma. Sundhage skrev:

”Ebba. Jag har både spelat med och mot henne och jag kommer alltid att minnas henne som en ståtlig, skicklig och speciell kvinna – med varmt leende. Hon var Pionjären som personifierade damfotbollen och dess vagga belägen i Öxabäck.

Senast jag träffade Ebba var i Kinna när jag höll en föreläsning om ledarskap. Ebba ledde oss in i damfotbollens värld.”

USA vann för övrigt den där matchen med 2–0. Amerikanskorna vann turneringen på full poäng. Brasilien kom tvåa på sex poäng efter att ha besegrat Kanada med 2–0 i matchen om andraplatsen.

Argentina var fjärde laget i turneringen. De slutade sist utan poäng. Jag kikade lite på matchen Brasilien–Argentina, och hörde då hur de amerikanska kommentatorerna berättade om att Argentinas 18-åriga mittfältare Dalila Ippólito inte hade en aning om att man kunde bli proffs som tjej när hon togs ut till VM 2019.

Ippólito skall under VM ha blivit väldigt överraskad över hur stort intresse det var för damfotbollen i Europa. Och för henne. För nu är hon lagkamrat med Linda Sembrant och Lina Hurtig i Juventus.

Historien om Ippólito säger väl en del om damfotbollens status i Sydamerika.

I Kina har damfotbollen betydligt högre status. Men dagens tunga, internationella damfotbollsnyhet är att det kinesiska mästarlaget Jiangsu Suning LFC omgående avslutar all verksamhet.

Jag har inga detaljer kring det här. Men jag har förstått att ägarföretaget Suning Holdings Group lider av svåra ekonomiska problem. Företaget äger även 68,55 procent av italienska FC Inter, en andel man har försökt att sälja under början av året.

Nu verkar ekonomin vara så dålig att såväl herr-, dam- som ungdomslag läggs ner med omedelbar verkan. Jag har inte tillgång till någon aktuell laguppställning för Jiangsu Suning LFC. Men i höstas spelade bland annat Tabitha Chawinga och kinesiska landslagsmålvakten Peng Shimeng i laget.

Det var en tråkig, internationell nyhet. Men jag avslutar inlägget med något positivt – den positiva nyhet som jag skrev i BT om i förra veckan.

Det handlar om att Boråsföretaget Pulsen har gått in och sponsrat elitettan som så kallad presenting partner. Det bör innebära att även klubbarna i näst högsta divisionen kan få lite pengar i bidrag från EFD framöver.

Vd för Pulsenkoncernen är Jonus Bartholdson. Honom har jag koll på sedan länge. Vi gick i parallellklasser på gymnasiet. Jag har förlorat stort mot honom i tennis, och både vunnit och förlorat i fotboll. Bartholdson har fyra fotbollsspelande döttrar och känslan efter att ha suttit ner och pratat med honom är att han brinner för att hjälpa svensk damfotboll att utvecklas. Han säger:

 

”Vi går in med pengar – men det är vårt engagemang man måste få ut. Det är då det blir på riktigt. Nu vill jag prata med alla tränare och sportchefer i elitettan för att presentera Pulsen och ställa frågor till dem. Hur tänker ni? Vad vill ni ha ut av en partner som vi? Och vad är era utmaningar och problem?
Vi kommer inte att kunna adressera alla problem. Men vi gör det här över fem, eller kanske tio år, och då kommer man att kunna fundera över de här sakerna, och göra framsteg. Vi vill vara en partner som verkligen gör skillnad.”

Bartholdson säger också att han tänker använda sina nätverk för att se vad vilken samling han kan få för att utveckla damfotbollen. Det låter väl ändå lite lovande?

 

Blir Hammarby årets skrällag?

Det är tidigt att slå fast saker om årets damallsvenska redan den 27 februari. Och man skall inte dra för stora slutsatser efter att bara ha sett lag en gång. Men jag känner mig ändå rätt säker på att jag redan nu kan säga att Hammarby inte kommer att åka ut. Tvärtom har laget potential att komma högt upp i tabellen.

Under försäsongen är Bajen obesegrat. I dag vann man med imponerande 3–2 (1–0) mot fjolårets (lilla) silverlag Kristianstad. Hammarbys seger var på inget sätt orättvis.

Jag hade inte sett Bajen sedan början av juli i fjol, alltså sedan inledningen av fjolårets seriespel. Då upplevde jag det grönvita Stockholmslaget som väldigt spelskickligt, men ack så tunt och uddlöst.

Bollinnehav är ju bara något positivt om man klarar av att omsätta det i målchanser. Annars är det bara kosmetika.

Jag har hört att Bajen hittade mer tyngd och spets ju längre fjolårssäsongen led. Och det verkar stämma. För det Hammarby jag såg i dag var alltså väldigt bra. Man spelade 4–2–3–1 med två väldigt spelskickliga mittbackar. Både Eva Nyström och lagkapten Alice Carlsson besitter den viktiga egenskapen att de kan spela igenom motståndarnas mittfält med hårda och precisa passningar.

När jag såg Bajen i fjol kände jag inte att de fick ut vad jag väntat mig av June Pedersen. Nu känns det däremot som att man lärt sig hur man skall utnyttja norskan. Det var också hon som låg bakom de två första målen. Möjligen att hon till och med gjorde det andra.

Känslan är att Bajen har värvat väldigt smart. Anna Tamminen känns helt klart som en damallsvensk målvakt. Utifrån dagens match får hon dock jobba lite med spelet med fötterna.

Tamminens landsmaninna Eva Nyström är ett kanonförvärv i mittförsvaret. Fanny Hjelm Rönnlund är en typ av spelskicklig innermittfältare som bör passa perfekt i det spelsätt med stort bollinnehav som man använder. Och Madelen Janogy skapar både spets och ett viktigt djupledshot.

I dag var inte Nina Jakobsson med. Hon bör ju också göra nytta med sina egenskaper som bollmottagare. Men Jakobsson måste nog prestera för att ta plats i startelvan. Jag imponerades nämligen i dag av Ellen Wangerheim i niapositionen. 16-åringen såg väldigt spännande ut, och då tänker jag inte bara på att hon gjorde 1–0-målet.

Wangerheim är inte den enda intressanta tonåringen i Hammarby. Hanna Lundkvist kände vi ju till, inte minst sedan Peter Gerhardsson tog med bolltrollaren till landslagslägret i Malta. Där fick hon dock inte ingå i matchtruppen till någon av de båda landskamperna. I Bajen är hon numera högerback. Offensivt att sätta en dribbler på ytterbacksplats…

Utöver Wangerheim och Lundkvist tyckte jag att inhopparen Matilda Winberg såg spännande ut i tiarollen. Nyförvärvet från Enskede fyller 18 om drygt två veckor, och låg bakom 3–0-målet med ett par fina passningar.

Hammarby känns alltså väldigt spännande. Hur ser då Kristianstad ut? Jag såg delar av deras match mot Häcken härom veckan och nu alltså dagens match. Känslan från de båda förlusterna är ändå att KDFF kan bli att räkna med även i år.

Klart är att Sveindis Jonsdottir kommer att vara ett kanonförvärv. Frågan är om hon inte har världens bästa inkast. De är inte bara långa, utan också väldigt flacka och hårda, vilket gör dem väldigt svåra att försvara mot.

Men Jonsdottir har betydligt fler kvaliteter än bara långa och hårda inkast. Hon är snabb och kraftfull i djupled, och min gissning är att hon kommer att göra tvåsiffrigt antal mål i årets seriespel.

Frågan är vem som skall spela bredvid isländskan. I dag testade Elisabet Gunnarsdottir med Mia Carlsson på topp. Det känns kanske inte som en optimal lösning.

Men KDFF har ju lite tid på sig att hitta rätt i rollerna. Apropå Kristianstad är det väldigt många missuppfattningar kring höstens Champions League.

Jag har under våren hört att både Göteborg (Häcken) och Rosengård är klara för gruppspel. Och i dagens sändning på Aftonbladet var även Kristianstad klart för det där UWCL-gruppspelet.

Men det där är ju inte sant. Kristianstad är definitivt inte klart för något gruppspel. Inget svenskt lag är klart för gruppspel – alla måste kvala när turneringen för första gången avgörs i sin nya skepnad.

Den skepnaden innebär mycket riktigt gruppspel för de 16 bästa lagen. Men de enda fyra lag som har direktplatser till det där gruppspelet är det lag som vinner vårens Womens Champions League samt de tre lag som vinner ligorna i de tre högst rankade länderna – Tyskland, Frankrike och Spanien.

Kvalet om de tolv övriga platserna är tvådelat. Sju platser går till mästarlag, och fem till lag som kommit tvåa eller trea i sina ligor.

Det innebär att det är Göteborg/Häcken som har klart bäst chans att nå gruppspelet. Som svenska mästarinnor går man nämligen in direkt i playoff-omgången i det som kallas Champions Path.

Fördelen här är alltså att man inte kan möta några lag från Tyskland, Frankrike och Spanien, eftersom deras mästarlag har direktplatser in i gruppspelet.

Av de 14 mästarlag som får spela playoff i Champions Path är det väl egentligen bara engelska WSL-mästarna som känns som en ”omöjlig” lottning. Däremot bör Göteborg ha mycket goda chanser mot mästarlagen från Tjeckien, Italien, Danmark, Norge (Vålerenga), Nederländerna, Island (Breidablik) och så vidare.

Rosengård går in direkt i playoff i den så kallade League Path. Där finns dock risken att man ställs mot väldigt starkt motstånd. Även om Rosengård bör ha god chans att vara seedade i playoffspelet kan det vara starkt engelskt, franskt, tyskt eller spanskt motstånd som väntar.

För Kristianstad väntar ett väldigt tufft kval. Det svenska tredjelaget går nämligen in redan i grundomgången av League Path. Där skall 16 lag bli till fyra via direktutslagning, alltså åtta semifinaler och fyra kvalfinaler – alla i enkelmöten. De fyra segrarlagen går vidare till playoff i dubbelmöte.

Nämnda Häcken/Göteborg har för övrigt också spelat träningsmatch i dag. De mötte Eskilstuna och vann med 4–1. Det var en match där mästarlaget, som fortfarande heter Kopparbergs/Göteborg FC på förbundets hemsida, var bättre från start till mål.

Jag tycker att Filippa Angeldahl och Johanna Rytting Kaneryd imponerade i offensiven och att Emma Kullberg var en defensiv klippa. Den sistnämnda backade för övrigt ur mot bortre stolpen och nickade in 1–0 på en hörna. Angeldahl satte 2–0 i krysset, Pauline Hammarlund satte 3–0 innan Stina Blackstenius gjorde 4–0 på ett kraftfullt sologenombrott. 

Det där 4–0-målet var nog både skönt och viktigt för Blackstenius, som långt in i matchen såg ut att lida av svagt självförtroende framför motståndarmålet.

På slutet placerade Loreta Kullashi in gästernas reducering i krysset. Om jag varit United-supporter hade jag dock varit orolig. Jag har haft en känsla av att Eskilstuna skulle kunna bli ett lag för mitten, eller övre halvan i år. Men dagens match gav inga sådana vibbar. Tvärtom kändes United förvirrat i defensiven, och utan linjer i anfallsspelet. För United är det nog skönt att det är 1,5 månader till seriestart.

Jag hade för övrigt även tänkt att kolla en stund på Vittsjö–IFK Kalmar 2–1, men den filmades på fel ledd, vilket gjorde att man inte orkade se den. I övrigt noterar jag Växjö–Borgeby 5–0, Örebro–Älvsjö 3–0 och Jitex–Alingsås 1–5.

Alingsås och Jitex möts för övrigt igen på fredag. Antar att det är fler elitlag som har svårt att hitta motståndare för träningsmatcher nu när varken division I-klubbar eller pojklag får spela matcher. Gissar att det är extra svårt för lagen i norr.

St Pölten väntar för Rosengård i Champions League

Vid lunchtid lottades åttondelsfinalerna i Champions League. Strax innan lottningen upptäckte jag att Rosengård körde ett studioprogram kring lottningen. Det var trevligt.

Under själva lottningen satt sportchef Therese Sjögran, tränare Jonas Eidevall och  spelaren Jessica Wik, som tidigare hette Samuelsson men som bytt efternamn i samband med att hon gift sig, i studion.

Redan på måndagskvällen stod det klart att Rosengård inte skulle kunna få mardrömslottningen – alltså Atletico Madrid. På måndagen delades nämligen de 16 lagen in i två seedningsgrupper, och då visste vi att motståndarna skulle finnas i kvartetten Fortuna Hjørring, LSK Kvinner, BIIK-Kazygurt och SKN St. Pölten.

Till slut stod det mellan St Pölten och BIIK-Kazygurt. När det stod spusu SKN St. Pölten på lotten var trion nöjd med att slippa resan till Kazakstan. Eidevall hade förstås kollat in det österrikiska laget. Han sa:

”De har många unga, inhemska spelare. Det är ett rätt starkt lag, som hållit nollan i tre matcher i rad i Champions League. Det är full respekt.”

Rosengård är dock storfavorit, jag säger 90–10. St Pölten kvalade in i turneringen, och är det lag som har lägst rankingpoäng av alla de 16 kvarvarande. Dessutom har den österrikiska ligan haft paus från mitten av november. Det är återstart den 6 mars. Det innebär således att det är liknande förutsättningar för lagen när det gäller tävlingssäsong.

Således går det inte att kalla det här får något annat en en drömlottning. Första matchen spelas på svensk mark om drygt två veckor, och där gäller det att Rosengård kopplar ett rejält grepp om dubbelmötet.

Några av sina kommande motståndare kan Rosengård kolla in på SVT1 på fredag klockan 15.00. Då möter ju nämligen Sverige just Österrike i träningsmatch, och fyra spelare i Österrikes trupp kommer just från St Pölten. Det handlar om backen Anna Bereuter, mittfälten Jasmin Eder samt anfallarna Stefanie Enzinger och Lisa Makas.

Lisa Makas

Just Makas är en spelare jag minns. Hon gjorde målet i matchen där Österrike på allvar slog igenom på den internationella scenen, 1–1-matchen mot Frankrike i EM 2017. Makas spåddes en stor framtid, men stoppades av skador. Redan i kvartsfinalen mot Spanien drog hon korsbandet för andra gången.

När Makas kom tillbaka från korsbandsskadan spelade hon två säsonger i Frauen-Bundesliga för Duisburg. Nu är hon alltså tillbaka i hemlandet, och är kanske den spelare Rosengård bör ha mest koll på i åttondelsfinalerna.

I Malmöklubben var det alltså positiva tankar kring lottningen. Innan lotterna drogs sa sportchef Sjögran att hon drömde om semifinal. Visst fanns även finalen i Göteborg i drömmarna, men som hon sa:

”Om man skall drömma realistiskt är det semifinal.”

Det känns helt klart som en realistisk dröm. Åttondelen bör man klara. Men för att nå semifinal måste Rosengård sedan sannolikt slå ut något av de sju andra toppseedade lagen. Kring det konstaterade Sjögran att:

”Då måste vi kanske prestera bättre än vår förmåga.”

Det är en analys jag instämmer i. Precis innan lottningen fick trion sedan tippa vilka fyra lag som spelar semifinal. Tränare Eidevall tog ut kvartetten Rosengård, Chelsea, Lyon och Bayern München. Wik höll med, men nämnde också Wolfsburg.

Slutligen ville Sjögran byta bort de regerande mästarinnorna. Hon sa:

”Jag tror inte jättemycket på Lyon, faktiskt. Jag har nog PSG högre.”

Här är hela lottningen:

Rosengård–St. Pölten
VfL Wolfsburg–LSK Kvinner
FC Barcelona–Fortuna Hjørring
BIIK-Kazygurt–Bayern München
Olympique Lyonnais–Brøndby
Sparta Praha–Paris Saint-Germain
Manchester City–Fiorentina
Chelsea–Club Atlético de Madrid

Åttondelsfinalerna spelas 3/4 och 10/11 mars. Toppmatchen är förstås svenskmötet Chelsea–Atletico Madrid. Gissa om Hedvig Lindahl kommer att vara taggat att möta sin gamla klubb. Som ni kanske minns valde ju Londonklubben bort Lindahl härom året. Nu har hon möjlighet att visa att de gjorde fel.

 

Chelsea eller Manchester City?

Chelsea vann Londonderbyt i onsdags med 3–0 och för en stund sedan tog City hem Manchesterderbyt med samma siffror.

Jag har tillbringat en dryg vecka i skidbubblan med världscup i Ulricehamn och SM i Borås. Det är kul att då och då kliva in i andra världar än de man normalt rör sig i. Det har varit trevligt. Om inte corona ställt till allt hade det sannolikt varit en fantastisk vecka. Men man kan inte få allt.

Det där om att man inte kan få allt stämmer även in på veckans två engelska toppmöten. Jag har sett båda, och känner inte att någon av de båda matcherna har motsvarat de högt ställda förväntningar jag hade.

Jag hade hoppats på öppna, chansrika och spännande matcher. Men både Chelsea och City vann mer på stabilitet och effektivitet än på blixtrande anfallsfotboll. Båda toppmatcherna var rätt tillknäppta och chansfattiga. Och i båda fallen visade det bättre laget god effektivitet när chanserna kom.

För Chelsea och City var minst klassen bättre än Arsenal och United. Även om United ännu inte kan räknas bort ur titelracet är känslan efter de senaste omgångarna ganska klar – guldet står mellan Chelsea och Manchester City.

Det är de båda lagen som har guldet i egna händer. Det är även de båda lagen som har bäst form. Chelsea föll i och för sig mot Brighton i förra veckan, i en match där man rullade i startelvan och hade tänkt vila flera ordinarie spelare. Bland annat var Fran Kirby, Pernille Harder, Ji So-Yun och Maren Mjelde på bänken från start.

Den matchen var dock ett undantag för Chelsea. Londonlaget har god form och har vunnit övriga elva av sina tolv senaste matcher. Även Manchester City är i toppform. Laget står nu på sju raka segrar i ligan och känslan är att hemmamatchen mot Chelsea den 25 april kan bli en ren guldfinal.

Både Chelsea och Manchester City är även vidare i Champions League. På tisdag lottas åttondelsfinalerna, och precis som Rosengård är de båda engelska lagen seedade.

I veckan spelades den sista sextondelsfinalen. Där vann danska Brøndby efter straffläggning mot norska Vålerenga. Norskorna hade ledningen, men tappade greppet när Josefine Hasbo smällde in kvitteringen i krysset.

I straffläggningen blev det mål på nio av de tio straffarna. Det var bara serbiska Dejana Stefanovic som missade. Hon hade gjort mål på straff under ordinarie tid – matchen slutade 1–1. Men hennes straff i andra omgången av straffläggningen flög högt över. Eftersom Brøndby satte alla sina fem straffar är nu de båda danska lagen vidare till nästa omgång.

På tisdag lottas åttondelsfinalerna. Då kan Rosengård lottas mot följande åtta lag:

* Atlético Madrid
* Fortuna Hjørring
* Brøndby
* LSK Kvinner
* BIIK-Kazygurt
* Sparta Prag
* Fiorentina
* St. Pölten

Här är ju Atletico den riktiga nitlotten. Övriga sju är Rosengård storfavoriter mot. Nu vet vi ju att Malmöklubben avslutade damallsvenskan svagt, samt att det är svårt att hinna toppa formen utan tävlingsmatcher. Men det känns ändå som att Rosengård bör ha mycket goda chanser att spela kvartsfinal i slutet av mars.

Rosengård vann för övrigt mot Eskilstuna med 2–0 i en träningsmatch tidigare i veckan. Under lördagen har vi en annan högintressant träningsmatch, då Häcken tar emot Kristianstad. Det är fjolårshöstens två bästa lag som drabbar samman. Utifrån hur de båda lagen hanterat silly season känner jag att Kristianstad måste räknas som knapp favorit.

Jätteskräll – Rosa Kafaji och Hanna Lundkvist i landslaget

Inlägget uppdaterat med fler tv-matcher.

Rosa Kajafi

Den senaste tiden har Peter Gerhardsson huvudsakligen kört på säkra kort i sina uttagningar. Men i dag har han bjudit på två riktiga jätteskrällar.

AIK:s Rosa Kafaji har inte spelat en enda damallsvensk match. Och hon har bara startat 15 matcher i elitettan. Men i dag blev 17-åringen, som är född den 5 juli 2003, uttagen i A-landslaget. 

Tillika AIK-fostrade Hanna Lundkvist spelar för Hammarby sedan 2019. Inte heller hon har spelat någon damallsvensk match. Nu kan alltså även 18-åringen, som är född den 17 juli 2002, få göra landslagsdebut innan hon spelar i vår högsta serie.

Hanna Lundkvist

Det här är förstås två kul uttagningar. Jag kan inte säga att jag har följt Kafaji och Lundkvist i elitettan. Men när jag såg dem i F17-landslaget för knappt två år sedan föll jag direkt för deras kvaliteter. Lundkvist kallade jag för ”bolltrollare på yttermittfältet”. Och om Kafaji skrev jag så här:

”Kafaji har nämligen mycket av det jag vill se hos svenska forwards. Hon vill ha bollen, hon är bra på att söka sig till fria ytor och hon är fantastisk med bollen.

Mot Slovakien i går hörde jag några gånger folk framför mig på läktaren som suckade när Kafaji några gånger gick själv istället för att passa. Personligen jublade jag över att vi fick in en spelare som bröt mönster. För tyvärr var mönstret att alldeles för många av de svenska spelarna passade för passandets skull. Alltså att de oftast passade bollen även när det hade varit bäst för laget om de tagit med sig bollen och drivit den framåt.

Även om Kafaji är lite bollkär blandar hon soloaktionerna med fina framspelningar. Hon känns som en smart spelare, och med större rutin vid matcher i högt tempo kommer hon att bli ännu bättre på att avgöra när hon skall passa och när hon skall gå själv.”

Nu kan alltså Rosa Kafaji få göra debut i A-landslaget. Om hon får spela i någon av de två matcherna under Maltalägret – Österrike den 19 februari och Malta den 23 februari – blir hon den näst yngsta debutanten på mycket länge.

Jag har kollat efter tonårsdebutanter, och hade underlag från 2004. Och perioden 2004–20 är Hanna Bennison den enda som debuterat innan sin myndighetsdag. Här är den listan:

2020: Ingen
2019: Hanna Bennison, 17 år (och 23 dagar).
2018: Loreta Kullashi, 18 år (och 8 månader).
2017: Ingen
2016: Nathalie Björn, 19 år.
2015: Stina Blackstenius, 19 år.
2014: Lina Hurtig, 19 år och Marija Banusic, 19 år.
2013: Ingen
2012: Elin Rubensson, 19 år.
2011: Jessica Samuelsson (nu Wik), 19 år.
2010: Tilda Heimersson, 18 år (och 10 månader).
2009: Emelie Ölander, 19 år.
2008: Louise Fors (nu Schillgard) 18 år (och 11 månader), Kosovare Asllani, 19 år, Malin Levenstad, 19 år och Anna Lindblom, 18 år (och sju månader).
2007: Ingen
2006: Ingen
2005: Caroline Seger, 19 år.
2004: Ingen

Utöver skrällarna Lundkvist och Kafaji finns även en tredje debutant i den i dag uttagna truppen. Det handlar om Kristianstads Onsala- och Kungsbackafostrade back Josefine Rybrink.

Josefine Rybrink

Inte heller Johanna Rytting Kaneryd har fått göra sin landslagsdebut ännu. Hon har däremot tidigare varit uttagen i Gerhardssons trupp.

I förbundets text om trupputtagningen framgår att det kan bli fler debutanter. Ännu så länge är nämligen Chelseatrion Jonna Andersson, Magdalena Eriksson och Zecira Musovic uttagen.

Men i nuläget tillåts inte spelare från England resa in i Malta. Om de restriktionerna ligger kvar blir det i stället trion Emma Holmgren, Amanda Nildén och Emma Kullberg som åker med Gerhardsson till Medelhavet.

Apropå Chelsea så bröts deras långa svit utan ligaförluster i söndags. Man föll med 2–1 hemma mot Brighton.

Det var istället en väldigt bra dag för Manchester City. City vann toppmötet med Arsenal samtidigt som både Chelsea och Manchester United förlorade. Därmed har City återigen ligaguldet i egna händer.

Det är för övrigt ett par riktigt spännande WSL-matcher i veckan. Både onsdagens Londonderby mellan Chelsea och Arsenal samt fredagens Manchesterderby mellan City och United är matcher av högsta betydelse för den engelska guldstriden. Båda sänds dessutom på svensk tv.

Veckans TV-guide (uppdateras löpande när jag hittar nya sändningar):
Onsdag:
17.00: Madrid CFF–Athletic Club i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viaplay.
19.00: Barcelona–Betis i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viaplay.
20.00: Chelsea–Arsenal i engelska WSL. Sänds på Viasat Sport 1 och Viaplay. 

Fredag:
19.15: Eintracht Frankfurt–Essen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
20.00: Manchester City–Manchester United i engelska WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay. 

Lördag:
13.00: Kif Örebro – Linköpings FC, träningsmatch. Sänds på SportExpressen Play samt na.se och corren.se.
14.00: Bayern München–Werder Bremen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
16.00: Häcken–Kristianstads DFF, träningsmatch. Sänds på gp.se.

Söndag:
13.00: AIK–Djurgården, träningsturnering, match om tredje plats. Sänds av Sportbladet. 
16.00: Hammarby–BP, träningsturnering, final. Sänds av Sportbladet. 

Rekordsnabbt hattrick av Asllani?

Tillagt i efterhand. Dagen slutade trots allt inte så bra för Asllani…

Förra veckan fick Kosovare Asllani se hela matchen mot Barcelona från sidan. I dag var svenskan tillbaka i Real Madrids startelva. Och hon tackade för förtroendet på bästa sätt.

Kosovare Asllani

Det skall sägas direkt att jag inte har sett något av matchen. Jag har varit på Lassalyckan i Ulricehamn och njutit av svenska skidframgångar i en kylig skidsprint.

Men budskapet om att Asllani gjort något alldeles extra nådde även in i skidbubblan. Bland annat fick jag ett mejl från en spansk journalist som berättade att svenskan inte bara gjorde ett äkta hattrick – hon gjorde det så snabbt att hon tog sig in på medaljplats när det gäller tidernas snabbaste hattrick på elitnivå. Och då räknas både i herr- och damfotboll.

Enligt de här spanska uppgifterna är det en annan svensk som har gjort tidernas snabbaste hattrick i elitfotboll. Det var IFK Hässleholms Magnus Arvidsson som gjorde tre mål på 89 sekunder i 5–3-segern i sista omgången 1995 mot Landskrona Bois. Målen innebar att det blivande Bundesligaproffset räddade kvar Hässleholm i näst högsta divisionen.

I dag gjorde Kosovare Asllani 1–0 på frispark efter 66.39. Hon hade lite flyt genom att bollen tog på en back och ställde Valencias målvakt. Men det var en så hårt slagen boll att Valenciabacken inte kunde kontrollera sitt nickförsök.

Vid 2–0 klev svenskan in resolut i en duell med en back, tog bollen och lobbade in den. Då hade matchklockan nått 67.46. Slutligen stötte Asllani från nära håll in ett inspel från Marta Cardona. Svenskan hade då för övrigt själv dragit upp anfallet genom att spela ut bollen på högerkanten till Cardona. Klockan visade 69.14 när bollen gick i mål – hattrick på 2.35.

Det var Asllanis mål nummer tio, elva och tolv den här ligasäsongen. Det kan alltså också ha varit tidernas snabbaste mål inom elitfotboll för damer.

I mejlet från Spanien står det att Asllani slog till på 2.30. Jag dubbelkollade i kväll på Viasat och kom fram till att det korrekta bör vara 2.35. Och jag vet inte om de fem sekunderna förändrar något på rekordlistan.

Oavsett vilket är det förstås en högst anmärkningsvärd prestation av svenskan. Så långt var de en väldigt bra dag för Asllani, och en bra dag för Real.

Trots att Sofia Jakobsson saknades i truppen vann Real med 3–1, samtidigt som det blev kryss för alla de övriga fem lag som slåss om Champions Leagueplatserna bakom Barcelona. Fyra av de där lagen möttes inbördes. Där blev det 2–2 mellan Granadilla Tenerife och Atletico Madrid samt 1–1 mellan Real Sociedad och Madrid CFF. Slutligen fick bara Levante 1–1 borta mot Rayo Vallecano.

Men dagen slutade ändå på ett lite tråkigt sätt för Asllani. Hon skallade nämligen ihop med en medspelare i slutminuterna, och bröt näsan. Det är alltså läge att både säga grattis och krya på dig till Realstjärnan.

I övrigt i Spanien debuterade Lova Lundin i ligan genom att spela hela matchen när Logrono föll med 2–0 hemma mot serieledande Barcelona.

I Italien gjorde Lina Hurtig det andra av Juventus tre mål när serieledarna vann med 3–0 mot Empoli och tog sin 13:e ligaseger av 13 möjliga. Hurtig byttes ut i den andra halvleken. Däremot spelade Linda Sembrant hela matchen för Juve.

Vi hade även en svensk debutant i Italien. Det var Marija Banusic som byttes in i 66:e minuten när hennes Roma vann med 4–0 mot tabelljumbon Pink Bari, där Emelie Helmvall spelade hela matchen.

På svensk mark har vi noterat resultaten Häcken–Linköping 2–1, Kif Örebro–IFK Kalmar 2–1, BP–Djurgården 2–2 (BP vann efter straffläggning) och Hammarby–AIK 2–0. Jag har som sagt inte hunnit se någon fotboll i dag, och välkomnar rapporter från er som sett matcherna.

Blomqvist slog till i snöbollsmatch

Det tog 22.22 innan Rebecka Blomqvist presenterade sig i Frauen-Bundesliga. Hon gjorde det genom att sätta den orange bollen bakom Emma Lind. Sporten var snöboll och de båda nämnda svenskorna var debutanter.

Snön vräkte ner över Wolfsburg när Frauen-Bundesliga hade återstart. Snötäcket, som var någon centimeter djupt vid avspark, blev bara djupare och djupare under den första halvleken.

Det blev således även alltmer svårspelat.

Man kan ju ifrågasätta om man skall spela matcher under sådana här förhållanden. Det är en fråga som är upp till domaren. Och så länge bollen rullar brukar domarna blåsa till spel, hur vitt – eller blött det än är.

Och bollen rullade i Wolfsburg, även den varken rullade lika snabbt eller långt som vanligt. Personligen tycker jag inte att det var någon skandal att tillåta spel. Fast jag hade inte heller protesterat om man blåst av drabbningen.

Första spelaren att halka var Potsdams Nina Ehegötz – som föll redan efter 15 sekunder. Hon var inte ensam om att ha svårt med balansen i upptakten.

Det var ändå hennes Potsdam som inledde bäst. De första 20 minuterna spelade gästerna en mer direkt fotboll, vilket var rätt medicin på snötäcket. Det blev för övrigt så tätt att domaren blåste för paus efter 25 minuter. Paus för att låta vaktmästare komma in skotta av linjerna och de båda målområdena.

Allt eftersom fattade även Wolfsburg att det inte var aktuellt med kortpassningsspel. Och när snöfallet började avta efter en halvtimme var det hemmalaget som hade kommandot.

Till slut vann Wolfsburg med 3–2. Det borde ha varit avgjort redan efter 39 minuter när Potsdams 19-åriga mittfältare Lea Bahnemann tog sin andra varning. Men hennes lag kvitterade när Nina Eheggötz snyggt tryckte in 2–2 i 51:a minuten.

Efter paus var det dock mästarlaget som ägde matchen. Och inhopparen Zsanett Jakabfi gjorde det avgörande 3–2-målet från nära håll, men ur dålig vinkel. Det var mer en fösning än ett skott, ett avslut som nog Lind borde ha tagit. Ungerska Jakabfi är för övrigt inne på upploppsrakan av fotbollskarriären. Hon har nämligen meddelat att hon slutar efter den här säsongen.

Det var alltså debut i Frauen-Bundesliga för Rebecka Blomqvist i Wolfsburg och Emma Lind i Potsdam. Den senare hade spelat en damallsvensk match på två år i Rosengård – den betydelselösa avslutningsmatchen 2019. Nu är hon redan uppe i lika mycket speltid i Turbine Potsdam.

Det var även en tredje svensk spelare med i matchen. För Fridolina Rolfö tog det roliga dock slut på ett tidigt skede. Hon byttes mot Jakabfi precis efter Potsdams kvittering i 27:e minuten. Varför hon blev utbytt så tidigt framgick inte av tv-sändningen. Jag såg inga tecken på någon skada.

För övrigt såg man knappt Rolfö alls i matchen. Hon hade svårt att hitta rätt på snön.

Med tanke på de svåra förhållandena är det egentligen inte rättvist att göra någon djupare analys av enskilda spelare. Utöver 3–2-målet tycker jag att Lind efter omständigheterna gjorde bra ifrån sig. Blomqvist skötte sig på ett bra sätt i de 67 minuter hon fick spela i sin debut. Och 1–0-målet var högklassigt.

Rebecka Blomqvist är en av alla toppspelare som lämnat Göteborg. En annan är finländska kantspelaren Emma Koivisto. Hon presenterades under fredagen som nyförvärv av engelska liganian Brighton & Hove Albion.

Som jag ser det byter Koivisto till en bättre liga, men till ett sämre lag.

Apropå England är söndagens toppmöte i WSL mellan Arsenal och Manchester City helgens höjdare i den europeiska damfotbollen.

I tv-guiden nedan noteras även fem svenska träningsmatcher, som sänds av olika tidningar med olika betalningsupplägg. Kul att våra elitlags träningsmatcher börjar bli intressanta för tv-sändningar.

Lördag
13.00: Real Madrid–Valencia i spanska Primera Iberdrola. Sänds på Viasat Sport 1 och Viaplay.
13.00: BP–Djurgården, semifinal i träningsturnering. Sänds på Sportbladet Plus.
13.00: Kif Örebro–IFK Kalmar, träningsmatch. Sänds på Sportexpressen Play.
15.15: Lyon–Montpellier i franska D1 Feminine. Sänds på Viaplay.
16.00: Hammarby–AIK, semifinal i träningsturnering. Sänds på Sportbladet Plus.
16.00: Häcken–Linköping, träningsmatch. Sänds på gp.se.

Söndag:
13.30: Manchester United–Reading i engelska WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay.
14.00: Bayern München–Meppen i tyska Frauen-Bundesliga. Sänds på Viaplay.
15.30: Piteå–Umeå, svensk träningsmatch. Sänds på Sportexpressen Play.
15.30: Arsenal–Manchester City i engelska WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay.

Personligen vet jag inte om jag hinner se någon av matcherna. Jag har sedan någon dag tillbaka klivit in i skidbubblan. Vi har världscuptävlingar i grannstaden Ulricehamn under helgen och SM här i Borås i nästa vecka. På så sätt kändes det naturligt för mig att även få se en match på snö här på fredagskvällen…

 

Hon är vårt senaste Spanienproffs

Inlägget uppdaterat med ytterligare ett färskt Spanienproffs

Antalet svenska spelare i spanska högstaligan Primera Iberdrola bara växer. Sjunde svenska medborgaren i ligan heter Lova Lundin. Den tidigare Kvarnsveden- och Umeåforwarden har skrivit på för fjortondeplacerade EFD Logrono.

Sedan tidigare har vi ju  Kosovare Asllani och Sofia Jakobsson i Real Madrid, Julia Karlernäs och Sejde Abrahamsson i Sevilla, Hedvig Lindahl i Atletico Madrid samt nigerianska landslagsspelaren, men svenska medborgaren Rita Chikwelu i Madrid CFF.

Tillagt i efterhand: Senare på kvällen blev jag uppmärksammad på att vi i dagarna fått ytterligare ett Spanienproffs. Det är fjolårets Uppsalaforward Nicole Odelberg Modin som skrivit på ett halvårskontrakt med  RCD Espanyol de Barcelona.

I den klubben har vi haft minst en svensk spelare tidigare. Säsongen 2009/10 spelade Louise Schillgard i klubben, som på den tiden var ett topplag och slogs om ligatiteln. Numera är man ett lag på ligatabellens undre halva. 

Se listan över alla svenska spelare i utländska högstaligor alla svenska spelare i utländska högstaligor här.

 

Jobbig start för Häcken – och ett nyhetssvep

Det blev knappast någon drömstart för det lag som kallar sig BK Häcken FF, men som fortfarande heter Kopparbergs/Göteborg FC på förbundets hemsida.

I morgon skulle man ha spelat sin första match, en träningsmatch mot Jitex. Den är dock inställd, eller möjligen uppskjuten. Orsaken är att Häcken har för liten trupp, och att man drabbades av tre skador på dagens träning.

Enligt länken ovan är nu planen att lagets premiärmatch blir mot Linköping på lördag 16.00.

Apropå Häcken meddelade klubben i dag att Erika Faith blir assisterande tränare till Mats Gren. Assisterande tränare är för övrigt en titel som även innehas Matti Demegård. Det intressanta med Faith är att hon även är huvudtränare för Häckens andra damlag i division II. Den här utnämningen är alltså ett smart sätt att föra de båda damlagen närmare varandra.

Det är inte bara Häcken som tvingas ställa in/skjuta upp matcher. Nu har OS-kvalet mellan Kina och Sydkorea skjutits upp igen. Matcherna som skulle spelas den 19 och 24 februari är nu istället schemalagda 8 och 13 april. Det återstår att se om det går att spela då. Och om det överhuvud taget blir något OS.

Det verkar ha varit väldigt lugnt den sista dagen med öppet transferfönster i många av Europas länder. Jag hade trott att det åtminstone skulle komma någon nyhet i dag, dagen efter att fönstret slagit igen. Men det är ju fortfarande möjligt att någon eller några transfernyheter släpar efter, och kommer i slutet av veckan.

Det har varit lite debatt i Spanien kring de uppgifter om Kosovare Asllani som jag berättade om i går. Det var obekräftade, och långt ifrån säkra uppgifter. Men den här några dagar gamla SVT-artikeln bekräftar i alla fall att det är långt ifrån säkert att Asllani spelar i Real till hösten.

Asllanis kontrakt löper alltså ut till sommaren. Det finns för övrigt ganska många fler spelare av världsklass som har utgående kontrakt. På den listan över spelare som är ”fria” till sommaren finns bland annat Fran Kirby, Sophie Ingle, Irene Paredes, Tiane Endler, Eugenie Le Sommer, Khadija Shaw och som bekant vår egen Fridolina Rolfö.

Jamaicanska Khadija Shaw fyllde för övrigt 24 år i förrgår. Hon är på många sätt årets sensation i europeisk damfotboll. Sin andra säsong i franska ligan fullständigt vräker hon in mål för sitt Bordeaux. 

Hon leder ligans skytteliga med 17 mål på 13 matcher. Av dem är 16 spelmål. Det är väl inte en alltför vågad gissning att Shaw kommer att vara en av de allra hetaste spelarna under sommarens silly season.

I England har i dag Chelsea-managern Emma Hayes förklarat att hon anser att det är vassare att coacha Chelseas damer än ett division III-lag på herrsidan.

I grunden håller jag med henne. Samtidigt känns det viktigt att kvinnor kommer in herrfotbollen, och att det är duktiga kvinnor som visar vägen.

En av Hayes huvudkonkurrenter om WSL-guldet är Manchester City. De har skrivit nytt treårskontrakt med sin 21-åriga förstemålvakt Ellie Roebuck.

I Sverige har Djurgården nu kontrakterat en andra målvakt. Det senaste nyförvärvet heter Kelsey Daugherty och hämtas från Chicago Red Stars. Det är en ny bekantskap för mig, men NWSL är den liga i världen som har högst målvaktsstandard, så det är troligt att hon har kvalitet.

Totalt sett kan man nog säga att årets målvaktsbesättning i Djurgården är spännande, men också på många sätt oprövad. Vad jag kan hitta har inte Daugherty spelat något i NWSL, vilket gör att 13 matcher för Fortuna Hjörring är hennes matcherfarenhet på seniornivå.

Bakom Daugherty finns 17-åriga Elvira Björklund, som i och för sig beskrivs som en jättetalang. Men hon kommer från ungdomsfotbollen och är helt oprövad på elitnivå.

Från Stockholm tillbaka till Göteborg. Eller. Vilde Bøe Risa verkar väl inte vara på väg tillbaka till Göteborg. I en intervju i norska TV2 säger mittfältsstjärnan att hon hoppas att hennes nästa klubb är väldigt stor och professionell.

Med tanke på att fönstren stängt i de flesta stora ligorna är väl känslan att Bøe Risa kan hamna i USA.

Apropå USA har deras förbundskapten Vlatko Andonovski nu tagit ut sin trupp till She Believes Cup. Även om det är en träningsturnering ger ju truppen en fingervisning om hur USA:s trupp till ett eventuellt OS skulle kunna se ut.

Utan att ha dubbelkollat har jag förresten för mig att en OS-trupp får innehålla 21 spelare. Den aktuella truppen består av 23 spelare, och saknar skadade Tobin Heath. Alla de uttagna spelarna kommer alltså inte att få vara med i en eventuell OS-trupp. 

Slutligen noteras att den före detta tyska landslagsspelaren Josephine Henning sannolikt gör betydligt fler tavlor efter karriären än hon gjorde som fotbollsspelare. Den tidigare mittbacken jobbar nämligen numera som konstnär…

Banusic till Roma – Rykten om Asllani

Det är sista dagen för den här gången för transfers till Tyskland, Spanien, Frankrike och Italien. Jag hade trott att vi skulle få se en hel del övergångar under dagen. Så har det inte blivit.

Men i kväll kom i alla fall ett par tunga nyheter med svensk inblandning. Först blev det klart att Marija Banusic lämnar franska Montpellier. Hennes nästa klubb är italienska ligasexan AS Roma.

Och sedan kom det överraskande och obekräftade uppgifter om att Real Madrid inte skulle vara nöjt med vad Kosovare Asllani presterat, och att den spanska storklubben redan skulle ha meddelat vår svenska landslagsstjärna att hon inte kommer att få förlängt kontrakt. Det skulle i så fall innebära att Asllani alltså är kvar i Real under våren, men sedan är klubblös.

Senast mot Barca var hon ju bänkad. Och om det här ryktet stämmer är ju risken uppenbar att hon får begränsat med speltid framöver. Framtiden får visa om ryktet är korrekt. Ett annat rykte som fortsätter florera är ju att Sofia Jakobsson skall vara aktuell för Lyon. Jag har även svårt att bedöma trovärdigheten i de uppgifterna.

För Marija Banusic fortsätter alltså karriären i Roma. Som jag tidigare skrivit gör jag bedömningen att den italienska ligan är sämre än den svenska. Suveräna serieledarna Juventus hade garanterat slagits om guldet även här. Men bakom Juve uppskattar jag att lagen är svagare än de vi har i damallsvenskan.

Roma ligger alltså sexa. Man har en handfull namnkunniga spelare med brasilianska vänsteryttern Andressa Alves som toppnamn. Men även italinska landslagsbackarna Elena Lenari och Elisa Bartoli samt schweiziska mittfältaren Vanessa Bernauer är välbekanta namn på den internationella scenen.

I truppen finns även den tidigare Göteborgsspelaren Andrine Hegerberg. Hon är dock korsbandsskadad sedan några veckor tillbaka, och kommer således inte att spela mer den här säsongen.

För 25-åriga Banusic är väl det här sannolikt en flytt för att få igång en karriär som gått i stå. 2017 blomstrade den tekniska och tvåfotade forwarden i damallsvenskan. Hon gjorde fem mål på de tre första omgångarna för Linköping och hade även en kanonperiod i augusti och början av september.

Banusic var en väldigt viktig anledning till att LFC tog hem SM-guldet det året. 2017 var även året då Peter Gerhardsson tog över som förbundskapten. I hans första landskamper på hösten det året satsade han just på Banusic i den tiaroll som numera innehas av Kosovare Asllani.

Men sedan hösten 2017 har Banusic haft det väldigt tufft. I perioder har hon varit skadad. Men inte heller när hon varit frisk har hon fått någon större speltid.

Varför är inte lätt att veta. Men personligen reagerade jag under våren 2018 över hur lite hon sprang i matcherna. Då var min tanke att hon, med sin förmåga att gå åt båda håll, hade varit närmast ostoppbar om hon bara hade varit bättre på att röra sig. Men har hon inte förbättrat sitt rörelsemönster och sin arbetskapacitet går det att förstå att hon inte fått spela.

Så här ser hennes statistik ut för de senaste åren:

2017: Linköpings FC, 20 matcher (18 från start) – 11 mål på 1432 minuter
Våren 2018: Linköpings FC, 6 matcher (4) – 2 mål på 379 minuter
Hösten 2018: Beijing Phoenix – statistik saknas
Våren 2019: Montpellier FC, 3 matcher (0) – 0 mål på 38 minuter
2019/2020: Montpellier FC, 3 matcher (0) – 0 mål på 13 minuter
Hösten 2020: Montpellier FC, 7 matcher (2) – 3 mål på 263 minuter

Hon har alltså bara startat två ligamatcher de senaste två åren. Och den totala speltiden under 2019 och 2020 är 314 minuter, alltså 3,5 matcher. Vi får hoppas att Banusic kan få fart på karriären i Italiens huvudstad.

Italienska ligatvåan AC Milan har också gjort en spännande värvning de senaste dagarna. Japanska teknikern Yui Hasegawa skall spela för klubben resten av säsongen.

I Tyskland fick vi veta att Wolfsburg värvar Freiburgs Sandra Starke – för nästa säsong. Starke spelar alltså kvar i Freiburg under våren.

Slutligen ryktas det från England att Chelsea kan tappa sin framgångsrika manager Emma Hayes. Hon kopplas nämligen ihop med herrklubben AFC Wimbledon. Laget, som ligger på nedflyttningsplats i tredjeligan, borde ha koll på Hayes. Det är ju nämligen så att AFC Wimbledon och Chelsea har delat på Kingsmeadow som hemmaplan.

Om Hayes skriver på för Wimbledon skulle hon bli den första kvinna att bli manager för en klubb i någon av de fyra engelska herrproffsligorna.

Tidigt tips – och några tv-matcher

Vad jag sett har ingen damallsvensk klubb spelat några matcher ännu i år. Men i veckan drar träningsmatchandet igång på allvar. Flera av er önskar tips både av damallsvenskan och elitettan utifrån hur lagen har hanterat silly season.

Det är verkligen inte lätt. Dels är det näst intill omöjligt att tippa innan man fått se lagen i matcher. Dels är inte silly season helt klar ännu. Flera klubbar väntar fortfarande in en eller två ytterligare spelare. Exempelvis måste Göteborg/Häcken nästan få ytterligare en handfull spelare om de skall kunna räknas som en konkurrensduglig guldkandidat.

Men jag kan i alla fall försöka skikta lagen utifrån dagens trupper. Och i nuläget måste Rosengård räknas som jättefavorit till att vinna guldet. Första utmanare är Kristianstad och kanske, kanske även Häcken. Men då måste de sistnämnda både bredda och spetsa truppen ytterligare. Ännu så länge ligger man klart minus i truppbygget.

Bakom de tre bedömer jag att ytterligare två–tre klubbar har chans på Champions Leagueplats, alltså topp tre. Och det är Linköping, Vittsjö – och kanske också Eskilstuna. De sistnämnda klarade ju kontraktet i höstas på målskillnad. Men de har värvat smart, exempelvis bör Emma Holmgren innebära många pluspoäng.

Emma Holmgren

Den undre halvan är vansinnigt svårtippad. Men känslan är att alla tre Stockholmsklubbarna, Växjö, Piteå och Örebro får kämpa för förnyat kontrakt. Piteå och Örebro är kanske de lag som är allra svårast att tippa. Båda är nybyggen vilket gör dem extremt svårbedömda, speciellt innan de spelat några matcher.

Växjö stod för en fantastisk höstspurt i fjol, och slutade på övre halvan. Men i vinter har man tappat flera nyckelspelare, vilket gör att småländskorna känns som en akut nedstigningskandidat. Kanske att jag hade haft dem som jumbo om jag lämnat ett tabelltips idag.

Eller. Jag hade nog ändå satt Djurgården som jumbo. Djurgården har räddat sig kvar i sista omgången två år i rad. Just nu har de bara en målvakt. Hon heter Elvira Björklund och är en helt oprövad junior – född 2004.

Men det är alltså väldigt svårtippat i botten. När damallsvenskan är över i höst kan som sagt även flera andra lag hamna på den enda nedflyttningsplatsen. Bland annat någon av Djurgårdens lokalkonkurrenter.

Känslan är ändå att de båda nykomlingarna är såpass bra att de har kapacitet att hålla sig kvar. En indikation på om det är så får vi kommande veckor när träningsturneringen Volkswagen Stockholm Challenge avgörs. Där möts BP–Djurgården (13.00) och AIK–Hammarby (16.00) i semifinaler på lördag. Sedan är det final och tredjeprismatch söndagen den 14 februari. Alla fyra matcherna skall visas på Sportbladet Play.

I elitettan känns nämnda BP som en kandidat till en av de tre damallsvenska platserna. I den kampen bör även Umeå, Uppsala och Kalmar vara med. Varningsflagg höjs också för Alingsås, Jitex och Mallbacken som alla skulle kunna vara med i toppen om de får en bra start.

I botten känns Lidköping och framför allt Sundsvall som givna avstigningskandidater. Det är ju bara två lag som åker ut i år. Kanske att det blir just LFK och SDFF? Även Borgeby, Bollstanäs och Älvsjö riskerar att husera i toppen.

De jag inte nämnt är Morön och Norrköping, som båda känns som mittenlag.

Därmed lämnar jag svensk mark. Söndagen har ju varit en dag där man kunnat njuta av damfotboll på tv från lunch till kväll.

Först ut var El Clasico, som blev den utklassning man kunnat förvänta sig. Det är ju precis så det har varit alla de gånger lagen mötts under de två säsonger Real Madrid varit med i damfotbollen. Den här gången vann Barcelona med 4–1 efter att domaren skänkt Real ett tröstmål genom att blåsa en helt felaktig straff på slutet.

Det var en match som Real inledde piggt med mycket bollinnehav. Trots det var det 3–0 i paus till Barca, och i princip avgjort. Orsaken var att gästande Real hade en fullständigt huvudlös taktik. De valde att trycka upp sin rätt långsamma backlinje högt, och lämna jätteytor till Barca.

En sådan taktik är högriskfotboll. Både vid 2–0 och 3–0 försökte en högt stående Barcabacklinje utan framgång ställa offside. Repriser visade att Barcaanfallarna var minst en meter på rätt sida vid båda målen.

Förra gången jag såg Real mot ett topplag, mot Atletico Madrid, kändes Real rätt stabilt i defensiven. Men den gången klev man inte lika högt som i dag. Känslan är att Real har rätt mycket att jobba med innan man är redo att slåss mot lagen i Europatoppen.

Den andra halvleken i dag blev rätt avslagen. Barca kändes nöjt med sin ledning, och Real hade inte kapacitet att skapa målchanser. Även mot Atletico var Real uddlöst. Man vill gärna på Rosengårdsmanér ha långa anfall där man håller i bollen centralt en stund innan man går till attack.

Och det känns tydligt att man inte klarar av det spelet mot topplagen. Det spelsättet funkar säkert mot sämre lag, men straffar sig vassa lag som Barca. Varken mot Atletico eller Barca har jag förstått hur Reals strategi ser ut kring hur de skall skapa målchanser mot starkt motstånd.

När man väl går framåt är det väldigt mycket långt på chans mot Sofia Jakobsson. Hon inledde piggt i dag, utan att komma till några riktiga målchanser. Hennes bästa läge kom i den andra halvleken då hon blev frispelad. Dock hann Mapi (Maria Pilar) Leon ikapp och kunde slå ut bollen till hörna. Trodde jag.

Men domaren missbedömde situationen helt. Hon gav Jakobsson straff, och dessutom fick Leon sitt andra gula kort. Tur att det redan stod 4–0 i det läget, för det är tråkigt när helgalna domslut blir avgörande.

Mapi Leon

Jakobsson spelade hela matchen. Däremot fick inte Kosovare Asllani någon speltid. Det är lite oklart om hon var petad, eller om hon hade någon lättare känning. Hon var i alla fall inte värre skadad än att hon var med i truppen, och sågs värma upp under den andra halvleken.

Asllani inledde säsongen lysande och ledde ett tag skytteligan. Nu är hon inne i en mycket tyngre period där hon bara gjort ett mål sedan den 21 november, det var mot Espanyol på luciadagen. De matcher där jag sett henne under den här perioden har hon varit direkt svag, så petning känns inte osannolikt.

Real fick för övrigt också en utvisning. Det var däremot solklart. Målvakten Misa (Maria Isabel Rodriguez) var långt utanför straffområdet när hon räddade ett friläge med vänsterhanden. Det innebär att laget får spela utan ordinarie målvakt mot Valencia nästa helg.

I övrigt i dag har Atletico och Madrid CFF vunnit sina matcher, vilket gör att kampen om Champions Leagueplatserna hårdnar.

Senare på dagen vann även Levante sin match borta mot La Coruna med 3–1, vilket gör att de förbättrar sitt läge. Den högst haltande tabelltoppen ser numera ut så här:

Barcelona         13   +70   39
Levante            16   +20   37
Real Madrid      16   +17   34
———————————-
Atletico Madrid 17   +16   34
Madrid CFF      17   +11   34
Real Sociedad  16   +11   30
Gran. Tenerife   15   +11   30

I dagens första engelska match var Tottenham det spelmässigt klart bättre laget än Chelsea i 20 minuter. Men medan Spurs avslut oftast gick utanför ramen var Chelsea närmast kliniskt.

Formstarka tyskan Melanie Leupolz drog in 1–0 på ett distansskott i minut 27. Elva minuter senare var det 3–0 och avgjort.

Jonna Andersson och Magdalena Eriksson spelade hela matchen, som till slut blev 4–0. Segern innebar att Chelsea fortsatt är i serieledning på bättre målskillnad än Manchester United.

Jonna Andersson

United vann nämligen den sena eftermiddagsmatchen mot Everton med 2–0 efter 2–0-ledning i paus. Det var en match jag bara såg ytterst sporadiskt. Men känslan är att United hade rätt bra kontroll efter paus, även om Everton såg rätt bra ut i andra halvleken.

Everton är för övrigt ett lag som har väldigt många riktigt starka spelare som Izzy Christiansen, Valerie Gauvin och numera även Jill Scott. Dock är deras trupp fortfarande lite för tunn för att kunna utmana topp fyra över tid.

Izzy Christiansen

För med drygt halva serien spelad har de fyra stora nu fått en lucka. Just nu känns Chelsea närmast ostoppbart. Men det finns inte plats för någon formsvacka om de skall hålla City, United och Arsenal bakom sig.

Onsdagen den 10 februari möter Chelsea för övrigt just tabellfyran Arsenal i ett glödhett Londonderby. Det är Gunners absolut sista chans att blanda sig i guldstriden.

 

TV-guide, El Clasico – och nytt i Häcken

Den här veckan har det mesta handlat om det svenska mästarlaget i Göteborg som numera kallar sig BK Häcken FF. 

Officiellt heter det fortfarande Kopparbergs Göteborg FC, men det verkar som att förbundet brukar godkänna namnändringar fram till den 1 april. Och då bör ju vårt mästarlag heta BK Häcken FF i god tid till damallsvensk avspark.

Hur som helst har Göteborg/Häcken både haft sin första träning på nya hemmaplanen Bravida Arena och dessutom presenterat sitt första nyförvärv efter fusionen.

Träningen var historisk på många sätt. Jag vet att även AIK har fantastiska förutsättningar på Friends det här året. Men det är ändå ovanligt att svenska damlag får ”herrförutsättningar”.

Utöver att det var en historisk träning noteras att trion Julia Zigiotti Olme, Elin Rubensson och Beata Kollmats i går var med ute på planen. De körde i och för sig bara rehab, men det är ändå en signal om att de är på väg tillbaka.

Nyförvärvet?

Jo, det är serbiska landslagsforwarden Milica Mijatovic som presenterades under lördagsförmiddagen.

Hon gjorde elva matcher och ett mål för Hammarby hösten 2018. Minns jag rätt var hon lite av en tia. Mijatovic hade absolut kvaliteter. Men jag är ändå lite förvånad av att se henne i vårt mästarlag.

Serbiskan kommer senast från Apollon Limassol i Cypern. Någon statistik därifrån har jag inte. För ett år sedan spelade hon för Melbourne City FC i Australiens W-league. Där blev det fem mål på 14 matcher, varav nio från start.

Det känns för övrigt som att det utländska nyförvärv som gäller för Göteborg?

Tränare Mats Gren sa igår att laget verkligen behöver få upp speeden nu för att få ihop den trupp de behöver. Han sa också att man måste få in fyra–fem spelare till. En av dem är alltså Mijatovic.

Men det kommer helt klart att behövas minst tre–fyra spelare till. För jag räknar till att det kan bli så att man till slut tappar tio spelare mot fjolårets guldtrupp. Åtta har man redan tappat, och med Mijatovic har man tre nyförvärv.

Men jag noterar att både Vilde Bøe Risa och Bri Folds är strukna från spelartruppen på den gamla hemsidan, Göteborg FC:s. Angående Bøe Risa har man inte hört något. Det brukar ju oftast läcka ut lite info, men kring norskan har det varit tyst.

Frågan är vart hon är på väg. Vi borde få svar ganska snart. För England har ju redan stängt sitt transferfönster och såväl Frankrike, Tyskland, Spanien som Italien stänger på måndag. Av de länder som skulle kunna vara aktuella är det bara USA som har öppet efter den 1 februari.

Noterbart i övrigt alltså att Brianne Folds inte längre står med i truppen på hemsidan. Amerikanskan skrev ju faktiskt kontrakt över två säsonger i fjol. Men det verkar alltså numera vara brutet.

Kollar vi på nyhetsflödet utanför Göteborg har väl veckans roligaste nyhet varit att Nilla Fischer kom med i det världslag för det senaste årtiondet som fotbollsstatistikerna i IFFHS (International Federation of Football History & Statistics) tagit ut.

Laget som helhet: Hope SoloLucy Bronze, Wendie Renard, Saki Kumagai, Fischer – Lena Goessling, Dzsenifer MarozsanMarta Vieira da Silva, Carli Lloyd, Alex MorganAda Stolsmo Hegerberg.

Det är ett väldigt bra lag, ett lag man gärna hade velat se spela…

Två av spelarna i det här världslaget kan nästa år komma att spela i USA, för OL Reign. Lyons president Jean-Michel Aulas har nämligen i veckan sagt att två ur trion Sarah Bouhaddi, Dzsenifer Marozsan och Wendie Renard är på väg över Atlanten.

En annan intressant nyhet är att Pia Sundhage redan fått klart med förlängning som brasiliansk förbundskapten. Jag skriver redan eftersom hon ännu inte lett sitt lag i en enda tävlingsmatch. Sundhages nya kontrakt löper över OS 2024.

Kollar vi det som hänt sportsligt så vann USA förstås även den andra träningslandskampen mot Colombias B-landslag. Den här gången blev det 6–0. 

Colombias landslag är ju för övrigt en tragisk historia. För tio år sedan trodde man på ett lyft för landet, som då byggde ett nytt landslag kring ett starkt U20-lag.

Nu vet vi att förbundet i Colombia förstörde det laget. För er som kan spanska har Sevillaspelaren Isabella Echeverri Restrepo här en liten twittertråd om det hopplösa läge som Colombias landslag befinner sig i:

Apropå Sevilla blir det fokus på ligan i Spanien vid lunchtid i morgon. Klockan 12.00 kan vi nämligen på svensk tv se den tidiga seriefinalen mellan suveräna ligaledarna Barcelona och uppstickarna på andra plats, Real Madrid. Alltså det möte som på herrsidan kallas El Clasico.

Barca leder med två poäng trots att man har spelat tre matcher mindre än Real. Barca är således megafavorit. Senast lagen möttes vann Barca med 4–0. Och de båda inbördes mötena förra säsongen, när Real hette Tacon, slutade med Barcasegrar med 9–1 och 6–0.

Barca kommer ju ta hem guldet. För Real Madrid gäller det i första hand att vara topp tre och få spela Champions League till hösten. I princip är det sex lag som har chansen på de där platserna. Det handlar även om Levante, Atletico Madrid, Madrid CFF, Real Sociedad och Granadilla Teneriffe.

För Hedvig Lindahl och Atletico blev det en blytung 3–0-förlust mot Levante i torsdags. Lindahl hade inte mycket att göra på de tre målen. Däremot var hon ytterst nära att tvåla in en boll. Dock hann hon upp bollen på mållinjen och kunde reparera sitt misstag.

Real däremot vann sin veckomatch. Man kom dock undan med blotta förskräckelsen mot Santa Teresa i tisdags. Trots att Sofia Jakobsson skapade väldigt mycket såg hon ut att bli lite olycksfågel eftersom hon sköt över i ett fritt läge från nära håll i slutminuterna. Men Jakobsson fick sin revansch genom att på 15 sekunders övertid på tilläggstiden slå ett fint inlägg till Lorena Navarro:s fina segermål. 

Även om segern alltså satt riktigt hårt åt var den i högsta grad rättvis. Real gjorde nämligen två mål som felaktigt blev bortdömda för offside. Det första av de där felaktigt bortdömda målen stöttes in av Kosovare Asllani, som sedan byttes ut i mitten av den andra halvleken.

Här är helgens tv-guide:

Söndag
06.05: Melbourne City FC–Brisbane Roar i Australiens W-league. Sänds på Youtubekanalen My Football:

08.05: Sydney FC–Newcastle Jets i Australiens W-league. Sänds på Youtubekanalen My Football:

12.00: Barcelona–Real Madrid i spanska Liga Iberdrola. Sänds på Viasat sport Extra och Viaplay.
13.30: Chelsea–Tottenham i WSL. Sänds på Viasat Football och Viaplay.
15.30: Everton–Manchester United i WSL. Sänds på Viaplay.

Vi får alltså även se Chelsea spela Londonderby. Där lär Magdalena Eriksson och Jonna Andersson finnas med i startelvan. Däremot väntar Zecira Musovic ännu på att få göra sin debut.

I veckan har Musovic skrivit en krönika om Häckens övertagande av Göteborg FC. Visst är det intressant att en tidigare konkurrent kallar fusionen för ”ett otroligt nyttigt steg i rätt riktning för svensk damfotboll” medan olika herrfotbollssupportrar rasar mot övertagandet?

För tillfället är ju faktiskt herrelitens supportrar en av de värsta bromsklossarna för utvecklingen av svensk damfotboll.

Det är alltså lite tunt med tv-matcher även den här helgen. Det beror på att det är cuphelg i Frankrike och att tyska Frauen-Bundesliga egentligen har vinteruppehåll även den här veckan. Men på söndag tjuvstartar ändå ligan med en hängmatch från i höstas, Turbine Potsdam–Werder Bremen.

Den riktiga vårstarten är på fredag, då även med Turbine Potsdam som ena parten. Då skall de till Wolfsburg i en match som också sänds i svensk tv. Vi kan alltså få se Rebecka Blomqvist:s ligadebut i Tyskland.

Blomqvist gjorde för övrigt matchens första mål när Wolfsburg ”bara” fick 2–2 borta mot Essen i fredagens generalrepetition. Blomqvist och Fridolina Rolfö spelade de första 45 minuterna.

BK Häcken FF – nya namnet på Göteborg FC

För en stund sedan damp det ner ett pressmeddelande i min mejlkorg. Det hade rubriken ”BK Häcken tar över Göteborg FC”.

På förmiddagens extra årsmöte i Kopparbergs/Göteborg FC avgick den tidigare styrelsen och man valde istället BK Häckens styrelse, vilket gör att KGFC nu är ett dotterbolag till BK Häcken.

Årsmötet beslutade även om stadgeändring i KGFC som innebär att de befintliga lagen – dam, F19 och F17 – i år kommer att spela i gulsvart matchställ.

BK Häcken skriver i pressmeddelandet att de tre lagen i år kommer att spela under namnet BK Häcken FF. KGFC kan nämligen inte i nuläget införlivas i BK Häcken fullt ut eftersom det befintliga organisationsnumret äger platsen i damallsvenskan.

Det står inget om hur man kommer att organisera sig i framtiden. Personligen tycker jag att lösningen med dotterbolag är rätt smart, då den innebär att Häckens befintliga damlag kan spela kvar i seriesystemet som ett slags farmarlag.

I pressmeddelandet säger KGFC:s numera före detta ordförande Peter Bronsman:

”Från styrelse, spelare och övriga medlemmar är vi oerhört tacksamma, glada och ödmjuka över att fusionera våra lag in i BK Häcken-familjen. Detta är ett av de mest positiva besluten i svensk fotbollshistoria och vi önskar från KGFC:s avgående styrelse ett stort lycka till.”

Kring Bronsman fanns igår uppgifter om att han är på väg att gå in i Reading i WSL. Det var uppgifter som han dementerade rejält i GP. Han sa:

” Jag har inget på gång i England. Det är hundra procent sant. Sanningen i det här är noll.”

Och:

”Jag kan av hela mitt hjärta säga att jag inte ens har varit i Reading. Jag vet var det ligger, men det är för att tåget stannar där. Det finns ingenting i detta.”

Det om Bronsman. Hans tidigare klubb KGFC kommer nu att undan för undan flytta sin träningsverksamhet från Valhalla till Häckens anläggning Gothia Park Academy, GPA. Och matcherna kommer att spelas på Bravida Arena.

Häcken börjar för övrigt omgående att bygga om Gothia Park Arena så att anläggningen är anpassad för två elitlag.