Vi är mittemellan det här fönstrets båda VM-kvalkamper. Lördagens bortamatch mot Serbien skall vara en plockmatch för svensk del. Men jag vågar inte ta ut tre poäng i förväg.

Jag minns att bortamatchen i EM-kvalet i november 2024 inte var någon superenkel uppgift. Framför allt hade vårt landslag svårt att skapa bra målchanser före sidbytet. I den andra halvleken gjorde vi två mål och tog en säker seger.

Nu påminner jag om att vi vann i tisdags utan att i princip ha skapat en enda 100-procentig målchans. Där måste vårt lag upp flera nivåer mot ett Serbien som långa stunder lär stå lågt och försvara med elva spelare.

Jag såg att förbundskapten Tony Gustavsson har sagt att: ”Det kommer bli svajiga prestationer” under den generationsväxling han har inlett. Det är bara att hoppas att det inte svajar för mycket på lördag.

Åtta matcher in i Asiatiska mästerskapen har favoritlagen motsvarat förväntningarna i alla matcher. Jag har kikat lite här och var på matcherna, och konstaterat att de oetablerade lagen i allmänhet har försvarat sig bra. I dag hade Iran det väldigt jobbigt mot Australien. Man såg att de iranska spelarna inte var tränade för två tuffa matcher på drygt tre dygn. För Iran gick på knäna på slutet. Det blev dock ”bara” 4–0 till värdnationen – turneringens största siffror så här långt.

Jag hade faktiskt förväntat mig fler matcher med riktigt stora segersiffror i mästerskapet. För jag känner att det är fem lag som är ett par klasser bättre än de andra sju. Men hittills har de svagare lagen klarat sig bra. Bland annat imponerades jag av hur snabba och bollskickliga Bangladesh småväxta spelare var. De föll ”bara” med 2–0 mot de regerande mästarinnorna från Kina. Vi får se i natt hur Bangladesh står sig mot Nordkorea.

Tillbaka till Europa, där ju faktiskt VM-kvalet inleddes med en liten knall när Polen fick 2–2 mot Nederländerna hemma i Gdansk. Den typen av skräll slipper vi gärna i Stara Pazova på lördag eftermiddag.

Utöver att vårt A-landslag är igång har typ alla yngre landslag varit igång de senaste dagarna. F17/09-landslaget tog tidigare idag en viktig 3–0-seger mot Irland. Våra 09:or var redan borta från chansen att kvala in till EM- och VM-slutspelen.

Men dagens seger gör i alla fall att de ger F16/10-landslaget en rimlig chans att ta sig till EM nästa år. För en förlust hade inneburit nedflyttning till B-gruppen och därmed usel ranking i kvalet. Nu ges tiorna ett hyfsat utgångsläge inför höstens första kvalomgång.

Jag såg den första halvleken av dagens match. Jag kan inte säga att jag imponerades speciellt mycket av våra 09:or. Tvärtom kände jag att vi hade ett väldigt flyt som ledde med 1–0 i halvtid. irland hade ju nämligen två bollar i målramen innan snabba Rona Krasniqi gjorde det snygga ledningsmålet.

Nästa åldersgrupp som skall spela EM-kval är ju 07:orna. Deras superstjärna Felicia Schröder är ju redan i A-landslaget, vilket ju förstås är ett enormt avbräck.

Men trots det tog laget en härlig skalp i helgen när Tyskland besegrades med 1–0. Jag kan ha guldfiskminne här. Men jag tror att det är flera år sedan något av våra ungdomslandslag vann mot någon av de klassiska europeiska toppnationerna.

Synd att det var en träningsmatch. Men ändå förstås bra för självförtroendet för F19/07-landslaget att få vinna mot Tyskland – även om det kanske är den sämsta tyska årgången på evigheter. På det lågkvalitativa klippet med höjdpunkter här nedan kan man se att det svenska laget verkar ha anfallit med lovande fart.

Ett flicklandslag som hade det tyngre i helgen var F18/08-gänget. De fick en riktigt fet käftsmäll av USA. Amerikanskorna vann i spanska Pinatar med hela 8–0 i tisdags. Jag vet knappt att jag har hört om att något svenskt ungdomslandslag åkt på en sådan stjärnsmäll tidigare.

Sverige vann med 1–0 i Italien. Efter den första halvleken kändes det logiskt. Efter den andra kändes det som en stöld. Fast en väldigt trevlig stöld.

Italien hade definitivt chanser för att göra minst två–tre mål. Bland annat hade ju Jennifer Falk jättetur när hon kom helt snett ut på en inläggsfrispark – och Italien fick öppet mål. Men nicken gick i insidan av stolpen – och ut.

Sverige skapade inte mycket mer än Filippa Angeldahls segermål. Och det var ju turligt.

Som jag anade inför kände man att Sverige hade det jobbigt i luftrummet. Bella Andersson klarade sig bra där – och stod för en matchavgörande räddning i slutminuterna. Men Elma Junttila Nelhage har det tufft i luften. Det borde hon inte med tanke på sin längd. Jag tänker att Falk påverkades av att hon inte har lika starka huvudspelare framför sig, och att det var därför hon var ute och hängde tvätt vid den där nämnda situationen.

Men totalt sett var det här förstås lite skönt som viktigt för ett landslag i förändring. Bortaseger mot Italien ger ju tidigt andrum i det här VM-kvalet.

En halvlek in i dagens match är jag betydligt lugnare än jag var inför. Felicia Schröder har gjort sina 45 överlägset bästa minuter i landslaget. Kul att se. Och Monica Jusu Bah står också för ”personbästa”.

Sverige har haft ett bra presspel och har kontrollerat större delen av halvleken. Målet var väl delvis en målvaktstavla. Filippa Angeldahls skott kändes inte otagbart. Men bollen ändrade väl riktning på ett försvarsben.

Skönt att ha med sig en ledning in i halvtidsvilan. Defensivt har det sett okej ut. Men det är lite juniorkänsla när en italiensk hörna får studsa i svenskt straffområde. Vi får hoppas att landslaget kan hålla uppe spelet även efter paus.

Tony Gustavsson har tagit ut den startelva som Johanna Almgren skall coacha borta mot Italien i kväll. Skrällen är väl att Hanna Lundkvist står med som vänsterback i uppställningen.

Nu vet man inte om Gustavsson är en förbundskapten som mörkar. Det skulle ju kunna vara så att man spelar med trebackslinje. Men jag tippar ändå på att tanken är att spela med fyra backar.

Framåt får Häckenduon Monica Jusu Bah och Felicia Schröder återigen chansen. Jag tycker väl att de har varit rätt ojämna i de tidigare matcher de har fått chansen i A-landslaget. Men i dag är det dags att leverera. Hela elvan ser ut så här:

Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Bella Andersson, Elma Junttila Nelhage, Lundkvist – Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme – Johanna Rytting Kaneryd, Kosovare Asllani, Jusu Bah – Schröder.

I Italiens lag börjar Cristiana Girelli på bänken. Förbundskapten Andrea Soncin har satt upp duon Sofia Cantore och Michela Cambiaghi som forwards.

I kväll inleds VM-kvalet med den otroligt viktig match för Tony Gustavssons landslag. Själv har han klantat sig så mycket att han har snackat sig upp på läktaren.

Laget kommer således att ledas av Johanna Almgren. Just den biten tror jag inte kommer att påverka så mycket. Den tidigare Kristianstadstränaren är en rutinerad matchcoach, och kommer säkert att lösa det här på ett bra sätt.

Däremot är jag rejält orolig för vår backlinje. Jag har tidigare lyft fram orutinen i mittförsvaret och även ifrågasatt styrkan i luftrummet. Men den största oron känner jag nog ändå för ledarskapet i backlinjen.

Jag hör att förbundskapten Gustavsson tydligen har pratat om en rekordung backlinje, och att han skall ha valt ut Elma Junttila Nelhage som ”lagdelskapten” i backlinjen. Alla hyllar Nelhage för de landskamper hon spelat – och hon har varit bra. Men i de tre matcherna har hon haft Nathalie Björn bredvid sig. Och Björn är såväl en av världens allra bästa mittbackar som en naturlig ledare. Nu kommer Nelhage att få leda backlinjen själv. Det blir något helt annat.

Den spontana tanken häromdagen var att det är extremt många nyheter i landslaget. Men så tog jag fram startelvan från EM-kvartsfinalen mot England i somras, och insåg att vi i princip ”bara” har en ny backlinje. Men efter det så lämnade även Stina Blackstenius truppen av familjeskäl. Så det lär bli fyra–sex ändringar från ”den optimala elvan”. Så här såg det svenska laget ut vid avspark på Letzigrund i Zürich:

Jennifer Falk

Hanna Lundkvist
Nathalie Björn – skadad
Magdalena Eriksson – slutat
Jonna Andersson – petad/slutat

Johanna Rytting Kaneryd
Filippa Angeldahl
Julia Zigiotti Olme
Fridolina Rolfö

Kosovare Asllani
Stina Blackstenius – borta av familjeskäl

Nu har vi alltså troligtvis en helt ny backlinje, ledd av Elma Junttila Nelhage. Jag hör att tipsen är att Smilla Holmberg och Bella Andersson också startar. Däremot verkar det öppet på vänsterbacksplatsen.

Jag kan inte direkt säga att jag jublar över mittbacksparet. Det är i och för sig två spelare som tillhör europeiska topplag, och därmed är vana vid att möta världsstjärnor. Men, och det är ett stort men – båda är bättre på att anfalla än på att försvara. De har bra uppspel, men brister i defensiven.

Det är liksom ingen slump att Nelhage inte har startat en enda match mot toppmotstånd för Lyon den pågående säsongen. Hennes enda match i Champions League var mot St Pölten, och mot de tre bästa konkurrenterna i franska ligan (PSG, Paris FC och Nantes) har hon totalt spelat 27 minuter.

Samma sak med 19-åriga Bella Andersson. Hon har bara fått spela åtta minuter i Champions League, via ett kort inhopp mot Twente. I ligan spelar hon allt mer – men inte mot topplagen. Hon har inte fått en enda minut mot toppkonkurrenterna Barcelona och Real Sociedad.

Jag hoppas förstås att min oro är obefogad. För det vore otroligt skönt om vi kunde starta VM-kvalet med minst en poäng.

Inlägget uppdaterat med knäskada på Jada Whyman

Nu klockan 10.00 är det avspark i Perth mellan Australien och Filippinerna i öppningsmatchen av årets upplaga av Asiatiska mästerskapen.

Mästerskapet ser ut att bli en folkfest. Exempelvis förväntas huvuddelen av de 60 000 biljetterna till öppningsmatchen på Perth Rectangular Stadium bli sålda. Från Sverige skall matcherna gå att se på mästerskapets Youtube-sida. Här är en länk till dagens match.

Totalt är det tolv lag som gör upp om titeln – samt om Asiens sex direktplatser till nästa års VM-slutspel i Brasilien. De fyra lag som vinner sina kvartsfinaler är klara för VM. De fyra förlorarna i kvartsfinalerna har dock kvar VM-chansen. De möts nämligen två och två i ett så kallat playin om övriga två direktplatser. Förlorarna i playin-matcherna är inte heller helt borta. De får plats i den interkontinentala playoff-turnering där tio lag gör upp om de tre sista VM-platserna.

Det är alltså dubbelt viktigt för de tolv lagen att slå sig in bland topp åtta. Till kvartsfinal går ettorna och tvåorna från de tre grupperna, samt de två bästa grupptreorna.

Utöver Filippinerna och värdnationen Australien består grupp A av Sydkorea och Iran. Jag har inte läst något om huruvida det iranska lagets deltagande påverkas på något sätt av USA:s och Israels attack mot hemlandet. Tanken är i alla fall att Irans lag går in i turneringen klockan 12.00 på måndagen. Men det känns väl troligt att spelarna har tankarna på annat än bara fotboll de här dagarna.

Utgångstipset här är att Australien vinner gruppen före Sydkorea, samt att Filippinerna tar tredjeplatsen.

I grupp B spelar Nordkorea, Kina, Bangladesh och Uzbekistan. Här är de två förstnämnda lagen favoriter. Det blir väldigt intressant att se var Nordkoreas lag står. Landet har ju haft enorma framgångar på juniorsidan på senare år. Man är ju regerande världsmästare både i F20, där man vann VM 2024 och i F17-klassen, där man vunnit både 2024 och 2025. Men landet har inte spelat i Asiatiska mästerskapen på seniornivå sedan 2010.

Bangladesh är det lägst rankade laget i hela turneringen. Det folktäta landet var tredjeseedat i sin kvalgrupp, men lyckades ändå vinna. Det troliga här är väl ändå att man kommer sist i gruppen.

Men kanske att Bangladesh kan slå Uzbekistan. Det sistnämnda laget kvalade in till mästerskapet med absolut minsta möjliga marginal. När slutsignalen ljöd i den avgörande kvalmatchen mot Nepal stod det 3–3 på resultattavlan. Det innebar att båda lagen slutade på sju poäng och målskillnaden 20–3. Dramat fick avgöras via straffläggning, där uzbekerna vann med 4–2.

Grupp C består av Japan, Vietnam, Taiwan och Indien. Här är Japan förstås jättefavorit. Laget är ju favorit till ta hem hela turneringen. Bakom dem bör det kunna bli jämnt mellan Vietnam och Taiwan om andraplatsen i gruppen. Indien skall dock inte räknas bort helt. Även de skrällde i kvalet, när man vann den grupp som spelades i Thailand och hade värdnationen som förhandsfavorit. Inför gruppfinalen stod båda lagen på nio poäng och 22–0 i målskillnad. Indien vann den där finalen med 2–1 efter att Sangita Basfore gjort segermålet i den 74:e minuten.

Thailand är det högst rankade laget som inte kvalade in till mästerskapet, och som således redan är borta från chansen att spela VM nästa år.

Kollar vi trupperna noteras det fyra Sverigebaserade spelare i mästerskapet. Tre av dem spelar för Australien, i form av MFF-duon Courtney Nevin och Amy Sayer samt Rosengårds Remy Siemsen. Den fjärde finns i Bangladesh lag, i form av Stockholmstjejen Anika Siddiqui. 20-åringen kommer från BP:s ungdomsled och spelar futsal i RFL för Viggbyholm. Jag kan inte hitta någon aktuell fotbollsadress på henne.

I Australiens trupp skulle även AIK:s målvakt Jada Whyman ingått. Men hon har strukits i sista stund till följd av en knäskada. Jag har inte sett någon uppgift om vad för typ av skada det handlar om. Men jag antar att det kan vara viss oro i AIK-leden.

Apropå Sverige inleddes ju tävlingsåret för våra landslag med EM-kvalmatch för F17 under fredagen. Det var ingen bra premiär. Danmark vann med 3–2, vilket innebär att det blir otroligt svårt för våra spelare födda 2009 att kvala in till EM och VM.

Matchen sändes av Viaplay, och jag kikade lite från och till. Det första som slog mot mig var att Sverige hade en innermittfältare som inte kunde försvara. Som drog i motståndarnas tröjor, valde konstiga positioner och liksom såg ut att mest lunka runt utan att riktigt störa danska bollhållare.

Sedan fick jag se att aktuell mittfältare också bar kaptensbindeln. När jag kollade laguppställningen visade det sig handla om AIK:s omskrivna talang Ellie Junetoft, som ju debuterade i damallsvenskan för Hammarby redan i september 2023, då endast 14 år gammal.

Henne har jag bara hört och läst om – aldrig tidigare sett i aktion. Jag såg sedan att hon har en väldigt fin bolltouch. Men det räcker ju inte. För mig känns det som en förutsättning för att kunna vara lagkapten, eller faktiskt ens spela i ett landslag, att man klarar av att både spela anfall och försvar. Jag hoppas verkligen att Junetoft hade en riktigt dålig dag, och att jag fick ett orättvist förstaintryck av henne.

En annan som tyvärr hade en dålig dag var Häckens målvakt Hanna Karlsson. Henne har jag sett tidigare, och imponerats av. Men under fredagen missbedömde hon grovt en långboll, kom ut helt snett och bjöd Danmark på det viktiga 1–0-målet efter en dryg kvart. Det var en väldigt kostsam tavla som gav danskorna precis den start de ville ha.

Men nog om negativa saker. Det fanns även glädjeämnen. En spelare som imponerar på mig, och som inte heller gjorde mig besviken under fredagen är Hammarbys Fanny Peterson. Hon har sett riktigt het ut den senaste tiden. Jag gillade hennes inhopp i A-laget mot Rosengård i måndags. Och fredagens insats i F17-landslaget med solomål och assist var också högklassig.

Synd för landslaget att varken Petersons klubbkompis Stella Maiquez eller KDFF:s Filippa Andersson Widén kan vara med i EM-kvalet. De kunde kanske bidraga med den offensiva spets som hade krävts för att kunna besegra danskorna. Nu krävs segrar mot både Tyskland och Irland för att hoppet om årets båda F17-mästerskap skall leva vidare för svensk del.

Landslaget är samlat och startar VM-kvalet med bortamatch i italienska Reggio Calabria på tisdag klockan 18.15. Jag konstaterade ju redan när truppen togs ut att vårt mittförsvar känns otroligt orutinerat.

Förslagen att spela med Hanna Lundkvist eller Hanna Wijk känns okej rent spelmässigt, i uppbyggnadsfas. Men i defensiven vill jag att våra mittbackar skall vara starka i luftrummet. Och jag känner varken att Lundkvist eller Wijk fyller den boxen. I Italien finns ju Cristiana Girelli, som är väldigt stark på huvudet. Så Tony Gustavsson, som ju är avstängd och skall se matchen från läktaren, bör nog inte låta hemmaspelarna lyfta in för många inlägg i svenskt straffområde.

Jag hade nog tyckt att Emma Kullberg skulle ha varit med. Och jag hade inte heller haft något emot att ha med Hammarbys Alice Carlsson i truppen. Hon går ju exempelvis före uttagna Sofia Reidy i Bajen. Då borde hon göra det i landslaget också. Här kanske någon pekar på födelsedatum. Men jag tycker att man som princip alltid skall ställa starkaste laget för dagen på planen i ”levande” tävlingslandskamper. Det här med att tänka på morgondagen kan man göra i träningsmatcher, eller i tävlingsmatcher utan sportslig betydelse.

Jag hoppas att min oro är obefogad. Men det känns ju faktiskt som lite gambling att gå in i det här kvalet med så orutinerad mittbacksuppsättning. Såsom de europeiska kvaltävlingarna numera är utformade kan det ju vara riktigt illa att missa gruppsegern, eftersom det med stor sannolikhet leder till tuffare lottningar framöver.

Som jag ser det bör alltså Gustavsson först fokusera på att vinna gruppen. Sedan kan han tänka framtid.

Landslagsuppehållet innebär ju att det inte är några liga- eller cupmatcher i Europa den här helgen. I svenska cupen hade vi några spännande resultat när jag var i Spanien. I grupp 3 fick Malmö FF hjälp av Kristianstad. Och som jag ser det är det återigen fördel MFF om gruppsegern.

För det andra Malmölaget, FC Rosengård, är däremot chansen till avancemang nere på en på miljonen. För att FCR skall gå vidare måste först Växjö vinna mot Hammarby, helst med fyra måls marginal. Sedan måste det bli kryss mellan Bajen och Vittsjö, samtidigt som Rosengård slår Växjö med minst fem måls marginal – men det kan krävas upp till seger med åtta mål. Som ni förstår är Rosengård utslaget utan att vara helt utslaget.

Jag såg för övrigt större delen av den andra halvleken när Rosengård föll med 4–0 mot Bajen. Där imponerades jag av Arsenallånet Cecily Wellesley-Smith. Hon kommer att bli otroligt viktig för Rosengård. Jag inser att jag även har sett henne på plats en gång. Hon var ju med och vann mot Sverige i F17-EM på Klostergårdens IP i Lund i maj 2024. Fast i den matchen tittade jag mest på de svenska spelarna. Och bland de engelska imponerades man mest av offensiva krafter som Lola Brown, Isabella ”Izzy” Fischer och Jane Oboavwoduo.

Sådana offensiva krafter hade både nog både Bajen och Rosengård behövt. Nu räckte ju Hammarbys anfallsspel gott och väl till för att vinna måndagens match med klara 4–0. Men Rosengårds däremot var väldigt uddlöst. För Anam Imo tycks ju ha glömt bort hur man gör mål. Hon gjorde 15 damallsvenska mål för Piteå 2023. Men de två senaste åren har det bara blivit totalt fyra fullträffar för 25-åringen.

Bajen och Häcken gick in i cupen med varsin storseger, och bör kunna vinna sina grupper. Malmö kan alltså kanske också krångla sig vidare. I grupp 4 avgörs avancemanget i en direkt gruppfinal mellan Norrköping och Djurgården. Där har båda lagen tagit två uddamålssegrar vardera.

Det innebär att det utöver ett nästan utslaget Rosengård också finns fyra helt utslagna lag i BP, Gefle IF, Alingsås IF och Umeå IK.

Utöver A-landslaget spelas det även lite ungdomslandskamper de kommande dagarna. I dag 18.00 går F17-landslaget in i andra EM-kvalomgången. Man gör det mot Danmark på hemmaplan på Kristinebergs IP i Stockholm. Matchen sänds dessutom av Viaplay.

Tyvärr har det svenska affischnamnet Filippa Andersson Widén lämnat återbud. Det är ett riktigt tungt avbräck. Utöver Danmark ställs Sverige även mot Tyskland och Irland i kvalet. Gruppvinnaren går till EM-slutspel i Nordirland 3–16 maj.

Och de fem bästa lagen i det där slutspelet kvalar i sin tur in till F17-VM i Marocko i månadsskiftet oktober/november. Det är alltså ett viktigt kval som inleds i Stockholm i dag.

Även F18-landslaget är samlat i det hör fönstret. De befinner sig i Spanien för att spela en trenationsturnering på Pinatar Arena. Där möter man Ungern i morgon 16.00 och USA på tisdag 16.00.

För F19 spelas andra EM-kvalomgången i mitten av april. Där ställs Sverige mot Nederländerna, Ukraina och Italien. Och alla de matcherna spelas på Borås Arena.

Det är nu klart vilka åtta lag som spelar kvartsfinal i Champions League. Slutspelsträdet ser ut så här:

Manchester United–Bayern München
Real Madrid–Barcelona

Arsenal–Chelsea
Wolfsburg–Lyon

Det innebär att vi redan vet att vi kommer få ett spanskt och minst ett engelskt lag i semifinal. Kvartsfinallagen blev klara igår. Jag befinner mig i Torremolinos där jag följer Elfsborgs träningsläger. Dagtid är man i sin bubbla, och uppfattar inte så mycket av vad som händer i omvärlden.

Men under kvällarna har jag försökt uppdatera mig på vad som händer bortanför Costa del Sol. I går såg jag slutet av Wolfsburgs segermatch mot Juventus. Det var den åttondelsfinal som var klart jämnast. Juve hade flera fina chanser att kvittera innan Cora Zicai pricksköt in det läckra 2–0-målet i 96:e minuten.

Jag kikade också lite på Manchester United–Atletico Madrid. Men den matchen stod ju 3–0 från mötet i den spanska huvudstaden. Så i 28:e minuten, när Julia Zigiotti Olme gjorde sitt andra mål i dubbelmötet, kände jag att det var avgjort och valde att stänga ner.

Zigiotti är ju för övrigt i sitt livs form. Om diamantbollen delades ut för prestationer under årets 1,5 första månader skulle hon vara given vinnare. För just nu är hon den bästa spelaren vi har i Sverige. Någon som säger emot?

I kväll lyckades jag se de sista tio minuterna plus tilläggstiden av AIK–Linköping 1–0. Det var ingen rolig upplevelse. Spelkvaliteten under de 16 minuterna var riktigt svag. Den enda som visade klass var Jonna Andersson, som spelade rejält och dessutom hade precision och tanke i sina passningar. Men AIK vann alltså och kommer att spela om gruppsegern den 15 mars.

Alldeles nyss satte Mathilde Janzen den avgörande straffen i kvartsfinalen mot Sporting Clube från Lissabon. Bajen var effektivt i straffläggningen, och gjorde mål på alla sina fem elvametare.

Annars var Stockholmslaget rätt ineffektivt i dubbelmötet. Jag såg bara slutet av förlängningen av dagens match. Men utifrån vad kommentatorerna Robert Tennisberg och Vicky Blommé sa så var det Hammarby som skapade mest även i kväll.

Och trots ineffektivitet har Bajen nu ett kanonläge att gå hela vägen till final. För i sin semifinal kommer man att vara klar favorit. I skrivande stund leder Sparta Prag med 3–1 mot Austria Wien med bara några minuter kvar att spela. Och Sparta är ett lag Bajen skall slå i ett dubbelmöte.

I den andra semifinalen möts Häcken och Eintracht Frankfurt. Jag skulle säga att det är den moraliska finalen. Båda lagen vann båda sina kvartsfinaler. Häcken vann i kväll med 4–1 borta mot Breidablik,

Tony Gustavsson har tagit ut årets första landslagstrupp. Det handlar om de 23 spelare som skall möta Italien och Serbien i VM-kvalet.

Det som slår en är hur tunt det plötsligt är på mittbacksplats. Som bekant har vi under många år haft ett överflöd av mittbackar av hög internationell klass. Men det var då. Nu är det plötsligt extremt färskt och orutinerat i mittförsvaret. De tre uttagna mittbackarna är:

• Elma Junttila Nelhage – 22 år, 3 landskamper
• Bella Andersson – 19 år, 0 landskamper
• Sofia Reidy – 21 år, 0 landskamper

Jag tänker att man kanske även har tänkt att Hanna Lundkvist kan spela som mittback. Hon är hyfsat rutinerad – men inte som mittback.

Hur tänker ni kring vårt mittförsvar?

Då är den svenska fotbollssäsongen igång på allvar. Svenska cupens gruppspel är i gång. Och på onsdag skall Häcken och Hammarby försöka ta sig till semifinal i Uefa Women’s Europa Cup.

Jag har jobbat de fem senaste kvällarna. Normalt under jobbhelger brukar jag kunna ha en och annan damfotbollsmatch rullande i bakgrunden. Men den här helgen har jag prioriterat OS. Så jag har inte sett så mycket.

Jag jobbade på träningsmatchen mellan Elfsborg och Jitex. Men det var ju knappast helgens hetaste drabbning. Och nu ikväll hann jag se större delen av den andra halvleken i 0–0-mötet mellan Umeå och Kristianstad. Mer har det inte blivit.

När jag började titta på kvällens cupmatch var den spontana känslan att KDFF inte kommer att ha en chans att hålla sig kvar i damallsvenskan i år. Att man kommer att åka rakt ner i elitettan. För inte nog med att passningsspelet var långsamt, det var dessutom usel adress på bollarna. Jag vet inte när jag har sett något så svagt damallsvenskt lag senast. Och då såg jag ändå Alingsås fem–sex gånger förra året.

Kristianstad spelade upp sig sista halvtimmen, och borde ha vunnit. Men det förändrar inte att nya tränaren Nik Chamberlain har mycket att jobba med. Tur för laget att vi bara är i mitten februari. De övriga lagen i gruppen är Malmö FF och Piteå. Utan att ha sett något alls av matchen mellan dem tror jag att KDFF kommer att få det väldigt jobbigt i båda de matcherna.

Piteås 3–2-seger i Malmö var förstås helgens knall. Den såg jag inte komma, för Piteå har ju ändå tappat några viktiga pjäser. Och även om de har några talangfulla nyförvärv känns det inte självklart att det norrbottniska laget är bättre i år än i fjol.

Men kul med skrällar. Det var nära att även Gefle IF bjöd på en sådan. Men division 1-laget föll till slut med 2–1 mot AIK. Noterbart i övrigt är att alla sex matcherna ser ut att ha varit jämna. Det blev två kryss och fyra uddamålssegrar. Det andra krysset var för övrigt Skånederbyt mellan Vittsjö och Rosengård.

Det var nära att vi även fick en andra skräll. För Isabella Svanström kvitterade för Alingsås mot IFK Norrköping i 77:e minuten. Men det blev hemmaseger i slutminuterna.

Resultaten från helgens träningsmatcher är inte lika jämna som cupmatcherna. Inte minst var det några division 1-lag som hade det riktigt jobbigt mot elitettanmotstånd. Jag tänker i första hand på matcherna IFK Göteborg–FC Trollhättan 9–0, Enskede–Täby FK 8–0, Husqvarna–Eskilsminne 6–0 och Gusk–Djursholm 7–1.

Flyttar vi blicken utomlands var det även stora siffror när Manchester City tog ännu ett steg mot ligaguldet. Trots massor av missade målchanser vann Andrée Jeglertz gäng med hela 6–0 mot tabelljumbon Leicester.

Helgens mest anmärkningsvärda resultat var väl trots det Aston Villa–Tottenham 3–7.

Ute i Europa hittade jag inte så många lika anmärkningsvärda resultat. I Frankrike var det cupomgång i helgen. Där har för övrigt inte PSG orkat ta sig upp på topp fyra ännu efter det tunga avdraget på nio poäng. Men förra helgens 3–0-seger i derbyt mot Paris FC gör att femman PSG nu bara är tre poäng bakom tvåan Nantes. Så räkna med att PSG trots allt går till slutspel.

I Tyskland leder Bayern München en väldigt haltande tabell med elva poäng före tvåan Wolfsburg. Och man har hela 18 poäng till trean Bayer Leverkusen. Kampen om den tredje Champions Leagueplatsen är ju det som kommer att väcka mest intresse i resten av Frauen-Bundesliga. I den kampen är det nu fem lag inom fyra poäng; Leverkusen, Eintracht Frankfurt, Hoffenheim, Werder Bremen och Freiburg. I den kampen har Bremen egentligen bäst utgångsläge med två matcher tillgodo. Men det är Frankfurt som har bäst form.

I Spanien återstår det tio omgångar. Men Barcelona lär ta ytterligare en ligatitel. Och det mesta talar att det blir Reallagen från Madrid och Sociedad som tar de båda andra Champions Leagueplatserna. För Barca leder med tio poängs marginal till Real Madrid, som i sin tur har tre poäng ner till Sociedad. Där bakom är det åtta poäng ner till fyran.

I Italien blev det kryss mellan både Juventus–Lazio och Roma–Napoli. Det gjorde att tvåan Inter kunde knappa in på serieledande Roma i tabelltoppen. Inter är numera bara tre poäng bakom. Och Olivia Schoughs lag är i toppform. Man har vunnit de elva senaste tävlingsmatcherna. Senaste gången Inter gick av planen utan att vinna var faktiskt mot Häcken i Europa Cup den 19 november.

Slutligen ett par nyheter. I fredags fick vi veta att Jonna Andersson slutar i landslaget. Huruvida det var ett eget beslut eller inte är oklart. Klart är att hon inte verkade finna med i Tony Gustavssons planer. Och då är det ju lika bra att tacka för sig. Klart är också att hennes hörnor från höger kommer att vara enormt saknade. För jag vågar nog slå fast att hon är den genom tiderna bästa hörnläggare vi haft i landslaget.

En annan nyhet i helgen var att Pia Sundhage har ett nytt jobb. Hon skall försöka leda Haitis spännande landslag till nästa VM-slutspel. Det innebär att hon får coacha en av världens allra bästa spelare, Melchie Dumornay.

Inlägget uppdaterat med mål från Zigiotti

I kväll har de första mötena av de två sista åttondelsfinalerna av Champions League spelats. Ellen Wangerheim spelade de 60 första minuterna när Manchester United vann kvällens sena match borta mot Atletico Madrid med 3–0.

United fick en drömstart med mål från Elisabet Terland redan efter drygt två minuters spel. Där i början trodde jag att det skulle kunna bli riktigt stora siffror. Det blev alltså 3–0. Det resultatet innebär att United i nästa veckas retur ganska tryggt bör kunna säkra avancemanget till den kvartsfinal där Bayern München väntar.

Det var för övrigt formstarka Julia Zigiotti Olme som gjorde det tredje och sista målet med vänsterfoten. Jag hade matchen rullande på en skärm parallellt med att jag skrev ihop det här inlägget. Och jag såg när målet gjordes, men hade tydligen så dåligt fokus att det var först på morgonen efter jag fattade att det var en svensk målskytt. Men här är det:

Ganska många gånger den här hösten och vintern har jag ju tagit upp Sveriges läge i kampen om att få ha kvar tre kvalplatser mot Champions League. Efter onsdagens två sköna svenska segrar känns det numera plötsligt rimligt att vi kan passera Nederländerna och ta den där nödvändiga sjundeplatsen.

När jag kollade siffrorna tidigare idag insåg jag att Uefa har varit ovanligt generösa mot de lag som spelar Europa Cup. Ta Häcken som exempel. När de säsongen 2023/2024 på ett bragdartat vis gick till kvartsfinal i Champions League samlade de totalt ihop 13,000 rankingpoäng. Nu står de på 10,000 i årets Europaspel. Och om de vinner nästa veckas retur mot Breidablik är de uppe i 12,500. Just 12,500 är för övrigt precis vad Häckens banemän från Atletico Madrid har dragit in i Champions League.

Hammarby står nu på 10,500 poäng den här säsongen. Om Bajen vinner på onsdag kommer de upp i 13,000. Personligen tycker jag att det är orimligt att det kan vara lika mycket värt att gå till semifinal i Europa cup som att gå till kvartsfinal i Champions League.

Jag tror att Uefa kommer att se över fördelningen av rankingpoäng redan till nästa säsong. Och att man kommer att minska poängtilldelningen i Europa Cup. Men våra svenska lag behöver förstås inte be om ursäkt. Tvärtom gäller det ju att ta chansen nu när den finns. Den chansen tar man ju genom att vinna så många matcher som möjligt.

Tillbaka till kvällens matcher. Den tidiga åttondelsfinalen slutade med kryss mellan Wolfsburg och Juventus. Men det såg länge väldigt bra ut för den italienska storklubben. När Amelie Vangsgaard gjorde 2–0 via en motståndare i 61:a minuten tänkte jag att det här var den gamla damens kväll.

För det målet var inte bara turligt, det även helt ologiskt. Jag skall inte säga att jag följde matchen koncentrerat, för det hade varit en stor lögn. Men varje gång jag kollade var det Wolfsburg som hade bollen på offensiv planhalva. Jag satt liksom bara och väntade på ett hemmamål.

Och till slut fick även Wolfsburg lite medgång. Först reducerade man på en VAR-straff, som man tilldömdes efter en hands. Och i femte övertidsminuten gjorde backen Sarai Linder ett riktigt drömmål när hon hängde upp bollen i bortre krysset med sin vänsterfot. En kvittering som både var extremt snygg – och viktig.

Innan jag sätter punkt tänkte jag bara komma med en liten fundering kring den svenska invasionen av de två högsta divisionerna i England. Som ni kan se på bloggens sida med svenska utlandsproffs har vi nu fler svenska spelare i WSL1 än i de fyra andra europeiska toppligorna tillsammans. Jag tänker alltså på dem i Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland.

Och på många sätt är det nog bra. För den engelska ligan erbjuder högklassiga matcher mer eller mindre varje omgång. Ni känner säkert till att den amerikanska stjärnmittfältaren Lindsey Heaps (hon som tidigare hette Lindsey Horan) kommer att lämna Lyon till sommaren. Hon flyttar hem för att ansluta till nykomlingen i NWSL Denver Summit FC. Det är en flytt hon gör med hjärtat, eftersom hon ursprungligen kommer från just Denver.

Men i en intervju färsk intervju i engelska The Guardian påtalade den amerikanska världsmästaren att det har blivit för dålig konkurrens i Frankrike. Lyon har ju under många år spelet en massa skrattmatcher i ligan. Tyvärr har inte konkurrensen hårdnat. Utan det är nästan tvärtom.

Heaps har totalt gjort åtta säsonger i franska D1 Feminine, och har bra koll på utvecklingen. Hon säger i artikeln att:

“Det är inte ens nära den nivå det behöver vara för att kunna kallas en proffsliga. Jag tror inte att det är många klubbar som behandlar deras spelare som proffs, eller skapar en elitmiljö. Det är helt enkelt för dålig konkurrens.”

Det här blev en riktigt bra dag. Både Häcken och Hammarby vann sina inledande kvartsfinaler i Uefa Women’s Europa Cup.

Häcken har redan i praktiken säkrat sitt avancemang till semifinal. Göteborgarna vann ju nämligen med förkrossande 7–0 hemma mot isländska Breidablik. Man kan därmed redan börja planera för semifinalen i månadsskiftet mars/april mot svensklaget Eintracht Frankfurt med Amanda Ilestedt och Rebecka Blomqvist. Den senare blev tvåmålsskytt när tyskorna vann med 4–0 mot danska Nordsjælland.

Häcken hade också två tvåmålsskyttar i Felicia Schröder och Helena Sampaio. Schröder kostade dessutom på sig att missa en straff. Övriga tre Häckenmål gjordes av Monica Jusu Bah, nya Thelma Palmadottir samt Paulina Nyström.

Senare på kvällen vann även Hammarby sin match. Emilie Joramo gjorde matchens enda mål borta mot Sporting Clube i Lissabon. Jag har jobbat i kväll, men kunde ha ett öga på den matchen under sista timmen. Och från vad jag såg var Bajens seger helt i sin ordning. Man borde väl till och med ha gjort några mål till.

Men 1–0 är förstås ett bra resultat att få med sig hem till returen. Och det ger också välkomna rankingpoäng. Sverige är nu uppe i 24,998. Det krävs ytterligare 1,668 för att passera Nederländerna upp på den åtråvärda sjundeplatsen. Skulle både Häcken och Bajen vinna sina returmatcher ger det 1,667 – så då skulle vi vara väldigt nära att lyckas med det som kändes osannolikt för några månader sedan.

För övrigt kändes inte matcharenan värdig en kvartsfinal i en Europacup. Den spontana reaktionen från tv-bilderna var att det såg ut som en träningsplan.

I Champions League spelades två åttondelsfinaler i dag. Arsenal vann med klara 4–0 borta mot OH Leuven och Real Madrid vann med 3–2 borta mot Paris FC. Således klar fördel för Gunners och Real inför nästa veckas returer.

I söndags blev Arsenal historiskt som första officiella världsmästare på klubbnivå. Man vann nämligen den allra första finalen av Fifa Women’s Champions Cup mot brasilianska Corinthians med 3–2 – se höjdpunkter här.

I dag var Gunners hemma i London, och tog en ny tung uddamålsseger. Man vann med 1–0 mot serieledande Manchester City, och håller därmed lite liv i guldstriden i WSL. Smilla Holmberg fick göra ett sex minuter långt inhopp. Stina Blackstenius tvingades se matchen från läktaren till följd av vadproblem. Hon var inte ensam på läktaren, för publiksiffran var fina 39 155.  

Förra helgen tog ju Andrée Jeglertz City ett jättekliv mot ligaguldet genom att köra över Chelsea med imponerande 5–1. Men med dagens resultat kan Arsenal – om de vinner sin hängmatch – minska avståndet i toppen till sju poäng med sju omgångar kvar.

Och kommer City in i en svacka finns möjligheten för de jagande lagen att komma ikapp. Men det vore förstås en skräll. För fem av Citys sju återstående matcher är mot lag på tabellens undre halva.

Kollar vi svenska insatser i England den här helgen utmärkte sig återigen Julia Zigiotti Olme. Hon gjorde både mål och assist när hennes Manchester United vann med 2–0 mot Leicester. Vi hade ingen annan svensk målskytt i WSL1. Däremot gjorde Wilma Leidhammar mål även i sin tredje match för Birmingham i WSL2. Hon nickade in en hörna, ett mål som länge såg ut att bli matchens enda. Men Leidhammar och hennes klubbkompisar lämnade planen efter bortamötet med bottenlaget Durham i besvikelse. Hemmalaget kvitterade nämligen i åttonde övertidsminuten, när en inläggsfrispark gick rakt i mål.

På hemmaplan förbereder sig Häcken och Hammarby för veckans kvartsfinaler i Europa Cup. Det skall bli väldigt spännande att se var de båda lagen står. Häcken bör ju ta sig förbi Breidablik. Men man vet aldrig med matcher i februari.

Hammarby slår ur underläge mot Sporting Clube de Portugal. Bajens trupp är tunn, när man vann genrepet mot BP med 2–0 i Spanien var sex spelare från klubbens äldre damjuniorlag med i truppen.

De sex spelarna åkte sedan till Borås för att spela inofficiellt nordiskt mästerskap. Jag såg Bajens F18 vinna mot Ålesund i fredags. Flera av Bajentalangerna imponerade med fina individuella kvaliteter. Jag var ändå lite besviken på det jag såg. Jag tyckte nämligen inte att lagspelet imponerade. Och även om det är ett juniorlag bör ett lag med så många spelare som står på tröskeln till damallsvenskan klara av att bygga en stark lagmaskin.

På plats i Borås var flera av flicklandslagens förbundskaptener. Jag såg även tre av dem sitta på läktaren under lördagen när Elfsborg och IFK Göteborg spelade träningsmatch inför elitettan. Det var Blåvitts första match för året, vilket märktes under den första halvleken. Där var Elfsborg överlägset. Framför allt glänste Izabella Bergström.

Men efter pausen förändrades matchbilden. Och slutresultatet blev 3–2 i blåvit favör, vilket indikerar att nykomlingen Göteborg kan bli riktigt farlig i elitettan.

Kollar vi andra resultat från helgen noteras att Växjö vann med 5–2 mot Kristianstad, och Norrköping vann med 3–0 mot Eskilstuna. Både Vittsjö och Uppsala vann bortamatcher mot elitettanmotstånd. Vittsjö med 4–0 mot Trelleborg och IKU med 2–0 mot Sandviken. Det är fortfarande bara början av februari och lagen testar mycket, så man skall inte dra för stora slutsatser av resultaten. Men jag konstaterar i alla fall att siffrorna från mötet mellan KDFF och Växjö är intressanta.

På elitettannivå noteras att Linköping vann tänkta toppmötet med Kif Örebro med 1–0. Och att Umeå och Husqvarna besegrade varsitt division 1-lag. UIK vann med 2–0 mot Sunnanå medan Husqvarna vann med 1–0 mot Ulricehamns IFK. Utan att ha hört något från matchen tycker jag att nykomlingen från tvåan, Ulricehamn, borde vara nöjdas med de sistnämnda siffrorna.

Klockan 14.01 skrev signaturen Palle på om Linda Nyman på Svenska Utlandsproffs. Det var kommentar nummer 25 000 på den här bloggen.

Eller. Totalt har det skrivits 29 595 kommentarer på bloggen. Men jag har stått för 4 595 av dem, så de räknar jag inte. Flest kommentarer är det förstås på de olika silly seasonsidorna. Vinterns damallsvenska sillysida är uppe i 589 kommentarer. Tolv till och den slår bloggens rekord.

Den av er läsare som har skrivit flest gånger här är just Palle, med cirka 3 100 kommentarer. Tvåa är Janne Pettersson med 1 400 och trea Nilsson med 903.

Det är klart att man hoppas att det man gör skall engagera. Men jag hade verkligen aldrig trott att den här bloggen skulle nå fantastiska 25 000 kommentarer. Jag tackar alla som bidragit. Och hoppas att ni fortsätter att dels hjälpa mig att fylla luckor, dels skapa en skön debatt om svensk och internationell damfotboll.

När jag ändå är inne på statistik kan det väl vara läge att berätta att jag har publicerat 4 097 inlägg under de drygt 14,5 år som bloggen har funnits. Det har blivit 39 undersidor, varav sex är aktiva nu.

Totalt är bloggen uppe i 5 310 273 sidvisningar fördelade på 1 052 515 besökare. Antalet prenumeranter uppgår till 189. Under december 2020, mitt i pandemin, nådde läsningen sin topp med rekordsiffran 84 300 sidvisningar. Den månaden sticker verkligen ut – det är enda gången som det blivit fler än 70 000 klick.

Men nivån är fortsatt god. Nyss avslutade januari var den femte månaden där antalet klick passerade 60 000. Det innebär alltså just under 2000 sidvisningar per dag.