Den 2 juli 2011 vann Sverige med 1–0 mot Nordkorea i VM efter att Lisa Dahlkvist gjort målet, snyggt framspelad av Linda Forsberg och Therese Sjögran, och Sara Thunebro agerat räddade ängel på mållinjen i samband med en hörna på slutet.

När USA fyra timmar senare vann mot Colombia innebar var Sverige klart för kvartsfinal, samtidigt som Nordkorea var utslaget med en gruppmatch kvar att spela. Efter matchen fastnade flera nordkoreanska spelare i dopningskontroller.

Skandalen påverkade nordkoreansk damfotboll i flera år. Landet stängdes av från VM 2015 och när man kom tillbaka blev laget oseedat i kvalet till VM 2019. Där lottades man mot grannen Sydkorea, och åkte ut på målskillnad. I senaste VM-kvalet drog man sig ur till följd av covid-19-pandemin.

Den där matchen i Augsburg för snart 15 år sedan är alltså Nordkoreas senaste ”levande” VM-match. Men nästa sommar är den kontroversiella diktaturen tillbaka på damfotbollens största scen. I dag vann man nämligen den avgörande VM-kvalmatchen mot Taiwan med överlägsna 4–0 – se höjdpunkter här.

Jag har ju hyllat lagets spelskicklighet under turneringen, framför allt har deras speluppläggare Myong Yu-Jong varit fantastisk. I dag var hon avstängd på grund av gula kort. Det gjorde inte så mycket, för Nordkorea har fler duktiga spelare. I dag fick exempelvis skickliga vänsterforwarden Hong Song-Ok spela som nia – och gjorde tre mål. Andra spelare som jag nämnt är mittbacken och tillika lagkaptenen An Kuk-Hyang samt offensiva supertalangen Choe Il-Son.

Den sistnämnda blev dubbel världsmästare för två år sedan. 2024 vann ju Nordkorea både F17- och F20-VM. Choe Il-Son var med i båda lagen. Och i F20-VM tog hon både hem skytteligan och priset till turneringens bästa spelare.

Nordkoreas svaghet har varit effektiviteten. I kvartsfinalen spelade man långa stunder ut Australien. Till slut hade man 62–38 i bollinnehav, 25–4 i avslut, 10–1 i hörnor och 10–2 i avslut mot mål. Det var ju bara den där lilla detaljen att The Matildas gjorde mål på båda sina skott inom ramen, medan Nordkorea bara satte ett av sina tio.

Nu har Nordkorea drygt ett år på sig att träna avslut inför comebacken i VM. De får sällskap av Filippinerna under turneringen i Brasilien. Den tidigare Linköpings- och AIK-backen Angela Beard visade vägen för sitt land i VM-playoffet mot Uzbekistan.

I början av den andra halvleken mötte Beard snyggt bollen med en bredsidesvolley, som gick in via ribban. Det betydde 1–0-ledning, och grepp om matchen – se målet här. Strax efter gjorde Filippinerna även 2–0, vilket också blev slutresultatet. Därmed spelar Filippinerna VM för andra gången i historien – och även andra gången i rad.

För tre år sedan skrällvann ju Filippinerna med 1–0 mot värdnationen Nya Zeeland. Ett resultat som i efterhand får anses vara huvudorsaken till att ”Football Ferns” försvann redan i gruppspelet. I övrigt blev det förluster för Filippinerna med 2–0 mot Schweiz och 6–0 mot Norge.

Det innebär att vi nu har sju VM-klara länder:

• Brasilien (värdnation)
• Australien
• Japan
• Kina
• Sydkorea
• Nordkorea
• Filippinerna

För Taiwan och Uzbekistan lever ännu hoppet om VM-spel. De båda nationerna har en livlina i slutet av året. I november eller december skall nämligen tio lag göra upp om tre VM-platser i ett så kallat interkontinentalt playoff. Utöver de båda asiatiska lagen har Europa en plats, Oceanien en samt att Afrika, Nordamerika och Sydamerika har två platser vardera.

I går eftermiddag blev jag lite förvånad när jag fick se en TT-artikel om att de media och de damallsvenska tränarna hade tippat Häcken som årets guldlag.

Förvåningen rörde inte själva tipset, som ju känns rätt rimligt. Däremot var jag överraskad av att det hade varit damallsvensk upptaktsträff under tisdagen. Nu är det länge sedan jag hade möjlighet att vara närvarande på en sådan. För just den här perioden varje år brukar jag ägna såväl all tid som energi åt att göra en bilaga om lokalfotboll på lägre nivå.

Men jag brukar veta när upptaktsträffen är, och jag brukar kunna ha ett öga, eller öra på den. Men jag hade inte en aning om att den skulle arrangeras i dag. Verkligen ingen aning. Det kan ha varit jag som har varit ouppmärksam. Eller så kan det vara så att EfD gjort ett genomuselt jobb med att marknadsföra arrangemanget. Ni får själva välja vilket alternativ ni tycker känns bäst.

Nu kanske det inte spelar någon roll. För upptaktsträffen verkar inte ha sänts någonstans. Överhuvud taget går det rätt dåligt för EfD i marknadsföringen av vår högsta serie. För ett tag sedan meddelade man ju att Damallsvenskan Fantasy läggs ner.

Men det var alltså upptaktsträff i går. När jag kollade lite närmare kring de där tipsen noterade jag att tränarna har tippat Malmö FF som mästarlag. Det känns ju däremot lite konstigt med tanke på MFF:s svaga cupspel. Men man räknar väl med att Di himmelsblå skall få ihop laget under kommande två veckor.

Malmö kom ju faktiskt bara trea i sin cupgrupp efter hemmaförluster mot både Piteå och Kristanstad – två lag som tippas på tabellens undre halva.

Att ett brandskattat KDFF skall spela semifinal är ju för övrigt högst skrällartat, speciellt eftersom man inledde med en både svag och mållös insats i Umeå.

Jag har som sagt haft fokus på lokalfotboll i några dagar, och kommer att ha det i drygt två veckor till. Därför såg jag ingen av matcherna i gruppspelets avgörande omgång. Däremot har jag sett höjdpunkter från matcherna.

Och från mötet MFF–KDFF var väl den spontana känslan att Kristianstads seger grundlades av att en storspelande Moa Olsson tog en ganska klar seger i målvaktsmatchen mot Zecira Musovic.

Även i den på förhand intressanta gruppfinalen mellan Djurgården och Norrköping hamnade tyvärr en målvakt i fokus. Där var det fördel Peking inför avspark. Men det förändrades när Sofia Hjern bjöd Urara Watanabe på ett ledningsmål. Och mål påverkar matchbilder.

Djurgården vann gruppen på full poäng, och tar emot den andra fullpoängaren Häcken i fredagens semifinal. Samma kväll får Hammarby åka till Skåne för att möta Kristianstad. Utgångstipset är förstås att det blir final mellan de båda bortalagen. Men just att de spelar sina semifinaler på bortaplan gör det lite mer spännande.

För övrigt förstår jag inte varför Häcken skall spela på bortaplan. I herrarnas cup seedas de gruppsegrare som har bäst tabellrad i första slutspelsomgången, vilket innebär att de garanteras hemmamatch. Jag tycker att damernas cup borde ha samma regler, vilket skulle ha inneburit att Djurgården och Häcken skulle ha haft hemmamatch i semifinalen.

På andra sidan jordklotet är det nu finalklart i det asiatiska mästerskapet. Under tisdagen vann värdnationen Australien med 2–1 mot Kina i sin semifinal. Och nyss har Japan säkrat sin finalplats via klara 4–1 mot Sydkorea.

Från vad jag har sett har Japan varit turneringens klart bästa lag. Inför dagens match hade man 24–0 på fyra matcher. Nu sprack nollan, men 28–1 på vägen till final ger ändå ett imponerande snitt.

Och för mig är således Nils Nielsens Nadeshiko solklar guldfavorit i finalen mot Joe Montemurros lag. The Matildas har mer hackat sig fram genom turneringen. De har levt tungt på individuella prestationer, framför allt stabilt målskytte från Sam Kerr (fyra mål) och formtoppade Alanna Kennedy (fem mål).

Finalen spelas på Stadium Australia på lördag, 10.00 svensk tid. Och precis som alla andra matcher i turneringen skall den gå att se på turneringens Youtubesida. Jag tror att det kommer att bli en riktigt sevärd match.

Huvuddelen av matcherna har ju spelats under förmiddagar, svensk tid. Jag har försökt kika på så mycket som möjligt parallellt med jobb och annat. Ibland upptäcker man spelare man tidigare inte haft koll på. I Kinas lag har jag noterat en duktig ytterforward med annorlunda namn.

Det har stått Wurigumula på ryggen på lagets nummer nio. Det sticker ju ut eftersom det inte låter ett dugg kinesiskt. När jag igår googlade henne fick jag fram att hon är av mongolisk härkomst. Men framför allt förvånades jag över att hon egentligen heter Urgamal, något som framgår om man googlar Wurigumula.

Namnet på ryggen är nämligen den kinesiska varianten av mongoliska Urgamal. På svenska antyder anfallarens riktiga namn att hon skulle kunna vara väldigt till åren kommen. Hoppas att Urgamal betyder något annat på mongoliska, för det skulle kunna vara ett jobbigt namn att ha under uppväxten. Nu är ytterforwarden 29, hon fyller 30 i augusti. Hon är alltså inte direkt urgammal.

Utöver lördagens final återstår ytterligare två matcher i mästerskapet i Australien. Under torsdagen skall ytterligare två lag kvala in till nästa års VM-slutspel. Hittills har fem länder säkrat sina platser. Utöver värdnationen Brasilien är det klart att Australien, Japan, Kina och Sydkorea får spela VM.

Under torsdagen spelas två direkt avgörande VM-kvalmatcher. Först ställs Taiwan mot Nordkorea och sedan spelar Filippinerna mot Uzbekistan.

Det skulle jag säga är lite tråkigt, för utifrån vad jag har sett är just Nordkorea och Taiwan de två bästa lagen av de fyra. Taiwan har varit turneringens skrällgäng. De föll ”bara” med 2–0 mot Japan, kom grupptvåa och tog kvartsfinalen mot Kina till förlängning. Jag tror att de hade haft bra chans mot både Filippinerna och Uzbekistan. Men nu känns det som att Asiens två sista direktplatser kommer att tas av Nordkorea och Filippinerna.

Slutligen tillbaka till Europa – och till den gångna helgen. Där väl den engelska ligacupfinalen mellan Chelsea och Manchester United den internationella höjdpunkten. Det blev Johanna Rytting Kaneryd och Nathalie Björn i Londonklubben som fick jubla.

Fast för Björn blev det även tårar. Sveriges bästa spelare 2025 hann nämligen knappt göra comeback efter sin skada förrän hon blev skadad igen. Jag såg inte matchen, och har sett olika uppgifter på speltid.

Men fattar jag rätt så hann hon inte ens spela i en minut innan det drog till i vaden. Och nu verkar säsongen vara över för backklippan. Det är riktigt dåliga nyheter. För vi hade definitivt behövt Björn i resten av VM-kvalet.

Frågan i rubriken bör finnas i bakhuvudet på rätt många sportchefer runt om i världen. För visst förlorade Nordkorea dagens kvartsfinal i Asiatiska mästerskapet med 2–1 mot värdnationen Australien.

Men herre Gud vad mycket talang det finns i det nordkoreanska laget. Jag såg bara matchens 20 sista minuter. Under den tiden kom The Matildas över mittlinjen en gång. Resten av tiden blev hemmaspelarna tillbakatryckta och utrullade av bollskickliga motståndare.

Bäst var återigen 22-åriga innermittfältaren Myong Yu-Jong. På slutet satt jag och bara följde henne. Det var en njutning. Bollen sitter som klistrad vid hennes fötter och hennes passningsspel var klanderfritt. Och då jagade ju ändå hennes lag kvittering. Så det var inte alibipass hon levererade.

Spontant började jag fundera över vilka mittfältare i världen som kan vara skickligare i hennes roll. Jag kom på Patri Guijarro.

Det är liksom självklart att Myong Yu-Jong borde finnas på alla toppklubbars önskelista. Och hon hade säkert stått väldigt högt upp. Om hon inte hade varit från Nordkorea. För hur värvar man en spelare från Nordkorea?

Frågan är om det ens går att göra.

Backar vi bandet minns jag att Bälinge, med Magnus Wikman som huvudtränare, hade två nordkoreanska spelare i norrettan säsongen 2005. Jag kommer också ihåg att de båda spelarna hade med sig en ”bevakare”. Här är ett citat från assisterande tränare Per Hansson från UNT:

”De här tjejerna hade en tränare med sig, eller ska vi säga politruk? Han var med under hela säsongen och han kunde fotboll, det var helt klart. Han kunde inte tala engelska, men han hade en jäkla förmåga att förstå allt ändå.”

Men går det nu?

Och om man får dem i paket skulle ju någon svensk elitklubb kunna komplettera Myong Yu-Jong med mittbacken och tillika lagkaptenen An Kuk-Hyang samt offensiva supertalangen Choe Il-Son…

På svensk mark avgörs gruppspelet i svenska cupen nu i helgen. Under lördagen har vi gruppfinal mellan IFK Norrköping och Djurgården i grupp 4. Där vinner Peking gruppen på kryss. Den matchen har avspark 15.00.

Två timmar tidigare skall grupp 3 avgöras. Där tar tvåan Malmö FF emot ettan Kristianstads DFF i ett hett Skånederby, som blir lite extra hett av att MFF har värvat både spelare och tränare från KDFF. Parallellt tar Piteå emot Umeå, och norrbottningarna har också en bra chans att vinna gruppen.

På söndag 13.00 avgörs grupp 1 med mötet Häcken–AIK. Och så avslutas gruppspelet på måndag 19.00 med grupp 2. Där har Hammarby, Växjö och Vittsjö kvar hoppet om semifinal. Bajen tappade ju lite oväntat poäng borta mot smålänningarna i går. Men man leder fortsatt gruppen, och troligen räcker det med poäng hemma mot Växjö för att ta hem gruppsegern.

Gårdagen var dramatisk för de iranska fotbollslandslaget. Och dramatiken har fortsatt idag. När laget skulle köras till flygplatsen i Gold Coast för att påbörja hemresan till Iran försökte demonstranter stoppa bussen.

Som det går att se och höra på den här länken satte sig demonstranter framför bussen och de skrek: ”Save our girls”.

Klart är att fem spelare har lyckats fly och har fått humanitära visum i Australien. Men truppen bestod av 26 spelare, och de som återvänder hem till Iran lär inte mötas av bugningar och applåder av regimen.

Fotbollsmässigt har gruppspelet precis tagit slut. Det lag som har imponerat klart mest är Japan, som just skickade hem Vietnam via 4–0-seger. Japanskorna imponerar framför allt genom en fantastisk återerövring. Motståndarna får inte vila många stunder under matcherna.

Och visst, målskillnaden 17–0 är ju också rätt imponerande. Men Japan har ju samtidigt haft den lättaste gruppen. I och med dagens fyramålsseger får man Filippinerna i kvartsfinal, vilket också bör vara en överkomlig motståndare.

Det här mästerskapet har ju fått massor av rubriker av politiska skäl. Och det lär fortsätta. För efter dagens matcher står det klart att en av kvartsfinalerna blir mellan Kina och Taiwan, två länder som knappast är bästa vänner.

Kvartsfinalerna spelas på fredag, lördag och söndag. Eftersom Asien har sex direktplatser till nästa års VM-slutspel, kan vinnarna i kvartsfinalerna även kvittera ut VM-biljetter. Så här ser hela slutspelsträdet ut:

Sydkorea – Uzbekistan (lördag, 10.00)
Japan – Filippinerna (söndag, 06.00)

Kina – Taiwan (lördag, 06.00)
Australien – Nordkorea (fredag, 11.00)

Matcherna direktsänds på Asian Cups Youtubesida.

I går åkte Iran ur Asiatiska mästerskapet efter 2–0-förlust mot Filippinerna. Därmed blir Iran sist i grupp A utan poäng och med målskillnaden 0–9.

Det är väl inte anmärkningsvärt med det. Iran var lägst rankat i gruppen och förväntades att komma sist. Men sedan spelarna lämnade hemlandet har det ju blivit krig. Och under mästerskapet har de iranska spelarna ”strejkat” från att sjunga med i nationalsången. Något som inte uppskattades av landets regim, som stämplade laget som krigsförrädare.

Frågan man nu ställer sig är hur spelare och ledare kommer att tas emot vid hemkomsten. Det finns stor anledning att vara orolig för dem. På sociala medier såg jag igår uppgifter om att flera av spelarna utan framgång hade ansökt om asyl i Australien. Här är en genomgång:

Jag såg också uppgifter om att spelarna skall ha signalerat ”Hjälp” från bussen när de transporterades från deras sista gruppspelsmatch.

Det är bara att hoppas att vettiga människor hjälper laget att slippa hemresan. För det känns inte som att det kommer att sluta lyckligt om de skickas hem.

Det iranska lagets situation får svenska anfallsproblem och andra sportsliga frågor att kännas oväsentliga. Men vi kan ju ändå slå fast att vårt landslag trots tveksamt spel har satt sig i en bra position för resten av VM-kvalet. Med tre hemmamatcher kvar skall vi som sämst komma tvåa i gruppen.

Men det känns väl ändå som att Danmark får räknas som favorit i nuläget? Danskorna var ju en missad straff från full poäng. Och har precis som Sverige klarat av en av de två svåraste bortamatcherna.

Fyra lag på A-nivån har full poäng efter kvalets två första omgångar. Det är Frankrike i grupp A2, England och Spanien i A3 samt Tyskland i A4. Tyskornas 4–0-seger borta mot Norge får väl anses vara senaste omgångens utropstecken.

Vad gäller skrällar var ju förstås Serbiens poäng mot Sverige den klart största. I övrigt var ju även Sloveniens 1–0-seger hemma mot Österrike en liten överraskning.

Tillbaka till det där asiatiska mästerskapet. I går tittade jag från och till på gruppfinalen mellan Australien och Sydkorea. Det var en svängig och underhållande match som slutade med sydkoreansk 3–3-seger. Det oavgjorda resultatet innebär ju nämligen att koreanskorna vinner gruppen och kommer att ställas mot en grupptrea i kvartsfinal.

Australien inledde lysande. Men när Sydkorea kontrade in matchens första mål på sitt första anfall tappade hemmalaget spelet ett tag. Man reste sig i slutet av den första halvleken, gjorde två mål och ledde i paus. Matchen vände igen när inbytta Malmö FF-backen Courtney Nevin hade några riktigt jobbiga minuter. Först fick hon ett inlägg på armen, vilket betydde straff – och 2–2. Sedan ändrade ett skott riktning på hennes ben till sydkoreansk ledning.

Om Australien skall ta sig till final kommer sannolikt nu krävas segrar mot både Nordkorea och Kina, vilket är två tuffa motståndare. De möttes för övrigt alldeles nyss i en väldigt intressant – och känsloladdad match.

Nordkorea hade imponerat i turneringen, och inledde även den här matchen starkt. Men efter deras ledningsmål tog Kina över. Och den första halvleken fick en högst anmärkningsvärd avslutning. På tilläggstid gjorde Wang Shuang 2–1 till Kina.

Målet dömdes först bort för offside. Men VAR visade att en nordkoreansk back hade varit lite för sen med att kliva upp och ställa motståndarna offside. Det var inte många centimeter det handlade om, men målet godkändes.

Det upprörde Nordkorea så mycket att deras spelare inte såg ut att vilja spela vidare. Deras lagkapten An Kuk-Hyang pekade på VAR-skärmen, det var tydligt att hon ville få se situationen och offsidelinjen. Det fick hon inte. Efter några minuters palaver valde domaren att blåsa för pausvila. Det var nog smart, för efter pausen kom Nordkorea ut berett på spel igen.

Spontant tänkte jag att domarna kunde ha låtit den nordkoreanska kaptenen få se VAR-skärmen. I efterhand inser jag att det är rimligt att inte tillåta det. För vi vill ju inte att tiden för VAR-granskningar skall bli längre. Och risken om man tillåter det en gång är att det snabbt blir en vana. Eller i det här fallet snarare en ovana.

Matchen slutade 2–1 till Kina, vilket innebär att det blir Nordkorea som ställs mot Australien i kvartsfinalen. En ny intressant match. Nordkorea har flera spännande spelare, framför allt har min blick fastnat på skickliga speluppläggaren Myong Yu-Jong på centralt mittfält. Jag noterar också att Hong Song-Ok slår hörnor från vänster av allra högsta världsklass. Hos Kina är powerforwarden Shao Ziqin en ny och spännande bekantskap som ger kinesiskorna viktig anfallskraft.

I den andra matchen i grupp B vann Uzbekistan med 4–0 mot Bangladesh. Det var precis var uzbekerna behövde för att säkra en kvartsfinalplats som en av de två bästa grupptreorna. I morgon avgörs det om de får sällskap av Filippinerna eller trean i grupp C.

Så här ser slutspelsträdet ut:

Sydkorea
Grupptrea B/C – alltså Uzbekistan eller trean i grupp C

Vinnaren grupp C – troligen Japan
Grupptrea A/B – alltså Filippinerna eller Uzbekistan

Kina
Tvåan grupp C

Australien
Nordkorea

Kvartsfinalerna spelas på fredag, lördag och söndag.

Inför det här fönstret hade man tveklöst varit nöjd med fyra poäng. Men efter segern i Italien förändrades det. Även om jag varnade för den här matchen på förhand så trodde jag att vi skulle fixa en seger.

Så blev det inte. Och länge var det som mot Italien – att vi hade otroligt svårt att skapa målchanser. Totalt sett tycker jag att Serbien var förtjänt av poängen. Hemmalaget försvarade sig bra, och ställde om farligt.

Men det var ju tydligt att man inte bryr sig om damfotboll i landet. Lördagens VM-kvalmatch spelades inför några få åskådare på serbiska fotbollsförbundets anläggning en bit utanför Belgrad. Jag vet inte om det var kanslibyggnader man såg bakom ena målet, oavsett kändes de inte jättecharmiga.

Matchen var under långa stunder också rätt ocharmig. Första halvleken gick på poäng till Serbien. I den andra var det svenskt övertag.

Men det började darrigt när Julia Zigiotti Olme slog en riskfylld bakåtpass till Jennifer Falk, som var onödigt kall. Det blev ett riktigt otäckt motlägg just till vänster om det svenska målet.

Två offensiva svenska byten i 53:e minuten var det som fick fart på det svenska laget. In kom Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. Och resten av matchen hade vårt lag greppet.

Fast man blev lite nervös när Miljana Ivanovic var nära att rinna igenom. Annars var det alltså Sverige som hade bollen. Vi kom också till flera riktigt bra chanser.

Först hade Johanna Rytting Kaneryd ett okej genombrott som avslutades med ett vänsterskott. En bättre chans var det när Felicia Schröder jobbade fram bollen till Rolfö i straffområdet. Det var ett fint förarbete. Men tyvärr levererades bollen bakom Rolfö. Annars hade det nog blivit mål. Nu gick skottet utanför.

Tony Gustavsson gjort ytterligare två offensiva byten med kvarten kvar. In kom Rosa Kafaji och Evelyn Ijeh. Där hade jag låtit Felicia Schröder fortsätta. Jag hade bytt ut en av backarna och kört Rolfö som vänsterback.

Nu blev Rolfö istället högerytter. Och hennes inlägg visade sig bli Sverige farligaste vapen. Kafafi fick ett kanonläge direkt på ett sådan. Det blev dock bortblåst för offside på Blackstenius. Och en stund senare var svenska serbiskan Emma Petrovic nära att göra självmål på ett sådant inlägg och därmed bli svensk matchvinnare. Men bollen gick utanför. Kafaji hade dessför innan haft ytterligare ett läge, där avslutet gick över.

I sjunde övertidsminuten slog Sverige äntligen en bra hörna. Kafaji nickade Zigiottis inlägg. Fast utanför. Sverige fick bara med sig en poäng från Serbien. Det är verkligen en jättestor besvikelse.

Som jag skrev i halvtid så är det här en sådan match som vi tidigare har vunnit på tyngd och skicklighet på fasta situationer. Men i dag var kvaliteten alldeles för dålig. Man saknade verkligen Jonna Anderssons vänsterfot.

De bästa inläggen slog alltså Rolfö från högerkanten. I övrigt var inlägg och inspel genomgående för svaga. Och då testades ändå flera olika hörnläggare.

Jag var rädd för den här matchen. Och den första halvleken har varit otäck. För även om vi har mest boll har Serbien haft flest och bäst målchanser.

Egentligen har vi väl bara haft en 100-procentig – och det var när Kosovare Asllani styrde ett inlägg från nära håll. Eller var det möjligen en serbisk back som tvingade sin egen målvakt till en kanonräddning?

Serbien har haft tre målchanser, varav två riktigt bra. Och den i insidan av stolpen från Malmö FF:s Vesna Milivojevic trodde jag var mål.

Förr om åren har vi ofta vunnit den här typen av krampaktiga matcher på fasta situationer. I den första halvleken har kvaliteten varit för dålig på hörnor och inläggsfrisparkar. Vi får hoppas att vårt lag både hittar skärpa i anfallsuppbyggnad och på fasta situationer efter pausen.

Tony Gustavsson har presenterat startelvan till bortamötet med Serbien. Det är exakt samma elva spelare som startade mot Italien i tisdags, alltså:

Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Bella Andersson, Elma Junttila Nelhage, Hanna Lundkvist – Johanna Rytting Kaneryd, Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme, Monica Jusu Bah – Kosovare Asllani, Felicia Schröder.

Stina Blackstenius är ju tillbaka i truppen. Men Gustavsson väljer ändå att starta med Schröder som nia. Vi får hoppas att hon är lika het i dag som hon var under den första halvleken senast.

Vi är mittemellan det här fönstrets båda VM-kvalkamper. Lördagens bortamatch mot Serbien skall vara en plockmatch för svensk del. Men jag vågar inte ta ut tre poäng i förväg.

Jag minns att bortamatchen i EM-kvalet i november 2024 inte var någon superenkel uppgift. Framför allt hade vårt landslag svårt att skapa bra målchanser före sidbytet. I den andra halvleken gjorde vi två mål och tog en säker seger.

Nu påminner jag om att vi vann i tisdags utan att i princip ha skapat en enda 100-procentig målchans. Där måste vårt lag upp flera nivåer mot ett Serbien som långa stunder lär stå lågt och försvara med elva spelare.

Jag såg att förbundskapten Tony Gustavsson har sagt att: ”Det kommer bli svajiga prestationer” under den generationsväxling han har inlett. Det är bara att hoppas att det inte svajar för mycket på lördag.

Åtta matcher in i Asiatiska mästerskapen har favoritlagen motsvarat förväntningarna i alla matcher. Jag har kikat lite här och var på matcherna, och konstaterat att de oetablerade lagen i allmänhet har försvarat sig bra. I dag hade Iran det väldigt jobbigt mot Australien. Man såg att de iranska spelarna inte var tränade för två tuffa matcher på drygt tre dygn. För Iran gick på knäna på slutet. Det blev dock ”bara” 4–0 till värdnationen – turneringens största siffror så här långt.

Jag hade faktiskt förväntat mig fler matcher med riktigt stora segersiffror i mästerskapet. För jag känner att det är fem lag som är ett par klasser bättre än de andra sju. Men hittills har de svagare lagen klarat sig bra. Bland annat imponerades jag av hur snabba och bollskickliga Bangladesh småväxta spelare var. De föll ”bara” med 2–0 mot de regerande mästarinnorna från Kina. Vi får se i natt hur Bangladesh står sig mot Nordkorea.

Tillbaka till Europa, där ju faktiskt VM-kvalet inleddes med en liten knall när Polen fick 2–2 mot Nederländerna hemma i Gdansk. Den typen av skräll slipper vi gärna i Stara Pazova på lördag eftermiddag.

Utöver att vårt A-landslag är igång har typ alla yngre landslag varit igång de senaste dagarna. F17/09-landslaget tog tidigare idag en viktig 3–0-seger mot Irland. Våra 09:or var redan borta från chansen att kvala in till EM- och VM-slutspelen.

Men dagens seger gör i alla fall att de ger F16/10-landslaget en rimlig chans att ta sig till EM nästa år. För en förlust hade inneburit nedflyttning till B-gruppen och därmed usel ranking i kvalet. Nu ges tiorna ett hyfsat utgångsläge inför höstens första kvalomgång.

Jag såg den första halvleken av dagens match. Jag kan inte säga att jag imponerades speciellt mycket av våra 09:or. Tvärtom kände jag att vi hade ett väldigt flyt som ledde med 1–0 i halvtid. irland hade ju nämligen två bollar i målramen innan snabba Rona Krasniqi gjorde det snygga ledningsmålet.

Nästa åldersgrupp som skall spela EM-kval är ju 07:orna. Deras superstjärna Felicia Schröder är ju redan i A-landslaget, vilket ju förstås är ett enormt avbräck.

Men trots det tog laget en härlig skalp i helgen när Tyskland besegrades med 1–0. Jag kan ha guldfiskminne här. Men jag tror att det är flera år sedan något av våra ungdomslandslag vann mot någon av de klassiska europeiska toppnationerna.

Synd att det var en träningsmatch. Men ändå förstås bra för självförtroendet för F19/07-landslaget att få vinna mot Tyskland – även om det kanske är den sämsta tyska årgången på evigheter. På det lågkvalitativa klippet med höjdpunkter här nedan kan man se att det svenska laget verkar ha anfallit med lovande fart.

Ett flicklandslag som hade det tyngre i helgen var F18/08-gänget. De fick en riktigt fet käftsmäll av USA. Amerikanskorna vann i spanska Pinatar med hela 8–0 i tisdags. Jag vet knappt att jag har hört om att något svenskt ungdomslandslag åkt på en sådan stjärnsmäll tidigare.

Sverige vann med 1–0 i Italien. Efter den första halvleken kändes det logiskt. Efter den andra kändes det som en stöld. Fast en väldigt trevlig stöld.

Italien hade definitivt chanser för att göra minst två–tre mål. Bland annat hade ju Jennifer Falk jättetur när hon kom helt snett ut på en inläggsfrispark – och Italien fick öppet mål. Men nicken gick i insidan av stolpen – och ut.

Sverige skapade inte mycket mer än Filippa Angeldahls segermål. Och det var ju turligt.

Som jag anade inför kände man att Sverige hade det jobbigt i luftrummet. Bella Andersson klarade sig bra där – och stod för en matchavgörande räddning i slutminuterna. Men Elma Junttila Nelhage har det tufft i luften. Det borde hon inte med tanke på sin längd. Jag tänker att Falk påverkades av att hon inte har lika starka huvudspelare framför sig, och att det var därför hon var ute och hängde tvätt vid den där nämnda situationen.

Men totalt sett var det här förstås lite skönt som viktigt för ett landslag i förändring. Bortaseger mot Italien ger ju tidigt andrum i det här VM-kvalet.

En halvlek in i dagens match är jag betydligt lugnare än jag var inför. Felicia Schröder har gjort sina 45 överlägset bästa minuter i landslaget. Kul att se. Och Monica Jusu Bah står också för ”personbästa”.

Sverige har haft ett bra presspel och har kontrollerat större delen av halvleken. Målet var väl delvis en målvaktstavla. Filippa Angeldahls skott kändes inte otagbart. Men bollen ändrade väl riktning på ett försvarsben.

Skönt att ha med sig en ledning in i halvtidsvilan. Defensivt har det sett okej ut. Men det är lite juniorkänsla när en italiensk hörna får studsa i svenskt straffområde. Vi får hoppas att landslaget kan hålla uppe spelet även efter paus.

Tony Gustavsson har tagit ut den startelva som Johanna Almgren skall coacha borta mot Italien i kväll. Skrällen är väl att Hanna Lundkvist står med som vänsterback i uppställningen.

Nu vet man inte om Gustavsson är en förbundskapten som mörkar. Det skulle ju kunna vara så att man spelar med trebackslinje. Men jag tippar ändå på att tanken är att spela med fyra backar.

Framåt får Häckenduon Monica Jusu Bah och Felicia Schröder återigen chansen. Jag tycker väl att de har varit rätt ojämna i de tidigare matcher de har fått chansen i A-landslaget. Men i dag är det dags att leverera. Hela elvan ser ut så här:

Jennifer Falk – Smilla Holmberg, Bella Andersson, Elma Junttila Nelhage, Lundkvist – Filippa Angeldahl, Julia Zigiotti Olme – Johanna Rytting Kaneryd, Kosovare Asllani, Jusu Bah – Schröder.

I Italiens lag börjar Cristiana Girelli på bänken. Förbundskapten Andrea Soncin har satt upp duon Sofia Cantore och Michela Cambiaghi som forwards.

I kväll inleds VM-kvalet med den otroligt viktig match för Tony Gustavssons landslag. Själv har han klantat sig så mycket att han har snackat sig upp på läktaren.

Laget kommer således att ledas av Johanna Almgren. Just den biten tror jag inte kommer att påverka så mycket. Den tidigare Kristianstadstränaren är en rutinerad matchcoach, och kommer säkert att lösa det här på ett bra sätt.

Däremot är jag rejält orolig för vår backlinje. Jag har tidigare lyft fram orutinen i mittförsvaret och även ifrågasatt styrkan i luftrummet. Men den största oron känner jag nog ändå för ledarskapet i backlinjen.

Jag hör att förbundskapten Gustavsson tydligen har pratat om en rekordung backlinje, och att han skall ha valt ut Elma Junttila Nelhage som ”lagdelskapten” i backlinjen. Alla hyllar Nelhage för de landskamper hon spelat – och hon har varit bra. Men i de tre matcherna har hon haft Nathalie Björn bredvid sig. Och Björn är såväl en av världens allra bästa mittbackar som en naturlig ledare. Nu kommer Nelhage att få leda backlinjen själv. Det blir något helt annat.

Den spontana tanken häromdagen var att det är extremt många nyheter i landslaget. Men så tog jag fram startelvan från EM-kvartsfinalen mot England i somras, och insåg att vi i princip ”bara” har en ny backlinje. Men efter det så lämnade även Stina Blackstenius truppen av familjeskäl. Så det lär bli fyra–sex ändringar från ”den optimala elvan”. Så här såg det svenska laget ut vid avspark på Letzigrund i Zürich:

Jennifer Falk

Hanna Lundkvist
Nathalie Björn – skadad
Magdalena Eriksson – slutat
Jonna Andersson – petad/slutat

Johanna Rytting Kaneryd
Filippa Angeldahl
Julia Zigiotti Olme
Fridolina Rolfö

Kosovare Asllani
Stina Blackstenius – borta av familjeskäl

Nu har vi alltså troligtvis en helt ny backlinje, ledd av Elma Junttila Nelhage. Jag hör att tipsen är att Smilla Holmberg och Bella Andersson också startar. Däremot verkar det öppet på vänsterbacksplatsen.

Jag kan inte direkt säga att jag jublar över mittbacksparet. Det är i och för sig två spelare som tillhör europeiska topplag, och därmed är vana vid att möta världsstjärnor. Men, och det är ett stort men – båda är bättre på att anfalla än på att försvara. De har bra uppspel, men brister i defensiven.

Det är liksom ingen slump att Nelhage inte har startat en enda match mot toppmotstånd för Lyon den pågående säsongen. Hennes enda match i Champions League var mot St Pölten, och mot de tre bästa konkurrenterna i franska ligan (PSG, Paris FC och Nantes) har hon totalt spelat 27 minuter.

Samma sak med 19-åriga Bella Andersson. Hon har bara fått spela åtta minuter i Champions League, via ett kort inhopp mot Twente. I ligan spelar hon allt mer – men inte mot topplagen. Hon har inte fått en enda minut mot toppkonkurrenterna Barcelona och Real Sociedad.

Jag hoppas förstås att min oro är obefogad. För det vore otroligt skönt om vi kunde starta VM-kvalet med minst en poäng.

Inlägget uppdaterat med knäskada på Jada Whyman

Nu klockan 10.00 är det avspark i Perth mellan Australien och Filippinerna i öppningsmatchen av årets upplaga av Asiatiska mästerskapen.

Mästerskapet ser ut att bli en folkfest. Exempelvis förväntas huvuddelen av de 60 000 biljetterna till öppningsmatchen på Perth Rectangular Stadium bli sålda. Från Sverige skall matcherna gå att se på mästerskapets Youtube-sida. Här är en länk till dagens match.

Totalt är det tolv lag som gör upp om titeln – samt om Asiens sex direktplatser till nästa års VM-slutspel i Brasilien. De fyra lag som vinner sina kvartsfinaler är klara för VM. De fyra förlorarna i kvartsfinalerna har dock kvar VM-chansen. De möts nämligen två och två i ett så kallat playin om övriga två direktplatser. Förlorarna i playin-matcherna är inte heller helt borta. De får plats i den interkontinentala playoff-turnering där tio lag gör upp om de tre sista VM-platserna.

Det är alltså dubbelt viktigt för de tolv lagen att slå sig in bland topp åtta. Till kvartsfinal går ettorna och tvåorna från de tre grupperna, samt de två bästa grupptreorna.

Utöver Filippinerna och värdnationen Australien består grupp A av Sydkorea och Iran. Jag har inte läst något om huruvida det iranska lagets deltagande påverkas på något sätt av USA:s och Israels attack mot hemlandet. Tanken är i alla fall att Irans lag går in i turneringen klockan 12.00 på måndagen. Men det känns väl troligt att spelarna har tankarna på annat än bara fotboll de här dagarna.

Utgångstipset här är att Australien vinner gruppen före Sydkorea, samt att Filippinerna tar tredjeplatsen.

I grupp B spelar Nordkorea, Kina, Bangladesh och Uzbekistan. Här är de två förstnämnda lagen favoriter. Det blir väldigt intressant att se var Nordkoreas lag står. Landet har ju haft enorma framgångar på juniorsidan på senare år. Man är ju regerande världsmästare både i F20, där man vann VM 2024 och i F17-klassen, där man vunnit både 2024 och 2025. Men landet har inte spelat i Asiatiska mästerskapen på seniornivå sedan 2010.

Bangladesh är det lägst rankade laget i hela turneringen. Det folktäta landet var tredjeseedat i sin kvalgrupp, men lyckades ändå vinna. Det troliga här är väl ändå att man kommer sist i gruppen.

Men kanske att Bangladesh kan slå Uzbekistan. Det sistnämnda laget kvalade in till mästerskapet med absolut minsta möjliga marginal. När slutsignalen ljöd i den avgörande kvalmatchen mot Nepal stod det 3–3 på resultattavlan. Det innebar att båda lagen slutade på sju poäng och målskillnaden 20–3. Dramat fick avgöras via straffläggning, där uzbekerna vann med 4–2.

Grupp C består av Japan, Vietnam, Taiwan och Indien. Här är Japan förstås jättefavorit. Laget är ju favorit till ta hem hela turneringen. Bakom dem bör det kunna bli jämnt mellan Vietnam och Taiwan om andraplatsen i gruppen. Indien skall dock inte räknas bort helt. Även de skrällde i kvalet, när man vann den grupp som spelades i Thailand och hade värdnationen som förhandsfavorit. Inför gruppfinalen stod båda lagen på nio poäng och 22–0 i målskillnad. Indien vann den där finalen med 2–1 efter att Sangita Basfore gjort segermålet i den 74:e minuten.

Thailand är det högst rankade laget som inte kvalade in till mästerskapet, och som således redan är borta från chansen att spela VM nästa år.

Kollar vi trupperna noteras det fyra Sverigebaserade spelare i mästerskapet. Tre av dem spelar för Australien, i form av MFF-duon Courtney Nevin och Amy Sayer samt Rosengårds Remy Siemsen. Den fjärde finns i Bangladesh lag, i form av Stockholmstjejen Anika Siddiqui. 20-åringen kommer från BP:s ungdomsled och spelar futsal i RFL för Viggbyholm. Jag kan inte hitta någon aktuell fotbollsadress på henne.

I Australiens trupp skulle även AIK:s målvakt Jada Whyman ingått. Men hon har strukits i sista stund till följd av en knäskada. Jag har inte sett någon uppgift om vad för typ av skada det handlar om. Men jag antar att det kan vara viss oro i AIK-leden.

Apropå Sverige inleddes ju tävlingsåret för våra landslag med EM-kvalmatch för F17 under fredagen. Det var ingen bra premiär. Danmark vann med 3–2, vilket innebär att det blir otroligt svårt för våra spelare födda 2009 att kvala in till EM och VM.

Matchen sändes av Viaplay, och jag kikade lite från och till. Det första som slog mot mig var att Sverige hade en innermittfältare som inte kunde försvara. Som drog i motståndarnas tröjor, valde konstiga positioner och liksom såg ut att mest lunka runt utan att riktigt störa danska bollhållare.

Sedan fick jag se att aktuell mittfältare också bar kaptensbindeln. När jag kollade laguppställningen visade det sig handla om AIK:s omskrivna talang Ellie Junetoft, som ju debuterade i damallsvenskan för Hammarby redan i september 2023, då endast 14 år gammal.

Henne har jag bara hört och läst om – aldrig tidigare sett i aktion. Jag såg sedan att hon har en väldigt fin bolltouch. Men det räcker ju inte. För mig känns det som en förutsättning för att kunna vara lagkapten, eller faktiskt ens spela i ett landslag, att man klarar av att både spela anfall och försvar. Jag hoppas verkligen att Junetoft hade en riktigt dålig dag, och att jag fick ett orättvist förstaintryck av henne.

En annan som tyvärr hade en dålig dag var Häckens målvakt Hanna Karlsson. Henne har jag sett tidigare, och imponerats av. Men under fredagen missbedömde hon grovt en långboll, kom ut helt snett och bjöd Danmark på det viktiga 1–0-målet efter en dryg kvart. Det var en väldigt kostsam tavla som gav danskorna precis den start de ville ha.

Men nog om negativa saker. Det fanns även glädjeämnen. En spelare som imponerar på mig, och som inte heller gjorde mig besviken under fredagen är Hammarbys Fanny Peterson. Hon har sett riktigt het ut den senaste tiden. Jag gillade hennes inhopp i A-laget mot Rosengård i måndags. Och fredagens insats i F17-landslaget med solomål och assist var också högklassig.

Synd för landslaget att varken Petersons klubbkompis Stella Maiquez eller KDFF:s Filippa Andersson Widén kan vara med i EM-kvalet. De kunde kanske bidraga med den offensiva spets som hade krävts för att kunna besegra danskorna. Nu krävs segrar mot både Tyskland och Irland för att hoppet om årets båda F17-mästerskap skall leva vidare för svensk del.

Landslaget är samlat och startar VM-kvalet med bortamatch i italienska Reggio Calabria på tisdag klockan 18.15. Jag konstaterade ju redan när truppen togs ut att vårt mittförsvar känns otroligt orutinerat.

Förslagen att spela med Hanna Lundkvist eller Hanna Wijk känns okej rent spelmässigt, i uppbyggnadsfas. Men i defensiven vill jag att våra mittbackar skall vara starka i luftrummet. Och jag känner varken att Lundkvist eller Wijk fyller den boxen. I Italien finns ju Cristiana Girelli, som är väldigt stark på huvudet. Så Tony Gustavsson, som ju är avstängd och skall se matchen från läktaren, bör nog inte låta hemmaspelarna lyfta in för många inlägg i svenskt straffområde.

Jag hade nog tyckt att Emma Kullberg skulle ha varit med. Och jag hade inte heller haft något emot att ha med Hammarbys Alice Carlsson i truppen. Hon går ju exempelvis före uttagna Sofia Reidy i Bajen. Då borde hon göra det i landslaget också. Här kanske någon pekar på födelsedatum. Men jag tycker att man som princip alltid skall ställa starkaste laget för dagen på planen i ”levande” tävlingslandskamper. Det här med att tänka på morgondagen kan man göra i träningsmatcher, eller i tävlingsmatcher utan sportslig betydelse.

Jag hoppas att min oro är obefogad. Men det känns ju faktiskt som lite gambling att gå in i det här kvalet med så orutinerad mittbacksuppsättning. Såsom de europeiska kvaltävlingarna numera är utformade kan det ju vara riktigt illa att missa gruppsegern, eftersom det med stor sannolikhet leder till tuffare lottningar framöver.

Som jag ser det bör alltså Gustavsson först fokusera på att vinna gruppen. Sedan kan han tänka framtid.

Landslagsuppehållet innebär ju att det inte är några liga- eller cupmatcher i Europa den här helgen. I svenska cupen hade vi några spännande resultat när jag var i Spanien. I grupp 3 fick Malmö FF hjälp av Kristianstad. Och som jag ser det är det återigen fördel MFF om gruppsegern.

För det andra Malmölaget, FC Rosengård, är däremot chansen till avancemang nere på en på miljonen. För att FCR skall gå vidare måste först Växjö vinna mot Hammarby, helst med fyra måls marginal. Sedan måste det bli kryss mellan Bajen och Vittsjö, samtidigt som Rosengård slår Växjö med minst fem måls marginal – men det kan krävas upp till seger med åtta mål. Som ni förstår är Rosengård utslaget utan att vara helt utslaget.

Jag såg för övrigt större delen av den andra halvleken när Rosengård föll med 4–0 mot Bajen. Där imponerades jag av Arsenallånet Cecily Wellesley-Smith. Hon kommer att bli otroligt viktig för Rosengård. Jag inser att jag även har sett henne på plats en gång. Hon var ju med och vann mot Sverige i F17-EM på Klostergårdens IP i Lund i maj 2024. Fast i den matchen tittade jag mest på de svenska spelarna. Och bland de engelska imponerades man mest av offensiva krafter som Lola Brown, Isabella ”Izzy” Fischer och Jane Oboavwoduo.

Sådana offensiva krafter hade både nog både Bajen och Rosengård behövt. Nu räckte ju Hammarbys anfallsspel gott och väl till för att vinna måndagens match med klara 4–0. Men Rosengårds däremot var väldigt uddlöst. För Anam Imo tycks ju ha glömt bort hur man gör mål. Hon gjorde 15 damallsvenska mål för Piteå 2023. Men de två senaste åren har det bara blivit totalt fyra fullträffar för 25-åringen.

Bajen och Häcken gick in i cupen med varsin storseger, och bör kunna vinna sina grupper. Malmö kan alltså kanske också krångla sig vidare. I grupp 4 avgörs avancemanget i en direkt gruppfinal mellan Norrköping och Djurgården. Där har båda lagen tagit två uddamålssegrar vardera.

Det innebär att det utöver ett nästan utslaget Rosengård också finns fyra helt utslagna lag i BP, Gefle IF, Alingsås IF och Umeå IK.

Utöver A-landslaget spelas det även lite ungdomslandskamper de kommande dagarna. I dag 18.00 går F17-landslaget in i andra EM-kvalomgången. Man gör det mot Danmark på hemmaplan på Kristinebergs IP i Stockholm. Matchen sänds dessutom av Viaplay.

Tyvärr har det svenska affischnamnet Filippa Andersson Widén lämnat återbud. Det är ett riktigt tungt avbräck. Utöver Danmark ställs Sverige även mot Tyskland och Irland i kvalet. Gruppvinnaren går till EM-slutspel i Nordirland 3–16 maj.

Och de fem bästa lagen i det där slutspelet kvalar i sin tur in till F17-VM i Marocko i månadsskiftet oktober/november. Det är alltså ett viktigt kval som inleds i Stockholm i dag.

Även F18-landslaget är samlat i det hör fönstret. De befinner sig i Spanien för att spela en trenationsturnering på Pinatar Arena. Där möter man Ungern i morgon 16.00 och USA på tisdag 16.00.

För F19 spelas andra EM-kvalomgången i mitten av april. Där ställs Sverige mot Nederländerna, Ukraina och Italien. Och alla de matcherna spelas på Borås Arena.