I skuggan av östgötsk guldfest och närkingsk nedflyttningsbesvikelse stod ju Kristianstad i helgen för två av säsongens allra mest spektakulära mål i damallsvenskan.
Först cyklade Therese Ivarsson in ledningsmålet – något som bör vara en het kandidat till årets mål.
Faith Ikidi med Amanda Edgren i ryggen
Sedan bjöd Amanda Edgren på ett fullständigt makalöst förarbete till 2–0-målet. Det måste väl vara årets assist? Jag kan i alla fall inte komma på någon spektakulärare framspelning.
Jag har försökt göra ett klipp av assisten, och dela på sociala medier. Men tyvärr funkar det inte. Ni som vill se både målet och assisten får istället kolla i de här höjdpunkterna från damallsvenskan.tv:
* Nu på eftermiddagen har FC Rosengård presenterat sin nye tränare. Och det blir en gammal bekanting, i form av tidigare guldtränaren Jonas Eidevall.
Det är en intressant lösning, med en mycket seriös tränare. Av det jag hört, samt om jag tolkat hans sociala medier rätt, har han på sistone jobbat mycket med att lära sig allt om hög press. Så kanske att vi får se ett Rosengård som kommer att sätta riktigt hård och hög press nästa år.
* Båda Eidevalls senaste 1,5 år i Rosengård slutade med guldfest. Apropå det bjöd svenska mästarlaget Linköpings FC på en riktig rallarsving mot damelitfotbollens samarbetsorganisation EFD under firandet.
LFC verkar alltså tycka att elitlagens egen samarbetsorganisation gör ett horribelt dåligt jobb som inte ordnat ett tv-avtal.
Jag tror faktiskt att det är någon dålig påläst som kastat ur sig den här tweeten utan att tänka först.
För sanningen är ju att väldigt få SM-guld ger några prispengar. Spontant kan jag inte komma på ett enda svenskt idrottsförbund som betalar ut några större prispengar till sina mästare. Det finns säkert några exempel, men inte i svensk fotboll. Och så vitt jag vet får inte heller det lag som tar SM-guld i ishockey på herrsidan någon prissumma för det. Det är istället upp till mästarklubbarna att göra pengar av sina guld.
Men stopp här, säger ni kanske nu. Malmö FF får ju 17 miljoner kronor för sin herrallsvenska seger. Så är det, och visst kan man kalla det för prispengar. Men de prispengarna har de herrallsvenska klubbarna skapat av sina egna tillgångar.
Om de damallsvenska klubbarna vill kan de ju också sätta ihop en prispott av sina egna pengar.
Malmö FF:s prispengar handlar ju nämligen om deras del av de tv-pengar som herrelitklubbarna har dragit in genom sin samarbetsorganisation Sef.
Herrelitklubbarna har valt en modell där man fördelar tv-pengarna efter placering i tabellen. I stället för att dela jämnt rakt över, och ge varje lag drygt 11 miljoner kronor per år har man en fallande skala där vinnaren får cirka 17 miljoner och de fyra sist placerade lagen i allsvenskan får 9,7 miljoner.
Damallsvenskan har som bekant inget tv-avtal. Om ett sådant hade funnits kunde man fixat liknande ”prispengar” även i damallsvenskan. Fast enligt minns jag rätt valde klubbarna att dela jämnt när man hade ett tv-avtal, man struntade alltså i att fördela efter placering och således skapa prispengar. Det ser för övrigt ut att gälla även nu.
Huruvida det här är horribelt eller rättvist kan man förstås ha olika uppfattningar om.
Min uppfattning är att det är rättvist. Upplägget följer principen att den som erbjuder den mest attraktiva produkten också tjänar mest. Eftersom herrallsvenskan och damallsvenskan själva har full frihet att sälja in sina respektive produkter borde ingen kunna gnälla. Det här är lika naturligt som att artister tjänar olika mycket på sina låtar eller att olika författare tjänar olika mycket på sina böcker.
Sedan är det klart att jag absolut hade unnat de damallsvenska klubbarna ett fett tv-avtal. Jag tillhör ju det fåtal som betalar för att se damallsvenskan.tv. Men det är en annan sak. Och så länge vi inte är fler som är beredda att betala för att se damallsvenskan får LFC och alla andra bittra acceptera den ekonomiska verkligheten.
* Till sist delar jag ”Gurras” hyllning av Örebrospelarna Emma Jansson och Michelle de Jongh. Deras uppoffrande hemjobb i de tunga slutminuterna mot Djurgården är värt en applåd.
Att i 89:e minuten med underläge 0-3 & i och med det bli klart för att åka ur Damallsvenskan ändå ta det här hemjobbet. Det är rätt starkt! pic.twitter.com/rxnj9DkpBq
Djurgården vann i kväll i Örebro med 3–0, ett resultat som innebär att stockholmarna har en god chans att sluta trea i årets serie.
Man är nu femma med två poäng upp till Eskilstuna och fyra mål upp till Piteå. För Djurgården återstår bortamatch mot Göteborg och hemmamatch mot just Piteå. Med tanke på att Eskilstuna har kvar en resa till Linköping kan sex Djurgårdspoäng räcka till litet silver.
Men ok då, huvudnyheten kring dagens resultat är förstås att Kif Örebro bara har damallsvensk status i ytterligare två matcher. Sedan blir det att bygga om truppen för elitettan.
Skall man ge en anledning till att den klubb som spelade i Champions League för två år sedan nu åker ner i elitettan är det just alla ombyggen.
Sarah Michael
I sista omgången 2014 säkrade Kif Örebro de stora silvermedaljerna via 2–0-seger hemma mot Eskilstuna. Närkingarnas startelva såg ut så här: Stephanie Labbé – Susanna Lehtinen, Marina Pettersson Engström, Eve-Marie Nault, Elin Magnusson – Lucie Martinkova, Irena Martinkova, Annika Kukkonen, Ogonna Chukwudi – Sanna Talonen, Sarah Michael. Laget leddes av prisade tränaren Rickard Nilsson.
Hanna Folkesson
Redan till 2015 tappade man flera av spelarna i 2014 års startelva. Men på förhand såg ersättarna spännande ut. Tvillingarna Martinkova ersattes exempelvis av duon Hanna Folkesson och Lisa Dahlkvist. Men Folkesson drog av korsbandet inför seriestart, och gjorde inte en enda match för Örebro. Och Dahlkvist stack till PSG på sommaren.
När Kif Örebro på hösten spelade 1–1 hemma (5976 åskådare) och 0–0 borta mot just PSG i Champions League stod alltså lagets stora prestigevärvning på motsatt planhalva. Trots att laget var brandskattat blev det en femteplacering i damallsvenskan 2015.
Men fallet skulle fortsätta. Efter PSG-matcherna slutade tränare Nilsson, under vintern blev Kif även av med traditionsbärare som Elin Magnusson, Marina Pettersson Engström, Susanna Lehtinen och Sanna Talonen. Plus att Sarah Michael missade hela den damallsvenska säsongen 2016 till följd av en korsbandsskada.
Sanna Talonen
Följden av alla förändringar blev att laget var rejält indraget i nedflyttningsstriden under våren. Men trots att man var på uppgång, och tog åtta poäng på de fyra sista omgångarna innan OS-uppehållet, fick nye tränaren Giorgos Papachristou lämna under sommaren. I det läget hade Örebro 14 poäng, och låg fem poäng över nedflyttningsstrecket.
Officiellt uppgavs att det dels var ekonomiska skäl, dels en organisationsförändring som låg bakom. Dock hade klubben ekonomi nog att värva hem Lisa Dahlkvist igen dagarna innan tränarbytet.
Ny tränare blev Martin Skogman. Under hans ledning tog Örebro nio poäng på säsongens tio sista omgångar. Med totalt 23 poäng slutade man på åttondeplatsen, med god marginal ner till nedflyttningsstrecket.
I vintras väntade nya ommöbleringar i truppen. Tanken var att Kif Örebro skulle spela helsvenskt under 2017. Så har det också varit, med ett undantag. I somras värvade man in amerikanska målvakten Nora Abolins som reserv till Carola Söberg. Abolins har spelat en halvlek i årets allsvenska.
Men trots att Örebro har använt hela nio spelare som var uttagna i landslagstrupper under Pia Sundhage har laget inte räckt till.
När nedflyttningsplatsen i kväll blev klar såg startelvan ut så här: Söberg – Hanne Gråhns, Emelie Andersson, Petterson Engström, Freja Olofsson – Julia Spetsmark, Dahlkvist, Fanny Andersson, Michelle de Jongh – Jenny Hjohlman, Emma Jansson.
Marie Hammarström
In byttes Frida Svensson och comebackande Marie Hammarström-Liljesson. Av de 13 som spelade i kväll fanns alltså bara Pettersson Engström kvar från startelvan i sista omgången för tre år sedan. Det är verkligen en otroligt stor omsättning på spelare.
En andra spelare från den där 2014-elvan ledde laget. I dag gjorde ju Elin Magnusson sin första match som damallsvensk tränare.
Martin Skogman fick som bekant lämna efter 6–1-förlusten mot Hammarby senast. Hans facit på på 29 damallsvenska omgångar som Örebrotränare blev 21 poäng.
Jag har förvånats över att han inte valde att ändra i sitt mittförsvar, för jag tycker att man tappat många poäng på brister i mittlåset. Jag noterar att Magnusson tycks hålla med, för hon testade ju ett nytt mittförsvar i dag. Sett till höjdpunkterna från damallsvenskan.tv blev det dock ingen förbättring.
I övrigt är jag inte man att säga hur mycket som hängt på tränaren och hur mycket som berott på spelarna. Men klart är att ett lag med så många landslagsaktuella spelare borde klara av att hänga kvar i damallsvenskan.
Spontant kan man nog hävda att Sundhage har övervärderat några av spelarna. Samtidigt tycker jag att Örebro har flera väldigt intressanta spelare i truppen. Spelare som borde kunna göra väldigt mycket bättre resultat än de gjort.
Lisa Dahlkvist
Personligen har jag exempelvis trott mycket på Michelle de Jongh, och jag hoppas fortfarande på henne. Men i år har det tyvärr inte lyft ett dugg för mittfältaren.
En annan spelare som haft det tungt är Dahlkvist. Jag hörde henne på radion för en stund sedan. Där gjorde hon klart att hon inte spelar i elitettan nästa år.
Det blir intressant att se var hon hamnar. Personligen tycker jag att hon borde kunna bli en bra mittback. Hon har en bra speluppfattning, och när hon får tid har hon väldigt bra spelvändningar. Och som mittback har man oftast lite mer tid med bollen än som central mittfältare.
Dahlkvist lär inte bli den enda som lämnar Örebro. De spelare som fortfarande drömmer om landslaget bör ju spela i damallsvenskan.
Under sina 15 raka säsonger i damallsvenskan har Kif Örebro byggt en damfotbollstradition i Närke. En tradition som bör vara en tillgång i det här läget. Å andra sidan finns en liknande tradition i Umeå, och som bekant blev UIK söndervärvat i vintras.
Örebro lär som sagt också få bygga om laget igen i vinter. Här gäller det för klubbledningen att både visa fingertoppskänsla och vara handlingskraftig, att snabbt visa att man har som mål att omgående återvända till hösta serien. I så fall kan sejouren i näst högsta serien bli kortvarig.
* I övrigt i dag har Rosengård förlängt kontraktet med Zecira Musovic fram till och med 2020. Enligt den här långa intervjun kommer både Erin McLeod och Ella Masar McLeod att lämna Malmöklubben. Den förstnämnda har inte erbjudits nytt kontrakt, medan Masar McLeod sägs välja att flytta till ny europeisk klubbadress.
Enligt den här artikeln i Sydsvenskan är det även osäkert med Anita Asante:s framtid i Rosengård. Även om det är på en annan nivå än i Örebro krävs det nu fingertoppskänsla även från Rosengårds klubbledning. För två raka andraplatser utan att ens vara nära guldet är inte godkänt i Malmö.
Jag hann inte se speciellt mycket av de matcher som började sent i dag. Men jag noterade hur Eskilstuna rasade som ett korthus och föll med hela 5–1 mot Göteborg. Det känns definitivt som ett av årets allra mest konstiga resultat i damallsvenskan.
Jag såg att Eskilstuna hade 7–2 i avslut i slutet av den första halvleken, och noterade att de tog ledningen. Men vad hände egentligen under de sista 35 minuterna på Tunavallen?
Där släppte alltså United in fem mål – hemma mot nästjumbon.
Inför avspark hade Eskilstuna tillsammans med Linköping och Piteå släppt in minst mål i serien. När jag nu kollat igenom målen noterar jag att både 1–3 och 1–4 är bjudningar efter riktigt grova misstag i uppspelsfas. Göteborg tackade, tog emot – och svävade upp över nedflyttningsstrecket.
Däremot skakades det nog på ett och annat huvud över resultatet i Borlänge, Vittsjö, på Söder – och kanske framför allt i Örebro.
Redan inför omgången var ju Kif Örebros möjligheter till nytt kontrakt minimala. Nu är de näst intill obefintliga. De måste ju ta in nio poäng och tio mål på Göteborg på tre matcher.
Kvarnsveden är också väldigt illa ut. Man trillade ner på nedflyttningsplats trots att man tog en fin poäng mot Linköping.
Under de två minuter som Göteborg var i underläge kändes Kvarnsvedens läge ändå rätt ok. Men efter vändningen är situationen nu rejält prekär för Borlängeklubben. Det är uppenbar risk att inte ens fyra poäng på de två återstående matcherna (hemma mot Rosengård och borta mot Kristianstad) räcker till nytt kontrakt.
Både Vittsjö och Göteborg har ju kvar att möta ett Örebro som redan kan vara klart för nedflyttning.
Det om damallsvenskan. I Tyskland blev två av fjolårets svenska mästare målskyttar i dag. Fridolina Rolfö gjorde 3–0-målet när Bayern München vann med hela 5–0 borta mot Jena.
Och precis som jag anade så fick Wolfsburg jobba hårt mot duktiga nykomlingen Werder Bremen. Men Pernille Harder klev fram och satte det matchavgörande 3–2-målet i den 82:a minuten. Det var Harders andra mål i matchen, och det var en läglig dag att bli matchhjälte. I dag har danskan nämligen släppt sin första bok:
I England vann tippade topptrion Chelsea, Manchester City och Arsenal sina matcher i dag. Chelsea och Man City toppar med full poäng efter fyra omgångar – Chelsea har dessutom en nolla i kolumnen för insläppta mål.
Magdalena Eriksson var enda svenska spelare som spelade i dag. Varken Hedvig Lindahl eller Jessica Samuelsson fanns med i sina lags laguppställningar. I Samuelssons fall antar jag att det är smällen på foten från tisdagens landskamp som ställer till det.
Vivianne Miedema:s 1–0-mål för Arsenal mot Everton var ett litet konstnummer. Starkt att få sådan kraft på avslutet från stillastående.
Linköpings FC är svenska fotbollsmästarinnor för andra året i rad. Man har varit i tabelltopp sedan omgång 3 och är förstås högst värdiga vinnare.
Så ett stort grattis till LFC för en ny, mycket väl genomförd säsong.
LFC säkrade guldet av egen kraft. Men hade man förlorat skulle ändå Piteå ha fixat guldfest i Östergötland i kväll.
Det här har nämligen varit dagen då topplagen darrat lite. För både Kvarnsveden–Linköping och Rosengård–Piteå slutade 0–0. Dessutom föll Assi i elitettan med 2–0 mot Böljan.
Det blev således en otroligt viktig poäng för Kvarnsveden i nedflyttningsstriden. En poäng som sätter press på Göteborg, som har 0–0 i paus mot Eskilstuna.
Slutresultatet i den matchen får jag återkomma till senare.
En bakgrund till varför LFC tar hem guldet gav jag i det här inlägget för ett tag sedan.
Tidigare i dag slötittade jag på Vittsjö–Hammarby 0–0, en match där hemmalaget var bäst och borde ha vunnit. Men trots att den officiella statistiken visade 17–8 i avslut, varav 2–0 i målställningen (fast hade de inte egentligen tre ramträffar), hade Vittsjö tur.
För i matchens slutskede skulle den 18-åriga inhopparen Astrid Larsson haft straff. Så Vittsjö skall både vara besvikna och glada över den poäng som trillade in.
För övrigt har Vittsjö nu haft tur med domslut två gånger på sistone. Vid segermatchen mot LB07 fick Malmölaget ett till synes regelrätt mål bortdömt för offside vid ställningen 0–1. För som synes på skärmdumpen nedan är det inte offside i passningsögonblicket.
Ingen offside på bortdömt LB-mål
Med dagens uteblivna straff kan man kanske säga att den otur Vittsjö hade i början av september nu har jämnats ut. Hammarby var rätt uddlöst, men fortsätter att uppvisa ett fint försvarsspel.
Det oavgjorda resultatet innebär att Vittsjö nu har 22 poäng och Hammarby har 23. Inget lag har åkt ur damallsvenskan med så många poäng under de år där bara de två sista lagen flyttats ned. Dock kan de båda inte känna sig helt säkra på nytt kontrakt ännu. Både Kvarnsveden och Göteborg har ju fortfarande kontakt.
* Efter nomineringarna till Fotbollsgalan i går har det varit lite diskussioner i alla tre bloggarna om huruvida Lieke Martens borde vara nominerad, och om hon i så fall skall vara mittfältare eller forward.
Vad jag fått fram kan man nominera utländska spelare som spelat minst hälften av de damallsvenska matcherna. Det har Martens gjort, och jag tyckte definitivt att hon var en av vårens allra bästa spelare i serien, så sett känns nomineringen helt i sin ordning.
Jag tycker också att det är rätt att nominera henne som forward. Hon hade ju nämligen en tia-roll i Rosengård i våras, och tian ser jag som forward. Dessutom är det ju bra för juryn om Martens räknas som forward. Då kan man ju nämligen ge Kosovare Asllani både Diamantbollen och priset som Årets mittfältare, vilket ju ser snyggast ut.
De som kommer i kläm här blir i stället Claudia Neto och Tabitha Chawinga. Den senare kan kompenseras genom att prisas som damallsvenskans mest värdefulla spelare.
Neto är för övrigt knäskadad igen, och kommer inte att spela mer i damallsvenskan i år. Asllani får således ta på sig en stor roll i morgon när Linköping skall försöka säkra SM-guldet i Borlänge.
* I elitettan pallade inte AIK med trycket. Mina favoriter till att ta den andra damallsvenska platsen föll med 1–0 hemma mot Västerås BK 30. Därmed är det återigen fördel för IFK Kalmar i den där kampen. Kalmar vann med hela 7–1 mot Hovås Billdal och nu tre poäng före AIK, dessutom är man ikapp när det gäller målskillnad.
Nu är det således Kalmar och Assi som andraplatsen i egna händer. De båda möts i Kalmar den 12 november i något som skulle kunna bli en helt avgörande match om andraplatsen.
Klara seriesegrarna Växjö vann i dag med 4–0 mot Holmalund. Växjö behöver ta fyra poäng på de sista två omgångarna för att slå nytt poängrekord i elitettan. I dag stod Anna Anvegård för ett äkta hattrick under den första halvleken. Därmed är Anvegård uppe i 32 mål i årets serie.
* I Norge gjorde Marte Berget tre mål när klara mästarinnorna LSK vann mot Stabaek med 3–2, och därmed hjälpte Avaldsnes att säkra andraplatsen. Marte Berget är för övrigt storasyster till Malmö FF:s Jo Inge Berget.
Målet betydde 1–1 i den andra halvleken, och strax efter gjorde Clarisse Le Bihan Montpelliers segermål.
Målet var Blackstenius sjunde för säsongen. Hon delar fjärdeplatsen i skytteligan med det. Leder gör Ada Stolsmo Hegerberg, som numera står på elva fullträffar. Norskan gjorde två i dag när Lyon vann med 6–0 mot Lille.
Det är ju nämligen 6–6 mellan svenska och utländska spelare i de fyra huvudkategorierna:
Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir och Hedvig Lindahl.
Året back: Faith Ikidi, Jessica Samuelsson och Linda Sembrant.
Årets mittfältare: Kosovare Asllani, Claudia Neto och Sanne Troelsgaard.
Årets forward: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga och Lieke Martens.
Både 2015 och 2016 har det varit nio svenska och bara tre utländska spelare i de här kategorierna. Och då tyckte ju jag att det fanns fler starka utländska spelare i damallsvenskan de säsongerna än det har gjort i år.
Det intressanta här är ju frågan om vem som skall få Diamantbollen. Det logiska är ju att vinnaren finns bland de sex svenska spelarna som är nominerade till de olika lagdelspriserna.
Av de sex har jag svårt att tro att Blackstenius eller någon av målvakterna skulle kunna få priset. Blackstenius var bra i EM – jag gav henne högst betyg av alla svenska spelare, men utöver det har hon haft ett ganska tungt 2017. Hedvig Lindahl har varit stabil, men inte lika lysande som 2015 och 2016, vilket borde diskvalificera henne. Och Carlén är ju bara andramålvakt, och då kan man ju i princip inte få Diamantbollen.
Kvar är alltså Jessica Samuelsson, Linda Sembrant och Kosovare Asllani. I våras hade jag definitivt gått för Samuelsson, närmast före Sembrant i den här trion.
Men Samuelsson lyckades inte fullt ut i EM, och har sedan inte känts lika vass som under våren. Sembrant inledde EM lysande, men avslutade med två riktigt jobbiga matcher. Det gör att jag kastat om ordningen.
Jag gav Asllani näst högst betyg av alla svenska spelare i EM. Och jag tycker att hon har gjort en stark höstsäsong, både i landslaget och i Linköping. Jag tror alltså att Asllani får priset – och jag tycker att det är välförtjänt.
Noterbart här är att vunna titlar tidigare har varit en viktig faktor vid nomineringar till den här typen av priser. Men de som har vunnit flest tunga titlar under 2017 är ju faktiskt inte med. Jag tänker på Caroline Seger, som vann Champions League, ligan och cupen med Lyon, samt Nilla Fischer, som vann ligan och cupen med Wolfsburg.
Fischer har ju faktiskt inte fått Diamantbollen, det trots att jag tyckte att hon borde ha varit högaktuell alla tre åren 2012–14. Framför allt 2014 kändes det som en stöld när priset av slentrian gick till Lotta Schelin, trots att Fischer hade klart bäst meriter från året.
Man kan ju få Diamantbollen utan att vara nominerad som bästa back eller mittfältare. Fast det är ju inte speciellt troligt.
När det gäller övriga priser på galan måste jag säga att jag är rätt förvånad över nomineringarna till damallsvenskans mest värdefulla spelare. Där återfinns trion Filippa Angeldahl, Tabitha Chawinga och Mia Persson. Chawinga känns ju självklar som kandidat, men de andra två hade jag nog inte prickat in och jag så hade fått 25 gissningar.
Framför allt för att jag i första hand hade letat bland topplagen efter nomineringarna. Men även för att jag tycker att Anna Welin varit LB:s bästa spelare när jag sett dem, och att Hammarby inte levt på individer utan mer varit ett stabilt lag.
Tittar vi på årets genombrott är den nominerade trion Filippa Angeldahl, Tove Almqvist och Loreta Kullashi. Angeldahl lär ju ligga väldigt bra till för det här priset, även om jag tycker att båda de andra kandidaterna också är väldigt starka.
Så till helgens matcher. I damallsvenskan är det fokus på söndagen, där Linköping säkrar guldet vid poäng borta mot Kvarnsveden.
Men en viktig match i bottenstriden spelas redan under lördagen, då Vittsjö tar emot formstarka Hammarby. Båda lagen behöver nog en trepoängare till för att kunna känna sig säkra på nytt kontrakt.
I övrigt i bottenstriden har alltså Kvarnsveden hemmamatch mot Linköping på söndag. Samma dag skall Göteborg till Eskilstuna, medan Örebro tar emot Djurgården på måndag. För Örebro är det bara tre segrar som gäller, men risken finns att inte ens det räcker för nytt kontrakt.
I elitettan har både AIK och IFK Kalmar möjligheten att passera Assi och gå upp på damallsvensk plats under lördagen. Båda spelar hemma. Kalmar tar emot nedflyttningsklara Hovås Billdal och AIK får besök av Västerås BK 30.
Assi spelar sin match i den här omgången på söndag, borta mot nedflyttningshotade Böljan i Falkenberg. En måstematch.
Inför de tre sista omgångarna ligger Holmalund ovanför nedflyttningsstrecket med fyra poängs marginal ner till Böljan och fem till Östersund. Dock har Alingsåslaget kvar att möta Växjö, Kalmar och AIK. Så möjligen kan det finnas en öppning för Böljan eller Östersund att smita förbi.
Växjö är ju redan klart för damallsvenskan. Jag kan inte läsa vad det står i den här artikeln, men det verkar som att klubben redan har brutit med sin amerikanska prestigevärvning Mana Shim. Eller om det är hon som har brutit med klubben.
Maleana Shim
Så en snabbgenomgång av helgens internationalla matcher. I Frankrike är mötet mellan Paris och Montpellier helgens intressantaste. Paris har ju varit lite av en besvikelser hittills. Vi får se hur de klarar sig mot Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius.
I tyska Frauen-Bundesliga visar DFB-tv klassikermötet Potsdam–Frankfurt på måndag klockan 18.00. En annan intressant match i den ligan går på söndag mellan serieledande Wolfsburg och den överraskande starka nykomlingen Werder Bremen. Wolfsburg är självklart storfavorit, men kanske, kanske att Bremen kan ordna en ny skräll.
I engelska WSL ställs de båda svensklagen Chelsea och Arsenal mot varsin nollpoängare i Yeovil och Everton. Medan Chelsea har inlett med full poäng efter tre matcher har Arsenal bara tagit fyra. Arsenal har för övrigt bytt tränare i veckan. Pedro Martinez Losa lämnar efter tre år, och ersätts tillfälligt av Ismael Garcia. Frågan är vad det innebär för Jessica Samuelsson.
Noterbart i övrigt är att Australiens W-league drog igång natten mot fredag, svensk tid. Som vanligt består lagen huvudsakligen av australiska och amerikanska spelare. I de två matcher som spelats (Perth–Melbourne City 4–1 och Sydney–Brisbane 1–3) noteras målskyttar som Sam Kerr, Katrina Gorry, Kyah Simon och Emily Sonnett.
I år går W-league att se via samma streamningtjänst som damallsvenskan, Oz. De första 30 dagarna skall det vara gratis. Så ni som är uppe 7.30 lördag morgon skall kunna se matchen Canberra United–Melbourne Victory på den här länken.
I väntan på en lite längre analys av Sverige–Ungern 5–0 tänkte jag dela med mig av min numera upplåsta BT-krönika från matchen.
Vi vara för övrigt fyra reportrar på plats, och vår betygsättning blev fyror på Kosovare Asllani och Lina Hurtig, treor på Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Mia Carlsson, Fridolina Rolfö och Caroline Seger, samt tvåor på övriga fem.
Jag har hunnit se om den första halvleken, och utifrån det känns den betygsättningen ok. Man kan väl tänka sig någon höjning och någon sänkning, men totalt sett är jag nöjd med våra bedömningar.
I övrigt i svensk damfotboll de senaste dagarna har det funnits uppgifter om att Jonas Björkgren blir kvar i damallsvenskan hur det än går för Kvarnsveden. Han skall vara högaktuell för att ta över Eskilstuna.
Så tillbaka till VM-kvalet. Tisdagens stora match var ju Nederländerna–Norge. Den hade den utmärkta publiksiffran 22 000 åskådare i Groningen.
Kollar man in klippet med höjdpunkter ser man att hemmalaget inte hade speciellt många klara målchanser, medan Norge missade straff. Jag har i bakhuvudet flera missade norska straffar på sistone. Det där har man inte råd med i jämna matcher.
Man har inte heller råd med den typen av målvaktstavla som Ingrid Hjelmseth gjorde på övertid. Hemmalagets segermål är ju väldigt dråpligt. Vivianne Miedema blir målskytt på ett inlägg, slaget mot Jackie Groenen. Den senare blir nedriven, och verkar ta för givet att Hjelmseth skall rädda bollen.
Groenen blir därför riktigt irritaterad över att inte få straff. Det tar ganska många sekunder innan hon fattar att det blivit mål istället.
Ytterligare ett klipp från VM-kvalet kommer från Skottlands 5–0-seger mot Albanien. Det skotska 1–0-målet är en av de konstigaste målvaktstavlorna man sett. Jag har sett det flera gånger, men förstår fortfarande inte hur bollen kan studsa in.
Bland de skotska målskyttarna fanns för övrigt Eskilstunas Fiona Brown. Hon satte 2–0-målet:
Sverige har nu fått träna anfallsspel i två raka matcher. Nästa match kommer att bli en bra test på hur det nya landslaget klarar av att försvara sig. Då väntar ju nämligen Frankrike för Peter Gerhardsson:s landslag. Fransyskorna hade en skrattmatch mot Ghana i tisdags:
Efter fotbollsenduro i Kroatien kallade Peter Gerhardsson dagens match i Borås för blixtfotboll. Mest eftersom underlaget var blixtsnabbt.
Jag har inte ork för någon längre analys här i bloggen i kväll. Det var jobbigt nog att få ihop en krönika till tidningen.
Men bakom 5–0-segern mot Ungern låg ett stundtals riktigt bra svenskt spel, framför allt i den första halvleken. Den här gången var de fasta situationerna väldigt bra, och tre av målen kom också på sådana.
I övrigt i kväll noterar jag att Martin Sjögren och Norge fortsätter att ha det otroligt tungt. I dag föll man med 1–0 borta mot Nederländerna efter att Vivianne Miedama gjort segermålet i 93:e minuten. Blytungt, även om det var 17–3 i avslut till hemmalaget.
Noterbart också att Island följde upp 3–2-segern i Tyskland med 1–1 i Tjeckien. Därmed tappade Island det grepp om gruppsegern som man kopplade i förra veckan. Ett annat intressant resultat var att Belgien vann borta mot Portugal med 1–0.
Som jag anade från träningen i söndags blir det samma svenska startelva som mot Kroatien. Den här gången är den uppritad som 4–2–3–1, vilket känns rimligt.
Hedvig Lindahl – Jessica Samuelsson, Nilla Fischer, Linda Sembrant, Mia Carlsson – Kosovare Asllani, Caroline Seger – Fridolina Rolfö, Marija Banusic, Lina Hurtig – Stina Blackstenius.
På bänken sitter Hilda Carlén, Jonna Andersson, Magdalena Eriksson, Julia Roddar, Hanna Folkesson, Elin Rubensson och Mimmi Larsson.
De senaste dagarna har jag nästan haft landslaget runt knuten. De bor nämligen bara någon minuts promenad från mitt hem.
I dag struntade jag trots det i träningen. Den var bara öppen för media i 15 minuter, och att kolla på uppvärmningar är sällan speciellt givande.
Däremot såg jag en spännande träning i går. Den var väldigt fokuserad på att hitta rörelsemönster för att spela sig igenom tajt stående motståndare. Upplägget liknade inte något jag sett tidigare. Det var väldigt mycket spel med elva spelare på små ytor, bland annat spel elva mot elva på cirka en fjärdedels plan.
Jag såg att Kosovare Asllani tyckte att det var lite konstigt att vara så nära Göteborg, där Gamla Ullevis gräsmatta var väldigt fin. Jag kan förstå det. Samtidigt ser det ut att bli regn både i Göteborg och Borås i morgon. Och då tror jag att Sverige gynnas mer av att spela på konstgräs, än på ett halt hybridgräs.
Samtidigt som jag började skriva på det här inlägget hade jag för övrigt på Malmö FF–AIK i herrallsvenskan. Och när man såg färgen på gräset i Malmö så var det lätt att förstå varför förbundet valde att lägga en av de här oktoberkamperna på konstgräs.
Vad blir det då för typ av match i morgon?
Eftersom det sannolikt blir spel mot ett mål kommer Ungern mest att få spela försvarsspel. Där lär de spela ett markeringsspel som påminner om Kroatiens.
Det kan således bli en matchbild som liknar den Sverige hade i första VM-kvalmatchen. Ungern spelade 2–2 mot just kroatiskorna i förra veckan. Och i första omgången föll man med 6–1 mot Danmark.
Kollar man Ungerns resultat de senaste åren är de väldigt varierande. De hade Tyskland i sin EM-kvalgrupp. Tyskorna vann med 12–0 hemma 2015, men bara med 1–0 borta i fjol.
Ungern har ett affischnamn, den otroligt duktiga Wolfsburgspelaren Zsanett Jakabfi, som ju bland annat gjorde fem av Wolfsburgs åtta mål mot Eskilstuna i fjolårets Champions League. Men Jakabfi är inte med här i Borås. Jag är lite osäker på skälet. Men uppfattade jag rätt på DFB-tv:s sändning senast berodde det på att hon är lite småskadad.
Den trupp Ungern har med sig består av rakt igenom nya spelare för mig. På pappret är Henrietta Csiszár den man skall ha lite koll på. Hon håller till i tyska Bayer Leverkusen (startade 17 matcher i Frauen-Bundesliga i fjol) och har gjort två av de tre ungerska målen i VM-kvalet.
Men Csiszár i all ära, det här är en match som Sverige skall vinna säkert. Det blir spännande att se om man klarar av att spela sig igenom ett tajt, ungerskt försvar.
Senast i Kroatien gjorde planen det svårt att spela sig igenom centralt. Däremot kom man runt på kanterna flera gånger. Då var dock inläggskvaliteten inte av internationell klass. Det kanske var därför som man nötte inlägg och inlöpningar på slutet av gårdagens träning.
Marija Banusic
Sett till gårdagens träning blir det alltså samma svenska startelva som i Kroatien. Således får Marija Banusic en ny chans som tia. Linköpingsforwarden har inte varit lika vass i höst som hon var i våras.
Varför det är så kan man bara spekulera i. Jag har ju flera gånger skrivit att jag tycker att jag tror att hon varit en av världens allra bästa spelare om hon lagt till löpstyrka till de egenskaper hon redan besitter. Hon har bra teknik, bra skott med båda fötterna, kan nicka – och är framför allt väldigt smart på planen, jag skulle säga att hon har den främsta fotbollshjärnan i svensk damfotboll.
Men hennes löpstyrka borde inte vara sämre nu än den var i våras. En gissning är att hon lidit av avsaknaden av Claudia Neto. Banusic har bara gjort ett mål (två om man räknar in Svenska cupen) sedan Neto blev skadad. Kanske har det gjort att Banusic fått färre bollar att jobba med i klubblaget.
Förhoppningsvis klarar landslagets backar och mittfältare av att hitta in med bollar till Banusic i morgon.
Sofia Jakobsson
Som tia har Banusic en huvudroll i det offensiva spelet. Men det är fler än hon som behöver prestera. Exempelvis är det press på Stina Blackstenius i rollen som toppforward. Klubbkompisen Sofia Jakobsson har visat kanonform efter comebacken och bankar på dörren. Men Jakobsson kommer inte att spela i den här samlingen, så Blackstenius får en bra chans att visa att platsen som toppforward är hennes.
Noterbart kring Blackstenius är att hon spelat 28 landskamper och gjort fem mål. Fyra av de målen har kommit i stora mästerskap. Blackstenius har alltså vuxit med uppgiften, vilket är otroligt viktigt. Men skall hon Jakobsson på bänken måste Blackstenius även göra mål i kval- och träningsmatcher framöver.
När man är inne på forwards, och på Banusic (som hade tröja nummer 8 senast) är det lätt att börja tänka på Lotta Schelin. För oj, vad jag lider med henne. Det gjorde ont att kolla på det SVT-klipp som jag länkade i förra veckan. Och när jag läste den här intervjun i Aftonbladet var det nästan som att jag också fick huvudvärk.
Jag hoppas verkligen att Schelin kommer tillbaka till fotbollsplanen. För gör hon det så har hon ju fått ordning på värken. Så vi får hoppas, hoppas, hoppas.
I övrigt i morgon går Hedvig Lindahl förbi Thomas Ravelli som den målvakt som spelat flest A-landskamper för Sverige. För mig var hon den som hade spelat flest redan för länge sedan, för jag tycker inte att man skall jämföra antalet herr- och damlandskamper. Mest eftersom damerna har fler landslagsdatum per år än herrarna.
Det har ju för övrigt varit en ovanligt nyhetstät landslagssamling, framför allt förstås genom den danska strejken. Danmarks landslag befinner sig för tillfället i Kroatien, där man skall spela VM-kval i morgon.
Huruvida den matchen kommer att ha någon betydelse eller inte återstår att se. Det troliga är ju fortfarande att Uefa på något sätt ser till att Danmark blir chanslöst på att ta en VM-plats. Antingen genom uteslutning, eller genom ett så stort poängavdrag att de varken kan vinna gruppen eller bli en av de fyra bästa grupptvåorna.
I går skrev Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson på Twitter att de vill spela Danmarksmatchen vid senare datum.
To @UEFA : If you are yet to decide what will happen to the Danish players with regards to the #WCQ, I am willing to reschedule the game.
I dag har förbundet klargjort att så inte blir fallet. Spontant tycker jag att det är rätt från Svenska fotbollförbundets sida. De danska spelarna visste vad de gjorde. De blev informerade inför Ungernmatchen om vilka straff som skulle kunna följa om man lämnade walkover i en VM-kvalmatch. Ändå ställde valde man att strejka och att ställa ultimatum.
För övrigt vacklar jag fortfarande ganska rejält om vad jag egentligen tycker om grunden i den danska konflikten, alltså om vad spelare skall tjäna när de representerar sitt landslag.
I de flesta sporterna är det enbart en ära att dra på sig landslagsdressen, det är inte snack om någon lön. På så sätt är den danska konflikten en ren lyxgrej. Å andra sidan tjänar ju landslagsspelarna på herrsidan otroligt mycket mer än damerna, och borde det inte vara lika mycket värt att spela fotbollslandskamper för herrar som för damer? Det handlar ju inte om ett jobb, utan om ett uppdrag. Ja, jag är medveten om att det finns undantag, att vissa länders fotbollsförbund har anställt sina landslagsspelare. Och det gör ju förresten inte frågan enklare.
Så till lite saker som hänt utanför Sveriges gränser. Just nu pågår Fifagalan där man prisar världens bästa spelare och ledare från november 2016 till augusti 2017. Som bekant har ju nomineringarna på damsidan varit pinsamma i år.
Men det blev två bra vinnare till slut. Nederländerna tog storslam i form av Lieke Martens och Sarina Wiegman, vilket känns bra. Mindre bra att Fifagalan arrangerades ett datum där damvinnarna inte kunde vara med.
Kul förresten att världens bästa spelare hade Sverige och damallsvenskan som hemhörighet under hela perioden.
För er som vill återuppleva den nederländska guldsommaren rekommenderas den här lilla dokumentären:
Apropå Nederländerna är de ju inblandade i tisdagens mest intressanta VM-kvalmatch när man tar emot Martin Sjögren:s Norge. Det blir intressant att se hur de båda lagen har utvecklats efter sina så extremt åtskilda EM-öden.
Eftersom det är inbördes möten som prioriteras före målskillnad är matcherna mellan de olika gruppernas tilltänkta topplag extremt viktiga.
Nederländerna var för övrigt i Österrike i slutet av förra veckan, och spelade ett riktigt dimdrama, där Europamästarinnorna vann med 2–0 mot bronsmedaljörerna.
Apropå möten mellan tilltänkta topplag i så innebär ju Islands 3–2-seger i Tyskland att tyskorna måste vinna med två måls marginal på bortaplan för att vinna det inbördes mötet med isländskorna.
Skulle Tyskland och Island vinna sina respektive matcher mot Tjeckien, Slovenien och Färöarna väntar en hyperintressant gruppfinal på Island den 1 september nästa år.
Tillbaka till intressanta matcher under tisdagen. Till den kategorien räknas helt klart Portugal–Belgien. Det är portugisiskornas första VM-kvalmatch, medan Belgien redan har två segrar. Skall Portugal kunna haka på Belgien och Italien i kampen om gruppsegern krävs nog hemmaseger här.
Det är fullt upp på jobbet den här helgen, så det finns inte mycket bloggtid. Men under förmiddagen har jag varit på landslagets träning på Borås Arena. Av den att döma blir det samma startelva mot Ungern som det var mot Kroatien.
Det känns ju ganska logiskt, eftersom det förväntas en liknande matchbild, med ett mycket tillbakadraget motstånd.
Islands framgångar inom herrfotbollen har skvätt över på damerna. I dag har nämligen Island gjort bedriften att besegra Tyskland med 3–2 på bortaplan i VM-kvalet.
Jag hinner inte göra någon genomgång av historien, men frågan är om det någonsin tidigare hänt att tyskorna förlorat en kvalmatch på hemmaplan. Och om det har hänt lär det vara väldigt länge sedan.
Den tyska förbundskaptenen Steffi Jones fortsatte att testa nytt. Frågan är hur länge man har tålamod med henne, eller om hon snart har testat klart?
Stor matchvinnare blev nyblivna NWSL-mästarinnan Dagny Brynjarsdottir med två mål och ett assist. Här är några länkar:
I dag har Lotta Schelin klivit fram och berättat för SVT om den huvudvärk som stoppat henne från fotboll sedan EM.
Jag saknar en fråga kring hur hon mådde under EM, och hur hon resonerade när hon spelade alla matcher där. Annars känns det som en så klargörande intervju som det kan vara i det här skedet när ingen kan veta hur länge smärtan kommer att hänga kvar.
I övrigt spelade Ungern och Kroatien 2–2 i dagens VM-kvalmatch, ett utmärkt resultat för svensk del. Alla fyra målen föll från och med minut 75.
Nu har matchen Sverige–Danmark märkts som ”cancelled” på Uefas hemsida. Därmed borde det vara klart att Sverige vinner på walkover. För nu finns det väl inga fler öppningar?
För det verkade ju annars tidigare i dag som att det kanske trots allt skulle kunna bli en vändning i frågan.
Men nu ser det alltså ut att vara fastställt. Och vi får ju verkligen hoppas att de danska spelarna i slutändan får ut något positivt från det här.
Som jag skrivit om i tidigare inlägg blir Sverige ofrivilliga vinnare på den danska konflikten. Under förmiddagen gick Caroline Seger ut på Instagram och gav sitt stöd till det danska laget. Det är förstås snyggt gjort.
Samtidigt blir det lite konstigt eftersom just Sverige alltså är en av få vinnare på att det danska förbundet och spelarföreningen inte kan komma överens.
Utöver den danska konflikten var damfotbollsvärldens blickar i går även riktade mot England, där förbundsledningen kom med en ursäkt till Eniola Aluko och Drew Spence för rasistiska uttalanden från förre förbundskaptenen Mark Sampson.
BREAKING: FA apologises to Eni Aluko after barrister finds she was subject to discriminatory remarks by ex England boss Mark Sampson pic.twitter.com/fppUSgddlB
Slutligen lite sport också. 15.30 i dag spelar Ungern mot Kroatien i Sveriges VM-kvalgrupp. Om Danmark nu utesluts är det vidöppet mellan nämnda två lag och Ukraina om vilka som skall ta andraplatsen bakom storfavoriten Sverige.
Det verkar som att jag uppfattade kommentatorn på DFB-tv rätt i söndags, för i den ungerska matchtruppen saknas storstjärnan Zsanett Jakabfi. Tråkigt.
Det pågår även EM-kval både för Sveriges F18 och F16. I F18 blev det 7–0-seger i går mot Bulgarien, medan F16 vann med 1–0 mot Israel härom dagen. För F16 är det match mot Kroatien i kväll klockan 18.00. Den sänds av fotbollförbundet på den här länken.
Vi kommer allt närmare en otroligt tråkig VM-kvalseger. Under kvällen fick ju nämligen Svenska fotbollförbundet en skriftlig bekräftelse på att det inte blir någon match på fredag.
Fast 100-procentigt klart är det väl ändå inte förrän Uefa förklarar matchen för inställd. I samma ögonblick skulle Sverige ta ett jättesteg mot VM-slutspelet 2019.
I min stora VM-kvalguide gav jag Sverige 45 procents chans att vinna gruppen. Den chansen ökar till till långt över 90 procent vid en fastställd wo-seger. Och skulle danskorna bli uteslutna kan vi nästan redan börja boka biljetterna. Trots det känner man ju inte minsta glädje. Det var ju inte så här Sverige skulle ta det största steget mot VM.
Jag har ägnat mitt arbetspass i kväll åt att försöka sätta mig in i den danska konflikten. Jag har noterat att de flesta som skriver eller säger något här i Sverige till 100 procent tar spelarnas parti. Och visst känner även jag överlägset störst sympati med spelarna.
Ändå kan jag inte riktigt förstå varför Spelarföreningen känner sig tvungen att ställa ultimatum. Varför kunde de inte halat ut på förhandlingen lite till? Det är ju trots allt inte jättemycket som skiljer mellan parterna, och nu blir spelarna de stora förlorarna – inte förbundet.
Flera av spelarna går ju miste om chansen att få spela ett VM-slutspel under sin karriärs bästa år. Exempelvis är ju Pernille Harder 27 år 2019 – alltså den ålder där fotbollsspelare brukar ha sin sportsliga topp.
Jag såg att förre förbundskaptenen Niels Nielsen anser att parterna väljer att offra ”det oviktiga” damlandslaget inför de förhandlingar som kommer om herrlandslagets kollektivavtal. Han säger så här till Jyllands-Posten (min översättning):
”Damlandslaget är ju inte viktigt för någon av parterna. Både DBU och Spillerforeningen är beredda att offra damlandslaget för en större sak. Problemet är att spelarna inte har förstått att det skulle kunna gå så här. Att man närmast stänger landslaget i fyra år. För det tror jag inte att spelarna ville.”
Det är ju otroligt tråkigt om Nielsen har rätt i att damerna använts som ett slagträ. Och det är minst lika tråkigt om han har rätt i att det blir fyra års avstängning.
Straffskalan är en annan sak jag kollat under kvällen. VM är ju Fifas tävling, men det europeiska kvalet sköts av Uefa – vilket innebär att det är Uefa som bestämmer straffet.
Till den danska nyhetsbyrån Ritzau hänvisade Uefa i ett mejl till artikel 24 i tävlingsreglerna. I den artikeln är dock skrivningarna mycket oprecisa. Det verkar vara helt upp till Uefas etiska och disciplinära enhet att ta det beslut de tycker är rimligt.
För dansk del fruktar jag att enheten vill statuera exempel som avskräcker andra landslag från att göra samma sak. Alltså ligger uteslutning väldigt nära till hands.
LFC verkar alltså tycka att elitlagens egen samarbetsorganisation gör ett horribelt dåligt jobb som inte ordnat ett tv-avtal.
En blogg om internationell damfotboll 