Etikettarkiv: Fotbollsgalan

Grattis Magdalena Eriksson – Diamantbollen 2020

Publicerad den av
13

Alldeles nyss avslutades den alternativa fotbollsgala som kallades för Fotbollsåret 2020 på TV4. Diamantbollen gick som väntat till Magdalena Eriksson.

Magdalena Eriksson

Jag såg som bekant henne som den självklara vinnaren, och det gjorde tydligen även juryn. Stort grattis till Magda.

Här är alla kvällens damfotbollsvinnare:

Diamantbollen: Magdalena Eriksson
Årets målvakt: Jennifer Falk
Årets back: Magdalena Eriksson
Årets mittfältare: Caroline Seger
Årets forward: Fridolina Rolfö
Årets domare: Tess Olofsson
Årets futsalspelare: Hilma Lundqvist 

Dessutom gick Piastipendiet till Jitextränaren Kajsa Tornfalk och så fick Happy Lovesan, hon som tidigare hette Tina Nordlund, Fotbollskanalens hederspris.

Just Fotbollskanalens hederspris är kanske det pris som är allra mest ärofyllt på fotbollsgalan. Lovesan blev den femte kvinna att få hederspriset. Marta fick det allra första priset 2007. Efter henne har även Therese Sjögran (2015), Pia Sundhage (2017) och Lotta Schelin (2018) fått hederspriset.

 

Dags för svensk finalhelg

Publicerad den av
8

Vi är framme vid den sista stora svenska damfotbollshelgen 2019. Jag vet att det är ett landslagsläger kvar, men i princip tar säsongen slut på söndag.

Tyvärr är det avgjort i toppen. Jag skriver tyvärr eftersom det sannolikt hade blivit stora publiksiffror på lördagens slutomgång – om guldstriden hade levt.

I fjol hade vi en levande guldstrid, och totalt 9616 åskådare på slutomgången. I år känns det tveksamt om publiksiffran når upp till fyrsiffrigt på någon av de sex matcherna.

Mest spänning är det ju förstås i nedflyttningsstriden, mellan Djurgården och LB07. Där är det fördel Stockholm. Djurgården hänger kvar om de tar lika många poäng som LB.

Djurgården spelar borta mot Vittsjö i den match som på förhand känns som omgångens klart intressantaste. Utöver nedflyttningsstrid är det ju en match där hemmalaget kan säkra de lilla silvermedaljerna. Den andra intressanta kampen som återstår i tabellen är ju just den om lilla silvret och bronset. Den mellan Vittsjö och Eskilstuna.

Med tanke på att Vittsjö lär vara motiverat att vinna och ta tredjeplatsen tror jag knappast att Djurgården kommer att ta en trepoängare i morgon. Jag tror inte ens att de får med sig någon poäng från Skåne.

Frågan är om Djurgården har med sig en damallsvensk plats hem till Stockholm i morgon kväll. Det troliga är att de har det – trots att jag tror att de kommer att förlora. Göteborg är ju nämligen det klart bättre laget i mötet med LB07. Göteborg har också fyra raka segrar mot LB i tävlingsmatcher.

Det som talar för LB är att Göteborg blir tvåa i damallsvenskan – oavsett resultat. Det är således inte säkert att göteborgarna är beredda att kasta sig in i alla dueller på samma sätt som lag som slåss för kontraktet brukar göra.

Dessutom har Göteborg drabbats av ytterligare en hjärnskakning. Huvudskador har ju varit ett tema här i bloggen på sistone. Och Göteborg är kanske det lag som varit allra hårdast drabbat på senare år. Man minns ju exempelvis att både Loes Geurts (juni 2015 till februari 2016) och Jennifer Falk (maj 2017 till mars 2018) varit borta långa perioder till följd av huvudskador. Och i år har Catrine Johansson tvingats sitta på läktaren hela säsongen på grund av hjärnskakning.

På sistone har ju även Elin Rubensson varit borta till följd av huvudskada. Och i veckan lades Julia Roddar till på den här mindre trevliga listan. Roddar spelar inte i Malmö i morgon, och även om Rubensson tydligen varit med i träning igen vore det förstås vansinnigt att låta henne spela en match som inte betyder något för laget. Även med några av sina landslagsspelare borta skall Göteborg vara ett bättre lag än LB07.

Men vem vet, ibland kan ju motivation slå klass. Så det kanske kan bli skrällar både i Vittsjö och Malmö under lördagen. Och i så fall kan nedflyttningsstriden bli en riktig nagelbitare.

Utöver nedflyttningsstrid och kamp om lilla silver och brons blir det även intressant att se vem som vinner skytteligan.

Anna Anvegård leder på 14 mål, ett för Rebecka Blomqvist. För Anvegård väntar bortamatch mot Kristianstad och för Blomqvist alltså bortamatch mot LB07. Även Mia Jalkerud och Therese Ivarsson har kvar en liten chans att bli årets damallsvenska måldrottning. De båda står på elva mål. De behöver alltså göra minst tre mål för att vinna. Jalkerud skall alltså till Vittsjö och Ivarsson möter Rosengård på hemmaplan.

Men lördag och damallsvenskan i all ära. Det är på söndag som helgens riktigt heta matcher spelas – både i Sverige och internationellt.

Helgens svenska publikmagnet är ju matchen om andra plats i elitettan mellan Hammarby och Uppsala. Vinnaren i den matchen spelar i damallsvenskan 2020 – vid kryss är det Hammarby som tar den åtråvärda andraplatsen.

Matchen startar 13.00 och direktsänds av Aftonbladet:

Helst skall man ju förstås ta sig till Kanalplan och se drabbningen. Det ser ut att bli nytt publikrekord för elitettan. Det har nämligen sålts över 2400 biljetter i förköp. Hammarby har elitettanrekordet själva, och det är färskt. Det kom ju nämligen 2432 åskådare på derbyt mot AIK den 12 oktober.

Det om helgens inhemska matcher. Nu till nomineringar och priser. I går meddelades vilka spelare som är nominerade till Fotbollsgalan.

Jag reagerade över att juryn i princip struntat i damallsvenskan vid nominering till damkategorierna. I back- och forwardskategorierna fanns inga damallsvenska spelare. För jag räknar inte Kosovare Asllani (sex matcher) och Nilla Fischer (fem matcher) – de har spelat för lite i damallsvenskan för att de skall kännas aktuella.

Juryn har närmast till 100 procent gått på insatser i landslaget. Det gör att målvaktskategorien är närmast skrattretande. Där är de tre VM-målvakterna nominerade. Och Hedvig Lindahl är ju förstås självskriven här. Men varken Zecira Musovic eller Jennifer Falk har ju spelat något i landslaget i år – de har bara suttit på bänken.

Således måste de vara nominerade för sina insatser i damallsvenskan. Båda har gjort okej säsonger, men jag har inte sett någon argumentera för att de skulle vara vår högsta series två bästa. Tvärtom tycks de flesta överens om att Sabrina D’Angelo och Emma Holmgren har varit damallsvenskans två bästa målvakter. D’Angelo har hållit nollan i tolv av 19 matcher i ett bottentippat lag. Hon har dessutom släppt in klart minst mål i serien – men är inte nominerad. Det är närmast skandalöst.

I går trodde jag att juryn till Fotbollsgalan var tvungen att ta med minst en spelare från damallsvenskan i varje kategori. Men jag har blivit informerad om att det inte är så. Självklart är det damallsvenska meriter som gäller för priserna ”allsvenskans mest värdefulla spelare” samt ”årets genombrott i allsvenskan”.

Men i övriga kategorier får juryn fritt ta ut:

* Svenska spelare utomlands
* Svenska spelare i Sverige
* Utländska spelare i Sverige
Spelare som spelar i Sverige ska ha deltagit i minst hälften av seriematcherna.

Eftersom juryn består av fyra förbundskaptener (Peter Gerhardsson, Magnus Wikman, Ulf Kristiansson och Anders Johansson) samt en representant för EFD (Stefan Alvén) och tre experter från etermedia; Johanna Frisk (Sveriges Radio), Malin Swedberg (C More & TV4-gruppen) samt Frida Östberg (SVT) känns det självklart att förbundskaptenerna ser till att våra landslagsspelare får en gräddfil till galan.

Och tvärtom blir damallsvenskan extremt åsidosatt. Det känns ju som att EFB omgående bör se till att damallsvenskans bästa spelare kan prisas i något annat sammanhang. Kanske att någon tv-kanal skulle kunna vara intresserad av att ha en damallsvensk prisgala?

Inom herrfotbollen har man ju skapat ”Allsvenskans stora pris” för att allsvenska spelare hamnade i skuggan av landslagets spelare på Fotbollsgalan. Allsvenskans stora pris arrangeras i samarbete av Cmore, magasinet Offside och Svensk Elitfotboll.

Här är förresten alla nomineringar till Fotbollsgalan:

Årets målvakt: Jennifer Falk, Hedvig Lindahl och Zećira Mušović.
Årets back: Magdalena Eriksson, Nilla Fischer och Linda Sembrant.
Årets mittfältare: Vilde Böe Risa, Elin Rubensson och Caroline Seger.
Årets forward: Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö.
Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Sandra Adolfsson, Anna Anvegård och Caroline Seger.
Årets genombrott i damallsvenskan: Hanna Bennison, Ebba Hed och Matilda Plan.

Om det både var tråkiga och tveksamma nomineringar i damkategorierna till Fotbollsgalan var uttagningarna till allstarlaget i amerikanska ligan NWSL närmast ett skämt.

Helgens stora match i världen är ju finalen i NWSL på söndag kväll. Avspark är 20.30 svensk tid mellan North Carolina Courage och Chicago Red Stars. Jag vet inte hur vi i Sverige kan se den.

Jag hoppas att den här länken stämmer, för enligt den kan vi i Sverige se matchen gratis på nwsl:s hemsida. Men jag är osäker, för det har inte funkat efter VM.

Klart är att Courage är favoriter. Men ett lag som har målmaskinen Sam Kerr på topp kan aldrig skrivas av.

Däremot kunde många av NWSL:s mer framträdande spelare tydligen skrivas av när det där allstarlaget i NWSL röstades fram. Ligan lät supportrar rösta, och många av dem gick mer på landslagsmeriter än på vad spelarna gjort i ligan.

Således kom exempelvis Rose Lavelle med i elvan – trots att hon bara spelat 450 minuter och gjort ett mål i årets ligaspel. Ligaspelare och ledare rasar nu mot allstarlaget.

En av de spelare som nog borde ha varit med i elvan var japanska veteranen Yuki Nagasato. Hon presenterade ett eget förslag på hur man skall ta ut ligans allstarlag i framtiden. Det känns som att Nagasato är något bra på spåret:

Det om priser. Utöver avslutning i USA och i våra svenska elitserier spelas det en del spännande matcher runt om i Europa i helgen. Vi har ett franskt toppmöte (Lyon–Bordeaux) som krockar med den damallsvenska slutomgången under lördagen. Och på söndag väntar en riktigt spännande toppmatch i Englands WSL. Den går mellan fullpoängaren Manchester City och regerande mästarinnorna Arsenal.

Damfotbollshelgen har tjuvstartat i dag. Tidigare i kväll har Bayer Leverkusen, där Antonia Göransson saknades i matchtruppen, förlorat med 1–0 mot Turbine Potsdam.

Och Ferroviaria från Brasilien har i dag tagit den ena finalplatsen i Sydamerikas Champions League, Copa Libertadores. I natt får vi veta om de får möta brasilianskt eller colombianskt motstånd i måndagens final. I natt möts nämligen Corinthians och America de Cali i den andra semifinalen.

Slutligen, här är helgens tv-guide:

Lördag:
13.00 på Viaplay: Wolfsburg–SGS Essen
15.30 på SVT1: Vittsjö–Djurgården
15.30 på Sportkanalen och Cmore: LB07–Göteborg
15.30 på Viaplay: Lyon–Bordeaux

Söndag:
13.30 på Viaplay: Manchester United–Reading
14.00 på Viaplay: USV Jena–Bayern München
15.30 på Viaplay: Arsenal–Manchester City

 

Nomineringar, prispengar och satsning i Borås

Publicerad den av
13

Under onsdagskvällen hade vi på Borås Tidning en trevlig damfotbollsnyhet. Då kunde vi nämligen berätta att det planeras en seriös elitsatsning i Borås från och med säsongen 2020.

Vi har inte haft något elitlag i Boråsområdet, eller Sjuhäradsbygden som vi brukar kalla det, sedan Dalsjöfors gick i konkurs som serieledare i näst högsta divisionen sommaren 2012. Sedan dess har mycket handlat om huruvida Elfsborg är berett att även göra en damfotbollssatsning. Den frågan är ännu inte avgjord, utan under utredning.

Men numera finns det alltså en grupp som är beredd att satsa, med eller utan Elfsborg. Och med fem division I-lag i området och ytterligare ett par precis utanför finns det spelarmaterial. Inte minst kommer det fler talanger underifrån än på många år, vilket ger framtidshopp.

Torsdagens damfotbollsnyhet utanför min bygd handlade om damernas kamp för högre prispengar på VM. Det blir intressant att se vart den frågan landar.

En annan sak som diskuterades under torsdagen var nomineringarna till Fotbollsgalan. Här är de kategori för kategori:

Årets målvakt: Loes Geurts (Kopparbergs/Göteborg FC), Hedvig Lindahl (Chelsea FC) och Zećira Mušović (FC Rosengård).

Jag antar att upplägget är sådant att det skall vara två kandidater från landslaget och en från damallsvenskan. Om det är så finns det inte mycket att invända mot här. Geurts har storspelat i damallsvenskan och de andra två är landslagets etta och tvåa.

Vinner gör Lindahl, även om jag tycker att Geurts också hade varit en högst värdig vinnare.

Hedvig Lindahl

Årets back: Hanna Glas (Eskilstuna United DFF/Paris Saint-Germain FC), Nilla Fischer (VfL Wolfsburg) och Linda Sembrant (Montpellier Hérault SC).

Fischer och Sembrant har varit landslagets bästa backar och Glas har haft en jätteutveckling under året. Ändå är jag rätt tveksam till om Glas skulle varit med här, för jag tycker nog inte att hon var allsvenskans bästa back så länge hon var med. Juryn har ju lyft fram Sif Atladottir i en annan kategori. Jag hade nog haft med henne här också.

Vinna bör ju Fischer göra. Lagkapten i ett lag som vann dubbeln i Tyskland och spelade final i Champions League.

Nilla Fischer

Årets mittfältare: Kosovare Asllani (Linköpings FC), Jelena Čanković (Växjö DFF) och Caroline Seger (FC Rosengård).

Cankovic är en både kul och spännande nominering. Däremot tycker jag inte att Kosovare Asllani borde vara med här – hon har ju varit forward under mer än halva säsongen. Asllani borde alltså ha varit nominerad i nästa kategori.

In borde man istället ha plockat Elin Rubensson, som jag ser som huvudorsaken till att Göteborg slåss om SM-guldet i morgon.

Vinner gör nog Seger. Min röst går dock till Asllani, även om hon är i fel kategori. Hon har varit så bra i år att hon förtjänar ett pris.

Caroline Seger

Årets forward: Anna Anvegård (Växjö DFF), Stina Blackstenius (Montpellier Hérault SC) och Anja Mittag (FC Rosengård).

Här hade jag alltså velat plocka in Asllani. Det hade väl tyvärr fått bli på Anvegårds bekostnad, även om jag tycker att Växjöforwarden också är värd att få vara med på galan.

Här känns inte vinnaren självklar. Blackstenius är förstaval i landslaget, men har knappast briljerat under året. Mitt val faller på Mittag, men jag tror att Blackstenius vinner juryns gunst.

Stina Blackstenius

Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Sif Atladóttir (Kristianstads DFF), Julia Karlernäs (Piteå IF DFF) och Seger.

I fjol hade det här priset väldigt konstiga nomineringar. I år är det bättre, men ändå inte klockrent. Seger är viktig för Rosengård, men jag tycker att Anja Mittag är ännu viktigare. Jag tror alltså att Malmölaget hade klarat sig bättre utan Seger än utan Mittag. Vad tror ni?

Atladottir hade jag inte tänkt på, men jag har ju sett henne närmast agera enmansförsvar i Kristianstad vid några tillfällen i år, så hennes betydelse för lagets försvarsspel är verkligen stort.

Karlernäs har varit viktig för Piteå, och är inte heller någon dålig kandidat. Fast återigen tycker jag att juryn har förbisett Elin Rubensson, som jag hade kunnat tänka mig som segrare i den här kategorien. Nu tror jag istället att det blir seger för Seger.

Caroline Seger

Årets genombrott: Anvegård, Rebecka Blomqvist (Kopparbergs/Göteborg FC) och Julia Zigiotti Olme (Hammarby IF FF/ Kopparbergs/Göteborg FC).

Tre bra kandidater, där min röst går till Anvegård. Jag tror att juryn tycker likadant.

Anna Anvegård

Årets tränare: Stellan Carlsson (Piteå IF DFF), Jonas Eidevall (FC Rosengård) och Marcus Lantz (Kopparbergs/Göteborg FC).

Även här är det tre bra kandidater. Sett till spelarmaterial och förutsättningar bör det stå mellan Carlsson och Lantz. Gissningsvis går det till Lantz.

Marcus Lantz

Diamantbollen

Här finns det inga förhandsnomineringar. Men jag tycker ju att det bör stå mellan Nilla Fischer och Kosovare Asllani. Sannolikt kommer även Caroline Seger att finnas med i diskussionen.

Min vinnare är Fischer, som har tyngst meriter när det gäller titlar under året. Nu skall ju gamla meriter inte räknas in, men det känns ju även som en faktor att Fischer aldrig fått Diamantbollen tidigare. 2014 blev hon ju närmast bestulen på den.

Nilla Fischer

Det var det om fotbollsgalan. Innan jag sätter punkt har jag ju lovat att dela med mig av lite funderingar kring måndagens seriefinal, Rosengård–Piteå.

Redan när jag såg laguppställningarna anade jag vartåt det lutade. För på många sätt känns det som att Piteå förlorade matchen i samma ögonblick som Nina Jakobsson åkte på sin fotskada.

Jag hörde efter matchen att Jakobsson inte hade tränat på en hel vecka, och att hon är stort frågetecken för lördagens avslutningsmatch. Där kan Piteå tappa guldet.

Nina Jakobsson

För när spelet kom igång blev det tydligt att Piteå saknade Jakobsson i uppspelsfasen. Hennes förmåga att få fast bollen högt upp i planen är på många sätt guld värd för norrbottningarna. Utan henne riskerar däremot anfallen att bli väldigt korta, och man är lite för beroende av att Madelen Janogy skall göra något på egen hand.

Det såg vi i den första halvleken som gick klart till Rosengård. Malmölaget ställde upp 3–4–1–2 mot Piteås 3–4–3. Innan paus var det Rosengård som vann den taktiska matchen. De hittade dels flera gånger in bakom Piteås vänsterförsvar, där Ronja Aronsson flera gånger hamnade fel under de första 25–30 minuterna.

Rosengård hittade även ofta in till pigga Ebba Wieder i ytan mellan Piteås backlinje och mittfält. Oftast var det uppspel från backlinjen som antingen gick direkt till Wieder, eller via tillbakaspel från forwardsduon Mittag/Lisa-Marie Utland.

Så långt imponerade Rosengårds backlinje i uppspelen. Nathalie Björn var exempelvis mycket bra. Simone Boye Sörensen var också lysande. Danskan balanserar mellan geni och katastrof, hon blandar ju nämligen fantastiska genomskärare med rena indianare. Alltså en spelare som kan avgöra matcher åt båda håll. I måndags var hon dock betydligt mycket mer geni än katastrof.

Tyvärr var det ju en miss från June Pedersen som avgjorde matchen. Jag såg att SVT:s experter även gav Cajsa Andersson en släng av sleven. Det tycker jag är orättvist. Känslan var att Piteå ville locka upp Rosengårds forwards och mittfältare för att sedan kunna spela in på ytan mellan hemmalagets backlinje och mittfält.

Anderssons igångsättning av spelet hade lett till större ytor att sätta uppspelet på – om bara tillbakapassningen varit bättre.

Cajsa Andersson

På presskonferensen konstaterade Stellan Carlsson att det var tråkigt att målet kom på en sådan situation, men att det ändå bara varit en tidsfråga innan Rosengård skulle göra mål – Anja Mittag hade ju bud på några till i den första halvleken.

Men efter paus såg det annorlunda ut. Piteå tätade både till den lucka Wieder hade utnyttjat och fick kontroll på sin vänsterkant. Dessutom hittade de ytor att spela på mellan Rosengårds innermittfält och kantspelare.

Piteå gjorde en bra andra halvlek, dock utan att tvinga Zecira Musovic till någon riktig kanonräddning. En hörna i ribban och en hörna som nickades bort på mållinjen var gästernas bästa chanser. Min statistik över klara målchanser slutade 6–2 i hemmafavör.

Utöver nämnda spelare var det en skön kamp på innermittfält, där jag imponerades av Ellen Löfqvist:s presspel och av Caroline Segers uppoffrande arbete, framför allt i den andra halvleken.

Får Asllani Diamantbollen 2017?

Publicerad den av
28

Kosovare Asllani

I dag har nomineringarna till Fotbollsgalan 2017 offentliggjorts. Och det är ju väldigt tydligt att vi har fått ett nytt tänk i juryn för dampriserna.

Det är ju nämligen 6–6 mellan svenska och utländska spelare i de fyra huvudkategorierna:

Årets målvakt: Hilda Carlén, Gudbjörg Gunnarsdottir och Hedvig Lindahl.

Året back: Faith Ikidi, Jessica Samuelsson och Linda Sembrant.

Årets mittfältare: Kosovare Asllani, Claudia Neto och Sanne Troelsgaard.

Årets forward: Stina Blackstenius, Tabitha Chawinga och Lieke Martens.

Både 2015 och 2016 har det varit nio svenska och bara tre utländska spelare i de här kategorierna. Och då tyckte ju jag att det fanns fler starka utländska spelare i damallsvenskan de säsongerna än det har gjort i år.

Det intressanta här är ju frågan om vem som skall få Diamantbollen. Det logiska är ju att vinnaren finns bland de sex svenska spelarna som är nominerade till de olika lagdelspriserna.

Av de sex har jag svårt att tro att Blackstenius eller någon av målvakterna skulle kunna få priset. Blackstenius var bra i EM – jag gav henne högst betyg av alla svenska spelare, men utöver det har hon haft ett ganska tungt 2017. Hedvig Lindahl har varit stabil, men inte lika lysande som 2015 och 2016, vilket borde diskvalificera henne. Och Carlén är ju bara andramålvakt, och då kan man ju i princip inte få Diamantbollen.

Kvar är alltså Jessica Samuelsson, Linda Sembrant och Kosovare Asllani. I våras hade jag definitivt gått för Samuelsson, närmast före Sembrant i den här trion.

Men Samuelsson lyckades inte fullt ut i EM, och har sedan inte känts lika vass som under våren. Sembrant inledde EM lysande, men avslutade med två riktigt jobbiga matcher. Det gör att jag kastat om ordningen.

Jag gav Asllani näst högst betyg av alla svenska spelare i EM. Och jag tycker att hon har gjort en stark höstsäsong, både i landslaget och i Linköping. Jag tror alltså att Asllani får priset – och jag tycker att det är välförtjänt.

Noterbart här är att vunna titlar tidigare har varit en viktig faktor vid nomineringar till den här typen av priser. Men de som har vunnit flest tunga titlar under 2017 är ju faktiskt inte med. Jag tänker på Caroline Seger, som vann Champions League, ligan och cupen med Lyon, samt Nilla Fischer, som vann ligan och cupen med Wolfsburg.

Fischer har ju faktiskt inte fått Diamantbollen, det trots att jag tyckte att hon borde ha varit högaktuell alla tre åren 2012–14. Framför allt 2014 kändes det som en stöld när priset av slentrian gick till Lotta Schelin, trots att Fischer hade klart bäst meriter från året.

Man kan ju få Diamantbollen utan att vara nominerad som bästa back eller mittfältare. Fast det är ju inte speciellt troligt.

När det gäller övriga priser på galan måste jag säga att jag är rätt förvånad över nomineringarna till damallsvenskans mest värdefulla spelare. Där återfinns trion Filippa Angeldahl, Tabitha Chawinga och Mia Persson. Chawinga känns ju självklar som kandidat, men de andra två hade jag nog inte prickat in och jag så hade fått 25 gissningar.

Framför allt för att jag i första hand hade letat bland topplagen efter nomineringarna. Men även för att jag tycker att Anna Welin varit LB:s bästa spelare när jag sett dem, och att Hammarby inte levt på individer utan mer varit ett stabilt lag.

Tittar vi på årets genombrott är den nominerade trion Filippa Angeldahl, Tove Almqvist och Loreta Kullashi. Angeldahl lär ju ligga väldigt bra till för det här priset, även om jag tycker att båda de andra kandidaterna också är väldigt starka.

Så till helgens matcher. I damallsvenskan är det fokus på söndagen, där Linköping säkrar guldet vid poäng borta mot Kvarnsveden.

Men en viktig match i bottenstriden spelas redan under lördagen, då Vittsjö tar emot formstarka Hammarby. Båda lagen behöver nog en trepoängare till för att kunna känna sig säkra på nytt kontrakt.

I övrigt i bottenstriden har alltså Kvarnsveden hemmamatch mot Linköping på söndag. Samma dag skall Göteborg till Eskilstuna, medan Örebro tar emot Djurgården på måndag. För Örebro är det bara tre segrar som gäller, men risken finns att inte ens det räcker för nytt kontrakt.

I elitettan har både AIK och IFK Kalmar möjligheten att passera Assi och gå upp på damallsvensk plats under lördagen. Båda spelar hemma. Kalmar tar emot nedflyttningsklara Hovås Billdal och AIK får besök av Västerås BK 30.

Assi spelar sin match i den här omgången på söndag, borta mot nedflyttningshotade Böljan i Falkenberg. En måstematch.

Inför de tre sista omgångarna ligger Holmalund ovanför nedflyttningsstrecket med fyra poängs marginal ner till Böljan och fem till Östersund. Dock har Alingsåslaget kvar att möta Växjö, Kalmar och AIK. Så möjligen kan det finnas en öppning för Böljan eller Östersund att smita förbi.

Växjö är ju redan klart för damallsvenskan. Jag kan inte läsa vad det står i den här artikeln, men det verkar som att klubben redan har brutit med sin amerikanska prestigevärvning Mana Shim. Eller om det är hon som har brutit med klubben.

Maleana Shim

Så en snabbgenomgång av helgens internationalla matcher. I Frankrike är mötet mellan Paris och Montpellier helgens intressantaste. Paris har ju varit lite av en besvikelser hittills. Vi får se hur de klarar sig mot Sofia Jakobsson och Stina Blackstenius.

I tyska Frauen-Bundesliga visar DFB-tv klassikermötet Potsdam–Frankfurt på måndag klockan 18.00. En annan intressant match i den ligan går på söndag mellan serieledande Wolfsburg och den överraskande starka nykomlingen Werder Bremen. Wolfsburg är självklart storfavorit, men kanske, kanske att Bremen kan ordna en ny skräll.

I engelska WSL ställs de båda svensklagen Chelsea och Arsenal mot varsin nollpoängare i Yeovil och Everton. Medan Chelsea har inlett med full poäng efter tre matcher har Arsenal bara tagit fyra. Arsenal har för övrigt bytt tränare i veckan. Pedro Martinez Losa lämnar efter tre år, och ersätts tillfälligt av Ismael Garcia. Frågan är vad det innebär för Jessica Samuelsson.

Noterbart i övrigt är att Australiens W-league drog igång natten mot fredag, svensk tid. Som vanligt består lagen huvudsakligen av australiska och amerikanska spelare. I de två matcher som spelats (Perth–Melbourne City 4–1 och Sydney–Brisbane 1–3) noteras målskyttar som Sam Kerr, Katrina Gorry, Kyah Simon och Emily Sonnett.

I år går W-league att se via samma streamningtjänst som damallsvenskan, Oz. De första 30 dagarna skall det vara gratis. Så ni som är uppe 7.30 lördag morgon skall kunna se matchen Canberra United–Melbourne Victory på den här länken.

Sundhage har fått en ny landslagsspelare

Publicerad den av
9

För en stund sedan fick Hedvig Lindahl diamantbollen för andra året i rad. Det var både välförtjänt och väntat. Grattis.

Men dagens bästa gåva fick nog ändå landslaget. Och då tänker jag faktiskt inte i första hand på den fantastiskt fina hyllning som laget fick i Globen under Laleh:s Goliat:

Jag tänker på nyheten att Djurgårdens Katrin Schmidt äntligen verkar ha blivit svensk medborgare. Vi tycks alltså ha fått ytterligare en svensk mittfältare av toppklass. Härligt.

Katrin Schmidt

Katrin Schmidt

Schmidt ansökte om medborgarskap förra sommaren. Det verkar alltså har tagit drygt ett år innan tyskan blev svensk. I dag har nämligen vänner till Schmidt spridit nyheten på sociala medier. Schmidt är såpass bra att hon borde vara aktuell för startelvan direkt. Det blir således intressant att se hur Pia Sundhage tacklar det här när hon tar ut sin första trupp för 2016.

I övrigt i dag har Eskilstuna United offentliggjort att man värvat Hanna Glas från Umeå IK. Det är en högintressant värvning av klubben som i lördags meddelade att trion Elena Sadiku, Emma Jansson och Chloe Logarzo inte får förnyat förtroende.

Hanna Glas

Hanna Glas

Tillbaka till Fotbollsgalan. Där hade juryn gjort ovanligt bra val. Sex av mina åtta favoriter när jag gick igenom nomineringarna blev också vinnare, nämligen: Hedvig Lindahl (årets målvakt och diamantbollen), Linda Sembrant (årets back), Marta Vieira da Silva (årets mittfältare), Pernille Harder (årets forward) och Johanna Rytting Kaneryd (årets genombrott).

I två kategorier valde juryn annorlunda än jag. Men jag har verkligen inget emot att Harder korades till damallsvenskans viktigaste spelare och att Piteås Stellan Carlsson korades till bästa tränare. I båda de kategorierna tycker jag ju att alla tre kandidaterna hade varit värdiga vinnare.

Det om galan. Jag har haft det hektiskt ett tag. Men mellan alla aktiviteter har jag hunnit se ganska mycket av den högklassiska F20-VM-turneringen. Det har dock inte funnits tid att skriva ihop någon djupare analys. Men under veckan bör jag kunna hitta tid att både lista nya, potentiella världsstjärnor samt sammanfatta den svenska insatsen – som ju tyvärr blev en gigantisk besvikelse.

I går jobbade jag för övrigt på futsalturneringen Knallen cup i Borås. Dit hade Sara Lindén som avskedsföreställning tagit med ett riktigt starkt lag från Kopparbergs Göteborg FC, ett lag med spelare som Elin Rubensson, Jennifer Falk, Elin Landström och Adelina Engman. Ändå lyckades inte KGFC gå till final i det högklassiga startfältet, som även innehöll västsvenska storheter som Jitex, Hovås Billdal och Holmalund. Min text om KGFC och Holmalunds seger finns här. (Hoppas att länken funkar, och inte är inlåst. Den såg lite konstig ut.)

I cupen inträffade för övrigt att Bergdalens IK:s meriterade tränare Linnea Liljegärd sparkade ut alla sina egna spelare ur cupen. Hon spelar nämligen futsal med Falköpings Futsal, och var med när de slog ut både Bergdalens första- och andralag. Udda.

Slutligen blev LSK återigen norska cupmästare i helgen. Man vann mot Röa med 2–0 efter förlängning. Sett till klippet med höjdpunkter var LSK det klart bästa laget, och man borde ha vunnit under ordinarie tid. För nog är det en rejäl domartavla av Marte Sørø att döma bort Isabell Herlovsen:s mål i femte övertidsminuten:

Fler tankar om Fotbollsgalan 2014

Publicerad den av
2

För andra året i rad handlar eftersnacket till Fotbollsgalan om brist på jämställdhet – och om Therese Sjögran.

Det pyr hos damfotbollsfolk, och jag har i dag sett en mängd förslag allt från att bryta sig ur och skapa ett eget förbund med egen gala till att damfotbollen skall bojkotta nästa års gala. Jag förstår att förslagen dyker upp men jag ställer mig inte bakom dem.

Visst är Svenska Fotbollförbundet på många sätt blint för genusfrågan. Deras brist på känsla är närmast pinsam.

Kommunikationschefen Camilla Hagman gjorde exempelvis bort sig rejält i dag med sitt brist på svar på Rosengårds sportchef Erling Nilsson:s hårda kritik i Sydsvenskan.

Samtidigt måste man ge Fotbollförbundet beröm för att de satsar mer på damfotboll än nästan alla andra nationers fotbollsförbund. SvFF har under lång tid tagit medel från herrfotbollen och satsat på damerna. Jag kan inte hur fördelningen ser ut för tillfället, men känslan är att det troligen skulle vara ett ekonomiskt självmål av damfotbollen att skapa ett eget förbund.

En bred bojkott av nästa års gala känns inte heller som något bra förslag. Det är ju just vid galan som förbundets brist på känsla blir påtaglig. Det är vid galan som trycket på förbundet att förbättra sig i könsfrågan blir som störst. Misstagen blir ju så mycket tydligare när herr- och damlandslaget står sida vid sida.

Det stora problemet här är ju dock inte själva galan. Utan det är hur svensk fotboll i allmänhet brister i respekt mot tjejer. Hur dam- och flicklagen anses vara mindre värda. Alla vi som är verksamma inom damfotbollen ser det ofta och det finns på alla nivåer. Från högsta förbunds- till lägsta föreningsnivå. Från Karl-Erik Nilsson till styrelserummen i de minsta landsbygdsföreningarna. Från elitfotbollen till gärdsgårdsserierna.

Tyvärr är de tvåkönade fotbollsföreningar i landet som håller tjejerna lika högt som herrarna väldigt lätträknade. Häromåret hade jag en spelare i mitt division 4-lag som tidigare hade spelat i näst högsta divisionen. Hon sa:

”Det bästa här är att man verkligen känner att tjejerna är lika mycket värda som killarna. Det har jag aldrig känt tidigare. I min förra klubb gick herrlaget i division fem före oss tjejer, trots att vi spelade i division 1.”

Att komma åt den inställningen kommer att ta ytterligare väldigt många år. Visst är det vansinnigt tråkigt att gång på gång bli trampad på. Men jag vidhåller att Fotbollsgalan är svensk damfotbolls bästa årliga möjlighet att påtala bristen på ojämlikheten inom svensk fotboll. Att damfotbollen har mycket större nytta av galan mer än vad galan har av damfotbollen.

I dag har alltså förbundsfolk och tv-producenter gjort bort sig med ogenomtänkta uttalanden. Förhoppningsvis lär de sig till nästa gång. Förhoppningsvis är allt lite bättre nästa år.

***

För övrigt gjorde Sydsvenskan ett genidrag genom att blåsa på med FC Rosengårds kritik mot galan, för det gjorde att kritiken mot tidningens och Fotbollförbundets val av vinnare av Diamantbollen hamnade i bakvattnet.

Jag såg att Mats Bråstedt på Expressen tycker att Lotta Schelin var rätt val. I övrigt verkar de flesta hålla med mig om att Nilla Fischer borde ha vunnit. Det gjorde även den jury som tog ut Europas bästa spelare i somras. Där fanns ju Fischer med bland de tre finalisterna, medan Schelin slogs ut ”i semifinal”.

Visst är målskytte viktigt i fotboll, men det är inte allt. Att prisa Schelin för att hon slog målrekord totalt i landslaget är konstigt. Det är väl bara årets insatser som skall räknas in? Och det rekordet kommer hon ju förbättra varje gång hon gör mål i landslaget framöver. Skall det då också räcka för att få Diamantbollen varje år?
Schelin har gjort ett matchvinnande mål i landslaget i år, 1–0-målet borta mot Polen. Det räcker inte för att vinna Diamantbollen i min värld.

Personligen tycker jag faktiskt att Therese Sjögrans 200 landskamper är en mer imponerande notering än Schelins 73 mål – speciellt som huvuddelen av målen kommit i träningsmatcher eller mot blåbärslag.

Som forward i ett lag av världsklass är det Schelins jobb att göra mål mot blåbärsnationer. Det är lika självklart som att Hedvig Lindahl skall hålla nollan mot dem. Det har Lindahl gjort i alla årets tävlingsmatcher utom en. Borta mot Skottland släppte hon in en straff. Den noteringen är ju faktiskt också lika imponerande som Schelins antal mål framåt.

Juryn har fastnat i vinkelvolten

Publicerad den av
3

Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72

Lotta Schelin firar landslagsmål nummer 72

Grattis Lotta Schelin till Diamantbollen 2014. Och till målrekordet i landslaget.

Men personligen tycker jag inte att rekordet borde ha räckt för att koras till Sveriges bästa fotbollsspelare 2014. Speciellt inte som Schelin hade en riktigt tung vår.

Schelins styrka ligger i målskyttet. Men hon gjorde bara ett ligamål efter jul och rasade i franska skytteligan. Dessutom hade hon liten torka i landslaget under våren. Visst kom hon i gång i somras och har åter gjort många mål i höst.

Men medan förra året var ett fiasko för Lyon i Champions League stod Nilla Fischer och Wolfsburg där med WCL-pokalen i maj. Dessutom var Fischer med och vann Europas bästa liga, Frauen-Bundesliga. Och Fischer har 32 raka tävlingsmatcher i klubb- och landslag utan förlust. Schelin har bara 22 – och hon spelar dessutom i en mycket ojämnare liga.

I min värld var det självklart att det skulle bli tronskifte på Diamantbollstronen. Tyvärr delades inte den uppfattningen av juryn som gjort som galenskapsgymnasten Flemming Fartland från Luxemburg gjorde i de romerska ringarna – de har fastnat i vinkelvolten…

Jag noterar för övrigt i mitt twitterflöde att min uppfattning om Diamantbollen delas av stora delar av det twittrande damfotbollssverige. Framför allt tycker jag synd om Nilla Fischer som hade varit den rätta segrarinnan.

Nu var hon inte den enda som lurades på ett välförtjänt pris i kväll. När det gäller de övriga damfotbollspriserna besannades min farhåga om vad det innebär att ha en jury till stor del bestående av svenska förbundskaptener, som måste anses vara jäviga. Priserna till målvakt, back, mittfältare och forward gick också till svenska landslagsspelare i Hedvig Lindahl, Nilla Fischer, Caroline Seger och Lotta Schelin. Grattis till er fyra.

Men till juryn måste jag säga att ni visade er vara pinsamt hemmablinda. Är det ens någon mening med att ha utländska kandidater nästa år? För som Patrik Larson uttryckte det på twitter:

”Kan man inte bara ta med de där glasbollarna till respektive landslagssamling? Det är ju ändå solklart vilka som får dem.”

Men nog om det här. Det var ju bara en gala – och det är ju inte galakläder som fotbollsturneringar och -serier avgörs. Det är på planen, och där fick ju Fischer sin välförtjänta pokal.

Bara att bita i det sura…

Publicerad den av
Svara

Om ett par timmar drar tv-sändningen från Fotbollsgalan igång (20.00 på Tv4).

Det är en gala som på många sätt är helt oviktig. Det avgörande för vilka som är bäst i fotboll är ju vilka som vinner titlarna på planen, inte vilka en utvald jury tycker har varit bäst.

För damfotbollen har dock Fotbollsgalan blivit en av de allra viktigaste händelserna varje år. Det är ju vid den här galan som jämställdhetsfrågan inom fotbollen får som störst fokus. Vem har exempelvis glömt Tina Lovesan (som då hette Nordlund) och hennes insats vid galan 2000? Hon är väl förresten den enda spelaren som är mer förknippad med galan än med sina fotbollsframgångar?

Även fjolårets gala satte fokus på jämställdhetsfrågan. Bilgate och dess efterföljare Zlatangate blev ju en av fjolårets mer omtalade saker i Idrottssverige.

Årets gala har föregåtts av nya jämställdhetsfrågor. Det är galans placering i tid som stått i fokus. Medan datumet är perfekt för herrlandslaget, som har samling inför landskamper, ligger galan dåligt, bara några dagar innan avgörande Champions Leaguematcher för damerna.
Det gör att varken Lotta Schelin, Caroline Seger eller Kosovare Asllani kommer att vara på plats i kväll. Ett tag diskuterade även svenska mästarinnorna Rosengård att stå över.

Jag förstår självklart att Champions League-lagen tycker att galan ligger dumt. Men som jag ser det är alternativen för damfotbollen att antingen kämpa för en ändring av damfotbollskalendern eller att bita i det sura äpplet. Ändringen i kalendern skulle vara att precis som herrfotbollen flytta ett landskampsfönster till mitten av november.

För på många sätt ligger ju trots allt fotbollsgalan perfekt som den ligger, bara dagar efter avslutad säsong. Och det är ju som sagt för damfotbollen som galan egentligen betyder mest.
Att bojkotta galan, eller att skapa en egen som jag såg någon föreslå vore förödande. För utöver datumet är ju upplägget perfekt. Zlatan Ibrahimovic gör jobbet som dragplåster och hjälper till att ge damerna rejält med tid i rampljuset på bästa sändningstid. Däremot skulle en egen damfotbollsgala antagligen få hållas i ganska rejäl medieskugga.

Så till den oviktiga delen, själva priserna. Här är mina vinnare i kväll:

Stephanie Labbé

Stephanie Labbé

Årets målvakt: Stephanie Labbé, Kif Örebro. Släppte in minst mål av alla i damallsvenskan och höll nollan flest gånger. En av de viktigaste orsakerna till att Örebro spelar i WCL nästa år.
Det stora utmanaren är Hedvig Lindahl, som vann damallsvenskans målvaktsliga mycket knappt framför Labbé. Däremot är Hilda Carlén bara utfyllnad, nomineringen av henne känns faktiskt väldigt konstig. På vilka grunder är hon med här?

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Årets back: Nilla Fischer, VfL Wolfsburg. Dagens mest självskrivna vinnare, även om jag personligen tycker att hon var ännu mer överlägsen ifjol. Men med en tysk dubbel på meritlistan är Fischer självskriven vinnare. Linda Sembrant och Lina Nilsson har gjort bra säsonger, men är ändå inte nära att vinna.

Caroline Seger

Caroline Seger

Årets mittfältare: Caroline Seger, Paris Saint-Germain. Det här är den i särklass tuffaste kategorien, och alla tre kandidaterna är värdiga vinnare. Jag är ju en stor beundrare av Ramona Bachmann, och jag gillar att en lagspelare som Mariann Gajhede Knudsen finns med som kandidat. Min motivering till valet av Seger är att jag tycker att hon vuxit in i rollen som defensiv mittfältare i landslaget på ett bra sätt. Sedan är det förstås ingen nackdel att hon var med och tog Tyresö till Champions Leaguefinal.

Anja Mittag

Anja Mittag

Årets forward: Anja Mittag, FC Rosengård. Har en fantastisk damallsvensk säsong bakom sig och är ordinarie i det tyska anfallet. Känns faktiskt som en självskriven vinnare även om Lotta Schelin som vanligt gjort mål i nästan varenda match hon spelat. Tredje kandidaten Manon Melis är just bara trea i den här kategorien. Även om det inte är så bara i det här sammanhanget.

Malin Diaz

Malin Diaz

Årets genombrott: Malin Diaz, Eskilstuna United. Det här är ett pris som känns väldigt konstigt. Årets kandidater är alla etablerade damallsvenska spelare. Diaz gjorde sin femte säsong i högsta serien, de andra kandidaterna Fridolina Rolfö och Magdalena Ericsson gjorde sina fjärde. Rolfö gjorde för övrigt nio mål i damallsvenskan redan 2011 för Jitex. I år gjorde hon ”bara” åtta för Linköping. Som jag ser det har varken Rolfö eller Ericsson stått för något genombrott i år. Däremot har Diaz först tagit plats i Tyresö och sedan börjat nosa på en startplats i landslaget. Därmed borde hon alltså få fotbollsgalans mest krystade pris.

Årets tränare: Rickard Nilsson, Kif Örebro. Känns också som en självklar pristagare. Nilssons förvandling av Kif från nedflyttningshotat konkursbo till ett Champions Leaguelag med fantastisk försvarsorganisation är naturligtvis värd att hyllas. Även Viktor Eriksson och Martin Sjögren är duktiga lagbyggare, men i år tar Nilsson priset.

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Diamantbollen: Nilla Fischer, VfL Wolfsburg. Min röst har fallit på Fischer även 2012 och 2013. Blir det tredje gången gillt? Som vanligt är det Lotta Schelin som är motkandidaten. Men även om Schelin gjort massor av mål även i år så har hennes säsong inte varit lika guldglänsande som de tre senaste. Framför allt bör det vara Fischers Champions League-titel som fäller avgörandet. De två senaste åren har jag gått mot strömmen med mina tips. I år är däremot Fischer storfavorit hos spelbolagen.

Om några timmar vet vi hur det gått.

Innan jag sätter punkt om galan tycker jag dock att det är värt att fundera lite kring de juryer som tar ut vinnarna. Den består av fyra förbundskaptener (Pia Sundhage, Lilie Persson, Calle Barrling och Anneli Andersén), fyra experter som samtliga är före detta landslagsspelare (Anette Börjesson, Hanna Marklund, Frida Östberg och Malin Swedberg) samt en representant för EDF (Karolina Westberg). Spontant känns det som att risken för jäv är uppenbar med en sådan jury. Förbundskaptenerna ser ju garanterat hellre en svensk vinnare än en utländsk.

Allra sist tycker jag illa om att sprida felaktigheter och jag skäms varje gång jag blandar ihop fakta. I senaste inlägget var jag helt ute och reste i frågan om varför Katrin Schmidt lämnar Rosengård för Hammarby. Det beror på studier och inte det jag först skrev.
Rätt skall vara rätt. Samtidigt vill jag passa på att tacka er uppmärksamma läsare som snabbt ser till att korrigera mina eventuella tavlor. Ni är värdefulla.