Kristianstads DFF

Kristianstad är klart för cupfinal – klubbens största framgång hittills. Gårdagens 2–0-seger mot Örebro var intressant.

Jag har ju inte sett KDFF så ofta de senaste åren, och kan därför inte göra någon djupgående analys av hur laget har förändrats.

Men jag ser ju på tabellen att något har hänt. För det lag som tidigare ofta spelade 3–3 eller 4–2 eller 4–5 har nu målskillnaden 8–7 efter sju omgångar av damallsvenskan. Och då har man redan mött alla de fyra största förhandsfavoriterna Tyresö, Göteborg, Linköping och Rosengård.

Snacket kring KDFF i gårdagens SVT-sändning handlade mycket om en pånyttfödd Hedvig Lindahl och om stenhårt fokus på defensiv organisation.
Jag tyckte nog att Kif Örebro var spelmässigt bäst i den första halvleken. Men Johanna Rasmussen:s 1–0-mål på Gudny Björk Odinsdottir:s fina inlägg avgjorde matchen.

Johanna B Rasmussen

För efter paus upplevde jag det som att Kristianstad hade rätt bra kontroll. Visst skapade Kif ett par bra chanser. Men de flesta av dem kom efter Mia Carlsson:s 2–0-mål.
Rasmussen fick för övrigt assist till 2–0 och räddade en boll på mållinjen. Ett gott dagsverke av danskan.

Kristianstad spelar alltså mer tillknäppt i år. Och det är i grunden bra. Under de tre senaste åren har lagen i vår högsta serie blivit allt bättre på att försvara sig, något man kan tycka är tråkigt, eftersom det blir färre mål. Men jag är övertygad om att trenden med bättre defensiv i damallsvenskan i längden kommer att innebära ett lyft för svensk damfotboll.

För man brukar ju prata om kraft och motkraft. Och när försvaren blir allt mer välorganiserade ställer det högre krav på anfallsspelarna. De måste lära sig att agera smartare, med högre kvalitet i löpningar och passningar samt med större bestämdhet.
Går man bara några år tillbaka räckte det i princip med snabbhet för att hamna i toppen av damallsvenskans skytteliga. Nu har alltså kravbilden ökat.

I finalen får KDFF möta antingen Umeå eller Linköping. KDFF kommer att slå ur underläge vilket motstånd de än får, vilket bör gynna skånskorna. Däremot lär det inte gynna dem att de löper stor risk att få bortamatch, då de hade hemmamatch i semifinalen.

Umeå vann sin kvartsfinal mot Tyresö i onsdags med 2–0. Båda målen gjorda av Lina Hurtig. Det var ”nya Tyresös” första match. Startelvan bestod dock till tio elftedelar av etablerade namn. Däremot var bänken långt ifrån den samling stjärnor som man vant sig vid från tidigare år. Därifrån fick både Astrid Wemö Larsson och Filippa Pettersson komma in och göra korta inhopp på slutet. Det är spelare som jag aldrig tidigare hört talas om.

Så till den fotboll som väntar i helgen. På söndag är det fem matcher i damallsvenskan. Och med den hyperjämna tabell som vi har för tillfället är ju alla matcher högintressanta.

Ska jag ändå välja ut en så blir det trots allt tippade toppmötet Rosengård–Göteborg. Det är också den match som visas på Tv4sport. Båda lagen har haft lite sviktande form på sistone. Rosengård har två förluster på sina fyra senaste matcher, och Göteborg har faktiskt inte vunnit någon av sina fem senaste. Den här matchen känns faktiskt ganska avgörande för om tabellsjuan GFC ska ha något med toppstriden att göra framöver.

* I elitettan har Mallbacken nu nått åtta raka segrar – och laget ser ut att med stormsteg vara på väg tillbaka till damallsvenskan. Man har redan nio poäng ner till strecket.
Dock funderar man lite över vad som händer om laget går upp. För var ska de spela? Strandvallen är inte godkänd, och i fjol fanns i alla fall ingen rimlig reservarena.

Mallbacken möter för övrigt Djurgården på söndag. Det blir ytterligare en värdemätare för värmländskorna. Förmår de ta nionde raka?

* I Frankrike avslutas ligan på söndag. Lyon har ju dock redan säkrat ligaguldet. Och PSG behöver ”bara” vinna hemma mot redan nedflyttningsklara Yzeure för att säkra andraplatsen.

Däremot är det riktigt spännande i botten. Fyra lag riskerar att få följa med Yzeure och Muret ner i andradivisionen. Saint-Etienne ligger på nedflyttning och ställs mot tuffa Montpellier på söndag. En poäng före ligger både Arras och Henin-Beaumont och ytterligare en poäng före finns Rodez. Så om Lyonlaget Saine-Etienne skulle skrälla har man flera räddningsplankor inom räckhåll.

* I Tyskland är det näst sist omgången på söndag. Och avgörandets stunder är här, både i toppen och botten. Framför allt avgörs ligan för Potsdam klockan 14.00 på söndag. Då tar man emot serieledande Frankfurt, matchen visas direkt på DFB-tv. Potsdam måste ta poäng för att ha kvar chansen på att få spela Champions League i höst.

Men med poäng kommer man inte att ha saken i egna händer i slutomgången. Så för säkerhets skull bör Potsdam vinna på söndag.

Den andra högintressanta matchen är svenskmötet Cloppenburg–Wolfsburg. Vid förlust finns risken att Sofia Jakobsson:s lag åker ut på söndag. Cloppenburg lär därmed sälja sig dyrt mot ett ytterst formstarkt mästarlag.

* I England är det FA-cupfinal på söndag 17.30. Då ställs Arsenal och Everton mot varandra. Det är lite paradoxalt eftersom det är just Arsenal och Everton som belägger de två sista platserna i WSL, och som börjar hakas av.

Ett av säsongsupptaktens fiaskogäng kommer dock att få anledning till lite firande på söndag kväll. Matchen ser du på den här länken.

* I Norge är det toppmöte, och Osloderby, i morgon. Då tar trean Stabaek nämligen emot tvåan Röa i en intressant drabbning.

* Slutligen till USA och NWSL. Där har Chicago börjat ta in på Seattle i tabelltoppen. Efter nio spelade omgångar skiljer det nu bara fyra poäng mellan lagen.

Seattle spelar borta mot Sky Blue vid midnatt natten mot måndag, medan Chicagos nästa match går först natten mot torsdag.

Ibland får man snabba svar på sina frågor.

Redan under kvällen igår blev de frågor jag ställde i mitt förra inlägg besvarade.

US Soccer meddelade att Tony Gustavsson blir assisterande förbundskapten. Kul för honom, och för svensk damfotboll som får ett erkännande igen.

Alva Nilsson och damfotboll.com hjälpte mig även att få svar på varför Olivia Schough är med i landslagstruppen trots begränsad speltid, medan Antonia Göransson ställs åt sidan.

Jag köper Sundhages snack om självförtroende. Samtidigt så hade jag ju hellre av sportsliga skäl haft Göransson på bänken, eftersom hon är kapabel att vända en matchbild.

Under kvällen tittade jag på den första halvleken av torsdagens Champions Leaguefinal. Som en parentes noterade jag att SVT-kommentatorn Chris Härenstam inför avspark konsterade att expertisen uppskattat det som 60–40 i Wolfsburgs favör. Jag känner igen den bedömningen, och kunde inte undgå att fundera på om jag ensam utgjorde expertisen, eller om vi var fler…

Till själva spelet. Även om det var en ganska chansfattig halvlek var det verkligen högklassig fotboll, mellan två riktigt starka och välorganiserade lag.

Framför allt var det Tyresös presspel som imponerade. De satte en väldigt hög, och bra press i början av matchen. De hjälptes av att Wolfsburg försökte spela in på ytan framför Tyresös backlinje. Det gjorde att Tyresöbackarna mest hela tiden kunde koncentrera sig på att kliva framåt, och inte behövde tänka på ytan bakom sig.

Wolfsburgs tanke såg ut att vara att först få till ett tillbakaspel, och sedan spela in bakom Tyresös backlinje. Men det blev så trångt på mitten att man sällan fick chans att slå bollen in bakom. Och när chansen kom var det under press, vilket gjorde att passningarna fick dålig kvalitet.
Dessutom stördes förstås tyskorna av att Lena Goessling fick kliva av efter en kvart för att få kinden ihophäftad.

Känslan var dock att tyskorna började hitta mer rätt mitt i halvleken. Då blixtrade istället Tyresö till med två snabba mål. Det första kom till just genom det aggressiva försvarsspelet, då Lisa Dahlkvist avväpnade Goessling med hjälp av Veronica Boquete. Sedan gjorde Marta resten.
Det andra gjorde Vero efter ett fantastiskt förarbete från Christen Press.

Målen gjorde att Wolfsburg tappade lite energi. I paus bytte Ralf Kellermann ut Selina Wagner, som aldrig lyckades komma in i matchen. Dessutom såg man direkt att man hade bytt taktik. I stället för att lyfta mot felvända spelar började Wolfsburg variera mellan att antingen längs marken spela sig förbi Tyresös förstapress, eller lägga in långa bollar bakom Tyresös backlinje, och framför allt bakom Linda Sembrant.

Det visade sig vara segerrecept. Redan under halvlekens första sju minuter hade man skapat fyra superlägen, varav två blivit mål. Jag trodde spontant första att Martina Müller var offside vid 2–2-målet. Men sannolikt låg hon perfekt i linje när långbollen slogs.

Marta gjorde ju 3–2. Och Marta visade att hon fortfarande är en av världens bästa spelare. Kanske den allra bästa. Minns hur dominant hon var i damallsvenskan förra våren, innan hon fick ryggproblem.

Medan Marta var lysande var det tråkigt att se att Malin Diaz vägde så lätt. Hon hängde i luften från första till 66:e minuten – då hon byttes ut. Det var tydligt att Diaz behöver jobba ännu mer på sin balans och styrka för att vara redo för riktigt stora matcher. Wolfsburgsspelarna bara flyttade ju på Tyresötalangen. Dock är det förstås naturligtvis en väldig bra erfarenhet för henne att ha fått vara med och uppleva en stor final, och själv fått känna på vad som krävs för att klara sig på den allra högsta världsnivån.

Direkt efter Diaz byte kom 3–3. Tyresö var efteråt irriterat för att de tyckte att Wolfsburg borde ha spelat tillbaka bollen till Tyresö i samband med det inkast, som Lisa Dahlkvist ordnat just före bytet, eftersom Meghan Klingenberg var skadad. Jag måste säga att jag spontant när jag såg matchen inte fattade att Dahlkvist lade ut bollen medvetet. När jag ser reprisen förstår jag att det var så.

Men jag förstår att tyskorna inte uppfattade situationen. Men förstås extra typiskt att 3–3-målet föll i just det anfallet, och just på Klingenbergs yta. Och tråkigt att delar av eftersnacket handlade om fairplay.
En kompis twittrade för övrigt efter matchen:

”Att Tyresö hävdar att det inte var fair play. Komiskt.”

Visst är det att blanda äpplen och päron. Men lite kul var det väl ändå?

Segermålet var ju Nadine Kessler:s förtjänst. Hennes förarbete till Müller var ju nästan lika magnifikt som Christen Press vid 2–0-målet. Inte minst mottagningen, då hon vänder bort Line Röddik Hansen i samma rörelse som hon suger in Goesslings chipp.

Det för nu om matchen, från vilken du ser höjdpunkter här:

Det var intressant att på SVT igår se efterspelet till matchen, där Lisa Dahlkvist gick runt, tackade och sa adjö till sina lagkamrater. Dessutom förklarade hon i intervjuer att ingen av spelarna hade fått någon information från klubbledningen om vad som händer nu.
Jag kanske skall vara försiktig. Jag har ju fått kritik för att jag är för hård mot folk i Tyresöledningen. Men vad kan man säga om deras agerande, mer än att det är genomuselt?

Publiksiffrorna i damallsvenskan visar att klubbledningen inte längre har greppet om fansen. Och spelarnas agerande nere i Lissabon visar att klubbledningen inte heller har grepp om truppen. För tydligen har spelarna struntat i att bära klubbkläder i möten med media under finaldagarna. De har tydligt visat att de har representerat sig själva – och inte Tyresö FF.

Det blir verkligen spännande att se vilken startelva Tony Gustavsson ställer på benen mot Rosengård i morgon. Han har ju för övrigt gjort klart att det blir hans sista match för klubben, eftersom han sagt att han gärna vill få chansen att tacka alla supportrar som följt laget de här åren.
Det blir dessutom intressant att se vilken energi spelarna kan mobilisera efter torsdagens förlust. Man har jobbat mot den 22 maj hela året. Risken är att delar av energin gått ur – även om möten med Rosengård förstås alltid är heta.

Just Tyresö–Rosengård är självklart helgens stora damallsvenska match. Dagens båda möten, Vittsjö–Jitex och Göteborg–Örebro, är också intressanta. Jitex bytte ju tränare i veckan. Och för nya tränaren Jerry Carlsson är det ödesmatch direkt. Skall Jitex ha minsta chans att hänga kvar har de inte råd att förlora mot de andra lagen på tabellens undre halva.
Med tanke på hur jämnt det är bakom Rosengård i tabellen är ju för övrigt alla matcher intressanta. Inte minst mötet Eskilstuna–Linköping, där nykomlingen får en ny riktigt god värdemätare.

* Helgens hetaste match i Europa spelas dock i Frankrike. Och då tänker jag inte på att Lotta Schelin och Lyon kommer att säkra ligatiteln borta mot Guingamp. Utan i kväll 18.30 spelar Juvisy–PSG Parisderby och direkt avgörande match om den andraplats som leder till höstens Champions League. PSG ligger en poäng före i tabellen. Här är en länk till matchen.

* I Frauen-Bundesliga möter de tre topplagen morstånd som bör besegras i morgon. Inget av topplagen visas heller på DFB-tv. Där spelar Duisburg mot Olivia Schough:s Bayern München, med avspark idag 14.30.

* Helgens allra mest prestigeladdade match är kanske ändå finalen i det Asiatiska mästerskapet. Den spelas alltså mellan Japan och Australien i morgon 15.15 svensk tid. Innan dess spelar Kina och Sydkorea bronsmatch 11.45. Länkar till matcherna finns här:
* Kina–Sydkorea.
* Australien–Japan.

Japanskorna vann sin semifinal mot Kina med 2–1 efter förlängning. Mittbacken Asuza Iwashimizu nickade in segermålet i förlängningens sista övertidsminut. Även Japans första mål kom på hörna, genom Homare Sawa. Se de målen på det här klippet:

Australien har under mästerskapet filmat sin segersång på bussen på väg från arenan. Se här hur Lydia Williams ledde sången – eller skall man kalla det skrikandet? – efter 2–1-segern mot Sydkorea i semifinalen. Målen från matchen ser du här:

Idag fick 18000 besvikna fans i Ho Chi Minh-staden se hemmalaget Vietnam missa VM. Thailand tog nämligen Asiens sista biljett till nästa års slutspel i Kanada i en direkt avgörande playoffmatch.

Segersiffrorna skrevs till 2–1, efter att alla mål fallit efter paus. För ett år sedan var det rimligt att tippa Thailand som VM-lag. Men sedan dess har Vietnam passerat på världsrankningen. Och på hemmaplan kändes det upplagt för en vietnamesisk VM-plats.

Så blev det inte. Utan de fem VM-klara nationerna hittills är Kanada, Sydkorea, Kina, Australien, Japan och alltså Thailand. Minnesgoda kommer säkert ihåg att Linköping var över och mötte just Thailand i vintras. Tyvärr minns man matchen i första hand för att det var i den som Linda Sällström återigen drog av korsbandet. Men man minns kanske även att LFC vann med komfortabla 3–0.

Det Asiatiska mästerskapet rullar vidare i morgon med semifinaler. 12.15 drabbar Japan och Kina samman och 15.45 spelas Sydkorea–Australien.

* Även i Nordamerika spelas det VM-kval för tillfället. Dock handlar det om förkval, och det mest namnkunniga laget i kvalet är Costa Rica.

* Apropå Linköping spelar de damallsvensk match i kväll. 18.45 på Tv4sport kan man se dem ta emot Kristianstad.

* Tyvärr har jag nu sett det avgörande målet i söndagens damallsvenska bottenmöte. Det visar sig att AIK vann på en domartavla. På den här länken kan man ju tydligt se hur Jennifer Falk håller i bollen med båda händerna när Emma Lundh kommer farande. Domaren är välplacerad, men väljer ändå att inte agera. Konstigt.

* Sist men inte minst lite tankar kring Tyresö. Igår sände Radiosporten ett utmärkt reportage om klubbens fall, gjort av Linn Nenzén.

Slutsatsen man måste dra av reportaget är den man anat redan innan, nämligen att satsningen det senaste året har byggt på lögner. Ja, egentligen har lögnerna flödat ända sedan prostitutionsdomen mot Hans Löfgren för drygt två år sedan.

Löfgren har ju personifierat hela satsningen. Men nu agerar han bara pinsamt, och låtsas inte vara berörd av raset. Det har sedan länge varit hög tid för honom att kliva fram och lägga korten på bordet. Både för sin egen skull och för klubbens så bör han berätta hela sanningen.

Från reportaget får man nu känslan av att han försöker suga ut pengar ur konkursboet. Han kan inte förklara sina arbetsuppgifter, och han vill inte uttala sig om sin månadslön på 50000 kronor.
Framför allt reagerar man med irritation på hans ogenomtänkta uttalande om att folk inte har med hans lön att göra.

För jo, Hans Löfgren, vi har visst med din lön att göra. Det är ju vi skattebetalare som får betala den…

Utöver Löfgren och Hans Lindberg såg jag på twitter att det frågades om varför Ulf Lönnqvist kommer undan så lätt i det här. Frågan känns berättigad. Han är den före detta idrottsministern som har suttit med i Tyresös styrelse hela vägen – och som har låtit det här hända. Känns inget vidare för hans CV…

* Slutligen lite sportsliga tankar inför morgondagens final. Underlaget är gräs, och det är tydligen risk för regn under dagen i Lissabon.

Om det skulle regna under själva matchen gissar jag att Tyresö kommer att jubla. Tränare Tony Gustavsson har flera gånger pratat om att hans lag måste försöka spela med högt bolltempo, för att ta sig förbi Wolfsburgs förstapress.

Jag såg och hörde hur han i Göteborg i onsdags hela tiden manade på backarna att våga spela sig ut situationerna. Och ju snabbare underlag, desto lättare att få fart på bollen.

Skulle däremot regnet hålla sig borta så talar istället underlaget till Wolfsborgs fördel. Dels för att de är vana vid att spela på gräs. Dels för att Tyresö bara har vunnit en av fyra gräsmatcher hittills i Champions League.

Då har jag kollat igenom Sverige–Nordirland. Och det var ju på många sätt mer positivt än jag förväntat mig.

För Sverige skapade ju chanser nog för att göra många fler mål. Jag har ju just tyckt att vi skapat alldeles för få målchanser mot blåbärsnationer som Nordirland.

Apropå det så pratade Malin Swedberg på Tv12 om att hon kanske inte tycker att det finns några blåbärsländer inom damfotbollen längre. Men det gör det ju i högsta grad.

Däremot håller jag med om att blåbärsnationerna visar upp en betydligt större taktisk intelligens numera än tidigare.
Att Sverige inte vinner med större siffror är mer en svensk oförmåga att ösa in mål än på motståndarnas förträfflighet.

Många andra nationer är betydligt bättre än Pia Sundhage:s lag på att slå hål på blåbärsnationer. Jag gjorde en snabbkoll av resultaten i de 128 matcher som hittills avgjorts i det europeiska VM-kvalet, och fann att:

* 35 gånger har segrarna gjort sex mål eller fler.

* Åtta av de 35 har segraren nått upp till tvåsiffrigt.

Vassast är inte oväntat Tyskland som hittills i kvalet har följande rad: 9–0, 13–0, 4–0, 6–0, 8–0, 3–2, 4–0 och 9–1.

Nordirland är tillsammans med Malta enda lagen som inte gjort ett enda mål i VM-kvalet. Så det var definitivt ett blåbärslag vi mötte.

Men det skadar ju inte att få träna lite anfallsspel. Jag tycker att nästan alla svenska spelare gjorde riktigt bra insatser i matchen. Ingen var direkt dålig.

Sara Thunebro

Men jag sätter ändå frågetecken för framtiden för Lisa Dahlkvist och Sara Thunebro. När Caroline Seger gör stormatch efter stormatch i den defensiva rollen börjar det bli svårt att göra plats för Dahlkvist i startelvan.
Mot starkare motstånd är Dahlkvists vilja och arbetskapacitet i och för sig en stor tillgång. Men i matcher där vi är favoriter så blir bristerna i hennes kortpassningsspel alltför ofta avslöjade.

Thunebro fick en hel del beröm i Tv12. Och hon var bättre än på länge. Men hur svårt var det för henne?
Hon mötte ett lag utan anfallsspel, och som dessutom hela tiden lämnade henne ensam ute på kanten.

Jag kollade faktiskt in henne lite extra noga. Och tycker att med tanke på hur mycket tid och yta brittiskorna släppte till henne så låg hon bakom alldeles för få bra målchanser.

Faktum är ju att hennes ytterbackskollega Lina Nilsson låg bakom mycket mer, trots att den var betydligt trängre på den kanten. Nilsson gjorde ett mål, hade andraassist till 1–0 och slog den hörna som Linda Sembrant borde ha nickat in just före pausvisslan.

Thunebro drog upp anfallet som ledde till 2–0-målet. Och framför allt hade hon en lysande passning som Sofia Jakobsson borde ha gjort mål på.
Thunebro har jättebra tillslag med båda fötterna, och ofta bra intentioner. Men hennes träffbild är ofta dålig. Tyvärr.

Thunebros plats i landslagselvan bör alltså vara i fara.

En som närmar sig elvan med hög hastighet är Malin Diaz. När jag såg henne hösten 2012 tyckte jag att hon var för långsam med bollen, hon kladdade alldeles för mycket. Jag var inte då säker på att hon skulle bli en A-landslagsspelare.

Det är jag nu.

Det är bara att hylla hennes val att kämpa ett år på Tyresös bänk. Det visade att hon hade ambitionen att jobba hårt för att bli en riktigt bra spelare. Och genom att dagligen träna med världsspelarna i Tyresö har Diaz tagit ett par steg framåt.

Kan hon ligga kvar på den nivå hon hållit i år, och kanske ta ytterligare något steg, då har svensk damfotboll en trevlig framtid. För bollen älskar Diaz, och Diaz älskar bollen.
Jag har ju ofta klagat på Caroline Segers konstruktivitet. Men som uppbackning till Diaz skulle Seger vara klippt och skuren.

I övrigt har Hanna Folkesson nu tagit steget in som landslagsspelare på allvar. Hennes plats i truppen känns numera given.

Hanna Folkesson

Den plats där konkurrensen är hårdast är tveklöst den som mittback. Där har vi fyra världsspelare. För mig är Charlotte Rohlin nere på fjärde plats i rankningen. Linda Sembrant har gjort utmärkta insatser på sistone, inte minst mot Nordirland. Men mot lag med snabba forwards kommer vi inte kunna att spela med Nilla Fischer och Sembrant. Utan då lär det bli Fischer och Emma Berglund.

Slutligen. Har du missat matchen går det att se målen här.

Min jakt på länkar från veckans VM-kval har gått riktigt dåligt. Det är närmast tragiskt vad få tv-bilder det finns att tillgå från internationell damfotboll. Men en länk har jag funnit, den här från Frankrikes 4–0-seger mot Ungern:

Det spelades ju dock även matcher utanför Europa. Och båda USA och Kanada är ju pålitliga när det gäller att lägga upp klipp med höjdpunkter. Deras prestigeladdade träningsmatch slutade för övrigt 1–1. Mål och övriga höjdpunkter ser du här:

Här är även ett klipp med höjdpunkter från vänskapslandskampen mellan Japan och Nya Zeeland, som japanskorna vann med 2–1.

Slutligen ett klipp från F19-landslagets 1–0-förlust mot Norge i EM-genrepet i onsdags: