En riktig maktdemonstration av Lyon

Europas bästa lag säsongen 2018/19 heter samma sak som det gjorde även 2015/16, 2016/17 och 2017/18 – alltså Olympique Lyonnais.

I några av de där tidigare finalerna har den franska superklubben varit illa ute. Och inför dagens final skrev jag att:

”Jag tror inte på någon överkörning.”

Men oj vad fel jag hade. Lyon var flera klasser för stora för Barcelona den här kvällen. När Toni Duggan sköt utanför i ett bra läge i fjärde minuten tänkte jag att det där var just den typ av läge som en underdog som Barca behöver göra mål på för att ha chansen att vinna titeln.

Några minuter senare hade den uppfattningen stärkts. För Lyon var nämligen närmast 100-procentigt under den första halvtimman. Hemmaspelaren Dzsenifer Marozsan gjorde 1–0 minuten senare på fransyskornas första målchans.

Och strax efter satte Ada Hegerberg 2–0. Båda de målen kom efter fint förspel från Shanice van de Sanden på högerkanten. Reynald Pedros har i princip delat på speltiden i lika stora delar den här säsongen mellan van de Sanden och Delphine Cascarino på högerkanten.

Den här gången föll valet på nederländskan – vilket var ett succédrag. Jag skulle nämligen säga att det var just van de Sanden som vann matchen åt Lyon.

Ja, jag vet att Ada Hegerberg stod för ett äkta hattrick på 21 minuter. 3–0 och 4–0 kom på framspelningar från Amel Majri och Lucy Bronze. Men jag känner ändå att det var van de Sanden som var den stora skillnaden mellan lagen. Barcelona hängde helt enkelt inte med på sin vänsterkant.

I den andra halvleken hade Barca flera 100-procentiga målchanser innan inhopparen Asisat Oshoala, fint framspelad av Lieke Martens, satte tröstmålet fram till 4–1.

Just Martens och Alexia Putellas hade varsin superchans som kanske kunde ha givit lite nerv åt en final som kändes avgjord efter en halvtimma. Till slut vann Lyon med 4–1 i mål och 11–2 i avslut mot mål.

Det är bara att buga och gratulera tidernas bästa damfotbollslag. För den här finalen var en riktig maktdemonstration.

Ada Hegerbergs hattrick innebär för övrigt att hon nu vid 23 års ålder är uppe på fjärdeplatsen i tidernas skytteliga för Champions League. Norskan har gjort 44 mål. Framför sig har hon Anja Mittag på 51, Conny Pohlers på 48 och Marta på 46.

En mycket jämnare final spelades under fredagseftermiddagen i F17-EM. Där vann Tyskland guldet efter straffläggning mot Nederländerna. Det var en rätt udda straffläggning där båda lagen satte sina två första straffar. Sedan brändes sju raka, innan Tysklands Mieke Schiemann avgjorde genom att skicka upp bollen i krysset.

En spelare att hålla ögonen på är Nederländernas Nikita Tromp som gjorde mål i finalen och totalt nådde upp till sex mål i slutspelet – och totalt 18 under den här upplagan av U17-EM. Det är tangerat rekord med landsmaninnan Vivianne Miedema.

Tromp gjorde dessutom nio mål i fjol, vilket innebär att hon är bäst genom tiderna i U17-EM-sammanhang med 27 mål. Där är Miedema tvåa på 20 och Elin Rubensson delar tredjeplatsen med 15.

I kväll har en betydligt mycket äldre måldrottning än Tromp tagit ytterligare ett steg närmare världsrekordet. Christine Sinclair gjorde nämligen ett mål och ett assist när Kanada vann med 3–0 mot Mexiko i kanadensiskornas sista landskamp innan avresan mot VM.

Därmed står nu Sinclair på 181 landslagsmål – bara tre ifrån Abby Wambach:s världsrekord. Slås rekordet i Frankrike?

Nu är det dags att sätta punkt. I morgon är en annan dag. Då påbörjas den sista damallsvenska omgången inför VM-uppehållet med toppmötet Vittsjö–Piteå. Det blir riktigt spännande.

Anja Mittag bestulen – haveriet har inget slut

Ni som följt den här bloggen under flera år vet att det är länge sedan jag slutade hänvisa till förbundets officiella assiststatistik för damallsvenskan. Orsaken till det är att den alltid är totalt fel.

Den officiella assistligan är ett skämt. Det trots att alla mål finns på tv, och att man enkelt i efterhand kan kolla både om det skall vara assist, och vem som stod för det. Men bristen på konsekvens kring vad som ger assist på olika arenor och för olika lag är enorm.

Och ja, jag vet att jag skrev så här efter damallsvenskans första omgång i år:

”Nu när vi redan i första omgången vet att förbundets officiella statistik är ett skämt behöver vi inte bry oss om den någon gång mer i år.”

Men som ni förstår kunde jag inte hålla mig. Det här är helt enkelt för dåligt.

Inför fjolåret bytte förbundet hemsidesleverantör, och gjorde om statistiken för de högsta svenska fotbollsserierna. Effekten blev att man gick från dålig statistik till fullkomligt katastrofal statistik.

Sedan förra året räknas det exempelvis inte som ett avslut i damallsvenskan om någon skjuter en centimeter utanför målburen. Den biten har rättats till i herrallsvenskan. Där är ”avslut utanför” tillbaka i år. Men i damallsvenskan fortsätter haveriet.

Om jag fattat saken rätt har Sef satt ner foten vad gäller den herrallsvenska statistiken. Jag väntar på att EFD skall göra samma sak i damallsvenskan. Eller att spelbolagen skall göra det.

Som bekant är Svenska spel huvudsponsor för damallsvenskan. Hade jag suttit på Svenska spel hade jag inte accepterat den pinsamma officiella statistiken för damallsvenskan som underlag för olika spelformer.

I damallsvenskan kan man ju exempelvis satsa pengar på vem som vinner skytteligan. Ni minns att det var den kategorin där Svenska spel hade Sara Blackstenius som huvudfavorit på upptaktsträffen. Alltså Stina Blackstenius okända syster… Det där antyder ju att Svenska spel inte heller har någon koll på damfotbollen.

Hur illa är det då?

Ta exempelvis högaktuella Anja Mittag. Hon har två assist på förbundets hemsida. Båda kommer från hemmamatchen mot Kristianstad, och båda är korrekta. Problemet är att hon har blivit bestulen på ytterligare tre eller fyra assist – beroende på hur man räknar.

Tyskan spelade fram till Rosengårds 1–0-mål i Örebro. Den assisten var rätt omedveten, men även om hennes blockering inte är tänkt som en passning borde hon självklart ha fått assist för den.

Mittag stod även för en fin frispelning vid Rosengårds 3–0-mål i samma match – en fullständigt solklar assist. Inte heller den har hon fått tillgodoräkna sig. Faktum är att det inte utdelades en enda assist i matchen Kif Örebro–Rosengård. Hanna Bennison har således gått miste om sitt fina frispelning vid Hailie Mace:s 4–0-mål. Och inte heller Glodis Perla Viggosdottir:s inspel till Ultands 2–0-mål räknas som ett assist.

Mot Göteborg stod Mittag för det inlägg/skott som Lisa-Marie Utland gjorde 1–0 på. Här var ju Loes Geurts på bollen mellan, och returer räknas inte som assist i vissa sammanhang. Personligen tycker jag dock att det är en assist. Men man tycks räkna på minst tolv olika sätt (minst ett per arena) i damallsvenskan, och enligt räkningen på Malmö IP räknades inte den assisten.

Slutligen har Mittag också bestulits på sin assist för det fina inlägget till Fiona Brown i lördagens derby mot LB07. Och det är verkligen en fullständigt solklar målpassning – vilken räkning du än använder.

Enligt mitt sätt att räkna borde Anja Mittag leda årets assistliga på sex målpassningar. De som inte tycker att det är assist vid returer har henne på fem – vilket också räcker till ledning. Men Svenska Fotbollförbundets statistik förs ju av tyvärr är folk som antingen är ointresserade, eller inte tillräckligt kompetenta. Därför ser toppen av assistligan ut så här:

Damallsvenskans officiella assistliga

Tyvärr har problemet nu även nått skytteligan. I helgen har två mål fått felaktig målskytt. Dels har Örebros Heather Williams gått miste om sitt segermål mot Växjö. Det är istället bokfört som självmål.

Men när en försvarare misslyckas med att rädda på mållinjen är det inte att räkna som självmål. Ett självmål är ett mål som inte hade blivit av utan att försvarande spelare rört bollen. Alltså om en back styr in ett skott som annars hade gått utanför. Williams nick skulle ha gått i mål även utan Växjöförsvararens insats – alltså inget självmål.

I Piteå fick Madelen Janogy tillgodoräkna sig 2–0-målet mot Kristianstad, vilket känns fullständigt galet. Jag har tittat på det målet flera gånger, och känner mig rätt säker på att Janogy inte ens rör bollen. Och även om hon skulle ha haft en liten touch skall det räknas som självmål. Den bollen hade nämligen aldrig gått i mål utan Sif Atladottir:s olyckliga styrning.

Både Heather Williams och Madelen Janogy ligger med högt upp i skytteligan. Att en av dem blivit av med ett mål, och en annan fått ett hon inte borde ha, kan bli avgörande i höst. I varje fall för de som satsat pengar på damallsvenskans skytteligavinnare.

Men vet ni vad? Det finns faktiskt korrekta skytte- och assistligor. De förs av Jared Burzynski. Han klarar av det som inte SvFF och EFD förmått lösa, trots att de känt till problemen i minst sex år.

Jared Burzynski har för övrigt en ambitiös blogg på polska om svensk damfotboll. Där sätter han bland annat betyg på alla spelare i varje damallsvensk omgång. Imponerande.

Anja Mittag lägger av

Anja Mittag

I en intervju i Sydsvenskan meddelar Anja Mittag i dag att hon lägger av med fotbollen. Jag tippade ju Mittag som skyttedrottning i årets damallsvenska. I samband med det såg jag i någon intervju att hon sa ungefär så här:

”Det blir i alla fall inte jag i år.”

Jag funderade lite över vad hon menade med det. Nu vet vi.

Hennes lagkompisar fick veta i går.

”Det var tufft. Jag var väldigt rörd och fick inte mycket sagt. Men jag hoppas det inte var en så stor överraskning, mitt kontrakt går ju ut i sommar”

Mittag avtackas på onsdag, fyller 34 på torsdag och gör sin sista match på måndag. Hon lämnar ett stort hål efter sig i Rosengårds anfall. Det blir väldigt intressant att se hur man ersätter henne. Hennes typ av forwards växer ju nämligen inte på träd.

Tyskan är en väldigt smart spelare som kan göra mål på många olika sätt. Även om hon har gjort enormt mycket mål är hon inte bara en målskytt, utan hon är väldigt duktig även i speluppbyggnaden. Dessutom är hon ju extremt meriterad, utan tvekan damallsvenskans allra mest meriterade spelare. Här är de tunga titlar hon varit med och vunnit:

* OS, en gång (2016)
* VM, en gång (2009)
* EM, tre gånger (2005, 2009 och 2013)
* Champions League, två gånger (2005 och 2010)
* Frauen Bundesliga, fem gånger (2004, 2006, 2009, 2010 och 2011)
* Damallsvenskan, två gånger (2013 och 2014)
* Tyska cupen, tre gånger (2004, 2005 och 2006)
* Svenska cupen, två gånger (2017 och 2018)
* U20-VM, en gång (2004)
* U19-EM, en gång (2002)

Sedan har ju Mittag vunnit massor av individuella pris, inte minst som målskytt. Hon leder tidernas skytteliga i Champions League på 51 mål. Det utan att ha vunnit turneringens skytteliga någon säsong. Hon vann heller aldrig skytteligan i Frauen-Bundesliga, men ligger på nionde plats i tidernas skytteliga i ligan med totalt 129 mål. Däremot vann hon damallsvenskans skytteliga tre gånger (2012, 2014 och 2018).

Som synes har Mittag haft en fantastisk karriär, där hon har vunnit allt man kan vinna som damfotbollsspelare. Det är bara att gratulera och önska henne stort lycka till i framtiden.

 

Irriterat i Piteå – tungt för Kungsbacka

Det har spelats två matcher i damallsvenskan i dag. Fast det är den match som inte har spelats som väcker starkast känslor.

”Det här är elitfotboll, inte gärdsgårdsserien.”

Så säger Piteå IF:s ordförande Rikard Fahlman till Piteå-Tidningen angående att flygstrejken gjorde att LB07 inte tog sig till Piteå i dag. Fahlman och Piteå IF menar att LB07 vetat om att det skulle kunna bli strejk och därmed borde ha garderat sig. Han säger:

”I torsdags tog vi beslut om att redan nu boka tågbiljetter till Göteborg och Kungsbackamatchen nästa helg. Det är en extra kostnad på 50 000 kronor oavsett om vi kan flyga eller ej.”

Trots att Piteå IF hittade ett sätt för LB07 att ta sig till Piteå under helgen valde förbundet att skjuta upp matchen. Men en annan klubb från Malmöregionen, Borgeby, klarade av att ta sig norrut och spelar i elitettan i Skellefteå 22.00 i dag.

Det är inte bara inom Piteå IF som LB07 och Svenska Fotbollförbundet väcker känslor den här helgen.

Jag förstår Piteås irritation, och känslan är ju tyvärr att LB07 för tillfället varken håller damallsvensk nivå på eller vid sidan av planen.

Så till de matcher som verkligen har spelats i dag. Pollenchocken gör att jag håller mig inomhus, och därmed inte åkte till Varberg i dag för att se Kungsbacka–Djurgården. I stället blev det fokus på toppmötet Kif Örebro–Rosengård framför damallsvenskan.tv.

Eller. Det blev fokus på den matchen i en halvlek. Sedan bytte jag match.

Kif Örebro bjöd ju på 0–1 redan efter 40 sekunder. Frida Abrahamsson tog för lång tid på sig, och när hon skulle slå undan bollen hann Anja Mittag täcka rensningen. Bollen gick till Lisa Marie Utland, som lyfte in sitt första mål för dagen. För övrigt har inte Mittag officiellt bokförts för något av de två assist hon borde ha. Men vem är förvånad?

Norska Utland gjorde två mål till i den första halvleken – ett äkta hattrick. Och i slutet av den andra fastställde snabba Hailie Mace slutresultatet till 0–4.

Rosengård var återigen väldigt bra. Den halvlek jag såg vann de med 8–2 i målchanser, och alltså 3–0 i mål. Kif Örebro var ändå hyfsat bra med spelmässigt under den första halvtimmen. Men man har inte råd att ge bort tidiga mål till lag som Rosengård.

I den andra matchen vann Djurgården med 2–1 borta mot Kungsbacka. Det var absolut inte orättvist med Stockholmsseger. Men ändå tycker man lite synd om nykomlingen. Det hade nämligen inte heller varit orättvist med en hemmapoäng.

För när Ida Pettersson blev historisk som Kungsbacka DFF:s första målskytt någonsin i damallsvenskan kändes det som att laget även skulle kunna få en historisk poäng.

Men i den 86:e minuten satte Olivia Schough segermålet för Djurgården. Ett Djurgården som man inte blir riktigt klok på hittills i den här serien. Efter insatsen senast mot Linköping trodde jag nog att de skulle vinna ganska klart mot Kungsbacka. Men det satt alltså väldigt hårt åt. Djurgården är helt klart ett av de lag som det är allra svårast att bedöma så här långt i serien.

I morgon spelas ytterligare tre spännande matcher i den här omgången. Först ut 13.00 är Vittsjö–Linköping. Sedan väntar Kristianstad–Göteborg 15.00 och slutligen Eskilstuna–Växjö 17.00. När den sista matchen i omgången (Piteå–LB07) spelas vet vi inte ännu.

Eskilstuna har för övrigt gjort som Rosengård i förra omgången, och spridit ett klipp där tränaren – i det här fallen Magnus Karlsson – ger sina tankar inför matchen. Föredömligt.

Guldspel av Rosengård i andra omgången

Efter två spelade omgångar har vi vardera tre full- och tre nollpoängare i damallsvenskan. Fullpoängararna är Rosengård, Linköping och Kif Örebro. Kanske är det här året där de senaste årens båda storlag återtar makten inom svensk damfotboll?

Nollpoängarna är Djurgården samt de båda tippade nedflyttningstippade lagen Kungsbacka och LB07. Även om LB hängde med bra i dagens match är ju känslan tyvärr att det är en uppenbar risk att vi får två lag som ganska tidigt blir avhängda.

Jag har försökt se så mycket som möjligt av så många lag som möjligt i den här omgången. Den enda match jag inte har lyckats se mer än höjdpunkter från är påskdagens 1–1-match mellan Göteborg och Eskilstuna.

Där verkar det ha varit ett ganska massivt övertag för hemmalaget. Men Eskilstuna visar för andra matchen i rad att man är ett svårslaget lag. Det skall bli spännande att se hur United klarar sig i matcher där de behöver föra spelet.

För Göteborg är det förstås en missräkning att tappa poäng på hemmaplan. Där bör man vinna de allra flesta matcherna om det skall bli guldstrid i höst.

Omgångens allra mest intressanta match blev onekligen söndagens andra, Skånederbyt mellan Rosengård och Kristianstad.

Den matchen var redan intressant på förhand då Rosengårdstränaren Jonas Eidevall höjde temperaturen genom att säga så här om Kristianstad till Sydsvenskan:

”De har alltid spelat primitivt och så ser det ut nu också. De är direkta, närkampsorienterade och spelar med låg risk och är bra på fasta situationer. Det är ett bra lag, men de står inte för något nytt det kan jag inte påstå.”

Så kan man också ge sina motståndare extra tändvätska. Nu räckte inte det för KDFF. Som Elisabet Gunnarsdottir sa efteråt till Kristianstadsbladet:

”Jag vet inte om det är hans åsikt eller om han vill försöka få folk ur balans? Jag tycker tvärtom. Vi har utvecklat vårt spel otroligt mycket, det är långt ifrån samma lag och man behöver inte vara fotbollsexpert för att se det. Vi har en annan spets och spelar på ett annat sätt, men tyvärr kunde vi inte motbevisa honom.”

I själva matchen valde Eidevall och Rosengård en intressant taktik. De satsade på fart från start, och satte Anja MIttag vid sidan. Det draget blev faktiskt en riktig succé.

Och när vi ändå är inne på intressanta taktiska drag noteras att Gunnarsdottir och Kristianstad gjorde ett taktiskt byte redan i minut 24. Då fick Evelina Duljan gå ut och in kom Amanda Edgren. Det är verkligen hysteriskt ovanligt med så tidiga byten. Gunnarsdottir motiverade bytet av Duljan så här:

”Jag såg tidigt att hon inte var med. Hon har astma och hade inte sin spray med sig, det var lite som att vi var en man mindre.”

Det bytet hjälpte föga, för det här var verkligen en maktdemonstration från Rosengård.

Tränare Eidevall och lagkapten Caroline Seger pratade i höstas om att de tyckte att deras lag spelade damallsvenskans bästa fotboll. Vad som är bästa fotbollen är förstås väldigt subjektivt.

Eftersom de vann hösttabellen kan man ju säga att de spelade den bästa fotbollen under hösten. Men personligen höll jag inte med. Jag kände hela tiden att något saknades i Rosengårds spel. Min uppfattning var att man i första hand saknade en djupledsgående forward och tillika målskytt.

Fast efter att ha sett Rosengårds uppvisning mot Kristianstad känns det som att polletten trillade ner. Det är fart som har saknats hos Rosengård.

Fart i alla delar av spelet. Laget har varit bollskickligt, och man har jobbat sig fram i etablerat spel. Men det har blivit väldigt enahanda. Och det har ofta varit många som trampat på bollen, och bromsat anfallen.

Mot Kristianstad spelade Rosengård ett snabbare spel än jag sett laget göra på mycket länge. Och då tänker jag inte på att man spelade snabbare i djupled. Utan det var ett snabbare spel i alla lagdelar.

Jag vet inte om jag sett en backlinje spela runt bollen snabbare än vad trion Nathalie Björn, Malin Levenstad och Glodis Perla Viggosdottir gjorde. Det var riktigt fotbollsgodis att se med vilken kvalitet de tre flyttade bollen från sida till sida. De gjorde det med distinkta och precisa passningar.

På mittfältet har Hanna Bennison kommit in som en virvelvind. Hon har förutsättningar att bli vårens sensation om hon fortsätter som hon inlett, det är en spelare som verkligen driver upp tempot på mittfältet. Att hon skulle vara så bra i damallsvenskan hade jag inte kunnat räkna ut när jag såg henne i F17/02-landslaget för några veckor sedan.

Hanna Bennison

Bennison gör skillnad. Tidigare har Rosengård nog haft lite för många centrala spelare som vill kladda på bollen lite för ofta och för länge. Men i den här matchen gick det till och med fort framåt när Caroline Seger fick bollen.

Det hjälpte säkert att man matchade Lisa-Marie Utland och Hailie Mace på topp från start. Med två snabba djupledhot där uppe tvingar man ofta motståndarnas backlinje att falla några meter. Följden blir att det uppstår ytor på mittfältet.

Utöver snabbt spel satte Rosengård gästerna under tung press. Den pressen var grunden till 1–0-målet, där lagkapten Seger stod för en vaken återerövring när Rita Chikwelu slarvade och fick bollen för långt ifrån sig utanför eget straffområde.

Även vid 3–0 gjorde gästerna ett rätt stort misstag. Den gången var det målvakt Brett Maron som backade in i målet i stället för att gå ut och bryta en långpassning från Mittag. Följden blev att Utland ganska enkelt kunde punktera matchen i början av den andra halvleken.

I det skedet hade KDFF bara haft ett läge. Gästerna skapade mer därefter. Men faktum är ju att Rosengård gjorde alla sex målen. För KDFF:s reducering var ju ett stenhårt självmål från Viggosdottir.

Som sammanfattning var det här en överkörning. Det var också på många sätt den bästa match jag sett Rosengård göra på flera år. Man mötte ju ett starkt motstånd, som inte hade en chans. Tränare Gunnarsdottir sa så här till Kristianstadsbladet om FCR:

”De var förbannat bra, som ett guldlag. Det är absolut ett lag som kan vinna SM-guld. Samtidigt säger de själva att de inte har truppen för att vinna, men vill ändå bli topptippade. Jag tycker att det är lite förvirrande för min del.”

Jag håller med om att Rosengård visade upp ett guldspel i matchen. Kan de ha sånt här bolltempo i alla matcher blir laget otroligt svårslaget i år.

Tråkigt var att Nathalie Björn åkte på en muskelskada och tvingades kliva av i slutet av den första halvleken. För hennes, Rosengårds och landslagets skull får vi hoppas att det inte är något allvarligt.

Så till måndagens matcher. Där var Djurgården–Linköping den mest spännande. Det var en match där jag räknade till 7–7 i heta målchanser, där Djurgården vann den officiella statistiken med avslut mot mål med 13–7, men där LFC vann matchen med knappa men klara 3–2.

Min analys av Linköping från premiären kvarstår. Laget har massor med brister i försvarsspel, samt i tidigt speluppbyggnad. Däremot är laget otroligt effektivt när chanserna kommer.

Jag räknade inte målchanser i premiären, men känslan är att LFC har gjort mål på mer än hälften av sina målchanser – vilket är fantastiskt bra.

Och när man har sådan effektivitet framåt kan man acceptera att det hackar lite i andra delar av spelet. Framför allt är Lina Hurtig inne i en sådan där period där hon är magiskt bra. I dag fixade hon en straff, hade ett assist samt gjorde ett klassmål med vänstern – trots att hon egentligen fick passningen några moment för sent.

Positivt för LFC i offensiven är även att Rakel Petursdottir:s högerhörnor ger vibbar av June Pedersen och Magdalena Eriksson, vilket ju i princip är det högsta betyg en hörnläggare från höger kan få. Och vilket är fantastiskt bra för LFC.

Om laget kan fortsätta ha sådan här sanslös spets framåt är laget absolut en guldkandidat framåt hösten. Man har ju faktiskt dessutom en del sparkapital i offensiven. För jag tycker inte att Stina Blackstenius är riktigt nära sin toppnivå ännu. Och då gjorde hon ändå ett mål och ett assist i dag. Fast assisten har hon inte fått tillgodoräkna sig i den officiella statistiken.

Vad gäller Djurgården tycker jag att laget sett till spelet var förtjänt en poäng. Det känns som att Olivia Schough är en väldigt bra värvning av stockholmarna, precis den spelartyp man saknat. Hon var också inblandad i båda Djurgårdsmålen.

Trots att laget är poänglöst tycker jag att det visat klass i båda matcherna hittills. Under måndagen klev man upp högt och satte fin press på LFC. Framför allt i början av den andra halvleken hade man ett riktigt bra grepp om matchen. Känslan nu är att Djurgården kommer att kunna kämpa om platser på tabellens övre halva.

Måndagens första match var den mellan Växjö och Piteå. Det blev en mållös historia, vilket innebär Piteås första poängförlust mot ett icke Skånelag sedan 2017.

Växjö hade fler farliga målchanser före paus, medan Piteå radade upp en kanonad av chanser i den andra halvleken.

Till slut räknade jag till 11–4 i målchanser till de svenska mästarinnorna. De hade dessutom fyra bollar i målramen. Piteå borde alltså ha vunnit den här matchen. Men säkerligen otroligt skönt för Växjö att både få poäng och hålla nollan.

Selina Henriksson

I Piteå har jag upplevt det som att Selina Henriksson har flyttat fram sina positioner rejält. Jag tyckte att hon var lite av laget svaga kort i fjol. Det är hon inte i år. Tvärtom tycker jag att hon är en av lagets mer konstruktiva spelare.

Så till de båda matcherna med ”bottenkaraktär”. Vittsjö visade dock att man inte har för avsikt att vara ett bottenlag. Bakom 3–0 mot Kungsbacka döljer sig en total utspelning. Jag hade på matchen på en liten bildskärm samtidigt som jag tittade på andra matcher. Så jag kan ha missat något, men kom ändå upp till hela 13–1 i målchanser.

3–0 var alltså i underkant. Michelle De Jongh visade fin form genom att göra två mål och ha ett ribbskott. Överhuvud taget kändes Vittsjö starkt. Eller så var Kungsbacka väldigt svagt.

Tyvärr känns det alltmer som att nykomlingen kommer att få det otroligt tufft. Målvakten Moa Öhman har gjort två kanonmatcher. Ändå har hon släppt in sex mål. Kanske att Kungsbacka redan nu måste minska risktagandet och bara spela på kontring. Känslan är nämligen att man inte kommer att kunna spela bort några av konkurrenterna i högsta serien.

Lina Gerhardsson

Jobbigt för Kungsbacka att försvarsklippan Lina Gerhardsson tvingades kliva av med något som såg ut som en bristning.

Slutligen LB07–Kif Örebro. Av det jag såg skapade hemmalaget klart mest. Men det är ju illavarslande när man inte gör mål på sina chanser, samt att man även ligger bakom delar av bortalagets offensiv. Exempelvis var Heather Williams viktiga ledningsmål frukten av en riktig försvarstavla.

Kif Örebro har fått en kanonstart på serien. Sex poäng mot lag som de flesta tippar sluta på den undre halvan ger förstås andrum. Samtidigt är det värt att komma ihåg att Hammarby toppade damallsvenskan efter två omgångar i fjol – och Bajen spelar ju i elitettan i år.

En bra start är alltså ingen framgångsgaranti. Men känslan är att Örebros snabba och vassa kontringsspel kommer att ge fler poäng. Däremot har jag ännu så länge inte sett speciellt mycket som tyder på att LB07 skall kunna lyfta i tabellen.

Innan jag släpper den här omgången måste jag gnälla lite till på den officiella, damallsvenska statistiken. Varför ha så genomusel statistik?

Jag kollade på Skånederbyt i efterhand eftersom jag jobbade på superettanmatchen Norrby–Jönköping på påskdagen. Jag följde dock med via förbundets livescore. Där bokfördes inte ett enda avslut under de första 20 minuterna. Det borde ju tyda på att det inte varit en enda målchans så långt.

Men när man kollar matchen visar det sig att Nathalie Björn i matchupptakten hade en nick från två–tre meter, som dock gick över. Men det skall inte räknas som avslut. Och så hade Hailie Mace haft ett skott från tre meter som räddades av Kristianstadsback. Inte heller det räknades som avslut. Absurt.

Jag kommer inte att vänja mig vid det här. Speciellt inte som det alltså har blivit bättre i herrarnas två toppserier. Men damerna är väl inte lika viktiga…

Slutligen konstateras att det är fördel Lyon och Barcelona i kampen om finalplatserna i Champions League. Men ingen av semifinalerna är avgjord ännu. Mer om det i kommande inlägg.

Hemsidor, Rosengård, Peps, Ekroth, Chelsea och Chawinga

De senaste två helgerna har de damallsvenska lagen börjat spela träningsmatcher. Matcher som är svårbedömda, det är ju som bekant inte nu i början av februari man vinner SM-guld. Och när man kollar resultaten från de här matcherna bör man betänka att lagen är inne i hårda träningsperioder samt att det ofta testas rätt rejält.

För att kunna värdera resultat från träningsmatcher måste man kunna se respektive lags laguppställning, och byten. Och här är tyvärr majoriteten av de damallsvenska lagens hemsidor genomusla. När ett elitlag har spelat match tycker jag att det är minimikrav att man på klubbens hemsida kan läsa resultat, målskyttar och laguppställning – inklusive byten. Den informationen tycker jag att det är givet att klubbens supportrar skall tillhandahållas.

Men tyvärr är alltså många av våra damallsvenska klubbar långt ifrån elitklass på information. Några håller dock hög klass. Bäst är nog Göteborg, deras hemsida är väldigt pålitlig. Nykomlingen Kif Örebro har också en hemsida väl värd att framhålla – även om de inte lyckats få med laguppställning och byten från helgens 2–0-förlust mot BP.

Lite överraskande är att FC Rosengård tillhör botten i den här kategorien. Jag kan faktiskt inte hitta någon information alls på klubbens hemsida om att man faktiskt har spelat två träningsmatcher den senaste veckan. Klickar man på rubriken ”Match” på hemsidan hamnar man i en annons för Champions Leaguemötet med Slavia Prag, en match som ju spelades för mer än tre månader sedan.

Kanske att Rosengård helst vill att ingen skall se resultatet från söndagens möte med Vittsjö? Men tisdagens 1–0-vinst i Växjö har man väl inget behov av att tysta ner?

I söndagens match vann Vittsjö med 2–1 på Malmö IP efter två mål av Clara Markstedt och ett av Anja Mittag.

Vad jag kan hitta har Vittsjö spelat 18 tävlingsmöten mot Rosengård (och dess föregångare). De 18 matcherna har slutat med 15 segrar för Rosengård och tre kryss. Någon statistik över träningsmatcher lagen emellan hittar jag inte, men jag såg att klubbchef Erika Nilsson skrev på twitter att det var första gången någonsin som Vittsjö vann mot Rosengård.

Kul för Vittsjö att få en sådan bra start på året. Jag har ju flera gånger noterat att jag tycker att Vittsjös trupp ser väldigt spännande ut. Men med tanke på att man har ganska mycket nytt i laget trodde jag kanske att det skulle ta ett tag innan man fick ihop det.

Apropå Vittsjö har laget en ny kampsång signerad Peps Persson:

I Rosengård har jag noterat glädjande nyheter i veckan i form av att både Johanna Rytting Kaneryd och Malin Levenstad har gjort comeback efter långtidsskador. I Levenstad handlar det ju om mer än bara skadeuppehåll, men det där vet ni väl redan.

För Rosengård är det väldigt viktigt att ha friska spelare, för i sin nuvarande A-trupp har man ju bara 14 utespelare. Jag antar att man skall ta in några till, och kanske att det blir lättare nu när transferfönstret är stängt för de flesta större ligorna. I Sydsvenskan läser jag att tränare Jonas Eidevall säger så här:

”Om vi vill vara ett guldlag behöver vi förstärka truppen. Utan tvivel är det så. Det är bara att titta på vem som har lämnat.”

Han säger även att han inte tror att det finns någon rekryteringsplan för ytterligare backar. Det framgår däremot inte om det finns en plan för rekrytering av offensiva spelare.

Om man får drömma lite är kanadensiska stortalangen Jordyn Huitema en spelare man gärna hade velat se i damallsvenskan. Hon ser ut att välja bort college för en proffskarriär, och hon tycks föredra Europa före NWSL. Men hon har ju tid att vänta till nästa transferfönster, och känslan är att hon hamnar i PSG där hon provspelat ett par gånger.

Oavsett väntar man verkligen med spänning på vad som skall hända i Rosengård. I nuläget känns det som att klubben tappat mark mot flera av huvudkonkurrenterna.

Jag bedömer att såväl Piteå, Göteborg, Linköping som Kristianstad har starkare trupper 2019 än de hade för ett år sedan. Rosengård känns däremot sämre, framför allt i defensiven.

Svenska mästarinnorna Piteå har spelat tre träningsmatcher, alla på skotsk mark. Det har blivit två förluster och en seger. Men i alla de där matcherna har det gjorts strömbyten, vilket gör resultaten svårbedömda.

Göteborg har varit i Oslo, där man mött norska suveränerna LSK i två matcher, med en seger och en förlust som facit. Det mest spännande här är att Göteborg inleder försäongen med att försöka spela in ett nytt 3–5–2-system. Offensivt känns det som att truppen är välbyggd för ett sådant upplägg, men frågetecknet finns väl kring bredden på mittbackssidan.

Linköping fick hem Stina Blackstenius i veckan. Hon startade i helgens 2–1-seger mot Djurgården. Exakt hur mycket hon spelade har jag inte funnit några uppgifter om. LFC:s hemsida imponerar inte heller när det gäller rapporter kring träningsmatcher. Inte heller förra helgens 1–1-match på 2×30 minuter mot Eskilstuna är avhandlad på LFC:s hemsida.

Där hittar jag däremot den här beklagansvärda nyheten om att klubben dragit ur sitt F19-lag ur seriespel. Elitklubbarna har ett stort ansvar när det gäller talangutveckling, men tyvärr lever inte LFC upp till vad som förväntas på den här fronten. På hemsidan betonar klubbens ordförande Paul Lindvall att man dragit ur laget eftersom man inte hittat en tillräckligt kompetent tränare. Tyvärr får man ganska snabbt tanken på att det här är en smidig besparing för en klubb med darrig ekonomi. Hoppas verkligen inte den tanken är korrekt.

För Djurgården har försäsongen startat med två förluster. Först med 1–0 borta mot Åland United, sedan då 2–1 borta mot Linköping. Djurgården har bra matchrapporter på sin hemsida, även om fakta saknas från Ålandsmatchen. Från helgens match har man däremot fakta av högsta klass.

På lördag drar Svenska cupens gruppspel i gång. Då skall Växjö till Göteborg. Under föregående vecka spelade Växjö två hemmamatcher utan att göra mål. Det var i och för sig mot bra motstånd i form av fjolårets trea och fyra i damallsvenskan, alltså Rosengård (0–1) och Kristianstad (0–2). Växjö spelade båda matcherna utan viktiga Jelena Cankovic. Gissningsvis behöver man få tillbaka henne om man skall kunna skaka Göteborg på lördag.

I sin startelva hade Växjö även en provspelare, amerikanska Patricia George. Hon fick 60 minuter, om hennes insats räckte för att spela till sig ett kontrakt är oklart.

Tolkar jag kommentarerna från Kristianstad rätt gjorde klubbens båda nya isländska spelare en riktigt bra debut. Det blir spännande att följa KDFF i år. Redan nu kommande månad skall man ju mäta sig med bland annat Rosengård i Svenska cupen – vilket känns intressant.

Redan på lördag är det Malmöderby i cupen. LB07 har inlett försäsongen ojämnt. Först föll man med hela 6–1 borta mot Bröndby, då gjorde finländska landslagsspelaren Ria Öling tre mål för det danska storlaget. I den matchen testades en fransk mittfältare av LB. Hur det föll ut vet jag inte. LB är nämligen väldigt dåliga på information. På sociala medier länkar de ofta till Sydsvenskan, som huvudsakligen har låsta artiklar.

Nu i helgen vann i alla fall sin match mot Borgeby med 2–1. Man gjorde det efter mål av Malin Winberg och Andrea Thorisson.

Känslan man har haft under silly season om att den damallsvenska bottenstriden kommer att stå mellan LB och de båda nykomlingarna har inte försvunnit några veckor in på försäsongen.

Det är ju ett tag sedan min sista internationella genomgång. Det är alltså hög till för en sådan. Det känns rimligt att börja i Italien där Petronella Ekroth blev första svenska målskytt i årets serie A. Hon blev det på en snygg volley, som kanske går att se på det här Instagramklippet:

Jag skriver kanske för jag är inte säker på om det är offentligt…

Ekroth och Juventus leder ligan efter 15 omgångar med fyra poäng till Milan och sex till Fiorentina. De sistnämnda har dock en match mindre spelad och kan knappa in i morgon, då man spelar hemma mot nästjumbon Bari.

Så till England där Chelsea numera måste anses vara helt borta från guldet. Mästarinnorna har kvar chansen att nå Champions League – men då måste de nog vinna alla de sex återstående ligamatcherna.

Det var förra helgen man föll med 3–2 hemma mot Birmingham, ett resultat som gör att man nu är sex poäng bakom Manchester City och fem bakom Arsenal. Arsenal har dessutom en match mindre spelad.

Utan att ha sett annat än statistik undrar jag om inte Chelsea faller på sitt system att rulla på målvaktssidan. I ligan har Hedvig Lindahl och Carly Telford stått sju matcher vardera, och utfallet är ganska olika.

Av de totalt nio mål Chelsea har släppt in den här säsongen har Lindahl bara släppt in ett. Telford har således släppt in åtta. Noterbart är att Telford stod hemma mot Arsenal och Birmingham och släppte in fem respektive tre mål. Lindahl stod i båda bortamatcherna och släppte in ett. På bortaplan tog Chelsea fyra poäng mot aktuella motståndare, på hemmaplan kammade man noll.

Nu är känslan att det kan bli en ren guldfinal i sista omgången mellan Manchester City och Arsenal. Då båda lagen har även seriens bästa målgörare. Arsenals Vivianne Miedema satte nytt ligarekord förra helgen, när hon kom upp i 16 mål. Men hon gör bäst i att fortsätta hitta målet, för annars är det inte säkert att hon har kvar rekordet så länge. Manchester Citys Nikita Parris står nämligen på 14 fullträffar.

Så till Australien där det nu är slutspelsklart i W-league. Söndagens semifinaler kommer att spelas mellan Melbourne Victory och Perth Glory samt Brisbane Roar och Sydney FC. Det efter att det blivit en målskillnadsaffär om den sista slutspelsplatsen.

Melbourne City missade slutspel med tre måls marginal, och Adelaide United med en poäng och tio mål.

Grundseriens skytteliga vanns förstås av Sam Kerr, som slutade på 13 mål. Tre spelare delade på andraplatsen med nio fullträffar, bland dem var fjolårets Linköpingsforward Natasha Dowie.

Apropå Australien har man fortfarande inte fått någon klarhet kring varför förbundet sparkade förbundskapten Alen Stajcic. Den här artikeln av Lucy Zelic för ett bra resonemang kring många av de konspirationsteorier som flödar.

Tillbaka till Europa, och i det här fallet Frankrike. Där körde PSG över säsongens stora besvikelse, Montpellier. Slutsiffrorna blev hela 4–0 efter att Paris haft 3–0 redan efter 20 minuter. Kinesiska Wang Shuang visade vägen med ett kanonskott redan i första minuten.

Ingen svensk startade för Paris. Emma Berglund satt kvar på bänken hela matchen, medan Hanna Glas byttes in i 80:e minuten. För Montpellier spelade Linda Sembrant och Sofia Jakobsson hela matchen, och så fick Marija Banusic debutera genom ett inhopp i minut 82. Sett till klippet ovan var Jakobsson pigg, och hade bland annat ett ribbskott vid 2–0-underläge.

Vädret ställde till det en hel del runt om i Europa i helgen, med uppskjutna matcher som följd. Det drabbade bland annat matchen Paris FC–Lyon. Det innebär att PSG nu leder ligan med en poängs marginal till Lyon – PSG har dock en match mer spelad.

Montpellier ligger fyra, man har även Bordeaux (med en match mindre spelad) före sig. Bordeaux ligger faktiskt trea med minusmålskillnad – något som är högst anmärkningsvärt.

Så till Spanien där veckans snackis var publiksiffran i kvartsfinalen av spanska cupen mellan Athletic Club och Atletico Madrid. Damfotbollspubliken i Bilbao är inte speciellt pålitlig i vardagen, men när det händer något anmärkningsvärt går folket man ur huse.

Cupkvartsfinalen drog fantastiska 48 121 till herrarnas stadion, San Mames. Man undrar ju om den totala siffran för alla matcher i svenska cupen ens når upp till en femtedel…

För övrigt vann gästande Atletico med 2–0, och är klart för semifinal tillsammans med Barcelona, Valencia och Real Socidad.

Atletico leder även ligan efter 19 omgångar, man har tre poäng ner till obesegrade tvåan Barcelona. De båda lagen möts för övrigt i Madrid den 17 mars.

Jag avslutar ligagenomgången med ett riktigt snyggt mål från den mexikanska ligan. Det är Americas Casandra Cuevas som suger in bollen snyggt och avslutar lika läckert.

Allra sist några ord om det internationella övergångsfönstret som stängde i de flesta ligorna ute i Europa vid månadsskiftet. De mest spännande sena övergångarna rörde afrikanska spelare som flyttar till Spanien.

Noterbart var att ex-allsvenska Gaelle Enganamouit bytte norska Avaldsnes mot spanska Malaga. Och att nigerianska affischnamnet Asisat Oshoala lånas in av Barcelona. Det blir intressant att se om Oshoala äntligen kan få ett lyft i en europeisk klubb. I Kina har hon lyckats bättre. Hon vann skytteligan i den kinesiska superligan 2017 på 13 mål. I fjol vann hon guld med Dalian Quanjian, men blev ”bara” tvåa i skytteligan på tio fullträffar.

Noterbart för övrigt att det var en viss Tabitha Chawinga som vann den kinesiska skytteligan 2018 på 17 mål. Hon förde även sitt Jiangsu Suning FC till seger i kinesiska FA-cupen och utnämndes till den kinesiska ligans bästa spelare. Chawinga förekommer aldrig högt upp på några listor över världens bästa spelare. Men jag har svårt att tro att det finns något lag där hon inte hade varit storstjärna.

Femma i den kinesiska skytteligan kom för övrigt argentinska Sole Jaimes, som ju nyligen skrev på för Lyon. Vilken europeisk storklubb köper över Chawinga?

Bilder från hösten 2018

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var ett tag sedan jag hade framme min stillbildskamera. När jag kollade igenom minneskortet noterade jag ett antal bilder som jag inte hade lagt upp på bloggen tidigare.

Det handlar om bilder från Sveriges båda landskamper mot Ukraina och Danmark samt från damallsvenska toppmötet Rosengård–Piteå. Här är de som mosaik: