Månadsarkiv: oktober 2018

Bristande effektivitet sänkte LFC

Publicerad den av
3

Det är ofta på effektiviteten man kan se hur bra ett lag är. Vid onsdagskvällens Champions Leaguematch i Paris vann Linköping avsluten mot mål med 6–5. Man vann även hörnorna med 7–3.

Ändå vann PSG matchen rätt komfortabelt. Enda gången det franska hemmalaget var hotat var under de första 20 minuterna. Först hade LFC en bra chans direkt i matchupptakten och i 18:e minuten hade väl gästerna egentligen matchens allra bästa chans. Då räddade först Tiane Endler ett friläge från Kososvare Asllani och returen tog i ribban.

En stund senare bjöd i stället Maja Kildemoes på ett självmål. Där avgjordes matchen. Det blev inte bättre för LFC att skyttedrottningen Marie-Antoinette Katoto sedan var skoningslös när chanserna dök upp.

Linköping har spelat klart i årets Champions League. Och om 24 timmar riskerar vi att vara helt utan svenskt lag i turneringen – om inte Rosengård får ordning på sin effektivitet i säsongens elfte timme.

Om Rosengård fortsätter att missa chanser som man gjort under stora delar av säsongen blir LSK enda nordiska lag som får spela vidare i UWCL efter jul. Norskorna vann nämligen med 2–0 i Köpenhamn mot Bröndby. Anja Sönstevold och Synne Hansen gjorde målen under matchens avslutande 20 minuter.

0–0 hade tagit danskorna vidare på bortamål. Nu vann istället LSK totalt med 3–1.

Oavsett hur det går i morgon i Prag har vi ju flera svenska spelare kvar i turneringen. Bland annat spelade Hanna Glas hela matchen för PSG i dag, och Annahita Zamanian blev inbytt i 79:e minuten.

Innan jag lämnar PSG–Linköping noterar jag i Corren att Stina Blackstenius tydligen var väldigt nära att flytta hem redan i somras. Och att klubben skall göra allt den kan för att få hem henne nu i vinter. Det blir spännande att följa.

Det blir även spännande att följa fortsättningen av Champions League. För det är ju i nästa omgång det börjar på allvar. I åttondelsfinalerna har de seedade lagen haft det lite för lätt. Wolfsburg vann med totalt 10–0 mot Atletico Madrid, Lyon med 13–0 mot Ajax, Bayern München med 5–0 mot Zürich och Chelsea till slut med 7–0 mot Fiorentina.

Svenskkollen från de matcherna säger följande:

* Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg.

* Fridolina Rolfö startade och spelade 64 minuter för Bayern. Jag såg lite av matchöppningen och där hade hon två kanonchanser att bli målskytt.

* Hedvig Lindahl och Magdalena Eriksson spelade hela matchen för Chelsea och Stephanie Öhrström hela matchen för Fiorentina. Jonna Andersson startade också, men blev utbytt i 63:e minuten för Chelsea.

På hemmaplan var väl onsdagens största nyhet att landslagsmeriterade Hanne Gråhns inte följer med Kif Örebro upp i damallsvenskan. Den offensiva ytterbacken som varit skadedrabbad i år väljer istället att sluta. Tråkigt.

I övrigt har vi även tre spelare som lämnar/får lämna Växjö:

Guide till åttondelsreturerna i UWCL

Publicerad den av
2

Under tisdagskvällen vann Göteborg med 4–1 borta mot Lidköping i tredje omgången av Svenska cupen. Därmed tog Göteborg den tredje sista platsen i vårens gruppspel. Återstår av den tredje omgången gör matcherna Kvarnsveden–Uppsala och BP–AIK.

Tittar vi på de lag som kvalat in till gruppspelet så är elva av årets tolv damallsvenska lag vidare. Bara Vittsjö har åkt ut. Bland de damallsvenska nykomlingarna är Kif Örebro vidare, medan Kungsbacka är utslaget.

I övrigt är division I-klubbarna Jitex och Ljusdal kvar, plus då vinnarna i de båda återstående matcherna.

Apropå cupspel är vi framme vid returerna i Champions Leagues åttondelsfinaler. Sex matcher spelas under onsdagen och övriga två under torsdagen. Här är läget:

Onsdagens matcher: (Jag kommer att lägga upp eventuella länkar till sändningar från matcherna här nedan om jag hittar några).

18.00: Bröndby–LSK, står 1–1
Inför den helnordiska åttondelen såg jag LSK som favoriter till 60–40. Norskorna hade ju då inte förlorat en enda tävlingsmatch på nästan ett år. Men det visade sig att den här åttondelsfinalen sammanfallit med en formsvacka för LSK, som bara tagit en poäng på de två senaste matcherna i toppserien. Och plötsligt har det svängt. Jag ser det nu som fördel Bröndby vad gäller att nå avancemang, 55–45.

19.00: Bayern München–FC Zürich, står 2–0
Jag såg det som 90–10 i tysk favör inför dubbelmötet, och när Fridolina Rolfö:s lag startar hemmamatchen med en 2–0-ledning finns det ingen anledning att omvärdera oddsen.

Bayern är för övrigt ett uselt publiklag. Man ligger näst sist i Frauen-Bundesligas publikliga efter att ha haft mellan 325 och 518 åskådare på sina tre första hemmamatcher i ligan. Till mötet med Zürich erbjuder man åskådare i Halloweenkostym fri entré. Frågan är om det är ett framgångsrecept?

Matchen visas här:

19.00: Lyon–Ajax, står 4–0
Det var 99–1 i fransk favör inför avspark, och oddsen för Ajax har inte förbättrats inför returen i Frankrike. Lyon promenerar lugnt vidare till kvartsfinal, medan Ajax är ute på sin sista Europaresa för den här gången.

19.30: Fiorentina–Chelsea, står 0–1
Det krävdes en straff för att formsvaga Chelsea skulle få hål på en storspelande Stephanie Öhrström i första mötet. Jag hade 65–35 i engelsk favör inför den första matchen. Jag håller fortfarande Chelsea som favoriter till avancemanget, men minskar oddset till minimala 51–49 eftersom Fiorentina brukar vara rätt starkt hemma i Florens.

Matchen går att se här:

20.00: PSG–Linköping, står 2–0
Det var 80–20 i fransk favör inför avspark. Nu har det ökat till 95–5. Jag tror alltså bara att dagens LFC vinner en bortamatch av 20 mot PSG med minst två måls marginal. För att den matchen skall inträffa under onsdagen måste Östgötalaget var extremt effektivt i PSG:s straffområde samtidigt som man håller koll på Marie-Antoinette Katoto och Stepanie Labbé gör en riktig kanonmatch.

Corren sänder matchen för inloggade. Länk finns här.

20.00: Atletico Madrid–Wolfsburg, står 0–4
Atletico höll nollan till halvtid i Wolfsburg. Sedan vräkte hemmalaget in fyra mål på 22 minuter och avgjorde dubbelmötet. Wolfsburg har för övrigt 52–0 på de elva tävlingsmatcher man spelat hittills i höst.

Kanske att Atletico kan spräcka det tyska storlagets nolla, men det kommer att bli tyskt avancemang. Oddset för det är 98–2, trots att de spanska mästarinnorna har inlett årets seriespel med sju raka segrar och att man dessutom slog ut Manchester City ur Champions League.

Torsdagens matcher:

18.30: Slavia Prag–Rosengård, står 3–2

Vid lottningen gav jag Rosengård hela 95–5 i odds. Det ser rätt annorlunda ut nu. Malmöklubben fick en käftsmäll i första mötet, där tjeckiskorna vann rättvist. Och Rosengård åkte ju på en ny käftsmäll i lördags när man inte bara missade att vinna SM-guldet, man blev även utan plats i nästa upplaga av Champions League. Så om Rosengård skall spela någon UWCL-match 2019 krävs det tvåmålsseger i Prag. Det är absolut inte omöjligt, men i nuläget ser jag ändå Slavia som knappa favoriter, 51–49.

Matchen sänds här:

20.30: Glasgow City–Barcelona, står 0–5
Jag gav Barca 95–5 inför dubbelmötet. Det har ökat till 99–1. Spanien får minst en representant i vårens kvartsfinaler. Noterbart att skotskorna gör reklam för matchen med ett klipp med Barcamål. Känns inte ens som att Glasgowfolket själva tror på sitt lag.

 

Några funderingar om ekonomi

Publicerad den av
9

Piteå firar

I lördags vann Piteå SM-guld, och under firandet har laget även fått lite välkomna segerpremier.

I går gick en sponsor in med 250 000 kronor som hjälp inför nästa års Champions Leaguespel, och dessutom blir det ju Piteå som får den nyinstiftade Segerpotten. Ni kanske minns att flera spelare rasade över att det inte delades ut några prispengar till guldlaget Linköping efter fjolårets damallsvenska.

Det byggde ju på någon form av missförstånd, för vad jag känner till delas det inte ut några prispengar till SM-guldvinnare i någon sport. Men det ledde till något positivt, i och med att det skapades en insamling till det lag som vann årets damallsvenska. Jag vet inte när deadline är, men i Segerpotten finns i alla fall nu 236 200 kronor.

Apropå Champions League har ju Göteborgs ordförande Peter Bronsman flera gånger sagt att hans klubb skall vinna turneringen 2021. Det gjorde han för övrigt senast i lördagens GP.

Där fick han följdfrågan om det går att utmana de tunga elefanterna i Europa. Svaret löd:

”Äh, de är inte så tunga som de ser ut, kan jag lova. De har också sina brister, de här så kallade storlagen. De är inte så stora, förutom till namnet.”

Ett kaxigt uttalande från en klubb som aldrig vunnit SM-guld och som aldrig nått längre än kvartsfinal i Champions League. Bronsman lär få öppna plånboken rejält om hans högt ställda mål skall kunna nås.

Göteborgs ekonomi är för övrigt intressant. Klubben ansåg ju sig alltså ha råd med att spela höstens matcher på Ullevi, där man hade högre hyra än på Valhalla. Dessutom släppte man in alla åskådare gratis på alla matcher. Rosengårdsmatchen borde ju faktiskt ha kunnat ge ett par hundra tusen i biljettintäkter.

När vi ändå är inne på ekonomi och satsning noteras att det allsvenska avancemanget kan ha varit räddningen för Kif Örebro. Precis som det andra nyuppflyttade laget Kungsbacka har Örebro varit illa ute ekonomiskt sett under året. Känslan är alltså att båda nykomlingarna får svårt att värva in så många etablerade spelare. Och då kan de även få väldigt svårt att hålla sig kvar.

När det gäller Örebros ekonomi berättade klubbens ordförande Charlotta Nordenberg om den i dag i det här inslaget i P4 Örebro.

Klart är att elitettan är en vansinnigt dyr serie med långa och dyra resor och små intäkter. Sportsligt har serien varit bra, för de lag som gått upp i allsvenskan har med undantag för IFK Kalmar varit mer slagkraftiga än tidigare. Men ekonomiskt är det alltså tufft i vår näst högsta serie.

 

Diverse röster från Ullevi

Publicerad den av
2

Efter toppmötet mellan Göteborg och Rosengård i lördags pratade jag med några av huvudrollsinnehavarna. Det har ju hunnit gå någon dag, men vissa saker är ju fortfarande aktuella.

Noterbart för övrigt att både Göteborg och Rosengård har kvar varsin tävlingsmatch den här säsongen. Göteborg spelar i svenska cupen borta redan i morgon, borta mot Lidköping. De senare får alltså bara en vilodag mellan avslutningsomgången i elitettan och cupmatchen. Det känns lite konstigt.

För Rosengård väntar ju det viktiga bortamötet med Slavia Prag i Champions League på torsdag. Då behöver Malmöklubben vinna med två måls marginal för att vända 3–2-förlusten från hemmamatchen.

Caroline Seger

Just Champions Leaguematchen var förstås en av de saker som kom upp med Caroline Seger i lördags. Hon sa:

”Vi har ett jobb att göra, definitivt. Antingen kan vi avsluta den här säsongen med ingenting, eller kan vi avsluta med någonting. Det är klart att det är oerhört tufft mentalt, men det är bara att ladda om.”

Så här beskrev hon 4–2-förlusten i Göteborg:

”Vi får en bra start på andra halvlek efter en katastrofal första halvlek där vi släpper in två mål som jag inte vet vad jag skall säga om. Det är bara dåligt. I andra halvleken skapar vi tillräckligt för att döda matchen, eller åtminstone vända den. Men nej, i dag storspelar deras målvakt och vi släpper in fyra mål. Ibland är inte fotboll rättvist.”

Hon får en fråga om alla målchanser Rosengård hade vid ställningen 2–2.

”Jag tycker att det genomsyrar hela året för oss. Vi har gått upp och ner och det har inte alltid varit stolpe in. Och bra lag har tur…”

På ett par följdfrågor säger hon:

”Vi behöver spela matcherna som om de vore vår sista, och det gjorde vi inte förrän efter en halvlek. …
Vi trycker på otroligt mycket i andra halvlek, vi känner ju otroligt mycket att vi vill vinna matchen. I sådana lägen tänker man inte på en andraplats. Vi har tillräckligt mycket för att vinna matchen, då tror jag att man går för det också.”

Seger ombads även kommentera vilka kvaliteter som gör att Piteå tog hem guldet:

”Det är väl att de har varit mer jämna, sett över hela året. Klart att de också har tappat poäng, men i flera lägen där de har sett ut att tappa poäng har de ändå vunnit, vilket jag vet att vi inte har gjort. Sedan spelar de ju en helt annan fotboll. Det är fantastiskt roligt för Piteå, och jag tycker att det är kul, och gläds med dem naturligtvis, och de är väl värda det. Men jag tycker att vi spelar den finaste fotbollen när vi är bra. … Men man vinner inte serien för att man tur, utan det var ett bra år för Piteå och det är bara att gratulera”

En stund senare pratade jag med Jonas Eidevall. Först konstaterade jag att Rosengård flera gånger var millimetrar från guldet – men slutade ändå trea.

”Det är surt. Men de förutsättningarna visste vi på förhand, att de fanns ett oavgjort resultat som gav Champions League-plats, men inte nödvändigtvis ett guld. Men det var en stor tydlighet från min sida att vi skulle gå för att vinna guld. Och inte slå oss till vakt om en Champions League-plats, hur viktig den än är så är det inte den mentaliteten jag vill ha.”

Så här kommenterade han den anstormning Rosengård stod för i den andra halvleken:

”Vi har verkligen chanser att göra 3–2. Men totalt sett över säsongen har vi krävt för många målchanser för att göra mål. Man säger att det jämnar ut sig ibland, men inte nödvändigtvis över en säsong, utan över mer tid. … Men det var väldigt, väldigt frustrerande. Framför allt lider jag med tjejerna som verkligen gick ut och gav det en bra chans i den andra halvleken. … Jag tycker att vi har en spelartrupp som har jobbat väldigt, väldigt hårt. Och totalt sett tycker jag att vi har presterat en bra fotboll över säsongen, men vi har verkligen inte haft marginalerna med oss i damallsvenskan det här året. Räknar jag chansstatistik har vi vunnit den i 21 av 22 matcher.”

Efter lite snack om vad som gick fel i den första halvleken (framför allt för ensidigt spel på vänsterkanten och för stor passivitet i straffområdet) kom Eidevall själv in på årets sista match.

”Det är på torsdag, det är Slavia Prag och vi måste se till att göra det bästa för att ta oss vidare.”

Så bad jag honom säga några ord om de svenska mästarinnorna:

”Stort grattis till Piteå. Stellan är en tränare jag har massiv respekt för, som liksom dag ut och dag in gör ett stort stycke bra tränargärning. En spelartrupp som är lojal och som vill vara ute och tävla varje träning och match. Så stort, stort grattis till Piteå. De har gjort en jättebra säsong och det är stor skillnad på Piteå jämfört med när jag var i damallsvenskan senast. De var ett 4–4–2-lag som spelade med raka linjer och väntade på motståndarnas misstag och som verkligen spelade en fysisk, kraftfull framorienterad fotboll. De har utvecklat sitt spel den här säsongen och även som jag förstod, stora delar av den förra. Också ett stort grattis till Göteborg. Jag tycker att de tillsammans med oss har varit det bästa offensiva laget i serien. De avgörande matcherna här har de ju närmast visat upp en klinisk effektivitet. Det är också en tränare och en spelartrupp som gjort ett väldigt bra jobb.”

Loes Geurts

Så till Göteborg, där jag inledde att prata med den storspelande målvakten, Loes Geurts, som var lyrisk över segern och andraplatsen.

”Helt magiskt, underbart. Jag är så glad att vi vinner och hur vi vinner och ja… jag är bara glad. Vi har gjort det bra, vi har gjort det vi ville göra så det får vi vara väldigt nöjda med.”

Hon var förstås också väldigt nöjd med att hennes lagkompisar på de två sista omgångarna hade nio avslut inom ramen – och att alla blev mål.

”Ja, det är så skönt när man har forwards som gör mål på sina chanser.”

Att hon själv hade mycket att göra kommenterade hon så här:

”Ja, i andra halvlek speciellt. De kom med mycket folk och pressade på. Men det är kul om man vinner. Det var nog en av mina bättre matcher, kanske. Jag tycker ändå att jag har gjort viktiga räddningar i avgörande lägen i flera matcher. Jag känner att jag har gjort en bra säsong.”

Så fick hon en fråga om fortsättningen, hennes kontrakt löper ut nu.

”Vi snackar. Vi kommer nog att lösa det. Champions League vill man ju spela. Jag har gjort det med PSG och med AZ i Holland. Med AZ kom vi inte så långt, men med PSG nådde vi finalen. Jag spelade inte då, men jag var ju ändå med.”

Elin Rubensson steget före Petra Johansson

En annan som spelat i Champions League är Elin Rubensson. Jag hoppade in i intervjun av henne just när hon fick en fråga om vilka chanser Göteborg har i Europaspelet nästa år.

”Oj, så långt har vi inte riktigt tänkt ännu. Men fortsätter vi med den träningen vi har med Marcus (Lantz) och Jörgen (Ericson) och den spelidén vi har – jag tycker att vi har rätt spelare till den spelidén – tror jag att det kan gå långt. Sedan får vi se, det var länge sedan Göteborg var ute i Europa. Vi får jobba hårt.”

Sedan fick hon frågor om hur hon ser på säsongen för laget och för egen del:

”Jag är fantastiskt nöjd. Det har gått lite upp och ner, men vi har rest oss hela tiden och varit starkast när det gäller. Vi har hela tiden vetat vilken potential vi har. Stundtals spelar vi fantastiskt fin fotboll. … Jag har väl haft min bästa säsong i karriären. Det känns som att jag har hittat min roll i laget och verkligen fått ut mitt spel. Men det är lätt att få det när man spelar så bra som lag, vi tar fram varandra tycker jag.”

Hon får en fråga om hon blir kvar, eller om hon kan tänka sig att eventuellt flytta utomlands.

”Jag har skrivit fem år, så ni lär se mig här i framtiden också. Jag kände att jag trivs så himla bra, och med allt runt omkring. Jag har väldigt mycket vid sidan också som krävs för att jag skall bli en bra fotbollsspelare.”

Kan Göteborg bli en stormakt inom damfotbollen?

”Ja, potentialen finns. Spelare vill komma hit. Vi har en grym trupp, vi har en jättebra ledarstab. Och Göteborg som stad är ju lockande, så det tror jag absolut.”

Rebecka Blomqvist

Slutligen bytte jag några ord med matchvinnaren Rebecka Blomqvist, som hade svårt att resa sig efter sitt segermål och byttes ut strax efter.

”Det var riktigt skönt. Det är klart att det var tufft när de gjorde 2–2, vi kände att de hade vittring på 3–2 också. De var lite halvnära några gånger. Vi tackar Loes för mycket – och stolpen och ribban och allt var det var. Men vi visade att vi behöver ett läge så blir det mål. Och sedan gör vi ytterligare ett, så det var riktigt skönt alltså.”

Ni har haft grym effektivitet i de sista omgångarna.

”Precis. För några matcher sedan sa vi att vi måste höja effektiviteten, och nu har vi gjort det. Och då blir det en hel del mål, också.”

Har Piteå bjudit in dig till guldfesten?

”Nej, inte än. Men de kan ju faktiskt tacka oss lite grand. Men vi är nog väldigt glada båda lagen i dag. Det här var vad vi hade i egna händer, och vi klarade att göra det. Vi är jätteglada över en Champions Leagueplats, med ett nybygge som vi har i år är det väldigt, väldigt bra, tycker jag. Jag är glad för Piteås skull och jag är glad att vi kom tvåa.”

Hon ställs mot faktum att laget låg på nedflyttningsplats för ett år sedan.

”Vi säkrade ju kontraktet i näst sista matchen, tror jag. Så det är lite skillnad från förra året, och det är skillnad på känsla också. Vi är riktigt glada för det här alltså.”

Så här säger Blomqvist om att hon slutar som delad tvåa i skytteligan ihop med Anna Anvegård, båda på 14 mål.

”Blev vi delad tvåa? Det är bra, jag gillar henne, så det är lugnt. Vi är bra vänner, så vi kan dela på den. Hoppas hon säger samma… Jag har gjort fyra mål vardera de senaste två säsongerna och visste inte om jag skulle få spela, eller var jag skulle få spela, så jag är jätteglad att jag har fått spela och att målen har kommit också.”

Jag pratade aldrig med Anja Mittag. Hon hade bråttom förbi journalisterna. Men hon kom faktiskt ner till pressrummet en stund senare och frågade om det var någon som ville prata med henne. Det tycker jag är värt ett omnämnande, för det hör verkligen inte till vanligheterna.

Kif Örebro är tillbaka – grattis

Publicerad den av
15

I eftermiddags blev det helt klart vilka tolv lag som spelar i damallsvenskan 2019 samt vilka 14 lag som spelar i elitettan.

Det blev ju nämligen som väntat Kif Örebro som tog den tolfte och sista platsen i högsta serien. På tredje försöket säkrade man avancemanget. Och den här gången var det aldrig något snack.

View this post on Instagram

OBOS DAMALLSVENSKAN 2019!!!!!!!!!!

A post shared by KIF Örebro DFF (@kif_orebro) on

Borta mot Västerås BK 30 var det 3–0-ledning redan efter 25 minuter. Det slutade med 4–0-seger, vilket innebar att Kif Örebro blev tvåa med två poäng mer än trean Lidköping. Freja Olofsson visade vägen med sitt 1–0-mål.

Freja Olofsson

Det blev även klart att Ljusdal tvingas kliva ner i division I. För att Ljusdal skulle kunna passera Asarum krävdes att man tog in tre poäng och sju mål i sista omgången. Ljusdal gjorde sitt i sista omgången och vann med hela 7–0 hemma mot Mallbacken.

Det krävdes ju då också att Asarum skulle förlora mot Kvarnsveden. Men den matchen slutade 0–0, vilket innebär att Asarum tog den 14:e och sista platsen i elitettan 2019. Dock noteras att Kvarnsveden hade en ramträff i slutminuterna, så Asarum levde farligt.

Det blev alltså bara en säsong i elitettan för Kif Örebro. När det för ganska exakt ett år sedan blev klart att klubben åkte ner i näst högsta serien skrev jag det här inlägget om att klubben haft alldeles för stor genomströmning både på ledar- och spelarsidan på senare år.

Sedan dess har man haft ännu större genomströmning. När nedflyttningen blev klar den 30 oktober i fjol hade man följande startelva: Carola Söberg – Hanne Gråhns, Emelie Andersson, Marina Petterson Engström, Freja Olofsson – Julia Spetsmark, Lisa Dahlkvist, Fanny Andersson, Michelle de Jongh – Jenny Hjohlman, Emma Jansson. In byttes Frida Svensson och Marie Hammarström-Liljesson.

Frida Abrahamsson

Det Örebrolag som i dag säkrade återkomsten bestod av följande spelare: Mimmi Paulsson-Febo – Frida Abrahamsson, Maja Regnås, Felicia Edgren – Lejla Basic, Ellen Karlsson, Olofsson, Emma Lindén – Addison Steiner, Svensson, Courtney Strode. In byttes Rebecka Holm, Jonna Dahlberg och Sara Lilja Vidlund.

Addison Steiner

Som synes är det ett helt nytt lag som går upp. Bara två spelare från fjolårets match spelade i dag. Dock finns ju fortfarande Hanne Gråhns och Emelie Andersson kvar i truppen, även om de bara spelat elva respektive tre matcher i år.

Fjolårets namnkunniga Örebro hade problem i mittförsvaret. Årets lag har jag bara sett en gång, i seriefinalen mot Kungsbacka. Då imponerade inte närkingarna, men de fick ändå till slut oavgjort.

Känslan är att det behövs en handfull nyförvärv inför nästa säsong om inte den här sejouren i högsta serien skall bli ettårig. Fast nu släpper jag framtiden för den här gången, och avslutar delen om elitettan med att återigen skicka ett grattis till Kif Örebro.

Apropå gratulationer har jag hittat ännu fler sådana till Piteå och därmed uppdaterat det här inlägget.

I dag har det även korats svenska mästarinnor. Det var AIK som vann det sista F16-SM:et efter finalseger med hela 8–1 mot Jitex. I bronsmatchen vann Sunnanå med 4–3 efter förlängning mot IFK Örby.

Den här helgen har jag haft fokus väldigt hårt riktat mot de inhemska matcherna. Jag har dock noterat tre svenskmål i de stora ligorna. Stina Blackstenius gjorde Montpelliers mål i gårdagens 1–1-match mot Lille.

I dag har Fridolina Rolfö gjort sitt första ligamål för hösten, hon gjorde det när Bayern München vann toppmötet borta mot Essen med 2–0. Även i England har det blivit svenskmål. Där cyklade Magdalena Eriksson in Chelseas segermål mot Liverpool:

Mängder av gratulationer till Piteå IF

Publicerad den av
3

Jag har scannat av Twitter för att läsa kommentarer till Piteås SM-guld. Huvudsakligen handlar det om gratulationer. Men innan jag radar upp dem rekommenderar jag att man kollar det här Instagraminlägget från ögonblicket när Piteås spelare inser att de kommer att vinna SM-guld.

View this post on Instagram

Då man hör ”4-2 Göteborg”😍

A post shared by Piteå IF Damfotboll (@piteadam) on

Är det inte just så här man vill vinna sitt första guld?

Och här kommer alltså en hel hög Twittergratulationer:

Här är kommentarer från några lokaljournalister:

Och här är några som även gratulerar Göteborg till andraplatsen:

Stellan Carlsson

Och så slutligen några hyllningar av Stellan Carlsson:

Damallsvenskans avslutning i sammanfattning

Publicerad den av
15

Damallsvenskan 2018 fick verkligen en minnesvärd avslutningsdag. Även om det deppas i Rosengård och Hammarby i kväll tror jag nog att också folket från de båda klubbarna känner att det var en makalös fotbollsdag.

Själv startade jag dagen i Varbergsområdet, och åkte norrut mot Göteborg strax efter lunch. En stund tidigare hade FC Rosengård anlänt till Ullevi från samma riktning. De åkte norrut för att spela hem pokalen.

Det är den typen av utspel som gör att man faller extra tungt de gånger man misslyckas med att nå sitt mål. Samtidigt tycker jag att det både är bra och skönt att Rosengård är lite kaxiga. Genom sin attityd väcker Skåneklubben känslor, något damfotbollen behöver mer av.

Min biltur norrut började med sol i Varberg och slutade med sol på Ullevi. Men däremellan hade jag både regn och snö. En timma innan avspark föll det exempelvis snöblandat regn över Liseberg.

I Kållered noterade jag att det var bilkö på E6 vid avfarten till Ikea. Utanför Ullevi var det däremot ingen kö 45 minuter innan avspark. Däremot var det en ganska strid ström av åskådare som gick in i den alldeles för stora arenan.

Det var återigen fri entré. När jag sett Göteborg FC på Ullevi tidigare under hösten har det stått folk och räknat åskådarna. I eftermiddags såg jag däremot ingen som räknade, vilket får mig att tro att publiksiffran på 4423 är en uppskattning.

I ett snöigt Piteå samlades samtidigt 3 778 personer på gamla Kvarnvallen, alltså den arena som sedan tio år tillbaka kallas LF Arena. Den fina publiksiffran innebar att Piteå vann den damallsvenska publikligan på snittet 1 999. Tvåa kom Hammarby med 1 383, en notering som gör Stockholmsklubben extra saknad i nästa års damallsvenska.

På Svenska Fotbollförbundets genomusla, nya hemsida redovisar man inte totalsnittet, men ett överslag säger att det borde hamna just under 900 personer.

De cirka 9 800 personer som var på plats på arenorna under lördagen fick uppleva ett riktigt drama där tre olika lag var i serieledning och där tre olika låg under nedflyttningsstrecket.

När det var avspark var det ju Rosengård som toppade tabellen. Redan efter 2.55 tog dock Göteborg över serieledningen genom ett kanonskott från Elin Rubensson. Göteborg fick vara i topp i drygt 17 minuter. För 20.16 in i matchen i Piteå gjorde Madelen Janogy 1–0 till Piteå.

Därefter behövde aldrig Piteå lämna ifrån sig serieledningen, även om Rosengård var ytterst nära att gå upp i topp vid flera tillfällen.

För även om Rubensson också gjorde 2–0 innan paus behövde Rosengård bara drygt fem minuter i den andra halvleken innan man var ikapp i matchen och därmed förbi Göteborg i tabellen.

Först nickades en högerhörna från Anja Mittag in till 1–2. Målet är bokfört på Caroline Seger, men efter att ha sett reprisbilderna är jag rätt säker på att hon aldrig rörde bollen. Sist på den var Göteborgs Emma Pennsäter, möjligen efter en skarv från Lisa-Marie Utland. Reduceringen borde alltså bokföras som självmål, eller skrivas på Utland.

Kvitteringen både gjordes och skrevs på Utland. Norskan stötte in bollen från nära håll efter att dagens bästa Rosengårdsspelare, vänsterkantens Fiona Brown, slagit ett lågt inspel.

I Piteå gjorde hemmalaget mål på mål mot Växjö – bland annat kunde man sätta in ytterligare tre hörnmål på kontot. Hörnor har verkligen varit en viktig ingrediens i Piteås guldrecept.

Hotet mot norrbottningarnas guld var nu Rosengård. Och Malmöklubben borde ju faktiskt ha vunnit i Göteborg. Skyttedrottning Mittag hade exempelvis tre 100-procentiga målchanser vid 2–2, två räddades av Loes Geurts och vid en gick skottet utanför. Dessutom hade Rosengård två bollar i ribban bakom Geurts.

Den ena, ett närskott från Lisa-Marie Utland, styrdes upp i ribbans underkant av Göteborgsmålvakten.

Rosengård gick verkligen för guldet. Man släppte på tyglarna – och åkte i stället på en kontring. På ett tillbakaspel i 90:e minuten slog nämnda Geurts en lång boll som gick över alla Rosengårdsspelare och friställde Rebecka Blomqvist. Möjligen skarvades långbollen av Pauline Hammarlund, men jag tycker det ser ut som att det är målvakten som skall ha assisten. För Blomqvist tåade nämligen in 3–2 bakom en chanslös Zecira Musovic.

Glodis Perla Viggosdottir hann ha en bra kvitteringschans innan Julia Zigiotti Olme i sjätte övertidsminuten punkterade matchen med sitt 4–2-mål, och samtidigt definitivt sköt guldet till Piteå. Det där sista målet borde dock Musovic ha räddat, där gjorde hon ett riktigt svagt ingripande.

4–2-målet framkallade guldjubel i Piteå. Strax efter gick slutsignalen på Ullevi och även Göteborg jublade som att de hade vunnit guld.

Däremot låg flera Rosengårdsspelare kvar länge på gräsmattan och deppade. Flera av dem fick kämpa för att ta emot sina lilla silvermedaljer.

När jag kom ner i spelgången efter prisutdelningen var den första jag såg Rosengårds sportchef Therese Sjögran. Hon såg ut att kämpa med tårarna. Jag pratade inte med henne, men noterar på SVT:s hemsida att hon är självkritisk:

”Jag har varit i den här rollen i tre år och vi har inte vunnit på tre år. Jag är självkritisk och jag kommer verkligen utvärdera vad vi kunde gjort bättre.”

I samma artikel verkar hon också tveka på om hon skall fortsätta med jobbet. Personligen tycker jag absolut att Sjögran har ett ansvar för Rosengårds misslyckande. Det har funnits lite för lite konstruktivitet i truppen, det har även saknats en andra målskytt som kunnat avlasta Anja Mittag. Den senare punkten var ju Lotta Schelin tänkt att ansvara för, men hennes tråkiga öde vet vi ju om.

Dock tycker jag att det är för tidigt för Therese Sjögran att ge upp som sportchef. I Borås såg jag vilka problem Stefan Andreasson hade i Elfsborg när han gick direkt av planen in i sportchefsrollen. Det är inte lätt att plötsligt bli chef över sina gamla kompisar, och behöva ta tuffa beslut som drabbar dem. Det krävs nog några års erfarenhet – och några tuffa smällar. Men klarar man att ta de smällarna kan det bli riktigt bra till slut.

I Piteå lär det vara riktigt bra i kväll. Laget tog chansen när den dök upp och vann avslutningsmatchen mot Växjö överraskande stort med 6–1. Piteå har ju inte gjort sig kända för att vinna med stora siffror det här året. Tio av lagets 16 vinster har varit med uddamålet. Fyra gånger har man vunnit med två måls marginal, en gång med tre och så då dagens urladdning med femmålsseger.

Piteås segerrecept de senaste åren har bestått av ett bra presspel och stor skicklighet på fasta situationer. I år har man dock blivit klart bättre på att vårda bollen, och blivit ett mycket mer spelande lag. Kanske är det den egenskapen som gjort att man klarade av att ta det där sista steget.

Precis som jag tippade inför serien blev Göteborg tvåa och Kristianstad fyra. De senare tog sina första medaljer någonsin. Med en riktigt vass forward hade Elisabet Gunnarsdottir:s lag kunnat sluta ännu högre upp i tabellen. Men fyra var starkt nog.

KDFF var ju nedflyttningshotat så sent som för två år sedan. För Göteborg gick färden från botten till toppen på mindre än ett år. För exakt ett år sedan låg nämligen KGFC på nedflyttningsplats.

I dag säkrade man sin andra andraplats någonsin. Orsakerna till lyftet är flera. En är att man värvade klokt både i vintras och under sommaren. En annan att Marcus Lantz fick laget att spela en mycket mer vägvinnande fotboll än Stefan Rehn. En tredje, och avgörande orsak heter Elin Rubensson. Hon har gjort en fantastisk säsong och burit laget på sina axlar. Rubensson borde verkligen ha vunnit priset som damallsvenskans mest värdefulla spelare. Men hon är ju inte ens nominerad.

I bottenstriden låg LB07 under nedflyttningsstrecket när dagen började. I slutet av den första halvleken gjorde dock Malin Winberg målet som räddade Malmöklubben kvar i högsta serien.

LB07 var uträknat, men reste sig på nio. Samma sak med Vittsjö, som kändes som ett nedflyttningslag efter förlusten hemma mot just LB i den 18:e omgången. Och inte minst efter att även ha förlorat mot Rosengård och Djurgården i de två nästföljande omgångarna.

Men även Vittsjö reste sig på nio, gjorde 7–0 på de två sista omgångarna och höll sig kvar i högsta serien.

Däremot fick Hammarby till slut lida för ett år där man haft tre olika tränare och en mängd skador. Bajen åkte ut på 24 poäng och –10 i målskillnad. Inget lag har någonsin tidigare åkt ut ur damallsvenskan på en så hög poäng.

Det är alltså en signal om att vår högsta serie borde vara utökad med minst två lag redan till 2020. Då kan för övrigt Hammarby vara tillbaka. Söderlaget har ju visat en god förmåga att resa sig flera gånger tidigare.

I morgon får vi veta vilka som ersätter Hammarby i allsvenskan. Det blir antingen Kif Örebro eller Lidköping som tar andraplatsen i elitettan.

Noterbart i övrigt i den damallsvenska sluttabellen är att Eskilstuna, som låg näst sist vid sommaruppehållet tog 19 poäng på hösten och slutade på övre halvan.

Noterbart också att Kalmar bara tog poäng i en match och placerar sig som fyra i tabellen över de lag som tagit minst poäng i damallsvenskan under 2000:

1) Tyresö (2014) 0 poäng, uteslutet
2) Jitex (2014) 0 poäng, 6–61
3) AIK (2015) 2 poäng, 11–71
4) IFK Kalmar (2018), 14–82
5) Sunnanå (2013) 5 poäng, 15–82
6) Bälinge (2008) 5 poäng, 9–67
7) Stattena (2009) 6 poäng, 14–92
8) Stattena (2004) 7 poäng, 13–61
9) Dalsjöfors (2011) 8 poäng, 9–63
10) Hammarby (2011) 8 poäng, 7–52

Tittar vi på hemma- respektive bortatabellen visar sig Rosengård vara bäst på hemmaplan, medan Piteå var bäst på bortaplan.

Hemmatabellen, toppen:
1) Rosengård      +33   26
2) Göteborg FC   +14   25
3) Piteå                +10   24
4) Kristianstad       +8    24
5) Linköping          +8    21
6) Växjö               +13   21

Bortatabellen, toppen:
1) Piteå                 +8    24
2) Göteborg        +13   22
3) Rosengård        +4   19
4) Kristianstad       –4   15
5) Vittsjö               +3   13
6) Linköping         +3   12
7) Hammarby       –4    12

Kollar vi hösttabellen såg den ut så här:

1) Rosengård     +22   25
2) Göteborg       +21   25
3) Piteå              +14   24
4) Kristianstad     +2   20
5) Eskilstuna        –3   19
6) Linköping        +7    15
7) Växjö               –5    15
8) Vittsjö              +5   14
9) Djurgården       –2   14
10) LB07            –12   12
11) Hammarby   –14     9
12) Kalmar         –41     0

Slutligen vann Anja Mittag skytteligan på 17 mål. Anna Anvegård och Rebecka Blomqvist delade andraplatsen på 14 vardera. Julia Zigiotti Olme kom fyra på tolv mål, Julia Karlernäs femma på elva och Rubensson sexa på tio. Övriga fyra på topp tio var Amanda Edgren, Kosovare Asllani, Natasha Dowie och Mimmi Larsson på delad sjundeplats med nio mål vardera.

Tillagt i efterhand. Jag skrev även en krönika i BT på guldstriden. Den hade rubriken ”Rydén: 2018 var sagoåret då klabbet tog hem spelet”. Det syftade lite på det här blogginlägget från i våras.

Grattis Piteå – svenska mästarinnor 2018

Publicerad den av
8

Piteå IF

Det har gått ungefär en halvtimma sedan slutsignalen ljöd här på Ullevi – en signal som förkunnade att Piteå är svenska mästarinnor 2018.

En signal som också förkunnade att Göteborg FC spelar i Champions League 2019/20. Grattis Piteå. Och grattis Göteborg.

För ungefär en halvtimme sedan stod det även klart att det blir Hammarby IF som spelar i elitettan nästa år. Man gör det trots att man tagit 24 poäng. Det om något talar väl för att det är dags att utöka damallsvenskan med två lag så fort som möjligt.

Halvvägs i dramat

Publicerad den av
Svara

Den dramatiska slutomgången har verkligen varit dramatisk hittills.

Göteborg rivstartade och gjorde 1–0 i tredje minuten på ett kanonskott från Elin Rubensson. I botten gjorde Michelle de Jongh 1–0 för Vittsjö på Kanalplan bara minuten senare.

Efter en kvart såg det ut så här:

1) Göteborg, 2) Piteå, 3) Rosengård
9) Vittsjö, 10) Hammarby, 11) LB07

I 21:a minuten nickade sedan Madelen Janogy in 1–0 till Piteå, vilket tog dem upp i toppen.

Efter 30 minuter såg det ut så här:

1) Piteå, 2) Göteborg, 3) Rosengård
9) Vittsjö, 10) Hammarby, 11) LB07

Den första halvlekens sista kvart blev händelserik. Rubensson gjorde mål även på Göteborgs andra avslut mot Rosengård. Även om Malmölaget inte haft en enda 100-procentig målchans är 2–0 klart i överkant.

I Piteå nickade Janogy in 2–0 på en sådan där lång högerhörna som Piteå gjort minst sju mål på i år. Men innan halvleken var över hade Anna Anvegård reducerat och Piteå ropat på straff.

I botten klev LB07 över strecket när Malin Winberg skickade in ledningsmålet mot Djurgården.

Läget i paus:

1) Piteå, 2) Göteborg, 3) Rosengård
9) Vittsjö, 10) LB07, 11) Hammarby

Om Hammarby kvitterar mot Vittsjö skulle skåningarna ligga under nedflyttningsstrecket med 24 poäng och plusmålskillnad.

Strax dags för andra halvlekarna.

Då är vi framme vid avgörandet

Publicerad den av
3

Det är lite drygt sex månader sedan damallsvenskan 2018 startade. Inför avspark förutspåddes en jämn och oviss serie som skulle vinnas av Rosengård och där Kalmar skulle komma sist.

Med mindre än ett dygn kvar av årets serie vet vi att det verkligen har blivit en jämn och oviss serie. Vi vet också att den faktiskt till slut kan vinnas av Rosengård och att Kalmar kommer att komma sist.

På många sätt har årets upplaga varit den jämnaste damallsvenskan någonsin. Tidigare har det minsta avståndet mellan guld och nedflyttning varit 31 poäng – det var det 1991. Med en omgång kvar i år skiljer det 22 poäng mellan Malmölagen Rosengård och LB07 på första respektive elfte plats. Det kan alltså maximalt bli 25 poängs marginal mellan guld och nedflyttning i år.

Som jag har berättat tidigare har näst sista laget i damallsvenskan aldrig tidigare tagit så många poäng som det kommer att göra i år.

Det är också klart att vi kommer att få den längsta guldpoängen någonsin. Fyra gånger har man vunnit damallsvenskan på 49 poäng. Det handlar om Jitex 1989, Malmö FF 1993, Linköpings FC 2009 och LdB FC Malmö 2011. Egentligen vann Jitex serien 1989 på 34 poäng. Men det var med tvåpoängssystem. Omräknat till dagens poängupplägg hamnar de på just 49.

I år har Rosengård och Piteå 45 poäng och kan därmed som mest nå upp till 48. Det är alltså målskillnad som skiljer ettan och tvåan åt inför slutomgången i år.

Piteå IF

Endast en gång har damallsvenskans etta och tvåa slutat på samma poäng. Det var 2012 när Tyresö vann med 16 måls marginal före LdB FC Malmö. Då avgjordes ju serien dessutom i en direkt avgörande seriefinal i slutomgången. Fast då var det bara två lag i guldstriden, avståndet ner till trean Linköping var hela 16 poäng.

Däremot hade tre lag chansen på guldet inför slutomgången året innan, 2011. Fast inte heller då var det så tajt som i år. 2011 såg tabelltoppen efter 21 omgångar ut så här:

LdB FC Malmö     +27    46
Göteborg              +34   45
Tyresö                   +32   43
Umeå                    +20   41

Då spelade Malmö–Örebro och Tyresö–Göteborg i slutomgången. Där blev det dock aldrig riktigt spännande där Frida Nordin gjorde 1–0 till Malmö redan i andra minuten inför 3387 åskådare på Malmö IP. Till slut vann Malmö med 6–0 och tog guldet.

Och inför 3140 åskådare på Tyresövallen hade Göteborg 3–0-ledning redan i 19:e minuten. Göteborg vann till slut med 4–1 och blev tvåa.

I år har alltså seriemakarna lyckats få till rysarslut både i toppen och botten. Vem är vilka som är ansvariga för spelschemat vet jag inte, men de är värda någon fin bonus på oktoberlönen.

Här är förutsättningarna inför den slutomgång som har avspark 15.30 på lördagen. Om ni inte kan ta er till någon arena – vilket rekommenderas, sänds Göteborg–Rosengård på SVT1. För övrigt hade SVT 210 000 tittare på Rosengård–Piteå i måndags, vilket är en grymt bra siffra.

Guldstriden:

FC Rosengård     53–14   45
Piteå IF                36–23   45
Göteborg FC       50–25   44

Matcherna i sista omgången är: Göteborg–Rosengård och Piteå–Växjö.

FC Rosengård jublar

FC Rosengård tar guld om:
* De vinner mot Göteborg.
* De spelar oavgjort i Göteborg samtidigt som Piteå tappar poäng mot Växjö.

Piteå firar

Piteå IF tar guld om:
* De vinner mot Växjö samtidigt som Rosengård tappar poäng.

Göteborg gör vågen

Göteborg tar guld om:
* De vinner mot Rosengård samtidigt som Piteå tappar poäng mot Växjö.

Klart i guldstriden är att alla de tre inblandade lagen måste spela för att vinna sina matcher.

Noterbart är att det inte är jättemånga av de inblandade spelarna som faktiskt har vunnit ett SM-guld. Jag kan ha missat någon, men de jag kommer på är:

Rosengård (4): Anja Mittag, Zecira Musovic, Caroline Seger och Ebba Wieder.

Piteå (3): Cajsa Andersson, Faith Ikidi och June Pedersen.

Göteborg (3): Pauline Hammarlund, Emma Pennsäter och Elin Rubensson.

Emma Pennsäter

Tilläggas bör ju att det där alltså bara gäller SM-guld. I Rosengård har ju i alla fall Fiona Brown, Simone Boye Sörensen och Sanne Troelsgaard vunnit titlar i sina hemländer. Och i Göteborg har Loes Geurts både vunnit EM-guld och sin hemmaliga.

Parallellt med guldstriden är det ju även en kamp om två platser i Champions League. Där gäller följande:

FC Rosengård tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De tar poäng i Göteborg.
* Om de förlorar i Göteborg samtidigt som Piteå förlorar mot Växjö.

Piteå IF tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De tar poäng mot Växjö.
* Om de förlorar samtidigt som Göteborg förlorar mot Rosengård.

Göteborg FC tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De vinner mot Rosengård.
* De spelar oavgjort mot Rosengård samtidigt som Piteå förlorar mot Växjö.

Utöver guldstriden är det ju precis lika dramatiskt i kampen kring nedflyttningsstrecket. Där har vi följande läge:

Hammarby   29–36   24
Vittsjö           29–26   23
—————————–
LB07            24–40   23

Matcherna i sista omgången är: Hammarby–Vittsjö och LB07–Djurgården.

Hammarby håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De tar poäng mot Vittsjö.
* De förlorar mot Vittsjö samtidigt som LB07 tappar poäng mot Djurgården.

Vittsjö håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De vinner mot Hammarby.
* De spelar oavgjort mot Hammarby samtidigt som LB07 tappar poäng mot Djurgården.
* De förlorar mot Hammarby samtidigt som LB07 förlorar mot Djurgården.

LB07 håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De vinner hemma mot Djurgården.
* De spelar oavgjort mot Djurgården samtidigt som Vittsjö förlorar mot Hammarby.

Klart i bottenstriden är att alla de tre inblandade lagen klarar kontraktet vid egen seger. Alla har alltså sitt avgörande i egna händer.

Hur går det då?

Det är en bra fråga… Redan tidigt på säsongen slutade jag att tippa matcherna i serien eftersom jag tyckte att det närmast var omöjligt. Därför kommer jag inte att ge mig på något tips nu heller.

Nina Jakobsson

Klart är att Piteå har haft svårt att få till anfallsspelet i de båda matcher där man saknat Nina Jakobsson. Det kombinerat med att Växjö är ett väldigt ojämnt lag gör den matchen oviss.

Anja Mittag

Oviss är även drabbningen i Göteborg. Rosengård har pressen på sig, har haft det tuffaste schemat och skall spela på en tung gräsplan – för en sådan lär det bli efter fredagens massiva regnande på västkusten. Det som talar för Malmöklubben är Anja Mittag:s fina form. Hon har gjort sex mål på sina fyra senaste tävlingsmatcher och kan mycket väl bli tungan på vågen i guldstriden. För övrigt fick Rosengård guldjubla just i Göteborg 2014.

Rosengård firar SM-guldet 2014

Det som talar för Göteborg är lagets snabba och vassa djupledsspel, samt förstås att man har hemmaplan. Mot Göteborg talar ovanan vid den här typen av matcher. Klarar man pressen?

I botten har Hammarby och LB07 fördelen av hemmaplan. Men Vittsjö borde å andra sidan komma med massor av självförtroende efter storsegern senast.

Inga tips i dag alltså. Men jag tippade ju serien inför avspark, se länk i första stycket. Där hade jag Rosengård som etta och Göteborg som tvåa, och i botten hade jag LB07 och Kalmar på nedflyttningsplatserna. Den här svängiga säsongen kan alltså sluta precis som man trodde. Eller kan den?

17.30 i morgon har vi svaret på om det blir ytterligare svängningar i den sista omgången. Själv tänkte jag tillbringa eftermiddagen på Ullevi. Där får jag sällskap av Kronprinsessan Victorias pokal. Frågan är om den kommer att delas ut i Göteborg, eller om det kommer att höjas en kopia i Piteå.

Nomineringar, prispengar och satsning i Borås

Publicerad den av
13

Under onsdagskvällen hade vi på Borås Tidning en trevlig damfotbollsnyhet. Då kunde vi nämligen berätta att det planeras en seriös elitsatsning i Borås från och med säsongen 2020.

Vi har inte haft något elitlag i Boråsområdet, eller Sjuhäradsbygden som vi brukar kalla det, sedan Dalsjöfors gick i konkurs som serieledare i näst högsta divisionen sommaren 2012. Sedan dess har mycket handlat om huruvida Elfsborg är berett att även göra en damfotbollssatsning. Den frågan är ännu inte avgjord, utan under utredning.

Men numera finns det alltså en grupp som är beredd att satsa, med eller utan Elfsborg. Och med fem division I-lag i området och ytterligare ett par precis utanför finns det spelarmaterial. Inte minst kommer det fler talanger underifrån än på många år, vilket ger framtidshopp.

Torsdagens damfotbollsnyhet utanför min bygd handlade om damernas kamp för högre prispengar på VM. Det blir intressant att se vart den frågan landar.

En annan sak som diskuterades under torsdagen var nomineringarna till Fotbollsgalan. Här är de kategori för kategori:

Årets målvakt: Loes Geurts (Kopparbergs/Göteborg FC), Hedvig Lindahl (Chelsea FC) och Zećira Mušović (FC Rosengård).

Jag antar att upplägget är sådant att det skall vara två kandidater från landslaget och en från damallsvenskan. Om det är så finns det inte mycket att invända mot här. Geurts har storspelat i damallsvenskan och de andra två är landslagets etta och tvåa.

Vinner gör Lindahl, även om jag tycker att Geurts också hade varit en högst värdig vinnare.

Hedvig Lindahl

Årets back: Hanna Glas (Eskilstuna United DFF/Paris Saint-Germain FC), Nilla Fischer (VfL Wolfsburg) och Linda Sembrant (Montpellier Hérault SC).

Fischer och Sembrant har varit landslagets bästa backar och Glas har haft en jätteutveckling under året. Ändå är jag rätt tveksam till om Glas skulle varit med här, för jag tycker nog inte att hon var allsvenskans bästa back så länge hon var med. Juryn har ju lyft fram Sif Atladottir i en annan kategori. Jag hade nog haft med henne här också.

Vinna bör ju Fischer göra. Lagkapten i ett lag som vann dubbeln i Tyskland och spelade final i Champions League.

Nilla Fischer

Årets mittfältare: Kosovare Asllani (Linköpings FC), Jelena Čanković (Växjö DFF) och Caroline Seger (FC Rosengård).

Cankovic är en både kul och spännande nominering. Däremot tycker jag inte att Kosovare Asllani borde vara med här – hon har ju varit forward under mer än halva säsongen. Asllani borde alltså ha varit nominerad i nästa kategori.

In borde man istället ha plockat Elin Rubensson, som jag ser som huvudorsaken till att Göteborg slåss om SM-guldet i morgon.

Vinner gör nog Seger. Min röst går dock till Asllani, även om hon är i fel kategori. Hon har varit så bra i år att hon förtjänar ett pris.

Caroline Seger

Årets forward: Anna Anvegård (Växjö DFF), Stina Blackstenius (Montpellier Hérault SC) och Anja Mittag (FC Rosengård).

Här hade jag alltså velat plocka in Asllani. Det hade väl tyvärr fått bli på Anvegårds bekostnad, även om jag tycker att Växjöforwarden också är värd att få vara med på galan.

Här känns inte vinnaren självklar. Blackstenius är förstaval i landslaget, men har knappast briljerat under året. Mitt val faller på Mittag, men jag tror att Blackstenius vinner juryns gunst.

Stina Blackstenius

Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Sif Atladóttir (Kristianstads DFF), Julia Karlernäs (Piteå IF DFF) och Seger.

I fjol hade det här priset väldigt konstiga nomineringar. I år är det bättre, men ändå inte klockrent. Seger är viktig för Rosengård, men jag tycker att Anja Mittag är ännu viktigare. Jag tror alltså att Malmölaget hade klarat sig bättre utan Seger än utan Mittag. Vad tror ni?

Atladottir hade jag inte tänkt på, men jag har ju sett henne närmast agera enmansförsvar i Kristianstad vid några tillfällen i år, så hennes betydelse för lagets försvarsspel är verkligen stort.

Karlernäs har varit viktig för Piteå, och är inte heller någon dålig kandidat. Fast återigen tycker jag att juryn har förbisett Elin Rubensson, som jag hade kunnat tänka mig som segrare i den här kategorien. Nu tror jag istället att det blir seger för Seger.

Caroline Seger

Årets genombrott: Anvegård, Rebecka Blomqvist (Kopparbergs/Göteborg FC) och Julia Zigiotti Olme (Hammarby IF FF/ Kopparbergs/Göteborg FC).

Tre bra kandidater, där min röst går till Anvegård. Jag tror att juryn tycker likadant.

Anna Anvegård

Årets tränare: Stellan Carlsson (Piteå IF DFF), Jonas Eidevall (FC Rosengård) och Marcus Lantz (Kopparbergs/Göteborg FC).

Även här är det tre bra kandidater. Sett till spelarmaterial och förutsättningar bör det stå mellan Carlsson och Lantz. Gissningsvis går det till Lantz.

Marcus Lantz

Diamantbollen

Här finns det inga förhandsnomineringar. Men jag tycker ju att det bör stå mellan Nilla Fischer och Kosovare Asllani. Sannolikt kommer även Caroline Seger att finnas med i diskussionen.

Min vinnare är Fischer, som har tyngst meriter när det gäller titlar under året. Nu skall ju gamla meriter inte räknas in, men det känns ju även som en faktor att Fischer aldrig fått Diamantbollen tidigare. 2014 blev hon ju närmast bestulen på den.

Nilla Fischer

Det var det om fotbollsgalan. Innan jag sätter punkt har jag ju lovat att dela med mig av lite funderingar kring måndagens seriefinal, Rosengård–Piteå.

Redan när jag såg laguppställningarna anade jag vartåt det lutade. För på många sätt känns det som att Piteå förlorade matchen i samma ögonblick som Nina Jakobsson åkte på sin fotskada.

Jag hörde efter matchen att Jakobsson inte hade tränat på en hel vecka, och att hon är stort frågetecken för lördagens avslutningsmatch. Där kan Piteå tappa guldet.

Nina Jakobsson

För när spelet kom igång blev det tydligt att Piteå saknade Jakobsson i uppspelsfasen. Hennes förmåga att få fast bollen högt upp i planen är på många sätt guld värd för norrbottningarna. Utan henne riskerar däremot anfallen att bli väldigt korta, och man är lite för beroende av att Madelen Janogy skall göra något på egen hand.

Det såg vi i den första halvleken som gick klart till Rosengård. Malmölaget ställde upp 3–4–1–2 mot Piteås 3–4–3. Innan paus var det Rosengård som vann den taktiska matchen. De hittade dels flera gånger in bakom Piteås vänsterförsvar, där Ronja Aronsson flera gånger hamnade fel under de första 25–30 minuterna.

Rosengård hittade även ofta in till pigga Ebba Wieder i ytan mellan Piteås backlinje och mittfält. Oftast var det uppspel från backlinjen som antingen gick direkt till Wieder, eller via tillbakaspel från forwardsduon Mittag/Lisa-Marie Utland.

Så långt imponerade Rosengårds backlinje i uppspelen. Nathalie Björn var exempelvis mycket bra. Simone Boye Sörensen var också lysande. Danskan balanserar mellan geni och katastrof, hon blandar ju nämligen fantastiska genomskärare med rena indianare. Alltså en spelare som kan avgöra matcher åt båda håll. I måndags var hon dock betydligt mycket mer geni än katastrof.

Tyvärr var det ju en miss från June Pedersen som avgjorde matchen. Jag såg att SVT:s experter även gav Cajsa Andersson en släng av sleven. Det tycker jag är orättvist. Känslan var att Piteå ville locka upp Rosengårds forwards och mittfältare för att sedan kunna spela in på ytan mellan hemmalagets backlinje och mittfält.

Anderssons igångsättning av spelet hade lett till större ytor att sätta uppspelet på – om bara tillbakapassningen varit bättre.

Cajsa Andersson

På presskonferensen konstaterade Stellan Carlsson att det var tråkigt att målet kom på en sådan situation, men att det ändå bara varit en tidsfråga innan Rosengård skulle göra mål – Anja Mittag hade ju bud på några till i den första halvleken.

Men efter paus såg det annorlunda ut. Piteå tätade både till den lucka Wieder hade utnyttjat och fick kontroll på sin vänsterkant. Dessutom hittade de ytor att spela på mellan Rosengårds innermittfält och kantspelare.

Piteå gjorde en bra andra halvlek, dock utan att tvinga Zecira Musovic till någon riktig kanonräddning. En hörna i ribban och en hörna som nickades bort på mållinjen var gästernas bästa chanser. Min statistik över klara målchanser slutade 6–2 i hemmafavör.

Utöver nämnda spelare var det en skön kamp på innermittfält, där jag imponerades av Ellen Löfqvist:s presspel och av Caroline Segers uppoffrande arbete, framför allt i den andra halvleken.

Samuelsson tillbaka mot England

Publicerad den av
4

Under onsdagseftermiddagen presenterade Peter Gerhardsson sin landslagstrupp till bortamatchen mot England den 11 november.

Jessica Samuelsson

Förbundskaptenen poängterade att han behövde erfarna spelare till mötet med världstreorna och jämfört med förra truppen tillkom därför Jessica Samuelsson, Amanda Ilestedt, Fridolina Rolfö och Julia Spetsmark.

Tysklandsproffsen Ilestedt och Rolfö är tillbaka efter skador. Båda spelade för övrigt ligamatcher under onsdagen. Ilestedt spelade hela Potsdams 4–0-seger borta mot Werder Bremen och Rolfö byttes in i paus när Bayern München vände 0–1 till 3–1-seger mot Frankfurt.

För Spetsmark och Samuelsson är det första uttagningarna på ett år. Senast duon var med i truppen var mot Ungern i Borås i oktober i fjol. Sedan dess har Spetsmark varit petad och Samuelsson skadad.

Tillagt i efterhand: Ytterligare en spelare har ju faktiskt tillkommit från förra truppen, och det är Hanna Folkesson, som var petad senast. Jag tyckte att Folkesson såg stabil ut mot Piteå i måndags.

De som fick lämna plats var Anna Oskarsson, Julia Zigiotti, Nina Jakobsson, Mimmi Larsson samt reserven Sandra Adolfsson – och Nilla Fischer. Den sistnämnda har ju stått över en del träningsmatcher på senare år. Och gör det alltså igen. Fischer spelade för övrigt inte heller i Wolfsburgs 7–0-seger mot Mönchengladbach under onsdagen.

Vid truppresentationen fick Gerhardsson frågor om Jessica Samuelsson och den konkurrens som uppstått på högerbacksplatsen. Det är verkligen en intressant situation i och med den fina utveckling som Hanna Glas haft under året. Om/när Samuelsson kommer upp i sin tidigare nivå vill man gärna ha med båda. Frågan som inte ställdes är om Gerhardsson kan tänka sig att spela den ena av dem till vänster.

Dessutom finns ju Nathalie Björn med i truppen, som också är tänkbar som högerback, vilket ytterligare försvårar Gerhardssons val. Jag tyckte att Björn imponerade stort när jag såg henne i måndags mot Piteå.

Gerhardsson gladde sig för övrigt mycket över att Stina Blackstenius lyckades göra fem mål för Montpellier i helgen. Och det är klart att det även är bra för landslaget att forwards visar målform. Även om det inte var något vidare motstånd skall man vara där och peta in bollarna, och fem mål är helt klart respektingivande. Se dem alla här:

Här är landslagstruppen i sin helhet:

Målvakter:
Hedvig Lindahl, Zecira Musovic och Cajsa Andersson.

Backar:
Samuelsson, Glas, Nathalie Björn, Ilestedt, Linda Sembrant, Magdalena Eriksson, Mia Carlsson och Jonna Andersson.

Mittfältare:
Olivia Schough, Elin Rubensson, Caroline Seger, Julia Karlernäs, Julia Roddar, Folkesson och Lina Hurtig.

Forwards:
Blackstenius, Spetsmark, Kosovare Asllani, Anna Anvegård, Rolfö och Sofia Jakobsson.

Förbundet klarar numera av att presentera truppen på sin nya hemsida. Tyvärr är det även här läge att säga att det var bättre förr. För även i det här fallet är förbundets nya sida otroligt mycket sämre än den gamla. Jämför själva vilket ni föredrar:

Presentation av Hedvig Lindahl på förbundets gamla hemsida.

Presentation av Hedvig Lindahl på förbundets nya hemsida.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen – Svenska fotbollförbundets nya hemsida är en katastrof. Jag hoppas verkligen att förbundet får betalt av de klåpare som förstört både matchstatistik och spelarpresentationer.

Under onsdagen togs det även ut en U23-trupp. Den hittar ni här.

Innan jag lämnar landslagsnivån konstaterar jag att F16/02-landslaget måste ha stått för tidernas mest ojämna prestationer under lagets första EM-kval. Nederländerna vann med 16–0 mot Georgien. Några dagar senare spelade Sverige 1–1 mot samma georgiska lag.

Vad slutade då matchen Nederländerna–Sverige? Jo, den blev 1–1. Den som hittar någon logik i det här är välkommen att förklara för mig. För jag tycker att det är fullständigt orimligt att man spela 1–1 mot två lag vars inbördes match slutat 16–0.

Logiskt eller inte, det viktigaste var förstås att F16-landslaget gick vidare, vilket det gjorde.

Mycket talar också för att Asarum spelar vidare i elitettan även 2019. Blekingelaget vann onsdagens hängmatch borta mot Västerås BK30 med 3–2 efter en sen vändning. Frida Mattsson kvitterade i 85:e och sedan bjöd Västerås på ett självmål i 89:e.

Det gör att Asarum är tre poäng och sju mål före Ljusdal inför slutomgången på söndag. Då tar Asarum emot Kvarnsveden och Ljusdal tar emot Mallbacken.

Västerås BK30 är redan klart för nedflyttning. Men de har en avgörande roll i slutomgången. Då tar man nämligen emot tvåan Kif Örebro. Närkingarna måste sannolikt vinna den matchen för att ta sig tillbaka till allsvenskan. Lidköping ligger nämligen bara två poäng bakom och har bättre målskillnad. Lidköping har dessutom hemmamatch mot jumbon Böljan, vilket bör innebära god chans till seger.

På lördag avgörs damallsvenskan, och det kan bli välfyllt på flera arenor. I Piteå förväntas 4000–5000 åskådare till LF Arena, och i Stockholm lockar Hammarbys ödesmatch också bra med folk.

På lördag avslutar Annica Svensson sin karriär.

Svensson var en viktig kugge i det landslag som tog VM-brons i Tyskland 2011 och väl värd att hyllas av många på Tunavallen på lördag.

I övrigt på nyhetsfronten noteras att Corren uppger att både PSG och Manchester City skall vara intresserade av Filippa Angeldahl.

Av de valen tror jag att Angeldahl själv skulle ha störst nytta av att spela i England, eftersom jag anser att hon behöver förbättra sitt spel i högt tempo. Samtidigt tror jag att hon hade haft lättare att platsa i PSG.

Den största internationella nyheten de senaste dagarna kommer från Italien, där Inter är senaste klubben att skaffa ett damlag.

I Kina är det klart att Dalian med bland annat nigerianska stjärnan Asisat Oshoala i laget vinner ligan för andra året i rad. Som synes nedan blev Marija Banusic tvåmålsskytt för sitt Beijing i 3–0-segern mot Hebei. Vad jag kan minnas är det väl svenskans två första ligamål för nya klubben. Däremot har hon tidigare gjort flera mål i cupen.

Slutligen noteras att Australiens W-league drar igång på torsdagsförmiddagen, svensk tid. Det är en liga som utöver The Matildas även hyser många toppspelare från USA:s NWSL.

Öppningsmatchen är ett derby mellan Western Sydney Wanderers och Sydney FC. I hemmalagets trupp noteras den före detta Kvarnsvedenstjärnan Elisabeth Addo, och gästerna har affischnamn som Alanna Kennedy, Sofia Huerta, Lisa De Vanna och Caitlin Foord.

Alanna Kennedy

Överhuvud taget är det många utländska toppspelare i W-league i vinter. Exempelvis skall Japans pånyttfödda Yuki Nagasato spela för Brisbane, Linköpings engelska niomålsskytt Natasha Dowie återfinns i Melbourne Victory och hyllade irländska mittfältaren Denise O’Sullivan, som vunnit NWSL-guld med North Carolina Courage, skall nu även försöka bli mästare med Canberra.

När det gäller nordiska spelare återfinns isländska duon Fanndís Fridriksdóttir och Gunnhildur Jónsdóttir i Adelaide och danska Theresa Nielsen skall spela för Melbourne City.

Fanndis Fridriksdottir

Då bör Eidevall be om ursäkt

Publicerad den av
11

På presskonferensen efter gårdagens match bad Jonas Eidevall den samlade, och ovanligt stora presskåren om ursäkt för att hans lag gjort så att alla förberedda guldartiklar och -krönikor inte kom till användning.

Fast jag tycker inte att Eidevall har någon anledning att be om ursäkt. För de allra flesta var det ju det bästa som kunde hända att det inte blev någon guldfest för Piteå i Malmö.

Det bästa som kan hända för Piteå är ju att få vinna guld på hemmaplan inför en fullsatt Kvarnvallen (LF Arena). Det hade förstås varit bättre med kryss i Malmö, så man hade haft hela avgörandet i egna händer. Men för Piteå behöver inte måndagens förlust vara någon katastrof. Deras drömscenario kan fortfarande slå in.

För journalisterna är det också ett drömscenario om Piteå vinner på lördag. Då får de ju trots allt användning för sina förberedda guldtexter, plus att de kan fylla hela den här veckans tidningar/sändningar med ytterligare uppsnack inför dramat.

Även för svensk damfotboll i allmänhet, och för damallsvenskan i synnerhet, var det bra att det inte blev guldfest i går. Nu kommer ju alltså den högsta serien att få maximal fokusering kommande vecka, vilket både förbundet och EfD borde jubla över. Det bör också kunna bli bra publiksiffror såväl i Piteå, Göteborg som Stockholm.

Som jag ser det är det även bästa möjliga både för svensk damfotboll och för damallsvenskan om Piteå vinner guldet på lördag. Laget från Norrbotten är mycket mer intressant än Rosengård och Göteborg, både när det gäller publiksiffror och allmänintresse. Och för rankingens skull är det bäst om Rosengård tar den andra Champions Leagueplatsen.

Använder vi samma mall på bottenstriden bör förbundsfolket hålla en tumme i smyg för att Hammarby och Vittsjö håller sig kvar. LB07 är ju tyvärr ett lag som ytterst få bryr sig om.

Sammanfattningsvis var Eidevalls ursäkt i går överflödig. Däremot är en ursäkt på plats om hans lag tar guldet på lördag…

Rosengård vann – guldstriden lever

Publicerad den av
1

Vi får ett rysarslut på årets damallsvenska. Rosengård var ett nummer större än Piteå i kväll och vann seriefinalen rättvist med 1–0.

Jag har lämnat min text till tidningen och skall nu köra norrut, vilket gör att en djupare analys får vänta lite.

Men klart är att det blir riktigt spännande både i toppen och botten på lördag. I fjol var allt avgjort redan innan slutomgången, och den högsta publiksiffran i den sista omgången låg på blygsamma 453. På lördag hoppas jag det blir folkvandring till arenorna, i varje fall i Göteborg och Piteå.

Tankar om både botten och toppen

Publicerad den av
9

Under söndagen blev det återigen tydligt, det vi vetat ett tag – ett riktigt bra lag kommer att tvingas ner i elitettan.

Vittsjö vann ju nämligen med hela 4–0 mot Eskilstuna och tog sig återigen upp över nedflyttningsstrecket.

I och med Vittsjös trepoängare ligger nu LB07 på nedflyttningsplats med 23 poäng. Som jag skrivit ett par gånger tidigare har bara ett lag åkt ut på fler, och det var klassiska Öxabäck/Mark som 1998 föll ur med 24 poäng. Men det året var det tre lag som fick lämna högsta serien.

Den tidigare högsta poängen för det lag som kommit näst sist är 20, vilket noterades av Mallbacken 1990. I år har alltså den noteringen redan slagits. För det är nu klart att det lag som följer Kalmar ner i elitettan antingen kommer att sluta på 23 eller 24 poäng.

Tittar vi på de tre lag som riskerar nedflyttning i år noteras:

Hammarby, 24 poäng, –7 i målskillnad. Har vunnit båda matcherna mot Göteborg och en mot Rosengård. Avslutar hemma mot Vittsjö.

Vittsjö, 23 poäng, +3 i målskillnad. Har vunnit båda matcherna mot Piteå och tagit en poäng av Göteborg. Riskerar att åka ut med plusmålskillnad. Har släppt in lika få mål som Kristianstad och bara ett fler än Göteborg. Har totalt tagit 14 poäng av lag på tabellens övre halva. Avslutar borta mot Hammarby.

LB07, 23 poäng, –16 i målskillnad. Har tagit poäng av Kristianstad och har en seger mot femma Linköping och två mot sexan Växjö. Avslutar hemma mot Djurgården.

Det kommer att kännas tråkigt vilket av lagen som än åker ur på lördag. Men värst tror jag att en nedflyttning skulle drabba Vittsjö. Även om jag vet att klubben är stabil och välskött blir det svårt att hålla kvar en slagkraftig trupp i lilla Vittsjö.

Det känns lättare för Hammarby och LB07, som båda har stora upptagningsområden, att få ihop slagkraftiga trupper även efter en degradering.

Det faktum att högst konkurrenskraftiga lag tvingas ur damallsvenskan tycker jag är ett mycket starkt argument för att utöka serien med två lag. Ett annat tungt argument är att årets båda medaljlag Kristianstad och Göteborg har varit akut nedflyttningshotade de senaste åren.

För två år sedan räddade Kristianstad sitt kontrakt först i sista omgången. Och för exakt ett år sedan låg nu guldjagande Göteborg på nedflyttningsplats. Det är alltså väldigt bra lag som varit indragna i nedflyttningskampen de senaste åren.

Nu är ju Göteborg i högsta grad med i toppstriden. Apropå den tänker jag i kväll sitta på Malmö IP och kolla in seriefinalen mellan Rosengård och Piteå. Det är ju en på alla sätt väldigt spännande match. Här är min syn på lagen, lagdel för lagdel:

Målvakter:
Både Zecira Musovic och Cajsa Andersson var uttagna i den senaste landslagstruppen. Där går Musovic före, och hon har också släppt in klart färre mål. Ändå tycker jag att Andersson varit den något stabilare totalt över säsongen. 0–1.

Backlinje:
Båda lagen spelar oftast med trebackslinje. Rosengård har släppt in 14 mål, medan Piteå har släppt in 22. Fördel Malmöklubben i defensiven alltså. Offensivt är June Pedersen:s fasta situationer ett vasst vapen för Piteå. Där har Rosengård ingen motsvarighet. Men lagdelen går ändå till Rosengård. 1–1.

Kantspelare:
Ronja Aronsson är en favoritspelare, med god kreativitet och fin högerfot. Men Piteås kantspelare har inte gjort några mål, det har Rosengårds, med Fiona Brown uppe på fem stycken. Målen avgör i Rosengårds favör, 2–1.

Innermittfält:
Inget av lagen har någon riktigt konstruktiv spelare på centralt mittfält. Rosengård har passningsskickliga Caroline Seger, och Piteå kontrar med vassa bollvinnare i Ellen Löfqvist och Julia Karlernäs. Spelmässigt sett återigen en jämn lagdel. Men återigen avgör målen, den här gången i Piteås favör, mest beroende på Karlernäs huvudspel. 2–2.

Forwards:
En lagdel som går på knockout till Rosengård. Forwardarnas huvuduppgift är att se till att det egna laget gör mål. Kvartetten Nina Jakobsson, Cecilia Edlund, Andrea Norheim och Madelen Janogy har tillsammans gjort 19. Anja Mittag har på egen hand gjort 16. Lägg till åtta vardera från Iva Landeka och Sanne Troelsgaard samt fem från Lisa-Marie Utland och det står 3–2.

Tränare:
Jonas Eidevall och Stellan Carlsson är två av seriens bästa tränare. Jag ger ändå poängen till Piteå, för jag tycker att Carlsson har kramat ut så nära det maximala det går ur Piteås trupp. Däremot känner man att Rosengård inte nått max av sin potential under säsongen. 3–3.

Utslagsfråga:
Det är alltså jämnt och öppet. Men det faktum att matchen spelas i Malmö, samt att alla Piteås fem förluster har kommit mot skånskt motstånd gör att jag ändå tippar i Rosengårdsfavör, 4–3.

Fast jag kan inte säga att jag är säker. Det är mer att jag hela säsongen har haft en känsla av att Rosengård till slut kommer att ta hem det. Den känslan har grumlats något av Malmöklubbens ojämna prestationer, där man varvat toppinsatser med ras som exempelvis veckans svaga insats i Champions League.

Och nu ligger pressen tung på Rosengårds lag. Man har den mest meriterade, dyraste och mest namnkunniga truppen, och man har varit den stora guldfavoriten hela vägen. Nu måste man sannolikt ta sex poäng mot Piteå och Göteborg för att motsvara förväntningarna. Pallar man trycket?

En trygghet är förstås att Anja Mittag har hittat storformen lagom till avgörandet. Ändå hade jag nog känt viss rädsla för Piteås fasta situationer och Göteborgs snabba omställningsspel om jag hade hetat Jonas Eidevall.

Om jag hade hetat Stellan Carlsson hade jag känt att jag trots allt slår ur underläge. Samtidigt hade jag nog känt att det kan vara nu eller aldrig som gäller – och det innebär ju en tung press även på en uppstickare.