Under söndagen blev det återigen tydligt, det vi vetat ett tag – ett riktigt bra lag kommer att tvingas ner i elitettan.
Vittsjö vann ju nämligen med hela 4–0 mot Eskilstuna och tog sig återigen upp över nedflyttningsstrecket.
I och med Vittsjös trepoängare ligger nu LB07 på nedflyttningsplats med 23 poäng. Som jag skrivit ett par gånger tidigare har bara ett lag åkt ut på fler, och det var klassiska Öxabäck/Mark som 1998 föll ur med 24 poäng. Men det året var det tre lag som fick lämna högsta serien.
Den tidigare högsta poängen för det lag som kommit näst sist är 20, vilket noterades av Mallbacken 1990. I år har alltså den noteringen redan slagits. För det är nu klart att det lag som följer Kalmar ner i elitettan antingen kommer att sluta på 23 eller 24 poäng.
Tittar vi på de tre lag som riskerar nedflyttning i år noteras:
Hammarby, 24 poäng, –7 i målskillnad. Har vunnit båda matcherna mot Göteborg och en mot Rosengård. Avslutar hemma mot Vittsjö.
Vittsjö, 23 poäng, +3 i målskillnad. Har vunnit båda matcherna mot Piteå och tagit en poäng av Göteborg. Riskerar att åka ut med plusmålskillnad. Har släppt in lika få mål som Kristianstad och bara ett fler än Göteborg. Har totalt tagit 14 poäng av lag på tabellens övre halva. Avslutar borta mot Hammarby.
LB07, 23 poäng, –16 i målskillnad. Har tagit poäng av Kristianstad och har en seger mot femma Linköping och två mot sexan Växjö. Avslutar hemma mot Djurgården.
Det kommer att kännas tråkigt vilket av lagen som än åker ur på lördag. Men värst tror jag att en nedflyttning skulle drabba Vittsjö. Även om jag vet att klubben är stabil och välskött blir det svårt att hålla kvar en slagkraftig trupp i lilla Vittsjö.
Det känns lättare för Hammarby och LB07, som båda har stora upptagningsområden, att få ihop slagkraftiga trupper även efter en degradering.
Det faktum att högst konkurrenskraftiga lag tvingas ur damallsvenskan tycker jag är ett mycket starkt argument för att utöka serien med två lag. Ett annat tungt argument är att årets båda medaljlag Kristianstad och Göteborg har varit akut nedflyttningshotade de senaste åren.
För två år sedan räddade Kristianstad sitt kontrakt först i sista omgången. Och för exakt ett år sedan låg nu guldjagande Göteborg på nedflyttningsplats. Det är alltså väldigt bra lag som varit indragna i nedflyttningskampen de senaste åren.
Nu är ju Göteborg i högsta grad med i toppstriden. Apropå den tänker jag i kväll sitta på Malmö IP och kolla in seriefinalen mellan Rosengård och Piteå. Det är ju en på alla sätt väldigt spännande match. Här är min syn på lagen, lagdel för lagdel:
Målvakter:
Både Zecira Musovic och Cajsa Andersson var uttagna i den senaste landslagstruppen. Där går Musovic före, och hon har också släppt in klart färre mål. Ändå tycker jag att Andersson varit den något stabilare totalt över säsongen. 0–1.
Backlinje:
Båda lagen spelar oftast med trebackslinje. Rosengård har släppt in 14 mål, medan Piteå har släppt in 22. Fördel Malmöklubben i defensiven alltså. Offensivt är June Pedersen:s fasta situationer ett vasst vapen för Piteå. Där har Rosengård ingen motsvarighet. Men lagdelen går ändå till Rosengård. 1–1.
Kantspelare:
Ronja Aronsson är en favoritspelare, med god kreativitet och fin högerfot. Men Piteås kantspelare har inte gjort några mål, det har Rosengårds, med Fiona Brown uppe på fem stycken. Målen avgör i Rosengårds favör, 2–1.
Innermittfält:
Inget av lagen har någon riktigt konstruktiv spelare på centralt mittfält. Rosengård har passningsskickliga Caroline Seger, och Piteå kontrar med vassa bollvinnare i Ellen Löfqvist och Julia Karlernäs. Spelmässigt sett återigen en jämn lagdel. Men återigen avgör målen, den här gången i Piteås favör, mest beroende på Karlernäs huvudspel. 2–2.
Forwards:
En lagdel som går på knockout till Rosengård. Forwardarnas huvuduppgift är att se till att det egna laget gör mål. Kvartetten Nina Jakobsson, Cecilia Edlund, Andrea Norheim och Madelen Janogy har tillsammans gjort 19. Anja Mittag har på egen hand gjort 16. Lägg till åtta vardera från Iva Landeka och Sanne Troelsgaard samt fem från Lisa-Marie Utland och det står 3–2.
Tränare:
Jonas Eidevall och Stellan Carlsson är två av seriens bästa tränare. Jag ger ändå poängen till Piteå, för jag tycker att Carlsson har kramat ut så nära det maximala det går ur Piteås trupp. Däremot känner man att Rosengård inte nått max av sin potential under säsongen. 3–3.
Utslagsfråga:
Det är alltså jämnt och öppet. Men det faktum att matchen spelas i Malmö, samt att alla Piteås fem förluster har kommit mot skånskt motstånd gör att jag ändå tippar i Rosengårdsfavör, 4–3.
Fast jag kan inte säga att jag är säker. Det är mer att jag hela säsongen har haft en känsla av att Rosengård till slut kommer att ta hem det. Den känslan har grumlats något av Malmöklubbens ojämna prestationer, där man varvat toppinsatser med ras som exempelvis veckans svaga insats i Champions League.
Och nu ligger pressen tung på Rosengårds lag. Man har den mest meriterade, dyraste och mest namnkunniga truppen, och man har varit den stora guldfavoriten hela vägen. Nu måste man sannolikt ta sex poäng mot Piteå och Göteborg för att motsvara förväntningarna. Pallar man trycket?
En trygghet är förstås att Anja Mittag har hittat storformen lagom till avgörandet. Ändå hade jag nog känt viss rädsla för Piteås fasta situationer och Göteborgs snabba omställningsspel om jag hade hetat Jonas Eidevall.
Om jag hade hetat Stellan Carlsson hade jag känt att jag trots allt slår ur underläge. Samtidigt hade jag nog känt att det kan vara nu eller aldrig som gäller – och det innebär ju en tung press även på en uppstickare.
En blogg om internationell damfotboll 
När det gäller omställningsspelet så visade LFC uppe i Piteå att hemmalaget har svagheter när det kommer till att försvara sig mot det, då var det Andersson i mål som räddade hemmalaget från att släppa in fler mål. Det känns därför som ett den gamla klyschan första målet blir viktigt kommer vara extra viktigt i den här matchen då det är två lag som båda är bra på att spela på ledning.
Annars håller jag med vad gäller lagdelarna även om jag nog själv hade satt ett stort plus på Piteå vad gäller backarna i from av Ikidi som för mig alltid har varit och är en av seriens absolut bästa försvarare. Där tycker t o m att hon slår Viggosdottír som annars känns som Rosengårds stora plus i samma lagdel.
En extra detalj som kan bli intressant är att domaren för kvällen är Sara Persson och vi minns ju vad som hände när hon dömde Rosengård mot LFC i mötet i Linköping, blir spännande att se om hon vågar döma mot Rosengård igen om det uppstår samma typ av ‘situationer’ i matchen vilken säkert kommer bli väldigt fysisk och spelas i högt tempo.
Jag hann inte svara på det här innan matchen, men jag har upplevt att Ikidi varit klart sämre i år än tidigare. Den uppfattningen kvarstår efter seriefinalen.
Om det beror på ålder, eller på den skada som förstörde hennes försäsong är svårt att säga. Men det känns som att hon tar lite onödigt stora risker ibland.
I seriefinalen var för övrigt Rosengårds backlinje utmärkt. Exempelvis visade Boye Sörensen de kvaliteter som gjorde henne aktuell för allstarlaget i fjolårets EM-slutspel.
Lisa-Marie Utland heter hon o ite Ida!
Tack. Gick lite fort där.
Filippa Angeldahl är ett hett jaktbyte för utländska storklubbar, enligt välinformerade källor. Alltså samma Angeldahl som enligt denna blogg kommer till korta i sitt spel när farten skruvas upp för mycket. Hm… det kanske hon råder bot på i rätt miljö. Utan att spekulera för mycket, men med tanke på Linköpings FC:s målvaktsproblem. Hur säkert är det att Hilda Carlén vill eller kan fullfölja kontraktet med klubben? Hon har nyss fött barn, bildat familj, köpt hus utanför Malmö och har hela sin familjeanknytning i Skåne. Hur motiverande är då en fortsatt karriär i medelmåttiga mittenlaget LFC? Med Matilda Haglund som ett mycket osäkert kort på målvaktsposten kanske det är läge för LFC att finkamma den begränsade världen av stormålvakter. Om inte Stephanie Labbé kan bli kvar, så varför då inte lägga ut ett frestande anbud på exempelvis, ja… Hope Solo?
Står fast vid att Angeldahl har svårt i högt tempo, främst i defensiven.
Det borde väl ni som följer LFC ha märkt i våras?
Men Angeldahl har fina offensiva kvaliteter, och det är skillnad på att vara i ett spelförande lag och på att vara i ett jagande. Jag tror absolut att hon kan vara en stor tillgång i ett topplag som möter ett bottenlag.
Ja, kanske har du rätt. Utländska toppklubbar är så inskränkta att de värvar spelare som bara kan användas mot bottenlag. Intressant!
Labbé har kontrakt över nästa år så det lär väl vara hon som är förstamålvakt då.
Vad gäller Angeldahl så vore definitivt PSG det bättre valet om det nu står och väger mellan dom och Manchester City. I PSG skulle hon dels slippa den väldigt fysiska engelska ligan och jag tror också chansen till speltid skulle vara betydligt större i Paris med tanke på vilka innermittfältare de har idag.
Pingback: Då är vi framme vid avgörandet | En blogg om internationell damfotboll