Diamantbollen – och Arnth till Arsenal

Janni Arnth

Linköpings lagkapten Janni Arnth har skrivit på för Arsenal och hon lämnar därmed östgötarna efter 4,5 säsonger.

Det är förstås ett tungt tapp för LFC som har haft allt annat än kontiniutet i sin trupp de senaste åren. Fram till och med SM-guldet 2016 var klubbens framgångsrecept just att man lyckades behålla sina bästa spelare.

Efter guldet har det sett helt annorlunda ut. Kvar från guldlaget för två år sedan kommer man bara ha enstaka spelare nästa år. Under kontrakt är Tove Almqvist (13 matcher 2016) och Wilma Thörnkvist (1 match). Sannolikt blir dessutom Emma Lennartsson (16 matcher) kvar i klubben.

Som många av er redan har märkt finns det nu en Silly seasonsida här på bloggen. Klicka in via menyn ovanför det här inlägget.

I kväll är det dags för Fotbollsgalan. I ett tidigare inlägg har jag gått igenom och tippat vilka som får priserna. Som framgår av inlägget är Nilla Fischer min vinnare av diamantbollen. Jag tror att Kosovare Asllani är huvudmotståndare, samt att även Caroline Seger och Elin Rubensson kommer att vara uppe till diskussion.

 

Diverse röster från Ullevi

Efter toppmötet mellan Göteborg och Rosengård i lördags pratade jag med några av huvudrollsinnehavarna. Det har ju hunnit gå någon dag, men vissa saker är ju fortfarande aktuella.

Noterbart för övrigt att både Göteborg och Rosengård har kvar varsin tävlingsmatch den här säsongen. Göteborg spelar i svenska cupen borta redan i morgon, borta mot Lidköping. De senare får alltså bara en vilodag mellan avslutningsomgången i elitettan och cupmatchen. Det känns lite konstigt.

För Rosengård väntar ju det viktiga bortamötet med Slavia Prag i Champions League på torsdag. Då behöver Malmöklubben vinna med två måls marginal för att vända 3–2-förlusten från hemmamatchen.

Caroline Seger

Just Champions Leaguematchen var förstås en av de saker som kom upp med Caroline Seger i lördags. Hon sa:

”Vi har ett jobb att göra, definitivt. Antingen kan vi avsluta den här säsongen med ingenting, eller kan vi avsluta med någonting. Det är klart att det är oerhört tufft mentalt, men det är bara att ladda om.”

Så här beskrev hon 4–2-förlusten i Göteborg:

”Vi får en bra start på andra halvlek efter en katastrofal första halvlek där vi släpper in två mål som jag inte vet vad jag skall säga om. Det är bara dåligt. I andra halvleken skapar vi tillräckligt för att döda matchen, eller åtminstone vända den. Men nej, i dag storspelar deras målvakt och vi släpper in fyra mål. Ibland är inte fotboll rättvist.”

Hon får en fråga om alla målchanser Rosengård hade vid ställningen 2–2.

”Jag tycker att det genomsyrar hela året för oss. Vi har gått upp och ner och det har inte alltid varit stolpe in. Och bra lag har tur…”

På ett par följdfrågor säger hon:

”Vi behöver spela matcherna som om de vore vår sista, och det gjorde vi inte förrän efter en halvlek. …
Vi trycker på otroligt mycket i andra halvlek, vi känner ju otroligt mycket att vi vill vinna matchen. I sådana lägen tänker man inte på en andraplats. Vi har tillräckligt mycket för att vinna matchen, då tror jag att man går för det också.”

Seger ombads även kommentera vilka kvaliteter som gör att Piteå tog hem guldet:

”Det är väl att de har varit mer jämna, sett över hela året. Klart att de också har tappat poäng, men i flera lägen där de har sett ut att tappa poäng har de ändå vunnit, vilket jag vet att vi inte har gjort. Sedan spelar de ju en helt annan fotboll. Det är fantastiskt roligt för Piteå, och jag tycker att det är kul, och gläds med dem naturligtvis, och de är väl värda det. Men jag tycker att vi spelar den finaste fotbollen när vi är bra. … Men man vinner inte serien för att man tur, utan det var ett bra år för Piteå och det är bara att gratulera”

En stund senare pratade jag med Jonas Eidevall. Först konstaterade jag att Rosengård flera gånger var millimetrar från guldet – men slutade ändå trea.

”Det är surt. Men de förutsättningarna visste vi på förhand, att de fanns ett oavgjort resultat som gav Champions League-plats, men inte nödvändigtvis ett guld. Men det var en stor tydlighet från min sida att vi skulle gå för att vinna guld. Och inte slå oss till vakt om en Champions League-plats, hur viktig den än är så är det inte den mentaliteten jag vill ha.”

Så här kommenterade han den anstormning Rosengård stod för i den andra halvleken:

”Vi har verkligen chanser att göra 3–2. Men totalt sett över säsongen har vi krävt för många målchanser för att göra mål. Man säger att det jämnar ut sig ibland, men inte nödvändigtvis över en säsong, utan över mer tid. … Men det var väldigt, väldigt frustrerande. Framför allt lider jag med tjejerna som verkligen gick ut och gav det en bra chans i den andra halvleken. … Jag tycker att vi har en spelartrupp som har jobbat väldigt, väldigt hårt. Och totalt sett tycker jag att vi har presterat en bra fotboll över säsongen, men vi har verkligen inte haft marginalerna med oss i damallsvenskan det här året. Räknar jag chansstatistik har vi vunnit den i 21 av 22 matcher.”

Efter lite snack om vad som gick fel i den första halvleken (framför allt för ensidigt spel på vänsterkanten och för stor passivitet i straffområdet) kom Eidevall själv in på årets sista match.

”Det är på torsdag, det är Slavia Prag och vi måste se till att göra det bästa för att ta oss vidare.”

Så bad jag honom säga några ord om de svenska mästarinnorna:

”Stort grattis till Piteå. Stellan är en tränare jag har massiv respekt för, som liksom dag ut och dag in gör ett stort stycke bra tränargärning. En spelartrupp som är lojal och som vill vara ute och tävla varje träning och match. Så stort, stort grattis till Piteå. De har gjort en jättebra säsong och det är stor skillnad på Piteå jämfört med när jag var i damallsvenskan senast. De var ett 4–4–2-lag som spelade med raka linjer och väntade på motståndarnas misstag och som verkligen spelade en fysisk, kraftfull framorienterad fotboll. De har utvecklat sitt spel den här säsongen och även som jag förstod, stora delar av den förra. Också ett stort grattis till Göteborg. Jag tycker att de tillsammans med oss har varit det bästa offensiva laget i serien. De avgörande matcherna här har de ju närmast visat upp en klinisk effektivitet. Det är också en tränare och en spelartrupp som gjort ett väldigt bra jobb.”

Loes Geurts

Så till Göteborg, där jag inledde att prata med den storspelande målvakten, Loes Geurts, som var lyrisk över segern och andraplatsen.

”Helt magiskt, underbart. Jag är så glad att vi vinner och hur vi vinner och ja… jag är bara glad. Vi har gjort det bra, vi har gjort det vi ville göra så det får vi vara väldigt nöjda med.”

Hon var förstås också väldigt nöjd med att hennes lagkompisar på de två sista omgångarna hade nio avslut inom ramen – och att alla blev mål.

”Ja, det är så skönt när man har forwards som gör mål på sina chanser.”

Att hon själv hade mycket att göra kommenterade hon så här:

”Ja, i andra halvlek speciellt. De kom med mycket folk och pressade på. Men det är kul om man vinner. Det var nog en av mina bättre matcher, kanske. Jag tycker ändå att jag har gjort viktiga räddningar i avgörande lägen i flera matcher. Jag känner att jag har gjort en bra säsong.”

Så fick hon en fråga om fortsättningen, hennes kontrakt löper ut nu.

”Vi snackar. Vi kommer nog att lösa det. Champions League vill man ju spela. Jag har gjort det med PSG och med AZ i Holland. Med AZ kom vi inte så långt, men med PSG nådde vi finalen. Jag spelade inte då, men jag var ju ändå med.”

Elin Rubensson steget före Petra Johansson

En annan som spelat i Champions League är Elin Rubensson. Jag hoppade in i intervjun av henne just när hon fick en fråga om vilka chanser Göteborg har i Europaspelet nästa år.

”Oj, så långt har vi inte riktigt tänkt ännu. Men fortsätter vi med den träningen vi har med Marcus (Lantz) och Jörgen (Ericson) och den spelidén vi har – jag tycker att vi har rätt spelare till den spelidén – tror jag att det kan gå långt. Sedan får vi se, det var länge sedan Göteborg var ute i Europa. Vi får jobba hårt.”

Sedan fick hon frågor om hur hon ser på säsongen för laget och för egen del:

”Jag är fantastiskt nöjd. Det har gått lite upp och ner, men vi har rest oss hela tiden och varit starkast när det gäller. Vi har hela tiden vetat vilken potential vi har. Stundtals spelar vi fantastiskt fin fotboll. … Jag har väl haft min bästa säsong i karriären. Det känns som att jag har hittat min roll i laget och verkligen fått ut mitt spel. Men det är lätt att få det när man spelar så bra som lag, vi tar fram varandra tycker jag.”

Hon får en fråga om hon blir kvar, eller om hon kan tänka sig att eventuellt flytta utomlands.

”Jag har skrivit fem år, så ni lär se mig här i framtiden också. Jag kände att jag trivs så himla bra, och med allt runt omkring. Jag har väldigt mycket vid sidan också som krävs för att jag skall bli en bra fotbollsspelare.”

Kan Göteborg bli en stormakt inom damfotbollen?

”Ja, potentialen finns. Spelare vill komma hit. Vi har en grym trupp, vi har en jättebra ledarstab. Och Göteborg som stad är ju lockande, så det tror jag absolut.”

Rebecka Blomqvist

Slutligen bytte jag några ord med matchvinnaren Rebecka Blomqvist, som hade svårt att resa sig efter sitt segermål och byttes ut strax efter.

”Det var riktigt skönt. Det är klart att det var tufft när de gjorde 2–2, vi kände att de hade vittring på 3–2 också. De var lite halvnära några gånger. Vi tackar Loes för mycket – och stolpen och ribban och allt var det var. Men vi visade att vi behöver ett läge så blir det mål. Och sedan gör vi ytterligare ett, så det var riktigt skönt alltså.”

Ni har haft grym effektivitet i de sista omgångarna.

”Precis. För några matcher sedan sa vi att vi måste höja effektiviteten, och nu har vi gjort det. Och då blir det en hel del mål, också.”

Har Piteå bjudit in dig till guldfesten?

”Nej, inte än. Men de kan ju faktiskt tacka oss lite grand. Men vi är nog väldigt glada båda lagen i dag. Det här var vad vi hade i egna händer, och vi klarade att göra det. Vi är jätteglada över en Champions Leagueplats, med ett nybygge som vi har i år är det väldigt, väldigt bra, tycker jag. Jag är glad för Piteås skull och jag är glad att vi kom tvåa.”

Hon ställs mot faktum att laget låg på nedflyttningsplats för ett år sedan.

”Vi säkrade ju kontraktet i näst sista matchen, tror jag. Så det är lite skillnad från förra året, och det är skillnad på känsla också. Vi är riktigt glada för det här alltså.”

Så här säger Blomqvist om att hon slutar som delad tvåa i skytteligan ihop med Anna Anvegård, båda på 14 mål.

”Blev vi delad tvåa? Det är bra, jag gillar henne, så det är lugnt. Vi är bra vänner, så vi kan dela på den. Hoppas hon säger samma… Jag har gjort fyra mål vardera de senaste två säsongerna och visste inte om jag skulle få spela, eller var jag skulle få spela, så jag är jätteglad att jag har fått spela och att målen har kommit också.”

Jag pratade aldrig med Anja Mittag. Hon hade bråttom förbi journalisterna. Men hon kom faktiskt ner till pressrummet en stund senare och frågade om det var någon som ville prata med henne. Det tycker jag är värt ett omnämnande, för det hör verkligen inte till vanligheterna.

Mängder av gratulationer till Piteå IF

Jag har scannat av Twitter för att läsa kommentarer till Piteås SM-guld. Huvudsakligen handlar det om gratulationer. Men innan jag radar upp dem rekommenderar jag att man kollar det här Instagraminlägget från ögonblicket när Piteås spelare inser att de kommer att vinna SM-guld.

View this post on Instagram

Då man hör ”4-2 Göteborg”😍

A post shared by PIF Damfotboll (@piteadam) on

Är det inte just så här man vill vinna sitt första guld?

Och här kommer alltså en hel hög Twittergratulationer:

Här är kommentarer från några lokaljournalister:

Och här är några som även gratulerar Göteborg till andraplatsen:

Stellan Carlsson

Och så slutligen några hyllningar av Stellan Carlsson:

Grattis Piteå – svenska mästarinnor 2018

Piteå IF

Det har gått ungefär en halvtimma sedan slutsignalen ljöd här på Ullevi – en signal som förkunnade att Piteå är svenska mästarinnor 2018.

En signal som också förkunnade att Göteborg FC spelar i Champions League 2019/20. Grattis Piteå. Och grattis Göteborg.

För ungefär en halvtimme sedan stod det även klart att det blir Hammarby IF som spelar i elitettan nästa år. Man gör det trots att man tagit 24 poäng. Det om något talar väl för att det är dags att utöka damallsvenskan med två lag så fort som möjligt.

Då är vi framme vid avgörandet

Det är lite drygt sex månader sedan damallsvenskan 2018 startade. Inför avspark förutspåddes en jämn och oviss serie som skulle vinnas av Rosengård och där Kalmar skulle komma sist.

Med mindre än ett dygn kvar av årets serie vet vi att det verkligen har blivit en jämn och oviss serie. Vi vet också att den faktiskt till slut kan vinnas av Rosengård och att Kalmar kommer att komma sist.

På många sätt har årets upplaga varit den jämnaste damallsvenskan någonsin. Tidigare har det minsta avståndet mellan guld och nedflyttning varit 31 poäng – det var det 1991. Med en omgång kvar i år skiljer det 22 poäng mellan Malmölagen Rosengård och LB07 på första respektive elfte plats. Det kan alltså maximalt bli 25 poängs marginal mellan guld och nedflyttning i år.

Som jag har berättat tidigare har näst sista laget i damallsvenskan aldrig tidigare tagit så många poäng som det kommer att göra i år.

Det är också klart att vi kommer att få den längsta guldpoängen någonsin. Fyra gånger har man vunnit damallsvenskan på 49 poäng. Det handlar om Jitex 1989, Malmö FF 1993, Linköpings FC 2009 och LdB FC Malmö 2011. Egentligen vann Jitex serien 1989 på 34 poäng. Men det var med tvåpoängssystem. Omräknat till dagens poängupplägg hamnar de på just 49.

I år har Rosengård och Piteå 45 poäng och kan därmed som mest nå upp till 48. Det är alltså målskillnad som skiljer ettan och tvåan åt inför slutomgången i år.

Piteå IF

Endast en gång har damallsvenskans etta och tvåa slutat på samma poäng. Det var 2012 när Tyresö vann med 16 måls marginal före LdB FC Malmö. Då avgjordes ju serien dessutom i en direkt avgörande seriefinal i slutomgången. Fast då var det bara två lag i guldstriden, avståndet ner till trean Linköping var hela 16 poäng.

Däremot hade tre lag chansen på guldet inför slutomgången året innan, 2011. Fast inte heller då var det så tajt som i år. 2011 såg tabelltoppen efter 21 omgångar ut så här:

LdB FC Malmö     +27    46
Göteborg              +34   45
Tyresö                   +32   43
Umeå                    +20   41

Då spelade Malmö–Örebro och Tyresö–Göteborg i slutomgången. Där blev det dock aldrig riktigt spännande där Frida Nordin gjorde 1–0 till Malmö redan i andra minuten inför 3387 åskådare på Malmö IP. Till slut vann Malmö med 6–0 och tog guldet.

Och inför 3140 åskådare på Tyresövallen hade Göteborg 3–0-ledning redan i 19:e minuten. Göteborg vann till slut med 4–1 och blev tvåa.

I år har alltså seriemakarna lyckats få till rysarslut både i toppen och botten. Vem är vilka som är ansvariga för spelschemat vet jag inte, men de är värda någon fin bonus på oktoberlönen.

Här är förutsättningarna inför den slutomgång som har avspark 15.30 på lördagen. Om ni inte kan ta er till någon arena – vilket rekommenderas, sänds Göteborg–Rosengård på SVT1. För övrigt hade SVT 210 000 tittare på Rosengård–Piteå i måndags, vilket är en grymt bra siffra.

Guldstriden:

FC Rosengård     53–14   45
Piteå IF                36–23   45
Göteborg FC       50–25   44

Matcherna i sista omgången är: Göteborg–Rosengård och Piteå–Växjö.

FC Rosengård jublar

FC Rosengård tar guld om:
* De vinner mot Göteborg.
* De spelar oavgjort i Göteborg samtidigt som Piteå tappar poäng mot Växjö.

Piteå firar

Piteå IF tar guld om:
* De vinner mot Växjö samtidigt som Rosengård tappar poäng.

Göteborg gör vågen

Göteborg tar guld om:
* De vinner mot Rosengård samtidigt som Piteå tappar poäng mot Växjö.

Klart i guldstriden är att alla de tre inblandade lagen måste spela för att vinna sina matcher.

Noterbart är att det inte är jättemånga av de inblandade spelarna som faktiskt har vunnit ett SM-guld. Jag kan ha missat någon, men de jag kommer på är:

Rosengård (4): Anja Mittag, Zecira Musovic, Caroline Seger och Ebba Wieder.

Piteå (3): Cajsa Andersson, Faith Ikidi och June Pedersen.

Göteborg (3): Pauline Hammarlund, Emma Pennsäter och Elin Rubensson.

Emma Pennsäter

Tilläggas bör ju att det där alltså bara gäller SM-guld. I Rosengård har ju i alla fall Fiona Brown, Simone Boye Sörensen och Sanne Troelsgaard vunnit titlar i sina hemländer. Och i Göteborg har Loes Geurts både vunnit EM-guld och sin hemmaliga.

Parallellt med guldstriden är det ju även en kamp om två platser i Champions League. Där gäller följande:

FC Rosengård tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De tar poäng i Göteborg.
* Om de förlorar i Göteborg samtidigt som Piteå förlorar mot Växjö.

Piteå IF tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De tar poäng mot Växjö.
* Om de förlorar samtidigt som Göteborg förlorar mot Rosengård.

Göteborg FC tar en plats till Champions League 2019/20 om:
* De vinner mot Rosengård.
* De spelar oavgjort mot Rosengård samtidigt som Piteå förlorar mot Växjö.

Utöver guldstriden är det ju precis lika dramatiskt i kampen kring nedflyttningsstrecket. Där har vi följande läge:

Hammarby   29–36   24
Vittsjö           29–26   23
—————————–
LB07            24–40   23

Matcherna i sista omgången är: Hammarby–Vittsjö och LB07–Djurgården.

Hammarby håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De tar poäng mot Vittsjö.
* De förlorar mot Vittsjö samtidigt som LB07 tappar poäng mot Djurgården.

Vittsjö håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De vinner mot Hammarby.
* De spelar oavgjort mot Hammarby samtidigt som LB07 tappar poäng mot Djurgården.
* De förlorar mot Hammarby samtidigt som LB07 förlorar mot Djurgården.

LB07 håller sig kvar i damallsvenskan om:
* De vinner hemma mot Djurgården.
* De spelar oavgjort mot Djurgården samtidigt som Vittsjö förlorar mot Hammarby.

Klart i bottenstriden är att alla de tre inblandade lagen klarar kontraktet vid egen seger. Alla har alltså sitt avgörande i egna händer.

Hur går det då?

Det är en bra fråga… Redan tidigt på säsongen slutade jag att tippa matcherna i serien eftersom jag tyckte att det närmast var omöjligt. Därför kommer jag inte att ge mig på något tips nu heller.

Nina Jakobsson

Klart är att Piteå har haft svårt att få till anfallsspelet i de båda matcher där man saknat Nina Jakobsson. Det kombinerat med att Växjö är ett väldigt ojämnt lag gör den matchen oviss.

Anja Mittag

Oviss är även drabbningen i Göteborg. Rosengård har pressen på sig, har haft det tuffaste schemat och skall spela på en tung gräsplan – för en sådan lär det bli efter fredagens massiva regnande på västkusten. Det som talar för Malmöklubben är Anja Mittag:s fina form. Hon har gjort sex mål på sina fyra senaste tävlingsmatcher och kan mycket väl bli tungan på vågen i guldstriden. För övrigt fick Rosengård guldjubla just i Göteborg 2014.

Rosengård firar SM-guldet 2014

Det som talar för Göteborg är lagets snabba och vassa djupledsspel, samt förstås att man har hemmaplan. Mot Göteborg talar ovanan vid den här typen av matcher. Klarar man pressen?

I botten har Hammarby och LB07 fördelen av hemmaplan. Men Vittsjö borde å andra sidan komma med massor av självförtroende efter storsegern senast.

Inga tips i dag alltså. Men jag tippade ju serien inför avspark, se länk i första stycket. Där hade jag Rosengård som etta och Göteborg som tvåa, och i botten hade jag LB07 och Kalmar på nedflyttningsplatserna. Den här svängiga säsongen kan alltså sluta precis som man trodde. Eller kan den?

17.30 i morgon har vi svaret på om det blir ytterligare svängningar i den sista omgången. Själv tänkte jag tillbringa eftermiddagen på Ullevi. Där får jag sällskap av Kronprinsessan Victorias pokal. Frågan är om den kommer att delas ut i Göteborg, eller om det kommer att höjas en kopia i Piteå.

Tankar om både botten och toppen

Under söndagen blev det återigen tydligt, det vi vetat ett tag – ett riktigt bra lag kommer att tvingas ner i elitettan.

Vittsjö vann ju nämligen med hela 4–0 mot Eskilstuna och tog sig återigen upp över nedflyttningsstrecket.

I och med Vittsjös trepoängare ligger nu LB07 på nedflyttningsplats med 23 poäng. Som jag skrivit ett par gånger tidigare har bara ett lag åkt ut på fler, och det var klassiska Öxabäck/Mark som 1998 föll ur med 24 poäng. Men det året var det tre lag som fick lämna högsta serien.

Den tidigare högsta poängen för det lag som kommit näst sist är 20, vilket noterades av Mallbacken 1990. I år har alltså den noteringen redan slagits. För det är nu klart att det lag som följer Kalmar ner i elitettan antingen kommer att sluta på 23 eller 24 poäng.

Tittar vi på de tre lag som riskerar nedflyttning i år noteras:

Hammarby, 24 poäng, –7 i målskillnad. Har vunnit båda matcherna mot Göteborg och en mot Rosengård. Avslutar hemma mot Vittsjö.

Vittsjö, 23 poäng, +3 i målskillnad. Har vunnit båda matcherna mot Piteå och tagit en poäng av Göteborg. Riskerar att åka ut med plusmålskillnad. Har släppt in lika få mål som Kristianstad och bara ett fler än Göteborg. Har totalt tagit 14 poäng av lag på tabellens övre halva. Avslutar borta mot Hammarby.

LB07, 23 poäng, –16 i målskillnad. Har tagit poäng av Kristianstad och har en seger mot femma Linköping och två mot sexan Växjö. Avslutar hemma mot Djurgården.

Det kommer att kännas tråkigt vilket av lagen som än åker ur på lördag. Men värst tror jag att en nedflyttning skulle drabba Vittsjö. Även om jag vet att klubben är stabil och välskött blir det svårt att hålla kvar en slagkraftig trupp i lilla Vittsjö.

Det känns lättare för Hammarby och LB07, som båda har stora upptagningsområden, att få ihop slagkraftiga trupper även efter en degradering.

Det faktum att högst konkurrenskraftiga lag tvingas ur damallsvenskan tycker jag är ett mycket starkt argument för att utöka serien med två lag. Ett annat tungt argument är att årets båda medaljlag Kristianstad och Göteborg har varit akut nedflyttningshotade de senaste åren.

För två år sedan räddade Kristianstad sitt kontrakt först i sista omgången. Och för exakt ett år sedan låg nu guldjagande Göteborg på nedflyttningsplats. Det är alltså väldigt bra lag som varit indragna i nedflyttningskampen de senaste åren.

Nu är ju Göteborg i högsta grad med i toppstriden. Apropå den tänker jag i kväll sitta på Malmö IP och kolla in seriefinalen mellan Rosengård och Piteå. Det är ju en på alla sätt väldigt spännande match. Här är min syn på lagen, lagdel för lagdel:

Målvakter:
Både Zecira Musovic och Cajsa Andersson var uttagna i den senaste landslagstruppen. Där går Musovic före, och hon har också släppt in klart färre mål. Ändå tycker jag att Andersson varit den något stabilare totalt över säsongen. 0–1.

Backlinje:
Båda lagen spelar oftast med trebackslinje. Rosengård har släppt in 14 mål, medan Piteå har släppt in 22. Fördel Malmöklubben i defensiven alltså. Offensivt är June Pedersen:s fasta situationer ett vasst vapen för Piteå. Där har Rosengård ingen motsvarighet. Men lagdelen går ändå till Rosengård. 1–1.

Kantspelare:
Ronja Aronsson är en favoritspelare, med god kreativitet och fin högerfot. Men Piteås kantspelare har inte gjort några mål, det har Rosengårds, med Fiona Brown uppe på fem stycken. Målen avgör i Rosengårds favör, 2–1.

Innermittfält:
Inget av lagen har någon riktigt konstruktiv spelare på centralt mittfält. Rosengård har passningsskickliga Caroline Seger, och Piteå kontrar med vassa bollvinnare i Ellen Löfqvist och Julia Karlernäs. Spelmässigt sett återigen en jämn lagdel. Men återigen avgör målen, den här gången i Piteås favör, mest beroende på Karlernäs huvudspel. 2–2.

Forwards:
En lagdel som går på knockout till Rosengård. Forwardarnas huvuduppgift är att se till att det egna laget gör mål. Kvartetten Nina Jakobsson, Cecilia Edlund, Andrea Norheim och Madelen Janogy har tillsammans gjort 19. Anja Mittag har på egen hand gjort 16. Lägg till åtta vardera från Iva Landeka och Sanne Troelsgaard samt fem från Lisa-Marie Utland och det står 3–2.

Tränare:
Jonas Eidevall och Stellan Carlsson är två av seriens bästa tränare. Jag ger ändå poängen till Piteå, för jag tycker att Carlsson har kramat ut så nära det maximala det går ur Piteås trupp. Däremot känner man att Rosengård inte nått max av sin potential under säsongen. 3–3.

Utslagsfråga:
Det är alltså jämnt och öppet. Men det faktum att matchen spelas i Malmö, samt att alla Piteås fem förluster har kommit mot skånskt motstånd gör att jag ändå tippar i Rosengårdsfavör, 4–3.

Fast jag kan inte säga att jag är säker. Det är mer att jag hela säsongen har haft en känsla av att Rosengård till slut kommer att ta hem det. Den känslan har grumlats något av Malmöklubbens ojämna prestationer, där man varvat toppinsatser med ras som exempelvis veckans svaga insats i Champions League.

Och nu ligger pressen tung på Rosengårds lag. Man har den mest meriterade, dyraste och mest namnkunniga truppen, och man har varit den stora guldfavoriten hela vägen. Nu måste man sannolikt ta sex poäng mot Piteå och Göteborg för att motsvara förväntningarna. Pallar man trycket?

En trygghet är förstås att Anja Mittag har hittat storformen lagom till avgörandet. Ändå hade jag nog känt viss rädsla för Piteås fasta situationer och Göteborgs snabba omställningsspel om jag hade hetat Jonas Eidevall.

Om jag hade hetat Stellan Carlsson hade jag känt att jag trots allt slår ur underläge. Samtidigt hade jag nog känt att det kan vara nu eller aldrig som gäller – och det innebär ju en tung press även på en uppstickare.

Kungsbacka till damallsvenskan – grattis

Kungsbacka DFF vann med 6–2 i Västerås och är klart för damallsvenskan 2019. Grattis.

Det här är självklart bra för damfotbollen i västra Sverige, som totalt sett har känts underrepresenterad inom elitfotbollen i år. Personligen gillar jag det också, för det innebär ju att jag får fler damallsvenska matcher inom rimligt avstånd nästa år.

Uppflyttningen är lite oväntad eftersom klubben tappade tre av sina intressantaste spelare inför seriestart när Josefine Rybrink gick till Kristianstad, Ida Strömblad gick till Kalmar och Cornelia Kapocs till Ljusdal. Dessutom tappade man målvakten Fanny Lund och skyttedrottningen Karin Lundin under sommaren.

Jag har sett Kungsbacka en gång i år, det var i den tidiga seriefinalen mot Kif Örebro för två månader sedan. Då skrev jag bland annat så här:

”Den första halvtimmen var jag imponerad av Kungsbacka. Laget spelade rejält i defensiven och hade fart och kvalitet i anfallen. Så långt var det klasskillnad. Det tog inte många minuter att se vilket lyft Emma Kullberg är för hemmalaget. Från sin position som släpande innermittfältare styrde hon hela Kungsbackas lag.”

Sett till den halvtimmen är Kungsbacka en spännande nykomling i högsta serien. Inte minst var Kullberg klasser bättre än jag sett henne innan. Hon ledde verkligen laget.

Emma Kullberg

Övriga 60 minuter var dock inte lika imponerande, och känslan är att klubben skulle behöva minst fyra toppförvärv. En målvakt, en mittback, en central mittfältare och en forward.

Fast sannolikt finns det inga pengar till mer än någon enstaka ny toppspelare. För tyvärr är det omöjligt att skriva om Kungsbacka DFF utan att det blir ett längre avsnitt om ekonomi.

För om det hade funnits elitlicens i elitettan skulle nog knappast Kungsbacka spela i damallsvenskan 2019. Då hade det varit rimligare att klubben redan tappat sin elitlicens och blivit tvångsnedflyttad.

Kungsbacka har ju nämligen haft minussiffror på ekonomin sedan 2016. Jag vet inte den exakta situationen i nuläget, men den beskrevs som kris för en månad sedan och i slutet av juni var läget akut. I den här artikeln berättas om inställda löner till spelare och ledare samt att klubben behövde få in ungefär en halv miljon innan årsskiftet för att överleva.

Artikeln avslutas med att Christer Björkroth i klubbledningen får frågan om damallsvenskan.

”Det är vår dröm men vi kan inte gå upp med ett negativt kapital. Nu behöver vi allt stöd vi kan hitta. Bara att fler folk kommer till Tingbergsvallen och kollar när vi spelar hjälper oss rejält. Jag hoppas hela Kungsbacka vill stötta oss och damfotbollen.

Vad händer om ni inte får in pengarna?

Jag vågar inte ens tänka på det. Vill det sig illa så är det slutet för KDFF.”

Och i den här artikeln från när tränare Jamal El Moussaoui hoppade av i juli framgår att han hade informerats om att pengarna var slut redan innan seriestart. Vad jag har hört är El Moussaoui långt ifrån den enda som inte fått lön, klubben skall fortfarande ha ganska stora skulder till gamla spelare. Jag har även hört obekräftade uppgifter om att de haft svårt att ta sig till bortamatcher eftersom inga bussbolag har velat köra dem.

I somras kunde man även läsa om klubbens vanskliga läge i en krönika i Kungsbacka-Posten av min tidigare chef och kollega på Borås Tidning, Janne Hansson.

Förra hösten stod jag och pratade med just Hansson på Tingbergsvallen i samband med en Kungsbackamatch. Då kom en man fram som sade sig ha lösningen på klubbens ekonomi. Han och någon kollega hade nämligen skapat ett företag som skulle fixa stora sponsorer åt Kungsbacka och andra klubbar i Västsverige. Men inte heller det tycks ha hjälpt.

Kanske är det istället så att klubben tvingas använda de pengar de kommer att få från EFD till att betala av sina gamla skulder. Därmed får man hoppas att företagen i välmående Kungsbacka kommun öppnar sina plånböcker nu när man för första gången har ett eget lag i högsta fotbollsdivisionen.

Och det gäller nog för klubben att agera snabbt. Det är nu i svallet från avancemangets glädjevågor som det finns som störst möjlighet att jobba ihop en budget. Det är även nu man måste jobba på ett skapa ett intresse bland befolkningen i en kommun som hellre åker till Göteborg för att roa sig än stannar i hemkommunen.

Publikintresset i elitettan har också varit högst begränsat. Kungsbacka har ett snitt på 293 personer i år. Fast faktum är att fler än hälften av åskådarna är från en match, den mot Mallbacken nu i höst som lockade 1 882 till Tingbergsvallen.

På övriga matcher har snittet legat under 150 personer. Bland annat var jag en av 98 betalande åskådare på toppmötet mot Örebro i augusti. Det är alltså uppenbar risk att Kungsbacka kommer att tvingas till en lågbudgetsatsning i högsta serien nästa år.

Men innan dess skall klubben förstås fira sin största framgång hittills. Framför allt gläds man idag med duon Lina Gerhardsson och Mimmi Asperot som tillhört klubben ända sedan grundandet.

Lina Gerhardsson

Mimmi Asperot

Kungsbacka ser ut att få med sig Kif Örebro upp i högsta serien. Addison Steiner gjorde målet när närkingarna vann med 1–0 borta mot Kvarnsveden. Därmed behöver Örebro tre poäng på de tre matcher man har kvar att spela. Och det kommer Kif att klara.

Addison Steiner

I botten tog Ljusdal tre blytunga poäng genom 2–0-seger hemma mot Umeå. Segern tar hälsingarna upp över nedflyttningsstrecket.

Ljusdal kan alltså spela i näst högsta serien även 2019. Det gör nog däremot inte Jitex BK. Det mesta talar nämligen numera för att Mölndalsklubben inte går upp i år heller. Borgeby vann nämligen första kvalmötet med 3–0, vilket innebär brant uppförsbacke för Jitex inför nästa veckas hemmaretur.

Ett avancemang för Borgeby skulle antagligen passa som handen i handsken för FC Rosengård som har efterlyst en klubb i närområdet som man skulle kunna låna ut unga talanger till. Rosengård har ju bland annat ett spännande gäng 02:or som kanske hade mått bra av ett år i elitettan?

I dagens damallsvenska match säkrade Eskilstuna sitt kontrakt i högsta serien. Man vann med 1–0 mot Linköping efter att Sonia Okobi nickat in segermålet på hörna. Därmed ser inte mästarinnorna ut att ta medalj, vilket är något som inte hänt tidigare under damallsvenskans historia.

Nästa uppgift för LFC blir hemmamöte med PSG på onsdag. Det franska storlaget laddade upp för den drabbningen genom att vinna med 3–1 borta mot Metz efter underläge i paus. Storlöftet Marie-Antoinette Katoto gjorde alla tre målen i den andra halvleken – alltså ett tvättäkta hattrick.

Därmed går Katoto upp i skytteligaledning med sju fullträffar. Inte bra för Linköping att PSG:s måldrottning har hittat storformen. Tyvärr har jag inga uppgifter om vilka svenska spelare som fick speltid i PSG i dag.

Tillbaka till Kungsbacka. Kommunens bästa spelare heter Fridolina Rolfö. Hon är dock fortsatt skadad och ingick inte i Bayern Münchens matchtrupp i dag när laget vann med 2–1 mot Hoffenheim.

Till Norge, där suveränerna LSK var riktigt illa ute i dagens semifinal av norska cupen. Laget som vunnit alla 19 matcher i toppserien, och sedan länge är klara mästarinnor, låg under med 3–0 mot Röa i paus. Men LSK reste sig och vann efter straffläggning – eller straffekonk som de säger i vårt västra grannland.

I Italien höll Stephanie Öhrström nollan när Fiorentina vann den italienska supercupfinalen med 1–0 mot Juventus. Ilaria Mauro gjorde matchens enda mål.

Ilaria Mauro

Slutligen en fråga apropå inget. Någon som vet vad som hände med Wang Fei som ju LB07 värvade i somras?