Bayern och Bröndby väntar för Göteborg och Piteå

Alldeles nyss blev lottningen för sextondelsfinalerna av Champions League klar. Tyskorna Nadine Kessler och Josephine Henning drog tyskt och danskt motstånd för våra svenska lag.

Göteborg ställs mot Amanda Ilestedt och Bayern München, ett möte där jag bedömer att chanserna för svensk seger är mindre än tio procent. Bayern har satt ihop ett väldigt spännande lag i år, och bör faktiskt kunna utmana Wolfsburg om det tyska ligaguldet. Och Göteborgs odds förbättrades ju inte av att Pauline Hammarlund:s säsong tog slut i veckan.

För Piteå blev det ett mer mänskligt motstånd. I sin Champions Leaguedebut ställs de regerande svenska mästarinnorna mot de danska mästarinnorna Brøndby IF. Här känns det som att det är ungefär 50/50 mellan lagen.

Om jag måste framhålla något lag som knapp favorit är det nog ändå Bröndby. Till danskornas fördel talar att laget är väldigt långt ifrån några debutanter i de här sammanhangen.

I fjol slog de ut Juventus i sextondelsfinalen, för att sedan åka ut mot norska LSK i åttondel. Även för två år sedan var det LSK som stoppade danskorna, då i sextondelsfinal. Och för tre år sedan föll man i åttondelsfinal mot Manchester City med uddamålet efter två matcher.

Säsongen 2014/15 var senaste gången Brøndby stötte på svenskt motstånd. Då vann man kvartsfinalen mot Linköping med totalt 2–1. Sedan blev det hela 0–13 mot Frankfurt i semifinal.

Här är övriga sextondelsfinaler:
Juventus–Barcelona,
Hibernian–Slavia Prag,
Spartak Subotica–Atletico Madrid,
Braga–PSG,
Vllaznia–Hjörring,
Chertanovo–Glasgow,
Ryazan–Lyon,
Arsenal–Fiorentina,

St Pölten–Twente,
Anderlecht–BIIK Kazygurt,
Breidablik–Sparta Prag,
Mitrovica–Wolfsburg
,
Lugano–Manchester City,
Minsk–FC Zürich

I natt var tre av de här 32 lagen i farten i det inofficiella världsmästerskapet för klubblag, International Champions Cup. Båda semifinalerna slutade med favoritsegrar efter avgörande på övertid.

Jag såg en stund av mötet Atletico Madrid–Lyon, en ganska jämn match där Atletico visade att man är ett högklassigt lag. Under den perioden jag såg var det 2–2 i målchanser till spanjorskorna. Men medan Ludmila och Charlyn Corral missade sina kanonlägen nickade Wendie Renard in matchens enda mål på hörna på övertid. Renard fick god hjälp av att Atleticos målvakt Dolores Gallardo helt missbedömde hörnan.

Senare i natt stod North Carolina Courage för en sen vändning mot Manchester City. De engelska tvåorna tog ledningen genom Georgia Stanway, men McKenzie Meehan smällde upp kvitteringen i nättaket i 84:e och världsmästaren Jessica McDonald sprang igenom och satte segermålet på i tredje övertidsminuten. Julia Spetsmark byttes in i minut 76 för amerikanskorna.

Det blir alltså repris på fjolårets final – Champions Leaguemästarinnorna mot NWSL:s mästarlag. I fjol vann NC Courage. Jag gissar att Lyon är revanschsuget i år.

 

Lottningar, nomineringar – och Kungsbacka DFF Marathon

I morgon klockan 13.30 lottas sextondelsfinalerna i Champions League. Inför lottningen ser jag det som att de svenska lagen har cirka 50 procents chans att gå vidare till åttondelsfinal.

Det finns ju några lotter som är näst intill omöjliga. Både Göteborg och Piteå är ju exempelvis chanslösa mot Lyon och Wolfsburg. Och våra lag skulle heller inte ha så stora chanser mot Bayern München, PSG, Manchester City samt mot de båda spanska lagen.

Mot lag som FC Zürich, Glasgow City, Twente och BIIK Kazygurt skulle de svenska lagen vara klara favoriter. Våra lag skulle även vara favoriter mot de båda danska och tjeckiska lagen samt mot Fiorentina.

Mycket avgörs alltså för våra båda lag i morgon 13.30. Lottningen direktsänds på uefas hemsida.

Jag har många gånger tidigare kritiserat Uefas klubbranking. Och det finns anledning att göra det igen. Det är ju faktiskt närmast patetiskt att serbiska ZFK Spartak Subotica kan vara rankat före både de engelska och svenska mästarinnorna.

Subotica har aldrig vunnit en utslagsomgång i Champions Leauge. Däremot har de vunnit ligaguldet i Serbien nio år i rad. 2012, 2013, 2015 och 2018 har man tagit sig vidare ur gruppspelet. I slutspelet har det blivit åtta förlorade matcher och målskillnaden 3–24.

Men med Uefas sätt att räkna anses det alltså bättre att spela Champions League fem år i rad än att vinna WSL eller damallsvenskan. Det tycker jag är vansinnigt.

I dag har Uefa presenterat finalisterna i omröstningen om vem som varit Europas bästa spelare säsongen 2018/19. Det är Lyontrion Lucy Bronze, Ada Hegerberg och Amandine Henry som gör upp om segern.

Det spännande med finalisterna är ju att Hegerberg egentligen hade en ganska svag säsong. Dock slog hon ju till med hattrick i Champions Leaguefinalen, och det kan således räcka med en riktigt bra match för att prisas som bäst i Europa.

Placeringarna 4–10 blev så här:

4) Vivianne Miedema – 31 poäng
5) Ellen White – 22 poäng
6) Pernille Harder – 21 poäng
7) Dzsenifer Marozsán – 12 poäng
8) Caroline Graham Hansen – 10 poäng
9) Lieke Martens och Wendie Renard – båda på 9 poäng

Det är mycket Lyon på den där listan. Lyon är för övrigt just nu i USA för att spela det inofficiella världsmästerskapet för klubblag, Women’s International Champions Cup. Där spelar det franska mästarlaget nu 23.00 semifinal mot spanska mästarinnorna Atletico Madrid. Se matchen härSe matchen här. I den andra semifinalen (01.30 i natt) möts NWSL-mästarinnorna North Carolina Courage och engelska ligatvåan Manchester City. Final och tredjeprismatch spelas natten mot måndag.

På hemmaplan väntar vi på att få veta vem som blir Pauline Hammarlund:s ersättare i EM-kvaltruppen. Det troliga är ju att det blir Mimmi Larsson, om inte de skavanker som stoppade henne från spel i går stoppar henne. I så fall kanske det kan vara dags för Rebecka Blomqvist?

Jag tror att svaga Lettland skulle kunna passa Göteborgsanfallaren ganska bra. Lettiskorna är riktigt dåliga, ett lag som knappast hade hållit sig kvar i damallsvenskan.

Gissningsvis väntar landslagsledningen ut helgens omgång innan Hammarlunds ersättare offentliggörs.

I dag har för övrigt tredje omgången av Svenska cupen lottats. Det är geografisk lottning, vilket innebär flera spännande derbyn. Tyresö slog ut Hammarby i går. Nästa gång väntar AIK för division I-laget. I norr ställs Morön mot Piteå. De lagen möttes i genrep i april, och då vann Skelleftelaget med 3–2. I fjol skrällvann Jitex mot Vittsjö i cupen. Nu får Vittsjö chans till revansch.

Först trodde jag att det var klart att det skulle bli minst ett division I-lag i nästa års gruppspel, eftersom länken från förbundets odugliga hemsida visar att Älvsjö AIK lottats mot Bollstanäs i en av sextondelsfinalerna. Fast det är inte korrekt. Efter att det här inlägget först publicerats blev jag uppmärksammad på att Älvsjö och Bollstanäs möts i en 32-delsfinal. Vinnaren där skall möta Eskilstuna United om en plats i gruppspelet.

Slutligen brukar det ju heta att tala är silver och att tiga är guld. Radio Hallands reporter Anton Berglund hade garanterat tyckt att det varit guld om han tigit i går inför matchen Kungsbacka–Linköping.

Men Berglund teg inte, utan i sändning sa han att han skulle springa mellan Varberg och Kungsbacka om KDFF tog poäng. Hör inslaget genom att klicka på den här länken. Eller på länken i den här tweeten:

Den kortaste vägen mellan städerna är på marathondistans, alltså 42 kilometer. Så Berglund får börja träna. Kungsbackabacken Emilia Hjertberg tyckte för övrigt att Berglund borde få springa sträckan tre gånger eftersom laget tog tre poäng. Men det är nog tillräckligt med ett Kungsbacka DFF Marathon för Berglund.

USA till semifinal – och Storbritannien till OS

USA vann stormatchen mot Frankrike med 2–1. Personligen tyckte jag faktiskt att skillnaden mellan lagen var större än så. USA hade nämligen god kontroll på den här matchen från start.

Amerikanskorna fick hål på fransyskorna direkt – Megan Rapinoe på frispark efter 4.45. Även om Frankrike hade klart mest bollinnehav kändes det sällan farligt.

Den första halvleken var rätt händelsefattig utöver målet. Målet var den enda målchansen som jag tyckte var värd att anteckna. Vad gäller avslut på mål ledde USA med 5–0, och jag upplevde att laget hade total defensiv kontroll.

I början av den andra halvleken kom Frankrike lite närmare, dock utan att komma till några avslut mot mål. Att det franska laget började känna vittring gjorde ändå USA lite osäkert, om man vidtog en åtgärd som bjöd in fransyskorna ytterligare i matchen.

Efter knappt en kvart drog Jill Ellis nämligen ner Julie Ertz som mittback. Så långt hade Ertz ägt ytan framför den amerikanska backlinjen. Men sista 30 minuterna hittade plötsligt Gaetane Thiney ytor från vilka hon kunde komma med instick.

Nu blev det aldrig riktigt spännande. För Megan Rapinoe gjorde även 2–0 i 65:e minuten, snyggt framspelad av Alex Morgan och Tobin Heath. Rapinoe tycktes inte ha påverkats speciellt mycket av veckans ordväxling med president Donald Trump. Och om Rapinoes spel hade påverkats var det bara i positiv riktning. För hon var väldigt bra i matchen.

En fransk anstormning ledde till att Wendie Renard kunde reducera på nick på en inläggsfrispark från Thiney. Det var i minut 81. Under de sista 14 minuterna hade sedan inte Frankrike en enda målchans.

Dock hade man en boll som träffade Kelley O’Hara:s vänsterarm precis innanför straffområdeslinjen. Den ukrainska domaren Kateryna Monzul valde dock att inte blåsa. Och VAR-rummet tyckte inte att Monzul borde ta en extra koll.

Jag tycker att det var ett riktigt domslut. O’Hara hade armen så nära kroppen att det inte bör vara straff. Men i det här världsmästerskapet har ju inte varit entydigt när det skall vara bestraffningsbar hands och när det inte skall vara det.

USA vann för att man var det stabilare och effektivare laget. Noterbart är att Frankrike vann avsluten med 20–10, men USA vann avsluten på mål med 8–5. Skott utanför går sällan i mål…

Frankrike slog nästan dubbelt så många passningar, 375–199, men jag hade 4–3 i målchanser till USA. Amerikanskorna gjorde dessutom ett tredje mål, som dock dömdes bort för knapp offside. För det såg inte ut som att Crystal Dunn var mer än någon centimeter på fel sida när hon spelade fram Heath.

En intressant detalj var att Sam Mewis återigen fick chansen på det amerikanska mittfältet på Lindsey Horan:s bekostnad. Mewis gjorde en bra första halvlek, men sprang helt vilse vid det franska målet. Där föll hon alldeles för tidigt, och upphävde därmed offsiden på Renard. Som tack för missen blev Mewis utbytt redan innan USA hann ha avspark.

Det är möjligt, och till och med troligt, att bytet var planerat i förväg. Men det såg hårt ut att byta ut henne direkt efter att hon gjort ett svårt misstag.

I och med segern håller USA sviten med att minst gå till semifinal i VM levande. I semifinalen på tisdag möter man England, en match där amerikanskorna är ganska klara favoriter.

Frankrike håller också en svit levande – den jobbiga om att landslaget aldrig tar några mästerskapsmedaljer. Utöver en riktigt imponerande insats i öppningsmatchen tycker jag inte att fransyskorna har varit så bra som jag hade hoppats.

De var illa ute redan mot Brasilien i åttondelsfinalen, och får nu titta på när andra lag gör upp om VM-guldet på fransk mark. För Frankrike är det förstås också en gigantisk käftsmäll att landet missar nästa års OS-turnering. Nästa chans att ta medalj blir alltså därmed EM i England 2021.

Det är ju nu klart att Europas tre OS-platser tas av Storbritannien samt de båda vinnarna i morgondagens semifinaler. Matcherna Nederländerna–Italien och Tyskland–Sverige är samtidigt både VM-kvartsfinaler och direkt avgörande OS-kvalmatcher.

Dagbok i Frankrike, dag 6: På jakt efter VM-febern – och VAR

Det här inlägget skrivs under en tågresa mellan Nice och Paris, närmare bestämt på sträckan Toulon–Marseille.

I går kväll satt jag på en av restauranggatorna i Nice och kollade in Frankrikes sista gruppmatch. Det visade sig att den restaurang jag valt visade en stream som låg ett par minuter efter många andra restauranger i området. Därav gick jag miste om lite av spänningen. Ljudet från omgivningen avslöjade ju när det blev mål – och när det inte blev.

Jag var ute för att ta temperaturen på den franska VM-feber som tydligen existerar.

Antagligen valde jag fel stad, och fel område. För visst såg jag en handfull franska landslagströjor, och några flaggor. Men feber – nej det var det verkligen inte. En högst ovetenskaplig uppskattning gjorde gällande att det var betydligt fler svenskar som var intresserade av matchen än det var fransmän.

Vart man än gick före och efter matchen hörde jag det pratas svenska, bland annat satt tre Göteborgstjejer vid bordet bredvid. Och det där ljudet från omgivande restauranger som jag berättade om var knappast av det slag att det hade givit utslag på Richterskalan.

Inte så mycket VM-feber att tala om alltså. Däremot är det återigen läge att tala om VAR. För andra matchen i rad gav VAR-rummet Frankrike segern i en match där hemmafavoriterna hade väldigt svårt att skapa något på egen hand.

Jag kanske är överdrivet konspiratorisk, men jag tror ju aldrig att Norge hade fått den straff fransyskorna fick i andra matchen. Och jag tror inte heller att Nigeria hade fått den straff som Frankrike fick i går. Den var av typen man verkligen måste leta efter för att hitta.

Och som jag ser det har VAR-domarna letat mer noga efter franska straffar än efter straffar till andra nationer.

Snackisen i dag är dock inte själva straffsituationen, utan det faktum att Wendie Renard fick två chanser. Här har jag lärt mig saker i dag. Så här är det:

När hon slog straffen första gången visade det sig att Nigerias målvakt Chiamaka Nnadozie var någon centimeter framför mållinjen. Och då skall straffen slås om.

Att två franska utespelare hade trampat in i straffområdet med mycket större marginal innan straffen slogs skall inte påverka domslutet. Det är övertramp från målvakten, och det korrekta då är att straffen ska slås om – och målvakten skall varnas. Således gjorde domaren rätt här.

När Renard fick sin andra chans från straffpunkten blev det mål. Även den gången var det en fransk spelare som trampade över – Amandine Henry.

Trots övertrampet godkändes målet. Och det är tydligen korrekt, för utespelares övertramp skall inte granskas med VAR.

Personligen tycker jag att det här är lätt absurt. Och jag lider verkligen med Nigerias Super Falcons och deras svenska förbundskaptener. En poäng hade ju inneburit att avancemanget till åttondelsfinal hade varit klart. Men 1–0-förlusten efter den här straffsoppan gör att Thomas Dennerby:s lag lever riktigt farligt.

Noterbart i övrigt var att straffsåpan tog jättelång tid.

Visst längtar man till när det blir straffläggningar längre fram i turneringen, där varje straff skall VAR-granskas på det här sättet?

I grupp A vann Norge med 2–1 mot Sydkorea, vilket innebär att norskorna tar andraplatsen, medan koreanskorna får resa hem. Noterbart att båda de norska målen kom på straffar – och att det var straffar som domaren tog spontant, utan VAR.

Grupp B vanns som väntat av Tyskland. Laget vann avslutningsmatchen mot Sydafrika med 4–0 och har därmed hållit nollan genom gruppspelet. Sydafrika däremot har spelat klart.

Jag valde bort den tyska matchen och kollade istället det mållösa mötet mellan Kina och Spanien, mest eftersom det handlade om två lag som kan vara Sverige motståndare i åttondelsfinalen. Resultatet innebär ju att Spanien väntar för segraren i Sveriges grupp. Resultatet innebär också att både Spanien och Kina säkrade slutspelsplatser.

Det blev alltså 0–0, och det var en riktig 0–0-match. Spanien har haft svårt att skapa målchanser mot tillbakadragna försvar i turneringen. Jag såg inte matchen mot Tyskland, men klippet med höjdpunkter antyder att det nästan var i den matchen som spanjorskorna hade flest 100-procentiga chanser.

Det var ändå Spanien som var närmast segern. Patri Guijarri hade två bra skott som den kinesiska målvakten Peng Shimeng gjorde fina räddningar på. Spanien är ett bra lag, men det är långt ifrån oslagbart.

Innan jag sätter punkt är det läge att kolla in hur slutspelsträdet ser ut i skrivande stund. Det kursiverade är klart:

2nd A v. 2nd C = Winner 1: Norge–Brasilien
1st D v. 3rd B/E/F = Winner 2: England–Grupptrea

2nd B v. 1st F = Winner 7: Spanien–USA
1st A v. 3rd C/D/E = Winner 8: Frankrike–Grupptrea

1st B v. 3rd A/C/D = Winner 3: Tyskland–Grupptrea
2nd F v. 2nd E = Winner 4: Sverige–Kanada

1st E v. 2nd D = Winner 5: Nederländerna–Japan
1st C v. 3rd A/B/F = Winner 6: Italien–Grupptrea

Av grupptreorna är Kina klart för slutspel. Först när alla grupper är klara vet vi i vilken match de sorteras in.

I kväll 21.00 färdigspelas intressanta grupp C. Som jag konstaterade i går är det fortfarande tre lag som har rimlig chans att ta hem gruppsegern där.

Franskt fyrverkeri i premiären

Frankrike gick på knock i premiären mot Sydkorea. Det slutade 4–0 (3–0) efter en riktigt bra halvlek – och en sömnig.

Wendie Renard

Eugenie Le Sommer, Wendie Renard och Wendie Renard igen gjorde målen före paus. Amandine Henry stängde matchen på slutet. Jag räknade till 7–1 i klara målchanser. Den officiella statistiken sa 13–1 i hörnor, 8–1 i avslut mot mål och 21–4 i avslut totalt.

Frankrike slog 540 passningar till rätt adress. Sydkorea kom bara upp i 227.

I övrigt fick vi för första gången uppleva i damfotbollshistorien se ett mål bli bortdömt för offside efter videogranskning. VAR behövdes verkligen för att slå fast att Griedge Mbock startade på fel sida innan hon satte sin höga volley. För det gick inte att se offsiden på den ordinarie tv-bilden.

Totalt sett var det en bra VM-premiär, där fransyskorna visade väldigt hög klass under den första halvleken. De klädde av det sydkoreanska lag som ju Sverige hade väldigt svårt med för en vecka sedan. Efter paus var det avslaget, då spelade hemmalaget bara av matchen.

I morgon är en annan VM-dag. Då får vi se två svenska förbundskaptener, och sannolikt även ett par svenska spelare i nigeriansk dräkt. Totalt spelas tre matcher under lördagen, de startar enligt följande:

15.00: Tyskland–Kina

18.00: Spanien–Sydafrika

21.00: Norge–Nigeria

Den stora VM-guiden – grupp A

Vi är mindre än ett dygn ifrån VM-premiären. Det har således blivit hög tid att komma med en VM-guide. Eftersom jag redan både har betygsatt lagen och tippat utgången i Aftonbladets bilaga väljer jag en annan form än jag brukar för årets guide. Den här gången går jag igenom lagen grupp för grupp.

Och självklart börjar jag med grupp A.

Frankrike

Frankrike

Världsranking: 4

Guldchans: 15–20 procent

Nyckelspelare: Kadidiatou Diani eller Valerie Gauvin. Frankrike har länge haft problem att hitta en riktigt vass toppforward. Den av Diani och Guavin som får förtroendet måste prestera om det skall kunna bli guld.

Spelare med Sverigekoppling: Ingen.

Startelva i genrepet: Sarah Bouhaddi – Marion Torrent, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard, Eve Perisset – Charlotte Bilbault, Elise Bussaglia – Delphine Cascarino, Gaetane Thiney, Kadidiatou Diani – Valerie Gauvin.

Kommentar: Frankrike har hemmaplan och den högsta högstanivån av alla lag. Men har man nerverna?

Frankrike har ju som bekant aldrig tagit någon mästerskapsmedalj ännu. Men man har varit nära alla gånger sedan EM 2009.

Om hemmapubliken upplevs som stöd, och inte press, kan det äntligen vara dags för den franska fullträffen. Formen är utmärkt. Frankrike är ju direktkvalat och har inte spelat någon tävlingsmatch sedan man åkte ut mot England i kvartsfinal i EM 2017.

Men laget har spelat massor av träningsmatcher. Och på de 14 senaste har förbundskapten Corinne Diacre:s lag 13 segrar och en förlust. Förlusten kom mot Tyskland i februari.

Det senaste året har man bland annat besegrat USA, Australien, Japan och Brasilien. Även om grupp A är en av de tuffare grupperna skall Frankrike självklart ta sig vidare till slutspel. Segern mot USA kom för övrigt i Le Havre – samma plats som Sverige skall möta USA på. Amerikanskorna vet alltså redan hur det känns att förlora där…

Noterbart där är att det kan bli supermöte redan i kvartsfinalen. För om både Frankrike och USA vinner sina grupper går de mot varandra i kvartsfinal. Det skulle faktiskt kunna vara den moraliska finalen.

Tittar vi på den franska truppen var det mycket uppmärksammat att PSG:s Marie-Antoinette Katoto lämnades utanför. Katoto vann skytteligan i Frankrike den senaste säsongen, och var även bästa franska målskytt säsongen 2017/18. Hon misslyckades dock totalt i fjolårets U20-VM, så bedömningen är kanske att hon inte klarar pressen.

Kadidiatou Diani

Sannolikt får istället Katotos lagkompis i PSG, Kadidiatou Diani, eller Montpelliers Valerie Gauvin ikläda sig nyckelrollen som toppforward. Det är just den där spelaren högst upp på topp som varit lite av Frankrikes akilleshäl under den tioårsperiod där laget hållit högsta världsklass.

Men kanske att det blir ändring nu. 24-åriga Diani har imponerat i rollen under våren. Med åtta på mål elva landskamper det senaste året tror jag att hon får förtroendet. Å andra sidan har 23-åriga Gauvin gjort fem mål på sin fem senaste landskamper, så osvuret är bäst.

Klart är att Frankrike nu har två riktigt bra kandidater till den där viktiga forwardsrollen. För bakom i planen vimlar det av klasspelare. Inte minst i de defensiva rollerna.

Målvakten Sarah Bouhaddi är en av världens tre bästa, och snabba mittbacksparet med trygga Wendie Renard och spelskickliga Griedge Mbock Bathy är definitivt världens bästa.

I genrepet mot Kina (2–1-seger) vilades ytterligare en trio som kvalar in på topp tre i världen på sina positioner, nämligen Amandine Henry, Amel Majri och Eugenie Le Sommer. De tre kommer förstås att vara ordinarie i VM. Tekniska och kreativa Le Sommer har en offensiv nyckelroll, där hon sannolikt utgår från vänsterkanten och drar sig inåt i planen. Det är hon som skall hitta öppningar i motståndarnas backlinjer för snabba kantspelarna Majri och Delphine Cascarino.

Båda de missade EM i Nederländerna på grund av skador. Majri och Cascarino är verkligen två fantastiska tillskott. För 22-åringa Cascarino tror jag att hemma-VM kan bli det stora genombrottet. Motståndarnas vänsterbackar får hålla i hatten när den blixtsnabba teknikern får bollen.

Eugenie Le Sommer

Eugenie Le Sommer har potential att bli hela VM:s drottning. Jag älskar både hennes bollbehandling och hennes spelsinne. Men faktum är att hon i princip är sin egen värsta motståndare. Le Sommer har nämligen en tendens att börja hänga med huvudet när hon inte lyckas med sina tekniska konstnummer.

Och stjärnor med hängande huvuden har inte Frankrike råd med om laget äntligen skall bryta den medaljförbannelse som följt laget genom åren.

Jag tror att Frankrike vinner grupp, och sin åttondelsfinal. Sedan väntar USA i kvartsfinal. Det är en vidöppen match där mitt tips går till USA, mest av historiska skäl. Klart är att vinnaren av den matchen har goda möjligheter att gå hela vägen.

Norge

Norge

Världsranking: 12

Guldchans: 1–5 procent

Nyckelspelare: Caroline Graham Hansen – en av världens bästa kantspelare, skrev nyligen på för Barcelona, och blev då första norrman någonsin i den spanska storklubben.

Spelare med Sverigekoppling: Vilde Böe Risa (Göteborg), Frida Leonardsen Maanum (Linköping) och Lisa Marie Utland (Rosengård) spelar i damallsvenskan. Tidigare har även Maren Mjelde (Göteborg), Kristine Minde (Linköping) och Caroline Graham Hansen (Tyresö) spelat för svenska klubbar.

Startelva i genrepet: Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maren Mjelde, Stine Hovland, Kristine Minde – Caroline Graham Hansen, Vilde Böe Risa, Ingrid Syrstad Engen, Guro Reiten – Isabell Herlovsen och Lisa Marie Utland.

Martin Sjögren:s Norge nämns sällan bland favoriterna i den stundande VM-turneringen. Det enda man hör om Norge är att storstjärnan Ada Hegerberg inte är med.

Och visst hade det varit kul för VM-turneringen om Hegerberg hade spelat. Fast frågan är om det hade varit kul för Norge. Känslan när skyttedrottningen tackade för sig i landslaget var att hon mer bidrog med frustration och negativ energi än med viktiga mål.

Onsdagens intervju i norska fotbollsmagasinet Josimar stärker den bilden. Hegerberg mådde inte bra i landslaget, och landslaget mådde inte bra av Hegerberg. Man måste ju för övrigt hålla med herrlandslagets Martin Ödegård och VG:s krönikör om att Hegerberg visar noll respekt genom tajmingen att gå ut med fördjupade tankar om sin landslagsbojkott. Så agerar inte lagspelare – bara egoister.

Faktum är ju att Norge har utvecklats väldigt positivt utan Hegerberg. Laget har kunnat smyga sig genom VM-kvalet. Ett kval där man vann sin grupp före Europamästarinnorna från Nederländerna. Man gjorde det efter segrar i alla matcher utom en – en sen uddamålsförlust borta mot just Nederländerna.

Det norska lag som kommer till Frankrike har massor av rutin i de bakre leden. 39-åriga Ingrid Hjelmseth är en pålitlig målvakt. Och framför sig har hon en backlinje som innehåller allroundspelarna Maren Mjelde och Kristine Minde. Båda kan i princip användas i alla utespelarroller.

Mittfältet är ganska orutinerat, men enormt talangfullt. När Sverige vann med 2–1 mot norskorna i höstas imponerades jag enormt av Norges spelskickliga mittfältare. Men jag är inte ensam, för tre av spelarna har redan gjort klart med internationella storklubbar inför nästa säsong.

Storstjärnan Caroline Graham Hansen skrev nyligen på för Barcelona. Tekniska Graham Hansen är bra på att vinna en-mot-en-situationer och noterades för 25 assist i Frauen-Bundesliga den senaste säsongen. En fantastisk siffra. Gissa om motståndarna kommer att ha lite extra koll på Hansen på högerkanten?

Problemet är att Norge även har en väldigt skicklig spelare på sin vänsterkant. Guro Reiten har dominerat i toppserien i flera år, och man har bara väntat på att hon skall gå till någon internationell toppklubb. Det blev Chelsea som i förra veckan lyckades locka över Reiten. Det blir väldigt spännande att se vad den tekniska och spelskickliga kantspelaren kan göra, både i England och i VM.

Ingrid Syrstad Engen skrev på för Wolfsburg redan i vintras. Den passningskickliga innermittfältaren har dock spelat kvar i LSK under våren. Även hon har kapacitet att bli en attraktion i VM.

Det är en hård kamp om vem som skall ta den fjärde mittfältsplatsen, den bredvid Engen. Den kampen står mellan två av damallsvenskans allra bästa spelare den här våren. Gissningsvis kommer förbundskapten Sjögren i första hand att ge förtroendet till Göteborgs Vilde Böe Risa. Hon har bättre defensiva kvaliteter än Linköpings Frida Maanum.

Att Maanum sannolikt måste börja på bänken visar på nivån på det norska laget. Som jag ser det har norskan totalt sett under våren varit bättre än LFC:s fyra svenska VM-spelare.

Längst fram har Norge duon Isabelle Herlovsen och Lisa-Marie Utland. De båda visade god målform i genrepet mot Sydafrika. De gjorde tre respektive två mål och lade grunden för en imponerande 7–2-seger.

I VM tror jag att Norge tar sig vidare som grupptvåa. Sedan väntar Australien, Brasilien eller Italien i åttondelsfinal, och troligen England i kvarten. Norskorna kommer inte att vara favoriter i de här matcherna. Men jag skulle inte vara chockad om laget smyger sig fram till medaljmatcher.

Faith Ikidi

Nigeria

Världsranking: 38

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Asisat Oshoala – den snabba forwarden skrev nyligen på för Barcelona.

Spelare med Sverigekoppling: Faith Ikidi Michael (Piteå IF) och Rita Chikwelu (Kristianstads DFF) är båda svenska medborgare. Dessutom har man svensk förbundskapten i Thomas Dennerby samt damallsvenska spelare i Osinachi Ohale (Växjö), Ngozi Okobi och Halimatu Ayinde (båda Eskilstuna), Ogonna Chukwudi (Djurgården) och Anam Imo (Rosengård). Dessutom har duon Onome Ebi och Francisca Ordega tidigare spelat i damallsvenskan för Piteå.

Startelva i genrepet (4–2–3–1): Tochukwo Oluehi – Osinachi Ohale, Faith Ikidi, Onome Ebi, Ngozi Ebere – Halimatu Ayinde, Rita Chikwelu – Anam Imo, Ngozi Okobi, Desiree Oparanozie – Uchenna Kanu.

Förbundskapten Thomas Dennerby sätter sitt hopp till en hel hög damallsvenska profiler. Det är så mycket svenskt i Nigeria att man nästan kan kalla laget för ”Lilla Sverige”.

Dennerby tog över ett misshandlat landslag. Nigeria spelade inte en enda landskamp under 2017 till följd av spelarmissnöje. I fjol hackade sig laget fram till seger i de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via straffläggningar i både semi- och final.

Sedan Dennerby tog över har Nigeria fått bättre ordning rent organisatoriskt. Inför tidigare mästerskap har laget bara laddat på hemmaplan. Den här gången har man kunnat åka på turneringar samt ett längre uppladdningsläger i Europa. Förbundet har givit damerna en liknande budget som herrarna brukar ha.

Därmed finns ett visst tryck på landslaget att äntligen gå vidare ur gruppspelet igen. Det har ”The Super Falcons” gjort en gång – 1999. Då blev det förlust efter förlängning i en tät kvartsfinal mot Brasilien.

Den här gången kommer mycket att hänga på försvarsspelet, där svenska Faith Ikidi har en nyckelroll som mittback. Offensivt har man flera duktiga spelare med Asisat Oshoala i spetsen. Hon blev nyligen den första afrikanska spelare att göra mål i en Champions Leaguefinal. Oshoala var utlånad till Barcelona under våren. Nu har Barca köpt loss henne från kinesiska Dalian Quanjian.

Men Oshoala är långt ifrån den enda talangfulla forwarden som Thomas Dennerby har i sin trupp. Tvärtom har svensken valt en närmast extremt framtung trupp. Han har med sig hela nio forwards – och bara fem backar.

Trots de många anfallarna skall vi inte räkna med att Nigeria spelar 2–3–5 i VM. Det blir nog 4–2–3–1 eller kanske ett mer traditionellt 4–4–2.

Bland anfallarna är det värt att lyfta fram starka och målfarliga Desiree Oparanozie och spelskickliga Francisca Ordega. Dessutom måste jag säga att jag har imponerats stort av unga Anam Imo under den korta tid hon varit i Rosengård. Imo har förutsättningar att bli en internationell toppspelare.

Historiskt sett är Nigeria Afrikas bästa landslag. Trots tuff lottning bedömer jag att man också har den största chansen av de tre afrikanska lagen att ta sig vidare ur gruppspelet. För det kan räcka med seger mot Sydkorea för att gå vidare som grupptrea – och det är en match som på förhand känns som 50–50.

Det kan alltså bli åttondelsfinal. Skulle laget ta sig längre än så är det en jätteskräll.

Sydkorea

Sydkorea

Världsranking: 14

Guldchans: Promillenivå

Nyckelspelare: Ji Soyun – en av de allra mest bollskickliga spelarna i världen.

Spelare med Sverigekoppling: –

Startelva i genrepet (4–4–1–1): Kim Jung-Mi – Kim Hye-Ri, Hwang Bo-Ram, Kim Do-Yeon, Jang Sel-Gi – Kang Yu-Mi, Lee Young-Ju, Cho So-Hyun, Lee Geum-Min – Ji So-Yun – Jung Seol-Min.

Sydkorea höll nollan i Asiatiska mästerskapens slutspel i fjol. Trots det missade man semifinalen.

Asiatiska mästerskapen fungerar ju som Asiens VM-kval. Sydkorea tvingades kvala till mästerskapet. Inklusive kvalet spelade man åtta matcher och hade målskillnaden 30–1. På de siffrorna låter det ju som att Sydkorea både är vasst framåt och stabilt bakåt.

Fast ibland kan statistik luras.

På de där åtta matcherna spelade man tre mot lag på världsrankingens topp 20. Mot dem blev det följande resultat:

* Nordkorea 1–1
* Japan 0–0
* Australien 0–0

Även om det är tre starka resultat som borde göra att förbundskapten Yoon Deuk-Yeo:s lag kommer till Frankrike med gott självförtroende noteras att man bara lyckades göra ett mål framåt. Och den offensiva spetsen har länge varit Sydkoreas akilleshäl. Laget har vägt för lätt i motståndarnas straffområde.

Och under våren har man även fått målvaktsproblem. Förstamålvakten det senaste året, Yoon Young-Geul, åkte på en knäskada i våras och missar VM. Då fick veteranen Kim Jung-Mi chansen att åter bli förstamålvakt. Men hon skadade hälsenan, och är också borta från VM-spel.

I genrepet på Gamla Ullevi fick Kim Jung-Mi förtroendet. Och jag skulle ljuga om jag tyckte att hon kändes stabil. Det är högst oroväckande. För Sydkorea behöver ha en stabil målvakt, inte minst med tanke på att laget har längdunderläge mot de flesta motståndarna vid fasta situationer.

Kim Jung-Mi

Det senaste året har Sydkorea oftast spelat 4–1–4–1 med Lee Young-Ju som balansspelare. Mot Sverige bytte man till ett 4–4–1–1 med storstjärnan Ji So-Yun som tia. Sannolikt för att få ett bättre anfallsspel.

Det är nämnda Ji So-Yun som skall göra det för Sydkorea. Hennes är underbart bolltrygg och passningssäker. Dessutom är hon en bra frisparksskytt. Passa på att njuta av Jis bollbehandling under Sydkoreas matcher.

Ett annat offensivt vapen är vänsterkantens Lee Geum-Min, en företagsam spelare som visade fin form på Gamla Ullevi.

När lottningen kom höll jag Sydkorea som favoriter att ta tredjeplatsen i grupp A. Men vårens målvaktsproblem gör mig osäker. Jag tror inte att de lyckas ta poäng i öppningsmatchen mot Frankrike eller i sista gruppomgången mot Norge. Och då måste det bli en trepoängare i andra matchen, den mot Nigeria, för att det skall kunna bli avancemang. Och den matchen känns alltså vidöppen. Risken finns att det blir kryss, och att båda lagen spelar bort varandra.

Men trots allt, Sydkorea har chansen att gå till åttondelsfinal – vilket man också gjorde 2015. Men längre än så tror jag inte att det här laget förmår att ta sig.

Guide till Champions Leaguefinalen

Här är en guide till lördagens stora match, finalen i Champions League:

Final i UEFA Women’s Champions League 2018/19
Lördag den 18 maj 18.00:
Olympique Lyonnais–FC Barcelona

Plats: Ferencvaros Stadion, Budapest, Ungern
Domare: Anastasia Pustovoitova, Ryssland. Assisterande domare: Ekaterina Kurochkina, Ryssland och Petruta Iugulescu, Rumänien. Fjärdedomare: Katalin Kulcsár, Ungern.

Katalin Kulcar

TV: TV6 17.30.
Tips: 80–20
Lagens tidigare möten i tävlingssammanhang:
28/3 2018, Champions League: Barca–Lyon 0–1
22/3 2018, Champions League: Lyon–Barca 2–1
Totalt: Lyon har inte förlorat mot Barca. Fransyskorna vann båda matcherna med uddamålet när lagen möttes i kvartsfinal i fjol.

Troliga startelvor:
Lyon: 16 Sarah Bouhaddi – 2 Lucy Bronze, 3 Wendie Renard (kapten), 29 Griedge Mbock Bathy, 7 Amel Majri– 6 Amandine Henry, 24 Jessica Fishlock – 20 Delphine Cascarino, 10 Dzsenifer Marozsán, 9 Eugénie Le Sommer– 14 Ada Stolsmo Hegerberg. Tränare: Reynald Pedros.

Barcelona: 1 Sandra Panos – 8 Marta Torrejon, 17 Andrea Pereira, 4 Mapi Leon, 15 Leila Ouahabi – 9 Mariona Caldentey, 6 Vicky Losada, 11 Alexia Putellas – 16 Toni Duggan, 20 Asisat Oshoala, 22 Lieke Martens. Tränare: Lluis Cortés.

Kommentar: För fantastiska Lyon handlar det om att avsluta en perfekt säsong. Det här är Lyons match nummer 36 under 2018/19. Hittills har man 32 segrar, tre kryss och noll förluster.

Laget har vunnit ligan och cupen – nu kan man ta trippeln för tredje året av fyra. Både 2016 och 2017 gjorde man det, medan man fick nöja sig med en dubbel i fjol. Då föll man i franska cupfinalen.

För Barcelona handlar lördagens final om att rädda en misslyckad säsong. Laget missade både ligatiteln och cupfinalen. Men en Champions Leagueseger skulle innebära att de misslyckandena är glömda.

Det är dock Lyon som är jättefavorit i den här finalen. Den franska mästarklubben har tre raka Champions League-titlar, fem totalt, och gör sin åttonde final på 2010-talet.

Lagen möttes i kvartsfinal i fjol. Då var det jämnt, även om Lyon vann båda matcherna. Så jag tror inte på någon överkörning. Det är två lag med liknande spelstil som möts. Barca vill ha stort bollinnehav, men det vill även Lyon.

I det franska storlaget har tyska speluppläggaren Dzsenifer Marozsán hemmaplan i Budapest – hennes pappa var ungersk landslagsman och hon föddes i Budapest. Det är alltså en speciellt final för henne.

Det är även en speciell match för lagkapten Wendie Renard, som sätter nytt rekord. Inför finalen står nämligen både hon och Camille Abily på 81 Champions Leaguematcher. Men i och med finalen blir Renard den som spelat flesta matcher av alla i turneringen.

Wendie Renard

På den officiella presskonferensen sa den 28-åriga mittbacken så här:

”Jag är stolt över vad jag gjort – en liten tjej från Antillerna har nått långt. Det blir en speciell match, men jag kommer bara att njuta av den om den slutar med seger.”

Lyon har alltså gått igenom hela säsongen utan förlust. På 35 matcher har man bara släppt in tolv mål.

Barca förlorade sin första sextondelsfinal i Champions League med 3–1 borta mot Biik Kazygurt från Kazakstan. Sedan dess har man hållit nollan genom hela turneringen – i sju raka matcher. Varken Glasgow City, LSK Kvinner eller Bayern München har lyckats få hål på det katalanska storlaget. Det är ett högt betyg till målvakt Sandra Panos och hennes försvar.

Sandra Panos

Tittar vi på laguppställningarna tror jag att jag att de ovan ligger nära hur det blir. Lyon startade med Selma Bacha istället för Fishlock i andra semifinalen. Och de hade Shanice van de Sanden istället för Cascarino i franska cupfinalen. Men gissningsvis får talangfulla Bacha och snabba van de Sanden börja på bänken nu. Den senare gjorde ju för övrigt ett succéinhopp i förra årets final. Repris i år?

För Barca är viktiga bollhållaren Kheira Hamraoui avstängd. Och jag gissar att målfarliga Asisat Oshoala får chansen i startelvan. Frågan är om även Aitana Bonmati skall in. I så fall blir det nog Toni Duggan eller Mariona Caldentey som hamnar på bänken.

Mariona Caldentey

Tyvärr är Patri Guijarro skadad. Den stora talangen fyllde 21 år i dag, men får inte fira med Champions Leaguefinal. Sannolikt kommer hon inte heller att kunna spela i VM. Tråkigt för Barca och Spanien, för Patri är tänkt att vara den stora speldirigenten under många år framöver.

Samtidigt med Champions Leaguefinalen spelas engelska FA-cupfinalen för herrar. Där har Manchester City chansen att ta en historisk trippel. Fast bara historisk på herrsidan, något Pep Guardiola har bra koll på:

Berglund till Göteborg? – och annat aktuellt

Dagens svenska damfotbollsnyhet är att Emma Berglund kan vara på väg till Göteborg. Det är fotbollskanalen som kommer med uppgiften.

Berglund har utgående kontrakt med PSG, och har inte fått speltid sedan hon blev utbytt i paus mot Lyon i 20:e omgången. Jag har inte hört något om någon skada, utan det är väl en signal om att hon är på väg bort från den franska storklubben.

Och Göteborg har tunn trupp, inte minst vad gäller mittbackar. Så deras intresse känns rimligt. Dessutom är Berglund en passningsskicklig mittback som borde passa in bra i Göteborgs spelsätt.

Annars trodde jag möjligen att Göteborg skulle kunna vara ett alternativ för Linda Sembrant. Hon har ju tidigare varit i klubben. Men ännu har jag inte sett några uppgifter om vart Montpelliers lagkapten är på väg.

Göteborg spelar för övrigt hemma mot Djurgården i morgon. Det i en damallsvensk mellanomgång. I varje fall känner jag det så. Malmöderbyt hade ju kunnat vara kul om man trott att LB skulle ha någon chans. Men det tror jag ju inte.

En kul detalj som LB uppmärksammat är att derbyt på Limhamns IP spelas nästan på dagen 50 år efter den första seriematchen i damfotboll i Skåne. En match som spelades just på Limhamns IP.

View this post on Instagram

För 50 år sedan, den 12 maj 1969, spelades den allra första damseriematchen på Limhamns IP. I morgon lördag, den 11 maj 2019, spelas den första damallsvenska derbymatchen på Limhamns IP. Kom och skriv historia med oss! Vi firar med roliga aktiviteter redan från klockan 14.00. Det kommer bli en härlig inramning för såväl barn som vuxna. Det kommer att finnas en 24 meter lång uppblåsbar hinderbana, skottborg, nattduell, ansiktsmålning, musik och grill. Räddningstjänsten kommer att vara på plats och visa upp en av sina brandbilar. Ta med dig familjen och stötta LB07 i derbymatchen mot FC Rosengård. 14.00 Grindarna öppnar. 16.00 Avspark. Vi ses! #fotboll #derby #damallsvenskan #medimatchen #damfotboll #obosdamallsvenskan #derbyfest #womensoccer

A post shared by LB07 (@official_lb07) on

Som bekant var Skåne tvåa på bollen inom damfotbollen. Först var Västergötland, där första damfotbollsserien sparkades igång året innan, 1968.

Nu ligger ju däremot Skåne i framkant inom svensk damfotboll med fyra lag i damallsvenskan och ytterligare ett i elitettan.

Helgens mest intressanta match har också skånskt deltagande. Den match jag tänker på är söndagens möte mellan Piteå och Kristianstad.

Det är två lag som historiskt sett har väldigt jämn statistik. På 19 tävlingsmatcher har Piteå tio segrar och Kristianstad åtta. Bara en match har slutat oavgjord.

Noterbart dock att KDFF vann båda fjolårets möten och dessutom följde upp med bortaseger i Piteå i vårens cupsemifinal. Kristianstad har således tre raka på svenska mästarinnorna.

Matchen i Piteå är den enda på söndag. Resten av omgången spelas under lördagen. Utöver matcherna i Göteborg och Malmö är Linköping stor favorit hemma mot tabelljumbon Kungsbacka medan vi har två öppna matcher i form av Vittsjö–Eskilstuna och Kif Örebro–Växjö.

Kikar vi internationellt färdigspelas flera ligor i helgen. Klockan 14.00 på söndag drar sista omgången av Frauen-Bundesliga igång. Där gör ju samtliga svenska spelare sina sista matcher för sina nuvarande klubbar.

DFB-tv visas Wolfsburg–Turbine Potsdam, vilket innebär att man kan se Nilla Fischer avtackas i Wolfsburg. Man kan även se Amanda Ilestedt för sista gången i Potsdamdräkten.

Fridolina Rolfö gör sin sista match för Bayern München borta mot nedflyttningsklara Mönchengladbach. Som jag tidigare berättat är det bara spänning kvar kring nedflyttningsstrecket. I övrigt är ligan avgjord.

Även i England färdigspelas ligan i helgen. Det är lördag 13.30 som gäller, och här finns ingen direkt spänning kvar. Men prestigemötet mellan vinnarna Arsenal och tvåan Manchester City känns ändå lite kul.

Lördagens omgång är avslutningsföreställning för West Hams Claire Rafferty. 30-åringen, som spelade huvuddelen av sin karriär i Chelsea, har meddelat att hon slutar med fotbollen.

En tredje liga som avslutas i helgen är den danska 3F-ligan, eller elitedivisionen som den också kallas. Där går sista omgången under lördagen, bland annat med toppmöte mellan Bröndby och Fortuna Hjörring. Där är det dock mer prestige än placeringar i potten. Det står nämligen redan klart att Bröndby vinner guldet. Sedan 2013 har för övrigt Bröndby och Fortuna vunnit varannat år.

Bröndby är dock 2000-talets lag med totalt tolv guld. Fortuna står totalt på tio guld, varav sex är bärgade på 2000-talet.

I skytteligan går Bröndbys Nanna Christiansen mot en överlägsen seger. Hon har gjort 26 mål. Sverigebekanta klubbkompisen Nicoline Sörensen har gjort 16 och delar andraplatsen med Amalie Thestrup från BSF.

Vad jag vet har vi inte haft någon svensk spelare i elitedivisionen den här säsongen.

En spelare som tackar för sig i och med lördagens omgång är Lotte Troelsgaard, tvillingssyster till Rosengårds Sanne Troelsgaard.

View this post on Instagram

Jeg håber i vil læse med🙏🏽⚽️ Hvordan starter man sådan en tekst her? Hvordan siger man “farvel”, men samtidig ”på gensyn” til noget der har fulgt en dagligt de sidste 25 år? Det er hårdt, surrealistisk og samtidig pisse svært. Jeg har truffet et valg❤️ Et valg jeg holder fast i og et valg, der på mange måder, vil ændre mit liv samt hverdag radikalt. Jeg har valgt – efter 25 år – at stoppe min fodboldkarriere. Et af de sværest valg jeg har truffet i livet❤️ Jeg har opnået meget i min karriere. Jeg har spillet med landets dygtigste spillere, spillet landskampe, spillet i mange klubber. Især Kolding Q har en stor plads i mit hjerte, og det er også her jeg har udviklet mig som spiller og som person. Kolding Q har i mange år været min trygge base, og der skal derfor lyde et stort tak til hele staben omkring holdet🙏🏽 Tak til trænere, de “trælse” dommere, holdledere, mine medspillere, de små fans, min skønne tvilling søster Sanne og alle dem som jeg har mødt på min fodboldrejse. Jeg vil altid bære dette i mig🙏🏽 At få lov til at være en del og samtidig udvikle kvindefodbolden år efter år har været en fantastisk rejse, og efterlader mig med ydmyghed, samt en stor portion stolthed❤️ Tak til min elskede og savnede FAR som viste hvad fodbolden kunne⭐️ Tak til min familie, mine venner og veninder for altid at have fået lov til at fodbold har været min 1. Prioritet😉 Min sidste kamp i Kolding Q trøjen ‪bliver på lørdag den 11. maj‬ på Mosen kl 15.00, hvor jeg vil gøre mit for at slutte ordenligt af. Jeg håber at vi ses der🙏🏽 Nu skal nye kapitler startes og jeg glæder mig, men fodbolden vil stadig være en del af mig. Jeg håber I fortsat vil følge med. Jeg lover Jer, det bliver ikke kedeligt! Med stor tak og ydmyghed samt en masse tårer, Lotte T ❤⚽️💭 #tak #kæmpervidere #følelser #itsokaytofeel #kærlighed #fodbold #taknemmelig

A post shared by Lotte Troelsgaard (@lottetroelsgaard) on

I USA rullar ligan på. Dock har Chicagos Alyssa Mautz spelat klart för i år. Här är tyvärr det senaste namnet på listan över alla korsbandsskadade damfotbollsspelare.

Till Spanien, där ligan är färdigspelad, men en match återstår av säsongen. Lördag 20.30 är det cupfinal mellan ligamästarinnorna Atletico Madrid och Real Sociedad.

Och apropå cupfinaler. Här är höjdpunkter från den franska, som ju spelades tidigare i veckan. En final som Lyon vann med 3–1 (0–0) mot Lille. En intressant notering är att lagkaptenen och mittbacken Wendie Renard är Lyons straffskytt. Det är ju faktiskt lite anmärkningsvärt med tanke på att Lyon har så många offensiva toppspelare.

Eftersom både liga och cup är färdigspelade i Frankrike har landslaget redan börjat sina förberedelser inför VM-slutspelet. I dag tycks man ha tränat inför publik.

Nästa anhalt blir Australien, där förbundet har förlängt kontraktet med nye förbundskaptenen Ante Milicic så att det även löper över nästa års OS-turnering – om The Matildas kvalar in dit.

Som bekant fick Milicic förbundskaptensjobbet efter mycket konstiga turer i början av året. Turer som började med att förbundet sparkade den tidigare förbundskaptenen Alen Stajcic utan att kunna motivera varför. Och utan att berätta för spelarna.

Ett annat VM-klart lag som har bytt förbundskapten under 2019 är Kamerun. I januari fick tidigare förbundskaptenen Joseph Brian Ndoko kliva av. Han ersattes av den tidigare fystränaren Alain Djeumfa.

Den senare har hittills bara lett landslaget i två matcher, båda i en fyrnationsturnering i Kina. Nu har Djeumfa samlat en första VM-trupp, som bland annat skall möta Spanien den 17 maj. Totalt är 26 spelare uttagna, vilket gör att tre kommer att få lämna.

Djeumfa har dock bara tillgång till 23 spelare under inledningen av VM-förberedelserna. Den utlandsbaserade trion Gabrielle Aboudi Onguene (CSKA Moskva), Adjara Nchout (Valerenga) och Augustine Ejangue (Arna-Björnar) ansluter senare eftersom de inte släpps av sina klubblag.

Gruppspel på gång i Champions League

Dagens mest intressanta nyhet är att det ser ut att kunna bli gruppspel i Champions League från och med turneringen 2020. Det känns som ett vettigt steg. Ett steg som bland annat uppskattas av Magdalena Eriksson.

I en senare tweet skriver Chelseaproffset även:

”Jag tror att ett gruppspel är nödvändigt för att ett TV-avtal ska komma på plats. Lättare att sälja in ett paketerat antal matcher osv. Så tror det kommer ge massa positiva ringar på vattnet. Förhoppningsvis”

Jag tror att hon har rätt i att ett gruppspel skulle öka chansen till TV-avtal. För då finns det ju fler matcher att sälja in. Nu är ju risken att exempelvis det svenska bolag som skulle köpa TV-rättigheterna till höstens turnering inte har något svenskt lag att följa redan efter sextondelsfinalerna.

Årets final spelas ju nästa lördag (den 18 maj klockan 18.00) i Budapest. Ett av lagen där är Olympique Lyonnais. De har i kväll blivit franska cupmästarinnor genom 3–1-seger mot Lille i finalen. Lyons mål gjordes av Amandine Henry, Shanice van de Sanden och Wendie Renard. Lilles målskytt var Ouleymata Sarr.

I övrigt under onsdagen vann Bayern München hängmatchen i Frauen-Bundesliga borta mot Werder Bremen med 1–0 efter segermål på övertid av inhopparen Lucie Vonkova. Bremen var nära att ta en viktig poäng i kampen för nytt kontrakt, men står nu kvar på samma poäng som Leverkusen inför helgens slutomgång. Det är dock Bremen som ligger på rätt sida om nedflyttningsstrecket.

För Bayern spelade segern inte så stor roll – det är redan klart att laget kommer att sluta på andra plats i ligan.

I övrigt spelades i dag andra gruppomgången i F17-EM. Där säkrade Portugal sin plats i semifinalerna genom att vinna med 1–0 mot Danmark. Därmed riskerar danskorna att åka ut, trots att de inledde turneringen med ett meriterande kryss mot regerande världsmästarinnorna från Spanien.

Nu är förutsättningarna sådana att danskorna är utslagna om Spanien tar poäng mot Portugal i slutomgången.

I den andra gruppen känns det upplagt för Nederländerna och Tyskland. Men både England och Österrike har kvar en liten möjlighet till avancemang. Fast den är liten för båda lagen.

Som ni märkt är vi framme i den period där VM-trupper från olika länder offentliggörs. Spaniens förbundskapten Jorge Vilda presenterade en 23-mannatrupp i dag, fast det var inte den slutgiltiga till VM. Det var en trupp utan Barcelonaspelare, som skall möta Kamerun den 17 maj.

Gissningsvis kommer sex–åtta spelare från den här truppen att tvingas ge plats för Barcaspelare. Noterbart i den nu uttagna truppen är att höstens Rosengårdsspelare Celia Jimenez finns med.

Celia Jimenez

I truppen finns också 18-åriga talangen Eva Navarro från Levante.

Slutligen bjuder jag på en snygg klack från Julia Spetsmark ifrån helgens 0–0-match mellan North Carolina Courage och Sky Blue FC.

VM-trupperna klara för Norge, Frankrike och USA

I kväll har Växjö och Vittsjö inlett den fjärde damallsvenska omgången. Ännu så länge har jag bara noterat att matchen slutade 1–1, vilket innebär att Vittsjö lånar andraplatsen i serien i någon dag.

Jag skriver lånar eftersom det redan är klart att Vittsjö som bäst kan ligga tre när alla lag spelat klart den fjärde omgången. Ett av Linköping och Kif Örebro kommer att passera.  Det gör även sannolikt ytterligare något lag.

I går var det ju även cupfinal i Tyskland. Där vann Wolfsburg med 1–0 mot Freiburg efter segermål av polska Ewa Pajor. Det innebar att lagkapten Nilla Fischer fick höja cuppokalen ytterligare en gång.

Pajor gjorde målet på retur efter stolpskott av Pernille Harder.

Pajor höll på att göra ytterligare ett mål, ett riktigt drömmål.

En av de färska tyska cupmästarinnorna är norska Caroline Graham Hansen. Hon fanns som väntat med när förbundskapten Martin Sjögren presenterade Norges VM-trupp tidigare i dag – det var en trupp utan några stora skrällar. Rubrikerna i svensk media handlade om att Ada Hegerberg inte kommer att spela VM. Men det var ju högst väntat. Det hade ju faktiskt varit en jätteskräll om hon varit med i truppen.

Målvakter (3): Ingrid Hjelmseth, Cecilie Fiskerstrand och Oda Bogstad.

Backar (7): Maria Thorisdottir, Maren Mjelde, Kristine Minde, Ingrid Moe Wold, Stina Hovland, Synne Hansen och Cecilie Kvamme.

Mittfältare (9): Caroline Graham Hansen, Frida Maanum, Vilde Böe Risa, Ingrid Syrstad Engen, Therese Sessy Åsland, Amalie Eikeland, Emilie Haavi, Guro Reiten och Karina Sävik.

Forwards (4): Isabell Herlovsen, Lisa Marie Utland, Elise Thorsnes och Emilie Nautnes.

Det är en VM-trupp med svensk förbundskapten och tre spelare som håller till i damallsvenskan nu; Maanum, Böe Risa och Utland. Ytterligare tre (Mjelde, Minde och Graham Hansen) har tidigare spelat i svenska klubbar. Det är också en trupp som innehåller hela åtta spelare från mästarlaget LSK Kvinner.

Under kvällen har även de båda guldkandidaterna Frankrike och USA presenterat sina 23-mannatrupper. Där var det av förklarliga skäl hårdare konkurrens om platserna än i den norska truppen.

I USA handlar eftersnacket till Jill Ellis uttagning om att den snabba forwarden med de långa inkasten, Jessica McDonald, kom med. Och kanske framför allt att defensivt skickliga ytterbacken Casey Short ställdes utanför truppen medan rutinerade Ali Krieger kom med.

Här är hela truppen:

Målvakter (3): Alyssa Naeher, Ashlyn Harris och Adrianna Franch.

Backar (7): Abby Dahlkemper, Tierna Davidson, Crystal Dunn, Ali Krieger, Kelley O’Hara, Becky Sauerbrunn och Emily Sonnett.

Mittfältare (6): Morgan Brian, Julie Ertz, Lindsey Horan, Rose Lavelle, Allie Long och Samantha Mewis.

Forwards (7): Tobin Heath, Carli Lloyd, Jessica McDonald, Alex Morgan, Christen Press, Mallory Pugh och Megan Rapinoe.

I den här truppen har vi tre spelare som har spelet i damallsvenskan i form av Harris, Krieger och Press. I den franska truppen finns det däremot inga spelare som haft någon svensk klubbadress.

Däremot fanns det även skrällar i förbundskapten Corinne Diacre:s trupp. För det måste ju ses som en jätteskräll att stora framtidsnamnet på forwardssidan och tillika skytteligaledaren i franska ligan, Marie-Antoinette Katoto ställs utanför truppen.

Men visst, PSG-forwarden var ju det stora affischnamnet inför fjolårets U20-VM på hemmaplan. Och då pallade hon inte pressen. Hon gick in i den turneringen som lagkapten, med bänkades och tappade bindeln.

Nu räcker inte hennes 22 ligamål för en plats i VM-truppen. Det är helt klart hårt om platserna i den franska truppen.

Saknades i truppen gjordes också Lyons stora backtalang Selma Bacha, Barcelonas mittfältsveteran Kheira Hamraoui samt Montpelliers duktiga forward Clarisse Le Bihan.

Spelare som kommer med till VM, och som jag anser vara stora överraskningar är den 31-åriga mittbacken Julie Debever från Guingamp och Fleurys 26-åriga mittfältare Maéva Clemaron. Det är två spelare som var helt okända för mig. Och jag trodde att jag hade rätt bra koll på de franska spelarna…

Emelyne Laurent hade jag koll på, men även hennes VM-plats måste anses vara en skräll. Den 20-åriga forwarden inledde säsongen i Lyon, där hon spelade 337 minuter i ligan och gjorde ett mål. I januari flyttade hon till Guingamp, där hon gjort ytterligare ett mål. Laurent har alltså gjort 20 mål färre än jämnåriga Katoto i ligan – ändå är det Laurent som får spela VM på hemmaplan.

Här är hela den franska truppen:

Målvakter (3): Sarah Bouhaddi, Solene Durand och Pauline Peyraud-Magnin.

Backar (8): Wendie Renard, Griedge Mbock Bathy, Aissatou Tounkara, Julie Debever, Eve Perisset, Marion Torrent, Amel Majri och Sakina Karchaoui.

Mittfältare (6): Amandine Henry, Elise Bussaglia, Grace Geyoro, Gaetane Thiney, Maeva Clemaron och Charlotte Bilbault.

Forwards (6): Eugenie Le Sommer, Viviane Asseyi, Kadidiatou Diani, Valerie Gauvin, Delphine Cascarino och Emelyne Laurent.

 

Guide till påskhelgens höjdare

Under påskaftonen har den italienska ligan avgjorts. Och där fick vi alltså en svensk guldhjältinna.

Påskens stora damfotbollsdag är dock påskdagen. Då spelas två mycket intressanta matcher i damallsvenskan. Men då spelas framför allt två andra matcher med svenskintresse – de första mötena av Champions Leagues semifinaler.

Självklart börjar jag min framåtblick med en guide till de båda godbitarna. Och som vanligt gäller tipset dubbelmötet:

17.00: Olympique Lyonnais–Chelsea

Tips: 92–8
Tv/Stream: Sänds i Chelseas app.

Här är Lyon superfavoriter. Laget har visat grym form på sistone och har den senaste månaden mosat både Wolfsburg (6–3 över två matcher) och PSG (5–0 i seriefinalen).

Det franska storlaget har en högst realistisk chans att ta hem en trippel i år; ligan, cupen och Champions League. Den här säsongen har man spridit ut sitt målskytte på fler spelare än de senaste åren. I ligan ser toppen av den interna skytteligan ut så här:

1) Ada Stolsmo Hegerberg 19
2) Eugenie Le Sommer 12
3) Dzsenifer Marozsan 10
4) Amel Majri 9
5) Wendie Renard 7

Intressant, och imponerande att backarna Majri och Renard alltså totalt har gjort 16 mål. Noterbart också att just vänsterback Majri leder den interna skytteligan i Champions League med fyra mål och ett assist. Hegerberg är två med fyra mål.

Det troliga är att Lyon vinner med ett par måls marginal på hemmaplan, och sedan kan åka till London och ligga på kontring.

För Chelsea är Champions League sista chansen att rädda en säsong där laget bara kommit nära. Man åkte ut i semifinal mot Manchester City i ligacupen, man åkte nyligen ut i semifinal mot Manchester City även i FA-cupen och man förstörde sina chanser i ligan redan tidigt i höstas. Chanserna att ta sig till höstens Champions League via ligan är borta sedan några veckor tillbaka.

Det troliga är alltså att man även faller i semifinal i Champions League. För att man skall kunna skrälla mot Lyon krävs att alla Chelseaspelare presterar på sitt absoluta max i båda matcherna. Då måste målvakten storspela och forwards vara kliniska när chanserna dyker upp.

Målvakt är sannolikt tyska Ann-Katrin Berger. Tyskan har varit förstamålvakt på sistone, vilket förvånat mig. Jag tycker att Hedvig Lindahl är Chelseas klart mest pålitliga målvakt. Berger kastade ju in en boll i eget mål i kvartsfinalen mot PSG. Ett sådant grovt misstag har jag inte sett Lindahl göra på flera år.

Men vad jag kan se har inte Lindahl vaktat Chelseas mål sedan den 10 februari. Det verkar ju ganska klart att Londonklubben inte tänker satsa på svenskan, och därmed har satt henne på bänken.

Däremot talar det mesta för att både Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelar från start. Eriksson nämns av många som Chelseas genomgående bästa spelare den här säsongen.

18.00 Bayern München–FC Barcelona

Tips: 52–48
Tv/Stream: Sänds av Barca på Youtube.

Om Lyon är megafavorit i den första semifinalen känns det betydligt mycket mer ovisst i den andra. Normalt skall Bayern München vara en nivå vassare än Barcelona.

Men Bayerns har vacklat ganska rejält den senaste tiden. Samtidigt som Fridolina Rolfö varit i grym målform har laget gjort rätt svaga resultat. Man fick ju exempelvis bara 1–1 borta mot Slavia Prag.

Och i de tre senaste matcherna har det blivit 0–4 mot Wolfsburg i cupen samt kryss både mot Essen och Sand i ligan. Inga klockrena resultat att ta med sig in i en semifinal mot ett formstarkt Barca.

Sedan folkfesten borta mot Atletico Madrid den 17 mars har Barca radat upp sju raka segrar och målskillnaden 23–0.

Trots att man har skickliga spelare som Patri Guijarro och Asisat Oshoala på skadelistan känns sannolikheten att ett spansk lag skall nå final som större än någonsin tidigare.

Toni Duggan resonerade lite kring det på dagens presskonferens:

Som hon säger väntar en retur inför minst 10 000 åskådare i Barcelona. Och Barca har visat att man lyfter sig när man spelar inför storpublik. Det är alltså sannolikt bäst för Bayern att skaffa sig en bra ledning redan i morgon. Helst skall förstår även det tyska storlaget hålla nollan på hemmaplan.

Hos Barca är Duggan en av nyckelspelarna. Lieke Martens är en annan. Inför matchen har just Duggan och Kheira Hamraoui gjort en genomgång av truppen, där de parat ihop alla spelare med lämpliga emojis.

En annan Barcaspelare är den nederländska mittbacken Stefanie van der Gragt. Hon har tidigare spelat just i Bayern München, och går här igenom sina gamla lagkompisar, och tippar även Bayerns startelva i morgondagens match:

Inför semifinalerna leder Pernille Harder skytteligan i turneringen med sex mål och ett mål. De bästa målskyttarna av de som är kvar i turneringen är Chelseas Fran Kirby med fem mål och tre assist, samt nämnda Lyonduon Majri och Hegerberg med fyra. På tre mål står bland annat Duggan, Bayerns nederländska duo Lineth Beerensteyn och Jill Roord samt Chelseas Drew Spence. Där finns även Linköpings Frida Maanum.

I övrigt under påskdagen kan Arsenal ta ett mycket stort steg mot ligatiteln i England. Vid vinst mot Everton leder Arsenal ligan med fyra poängs marginal inför de två sista omgångarna.

Och så var det de två hyperintressanta matcherna i damallsvenskan. Först tar Göteborg emot Eskilstuna klockan 15.00. Göteborg skall visa att man motsvarar de många guldtipsen, och Eskilstuna skall försöka ta revansch på den oturliga förlusten senast mot Rosengård.

Göteborg är favorit, men Eskilstuna kändes rätt stabilt i defensiven senast. Så det här blir ett spännande test på göteborgarnas offensiv.

En timme senare startar omgångens allra mest spännande match. Det är Skånederby mellan två av mina tänkbara guldlag; Rosengård och Kristianstad. När lagen möttes just på Malmö IP i Svenska cupens gruppspel vann Kristianstad med 2–2. Nu vill Rosengård självklart ha revansch.

Tränare Jonas Eidevall säger att det är helt upp till hans eget lag om det blir vinst eller inte. Kanske är det så. Kanske inte. Det känns som att årets upplaga av Kristianstad kan ha tillräcklig anfallskraft för att kunna ställa till det för alla lag. Så även ifall Rosengård får räknas som favoriter hade jag garderat upp den här matchen.

För övrigt gillar jag att Rosengård gör ett klipp med en minuts uppsnack. Det är precis lagom. Sådana vill man gärna se fler, även från andra klubbar.

På annandagen rullar den andra omgången vidare. Då spelas matcherna Växjö–Piteå, Vittsjö–Kungsbacka, LB07–Kif Örebro samt Djurgården–Linköping. Då får vi se om Växjös genomklappning i onsdags var en tillfällighet och om Vittsjö har kapacitet att bli ett skrällag i årets serie. Då får vi även se något som känns som en tidig måstematch för LB07.

Avslutningsvis blir det en mycket intressant match mellan Djurgården och Linköping. Djurgården behöver poäng för att komma in i serien, och vi får se om LFC kan fortsätta vara lika effektivt som i premiären.

Utöver de damallsvenska matcherna spelas det tre i elitettan på annandagen. En av matcherna är Stockholmsderbyt mellan AIK och Hammarby. En match som känns som en tidig toppmatch.

Frankrike körde över USA

Inför en utsåld arena i Le Havre gjorde Frankrike i kväll bästa möjliga reklam för sommarens VM-slutspel.

Fransyskorna fullständigt utklassade världsettorna från USA. Matchen slutade 3–1 (1–0) efter två mål av Kadidiatou Diani och ett av inhopparen Marie-Antoinette Katoto. Mallory Pugh reducerade på övertid.

Frankrike ägde matchen från första till sista minuten och hade ytterligare minst fem 100-procentiga målchanser. Jag såg matchen på en stream som låste sig några gånger, vilket gjorde att jag missade sex–sju minuter. Av det jag såg hade USA bara en riktig målchans på hela matchen – den Pugh gjorde mål på.

Den här kartan över amerikanska bolltouchar under den första halvleken visar att fransyskorna höll gästerna borta från straffområdet.

Det bör ju poängteras att Frankrike är i full säsong, medan amerikanskorna just har dragit igång sin försäsong. Det bör även poängteras att USA kom till spel med ett ganska reservbetonat lag.

Frankrikes lag (4–2–3–1): Sarah BouhaddiMarion Torrent, Aissatou Tounkara, Wendie Renard, Amel MajriAmandine Henry, Elise BussagliaDelphine Cascarino (Katoto, 69), Gaetane Thiney, Eugenie Le Sommer – Diani (Vivianne Asseyi, 83).

USA:s lag (4–3–3): Alyssa NaeherEmily Sonnett (Carli Lloyd, 71), Abby Dahlkemper, Becky Sauerbrunn, Emily Fox (Tierna Davidson, 46) – Crystal Dunn, Morgan Brian, Lindsey Horan (Samantha Mewis, 83) – Mallory Pugh, Alex Morgan (Jessica McDonald, 83), Christen Press.

I VM lär USA ha bytt halva startelvan. 20-åriga vänsterbacken Emily Fox är en av de som tappade mark i kampen om platserna i USA:s VM-trupp. Hon lär drömma mardrömmar om Delphine Cascarino i natt. Fransyskan sprang nämligen i cirklar kring amerikanskan. Bland annat kom 1–0-målet efter en duell mellan de båda.

I paus fick Fox lämna plats åt Tierna Davidson, som skötte vänsterkanten mycket bättre. Men då kom fransyskorna fram i mitten i stället…

Det är inte bara på vänsterbacksplats USA kommer att ha bytt personal till VM. Då lär åtminstone tre ur kvartetten Tobin Heath, Megan Rapinoe, Rose Lavelle och Julie Ertz starta. De var alla borta till följd av skadekänningar eller sjukdom. De tre första är otroligt viktiga för USA:s anfallsspel. Ertz är spelaren som tagit hand om nyckelrollen på defensivt mittfält.

Efter att Lauren Holiday slutade, vilket hon gjorde efter VM-guldet 2015, sökte förbundskapten Jill Ellis efter en ny defensiv mittfältare med ljus och lykta. Svaret visade sig vara att flytta upp Ertz från mittförsvaret.

Det testade Ellis mot Brasilien i juli 2017. Sedan dess hade USA 28 raka matcher utan förlust fram till i dag. Och då spelade inte Ertz.

I en annan landskamp tidigare i dag vann Nederländerna med 2–1 mot Sveriges motståndare på tisdag, Sydafrika. Noterbart från den matchen var att Lieke Martens byttes ut med skadekänning i mitten av den första halvleken.

Målen gjordes av Sherida Spitse (läckert lobbskott) och Vivianne Miedema för Nederländerna och Thembi Kgatlana för hemmalaget.

En hel hög av nyheter från när och fjärran

Det har hänt väldigt mycket i damfotbollsvärlden sedan mitt förra inlägg. Här är en genomgång av alla nyheter:

* Förra inlägget handlade delvis om lördagens VM-lottning och seedningen inför den. Efter inlägget har jag fått information om att världsrankingen kommer att uppdateras på fredag, och att seedningen kommer att baseras på rankingen. Dock framgår inte om seedningen kommer att baseras fullt ut på rankingen eller om man kommer att göra några justeringar för att hålla ihop lagen geografiskt.

* Apropå VM blev det klart i dag att Sverige inte får med någon huvuddomare till Frankrike nästa år. Sara Persson hade chansen, men lär inte ha gjort tillräckligt bra ifrån sig i F17-VM i Uruguay eftersom hon inte platsade på listan.

Väldigt tråkigt för Persson förstås. Men personligen är jag inte överraskad, jag tycker nämligen inte att vi har haft någon kvinnlig huvuddomare av hög internationell klass sedan Jenny Palmqvist lade av.

Sara Persson och Pernille Harder

Julia Magnusson får däremot åka till Frankrike. Hon ingår bland de 48 som är uttagna som assisterande domare.

* I lördags eftermiddag blev Thomas Dennerby och Jörgen Petersson Afrikanska mästare. Nigeria vann finalen mot Sydafrika med 4–3 efter straffläggning. Bland målskyttarna i straffläggningen fanns Kristianstads Rita Chikwelu.

Hela fem Sverigebaserade spelare ingick i den nigerianska finalelvan; Osinachi Ohale, Josephine Chukwunonye, Chikwelu, Sonia Okobi och Halimatu Ayinde.

Noterbart var att Nigeria vann mästerskapet trots att man inte gjorde ett enda mål på de tre matcherna mot Sydafrika och Kamerun. Det första mötet med Banyana Banyana förlorade man ju med 1–0. Och de båda slutspelsmatcherna slutade båda 0–0 och vanns efter straffläggning.

I finalen hade Nigeria ett gyllene läge att avgöra under ordinarie tid. Men Asisat Oshoala brände en straff i 75:e minuten. Efteråt pratade hon om att man vann turneringen trots att man hade dåliga förberedelser.

Segern var Nigerias nionde av elva möjliga i Afrikanska mästerskapen. De två övriga turneringarna har vunnits av Ekvatorialguinea. För Sydafrika var det fjärde finalförlusten. Men det var första gången man kvalade in till en VM-turnering. Något som firades vid hemkomsten.

Sydafrikas Thembi Kgatlana utsågs till turneringens bästa spelare. Hon gjorde fem mål och prisades som matchens lirare i tre av Sydafrikas fem matcher.

Hon kom förstås också med i turneringens allstarlag.

* Så till Uruguay där det blev Spanien som vann VM för F17-lag. Spanjorskorna vann finalen mot Mexiko med 2–1 efter att Claudia Pina gjort båda målen – ett med vardera fot.

Bronset gick oväntat till Nya Zeeland. Laget fick greppet om bronsmatchen direkt vid avspark, när Kanadas annars skickliga målvakt Anna Karpenko stod för en grov miss.

Man kan säga att Kanada fick lida för den nya mer passningsorienterade spelstil som landets lanslag håller på att ta sig an. Jag tycker kanske att man tar det lite för långt i vissa lägen. I semifinalen mot Mexiko satt jag och väntade på att man skulle börja lyfta in bollar mot sina nickstarka forwards. Men det hände aldrig, utan kanadensiskorna försökte passa sig fram längs marken hela vägen.

Tillbaka till världsmästarna Spanien. De har varit bra på ungdomsnivå länge, men tidigare har deras spelare inte haft någon framtid i fotbollen efter att de gått ur gymnasiet.

Utvecklingen av Primera División Femenina, eller Liga Iberdrola som den också kallas, har dock gjort att jag tror att det bara är en tidsfråga innan spanjorskorna blir en riktig maktfaktor även på seniornivå.

Klart är i alla fall att det är Spanien, och Barcelona, som för tillfället har de största talangerna i Europa. I F20-VM tidigare i år föll spanjorskorna i finalen mot Japan. Men det var Barcas Patricia ”Patri” Guijarro som både vann skytteligan och utsågs till turneringens bästa spelare.

Nu i F17-VM var det nämnda Claudia Pinas tur att briljera. Med sina sju mål i turneringen blev hon ”bara” tvåa bakom Ghanas Mukarama Abdulai, som gjorde lika många mål, men vann på fler assist. Men Pina utsågs till turneringens bästa spelare, och det är lätt att förstå varför.

Pina är mycket mer än bara en målskytt. Hon har en fantastisk teknik, kolla bara det här klippet:

Pina var med i Spaniens lag redan i F17-VM för två år sedan, och är absolut en spelare att hålla koll på. Ännu så länge har 17-åringen bara fått göra två korta inhopp i Barcelonas A-lag. Men ge henne två–tre år så tippar jag att hon kommer att nämnas med respekt även på seniornivå.

Man minns ju vilka forwardsproblem Spanien hade i fjolårets EM-slutspel. Pina är spelaren som skall lösa de problemen.

* Om tre–fyra år kanske Claudia Pina är en av kandidaterna till Ballon d’Or. Under måndagskvällen delades det priset för första gången officiellt ut även till en kvinna. Den historiska vinnaren blev Ada Hegerberg.

Eftersnacket har mest handlat om en plump fråga till Hegerberg på galan. Sif Atladottir kommenterade den saken så här:

Hegerberg vann knappt före Pernille Harder. Dubbelt Norden alltså.

* Under måndagen tilldelades England EM-slutspelet 2021 – ett bra val. England är ett land där damfotbollen snabbt håller på att flytta fram sina positioner.

Ett EM-slutspel på hemmaplan kan hjälpa till att göra sporten ännu populärare.

* Även om engelsk damfotboll får allt bättre förutsättningar har man en bit kvar att vandra. De här bilderna från söndagens match i WSL2 mellan Lewes och Manchester United andas inte direkt glamour…

När vi ändå är i England så spelades det ju en seriefinal i WSL i helgen. Där såg jättetalangen Gloria Stanway till att hålla spänningen i tabelltoppen vid liv.

19-åringen gjorde båda målen när Manchester City vann med 2–0 hemma mot Arsenal. Det andra fixade hon verkligen helt på egen hand.

I och med Manchester Citys seger är laget nu det enda obesegrade i WSL. Man är dock fortsatt bara tabelltvåa, tre poäng bakom Arsenal.

För svensk del spelade trion Hedvig Lindahl, Jonna Andersson och Magdalena Eriksson hela matchen när Chelsea vann med 1–0 mot Reading. Chelsea ligger på fjärde plats i ligan, fem poäng bakom Manchester City och åtta bakom Arsenal.

* Vi fortsätter på de brittiska öarna. För två månader sedan skrev jag om att Storbritannien hade beslutat sig för att ställa upp med ett gemensamt lag i OS 2020 – om England kvalar in.

Under måndagen kom uppgifter om att Skottland kanske kommer att stoppa de planerna. Saken verkar avgöras vid ett möte på torsdag.

* I Sydamerika blev det colombianska Atletico Huila som vann årets upplaga av Copa Libertadores. I finalen besegrades Brasiliens Santos efter straffläggning.

På landslagsnivå var Colombia tvåa i Sydamerika 2010–16, men misslyckades ju i Sydamerikanska mästerskapen tidigare i år. Den här titeln var kanske lite tröst för spelarna över att de missar nästa års VM.

* I Norge vann LSK helgens cupfinal och laget tog därmed hem dubbeln för fjärde året av de senaste fem.

LSK har haft en fantastisk säsong och är ju dessutom det enda nordiska laget som är kvar i Champions League. Är LSK numera även bäst i Norden?

* I Sverige har det varit lugnt på silly seasonfronten de senaste dagarna. De enda som gått ut med nyheter på sistone är Kif Örebro, som presenterade två målvakter under måndagen: Mimmi Paulsson-Febo och Danielle Rice.

Medan Örebro jobbar på väntar man fortfarande på att att den andra nykomlingen, Kungsbacka, skall presentera något på spelarfronten. Vad jag vet har de ännu så länge inte en enda kontrakterad spelare.

Däremot kom en positiv nyhet för Kungsbacka under måndagen. Laget kanske får spela några matcher i högsta serien på hemmaplan trots allt. Tingbergsvallen kan vara anpassad till damallsvensk standard till höstsäsongen.

* I Tyskland har det varit väldigt många storsegrar den här säsongen. Den här helgen vann Essen med 6–0 och Potsdam med 8–1.

Wolfsburg vann ”bara” med 3–1 mot Hoffenheim. men laget ångar ändå på i toppen. Nilla Fischer spelade hela matchen. Wolfsburg har tio raka segrar och 48–2 i målskillnad. De leder med sju poängs marginal och det känns redan klart att de skall vinna ligan.

Kampen om andraplatsen är tätare. Där ligger Bayern München en poäng före Turbine Potsdam. Dock skall Potsdam ta emot Wolfsburg i elfte omgången. Den matchen spelas på onsdagskvällen, med avspark 19.00. Den går att se live på DFB-tv.

Varken Amanda Ilestedt eller Fridolina Rolfö spelade för övrigt i helgen. Rolfö satt kvar på bänken i hela Bayerns 2–1-seger borta mot Freiburg, medan Ilestedt inte ingick i Potsdams matchtrupp till bortamötet med Duisburg.

* Helgens svenska målskytt hittar vi i Frankrike. Och lite oväntat handlar det om Hanna Glas. Hon blev stor matchhjälte genom att göra 1–0-målet i andra halvleken hemma mot Soxaux på ett smart inspel med vänsterfoten.

Även om många storlag i Europa verkar ta sina damlag på hyfsat allvar lockar man ingen vidare publik till sina ligamatcher. PSG hade exempelvis bara 683 åskådare i lördags. Som synes på klippet ovan var det väldigt tomt på arenan.

Glas spelade hela matchen. Annahita Zamanian startade, men byttes ut efter 60 minuter.

När Montpellier vann med 3–1 mot Fleury var Stina Blackstenius tillbaka på planen. Hon bytte av Sofia Jakobsson i 76:e minuten. Linda Sembrant spelade hela matchen.

Lyon leder ligan med två poäng före PSG efter 7–0-seger mot Guingamp i söndags. Ada Hegerberg gjorde två av målen, hennes elfte och tolfte för säsongen. Den norska Ballon d’Or-vinnaren är nu uppe i delad skytteligaledning med Marie-Antoinette Katoto.

Noterbart från Lyons match var att Wendie Renard numera är den spelare som gjort flest matcher för den franska storklubben – 327 stycken.

Silly season, Afrika och dråpslag för England

Efter några lugna dagar har damallsvenskans silly season i dag blixtrat till. Toppnyheterna är att Djurgården har värvat Ogonna Chukwudi från Kristianstad samt att Växjö har hämtat in den kanadensiska toppmålvakten Erin McLeod från tyska SC Sand.

Dessutom har Göteborg som väntat förlängt med sina båda toppmålvakter Loes Geurts och Jennifer Falk, samt att Kungsbacka har presenterat en ny huvudtränare.

Vad gäller Chukwudi ansluter hon till sin fjärde damallsvenska klubb efter Umeå, Kif Örebro och Kristianstad. För McLeod blir det tredje efter Dalsjöfors och Rosengård. Det där fick mig att fundera lite över vilka utländska spelare som representerat flest klubbar i damallsvenskan.

Spontant kan jag inte hitta någon som slår Chukwudi. Gör ni?

Med McLeod och Katie Fraine skulle jag säga att Växjö nu har seriens näst bästa målvaktsuppsättning bakom Göteborg. För den västsvenska klubben behåller alltså sina två toppmålvakter.

Apropå Västsverige har alltså nykomlingen Kungsbacka i dag fått en ny chefstränare. Han heter Henrik Korhonen och är ett nytt namn för mig. Varifrån han kommer framgår inte i den högst bristfälliga presentationen på klubbens hemsida. Och vid en googling kan jag bara hitta att han verkar ha haft någon roll i Guldheden, samt att han skött materialet i Gais A-trupp samt tränat klubbens P16-lag.

Även om den inhemska säsongen är över händer det en hel del med svensk inblandning utanför landets gränser.

Det Afrikanska mästerskapet har dragit igång i helgen. Det är ett mästerskap som har spelats tolv gånger tidigare. Tio gånger har Nigeria vunnit.

I år leds bekant kontinentens storlag av Thomas Dennerby. Och han fick en riktig mardrömsstart när Sydafrika vann öppningsmatchen med 1–0. Segermålet kom i 85:e minuten och var en riktig godbit från Houston Dashs Thembi Kgatlana. Från klippet nedan verkar Nigeria däremot inte ha skapat så mycket.

I den nigerianska startelvan ingick Piteås Faith Ikidi, Växjös Osinachi Ohale, Kristianstads Rita Chikwelu samt Asarums Ayinde Halimatu. Dessutom byttes Eskilstunas Sonia Okobi in på slutet. Ex-allsvenska Fransisca Ordega (Piteå) startade också. I truppen ingår även Asarums Josephine Chukwunonye.

I den gruppen vann Zambia med 5–0 mot Ekvatorialguinea. Där ser förlorarna från klippet ut att ha ett och annat att lära om försvarsspel…

I den andra gruppen noterades segrar för Ghana (1–0 mot Algeriet) och Kamerun (2–1 mot Mali) i helgen. Hos Ghana ingick Djurgårdsduon Portia Boakye och Sherifatu Sumaila i startelvan. Där ingick även den före detta Kvarnsvedenmittfältaren Elizabeth Addo.

Den före detta Sundsvallsspelaren Ajara Nchout blev stor matchvinnare för Kamerun. Ett Kamerun som även bytte in den tidigare Eskilstuna- och Rosengårdsforwarden Gaelle Enganamouit på slutet.

På andra sidan jordklotet startade även Oceaniens mästerskap i helgen. Det är ett mästerskap som kommer att vinnas av Nya Zeeland. Det verkar som att matcherna skall gå att se på den här länken.

Nya Zeeland inledde turneringen med att besegra Tonga med 11–0. I Football Ferns startelva fanns Vittsjös CJ Bott samt den före detta Rosengårdsspelaren Ali Riley. I truppen ingår även den före detta Mallbackenspelaren Anna Green.

I Uruguay inleds den avslutande gruppomgången i F17-VM i morgon. Där har Ghana, Nya Zeeland och Kanada säkrat sina platser i kvartsfinalerna. Klart är också att Finland, Uruguay och Sydkorea är utslagna.

Trots Kanadas avancemang lämnade turneringens storstjärna Jordyn Huitema planen gråtandes i helgen. Orsaken var att hon fick ett grovt rött kort för en armbåge. Personligen tycker jag att domslutet är väldigt hårt. Det ser ju inte ut som att hon menar att armbåga motståndaren.

Det allra mest spännande inför avslutningen är hur det skall sluta i tuffa grupp C. Där står alla fyra lagen varsin seger. Tyskland och Nordkorea ligger på kvartsfinalplatserna på målskillnad, men USA och Kamerun avancerar vid seger i sista omgången. Då möts Tyskland–USA och Nordkorea–Kamerun.

Så tillbaka till Europa där det var fransk seriefinal i går. Där tog PSG en poäng hemma mot Lyon inför 8 700 åskådare. Det innebär att kampen om ligaguldet lever. Wang Shuang var iskall när hon utnyttjade en grov tavla från Sarah Bouhaddi till 1–0 efter en kvart och Wendie Renard kvitterade strax efter.

Lyon skulle sedan ha haft straff när Irene Paredes försökte dra av Ada Hegerberg tröjan. Men trots att domaren bara var några meter ifrån situationen blev det ingen signal. Svagt.

Hanna Glas byttes in den sista halvtimmen för PSG. Däremot ingick varken Emma Berglund eller Annahita Zamanian i matchtruppen.

Den kinesiska målskytten Shuang är för övrigt en av tre kandidater till att bli Asiens bästa spelare 2018. De andra två är Sam Kerr och Saki Kumagai – tre bra kandidater.

I övrigt i Frankrike spelade Linda Sembrant och Sofia Jakobsson hela matchen när Montpellier vann med 5–0 mot Rodez. Stina Blackstenius ingick däremot inte i truppen. Jag antar att hon är fortsatt skadad.

Linda Sällström gjorde sitt sjunde mål i helgen och är därmed uppe som trea i skytteligan, bakom Marie-Antoinette Katoto (tio mål) och Ada Hegerberg (nio).

I Tyskland var det cuphelg. Där är Bayern München, Frankfurt, Freiburg, Hoffenheim, Leverkusen, Mönchengladbach, Potsdam och Wolfsburg vidare till kvartsfinalerna.

I åttondelsfinalerna spelade Amanda Ilestedt och Nilla Fischer hela sina matcher, medan Fridolina Rolfö byttes ut med en dryg kvart kvar.

Slutligen till England där Arsenal i dag meddelat den tråkiga nyheten att Jordan Nobbs har dragit på sig en skada på korsbandet. Det framgick inte hur illa det är.

Men det är bara sju månader till VM, så det är ju tyvärr högst troligt att Nobbs missar sommarens fest i Frankrike. Det är i så fall ett stort dråpslag för Englands lag, eftersom Nobbs är en av deras viktigaste kreatörer.

Det är förstås även ett stort bakslag för Arsenal, som inlett WSL lysande och står på åtta raka segrar. Nobbs hann göra ett mål och ett assist i 4–0-segern mot Everton innan olyckan var framme. Jessica Samuelsson ingick däremot inte i Arsenals trupp.

Magdalena Eriksson och Jonna Andersson spelade däremot hela matchen när Chelsea vann med 5–0 mot Yeovil.

Allra sist lite fotbollsgodis från Arsenals Danielle van de Donk.

Sällström på väg bort – Martens blir inte The Best

Linda Sällström

Det ser ut som att Linda Sällström trots allt hamnar i Paris. Fast inte i PSG utan i Paris FC, alltså det lag som tidigare hette Juvisy.

Under rubriken ”Sällström lämnar Vittsjö” berättar Skånska Dagbladet i dag att man har flera källor som säger att den finländska skyttedrottningen är på väg bort, och att bara formaliteter återstår innan allt är klart.

Det är förstås ett otroligt tungt slag för Vittsjö var offensiv i mångt och mycket har levt på Sällströms målskytte de senaste åren. Det blir väldigt intressant att se vad man kan hitta för ersättare.

Apropå Paris händer det en hel del i nämnda PSG. Det är sedan någon månad tillbaka klart att den landslagsmeriterade ytterbacken Laure Boulleau slutar och istället blir ledare. I övrigt har har kvartetten Marie-Laure Delie, Jennifer Hermoso, Formiga och Erika valt att inte förlänga sina kontrakt. Ingen av dem är således med laget under deras resa i USA.

Intressant är att den kanadensiska stortalangen Jordyn Huitema kommer att provspela med PSG under den stundande klubblagsturnering som kallas Women’s International Champions Cup där Lyon, PSG, Manchester City och North Carolina Courage deltar.

Turneringen var tänkt att vara ett inofficiellt klubblags-VM, och det hade kunnat vara en riktigt rolig turnering, fast det blir det inte. Den spelas nämligen samtidigt som USA:s landslag har sin turnering Tournament of Nations, vilket gör att NC Courage får spela utan flera bärande spelare.

Dessutom inträffar International Champions Cup mitt under förberedelserna inför U20-VM. Det gör att PSG exempelvis får klara sig utan Sandy Baltimore och skyttedrottningen Marie-Antoinette Katoto. Det blir alltså ett högst urvattnat klubblags-VM.

Amandine Henry

Apropå den högsta internationella nivån har de tio kandidaterna till The Best Football Fifa Women’s Player nu presenterats. I min gissning från i går fick jag rätt på sju av tio. De tre jag missade var Megan Rapinoe, Saki Kumagai och Amandine Henry.

Det var svagt att missa Henry, som ju vann såväl NWSL, franska ligan som Champions League under den nyss avslutade säsongen. Även Kumagai har tre titlar under året i form av Asiatiska mästerskapen, franska ligan och Champions League. Rent titelmässigt borde Kumagai ju faktiskt vinna det här. De tio uttagna är:

* Lucy Bronze
* Wendie Renard
* Saki Kumagai
* Amandine Henry
* Megan Rapinoe
* Pernille Harder
* Ada Hegerberg
* Sam Kerr
* Dzsenifer Marozsan
* Marta

Noterbart här är att fjolårets vinnare Lieke Martens inte finns med bland kandidaterna. Det är lite förvånande, även om det är riktigt sett till titlar. Martens har bara vunnit spanska cupen, Copa de la Reina, under det senaste året. Av det jag sett rent spelmässigt tycker jag dock att nederländskan borde ha varit med.

Lieke Martens

Jag hade som vanligt också gärna sett att ständigt underskattade Christine Sinclair hade varit med på listan. Hon vann NWSL i fjol, leder poängligan i år och fortsätter att spela en huvudroll i Kanadas landslag.

Så till de Centralamerikanska och karibiska spelen. Där är Costa Rica och Venezuela klara för semifinal. Venezuela gick vidare på fler gjorda mål än Colombia och Jamaica i den jämna kampen om andraplatsen i gruppen bakom Costa Rica. I natt svensk tid avgörs vilka av Trinidad och Tobago och Nicaragua som följer med Mexiko till semifinal från den andra gruppen.

Jag har tidigare berättat att Haiti lämnade walkover till sin första match. Nu har jag lite mer info, och laget fastnade på vägen till Colombia till följd av visumproblem. Man satt fast så länge att man missade hela turneringen. Tråkigt.

Det om den internationella fotbollen. Avslutningsvis tillbaka till den inhemska. Där meddelade Växjös Malin Fors sent i går kväll att hon avslutar sin karriär.

Hon var den enda damallsvenska spelaren från mina hemtrakter. Det blir alltmer ont om elitspelare från den bygd där svensk damfotboll drog igång på allvar för 50 år sedan…