Det har varit en spännande damfotbollsfredag. På svensk mark är förstås den stora grejen att Svenska fotbollförbundets representantskap beslutade att utöka damallsvenskan till 14 lag. Som ni vet tycker jag att det är ett väldigt bra beslut.
De flesta har också delat min uppfattning. De som varit kritiska har oroat sig kring tillgången på spelare, ekonomi, kvalitet och diverse andra saker.
Jag tror faktiskt inte att några större problem. Jag tror varken att AIK eller Hammarby hade blivit slagpåse i årets damallsvenska. Som jag ser det hade vi alltså haft 14 slagkraftiga lag redan i år.
Sedan är det självklart att vi vissa år kommer att ha lag som inte håller måttet. Men det har ju varit samma sak i tolvlagsupplägget – så det är inget nytt.
Ekonomiskt innebär ju utökningen på kort sikt att de damallsvenska lagen för mindre andel av den gemensamma kakan. Men på längre sikt är jag övertygad om att det istället är en ekonomisk plusfaktor att fler kommer att få ta del av vår högsta serie.
Och spelartillgången tror jag inte heller blir något stort problem. Som det är nu lägger många spelare av för tidigt. Utan att ha något statistiskt belägg vågar jag slå fast att de som har möjlighet att spela i damallsvenskan håller på längre – och ju fler som får spela i damallsvenskan, desto fler som kommer att förlänga sina karriärer.
Det har även spelats ett antal viktiga landskamper i dag. Frankrike har säkrat sina EM-biljetter via 3–0-seger mot Österrike.
Det franska landslaget har skakats av inre stridigheter sedan förra landslagsfönstret där man bland annat kryssade mot just österrikiskorna. Då hade förbundskapten Corinne Diacre bland annat valt att ställa Amandine Henry utanför truppen, något som skapat motsättningar mellan Diacre och flera Lyonstjärnor. Inte minst bjöd Henry på en rejäl sågning.
I dag var Henry tillbaka i startelvan, och bar dessutom kaptensbindeln. Det svänger snabbt i fransk damfotboll.
En annan viktig EM-kvalseger togs av Portugal hemma mot Skottland. Portugisiskorna vann med 1–0 och tog ett litet kliv mot England, samtidigt som de satte väldig press på skotskorna. De senare måste sannolikt gå rent de sista tre omgångarna för att ha en chans att få spela EM-slutspel 2022.
Här är en genomgång grupp för grupp:
Grupp A: Här är Nederländerna klart för slutspel. De regerande Europamästarinnorna föll för övrigt med 2–0 i en träningsmatch mot de regerande världsmästarinnorna USA under fredagskvällen.
Det är även klart att Ryssland tar andraplatsen. Ryskorna har kvar ett bortamöte med Turkiet. Inför den matchen har man 15 poäng i jämförelsetabellen.
Grupp B: Här har det ännu inte spelats någon match med betydelse för EM-platserna i det här fönstret. Danmark är EM-klart, men har inte säkrat gruppsegern. Däremot är det klart att danskorna kommer att bli en av de bästa tvåorna om de skulle bli just tvåa.
På tisdag kan Italien skaffa sig ett drömläge på gruppsegern, om de vinner med tre mål i Danmark. Italienskorna har även kvar det uppskjutna hemmamötet med Israel. Just nu har Italien 15 poäng i jämförelsetabellen mellan grupptvåorna.
Grupp C: Norge har redan säkrat både gruppseger och EM-plats.
Nordirland stärkte i dag sina aktier i kampen om andraplatsen genom att hemmabesegra Belarus med 3–2. Om Nordirland även vinner avslutningsmatchen mot Färöarna – då blir det playoff för Nordirland.
Om nordirländskorna skulle bomma segern mot Färöarna kan Wales sno den andraplats som kommer att innebära playoff. Grupptvåan här kommer nämligen att stanna på 11–14 poäng.
Grupp D: Spanien krossade i dag Moldavien med hela 10–0 och tog över gruppledningen. Spanjorskorna behöver två poäng på de två återstående matcherna (mot Azerbajdzjan och Polen) för att säkra gruppsegern.
Även om Polen ligger tvåa en poäng före trean Tjeckien är det tjeckisk fördel i kampen om andraplatsen. Polen har nämligen kvar en bortamatch mot Spanien, medan tjeckiskorna har kvar ena mötet med Moldavien. Tjeckien hamnar sannolikt på 16 poäng i jämförelsetabellen. Polen kan komma upp på 17, men då måste de alltså vinna mot Spanien i sista omgången.
Grupp E: Portugals 1–0-seger mot Skottland innebär att Portugal och Finland ligger jämsides på 13 poäng vardera i toppen av tabellen. Skottland är fyra poäng bakom.
Tre omgångar återstår att spela i den här gruppen. De omgångarna innehåller tre toppmöten; Finland–Portugal, Skottland–Portugal och Skottland–Finland.
Med tanke på att skotskorna möter sina huvudmotståndare på hemmaplan har man alltså kvar chansen att få spela EM-slutspel. Här är det svårt att sia om poäng för grupptvåan. Det kan bli allt från 16–20.
Grupp F: Sverige möter ju Slovakien på tisdag. Men som bekant är vårt landslag redan EM-klart.
Island säkrade andraplatsen i går genom att vinna mot Slovakien. Island står på 16 poäng inför den avslutande bortamatchen mot Ungern. Mycket talar alltså för att isländskorna når upp till 19 poäng i jämförelsetabellen.
Grupp G: Här tog alltså Frankrike i dag hem gruppsegern. Österrike kommer att bli tvåa. De står på 16 poäng inför tisdagens avslutande hemmamatch mot Serbien. Seger där ger bra chans till en direktplats.
Grupp H: Här möts Belgien och Schweiz i en ren gruppfinal på tisdag. Inför avspark leder schweiziskorna på 19 poäng, en fler än belgiskorna. Således är det klart att grupptvåan här antingen slutar på 18 eller 19 poäng.
Grupp I: Här är Tyskland redan EM-klart. Bakom dem ligger Irland tvåa med en omgång kvar att spela. Trots att Ukraina är en poäng bakom är det fördel för ukrainskorna i kampen om andraplatsen.
Ukraina har nämligen kvar en hemmamatch mot Montenegro, medan irländskorna skall ta emot Tyskland. Ukraina kan som mest komma upp i 15 poäng, medan Irland slutar på 16 om de vinner mot tyskorna.
Gissningsvis ser det fortsatt ut som att de tre bästa grupptvåorna kommer att komma från grupperna B, F och G. Det innebär alltså att Danmark/Italien, Island och Österrike skulle bli bästa grupptvåor.
Det innebär i sin tur att vi skulle få följande lag till playoff i april nästa år: * Ryssland * Nordirland/Wales/Belarus * Tjeckien/Polen * Finland/Portugal/Skottland * Schweiz/Belgien * Ukraina/Irland
Vi är mindre än ett dygn ifrån VM-premiären. Det har således blivit hög tid att komma med en VM-guide. Eftersom jag redan både har betygsatt lagen och tippat utgången i Aftonbladets bilaga väljer jag en annan form än jag brukar för årets guide. Den här gången går jag igenom lagen grupp för grupp.
Och självklart börjar jag med grupp A.
Frankrike
Frankrike
Världsranking: 4
Guldchans: 15–20 procent
Nyckelspelare: Kadidiatou Diani eller Valerie Gauvin. Frankrike har länge haft problem att hitta en riktigt vass toppforward. Den av Diani och Guavin som får förtroendet måste prestera om det skall kunna bli guld.
Spelare med Sverigekoppling: Ingen.
Startelva i genrepet: Sarah Bouhaddi – Marion Torrent, Griedge Mbock Bathy, Wendie Renard, Eve Perisset – Charlotte Bilbault, Elise Bussaglia – Delphine Cascarino, Gaetane Thiney, Kadidiatou Diani – Valerie Gauvin.
Kommentar: Frankrike har hemmaplan och den högsta högstanivån av alla lag. Men har man nerverna?
Frankrike har ju som bekant aldrig tagit någon mästerskapsmedalj ännu. Men man har varit nära alla gånger sedan EM 2009.
Om hemmapubliken upplevs som stöd, och inte press, kan det äntligen vara dags för den franska fullträffen. Formen är utmärkt. Frankrike är ju direktkvalat och har inte spelat någon tävlingsmatch sedan man åkte ut mot England i kvartsfinal i EM 2017.
Men laget har spelat massor av träningsmatcher. Och på de 14 senaste har förbundskapten Corinne Diacre:s lag 13 segrar och en förlust. Förlusten kom mot Tyskland i februari.
Det senaste året har man bland annat besegrat USA, Australien, Japan och Brasilien. Även om grupp A är en av de tuffare grupperna skall Frankrike självklart ta sig vidare till slutspel. Segern mot USA kom för övrigt i Le Havre – samma plats som Sverige skall möta USA på. Amerikanskorna vet alltså redan hur det känns att förlora där…
Noterbart där är att det kan bli supermöte redan i kvartsfinalen. För om både Frankrike och USA vinner sina grupper går de mot varandra i kvartsfinal. Det skulle faktiskt kunna vara den moraliska finalen.
Tittar vi på den franska truppen var det mycket uppmärksammat att PSG:s Marie-Antoinette Katoto lämnades utanför. Katoto vann skytteligan i Frankrike den senaste säsongen, och var även bästa franska målskytt säsongen 2017/18. Hon misslyckades dock totalt i fjolårets U20-VM, så bedömningen är kanske att hon inte klarar pressen.
Kadidiatou Diani
Sannolikt får istället Katotos lagkompis i PSG, Kadidiatou Diani, eller Montpelliers Valerie Gauvin ikläda sig nyckelrollen som toppforward. Det är just den där spelaren högst upp på topp som varit lite av Frankrikes akilleshäl under den tioårsperiod där laget hållit högsta världsklass.
Men kanske att det blir ändring nu. 24-åriga Diani har imponerat i rollen under våren. Med åtta på mål elva landskamper det senaste året tror jag att hon får förtroendet. Å andra sidan har 23-åriga Gauvin gjort fem mål på sin fem senaste landskamper, så osvuret är bäst.
Klart är att Frankrike nu har två riktigt bra kandidater till den där viktiga forwardsrollen. För bakom i planen vimlar det av klasspelare. Inte minst i de defensiva rollerna.
Målvakten Sarah Bouhaddi är en av världens tre bästa, och snabba mittbacksparet med trygga Wendie Renard och spelskickliga Griedge Mbock Bathy är definitivt världens bästa.
I genrepet mot Kina (2–1-seger) vilades ytterligare en trio som kvalar in på topp tre i världen på sina positioner, nämligen Amandine Henry, Amel Majri och Eugenie Le Sommer. De tre kommer förstås att vara ordinarie i VM. Tekniska och kreativa Le Sommer har en offensiv nyckelroll, där hon sannolikt utgår från vänsterkanten och drar sig inåt i planen. Det är hon som skall hitta öppningar i motståndarnas backlinjer för snabba kantspelarna Majri och Delphine Cascarino.
Båda de missade EM i Nederländerna på grund av skador. Majri och Cascarino är verkligen två fantastiska tillskott. För 22-åringa Cascarino tror jag att hemma-VM kan bli det stora genombrottet. Motståndarnas vänsterbackar får hålla i hatten när den blixtsnabba teknikern får bollen.
Eugenie Le Sommer
Eugenie Le Sommer har potential att bli hela VM:s drottning. Jag älskar både hennes bollbehandling och hennes spelsinne. Men faktum är att hon i princip är sin egen värsta motståndare. Le Sommer har nämligen en tendens att börja hänga med huvudet när hon inte lyckas med sina tekniska konstnummer.
Och stjärnor med hängande huvuden har inte Frankrike råd med om laget äntligen skall bryta den medaljförbannelse som följt laget genom åren.
Jag tror att Frankrike vinner grupp, och sin åttondelsfinal. Sedan väntar USA i kvartsfinal. Det är en vidöppen match där mitt tips går till USA, mest av historiska skäl. Klart är att vinnaren av den matchen har goda möjligheter att gå hela vägen.
Norge
Norge
Världsranking: 12
Guldchans: 1–5 procent
Nyckelspelare: Caroline Graham Hansen – en av världens bästa kantspelare, skrev nyligen på för Barcelona, och blev då första norrman någonsin i den spanska storklubben.
Spelare med Sverigekoppling: Vilde Böe Risa (Göteborg), Frida Leonardsen Maanum (Linköping) och Lisa Marie Utland (Rosengård) spelar i damallsvenskan. Tidigare har även Maren Mjelde (Göteborg), Kristine Minde (Linköping) och Caroline Graham Hansen (Tyresö) spelat för svenska klubbar.
Startelva i genrepet: Ingrid Hjelmseth – Ingrid Moe Wold, Maren Mjelde, Stine Hovland, Kristine Minde – Caroline Graham Hansen, Vilde Böe Risa, Ingrid Syrstad Engen, Guro Reiten – Isabell Herlovsen och Lisa Marie Utland.
Martin Sjögren:s Norge nämns sällan bland favoriterna i den stundande VM-turneringen. Det enda man hör om Norge är att storstjärnan Ada Hegerberg inte är med.
Och visst hade det varit kul för VM-turneringen om Hegerberg hade spelat. Fast frågan är om det hade varit kul för Norge. Känslan när skyttedrottningen tackade för sig i landslaget var att hon mer bidrog med frustration och negativ energi än med viktiga mål.
Onsdagens intervju i norska fotbollsmagasinet Josimar stärker den bilden. Hegerberg mådde inte bra i landslaget, och landslaget mådde inte bra av Hegerberg. Man måste ju för övrigt hålla med herrlandslagets Martin Ödegård och VG:s krönikör om att Hegerberg visar noll respekt genom tajmingen att gå ut med fördjupade tankar om sin landslagsbojkott. Så agerar inte lagspelare – bara egoister.
Faktum är ju att Norge har utvecklats väldigt positivt utan Hegerberg. Laget har kunnat smyga sig genom VM-kvalet. Ett kval där man vann sin grupp före Europamästarinnorna från Nederländerna. Man gjorde det efter segrar i alla matcher utom en – en sen uddamålsförlust borta mot just Nederländerna.
Det norska lag som kommer till Frankrike har massor av rutin i de bakre leden. 39-åriga Ingrid Hjelmseth är en pålitlig målvakt. Och framför sig har hon en backlinje som innehåller allroundspelarna Maren Mjelde och Kristine Minde. Båda kan i princip användas i alla utespelarroller.
Mittfältet är ganska orutinerat, men enormt talangfullt. När Sverige vann med 2–1 mot norskorna i höstas imponerades jag enormt av Norges spelskickliga mittfältare. Men jag är inte ensam, för tre av spelarna har redan gjort klart med internationella storklubbar inför nästa säsong.
Storstjärnan Caroline Graham Hansen skrev nyligen på för Barcelona. Tekniska Graham Hansen är bra på att vinna en-mot-en-situationer och noterades för 25 assist i Frauen-Bundesliga den senaste säsongen. En fantastisk siffra. Gissa om motståndarna kommer att ha lite extra koll på Hansen på högerkanten?
Problemet är att Norge även har en väldigt skicklig spelare på sin vänsterkant. Guro Reiten har dominerat i toppserien i flera år, och man har bara väntat på att hon skall gå till någon internationell toppklubb. Det blev Chelsea som i förra veckan lyckades locka över Reiten. Det blir väldigt spännande att se vad den tekniska och spelskickliga kantspelaren kan göra, både i England och i VM.
Ingrid Syrstad Engen skrev på för Wolfsburg redan i vintras. Den passningskickliga innermittfältaren har dock spelat kvar i LSK under våren. Även hon har kapacitet att bli en attraktion i VM.
Det är en hård kamp om vem som skall ta den fjärde mittfältsplatsen, den bredvid Engen. Den kampen står mellan två av damallsvenskans allra bästa spelare den här våren. Gissningsvis kommer förbundskapten Sjögren i första hand att ge förtroendet till Göteborgs Vilde Böe Risa. Hon har bättre defensiva kvaliteter än Linköpings Frida Maanum.
Att Maanum sannolikt måste börja på bänken visar på nivån på det norska laget. Som jag ser det har norskan totalt sett under våren varit bättre än LFC:s fyra svenska VM-spelare.
Längst fram har Norge duon Isabelle Herlovsen och Lisa-Marie Utland. De båda visade god målform i genrepet mot Sydafrika. De gjorde tre respektive två mål och lade grunden för en imponerande 7–2-seger.
I VM tror jag att Norge tar sig vidare som grupptvåa. Sedan väntar Australien, Brasilien eller Italien i åttondelsfinal, och troligen England i kvarten. Norskorna kommer inte att vara favoriter i de här matcherna. Men jag skulle inte vara chockad om laget smyger sig fram till medaljmatcher.
Faith Ikidi
Nigeria
Världsranking: 38
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Asisat Oshoala – den snabba forwarden skrev nyligen på för Barcelona.
Spelare med Sverigekoppling: Faith Ikidi Michael (Piteå IF) och Rita Chikwelu (Kristianstads DFF) är båda svenska medborgare. Dessutom har man svensk förbundskapten i Thomas Dennerby samt damallsvenska spelare i Osinachi Ohale (Växjö), Ngozi Okobi och Halimatu Ayinde (båda Eskilstuna), Ogonna Chukwudi (Djurgården) och Anam Imo (Rosengård). Dessutom har duon Onome Ebi och Francisca Ordega tidigare spelat i damallsvenskan för Piteå.
Förbundskapten Thomas Dennerby sätter sitt hopp till en hel hög damallsvenska profiler. Det är så mycket svenskt i Nigeria att man nästan kan kalla laget för ”Lilla Sverige”.
Dennerby tog över ett misshandlat landslag. Nigeria spelade inte en enda landskamp under 2017 till följd av spelarmissnöje. I fjol hackade sig laget fram till seger i de Afrikanska mästerskapen. Man gjorde det via straffläggningar i både semi- och final.
Sedan Dennerby tog över har Nigeria fått bättre ordning rent organisatoriskt. Inför tidigare mästerskap har laget bara laddat på hemmaplan. Den här gången har man kunnat åka på turneringar samt ett längre uppladdningsläger i Europa. Förbundet har givit damerna en liknande budget som herrarna brukar ha.
Därmed finns ett visst tryck på landslaget att äntligen gå vidare ur gruppspelet igen. Det har ”The Super Falcons” gjort en gång – 1999. Då blev det förlust efter förlängning i en tät kvartsfinal mot Brasilien.
Den här gången kommer mycket att hänga på försvarsspelet, där svenska Faith Ikidi har en nyckelroll som mittback. Offensivt har man flera duktiga spelare med Asisat Oshoala i spetsen. Hon blev nyligen den första afrikanska spelare att göra mål i en Champions Leaguefinal. Oshoala var utlånad till Barcelona under våren. Nu har Barca köpt loss henne från kinesiska Dalian Quanjian.
Barcelona has made Asisat Oshoala's loan move a permanent one, until June 30, 2022, following a transfer agreement with Chinese club, Dalian Quanjian. In 11 appearances, the @NGSuper_Falcons star scored eight goals, including Femeni's first ever Champions league final goal. pic.twitter.com/eAIlCK8oCD
Men Oshoala är långt ifrån den enda talangfulla forwarden som Thomas Dennerby har i sin trupp. Tvärtom har svensken valt en närmast extremt framtung trupp. Han har med sig hela nio forwards – och bara fem backar.
Trots de många anfallarna skall vi inte räkna med att Nigeria spelar 2–3–5 i VM. Det blir nog 4–2–3–1 eller kanske ett mer traditionellt 4–4–2.
Bland anfallarna är det värt att lyfta fram starka och målfarliga Desiree Oparanozie och spelskickliga Francisca Ordega. Dessutom måste jag säga att jag har imponerats stort av unga Anam Imo under den korta tid hon varit i Rosengård. Imo har förutsättningar att bli en internationell toppspelare.
Historiskt sett är Nigeria Afrikas bästa landslag. Trots tuff lottning bedömer jag att man också har den största chansen av de tre afrikanska lagen att ta sig vidare ur gruppspelet. För det kan räcka med seger mot Sydkorea för att gå vidare som grupptrea – och det är en match som på förhand känns som 50–50.
Det kan alltså bli åttondelsfinal. Skulle laget ta sig längre än så är det en jätteskräll.
Sydkorea
Sydkorea
Världsranking: 14
Guldchans: Promillenivå
Nyckelspelare: Ji Soyun – en av de allra mest bollskickliga spelarna i världen.
Spelare med Sverigekoppling: –
Startelva i genrepet (4–4–1–1): Kim Jung-Mi – Kim Hye-Ri, Hwang Bo-Ram, Kim Do-Yeon, Jang Sel-Gi – Kang Yu-Mi, Lee Young-Ju, Cho So-Hyun, Lee Geum-Min – Ji So-Yun – Jung Seol-Min.
Sydkorea höll nollan i Asiatiska mästerskapens slutspel i fjol. Trots det missade man semifinalen.
Asiatiska mästerskapen fungerar ju som Asiens VM-kval. Sydkorea tvingades kvala till mästerskapet. Inklusive kvalet spelade man åtta matcher och hade målskillnaden 30–1. På de siffrorna låter det ju som att Sydkorea både är vasst framåt och stabilt bakåt.
Fast ibland kan statistik luras.
På de där åtta matcherna spelade man tre mot lag på världsrankingens topp 20. Mot dem blev det följande resultat:
* Nordkorea 1–1
* Japan 0–0
* Australien 0–0
Även om det är tre starka resultat som borde göra att förbundskapten Yoon Deuk-Yeo:s lag kommer till Frankrike med gott självförtroende noteras att man bara lyckades göra ett mål framåt. Och den offensiva spetsen har länge varit Sydkoreas akilleshäl. Laget har vägt för lätt i motståndarnas straffområde.
Och under våren har man även fått målvaktsproblem. Förstamålvakten det senaste året, Yoon Young-Geul, åkte på en knäskada i våras och missar VM. Då fick veteranen Kim Jung-Mi chansen att åter bli förstamålvakt. Men hon skadade hälsenan, och är också borta från VM-spel.
I genrepet på Gamla Ullevi fick Kim Jung-Mi förtroendet. Och jag skulle ljuga om jag tyckte att hon kändes stabil. Det är högst oroväckande. För Sydkorea behöver ha en stabil målvakt, inte minst med tanke på att laget har längdunderläge mot de flesta motståndarna vid fasta situationer.
Kim Jung-Mi
Det senaste året har Sydkorea oftast spelat 4–1–4–1 med Lee Young-Ju som balansspelare. Mot Sverige bytte man till ett 4–4–1–1 med storstjärnan Ji So-Yun som tia. Sannolikt för att få ett bättre anfallsspel.
Det är nämnda Ji So-Yun som skall göra det för Sydkorea. Hennes är underbart bolltrygg och passningssäker. Dessutom är hon en bra frisparksskytt. Passa på att njuta av Jis bollbehandling under Sydkoreas matcher.
Ett annat offensivt vapen är vänsterkantens Lee Geum-Min, en företagsam spelare som visade fin form på Gamla Ullevi.
När lottningen kom höll jag Sydkorea som favoriter att ta tredjeplatsen i grupp A. Men vårens målvaktsproblem gör mig osäker. Jag tror inte att de lyckas ta poäng i öppningsmatchen mot Frankrike eller i sista gruppomgången mot Norge. Och då måste det bli en trepoängare i andra matchen, den mot Nigeria, för att det skall kunna bli avancemang. Och den matchen känns alltså vidöppen. Risken finns att det blir kryss, och att båda lagen spelar bort varandra.
Men trots allt, Sydkorea har chansen att gå till åttondelsfinal – vilket man också gjorde 2015. Men längre än så tror jag inte att det här laget förmår att ta sig.
I kväll har Växjö och Vittsjö inlett den fjärde damallsvenska omgången. Ännu så länge har jag bara noterat att matchen slutade 1–1, vilket innebär att Vittsjö lånar andraplatsen i serien i någon dag.
Jag skriver lånar eftersom det redan är klart att Vittsjö som bäst kan ligga tre när alla lag spelat klart den fjärde omgången. Ett av Linköping och Kif Örebro kommer att passera. Det gör även sannolikt ytterligare något lag.
I går var det ju även cupfinal i Tyskland. Där vann Wolfsburg med 1–0 mot Freiburg efter segermål av polska Ewa Pajor. Det innebar att lagkapten Nilla Fischer fick höja cuppokalen ytterligare en gång.
En av de färska tyska cupmästarinnorna är norska Caroline Graham Hansen. Hon fanns som väntat med när förbundskapten Martin Sjögren presenterade Norges VM-trupp tidigare i dag – det var en trupp utan några stora skrällar. Rubrikerna i svensk media handlade om att Ada Hegerberg inte kommer att spela VM. Men det var ju högst väntat. Det hade ju faktiskt varit en jätteskräll om hon varit med i truppen.
Martin Sjögren har tatt ut følgende tropp til VM i Frankrike! Vi gleder oss 🙌💯
Målvakter (3): Ingrid Hjelmseth, Cecilie Fiskerstrand och Oda Bogstad.
Backar (7): Maria Thorisdottir, Maren Mjelde, Kristine Minde, Ingrid Moe Wold, Stina Hovland, Synne Hansen och Cecilie Kvamme.
Mittfältare (9): Caroline Graham Hansen, Frida Maanum, Vilde Böe Risa, Ingrid Syrstad Engen, Therese Sessy Åsland, Amalie Eikeland, Emilie Haavi, Guro Reiten och Karina Sävik.
Forwards (4): Isabell Herlovsen, Lisa Marie Utland, Elise Thorsnes och Emilie Nautnes.
Det är en VM-trupp med svensk förbundskapten och tre spelare som håller till i damallsvenskan nu; Maanum, Böe Risa och Utland. Ytterligare tre (Mjelde, Minde och Graham Hansen) har tidigare spelat i svenska klubbar. Det är också en trupp som innehåller hela åtta spelare från mästarlaget LSK Kvinner.
Under kvällen har även de båda guldkandidaterna Frankrike och USA presenterat sina 23-mannatrupper. Där var det av förklarliga skäl hårdare konkurrens om platserna än i den norska truppen.
I USA handlar eftersnacket till Jill Ellis uttagning om att den snabba forwarden med de långa inkasten, Jessica McDonald, kom med. Och kanske framför allt att defensivt skickliga ytterbacken Casey Short ställdes utanför truppen medan rutinerade Ali Krieger kom med.
Målvakter (3): Alyssa Naeher, Ashlyn Harris och Adrianna Franch.
Backar (7): Abby Dahlkemper, Tierna Davidson, Crystal Dunn, Ali Krieger, Kelley O’Hara, Becky Sauerbrunn och Emily Sonnett.
Mittfältare (6): Morgan Brian, Julie Ertz, Lindsey Horan, Rose Lavelle, Allie Long och Samantha Mewis.
Forwards (7): Tobin Heath, Carli Lloyd, Jessica McDonald, Alex Morgan, Christen Press, Mallory Pugh och Megan Rapinoe.
I den här truppen har vi tre spelare som har spelet i damallsvenskan i form av Harris, Krieger och Press. I den franska truppen finns det däremot inga spelare som haft någon svensk klubbadress.
Däremot fanns det även skrällar i förbundskapten Corinne Diacre:s trupp. För det måste ju ses som en jätteskräll att stora framtidsnamnet på forwardssidan och tillika skytteligaledaren i franska ligan, Marie-Antoinette Katoto ställs utanför truppen.
Men visst, PSG-forwarden var ju det stora affischnamnet inför fjolårets U20-VM på hemmaplan. Och då pallade hon inte pressen. Hon gick in i den turneringen som lagkapten, med bänkades och tappade bindeln.
Nu räcker inte hennes 22 ligamål för en plats i VM-truppen. Det är helt klart hårt om platserna i den franska truppen.
Saknades i truppen gjordes också Lyons stora backtalang Selma Bacha, Barcelonas mittfältsveteran Kheira Hamraoui samt Montpelliers duktiga forward Clarisse Le Bihan.
Spelare som kommer med till VM, och som jag anser vara stora överraskningar är den 31-åriga mittbacken Julie Debever från Guingamp och Fleurys 26-åriga mittfältare Maéva Clemaron. Det är två spelare som var helt okända för mig. Och jag trodde att jag hade rätt bra koll på de franska spelarna…
Emelyne Laurent hade jag koll på, men även hennes VM-plats måste anses vara en skräll. Den 20-åriga forwarden inledde säsongen i Lyon, där hon spelade 337 minuter i ligan och gjorde ett mål. I januari flyttade hon till Guingamp, där hon gjort ytterligare ett mål. Laurent har alltså gjort 20 mål färre än jämnåriga Katoto i ligan – ändå är det Laurent som får spela VM på hemmaplan.
Det är halvvägs in i Algarve cup. Och hittills har vi fått se två intressanta svenska matcher.
Innan jag fördjupar mig i det vill jag passa på att tacka Svenska Fotbollförbundet för att vi som befinner oss på hemmaplan faktiskt har kunnat se matcherna. Det var ett jättebra initiativ.
Däremot måste jag gnälla lite på kommenteringen. Det är huvudsakligen en insatt, kunnig publik som kollar in den här typen av sändningar, och då märker man direkt om kommentatorn inte har några djupare kunskaper om det hen kommenterar.
I det här fallet har det varit tydligt att kommentatorn varken följer damfotbollen eller landslaget. Han har ju nämligen haft stora problem med uttalet på spelarna. Mot Kanada fick vi stifta bekantskap med Fridolina Roolfö med långt o och Amanda Illestedt med dubbel-L. Och mot Sydkorea var det Olivia Schough vars efternamn uttalades precis som det stavas, vilket kan vara lätt att tro om man inte sett någon av hennes 60 tidigare A-landskamper.
Men totalt sett ändå bra med sändningarna. Jag tycker faktiskt att förbundet har gjort en bra turnering. Jag gillar ju nämligen även tv-inslagen från Algarve, där man fått en liten inblick i vad som händer bakom kulisserna. Hoppas ni gör det också.
För faktum är att jag känner mig lite smått delaktig till de här klippen. Under den förra landslagssamlingen kritiserade jag ju hur landslaget följdes på svenskfotboll.se. Efteråt fick jag en fråga från förbundets informationsavdelning om vad jag tyckte kunde förbättras. Bland annat efterlyste jag då den här typen av inslag. Kul att se att mina synpunkter hörsammades.
Nu till själva fotbollen. Det har som sagt varit två intressanta, svenska matcher. De har intressanta av flera skäl. Dels för att Peter Gerhardsson har givit alla spelare speltid, men kanske framför allt för att han fortsätter att testa olika spelsätt.
Efter sex landskamper under Gerhardsson börjar man se vissa mönster. Bland annat har jag sett att oavsett vilket spelsystem man har så bedrivs det låga försvarsspelet oftast som 4–4–2.
Så var det exempelvis mot Kanada i onsdags. Då klev man fram och pressade i en 3–4–3-formation. Men när laget behövde vila, eller blir lite tillbakatryckt föll de ner i ett 4–4–2 där Hanna Glas och Sofia Jakobsson fungerade som yttermittfältare.
Kanadamatchen var speciellt intressant, eftersom Gerhardsson i den matchen genomförde ett genomtänkt test av en ny, hög press. Han hade, som jag ser det, valt ut de spelare som bäst passar för att pressa högt.
För jag tycker att Mimmi Larsson och Elin Rubensson är strået vassare på att spela ett aggressivt presspel än Stina Blackstenius och Kosovare Asllani. Även trion Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö och Caroline Seger passar bra när man skall pressa motståndarna högt.
Och även om jag direkt efter matchen kallade det för att ”Sverige vann den här matchen på att det kanadensiska laget spelade med mycket hög risknivå på egen planhalva” kan man ju även säga att Sverige vann på sitt fina presspel.
Vilket av Kanadas stora risktagande och Sveriges fina press som var den största orsaken är upp till var och en att bedöma. Spontant efter slutsignalen vägde jag alltså över åt det förstnämnda. Nu tycker jag att det är värt att hylla Gerhardsson och hans stab för valet att pressa Kanada högt. För Sverige gjorde ju faktiskt alla tre målen efter bra försvarsspel.
Vid 1–0 var det Hanna Glas som bröt ett uppspel. Och via Fridolina Rolfö och Jonna Andersson hamnade sedan bollen hos Sofia Jakobsson. Hennes inspel blev lite turligt, efter dålig kommunikation i Kanadas försvar, till ett assist till Mimmi Larsson.
Innan 2–1 var det Jakobsson och Elin Rubensson som framgångsrikt pressade centralt i banan så att bollen hamnade hos Caroline Seger. Hon i sin tur serverade Rolfö ett fritt läge.
3–1 var ju en ren gåva av Kanadas Shelina Zadorsky till Stina Blackstenius. Men både 1–0 och 2–1 var alltså mål som började med bra försvarsagerande och där Sverige på bra sätt tog vara på Kanadas misstag.
Matchen mot Sydkorea var helt annorlunda. Dels för att Gerhardsson mönstrade en betydligt mer orutinerad elva. Men även för att Sverige hade ett helt annat spelsätt. Här var det fokus på ett lite lägre försvarsspel, och på kontringar på Blackstenius.
Den taktiken kommer vi inte att få se någon mer gång i Algarve cup, för Blackstenius har ju spelat klart i turneringen.
Det blir intressant att se vilka tester av spelare och spelsätt som Gerhardsson kommer att köra i de två återstående matcherna. Personligen tror jag att det skulle kunna vara framgångsrikt att pressa Ryssland högt. Jag var inte imponerad av ryskorna under sommarens EM-slutspel.
Så till en liten genomgång av vad som hänt i övrigt i den här landskampstäta veckan. Det har ju varit några högst häpnadsväckande resultat. Resultat som visar att det händer saker i världstoppen. I Algarve är Nederländerna–Japan 6–2 de siffror som sticker ut mest.
Japan spelade ju tre stora finaler i rad 2011–15. Men trots att de japanska U20-landslagen varit världsledande de senaste åren har inte Japan lyckats få ihop sitt A-landslag efter att storstjärnan Homare Sawa slutade.
Några av målen från den nederländska storsegern måste för övrigt vara rätt jobbiga att se för japanska supportrar.
I övrigt i Algarve sticker ju resultatet Australien–Portugal 0–0 ut. Där bröts Australiens rekordsvit på åtta raka segrar.
Portugal inledde ju för övrigt genom att besegra Kina med 2–1 och verkar vara lite på gång – kul.
Portugals fotbollsförbund har för övrigt lagt upp målen från alla de tolv matcherna i Algarve cup på sin youtubesida, vilket är en bra service. På klippet från matchen Kanada–Ryssland 1–0 noteras att Kanada vann på straff. Den satte Christine Sinclair till hennes 170:e landslagsmål – nu har hon bara 14 kvar till Abby Wambach:s rekord. Målet kom för övrigt i Sinclairs 255:e landskamp från start. Rätt starkt det också…
Till USA. Jag har sett delar av tre av de fyra spelade matcherna i She Believes cup. Först såg jag de sista 60 minuterna av USA–Tyskland 1–0. Det var dock bortkastad tid eftersom den matchen blåste sönder. Vinden gjorde att det inte blev något spel, utan mer lotteri. Det lotteriet vann USA rättvist genom att vara lite hetare än tyskorna.
Nyss har jag sett Tyskland–England 2–2 – en väldigt konstig match, med fyra konstiga mål. De första 25–30 minuterna var det högklassig underhållning, med Dzsenifer Marozsan och Fran Kirby i huvudrollerna. Sedan blev matchkvaliteten allt sämre.
Tyskland hade ett bättre passningsspel, men har väldiga problem i sin backlinje, vilket gjorde att England ibland hade onödigt lätt att skapa målchanser. Ellen White:s 2–2-kvittering var ett exempel på det. Där försökte Lena Goessling ställa offside, men misslyckades. Det såg väldigt konstigt ut när White blev helt sopren på Tysklands planhalva.
Ännu konstigare var de tre andra målen. Båda de tyska var riktiga flippermål, där det engelska försvarsagerandet var väldigt långt ifrån världsklass. Och Whites första mål var ett skott som hon styrde in med höften.
I sista omgången gör England och USA upp om turneringssegern. Och England vinner på kryss. Den match i turneringen som jag missat – och bara har sett höjdpunkter från var ju nämligen Englands storseger med 4–1 mot Frankrike, en seger som gör att England leder tabellen på målskillnad före USA.
1–4 var förstås ett förkrossande resultat för fjolårsvinnarna Frankrike. I dag fick dock fransyskorna lite upprättelse genom att spela 1–1 mot USA. Jag såg den andra halvleken av den matchen, och där upplevde jag att Frankrike var det lag som var närmast segern.
Klart är ändå att fransyskorna är inne i en liten kris. Förbundskaptenen Corinne Diacre har testat friskt, och knappast hittat rätt ännu. Dagens kryss var den femte raka matchen utan seger för Diacres landslag. Två av de matcherna är klara förluster mot Tyskland och England. En annan var 1–1 mot Italien.
Medan Frankrike alltså känns lite i gungning verkar just Italien vara på väg uppåt. I Cypern cup är Italien på god väg mot final efter 3–0-segrar både mot Schweiz och Wales.
I morgon möter italienskorna gruppjumbon Finland, som haft det tungt i Cypern och ännu varken gjort mål eller tagit poäng.
I Cypern cup har Belgien stått för två av de mer oväntade resultaten. Man inledde genom att förlora mot Tjeckien, men spelade sedan oavgjort mot Spanien i andra matchen. Just Spanien är en tänkbar finalmotståndare till Italien. En annan är Nordkorea, som spelar gruppfinal i grupp C mot Sydafrika i morgon.
I Turkiet är gruppspelet avklarat. Där kom bara tio lag till spel, sedan Nigeria och Kosovo B dragit sig ur. Efter dagens resultat står det klart att Mexiko och Frankrike B möts i finalen.
Vi som såg Mexiko i Falkenberg i somras är inte förvånade. Landet har något spännande på gång. Man har fått till en egen liga, vann nyss Nord- och Mellanamerikas U20-mästerskap och verkar vilja något med sitt A-landslag. Kul.
Jag är inne i en rätt hektisk tvåveckorsperiod där bloggandet får stå tillbaka något. Men i dag har jag en lugn dag, och det finns väldigt mycket att kommentera.
Först konstateras att det är måndagen då #Metoo klev rakt ut på de damallsvenska planerna, in i omklädningsrummen och till och med in i duschrummen.
Det här är inte vackert, utan väldigt, väldigt långt ifrån. Som utomstående betraktare är det omöjligt att veta hur utbredda de här problemen är, eller har varit. Men det blir intressant att följa fortsättningen på det här.
Till något helt annat som också är högintressant, nämligen kvällens landskamp i Bordeaux. 21.00 (sänds på TV12) ställs ett svenskt lag utan huvuddelen av sina offensiva spelare mot ett franskt lag som blev rejält stukat i fredags, då man föll med förnedrande 4–0 mot Tyskland i Bielefeld:
Tidigare under året hade fransyskorna bara förlorat en match (mot England i EM-kvartsfinalen), och man hade som mest släppt i ett mål.
Eftersom Frankrike är värdnation är man direktkvalificerade till VM 2019. Därmed kan nya förbundskaptenen Corinne Diacre experimentera rätt rejält med sitt lag. Mot tyskorna ställde hon upp 4–2–3–1 med följande spelare:
Meline Gerard – Griedge Mbock Bathy, Laura Georges, Wendie Renard, Amel Majri – Amandine Henry, Grace Geyoro – Nadjma Ali Nadjim, Lea Le Garrec, Eugenie Le Sommer – Marie-Laure Delie. I paus byttes Georges, Ali Nadjim och Le Garrec mot Marion Torrent, Kadidiatou Diani och Aminata Diallo.
Det är alltså ganska många nya namn i det franska laget nu. När Peter Gerhardsson presenterat sin elva i kväll 19.45 kommer den också att innehålla en helt del nytt, i varje fall jämfört med förra landskampen.
Alla de tre som spelade bakom Stina Blackstenius i den svenska 4–2–3–1-uppställningen mot Ungern i Borås missar ju nämligen matchen på grund av skador. Vi kommer alltså varken att få se Lina Hurtig, Marija Banusic eller Fridolina Rolfö i kväll.
Det blir väldigt spännande att se hur Gerhardsson löser den här nöten. En tänkbar variant är ju att sätta in en ur trion Elin Rubensson, Hanna Folkesson och Julia Roddar bredvid Caroline Seger på det defensiva mittfältet och lyft upp Kosovare Asllani på offensivt mittfält.
Jag tror ju även att formstarka Sofia Jakobsson kommer att spela, men det blir spännande att se i vilken roll. Alltså om hon tar Blackstenius plats på topp, eller om Jakobsson får börja från en kant.
Andra offensiva kantalternativ är ju Julia Spetsmark, Amanda Edgren och Olivia Schough.
I och med skadorna har alltså de offensiva rollerna trots allt blivit intressanta i den här matchen. Men egentligen är ju fokus i kväll på hur Gerhardssons lag skall lösa den defensiva biten mot ett kvalificerat motstånd.
Där kommer mycket att hänga på Caroline Seger och förstås på fyrbackslinjen. Jag tyckte att det såg lite långsamt ut senast, och då var ju ändå snabba Jessica Samuelsson med. Nu finns hon på skadelistan, plus att Nilla Fischer har fått ledigt. Sannolikt lär Gerhardsson behöva sätta in minst två snabba backar för att möta det franska djupledshotet. Spännande.
Det blir alltså även väldigt spännande att se hur Seger löser den defensiva mittfältsrollen, både vad gäller tempot och passningsspelet. Hon har fått mycket beröm av Gerhardsson för sin höga passningsprocent i de två första VM-kvalmatcherna. Och visst har hon huvudsakligen spelat tryggt och säkert både mot Kroatien och Ungern. Däremot leder sällan Segers passningsspel till några målchanser.
Jag kollade igenom matchen mot Ungern, där jag hade 15–0 i målchanser till Sverige. Av de 15 chanserna var Seger direkt inblandad i två (hon gjorde 4–0-målet och serverade ett fint inlägg till Mimmi Larsson) och indirekt i ytterligare en. Alla andra utespelare i den svenska startelvan var faktiskt inblandade i fler målchanser än Seger.
Hade jag varit förbundskapten hade min elva för kvällen sett ut så här: Hedvig Lindahl – Emma Berglund, Amanda Ilestedt, Linda Sembrant, Jonna Andersson – Roddar, Seger – Rubensson, Asllani, Jakobsson – Blackstenius.
Under helgen har det spelats en hel del VM-kvalmatcher. Bland annat har Ukraina vunnit borta mot Ungern med 1–0 i Sveriges grupp. Det var sista matchen för året i gruppen, vilket innebär att Ukraina är grupptrea med fyra poäng, två bakom grupptvåan Danmark.
Eller rent formellt är för övrigt Sverige fortfarande grupptvåa. Uefas dom mot DBU efter den danska walkovern verkar ännu inte ha vunnit laga kraft, vilket gör att både Sverige och Danmark ännu står på sex poäng i den officiella tabellen.
Apropå Danmark blev landslagets avtal med DBU äntligen klart i helgen. Till skillnad från det hemliga, svenska avtalet kan man här läsa exakt hur det danska avtalet ser ut.
Mer pengar till danska landslagsspelare alltså. Och även mer pengar till norsk damelit. I förra veckan gick nämligen Norsk Tippning in och sponsrade norsk damfotboll med ett antal miljoner. Först gick alltså Obos in och nu även Norsk Tippning. När hittar EFD liknande avtal för svenska elitklubbar?
TIllbaka till VM-kvalet, där Finland besegrade Israel med 4–0. Tre av målen gjordes av Vittsjöspelare. Linda Sällström stod för två och Emmi Alanen för ett. Se dem här:
Apropå Vittsjö meddelade de i förra veckan att före detta Frankfurttränaren Matt Ross bli ny tränare brevid Thomas Mårtensson. Australiern Ross träffade jag i samband med Rosengårds Champions Leaguematch mot Frankfurt förra våren. Då pratade vi bland annat om Australiens framfart inom damfotbollen.
Och den har verkligen inte bromsats sedan dess. För The Matildas imponerar stort för tillfället. I förra veckan spelade man två gånger mot Kina och vann med 3–0 respektive 5–1. Fyra av målen gjordes av fantastiska Sam Kerr, som kanske är världens allra bästa spelare just nu.
Here's the goal from @samkerr1 that has us 1-0 up at half time!
När jag ändå är ute i världen blir det en kort sväng även till Mexiko, där nästan 29000 åskådare såg den första ligafinalen mellan Pachuca och Chivas Guadalajara. Fattade jag rätt var det fri entré, men det är ändå förstås kul att så många var intresserade av matchen. Pachuca vann för övrigt med 2–0 och kan kanske locka tillbaka delar av storpubliken någon gång framöver:
Slutligen tillbaka till Sverige, där det fortsätter att hända saker kring de svenska mästarinnorna från Linköping.
I fredags lottades LFC mot Manchester City i Champions League. Det är förstås en väldigt svår lottning, där det i nuläget är 95–5 i engelsk favör. De där siffrorna bygger på dagens trupper, och kommer förhoppningsvis att jämnas till något den kommande tiden.
Men just nu är LFC:s trupp extremt tunn och brandskattad. Mästarna har ju sedan seriens avslutning tappat kvintetten Claudia Neto och Kristine Minde (båda Wolfsburg), Cajsa Andersson (Piteå), Jonna Andersson(Chelsea) och Irma Helin (Djurgårdens IF). Dessutom verkar det vara oro på tränarsidan, enligt Corren kan Kim Björkegren vara på väg bort. Ännu så länge har LFC bara prestenterat ett nyförvärv, och det är Hilda Carlén.
Manchester City slog alltså ut norska LSK med totalt 7–1 i åttondelen, och kommer dessutom att vara i bättre matchform när kvartsfinalerna spelas. WSL har ju bytt till höst/vår från och med den här säsongen. Linköping måste verkligen värva otroligt bra i vinter för att ha en rimlig chans mot de regerande WSL-mästarinnorna.
Jag roade mig för övrigt att kolla in startelvorna från den avgörande matchen i fjolårets damallsvenska, LFC:s 1–0-seger hemma mot Rosengård den 9 oktober i fjol. Där använde LFC och Rosengård tolv spelare vardera.
Av dem har LFC nu tappat elva och Rosengård sju. Dessutom är båda tränarna utbytta. Snacka om att våra två storklubbar håller på att bli brandskattade.
Det här är förstås ett ämne man kan skriva ganska mycket om. Bloggen Hattrick hade nyligen ett inlägg med ett slags bakgrund.
Jag skulle säga att det är väldigt enkelt att peka ut varför svenska damfotbollsklubbar tappar mark internationellt sett. Det enkla svaret är att det är herrfotbollens fel. Eller snarare herrfotbollens pengars fel.
För fem–sex år sedan stannade herrfotbollens pengar inom herrfotbollen, vilket gjorde att rena damfotbollsklubbar som bland annat Turbine Potsdam, FFC Frankfurt, Rosengård (då LdB FC Malmö), Juvisy och Linköpings FC kunde hävda sig väldigt bra. Av dåtidens topplag i Europa var det bara Lyon och Arsenal som ”dopade” sina damlag med herrfotbollspengar.
Men när herrfotbollsklubbar som Bayern München, Wolfsburg, PSG, Montpellier, Chelsea, Manchester City och Barcelona också har börjat ”dopa” sina damlag med herrfotbollspengar har det blivit väldigt svårt för de rena damfotbollsklubbarna.
Faktum är ju att Linköping är enda damfotbollsklubben som är kvar i Champions League. Övriga sju är herrfotbollsklubbar.
Rosengård vann Malmöderbyt mot LB07 med 1–0 inför 7 825 åskådare. Jag har jobbat och inte kunnat kolla matchen speciellt noga.
Av det jag såg var segern rättvis, men långt ifrån solklar. LB07 hade flera kanonchanser, och lyckades även få till ett rätt bra tryck på slutet. Dock noterade jag att LB-spelarna verkar lida lite av ”Barca-syndromet” – alltså att hellre slå ett par extra passningar kring motståndarnas straffområde än att gå på avslut. Det kan ha kostat en poäng.
Publiksiffran var förstås bra. Men vi får ännu vänta på den första femsiffriga publiksiffran i serien. Kommer den i något av nästa års Malmöderbyn? För sådana lär det ju bli.
Apropå FC Rosengård. Såg jag det här klippet från Sydsvenskan om klubbens vd.
Stämmer det att vd:n åkte till Uddevalla i stället för Linköping i söndags tycker jag nog att han behöver ha väldigt bra skäl till sitt agerande. Väldigt bra.
Så till Stockholmsderbyt. Där fick 2 074 personer se att Djurgårdens damer klarar det som herrarna inte gör – alltså att vinna derbyn. 1–0-segern innebär att Djurgården kanske kan ta upp kampen med Eskilstuna om tredjeplatsen i serien.
* I övrigt i dag har Växjö fortsatt att flytta fram sina positioner. Den här gången i form av ytterligare ett fint sponsorskontrakt. Enligt SMP har klubben skrivit ett femårskontrakt värt 2,5 miljoner kronor med bostadsutvecklingsföretaget APP Properties, som har den tidigare Växjö Lakers-ordföranden Anders Öman som huvudägare.
* Så till Frankrike, där man hastigt och lustigt hade en ny förbundskapten. Hon heter Corinne Diacre och är en meriterad tränare. Närmast kommer hon från tre års tjänst som huvudtränare för franska andraligalaget Clermont. Det handlar alltså om andraligan för herrar.
Det här innebär alltså att Olivier Echouafni har fått sparken. På ett sätt är det kanske inte helt oväntat, då ett stjärnspäckat Frankrike i EM återigen misslyckades med att ta medalj i ett stort mästerskap.
Samtidigt har Echouafni bara en enda förlust på ett år som fransk förbundskapten. Och det är knappast hans fel att båda landets bästa kantspelare Amel Majri och Delphine Cascarino missade EM på grund av knäskador. Två skador som bidrog till att det franska anfallsspelet blev väldigt statiskt och stillastående.
* Slutligen så fortsätter Norgesoppan. I dag har Ada Stolsmo Hegerberg mött norsk media, och passat på att dela ut en liten tjuvsmäll i riktning mot landslagsledningen och förbundskapten Martin Sjögren.
”De försöker framställa mig som den som sviker laget och inte är med på vägen tillbaka. Det är härskarteknik. För samtidigt klarar de inte att se på sig själva, och vad som kan göras bättre. De ser inte något behov av förändringar”
På onsdag når damallsvenskan halvtidspaus. Det är dock en kort sådan, för redan på torsdag inleds höstsäsongen.
Klart är att Rosengård kommer att bli vårmästarinnor. Klart är också att om det blir någon guldstrid i höst så kommer den att stå mellan just mästarinnorna Rosengård och utmanaren Kif Örebro.
Örebro inledde ju darrigt, och förlorade två av sina tre första matcher. Sedan dess har det rakt igenom blivit vinster i serien.
Kif Örebro jublar
Jag tippade ju den övre halvan så här: 1) Rosengård, 2) Linköping, 3) Örebro, 4) Umeå, 5) Göteborg och 6) Tyresö. Just nu är jag rätt nöjd med det tipset – även om Tyresö är väldigt snett tippat. Men i övrigt har jag ju i alla fall rätt fem klubbar i topp.
Apropå Tyresö är de ju faktiskt rejält saknade på många sätt. Tyresö har verkligen satt färg på damallsvenskan de senaste åren. Och det är ju i princip omöjligt för övriga klubbar att fylla den stora lucka som har uppstått i och med konkursen.
Tillbaka till det sportsliga. Av de matcher som spelats i veckan noteras Linköpings 3–1-seger borta mot Umeå som den största skalpen. Att Jitex höll emot Rosengård in i slutkvarten var den största överraskningen.
Innan vi helt kan summera våren återstår fem matcher. Fyra av dem spelas i morgon, med Örebro–Umeå som den klart mest intressant. Kif behöver helt klart vinna här för att haka på Rosengård. Och Umeå får inte förlora om de skall ha kvar en rimlig chans att slåss om den andra Champions Leagueplatsen. UIK har bara tre poäng på de fyra senaste omgångarna, och behöver vinna den här för dem sista seriematchen innan semestern.
En annan spännande match i morgon är Eskilstuna–Kristianstad. Två lag som behöver vinna för att fortsatt kunna utmana om den viktiga andraplatsen.
I elitettan tog Mallbacken idag ett stort steg mot damallsvensk återkomst nästa år. 5–2 hemma mot Hammarby innebär att värmländskorna kommer att ha minst sju poäng ner till strecket när halva serien är spelad.
Med trepoängssystemet kan man i och för sig tappa en sådan marginal på kort tid. Men Mallbacken har gjort en makalöst stabil vårsäsong, och inget talar väl för att de skall rasa ihop. Utom möjligen de förestående förlusterna av Julia Karlenäs och Emmie Johansson.
Julia Karlenäs
* Innan jag lämnar Sverige noterar jag att Antonia Göransson skrivit på för Vittsjö under höstsäsongen. Känns vettigt, eftersom hon kommer att få obegränsat med speltid där, och förhoppningsvis kan bygga upp sitt självförtroende.
Antonia Göransson
Dessutom har Linköping värvat en portugisisk mittfältare i Claudia Neto.
Den närmaste tiden lär det väl komma besked om vart resten av Tyresös ”överblivna” spelare tar vägen. Det finns ju flera intressanta namn där. Gissar att ett par av dem inte vill lämna Stockholmsområdet, och därmed måste gå till AIK eller möjligen Eskilstuna om de inte vill långpendla rejält.
* Så en koll jorden runt. Jag börjar i Norge, där Lilleström tog ett stort steg mot guld förra helgen, då en av huvudkonkurrenterna om titeln, de regerande mästarinnorna Stabaek oväntat föll mot Klepp. Idag möttes just Lilleström och Stabaek. Den matchen slutade 1–1 efter mål av Anna Westerlund och Elise Thorsnes. Det gör att Lilleström, där Mimmi Löfwenius får rejält med speltid, leder med fem poängs marginal till Röa och sex till Stabaek.
Skytteligan toppas av Avaldsnes brasilianska spelare Debinha (Debora Débora Cristiane de Oliveira) på tolv mål, tre före Lilleströms Emilie Haavi.
Emilie Bosshard Haavi
* I Finland har skrällaget Merilappi United, som ledde serien efter sex omgångar, förlorat fyra av de fem senaste matcherna och rasat genom tabellen. Den toppas nu av vana topplaget PK-35 Vantaa två poäng före Åland United.
* I den skotska ligan ligger svensklaget Celtic på femte plats, fyra poäng bakom tvåan Rangers och nio bakom serieledande Glasgow City, som har full poäng.
* I engelska WSL är det återstart i morgon efter ett uppehåll på över en månad. Där ligger således fortfarande forna storlaget Arsenal på sista plats. De har i morgon bortamatch mot regerande mästarinnorna Liverpool. En riktig prestigematch.
* I NWSL är Seattle med stormsteg på väg mot slutspel. De leder serien med åtta poängs marginal trots att de har två matcher färre spelade.
Faktum är att nyligen var det fjolårets tre bottenlag, Seattle, Washington Spirit och Chicago Red Stars som låg tre i topp. Nu har fjolårets topplag Western New York Flash, Kansas City och Portland Thorns på allvar blandat sig i kampen om de tre övriga slutspelsplatserna bakom suveräna Seattle.
Skytteligan toppas fortfarande av Kim Little på elva mål, två fler än Amy Rodriguez.
I natt spelas tre matcher, som du som vanligt kan se här. Mest intressant för slutspelskampen är mötet mellan trean Kansas City och femman Portland. Den har avspark klockan 02.00.
* Till Japan. Där håller tabellen i Nadeshiko League på att ordna till sig. Med det menar jag att de etablerade klubbarna sakta men säkert håller på att lyfta genom tabellen. Urawa Reds leder fortfarande, men i natt kommer troligen Yunogo Belle gå upp jämsides. Och trea och fyra ligger nu tidigare topplagen NTV Beleza och Inac Kobe Leonessa. Skytteligan leds av Kobes Megumi Takase på tio mål.
Megumi Takase
* Slutligen nåddes vi ju nyligen av att franska herrlaget Clermont blev första proffsklubb på herrsidan att anställa en kvinna som huvudtränare. Helena Costa stannade dock bara på jobbet i sex veckor, och hann inte leda laget i någon seriematch. Hon avgick tydligen för att klubbledningen värvat spelare utan hennes vetskap.
Kanske blir det ändå en kvinna som tränar Clermont kommande säsong. Enligt tidningen Le Parisien skall nämligen Corinne Diacre vara favorit att ta över efter Costa.
En blogg om internationell damfotboll 