Analys av lite av varje

Det är halvvägs in i Algarve cup. Och hittills har vi fått se två intressanta svenska matcher.

Innan jag fördjupar mig i det vill jag passa på att tacka Svenska Fotbollförbundet för att vi som befinner oss på hemmaplan faktiskt har kunnat se matcherna. Det var ett jättebra initiativ.

Däremot måste jag gnälla lite på kommenteringen. Det är huvudsakligen en insatt, kunnig publik som kollar in den här typen av sändningar, och då märker man direkt om kommentatorn inte har några djupare kunskaper om det hen kommenterar.

I det här fallet har det varit tydligt att kommentatorn varken följer damfotbollen eller landslaget. Han har ju nämligen haft stora problem med uttalet på spelarna. Mot Kanada fick vi stifta bekantskap med Fridolina Roolfö med långt o och Amanda Illestedt med dubbel-L. Och mot Sydkorea var det Olivia Schough vars efternamn uttalades precis som det stavas, vilket kan vara lätt att tro om man inte sett någon av hennes 60 tidigare A-landskamper.

Men totalt sett ändå bra med sändningarna. Jag tycker faktiskt att förbundet har gjort en bra turnering. Jag gillar ju nämligen även tv-inslagen från Algarve, där man fått en liten inblick i vad som händer bakom kulisserna. Hoppas ni gör det också.

För faktum är att jag känner mig lite smått delaktig till de här klippen. Under den förra landslagssamlingen kritiserade jag ju hur landslaget följdes på svenskfotboll.se. Efteråt fick jag en fråga från förbundets informationsavdelning om vad jag tyckte kunde förbättras. Bland annat efterlyste jag då den här typen av inslag. Kul att se att mina synpunkter hörsammades.

Nu till själva fotbollen. Det har som sagt varit två intressanta, svenska matcher. De har intressanta av flera skäl. Dels för att Peter Gerhardsson har givit alla spelare speltid, men kanske framför allt för att han fortsätter att testa olika spelsätt.

Efter sex landskamper under Gerhardsson börjar man se vissa mönster. Bland annat har jag sett att oavsett vilket spelsystem man har så bedrivs det låga försvarsspelet oftast som 4–4–2.

Så var det exempelvis mot Kanada i onsdags. Då klev man fram och pressade i en 3–4–3-formation. Men när laget behövde vila, eller blir lite tillbakatryckt föll de ner i ett 4–4–2 där Hanna Glas och Sofia Jakobsson fungerade som yttermittfältare.

Kanadamatchen var speciellt intressant, eftersom Gerhardsson i den matchen genomförde ett genomtänkt test av en ny, hög press. Han hade, som jag ser det, valt ut de spelare som bäst passar för att pressa högt.

För jag tycker att Mimmi Larsson och Elin Rubensson är strået vassare på att spela ett aggressivt presspel än Stina Blackstenius och Kosovare Asllani. Även trion Sofia Jakobsson, Fridolina Rolfö och Caroline Seger passar bra när man skall pressa motståndarna högt.

Och även om jag direkt efter matchen kallade det för att ”Sverige vann den här matchen på att det kanadensiska laget spelade med mycket hög risknivå på egen planhalva” kan man ju även säga att Sverige vann på sitt fina presspel.

Vilket av Kanadas stora risktagande och Sveriges fina press som var den största orsaken är upp till var och en att bedöma. Spontant efter slutsignalen vägde jag alltså över åt det förstnämnda. Nu tycker jag att det är värt att hylla Gerhardsson och hans stab för valet att pressa Kanada högt. För Sverige gjorde ju faktiskt alla tre målen efter bra försvarsspel.

Vid 1–0 var det Hanna Glas som bröt ett uppspel. Och via Fridolina Rolfö och Jonna Andersson hamnade sedan bollen hos Sofia Jakobsson. Hennes inspel blev lite turligt, efter dålig kommunikation i Kanadas försvar, till ett assist till Mimmi Larsson.

Innan 2–1 var det Jakobsson och Elin Rubensson som framgångsrikt pressade centralt i banan så att bollen hamnade hos Caroline Seger. Hon i sin tur serverade Rolfö ett fritt läge.

3–1 var ju en ren gåva av Kanadas Shelina Zadorsky till Stina Blackstenius. Men både 1–0 och 2–1 var alltså mål som började med bra försvarsagerande och där Sverige på bra sätt tog vara på Kanadas misstag.

Matchen mot Sydkorea var helt annorlunda. Dels för att Gerhardsson mönstrade en betydligt mer orutinerad elva. Men även för att Sverige hade ett helt annat spelsätt. Här var det fokus på ett lite lägre försvarsspel, och på kontringar på Blackstenius.

Den taktiken kommer vi inte att få se någon mer gång i Algarve cup, för Blackstenius har ju spelat klart i turneringen.

Det blir intressant att se vilka tester av spelare och spelsätt som Gerhardsson kommer att köra i de två återstående matcherna. Personligen tror jag att det skulle kunna vara framgångsrikt att pressa Ryssland högt. Jag var inte imponerad av ryskorna under sommarens EM-slutspel.

Så till en liten genomgång av vad som hänt i övrigt i den här landskampstäta veckan. Det har ju varit några högst häpnadsväckande resultat. Resultat som visar att det händer saker i världstoppen. I Algarve är Nederländerna–Japan 6–2 de siffror som sticker ut mest.

Japan spelade ju tre stora finaler i rad 2011–15. Men trots att de japanska U20-landslagen varit världsledande de senaste åren har inte Japan lyckats få ihop sitt A-landslag efter att storstjärnan Homare Sawa slutade.

Några av målen från den nederländska storsegern måste för övrigt vara rätt jobbiga att se för japanska supportrar.

I övrigt i Algarve sticker ju resultatet Australien–Portugal 0–0 ut. Där bröts Australiens rekordsvit på åtta raka segrar.

Portugal inledde ju för övrigt genom att besegra Kina med 2–1 och verkar vara lite på gång – kul.

Portugals fotbollsförbund har för övrigt lagt upp målen från alla de tolv matcherna i Algarve cup på sin youtubesida, vilket är en bra service. På klippet från matchen Kanada–Ryssland 1–0 noteras att Kanada vann på straff. Den satte Christine Sinclair till hennes 170:e landslagsmål – nu har hon bara 14 kvar till Abby Wambach:s rekord. Målet kom för övrigt i Sinclairs 255:e landskamp från start. Rätt starkt det också…

Till USA. Jag har sett delar av tre av de fyra spelade matcherna i She Believes cup. Först såg jag de sista 60 minuterna av USA–Tyskland 1–0. Det var dock bortkastad tid eftersom den matchen blåste sönder. Vinden gjorde att det inte blev något spel, utan mer lotteri. Det lotteriet vann USA rättvist genom att vara lite hetare än tyskorna.

Nyss har jag sett Tyskland–England 2–2 – en väldigt konstig match, med fyra konstiga mål. De första 25–30 minuterna var det högklassig underhållning, med Dzsenifer Marozsan och Fran Kirby i huvudrollerna. Sedan blev matchkvaliteten allt sämre.

Tyskland hade ett bättre passningsspel, men har väldiga problem i sin backlinje, vilket gjorde att England ibland hade onödigt lätt att skapa målchanser. Ellen White:s 2–2-kvittering var ett exempel på det. Där försökte Lena Goessling ställa offside, men misslyckades. Det såg väldigt konstigt ut när White blev helt sopren på Tysklands planhalva.

Ännu konstigare var de tre andra målen. Båda de tyska var riktiga flippermål, där det engelska försvarsagerandet var väldigt långt ifrån världsklass. Och Whites första mål var ett skott som hon styrde in med höften.

I sista omgången gör England och USA upp om turneringssegern. Och England vinner på kryss. Den match i turneringen som jag missat – och bara har sett höjdpunkter från var ju nämligen Englands storseger med 4–1 mot Frankrike, en seger som gör att England leder tabellen på målskillnad före USA.

1–4 var förstås ett förkrossande resultat för fjolårsvinnarna Frankrike. I dag fick dock fransyskorna lite upprättelse genom att spela 1–1 mot USA. Jag såg den andra halvleken av den matchen, och där upplevde jag att Frankrike var det lag som var närmast segern.

Klart är ändå att fransyskorna är inne i en liten kris. Förbundskaptenen Corinne Diacre har testat friskt, och knappast hittat rätt ännu. Dagens kryss var den femte raka matchen utan seger för Diacres landslag. Två av de matcherna är klara förluster mot Tyskland och England. En annan var 1–1 mot Italien.

Medan Frankrike alltså känns lite i gungning verkar just Italien vara på väg uppåt. I Cypern cup är Italien på god väg mot final efter 3–0-segrar både mot Schweiz och Wales.

I morgon möter italienskorna gruppjumbon Finland, som haft det tungt i Cypern och ännu varken gjort mål eller tagit poäng.

I Cypern cup har Belgien stått för två av de mer oväntade resultaten. Man inledde genom att förlora mot Tjeckien, men spelade sedan oavgjort mot Spanien i andra matchen. Just Spanien är en tänkbar finalmotståndare till Italien. En annan är Nordkorea, som spelar gruppfinal i grupp C mot Sydafrika i morgon.

I Turkiet är gruppspelet avklarat. Där kom bara tio lag till spel, sedan Nigeria och Kosovo B dragit sig ur. Efter dagens resultat står det klart att Mexiko och Frankrike B möts i finalen.

Vi som såg Mexiko i Falkenberg i somras är inte förvånade. Landet har något spännande på gång. Man har fått till en egen liga, vann nyss Nord- och Mellanamerikas U20-mästerskap och verkar vilja något med sitt A-landslag. Kul.

 

27 tankar om “Analys av lite av varje

  1. Johan Rydén – Intressanta analyser och kommentarer om Algarve cup och lite annat. Ett intressant resultat från Algarve Cup som du inte nämner eller kommenterar är ju Nederländernas vinst mot Danmark 3-2, dels för att det är en repris på EM-finalen i somras, dels för att Danmark ju är vår kval-motståndare och dels för att två av turneringens mest namnkunniga spelare deltager, P Harder i DK och L Martens i NL. Harder gjorde 1-0 till DK och Martens kvitterade till 2-2 (hennes 3 mål i turneringen) och sen vann NL på ett självmål i 93:e min. NL har full pott medan DK har 1 poäng efter 2 matcher och ligger lite risigt till.
    För övrigt tycker jag det är bra att någon visar Sveriges matcher i Algarve, man får vara tacksam för det. Sen är kommentatorernas insats inte så viktigt tycker jag och inte heller hur dom uttalar spelarnas namn. Då är det viktigare att sändningen fungerar utan störningar och att man visar repriser på mål och vissa situationer men jag skulle önska lite intervjuer efter matcher av spelare och ledare.
    När det gäller Sveriges presspel på motståndarna är det väl bra att Mimmi L och Elin R är bra på detta, men nu handlar det ju även om spelet när Sverige är spelförande lag, har innehav av bollen och skall anfalla, då är ju Asllani och Blackstenius att föredra före dom först nämnda – sen är ju Asllani och Blackstenius troligtvis mer givna i en förstauppställning eller startuppställning. Att Sofia Jacobsson skulle vara speciellt bra i press av motståndarna är en egenskap jag har missat hos Sofia, däremot kan jag hålla med om Rolfö och Seger.

    Till sist skall det bli intressant att se vilken taktik PG väljer när nu Blackstenius saknas på topp. Själv är jag bekymrad över att Blackstenius skada kommer att innebära att Sveriges chanser att gå långt eller att gå till final har minskat avsevärt. Men de övriga i laget får gärna bevisa att jag är för negativ och att jag har fel.

    • Jag sätter nog Rubensson Mimmi L före Asllani Blackstenius till att föra matcher. Såg mot Kanada hur bra det gick. Nu blir det kanske final mot Nederländerna. Intressant att se Peters laguttagning då. Minns Martens frisparksmål i EM där Hedvig inte riktigt hängde med.

      • Så Mimmi L och Rubenson är att föredra före Blackstenius och Asllani när Sverige skall ”föra” matcher och de förstnämnda skall då ha mer speltid? Okey, det tror jag inte Peter G tycker, får man hoppas.
        Martens frisparksmål mot Sverige i EM var dessutom en väldigt dålig och felplacerad frisparksmur där Hedvig dessutom ställde sig fel bakom den felplacerade muren och lämnade en lucka där Martens enkelt kunde placera in bollen. Så det var inte mycket rätt där. Sen hängde ju inte försvaret med när Martens spelade fram Sanden på vänsterkanten som sprang ifrån allt och alla och spelade fram bollen till Niedema som hade sprungit ifrån Fischer som kom på efterkälken. Vi får hoppas på bättre försvarspel nästa gång om nu Sverige kommer så långt och får möta Nederländerna.

    • Håller med om att Danmarks matcher är intressanta. Danmark har ny förbundskapten och tydligen ett nytt spelsystem.

      Hittills är resultaten långt ifrån imponerande. Först 0–0 mot Island och sedan 3–2-förlust mot ett mycket reservbetonat Nederländerna. Just laguppställningarna i den där reprisen på EM-finalen gör att jag inte tycker att själva matchen är så intressant som den kunde ha varit. Nederländerna vilade i princip hela sin startelva, Martens byttes exempelvis in med 15 minuter kvar att spela. Intressant dock att Danmark, som hade ett mer ordinarie lag, inte lyckades vinna.

      Dock har ju danskorna ganska lång tid på sig att få ihop lag och spel. VM-kvalmatchen mot Sverige går ju inte förrän i september.

      För det är ju VM-kvalet som är viktigast. Därmed är jag inte speciellt bekymrad över hur Blackstenius skada påverkar Sveriges finalchans i Algarve. Jag hade varit mer bekymrad om hon missat någon VM-kvalmatch. För Algarve är ju en träningsturnering där det är viktigare att få testa spelare och spelsystem än att göra resultat. Självklart är det roligare att vinna matcherna än att förlora, så en finalplats hade inte varit fel. Mest eftersom det innebär att vi får en riktigt bra match till. Men för min del gör det inte så mycket om det blir spel om femte plats på onsdag istället.

      Frågan om vilka spelare som är bäst när Sverige skall föra matcher är intressant. Jag tycker att Blackstenius är Sveriges bästa forward för tillfället. Men hon är bäst som kontringsspelare, i matcher där hon får stora ytor. I matcher där Sverige har fört spelet har hon inte briljerat. Två av hennes sju mål i A-landslaget har ju kommit nu i Algarve. Innan dess var det två mål i OS och två i EM. I kvalmatcher mot ”svaga” lag har hon däremot bara gjort ett mål, och det var i april 2016.

      Blackstenius har klara problem med att kombinera med lagkamraterna, vilket man behöver kunna mot lag som backar hem. Där är spelare som Fridolina Rolfö, Lina Hurtig, Loreta Kullashi och Marija Banusic klasser bättre. Samtidigt har Blackstenius en fysik som borde göra henne väldigt svårstoppad i straffområdet. Kan hon jobba upp sitt rörelsemönster i just straffområdet skulle hon bli oumbärlig i landslaget. Nu ser jag henne alltså som etta, men inte som oumbärlig.

      Sedan är det ju faktiskt så att man inte behöver vara spelförande om man kan pressa sönder motståndare som Sverige gjorde mot Kanada. Vårt lag var knappast spelförande, ändå blev det en klar seger, dessutom en av de mer meriterande segrar Sverige tagit de senaste åren. Så rent taktiskt kan det vara en framgångsrik väg att välja bort att vara spelförande och istället satsa på att pressa motståndarna till misstag.

      • Denmark only had 3-4 of the usual A team as starters, if you look at the players that has started in Denmark’s matches the last year. They actually played an okay match, and dominated 2/3 of the match.

      • Håller med om det mesta. Men nu är det ju så att Blackstenius behöver bra back-up och bra medspelare som serverar henne de rätta bollarna för att utnyttja henne på bästa sätt. Hon är inte den spelartypen som kan utmana och dribbla av 1-2 spelare utan måste ha de rätta bollarna i djupled där hon kan springa sönder motståndarna med sin tyngd. Förstår inte att detta är ett problem, man måste helt enkelt utnyttja Blackstenius på bästa sätt. Sen är det ju inte så att det är antingen Blackstenius eller Jacobsson, Rolfö, Hurtig eller Kullashi utan både och – man skall naturligtvis spela med alla sina bästa spelare på varje post och komplettera varandra. Så Blackstenius är inte oersättlig men med henne tillsammans med övriga bra offensiva krafter bör det bli ett slagkraftigt lag. Blackstenius verkar ju växa med uppgiften och spelar bättre mot kvalificerat motstånd, som i OS och EM. Sen påpekar du att Blackstenius inte gör så mycket mål, men det beror ju dels på att hon inte fick så mycket speltid under Pia Sundhage, hon var ju ofta på bänken och fick oftast vara inhoppare och att hon fick speltid senast i OS mot USA och Brasilien berodde ju på att Rolfö gick sönder. Sen var ju inte direkt det offensiva spelet eller mittfältspelet i OS och EM direkt övertygande så att inte Backstenius gjorde mer än 2+2 mål i OS och EM är knappast inte bara hennes fel. Schelin som spelade i stort sett hela tiden i OS och EM gjorde ju inte direkt många mål eller. Nu har ju Blackstenius under P Gerhardsson oftast varit första val som forward och får en helt annan uppbackning och support från övriga spelare så det kommer säkert att komma fler mål från hennes sida. Nu höjer du Rolfö till skyarna efter några bra insatser i Algarve Cup, men det fodras kanske lite fler matcher innan vi kan säga att hon är Sveriges bästa spelare.

  2. Alltid bra när fina fraser om damfotbollens betydelse omsätts till handling. All cred till SvFF för sändningar och inslag från Algarve – ära den som äras bör. Det är ju inte så ofta det sägs något positivt om SvFF på bloggar eller i kommentatorsfält. Men visst saknas en insatt bisittare/expert, exempelvis Malin Svedberg, till TV-kommentatorn….

  3. Blackstenius är klart bästa svenska spelaren nu, precis som hon var i EM; presspel eller inte – hon verkade på något sätt pressa in 3-1 själv, skulle jag nog säga. 🙂

    Klart oumbärlig när det kommer till turneringar. Glöm nu inte heller att en anfallare av hennes typ behöver bollar för att vara farlig, något inte det svenska mittfältet egentligen klarar av, då de inte har något spel (haha, sätta Rubensson/Larsson för Asllani/Blackstenius – okunskap!).

    • Blackstenius är bra. Hon är absolut förstavalet på posten som svensk toppforward. Men hon är långt ifrån en komplett forward.

      I min värld är det nämligen inget styrkebesked för en forward att vara beroende av rätt bollar. Spelare som Pernille Harder, Sam Kerr och Lieke Martens skapar målchanser av de bollar de får. De är inte beroende av att bli uppassade av sin omgivning. Blackstenius kan nå den nivån, men då måste hon jobba på sin speluppfattning och sin bolltouch.

      När det gäller den bästa svenska spelaren just nu är det för övrigt Fridolina Rolfö. Hon är i särklass.

      • Here we go again… ingen som sagt att hon är i Harders klass (Sverige har ingen som ens kan bli det i dagsläget). Blackstenius behöver inte jobba med någonting alls – för att vara landets bästa spelare! Glöm det! Men det finns många andra som behöver jobba hårt för att få vara en del av en startelva (kan du inte ägna dig åt dem istället).

        Rolfö? Efter en eller ett par bra matcher? Ja, det visar bara hur vindflöjlar fungerar. Tycker du kan vara lite generös och gå åtminstone ett drygt halvår tillbaka i tiden, till EM; Blackstenius stod för allt framåt av farligheter (Schelin var bara en skugga), samt hur det såg ut i Linköping för drygt ett år sedan, i Damallsvenskan 2016 osv. osv. jag blir så trött… du borde ägna dig åt annat än att skriva ner Stina och istället möjligtvis komma med lite seriös och professionell kritik. Vad vi tydligt såg idag var skillnaden mellan Blackstenius och Jakobsson (som du skrivit upp lite väl – återigen efter någon bra match), den senare sprang fast gång på gång trots att hon blev serverad ypperliga lägen. Jag tycker det visar allt.

        Men visst, Rolfö är helt o.k. nu. Jag har alltid sagt att hon är en av de spelarna som har bäst skolning i landet, hon tänker och spelar, gör rätt och har en bra teknik. Sen gäller det att prestera när det gäller också, när det bränner till – vilket hon förhoppningsvis ska kunna göra, inget tvivel om det. Sedan kan vi snacka… när du skaffat dig lite (längre) perspektiv.

        • När jag skriver den just nu bästa spelare menar jag den just nu bästa, alltså den med bäst dagsform. Vem som var bäst i november eller juli spelar väl inte så stor roll nu?

          Men visst, i EM höll jag Blackstenius som bästa svenska spelare. Hon fick 3,25 i snittbetyg – högst av alla svenska spelare. Och jag har väl alltid hyllat hennes förmåga att vara bäst när det gäller?

          Däremot stämmer det ju inte att hon stod för allt framåt av farligheter i EM. I länken ovan noteras att jag räknade till 24 svenska målchanser i EM, Blackstenius var inblandad i åtta av dem. Noterbart är att Magdalena Eriksson var inblandad i lika många. Blackstenius var alltså inblandad i en tredjedel av Sveriges farligheter, vilket i och för sig är gott nog.

          Efter EM har Blackstenius inte gjort något landslagsmål förrän 3–1-målet mot Kanada i onsdags. Men den tiden kanske inte räknas?

          Slutligen undrar jag vem av dagens landslagsspelare som jag inte i olika skeden har ifrågasatt? Jag tycker att seriös och professionell kritik innebär att samtliga landslagsspelare alltid skall granskas under lupp. En landslagsplats är inget man har för alltid, utan något alla spelare hela tiden måste kämpa för.

      • Du kan inte svänga fram och tillbaka efter varje match, då förlorar du stort i trovärdighet. För bara ett kort tag sedan var Jakobsson smått fantastisk (återigen: ”bättre än Blackstenius”, var budskapet). Men nu då, när hon körde fast gång på gång trots fina passningar i utmärkta lägen, rättvänd i andra halvlek? Nej, ditt budskap är att det alltid finns ”någon som är bättre än Blackstenius”(hon är outvecklad osv. osv.). Förstår inte vad du syftar till. Du borde vara stolt över att Sverige har fått fram en sådan spelare, istället.

        Ärligare och titta på spelarna och se vilka som generellt har uträttat mest och har de största kvaliteterna. Och bedöma efter det. Alla kan se att Rolfö har gjort ett par bra matcher (i Algarve mot lite svagare motstånd). Och förhoppningsvis att hon i grunden är en bra fotbollspelare – skadefri. Och möjligtvis kan göra något ordentligt i VM (om Sverige kommer dit). Mot tungt motstånd, från en mittfältsposition.

        • Nu får du allt ta och läsa de inlägg och kommentarer du hänvisar till.

          Jag har flera gånger skrivit att du underskattar Jakobsson och överskattar Blackstenius, och det står jag för. Men jag kan däremot inte minnas när jag skrev att Jakobsson var den totalt sett bättre spelaren. Du får gärna påminna mig om du hittar någon länk.

          Det verkar för övrigt som att din syn på seriös och professionell kritik är att man hyllar de spelare som du tycker är bra och sågar de som du tycker är dåliga. Personligen försöker jag väga spelarnas olika egenskaper mot varandra. Du däremot kör det oseriösa upplägget ”Blackstenius är bäst och alla andra är kass”. Jag tycker alltså exempelvis att du oftast är fruktansvärt orättvis mot Jakobsson, som du tar alla chanser att klassa ner. Varför?

      • Fast nu förväxlar du nog mig med någon annan, jag har väl inte varit inne här och systematiskt underskattat Jakobsson och påstått att alla andra är kass förutom Blackstenius? Även då jag tycker att den senare är en bättre fotbollsspelare? Är det öht någon som skrivit detta?

        Klassa ner Jakobsson? Fruktansvärt orättvis? Nej, du misstar mig för någon annan. Helt klart. Jag lägger ingen tid på Jakobsson öht. Hon har ju knappt spelat ens. Så?

        Vad jag vänder mig mot generellt är din partiskhet, i det här fallet mot Blackstenius. Men det går igen, vad ska hon egentligen göra för att journalister ska bli nöjda? Tycker tvärtom att vi i Sverige borde ta hand om henne ordentligt. Tragiskt att så inte sker. Som vanligt, jag har sett det förut med andra spelare.

        Nej, jag förstår inte mycket av dina resonemang här Rydén…

        • Journalister blir nästan aldrig nöjda. Vårt jobb är att granska, granska och återigen granska. Och skulle vi väl bli nöjda någon gång kommer det snart en ny match…

          Hur tycker du förresten att ”vi i Sverige borde ta hand om Blackstenius”? Strö rosenblad framför hennes fötter vid varje steg hon tar?

          Här i bloggen skriver jag ofta om vilka spelmässiga styrkor och svagheter som jag tycker att våra landslagsspelare har. Att det har varit väldigt många diskussioner om Blackstenius på sistone beror ju på att hon har en ”maffia” som skyddar henne i princip varenda gång hon inte hyllas ohämmat. Liknande skydd har inte så många andra spelare. Men om intresset finns diskuterar jag gärna också plus och minus hos Nilla Fischer, Jessica Samuelsson, Magdalena Eriksson, Caroline Seger med fler.

          Jag tycker att det är självklart att en landslagsspelare skall kunna tåla analyser av deras styrkor och svagheter. Att både kunna ta beröm och kritik är en del av idrottslivet.

        • Du har rätt i att jag blandade ihop dig med en annan kommentator, som jag för ett tag sedan haft i princip samma diskussion med. Ber om ursäkt för det.

      • Förvisso har du rätt men i väntan på att Blackstenius skall bli i samma klass som Harder och Martens kanske det får räcka med att utnyttja Blackstenius på det allra bästa sättet, att ge henne dom rätta bollarna för att utnyttja det hon är bäst på för tillfället. Att inte göra det för att du inte anser hon vara en komplett forward är ju bara dumt. Tror jag alla begriper inkl P Gerhardsson

        • Självklart skall varje lag försöka utnyttja de vapen man har på bästa möjliga sätt. Och Blackstenius styrka i djupled är en styrka.

          Men man måste vara medveten om att det i takt med att den internationella damfotbollen blir bättre och bättre också blir allt svårare att hitta utrymme för att slå de där djupledsbollarna som Blackstenius helst vill ha. Djupledsspelet dominerade i damfotbollen för sju–tio år sedan. Nu ser det annorlunda ut. Djupledsspel är fortfarande viktigt, men forwards måste kunna mer för att man skall kunna få ett bra spel.

      • På tal om Blackstenius skriver du, citat: ”I min värld är det nämligen inget styrkebesked för en forward att vara beroende av rätt bollar”. Är detta unikt för just Blackstenius att hon är beroende av ”rätt bollar” för det gäller då inte Jacobsson, Rolfö, Larsson mfl för dom behöver inte vara beroende av rätt bollar av medspelare? Det är just bara en svaghet hos Blackstenius eller vad?

        • Det är självklart inte unikt för Blackstenius. Ju fler typer av uppspel du kan göra något konstruktivt av, desto svårare är det för motståndarna att försvara sig mot dig.

          Av de spelare du nämner är Blackstenius, Jakobsson och Larsson ganska lika – alla vill helst ha bollen i djupled. Och de gör huvuddelen av sina mål med fötterna på frilägen, eller nära målet. Rolfö är mer mångsidig. Hon kan göra mål på genombrott, på långskott eller på nick, och hon är bättre på att kombinera med sina medspelare.

          Att Rolfö är mer mångsidig behöver dock inte automatiskt innebära att hon är bättre än de andra tre. Som bekant kan det ibland vara bättre att ha en riktigt vass spetsegenskap än tio bra egenskaper. Som det ser ut i nuläget bör det finnas plats i landslagselvan både för Blackstenius, Rolfö och kanske även för Jakobsson. Larsson känns fortfarande mest som backup.

      • Symptomatiskt att Rydén inte förstår vad som menas med ”att ta hand om” och därmed ta ansvar nationellt – kommer inte som någon överraskning, tyvärr. Tycker för övrigt att du svingar vilt på ett förbluffande oseriöst sätt (”maffia” och liknande uttryck). Och du måste* förstå att du har fel i dina påståenden om vad jag skrivit i de här kommentarsfälten! Symptomatiskt är också att du inte kan erkänna att ditt tidigare hyllande av Jakobsson var malplacerat, tydliggjort speciellt efter dagens insats: bristerna framgick (även då jag inte* tycker att hon är nån dålig/kass spelare) – just dessa har däremot helt rimligt påtalats för dig innan (återigen i jämförelse med Blackstenius). Malplacerat också på ett sätt så att även dina insinuationer om styrkor/svagheter (i jämförelser, mot Blackstenius) blir helt tomma på trovärdighet, jaja Rolfö och Angeldahl är namnen just för dagen, men vänta tills det blir dags för ett stort mästerskap med tyngre motstånd.

        Alltså, det här med Västergötland, när tog ni senast ett guld i damfotboll? Borås, bara tokiga bönder, eller vad? Forza LFC! 🙂

      • Jag ska förklara det för dig, vid tillfälle, jag lovar. Tills dess läs mina inlägg (och apropå det, referera till just dessa, inte till något annat).

        • Jag har bett om ursäkt för min förväxling av dig och en annan skribent.

          Väntar för övrigt fortfarande på att du ska visa mig de inlägg du hänvisat till där jag skulle ha skrivit att Jakobsson är bättre än Blackstenius.

      • Johan Ryden – Håller med om det mesta. Däremot så skriver du ”spelare inte skall vara beroende av sin omgivning” och dels att en spelare kunna ”kombinera med sina lagkamrater” som du skriver. Lite motsägelsefullt då ju det inom världsfotbollen finns få spelare idag som kan göra allt på egen hand och så även i det svenska landslaget, finns få i dagens landslag som ofta kan dribbla av och göra sin ”gubbe” och skapa målchanser på egen hand. Blackstenius inkluderad. Däremot kan man som du säger kombinera med sina lagkamrater, genom positionsspel, göra sig spelbar, spela vägg, komma två mot en eller passa någon som har bättre läge innanför målområdet. Det är ju naturligt och betyder inte att vara beroende av sin omgivning.
        När det gäller Blackstenius så har hon inte gjort så många mål i landslaget ännu, gör en hel del mål i Montpellier, 10 mål på 13 matcher ca, öste in mål i Linköping innan hon lämnade och hennes mål i landslaget är inte enbart efter djupledslöpningar (som i OS mot USA) utan mål på närskott efter inspel (OS final Tyskland), styrde in bollen från nära håll (EM mot Italien) och tryckte in bollen efter närkamp med försvararen (EM mot Ryssland). Sen gör hon en hel del assist också, i Montpellier där hon flera gånger har assisterat vid mål och mot Sydafrika senast där hon snyggt frispelade Kullashi. Så hon kan en hel del utom att löpa i djupled.
        Sen håller jag helt med dig om att hon kan förbättra mycket i sitt spel och bli mer allsidig. Slutligen så skall det finnas plats både för Blackstenius, Rolfö, Kullashi, Hurtig, Jacobsson, Banusic i offensiven, olika spelartyper som gör att vi kan ha ett varierat anfallspel beroende på motstånd och beroende på förutsättningar under en match.

        Med detta lämnar jag diskussionen om Blackstenius, som jag hoppas snart är tillbaka i landslaget efter sin skada och kan visa vad hon går för. Tror att hon har alla chanser att utvecklas ännu mer under Peter Gerhardssons ledning än hon kunde under ”nödåren” med Pia S och Lilly P.

        • Håller med om att formuleringarna är något luddiga. Självklart är alla spelare beroende av sin omgivning, även sådana som kan göra saker på egen hand som Harder och Martens.

          Vad jag menar är att det är en svaghet att vara beroende av att bli uppassad eller serverad av sin omgivning. Däremot är det en styrka att kunna dra nytta av omgivningen genom att få till samspel i form av exempelvis väggspel eller andra kombinationer. En annan styrka som riktigt bra spelare ofta har är att lyfta sin omgivning genom smarta löpningar och/eller geniala passningar.

          När det gäller Blackstenius målskytte skrev jag att hon ”gör huvuddelen av sina mål med fötterna på frilägen, eller nära målet.” Den beskrivningen tycker jag täcker in alla hennes mästerskapsmål. Hon är inte oäven i luftrummet, men gör ännu så länge förhållandevis få nickmål. Med sin styrka borde hon kunna bli en väldigt bra måltavla för inlägg.

  4. Eftersom jag läser allt på damfotbollsbloggarna har jag även läst diskussionen om Blackstenius. Det är inte självklart vem som har ”rätt” eller ”fel”. Däremot är det självklart att alla har rätt till att uttrycka sin uppfattning och att försöka stoppa det är alltid olyckligt. Att bara avfärda eller bara hylla en spelare ger inte så mycket när det gäller att förstå en spelares kvaliteter och brister. Få eller inga spelare är ”untouchable”. För mig blir ett inlägg/en kommentar mer värdefull och läsvärd när det finns argument, resonemang och fakta kring sakfrågan och betydligt mindre av angrepp på den som skriver. Det blir mer trovärdigt och även om jag inte håller med för stunden sås ett frö av ökad förståelse. Detta sagt övergår också jag ibland till att ”bråka” med den som skriver. Då är det nog en indikation på att sakargumenten börjar tryta. Sedan kan man ju faktiskt också skriva så att det inte framstår som att man levererar en ”sanning” som alla oreserverat ska tro på eller, ännu värre, ”lyda”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.