Smällar för Kaneryd, Linköping, Samuelsson och Kvarnsveden

 

Johanna Rytting Kaneryd

Dagens vansinnigt tråkiga damfotbollsnyhet är att Johanna Rytting Kaneryd har dragit av korsbandet. Det inträffade dagen efter att hon skrivit på för Rosengård, vilket var samma dag som hon presenterades för klubben.

Rytting Kaneryd har tidigare haft en korsbandsskada i vänsterknät. Och det är samma knä som drabbats nu igen. FC Rosengård skriver på sin hemsida att hon blir borta minst sex månader. Jag skulle nog snarare tippa på att hon blir borta mellan nio månader och ett år. Som tidigast skulle det innebära att hon kan spela för sin nya klubb nästa höstsäsong. Men risken finns att hela 2018 är förlorat.

Det här är ju verkligen otroligt tråkigt för Rytting Kaneryd, och man lider enormt med henne. Det är även ett stort bakslag för Rosengård som måste ut och värva ytterligare minst en kreativ mittfältare till nästa säsong.

Apropå Rosengård och mittfältare har Nellie Lilja från LB07 skrivit på ett tvåårskontrakt i dag. Ytterligare en intressant värvning.

Det om dagens händelser. Nu till en genomgång av helgens händelser. Jag har haft fullt fokus på herrfotboll under hela helgen, och har inte hunnit se någon damfotboll. Nu i kväll har jag dock kollat igenom en hel hög med klipp med höjdpunkter.

Sportsligt sett är det ju bottenstriden som har varit i fokus. Men jag börjar ändå genomgången av helgen med toppen, och damallsvenskans mest anmärkningsvärda resultat på många, många år.

Inför den 20:e omgången förra helgen hade inget hemmalag förlorat med fler än tre måls marginal i årets damallsvenska. Då inträffade ju det sensationella att Eskilstuna förlorade med hela 5–1 mot nästjumbon Göteborg, trots att United tog ledningen i den andra halvleken.

I lördags åkte Eskilstuna till Linköping, där de svenska mästarinnorna skulle firas av sin hemmapublik. Personligen tillbringade jag min lördagseftermiddag i Åtvidaberg. På vägen stannade jag och åt i just Linköping. Vid bordet bredvid satt det två Eskilstunasupportrar. Vi pratade lite, och det slutade med att jag önskade dem lycka till. De svarade: ”Det lär behövas”.

Ingen av oss kunde väl ana att Eskilstuna några timmar senare hade tagit årets i särklass största bortaseger i damallsvenskan – hela 6–0 mot de svenska mästarinnorna.

Tyvärr är det ju ett resultat som ger damallsvenskan dålig reklam. Ett resultat som spontant gjorde att man undrade om LFC-spelarna hade druckit för mycket champagne under guldfirandet.

Samtidigt vet man att vissa lag ibland kan falla ihop totalt. Och LFC är ett sådant lag, ett lag som haft en ful ovana att rasa ihop en gång per år. Fjolåret var ett undantag, i övrigt har vi ju 0–5 i Malmö i sista omgången 2015, 0–4 hemma mot Örebro 2014, 0–4 i Malmö 2013 och 0–6 i Göteborg 2012. Men de flesta rasen från tidigare år har skett på bortaplan.

Det här var LFC:s största ras på hemmaplan i en tävlingsmatch på minst tolv år. Det är extremt dålig reklam när man skall försöka sälja in sitt SM-guld. Och det är bara att hoppas att alla inblandade skäms.

Visst fick Lisa Lantz en katastrofstart, och bjöd på de två första målen. Men ett topplag där spelarna har bra karaktär tillåter sig inte att bli förnedrade i sin hemmaborg.

Matchens stora spelare var Loreta Kullashi, en spelare som snart lär banka på porten till Peter Gerhardsson:s landslag. Hon visade ju exempelvis väldigt hög klass när hon utnyttjade Lantz misstag vid 0–2-målet.

För LFC är det match i Prag i Champions League på onsdag, alltså en bra chans till snabb revansch. Tyvärr har ingen svensk tv-kanal valt att sända varken LFC:s eller Rosengårds bortamatcher. Vansinnigt tråkigt.

I Rosengård är ordföranden väldigt besviken på tv-cheferna. Och det har han ju anledning att vara. Det här är ju för övrigt samma visa som man hört vid i princip varje UWCL-omgång de senaste åren. Frågan är hur man kan paketera turneringen för att få någon tv-kanal att hugga. Den som har lösningen lär bli rejält hyllad i damfotbollsvärlden.

Den här gången räddas vi intresserade tittare av att Chelsea–Rosengård kommer sändas av Chelsea på Youtube. När det gäller Sparta Prag–LFC kan den komma att sändas av Corren. Där är inget klart ännu. Däremot är det klart att Corren sänder returen i Linköping.

Tillbaka till damallsvenskan. Medan Linköping den kunna komma över helgens smäll är det värre i Borlänge, där Kvarnsveden har spelat sin sista damallsvenska match för den här gången.

Kvarnsvedens IK

Som opartisk betraktare hade jag gärna sett att spänningen levt ändå in i slutomgången. Men jag förstår att supportrar till Göteborg, Hammarby och Vittsjö har lite annan syn på den saken. De klubbarna är det ju numera anledning att gratulera till nytt kontrakt.

Kvarnsvedens 3–1-förlust mot Rosengård i lördags innebar ju att Hammarby hade klarat kontraktet, samt att Vittsjö och Göteborg hade chansen att göra det redan i omgång 21.

Hannah Wilkinson blev Vittsjös hjältinna när hon fixade poäng mot Örebro på övertid i lördags. Och igår frälste Adelina Engman sitt Göteborg med ett drömmål på volley mot Djurgården.

Medan klipp på instatstorys visar väldigt trevlig stämning i Göteborgs omklädningsrum i går eftermiddag var det depp i Borlänge.

Kvarnsveden har alltså tagit 19 poäng – en summa som räckt till nytt kontrakt de allra flesta säsonger. Men i år har det ju varit så jämnt att det krävts högre poäng än vanligt.

Och då har Kvarnsveden fallit på sitt svaga försvarsspel, och framför allt på att man haft en för dålig backlinje. Man drabbades av tunga smällar tidigt i våras, när först mittbacken och lagkaptenen Denise Sundberg drog av korsbandet, och sedan även tänkta förstamålvakten Lina Lundqvist gjorde samma sak.

Dock var det inte på vårens insatser som Kvarnsveden åkte ut, utan på höstens – där man bara har vunnit en match.

Tabitha Chawinga

Det som gör Kvarnsveden unikt är att man har vräkt in mål framåt. Exempelvis har skyttedrottningen Tabitha Chawinga stått för en bragd. Hon spelar alltså i ett lag som åker ur serien. Ändå har hon gjort flest spelmål av alla i damallsvenskan sedan serien lämnade amatörstadiet.

Det var ju först efter den svenska VM-succén 2003 som vi fick helprofessionella spelare i damallsvenskan. Sedan dess är de tre bästa noteringarna:

2017: 25 mål, Tabitha Chawinga, Kvarnsveden (0 straffar – och en match kvar)
2010: 25 mål, Manon Melis, Malmö (1 straff)
2007: 26 mål, Lotta Schelin, Göteborg (minst 1 straff – statistiken på svenskfotboll.se från 2007 är inte komplett)

Chawingas 25 spelmål i serien är verkligen en makalöst bra prestation. I Kristianstad på söndag kan hon även passera Schelin.

Chawinga har som bekant kontrakt även över nästa år, vilket gör att Kvarnsveden kommer att få en bra grundplåt för att finansiera en snabb återkomst när de säljer henne. För hon kan ju inte bli kvar. Hon var ju redan för bra för elitettan 2015, och hon lär ju inte ha blivit sämre. (Tillagt i efterhand: Kontraktet ser ut att brytas vid nedflyttning. Se kommentarerna nedan)

Elizabeth Addo

Borlängeklubben lär ju utöver Chawinga tappa ytterligare några spelare. Bland annat har ju LFC länge uppgetts ha ögonen på duktiga Elizabeth Addo. Och Julia Roddar och Lova Lundin borde vara två andra spelare som är högintressanta för andra damallsvenska klubbar. Dessutom har ju tränare Jonas Björkgren ryktats vara aktuell för Eskilstuna.

Jonas Björkgren

Även om Örebro ligger en bra bit efter övriga lag i tabellen känns det som att det är två ovanligt starka lag som åker ur vår högsta serie i år. Det gör ju att det återigen känns aktuellt att ta upp den fråga som aktualiserats av både Pär Lagerström i det här inlägget och Jonas Eidevall en bit in i det här inlägget.

Pär Lagerström

Alltså frågan om utökning av antalet lag i damallsvenskan. Rent sportsligt ställer jag mig bakom ett sådant förslag. I år hade det absolut gått att få ihop en stark damallsvenska med både 14 och 16 lag.

Nackdelen här är ju att det kommer att bli dyrare med fler resor samt ännu mer slitsamt för de toppklubbar som kombinerar damallsvenskt spel med Champions League. Men rent sportsligt tror jag att svensk damfotboll hade gynnats av en utökning.

Göteborg och Hammarby är alltså två av de tre lag som säkrade kontraktet i helgen. De är även numera damallsvenskans två mest formstarka lag. Båda är obesegrade i de fem senaste omgångarna, och de har även tagit flest poäng: Göteborg har elva, Hammarby har nio medan trion Linköping, Rosengård och Piteå alla har tagit åtta på de fem senaste matcherna.

Med tanke på hur olika lag har hoppat rent formmässigt i höst roade jag mig med att räkna ut den damallsvenska hösttabellen efter tio av elva omgångar. Den ser ut så här:

(Tillagt i efterhand: Ser nu att bloggen Hattrick också har räknat ut samma tabell i kväll. Ibland tänker vi likadant… )

Piteå                16–10   18
Linköping         17–14   18
Rosengård       21–13   17
Eskilstuna        19–13   15
Göteborg         14–10   15
Djurgården       16–15   15
Hammarby       13–  9   14
Kristianstad      14–13   14
Vittsjö               11–10   12
LB07                  8–18   10
Kvarnsveden    15–19     8
Örebro              11–29     3

Det är alltså vansinnigt jämnt i höst. Åtta lag inom fyra poäng i toppen, och bara Örebro som är riktigt avsågat. Av hösttabellen kan man konstatera att medan guldstriden i praktiken avgjordes i våras, har nedflyttningsstriden avgjorts under hösten.

Minns att det såg ut så här i bottenstriden efter halva serien:

Kvarnsveden   24–30    11
Vittsjö             12–18     11
Hammarby     13–17     10
——————————-
Örebro            10–17     10
Göteborg        16–31       9

* Kampen om den sista damallsvenska platsen till 2018 är däremot inte avgjord. Däremot försvann skrällaget Assi ur kampen i går när man föll på hemmaplan mot Växjö med 3–2. Gästernas tre mål ser du här:

Därmed är det klart att antingen IFK Kalmar eller AIK spelar i damallsvenskan 2018. Det är fördel Kalmar, som är tre poäng före. Därmed räcker det med en Kalmarpoäng hemma mot Assi på söndag för att IFK Kalmar skall gå upp.

AIK spelar hemma mot Holmalund, i omgångens allra mest laddade match. Båda lagen har ju nämligen enormt mycket att spela för – men ingen av dem har sitt öde i egna händer.

Holmalund har ju trillat ner under nedflyttningsstrecket, med nio måls sämre målskillnad än Böljan. Det är stor fördel för Falkenbergsklubben, som avslutar hemma mot nedflyttningsklara Östersund.

Om Holmalund flyttas ned innebär det en mardrömsstart för den nya damfotbollssatsningen i Alingsås – den som skall kallas Alingsås FC. Överhuvud taget har det varit ett uselt år för västsvensk damfotboll med Göteborg FC i damallsvensk bottenstrid och risk att både Holmalund och Hovås Billdal åker ur elitettan. Dessutom misslyckades Jitex med att kvala sig upp.

* Så till England där det visade sig att Jessica Samuelsson drabbades av en värre fotskada mot Ungern i Borås än man hade trott.

Hon har opererats i dag, och risken är att Arsenalspelaren är borta i ett halvår. Därmed är två kantspelare borta ur landslagstruppen inför landskampen med Frankrike i slutet av november. Peter Gerhardsson lär få fundera lite över hur hans landslag skall möta snabba, franska anfallsspelare.

* Apropå England och Arsenal, så gjorde Fara Williams ett spektakulärt mål för Reading när man vann med 2–1 mot just Arsenal i i WSL Cup i helgen. Se själv:

* Så till Frankrike där PSG stärkte sina aktier i kampen om en Champions Leagueplats. Emma Berglund:s lag vann mot svensklaget Montpellier med 3–1, vilket gör att PSG nu är fyra poäng före Montpellier i tabellen.

* Slutligen till Tyskland, där Frauen-Bundesliga numera leds av uppstickaren Freiburg. Jag kan inte säga att jag är så säker på att de kommer att hålla hela vägen. Men Freiburg har verkligen ett ungt och otroligt intressant lag.

Man vann lördagens seriefinal mot Wolfsburg med 1–0 efter segermål från 18-åriga Giulia Gwinn. Det var Gwinns femte mål, vilket gör att hon delar andraplatsen i skytteligan med 23-åriga klubbkompisen Lina Magull.

Närmast bakom dem med fyra mål finns ytterligare en Freiburgtalang, den ännu 16-åriga Klara Bühl (född den 7 december 2000). Gwinn och Bühl är långt ifrån de enda tonåringarna som får speltid i obesegrade Freiburg, som nu leder tabellen med en poäng före Bayern München och tre poäng före Wolfsburg och Frankfurt. Utöver Freiburg är Turbine Potsdam enda obesegrade laget i ligan. Men Amanda Ilestedt:s gäng har för många kryss och är trots noll förluster redan åtta poäng från serieledning.

Pernille Harder

Ledaren av den tyska skytteligan är för övrigt Wolfsburgs Pernille Harder, som gjort sex mål. Men hon lämnade alltså Freiburg mållös. Så höjdpunkter från seriefinalen här.

Sett till länkat klipp ser Wolfsburg ut att ha haft ett rejält tryck mot Freiburgmålvakten Laura Benkarth i den andra halvleken. Och Freiburg hade tur, för Nilla Fischer:s lag verkar ha fått ett till synes korrekt mål bortdömt på slutet. För nog ser det ut som att Ewa Pajor befinner sig bakom bollen när Sara Björk Gunnarsdottir spelar fram?

Grattis Linköping och LSK – och ingen lösning i Danmark

Jag ägnade eftermiddagen åt en liten utflykt till Göteborg. Där såg jag Göteborg och Rosengård spela 1–1 – ett resultat som framkallade jubel i Linköping, och besvikelse i Borlänge.

Om vi börjar i toppen så har nu LFC nio poängs försprång på Rosengård. Jag skickade ett litet grattis till Linköping redan för två omgångar sedan. Nu skickar jag ett nytt, större grattis. För även om det inte är helt klart så är det klart.

De Rosengårdsspelare jag pratade med efter matchen i Göteborg hade ingen tanke på guldet, fokus låg bara på att försvara den andraplats som innebär spel i Champions League även nästa höst. Och det är ju ett rimligt mål.

För det som krävs för att Rosengård skall vinna guldet är tre raka segrar samtidigt som Linköping förlorar alla sina tre sista matcher. Jag kollade faktiskt när det senast inträffade att LFC tog noll poäng på tre raka damallsvenska matcher.

Det var för mer än tio år sedan, i april 2007. Då inledde LFC faktiskt serien med fyra raka förluster; 1–2 mot Göteborg, 1–2 mot Falköping, 0–2 mot Umeå och 1–2 mot Djurgården. Men det var en annan tid med ett annat lag. Risken att det där skall inträffa nu igen känns obefintlig.

Trots Göteborgs poäng i kväll ligger laget kvar under nedflyttningsstrecket under det stundande landslagsuppehållet. Men poängen var väldigt viktig för KGFC ur självförtroendesynpunkt.

Poängen gjorde dessutom att Kvarnsvedens förlust borta mot LB07 i går blev ännu tyngre. Jag tror att Göteborg kommer att ta minst fyra poäng i de tre sista omgångarna. Det innebär att Borlängelaget i så fall behöver ta minst en poäng i de båda matcherna mot Linköping och Rosengård för att hänga kvar. Det är inte omöjligt, men inte heller något drömläge.

Ett lag som håller på att lämna bottenstriden är Hammarby. Sett över de senaste tre omgångarna är Bajen damallsvenskans mest formstarka lag. Och sett över de fem senaste omgångarna har bara Linköping tagit fler poäng.

Söderbönorna är verkligen årets stora överraskning i damallsvenskan. De kom till spel med en trupp som i ganska stor utsträckning var densamma som åkte ur för två år sedan. Jag trodde på förhand att man skulle få det väldigt tufft. Och inte ljusnade det när man släppte Anna Oskarsson till LFC i somras.

Men trots det är alltså Bajen lite av höstens lag. Sedan serien vände har man bara två förluster, och man har redan tagit två poäng fler än under hela våren.

Jag tycker alltid att det är spännande med nya, unga spelare. I Hammarby finns det anledning att ha koll på Sejde Abrahamsson, som är en väldigt spännande mittback. Hon är bara 19 år, men har under hela året varit en viktig kugge i det som varit ett av damallsvenskans bästa försvar.

En annan mycket spännande spelare är Alma Nygren. Hon har bara spelat 285 minuter i årets damallsvenska, men 18-åringen från Gotland (Dalhem och P18 IK) har använt sin speltid bra. Hon har faktiskt gjort tre av Hammarbys sju senaste mål. Dessutom hade hon ett assist till 4–0-målet mot Örebro, en assist som dock felaktigt tilldelats Julia Zigiotti Olme. Det här med den bristfälliga pålitligheten i assistligan tycks aldrig ta slut.

Nygren finns inte med i den F18/99-trupp som skall spela EM-kval kommande veckor. Men den truppen togs ju ut innan hon presenterade sig för de damallsvenska backlinjerna.

Det som gör att jag tycker att Nygren är intressant är hennes rörelsemönster. Jag såg de sista 35 minuterna av den första halvleken i matchen mot Örebro, men det var faktiskt efter matchen som blicken fastnade på Nygren. Det var nämligen då jag såg hur smart hon rörde sig innan sitt 2–0-mål.

Först flyttar hon sig bort från bollen, vilket gör att ingen Örebrospelare bryr sig om henne. Sedan ser man hur hon springer och letar efter en lucka i straffområdet. Den största finns mellan Örebros bakre mittback och högerback. Och när Filippa Angeldal kommer med sitt inspel dyker Nygren in i just den luckan, och kan stöta in bollen från nära håll. Det är ett mål som brukar klassas som enkelt, men ju smartare du är, desto fler enkla mål gör du.

Och Nygren verkar alltså vara en smart forward, en straffområdesspelare av en typ vi inte har så många i svensk damfotboll. Det skall således bli spännande att följa henne framöver.

Så till Norge där LSK säkrade sitt fjärde raka guld i dag. Grattis. Laget vann med 3–1 borta mot Kolbotn samtidigt som Avaldsnes föll mot Stabaek med 2–1. Därmed leder LSK med hela tolv poäng med två omgångar kvar att spela.

Slutligen till Danmark, där det kan bli landslagsstrejk igen i morgon. I förmiddags meddelade den danska spelarföreningen att man fortfarande inte är överens om ekonomin.

Efter matchen på Valhalla frågade jag Sanne Troelsgaard om läget. Hon hoppades att allt skulle lösas under kvällen och natten.

”Vi hoppas att det blir förhandlingar i kväll eller i natt så att vi kan åka direkt till landslagssamlingen i morgon.”

Tanken är att Danmark ska samlas i Köpenhamn, och åka till Göteborg på onsdag. Vi får se hur det blir. För under eftermiddagen har förbundet skrivit på sin hemsida att de vill vänta med förhandlingarna till efter den här landslagssamlingen. Jag har inte sett något svar från spelarföreningen. Det kan alltså kanske bli strejk igen.

Om den otroligt viktiga VM-kvalmatchen på fredag säger Troelsgaard så här:

”Det skall bli roligt att spela mot Sverige. Vi har gjort några bra matcher mot dem tidigare och hoppas att vi kan göra det igen. Vi vet att Sverige är ett mycket bra lag, och att de har hemmaplan och troligen mycket publik. Jag tycker att det är de två starkaste lagen i gruppen, så jag hoppas att det blir en bra match. ”

Slutligen bad jag henne säga några ord om dagens 1–1-match:

”Det var piss. Vi tappade två poäng. Men det var vårt eget fel, vi måste göra mål på de chanser vi har. Och vi måste skapa fler chanser. Nu lät vi dem komma in i matchen igen. Vi hade behövt tre poäng för att hänga med i toppen. Nu är det för långt upp – guld kan vi inte nå.”

Blytunga förluster för Kvarnsveden och Örebro

Kring 14.40 i dag jublades det i Örebro, Göteborg, Vittsjö, på Söder i Stockholm – och i Malmö. Då gjorde nämligen Mia Persson LB07:s segermål mot Kvarnsveden.

En dryg halvtimme senare jublades det ännu mer på Söder, medan Örebro plötsligt hade väldigt lätt att hålla sig för skratt när baklängesmålen rasade in ett efter ett.

Det mål som föll vid 14.40 (i den 86:e matchminuten) innebär att LB07 kan planera fullt ut för damallsvenskan även 2018. Det innebär också att Kvarnsveden däremot ligger farligt nära elitettan. Det insåg också lagets spelare och ledare. För det var väldigt tomma blickar hos Jonas Björkgren och hans spelare när slutsignalen ljöd drygt sju minuter senare.

Med en trepoängare i dag hade Kvarnsveden satt en vansinnigt tuff press på Göteborg inför de kommande omgångarna. Nu blev det inte så, utan istället kan det bli så att Kvarnsveden kommer att vara tvunget att vinna en av de två kommande matcherna mot Rosengård och Linköping för att ha en bra chans till nytt kontrakt.

I dagens två sena matcher vann Hammarby och tog sig upp på 22 poäng, medan Vittsjö fick kryss och nu har 21. Därmed höjdes de båda lagens chanser att hänga kvar med flera procent.

Helt klara är de inte ännu. Men i nuläget talar det mesta för att två av Kvarnsveden, Göteborg och Örebro spelar i elitettan nästa år. Och med tanke på hur uselt Örebro spelade i dag ger jag inte dem mer än en procents chans att hänga kvar.

Lisa Dahlkvist såg ju knappast hoppfull ut i intervjun efter 6–1-förlusten mot Hammarby. Hon sa att hon blir sur av att titta på tabellen, och att hon nästan blev ännu surare att få veta att Kvarnsveden hade förlorat i Malmö. Fast det skall hon vara väldigt glad för. Om Kvarnsveden hade vunnit skulle nämligen Örebro i praktiken vara klart för elitettan redan nu.

Klara för elitettan har i dag Lidköpings FK och Asarums IF blivit. Grattis till båda. I morgon får de sällskap upp av Ljusdals IF eller Notvikens IK. Där är det fördel Ljusdal, som vann i Luleå med 2–0 förra helgen.

Apropå elitettan har AIK just besegrat Uppsala med 1–0. Därmed är AIK numera bara en poäng bakom Assi på allsvensk plats, och det är tre omgångar kvar att spela. Även IFK Kalmar är med i kampen. Assi är enda laget som har avgörandet i egna händer, ändå tycker jag att AIK har bäst utgångsläge.

När det gäller Assi var jag nog lite trött i går kväll, för jag glömde att skriva med några spaningar jag gjorde angående laget och klubben. När jag kollade ledarstaben kände jag igen lagets fystränare, Joakim Abrahamsson. Han har en bakgrund som förbundskapten på skidor, och blev ju bland annat utnämnd till Årets ledare i svensk idrott året 2010. Han borde ju ha förutsättningar att se till att laget blir konditionsstarkt.

En annan spaning gällde lagets innermittfält. När jag kollar in för mig helt nya lag brukar jag inte titta på laguppställningen förrän en stund in i matchen. Jag vill nämligen få en första bild av laget och spelarna utan alltför många förutfattade meningar.

När det gäller Assi visste jag ju att Fernanda da Silva var lagets bästa målskytt. Och man vet ju hur målskyttar från Brasilien är – alltså tekniska och huvudsakligen fokuserade på anfallsspel.

Ganska tidigt i matchen började jag fundera över om da Silva verkligen var med. Ingen av Assis forwards såg ju speciellt ”brasiliansk” ut. Efter en koll i laguppställningen visade det sig att da Silva var en av de stenhårt arbetande innermittfältarna. Av den här artikeln att döma har det inte alltid varit så.

Bredvid sig på Assis innermittfält har da Silva lagkaptenen Lina Henriksson, som verkligen agerade som en riktig ledare på planen. Henriksson styrde hela tiden vilsna lagkompisar till rätt positioner, och såg därmed till att styra Assis utmärkta lagspel. Har man sådana spelare i centrallinjen har man också förutsättningar för att göra väldigt bra resultat.

Ett litet grepp om bottenstriden

Med fyra omgångar kvar att spela är det bottenstriden som är överlägset mest intressant i damallsvenskan. Ur publiksynpunkt är det tråkigt, för rafflande bottenmöten drar inte tillnärmelsevis lika många åskådare som heta toppmatcher.

I nuläget ligger det damallsvenska publiksnittet på 873, och det mesta talar väl för att det kommer att ligga kvar ungefär på den nivån även efter seriespurten. Det finns ju nämligen inga självklara publikmatcher kvar.

I toppstriden tar Linköping den här helgen emot Kristianstad (sänds av SVT), medan Rosengård skall till Göteborg. Båda matcherna spelas på söndag klockan 16.30. För LFC:s del noterades i onsdagens Champions Leaguespel att Claudia Neto var tillbaka i startelvan igen efter 1,5 månaders frånvaro. Det är förstås väldigt viktigt för laget.

Claudia Neto

Hos Rosengård har man fått igång målskyttet igen efter en tung start på hösten. Däremot fortsätter det att vara frågetecken kring Lotta Schelin, som inte var på plats på Malmö IP i onsdags. Man förstår självklart att det är en mentalt sett jättetung situation för henne, men vore det inte smartast att kliva fram och berätta hur läget är? Inte minst för att slippa hålla på att gömma sig.

Toppstriden i all ära. Så länge LFC leder med sju poängs marginal är det ju inte så mycket till strid. Däremot är det vansinnigt tufft i botten.

Det här är den 30:e upplagan av damallsvenskan. Jag har kollat de 29 tidigare sluttabellerna. Alla upplagor har haft tolv lag, dock var det en annorlunda nedflyttning under sju av åren (1995–2001) där man flyttade ner de tre sist placerade lagen.

Under den perioden noterades det numera närmast oslagbara poängrekordet för nedflyttade lag. 1998 tog nämligen klassiska Öxabäcks IF hela 24 poäng, men åkte ändå ut. 1997 och 2000 blev Lotorps IF respektive BK Kenty trea från slutet och åkte ut på 18 poäng.

När det återstår fyra omgångar i år ligger Göteborg under nedflyttningsstrecket med 17 poäng, en poängsumma som räckt till nytt kontrakt de flesta av de 22 damallsvenska säsongerna. I fjol hängde exempelvis Kristianstad kvar på 15 poäng.

De lag som slutat näst sist i damallsvenskan på fler än 17 poäng har varit:

* Hammarby åkte ut på 18 poäng 2015.
* Djurgården åkte ut på 19 poäng 2012.
* Bälinge åkte ut på 19 poäng 2004.
* Mallbackens IF åkte ut på 20 poäng 1990.
* Trollhättans IF åkte ut på 14 poäng 1989 i tvåpoängssystem, man hade tagit 18 poäng med nuvarande räkning.

Det innebär alltså att ”bylagen” Mallbacken och Öxabäck är de enda någonsin som åkt ur damallsvenskan trots att de tagit 20 poäng. I år finns risken att vi får ett tredje lag som åker ur på 20 poäng eller fler.

Här är min bild av den damallsvenska bottenstriden: Lag 1–6 har 24 poäng eller fler, vilket bör räcka för nytt kontrakt.

7) LB07 23 poäng, 21–36 i målskillnad
Återstående program: Kvarnsveden (h), Kristianstad (b), Piteå (b) och Linköping (h).

Risk att åka ut: 1 procent

Segern senast mot Örebro var otroligt viktig. Nu finns chansen att LB07 klarar kontraktet även om man går poänglöst genom de fyra avslutande omgångarna.

Det krävs ju nämligen att man får väldigt många resultat emot sig för att släppa förbi fyra lag. Men den svaga målskillnaden är ändå lite oroande. Med tanke på den bör man nog för säkerhets skull ta någon poäng till, helst redan i morgon mot Kvarnsveden.

Jag tror att LB fixar kontraktet, för helt poänglöst skall man inte behöva bli. Hittills under serien har man som sämst tagit fyra poäng under en ”fyramatchperiod”, det gjorde man dels i säsongsupptakten och dels i höstupptakten.

8) Vittsjö GIK 20 poäng, 20–25 i målskillnad
Återstående program: Djurgården (b), Hammarby (h), Kif Örebro (h) och Eskilstuna (b).

Risk att åka ut: 19 procent

Vittsjö har dålig form de senaste veckorna, och bara gjort mål i en av de fyra senaste damallsvenska matcherna. Man föll väldigt tungt mot Göteborg senast, vilket gjorde att nedflyttningsstrecket återigen har kommit jobbigt nära.

Har nordskånskorna maximalt flyt räcker de 20 poängen man redan har samlat ihop. Men med tanke på att vilja brukar slå klass under seriespurterna skall nog inte Vittsjö räkna med det. Man behöver nog minst tre–fyra poäng till för att kunna känna sig säkra på damallsvenskt spel även 2018. Och det är rimligt att tro att man skall kunna fixa det.

Vittsjö har ju nämligen saken i egna händer. Man har kvar hemmamatcher mot bottenkonkurrenterna Hammarby och Kif Örebro – två matcher som inte får förloras, för då kan det bli riktig kris.

9) Hammarby 19 poäng, 19–24 i målskillnad
Återstående program: Örebro (h), Vittsjö (b), Kristianstad (h) och Rosengård (b).

Risk att åka ut: 20 procent

Hammarby är damallsvenskans allra mest svårtippade lag. Man har vunnit både mot Rosengård och Eskilstuna, och man snodde ju poäng senast mot Linköping.

Däremot har det målsnåla Stockholmslaget bara vunnit en av matcherna mot de tre lag man har bakom sig i tabellen. Dock har övriga fyra matcher slutat med kryss. Och håller den förlustfria sviten även över morgondagens otroligt viktiga hemmamatch mot Örebro förstärks Bajens chanser att hänga kvar.

Inför serien tippade jag att Hammarby skulle komma sist. Man inledde också svagt med en poäng på fyra omgångar. Men sedan har man överraskat positivt, mycket beroende på ett mycket bra försvarsspel. Problemen finns i offensiven, där man bara har gjort 19 mål – näst minst av alla.

Laget har dock alltså sprattlat till vid ett par tillfällen där man inte trott på dem. Jag tror att Hammarby kommer skrälla minst en gång till. Ett rimligt utfall i slutomgångarna är tre–sex poäng. Något som bör innebära goda möjligheter att hänga kvar.

10) Kvarnsveden 18 poäng, 38–45 i målskillnad
Återstående program: LB07 (b), Linköping (h), Rosengård (h) och Kristianstad (b).

Risk att åka ut: 35 procent

När Kvarnsveden spelar är det målgaranti. I snitt har det blivit 4,6 mål per match när Borlängelaget varit på planen. Positivt är att man gör massor av mål framåt – bara LFC och Rosengård har gjort fler. Negativt är att man har släppt in klart flest.

Kvarnsveden har ju ett fantastiskt vapen i måldrottningen Tabitha Chawinga. Hon måste nog prestera på sin absoluta topp i den damallsvenska slutspurten, för på pappret har Kvarnsveden det svåraste spelschemat av alla bottenlagen.

Tabitha Chawinga

De hemmamatcher man har kvar är mot LFC och Rosengård, har dessutom kvar bortamatch mot formstarka Kristianstad. Formstarka är dock ett ord som även gäller Kvarnsveden. Laget har bara en förlust på de sex senaste omgångarna.

Och i morgon väntar ödesmatch mot LB07 i Malmö. Där behöver nog Kvarnsveden ta en trepoängare, annars kan det bli en väldigt jobbig höst.

Jag var ju på Vallhalla och såg Kvarnsveden för två veckor sedan. Då hade man en mycket tunn trupp, bara 14 spelare var med i Göteborg. Det var intressant att kolla in Tabitha Chawinga live. Jag kan inte säga att jag blev extremt imponerad, bland annat valde hon väldigt dumma utgångspositioner i den andra halvleken. Men hon gjorde ändå ett mål, och mål är ju det fotboll handlar om.

Jag var även lite spänd på att kolla in Lova Lundin, ledaren av damallsvenskans i och för sig högst opålitliga assistliga. Det jag sett av henne på damallsvenskan.tv tycker jag att hon borde kunna vara en spelartyp för större uppgifter. Tyvärr var dock 18-åringen (fyller 19 om drygt två veckor) sjuk, och missade Göteborgsmatchen.

Efter matchen pratade jag en stund med tränare Jonas Björkgren. Hon konstaterade att laget hade gjort självmål både mot Eskilstuna och Göteborg, två självmål som båda betydde 2–2-kvitteringar och därmed tunga poängförluster.

11) Göteborg 17 poäng, 23–39 i målskillnad
Återstående program: Rosengård (h), Eskilstuna (b), Djurgården (h) och Kif Örebro (b).

Risk att åka ut: 40 procent

Göteborg är riktigt illa ute. Trots fyra poäng i de två senaste omgångarna är man kvar under nedflyttningsstrecket. Och i de kommande tre matcherna väntar lag på tabellens övre halva, lag man tog noll poäng och hade målskillnaden 0–8 mot i våras.

Det går ju knappast att räkna med att såväl Hammarby som Kvarnsveden kammar noll i de tre kommande omgångarna. Således måste nog Göteborg ta minst en trepoängare under den perioden – annars riskerar Västsverige att vara utan damallsvenskt lag 2018.

Sedan avslutas alltså serien med bortamatch i Örebro i slutomgången. Det skulle kunna bli tidernas ångestmatch för Göteborg FC.

Positivt för klubben är ändå att man vann senast mot Vittsjö och således borde ha fått in lite självförtroende.

Mycket av eländet för laget började när målvakten Jennifer Falk drabbades av en hjärnskakning på en träning i våras. Jag pratade med henne i samband med matchen mot Kvarnsveden, och hon berättade att hon fortfarande hade besvär, framför allt dagen efter träningar. Tråkigt. Hon berättade också att hon i situationen inte upplevde det som någon fara, utan först tänkte träna vidare.

Det måste förstås vara rätt ångestladdat att följa laget från läktaren den här säsongen. Man har ju darrat rätt rejält defensivt, inte minst har laget varit väldigt känsligt för kontringar. Men under hösten har även offensiven hackat.

Pauline Hammarlund som inledde säsongen med att göra fyra mål på de fem första omgångarna har bara gjort ett mål på hela hösten. Hon behöver nog kliva fram nu om Göteborg skall kunna klara kontraktet.

Pauline Hammarlund

Jag hör för övrigt alltfler uppgifter om samarbeten mellan Göteborg FC och IFK Göteborg. Det blir intressant att se vad det leder till. Intressant också att se om Stefan Rehn blir kvar på tränarposten. Inför säsongen skrev han ett kontrakt på 1+2 år.

12) Kif Örebro 12 poäng, 18–35 i målskillnad
Återstående program: Hammarby (b), Djurgården (h), Vittsjö (b) och Göteborg (h).

Risk att åka ut: 90 procent

Förra helgen gick allt emot Örebro. Man tappade pausledning till förlust mot LB07, samtidigt som både Göteborg och Kvarnsveden vann och Hammarby tog poäng mot Linköping.

Därmed är det ett otroligt dystert läge för Kif inför slutomgångarna. Det är sex poäng och tio plusmål upp till Kvarnsveden på fast mark.

Och visst, om Örebro har man maximalt flyt med de andra resultaten kan det räcka med sex poäng i slutomgångarna för att hänga kvar. Men då får varken Göteborg eller Kvarnsveden ta några fler poäng. Och det troliga är väl att minst ett av dem kommer att inkassera någon trepoängare under slutspurten.

Det mest troliga är att Örebro måste ta minst nio poäng på de avslutande omgångarna för att klara kontraktet, kanske till och med tolv. Med tanke på att man bara vunnit två av de 18 första matcherna är det inte speciellt mycket som talar för att det skall bli minst tre segrar på de sista fyra matcherna.

Ser man till namnen i Örebros trupp så borde man ha ett lag för den övre tabellhalvan. Ganska många har varit med i A-landslagstrupper under de senaste åren. Ingen av de spelarna har dock lyckats kliva fram och bära laget. Det stora problemet har legat i målskyttet. Örebro har gjort minst mål av alla. Tänkta affischnamnet Jenny Hjohlman har exempelvis bara lyckats göra ett mål. Även defensivt har man haft brister, ofta har det svajat i mittförsvaret, där inte minst Frida Svensson haft det väldigt tufft.

Derbyn och ny fransk förbundskapten

Rosengård vann Malmöderbyt mot LB07 med 1–0 inför 7 825 åskådare. Jag har jobbat och inte kunnat kolla matchen speciellt noga.

Av det jag såg var segern rättvis, men långt ifrån solklar. LB07 hade flera kanonchanser, och lyckades även få till ett rätt bra tryck på slutet. Dock noterade jag att LB-spelarna verkar lida lite av ”Barca-syndromet” – alltså att hellre slå ett par extra passningar kring motståndarnas straffområde än att gå på avslut. Det kan ha kostat en poäng.

Publiksiffran var förstås bra. Men vi får ännu vänta på den första femsiffriga publiksiffran i serien. Kommer den i något av nästa års Malmöderbyn? För sådana lär det ju bli.

Apropå FC Rosengård. Såg jag det här klippet från Sydsvenskan om klubbens vd.

Stämmer det att vd:n åkte till Uddevalla i stället för Linköping i söndags tycker jag nog att han behöver ha väldigt bra skäl till sitt agerande. Väldigt bra.

Så till Stockholmsderbyt. Där fick 2 074 personer se att Djurgårdens damer klarar det som herrarna inte gör – alltså att vinna derbyn. 1–0-segern innebär att Djurgården kanske kan ta upp kampen med Eskilstuna om tredjeplatsen i serien.

* I övrigt i dag har Växjö fortsatt att flytta fram sina positioner. Den här gången i form av ytterligare ett fint sponsorskontrakt. Enligt SMP har klubben skrivit ett femårskontrakt värt 2,5 miljoner kronor med bostadsutvecklingsföretaget APP Properties, som har den tidigare Växjö Lakers-ordföranden Anders Öman som huvudägare.

* Så till Frankrike, där man hastigt och lustigt hade en ny förbundskapten. Hon heter Corinne Diacre och är en meriterad tränare. Närmast kommer hon från tre års tjänst som huvudtränare för franska andraligalaget Clermont. Det handlar alltså om andraligan för herrar.

Det här innebär alltså att Olivier Echouafni har fått sparken. På ett sätt är det kanske inte helt oväntat, då ett stjärnspäckat Frankrike i EM återigen misslyckades med att ta medalj i ett stort mästerskap.

Samtidigt har Echouafni bara en enda förlust på ett år som fransk förbundskapten. Och det är knappast hans fel att båda landets bästa kantspelare Amel Majri och Delphine Cascarino missade EM på grund av knäskador. Två skador som bidrog till att det franska anfallsspelet blev väldigt statiskt och stillastående.

* Slutligen så fortsätter Norgesoppan. I dag har Ada Stolsmo Hegerberg mött norsk media, och passat på att dela ut en liten tjuvsmäll i riktning mot landslagsledningen och förbundskapten Martin Sjögren.

”De försöker framställa mig som den som sviker laget och inte är med på vägen tillbaka. Det är härskarteknik. För samtidigt klarar de inte att se på sig själva, och vad som kan göras bättre. De ser inte något behov av förändringar”

Derbydags – och mer drama i Norge

I dag är det derbykväll i damallsvenskan. Dels är det Malmöderby mellan LB07 (Swedbank Stadion 18.30) och FC Rosengård, dels Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby (Stockholms stadion 19.00).

Till den senare matchen har man nu sålt fyrsiffrigt antal biljetter. Kul med tanke på att Stockholmslagen brukar ha sämst publiksnitt. I vårderbyt kom 2 137 till Zinkensdamm, en siffra som lyft Hammarby till femte plats i publikligan. Nu kan alltså Djurgården också göra ett litet lyft.

Det lag som ligger sist i publikligan är LB07. De har haft totalt 1 943 åskådare på sina sex hemmamatcher. Till kvällens match har man sålt över 6 000 biljetter och arrangörerna (LB07, Rosengård och Malmö FF) hoppas att fler än 10 000 åskådare skall ta sig till Swedbank Stadion. Det skulle innebära att det damallsvenska publikrekordet på 9 413 från Linköping–Umeå 2008 ryker.

Jag tycker dock att det är synd att biljetterna reas ut till Malmöderbyt. Det kostar mellan 30 och 50 kronor att se matchen, det tycker jag faktiskt närmast är skamligt billigt. Man får ju hoppas att besökarna handlar mycket i kioskerna så att Malmöklubbarna ändå gör sig en hacka på derbyt.

Sportsligt finns det stor laddning i båda derbymatcherna. I Stockholm skall Djurgården försöka ta upp jakten på Eskilstuna och tredjeplatsen. Och Hammarby skall försöka skapa avstånd till nedflyttningsstrecket.

I Malmö är förstås guldstriden i fokus. För att ha guldstriden i egna händer måste Rosengård vinna. LB07 däremot har medaljplats i sikte, seger och man är uppe på bronspositionen.

* Så till Norge, där Ada Stolsmo Hegerberg:s avhopp från landslaget har satt strålkastaren på interna problem i landslaget. Direkt efter att Hegerbergs besked offentliggjordes såg jag att hon fick en hel del stöd i sin kritik av det norska förbundet.

Det var många damfotbollsexperter som tyckte att hon visade att hon har skinn på näsan efter att de läst hennes pressmeddelande (går att läsa i den här artikel).

Några timmar senare framställdes dock Hegerberg snarare som en bortskämd stjärna som inte klarar av motgångar, och som vill bestämma allt själv. Sannolikt ville hon bland annat få ha med storasyster Andrine Hegerberg i landslagets startelva.

Gissar att mamma Gerd inte heller var nöjd med äldsta dotterns speltid i EM, så här twittrade hon dagen efter Norges EM-utträde:

Andrine Hegerberg var inte direkt lysande i EM, hon startade bara i en av matcherna och är även petad nu i Martin Sjögren:s trupp till VM-kvalmatcherna mot Nordirland och Slovakien. Det är för övrigt något hon kommenterade så här på twitter:

Det verkar finnas många bottnar i det här, och det lär bli spännande att följa fortsättningen. Klart är dock att Sjögren inte har någon lätt situation på jobbet. Jag gissar att han så smått börjar ångra att han lämnade Linköping i vintras…

I skymundan av Hegerbergsoppan offentliggjorde för övrigt även Nora Holstad Berge i går att hon slutar i det norska landslaget:

* Slutligen till Frankrike där Hegerbergs klubb Lyon presenterade ett nytt hett nyförvärv i går. Det är Shanice van de Sanden som tar klivet från Liverpool till de franska Champions Leaguemästarinnorna.

Lyon kan få en rätt offensiv högerkant den här säsongen med Lucy Bronze och van de Sanden…

Riktig stjärnsmäll för svagt Örebro

Vi har bara kommit tre matcher in på den damallsvenska höstsäsongen och vi har numera åtta bottenlag.

När det var tio minuter kvar av matchen LB07–Hammarby var nio lag indragna i nedflyttningsstriden, men sedan kvitterade Anna Welin och LB tog en viktig poäng.

En poäng som gör att Malmölaget nog går att räkna in bland bottenlagen. Med 17 poäng är man dock inte på helt fast mark ännu, för i den här jämna serien lär det nog behövas drygt 20 poäng för nytt kontrakt. Men de där poängen lär LB ta.

Jag såg bara mycket korta sekvenser från LB–Hammarby på damallsvenskan.tv och kan inte säga så mycket om matchen, inte mer än att den dödstråkiga färgen på konstgräset på Limhamns IP gör att jag får division 5-känsla varje gång jag ser en match därifrån.

Göteborgs seger i går och Hammarbys poäng i dag gör att det numera är Kif Örebro och Vittsjö som ligger under nedflyttningsstrecket. Vittsjös möte med Kvarnsveden i morgon blir otroligt intressant. Båda lagen är ju nu rejält insyltade i nedflyttningsstriden.

Det är även Göteborg, även om gårdagens 1–0-vinst i Piteå skapade andrum. Det gav även en indikation om att Göteborg hittat den stabilitet som krävs för att laget skall kunna lämna bottenstriden.

Den stora förloraren i bottenstriden i den här omgången är Örebro. Dels för att de lag som låg närmast båda har tagit poäng, dels för att man åkte på en riktig stjärnsmäll i återstarten.

Linköpings 5–0-seger var ju nämligen frukten av både effektivt anfallsspel från hemmalaget och av uselt försvarsarbete från Örebro. Gästernas agerande inne i eget straffområde höll ju nämligen stundtals rena korpen-klassen.

Vid 1–0-målet struntar exempelvis Frida Svensson i att nicka bort bollen. Hon står istället med armen upp i luften och vinkar för offside på en spelare som inte får bollen. Svensson låter därmed tre LFC-spelare komma först på inlägget. Det är så amatörmässigt att jag inte vet vad jag skall säga.

Vid 3–0 är örebroarna passiva och vid 4–0 släpper Fanny Andersson bara Marija Banusic inne i straffområdet. När Banusic barnsligt enkelt kan stöta in bollen lyfter Andersson armen och vinkar för offside, trots att Banusic är bakom bollen vid passningsögonblicket. Återigen vansinnigt amatörmässigt av Örebroförsvaret.

Så amatörmässigt att man faktiskt undrar om Örebrospelarna kan offsideregeln.

För Örebro lär det bli otroligt viktigt att hitta självförtroende i de nästkommande omgångarna. För annars kan dagens smäll bli dyr.

För Linköping lär 5–0-seger däremot varit en riktig självförtroendekick. Och alla mål berodde ju inte på dåligt försvarsspel. Banusics frispark till 2–0 var så nära perfekt man kan komma. Kanske har vi en kandidat till årets mål där?

LFC satte därmed press på Rosengård inför Malmölagets hemmamatch mot Eskilstuna i morgon.