Om jag hade otur med målen förra omgången hade jag lite av jackpot den här helgen. I den match som jag såg på plats föll nämligen hela tio av de 15 damallsvenska mål som gjordes i dag. Samtliga föll bakom AIK-debutanten Serina Backmark.
AIK släppte alltså in tio mål. Men det är inte den enda anledningen till frågan i rubriken. En annan såg jag under eftermiddagen, alltså redan innan matchen. I den text på klubbens hemsida där man berättade om den överlånga skadelistan kunde man läsa:
Johanna Lindell – Underkropp. Beräknas vara tillbaka i kollektivträning tidigast september.
Emelie Jansson – Underkropp. Beräknas vara tillbaka i kollektivträning i augusti.
Nora Rönnfors – Underkropp. Prognos ca 12 månader.
Elsa Törnblom Von Schmalensee – Underkropp. Prognos oklart.
Ema Paljevic – Underkropp. Prognos oklart.
Adelisa Grabus – Underkropp. Prognos oklart.
Underkropp? Vad är det för trams? Personligen förstår jag inte ingenting av meningen med det här sättet att meddela skador. Eller snarare sättet att inte meddela skador.
På Valhalla satt jag för övrigt snett bakom Rönnfors och Paljevic. I paus kollade jag deras status. Paljevic berättade att hon har en ledbandsskada i ena knät, och att hon ännu inte vet om det blir operation. Därav oklar prognos. Rönnfors fick inte berätta vad hon har för skada. Och det gjorde hon inte heller.
Men räkna med att ”Underkropp. Prognos cirka 12 månader” rör sig om en korsbandsskada. Rönnfors var korsbandsskadad i högerknät som 16-åring, så det här är andra gången hon drabbas.
Men det var alltså inte bara genom det tveksamma sättet att meddela skador som AIK utmärkte sig i dag. I går skrev jag om att Solnaklubben har varit ojämn på sistone, och att om de skulle följa trenden skulle de åka på en storförlust på Valhalla.
Redan när jag såg AIK:s startelva kände jag att det tipset skulle kunna slå in. Och när jag såg försvarsspelet när Stina Blackstenius gjorde 1–0 efter drygt två minuter var jag övertygad om att dagens AIK-lag inte var nära damallsvensk klass.
Häcken däremot passade på att ha kul. De hade gjort 5–0 redan innan matchklockan nådde 25 minuter. Det slutade 10–0, men var mycket närmare 15–0 än 10–1. Häcken hade osannolika 29–1 i avslut, varav 16–1 på mål. Blackstenius gjorde tre mål och kopplade ett grepp om skytteligan. De snyggaste målen gjorde dock Milica Mijatovic, skott i krysset efter ett mönsteranfall, och Johanna Rytting Kaneryd, en läcker klack.
Den enda AIK-spelare som visade klass på Valhalla i dag var Rosa Kafaji. Hon är verkligen en sensationellt stor talang. Men inte ens sensationellt stora talanger klarar ensamma av att skapa målchanser mot ett lag av landslagsspelare. Och i dag var Kafaji väldigt ensam.
AIK spelade 5–4–1 i den första halvleken och 4–5–1 i den andra. I båda var laget pinsamt svagt. Den stackars 18-åriga målvakten Serina Backmark hade en mardrömsdebut, trots att hon räddade ett par frilägen. Backmark får nog slå en signal till Örebromålvakten Tove Enblom, som släppte in elva mål i sin debut, men som reste sig från den smällen och har utvecklats till en god damallsvensk målvakt.
Det konstiga med matchningen var att AIK:s manager Anne Mäkinen på presskonferensen sa att tidigare stabila Milla-Maj Majasaari hade kunnat spela, men att man valde att vila henne efter att hon varit i väg med det finländska landslaget. Schyst att slänga in en orutinerad 18-åring när man har stora delar av startelvan på skadelistan, och man skall möta mästarlaget på bortaplan.
Som grädde på moset bytte AIK:s lagledning in Vendela Persbeck som vänsterytter i minut 77. Det anmärkningsvärda här är att 17-åriga Persbeck också är målvakt. Hon är AIK:s tredjemålvakt, men fick alltså debutera i damallsvenskan som vänster yttermittfältare. Mäkinen motiverade med att det var det alternativet som AIK-ledningen hade, samt att: ”Hon har varit utespelare tidigare.”
Efter matchen diskuterade jag AIK:s agerande med en kollega. Vi kom fram till att den enda rimliga förklaringen till att man matchade sitt lag som man gjorde var att man ville skicka en tydlig signal till folk högre upp i klubben om att man behöver förstärka truppen. Och en så mycket tydligare signal än en förnedrande 10–0-förlust finns väl inte?
I övrigt i dag visade Hammarby att det fortfarande går att göra mål på Piteå. Att det var Madelen Janogy (2) och Nina Jakobsson som satte fullträffarna i Bajens 3–0-seger lär svida lite extra för Piteå. Släkten är…
Omvänt hade Jennie Nordin en riktigt mörk dag. Hon drog på sig en onödig straff i andra minuten, och gav därmed Hammarby kommandot i matchen. Sedan missade hon en straff i slutet – eller om jag kanske skall skriva att Anna Tamminen räddade?
I Örebro slog åskan ner, och bröt matchen. Kristianstad gjorde ett mål före blixtarna, och ett efter. Därmed blev det favoritseger, 2–0. Däremot blev det inga mål i Växjö, 0–0 mellan Växjö DFF och Djurgården var sannolikt ett resultat som gladde de andra lagen på undre tabellhalvan mest.
Jag kan inte riktigt släppa Finlands osannolika segermål borta mot Skottland igen. Ju mer man läser om det, desto sjukare blir det.
Målskytten Amanda Rantanen kom in i den finska truppen som reserv då varken Kaisa Collin eller Juliette Kemppi kunde vara med.
22-åringen hade aldrig tidigare spelat i A-landslaget. Men i fjärde övertidsminuten i Skottland byttes hon in. Strax efter frispelades hon snyggt av Emmi Alanen, och så kom det där sjuka målet. Målet där hon först missade, men träffades av bollen i näsan – och fick se den flyga in i mål.
Direkt efter målet blåste domaren av matchen. Debutant Rantanen har alltså spelat en minut i landslaget och rört bollen tre gånger – två med vänsterfoten och en med näsan. Och på det har hon gjort ett mål. Det är som sagt en fullständigt osannolik debut.
Och Rantanen har numera ett osannolikt landslagsfacit…
@EscapeToSuomi Congratulations on beating us tonight. We just couldn't break down the Finnish defence. Amanda Rantanen has the most impressive international stats ever: pic.twitter.com/xvHmNxCuqD
Hennes mål gör för övrigt att Finland har en superchans att ta sig till EM-slutspelet. Man har kvar två matcher, dels en hemmamatch mot Portugal, dels en bortamatch mot Cypern. För att säkra en EM-plats behöver man ta tre poäng och få totalt fyra plusmål på de där båda matcherna. Det låter ju inte omöjligt. Tar man tre poäng mot Portugal behöver man för övrigt inte tänka på målskillnaden – för då vinner man gruppen.
Det danska laget var ju EM-klart redan innan gårdagens avslutningsmatch. Det var en match som på alla sätt kantades av corona.
Danskorna tvingades spela utan åtta spelare, några som var covidsmittade, och några som inte fick spela för att de varit nära de som var covidsmittade. Som jag berättade i går var Simone Boye Sørensen och Nadia Nadim sjuka, medan Stine Larsen och Katrine Abel sattes i karantän. Under gårdagen testade även Rosengårds Katrine Veje och Brøndbys Josefine Hasbo positivt, vilket innebär att Signe Bruun och Mille Gejl placerades i karantän och således togs bort från matchtruppen.
Danmark kom alltså till spel utan åtta spelare, varav flera som hade varit högaktuella för startelvan. I dag har man dessutom meddelat att en av de som startade mot Italien, Sofie Junge Pedersen, har testats positivt.
Att coronasmittan härjar i det danska laget innebär ju problem för Rosengård inför deras Champions Leaguespel nästa onsdag. Veje kan ju naturligtvis inte vara med. Men det känns väl som att Malmöklubben får spela borta mot georgiska Lanchkhuti nästa vecka helt utan danska spelare. För man vill väl inte riskera att få in smittan i truppen?
Den där resan till Georgien är för övrigt inte problemfri, även om Rosengård slipper åka till orten Lanchkhuti, eller Lantjchuti som TT stavar det. Matchen spelas istället i huvudstaden Tiblisi.
Apropå Champions League så laddar Göteborg för turneringen genom att möta U23-landslaget på fredag 19.00. Det är en match som går att se på gp.se. En av spelarna i U23-truppen är Örebros Freja Olofsson. Eller snarare den före detta Örebrospelaren Freja Olofsson. I dag har hon nämligen presenterats som nyförvärv av nya NWSL-klubben Racing Louisville FC.
I herrarnas Champions League har i dag Stephanie Frappart blivit historisk som första kvinna att döma i turneringen. Hon dömde matchen Juventus–Dynamo Kiev. Och synpunkter på vad det kan betyda för andra ger den alltid lika lysande Kate Abdo i det här klippet:
— Champions League on CBS Sports (@UCLonCBSSports) December 2, 2020
Slutligen tillbaka till Finlands landslag. En av de spelare som satt på bänken i Skottland i går var målvakten Anna Tamminen. Hon presenterades i dag som nyförvärv av Hammarby. Ett spännande sådant. Jag såg Tamminen i ett svagt Hovås Billdal i elitettan 2017, och tyckte att hon var klart överkvalificerad för det laget. Det blir intressant att se hur hon står sig i damallsvenskan.
Damallsvenskan 2020 är över. Nu väntar sisådär fem månaders väntan på nästa års upplaga. Då är AIK och Hammarby med.
Det är däremot inte Umeå IK och IK Uppsala Fotboll. För första gången sedan elitettan infördes åker båda nykomlingarna ut direkt.
I slutomgången vann Umeå med 1–0 borta mot Eskilstuna. Trots att segermålet kom på frispark från Eva Nyström i femte minuten var aldrig västerbottningarna över nedflyttningsstrecket den här söndagen.
Djurgården fick nämligen en ännu bättre start hemma mot Uppsala. Stockholmarna gjorde ett snyggt ledningsmål minuten innan Nyströms frisparksmål. På ett fint inlägg från Olivia Schough kom fjolåret UIK-spelare Rachel Bloznalis flygande och språngskallade in det otroligt viktiga ledningsmål som Djurgården behövde.
1–0 är ju dock ingen stabil ledning, utan Djurgården behövde ett mål till för att få arbetsro. Det målet kom från Linda Motlhalo med ungefär en kvart kvar. I Örebro vann Piteå med 1–0 efter ett snyggt segermål från Julia Karlernäs.
Piteå och Djurgården räddar sig kvar i sista omgången, medan Umeå åkte ur på 23 poäng.
Bara två lag har tidigare åkt ut med högre poängskörd. För två år sedan åkte Hammarby ut på 24 poäng och –10 i målskillnad. Det är högsta poäng något lag som åkt ur damallsvenskan noterat.
Tvåa på listan är Öxabäck/Mark som 1998 tog 24 poäng och hade målskillnaden –14, och åkte ur. Öxabäcks nedflyttning skedde under de sju år (1995–2001) som tre lag flyttades ner. Öxabäck var för övrigt det enda lag som åkte ut på 20 poäng eller fler under den perioden.
Utöver Hammarby 2018, Öxabäck/Mark 1998 och Umeå IK 2020 är Mallbacken 1990 det enda lag som åkt ur damallsvenskan trots att de nått upp i 20 poäng. De hade 20 poäng och –28 i målskillnad.
I övrigt har tre lag åkt ur på 19 poäng: Kvarnsveden 2017, Djurgården 2012 och Bälinge 2004. Och två lag har åkt ur med 18 poäng: Hammarby 2015 och Trollhättans IF 1989. De senare tog i och för sig bara 14 poäng i tvåpoängssystem, men hade haft 18 om man fått tre poäng vid seger aktuellt år.
De senaste fyra åren har alltså tre lag som tagit 19 poäng eller fler åkt ut. Trenden är alltså att det blivit allt jämnare på damallsvenskans undre tabellhalva på senare år – samt att väldigt bra lag har åkt ut.
I skrivande stund står Olivia Schough i SVT och säger så här om UIK:
”Jag tycker att Umeå skall vara i allsvenskan. Och de har gjort det bra i år. Jag tycker att det känns konstigt att de skall åka ur.”
Jag håller med. Jag tycker också att det bör finnas plats för UIK i damallsvenskan. Så det är dags att återupprepa ett gammalt kärt mantra: Utöka damallsvenskan nu.
Utöver att det under de senaste fyra åren har krävts rekordhög poängskörd för att hålla sig kvar så bör man ju påminna sig om att lag som Göteborg och Vittsjö varit rejält inblandade i nedflyttningsstrider under den här fyraårsperioden.
Det är alltså inte längre några jätteavstånd mellan den undre och den övre halvan i vår högsta serie. Se bara på söndagens resultat, där Växjö – som länge såg ut som ett nedflyttningslag – åkte ner till Malmö och besegrade Rosengård med 1–0. Ett Rosengård som hade andraplatsen att spela för.
Med 45 minuter kvar av säsongen var för övrigt Malmöklubben nere på tredjeplatsen. Men Linköpings Rachel Hill ordnade det stora silvret till Rosengård genom att göra två mål i Kristianstad.
Jag tycker alltså att man skall utöka damallsvenskan – och att man skall göra det fortast möjligt. Som jag ser det kan man ha 14 lag i högsta serien redan till 2022. Men faktum är att jag till och med tror att det skulle kunna gå att ha 16 lag i damallsvenskan inom bara några år. Det är ju alltfler klubbar som satsar på dam- och flickfotboll. Och ju fler lag i damallsvenskan, desto fler unga talanger kan skolas in i elitfotbollen.
Jag ser även förändringen till fem byten som positiv. Jag hoppas att det kommer att kunna leva kvar framöver. Det är ju nämligen också något som ökar möjligheten till speltid för unga talanger.
Mitt i november bjuds vi på bottendramatik i dagarna två. I dag har vi fått veta vilka lag som åker ur elitettan.
Inför avspark var det fyra lag som kämpade om två platser i nästa års serie. De fyra var Älvsjö AIK, Lidköpings FK, Kvarnsvedens IK och Sandvikens IF. De låg i nämnd ordning med fallande poäng, 22, 21, 20 respektive 19.
En intressant detalj var att de fyra indragna lagen mötte de fyra som låg högst i tabellen. Man hade alltså ungefär jämbördigt motstånd.
Det blev en spännande lördagseftermiddag. Från start var det alltså Kvarnsveden och Sandviken som låg under strecket.
Men efter tio minuter tog Borlängeklubben ledningen borta mot IFK Kalmar. De var det Sandviken och Lidköping som befann sig på nedflyttningsplats.
Men Lidköping var bara under strecket i tre minuter. I den 13:e gjorde nämligen Hammarbys Emma Jansson 1–0 mot Älvsjö. Därmed var det Älvsjö och Sandviken som var nedflyttningslag i en stund.
Den stunden varade fram till minut 27, då Mimmi Asperot ur misstänkt offsideposition kvitterade till 1–1 för IFK Kalmar mot Kvarnsveden. Då var vi tillbaka i startläget – alltså Sandviken och Kvarnsveden under strecket.
De båda lagen blev kvar på bottenplatserna – och de spelar 2021 i division I. Spänningen höll dock i sig länge. I och med att Rosa Kafaji gav AIK ledningen mot Lidköping i första halvlekens slutminut var Sandviken bara ett mål från att kliva upp på fast mark.
Den situationen hade man ända fram till minut 79, då Rebekha O’Brian gav Morön ledningen på Jernvallen – och därmed sparkade ner Sandviken i division I. Två minuter tidigare hade Kalmars inhoppare Ofelia Medhammar via ribban gjort 3–1 till småländskorna och sänkt Kvarnsvedens hopp om nytt elitettankontrakt.
AIK:s seger i Lidköping innebär att Gnaget vinner serien och sätter poängrekord i elitettan med hela 72 av maximala 78 poäng. Det är verkligen otroligt imponerande. Hammarby slutar på 66 poäng, vilket också är väldigt imponerande. Det är här läge att återigen gratulera de båda Stockholmsklubbarna till fina säsonger – och avancemang till damallsvenskan.
Trean Morön slutade på 55 poäng – samma summa som Uppsala gick till damallsvenskan på i fjol. Även om jag tippade Morön så högt som femma får väl Skelleftelaget räknas till årets skrällgäng? För vem trodde att de skulle hänga med i toppstriden så länge som de gjorde?
Fyran Kalmar var däremot en besvikelse. Jag trodde de skulle ha potential att ta en damallsvensk plats. Men Kalmar var tidigt borta ur diskussionen. De har för övrigt redan bytt tränare inför nästa år. Det var redan klart att Joakim Lindén Johansson inte skulle fortsätta, men ha fick lämna redan inför dagens match. Nästa år tränas IFK Kalmar av norrmannen Frank Berntsen.
Femma kom Mallbacken, vilket känns som en logisk placering. Laget har en stark trupp, men var hårt skadedrabbat i seriens inledning.
På den övre halvan fick vi till slut också två nykomlingar. Jitex blev sexa och Alingsås kom sjua. Jag trodde just att de båda västsvenska nykomlingarna skulle vara de två starkaste av de sex nya lag vi hade i serien. De kom dock några placeringar högre än jag hade tippat.
Åtta och nia kom BP och Bollstanäs. Båda hade betryggande marginal ner till bottenlagen. BP skuggade länge topplagen, men orkade inte hålla farten i seriespurten.
Sedan är vi alltså nere där vi började – i nedflyttningsstriden. Till slut förlorade alla de fyra lag som låg kring strecket sina matcher i dag. Det innebar som jag redan berättat att Älvsjö AIK och Lidköping klarade sig på bekostnad av Kvarnsveden och Sandviken.
Älvsjös förnyade kontrakt ser jag som en positiv överraskning. Däremot är Lidköping och Kvarnsveden årets två riktiga flopplag. I fjol tog de 39 respektive 36 poäng. I år nådde de bara just över hälften, 21 respektive 20. Lidköping klarade sig dock kvar, medan Kvarnsveden får börja om i division I.
Att Sandviken och Sunnanå skulle åka ut var helt enligt förhandstipsen. Båda lagen kom in sent i serien, och hade inte riktiga möjligheter att bygga lag och ekonomi för elitettan. Dock starkt av Sandviken att ha kvar hoppet om nytt kontrakt in i seriens allra sista 15 minuter.
Därmed är elitettan 2020 slut. Nästa år ansluter Borgeby, Sundsvalls DFF, IFK Norrköping, IK Uppsala Fotboll och ytterligare ett lag till serien.
Vilket det laget blir får vi veta i morgon när damallsvenskan avgörs. Det står mellan Piteå, Djurgården och Umeå. Rent teoretiskt kan även Eskilstuna åka ut. Men det är som sagt rent teoretiskt. Skulle jag sätta odds på de inblandade lagens chanser att hålla sig kvar blir de oddsen:
Eskilstuna United – 99,999 procent Piteå IF – 90 procent Djurgårdens IF – 90 procent Umeå IK – 20 procent
8) Eskilstuna har 23 poäng och –3 i målskillnad. De spelar hemma mot Umeå och säkrar kontraktet på egen hand om de tar poäng, eller förlorar med åtta måls marginal eller mindre. För att Eskilstuna skall åka ut krävs att de förlorar med nio mål eller mer, samtidigt som både Piteå och Djurgården vinner sina matcher.
9) Piteå har 22 poäng och –13 i målskillnad. De spelar borta mot Kif Örebro, och allt mesta talar för att det räcker med en poäng för att säkra kontraktet. För att 100-procentigt säkra kontraktet på egen hand måste man vinna. Men tar man poäng måste Umeå vinna sin match med sju eller åtta måls marginal för att peta ner Piteå på nedflyttningsplatsen.
Noterbart här är att Kif Örebro i går gick ut med den dödstråkiga nyheten att backen Maja Regnås blev 14:e spelaren i årets damallsvenska att dra av korsbandet. Det hände i matchen mot Vittsjö.
Maja Regnås
Det är andra gången Regnås är korsbandsskadad. Hon missade hela säsongen 2017. Hon är den andra eller tredje spelaren i Kif Örebro som skadar korsband under den här hösten. Den andra efter Heidi Kollanen om man bara räknar vanliga korsbandsskador (främre korsbandet). Och den tredje om man även räknar in ovanliga korsbandsskador (bakre korsbandet), vilket drabbade Cajsa Åkerberg.
Jag skriver så här eftersom jag nyligen fick lära mig från experthåll att Åkerbergs skada är annorlunda och således inte skall räknas med när vi sammanfattar alla årets korsbandsskador. Med Åkerberg hade det varit 15. Nu är det bara 14…
Tillbaka till Piteå. De kan även hänga kvar vid kryss eller förlust – förutsatt att Eskilstuna tar poäng mot Umeå.
10) Djurgården har 21 poäng och –13 i målskillnad. De har hemmamatch mot redan nedflyttningsklara IK Uppsala Fotboll. Uppsala kommer till Stockholm med elva raka förluster – och rubriker om dålig stämning i klubben.
Uppsala fw star Cassandra Korhonen and 6 years club veteran df Märta Säfström both leaves. It's not uncommon when a club relegates, but both refers to not feeling well at the club.https://t.co/OOS7NKuW9S
Det här är alltså en match Djurgården bör vinna. Och vinner de – då blir det tre Stockholmslag i damallsvenskan 2021.
Precis som Piteå så kan Djurgården även hålla sig kvar vid kryss eller förlust mot Uppsala om Eskilstuna samtidigt tar poäng mot Umeå.
11) Umeå har 20 poäng och –20 i målskillnad. De skall alltså till Eskilstuna – och på ett sätt är deras förutsättningar enkla. De måste ju nämligen vinna för att ens ha chansen att hålla sig kvar.
0–0-matchen mot Djurgården senast satte UIK i en otroligt prekär situation. Det jobbiga med situationen är ju att det långt ifrån är säkert att en seger i Eskilstuna räcker.
Om Piteå och Djurgården vinner sina matcher måste ju UIK vräka in mål och slå Eskilstuna med minst nio. I teorin har UIK det här i egna händer, eftersom det finns resultat där de klarar kontraktet på egen hand. Men i praktiken är UIK beroende av hjälp från Uppsala och/eller Örebro.
Mitt tips är att Piteå tar minst en poäng i Örebro samt att Djurgården gör sitt mot Uppsala. Enligt tipset skulle det alltså bli Umeå som spelar i elitettan nästa år.
Det är avspark 15.00 i morgon. Vid 17-snåret vet vi alltså vilka tolv lag som spelar i damallsvenskan 2021 och vilka 14 som spelar i elitettan.
Vi vet även vilket skånskt lag som tar stora silvermedaljerna, och vilka som tar de små. Det mesta talar ju för att Rosengård blir tvåa. De har hemmamatch mot Växjö, och det räcker med en poäng för Malmöklubben. För Kristianstad avslutas serien med hemmamatch mot Linköping.
Slutligen spelas det en ”uppvisningsmatch” i Göteborg. Där möts klara guldmedaljörerna Göteborg och Vittsjö, som redan är klart för femteplaceringen. Noterbart kring Göteborg är att laget i går skrev tvåårskontrakt med de båda spelare som sannolikt haft bäst utveckling i år – Jennifer Falk och Filippa Curmark. Det är naturligtvis två viktiga förlängningar för mästarklubben.
Det spelas även väldigt kul matcher i både Tyskland och England i morgon, dock är det matcher som tråkigt nog krockar med det damallsvenska bottendramat. Men man hinner i alla fall se en halvlek av det tyska toppmötet Bayern München–Wolfsburg innan de damallsvenska matcherna startar.
Matchen mellan de båda tyska super- och tillika svensklagen startar 14.00 och går att se på Viasat Fotboll och Viaplay.
1,5 timmar senare, alltså 15.30, är det avspark i London i engelska toppmötet och tillika derbyt mellan Arsenal och Chelsea. Även den godbiten krockar alltså med den damallsvenska slutomgången.
Apropå Chelsea så förlängde lagkapten Magdalena Eriksson sitt kontrakt med klubben i förrgår. Det löper nu fram till sommaren 2023.
So happy to announce that I have extended my contract with Chelsea FC. I believe so much in everything going on here and I can’t wait to see what the future holds for our team 🙏🏼💙 pic.twitter.com/LF2d02z92I
I dag har det spelats en på många sätt hyperintressant SM-final. Det handlade om F17, och stod mellan det nya och det gamla. Mellan klassisk herrelit och klassisk damelit. Det var IFK Göteborg som tog emot Umeå IK, och efter 90 minuter var det 1–1 – alltså oavgjort mellan det nya och det gamla.
Jag såg bara fem–sju minuter i slutet av den ordinarie tiden. Och då såg Blåvitt starkare ut. Jag tyckte att UIK gick på knäna, och gissade att Göteborg skulle vinna i förlängningen. Så blev det inte, utan Monica Jusu Bah satte istället två mål för Umeå som vann med 3–1.
Den klassiska damfotbollsklubben UIK vann alltså SM-guldet. Man gjorde det efter att ha slagit AIK i semifinal och Blåvitt i final.
Intressant och anmärkningsvärt att en division IV-klubb är i final i F17-SM. Nu har Blåvitt i och för sig säkrat avancemanget till division III, men de har ju spelat i fyran i år.
Precis som för många andra herrelitklubbar återstår att se hur mycket IFK kommer att satsa på sitt damlag. Men även om de skulle välja att låta handbromsen ligga i på seniornivå är det förstås otroligt bra och viktigt för damfotbollen i Göteborgsregionen att det nu börjar komma klubbar som verkligen satsar seriöst på sin akademiverksamhet.
Tidigare skulle jag säga att Jitex var den enda klubb i Göteborgsregionen med en riktigt stabil och bra flickakademi. På pojksidan har det däremot vimlat med möjligheter för unga talanger. Men nu börjar det alltså även dyka upp fler vägar till eliten för talangfulla Göteborgstjejer. Det är självklart väldigt positivt.
Positivt är även bästa ordet att beskriva Umeås talangverksamhet. Klubbarna i den västerbottniska residensstaden gör verkligen ett kanonjobb med att ta fram talanger som sedan förädlas till elitspelare i UIK. Nu står alltså en ny kull talanger och knackar på dörren.
Frågan är ju bara vilken division Umeå spelar i nästa säsong. Klubbens damallsvenska kontrakt är som bekant rejält hotat. Dock brukar klubbar med en så stabil ungdomsverksamhet som UIK alltid komma tillbaka. Så även om en nedflyttning alltid är jobbig behöver det inte vara totalt förödande för Umeå om man inte skulle klara sig kvar i höst.
I dag har Hammarby tagit ett jättekliv mot damallsvensk status till 2021. 3–0-segern borta mot Morön innebär att Bajen har åtta poäng upp med tre omgångar kvar. Det kan förstås inte det formstarka Stockholmslaget tappa.
I botten tog Lidköping sista halmstrået genom att vinna med 3–0 mot Sunnanå. Därmed är västgötskorna en poäng under strecket med tre svåra matcher kvar att spela.
Innan jag lämnar elitettan finns här ett par tweets med AIK-glädje från igår:
Det blir inte eller någon EM-kvalmatch mellan Estland och Slovenien på tisdag. Enligt källan nedan skall 22 slovenska spelare ha testats positivt för covid 19. Jag har inte sett någon bekräftelse på den anmärkningsvärda uppgiften. Men klart är att matchen har skjutits upp.
Tuesday's UEFA Women's Euro 2021 qualifying game between Estonia and Slovenia has been postponed. 22 Slovenian players test positive for COVID-19. https://t.co/Sbn6doX0kB
På tisdag kan även Sverige dansa sig till England. Seger mot Island innebär säkrad gruppseger och då även säkrad EM-biljett. Även om det nya isländska laget visade sig ha kvalitet och tyngd i fasta situationer bör Sverige vinna på tisdag.
Vad jag kan hitta har inte vårt landslag tappat poäng i en tävlingsmatch på hemmaplan sedan förlusten mot Tyskland i EM-semifinalen 2013. Och varför bryta den sviten på tisdag?
Vi har spelat hemma mot Island sex gånger tidigare. Facit är fem segrar med totalt 19–0 samt en 2–2-match från VM-kvalet 2005. Eftersom det är inbördes möte som gäller vore inte 2–2 några bra resultat. Men jag tycker som sagt att vi bör vara tillräckligt bra för att vinna matchen.
Det börjar för övrigt dra ihop sig på allvar i EM-kvalet. Utöver gruppfinalen Sverige–Island spelas ytterligare ett antal avgörande EM-kvalmatcher under tisdagen. Jag tänker på Finland–Skottland, Wales–Norge, Italien–Danmark, Belarus–Nordirland och Österrike–Frankrike.
I dag har AIK säkrat en plats i damallsvenskan 2021. Stort grattis till det. Man gjorde det via 5–1-seger mot Bollstanäs – AIK:s 21:a trepoängare på 23 omgångar.
Det är ett imponerande facit. Och en imponerande jämnhet. I fjol tippade jag AIK som vinnare av elitettan. Då föll laget på att man var alldeles för ojämnt i sina prestationer. I år har det alltså sett helt annorlunda ut. Så här långt har AIK vunnit flest matcher, förlorat minst samt gjort flest mål och släppt in minst.
När det gäller antalet gjorda mål kan Hammarby passera i morgon. Det hindrar dock inte att AIK varit seriens klart bästa lag, och att det är logiskt att det är just Gnaget som är först att säkra uppflyttning.
Det som återstår för AIK det här året är att se om de kan sätta nytt poängrekord i elitettan. Det nuvarande rekordet har Växjö DFF från 2017. Då vann småländskorna på 69 poäng och målskillnaden 83–17. Året dessförinnan vann Kvarnsveden och LB07 båda på 66 poäng.
Nu står AIK på 63 poäng och 66–16 med tre matcher kvar. I de tre omgångarna har man två matcher mot Lidköping och en mot Bollstanäs. Solnaklubben behöver alltså sju poäng till för att slå rekord.
När serien är färdigspelad blir det spännande att se hur AIK satsar. Ännu så länge har ingen svensk herrelitklubb gjort en riktig damfotbollssatsning a la storlagen på kontinenten. Tyvärr tror jag inte att AIK blir den första, utan att vi får vänta fem–sex år på en sådan satsning. Alltså till när Malmö FF kommer upp i högsta serien.
I morgon kan Hammarby ta ett jättekliv mot den andra damallsvenska platsen. Med fyra omgångar kvar har Bajen fem poäng ner till Morön. Just Morön står för motståndet i Skellefteå 14.00. Tar Bajen poäng är man väldigt nära damallsvensk status.
Bajen har för övrigt ett otroligt konstigt schema i de fyra sista omgångarna. Där väntar två matcher vardera mot Morön och Älvsjö AIK.
I morgon 10.00 på samma arena i Skellefteå som toppmötet är det också en riktig sista chansen-match i botten när Sunnanå tar emot Lidköping. Sunnanå är i princip redan klart för nedflyttning. Bara vid maximala tolv poäng på de återstående matcherna har man en liten chans att hänga kvar. Även om Lidköping har fem fler poäng än Sunnanå måste nog västgötarna vinna i morgon om man skall ha chans att klara sig kvar.
Lidköping är nämligen ytterligare ett lag med otroligt konstigt program i de avslutande omgångarna. I förra omgången mötte man Sunnanå hemma. I morgon möter man Sunnanå borta. Och efter morgondagens bortamatch spelar man mot AIK borta innan man avslutar med hemmamatcher mot BP och AIK.
Apropå alla konstiga spelscheman känns det som att Älvsjö kan klara sig kvar på att man hade lyckan att få möta Sunnanå två gånger innan västerbottningarna fick in alla utländska förstärkningar, medan Lidköping har båda sina möten med Sunnanå efter att Skellefteklubben förstärkt.
När jag ändå är inne på uppflyttningar är det läge att gratulera trion IFK Norrköping, Sundsvalls DFF och Borgeby IK. Det är ju nämligen de tre klubbar som kvalat in till nästa års upplaga av elitettan.
Sundsvall och Borgeby kom sist respektive näst sist förra året, men gör den starka prestationen att omedelbart återvända till elitfotbollen. För IFK Norrköping är det däremot premiär i näst högsta serien. Även här blir det förstås intressant att se hur herrfotbollsklubbens satsning kommer att se ut.
Fantastiska Lyon vann Champions League för femte året i rad. Tyvärr blev aldrig finalen mot Wolfsburg speciellt spännande. Fransyskorna vann med 3–1 i San Sebastian efter att ha haft kontroll större delen av matchen.
För kvartetten Sarah Bouhaddi, Wendie Renard, Amel Majri och Eugenie Le Sommer var det sjunde titeln i UWCL. Just Le Sommer vikarierade som toppforward, och gjorde också matchens första mål i minut 25.
Le Sommer fick slå in returen på ett eget skott. Bra gjort av fransyskan, men också väldigt passivt försvarsspel av Wolfsburg. Det märktes lite för tydligt att tyskorna inte är vana vid att spela försvarsspel i ligaspelet. För även när Saki Kumagai snyggt pricksköt in 2–0 med vänstern i 44:e minuten var det mot ett väldigt passivt Wolfsburgsförsvar.
Lyons tredje mål styrde Sara Björk Gunnarsdottir in i 88:e minuten på ett skott från Le Sommer. Då hade det i och för sig bara varit ett mål upp under en halvtimma. Men det kändes ändå inte speciellt spännande. Jag kan faktiskt inte minnas en enda riktigt bra kvitteringschans. Och Wolfsburgs mål var också lagets enda avslut på mål.
Fridolina Rolfö? Jo, hon spelade från start och gjorde en okej match i ett utklassat Wolfsburg. Bland annat var svenskan inblandad i reduceringen till 1–2 genom att slå ett bra inlägg.
GOAL, Wolfsburg!
That's a goal for Wolfsburg as they begin to make their comeback. Alexandra Popp finds herself at the right place at the right time! #WOLOL | 1-2 | #UWCLpic.twitter.com/1HUrneyuZG
Med cirka tio minuter kvar att spela fick Rolfö två smällar mot huvudet i samma duell. Först blev hon skallad av lagkompisen Alexandra Popp, sedan fick svenskan även Bouhaddis armar i huvudet. Rolfö låg ett tag. När hon reste sig hade hon tejpats vid vänster ögonbryn.
I damallsvenskan vann Rosengård med 2–1 borta mot Eskilstuna, vilket innebär att Malmölaget nu har 3,5 poängs ledning i tabelltoppen.
Dagens seger var inte någon av Rosengårds mer imponerande. Samtidigt är det ju imponerande att rada upp vinster som man gjort. Laget har nu åtta segrar och två kryss på de tio senaste omgångarna.
I dag gjorde Anna Anvegård båda målen, en signal om att hon kanske är på väg att hitta målformen lagom till höstsäsongen – precis som i fjol.
Eskilstunas mål gjorde Loreta Kullashi på straff. Apropå Kullashi var det en intressant situation i 85:e minuten där Kullashi fick Zecira Musovic:s knä i huvudet när Rosengårdsmålvakten boxade bort en hög boll. Situationen ledde inte till något domslut, och jag vet faktiskt inte var reglerna säger.
Men personligen tycker jag faktiskt att det borde vara straff – och dessutom utvisning på Rosengårdsmålvakten. Att sätta upp knät högt när man hoppar in i dueller är otroligt farligt, betydligt farligare än att gå in i en duell med dubbarna före. Ja, jag vet att målvakter ofta jobbar med höga knän. Men det gör det inte mindre farligt. Och Musovics smäll mot Kullashis huvud skulle kunna leda till men för livet.
Zecira Musovic
I de två tidiga matcherna tog Vittsjö och Djurgården varsin viktig hemmaseger. Båda står på 16 poäng och är väldigt nära nytt damallsvenskt kontrakt. Jag har nämligen svårt att tro att Uppsala eller Växjö når över 20 poäng.
De förlorande lagen var Piteå och just Växjö. Båda är fast i bottenträsket. Som det ser ut nu tycker jag att det mesta talar för att Uppsala och Växjö åker ut. Den eventuella räddningsplanka som finns är just Piteå, som uppträder helt utan självförtroende.
I dag hade i och för sig Piteå bättre kvalitet på sina fasta situationer, vilket kan vara lagets räddningsplanka ut ur formsvackan. Dock visade Djurgården härlig kampvilja i defensiven och höll tätt för tredje gången i rad, trots att det var kaos på flera Piteåhörnor.
I elitettan hände det grejer. AIK tog ett jättekliv mot damallsvenskan 2021 genom att vinna med 2–0 i Skellefteå mot Sunnanå samtidigt som Morön föll med hela 4–0 hemma mot BP och Hammarby föll med 3–1 hemma mot Alingsås.
Därmed har AIK nu nio poäng ner till det damallsvenska strecket. De är i och för sig tolv omgångar kvar. Men nio poäng är mycket. Och eftersom lagen bakom skall mötas inbördes har AIK råd att tappa nio poäng på de där tolv omgångarna – och ändå vara säkert på att spela i damallsvenskan nästa år.
Känslan är att AIK tar den ena platsen. Och att Morön, Hammarby och BP gör upp om den andra platsen. Just det, i dag blandade BP sig i toppstriden på allvar.
Onsdagens semifinal i Champions League blir ett helfranskt möte mellan Olympique Lyonnais och PSG. Alltså en repris av förrförra helgens franska cupfinal.
De båda franska klubbarna vann sina kvartsfinaler med 2–1. Medan PSG imponerade när de körde över Arsenal såg Lyon ovanligt blekt och tandlöst ut. Det känns således som att onsdagens drabbning kan bli väldigt intressant.
I fredagens kvartsfinaler fastnade jag vid norska mittfältare. Totalt i de fyra kvartsfinalerna är det svårt att inte titta åt ett annat grannland. Det har nämligen varit två festkvällar för danska forwards.
I går gjorde ju Pernille Harder fyra mål för Wolfsburg. I dag hoppade Signe Bruun in och avgjorde för PSG. Den 1 juli i fjol opererades Bruun för en korsbandsskada. Efter cirka 15 månaders bortavaro har hon gjort en makalös återkomst.
I dag gjorde Bruun sitt tredje fina inhopp efter skadefrånvaron. Först byttes hon in och avgjorde cupsemifinalen mot Bordeaux för ett par veckor sedan. Och sedan byttes hon in för att lägga straff i cupfinalen – en straff hon satte. Och i kväll kom hon in 74:e minuten istället för Ramona Bachmann. Tre minuter senare stötte Bruun in det matchavgörande 2–1-målet.
Hon gjorde det framspelad av Kadidiatou Diani och Marie-Antoinette Katoto. Den duon var matchens giganter. PSG var minst en klass bättre än Arsenal. Det var 22–4 i avslut varav 9–2 på mål.
Dessutom var Arsenals mål från Beth Mead offside. Det är egentligen ofattbart att man inte har VAR redan från kvartsfinalerna. Nu skall videodomarupplägget bara användas i finalen, vilket innebär att domarna tvingas ställa om arbetssättet till sista matchen. Det hade väl varit bättre att köra med VAR och samma arbetssätt hela vägen?
I Arsenal kändes det som att Kim Little var den enda som riktigt hade lyckats hitta en rimlig form. Londonklubben lyckades aldrig få till någon riktig kvitteringspress på slutet som oroade Tiane Endler och hennes försvar. PSG:s seger var alltså fullständigt odiskutabel. Och nu väntar alltså nytt prestigemöte med Lyon.
De mötena brukar Lyon vinna på ett eller annat sätt. De fem senaste åren har lagen mötts 18 gånger. Nio gånger har Lyon vunnit under ordinarie tid. Sju gånger har det blivit kryss. Fyra av de oavgjorda matcherna har gått till straffläggning – och Lyon har vunnit alla fyra. Totalt alltså 13 segrar för Lyon.
PSG har således bara två segrar, båda med 1–0. Dels i franska cupen 2018, dels i ligan i december 2016. Utifrån det här bör alltså PSG vinna under ordinarie tid på onsdag.
Faktum är att det inte känns omöjligt. För jag kände inte igen Lyon i kväll. Ingen av lagets stjärnor spelade på sin högsta nivå. Den första halvleken var helt jämn, och egentligen helt utan målchanser. Bayern München stod upp väldigt bra i 40 minuter.
Sedan gjorde målvakt Laura Benkarth en jättetavla, kom ut snett och bjöd Lyon på ett ledningsmål. Nikita Parris nickade in bollen i det tomma målet innan hon blev rammad av Benkarth. Målvakten fick gult kort. Personligen tycker jag att det borde ha varit röda kanter på det där kortet.
Efter paus gjorde Amel Majri 2–0 på frispark, och det borde varit avgjort. Men det var det inte. Sara Björk Gunnarsdottir styrde in en frispark från Carolin Simon i eget mål till 2–1, och på slutet hade Sydney Lohmann ett ribbskott.
Bayern gjorde en kanoninsats och var spelmässigt minst lika bra som Lyon. Om det inte varit för Benkarths miss…
Utöver att inga av stjärnorna glänste var det oroande för Lyon att man tidigt tvingades byta ut Amandine Henry, samt att storstjärnan Dzsenifer Marozsan inte kom in i matchen.
Lyon har förstås trots allt ett jättestort mentalt övertag inför onsdag. Men efter den jämna cupfinalen och dagens insatser borde PSG i alla fall känna att de har chansen.
I Bayern spelade Hanna Glas de första 80 minuterna. Hon byttes sedan mot Amanda Ilestedt. Glas spelade högerback i en fyrbackslinje. Hon klarade defensiven bra, och hade ett par riktigt fina inlägg.
Hanna Glas
Till Sverige och damallsvenskan. Där vann Umeå dagens match borta mot Piteå med 2–1. Bakom siffrorna ryms en hel del dramatik, inte minst när det gäller straffsituationer.
Piteå ställde upp 5–4–1 och startade lysande. De elva första minuterna var riktigt bra. Piteå ägde bollen och skapade två kanonchanser, som båda räddades fint av en storspelande Tove Enblom.
I tolfte minuten fick Umeå straff. Jag skriver fick, för min uppfattning är att domare Joel Bäckström gjorde fel.
Nu är bilderna på Sportbladet Play inte jättetydliga. Kanalens kamerapersonal är allmänt dålig med zoomen, vilket gör att man får en dålig bild av situationer i straffområdet.
Klart är att Sejde Abrahamsson styrde upp bollen på sin egen arm. Men regel 12 i regelboken säger att det normalt inte skall vara bestraffningsbar hands om man styr bollen på egen arm. Undantagen är om handsen är medveten, om armen är i onaturlig ställning eller ovanför skulderhöjd. Av vad jag sett tycker jag inte att något av de undantagen stämmer in på situationen.
Trots det tilldömdes Umeå straffen. Och Therese Simonsson satte den säkert. Det var 0–1 – och Piteå föll ihop. Resten av halvleken var Umeås. Lova Lundin forcerade in 0–2, och det kunde även blivit 0–3 när Emma Åberg-Zingmark hade fritt läge i 41:a minuten.
I paus gjorde Piteå lite justeringar. Man gick tillbaka till 4–4–2 och tog över. Till slut hade jag 7–3 i klara målchanser till hemmalaget. Man skulle också ha haft en straff. Nikolina LundinLundström hade sin arm ovanför skulderhöjd när hon tog med hands i minut 58. Det såg dock inte domare Bäckström, som därmed kom att avgöra matchen.
Astrid Larsson gjorde ett snyggt reduceringsmål på volley efter att Madelen Janogy kommit runt på vänsterkanten. Men totalt sett börjar det bli lite krisstämpel på Piteå. Det ras man drabbades av efter att ha kommit i underläge var riktigt illavarslande.
Madelen Janogy
Illavarslande är även det faktum att man inte har tagit någon hemmaseger på sex försök. Samt att avståndet ner till nedflyttningsstrecket fortsatt bara är två poäng.
Umeå däremot lyfter i tabellen. Nu är man uppe på femte plats och har sköna fem poängs marginal ner till nedflyttning. Man har fortsatt en del problem i luftrummet i eget straffområde. Men i dag var Tove Enblom lysande och räddade ett par riktigt fina Pitenickar.
I morgon är det fem matcher med den tidiga seriefinalen mellan Rosengård och Göteborg som höjdpunkt. Förutsättningar inför den matchen skrev jag i förra inlägget.
Söndagens sista match är Växjö–Linköping och startar 19.00. Enligt en artikel i Corren beror den sena avsparkstiden på att klubbarna var oense om speltiden, och att förbundet gick in och medlade.
LFC-tränaren Olof Unogård kommenterar det hela så här i artikeln:
”Tydligen är det spelare som ska på bröllop på lördagen, så de ville spela fredag istället. Med tanke på det intensiva spelschemat som varit så tackade vi nej till det och det blev söndag istället. Vi får väl se i vilket skick deras spelare är i, det känns lite oproffsigt.”
I artikeln framgår också att båda LFC:s nyförvärv är redo för spel i matchen. Correns tips är att Yuka Momiki startar medan Rachel Hill börjar på bänken. Hos Växjö är viktiga Jennie Nordin avstängd. Dessutom missade Antonia Göransson fredagens träning på grund av sjukdom. Plus att lagkapten Emmi Alanen klev av träningen med misstänkt lårkaka.
Jennie Nordin
I elitettan har det hänt grejer i veckan. Både Kvarnsveden och Sandviken har bytt ut sina tränare. Och även i Kalmar är det ändring på tränarsidan, där en av deras två tränare har hoppat av. Kalmar har även drabbats av en korsbandsskada i form av viktiga Maja Träff Williams.
För Kvarnsveden gav inte tränarbytet någon omedelbar effekt. Laget föll med 2–0 hemma mot Morön. Däremot fick Sandviken utdelning på sitt tränarbyte. Gästrikarna vann sexpoängsmatchen i Lidköping med 2–0 och är nu ovanför strecket med tre poäng ner till LFK under.
Kalmar gjorde en helt okej insats borta mot serieledande AIK. Men Solnalaget vann med 3–2 och håller undan i toppen. Alla matchens mål kom i den första halvleken.
Jag såg stora delar av matchen som innehöll två snygga Kalmarmål från Mimmi Asperot och flera straffsituationer. Kalmar skulle ha haft straff direkt, men fick det inte.
Istället var det AIK som fick straff efter tolv minuter. Det är inte jättebra tv-bilder, men min känsla var att Linnea Svensson tog boll och inte spelare, och att AIK-straffen således var feldömd. Däremot skulle Adelisa Grabus haft straff i 58:e minuten, då hon fälldes när hon var på gång att runda Kalmars målvakt.
Är då AIK ett lag som skulle hålla i damallsvenskan? Det är förstås svårt att svara på. Men känslan är att de nog kan göra det med rätt förstärkningar. Det kändes som att de har ett genomtänkt grundspel, och många bollskickliga spelare.
De ställde upp 4–3–3 med Matilda Rosqvist, Grabus och Rosa Kafaji i anfallet. Många av anfallen gick via pigga Rosqvist på högersidan. Defensivt hade de ganska god kontroll under hela den andra halvleken.
Utöver Sandviken får man nog säga att just AIK och Morön var omgångens stora vinnare. Hammarby fick nämligen bara 1–1 i den svåra bortamatchen mot Mallbacken på Strandvallen. Därmed har numera AIK en marginal på sex poäng och Morön har fyra poäng ner till trean Bajen.
I övrigt vann Alingsås med klara 3–0 hemma mot Bollstanäs och Jitex med 4–1 borta mot Älvsjö och BP med 5–1 hemma mot Sunnanå.
De resultaten gör att Alingsås nu glider allt längre bort från bottenstriden. Dessutom tar sig Jitex och BP närmare Hammarby igen. De har numera bara tre respektive fyra poäng upp till tredjeplatsen.
Det har varit en händelserik damallsvensk lördag. I toppen är Göteborg tillbaka i serieledning. Laget gav bästa möjliga svar på Rosengårds imponerande 9–1-seger från Uppsala. I dag var det Göteborg som stod för en maktdemonstration i Piteå. 5–1-segern var snarast i underkant.
I övrigt blev det segrar för Umeå, Örebro, Eskilstuna och Kristianstad, samt tyvärr en riktigt otäck skada på Kristianstads Mia Carlsson. Men vi tar det i tur och ordning.
Det här var en damallsvensk lördag som startade väldigt stelt. I varje fall för oss som satt och tittade på Sportbladet Play. Inledningsvis var det stillbilder från Piteå, och försnacket från Umeå kunde jag inte se alls.
Det var ändå matchen i Umeå som jag fick igång först, precis efter matchstart. De frusna bilderna från mötet Piteå–Göteborg tinade upp så att det blev rörligt strax efter att Rebecka Blomqvist hade placerat in 0–1 i närmaste krysset.
Rebecka Blomqvist
Den här dagen gick det för övrigt återigen att se en match på dator och en på mobil, vilket ju faktiskt det minsta man kan begära. Jag tycker ju att man även bör kunna se två matcher samtidigt på olika datorer, fast det har inte gått den här omgången.
Min första huvudmatch var den i Piteå, där Göteborg valde att starta med alla sina tre forwardsstjärnor. Rebecka Blomqvist hade i en släpande roll – precis som hon var i slutet av matchen mot Linköping – bakom Stina Blackstenius och Pauline Hammarlund.
Det innebar att Julia Zigiotti fick ta ett halvsteg bakåt i planen medan Filippa Angeldahl hamnade på bänken. Det känns som en betydligt bättre mittfältslösning för Göteborg som redan från start kändes betydligt mycket vassare i offensiven än man gjort i de första halvlekarna mot Rosengård och Linköping.
Angeldahl har inlett debutsäsongen i Göteborg stabilt utan att glänsa. Jag tycker att det blir lite för mycket sidled från henne. I den roll hon har vill man se lite mer offensiva initiativ.
Precis som jag skrev inför omgången så har Piteå haft det jobbigt med att försvara på kanterna, vilket kändes som ett stort problem inför matchen då ju kantspelet är Göteborgs stora styrka. Det märktes från start. Piteå hade väldigt jobbigt i sitt vänsterförsvar. Därifrån kom 0–1 och ytterligare flera fina lägen redan första kvarten.
Sedan flyttade Stellan Carlsson över Josefin Johansson till vänstersidan. Det hjälpte något, men inte bättre än att även 0–2 kom från Göteborgs högersida. Det var faktiskt en storspelande Guro Pettersen som höll nere siffrorna före paus. 0–4 hade absolut inte varit missvisande.
Piteås enda målchans före paus var slumpartad, när Nina Jakobsson träffades av en rensning. Man hade nog behövt för ett mål där för att få känna lite vittring. Och man hade definitivt behövt få mål på Josefin Johanssons chans i 52:a minuten. Avslutet gick dock i stolpen, och sju minuter senare gjorde istället Hammarlund 0–3.
Pauline Hammarlund
Resten av matchen spelade Göteborg av snyggt. Hammarlund och Blomqvist blev tvåmålsskyttar. Blomqvist hade dessutom ett assist. Det måste vara svårt att hålla henne på bänken framöver.
På övertid kunde Julia Karlernäs göra ett tröstmål när Jennifer Falk kom lite snett på ett inlägg. Men det ändrar inte det faktum att det totalt sett var klasskillnad mellan lagen.
I Umeå var det jämnt med lite plus för Vittsjö före paus. Hemmalaget UIK var aldrig ofarligt och kom också till ett par 100-procentiga målchanser under de första 45. Efter paus var hemmalaget det klart bättre laget, och man tog till slut en stark 3–0-seger.
Här gjorde Tove Enblom två riktigt fina räddningar i 2–0-ledning. Umeås målvakter har haft det tufft i serieupptakten. Kul för Enblom att få agera lite matchvinnare. Kul också att 17-åriga Monica Jusu Bah fick göra mål. Hon ser riktigt rapp och intressant ut – ett framtidsnamn. Segern ger Umeå lite tillfälligt andrum.
För Vittsjö var det en riktigt tung förlust. Framför allt har man väldiga problem i backlinjen. Gissningsvis kommer man att presentera två defensivt inriktade spelare de kommande dagarna, varav minst en bör vara mittback.
Jag valde bort de första halvlekarna i de båda matcher som startade 15.00. I Eskilstuna var det redan 3–0 i paus, vilket gjorde att matchen på stadion blev huvudmatch i den andra halvleken. Där ledde Örebro med 1–0 efter 45 minuter.
Båda matcherna blev mållösa efter paus. Tre sköna poäng vardera till Eskilstuna och Örebro alltså. Och i båda fallen känns det som att det var högst rättvist. För Eskilstuna gjorde Loreta Kullashi två nya mål, vilket gör att hon är uppe i åtta mål och återigen är ensam ledare i skytteligan. Segern gör också att Eskilstuna avancerar två placeringar till den femte.
Loreta Kullashi
I Stockholm höll Djurgården bollen på Örebros planhalva i halvlekens första 25–30 minuter, dock utan att komma till målchanser. När man trodde att hemmalaget skulle öka trycket och sätta in en rejäl sista anstormning var det istället gästerna som tog över.
Örebro kontrollerade sista kvarten och kunde ha gjort ett par mål till. Bland annat hade Karin Lundin en kanon i ribban och inhopparen Frida Skogman tvingade hemmamålvakten Kathrine Østergaard Larsen till en kanonräddning.
Tre rättvisa poäng till Örebro, som får lite andrum – om man nu kan prata om det i en tabell där det skiljer fyra poäng mellan femte och tolfte plats? Djurgården däremot åkte på första hemmaförlusten och är numera bara över nedflyttningsstrecket på målskillnad. Under det där strecket ligger numera Växjö och Vittsjö.
I Linköping chockade gästerna Kristianstad på flera sätt. Dels med ledningsmål redan i fjärde minuten. Ett fint anfall avslutades av Therese Sessy Åsland. Men Cajsa Andersson, som hade fått chansen i hemmamålet, borde väl ändå ha tagit det skottet? Tidigare landslagsaktuella Andersson har inlett säsongen svajigt, och känns nu som ganska klar tvåa bakom Matilda Haglund.
Matilda Haglund
Den reaktionssnabba och spelskickliga 23-åringen från Järpås i Lidköpings kommun har sett väldigt bra ut i år. Jag har varit nära att berömma henne flera gånger tidigare, men det har fallit bort. Nu saknades hon i Linköpings mål i matchupptakten.
Det var 0–3 i paus. Utöver det första målet går det inte att lasta Cajsa Andersson. LFC körde totalfast i ett ombyggt Kristianstad. Skånskorna hade en nykomponerad trebacklinje med Alice Nilsson, Eveliina Summanen och Mia Carlsson. I försvar spelade man 5–1–3–1 med fokus på att stänga mitten. Och det lyckades lysande.
Linköping vill gärna spela centralt, och fastnade gång på gång i Kristianstads fälla. Man kan kalla det en taktisk triumf från tränare Elisabet Gunnarsdottir. Therese Sessy Åsland hade fantastiska 45 minuter och följde upp 1–0-målet med två läckra assist till Amanda Edgren och Svava Ros Gudmundsdottir.
Elisabet Gunnarsdottir
2–0 var ett fantastiskt mål. Både Åslands läckra passning och Edgrens två toucher var mästerliga. I paus hade jag 5–1 i heta målchanser till Kristianstad. Den officiella statistiken visade 3–0 i hörnor till Linköping men hela 8–1 i avslut på mål till gästerna.
Linköpings drag att ha Nilla Fischer centralt med ansvar för att ta hand om snabba Gudmundsdottir var ingen succé. Landslagsbackens svaghet i löpduellerna avslöjades där skoningslöst. Vid isländskans 3–0-mål agerade Fischer väldigt passivt och gav inte Cajsa Andersson nödvändig hjälp.
Kristianstad kunde dock inte jubla fullt ut i paus. Man åkte nämligen på en riktigt otäck skada på Mia Carlsson. Hennes vänsterfot hängde på ett sätt som tyvärr skapade känslan av fraktur och en riktigt lång frånvaro.
Bilden på Carlssons hängande fot var dagens riktiga skräckupplevelse. Det är bara att hålla alla tummar och tår för Carlsson.
Mia Carlsson
Den andra halvleken hade Linköping bollen utan att komma till speciellt många chanser. Den bästa hade Ebere Orji redan i 47:e minuten. Hennes nick i stolpen hade behövt bli mål för att LFC skulle kunna vända. En reducering där kunde ha ändrat på saker, för Kristianstad såg tröttkört ut ganska tidigt i den andra halvleken. Man orkade inte alls löpa lika mycket i offensiven, utan fastnade oftast på egen planhalva.
Men Kristianstad orkade ändå hålla emot. Skånskorna höll första nollan för säsongen och är nu bara en poäng bakom Linköping i tabellen. Ett LFC som skall till Malmö för att möta Rosengård på onsdag. Samtidigt tar KDFF emot Växjö.
Mia Carlssons skada svider förstås för Kristianstad. På övertid var jag rädd för en ny skada. Ebere Orji stod för en ful aktion när hon knuffade in Alice Nilsson i Brett Maron. Målvakten var i luften när smällen kom, och landningen var inte snygg. Jag var rädd för en ny knäskada, men Maron reste sig och spelade ut matchen. Hoppas att det gick bra med Maron.
Brett Maron
Orji fick gult kort, vilket jag tycker är helt riktigt. Den där typen av smällar mot målvakter som är i luften och har händerna på bollen är farliga, och bör stävjas. Jag minns att Mimmi Larsson hade två sådana mot Jennifer Falk i toppmötet med Göteborg utan åtgärd.
En rolig grej på övertid var att 15-åriga Mathilde Janzen fick ett par minuter på planen. Supertalangen som spelar sin landslagsfotboll för Tyskland är en riktigt spännande spelare. Jag hade hoppats få se henne några minuter till. Men kul ändå att hon nu fått göra sin damallsvenska debut.
I elitettan är det numera bara tre lag kvar i toppstriden. Hammarby vann nämligen i Kalmar med 2–1. Kalmar var det lite bättre laget före paus, och ledde rättvist med 1–0 halvvägs.
Efter paus var det Hammarbys match. Man rullade upp Kalmarförsvaret två gånger första tolv minuterna och gjorde två fina mål – Emma Jansson och Emma Westin målskyttar. Sedan hade Bajen bra kontroll fram till övertiden. Då exploderade Kalmar och hade tre fina kvitteringschanser i samband med hörnor, bland annat en nick i ribban från Tabby Tindell.
Kalmar hade nog behövt få in en kvittering där. För nu krävs det väldigt mycket om småländskorna skall kunna sluta topp två i år. Dels måste man för egen del rada upp segrar. Samtidigt måste man hoppas att två lag i trion AIK, Morön och Hammarby drabbas av rejäla svackor.
Även Jitex tappade mark i toppen. Mölndalslaget tog ledningen borta mot AIK. Men Solnaklubben vände till 4–2-seger, och kommer allt närmare damallsvenskan.
I mitten och botten tog BP och Alingsås viktiga segrar. Som det ser ut nu är det tre av Sandviken, Lidköping, Kvarnsveden och Sunnanå som kommer att åka ur.
Apropå näst högsta divisionen. I Forum elitettan har jag i dag skrivit om tre nyförvärv i serien.
Det har hunnit gå flera dagar, och jag vet varken om det är läsvärt eller ens läsbart. Men jag hade gott om tid att titta på premiärhelgens matcher, och gjorde noteringar under tiden.
Så här är mina tankar av sju timmar av damfotboll.
Umeå spelar något mellanting mellan 4–2–3–1 och 4–4–2. Man backar hem och startar ofta sin press vid mittlinjen.
Piteå verkar ha bytt till klassiskt 4–4–2 i år. Nina Jakobsson verkar vara fast som forward, medan man rullar på tre spelare på yttermittfältsplatserna och den andra forwardsplatsen.
11.55: 0–1. Nina Jakobsson på en fin nick. Men framför allt är målet frukten av ett dåligt målvaktsingripande. Agnes Granberg var ute och hängde tvätt. Sånt har inte nykomlingar råd med. Speciellt inte som Umeå spelmässigt sett hade varit bäst fram till målet.
23.05: Sarah Mellouk avslutar ett jättefint Umeanfall där man slår ett flertal passningar med att träffa ribban. Lovande spel från UIK.
37: Umeå visar återigen brister i luftrummet. Josefin Johansson är nära att göra 0–2. I samband med målchansen fick jag svar på min fråga om vilka som ansvara för de fasta situationerna i Piteå nu när June Pedersen och Ronja Aronsson har lämnat. Svaret är att man använder sig av Lena Blomkvist:s högerfot och nya Cailin Michie:s vänsterfot.
45: 0–1 står sig in i halvtid. Umeå visar lovande kvaliteter rent spelmässigt. Men svagheten i luftrummet oroar. En spelare som imponerat på mig är Fanny Hjelm Rönnlund.
Är nyfiken på Uppsala och tänker kolla på deras match parallellt med Norrlandsmötet. Upptäcker dock att Aftonbladet Play inte tillåter att man kollar mer än en match. Riktigt dåligt. Väljer då att fortsätta kolla Norrlandsmötet ett tag till.
67.08: 0–2 på straff av Julia Karlernäs. Straffen fick inhopparen Fernanda da Silva efter att Mellouk agerat klantigt i eget straffområde. Att ge bort onödiga straffar är ytterligare en sak som nykomlingar inte har råd med.
Känslan är att Piteå, som även haft en boll i ribban genom Jakobsson, har god kontroll. Därmed byter jag match till den i Uppsala.
24.04: Kommer in i ett läge där Djurgården leder med 1–0 efter mål av Tilde Lindwall.
24.10: 1–1 Sara Olai. Jag har alltså makalös tajming. Sex sekunder efter att jag bytt match kommer Uppsalas första damallsvenska mål någonsin. Det kommer på en fin nick efter en kort hörna.
I samband med målet hör jag kommentatorerna säga att Uppsala varit starkt på fasta situationer. Konstaterar för mig själv att det är väldigt viktigt. Att ha en bra målvakt och vara starka på fasta situationer kan faktiskt räcka till nytt kontrakt. Lovande för Uppsala.
Uppsala tycks för övrigt spela 4–4–1–1 i försvar och 4–2–3–1 i anfall, lite som landslaget.
30.39: 1–2. Efter ett lysande förarbete ger Portia Boakye åter Djurgården ledningen. För den fina framspelningen står Olivia Schough. Jag är ofta kritisk mot att hon brukar stressa i väg passningar och skott. Men här agerar precis som man önskar – lugnt och koncentrerat. Det är verkligen en kvalitetsaktion från den 74-faldiga landslagsspelaren.
Däremot inget vidare försvarsspel av Uppsalas backar. Tre backar får inte hamna på linje vid den typen av inspel. Den mellersta måste ta några kliv uppåt. Om hon hade gjort det skulle hon haft bra chans att bryta Schoughs fina passning.
Ser senare att Schough även stått för ett läckert assist till 1–0. Lovande för Djurgårdskaptenen.
33.13: Fanny Lång ligger, får foten lindad. Hon tvingas byta någon minut senare. In kommer Linda Motlhalo, en spelare jag är väldigt spänd på.
Några minuter senare plingar det till i rutan. Umeå har reducerat till 2–3 mot Piteå i 88:e. Byter match igen.
Hinner se några minuter av Umeå–Piteå. Det blir dock inga fler mål, utan Piteå vinner. Efter matchen får jag se ett klipp med höjdpunkter. Noterar att man inte kör repriser på målen under höjdpunkterna. Det är en klar försämring mot damallsvenskan.tv, där det var både repriser och en skylt med målskyttens namn.
Innan jag lämnar norrmötet rekommenderar jag det här intressanta klippet där UIK:s tränare Robert Bergström förklarar grundtanken i lagets försvarsarbete:
Tre matcher att välja på nu. Börjar med Linköping–Växjö, som står 3–0 från den första halvleken. Noterar att LFC försvarar i något som ser ut som 5–4–1, och anfaller i 3–2–4–1. Växjö kör den 3–1–4–2-uppställning man använde i fjol.
60: Noterar att Stina Lennartsson är pigg. Men att matchen är trött. Växjö har mycket boll, men förmår inte skapa något. Linköping tycks nöjt. Byter match.
Ser att Kif Örebro leder med 1–0 mot Eskilstuna, vilket låter spännande. Djurgården har fortfarande 2–1 på Uppsala, så väljer gnällbältesderbyt.
Kif Örebro spelar med trebackslinje även utan Emma Kullberg. Grundupplägget är nog 3–4–1–2. Eskilstuna har ett liknande system. Deras uppställning ligger lite närmare 3–4–3 än 3–5–2.
24.39: 1–1 Loreta Kullashi. Fin nick på inläggsfrispark. Hon löper in precis bakom den främre Örebroförsvararen och får till en distinkt nick.
Trots målet får jag ingen känsla för matchen, och inser att jag kan se hela andra halvleken. Väljer därför att återgå till Uppsala–Djurgården. Kommer in efter 75.30, och hör att Djurgården till synes har full kontroll.
80.55: 2–2 Cassandra Korhonen. Uppsala slår till på en hörna igen. Det är dessutom ett väldigt fint hörnmål, där Korhonen är andra Uppsalaspelare att nicka.
Målet ger hemmalaget rejäl energi. Plötsligt äger de matchen, medan Djurgården känns väldigt skärrat. Först har Ellen Toivio en bra chans, sedan får Uppsala en frispark i farligt läge. I samband med frisparken får Linda Motlhalo rött kort. Förstår inte varför.
Tillagt i efterhand. Nu förstår jag utvisningen. Det förklaras bra 6.55 in i det här klippet. Personligen tycker jag fortfarande att den är lite hård, men den är inte felaktig. Se utvecklat resonemang i kommentarsfältet.
90.09: 3–2 till Uppsala – Beata Olsson. Återigen gör Uppsala mål efter en fast situation. Nu är det en inläggsfrispark. som Olsson förlänger in över mållinjen.
Kul för Uppsala att få inleda med tre poäng. Blytungt för Djurgården att tappa en till synes kassaskåssäker ledning, och få lite krisstämpel redan efter en omgång.
Även i det här klippet med höjdpunkter på Sportbladet Play saknas repriser. Utvisningssituationen är inte heller med. Borde den väl ha varit.
Linköping–Växjö är den match som jag lagt minst tid på. Tittar i efterhand på höjdpunkterna från Linköping. Inte heller här finns repriser på målen. De två första kommer efter svagt försvarsspel från Växjö, medan det tredje är ett mönsteranfall där Frida Maanum och Elin Landström sätter upp Ebere Orji. Ett anfall för den klassiska skolboken.
Dock är Växjös backar passiva även vid 3–0. Det småländska försvarsarbetet vid målen luktade elitettan. Där måste man lyfta sig flera nivåer.
Sportbladet Play får också gärna lyfta sig ett par nivåer. För i matchen fanns omgångens domartavla. Ulrica Löv och hennes assistenter missade när Nilla Fischer brottade ner Signe Holt Andersen i slutminuterna. 6.25 in i det här klippet kan man se den straffsituation som domaren oförklarligt blundade för.
En straff i 88:e hade knappast hjälpt gästerna till poäng. Men Växjös tränare Magnus Olsson var ändå väldigt kritisk till domarinsatsen. Han är även kritisk till domarnivån totalt sett i damallsvenskan. Till SMP säger han:
”Den mesta utvecklingen inom damfotbollen har varit bra och det har tagits steg framåt. Men rent domarmässigt ligger vi efter, där vi till exempel inte hade några domare med i VM i Frankrike förra sommaren. Vi måste ställa oss frågan: varför hade vi inte det?”
Och visst finns det anledning att ifrågasätta domarnivån i våra elitserier. Nu var inte ens den missade straffen i Linköping veckans värsta domartavla. Den domarkonstellation som dömde Bollstanäs–Hammarby bör nämligen ha fått en rejäl omgång av kontrollanten. För det här Hammarbymålet kan ju aldrig vara offside:
"Fun fact": It looks like Elitettan has its own special football rules. Yesterday, @janssonemma11 scored this goal for @Hammarbyfotboll that was disallowed because of an "offside" after a throw-in and a backwards pass… 😕🤨😱 pic.twitter.com/d6vHZlN94m
Tillbaka till damallsvenskan och lördagens matcher. Vi har nått den andra halvleken av Kif Örebro–Eskilstuna. Här är noteringarna därifrån:
47: Uppskrivna Örebroförvärvet Cali Farquharson visar att hon är väldigt snabb, både med och utan boll. Hon kanske är det fynd Kif hoppas?
48.07: 1–2. Självmål av Sara Lilja Vidlund. Forwarden skall nicka bort en hörna, men kommer snett och styr in bollen i eget mål. Det visar sig att självmålet inte är dagens största försvarstavla.
Vid en koll på höjdpunkterna (där det faktiskt är repriser på målen) ser jag att Örebros 1–0-mål var en jättetavla från Unitedmålvakten Emelie Lundberg. Men kul för Frida Abrahamsson att få göra mål från egen planhalva.
63.25: 2–2 Cali Farquharson. Amerikanskan visar ett nytt prov på sin snabbhet när hon springer ikapp och förbi Unitedbackarna och gör mål. Just innan hade Farquharson legat skadad.
77.54: 3–2 Heidi Kollanen. Finländskan vrider snyggt in en frispark via ribban. Noterbart är att Örebro utnyttjar ett numerärt överläge. De får nämligen frisparken i ett läge där Anna Oskarsson är av och får behandling, något som skapar oreda i Eskilstunas försvar.
81.30: 3–3. Loreta Kullashi. Fint framspelad av Kaisa Collin sätter Kullashi bollen i mål via en Örebroback. Ser att målet officiellt är bokfört som självmål, något jag tror är fel. Om Kullashis skott var på väg mot målet skall hon få målet, även om en örebroare var sist på bollen. Och även om det inte är solklart tycker jag nog att det ser ut som att Kullashis boll skulle ha gått inom ramen.
En händelserik match slutar 3–3. Kul med många mål. Sammanfattningsvis var Kif Örebro lite bättre än jag förväntat mig och Eskilstuna lite sämre.
Vittsjö kom till spel med bara tre utespelare på bänken. Kan bli ett kämpigt år för den nordskånska klubben. Vittsjö ställde upp 4–4–1–1, medan Rosengård spelade 3–4–1–2 med hög press.
15: Rosengård dominerar stort. Noterar att de har spelat igenom Vittsjös mittfält flera gånger, och att Jelena Cankovic (som är ettan i uppställningen) har inlett lysande.
30: Fortsatt Rosengårdsdominans. Men bara 2–0 i riktigt vassa målchanser.
Paus. Har 4–0 i målchanser till Rosengård, som tillbringat huvuddelen av matchen på offensiv planhalva. Sätter frågetecken för kvaliteten på lagets inspel. Och ett stort utropstecken efter Sanne Troelsgaard, som varit fullständigt lysande i Caroline Seger:s roll.
51: Michelle De Jongh får Vittsjös första målchans. Men hennes skott täcks. Strax efter drabbas pigga Sofie Svava av en skada, som tvingar henne till byte. Det ser konstigt ut, ingen naturlig skadesituation.
61.40: Kaos i Vittsjö straffområde. Bollen far omkring som en flipperkula. Trots det är känslan att Vittsjö börjat få kontroll på Rosengård. Malmöklubben kommer inte lika ofta fram nära Sabrina D’Angelo:s mål.
75: Rosengård har gjort några byten, men har fortsatt bara haft en riktigt bra målchans i halvleken. Jag gör en notering om raka och lättlästa inlöp.
82.50: 1–0 Självmål. Jessica Samuelsson väljer att slå ett tidigt inlägg in bakom Vittsjös backlinje med Mimmi Larsson som måltavla. Vikarierande mittbacken Kajsa Lind kommer fel till bollen och styr in den i eget mål. Förödande för ett Vittsjö som gjort en enorm kämpainsats. Men kanske är det just tröttheten som leder till Linds miss.
Det blir inga fler målchanser, utan Rosengård vinner med 1–0. Man imponerar fram till straffområdet, men har mycket att jobba med framför motståndarnas mål.
Troelsgaard är planens klart bästa spelare. Hon har knappt ett fel på 90 minuter, och då valde hon inte bara de enklaste utvägarna.
Två tippade topplag möttes i söndagens enda match. Göteborg spelade något som kändes som 3–4–1–2. Man började med Stina Blackstenius på bänken, vilket kändes högst rimligt då man har ett väl inspelat anfallspar och Blackstenius inte hade hunnit spela någon träningsmatch med sitt nya lag.
Kristianstad anföll i 3–1–4–2 och försvarade i 5–1–3–1. Man saknade Therese Ivarsson, oklart vilken typ av skada som stoppar henne.
34.45: Superläge för Anna Welin, men vänsterskottet tar i stolpen. Drygt åtta minuter har Elise Kellond-Knight varit frispelad till vänster. Men prestigeförvärvet stod för ett riktigt vekt avslut rakt på Jennifer Falk.
40.41: 1–0 Rebecka Blomqvist. Göteborg utnyttjar sin första målchans. Blomqvist löper i sidled in bakom en stillastående mittback. Brett Maron är på väg ut, men backar, kommer snett och öppnar en stor lucka till Blomqvist.
Strax efter får Maron revansch när hon räddar ett andra friläge för Blomqvist. Det är 2–2 i klara målchanser i paus. Men 1–0 till Göteborg. Spelmässigt har Kristianstad hängt med väl. Men man har visat bristande snabbhet när man stått högt med backlinjen.
46.46: 2–0 Rebecka Blomqvist. 48.36: 3–0 Natalia Kuikka. Två mål på mindre än två minuter skapar en enorm uppförsbacke för gästerna, och avgör i princip matchen. Vid det första målet avslöjas återigen bristen på snabbhet i Kristianstads backlinje. Pauline Hammarlund sätter in en skarvnick bakom en stillastående Josefine Rybrink. Där kommer Blomqvist med fart, och blir fri.
Även 3–0 är ett djupledsmål. Vilde Böe Risa sätter en djupledsboll till Julia Zigiotti Olme. Hennes inlägg möter Hammarlund med en fin språngnick. Maron gör en lika fin räddning, men lyckas inte få tag på bollen i andraläget. Där kommer Kuikka och skickar upp den i taket.
61.25: 3–1 Alice Nilsson. Kristianstads tröstmål är en riktig skönhet. Både förarbete och avslut håller högsta klass. På en långpassning från Therese Sessy Åsland står Svava Ros Gudmundsdottir för en väl avvägd och läcker volleypass till Nilsson, som i sin tur lobbar in bollen.
På slutet gör Göteborg två fina mål till. Till slut en odiskutabel och imponerande seger i ett möte mellan två lag som många tippat topp fyra. Men man får inte glömma att Kristianstad hade bäst chanser de första 40 minuterna. Och det blir intressant att se Göteborg mot lag som inte bjuder på lika stora ytor bakom sin backlinje som Kristianstad gjorde.
Även från den här matchen var det höjdpunkter utan repriser. Vet inte om Sportbladet Play eftersträvar att ha korta klipp med höjdpunkter. Och visst, man vill inte att klippen skall vara evighetslånga. Men man vill ju ändå se de avgörande situationerna, och det skadar inte om man får repriser på målen.
Nu i helgen är det dags för andra omgången, en omgång Hanna Marklund snackar upp här:
Det är en väldigt spännande omgång. Växjö–Uppsala och Djurgården–Umeå är sexpoängsmatcher på den undre halvan. Eskilstuna–Göteborg, Kristianstad–Rosengård och Vittsjö–Linköping är matcher med lag som kandiderar på Champions Leagueplatser och Piteå–Örebro är ett möte mellan två lag med ambitioner att vara på övre halvan. Det finns alltså mycket att se fram emot.
Innan jag sätter punkt för det här överlånga inlägget konstaterar jag att det har varit möte i EFD om regeringens krispengar. Där fick elitklubbarnas ordföranden rösta om huruvida man skall ändra fördelningen. Men majoriteten föredrog den fördelning som ligger.
Och det kan man förstå – trots att den nuvarande fördelningen är absurd. För om man skulle ändra till ett upplägg likt herrfotbollens skulle elitettanklubbarna få klart mindre än de får nu, och det finns ju fler klubbar i elitettan än i damallsvenskan.
Inlägget korrigerat kring polisens tolkning av 50 deltagare.
Vid gårdagens myndighetsgemensamma presskonferens om covid-19 sa statsepidemiolog Anders Tegnell att Sverige återigen har hamnat i en allvarligare situation, att kurvan över antalet fall har vänt uppåt igen – även i Stockholm.
Till SVT sa han direkt efter presskonferensen att den negativa utvecklingen möjligen kan kopplas till att folk rörde sig mer under påskloven, och/eller på att folk börjar slappna av.
Tegnell fick frågan om det beror på att vi inte har tillräckligt hårda restriktioner i Sverige. Han sa:
”Nej, det tror jag inte i grunden. Utan det är mer en fråga om att vi måste följa dem ordentligt. När det gäller alla typer av restriktioner krävs det ständiga påminnelser för att man skall komma ihåg dem, och följa dem.”
Om man gör en internationell jämförelse av hur restriktionerna ser ut så har svensk fotboll det väldigt bra. Här har vi hela tiden fått köra lagträning, och rätt länge kunde lagen även få spela matcher. I exempelvis Norge får spelarna köra individuell träning, som att springa i trappor…
I Sverige har vi alltså förhållandevis stor frihet. Kanske för stor. För det har funnits, och finns fortfarande, synpunkter på att det är lite oklart exakt vad man får och inte får göra.
Och visst finns det lite frågetecken kring restriktionerna, vilket inte är så konstigt. Folkhälsomyndigheten har ju väldigt många viktigare saker att göra nu än att detaljstyra svensk fotboll. Det är istället förbundens ansvar, och där har tyvärr inte alla våra förbund lyckats speciellt bra.
I sin krönika på Fotbollskanalen förra veckan skrev Zecira Musovic att ”Vi behöver ett förbund som förstår oss”. Hon syftar på att fotbollsspelare inte stannar hemma när de är lite snuviga, utan att de vill tävla – nästan till varje pris.
”Jag vet att vi individer har ett oerhört stort samhällsansvar med att göra allt vi kan för att inte bidra till smittspridning. Jag vet att det räcker med en liten nässnuva för att vi omedvetet ska gå runt och smitta andra med viruset. Ändå står vi där inför en match och det korrekta beslutsfattandet blir som bortblåst i våra hjärnor. Lika mycket som ett barn behöver föräldrar som tar ansvar för att barnet inte skall utsätta eller utsättas för risker, så behöver vi ett förbund som agerar som fotbollens föräldrar.”
”Vi spelare vill för mycket, i många fall omedvetet på fel sätt. Vi behöver någon som tar de rationella, genomtänkta, osjälviska besluten åt oss.”
Ett inlägg där jag talar för många spelare och hur man egentligen, med handen på hjärtat, tänker när näsan börjar rinna lite. https://t.co/Mphd5Z0FGx
Tyvärr har inte alla våra fotbollsförbund visat sig vara vuxna uppgiften som ”spelarnas föräldrar”. Tvärtom har man häpnat över vissa beslut. Värst i klassen har Stockholms fotbollförbund varit.
När det dagligen dör cirka 90 personer av coronaviruset har idrott av naturliga skäl inte varit ett speciellt viktigt ämne på Folkhälsomyndighetens pressträffar. Men den 1 april pratades det lagidrott. Och som jag skrivit i ett tidigare inlägg gjorde då Riksidrottsförbundet och deras bas Björn Eriksson tolkningen att det var stopp för alla seniormatcher i lagidrott.
Dagen efter kom Svenska fotbollförbundet med en annan tolkning. SvFF ansåg att träningsmatcher var okej, och statsepidemiolog Tegnell gav sitt okej. Till Folkhälsomyndighetens hemsida sa han:
”Vi är medvetna om att gränsen mellan träningar och matcher kan vara svår att dra. Att spela träningsmatcher är okej så länge rekommendationer uppfylls och att antalet personer på och omkring planen begränsas till 50 personer.”
Hälften av distriktsförbunden kände trots det så stor osäkerhet att de omgående valde att stoppa alla seniormatcher.
Ett av de 24 distrikten gjorde en helt egen tolkning. Stockholm, alltså den region som var hårdast drabbad av coronaviruset, beslutade sig för att dra igång sina seniorserier med avspark den 17 april. Då skulle division 3–5 för damer och division 4–7 för herrar starta.
En dryg vecka innan avspark twittrade jag om att Stockholms beslut kändes fullständigt vansinnigt.
Personligen tycker jag nog att det låter fullständigt vansinnigt att spela tävlingsmatcher i en hårt coronadrabbad region. Men vad vet jag, jag är ju bara lekman inom epidemiologi.
Det visade sig vara fler än jag som hade samma uppfattning. Två dagar innan seriestart gick statsminister Stefan Löfvenut och kommenterade upplägget. Han sa:
”Vi måste alla inse att det här är en speciell kris. Människor är sjuka, människor avlider i den här sjukdomen och andra jobbar jätte-jättehårt i vården och omsorgen för att vi ska klara detta.
…
Att då i den stunden säga att nja, vi vill ändå fortsätta och starta seniorfotbollen som vi hade tänkt, det menar jag är onödigt och oansvarigt.”
Följden av statsministerns utspel blev att alla seniormatcher stoppades – inte bara i Stockholm, utan i hela landet. Däremot gavs det klartecken för matcher med spelare födda 2002 eller senare.
Stockholms FF:s ordförande Andrea Möllerberg kommenterade det hela så här:
”Jag är otroligt positiv och välkomnar verkligen det tydliga beskedet. Samtidigt är jag väldigt stolt över att vi drev den här frågan hela vägen, eftersom det nu har lett till att vi kan driva barn- och ungdomsverksamheter över hela Sverige.”
Det var så man häpnade. Stockholms FF tog ett beslut som var så uppseendeväckande att statsministern mitt i en stor kris tyckte att det var nödvändigt att prata lokalfotboll. Trots att StFF kallades oansvarigt av landets ledare sa sig distriktsordföranden vara stolt.
Personligen hade jag skämts så att jag inte hade kunnat se mig själv i spegeln om jag fått en sådan käftsmäll som den Löfven delade ut.
Ordförande Möllerberg sa för övrigt också att:
”Vi är det enda distriktet som stått på oss och vågat få klarhet. Det har kostat oss lite blod, svett och tårar men det har det varit värt.”
Varit värt?
Jo, om Stockholms FF:s agerande leder till räddade liv så håller jag med om att det var värt det. Men Möllerberg pratade tyvärr inte om smitta eller liv.
Det känns som att vissa fotbollsförbund bör påminnas om att vi är i en situation där det inte handlar om vem som kan tolka Folkhälsomyndigheten mest till sin egen fördel. Det handlar inte heller om vem som kan tänja mest på gränserna. Vi är i ett läge där det viktigaste är att hindra smittspridning så att inte folk dör.
Tyvärr är det inte bara Stockholms FF som gjort egna tolkningar av Folkhälsomyndighetens rekommendationer. När Tegnell i början av april godkände träningsmatcher sa han, som det står ovan:
”Att spela träningsmatcher är okej så länge rekommendationer uppfylls och att antalet personer på och omkring planen begränsas till 50 personer.”
Svenska fotbollförbundet gick dock på den tolkning som tillät flest åskådare, nämligen polisens. I den räknades det till maximalt 50 personer exklusive spelare, ledare och funktionärer.
I en tidigare version av den här texten stod det här att polisens tolkning var korrigerad, samt att Tegnell hade rätt i att man skall räkna in spelare, ledare och domare i de 50 personerna. Jag utgick då ifrån att man på polisens hemsida kan läsa att:
”Om ett idrottsevenemang är att anse som en offentlig tillställning omfattas de av bestämmelserna i den nya förordningen och deltagarna får inte överstiga 50 personer.”
Det jag hade missat var att det längre ner i texten också står:
”Vid ett fotbolls- eller hockeyevenemang räknas endast publiken, inte idrottare och tränare, som deltagare.”
I går kom SvFF med en instruktion till samtliga föreningar att uppmana tänkbar publik att inte komma till ungdomsmatcherna. Känslan är ju nämligen att mer eller mindre varenda ungdomsmatch har brutit mot den hårdare tolkningen av regeln.
SvFF har alltså nu tagit höjd, och anpassat sig efter den hårdare tolkningen, vilket är bra. Jag tycker ändå inte att förbundet totalt sett har imponerat i sin roll som fotbollens föräldrar. Men kanske att det alltså börjar att växa upp.
Nu får vi se om EFD och SvFF kan fatta vuxna beslut om när elitfotbollen skall sättas igång igen. Det var ett klokt beslut att blåsa av cupen. Även om klubbarna kommer att behöva spela lite matcher innan serien kan startas, och cupmatcherna kunde ha fyllt den funktionen, så kanske det ändå är vettigare att undvika tävlingsmatcher under den perioden. Det mesta talar ju för att det här kommer att bli en väldigt slitsam säsong för spelarna – om det blir en säsong.
I förra veckan sa Tegnell att han trodde att restriktionerna mot seniormatcher kommer att ligga kvar flera veckor, samt att han inte trodde på matcher med publik förrän till hösten.
Hittills pekar de uppgifter jag sett på att EFD:s förslag ligger på seriestart i slutet av maj. Det känns knappast som ett vuxet förslag. För det förutsätter att klubbarna kan börja spela träningsmatcher om 14 dagar – annars kan vi nog räkna med att årets damallsvenska blir en tråkig skadekavalkad.
I Zecira Musovics krönika den här veckan skriver hon om problemen med att gång på gång tvingas ladda om.
Min personliga killgissning är att hon kan tvingas få ladda om fler gånger i år. Det kan ju komma fler coronavågor. Och den absolut tidigaste seriestarten tror jag kan ske i mitten av juni – utan publik. En förutsättning är ju att reglerna om folksamlingar om maximalt 50 personer upphävs. För det är ju inte lätt att få till en elitmatch med bara 50 deltagare. Utöver spelare och ledare krävs det ju fyra domare, matchkontrollant, vaktmästare och tv-folk.
Något som är glädjande i allt elände och all ovisshet är att det under den här perioden har varit mycket lättare att känna sympati med damfotbollslagen och -spelarna än med herrarna.
Delvis för att damerna gjort större insatser. Cajsa Andersson har redan hyllats här i bloggen. Men även en annan Kajsa, Vittsjös Kajsa Lind är värd att lyfta. Hon jobbar som undersköterska på Hässleholms sjukhus, och ägnar således delar av dagarna åt något väldigt mycket viktigare än att spela fotboll.
Det har ju trots allt kommit en och annan damfotbollsnyhet de senaste veckorna. De nyheterna tänker jag dock återkomma till i ett senare inlägg.
En av de hetaste nyheterna de senaste dagarna tänker jag dock ta upp här. Och det är Zlatan Ibrahimovic:s gästspel på Hammarbys damlagsträning.
Det är förstås kul, både för spelarna i Bajen och damfotbollen i stort, att Zlatan kommer och ger lite stjärnglans till en vanlig träning.
Tidigare har ju inte Zlatan direkt känts som någon damfotbollsvän. Men han gjorde tydligen ett gott intryck på Hammarby IP i torsdags.
Har Zlatan Ibrahimovic, 38, fått en ny syn på damfotboll? Hans träningspass med Hammarbys damlag verkar varit långt från "Ge Sjögran en cykel". Zlatan beskrivs som "genuint engagerad". – Vi lär oss alla när vi kommer närmare en verksamhet.#hammarbyfotbollhttps://t.co/DRcIi3PXdn
Zlatans offentliga framträdanden utanför det egna spelet har ju på senare år tyvärr ofta handlat om byggande av det egna varumärket. Jag såg att hans gästspel väckte viss misstänksamhet i Djurgårdsled.
Kändisar som hånat damfotboll och sen vill synas lite käckt med damfotboll för att det är bra för ens varumärke. Visst är vi smarta nog för att se det för vad det är va?
Jag såg också att Hammarbys Emilia Larsson var lite upprörd i går.
Jag la alltså ut en bild på en av dem största händelserna i mitt liv igår och det jag möts av i mitt kommentarsfält på twitter idag är elaka och nedvärderande kommentarer. FAN vad trött jag blir på människor… https://t.co/K3xSO1IflW
Jag har läst kommentarerna till Larssons tweet med texten: ”Vad har ni andra gjort i dag?” Det är möjligt att hon tagit bort några (Tillagt i efterhand: se kommentar nedan). Men de jag såg kändes inte så farliga, de handlade huvudsakligen om att hålla avstånd.
Mina spontana reaktioner när jag såg lagbilden i Helen Eke:s tweet var att ”där håller de inte avstånden” och att ”social distansering gäller kanske inte när Zlatan är på besök”. Det är inte så att jag klandrar spelarna, utan jag unnar dem sina selfies med Zlatan. Och det är nog risk att jag också hade glömt tid och rum om min idol kommit ner till en av mina träningar.
Men om man i det rådande läget ställer frågan om vad folk gjort i dag så får man nog räkna med att det kommer att delas ut ett antal pekpinnar om att hålla avstånd. Det är ju faktiskt på något sätt ganska sunt.
I kväll skulle landslaget ha spelat sin första tävlingsmatch för året. Som bekant är matchen mot Ungern uppskjuten, och ingen vet när den kan spelas.
Förbundskapten Peter Gerhardsson är nu permitterad, och det kan bli ett riktigt tråkigt år för förbundskaptenen. I dag sa nämligen Fifas vice ordförande Victor Montagliani från Kanada att det riskerar att bli ett år utan någon mer landslagsfotboll.
Om man skall hinna spela klart alla ligor och internationella klubbturneringar finns det alltså en uppenbar risk att landslagen får kliva åt sidan.
Nästan samtidigt som jag läste om Montaglianis utspel såg jag att Kina har samlat sitt landslag för att förbereda sig för OS-kval mot Sydkorea. Det kan bli ett ganska långt läger…
We hear from @CHNWNT captain Wu Haiyan with the Steel Roses back in training and with one eye on @Tokyo2020 qualification 🇨🇳
Apropå landslagsfotboll såg jag att Nilla Fischervar besviken över att hon inte kom med till Algarve cup tidigare i år. Den besvikelsen gjorde mig lite glad.
Den visar att Fischer fortfarande har drivet att spela landskamper, även av träningsmodell. Och en frisk och motiverad Fischer är fortfarande en stor tillgång för ett svenskt landslag.
Hanna Glas
En annan landslagsback, Hanna Glas, har i dag tecknat ett spännande avtal med Bayern München, där hon blir lagkamrat med Amanda Ilestedt. Trots att Glas tillbringat stora delar av den senaste säsonger på PSG:s bänk säger hennes agent att högerbacken får en miljonlön i nya klubben. Agenten tror därmed att Glas blir den bäst betalda svenska försvarsspelaren genom tiderna. Spännande.
Hanna Glas är tydligen för övrigt en person med förutsättningar att klara sig bra på en öde ö. I varje fall var det just Glas av landslagsspelarna som Magdalena Eriksson helst hade tagit med sig till en öde ö när Eriksson svarade på läsarfrågor på Aftonbladet. Däremot verkar det inte vara någon bra idé att ta med Kosovare Asllani på vildmarksäventyr…
Det var en parentes. Tillbaka till mer fotbollskopplade nyheter. I dag gjorde Stina Blackstenius sin första träning med Göteborg. Stjärnforwarden ville inte prata om skiljedomen som tog henne till västkusten.
Och faktum är ju att Blackstenius övergång hamnar i bakvattnet i dag när det gäller Göteborgsnyheter. För dagens stora nyhet är en riktigt tråkigt sådan – mittbacken Beata Kollmats är korsbandsskadad och har därmed spelat klart det här året.
Beata Kollmats
Det är en riktigt tung smäll för Göteborg. Med Blackstenius ankomst kände jag att Göteborg började närma sig Rosengård. Men dagens besked innebär att Göteborg backat jämfört med läget för två veckor sedan.
Jag bedömer alltså Kollmats skada som ett större bakslag än vad värvningen av Blackstenius är en tillgång. Kollmats gjorde en supersäsong i fjol, och var en av damallsvenskans allra bästa mittbackar. Hon och Taylor Leach var ett otroligt stabilt mittlås. Nu kommer ingen av dem att spela i år, vilket skapar stora frågetecken för Göteborgs mittförsvar.
I nuläget är Emma Berglund och Emma Kullberg de enda utpräglade mittbackarna i Göteborgs trupp. Visst finns både Catrine Johansson och Filippa Curmark som kan spela på positionen. Det hindrar dock inte att det just nu är ett stort frågetecken för Göteborgs mittförsvar.
Och att Rosengård fortsatt får räkna med ett stort favoritskap inför den damallsvenska säsong som vi inte vet när den kan dra igång.
Till helgen skall det i alla fall äntligen gå att se damfotboll på tv igen. Det är Aftonbladet som sänder den träningsturnering som kallas Stockholm Challenge och avgörs de kommande helgerna mellan fyra av huvudstadens elitlag.
Bajen var ju en poäng ifrån damallsvenskan 2020. Nu har man börjat bygga ett lag för damallsvenskan 2021. Tidigare har man ju värvat skickliga backen June Pedersen, snabba Klara Andrup samt BP:s mittback Alice Carlsson och Tyresös skyttedrottning Frida Thörnqvist.
Det handlar om fyra nyförvärv från damallsvenska klubbar, samtidigt som man har förlängt med viktiga spelare som Emma Jansson, Emilia Larsson och Jonna Ståhl. Klart är att Hammarby kommer att vara storfavoriter i elitettan.
Det är förstås inte lika klart att de även kommer att vinna serien. Men det skall mycket till för att de skall ha två lag före sig i sluttabellen. Man har värvat både defensiv stabilitet och offensiv spets och är helt klart laget att slå i elitettan 2020.
Framför allt skall det bli otroligt spännande att följa Dajan Hashemi i söderklubben. Jag tyckte att den 19-åriga danskan såg otroligt spännande ut som spjutspets när hon anslöt till LFC. Men när Stina Blackstenius och Mimmi Larsson anslöt blev danskan tredjealternativ längst fram i planen. I år har Hashemi agerat utan självförtroende, ofta från en kant. Känslan är att det här är ett väldigt bra steg för henne – en chans till en nystart.
Det har hänt mycket annat spännande den senaste tiden. Jag hoppas få tid att sammanfatta alla större nyheter någon gång under helgen. Men tills vidare nöjer jag mig med att lista helgens tv-matcher.
Vi kan se hela tre matcher från Frauen-Bundesliga på svensk tv den här helgen – en per dag från och med i kväll. Vi får se båda svensklagen Wolfsburg och Bayern München samt klassikermötet Potsdam–Frankfurt. Men framför allt har vi en engelsk toppmatch på söndag att se fram emot.
Obesegrade Chelsea tar emot tvåan Manchester City, som bara har släppt in ett mål på åtta omgångar. Det är en match som kan betyda mycket när sluttabellen i WSL räknas ihop. Även Reading–Arsenal är en spännande match. Reading är ett av de lag som har potential att skaka de tre toppklubbarna.
Först hade jag missat att vi även kan se en fransk match på svensk tv i helgen. Det handlar om en spännande match, det är nämligen svenskmöte mellan PSG och Montpellier på lördagseftermiddagen. En match som Marija Banusic:s Montpellier absolut inte får förlora om laget skall ha chans att spela i Champions League nästa år. Helst skall Montpellier vinna om de skall ha en rimlig chans att sluta topp två.
Fredag
19.15 på Viasat Sport, Bayern München–Freiburg i Frauen-Bundesliga
Lördag
13.00 på Viasat Fotboll, Turbine Potsdam–FFC Frankfurt i Frauen-Bundesliga
15.30 på Viaplay, PSG–Montpellier i franska D1 feminine
Söndag
13.00 på Viasat Fotboll, Chelsea–Manchester City i WSL
14.00 på Viaplay, SC Sand–Wolfsburg i Frauen-Bundesliga
15.30 på Viaplay, Reading–Arsenal i WSL
17.00 på den här länken, Tacon–Espanyol i Liga Iberdrola
Inlägget kommer att uppdateras när/om jag hittar fler matcher man kan se från Sverige.
Inför ett fullsatt Hammarby IP säkrade alldeles nyss IK Uppsala Fotboll en mycket överraskande plats i damallsvenskan 2020.
Det lag som efter säsongen 2010 bytte namn från Danmarks IF till IK Sirius och som 2017 bröt sig ur Sirius för att bli en egen förening är nu uppe i högsta serien. Som bäst har de olika konstellationerna tidigare kvalat till högsta serien, det gjorde man hösten 2012.
Nu jublar de rödvitklädda spelarna rejält på Kanalplan, medan många besvikna Bajensupportrar går hemåt.
Det blev ju nämligen ett nytt, väldigt fint publikrekord i elitettan igen. Och det var betydligt fler åskådare som såg matchen på plats än de bokförda 3 100. Det stod nämligen folk i flera rader utanför arenan och såg matchen. Utöver publikrekordet måste det även ha varit den elitettanmatch genom tiderna som haft störst mediabevakning. Det satt rätt många fotografer bakom de båda målen.
Själv såg jag matchen på Aftonbladets direktsändning. Tidigare har jag i princip inte sett någon elitettanfotboll alls i år. Så jag var förstås nyfiken på vilken nivå Hammarby och Uppsala höll. Den spontana känslan är att det är två unga lag som skulle bli överkörda i damallsvenskan, och att man behöver värva rätt rejält för att hålla sig kvar nästa år.
Som exempel kan ju nämnas att Kif Örebro värvade in hela sju nya spelare till sin startelva inför den här säsongen i form av Danielle Rice, Emma Kullberg, Kayla Braffet, Jenna Hellstrom, Eveliina Summanen, Heather Williams och Elin Rombing. Noterbart där var att Örebro utnyttjade sitt kunnande om vilka klasspelare som fanns i elitettan och plockade in dem.
Det kan alltså vara ett tips till Uppsala och Umeå att försöka plocka in de motståndarspelare man haft det tuffast mot i år.
Så till dagens match. Det var härlig inramning med en hemmaklack som hördes under nästan alla 90 minuterna. Med tanke på de nerver spelarna hade med sig ut på planen var det förstås inte rimligt att förvänta sig någon drömfotboll.
Jag hade precis gjort en anteckning om att båda lagen spelade småplottrigt och stundtals rätt naivt när Jonna Ståhl i 26:e minuten läste en naivt småplottrig passning i Uppsalas försvar, snodde bollen och serverade Emma Jansson tomt mål till 1–0.
Ett förlösande mål för Hammarby efter 25 ganska händelsefattiga minuter. Bajen kändes sedan som det klart starkare laget under resten av den första halvleken, och det gjorde man även i början av den andra.
Även om Uppsala kom till en hel del hörnor var det väldigt överraskande när Uppsala kvitterade efter 55.39. På ett inlägg tittade sig Hammarbys backlinje blind på farliga Cassandra Korhonen och missade att Marika Bergman Lundin hade smugit upp på bakre ytan. Bergman Lundin var iskall när chansen dök upp.
Plötsligt var Uppsala bara ett mål från damallsvenskan. Men Hammarby kändes även fortsatt som det både bättre och starkare laget. Även om man inte skapade några riktigt vassa chanser var det Bajen som hade bollen.
Därför var det en ännu större överraskning när Sara Olai nickade in 1–2 på hörna efter 69 minuter. Plötsligt var Uppsala uppe på damallsvensk plats med bara drygt 20 minuter kvar av säsongen.
Och när Beata Olsson nickade in Olais inläggsfrispark till 1–3 i 83:e minuten tystnade hemmaklacken i några minuter. Plötsligt gick det att höra att Uppsala hade med sig supportrar till Stockholm. Det blev alltså Uppsala som fick jubla mest – och sist.
Uppsala är ett väldigt ungt lag, det yngsta i hela elitettan. Äldsta spelaren i dagens startelva var 26-åriga målvakten Lina Lundqvist och lagkapten Agnes Nyberg är bara 19 år. Det finns alltså mycket talang i laget, men man behöver absolut värva in en del tyngd om man skall kunna hävda sig i damallsvenskan. Fast det kanske inte spelare och ledare orkar tänka på i dag. De sakerna får de spara till i morgon…
Det var alltså fullsatt på Hammarby IP, eller Kanalplan som den också kallas. Publiksiffran 3 100 innebär att toppmatchen i elitettan hade klart fler åskådare än vad alla de sex matcherna i den sista damallsvenska omgången hade tillsammans.
Under lördagen var 2 656 åskådare på plats på de sex damallsvenska matcherna, vilket måste ha varit en av de sämsta siffrorna någonsin på en slutomgång i vår högsta serie. Det skriver jag utan att ha kollat. Men i fjol, då både guld- och bottenstrid levde hela vägen var det 9 616 personer som såg de sex avslutningsmatcherna.
Ur publiksynpunkt var det för övrigt helt rätt lag som åkte ur damallsvenskan. LB07 och Kungsbacka kom sist i publikligan med snitt på 345 respektive 207 åskådare.
Däremot var det självklart otroligt tråkigt ur publiksynpunkt att inte Hammarby gick upp. För det intresse som finns kring Bajen håller väldigt hög damallsvensk klass. Skönt också att höra hemmaklacken köra ”Vi älskar Bajen” efter slutsignalen när förkrossade hemmaspelare fick se Uppsala fira den damallsvenska platsen.
Och visst hade det varit spännande att se hur mycket publik det kunnat bli på ett Stockholmsderby mellan Djurgården och Hammarby nästa år? Det får vi inget svar på. Vi får istället ett U-derby mellan Umeå och uppstickaren Uppsala.
I skytteligan var det oavgjort mellan Kvarnsvedens Temwa Chawinga och Moröns Hayley Dowd inför avspark. Båda stod på 31 mål. Chawinga gjorde omgående i dag sitt 32:a. Men det blev ändå Dowd som tog hem segern genom två mål, det andra just efter pausvilan i segermatchen mot Sundsvall. Hayley Dowd vann alltså på 33 mål.
Därmed är den inhemska säsongen över. Jag har redan startat en silly seasonsida för vinterns övergångar. Hjälp gärna till med tips om övergångar och förlängningar.
I Spanien förlorade svensklaget Tacon igen. I dag blev det 3–1-förlust borta mot Deportivo La Coruna. Därmed ligger Tacon med sina fyra poäng på sju omgångar kvar på den 14:eplats som innebär negativt kval. Sofia Jakobsson spelade hela matchen och stod också för assisten till lagets mål. Kosovare Asllani byttes ut i 86:e minuten.
Gissningsvis kommer Tacon att värva rätt rejält under vinterfönstret. Skall man heta Real Madrid nästa år är det inte tillåtet att harva i botten av den spanska ligan.
I Sydamerika blir det Brasiliens båda representanter som natten mot tisdag gör upp i finalen av Copa Libertadores – kontinentens motsvarighet till Champions League. Ferroviaria vann mot Cerro Porteno från Paraguay med 2–1 i sin semifinal:
…medan Corinthians vann sin semifinal med hela 4–0 mot colombianska America de Cali. Det efter att America tidigt fått sin målvakt målchansutvisad på grund av en räddning utanför straffområdet:
Slutligen toppade för övrigt SVT i går kväll sitt vanliga nyhetsprogram med ett inslag om att nickar kan förbjudas inom ungdomsfotbollen även i Sverige. I inslaget uttryckte sig ordföranden i Svenska fotbollförbundets medicinska kommitté, Magnus Forsblad, betydligt försiktigare än i den artikel jag länkade till i det här inlägget.
Vi är framme vid den sista stora svenska damfotbollshelgen 2019. Jag vet att det är ett landslagsläger kvar, men i princip tar säsongen slut på söndag.
Tyvärr är det avgjort i toppen. Jag skriver tyvärr eftersom det sannolikt hade blivit stora publiksiffror på lördagens slutomgång – om guldstriden hade levt.
I fjol hade vi en levande guldstrid, och totalt 9616 åskådare på slutomgången. I år känns det tveksamt om publiksiffran når upp till fyrsiffrigt på någon av de sex matcherna.
Mest spänning är det ju förstås i nedflyttningsstriden, mellan Djurgården och LB07. Där är det fördel Stockholm. Djurgården hänger kvar om de tar lika många poäng som LB.
Djurgården spelar borta mot Vittsjö i den match som på förhand känns som omgångens klart intressantaste. Utöver nedflyttningsstrid är det ju en match där hemmalaget kan säkra de lilla silvermedaljerna. Den andra intressanta kampen som återstår i tabellen är ju just den om lilla silvret och bronset. Den mellan Vittsjö och Eskilstuna.
Med tanke på att Vittsjö lär vara motiverat att vinna och ta tredjeplatsen tror jag knappast att Djurgården kommer att ta en trepoängare i morgon. Jag tror inte ens att de får med sig någon poäng från Skåne.
Frågan är om Djurgården har med sig en damallsvensk plats hem till Stockholm i morgon kväll. Det troliga är att de har det – trots att jag tror att de kommer att förlora. Göteborg är ju nämligen det klart bättre laget i mötet med LB07. Göteborg har också fyra raka segrar mot LB i tävlingsmatcher.
Det som talar för LB är att Göteborg blir tvåa i damallsvenskan – oavsett resultat. Det är således inte säkert att göteborgarna är beredda att kasta sig in i alla dueller på samma sätt som lag som slåss för kontraktet brukar göra.
Dessutom har Göteborg drabbats av ytterligare en hjärnskakning. Huvudskador har ju varit ett tema här i bloggen på sistone. Och Göteborg är kanske det lag som varit allra hårdast drabbat på senare år. Man minns ju exempelvis att både Loes Geurts (juni 2015 till februari 2016) och Jennifer Falk (maj 2017 till mars 2018) varit borta långa perioder till följd av huvudskador. Och i år har Catrine Johansson tvingats sitta på läktaren hela säsongen på grund av hjärnskakning.
På sistone har ju även Elin Rubensson varit borta till följd av huvudskada. Och i veckan lades Julia Roddar till på den här mindre trevliga listan. Roddar spelar inte i Malmö i morgon, och även om Rubensson tydligen varit med i träning igen vore det förstås vansinnigt att låta henne spela en match som inte betyder något för laget. Även med några av sina landslagsspelare borta skall Göteborg vara ett bättre lag än LB07.
Men vem vet, ibland kan ju motivation slå klass. Så det kanske kan bli skrällar både i Vittsjö och Malmö under lördagen. Och i så fall kan nedflyttningsstriden bli en riktig nagelbitare.
Utöver nedflyttningsstrid och kamp om lilla silver och brons blir det även intressant att se vem som vinner skytteligan.
Anna Anvegård leder på 14 mål, ett för Rebecka Blomqvist. För Anvegård väntar bortamatch mot Kristianstad och för Blomqvist alltså bortamatch mot LB07. Även Mia Jalkerud och Therese Ivarsson har kvar en liten chans att bli årets damallsvenska måldrottning. De båda står på elva mål. De behöver alltså göra minst tre mål för att vinna. Jalkerud skall alltså till Vittsjö och Ivarsson möter Rosengård på hemmaplan.
Men lördag och damallsvenskan i all ära. Det är på söndag som helgens riktigt heta matcher spelas – både i Sverige och internationellt.
Helgens svenska publikmagnet är ju matchen om andra plats i elitettan mellan Hammarby och Uppsala. Vinnaren i den matchen spelar i damallsvenskan 2020 – vid kryss är det Hammarby som tar den åtråvärda andraplatsen.
Matchen startar 13.00 och direktsänds av Aftonbladet:
Söndag 27 okt kl 13.00: Se Hammarby mot IK Uppsala i Elitettan live på Kanalplan eller här | Aftonbladet https://t.co/puqKxY9MPs
Helst skall man ju förstås ta sig till Kanalplan och se drabbningen. Det ser ut att bli nytt publikrekord för elitettan. Det har nämligen sålts över 2400 biljetter i förköp. Hammarby har elitettanrekordet själva, och det är färskt. Det kom ju nämligen 2432 åskådare på derbyt mot AIK den 12 oktober.
2441 biljetter försålda till @Hammarbyfotboll mot @uppsalafotboll på söndag. Kommer alla de så är Elitettan rekordet slaget redan på förköp
Det om helgens inhemska matcher. Nu till nomineringar och priser. I går meddelades vilka spelare som är nominerade till Fotbollsgalan.
Jag reagerade över att juryn i princip struntat i damallsvenskan vid nominering till damkategorierna. I back- och forwardskategorierna fanns inga damallsvenska spelare. För jag räknar inte Kosovare Asllani (sex matcher) och Nilla Fischer (fem matcher) – de har spelat för lite i damallsvenskan för att de skall kännas aktuella.
Juryn har närmast till 100 procent gått på insatser i landslaget. Det gör att målvaktskategorien är närmast skrattretande. Där är de tre VM-målvakterna nominerade. Och Hedvig Lindahl är ju förstås självskriven här. Men varken Zecira Musovic eller Jennifer Falk har ju spelat något i landslaget i år – de har bara suttit på bänken.
Således måste de vara nominerade för sina insatser i damallsvenskan. Båda har gjort okej säsonger, men jag har inte sett någon argumentera för att de skulle vara vår högsta series två bästa. Tvärtom tycks de flesta överens om att Sabrina D’Angelo och Emma Holmgren har varit damallsvenskans två bästa målvakter. D’Angelo har hållit nollan i tolv av 19 matcher i ett bottentippat lag. Hon har dessutom släppt in klart minst mål i serien – men är inte nominerad. Det är närmast skandalöst.
I går trodde jag att juryn till Fotbollsgalan var tvungen att ta med minst en spelare från damallsvenskan i varje kategori. Men jag har blivit informerad om att det inte är så. Självklart är det damallsvenska meriter som gäller för priserna ”allsvenskans mest värdefulla spelare” samt ”årets genombrott i allsvenskan”.
Men i övriga kategorier får juryn fritt ta ut:
* Svenska spelare utomlands
* Svenska spelare i Sverige
* Utländska spelare i Sverige Spelare som spelar i Sverige ska ha deltagit i minst hälften av seriematcherna.
Eftersom juryn består av fyra förbundskaptener (Peter Gerhardsson, Magnus Wikman, Ulf Kristiansson och Anders Johansson) samt en representant för EFD (Stefan Alvén) och tre experter från etermedia; Johanna Frisk (Sveriges Radio), Malin Swedberg (C More & TV4-gruppen) samt Frida Östberg (SVT) känns det självklart att förbundskaptenerna ser till att våra landslagsspelare får en gräddfil till galan.
Och tvärtom blir damallsvenskan extremt åsidosatt. Det känns ju som att EFB omgående bör se till att damallsvenskans bästa spelare kan prisas i något annat sammanhang. Kanske att någon tv-kanal skulle kunna vara intresserad av att ha en damallsvensk prisgala?
Inom herrfotbollen har man ju skapat ”Allsvenskans stora pris” för att allsvenska spelare hamnade i skuggan av landslagets spelare på Fotbollsgalan. Allsvenskans stora pris arrangeras i samarbete av Cmore, magasinet Offside och Svensk Elitfotboll.
Här är förresten alla nomineringar till Fotbollsgalan:
Årets målvakt: Jennifer Falk, Hedvig Lindahl och Zećira Mušović.
Årets back: Magdalena Eriksson, Nilla Fischer och Linda Sembrant.
Årets mittfältare: Vilde Böe Risa, Elin Rubensson och Caroline Seger.
Årets forward: Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson och Fridolina Rolfö.
Damallsvenskans mest värdefulla spelare: Sandra Adolfsson, Anna Anvegård och Caroline Seger.
Årets genombrott i damallsvenskan: Hanna Bennison, Ebba Hed och Matilda Plan.
Om det både var tråkiga och tveksamma nomineringar i damkategorierna till Fotbollsgalan var uttagningarna till allstarlaget i amerikanska ligan NWSL närmast ett skämt.
Helgens stora match i världen är ju finalen i NWSL på söndag kväll. Avspark är 20.30 svensk tid mellan North Carolina Courage och Chicago Red Stars. Jag vet inte hur vi i Sverige kan se den.
Jag hoppas att den här länken stämmer, för enligt den kan vi i Sverige se matchen gratis på nwsl:s hemsida. Men jag är osäker, för det har inte funkat efter VM.
Klart är att Courage är favoriter. Men ett lag som har målmaskinen Sam Kerr på topp kan aldrig skrivas av.
Däremot kunde många av NWSL:s mer framträdande spelare tydligen skrivas av när det där allstarlaget i NWSL röstades fram. Ligan lät supportrar rösta, och många av dem gick mer på landslagsmeriter än på vad spelarna gjort i ligan.
Således kom exempelvis Rose Lavelle med i elvan – trots att hon bara spelat 450 minuter och gjort ett mål i årets ligaspel. Ligaspelare och ledare rasar nu mot allstarlaget.
There is no doubt that these players are some of the best in the world but this is an absolute disservice to the NWSL players who played the entire season. Without them, there is no NWSL. https://t.co/viJesz0DCg
Embarrassing 4 NWSL. Excellent players but very few had great year in the league or even played enough games 2b considered. Lloyd, O’Sullivan, Sullivan, Staab, Erceg, Hinkle, Debinha, Williams, Purce, Nagasato, Barnes, Balcer. We want 2b best league in world we have to do better https://t.co/ZGqZNlEVOm
En av de spelare som nog borde ha varit med i elvan var japanska veteranen Yuki Nagasato. Hon presenterade ett eget förslag på hur man skall ta ut ligans allstarlag i framtiden. Det känns som att Nagasato är något bra på spåret:
idea :
▪︎No Fan Voting (or make only fan voting)
▪︎Based on Player & Staff & Media voting (Player and Staff can’t vote for players on your own team)
▪︎Set a Minimum qualification (2/3 games (or minutes) played of all game)
Det om priser. Utöver avslutning i USA och i våra svenska elitserier spelas det en del spännande matcher runt om i Europa i helgen. Vi har ett franskt toppmöte (Lyon–Bordeaux) som krockar med den damallsvenska slutomgången under lördagen. Och på söndag väntar en riktigt spännande toppmatch i Englands WSL. Den går mellan fullpoängaren Manchester City och regerande mästarinnorna Arsenal.
Damfotbollshelgen har tjuvstartat i dag. Tidigare i kväll har Bayer Leverkusen, där Antonia Göransson saknades i matchtruppen, förlorat med 1–0 mot Turbine Potsdam.
Och Ferroviaria från Brasilien har i dag tagit den ena finalplatsen i Sydamerikas Champions League, Copa Libertadores. I natt får vi veta om de får möta brasilianskt eller colombianskt motstånd i måndagens final. I natt möts nämligen Corinthians och America de Cali i den andra semifinalen.
Slutligen, här är helgens tv-guide:
Lördag:
13.00 på Viaplay: Wolfsburg–SGS Essen
15.30 på SVT1: Vittsjö–Djurgården
15.30 på Sportkanalen och Cmore: LB07–Göteborg
15.30 på Viaplay: Lyon–Bordeaux
Söndag:
13.30 på Viaplay: Manchester United–Reading
14.00 på Viaplay: USV Jena–Bayern München
15.30 på Viaplay: Arsenal–Manchester City
En blogg om internationell damfotboll 